Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen

1932-03-11 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:196, Med förslag till ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

1

Nr 196.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad

lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen; given

Stockholms slott den 11 mars 1932.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet hållna protokoll vill Kungl. Majit

härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga följande
Förslag
till
ändrad

lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen.

§2.

4:o. I grund---som helst.

Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen iakttagas:

Att protokoll,---icke uppenbara.

Att ej---femtio riksdaler.

Att mobiliseringsplaner---skriften konfiskeras.

Att, där---skriften konfiskeras.

Att, då---sexton skillingar.

Att, i---femtio riksdaler.

Det skall---sexton skillingar.

Att protokoll---sexton skillingar.

Att ingen---sexton skillingar.

Att läkares---sexton skillingar.

Att handlingar---sexton skillingar.

Att till---sexton skillingar.

Att utdrag---femtio riksdaler.

Att till--— trehundra riksdaler.

Att uppgifter — — — femtio riksdaler.

Att för---trehundra riksdaler.

Bihang till riksdagens protokoll 1982. 1 sami. 16h käft. (Nr 196.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Att följande handlingar, nämligen:

till tillsynsmyndighet över banker, sparbanker och försäkringsanstalter inkomna

handlingar, därifrån utgångna skrivelser samt där förda protokoll och

anteckningar, samtliga i vad de röra enskildas förhållanden till bank, sparbank

eller försäkringsanstalt,

till tillsynsmyndigheten över fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet

inkomna handlingar, därifrån utgångna skrivelser samt där förda protokoll och

anteckningar, samtliga i vad de röra vederbörande yrkesutövares enskilda affärer

eller andra personers ekonomiska förhållanden,

icke ma utlämnas, förrän femton år förflutit från handlingens datum, därest

icke vederbörande tillsynsmyndighet för fullgörande av sin uppgift så prövar

nödigt. Den häremot bryter, så ock den, som i tryck offentliggör dylik handling,

vilken obehörigen utlämnats, bote femtio riksdaler.

Att ansökning — — — femtio riksdaler.

Att i---skriften konfiskeras.

Att av — — — skriften konfiskeras.

Att handlingar---skriften konfiskeras.

Att sådant,---själva huvudsaken.

I övrigt,---stadgat är.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. Gärd*.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 196.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärendcn, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprhisen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 11 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, fråga örn skydd

mot offentliggörande av vissa sparbanksinspektionens och för säkring sinspektionens

handlingar m. m. samt anför:

»Den i § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen fastslagna grundsatsen örn allmänna

handlingars tillgänglighet för envar med rätt att utgiva dem i tryck

är underkastad vissa inskränkningar. En av dessa avser bank- och fondinspektionens

handlingar. Sålunda stadgas i nyssnämnda moment, att följande brev

och handlingar icke må utlämnas, förrän femton år förflutit från brevets eller

handlingens datum, nämligen från bankinspektionen ■ till bank avlåtna ämbetsbrev,

de handlingar, varå desamma grundas, och svarsskrivelser å sådana ämbetsbrev,

samtliga i vad de röra enskildas förhållanden till bank, ävensom från

tillsynsmyndigheten över fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet till

vederbörande yrkesutövare avlåtna ämbetsbrev, de handlingar, varå desamma

grundas, och svarsskrivelser å sådana ämbetsbrev, samtliga i vad de röra sagda

yrkesutövares enskilda affärer eller andra personers ekonomiska förhållanden.

För den, som bryter mot nämnda förbud, så ock för den, som i tryck offentliggör

dylik handling, vilken obehörigen utlämnats, stadgas straffpåföljd (böter

femtio riksdaler).

I den proposition (nr 230) till 1929 års riksdag, vari till stärkande av tillsynen

över sparbankerna genom länsstyrelserna och av dessa förordnade allmänna

ombud framlades förslag om inrättande av en central tillsynsmyndighet,

sparbanksinspektionen, uttalade chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet,

att i likhet med vad som gällde beträffande bankinspektionen

stadgande torde böra införas i tryckfrihetsförordningen i syfte att vissa handlingar,

som rörde enskildas förhållanden till sparbank, icke finge utlämnas från

tillsynsmyndighet. Departementschefen fann emellertid avlåtande av förslag

örn sådan ändring redan till samma års riksdag icke vara erforderligt.

Efter det nämnda proposition av riksdagen bifallits och sparbanksinspektio
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition nr 196.

nen trätt i verksamhet, har sparbanksinspektören under åberopande av berörda

uttalande till statsrådsprotokollet i en den 7 december 1929 dagtecknad skrivelse

hos Kungl. Maj :t hemställt, att Kungl. Maj :t måtte avlåta proposition till

riksdagen med förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen, avseende införandet

av bestämmelse, att ämbetsbrev mellan tillsynsmyndigheterna över sparbankerna

eller från tillsynsmyndighet till de allmänna ombuden och till sparbank

så ock de handlingar, varå breven grundades, tillika med svarsskrivelser

å sådana ämbetsbrev ävensom berättelser och brev från allmänna ombud till tillsynsmyndighet,

samtliga i vad de rörde enskildas förhållanden till sparbank,

icke finge utlämnas förrän femton år förflutit från brevets eller handlingens

datum. I skrivelsen har framhållits, att en dylik bestämmelse skulle i hög

grad underlätta sparbanksinspektionens handläggning av dess arbetsuppgifter.

Vidare har försäkringsinspektionen i skrivelse till Kungl. Majit den 22

februari 1932 under hänvisning till tidigare framställningar i ämnet hemställt,

att försäkringsinspektionen måtte i avseende å handlingars offentlighet

likställas med bank- och fondinspektionen. Till stöd för framställningen har

inspektionen framhållit, bland annat, att den fortgående utvecklingen av försäkringsväsendet

hade skärpt behovet av de påkallade ändringarna — något

som ej minst gällde kreditförsäkringsbranschen, som till sin karaktär vore

nära förbunden med kreditväsendet i bankerna och i betydande utsträckning

berörde enskildas förhållanden — samt att, sedan till lagen örn försäkringsrörelse

fogats bestämmelser örn skyldighet för försäkringsbolag att hos försäkringsinspektionen

inhämta medgivande till slutande av vissa återförsäkringsavtal,

införande av nyssnämnda stadganden i tryckfrihetsförordningen

än mer nödvändiggjorts.

Innan jag går in på frågan örn utsträckning av skyddet mot offentliggörande

till att omfatta jämväl vissa sparbanksinspektionens och försäkringsinspektionens

handlingar, torde något närmare beröras tillkomsten av gällande

sekretessbestämmelser rörande bank- och fondinspektionens handlingar samt de

ändringar däri, som sedermera funnits böra ifrågasättas.

Bank- och

fondinspektionens

handlingar.

Tillkomsten

av gällande

sekretessbestämmelser

rörande

bankinspektionens

handlingar.

1902.

Fråga örn införande av sekretessbestämmelser med avseende å bankinspektionens

handlingar väcktes redan vid 1902 års riksdag, då proposition (nr 44)

härom framlades. Därvid framhölls, bland annat, att det vore en konsekvens

av det i banklagstiftningen intagna stadgandet örn förbud att för allmänheten

yppa enskildas förhållanden till bank att ej heller skriftväxling mellan bankinspektionen

och bank, såvitt däri berördes enskildas förhållanden till banken,

finge offentliggöras. Saknaden av sekretessbestämmelse vore även ägnad att

förlama bankinspektionens verksamhet, eftersom det kunde befaras, att bankinspektionen

hellre skulle underlåta att, åtminstone i ringare fall, framställa

anmärkning med avseende å en banks skötsel än riskera, att inspektionens framställningar

och åtgärder, som kanske endast varit av förberedande natur, bleve

offentliggjorda. Det framlagda förslaget antogs med viss ändring av riksdagen

såsom vilande men vid följande års riksdag förkastades det av andra kammaren.

Att frågan fick denna utgång torde hava berott bland annat därpå, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.is proposition nr 196.

5

den föreslagna sekretessen ansågs hava för stor omfattning; den avsåg nämligen

även handlingar, vari enskildas förhållanden till hank icke berördes.

Vid 1905 års riksdag fördes emellertid frågan ånyo fram, denna gång genom 1905 och

enskild motion (andra kammaren nr 198). Det då föreslagna stadgandet innebar,

att från bankinspektionen till bank avlåtna ämbetsbrev och de handlingar,

varå desamma grundades, ävensom svarsskrivelser å sådana ämbetsbrev icke

skulle få utlämnas, örn enskildas förhållanden däri berördes. Såsom skäl för att

sekretessen endast skulle avse skriftväxling mellan inspektionen och banker

samt de handlingar varå denna grundades anfördes, att i dylik skriftväxling,

vilken ofta avsåge utredning av frågor, som uppstode till följd av en inspektion

eller i anledning av bankernas månadsrapporter och årsredogörelser, måste enskildas

förhållanden ofta vidröras. Sådana skrivelser borde därför icke kunna

dragas under offentligheten och såsom en given följd därav icke heller de handlingar,

å vilka bankinspektionens skrivelse till bank grundades, såsom t. ex. förteckning

över bankens engagemanger eller andra anteckningar, som vid inspektion

gjorts ur bankens böcker. Däremot borde memorial, som avgåvos till chefen

för finansdepartementet av den då under departementschefen lydande bankinspektören,

samt de framställningar, bankinspektören gjorde hos länsstyrelse såsom

lokal tillsynsmyndighet över bank, kunna så avfattas, att enskildas förhållanden

till banken däri icke berördes; sådana memorial och ämbetsbrev krävde

därför intet skydd mot offentligheten. I motsats till vad konstitutionsutskottet

förordat 1902 föreslogs icke någon tidsbegränsning för sekretessens upprätthållande.

Skäl att införa sådan ansågs nämligen ej föreligga, om sekretessen

begränsades till att omfatta allenast den bankinspektionens korrespondens med

bankerna, som berörde enskildas förhållanden.

Detta förslag tillstyrktes av konstitutionsutskottet med två modifikationer.

Utskottet ansåg sålunda, att förbudet mot offentliggörande av de ifrågavarande

skrivelserna och handlingarna skulle gälla endast i den mån enskildas förhållanden

till bank däri berördes. Handling, i vilken enskildas förhådlanden berördes,

borde således ej i sin helhet undanhållas offentligheten utan endast till

den del däri upptoges enskildas namn samt detaljuppgifter om deras förhållanden

till bank. Vidare ansåg utskottet, att sekretessen borde upphöra, sedan

femton år förflutit från handlingens datum, enär efter så lång tids förlopp ett

offentliggörande icke kunde lända till men.

I enlighet med vad konstitutionsutskottet sålunda föreslagit antogs vid 1905

och 1906 års riksdagar ännu gällande bestämmelse rörande sekretess av bankinspektionens

handlingar.

Sedan Kungl. Majit år 1909 tillkallat kommitterad.e att biträda med revision X912 års

av tryckfrihetsförordningen, hemställde bankinspektionen i infordrat utlåtande,

att alla från bankinspektionen till bank avlåtna ämbetsbrev och de handlingar, till ny

varå dessa grundades, samt svarsskrivelser å sådana ämbetsbrev måtte i sin helhet

bliva hemliga, och detta utan begränsning till tid. Vidare hemställdes, att

även de mellan bankinspektionen och de allmänna ombuden hos bankerna växlade

skrivelserna borde hänföras till handlingar, som sålunda icke Unge utlämnas.

I sitt år 1912 avgivna betänkande förklarade kommitterade, att de

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

icke funnit si g böra förorda frångående av den princip, som vid tillkomsten av

det nuvarande stadgandet kraftigt hävdats, eller att sekretessen icke borde

sträcka sig utöver enskildas förhållanden till bank. Däremot funno de sakkunniga

det uppenbart, att den skriftväxling, sorn ägde rum mellan inspektionen

och de allmänna ombuden vid bankerna, borde likställas med de skrifter, som

inspektionen växlade med bankerna själva. Men då sekretessen vore begränsad

till enskildas förhållanden till bank, syntes detsamma böra gälla örn alla

övriga in- och utgående skrivelser och om de hos bankinspektionen befintliga

handlingar i allmänhet. Sekretessbestämmelsen borde sålunda avse till bankinspektionen

inkomna handlingar, därifrån utgångna skrivelser samt där förda

protokoll och anteckningar försåvitt de rörde enskildas förhållanden till bank.

Med hänsyn till de betänkligheter, som anförts mot sekretessens begränsande

till viss tid, föreslogs en förlängning av denna tid från femton till tjugofem

år. Förbudet att utlämna handlingar av nyss nämnt slag skulle dock ej vara

ovillkorligt; utlämnande skulle kunna ske, därest inspektionen för fullgörande

av siu uppgift så prövade nödigt. Kommitterade framhöllo nämligen, att örn

det för fullgörande av bankinspektionens uppgift under särskilda omständigheter

skulle vara erforderligt att bringa till en större eller mindre allmänhets

kännedom något som folie under sekretessbestämmelserna, torde avgörandet

härutinnan lämpligast överlämnas åt bankinspektionen själv. Faran för att en

dylik frihet skulle missbrukas torde vara alltför ringa för att man av denna

hänsyn skulle avhållas från att medgiva den.

I yttrande över 1912 års betänkande förklarade bankinspektionen, att förslaget

i vissa avseenden innebure en förbättring i förhållande till gällande stadgande.

1 detta hänseende framhölls bland annat, att stadgandets tillämpningsområde

utvidgats till att omfatta jämväl skriftväxling mellan bankinspektionen

och allmänna ombuden, att tiden för publicerandet av hemliga handlingar

utsträckts till tjugofem år, samt att sekretessen uttryckligen förklarats icke få

utgöra hinder för fullgörande av bankinspektionens uppgift. Emellertid vidhölle

inspektionen sin förut uttalade mening, att alla handlingar av ifrågavarande

slag i sin helhet borde hänföras till sådana, som icke finge utlämnas.

Sekretessens I anledning av tillkomsten av lagen den 16 maj 1919 örn fondkommissionsUning1

till rörelse och fondbörsverksamhet, enligt vilken dylik rörelse eller verksamhet

»fondin- skall stå under uppsikt av särskild tillsynsmyndighet (bank- och fondin
8handlingar,

sPektionen), utvidgades år 1921 ifrågavarande sekretessbestämmelse i tryckfrihetsförordningen

till att omfatta jämväl från bank- och fondinspektionen

till utövare av fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet avlåtna ämbetsbrev,

de handlingar, varå desamma grundades, och svarsskrivelser å sådana ämbetsbrev,

samtliga i vad de rörde sagda yrkesutövares enskilda affärer eller

andra personers ekonomiska förhållanden.

Motion 1934. Vid 1924 års riksdag väcktes genom motion fråga örn en ändring i tryckfrihetsförordningens

bestämmelser rörande hemlighållande av bank- och fondinspektionens

handlingar. I motionen framhölls, att genom denna bestämmelse

vore, sedan bankinspektionen utbrutits från finansdepartementet år 1907 och

blivit ett självständigt ämbetsverk, så gott som samtliga bankinspektionens åt
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

7

gärder för kontroll över bankerna undandragna allmänhetens granskning, vik

ket icke förutsetts vid bestämmelsens tillkomst. Syftet med stadgandet vore

att från publicitet undandraga sådana meddelanden från bankinspektionen till

banker, som rörde enskilda personers kreditförhållanden. Detta syfte borde

på ett tillfredsställande sätt kunna vinnas därigenom att från publicitet undantoges

endast den del av ämbetsbrev och handlingar, som angåve kredittagarens

namn och kreditbeloppets storlek.

Konstitutionsutskottet, som i sitt av riksdagen godkända utlåtande avstyrkte

motionen, erinrade bland annat om konstitutionsutskottets uttalande vid

1905 års riksdag att det i de ifrågavarande handlingarna blott vore enskildas

namn samt detaljuppgifter örn deras förhållanden till bank, som ej finge lämnas

åt offentligheten. Örn stadgandet i tillämpningen kommit att verka annorlunda

än vid dess tillkomst avsetts, vore tänkbart, att genom någon förtydligande

jämkning i stadgandet det allmännas intresse av offentlighet på det ifrågavarande

området skulle kunna bättre än nu tillgodoses utan att därmed berättigade

enskilda intressen åsidosattes eller bankinspektionens möjligheter till effektiv

kontroll kringskures. Då emellertid 1921 års riksdag (skrivelse nr 315) hos

Kungl. Maj :t anhållit örn en allmän revision av tryckfrihetsförordningens sekretessbestämmelser,

torde jämväl det ifrågavarande spörsmålet komma under omprövning.

Sedan Kungl. Majit den 5 december 1924 uppdragit åt numera professorn 1997 års

Nils Herlitz att verkställa utredning och avgiva förslag i fråga örn ändrade best.

ummelser rörande allmänna handlingars offentlighet, avlämnade Herlitz år ^nä ‘kand-''

1927 betänkande i frågan.1 Beträffande arten av de bank- och fondinspektio- tinnars

nens handlingar, som skulle hemlighållas, intog Herlitz samma ståndpunkt som

kommitterade 1912; hemlighållandet borde avse icke endast såsom i gällande

rätt ''från bankinspektionen till bank avlåtna ämbetsbrev, de handlingar, varå

desamma grundas, och svarsskrivelser å sådana ämbetsbrev’ utan ''till bankinspektionen

inkomna handlingar, därifrån utfärdade expeditioner samt där förda

protokoll och anteckningar’. Dylika handlingar skulle emellertid hemlighållas

endast i den mån de avsåge enskildas förhållanden till bank. I detta avseende

föreslogs bibehållande av det i gällande bestämmelse använda uttrycket ’i vad

de röra enskildas förhållanden till bank’, vilket ansågs med full tydlighet uttrycka

den avsedda innebörden med stadgandet. Med anledning av konstitutionsutskottets

uttalande vid 1924 års riksdag framhölls, att örn stadgandet någon

gång tolkats annorlunda, syntes missförståndet vara så påtagligt, att lagändring

ej behövdes för dess undanröjande. I anslutning till 1912 års förslag

föreslogs, att ifrågavarande handlingar finge offentliggöras, därest inspektionen

''för fullgörande av sin uppgift så prövar nödigt’. Därvid påpekades,

att även utan dylikt förbehåll upplysningar, som funnes i hemliga handlingar,

torde kunna av myndigheten själv utan hinder av tryckfrihetsförordningens

bestämmelser offentliggöras. Förbehållet ansågs dock böra upptagas

för att bereda möjlighet att utlämna själva den hemliga handlingen. Beträffande

sekretesstidens längd föreslogs ett bibehållande av den nuvarande be
1

Statens oft''. utreda. 1927: 2.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maurts proposition nr 196.

stämmelsen om femton år, enär i de infordrade yttrandena ingen anledning givits

för en utsträckning av tiden. Liknande bestämmelser föreslogos ifråga örn

handlingar hos tillsynsmyndighet över fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet.

I yttrande över Herlitz’ förslag har bank- och fondinspektionen icke gjort

någon annan erinran mot förslaget än att sekretesstiden syntes inspektionen

böra bestämmas till tjugofem år.

Sparbanks- I det av Herlitz år 1927 avgivna betänkandet upptogs till behandling

tionens jämväl frågan angående skydd för handlingar hos tillsynsmyndighet över sparhandlingar

banker. Denna fråga hade i yttrande i anledning av Herlitz’ utredningsuppm‘

m'' drag berörts av länsstyrelsen i Gotlands län, som ifrågasatt, huruvida icke vad

som stadgades i tryckfrihetsförordningen angående bank- och fondinspektionen

borde äga motsvarande tillämpning i fråga örn länsstyrelse i egenskap

av tillsynsmyndighet över sparbanker. Därvid framhölls, att det visserligen

stadgades i instruktionen för allmänna ombud med uppdrag att övervaka

sparbankers förvaltning, att ombudet, örn säkerhet för lån ansåges icke

vara betryggande, vid anmälan härom skulle utmärka lånet allenast med dess

nummer, men att detta icke uteslöte, att i förklaringar, som länsstyrelsen infordrade

från sparbanker, vilka varit föremål för anmärkning, personliga förhållanden

kunde komma att beröras.

Med anledning av den sålunda väckta frågan framihölls i betänkandet, att -—

örn ock ett stadgande angående ifrågavarande tillsynsmyndighet syntes mindre

angeläget — det dock principiellt finge anses riktigast att behandla där förekommande

handlingar på samma sätt som bankinspektionens handlingar. I enlighet

härmed upptogs i det i betänkandet framlagda förslaget enahanda bestämmelser

i fråga örn tillsynsmyndighet över sparbanker som beträffande bankinspektionen.

Sedermera har, på sätt framgår av den inledningsvis berörda propositionen

(1929: 230) med förslag bland annat örn inrättande av en särskild sparbanksinspektion

och sparbanksinspektörens år 1929 i ämnet ingivna framställning,

behovet av sekretessbestämmelser i överensstämmelse med 1927 års förslag

framträtt med ökad styrka.

Försäk- I den proposition till 1902 års riksdag, där frågan örn sekretess för bankspekUonéns

inspektionens handlingar först väcktes, föreslogs även förbud mot utlämnande

handlingar, av handlingar hos försäkringsinspektionen. Till stöd härför anfördes i propositionen,

att, då vad i fråga örn bankinspektionen anförts ägde väsentligen

samma giltighet beträffande inspektionen över försäkringsanstaltema, den

beträffande bankinspektionen ifrågasatta föreskriften syntes böra omfatta även

handlingar tillhörande försäkringsinspektionen.

Konstitutionsutskottet avstyrkte emellertid förslaget i denna del, därvid utskottet

anförde:

Utskottet hyste rörande denna fråga en annan uppfattning än den, som uttalats

av chefen för justitiedepartementet. Försäkringsanstalter vore nämligen

icke, såsom departementschefen gjort gällande, uti nu ifrågavarande hänseende

fullt jämförliga med bankerna, utan borde i regel vara underkastade största

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 190.

9

möjliga publicitet. Då i propositionen för övrigt icke anförts några skäl till

stöd för förslaget samt då i allt fall med den ifrågasatta ändringen i tryckfrihetsförordningen,

i den mån sådan kunde anses erforderlig, utan olägenhet

torde kunna anstå, till dess väntad lagstiftning angående f ö rsäkri ngs an s tal tema

romme under omprövning, hade utskottet ansett sig sakna skäl att tillstyrka

bifall till propositionen i denna del.

Sedan kommitterade år 1909 tillkallats för revision av tryckfrihetsförordningen,

hemställde försäkringsinspektionen i infordrat utlåtande samma år, att

i tryckfrihetsförordningen måtte angående försäkringsinspektionens handlingar

införas ett stadgande av liknande innehåll som det, vilket år 1906 införts beträffande

bankinspektionen. Försäkringsinspektionen anförde härom:

Uti 135 § av lagen örn försäkringsrörelse den 24 juli 1903 vore stadgat, att

vad försäkringsinspektionen vid granskning av räkenskaper och handlingar eller

vid bolagsstämma kunde hava erfarit angående enskildas personliga eller

ekonomiska förhållanden ej finge för allmänheten yppas, varjämte stadgades

straffpåföljd för brott däremot. Den tystnadsplikt, som härigenom ålades försäkringsinspektionen,

kunde, sedan år 1909 i tryckfrihetsförordningen införts

förbud att under viss tid utlämna för officiell statistik lämnade uppgifter, under

nämnda tid iakttagas beträffande sådana enskildas förhållanden, som i dessa

uppgifter berördes, exempelvis enskildas av bolagen erhållna inteckningslån

och dylikt. Men beträffande övriga till inspektionen inkomna handlingar kunde

förenämnda tystnadsplikt icke iakttagas, då dessa handlingar utan undantag

vore att betrakta såsom offentliga. Detta hade även haft till följd, att

inspektionen ansett sig icke kunna med sitt arkiv införliva exempelvis avskrifter

av försäkringsbolagens återförsäkringskontrakt, då härvidlag i förhållande

till bolaget motparten torde vara att betrakta såsom enskild. Återförsäkringskontraktens

bestämmelser örn provisioner och dylikt vöre även av den natur,

att ett offentliggörande av desamma skulle vara synnerligen olämpligt. Skriftliga

berättelser från de av inspektionen i enlighet med 135 § försäkringslagen

utsedda revisorerna omöjliggjordes dessutom i de fall, då i desamma enskildas

förhållanden vidrördes. Särskilt beträffande återförsäkringskontrakten hade

omöjligheten av att kunna undantaga vissa inspektionens handlingar från offentligheten

visat sig medföra avsevärda olägenheter, vilka naturligen bleve

större ju mera omfattande inspektionens verksamhet bleve.

I 1912 års betänkande föreslogs i fråga örn försäkringsinspektionens handlingar

enahanda regler som för bankinspektionens handlingar. Härom anförde

kommitterade:

På sätt försäkringsinspektionen framhållit, förelåge tydligen en i ögonen

fallande oegentlighet i den rådande bristen på överensstämmelse mellan 135 §

i lagen örn försäkringsrörelse och gällande tryckfrihetsförordning. Att den nu

jämlikt sistnämnda förordning rådande offentlighetsprincipen understundom

faktiskt lade hinder i vägen för ifrågavarande ämbetsverk i dess verksamhet

torde icke heller kunna förnekas. I och för sig enskilda förhållanden, som,

så länge de endast rörde vederbörande försäkringsanstalt, ansåges böra hemlighållas,

syntes icke heller böra bliva helt underkastade offentlighet endast

därför, att de, merendels alldeles utan den enskildes förskyllan, måste på ett

eller annat sätt blottas inför en inspekterande myndighet. Kommitterade kunde

icke heller finna, att en utsträckning av vad för bankinspektionen under motsvarande

förhållanden gällde även till nu ifrågavarande ämbetsverk skulle med

iakttagande av samma försiktighet som i fråga örn det förra verka det offentliga

granskningsintresset till skada.

Bihang tilt riksdagens protokoll 1982. 1 sami. 1 6 4 käft. (Nr 196.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Departe
ments
chefen.

I yttrande, som infordrats sedan åt Herlitz uppdragits att utarbeta förslag

till ändrade bestämmelser rörande allmänna handlingars offentlighet, framhöll

försäkringsinspektionen, att det i 1912 års betänkande föreslagna stadgandet

rörande försäkringsinspektionens handlingar vore erforderligt till vinnande av

överensstämmelse mellan tryckfrihetsförordningen och bestämmelsen i 227 §

lagen den 25 maj 1917 örn försäkringsrörelse, att vad försäkringsinspektionen

eller dess ombud vid granskning av böcker, räkenskaper och handlingar eller

vid bolagsstämma kunde hava erfarit angående enskildas personliga eller ekonomiska

förhållanden ej finge yppas för allmänheten.

I det av Herlitz avgivna betänkandet föreslogs samma bestämmelse i fråga

örn försäkringsinspektionens handlingar som beträffande bankinspektionens.

Försäkringsinspektionen uttalade i avgivet yttrande sin anslutning till detta

förslag.

Frågan om skydd mot offentliggörande av handlingar på detta område har

sedermera, såsom inledningsvis framhållits, ånyo framförts av försäkringsinspektionen,

som med styrka understrukit angelägenheten av tillkomsten av

bestämmelser i nu angiven riktning.

De ändringar i tryckfrihetsförordningens bestämmelser om skydd mot offentliggörande

av vissa handlingar, som påkallats från sparbanksinspektionens och

försäkringsinspektionens sida, innebära såsom framgår av det anförda, att bestämmelser

motsvarande de för bank- och fondinspektionens handlingar gällande

meddelas jämväl i fråga örn handlingar hos tillsynsmyndighet över sparbanker

och försäkringsanstalter. Det kunde visserligen synas naturligast, att

dessa frågor behandlades i samband med spörsmålet örn en allmän revision av

tryckfrihetsförordningens bestämmelser rörande allmänna handlingars offentlighet,

varom riksdagen i skrivelse år 1921 hemställt. Nämnda spörsmål har,

sedan tillkallad sakkunnig verkställt utredning i ämnet och avgivit betänkande

med förslag till ändrade bestämmelser, vid olika tillfällen varit föremål för

övervägande inom justitiedepartementet. Hinder har likväl hittills mött att

taga slutlig ställning till detta förslag. Från sparbanksinspektionens och försäkringsinspektionens

sida har emellertid gjorts gällande, att det med hänsyn

till dessa myndigheters verksamhet vore högst nödigt, att de av dem äskade

ändringarna i tryckfrihetsförordningen snart komme till stånd. Frågan härom

lärer ock kunna utan olägenhet behandlas fristående. Med hänsyn härtill har

jag för att proposition rörande eventuella ändringar i tryckfrihetsförordningen

i nämnda avseenden må kunna föreläggas årets riksdag, vilken är den sista

under innevarande valperiod, ansett mig böra till särskild behandling upptaga

dessa frågor.

Vad först angår handlingar hos tillsynsmyndighet över sparbanker får jag

erinra örn att redan i den proposition till 1929 års riksdag, vari föreslogos de

numera genomförda ändringarna i sparbankslagen, avseende skärpning av tillsynen

över sparbankerna bland annat genom sparbanksinspektionens inrättande,

av vederbörande departementschef framhållits, att i tryckfrihetsförordningen

torde böra införas bestämmelser till förhindrande att handlingar hos tillsyns
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

11

myndighet över sparbanker bleve tillgängliga för allmänheten, såvitt enskildas

förhållanden till sparbank däri berördes. Skäl föreligger ej heller att låta sparbanksinspektionens

handlingar i förevarande avseende vara underkastade andra

bestämmelser än dem, som gälla i fråga örn handlingar hos bank- och fondinspektionen.

Lagen örn sparbanker innehåller i likhet med lagen örn bankrörelse

förbud mot att i oträngt mål yppa enskilds förhållande till banken och

det är då föga ändamålsenligt, att allmänheten äger rätt att ur handlingar,

som förvaras hos sparbanksinspektionen, taga del av där förefintliga upplysningar

rörande dylika förhållanden, medan dessa kunna antagas ännu vara aktuella.

Det synes också naturligt, örn sparbanksinspektionen med hänsyn härtill

finner det betänkligt att från sparbanker och allmänna ombud infordra

skriftliga upplysningar rörande sådana frågor, som ej böra vara tillgängliga

för allmänheten. Att bristen på sekretessbestämmelser därför, såsom framhållits

från inspektionens sida, är ägnad att försvåra dess arbete, synes mig uppenbart.

Yad nu är sagt i fråga örn sparbanksinspektionen torde med hänsyn till

den tillsyn över sparbankerna, som enligt sparbankslagen åvilar länsstyrelserna,

äga sin tillämpning även å dem.

Med avseende å handlingar hos försäkringsinspektionen har från denna myndighets

sida vid flera tillfällen framhållits behovet av bestämmelser örn skydd

mot handlingars offentliggörande, liknande dem för bank- och fondinspektionens

handlingar gällande. Därvid har erinrats örn den bristande överensstämmelse,

som finnes mellan lagen örn försäkringsrörelse och tryckfrihetsförordningen.

Medan förstnämnda lag stadgar förbud att för allmänheten yppa vad försäkringsinspektionen

eller dess ombud vid granskning av försäkringsbolags böcker,

räkenskaper och handlingar eller vid bolagsstämma erfarit angående enskildas

personliga och ekonomiska förhållanden, medgiva tryckfrihetsförordningens bestämmelser

envar rätt att ur försäkringsinspektionens handlingar — med undantag

av uppgifter, som inkommit för statistiskt syfte, beträffande vilka särskilda

sekretessbestämmelser meddelats — inhämta dylika för allmänheten ej avsedda

upplysningar. Även har framhållits, att bortsett från de olägenheter, som härav

kunde följa för den enskilde, förhållandet vore ägnat att försvåra inspektionens

verksamhet, vilken olägenhet med den fortgående utvecklingen av försäkringsväsendet

och försäkringsinspektionens verksamhet allt mer framträtt. Att

sekressbestämmelser på förevarande område numera äro erforderliga lärer icke

kunna jävas, och förslag härom har senast framlagts i det år 1927 avgivna

betänkandet. Då sekretessen bör begränsas till enskildas förhållanden till försäkringsanstalt,

torde den av konstitutionsutskottet 1902 framhållna synpunkten,

att försäkringsanstalterna böra vara underkastade största möjliga publicitet,

härigenom ej trädas för nära.

De erforderliga bestämmelserna torde i fråga örn såväl tillsynsmyndighet

över sparbanker som i fråga om försäkringsinspektionen böra upptagas i anslutning

till stadgandena rörande bank- och fondinspektionens handlingar.

Härvid lära emellertid dessa stadganden böra undergå någon jämkning. Såsom

framgår av det föregående har bank- och fondinspektionen vid skilda

tillfällen framhållit angelägenheten av att sekretessbestämmelsernas till
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

lämpningsområde utvidgades till att avse alla hos inspektionen förvarade

handlingar, därvid bland annat understrukits vikten av att jämväl skriftväxlingen

mellan inspektionen och de allmänna ombuden komme att inbegripas

under skyddet. Såvitt sparbanksinspektionen angår är motsvarande skriftväxling,

enligt vad jag erfarit, av än större betydelse för fullgörande av dess

uppgift och behovet av skydd för samma skriftväxling följaktligen särskilt

trängande. Försäkringsinspektionen har för sitt vidkommande påpekat betydelsen

av att berättelser från de av inspektionen utsedda revisorerna icke bliva

föremål för offentlighet samt jämväl i övrigt framhållit angelägenheten av

att upplysningar örn enskildas förhållanden icke finge inhämtas ur försäkringsinspektionens

handlingar överhuvud taget. I anslutning till vad nämnda

myndigheter sålunda förordat och på sätt jämväl föreslagits i 1912 och 1927

års betänkanden torde bestämmelserna böra avse samtliga till respektive tillsynsmyndigheter

inkomna eller därifrån utgångna skrivelser så ock där förvarade

andra handlingar, i vad de röra vissa enskilda förhållanden.

I fråga örn sekretesstidens längd har bank- och fondinspektionen hemställt,

att denna måtte utsträckas från nuvarande femton år till tjugofem år, vilket

föreslagits i 1912 års betänkande. Från sparbanksinspektionens och försäkringsinspektionens

sida har någon ändring i gällande tidsbegränsning icke

ifrågasatts. Då 1921 års riksdag vid sin anhållan örn en allmän revision av

tryckfrihetsförordningens sekretessbestämmelser uttalat, att en omprövning

borde företagas, huruvida icke en förkortning kunde ske av nu stadgade sekretesstider,

har jag icke ansett mig böra i samband med förevarande partiella

ändring i dessa bestämmelser föreslå en rubbning i denna del.

I likhet med vad som föreslagits i betänkandena 1912 och 1927 har jag funnit

lämpligt att stadgande införes därom, att meddelad sekretessbestämmelse icke

utgör hinder för respektive tillsynsmyndighet att offentliggöra handlingar,

därest myndigheten för fullgörande av sin uppgift så prövar nödigt.

I enlighet med vad sålunda anförts har jag låtit inom justitiedepartementet

upprätta förslag till ändrad lydelse av § 2 i:o tryckfrihetsförordningen.»

Föredraganden uppläser härefter berörda förslag samt hemställer, att förslaget

måtte föreläggas riksdagen till prövning i grundlagsenlig ordning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Tidelius.

Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

320891

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. KU 1932:30 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SO s. 1 i texten