Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar av bestämmelserna rörande jordbrukets kreditkassor, m. m

1932-02-26 · 54 sidor, varav 53 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 53 av 54 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:200, Angående vissa ändringar av bestämmelserna rörande jordbrukets kreditkassor, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 200.

1

Nr 200.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar av

bestämmelserna rörande jordbrukets kreditkassor, m. m.; given

Stockholms slott den 26 februari 1932.

•

Kungl. Maj:! vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 26 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd.

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström, anför:

I anslutning till ett utav jordbruksutredningen den 22 januari 1930 avgivet

betänkande angående jordbrukets kreditförhållanden framlade

Kungl. Maj:t i proposition till 1930 års riksdag (nr 268) vissa förslag angående

åtgärder för främjande av jordbrukets kreditkasserörelse. Sedan

riksdagen med smärre ändringar bifallit förslagen (skr. nr 378), utfärdade

Kungl. Majit i anledning av riksdagens sålunda fattade beslut den 3 juli

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. Ilis hafi. (Nr 200.)

Inledning.

Grunddragen

av jordbrukskasseorganisationen

enligt

1930 ars riksdagsbeslut.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

1930 dels förordning om jordbrukets kreditkassor (nr 317), dels ock förordning

angående rätt för centralkassa för jordbrukskredit att till medlemmar

intaga andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor (nr 318).

Genom dessa förordningar, som trädde i kraft den 1 oktober 1930, upphävdes,

med den inskränkning som föranledes av vissa övergångsbestämmelser,

kungörelsen den 18 juni 1915 (nr 236) angående godkännande från det

allmännas sida av vissa centralkassor för jordbrukskredit, kungörelsen den

18 juni 1915 (nr 237) angående godkännande från det allmännas sida av

vissa jordbrukskassor och kungörelsen den 11 juli 1918 (nr 597) angående

rätt för centralkassa för jordbrukskredit att till medlemmar intaga andra

ekonomiska föreningar än jordbrukskassor.

Den kreditorganisation, som sålunda reglerats, består av jordbrukskassor

såsom lokalorgan, centralkassor för jordbrukskredit, utgörande sammanslutningar

med hänsyn till verksamhetsområdet av minst 10 jordbrukskassor,

samt, såsom ett för hela kasserörelsen gemensamt centralorgan,

Svenska jordbrukskreditkassan.

Svenska jordbrukskreditkassan har till ändamål att driva lånerörelse

genom att lämna kredit åt centralkassorna, öva kontroll och tillsyn över

sådana kassor och till dem anslutna jordbrukskassor samt verka för jordbrukskasserörelsens

befrämjande och utveckling i allmänhet. Därest jordbrukskreditkassans

förbindelser ej kunna infrias med anlitande av dess

egna tillgängliga medel, äger jordbrukskreditkassan infordra erforderliga

tillskott från centralkassorna. För jordbrukskreditkassans förbindelser

svara centralkassorna i förhållande till högsta under räkenskapsåret oguldna

kapitalbeloppen av sina från jordbrukskreditkassan erhållna lån. Kan

en centralkassa icke fullgöra den betalningsskyldighet, som till följd av

denna ansvarighet åligger centralkassan, äro övriga centralkassor efter

nyssnämnda grund ansvariga för bristen. Såsom grundfond för jordbrukskreditkassan

har staten ställt till förfogande svenska statens fyra

och en halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till

ett nominellt belopp av 15 miljoner kronor. Obligationerna tillhöra fortfarande

staten, som dock ej äger att för annat ändamål förfoga över dem,

så länge jordbrukskreditkassans samtliga förbindelser icke äro fullgjorda.

Det för jordbrukskreditkassans lånerörelse erforderliga kapitalet skall anskaffas

genom upplåning. Sammanlagda beloppet av jordbrukskreditkassans

upplåning får emellertid icke uppgå till mer än fem gånger beloppet

av nämnda grundfond. Grundfonden, som är avsedd att tjäna som

säkerhet för kassans upplåning, får av jordbrukskreditkassans styrelse,

efter medgivande av fullmäktige i riksgäldskontoret, tillfälligtvis anlitas

för fullgörande av kassans förbindelser, därvid dock skall iakttagas, att

grundfonden efter plan, som av fullmäktige i riksgäldskontoret bestämmes,

inom feni år skall återställas till sin förutvarande storlek. Jordbrukskreditkassan

är skyldig gottgöra staten, vad staten till följd av kassans åtgärd

nödgas utgiva i ränta å obligationerna. Hava grundfondsobligatio
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 200.

3

ner tagits i anspråk till belopp av nominellt en miljon kronor, får jordbrukskreditkassan

icke verkställa ytterligare upplåning med mindre

Kungl. Majit, efter hörande av fullmäktige i riksgäldskontoret, därtill

lämnar tillstånd. Jordbrnkskreditkassan skall förvaltas av en på visst

sätt utsedd styrelse. För tiden intill dess kassans första ordinarie ombudsstämma

hölls i juni 1931 ombesörjdes förvaltningen emellertid av en särskilt

tillsatt interimsstyrelse.

Centralkassorna och jordbrukskassorna äro ekonomiska föreningar med

begränsad personlig ansvarighet. Jordbrukskassorna hava till uteslutande

syfte att bereda kredit åt sina medlemmar, och centralkassornas uteslutande

ändamål är att främja de anslutna jordbrukskassornas gemensamma

syfte. För att jordbrukskassa skall kunna erhålla kredit från

centralkassa liksom för att centralkassa i sin ordning skall kunna få kredit

från Svenska jordbrukskreditkassan fordras, att den kreditsökande

kassan vunnit godkännande av länsstyrelsen i det län, där kassans styrelse

har sitt säte. Godkännande lämnas allenast under förutsättning, att

kassan uppfyller vissa i det följande angivna krav i fråga örn ansvarighet

och insatser med mera. Då godkännande meddelas åt centralkassa,

skall länsstyrelsen tillika förordna ett ombud att å det allmännas vägnar

öva tillsyn över centralkassans och till densamma anslutna jordbrukskassors

förvaltning och verksamhet, vilket ombud skall deltaga i den årliga

revisionen av centralkassans förvaltning och är berättigat att även eljest

taga kännedom örn centralkassan och till densamma anslutna jordbrukskassors

protokoll och bokföring samt värdehandlingar och kassabehållning.

Till medlem i jordbrukskassa får icke antagas annan än i Sverige bosatt

svensk undersåte eller här i landet registrerat aktiebolag, som har till ändamål

att idka jordbruk. Medlems insats får icke understiga 5 kronor för

varje andel, som medlem äger i kassan. Antalet andelar, varmed medlem

får vara delaktig i kassan, är på visst sätt begränsat uppåt. Av de såsom

insatser tecknade belopp skola 70 procent sammanföras under benämningen

jordbrukskassans insatskapital. Tili den del, insats tillförts insatskapitalet,

skall den återgäldas vid medlems utträde ur kassan.

Den personliga ansvarigheten får i jordbrukskassas stadgar icke bestämmas

lägre än till 50 kronor för varje andel. Medlemmarna i kassan skola

vid behov vara underkastade uttaxering i viss omfattning. Från kassans

årsvinst skall efter vissa närmare angivna grunder avsättning göras till

reservfond. I den mån årsvinsten icke åtgår för sagda ändamål, kan till

medlemmarna återgäldas belopp, som enligt vad nyss nämnts under något

föregående år å dem uttaxerats. I den män årsvinsten icke skall avsättas

till reservfond eller användas till återgäldande av tidigare uttaxering, kan

jordbrukskassa lämna medlemmarna utdelning å deras insatser, till den

del desamma tillförts insatskapitalet, dock ej efter högre räntefot än medlemmen

skulle fått åtnjuta, därest insatsbeloppet i stället under året inne
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

stått å sparkasseräkning i centralkassan, och i varje fall icke efter högre

räntefot än 5 procent.

Jordbrukskassas utlåningsrörelse är begränsad till medlemmarna. Det

högsta sammanlagda belopp, intill vilket kredit får av sådan kassa beredas

en och samma medlem, (medlems lånemaxiinum) skall vara i stadgarna

bestämt och får ej sättas högre än till 200 kronor för varje andel,

varmed medlemmen är delaktig i kassan. Utan hinder härav kan dock

medlem i vissa fall erhålla lån mot säkerhet av inteckning, i den mån

inteckningens kapitalvärde ligger inom 6/io av den intecknade fastighetens

jordbruksvärde enligt gällande taxering. — Någon inlåningsrörelse

får kassan icke för egen räkning bedriva.

Jordbrukskassa skall vara tillförbunden att i fråga örn den allmänna

skötseln av sin rörelse och räkenskapsföring ställa sig centralkassans anvisningar

till efterrättelse samt att lämna av centralkassan utsedd revisor

de tillfällen att taga del av sina höcker och värdehandlingar m. m., som

erfordras för att revisorn skall kunna ordentligt fullgöra sitt uppdrag.

Till medlem i centralkassa kan enligt förordningen örn jordbrukets kreditkassor

endast intagas godkänd jordbrukskassa. Genom förordningen

angående rätt för centralkassa för jordbrukskredit att till medlemmar intaga

andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor har emellertid berens

möjlighet till medlemskap i centralkassa även för andra inom centralkassans

verksamhetsområde lokaliserade ekonomiska föreningar, vilkas

medlemmar äro personligen ansvariga för dess förbindelser och vilka

hava till ändamål befordrandet av jordbrukets eller någon till jordbruket

hörande binärings utveckling eller tillgodogörandet av genom jordbruket

med tillhörande binäringar vunna produkter.

Beträffande jordbrukskassas anslutning till centralkassa gäller, att jordbrukskassa,

som ingår i centralkassa, skall för varje fullt tal av 20 i jordbrukskassan

tecknade andelar teckna en insats å 10 kronor i centralkas

san. Insats skall inbetalas kontant och tillföres oavkortad en särskild

fond, benämnd centralkassans säkerhetsfond, till vilken jämväl såsom regel

centralkassans hela årsvinst, sedan avdrag skett för täckande av möjligen

förefintlig brist från föregående år, skall föras. Insats får icke av

jordbrukskassan återbekommas vid utträde ur centralkassan, och utdelning

å insats får icke lämnas.

Jordbrukskassa ansvarar för centralkassans förbindelser med 50 kronor

för varje i jordbrukskassan tecknad andel. Centralkassas kreditgivning

får icke äga rum till andra än medlemmar, och jordbrukskassa får icke

beredas kredit till högre belopp än som motsvarar det sammanlagda lånemaximum,

som gäller för kassans medlemmar, dock med visst undantag

för lån mot säkerhet av inteckning. — I motsats mot jordbrukskassa äger

centralkassa även driva inlåningsrörelse. — Centralkassa är skyldig vidtaga

erforderliga åtgärder för sakkunnig uppsikt över och revision av

anslutna jordbrukskassors verksamhet och förvaltning. Å andra sidan är

centralkassan underkastad tillsyn och revision av jordbrukskreditkassan.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

5

Yad angår förenämnda andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor

skola de vid anslutning till centralkassa ingå med minst en andel ä

10 kronor. Av insatserna skola 20 procent överföras till centralkassans

säkerhetsfond. Återstoden skall sammanföras under benämningen andelsföreningars

insatskapital. Förening, som bär avses, ansvarar för centralkassans

förbindelser med 200 kronor för varje andel, föreningen äger i

kassan. I avgörandet av kassans angelägenheter äger föreningen deltaga

allenast med Vio röst. Kredit till förening får icke beviljas annat än mot

fullgod säkerhet och högst till ett belopp av 1,000 kronor för varje i kassan

tecknad andel. Centralkassas sammanlagda utlåning till sådana föreningar

får icke överstiga Vao av det sammanlagda lånemaximum, som

gäller för medlemmarna i de till kassan anslutna jordbrukskassorna. I

övrigt äro dessa föreningar i fråga örn rättigheter och skyldigheter likställda

med till centralkassorna anslutna jordbrukskassor.

För närvarande finnas sex centralkassor, nämligen Mälarprovinsernas

centralkassa, med verksamhetsområde omfattande Stockholms, Södermanlands,

Östergötlands och viss del av Uppsala län, Malmöhus läns centralkassa,

omfattande Malmöhus län, Södra Sveriges centralkassa, omfattande

Kristianstads, Blekinge, Kronobergs, Kalmar och Hallands län, Skaraborgs

läns centralkassa, omfattande Skaraborgs och Älvsborgs län, Gävleborgs

läns centralkassa, omfattande Gävleborgs län och viss del av Uppsala

län, samt Mellersta Norrlands centralkassa, omfattande Jämtlands

och Västernorrlands län.

I skrivelse till Kungl. Majit den 24 januari 1931 har interimsstgrelsen

för Svenska jordbrukskreditkassan föreslagit, dels att förberörda, centralkassorna

medgivna rätt till inlåning måtte i angivna avseenden utsträckas,

dels ock att viss ändring måtte vidtagas i bestämmelserna rörande

jordbrukskassas insats i centralkassa.

I skrivelse till Kungl. Majit den 30 januari 1931 har jordbr uksutredningen

föreslagit vissa ändringar i förordningen angående rätt för centralkassa

för jordbrukskredit att till medlemmar intaga andra ekonomiska

föreningar än jordbrukskassor i syfte att möjlighet att bliva medlem i

centralkassa må beredas jämväl för ekonomiska föreningar utan personlig

ansvarighet.

I anledning av nämnda skrivelser hava under februari och mars månader

1931 utlåtanden avgivits av lantbruksstyrelsen, statskontoret, bank- och

fondinspektionen, sparbanksinspektionen, riksgäldsfullmäktige oell riksbanksfullmäktige

samt länsstyrelserna i Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs

och Jämtlands län. Sistnämnda länsstyrelse har vid sina utlåtanden

fogat yttranden från Jämtlands läns hushållningssällskap. Jämväl Överståthållarämbetet

har, efter remiss, inkommit med yttranden iiver förslagen,

i fråga örn jordbruksutredningens skrivelse dock allenast av det inne
-

Inkomna

framställ
ningar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Gällande bestämmelser.

6 Kungl. May.ts proposition Nr 200.

håll, att, enär förslaget icke vore av nämnvärd betydelse för ämbetets verksamhetsområde,

ämbetet icke hade något att i anledning av förslaget anföra.

Emellertid har Överståthållarämbetet vid sistnämnda yttrande fogat

ett av ämbetet infordrat utlåtande från Mälarprovinsernas centralkassa.

Vidare hava utlåtanden avgivits över interimsstyrelsens förslag av jordbr

uksutredningen samt över jordbruksutredningens förslag av interimsstyrelsen

och av Sveriges allmänna lantbrukssällskap.

Sedermera har Svenska jordbrukskreditkassan i skrivelse den 21 januari

1932 hemställt, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder till säkerställande

åt jordbrukskreditkassan av en upplåning under budgetåret 1932/1933

till ett belopp av 10 miljoner kronor.

Över sistnämnda skrivelse hava utlåtanden avgivits av riksgäldsfullmäktige

och riksbanksfullmäktige samt jordbruksutredningen.

T. Förslaget om utvidgad inlåningsrätt för centralkassa.

Enligt lagen den 18 juni 1915 (nr 231) innefattande vissa bestämmelser

örn centralkassor för jordbrukskredit äger Kungl. Majit på villkor, som

prövas lämpliga, giva godkänd sådan kassa tillstånd att från allmänheten

mottaga insättningar å sparkasseräkning så ock, i den mån särskilda omständigheter

föranleda därtill, å viss eller vissa andra bankmässiga räkningar

av beskaffenhet att icke medföra skyldighet att vid anfordran återbetala

insatt belopp. Lagen tillkom i samband med omförmälda, nu upphävda

kungörelser den 18 juni 1915 (nr 236 och 237). Genom berörda lagstadgande

har möjlighet berette att utöka den inlåningsrörelse, vartill

centralkassorna redan därförutan kunde berättigas på grund av deras karaktär

av ekonomiska föreningar, nämligen i fråga örn insättningar från

egna medlemmar och från underföreningars medlemmar.

I § 29 i förordningen den 3 juli 1930 (nr 317) örn jordbrukets kreditkassor

stadgas, att centralkassa äger av allmänheten mottaga medel till förräntning

å sparkasseräkning, depositionsräkning och kapitalräkning samt

av anslutna jordbrukskassor och deras medlemmar dessutom å checkräkning.

I fråga örn sparkasseräkning gäller, att en och samma insättares

tillgodohavande icke får annorledes än genom upplupen räntas läggande

till kapitalet ökas utöver 4,000 kronor, och att kassan icke får ikläda sig

skyldighet att återbetala insatta medel annorledes än viss tid efter uppsägning,

styrelsen dock lämnat öppet att, då sådant prövas kunna ske utan

olägenhet, i särskilda fall medgiva utbetalning utan avvaktan på uppsägningstidens

utgång. Beträffande depositions- och kapitalräkning har

Kungl. Majit genom särskilda beslut förordnat, att en och samme insättares

sammanlagda tillgodohavande å sistnämnda båda slag av räkningar

icke får annorledes än genom å kapitalräkning upplupen räntas läggande

till å sådan räkning innestående kapital ökas utöver 15,000 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200. 7

Enligt § 31 i samma förordning får centralkassas inlåning å bankmässiga

räkningar icke överskrida ett belopp, motsvarande två gånger den

ansvarighet, som de till centralkassan anslutna jordbrukskassorna sammanlagt

liava för centralkassans förbindelser. Enligt § 30 skall centralkassa

vara skyldig redovisa viss kassareserv i vissa i stadgandet närmare

angivna värdehandlingar eller fordringar.

Såsom förut nämnts äger jordbrukskassa icke för egen räkning driva inlåningsrörelse.

Jordbrukskassa kan emellertid, i den ordning som av

Svenska jordbrukskreditkassans styrelse bestämmes, såsom ombud för den

centralkassa, till vilken jordbrukskassan är ansluten, mottaga medel för

insättning i centralkassan.

Utöver vad som framgår av det nyss anförda är centralkassas för jordbrukskredit

möjlighet till inlåning begränsad dels genom bestämmelserna

i 58 § i lagen den 6 juni 1930 (nr 251) örn kommunalstyrelse på landet och

59 § i lagen av samma dag (nr 252) örn kommunalstyrelse i stad, enligt

vilka kommuns penningmedel, som ej erfordras för verkställande av nära

förestående utbetalningar, skola för kommunens räkning insättas hos

bank eller å postgirokonto, dels ock på grund av stadgandena i lagen den

27 juni 1924 (nr 320) örn förmynderskap och därmed sammanhängande författningar,

enligt vilka hinder föreligga för insättande i centralkassa av

förmyndarmedel.

Före tillkomsten av nu gällande förordningar rörande kreditkassor välförhållandet

delvis annorlunda. Enligt 1915 års kungörelse angående jordbrukskassor

kunde till medlem i sådan kassa intagas icke blott, såsom nu

är fallet, i Sverige bosatt svensk undersåte och här i landet registrerat

aktiebolag med ändamål att idka jordbruk utan även här registrerad ekonomisk

förening och svensk kommun. Jordbrukskassa ägde för egen räkning

bedriva inlåning å sparkasseräkning från sina medlemmar och från

medlemmar i anslutna ekonomiska föreningar ävensom öppna kreditivräkning

eller löpande räkning med medlem i kassan för vissa låneändamål.

Enligt 1915 års kungörelse angående eentralkassor kunde inlåning till

dessa kassor ske från anslutna jordbrukskassor å sparkasseräkning, depositionsräkning,

upp- och avskrivningsräkning samt löpande räkning. Från

anslutna jordbrukskassors medlemmar kunde inlåning ske å sparkasseräkning.

På grund av särskilda enligt förenämnda lag med vissa bestämmelser

örn centralkassor för jordbrukskredit lämnade medgivanden ägde

centralkassorna därjämte rätt till inlåning från allmänheten å sparkasse-,

depositions- och kapitalräkniiig.

I det förut omförmälda betänkande, som ligger till grund för 1930 års

förordningar i ämnet, föreslog jordbruksutredningen på skäl, vartill jag

återkommer i annat sammanhang, att ekonomiska föreningar icke måtte

Tidigare bestämmelser.

.7 or dbruksutredningen

är 1930.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Yttranden

över jordbrulcsut

redningens

förslag

1930.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

få ingå sorn medlemmar i jordbrukskassa. Beträffande möjligheten för

svensk kommun att ingå som medlem i dylik kassa framhöll jordbruksutredningen,

att motivet till denna möjlighet huvudsakligen torde ligga dari.

att kommuner därigenom skulle få intresse av att gynna kassan genom insättningar.

Emellertid vore det enligt jordbruksutredningen ovedersägligt,

att jordbrukskassornas inlåningsrörelse under tiden från tillkomsten

av 1915 års författningar icke utvecklats till sådan omfattning, som man

haft anledning hoppas vid kassornas tillkomst. Då man sannolikt icke heller

kunde förvänta, att denna inlåningsrörelse skulle inom överskådlig tid

bliva av sådan storlek, att det kapital, som på denna väg hopbragtes, kunde

bliva av större betydelse vid kreditbehovets tillgodoseende, och då inlåningsrörelsen

i hög grad komplicerade jordbrukskassornas organisation

och verksamhet, syntes det jordbruksutredningen, att inga skäl talade för

att kassornas rätt till inlåning bibehölles. Enligt jordbruksutredningens

mening borde inlåningen koncentreras hos centralkassorna, vilka därvid

med fördel kunde anlita de till dem anslutna lokala kassorna såsom ortsombud

för uppsamling av sparmedel. Vid sådant förhållande ansåg jordbruksutredningen

tillräckliga skäl icke föreligga att bibehålla möjligheten

för kommuner att vinna medlemskap i jordbrukskassa. I stället borde enligt

jordbruksutredningens förmenande centralkassornas inlåningsrätt sä

utvidgas, att centralkassorna medgåves rätt att mottaga medel å checkräkning

även från anslutna jordbrukskassors medlemmar samt från kommuner

och andra samfälligheter. Vidare förordade jordbruksutredningen,

att centralkassorna beträffande rätten att mottaga förmyndarmedel likställdes

med sparbankerna, och att härför erforderliga författningsändringai

\ idtoges. I sammanhanget bör nämnas, att jordbruksutredningen,

på framställning av representanter för centralkassorna, tillstyrkte, att, för

att centralkassorna skulle beredas större möjligheter till inlåning från

kommuner och andra samfälligheter, centralkassornas utlåningsrätt, vilken

då, i likhet med vad nu är fallet, allenast omfattade medlemmar, utvidgades

att gälla även kommuner och andra samfälligheter.

LTti infordrade yttranden över jordbruksutredningens betänkande anfördes

bland annat följande.

. Kank- och fondinspektionen ansåg, att överhuvudtaget ingen bankmässig

inlåning från allmänheten borde förekomma inom jordbrukskasseorganisationen.

Örn denna inlåningsverksamhet upphörde, skulle bland

annat det ofta såsom särskilt eftersträvansvärt framhållna samarbetet

med sparbankerna befrämjas. För den händelse inlåning skulle förekomma,

borde densamma allenast avse inlåning på fasta räkningar men däremot

icke på å vista-räkningar. Medel insatta på sistnämnda slags räkning

kunde nämligen icke påräknas disponibla för sådan utlåning, för

vilken jordbrukskasserörelsen ursprungligen tillkommit, vartill bomme,

att förandet av dylika räkningar vanligen föranledde större omkostnader.

Av enahanda beskaffenhet vore även de medel, som kommuner och

samfälligheter skulle kunna ställa till centralkassornas disposition. Dessa

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

torde nämligen undantagslöst vara sådana, som endast tillfälligtvis skulle

placeras hos kassorna i avvaktan på användning för sitt egentliga ändamål.

Den föreslagna rätten till inlåning å checkräkning från kommuner

och samfälligheter avstyrktes därför av inspektionen. — Rörande förslaget

örn rätt för centralkassa att mottaga förmyndarmedel, erinrade

inspektionen, att för att sparbank skulle kunna anförtros förmynderskapsdepositioner

i regel fordrades, att densamma kunde erbjuda erforderliga

säkerhetsanordningar bland annat i fonn av kassavalv samt att den närmaste

vården av depositionerna handhades av härför kvalificerad personal.

För att centralkassa skulle kunna på ett tillfyllestgörande sätt fylla

anspråken i nämnda hänseende — man kunde nämligen icke tänka sig en

förvaltning av myndlingens kontanta medel genom en centralkassa medan

hans värdehandlingar förvaltades av annan penninginrättning — skulle

centralkassan enligt inspektionens uppfattning helt visst få underkasta

sig kostnader, vilka knappast kunde tänkas komma att uppvägas av inkomster

för medelsförvaltningen.

Sparbanksinspektionen hade för sin del kommit till den slutsatsen, att

centralkassornas rätt till inlåning från allmänheten borde bibehållas.

Däremot ansåg sparbanksinspektionen den föreslagna utvidgningen av

inlåningsrätten icke tillräckligt motiverad.

Statens egnahemsstyrelse gjorde gällande, att ett bedrivande av inlåning

å checkräkning näppeligen vore lämpligt för ett kreditinstitut, som

hade till syfte att tillgodose ett sådant i viss mån konstant lånebehov

som jordbrukarnas driftkredit.

Fullmäktige i riksbanken ansågo, att vid en omorganisation centralkassorna

liksom andra ekonomiska föreningar borde medgivas rätt till inlåning

endast från egna medlemmar och från medlemmar i anslutna jordbrukskassor.

Däremot borde deras rätt till inlåning från allmänheten

upphöra. Utredningens förslag örn rätt för centralkassa att mottaga dels

förmyndarmedel till förvaltning, dels ock insättning å checkräkning från

medlemmar i de anslutna jordbrukskassorna samt från kommuner och

andra samfälligheter kunde fullmäktige icke biträda.

Vid den föredragning inför Kungl. Majit, som föregick avlåtandet till Propositioner,

riksdagen av propositionen i ärendet 1930, uttalade chefen för nr -6*!1930- jordbruksdepartementet sin anslutning till jordbruksutredningens förslag

örn upphävande av inlåningsrätten för jordbrukskassorna samt örn förbud

för ekonomiska föreningar och kommuner att ingå som medlemmar i sådana

kassor. Beträffande den föreslagna utvidgningen av centralkassornas

utlåningsrätt till att avse även kommuner och andra samfälligheter

avstyrkte departementschefen förslaget i denna punkt under framhållande

av att en dylik kreditgivning måste anses falla utom ramen för kasseorganisationens

uppgifter. I anslutning härtill och under åberopande av

vad bank- och fondinspektionen beträffande rätten för centralkassorna

till inlåning å checkräkning från kommuner och samfälligheter anfört

därom, att härvid till övervägande delen skulle bliva fråga örn tillfälliga

medelsplaceringar, vilka för jordbrukskasserörelsens egen kreditgivning

skulle bliva av ringa betydelse, avstyrkte departementschefen jämväl att

rätt av sistnämnda slag medgåves centralkassorna. Däremot förklarade

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

Riksdagen

1930.

Interimsstyrelsen

för

Svenska jordbrukskreditkassan.

departementschefen sig icke hava något att erinra mot förslaget örn rätt

för centralkassa att mottaga insättningar å checkräkning jämväl från

medlemmarna i till kassan anslutna jordbrukskassor, då denna utvidgning

stöde i samband med förslaget örn slopandet av jordbrukskassornas

inlåningsrätt. Departementschefen ansåg sig, på av bank- och fondinspektionen

anförda skäl, icke kunna, åtminstone för det dåvarande, tillstyrka,

att centralkassorna beträffande rätten att till förvaltning mottaga

förmyndarmedel likställdes med sparbankerna.

Över det förslag till förordning örn jordbrukets kreditkassor, som, avfattat

i överensstämmelse med chefens för jordbruksdepartementet vid

föredragningen uttalade mening, därefter genom förenämnda proposition

avläts till riksdagen, avgav särskilda utskottet utlåtande (nr 4/1930),

därvid utskottet samtidigt upptog till behandling en i anledning av propositionen

i andra kammaren väckt motion, nr 538, örn ändrad lydelse av

vissa stadganden i Kungl. Maj:ts förslag. Ändringsförslaget avsåg, såvitt

nu är i fråga, att giva fortsatt giltighet åt den enligt 1915 års kungörelse

angående jordbrukskassor gällande ordningen, att ekonomisk förening

och svensk kommun kunde antagas till medlem i sådana kassor.

Utskottet yttrade i utlåtandet, att utskottet, på i propositionen härutinnan

anförda skäl, icke kunde biträda den i. motionen i nämnda hänseenden

gjorda hemställan. Oavsett vissa detaljer, vilka, såsom nu ovidkommande,

här icke berörts, godkände utskottet Kungl. Majrts förslag i alla

delar. Utskottet framhöll emellertid, att utskottets tillstyrkande av detta

förslag icke givits utan principiella betänkligheter på grund av det jämförelsevis

svaga säker hetsunder lag, på vilket den ifrågavarande kreditrörelsen

skulle bygga. Angelägenheten utav att jordbruket bereddes erforderlig

hjälp till självhjälp för kreditförhållandenas ordnande på ett

mera tillfredsställande sätt — vilket ändamål förslaget syntes utskottet

väl ägnat att verksamt befrämja — vore emellertid enligt utskottets mening

så trängande, att betänkligheterna mot förslaget fått vika.

Sedan riksdagen antagit förslag örn jordbrukets kreditkassor i enlighet

med utskottets förslag, blev, såsom förut nämnts, i överensstämmelse härmed

nu gällande förordning utfärdad.

1 nterimsstyreisen för Svenska jordbrukskreditkassan har — enligt vad

styrelsen uppgiver efter framställning från bland annat samtliga centralkassor

för jordbrukskredit — föreslagit, att centralkassornas inlåningsrätt

måtte utvidgas i två avseenden, nämligen dels sålunda att möjlighet

beredes för centralkassa att mottaga insättningar på checkräkning från

kommuner och andra dylika samfälligheter, dels ock på det sätt, att möjlighet

meddelas centralkassa att i viss utsträckning mottaga insättning

av förmyndarmedel.

Beträffande frågan om inlåning från kommuner och andra sådana sam
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

fälligheter anför interimsstyrelsen — sedan styrelsen erinrat om den förändring

i förut bestående förhållanden, som inträtt därigenom, att kommuner

icke vidare kunna antagas till medlemmar i jordbrukskassa, samt

efter redogörelse för den utredning i ämnet, vilken föregick tillkomsten

av 1930 års förordning av jordbrukets kreditkassor — följande.

Det hade redan hunnit visa sig, att det avbrytande av de förutvarande

förbindelserna mellan kommunernas och samfälligheternas förvaltningsorgan

å ena sidan samt jordbrukskasserörelsens organ å andra sidan, som

de nya bestämmelserna föranlett, vore ägnat att hämma rörelsens sunda

utveckling. Härvid komme icke endast i betraktande den direkta utlåningen

till och inlåningen från kommunerna och samfälligheterna. Av

lika stor betydelse vore, att kontakten mellan de ledande personerna inom

landsbygdens kommunala förvaltningar äventyrades, vilket måste befaras

komma att, såsom i viss mån redan inträffat, menligt inverka på utvecklingen

av inlåningen i allmänhet. Då inlåningen med hänsyn till den

därmed förbundna, relativt låga räntan enligt interimsstyrelsens meningmåste

tillmätas den största betydelse för kapitalanskaffningen, örn rimliga

räntor vid utlåningen till jordbrukarna skulle kunna tillämpas, hemställde

interimsstyrelsen örn åtgärder för ändring av nu gällande bestämmelser

i syfte att bereda centralkassorna möjlighet att mottaga_ insättningar

på checkräkning från kommuner och andra dylika samfälligheter.

Yad departementschefen anfört om att kommunernas och samfälligheternas

medelsplaceringar hos centralkassorna skulle komma att bliva endast

tillfälliga och därför av ringa betydelse för bred itgi vllin gen. syntes

ej böra utgöra hinder för att medgiva dylika placeringar, då, såsom nyss

framhållits, önskvärdheten av att bereda centralkassorna ökad möjlighet

att mottaga insättningar från kommunerna och samfälligheterna till

stor del betingades av de fördelar i avseende å inlåningen i allmänhet,

som därigenom skulle vinnas.

Den av interimsstyrelsen föreslagna åtgärden förutsatte ändring av

''§ 29 i förordningen den 3 juli 1930. Därjämte syntes jämväl gällande

föreskrifter örn disposition av de kommunernas penningmedel, som ej

erfordrades för verkställande av nära förestående utbetalningar, böra

kompletteras. Då det för jordbrukskasserörelsen närmast vore förbindelsen

med landskommunerna, som vore av betydelse, syntes härvid emellertid

endast stadgandena i 58 § i lagen örn kommunalstyrelse på landet

böra komma i betraktande. Slutligen torde i detta sammanhang även

§ 2 i lagen den 18 juni 1915 innefattande vissa bestämmelser örn centralkassor

för jordbrukskredit böra kompletteras.

Vidkommande frågan örn beredande av möjlighet för centralkassorna

att verkställa inlåning av förmyndarmedel anför interimsstyrelsen bland

annat följande.

Givetvis vore den omständigheten att förmyndarmedel icke linge insättas

hos centralkassorna för jordbrukskredit men väl hos affärs- och

sparbankerna ägnad att nedsätta förtroendet för centralkassorna i orterna

och att därigenom i allmänhet verka hämmande på den för jordbrukskasserörelsens

kapitalanskaffning så betydelsefulla inlåningen. Enligt

interimsstyrelsens mening vore därför en ändring av ifrågavarande

förhållanden i hög grad påkallad.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

Dock ansåge iuterimsstyrelsen icke. med hänsyn bland annat till förut

återgivna erinringar av bank- och fondinspektionen, att man för närvarande

borde sträcka sig så långt, som jordbruksutredningen syntes hava

tänkt sig. Ändamålet, att stärka förtroendet för centralkassorna, syntes

i avsevärd mån kunna vinnas genom sådan ändring av lagen om förmynderskap,

att förmyndare bereddes möjlighet att göra omyndigs penningmedel

räntebärande genom insättning för längre tid hos centralkassa för

jordbrukskredit. Denna ändring förutsatte viss komplettering av § 29

i förordningen den 3 juli 1930 örn jordbrukets kreditkassor ävensom vissa

rent formella ändringar av lagen örn vård av omyndigs värdehandlingar,

kungörelsen med särskilda föreskrifter rörande överförmyndarens verksamhet,

kungörelsen med särskilda bestämmelser rörande förmyndarkammarens

i Stockholm verksamhet, samt förordningen med särskilda bestämmelser

örn anbringande av omyndigs medel.

Yttranden

över int er it lissly

t elsen v

förslag.

Utlåtandena över interimsstyrelsens förslag uti nu ifrågavarande delar

gå i avvisande riktning med undantag för jordbruksutredningens,

lantbruksstyrelsens, överståthållarämbetets och Jämtlands läns hushållningssällskaps,

varjämte två reservanter bland riksgäldsfullmäktige, ledamoten

av riksdagens första kammaren E. A. Hallin och ledamoten av

riksdagens andra kammare G. H. Andersson i Rasjön, tillstyrkt bifall till

förslaget.

Jord b r u ks u t reel n ingen, som hänvisar till, att utredningen i sitt betänkande

föreslagit än mer vittgående bestämmelse!* än de nu av interimsstyrelsen

förordade, säger sig vara av den uppfattningen, att ett realiserande

av ifrågavarande förslag'' även i den mera begränsade form, som

av interimsstyrelsen avses, bör vara ägnat att befrämja jordbrukskasserörelsens

medelsanskaffning och stärka allmänhetens förtroende för rörelsen.

Jordbruksutredningen anser därför, att de nu föreslagna åtgärderna

snarast möjligt böra förverkligas.

Lantbruksstyrelsen anför, att ur de intressen, styrelsen speciellt har att

företräda, styrelsen icke har något mot förslaget att erinra.

Överståthållarämbetet har, under påpekande av att interimsstyrelsens

hemställan örn beredande av möjlighet för centralkassor att lämna kredit

åt kommuner och andra dylika samfälligheter huvudsakligen angår landsbygden.

ansett sig böra avstå från att uttala något vidare omdöme i

denna fråga. — Beträffande förslaget i Arnd det avser rätt för förmyndare

att göra omyndigs penningmedel räntebärande genom insättning

för längre tid hos centralkassa anför Överståthållarämbetet, att det synes

ämbetet uppenbart, att den omständigheten, att förmyndarmedel icke få

insättas hos centralkassorna, måste vara ägnad att nedsätta förtroendet

för dessa kassor och därigenom verka hämmande på jordbrukskasserörelsens

kapitalanskaffning. Överståthållarämbetet anser det därför önskvärt,

att förslaget i denna del Ahlmer gillande. Något hinder häremot

av principiell natur anser ämbetet icke föreligga.

Jämtlands läns hushållningssällskap tillstyrker, med åberopande av interimsstyrelsens

motivering, förslaget i vad det a\rser inlåning å checkräkning

från kommuner och andra samfälligheter, men avstyrker, att

tillåtelse meddelas centralkassorna att mottaga insättning aAr förmyndarmedel,

därvid sällskapet hänvisar till bank- och fondinspektionens Ahtrande

år 1930.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 200.

13

Bank- och fondinspektionen anför, under avstyrkande av de föreslagna

författningsändringarna, bland annat följande.

Den år 1930 genomförda nyordningen inom jordbrukskasserörelsen

innebar främst ett försök att trygga kapitalanskaffningen för rörelsen.

Denna nyordning trädde i tillämpning den 1 oktober 1930. Då någon närmare

erfarenhet örn verkningarna av densamma näppeligen ännu kunde

hava vunnits, syntes det vara för tidigt att redan nu börja rucka på regler,

som så nyligen efter ingående prövning befunnits vara lämpliga och

riktiga, då det gällde jordbrukskasserörelsens medelsanskaffning. — Inspektionen

kunde för övrigt i detta sammanhang icke underlåta att framhålla,

hurusom inspektionen vid flera tidigare tillfällen givit uttryck för

den meningen, att den bankmässiga inlåningen inom jordbrukskasserörelsen

icke kunde väntas komma att nä en sådan omfattning, att densamma

bleve av någon väsentlig betydelse för nämnda rörelse.

Vad särskilt anginge inlåning av kommunala å-vista-medel vidliölle

inspektionen sill tidigare uttalade uppfattning, att dylika medel på grund

av placeringens tillfälliga karaktär icke lämpade sig såsom underlag för

rörelsens utlåningsverksamhet.

Beträffande vidare inlåning av förmyndarmedel kunde interimsstyrelsens

förslag, som inskränkts till fasta räkningar, under det att jordbruksutredningens

förslag avsåg inlåning även å å-vista-räkningar, icke rubba

inspektionens tidigare hävdade mening i ämnet. Fastmera skulle det

av den sålunda föreslagna inskränkningen föranledda tvånget för förmyndare

att vända sig till annan penninginrättning icke blott i fråga örn

förvaltning av eventuella värdehandlingar utan även för insättning av

å-vista-medel komma att än mera verka hämmande på den åsyftade inlåningen.

Det torde även böra framhållas, att man, enligt vad inspektionen

erfarit, vid meddelande av rätt för sparbanker — med vilka i denna

del jämförelse närmast borde ske — att till förvaltning mottaga förmyndarmedel

framgått med mycket stor försiktighet.

Även fullmäktige i riksgäldskontoret framhålla, att den nuvarande organisationen

av jordbrukskasserörelsen ägt bestånd under så kort tid, att

redan av denna anledning betänkligheter måste resas mot vidtagande av

ändringar av de författningar, som reglera rörelsen. Vidare anföra fullmäktige:
Vägande

sakliga invändningar kunde ock enligt fullmäktiges mening

anföras mot den föreslagna utvidgningen av centralkassornas inlåningsrätt

från kommuner och dylika samfälligheter. En sådan utvidgning

måste vara ägnad att i sin mån skärpa konkurrensen mellan centralkassorna

och sparbankerna ä respektive orter. Såvitt fullmäktige kunde

finna, vore det emellertid av stor betydelse, att sådan konkurrens i möjligaste

man undvekes och att ett gott samarbete bomme till stånd mellan

sparbankerna och jordbrukskasserörelsen, vilken sistnämnda i så fall

måhända kunde påräkna stöd från sparbankerna genom beredande av

möjlighet till upplåning hos dessa. Vid sådant förhållande holle fullmäktige

före, att övervägande skäl snarare talade för en inskränkning i centralkassornas

inlåningsriitt jin för dennas utökning.

Av fullmäktiges nu antydda ståndpunkt följde, att fullmäktige ej heller

kunde tillstyrka den utvidgning av centralkassornas inlåningsriitt, som

ett medgivande för dessa att såsom insättning mottaga förmyndarmedel,

skulle innebära. Då den största säkerhet borde krävas vid placering av

sådana medel, syntes det fullmäktige för övrigt, med hänsyn till vad som

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''JOO.

under de senare åren inträffat inom sparbanksväsendet, snarare kunna

ifrågasättas, huruvida ej bestämmelserna angående placeringen av omyndigas

medel borde underkastas en ändring i restriktiv riktning.

Fullmäktige i riksbanken förklara sig icke hava haft anledning att

ändra den principiella ställning i frågan, som av dem intagits i utlåtandet

över jordbruksutredningens betänkande. Fullmäktige påpeka, att

de nuvarande bestämmelserna för jordbrukskasserörelsen i ett avseende

innebära en utvidgning av rörelsens inlåningsmöjligheter före tillkomsten

av 1930 års förordningar, nämligen så tillvida, att centralkassa av

anslutna jordbrukskassors medlemmar äger mottaga medel å checkräkning.

Fullmäktige avstyrka följaktligen bifall till hemställan, att åtgärder

måtte vidtagas i syfte att bereda centralkassorna möjlighet att mottaga

insättningar på checkräkning från kommuner och andra dylika samfälligheter.

Beträffande förslaget att centralkassorna måtte erhålla rätt att såsom insättning

mottaga förmyndarmedel anföra fullmäktige bland annat följande:

Enligt fullmäktiges mening torde det kunna ifrågasättas, huruvida ej

gällande bestämmelser angående anbringandet av omyndigs medel erhållit

en alltför vid omfattning. Vissa de senare åren inträffade händelser

inom sparbanksväsendet syntes giva stöd åt uppfattningen, att det

hade varit önskvärt, att placeringsmöjligheterna för dylika medel begränsats

något mera än som skett. Med nu gällande förmynderskapslagstiftning

oell då centralkassornas rätt till inlåning från allmänheten bibehållits,

kunde det synas befogat, att centralkassorna i fråga örn inlåning

av omyndigs medel likställdes med sparbankerna. Enligt fullmäktiges

förmenande torde dock med ifrågavarande utvidgning av inlåningsrätten

böra tillsvidare anstå. Fullmäktige förutsatte nämligen, att det

ännu ej varit möjligt för Svenska jordbrukskreditkassan att förskaffa sig

en noggrann kännedom örn centralkassornas ställning och att i detalj

organisera en fortlöpande kontroll av deras verksamhet. Först när så

skett, syntes tidpunkten vara inne att taga den begärda utvidgningen av

inlåningsmöjligheterna under övervägande.

Sparbanksinspektionen anför i huvudsak följande.

Beträffande inlåningen å checkräkning innebure de nuvarande bestämmelserna

för jordbrukskasserörelsen den utvidgning av rörelsens inlåningsrätt,

att centralkassorna ägde att å checkräkning mottaga insättningar

från anslutna jordbrukskassors medlemmar. Oavsett de nya bestämmelserna

i kommunallagarna hade nämnda utvidgning ej kommit

att omfatta kommuner, enär kommun ej numera kunde antagas till medlem

i jordbrukskassa. Något avbrytande av förbindelserna med kommunerna

syntes dock ej kunna hava inträffat, därigenom att dessa ej kommit

i åtnjutande av en utvidgning av centralkassornas inlåningsrätt. Att

ytterligare utvidga jordbrukskasserörelsens rätt till inlåning därhän, att

den skulle komma att omfatta jämväl inlåning å checkräkning från kommuner,

syntes sparbanksinspektionen ej hava blivit tillfredsställande motiverat.

Det torde nämligen enligt inspektionens mening få anses rimligt,

att jordbrukskasserörelsen först organiserades och utbyggdes inom

ramen av de nya bestämmelserna, vilket under den tid, som förflutit,

sedan dessa trädde i kraft, knappast torde hava medhunnits, innan

man övervägde att ytterligare utöka möjligheterna till inlåning av medel

från allmänheten. Därtill komme, att berörda förslag avsåge check
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition Nr 200. 15

räkning, en inlåuingsform, som före elen 1 oktober 1930 ej varit centralkassa

medgiven.

Vad beträffade rätten att mottaga insättningar av omyndigs medel,

syntes det vara av särskild vikt, att innan en dylik rätt medgåves, Svenska

jordbrukskreditkassan hunnit förskaffa sig en noggrann kännedom

om centralkassornas förhållanden och organisera en fortlöpande kontroll

av deras verksamhet.

Med hänsyn till vad sålunda anförts, finge sparbanksinspektionen avstyrka

bifall till förslaget örn ändrade bestämmelser i fråga örn jordbrukskasserörelsens

inlåningsrätt.

Statskontoret ansluter sig beträffande förslaget örn rätt till inlåning

från kommuner och andra dylika samfälligheter till den uppfattning, som

kommit till uttryck i bank- och fondinspektionens yttrande över jordbruksutredningens

betänkande, och anser för den skull någon ändring i

hithörande bestämmelser icke böra företagas. — Beträffande rätten att

mottaga förmyndarmedel till insättning framhåller statskontoret, att, då

någon förvaltning av sådana medel hos centralkassa icke skulle förekomma,

det syntes som örn interimsstyrelsens förslag i denna del icke skulle

bliva av större praktisk betydelse. Statskontoret ifrågasätter därför, huruvida

tillräckliga skäl kunna anses föreligga att vidtaga de härutinnan

föreslagna författningsändringarna.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anför:

Jordbrukets kreditkassor åtnjöte vissa förmåner från statens och det

allmännas sida. På grund härav och med hänsyn till dessa kreditinrättningars

särskilda organisation torde deras verksamhet böra begränsas

till sådana områden, som folie inom ramen för deras egentliga uppgifter.

En utvidgning av deras rättigheter, vilken, örn den förevarande ansökningen

bifölles, sannolikt komme att efterföljas av nya framställningar

i liknande syfte, skulle enligt länsstyrelsens mening innebära en av det

allmänna gynnad, olämplig konkurrens med affärsbanker och sparbanker.

Länsstyrelsen kunde följaktligen icke tillstyrka bifall till framställningen

i denna del.

Av samma anledning ansåge länsstyrelsen någon ändring för möjliggörande

av insättande i centralkassorna av förmyndarmedel icke böra vidtagas.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför:

Ehuru genom den nya lagstiftning, som under år 1930 kommit till stånd

beträffande jordbrukets kreditkassor, vunnits bättre garantier än tillförne

för ifrågavarande kassors ekonomiska konsolidering, hyste dock

länsstyrelsen starka betänkligheter i fråga örn lämpligheten att utöka

kassornas rätt till inlåning från allmänheten. Kontrollväsendet inom

kasseorganisationen torde enligt länsstyrelsens mening ännu icke hava

nått en närmelsevis tillfredsställande utveckling. Särskilt då fråga vore

örn inlåning av kommuners och omyndigas medel, för vilkas förvaltning

vissa restriktioner gällde och där alltså största möjliga garantier för tryggandet

av ägarnes rätt och bästa borde sökas, måste skillnaden i kontrollhänseende

mellan centralkassa och bank bliva påfallande. Länsstyrelsen

avstyrkte därför bifall till framställningen i nu berörda delar.

Länsstyrelserna i Malmöhus och Jämtlands län framhålla synpunkter

av liknande slag som de, vilka av övriga avstyrkande myndigheter i sådan

riktning åberopats.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

16 Kungl. Majus proposition Nr 200.

Såsom framhållits i utlåtanden från olika myndigheter voro de spörsmål,

vilka nu framförts av interimsstyreisen, under år 1930 föremål för

riksdagens prövning. Vid övervägande av synpunkterna för och emot

bifall till förslag av i huvudsak samma innehåll, som det av interimsstyrelsen

framlagda, fann riksdagen sig höra stanna vid de bestämmelser

i ämnet, vilka innehållas i gällande författningar. Att under

dessa omständigheter starka skäl måste krävas för vidtagande av de utav

interimsstyrelsen föreslagna åtgärderna synes utan vidare klart. Sådana

skäl torde icke lia va förebragts. De farhågor, interimsstyrelsen yttrat

beträffande avbrytandet av förutvarande förbindelser mellan kommunernas

ledande män och kreditkasserörelsens organ, synas överdrivna. Bland

annat kan anmärkas, att ledningen inom kommunalförvaltningen på landet

synnerligen ofta ligger i händerna på jordbrukare. Dessas intresse

för kasserörelsen torde icke minskas därigenom, att kommunerna hållas

utanför densamma. Likaledes synes mig troligt, att interimsstyrelsen

överskattat betydelsen för rörelsens anseende av möjligheten till inlåning

av förmyndarmedel. I varje fall är det emellertid av vikt att, innan

sådan möjlighet beredes, kontrollväsendet och organisationen inom kassorna

över huvud vunnit större stadga än den hittills uppnådda. Samma

skäl, som år 1930 talade mot inlåning såväl av medel å checkräkning från

kommuner och andra liknande samfälligheter som av förmyndarmedel,

torde därför fortfarande äga giltighet.

II. Förslaget örn viss ändring i bestämmelserna rörande jordbrukskassas

insats i centralkassa.

Enligt 1915 års kungörelse angående centralkassor skulle jordbrukskassas

insats i centralkassa lyda å minst 10 kronor. Vid inträdet skulle tecknas

insatser för minst 500 kronor.

I sitt betänkande angående jordbrukets kreditförhållanden förordade

jordbruksutredningen, att jordbrukskassornas insats i centralkassa ordnades

så, att den sattes i viss proportion till den insats, som de enskilda kassemedlemmarna

hade att betala till jordbrukskassan. Av sistnämnda insats,

vilken föreslogs till 5 kronor per andel, borde, enligt jordbruksutredningen,

1(io användas som jordbrukskassans insats i centralkassan, och

för åstadkommande av reda och enkelhet borde med avseende å insatsernas

inbetalning till centralkassan stadgas, att en insats å 10 kronor skulle

erläggas för varje fullt tal av 20 i jordbrukskassan tecknade andelar. Något

högre minimibelopp för insatsen, motsvarande det i 1915 års kungörelse

stadgade, ansåg jordbruksutredningen icke erforderlig.

Det till riksdagen framlagda författningsförslaget avfattades i enlighet

med vad jordbruksutredningen sålunda hemställt. Någon anmärkning

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

i utskottet mot förslaget i denna del förekom icke, och riksdagen antog

förslaget härutinnan i oförändrat skick. Bestämmelserna återfinnas i § 21

i förordningen örn jordbrukets kreditkassor.

luterimsstyrelsen har anfört, att det från centralkassehåll enstämmigt

framhållits, att ifrågavarande stadgande i tillämpningen vore ägnat att

bereda onödiga svårigheter för jordbrukskassorna och centralkassorna,

och att det skulle vara mera ändamålsenligt att bestämma jordbrukskassas

insats i centralkassa till 50 öre för varje i jordbrukskassan tecknad andel.

Även interimsstyrelsen har ansett sistnämnda beräkningsgrund mera

ägnad att åstadkomma enkelhet och reda vid insatsbeloppens bestämmande

än den nu gällande. Interimsstyrelsen har därför föreslagit, att § 21

i förordningen örn jordbrukets kreditkassor måtte ändras i enlighet med

de sålunda anförda synpunkterna.

Någon erinran mot detta förslag har icke framkommit i de infordrade

utlåtandena.

Då de föreslagna åtgärderna, som icke torde innebära någon ändring i

sak av gällande bestämmelser i ämnet, med hänsyn till vad interimsstyrelsen

anfört synas medföra vissa praktiska fördelar, biträder jag interimsstyrelsens

förslag i denna del. I enlighet härmed uppgjort förslag till

ändrad lydelse av § 21 i förordningen örn jordbrukets kreditkassor torde

få såsom bilaga fogas till detta protokoll.

III. Förslaget örn beredande av möjlighet för ekonomiska föreningar

utan personlig ansvarighet att vinna inträde i centralkassa.

Såsom förut nämnts kunde enligt 1915 års författningar till medlem i

jordbrukskassa även antagas här i landet registrerad ekonomisk förening.

I centralkassa för jordbrukskredit kunde däremot enligt nämnda författningar

icke ingå andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor. Ekonomisk

förenings medlemskap i jordbrukskassa var emellertid närmast

att betrakta såsom av allenast understödjande art. Möjligheten för föreningen

att erhålla lån var nämligen, med hänsyn till den snäva begränsning

av de ändamål, för vilka lån enligt 1915 års kungörelse örn jordbrukskassor

kunde lämnas, så gott som utesluten, därest icke föreningen själv

drev jordbruk.

I anledning härav gjordes under år 1917 framställningar till Kungl.

Majit dels örn utvidgning av jordbrukarnas andelsföreningars lånerätt i

jordbrukskassa, dels ock örn sådan ändring i de gällande bestämmelserna,

att såsom medlemmar i centralkassa tillätes ingå, förutom jordbrukskassor,

även andra ekonomiska föreningar med uppgift att för sina medlemmars

räkning anskaffa förnödenheter för lantbrukets drift såsom småbrukare-,

mejeri-, elektriska distributions- och andra därmed likställda

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 168 haft. (Nr 200.) 2

Departement riche

fen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

föreningar. Likartade önskemål framfördes i motioner till 1918 års riksdag.

inis arts På gx-und av, bland annat, vad sålunda förekommit lät cliefen för jordnksdag

m. m. ^ru^gdepartementet upprätta förslag till bestämmelser angående rätt för

centralkassa för jordbrukskredit att till medlemmar intaga andra ekonomiska

föreningar än jordbrukskassor. Förslaget blev år 1918 av

Kungl. Majit underställt riksdagen (prop. nr 415/1918), som godkände

detsamma. Vid ärendets föredragning inför Kungl. Majit framhöll

departementschefen de fördelar i avseende å kasserörelsens utveckling,

som skulle vinnas genom att centralkassornas verksamhet utvidgades

till att avse kreditgivning åt ej blott jordbrukskassor utan även

övriga kooperativa sammanslutningar inom jordbruket. Ä andra sidan

förefunnes emellertid, enligt departementschefens åsikt, ett hinder mot

en dylik utveckling däri, att största delen av ifrågavarande sammanslutningar

här i landet vore ekonomiska föreningar utan personlig ansvarighet.

Departementschefen ansåg det stöta på oövervinneliga svårigheter

att inpassa dylika föreningar i ett system, som alltifrån grunden vore uppbyggt

på den personliga ansvarigheten, och anförde, att nämnda föreningar

visserligen i stor utsträckning sökt ersätta den personliga ansvarigheten

med särskilda ansvarsförbindelser av medlemmarna, men att dessa

ansvarsförbindelser, vilka i motsats till den personliga ansvarigheten kunde

preskriberas även under tiden för respektive föreningars bestånd,

givetvis icke kunde lämna samma fasta grund för organisationen som

den sistnämnda. Emellertid borde, enligt departementschefens mening,

vad som utan att uppriva det en gång antagna systemet kunde göras för

att bereda möjlighet för centralkassorna att utsträcka sin verksamhet

till att omfatta kreditgivning även åt andra jordbruksföreningar än

jordbrukskassor också göras. Departementschefen föreslog därför, att

genom särskilda bestämmelser möjlighet måtte öppnas för centralkassor

att till medlemmar intaga även andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor

under villkor, att de voro organiserade såsom ekonomiska

föreningar med begränsad personlig ansvarighet. I samband härmed

anförde departementschefen, att visserligen genom nämnda villkor den

största delen av de redan bildade jordbrukarföreningarna hindrades att

omedelbart begagna sig av möjlighet till anslutning av kasseverksamheten,

men att dels alltjämt nya föreningar bildades, dels ock det icke syntes

möta oöverstigliga hinder för förening, som önskade bliva medlem av

centralkassa, att ombilda sig till en förening med begränsad personlig

ansvarighet.

I anslutning till ifrågavarande förslag utfärdade Kungl. Majit den 11

juli 1918 kungörelse angående rätt för centralkassa för jordbrukskredit

att till medlemmar intaga andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor

(nr 597), vilken kungörelse, med däri år 1925 vidtagna ändringar,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200. 19

var gällande till den 1 oktober 1930, då nuvarande förordningen i ämnet

trädde i kraft.

De förut anförda önskemålen rörande utvidgning av andelsföreningars

lånerätt i jordbrukskassa tillgodosågos år 1925 genom sådan ändring i förutvarande

hithörande bestämmelser, att de i kungörelsen angående jordbrukskassorna

upptagna ändamål, för vilka lån dittills allenast kunde

erhållas, endast omnämndes såsom exemplifiering.

Förordningen den 3 juli 1930 (nr 318) angående rätt för centralkassa för

jordbrukskredit att till medlemmar intaga andra ekonomiska föreningar

än jordbrukskassor, för vars innehåll förut redogjorts, är avfattad i huvudsaklig

överensstämmelse med av jordbruksutredningen i dess betänkande

framlagt förslag. De ändringar, som därigenom vidtagits i tidigare

gällande hithörande bestämmelser, hava i huvudsak allenast gått ut på

att för andra ekonomiska föreningars än jordbrukskassor delaktighet i

centralkassa åstadkomma regler, i stort sett motsvarande dem, vilka gälla

för jordbrukskassas anslutning till centralkassa.

Samtidigt har, såsom redan nämnts i annat sammanhang, genom förordningen

örn jordbrukets kreditkassor skett den ändringen i fråga örn

andelsföreningars anslutning till kreditkasserörelsen, att föreningarnas

rätt till delaktighet i jordbrukskassa borttagits. Ekonomisk förening

utan personlig ansvarighet är sålunda numera helt utestängd från möjligheten

till medlemskap av sagda rörelse. Enligt övergångsstadgande

i sistnämnda förordning äger emellertid förening, som var medlem i jordbrukskassa,

när förordningen trädde i kraft, tillsvidare kvarstå, dock

högst under tre år från ikraftträdandet.

I sitt betänkande den 22 januari 1930 anförde jordbruksutredningen beträffande

hithörande spörsmål bland annat följande.

Därest en ordnad avsättning av jordbrukets produkter skulle kunna

komma till stånd i förening med en för producenten mera tillfredsställande

avkastning, måste nödigt kapital ställas till förfogande som rörelsemedel

åt jordbrukets andelsföreningar.

Det kreditbehov, som förelåge särskilt för jordbrukets inköps- och försäljningsloreningar,

vore för närvarande högst avsevärt, beroende dels på

att den enskilde lantmannen å ena sidan själv begärde kredit vid sina

inköp genom andelsföreningarna och å andra sidan måste kräva kontant

likvid vid avyttring av sina produkter genom för detta ändamål

bildade försäljningsföreningar, dels på den omständigheten att andelsföreningarna

själva arbetade med otillräckliga egna medel. I sistnämnda

hänseende rådde inom jordbrukets andelsrörelse verkliga missförhållanden,

i det att medlemmarnas kontanta insatser i föreningarna oftast

stannade vid en ren obetydlighet, medan den övervägande delen av de

tecknade insatserna gäldades medelst s. k. ansvarsförbindelser. Dessa förbindelser,

som ofta löpte utan ränta, måste av föreningarna belånas för

anskaffande av erforderligt rörelsekapital.

1930 ån

bestämmeUer.

Jordbrukautred

r lingen

ar 1930.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kutig!. Majus proposition Nr 200.

Det vöre givet, att andelsföreningarnas behov av kredit skulle komma

att minskas i samma mån som de enskilda jordbrukarna kunde genom

en välordnad och med tillräckligt rörelsekapital försedd kreditorganisation

erhålla nödigt driftkapital. Vad man pä detta sätt skulle vinna, vore

en större koncentrering av kreditgivningen till ett företag — jordbrukskassan

— som vore i stånd att få en överblick över den enskildes kreditvärdighet

och ägde möjlighet att närmare följa hans verksamhet. Men

även örn så kunde ske genom reformer inom jordbrukskasserörelsen, vilka

hade till följd att lantmännen i större omfattning anslöte sig till kasseorganisationen

och därifrån finge sitt behov av driftkredit tillgodosett,

finge man självfallet icke förvänta, att andelsföreningarnas kreditbehov

därmed skulle helt bortfalla. Kvar skulle alltid komma att stå behovet

av affärskredit i sådan omfattning, som vore förbundet med varje slag av

affärsverksamhet, d. v. s. en sund växelkredit för likvidering av gjorda

köp oell försäljningar. Dessutom skulle man alltjämt hava att räkna med

behovet av mera fasta lån för sådana andelsföreningar, vilkas rörelse omfattade

produktions- eller förädlingsverksamhet, t. ex. mejeriföreningar

och slakteriföreningar eller föreningar för tillverkning av olika förnödenheter

för jordbrukets drift. Behovet av nu avsedda kredit måste fyllas,

om den svenska andelsrörelsen på jordbruksområdet skulle kunna utvecklas

till vad som vore önskvärt och möjligt: en effektivt arbetande

kommersiell organisation i jordbrukets tjänst.

Vid behandlingen av frågan örn reformer inom jordbrukskasserörelsen

hade det därför varit helt naturligt, att jordbruksutredningen ägnat synnerlig

uppmärksamhet åt, huruvida och på vad sätt andelsrörelsens kreditbehov

jämväl skulle kunna i detta sammanhang tillgodoses. Därvid

läge nära till hands att tänka sig ett sammanförande i organisatoriskt

hänseende av kreditgivningen till andelsföreningarna med den utlåningsverksamhet,

som genom särskilda organ ägde rum till enskilda jordbrukare.

Det förelåge i själva verket så mycket större skäl härför som jordbrukarnas

andelsföreningar av skilda slag väsentligen skulle bestå av

samma personer, som erhölle kredit från jordbrukskasseorganisationen.

Örn kreditgivningen bleve förenad på en hand, skulle därvid bättre kontroll

kunna hållas över de enskildas kreditvärdighet med hänsyn till den

ansvarighet, de åtagit sig för respektive andelsföreningars förbindelser,

liksom bättre förutsättningar skulle uppkomma att bedöma andelsföreningarnas

soliditet, då en på personkännedom grundad kunskap örn de

enskilda föreningsmedlemmarnas ansvarighetskapacitet förefunnes.

Hedan vid sina första överläggningar rörande nu förevarande spörsmål

hade jordbruksutredningen emellertid kommit till den uppfattningen,

att man vid en sådan kombination av kreditgivningen åt enskilda jord

brukare genom kooperativa kreditorgan med en kreditgivning åt jordbrukets

andelsföreningar måste framgå med stor försiktighet på grund

av den större risk, som otvivelaktigt vore förenad med krediten åt andelsföreningarna.

Det stöde sålunda klart, att, örn kreditgivningen åt

dessa föreningar skulle i större omfattning omhändertagas av jordbruks

kasseorganisationen, detta måste föranleda särskilda bestämmelser, som

kunde bereda skydd mot att den enskilde kassemedlemmen med sin per

sonliga ansvarighet skulle få svara jämväl för på andelsföreningarna

uppkomna affärsförluster. Likaså borde den fondering, som ägt rum

inom jordbrukskassorna och centralkassorna på grundval av kreditrörel

sen för de enskilda kassemedlemmarnas del. rimligen hållas fri från att

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

21

tagas i anspråk för förluster, som uppstått på de kooperativa affärssam

manslutningarna. Det kunde också befaras, att en kombinerad kreditrörelse

av nu avsett slag skulle medföra svårigheter för kapitalanskaffning

till kreditorganisationen på sådana villkor, som vore för den enskilde

jordbrukaren till fördel. Som ett resultat av sina överläggningar

hade jordbruksutredningen kommit till den uppfattningen, att, därest kreditgivningen

åt andelsföreningarna skulle i organisatoriskt hänseende

kombineras med utlåningen till enskilda jordbrukare, detta kunde ske allenast

under den förutsättningen, att de båda grenarna av kreditrörelsen

hölles helt skilda från varandra såväl i vad avsåge kapitalanskaffningen

som ifråga örn fonderingen till mötande av uppkommande förluster.

Påtagligt vore, att man genom dispositioner av nyss antytt slag skulle

i väsentlig mån frångå den kooperativa grundidén. Men även örn man

kunde bortse härifrån och örn nöjaktiga garantier till skydd för de enskilda

medlemmarna i jordbrukskassorna kunde i angivna hänseenden

uppställas, måste dock enligt jordbruksutredningens mening framstå som

en given förutsättning för att det allmänna skulle vidtaga särskilda åtgärder

för ordnande på angivet sätt av andelsföreningarnas kreditförhållanden,

att dessa föreningar till sin organisation och soliditet vore av

tillfredsställande beskaffenhet.

Jordbruksutredningen förmälde vidare, att, för vinnande av erforderlig

kännedom i berörda hänseenden, jordbruksutredningen påbörjat utredning

beträffande andelsverksamhetens organisation. Jordbruksutredningen

gjorde gällande, att frågan örn andelsrörelsens kreditförhållanden lämpligast

borde upptagas till behandling i samband med nämnda utredning,

vilken icke ännu vore avslutad. Emellertid framhöll jordbruksutredningen,

att det knappast torde vara lämpligt att i avvaktan härå vidtaga sådan

förändring i gällande bestämmelser örn ekonomiska föreningars möjlighet

till anslutning till jordbrukskasseorganisationen, att denna möjlighet

helt försvunne. Det syntes dock jordbruksutredningen under alla förhållanden

olämpligt, att jordbrukets andelsföreningar finge ingå som

medlemmar i jordbrukskassa. Jordbruksutredningen framhöll i detta

hänseende, att den kredit, varav andelsföreningarna vore i behov, i betydande

utsträckning ägde karaktären av ren affärskredit, och att det då

syntes mera lämpligt att koncentrera denna kreditgivning till centralkassorna,

vilka torde vara bättre rustade att bedöma föreningarnas kreditvärdighet

och handhava den löpande kreditgivningen. Som ytterligare

skäl mot att kreditgivningen åt andelsföreningar ombesörjdes av lokala

kassor åberopade jordbruksutredningen den omständigheten, att samma

personer ofta torde komma att deltaga i ledningen av såväl jordbrukskassan

som av på orten bildade andelsföreningar. Jordbruksutredningen

föreslog därför, att ekonomiska föreningar icke tillätes ingå som medlemmar

i jordbrukskassa. Däremot borde den rätt, som genom 1918 års reform

lämnats centralkassorna att som medlemmar intaga andra ekonomiska

föreningar än jordbrukskassor, upprätthållas. Härom anförde jordbruksutredningen

bland annat följande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

1SS0 årj,

riksdag

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

Dea möjlighet till utvidgning av jordbrukskasserörelsens verksamhet,

som avsågs med ifrågavarande reform, hade i verkligheten endast i ringa

utsträckning kommit att tagas i anspråk. Hittills hade icke mera än nio

dylika föreningar vunnit anslutning till centralkassorna. Den förnämsta

orsaken härtill torde vara att söka i den omständigheten, att vårt lands

lantmannaföreningar till övervägande delen vore uppbyggda på principen

utan personlig ansvarighet. En ändring därutinnan torde icke vara

lätt att åstadkomma. Beträffande denna personliga ansvarighet finge

visserligen medgivas, att den kunde äga sitt värde som en grund för föreningens

kreditvärdighet. Men vad som vore av vida större betydelse för

andelsrörelsens utveckling vore otvivelaktigt, att föreningarna förskaffade

sig ett större kontant underlag för sin verksamhet genom insatsernas

ökning och kontanta inbetalning samt framför allt genom en kraftig

fondering. Det vore på de förhållanden, som i detta hänseende kännetecknade

en förening, och på verksamhetens skötsel i allmänhet, som det

borde bliva beroende, huruvida föreningen borde vinna anslutning till

kasserörelsen och få sitt kreditbehov fyllt genom centralkassornas försorg.

Då frågan örn jordbrukets andelsrörelse emellertid skulle av jordbruksutredningen

upptagas till behandling i annat sammanhang, i anslutning

vartill spörsmålet örn andelsrörelsens kreditförhållanden skulle

närmare övervägas, hade jordbruksutredningen icke funnit sig böra för

det dåvarande påkalla någon ändring i de gällande bestämmelserna, i

vad de uppställde personlig ansvarighet hos föreningsmedlemmarna såsom

villkor för anslutning till centralkassor.

I samband med Kungl. Maj:ts proposition i ärendet år 1930 var,

såsom i annat sammanhang erinrats, frågan örn bibehållande av möjligheten

för ekonomisk förening att bliva medlem i jordbrukskassa föremål

för riksdagens prövning även pä grund av särskild motion. Motionen

vann, såsom jämväl förut anmärkts, i denna punkt icke riksdagens bifall.

Vid behandlingen av det förslag till nu gällande förordning angående

rätt för centralkassa för jordbrukskredit att till medlemmar intaga andra

ekonomiska föreningar än jordbrukskassor, som Kungl. Majit i nämnda

proposition föreläde riksdagen till antagande, underströk särskilda utskottet

vad jordbruksutredningen anfört rörande betydelsen för andelsrörelsens

utveckling av att föreningarna skaffade sig större kontant underlag

för sin verksamhet genom insatsernas ökning och kontanta inbetalning

samt genom en kraftig fondering. Utskottet anförde, att det vore

på de förhållanden, som i sådant hänseende kännetecknade en förening,

och på verksamhetens skötsel i allmänhet, som det borde bliva beroende,

huruvida föreningen borde vinna anslutning till kasserörelsen och få sitt

kreditbehoA7 tillgodosett genom centralkassornas försorg. Utskottet ansåg,

att det Amre av betydligt större A7ikt att en omsorgsfull piening aA7

en förenings ekonomiska förhållanden i nu angina hänseenden företoges,

då fråga Amre örn inträde i centralkassa, än att föreningens medlemmar

ägde personlig anSA7arighet för dess förbindelser. Under betonande av

nu anförda synpunkter tillstyrkte utskottet det av Kungl. Majit framlagda

författningsförslaget att tillsvidare gälla såsom ett provisorium.

Förslaget antogs i oförändrat skick aA- riksdagen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2U0.

I sin f örenämnd a skrivelse den 30 januari 1931 hemställer jordbruks- jordbruks

utredningen, att förordningen angående rätt för centralkassa att till med- utref^^9''

lommar intaga andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor måtte

ändras i så måtto, att möjlighet att bliva medlem i centralkassa beredes

jämväl föreningar utan personlig ansvarighet, ävensom att i samband

därmed vissa ändringar i förordningen måtte vidtagas i fråga örn delaktighetsgrund,

ansvarsbelopp med mera. Jordbruksutredningen föreslår,

att till medlem i centralkassa må kunna intagas ekonomisk förening,

som har till ändamål befordrandet av jordbrukets eller någon till jordbruket

hörande binärings utveckling eller tillgodogörandet av genom

jordbruket med tillhörande binäringar vunna produkter, oavsett huruvida

föreningens medlemmar äro personligen ansvariga för dess förbindelser

eller icke;

att ekonomisk förening, som medgives inträde i centralkassa, skall ingå

med minst en andel å 5 kronor samt äga rätt att förvärva högst det antal

andelar, att mot varje andel svarar ett belopp av 50 kronor av föreningens

efter vissa grunder beräknade egna kapital (eget behållet insatskapital

och fonder av den art, att de icke kunna disponeras utan föreningsstämmans

för varje gång inhämtade medgivande);

att föreningen härvid som eget insatskapital må räkna även tecknat

insatskapital, vilket ej influtit till föreningen men för vars inbetalande

sådan plan fastställts, att inbetalning verkligen kommer att ske;

att förening icke må medgivas rätt att teckna andelar i centralkassa

för den del av det egna kapitalet, som må hava betalats eller skall betalas

för andelar, som föreningen tecknat i annan andelsförening än centralkassa;
att

kredit av centralkassa må kunna medgivas förening till högst 200

kronor för varje av föreningen i kassan tecknad andel;

att föreningens ansvarighet för centralkassas förbindelser bestämmes

till 50 kronor för varje av föreningen i kassan tecknad andel;

att centralkassans sammanlagda utlåning till anslutna ekonomiska föreningar

icke må överstiga en femtedel av det sammanlagda lånemaximum,

som gäller för medlemmarna i de till kassan anslutna jordbrukskassorna,

dock med befogenhet för Kungl. Majit att i särskilda fall medgiva

undantag från nu angivna begränsning;

att av ekonomiska föreningars i centralkassa tecknade insatskapital 30

procent skola tillföras kassans säkerhetsfond;

att å återstående 70 procent av berörda insatskapital utdelning må kunna

lämnas under förutsättningar och enligt grunder, motsvarande de för

utdelning till delägare i jordbrukskassa stadgade; samt

att övriga nuvarande bestämmelser beträffande anslutningen av ekonomiska

föreningar m. b. p. a. till eentralkassor utsträckas att gälla även

ekonomiska föreningar u. p. a.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Allmänna

synpunkter.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

Jordbruksutredmngen framhåller i sin skrivelse, att det förslag till ordnande

av jordbrukets kreditorganisation, som av utredningen framlades

i 1930 års betänkande, endast innebar ett provisorium, såvitt gällde

jordbrukets andelsrörelse, och anför vidare, att det av tillgängligt utredningsmaterial

synes framgå, att jordbrukskooperationen företrädesvis

är organiserad i föreningar utan personlig ansvarighet, samt att

enligt jordbruksutredningens förmenande utvecklingen tenderar mot

ökad tillämpning av denna föreningsform. Under sådana förhållanden

anser jordbruksutredmngen det tydligt, att gällande bestämmelser, enligt

vilka allenast föreningar med begränsad personlig ansvarighet kunna

vinna inträde i centralkassa för jordbrukskredit, äro ägnade att avstänga

den övervägande delen av jordbrukets andelsrörelse från en välbehövlig

förbättring av kreditmöjligheterna. Efter omnämnande av

vissa önskemål, som från för jordbrukskasserörelsen intresserade fram

kommit beträffande snara ändringar i de gällande bestämmelserna, fortsätter

jordbruksutredmngen sålunda:

Jordbruksutredmngen hade även för sin del ansett tiden nu vara inne

för en prövning av frågan örn ett mera definitivt ordnande av jordbruks»

kooperationens anslutning till jordbrukets kreditorganisation. Vissa

för frågans utredning vägledande uppgifter rörande andelsföreningarnas

ekonomiska förhållanden kunde sålunda nu hämtas ur föreliggande preliminära

resultat av den undersökning rörande jordbrukskooperationen,

som Kungl. Majit efter framställning från jordbruksutredmngen och 1928

års bolagsskatteberedning uppdragit åt statistiska centralbyrån att verkställa.

Vidare torde det organisationsarbete, som på senaste tiden bedrivits

å det jordbrukskooperativa området och varvid även jordbruksutredningen

i vissa avseenden medverkat, få anses hava klarlagt grundlinjerna

för andelsrörelsens förutsättningar och utvecklingsmöjligheter i

den grad, att frågan örn rörelsens anknytning till jordbrukskasseorganisationen

kunde till sin innebörd bättre än tidigare överskådas. Givetvis

vore jordbruksutredmngen även livligt medveten örn betydelsen för landets

jordbruk av att förevarande fråga skyndsammast möjligt bragtes till

en mera slutgiltig lösning.

_ För att närmare utreda frågan hade jordbruksutredningen dels skriftligen

hänvänt sig till Svenska jordbrukskreditkassan och centralkassorna

för jordbrukskredit med anhållan örn yttrande bland annat beträffande

förutsättningarna och sättet för en anslutning av andelsföreningar

u. p. a. till jordbrukskasserörelsen, dels haft muntliga överläggningar i

frågan med representanter för nämnda rörelse. I anledning av berörda

hänvändelse hade yttranden avgivits av samtliga centralkassor. I yttrandena

uttalades som ett enstämmigt önskemål, att å jordbruksområdet

verksamma ekonomiska föreningar u. p. a. bereddes möjlighet att ansluta

sig till jordbrukskasserörelsen, varvid den uppfattningen syntes vara

övervägande, att anslutningen borde ske direkt till centralkassa. Det

framhölls, att så länge lagstiftningen icke medgåve jordbruksekonomisk

förening av vilken organisationsform som helst sådan anslutning, kunde

ett enhetligt ekonomiskt samarbete föreningarna emellan icke åväga
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 200.

bringas, och deras ekonomiska intressen förbleve splittrade, vilket försvagade

sammanhållningen bland jordbrukarna. Jordbrukskasserörelsen

betecknades såsom synnerligen väl lämpad att tillgodose det kreditbehov

och omhänderhava den penningcirkulation, varom här vore fråga,

då rörelsens ledande män genom sina goda förbindelser med jordbrukare

å skilda orter borde hava relativt lätt att bedöma olika lantmannaföretags

kreditvärdighet och att taga erforderlig hänsyn till de olika faktorer,

som härvid borde beaktas. Att föreningar u. p. a. vore avstängda från

jordbrukskasserörelsen, ansågs desto mera anmärkningsvärt, som flertalet

av jordbrukarnas föreningar tillhörde denna grupp, varvid särskilt

hänvisades till det stora antalet av solida mejeriföreningar och elektriska

distributionsföreningar, som ägde ifrågavarande organisationsform och

vilkas betydande penningomsättning nu icke kunde ledas genom jordbrukskasseorganisationen.

Flera sådana föreningar, som tidigare anslutit

sig till nämnda organisation och där placerat sina medel, ansågs, så

snart nuvarande övergångsbestämmelser upphörde att gälla och föreningarna

därmed utestängdes, komma att även bortflytta sina hos jordbrukskassorna

innestående medel.

Jordbruksutredningen erinrar i det följande örn sina i betänkandet

framlagda synpunkter med avseende på ekonomiska föreningars anslutning

till jordbrukskasserörelsen och betonar vad därvid framhållits om,

att icke den personliga ansvarigheten hos föreningsmedlemmarna utan

föreningens kontanta underlag och verksamhetens allmänna skötsel borde

vara utslagsgivande vid avgörandet, huruvida föreningen skulle anses

tillräckligt solid för att få sitt kreditbehov fyllt genom jordbrukets kreditkassor.

Härefter anför jordbruksutredningen:

Jordbruksutredningen ville nu förorda, att ekonomiska föreningar

u. p. a., verksamma inom jordbruket och därmed sammanhörande näringar,

vilka i förut berörda avseenden befunnes så uppbyggda, att de på ett

effektivt sätt fyllde sina uppgifter och i övrigt motsvarade fordringarna

på en sund och väl skött andelsrörelse, bereddes möjlighet att vinna inträde

i jordbrukets kreditorganisation. Härvid förutsattes givetvis, att

ansökan örn sådant inträde icke beviljades utan föregående noggrann undersökning

av föreningens ekonomiska förhållanden eller utan att därvid

framgått, att föreningen vore grundad på solida ekonomiska principer

och kunde anses äga tillräckliga förutsättningar att bedriva sin verksamhet

på ett ur ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt.

I likhet med vad som för närvarande gällde örn föreningar m. b. p. a.

syntes u. p. a.-föreningars anslutning böra ske direkt till centralkassa

för jordbrukskredit. Anslutningen direkt till centralkassa syntes nämligen

erbjuda vissa fördelar bland annat i organisatoriskt avseende, enär

centralkassa torde kunna förutsättas vara dels mera kvalificerad för

prövning av kreditvärdighet m. m. än jordbrukskassa, dels i allmänhet

mindre bunden av särskilda personliga eller andra lokala hänsyn.

Med avseende på de närmare villkoren och formen för ekonomiska

föreningars medlemskap i centralkassorna vore jordbruksutredningen av

den principiella uppfattningen, att föreningar m. b. p. a. och u. p. a. borde

vara likställda. Visserligen kunde anses gillia, att medlemmarnas per
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majlis proposition Nr 200.

sonliga ansvarighet kunde innebära en viss — om än olikvärdig — säkerhet

för förenings kreditvärdighet, men, då det torde medföra praktiska

olägenheter att för de båda föreningskategorierna tillämpa skiljaktiga

grunder vid avgörandet av frågor örn anslutning, syntes ifrågavarande

avgörande genomgående böra bliva beroende av andra i det föregående

berörda ekonomiska förhållanden, såsom insatskapitalets och fondernas

storlek samt verksamhetens allmänna skötsel och räntabilitet

m. m. Till den personliga ansvarigheten borde däremot givetvis hänsyn

tagas vid kreditgivning till föreningarna.

Till belysande av de frågor, vilka beröras i jordbruksutredningens förslag,

har statistiska centralbyrån efter remiss lämnat vissa i tabellform

sammanförda uppgifter rörande jordbrukets andelsrörelses ekonomiska

och andra förhållanden. Uppgifterna härröra från den undersökning angående

jordbrukskooperationen, som Kungl. Majit efter framställning

från jordbruksutredningen och 1928 års bolagsskatteberedning uppdragit

åt centralbyrån att verkställa. Centralbyrån framhåller i den skrivelse,

med vilken tabellerna överlämnats, att utredningen icke omfattar mejeri-,

avels- och jordbrukskasseföreningar, samt att utredningens resultat ännu

endast är preliminärt. Vidare påpekar centralbyrån, att åtskilliga brister

föreligga dels i det avseendet, att centralbyrån icke på långt när kunnat

erhålla uppgifter från alla föreningar, dels i så måtto, att de inkomna

uppgifterna i många fall äro ofullständiga eller på annat sätt otillfredsställande.

Enligt föreliggande uppgifter äro inom jordbruket av centralbyrån

kända 5,546 ekonomiska föreningar, därav 1,363 inköpsföreningar, 1,348

maskinföreningar och 1,896 elektriska distributionsföreningar.

Till belysande av huru ett antal föreningar med olika verksamhetsart,

vilka lämnat uppgifter till centralbyrån, år 1929 fördelade sig efter organisationsformen

u. p. a. och m. b. p. a., har centralbyrån uppgjort

följande tabell. (Däri intagna uppgifter angående mejeriföreningar,

vilka som nämnts stå utanför centralbyråns utredning rörande jordbrukskooperationen,

äro av byrån hämtade ur andra källor.)

Av 486 undersökta föreningar, därav 229 föreningar u. p. a. och 257 föreningar

m. b. p. a., utgöra enligt statistiska centralbyråns tabeller föreningarnas

u. p. a. insatskapital och reservfonder sammanlagt 3,932,240

kronor. Motsvarande siffra för föreningarna m. b. p. a. är 980,320 kronor.

I denna undersökning ingå icke elektriska distributionsföreningar.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

27

Föreningarnas fördelning efter ansvarighet.

Föreningsgrupp

Antal för- eningar, som

lämnat upp- gift angående

ansvarighet

d ä

a v

u. p. a.

m. b. p. a.

Inköps forén ingar

Riksförbundet jämte tillhörande centralföreningar

18

4

14

Fristående centralföreningar.............................

6

4

2

Lokalföreningar anslutna till riksförbundets cen- tralföreningar ...........................................

366

38

328

Lokalföreningar anslutna till fristående central- föreningar ...................................................

24

10

14

Fristående lokalföreningar ..............................

46

34

12

Maskin föreningar

Tröskföreningar .............................................

59

51

8

Kvarnföreningar .............................................

18

13

5

Stenkrossföreningar .....................................

2

2

—

Sagföreningar .............................................

41

38

3

Torvströföreningar ............................................

39

34

5

| Slakteriföreningar ............................................

24

22

2

Ägg försäljnings föreningar..................................

63

62

1

| Bränneriföreningar............................................

22

14

8

! Potatismjölsföreningar .......................................

27

23

4

Exportföreningar..............................................

4

4

—

Elektriska distributionsföreningar ......................

377

302

75

Diverse föreningar

Andelsbetesföreningar.......................... ............

3

2

1

Betodlareföreningar .......................................

11

ii

—

Biodlareföreningar ..........................................

1

i

—

Fruktodlareföreningar ...................................

14

14

—

Frörenseriföreningar .....................................

2

2

—

Humleodlareföreningar ....................................

2

2

Vattenreglerings- och strandägareföreningar .....

3

3

—

Fröodlingsföreningar .......................................

1‘*

10

—

Övriga föreningar .........................................

5

ö

Tillsammans

1,187

705

482

Mejeriföreningar ................................................

363

207

156

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

Följande tabell lämnar en översikt över vissa inköpsföreningars ekonomiska

ställning med hänsyn till varulagrets, varufordringarnas och

varuskuldernas storlek i förhållande till 1929 års omsättning.

Inköpsföreningar, föreningarnas fördelning efter varulagrets, respektive varufordringarnas

och varusknldernas procentuella andel av omsättningen år 192D.

Varulager,

resp varu- fordringar

och varu- skulder i %

av omsätt- ningen

Riksför- bundet och

dess central- föreningar

Fristående

c^ntral-

föreningar

Lokal- föreningar an- slutna till riks- förbundetscen- tralföreningar

Lokal- föreningar an- slutna till fri- stående cen- tralföreningar

Fristående

lokal-

föreningar

Samtliga

Antal föreningar, för vilka varulagret, resp. varufordringarna och

utgjorde motstående % av omsättningen

varuskulderna

Varulager

Varu-

fordringar

Varuskulder

Varulager

Varu-

fordringar

Varuskulder

<

p

—t

p

rq

<t

Varu-

fordringar

Varuskulder

Varulager

Varu-

fordringar

Varuskulder

Varulager

Varu-

fordringar

Varuskulder

Varulager

Varu-

fordringar

-<1

P

*-s

C

00

£

TD

•t

Föreningar utan personlig ansvarighet

(u.l

■>. a.)

0

—

—

-

2

2

2

14

2

6

8

7

7

17

15

18

41

26

33

0.1— 5.0

11

2

5

—

—

—

8

2

4

19

4

9

5.1—10. o

—

1

—

2

i

—

4

2

2

1

—

i

7

1

3

14

5

6

10.1—20.0

3

1

—

—

i

1

5

4

2

—

1

—

—-

4

6

8

ii

9

20.1—30. o

—

1

-

—

—

1

—

5

4

—

1

—

—

6

—

—

13

5

30.1—40. o

2

1

1

1

2

6

3

40.1—50. o

1

—

—

—

—

3

3

—

—

i

—

2

—

—

5

5

50.1—60. o

—

1

1

—

—

—

—

2

2

—

—

—

—

2

1

—

5

4

60.1—70.o

—

—

—

—

—

—

—

3

2

—

-

—

—

—

—

—

3

2

över 70.o

—

—

2

—

—

—

—

6

7

-

—

—

1

i

—

i

7

9

Tillsammans

1 5

1 5

1 ö|

4

4

4

34

34

34

9

9

9

33

33

Bo

1 85

1 83

1 85

Föreningar med begränsad personlig ansvarighet (m.

b. p.

a.)

0

95

34

46

8

4

6

6

3

3

109

41

55

O.i— 5.o

1

2

—

1

—

-

36

8

10

3

—

—

3

—

—

44

10

10

5.1 —lO.o

7

3

1

1

—

1

32

17

19

—

1

—

—

2

2

40

23

23

10.1—20.0

2

7

o

—

1

—

19

55

41

1

4

3

2

i

2

24

68

51

20.1—30. o

2

1

3

—

1

—

5

38

32

—

2

2

—

3

2

7

45

39

30.1—40.o

2

1

2

—

—

1

2

13

19

—

i

i

—

1

2

4

16

25

40.1—50. o

—

—

2

—

—

—

2

9

6

-

—

—

—

1

—

2

10

8

50.1—60. o

—

—

2

—

—

—

—

10

5

—

—

—

—

—

—

—

10

7

60.1—70. o

—

—

—

—

—

—

—

1

2

—

—

—

—

—

—

—

1

2

över 70. o

—

—

1

—

—

—

—

7

c

—

—

-

—

—

-

—

7

10

Tillsammans

14

14

is|

2

2

.1

191

192

192

12

12

12

ii

11

n

230

231

230

Häri ingår även ett aktiebolag.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

29

Till belysande av i huru stor utsträckning inköpsföreningarnas rörelse

finansierats med eget kapital, har statistiska centralbyrån upprättat

följande tabell, baserad på de i balansräkningarna för år 1929 meddelade

uppgifterna rörande det egna kapitalets storlek.

Inköpsfö reningar Föreningarnas fördelning efter andelskapitalets och fondernas

procentuella andel a? omslutningen år 1929.

Andelskapital

(inbetalt och

fonder i %

av omslut- ningen

Riksförbun- det och dess

central- föreningar

Fristående

central-

föreningar

Lokal-

föreningar an- slutna tili

Riksförbun- dets central- föreningar

Lokal- föreningar an- slutna till

fristående

central- föreningar

Fristående

central-

föreningar

Samtliga

Föreningar utan personlig ansvarighet (u. p

a.)

0

1

i

4

5

17

28

0.1— 5.0

2

—

3

—

2

7

5.1—lO.o

i

—

3

2

—

6

0

©

01

l

d

i

—

9

—

3

13

20.1—30.o

—

i

5

—

2

8

30.1—40. o

—

i

2

—

2

5

40.1—50.o

—

i

—

i

2

50.1—60.0

—

—

—

i

i

60.1—70.o

-

—

2

—

—

2

70.1—80. o

—

—

2

i

i

4

80.1—90.0

—

—

3

—

i

4

över 90. o

—

i

1

i

4

7

Tillsammans

1 5

4

35

9

34

1 87

Föreningar med begränsad personlig ansvarighet (m. b. p. a.)

0

1

—

67

9

3

80

O.i— 5.o

8

—

37

—

1

46

5.1—lO.o

3

1

30

—

1

35

10.1—20.o

1

1

19

—

5

26

| 20.1—30. o

—

—

15

1

—

16

j 30.1—40. o

1

—

11

1

i

14

'' 40.1—50. o

—

—

6

—

—

6

50.1—60. o

—

—

.3

-

i

4

60.1—70. o

—

—

1

—

—

1

70.1—80.o

—

—

3

1

—

4

80.1—90. o

—

—

5

—

—

5

över 90. o

—

—

i

1

Tillsammans

14

2

198

12

12

238

1 Häri ingår även ett aktiebolag.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

Enligt vinst- och förlusträkningarna för åren 1927, 1928 och 1929 utvisade

under år 1927 av 85 inköpsföreningar u. p. a. 70 föreningar nettoöverskott

och 11 föreningar underskott. Motsvarande siffror för år 1928

voro 68 och 13. För år 1929 hade av 84 inköpsföreningar u. p. a. 64 överskott

och 17 underskott. Av 229 inköpsföreningar m. b. p. a. redovisades

för år 1927 överskott av 193 och underskott av 24 föreningar. För år 1928

hade av 230 inköpsföreningar m. b. p. a. 186 överskott och 32 underskott,

och för år 1929 voro motsvarande siffror 165 och 53.

Beträffande frågan, om över huvud anslutning till jordbrukets kreditorganisation

av ekonomiska föreningar utan personlig ansvarighet bör

tillåtas, anföres i de inkomna utlåtandena över jordbruksutredningens

förslag följande.

luterimsstyrelsen för Svenska jordbrukskreditkassan har tillstyrkt förslaget,

då detsamma enligt styrelsens förmenande synes ägnat att öka kasserörelsens

omslutning genom inlåning från föreningarna och deras medlemmar

samt genom kreditgivning till föreningarna. För jordbrukskasserörelsens

utveckling vore en sådan ökad omslutning av stor betydelse.

Detta gällde i första hand och utan förbehåll i avseende å inlåningen,

genom vilken billigast möjliga kapital ställdes till rörelsens förfogande

Att bereda föreningarna och deras medlemmar möjlighet att insätta medel

i centralkassorna innebure sålunda för kasserörelsen en otvivelaktig

fördel. Vad åter kreditgivningen till föreningarna anginge torde rätten

för föreningarna att erhålla kredit från centralkassorna utgöra en nödvändig

förutsättning för att inlåning i större utsträckning från dem och

deras medlemmar skulle kunna påräknas.

De fyra i ärendet hörda länsstyrelserna och Jämtlands läns hushållningssällskap

tillstyrka likaledes jordbruksutredningens förslag, därvid

länsstyrelsen i Skaraborgs län emellertid föreslår, att bland villkoren för

anslutning till centralkassa av ekonomisk förening av förevarande slag

upptages vad av jordbruksutredningen i dess motivering till framställningen

angives såsom förutsättning för sådan anslutning eller att, innan

ansökning örn anslutning beviljas, noggrann undersökning skall verkställas

av föreningens ekonomiska förhållanden samt att ansökningen icke

må bifallas utan att vid sådan undersökning framgått, att föreningen är

grundad på solida ekonomiska principer och kan anses äga tillräckliga

förutsättningar att bedriva sin verksamhet på ett ur ekonomisk synpunkt

tillfredsställande sätt.

Statskontoret, som jämväl tillstyrker förslaget, ifrågasätter, om icke

prövningen och avgörandet av ansökning av annan ekonomisk förening

än jordbrukskassa örn inträde i centralkassa borde, efter hörande av

denna kassa, ske genom Svenska jordbrukskreditkassan. Statskontoret

anser, att därigenom större garantier kunde vinnas för ett mera allsidigt

bedömande av föreningens ekonomiska soliditet och andra på frågan örn

medgivande till inträde inverkande förhållanden samt även en önskvärd

enhetlighet i behandlingen av dessa ärenden ernås.

Bank- och fondinspektionen anför följande.

Den utvidgning av området för jordbrukskreditväsendet, som jordbruksutredningen

föreslagit, vore enligt inspektionens mening av ganska

ingripande betydelse. Jordbrukskreditväsendet hade hittills varit i huvudsak

byggt på grundvalen av den personliga ansvarigheten hos de an
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

31

slutna jordbrukarna. Detta gällde även i den mån ekonomiska föreningar

vunnit anslutning. Medlemmarna, vare sig de utgjorts av enskilda jordbrukare

eller föreningar, torde därjämte hava i huvudsak representerat

ren jordbruksverksamliet. I och med ett medgivande för ekonomiska föreningar

utan personlig ansvarighet att vinna anslutning till jordbrukskasserörelsen

infördes i denna företag, vilkas verksamhet i regel hade en

annan karaktär. Enligt vad erfarenheten givit vid handen vore dylik

förenings verksamhet ofta mera industriellt betonad och sålunda mera

beroende av konjunkturerna. Vanligen vore även dess kapitalbehov av

jämförelsevis mera betydande omfattning. Med hänsyn därtill och då

för övrigt dessa föreningar ofta dreve en rörelse, med vilken följde en betydande

penningomsättning, ställde sig inspektionen tveksam, huruvida

jordbrukskreditväsendet ännu kunde anses hava vunnit den utveckling,

att ett upptagande i densamma jämväl av ekonomiska föreningar av nu

ifrågavarande slag borde äga rum. Inspektionen medgåve dock, att de

allmänna förutsättningar för dessa föreningars anslutning, som jordbruksutredningen

uppställt, vore i viss mån ägnade att minska denna

tveksamhet, i den mån den rörde kreditgivningen. Inspektionen ville därför

icke avstyrka, att jämväl föreningar utan personlig ansvarighet bereddes

möjlighet att ansluta sig till jordbrukskasserörelsen, därvid villkoret

dock måste vara, förutom insatsernas ökning och kontanta inbetalande

samt kraftig fondering hos föreningen, att »ansökan örn inträde

icke beviljas utan föregående noggrann undersökning av föreningens

ekonomiska förhållanden eller utan att därvid framgått, att föreningen

är grundad på solida ekonomiska principer och kan anses äga tillräckliga

förutsättningar att bedriva sin verksamhet på ett ur ekonomisk synpunkt

tillfredsställande sätt», samt att ansluten dylik förening ställdes

under regelbunden och fackmässig tillsyn från vederbörande centralkassas

sida.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap anför:

Att de nu gällande bestämmelserna uteslöte möjlighet för den största

gruppen av ekonomiska föreningar, nämligen u. p. a.-föreningarna, att

vinna anslutning till centralkassorna och hos dem tillgodose sitt kreditbehov,

torde lägga hinder i vägen såväl för jordbrukskasserörelsens utveckling

som för ett intimt samarbete mellan jordbrukets ekonomiska förningar

och kreditkassorna. Jordbruksutredningens förslag, som avsåge

att undanröja dessa hinder, kunde sällskapet för sin del tillstyrka.

Beträffande frågan örn anslutningen av ekonomiska föreningar u. p. a.

till jordbrukskasserörelsen, hade jordbruksutredningen erinrat, att den

personliga ansvarigheten hos medlemmarna i ekonomisk förening visserligen

ägde sitt värde som grund för föreningens kreditvärdighet, men

att denna omständighet icke borde vara ensam avgörande, då det gällde

att taga stiillning till denna fråga. Härtill ville sällskapet tillägga, att

medlemskap i cn centralkassa ingalunda innebure rätt för föreningen att

till högsta medgivna belopp erhålla kredit hos kassan, utan att kreditens

beviljande i sista hand berodde på centralkassornas styrelse och framförallt

på beskaffenheten av den säkerhet för lånet, föreningen presterade.

Då kreditens säkerhet borde vara det avgörande momentet vid kreditbeviljningen

från centralkassan, syntes det icke medföra nämnvärt ökade

risker, att även u. p. a.-föreningar erhölle möjligheter att tillgodose sitt

kreditbehov bos centralkassorna, naturligtvis under förutsättning, att de

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:is proposition Nr 200.

på ett effektivt sätt fyllde sina uppgifter och i övrigt motsvarade fordringarna

på en sund och väl skött andelsrörelse.

Ifrågavarande föreningars anslutning till centralkassorna vore emellertid

av betydelse icke blott för tillgodoseende av dessa föreningars kreditbehov.

Genom att föreningarna kunde öppna löpande räkning bos centralkassorna

vore det nämligen att förvänta, att föreningarnas löpande

tillgångar av likvida medel i största möjliga omfattning genom jordbrukskasserörelsen

kunde komma jordbrukets kreditbehov till godo.

Örn ifrågavarande bestämmelser bleve ändrade i föreslagen riktning,

vore det emellertid att förvänta, att krediterna till de ekonomiska föreningarna

komme att intaga en betydande plats i centralkassornas utlåning.

Det vore därför även av vikt från kreditgivarens sida, att nödig

kontroll över föreningarnas verksamhet och ekonomiska förvaltning utövades

i likhet med den kontroll, som de till centralkassa anslutna jordbrukskassorna

bleve underkastade. Det syntes därför böra stadgas som

villkor för centralkassas kreditgivning till ifrågavarande ekonomiska föreningar,

att dessa skulle vara underkastade fackrevision genom för ändamålet

auktoriserad revisor.

Lantbruksstyrelsen ställer sig betänksam beträffande lämpligheten av

att genom varjehanda lättnader i fråga örn ansvarigheten och vad därmed

sammanhänger söka framkalla större anslutning till ifrågavarande

kreditorganisation. Därest alla ekonomiska föreningar utan personlig

ansvarighet genom en allmän bestämmelse beredas tillfälle att vinna inträde

i jordbrukskreditkassor, anser styrelsen i varje fall, att särskilda

krav böra fastställas i fråga örn den säkerhet, dylik ekonomisk förening

har att ställa för sina förbindelser till kreditkassa och beträffande prövningen

av sådan säkerhet.

Fullmäktige i riksgäldskontoret erinra, att staten genom riksgäldskontoret

ställt till förfogande av statsobligationer bestående grundfonder

till olika belopp för — frånsett Svenska jordbrukskreditkassan —

Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

Svenska bostadskreditkassan och Svenska skeppshypotekskassan

ävensom att samtliga dessa institutioner utom den sistnämnda tillhandahålla

lån till föreningar, anslutna till institutionerna, vilka föreningar i

sin tur idka utlåningsrörelse till sina medlemmar. Fullmäktige framhålla,

att föreningarnas medlemmar i sista hand äro personligen ansvariga

för föreningarnas förbindelser, och att denna personliga ansvarighet

ansetts vara av grundläggande betydelse för institutionernas sunda

utveckling. På grund härav och då enligt fullmäktiges mening vissa

viktiga frågor, vilka sammanhänga med förslaget örn ekonomiska föreningars

u. p. a. anslutning till centralkassor för jordbrukskredit ej blivit

tillräckligt utredda, anse sig fullmäktige ej kunna tillstyrka, att denna

princip för jordbrukskasserörelsens vidkommande brytes genom medgivande

för föreningar u. p. a. att inträda såsom medlemmar i nämnda centralkassor.

Riksgäldsfullmäktige E. A. Hallin och G. H. Andersson tillstyrka i ett

reservationsvis avgivet yttrande jordbruksutredningens förslag.

Fullmäktige i riksbanken avstyrka förslaget. I motiveringen framhålla

de, efter att hava erinrat örn vad jordbruksutredningen i sitt år

1930 avgivna betänkande anfört rörande jordbrukets andelsrörelse och

dess kreditbehov, i huvudsak följande.

Enligt fullmäktiges mening vore det icke möjligt att utan närmare

kunskap örn ifrågavarande andelsrörelses ekonomiska tillstånd, livsdug
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 200.

33

lighet oell kreditbehov taga ståndpunkt till det av jordbruksutredningen

framlagda förslaget. Jordbrukskasserörelsen torde knappast ännu hava

hunnit organisera sig efter de nya bestämmelser, som trädde i kraft den

1 oktober 1930. Än mindre torde man under den korta tid, som sedan

dess förflutit, hava kunnat förskaffa sig erfarenhet örn, huru de nya

bestämmelserna komme att verka i tillämpningen. I varje fall torde dessa

bestämmelser ännu ej hava föranlett, att jordbrukskasserörelsen nått sådan

omfattning och ekonomisk styrka, att det utan vidare utredning därom

kunde antagas, att jordbrukskasserörelsen vore i stånd och väl avpassad

att fungera som kreditgivare åt jordbrukets affärsandelsrörelse.

Såsom jordbruksutredningen själv framhållit i sitt år 1930 avgivna betänkande,

torde andelsrörelsens kreditbehov vara högst avsevärt, och

åtminstone beträffande vissa grenar hade rörelsen, såsom känt vore, ej

undgått att allvarligt påverkas bland annat av den nuvarande, särskilt

för jordbruket kännbara ekonomiska depressionen.

Även örn jordbruksutredningen räknade med, att jordbrukskasserörelsen

endast småningom skulle i praktiken övertaga funktionen som kreditgivare

åt affärsandelsrörelsen, kunde man ej bortse ifrån, att dess förevarande

förslag åsyftade att principiellt och organisatoriskt lägga grunden

till en verksamhet, som enligt förslagsställarens åsikt — förr eller

senare — torde bliva av en mycket betydande omfattning. Med hänsyn

därtill syntes, såsom jordbruksutredningen själv tidigare framhållit, alla

skäl tala för att man framginge med stor försiktighet och att man ej

endast på grund av önskemål, som framhållits av jordbrukskasserörelsens

representanter, utan ingående prövning vidtoge åtgärder, som bland annat

i väsentlig mån skulle förändra den kooperativa grundidén hos jordbrukskasserörelsen,

något som även berörts av jordbruksutredningen i

dess förenämnda betänkande.

Att ytterligare utredning tarvades, syntes fullmäktige för övrigt framgå

redan därav, att jordbruksutredningen ej angivit, huru den tänkt sig,

att inom jordbrukskasserörelsen det särskiljande — beträffande såväl

kapitalanskaffning som fondering — av kreditgivningen till andelsföreningar

och utlåningen till enskilda jordbrukare skulle äga rum, som

jordbruksutredningen i sitt omförmälda betänkande angav såsom en nödvändig

förutsättning för en kombinering av nämnda utlåningsgrenar.

Även sparbanksinspektionen avstyrker förslaget. I likhet med riksbanksfullmäktige

anser inspektionen, att ytterligare utredning erfordras,

innan frågan om kreditgivning åt andelsföreningarna genom jordbrukskasseorganisationens

försorg definitivt löses. Inspektionen förmenar

sålunda, att frågan, huruvida andelsföreningarna till sin organisation

och soliditet äro av tillfredsställande beskaffenhet, icke blivit uttömmande

besvarad. Ej heller föreligger enligt inspektionens åsikt svar på spörsmålet,

i vad män kreditgivning åt andelsföreningarna, organiserad på sätt

som föreslagits, kan anses försvaga säkerheten för centralkassornas insättare

och medföra ökad risk för staten. Inspektionen framhåller vidare,

att i jordbruksutredningens framställning icke berörts, huruvida någon

kunskap vunnits örn storleken av andelsföreningarnas kreditbehov och

huruvida föreningarna genom anknytning till jordbrukskasserörelsen

kunna förväntas erhålla billigare kredit än do för närvarande åtnjuta.

För övrigt synes det inspektionen lämpligt, att jordbrukskasserörelsen

utan tillskott av nya uppgifter tillsvidare får utveckla sig inom ramen

av de bestämmelser, som trädde i kraft år 1930.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sand. 168 höft. (Nr 200.)

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

Departementschefen.

Den kreditorganisation, varom nu är fråga, tillkom i syfte att bringa

vårt lands jordbrukare en efter deras förhållanden mera lämplig form

för driftkredit än den, varav de dittills måst begagna sig. Organisationens

tillkomst torde emellertid samtidigt få betraktas såsom ett led i strävandena

mot ökad kooperativ verksamhet och organisatorisk koncentration

inom jordbruksnäringen. Föreningsväsendet har bland jordbrukarna

hos oss icke utvecklats med samma snabbhet som i vissa andra länder.

Med den allt mer tilltagande kollektiva verksamhetsformen inom

andra näringsgrenar har emellertid insikten örn nyttan och nödvändigheten

för jordbrukarna att sluta sig samman för bevakande av sina intressen

vuxit sig starkare även här. Såsom framgår av statistiska centralbyråns

uppgifter, finnas numera utbredda över landet ett ganska stort

antal andelsföreningar på jordbrukets område, genom vilkas skapande

jordbrukarna sökt sörja för ett rationellt ordnande av inköp oell försäljning,

billigare driftkostnader m. m.

De möjligheter i avseende på snabbare utveckling och ökad bärighet,

som ansågos kunna vinnas för jordbrukskasserörelsen genom anslutning till

densamma av dylika andelsföreningar, i samband med de fördelar i kredithänseende,

som föreningarna därigenom skulle erhålla, ledde till tillkomsten

av 1918 års kungörelse i ämnet. Att man då icke tog steget fullt

ut och medgav inträde i centralkassorna jämväl för föreningar utan personlig

ansvarighet berodde, såsom den förut lämnade redogörelsen härutinnan

utvisar, framför allt därpå, att man ansåg, att en sådan åtgärd

skulle vara oförenlig med den i fråga örn kreditkassorna tillämpade principen

örn personligen ansvariga medlemmar. Man hoppades jämväl, att

andelsrörelsen skulle för framtiden mera gå i riktning mot föreningar

med begränsad personlig ansvarighet. Denna förhoppning har icke infriats.

Enligt det förut återgivna statistiska materialet är det övervägande

antalet jordbruksföreningar organiserade såsom föreningar utan

personlig ansvarighet. Detta gäller icke minst beträffande en för jordbrukarna

så betydelsefull föreningsgrupp som de elektriska distributionsföreningarna.

Vikten av ett fasthållande vid principen örn personlig ansvarighet

torde även hava överskattats. Svårigheterna såväl vid bedömandet

av värdet av den personliga ansvarigheten hos en förenings olika

medlemmar som även utkrävandet av denna ansvarighet äro icke oväsentliga.

För min del ansluter jag mig till de synpunkter, som framförts

därom, att vid bedömandet av huruvida en andelsförening bör medgivas

inträde i centralkassa tyngdpunkten måste läggas på frågan, icke

örn föreningens medlemmar äro personligen ansvariga för föreningens

skulder utan örn föreningens insatskapital och fonder äro av den storlek

och art, att föreningens ekonomi kan anses solid. Givet är, att med tilllämpning

av sistberörda princip föreningens anslutning till centralkassan

måste föregås av en omsorgsfull undersökning av föreningens ekonomiska

förhållanden, ävensom att kassan sedermera måste tillse, att föreningen

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

underkastas regelbunden och sakkunnig revision. Under dessa förutsättningar

skulle anslutningen till ifrågavarande kreditorganisation jämväl

av föreningar utan personlig ansvarighet kunna bliva till fromma icke

blott för organisationen i sig själv utan även för jordbrukets hela andelsrörelse

och jordbruksnäringen över huvud.

Då riksdagen år 1930 antog den nuvarande ordningen för anslutning till

centralkassorna av andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor, betonades

uttryckligen dennas karaktär av provisorium. Man avvaktade

jordbruksutredningens bebådade vidare utredning och förslag i ämnet.

Visserligen omfattar den utredning och det material, som nu föreligger,

icke alla på ifrågavarande spörsmål inverkande faktorer. Icke heller

har jordbruksutredningen kunnat fullfölja den tanke, som i dess betänkande

uttalades, att, därest kreditgivningen åt andelsföreningarna i organisatoriskt

hänseende kombinerades med utlåningen åt enskilda jordbrukare,

de båda grenarna av kreditrörelsen borde hållas helt skilda från

varandra beträffande kapitalanskaffning och fondering till mötande av

uppkommande förluster. Emellertid skulle ett sådant särskiljande säkerligen

i praktiken möta synnerligen stora svårigheter. Därest rätten till

inträde i kreditkasseorganisationen och erhållande av lån därstädes i betryggande

utsträckning omgärdas med säkerhetsföreskrifter till förebyggande

av ökad förlustrisk för kasserörelsen och dess intressenter, synas

mig i varje fall de hinder mot en lösning av förevarande problem, vilka i

förutberörda hänseenden ansetts föreligga, icke vara av sådan art, att de

böra medföra, att det största antalet exisierande jordbruksföreningar uteslutas

från möjlighet att vinna anslutning till kreditkassorna. Jag biträder

därför förslaget örn sådan ändring i gällande bestämmelser, att jämväl

föreningar utan personlig ansvarighet kunna vinna inträde uti ifrågavarande

organisation.

Lämpligheten av att, på sätt nu är fallet beträffande föreningar med

begränsad personlig ansvarighet, vid anslutning till kasserörelsen av även

föreningar utan personlig ansvarighet låta sistnämnda föreningar direkt

ansluta sig till centralkassa finner jag, på de av jordbruksutredningen

därutinnan anförda skäl, icke behöva dragas i tvivelsmål. Lika med jordbruksutredningen

är jag vidare av den åsikten, att villkoren och formerna

för medlemskap i centralkassa böra vara desamma för samtliga andra

ekonomiska föreningar än jordbrukskassor, oavsett medlemmarnas personliga

ansvarighet.

Prövningen av ansökan örn inträde i centralkassa synes mig i första

hand böra ankomma på kassans styrelse. Jag vill i detta sammanhang

framhålla, att, enligt jordbruksutredningens, av mig härutinnan biträdda

förslag, villkoren för vinnande av medlemskap i centralkassa för föreningar,

varom nu är fråga, skola regleras genom bestämmelser, enligt vilka

antalet andelar, varmed sådan förening högst kan ingå i kassan, sättes i

s. 36 Kontrollera mot PDF

Delaktig
heten.

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

förhållande till föreningens behållna tillgångar. Vidare föreslås, att föreningens

kreditmöjligheter ställas i beroende av antalet andelar i kassan.

Genom dessa bestämmelser, till vilka jag senare återkommer, torde ett

ganska betydande skydd vinnas mot anslutning till centralkassorna av

föreningar med svag ekonomi ävensom mot att kasserörelsens intressen

genom olämplig kreditgivning äventyras. Därmed är emellertid icke sagt,

att, så snart enligt berörda bestämmelser medlemskap skulle kunna vinnas,

vederbörande förening jämväl bör medgivas inträde i centralkassan.

Jag förutsätter, att, såsom förut nämnts, en omsorgsfull prövning av föreningens

skötsel och allmänna ekonomiska förhållanden äger rum, därvid

särskild hänsyn synes böra tagas till sådana bestämmelser i föreningens

stadgar, som äro ägnade att främja föreningens kapitalbildning. Föreskrift

i sådant avseende torde böra inflyta i en blivande författning i

ämnet. Än vidare torde, på de av statskontoret anförda skäl, böra fordras,

att beslut, varigenom inträde i centralkassa meddelats här avsedd

förening, godkännes av styrelsen för Svenska jordbrukskreditkassan.

Beträffande frågan, huru de närmare bestämmelserna för anslutningen

till centralkassorna av andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor

borde utformas, anför jordbruksutredningen, att nu gällande bestämmelser,

även frånsett villkoret örn föreningsmedlemmarnas personliga ansvarighet,

icke genomgående lämpa sig för fortsatt tillämpning. För det första

anser jordbruksutredningen ändring böra ske i fråga örn grunderna för

förenings förvärvande av andelar i centralkassa. Jordbruksutredningen

anför därutinnan, att bestämmelserna å förevarande område böra vara av

den innebörd, att de dels motverka anslutning till kreditkasseorganisationen

av föreningar med alltför svag ekonomi, dels sporra föreningarnas

intresse och ansträngningar för det egna kapitalets ökning och därmed

för stärkandet av deras ekonomiska ställning. Rätten att förvärva andelar

i centralkassa bör därför, enligt jordbruksutredningens förmenande,

ställas i förhållande till storleken av föreningens eget kapital.

Enligt gällande bestämmelser skall förening, som beviljas inträde i centralkassa,

ingå med minst en andel å 10 kronor. Någon begränsning av

det antal andelar, som kan tecknas, är icke stadgad.

Jordbruksutredningen föreslår, att, för vinnande av likformighet med

motsvarande bestämmelser för jordbrukares andel i jordbrukskassa, förenings

insats för varje andel i centralkassa fastställes till 5 kronor samt

att i överensstämmelse med jordbruksutredningens förut återgivna synpunkter

förening icke tillätes förvärva flera andelar än att mot varje andel

svarar ett belopp av 50 kronor av föreningens efter vissa grunder beräknade

egna kapital. Jordbruksutredningen anför härom vidare:

Med eget kapital torde i detta sammanhang böra förstås dels föreningens

insatskapital, dels förekommande fonder av den art, att de icke kunna

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

disponeras utan föreningsstämmans för varje gång inhämtade medgivande.

Som insatskapital syntes böra få räknas även sådant tecknat insatskapital,

vilket ej influtit till föreningen, men för vars inbetalande sådan

plan fastställts, att inbetalning verkligen komme att ske, enär sådant utestående

kapital från synpunkten av dess betydelse för föreningens ekonomiska

ställning och kreditvärdighet i regel torde kunna anses praktiskt

taget likvärdigt med det inbetalda. Å andra sidan torde det vara tydligt,

att förening icke borde medgivas rätt att teckna andelar för den del av

det egna kapitalet, som eventuellt betalats eller skulle betalas för andelar,

som föreningen förvärvat i annan andelsförening, då ju följden i motsatt

fall kunde bliva, att samma kapital komme att ligga till grund för flera

föreningars andelsteckning i centralkassa. Ifrågavarande inskränkning

borde dock icke gälla med avseende på det egna kapital, som av förening

användes för förvärvande av andelar i centralkassa.

Mot vad jordbruksutredningen sålunda föreslagit har bank- och fondinspektionen

gjort den anmärkningen, att enligt inspektionens mening allenast

det insatskapital, som kontant inbetalts i föreningen, borde få utgöra

underlag för andelsteckning i centralkassa. Inspektionen åberopar, att

en grundförutsättning för att en förening skulle äga ansluta sig till centralkassa

av jordbruksutredningen uppgivits vara, att insatserna kontant

inbetaltes. Vidare anser inspektionen, att det skulle möta svårigheter

att upprätta en under alla förhållanden hållbar plan för insatsernas inbetalning,

samt framhåller, att insatskapitalet, i den mån det utgör underlag

för andelar i centralkassan, även skall utgöra ansvarighetsunderlag

för centralkassans förbindelser. — Inspektionen fäster slutligen uppmärksamheten

därå, att den av jordbruksutredningen föreslagna bestämmelsen,

att förening icke skulle medgivas rätt att teckna andelar i centralkassa

för den del av det egna kapitalet, som må hava betalts eller skall betalas

för andelar, som föreningen tecknat i annan andelsförening än centralkassa,

icke enligt inspektionen åsikt i sin avfattning står i god överensstämmelse

med gällande stadgande i § 3 i förevarande förordning, enligt

vilket en ekonomisk förening aldrig kan vara medlem i mer än en central

kassa. Bestämmelsen synes vidare inspektionen böra kompletteras i syfte

att förhindra, att förening genom att efter inträde i centralkassa teckna

andelar i annan förening giver anledning till en sådan situation, som jordbruksutredningen

med den ifrågavarande bestämmelsen velat förebygga.

Jämväl fullmäktige i riksbanken och länsstyrelsen i Malmöhus län förmena,

att förening icke bör medgivas rätt till andelar i centralkassa för i

föreningen tecknade insatser, som ännu ej influtit. Riksbanksfullmäktige

anse för sin del, att såsom eget kapital i förevarande sammanhang allenast

bör anses dels föreningens reservfond, dels ock den del av insatskapitalet,

som blivit kontant inbetald.

Fullmäktige i riksgäldskontoret anföra, att för godtagande av jordbruksutredningens

förslag om medräknande även av tecknade men icke

guldna insatser bör krävas, att erforderliga garantier ställas för inbetalningarnas

verkställande.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser, att icke under några förhallanden

rätten att medräkna allenast tecknade och ej influtna insatser bör utsträckas

längre än till halva beloppet av dessa insatser.

Jordbruksutredningens förslag i nu förevarande hänseende vill jag i Departementshuvudsak

biträda. Förslaget synes mig viii ägnat att motverka den ökade rhe/''en
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

förlustrisk, som anslutningen till kreditkasserörelsen av jordbrukets andelsföreningar

möjligen kan innebära, och varemot man hittills sökt vinna

skydd genom bestämmelsen örn personlig ansvarighet hos vederbörande

förenings medlemmar såsom oeftergivligt villkor för föreningens medlemskap

i centralkassa. Vad som av jordbruksutredningen åsyftas med

eget kapital av beskaffenhet att enligt förslaget ligga till grund vid bestämmandet

av delaktighet i centralkassa synes, i anslutning till bestämmelsen

i 18 § lagen örn ekonomiska föreningar, lämpligen kunna angivas

såsom den del av föreningens tillgångar utöver skulderna, vilken

motsvarar insatskapitalet och egna fonder av i förslaget angiven art.

Ehuru jag i likhet med flera i ärendet hörda myndigheter hyser vissa

betänkligheter beträffande lämpligheten av att vid bestämmandet av det

antal andelar, varmed förening må tillåtas ingå i centralkassa, hänsyn

tages jämväl till i föreningen tecknade men ännu ej inbetalta insatser,

har jag icke velat ställa mig avvisande mot tanken, att sagda insatser

medräknas. Emellertid synes mig böra fordras, att vederbörande insatstecknare

lämnat föreningen förbindelse å det tecknade beloppet. Genom

uppställande av detta krav skulle i fråga örn sagda belopp ernås viss motsvarighet

till vad som gäller beträffande ansvarsbeloppet i föreningar

med begränsad personlig ansvarighet. Ställningen, sedd ur synpunkten

av möjligheterna för beloppets uttagande, är ju t. o. m. så tillvida sämre

beträffande belopp av sistnämnda slag än vad som med den föreslagna

anordningen skulle bliva fallet i fråga örn oguldet insatsbelopp, som den

personliga ansvarigheten först kan göras gällande i föreningens konkurs.

Jordbruksutredningens fordran, att för de allenast tecknade insatsbeloppens

inbetalande skall finnas fastställd plan av beskaffenhet att inbetalningen

verkligen kommer att ske, torde kunna i sak tillgodoses genom

införande av ett stadgande av innebörd, att plan för insatsernas erläggande

skall vara uppgjord, samt att planen godkännes av centralkassans

styrelse. Vid den granskning, som måste föregå detta godkännande, torde

det vara särskilt angeläget att tillse, att den tid, inom vilken insatserna

skola inbetalas, icke blivit alltför rundligt tillmätt. På grund av de

skilda förhållanden, till vilka vid bedömandet av sistberörda fråga hänsyn

måste tagas, torde det dock icke vara lämpligt att författningsvis

uppställa någon under alla omständigheter gällande tidsbegränsning.

Såsom jordbruksutredningen föreslagit torde bestämmelser böra införas

i syfte att förhindra, att samma kapital lägges till grund vid beräknandet

av flera föreningars möjlighet till delaktighet i centralkassa. I nämnda

syfte torde böra meddelas ett stadgande av innehåll, att förening icke

äger ingå i centralkassa för sådan del av föreningens tillgångar, som utgöres

av andelar i annan förening. Hinder i berörda hänseende torde

dock endast böra möta för det fall, att sistnämnda förening är medlem

i centralkassa, samt allenast örn och i den mån berörda medlemskap grundas

å de för sagda andelar tecknade insatserna i föreningen. Detta stad
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. May.ts proposition Nr 200.

gande torde emellertid, på de av bank- och fondinspektionen anförda skäl,

böra kompletteras med ett förbud mot att vid bestämmandet av förenings

delaktigbetsbelopp i centralkassa hänsyn tages till insatser i föreningen,

vilka svara mot andelar, som i föreningen förvärvats av annan förening.

Undantag synes böra medgivas, örn det klart framgår, att sistnämnda

andelar icke legat till grund för insatsteckning i centralkassa. Närmast

torde ett undantag av denna art hava betydelse för det fall, att andelsägaren

är förening, som icke avses uti ifrågavarande förordning, eller

förening, som eljest icke är medlem i centralkassa.

Enligt gällande bestämmelser skall, såsom förut nämnts, annan förening

än jordbrukskassa ansvara för centralkassans förbindelser med 200 kronor

för varje andel, föreningen äger i kassan. Kredit får icke beviljas annat

än mot fullgod säkerhet och högst till ett belopp av 1,000 kronor för varje

andel, dock att centralkassans sammanlagda utlåning till sådana föreningar,

som nyss sagts, icke får överstiga 1/io av det sammanlagda lånemaximum,

som gäller för medlemmarna i de till centralkassan anslutna jordbrukskassorna.

Enligt jordbruksutredningens förslag skola dessa bestämmelser på det

sätt ändras, att föreningens ansvarighet för centralkassans förbindelser

fastställes till allenast 50 kronor för varje föreningens andel i kassan, att

kreditmöjligheten nedsättes till 200 kronor för andel, samt att centralkassa

medgives rätt till en sammanlagd utlåning av 1/s av det sammanlagda

lånemaximum, som gäller för medlemmarna i anslutna jordbrukskassor.

Förslaget örn sänkning av ansvarighetsbeloppet och minskning av

kreditmöjligheten för de särskilda föreningarna anser jordbruksutredningen

vara motiverat av den ändring, som föreslagits skola ske beträffande

föreningarnas insatsbelopp från 10 kronor till 5 kronor för andel.

Jordbruksutredningen framhåller, att genom de förordade åtgärderna

skulle även uti nu ifrågavarande avseenden förening bliva likställd med

jordbrukare i jordbrukskassa. Enligt jordbruksutredningens uppfattning

är inskränkningen av lånemöjligheterna per andel ägnad att såväl

motverka för långt gående kreditgivning som stimulera föreningarna till

åtgärder för kreditmöjligheternas förbättring genom ökning av det egna

kapitalet. Jordbruksutredningen påpekar, att enligt anförda grunder för

kreditgivningen skulle förening kunna beviljas lån upp till 80 procent av

dess kapitalbehov, medan återstående 20 procent skulle tillgodoses genom

egna insatser och, i förekommande fall, fonder, vilken proportion jordbruksutredningen

anser motsvara skäliga anspråk på kreditmöjligheter.

Dessutom påpekas, att, örn bestämmelserna på förut föreslaget sätt göras

enhetliga, därmed skulle vinnas en för deras praktiska tillämpning värdefull

förenkling.

I fråga örn utvidgningen av centralkassas sammanlagda utlåning till

Ansvarighet

och lånemaximum.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor anför jordbruksutredningen

allenast, att nuvarande begränsning av sagda utlåning torde bliva

alltför snäv med den ökade anslutning av ekonomiska föreningar, som

torde få väntas bliva följden, därest även föreningar utan personlig ansvarighet

beredas möjlighet till medlemskap.

Mot förslaget i denna del hava bank- och fondinspektionen samt länsstyrelsen

i Malmöhus län anmärkt, att det vore att gå väl långt att höja

lånemaximum för de till centralkassan anslutna andelsföreningarna till

1h av det sammanlagda lånemaximum, som gäller för medlemmarna i de

till kassan anslutna jordbrukskassorna. Nämnda myndigheter föreslå,

att man stannar vid Vio av sistberörda lånemaximum.

Mälarprovinsernas centralkassa anför:

Jordbruksutredningens förslag syntes bland annat avse att så vitt möjligt

fastställa liknande normer för ifrågavarande ekonomiska föreningars

anslutning till och lånemöjlighet hos centralkassa, som gällde för enskilda

jordbrukares medlemskap och kredit i jordbrukskassa. Det vore

då märkligt, att jordbruksutredningen icke ansett sig i förslaget

böra bereda ekonomisk förening möjlighet att utöver den på tecknade

andelar formellt öppnade kreditmöjligheten hos centralkassa erhålla kredit

mot säkerhet av primärinteckningar i föreningen tillhörig fastighet.

Även örn en stor del av jordbrukarnas ekonomiska föreningar kunde mot

primära fastighetsinteckningar erhålla lån i olika av staten därför upprättade

fonder, komme säkerligen — och exempel därpå förelåge redan

— formella bestämmelser att i vissa fall avstänga fullt kreditvärdiga

lantmannasammanslutningar från dessa statslån. Skulle då andra av

staten likaledes uppställda formella villkor hindra jordbrukarnas egna

kreditorganisationer att mot fullgoda säkerheter giva jordbrukarföreningar

erforderlig kredit?

Enligt jordbruksutredningens förslag skulle ekonomisk förening kunna

erhålla kredit upptill 4 gånger föreningens egna fonder, varvid även

tecknat, men ej inbetalt insatskapital på visst angivet villkor kunde medräknas.

Centralkassan delade visserligen jordbruksutredningens åsikt, att jordbrukarnas

ekonomiska föreningsrörelse i väsentligt större utsträckning

än hittills måste bygga på egna fonder, men ansåge dock, att särskilt för

nystartade föreningar nyssnämnda proportion mellan egna fonder och

upplånat kapital icke vore lämplig. Under den självklara förutsättningen,

att den långivande centralkassan ingående prövade för lån erbjuden säkerhet,

syntes inga sakskäl kunna tala mot att kredit till nyansluten

förening skulle kunna lämnas upptill 9 gånger föreningens egna fonder.

För att sedan under föreningens fortsatta verksamhet befordra den så

önskliga fondbildningen, kunde ju genom av Svenska jordbrukskreditkassan

utfärdade bestämmelser centralkassa åläggas att i samband med kreditgivningen

uppställa härför erforderliga villkor.

Den av jordbruksutredningen föreslagna avvägningen av ansvarsbelopp

och kreditmöjlighet per andel i centralkassa synes mig välgrundad.

Det förslag, som från Mälarprovinsernas centralkassa framkommit därom,

att förening skulle, utöver en kredit av 200 kronor för andel i central
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

kassan, kunna beredas ytterligare lån mot säkra inteckningar, anser jag

mig icke kunna biträda. Dels torde man icke böra gå för hastigt fram

vid öppnande av möjligheter till kreditgivning på det nya fält för kreditkassornas

verksamhet, som här föreligger. Dels får man icke underskatta

den betydelse för befrämjandet av föreningarnas fondbildning, som ligger

däri, att lånerätten ställes i absolut beroende av det antal andelar, som

föreningen äger i centralkassan, då sagda antal i sin ordning bestämmes

i proportion till storleken av föreningens kapital. För övrigt vill jag

betona, att försiktighet måste iakttagas vid kreditgivning till föreningarna

och stora fordringar ställas på arten av den säkerhet, mot vilken

lån utlämnas. Redan vid den långivning, som enligt jordbruksutredningens

förslag kan förekomma, torde således, därest säkerheten utgöres av

inteckningar, dessa helst böra vara av den fullgoda beskaffenhet, Mälarprovinsernas

centralkassa avser.

Med den ökade anslutning, som kan väntas ske till centralkassorna av

jordbrukets andelsföreningar, erfordras uppenbarligen en utvidgning av

centralkassas sammanlagda utlåningsmöjlighet, såvitt gäller dessa föreningar.

Att, såsom jordbruksutredningen föreslagit, fyrdubbla det nuvarande

lånemaximum torde dock, innan närmare erfarenhet vunnits

rörande omfattningen av berörda anslutning, vara att gå väl långt. Jag

vill för min del förorda, att man tillsvidare, i överensstämmelse med

förslaget från bank- och fondinspektionen och länsstyrelsen i Malmöhus

län, stannar vid ett fastställande av centralkassas sammanlagda utlåning

till föreningar av nu ifrågavarande slag till Vio av det sammanlagda lånemaximum,

som gäller för de till centralkassan anslutna jordbrukskassornas

medlemmar. Jag förutsätter dock härvid, att, på sätt jordbruksutredningen

föreslagit, Kungl. Maj:t för särskilda fall äger medgiva ytterligare

utlåningsrätt.

Av de insatsbelopp, som erläggas till centralkassa av annan dit anslu- Fondering.

ten ekonomisk förening än jordbrukskassa, skola enligt nuvarande stadganden

20 procent överföras till centralkassans säkerhetsfond samt återstoden

sammanföras under benämningen andelsföreningars insatskapital.

Jordbruksutredningen föreslår, att den del av föreningens insats i centralkassa,

som skall tillföras säkerhetsfonden, ökas till 30 procent, samt

erinrar, att därmed skulle vinnas överensstämmelse med de grunder, som

i förevarande avseende tillämpas för jordbrukares insatser i kasserörelsen.

Vidare föreslås såsom skäligt, att föreningarna å återstående 70

procent av insatsbeloppen må kunna beredas utdelning under förutsättningar

och enligt grunder, motsvarande de för utdelning till delägare i

jordbrukskassa nu stadgade.

Mot förslaget i denna del hava några erinringar i de inkomna utlåtandena

icke gjorts.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Departement achefen.

Övriga bestämmelser.

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

För mili del finner jag den föreslagna höjningen av den del av insatsbeloppen,

som skall tillföras centralkassans säkerhetsfond, önskvärd och

lämplig. Vad angår jordbruksutredningens förslag örn rätt för föreningarna

till utdelning får jag erinra, att, enligt § 24 första stycket i förordningen

örn jordbrukets kreditkassor, centralkassas behållna årsvinst, sedan

avdrag skett för täckande av brist från föregående år, i sin helhet

skall tillföras kassans säkerhetsfond. Emellertid stadgas i andra stycket

av förenämnda paragraf, att, sedan säkerhetsfonden uppgått till visst

angivet belopp, centralkassan äger bestämma, i vad mån någon del av årsvinsten

skall för annat ändamål disponeras. På grund av sistberörda

stadgande föreligger redan nu möjlighet för centralkassa att bereda andra

medlemmar i kassan än jordbrukskassor utdelning å den del av deras insatser,

som icke skall tillföras säkerhetsfonden. Samma befogenhet torde

centralkassa även i fortsättningen böra äga.

Utöver vad förut nämnts, erfordras enligt jordbruksutredningens förslag

icke någon omredigering av nu gällande bestämmelser utan böra

desamma allenast utsträckas att i oförändrat skick avse även ekonomiska

föreningar utan personlig ansvarighet.

Icke heller de inkomna utlåtandena innehålla, i vidare mån än förut

berörts, några av anslutningen till centralkassorna av föreningar utan

personlig ansvarighet dikterade ändringsförslag. Bank- och fondinspektionen

anför emellertid följande.

Enligt bestämmelse i § 5 i förordningen angående rätt för centralkassa

för jordbrukskredit att till medlemmar intaga andra ekonomiska

föreningar än jordbrukskassor må kredit till ansluten ekonomisk förening

icke beviljas annat än mot »fullgod» säkerhet. I det av jordbruksutredningen

avgivna förslag, som låg till grund för den nu ifrågavarande

författningen, hade nämnda bestämmelse samma avfattning. I jordbruksutredningens

samtidigt avgivna förslag till förordning örn jordbrukets

kreditkassor hade ävenledes ifråga örn säkerhet i några fall använts

liknande uttryck. Inspektionen framhöll i sitt över dessa förslag avgivna

utlåtande, att för dessa fall samma fordran borde ställas på säkerhetens

kvalitet, och inspektionen föreslog i enlighet därmed, att i de båda författningarna

de åsyftade bestämmelserna måtte ändras till att angiva, att

säkerheten skulle av vederbörande styrelse hava prövats betryggande.

Ändringar i denna riktning skedde också på vederbörliga ställen i förordningen

örn jordbrukets kreditkassor, under det att i förordningen angående

rätt för centralkassa för jordbrukskredit att till medlemmar intaga

andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor uttrycket ifråga

bibehölls oförändrat. Då inspektionen alltjämt vore av den uppfattningen,

att i samtliga fall samma fordran borde ställas på säkerhetens

kvalitet, och då olikheten i uttryckssätt icke lämpligen borde få giva anledning

till en förmodan, att så icke behövde vara förhållandet, syntes vid

en omarbetning av sistnämnda förordning i § 5 uttrycket »fullgod säkerhet»

böra utbytas mot det i förordningen örn jordbrukets centralkassor

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

använda uttrycket »säkerhet, som av centralkassans styrelse prövats fullt

betryggande».

I likhet med jordbruksutredningen anser även jag, att gällande bestäm- Dep“^”en<s’

melser rörande anslutning till centralkassa av andra ekonomiska föreningar

än jordbrukskassor lämpligen kunna, med de ändringar, som av

mig förut förordats, fortfarande tillämpas jämväl därest sådan anslutning

beredes föreningar utan personlig ansvarighet. Att § 5 i förordningen

angående rätt för centralkassa för jordbrukskredit att till medlemmar

intaga andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor uti det

av bank- och fondinspektionen anmärkta hänseende erhållit annan lydelse

än motsvarande stadganden i förordningen örn jordbrukets kreditkassor,

§§ 9 och 49, torde icke med fog kunna tolkas på så sätt, att man vid kreditgivningen

till andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor skulle

äga uppställa lägre fordringar i avseende på säkerheten än vid utlåningen

till centralkassa och jordbrukskassas medlemmar. För åvägabringande

av likformighet i samtliga förevarande bestämmelser och då

det är av synnerlig vikt, att centralkassornas styrelser icke göra sig skyldiga

till någon underlåtenhet uti nu ifrågavarande hänseende utan såväl

vid lånets beviljande som sedermera, så länge detsamma äger bestånd,

noga pröva säkerhetens beskaffenhet, synes det emellertid lämpligt att

vidtaga en omformulering av förevarande stadgande uti den av bankoch

fondinspektionen föreslagna riktningen.

Innan de ändringar, vilka här förordats, kunna träda i tillämpning, Övergångsmåste

ändringar hava vidtagits i vederbörande centralkassas stadgar. Pelser.

Med hänsyn till den långa tid, som på grund av bestämmelserna i 42 och Vepartements.

44 §§ i lagen örn ekonomiska föreningar kan beräknas åtgå för dessa stad- chefen.

geändringar, torde det vara nödvändigt att, liksom skedde vid tillkomsten

av gällande förordningar angående kreditkasserörelsen, bereda redan

bestående centralkassor en relativt lång övergångstid. Under förutsättning

att de föreslagna nya bestämmelserna träda i kraft under innevarande

år, vill jag föreslå, att för redan bestående kassor undantag medgives

för tiden till den 1 januari 1935.

Ekonomiska föreningar, som erhållit eller innan stadgeändringarna

vidtagits erhålla lån i centralkassa till högre belopp än som skulle kunna

medgivas enligt de nya bestämmelserna, torde vidare böra beredas viss

övergångstid för kreditens anpassning efter de nya förhållandena. Beträffande

lån, som lämnats på viss tid. kan man icke rimligen fordra, att

de indragas före förfallodagen. För lån med viss uppsägningstid synes

skäligen böra stadgas en övergångsperiod av 3 år, räknat från den dag,

då de nya stadgarna senast måste vara färdiga.

Den del av centralkassornas insatskapital, som överstiger vad anslutna

s. 44 Kontrollera mot PDF

Svenska jordbrukskrediU

kassan.

44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

föreningar skola erlägga i insatser enligt de nya bestämmelserna, skall

givetvis vid övergången till den nya ordningen återbetalas till föreningarna.

Särskilt stadgande härom erfordras icke.

Med hänsyn till omfattningen av de föreslagna ändringarna synes det

för överskådlighetens skull lämpligast att helt ny författning i ämnet

utfärdas. I överensstämmelse med de grunder, för vilka jag i det föregående

redogjort, har jag låtit uppgöra förslag till sådan författning,

vilket förslag torde såsom bilaga fogas till detta protokoll.

IV. Förslaget om säkerställande åt Svenska jordbrukskreditkassan av

viss upplåning under budgetåret 1932/1933.

Vid inrättandet av Svenska jordbrukskreditkassan förutsattes, att det

för dess lånerörelse erforderliga kapitalet skulle till viss del kunna upplånas

i postsparbanken samt från pensionsförsäkringsfonden och riksförsäkringsanstaltens

olycksfallsförsäkringsfond. Bestämmelser till möjliggörande

härav infördes genom särskilda kungörelser den 17 oktober 1930

(nr 372—374) i de av Kungl. Maj:t fastställda reglementena för förvaltningen

av de i postsparbanken innestående medel (1922: 522), pensionsförsäkringsfonden

(1916: 232) och riksförsäkringsanstaltens olycksfallsförsäkringsfond

(1917:473). Motsvarande lånemöjligheter förelågo enligt förut

gällande bestämmelser för centralkassa för jordbrukskredit, som vunnit

godkännande från det allmännas sida.

Svenska jordbrukskreditkassan har, såsom förut nämnts, i skrivelse den

21 januari 1932 gjort framställning örn vidtagande av åtgärder till säkerställande

åt kassan av viss upplåning under budgetåret 1932/1933. I skrivelsen

anföres huvudsakligen följande:

Jordbrukskreditkassan hade i enlighet med givna direktiv och med stöd

av för sådant ändamål beviljade statsanslag igångsatt en omfattande upplysnings-

och instruktionsverksamhet, som givit det resultat, att under år

1931 antalet centralkassor''ökats från 5 till 6, antalet jordbrukskassor från

187 till omkring 290 samt antalet jordbrukskassemedlemmar från omkring

14,000 till omkring 19,000, och som i fortsättningen kunde väntas föranleda

ännu hastigare tillväxt av antalet kassor och kassemedlemmar. Denna utvidgning

av rörelsen medförde för jordbrukskasseorganisationen ett växande

kapitalbehov, för vars tillgodoseende organisationen hade att lita till inlåningen

hos centralkassorna och till jordbrukskreditkassans upplåning.

Som kapitalbehovet växte väsentligt hastigare än vad som vore möjligt att

räkna med beträffande inlåningen, måste större delen av det nya behovet

tillgodoses genom upplåning.

Av förhandlingar, som jordbrukskreditkassan fört med riksförsäkringsanstalten,

hade framgått, att därifrån ej kunde påräknas lån till nämnvärda

belopp. Riksbanken hade förklarat sig ej kunna tillhandahålla medel

mot växlar, utställda eller accepterade av jordbrukskreditkassan. Spar
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

banker och andra penningiörvaltande institutioner (försäkringsanstalter

m. fl.), vilka skulle kunna tänkas mot skälig ränta lämna lån av den lasta

art, som vore för jordbrukskasseorganisationen nödvändig, vore av gällande

bestämmelser förhindrade att godtaga jordbrukskreditkassans reverser

och syntes för övrigt knappast kunna antagas benägna att tillhandahålla

kassan lån mot enbart revers, även örn de formella hindren

därför undanröjdes.

Under sådana förhållanden hade jordbrukskreditkassan i huvudsak ej

haft andra institutioner att vända sig till för erhållande av lån än postsparbanken

och pensionsstyrelsen, vilka även tidigare varit kasseorganisationens

huvudsakliga långivare.

Jordbrukskreditkassans nuvarande upplåning hos postsparbanken och

pensionsstyrelsen utgjorde, vad förstnämnda institution beträffade 5.5 miljoner

och vad anginge sistnämnda institution 6.5 miljoner kronor. Jordbrukskreditkassan

kunde emellertid i närvarande läge ej räkna med att

från postsparbanken och pensionsstyrelsen erhålla ytterligare kredit i

den omfattning, som betingades av den växande anslutningen till kasseorganisationen.

Generalpoststyrelsen hade nämligen förklarat, att ytterligare

lån från postsparbanken ej kunde påräknas, med mindre jordbrukskreditkassan

för dem ställde full säkerhet i form av statsobligationer eller

andra likvärdiga värdepapper, och pensionsstyrelsen hade meddelat, att

jordbrukskreditkassans kredit hos pensionsförsäkringsfonden under nuvarande

förhållanden icke kunde ökas med mer än 1 miljon kronor samt

att för därutöver ökad kredit förutsattes en utsträckt statsgaranti, eventuellt

statens direkta garanti för varje ny kredit, eller pantsättning av

statsobligationer eller därmed jämförliga värdehandlingar.

För tryggandet av jordbrukskasserörelsens framtida utveckling vore det

emellertid nödvändigt, att jordbrukskasseorganisationens upplåning säkerställdes.

Skedde ej detta, syntes den nu av jordbrukskreditkassan bedrivna

upplysnings- och organisationsverksamheten, i vad den avsåge kasserörelsens

utbredning, böra avbrytas. Att uppmuntra till ökad anslutning till

organisationen utan möjligheter att tillgodose nyinträdande medlemmars

lånebehov, vore ägnat att misskreditera rörelsen hos jordbrukarna.

Jordbrukskreditkassan hade funnit det närmaste upplåningsbehovet kunna,

under förutsättning av fortsatt upplysnings- och organisationsverksamhet,

beräknas till omkring 10 miljoner kronor för år 1Ö32 och till enahanda

belopp för år 1933. Det beräknade upplåningsbehovet för första

halvåret 1932, omkring 5 miljoner kronor, kunde anses nödtorftigt täckt

genom dels redan verkställd upplåning av 3 miljoner kronor, dels det belopp

av 1 miljon kronor, som syntes vara att ytterligare påräkna från

pensionsförsäkringsfonden, dels de mindre belopp, som kunde upplånas hos

hushållningssällskapen eller andra eller erhållas genom ökad inlåning.

Åtgärder syntes därför nu i första hand påkallas för ordnande av upplåningsfrågan

under budgetåret 1932/1933.

Den under budgetåret 1932/1933 erforderliga upplåningen syntes i anslutning

till vad förut anförts kunna beräknas till omkring 10 miljoner

kronor. Säkerställdes denna upplåning, torde jordbrukskreditkassan, även

örn upplåningsbehovet sedermera skulle visa sig något för lågt beräknat,

i allt fall vid sin utlåning till centralkassorna genom lämpligt avvägd ransonering

av det till förfogande stående beloppet utan större olägenhet

kunna hålla sig inom ramen för detsamma. Den ökade möjlighet till kapitalanskaffning,

som eventuellt kunde beredas jordbrukskasseorganisa
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

tionen för den händelse de gjorda framställningarna om utvidgad inlåningsrätt

för centralkassa och beredande av möjlighet för ekonomiska

föreningar utan personlig ansvarighet att vinna inträde i centralkassa

skulle vinna statsmakternas bifall, kunde icke beräknas bliva av sådan betydelse

under den närmaste tiden därefter, att den kunde minska jordbrukskreditkassans

upplåningsbebov under budgetåret 1932/1933.

Jordbrukskreditkassans för budgetåret 1932/1933 erforderliga upplåning

torde — då postsparbanken och pensionsstyrelsen syntes vara de enda kreditgivande

institutioner, som vore att räkna med för närvarande — ej

kunna säkerställas, med mindre antingen möjlighet bereddes för tillgodoseende

av de utav dessa institutioner uppställda kraven på säkerhet eller

medel från en lånefond av statsmedel tillhandahölles jordbrukskreditkassan.

På grund av det anförda hemställer jordbrukskreditkassan, att Kungl.

Maj:t måtte vidtaga åtgärder för säkerställande åt jordbrukskreditkassan

av en upplåning under budgetåret 1932/1933 till ett belopp av 10 miljoner

kronor antingen genom ökning av statsgarantien för upplåningen från

15 till 25 miljoner kronor jämte medgivande för jordbrukskreditkassan att

i erforderlig utsträckning belåna de statsobligationer, som skulle motsvara

ökningen av statsgarantien, eller genom inrättande för ändamålet

av en statslånefond örn 10 miljoner kronor, eller ock på annat sätt, som

Kungl. Majit kunde finna lämpligt.

Yttranden

över Svenska

jordbrukskreditkassans

framställning.

I de över Svenska jordbrukskreditkassans framställning avgivna utlåtandena

anföres följande.

Fullmäktige i riksgäldskontoret anföra: Fullmäktige funne den ståndpunkt,

som generalpoststyrelsen och pensionsstyrelsen intagit ifråga örn

vidare utlåning till jordbrukskreditkassan från postsparbanken och pensionsförsäkringsfonden,

fullt naturlig och riktig. Då jordbrukskreditkassan

torde sakna möjlighet att genom upplåning å annat håll anskaffa för

rörelsen erforderliga medel, syntes det bliva nödvändigt, att, därest Kungl.

Majit och riksdagen funne kassans utveckling böra säkerställas, staten,

utöver vad redan skett genom tillhandahållandet av en garantifond å 15

miljoner kronor, trädde emellan genom att ställa ytterligare säkerhet för

kassans fortsatta upplåning. Beträffande sättet därför ansåge fullmäktige

ej gärna böra ifrågakomma att öka den av staten lämnade garantifondens

storlek med rätt för kassan att i erforderlig utsträckning belåna

de statsobligationer, som skulle motsvara ökningen av garantien. Den

lämpligaste utvägen för frågans lösande syntes fullmäktige istället vara,

att staten intill det belopp, som efter prövning för varje budgetår kunde

befinnas erforderligt för täckande av jordbrukskreditkassans medelsbehov,

iklädde sig direkt garanti för kassans upplåning.

Fullmäktige i riksbanken anföra: Det läge i sakens natur, att jordbrukskreditkassans

utlåningsrörelse borde bedrivas fullt bankmässigt. Medlemskap

i en jordbrukskassa finge därför icke i och för sig berättiga till

kredit, utan avgörande hänsyn måste vid bedömande av en låneansökan

tagas dels till beskaffenheten av erbjuden säkerhet och dels till sökandens

personliga kvalifikationer. Den förhandenvarande situationen borde dessutom

mana till försiktighet vid kreditgivningen. Den risk, som staten

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition N) 200.

iklätt sig genom den nuvarande garantien för jordbrukskreditkassan, hade

givetvis ökats, i den mån den ekonomiska ställningen försämrats för de

jordbrukare, till vilka jordbrukskassornas utlåning ägde rum, men statens

risk begränsades å andra sidan helt naturligt därav, att jordbrukskreditkassans

utlåningsrörelse på grund av svårigheterna att uppbringa kapital

ej erhållit den omfattning, som förutsattes vid jordbrukskreditkassans inrättande.

Med hänsyn därtill och under förutsättning att jordbrukskreditkassans

utlåningsrörelse bedreves fullt bankmässigt oell med nödig försiktighet,

syntes hinder ej böra möta för en tillfällig höjning av statens

garanti. Huruvida ett utvidgat stöd från statens sida borde givas formen

av en tillfällig ökning av det nuvarande garantibeloppet eller inrättande

av en särskild lånefond, varur kassan för budgetåret 1932/1933 kunde erhålla

erforderlig kredit, syntes fullmäktige vara av mindre betydelse.

Vare sig de nya medel, som ställdes till jordbrukskreditkassans förfogande,

erhölles hos postsparbanken eller pensionsförsälcringsfonden eller av staten

direkt uppbringades på lånemarknaden, minskades tillgången på kapital

för andra ändamål. Denna synpunkt liksom önskvärdheten av att

genom statens mellankomst jordbrukskasserörelsen ej alltför snabbt forcerades

till men för rörelsens inre kraft och organisation, borde givetvis

beaktas vid avpassandet av det nya stöd, som kunde komma att lämnas

rörelsen.

Jordbruksutredningen anför: Det av jordbruksutredningen år 1930 framlagda

och samma år i huvudsak genomförda förslaget angående jordbrukets^

kreditförhållanden byggde på den grundprincipen, att statens garanti

för jordbrukskreditkassans upplåning skulle avse viss del av riskmarginalen

men icke totalupplåningen. I den av jordbrukskreditkassan nu gjorda

framställningen liksom i de däröver avgivna utlåtandena av fullmäktige i

riksgäldskontoret och i riksbanken syntes en annan grunduppfattning göra

sig gällande. Av berörda framställning framginge, att jordbrukskreditkassans

upplåning hittills icke överskridit garantibeloppet och att för upplåning

utöver detta skulle erfordras däremot svarande ökning av statsgarantien.

Fullmäktige i riksgäldskontoret och i riksbanken syntes intaga

samma ståndpunkt. Jordbruksutredningen funne denna ståndpunkt innebära

en avvikelse av stor principiell och praktisk betydelse från det ursprungliga

förslaget till jordbrukskasseväsendets omorganisation och förutsättningarna

vid dess genomförande. Det torde vara tydligt, att, örn

staten iklädde sig garanti för jordbrukskreditkassans totala upplåning

eller på annat sätt ställde de för dess verksamhet erforderliga medlen till

förfogande, jordbrukskasserörelsen skulle erhålla karaktären av en statlig

kreditorganisation i stället för att. såsom förutsattes vid dess nyligen

genomförda reorganisation, bliva en i huvudsak självständigt och med egen

upplåning arbetande kooperativ institution. Jordbruksutredningen ville

ifrågasätta, huruvida en dylik utveckling borde anses ändamålsenlig och

gagnande för jordbrukskasseväsendet. Beträffande jordbrukskreditkassans

framställning finge jordbruksutredningen i övrigt uttala, att, då

andra utvägar för anskaffande av medel på skäliga villkor för dess rörelse

syntes stängda eller otillräckliga, jordbruksutredningen, icke minst med

hänsyn till de rådande krisförhållandena inom jordbruket, ansåge det vara

nödvändigt, att staten trädde emellan med lämpliga åtgärder för de erforderliga

medlens åvägabringande.

Frågan örn kapitalanskaffningen till jordbrukskasseorganisationens kreditrörelse

ägnades vid 1930 års omorganisation av jordbrukskasseväsendet

Departement tick

c fen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

en ingående uppmärksamhet. Det av jordbruksutredningen framlagda förslaget

örn inrättande av Svenska jordbrukskreditkassan tillmättes därvid

särskild betydelse. I propositionen till 1930 års riksdag åberopade sålunda

föredragande departementschefen såsom skäl för jordbrukskreditkassans

inrättande i första rummet, att anordnandet av ett för bela jordbrukskasserörelsen

gemensamt centralorgan krävdes för att kapital i erforderlig

utsträckning skulle kunna tillföras jordbrukskasseorganisationen.

För att säkerställa jordbrukskreditkassans upplåning av kapital till

erforderligt belopp ansågs det likväl nödvändigt, att medverkan lämnades

från det allmännas sida. Jordbruksutredningen föreslog härutinnan, att

till jordbrukskreditkassan skulle såsom grundfond överlämnas statsobligationer

till ett belopp av 30 miljoner kronor. Departementschefen förordade

emellertid, att statsgarantien i den av jordbruksutredningen föreslagna

formen i stället skulle bestämmas till 15 miljoner kronor. I enlighet härmed

avfattades propositionen till riksdagen. Särskilda utskottet uttalade i sitt

över propositionen avgivna utlåtande, att det syntes utskottet vara en

naturlig konsekvens av den ståndpunkt, som statsmakterna tidigare intagit

i fråga örn jordbrukskasserörelsen, att staten genom en effektiv medverkan

sökte säkerställa kapitaltillförseln till jordbrukskasseorganisationen, samt

framhöll tillika, att tillkomsten av det föreslagna centralorganet med en

till detsamma knuten statsgaranti syntes utskottet skola kunna väsentligen

underlätta kapitaltillförseln till kreditorganisationen. Genom riksdagens

beslut ställdes statsobligationer till det i propositionen föreslagna beloppet

till jordbrukskreditkassans förfogande såsom grundfond för kassan.

Med hänsyn till beskaffenheten av den kreditvärdighet, som jordbrukskasseorganisationen

skulle erhålla efter omorganisationens genomförande,

ansåg man sig kunna räkna med att jordbrukskreditkassan skulle kunna

erhålla kredit, motsvarande fem gånger beloppet av grundfonden för

kassan, eller alltså med 75 miljoner kronor. För jordbrukskreditkassans

upplåning hava emellertid åtskilliga svårigheter mött, och jordbrukskreditkassan

har enligt vad dess förevarande skrivelse utvisar i själva verket

hittills icke kunnat erhålla lån utöver grundfondens belopp.

De huvudsakliga långivarna åt jordbrukskreditkassan hava varit postsparbanken

och pensionsförsäkringsfonden, vilka även tidigare bidragit

till ordnandet av kapitaltillförseln till jordbrukskasseorganisationen. Jordbrukskreditkassans

nuvarande upplåning uppgår, enligt vad kassan uppgivit,

i postsparbanken till omkring 5.5 miljoner kronor och hos pensionsförsäkringsfonden

till omkring 6.5 miljoner kronor. Fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden

hava dessutom ställt i utsikt en ytterligare kredit

för jordbrukskreditkassan å 1 miljon kronor. För utlämnande av lån utöver

nu angivna belopp hava generalpoststyrelsen och nämnda fullmäktige

emellertid uppställt krav på vissa säkerheter. Kredit av större betydelse

hos andra långivare torde för närvarande icke stå jordbrukskreditkassan

till buds. Jordbrukskreditkassan synes sålunda ej heller från

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts preposition Nr 200.

riksförsäkringsanstaltens olycksfallsförsäkringsfond kunna påräkna lån

till nämnvärda belopp.

Det av jordbrukskreditkassan för första halvåret 1932 beräknade upplåningsbehovet,

omkring 5 miljoner kronor, förklarar kassan sig kunna täcka

med de nu föreliggande kreditmöjligheterna. För säkerställande av det

beräknade upplåningsbehovet för senare halvåret 1932 och förra halvåret

1933, som kassan angivit til! 10 miljoner kronor, har kassan däremot funnit

sig nödsakad att påkalla särskilda åtgärder från statsmakternas sida.

Nödvändigheten av att det för jordbrukskreditkassans lånerörelse oundgängligen

erforderliga kapitalet står till kassans förfogande torde ligga

i öppen dag. Det framgår av jordbrukskreditkassans skrivelse, att jordbrukskasserörelsen

efter omorganisationen — säkerligen ej minst tack

vare den upplysnings- och organisationsverksamhet, som av jordbrukskreditkassan

medelst statsunderstöd bedrivits — vunnit ökad anslutning

samt att man synes kunna förvänta, att jordbrukskasserörelsen under

den närmaste framtiden skall komma att ytterligare utvecklas. Statsmakterna,

som med all rätt funnit jordbrukskasserörelsen vara av stort

värde för lösningen av jordbrukets kreditfråga, torde under sådana förhållanden

ej böra undandraga sig att nu vidtaga erforderliga åtgärder

för säkerställandet av jordbrukskreditkassans upplåning.

Jordbrukskreditkassan har i sin skrivelse förslagsvis angivit vissa utvägar

för säkerställandet av kassans upplåning under den närmaste tiden.

Dessa innefatta, att antingen grundfonden för jordbrukskreditkassan

skulle ökas från 15 till 25 miljoner kronor eller också för ändamålet

skulle inrättas en statslånefond örn 10 miljoner kronor. Fullmäktige i

riksbanken hava anfört, att det syntes dem vara av mindre betydelse,

huruvida ett utvidgat stöd åt jordbrukskreditkassan från statens sida gåves

den ena eller den andra av de sålunda föreslagna formerna. Fullmäktige

i riksgäldskontoret åter hava funnit den lämpligaste utvägen för

den föreliggande frågans lösning vara, att staten intill det belopp, som

kunde befinnas erforderligt för täckande av jordbrukskreditkassans medelsbehov

iklädde sig direkt garanti för kassans upplåning. Med anslutning

i huvudsak till de av jordbruksutredningen i dess utlåtande över

jordbrukskreditkassans framställning anförda synpunkter har jag för

egen del funnit det vara lämpligast att öka grundfondens belopp i enlighet

med vad jordbrukskreditkassan föreslagit. Härigenom sker ej rubbning

i det nuvarande systemet för statens understödjande av kassans

upplåning. Ansvaret för återbetalningen av do utav kassan upplånade

medlen kommer alltjämt att i första hand åvila kassan. Med den av mig

sålunda ifrågasatta förstärkningen av .jordbrukskreditkassans grundfond,

vilken härigenom uppnår ett belopp av 25 miljoner kronor, bör kassan

kunna med fog påräkna att erhålla de för dess lånerörelse erforderliga

ytterligare medlen.

Biliana lill riksdagens protokoll 10.12. I sami. Ilis hafi. Xr Puij

■I

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

Hemttällan. På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen att

dels antaga såsom bilagor till detta protokoll fogade förslag till

l:o) förordning angående ändrad lydelse av § 21 förordningen den 3 juli

1930 (nr 317) örn jordbrukets kreditkassor, samt

2:o) förordning angående rätt för centralkassa för jordbrukskredit att

till medlemmar intaga andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor;

dels ock besluta, att från riksgäldskontoret skola till Svenska jordbrukskreditkassan

för ökning av dess grundfond överlämnas svenska statens

fyra och en halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens

sida, till ett nominellt belopp av 10,000,000 kronor med rätt för kassan

att enligt bestämmelserna i förordningen om jordbrukets kreditkassor

förfoga över obligationerna.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifall samt förordnar, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Allan Tigerschiöld.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

51

Bilaga.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av § 21 förordningen den 3 juli 1930

(nr 317) om jordbrukets kreditkassor.

Härigenom förordnas, att § 21 förordningen den 3 juli 1930 om jordbrukets

kreditkassor skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 21.

För varje i jordbrukskassa tecknad andel skall sådan kassa teckna en

insats å 50 öre i centralkassan. Insats skall kontant inbetalas. Den tillföres

oavkortad centralkassans säkerhetsfond och må icke av jordbrukskassan

återbekommas vid utträde ur centralkassan. Utdelning å insats må

icke lämnas.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1932.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Majlis proposition Nr 200.

Bilaga.

Förslag

tili

förordning angående rätt för centralkassa för jordbrukskredit att till

medlemmar intaga andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor.

Härigenom förordnas som följer:

§ 1.

Utan hinder av bestämmelserna i förordningen den 3 juli 1930 (nr 317)

örn jordbrukets kreditkassor må på de villkor, som nedan i §§ 2—7 sägs,

godkännande från det allmännas sida kunna lämnas centralkassa för jordbrukskredit,

enligt vars stadgar även andra ekonomiska föreningar än

jordbrukskassor kunna intagas såsom medlemmar. På samma villkor

må godkännande ock kunna lämnas å sådan ändring i stadgarna för redangodkänd

centralkassa, att till medlemmar må kunna intagas även andra

ekonomiska föreningar än jordbrukskassor.

§ 2.

I stadgarna för centralkassa, som i § 1 avses, skola finnas intagna bestämmelser

av det innehåll, som i §§ 3—7 här nedan stadgas.

§ 3.

Till medlem i centralkassa må ej intagas annan ekonomisk förening

än sådan, som har till ändamål befordrandet av jordbrukets eller någon

till jordbruket hörande binärings utveckling eller tillgodogörandet av

genom jordbruket med tillhörande binäringar vunna produkter och vars

styrelse har sitt säte inom centralkassans verksamhetsområde.

§ 4.

Annan till centralkassa ansluten ekonomisk förening än jordbrukskassa

må vara delaktig i kassan med högst en andel för varje fullt tal

av femtio kronor av så stor del av föreningens tillgångar utöver skulderna,

som ihotsvarar föreningens insatskapital jämte egna fonder av

sådan beskaffenhet, att de icke kunna anlitas utan därom för varje gång

å föreningssammanträde fattat beslut.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

Vid beräkningen av det belopp, för vilket förening, som ovan avses,

må tillåtas ingå i centralkassa, skall iakttagas,

att såsom insatskapital må räknas jämväl tecknad men ej gulden insats

i föreningen, därest insatstecknaren lämnat skriftlig förbindelse å

beloppet samt för insatsens inbetalande fastställts plan, som av centralkassans

styrelse godkännes;

att delaktighet i centralkassan icke får medgivas för insatser i föreningen,

vilka svara mot andelar, som förvärvats i föreningen av annan

ekonomisk förening, örn och i den mån sagda andelm* legat till grund

för andelsteckning i centralkassa; samt

att såsom tillgång av beskaffenhet att utgöra underlag för delaktighet

i centralkassan icke må räknas andelar, vilka föreningen förvärvat i annan

ekonomisk förening, örn och i den mån de mot dessa andelar svarande

insatser legat till grund för andelsteckning i centralkassa.

Inträde i centralkassa må icke beviljas förening, som nu avses, med’

mindre kassans styrelse finner föreningen väl ägnad att kunna bedriva

sin verksamhet på ett ur ekonomisk synpunkt fullt tillfredsställande sätt.

Beslut, varigenom inträde i centralkassa meddelats föreningen, må icke

vinna tillämpning, med mindre det godkännes av styrelsen för Svenska

jordbrukskreditkassan.

§ 5.

Insats av förening, som i § 4 avses, skall utgöra fem kronor för varje

föreningens andel i centralkassan. Av insatsbeloppen skola trettio procent

överföras till centralkassans säkerhetsfond. I övrigt skola insatserna

sammanföras under benämningen andelsföreningars insatskapital.

Sådan förening, som nu avses, skall vara ansvarig för centralkassans

förbindelser med femtio kronor för varje andel, föreningen äger i kassan,

Såsom medlem av centralkassa skall föreningen äga deltaga i avgörandet

av kassans angelägenheter med allenast en tiondels röst.

§ 6.

För kredit till förening, som i § 4 avses, skall finnas säkerhet, som av

centralkassans styrelse prövas fullt betryggande. Kredit må beredas en

och samma förening till så stort sammanlagt belopp, som av centralkassans

styrelse med hänsyn till säkerhetens beskaffenhet och andra ifrågakommande

omständigheter prövas lämpligt, dock högst till ett belopp

av tvåhundra kronor för varje av föreningen i kassan tecknad andel.

Centralkassas sammanlagda utlåning till sådana föreningar, som nyss

sagts, må icke överstiga en tiondel av det sammanlagda lånemaximum.

som gäller för medlemmarna i de till centralkassan anslutna jordbruks

kassorna, Kungl. Majit dock obetaget att för särskilt fall medgiva un

dantag från denna begränsning.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. ICS höft. (Nr 200.)

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

§ 7.

I allt, varom ej i enlighet med ovan meddelade bestämmelser särskilt

stadgats, skall ekonomisk förening, som i § 4 avses, vara såväl i fråga

örn rättigheter som beträffande skyldigheter likställd med till centralkassan

ansluten jordbrukskassa.

Centralkassa skall vara berättigad att från sådan förening eller från

dess medlemmar mottaga medel till förräntning å checkräkning.

§ 8.

Genom vad härovan stadgats göres ej ändring uti vad i § 20 av ovannämnda

förordning den 3 juli 1930 föreskrives i fråga örn det minsta antal

jordbrukskassor, som skola hava anslutit sig till centralkassa, för att

denna må vinna godkännande från det allmännas sida, eller uti stadgandet

i § 36 av samma förordning därom, att åt centralkassa lämnat godkännande

kan återkallas, örn antalet anslutna jordbrukskassor nedgår under

tio och bristen ej inom viss tid fylles.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1932, då förordningen

den 3 juli 1930 (nr 318) angående rätt för centralkassa för jordbrukskredit

att till medlemmar intaga andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor

skall upphöra att gälla, dock att sistnämnda förordning skall äga

fortsatt tillämpning till den 1 januari 1935 beträffande centralkassa, som

före den 1 oktober 1932 vunnit godkännande från det allmännas sida. Sådan

kassa vare, vid äventyr att godkännandet återkallas, pliktig att före den

1 januari 1935 hos vederbörande länsstyrelse visa, att kassans stadgar

överensstämma med vad i denna förordning föreskrives.

Har centralkassa före den 1 januari 1935 i enlighet med de för kassan

gällande stadgar utlämnat lån på viss tid, vare kassan i intet fall pliktig

att på grund av denna förordning och därav föranledda stadgeändringar

indraga lånet före förfallodagen. Har i nyssnämnda ordning lån utlämnats

med förbehåll örn viss uppsägningstid, vare kassan i intet fall pliktig

att på grund av denna förordning och därav föranledda stadgeändringar

uppsäga lånet till betalning före utgången av år 1937.

3 2074 7. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:226 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar av bestämmelserna rörande jordbrukets kreditkassor m. m. a1 i texten
  2. JoU 1932:68 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar av bestämmelserna rörande jordbrukets kreditkassor, m. m. s. 1 i texten