Angående försäljning av Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar m. m
1932-03-11 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1932:204, Angående försäljning av Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 204.
1
Nr 204.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av
Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar
m. m.; given Stockholms slott den 11 mars 1932.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAD ADOLF.
Ola Jeppsson.
Utdrag av protokollet över kommtmikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 11 mars 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,
Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Jeppsson:
I skrivelse den 3 mars 1932 hava fullmäktige i riksgäldskontoret gjort framställning
i fråga om reglering av den fordran, som staten äger på grund av
de lån, vilka på sin tid beviljats för anläggning av järnvägar från Oskarshamn
till Ruda och från Ruda till Älghult.
Denna fråga har varit föremål för behandling av riksdagen såväl år 1930
som år 1931; förslag i ämnet hava förelagts riksdagen i propositionerna nr 162
Bihang till riksdagens protokoll 1982. 1 sami. 172 käft. (Nr 204.) 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 20b.
år 1930 och nr 114 år 1931. I dessa propositioner hava lämnats ingående redogörelser
för verkställda utredningar och för vad i berörda hänseende eljest
förekommit.
Under hänvisning i övrigt till nämnda redogörelser må här erinras örn följande.
Den 2 september 1904 beviljade Kungl. Majit vissa personer koncession å
järnväg örn 0’891 meters spårvidd från Oskarshamn till Huda station å Kalmar
—Berga järnväg. Vidare beviljade Kungl. Majit den 14 december 1917 vissa
personer koncession å järnväg örn 0''891 meters spårvidd från den koncessionerade
järnvägens Sävsjöström—Älghult blivande ändstation vid Älghult till
förenämnda Ruda station. Jämlikt Kungl. Majits särskilda medgivanden den
27 januari 1905 respektive den 7 augusti 1919 överlätos koncessionerna å berörda
järnvägsanläggningar å Ruda—Finsjö-—-Oskarshamns järnvägsaktiebolag
respektive Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag.
Den 31 mars 1905 respektive den 13 juni 1919 fastställde Kungl. Majit kostnadsberäkningar
för järnvägsanläggningarna Oskarshamn—Ruda och Älg
hult-—Ruda, slutande å 970 000 respektive 3 050 000 kronor, samt beviljade
för utförande av järnvägsanläggningarna lån ur allmänna järnvägslånefonden
å 483 300 respektive 1 525 000 kronor. Sedan Kungl. Majit den 26 maj 1922
för fullbordande av järnvägsanläggningen Älghult—Ruda beviljat Ruda—Älghults
järnvägsaktiebolag ett lån å 207 000 kronor ur handels- och sjöfartsfonden,
beviljade Kungl. Majit efter riksdagens hörande den 11 juli 1924 nämnda
bolag för inlösen av lånet från handels- och sjöfartsfonden jämte därå upplupen
anståndsränta ett lån å 224 000 kronor ur allmänna järnvägslånefonden.
För samtliga lån från allmänna järnvägslånefonden stadgades de för dylika
lån vanliga villkor beträffande annuitet, ränta, kapitalavbetalning och säkerhet.
Med förmälan, att Ruda—Finsjö—Oskarshamns järnvägsaktiebolag dittills
endast till en ringa del och Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag alls icke kunnat
fullgöra sin betalningsskyldighet för statslånen, gjorde fullmäktige i riksgäldskontoret
i skrivelse den 9 januari 1930 framställning örn reglering av
nämnda bolags skuldförhållande till staten. Framställningen, som föregåtts av
vissa utredningar och förhandlingar, utmynnade i förslag att statens fordringar
på grund av samtliga statslån till Ruda—Finsjö—-Oskarshamns och Ruda—
Älghults järnvägsaktiebolag skulle nedskrivas till ett belopp, motsvarande
järnvägarnas realisationsvärde, eller 525 000 kronor, fördelat på två lån å
350 000 och 175 000 kronor, varvid tillsvidare endast lånet å 350 000 kronor
skulle — från och med år 1932 — förräntas och amorteras; för sistnämnda
lån skulle ställas av fullmäktige i riksgäldskontoret godkänd borgen.
Beträffande järnvägarnas förvaltning och drift efter en dylik skuldreglering
framkommo två alternativa förslag, vilka av riksgäldsfullmäktige anmäldes i
berörda skrivelse. Enligt det ena alternativet skulle Ruda—Älghults järnvägsaktiebolags
samtliga tillgångar och skulder övertagas av Ruda—Finsjö—
Oskarshamns järnvägsaktiebolag samt den i skuldregleringen förutsatta borgen
för det nya lånet å 350 000 kronor tecknas av Oskarshamns stad, som jämte an
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 204.
3
nan kommun skulle nedskriva vissa fordringar hos de nuvarande järnvägsbolagen.
Det andra alternativet innebar, att jämlikt ett av Kalmar läns östra
järnvägsaktiebolag år 1929 avgivet anbud bolaget genom ett för ändamålet
bildat dotterbolag, Östra''Smålands järnvägsaktiebolag, skulle mot övertagande
av betalningsansvaret för de nedskrivna statslånen förvärva Ruda—Oskarshamns
och Ruda—-Älghults järnvägar, varvid för det nya lånet å 350 000
kronor skulle ställas borgen, som kunde godkännas av fullmäktige i riksgäldskontoret.
Vidare skulle Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag förbinda
sig att för visst trafikområde vid såväl sina egna som de inköpta järnvägarna
vidtaga en revision av gällande tariffer, vilka skulle dels nedsättas och dels
göras likformiga, så att ej städerna Oskarshamn och Kalmar samt deras hamnar
bleve obehörigen gynnade på varandras bekostnad. Fullmäktige i riksgäldskontoret
förordade det senare alternativet. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
åter ifrågasatte i avgivet utlåtande en lösning av spörsmålet enligt
det förra alternativet.
Vid anmälan inför Kungl. Majit av denna fråga den 14 februari 1930 anförde
dåvarande departementschefen bland annat följande:
Till följd av de senare arens förlustbringande drift å järnvägarna Ruda—- Oskarshamn och Ruda—Älghult hade Ruda—Finsjö—Oskarshamns och särskilt
Ruda—Älghults järnvägsaktiebolags ekonomiska ställning i betänklig
grad försämrats. Änledningarna härtill vore flera. Redan från början hade
möjligheterna för dessa järnvägar att bedriva en lönande transportrörelse begränsats
därigenom, att de naturliga trafikområdena vid järnvägarnas tillkomst
varit starkt beskurna och delvis sammanfallande med trafikområdena för de befintliga
närliggande järnvägarna Kalmar—Berga och Mönsterås—Fagerhult.
Detta hade i sin tur medfört, att mellan de bägge Oskarshamnsbanorna, å ena,
och sistnämnda bägge från Kalmar dirigerade järnvägar, å andra sidan, uppstått
en med åren allt kraftigare konkurrens. En annan orsak till ifrågavarande
järnvägars försämrade ekonomi läge däri, att förhållandena på vissa för järnvägsdriften
betydelsefulla områden särskilt sedan tillkomsten av järnvägen
Ruda—Älghult utvecklats i en för såväl denna som Ruda—Oskarshamns järnväg
mycket ogynnsam riktning, i det att dels den med järnvägarna konkurrerande
motorfordonstrafiken snabbt ökats och dels en avsevärd inskränkning ägt
rum inom vissa för dessa banors ekonomi viktiga näringsgrenar i Småland. Då
åtminstone någon mera betydande ändring i sistnämnda hänseenden icke, så
vitt det kunde förutses, torde vara att förvänta, syntes man icke kunna räkna
med möjlighet till sådan förbättring i bolagens ekonomiska ställning, att de
någonsin skulle kunna fullgöra sina förpliktelser på grund av statslånen. Under
sådana förhållanden syntes en reglering av bolagens skulder snarast få
vidtagas, för att likvidation skulle kunna undvikas och staten hava utsikt
att återbekomma åtminstone någon del av sitt i järnvägsföretagen nedlagda
kapital.
Departementschefen framhöll vidare, att förslaget att nedskriva statens
fordran till 525 000 kronor visserligen innebure en betydande eftergift. Med
hänsyn till ifrågavarande järnvägars dåliga ekonomiska ställning och till de
ringa utsikterna för framtida förbättring härutinnan och då den föreslagna
regleringen av bolagens skuldförhållande i allt fall syntes vara den förmånligaste,
som i det uppkomna läget kunde för staten erhållas, tillstyrkte departe
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 20-4.
mentschefen berörda skuldreglerings genomförande. Beträffande förvaltningen
av ifrågavarande järnvägar för framtiden tillstyrkte departementschefen på
angivna grunder det andra av de båda förut nämnda alternativen, avseende samarbete
med Kalmarbanorna.
I enlighet med departementschefens hemställan föreslog Kungl. Majit i förenämnda
proposition nr 162 riksdagen medgiva, att statens den 31 december
1929 beräknade kapital- och räntefordran på grund av statslån för anläggning
av järnvägar från Oskarshamn till Ruda och från Ruda till Älghult finge till
den del, densamma överstege 525 000 kronor, avskrivas under vissa av departementschefen
förordade villkor.
I två inom riksdagen väckta likalydande motioner (I: 302 och II: 476) hemställdes
örn avslag å berörda proposition. Till stöd härför anfördes, bland
annat, att staden Oskarshamn gjort avsevärda uppoffringar för ifrågavarande
banors tillkomst och för uppehållande av trafiken å desamma samt att med
hänsyn härtill en lösning av förevarande spörsmål på sätt i propositionen föreslagits
måste anses obillig. Vidare framhölls, att frågan örn närmare samarbete
eller eventuell fusion mellan Oskarshamnsbanorna och Östra Värends järnväg,
som trafikerade järnvägslinjen Växjö—Älghult, borde undersökas, innan frågan
örn skuldreglering avgjordes.
Statsutskottet (utlåtande nr 93) tillstyrkte propositionen samt erinrade därvid,
att några möjligheter till ett praktiskt genomförande av en sammanslagning
av Oskarshamnsbanorna och Östra Värends järnväg knappast syntes föreligga.
Skiljaktig mening anfördes av sju ledamöter, som ansågo, att utskottet
bort hemställa örn avslag å propositionen, varjämte blank reservation avgavs
av en ledamot.
Propositionen blev avslagen av riksdagen (skrivelse nr 164).
I skrivelse den 5 februari 1931 gjorde fullmäktige i riksgäldskontoret förnyad
framställning örn reglering av ifrågavarande järuvägsaktiebolags skuldförhållande
till staten.
Fullmäktige meddelade därvid, att de med anledning av riksdagens beslut föranstaltat
örn utredning av frågan om förhållandet mellan Oskarshamnsbanorna
och Östra Värends järnväg. På initiativ av fullmäktige hade sålunda för ändamålet
tillsatts en kommitté, bestående av representanter för berörda järnvägar.
Resultatet av de förhandlingar, som förehafts vid ett av kommittén hållet sammanträde
i Växjö, hade i det vid sammanträdet förda protokollet sammanfattats
sålunda:
Fusion mellan de olika järnvägsbolagen varken önskades eller kunde genomföras
under nuvarande förhållanden. För att genom samtrafik öka järnvägarnas
inkomster måste denna samtrafik utsträckas till Alvesta; dock vore inkomstökningen,
även örn sam trafiken med bortseende från Växjö—Åseda—
Hultsfreds järnvägs intresse kunde genomföras, obetydlig och oviss. För att
ernå nämnvärt bättre tidtabellsförhållanden måste motorvagnar eller motorlokomotiv
inköpas. Att från kommunerna erhålla medel till dessa inköp vore säkerligen
icke möjligt, synnerligast som den eventuella ökningen i trafikinkomster
vid motorvagnstrafik icke skulle uppgå till belopp, motsvarande ränta och
amortering å kapitalutläggen. Beträffande taxefrågorna rådde för närvarande
Kungl. Maj:ts proposition nr 20-k.
5
inom ramen för gällande bestämmelser ett gott samarbete mellan järnvägarna,
som även för framtiden torde komma att bestå.
Efter uppdrag av nämnda kommitté hade även trafikchefen vid Malmö-—- Genarps järnväg J. C. Holm i denna fråga avgivit utlåtande, vilket utmynnade
i det uttalandet, att vid en sammanslagning av alla tre järnvägarna till ett företag
med gemensam taxa och ekonomi fördelarna icke komme att uppväga den
sänkning av inkomsterna, som av den gemensamma taxan och samtrafiktaxan
skulle föranledas, samt att genom en sammanslutning i en trafikförvaltning
icke skulle vinnas någon förbättring i den ekonomiska ställningen, i varje fall
icke någon förbättring av betydelse.
Fullmäktige meddelade vidare, att förhandlingar förts med Oskarshamns
stad samt att förhandlingarna resulterat i ett erbjudande från staden att övertaga
Oskarshamnsbanornas tre statslån mot ett kontant belopp av 350 000
kronor. Fullmäktige tillstyrkte, att anbudet antoges, samt föreslogo tillika bestämmelse,
att beloppet skulle erläggas senast den 1 oktober 1931. Vad fullmäktige
sålunda föreslagit biträddes av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Vid anmälan inför Kungl. Majit av detta ärende den 20 februari 1931 anförde
t.f. chefen för kommunikationsdepartementet — efter att hava vitsordat
det dåmera än starkare framträdande behovet av en reglering av Oskarshamnsbanornas
skuldförhållande till staten — följande:
I fråga örn sättet att genomföra en skuldreglering finge det genom den senast
verkställda utredningen anses ådagalagt, att ett samgående i vidare mån
än som ägde rum eller en fusion med Östra Värends järnväg, såsom i förut
omförmälda motioner vid 1930 års riksdag ifrågasatts, icke skulle komma att
medföra någon förbättring i Oskarshamnsbanornas ekonomiska ställning. Med
hänsyn härtill och under i övrigt föreliggande förhållanden syntes endast återstå
utvägen att genomföra en skuldreglering för ifrågavarande järnvägar såsom
fristående företag. Det i sådant hänseende senast framlagda förslaget att till
Oskarshamns stad överlåta statens fordran på grund av statslånen mot att staden
kontant erlade ett belopp av 350 000 kronor innebure, att staten skulle vidkännas
en ren kapitalförlust av inemot 1 900 000 kronor, alltså en ännu mera
betydande eftergift än som avsetts med det för 1930 års riksdag framlagda nedskrivningsförslaget.
Med hänsyn till att man, såsom redan i 1930 års proposition
framhållits, icke torde kunna räkna med att bolagen någonsin skulle kunna
fullgöra sina förpliktelser på grund av statslånen och i betraktande av de avsevärda
ekonomiska uppoffringar, som Oskarshamns stad gjort för järnvägarna,
samt då en för staten mindre kännbar skuldreglering än den sålunda föreslagna
icke syntes kunna åstadkommas, ansåge sig t. f. departementschefen böra
tillstyrka, att förslaget komme till genomförande.
Med bifall till t.f. departementschefens hemställan föreslog Kungl. Majit i
förenämnda proposition nr 114 riksdagen medgiva, att statens fordran på grund
av statslån för anläggning av de båda ifrågavarande järnvägarna finge överlåtas
till Oskarshamns stad mot att staden senast den 1 oktober 1931 till riksgäldskontoret
erlade ett kontant belopp av 350 000 kronor och på villkor i övrigt,
som av t.f. departementschefen förordats.
Vad sålunda föreslagits blev av riksdagen bifallet (skrivelse nr 125). Ge
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 20-4.
nom brev den 30 april 1931 förordnade Kungl. Maj:t i enlighet med det av
riksdagen sålunda lämnade medgivandet.
Sedan staden därefter med hänsyn till försämrade konjunkturer och därav
föranlett behov av rådrum för att bättre kunna överblicka stadens ekonomiska
bärkraft hemställt örn anstånd med erläggandet av förenämnda belopp, medgav
Kungl. Majit den 18 september 1931 sådant anstånd till den 1 februari 1932
under villkor att staden till riksgäldskontoret före den 15 oktober 1931 avlämnade
förbindelse, av beskaffenhet att kunna av fullmäktige i riksgäldskontoret
godkännas, att senast den 1 februari 1932 erlägga beloppet i fråga jämte ränta
därå från och med den 1 oktober 1931 efter 4 procent, till dess full betalning
skedde. Efter det att stadsfullmäktige med överlämnande av stadsfullmäktiges
protokoll den 13 oktober 1931 meddelat, att staden icke vore i stånd att
lämna förbindelse av nyss angivet innehåll, förordnade Kungl. Majit genom
beslut den 23 oktober 1931, att handlingarna i ärendet skulle överlämnas till
fullmäktige i riksgäldskontoret för den åtgärd, som kunde på fullmäktige ankomma.
I nu föreliggande skrivelse den 3 mars 1932 hava fullmäktige i riksgäldskontoret
till en början anfört följande:
Ruda—Finsjö—Oskarshamns och Ruda—Älghults jämvägsaktiebolag försattes
i november 1931 på egen begäran i konkurs, och riksgäldskontoret kommer
i anledning därav bliva nödsakat att vid förestående exekutiv auktion för
statens räkning inköpa de bolagen tillhöriga järnvägarna. Att därefter ställa
dessa under järnvägsstyrelsens förvaltning lärer icke böra ifrågakomma i betraktande
av banornas från statens järnvägar avvikande spårvidd och avskilda
läge samt de betydande förluster, som bland annat till följd härav måste uppkomma
å järnvägsdriften i statens hand. En möjlig utväg skulle givetvis vara
att uppriva järnvägarna och försälja deras rullande materiel och övriga tillhörigheter.
Järnvägarnas realisationsvärde uppskattades år 1928 av tre sakkunniga
personer till 523 260 kronor. Denna värdering har i december 1931 granskats
av f. d. överingenjören vid statens järnvägar Hj. Fogelmarck, som ansett
realisationsvärdet ej kunna beräknas till högre belopp än 406 390 kronor. Enligt
fullmäktiges mening bör man emellertid endast i nödfall skrida till järnvägsdriftens
nedläggande, även om detta skulle kunna bereda staten någon
ekonomisk fördel, utan först undersöka alla möjligheter, som kunna förefinnas
att bevara järnvägarna och uppehålla driften å desamma.
Fullmäktige meddela, att fullmäktige i enlighet med sålunda angiven ståndpunkt
upptagit förhandlingar om järnvägarnas övertagande av Kalmar läns
östra järnvägsaktiebolag, som på sätt i det föregående nämnts år 1929 inkom
med anbud å desamma, samt att som resultat av dessa förhandlingar förelåge
ett av bolaget den 29 februari 1932 avgivet anbud av följande lydelse:
ANBUD
å inköp av Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar.
§ R
Därest staten, efter eventuellt inköp av Ruda—Oskarshamns och Ruda—
Älghults järnvägar, skulle vilja försälja dessa järnvägar att förvaltas tillsammans
med övriga av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag (K. L. Ö. jiab)
Kungl. Maj:ts proposition nr äOJf.
7
ägda eller förvaltade järnvägar, erbjuder sig bolaget att genom för ändamålet
bildat bolag, nedan benämnt Ostra Smålands järnvägsaktiebolag (0. Sm. j:ab),
inköpa järnvägarna enligt villkor, som i nedanstående §§ 2—4 sägas.
§ 2.
Under förutsättning att statens samtycke till ifrågavarande inköp lämnas
under år 1932, ansvarar K. L. 0. j:ab för att ö. Sm. j:ab, med ändamål att
inköpa Ruda-—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar, samma år bildas,
och att erforderligt aktiekapital enligt blivande bolagsordning blir fulltecknat.
§ 3.
K. L. 0. j:ab ansvarar jämväl för, att Östra Smålands blivande jämvägsaktiebolag
skall till staten för Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar
med all till dem hörande sådan egendom, i vilken staten nu innehar inteckning
som säkerhet för sin fordran hos järnvägarnas nuvarande ägare, erlägga
ett pris av tillsammans 200 000 kronor, under förutsättning att köpeskillingen
må gäldas genom avlämnande av skuldförbindelse för ett lån å samma
belopp att förräntas och amorteras på sätt i § 4 här nedan angives.
§4.
Som säkerhet för berörda lån lämnas dels inteckningar med bästa förmånsrätt
i järnvägarna Ruda—Oskarshamn och Ruda—Älghult eller i den jämvägsfastighet,
som bildas genom berörda järnvägars sammanslagning, dels
ock ytterligare säkerhet, som av riksgäldskontoret kan godkännas.
Ännuiteter å lånet ä 200 000 kronor skola erläggas med 5 % av lånebeloppet,
och skall av annuiteterna först gäldas 4^2 % ränta å ogulden kapitalskuld
och återstoden utgöra kapitalavbetalning. Å förfallna, icke likviderade annuitetsbelopp
skall ränta erläggas med 5 %. Ännuiteter å lånet skola dock icke
debiteras för tidigare år än 1935. 1 övrigt skola beträffande lånet tillämpas
de bestämmelser, som från och med år 1923 gälla vid utlämnande av lån ur
allmänna jämvägslånefonden.
§ 5.
a. Staten medgives rätt att inlösa Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults
järnvägar för ett belopp, motsvarande den enligt § 3 erlagda köpeskillingen,
ökat med de belopp, som framdeles kunna komma att bindas i järnvägens
fasta anläggningar och rullande materiel, men minskat med behörigt
avdrag på grund av slitning och annan värdeminskning.
b. Skulle efter vederbörligen lämnat tillstånd järnvägarna komma att nedläggas
och vid tillgångarnas avyttrande inflyta ett belopp, som överstiger vad
staten enligt förestående mom. a. vid inlösen skulle erlägga i löseskilling, förbinder
sig K. L. Ö. j:ab att till riksgäldskontoret inbetala sålunda uppkommande
överskott. Detsamma gäller i tillämpliga delar, därest endera av järnvägarna
helt eller delvis nedlägges.
§ 6.
Detta anbud gäller endast under förutsättning, att Kungl. Majit godkänner
Kalmar stadsfullmäktiges beslut att teckna borgen för ett lån å 150 000
kronor, avsett att användas för iordningställande och komplettering av banorna
och till dem hörande materiel.
Fullmäktige meddela vidare, att bolaget förklarat sig berett att övertaga
banorna den 1 juli 1932 samt tillika upplyst, att den i anbudets fjärde paragraf
omnämnda ytterligare säkerheten skulle bestå i borgen av bolaget.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 204.
Beträffande det nu avgivna anbudet yttra fullmäktige:
Jämfört med det anbud, Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag avgav år
1929, innebär det nu föreliggande en avsevärd försämring. Bolaget erbjöd sig
nämligen då att — likaledes genom ett för ändamålet bildat dotterbolag —
inköpa de båda järnvägarna för ett pris av 525 000 kronor, vilket belopp skulle
gäldas genom avlämnande av skuldförbindelser för två särskilda lån å 350 000
kronor respektive 175 000 kronor. Det förra av dessa lån skulle från och med
år 1932 förräntas och amorteras på vanliga villkor. För det senare lånet
skulle åter betalningsskyldigheten inträda först örn och i den mån järnvägarnas
ekonomiska ställning det medgåve. Nu erbjuder bolaget endast 200 000 kronor
såsom köpeskilling för banorna under villkor bland annat att beloppet
må gäldas genom avlämnande av skuldförbindelse för ett lån å samma belopp
och att ränte- och amorteringsfrihet å detta lån medgives för tiden till och med
år 1934 eller sålunda under 2ll2 år från tillträdesdagen. Fullmäktige äro emellertid
av den uppfattning, att någon för staten fördelaktigare uppgörelse ej
kan under nu rådande förhållanden ernås, och anse sig därför böra tillstyrka
anbudets antagande.
Fullmäktige meddela härefter, att Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag i
skrivelse den 15 januari 1932 lämnat en utförlig redogörelse för de skäl, som
varit för bolaget bestämmande vid fastställandet av den senast erbjudna köpeskillingen.
I denna skrivelse anfördes huvudsakligen följande:
Med hänsyn till den allvarliga försämring av de enskilda järnvägarnas ekonomi
och särskilt de mindre banornas, som under de senaste åren inträtt, kunde
det icke vara möjligt för Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag att i sitt
bannät införliva Oskarshamn—Ruda—Älghults järnväg på samma ekonomiska
villkor, som från dess sida år 1929 ifrågasatts. Vid prövning av under vilka
villkor sådant införlivande nu kunde ifrågakomma måste man utgå från numera
inträdda förhållanden.
Man hade därvid att räkna med att driftkostnaderna vid berörda järnvägar
numera överstege inkomsterna av trafiken. Därest, såsom oundgängligt vore.
i driftkostnaderna inräknades även avsättning till förnyelsefond, måste man
vid nuvarande trafikeringssätt räkna med betydande årliga driftsunderskott.
Oskarshamns stad, som tidigare lämnat järnvägsföretaget sitt ekonomiska stöd
och varit beredd att framdeles så göra, hade ock, tydligen med hänsyn till
de härmed förbundna ekonomiska riskernas ökning, nu dragit sig tillbaka.
Att vidmakthålla företaget som särskilt, av angränsande järnvägar oberoende
företag torde då icke vara möjligt.
Järnvägen fyllde emellertid alltjämt upngifter, som automobiltrafiken icke
kunde lika bra tillgodose. Det finge även beaktas, att avsevärda kapital säkerligen
måste nedläggas i vägförbättringar och automobilmateriel, därest biltrafiken
skulle övertaga den trafik, som framfördes å banan. Trafikens fortsatta
upprätthållande torde därför vara ett allmänt intresse. Även för Kalmar
läns östra järnvägar vore det av visst intresse, att järnvägen till Älghult,
när den nu blivit byggd, icke bleve nedlagd. Vid samförvaltning med nämnda
järnvägar kunde det ock bliva möjligt att genomföra vissa besparingar och
rationaliseringsåtgärder, som i någon mån kunde begränsa de med trafikens
upprätthållande förbundna riskerna. Dessa bleve emellertid även vid dylik samförvaltning
avsevärda. En förutsättning för att Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag
skulle kunna lämna sin medverkan till åtgärder, ägnade att säkerställa
järnvägsdriftens fortsatta upprätthållande, måste därför vara, att staten
gjorde sådana medgivanden, som vore nödvändiga för upnnåendet av en nå
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 204.
9
görlunda stabil ekonomi och för begränsning av de risker, som vore förbundna
med övertagande av trafikeringsskyldigheten å berörda järnväg.
I betraktande av numera inträdd försämring av järnvägens ekonomi måste
ett pris enligt de år 1929 angivna villkoren få anses uteslutet. Järnvägens
realisationsvärde hade givetvis starkt minskats. Det torde numera ej utgöra
mer än omkring 400 000 kronor mot tidigare beräknade 525 000 kronor. Vidare
finge beaktas, att övertagandet av trafikeringsskyldigheten beträffande ifrågavarande
järnväg numera icke vore en fördel utan ett onus. Örn dock någon
ersättning för järnvägen med därmed förbunden trafikeringsskyldighet nu erbjödes,
så skedde detta under en visserligen oviss förhoppning, att det skulle
bliva möjligt att under järnvägens samförvaltning med Kalmar läns östra järnvägar
i övrigt åvägabringa åtminstone jämvikt mellan inkomster och driftkostnader,
inklusive avsättning till förnyelsefond.
Det andra lån å 175 000 kronor, för vilket enligt tidigare förslag förbindelse
skulle lämnas, torde med hänsyn till vid lånet knutna villkor icke hava beräknats
kunna ens framdeles ifrågakomma till betalning. Så som förutsättningarna
för en lönande järnvägsdrift numera försämrats, torde det få anses
helt uteslutet, att järnvägen mellan Oskarshamn och Älghult någonsin skulle
bliva så bärig, att en låneförbindelse med säkerhet endast i inteckningar i
järnvägen skulle kunna få något värde. Det syntes då lämpligast, att priset
för järnvägen erlades endast i form av en förbindelse, för vars fullgörande
fullgod säkerhet lämnades, och att således den andra förbindelsen, avseende
lån å vilket annuitet debiterades endast under förutsättning av blivande
bärighet för företaget, bortfölle. Ur järnvägs synpunkt och ur trafikanternas
synpunkt vore önskligt, att så skedde. Vidhängandet av ett andra, under vissa
förhållanden till betalning förfallande, lån måste nämligen utgöra ett bestående
hinder för den fullständiga fusion till ett enda företag av Kalmar läns smalspåriga
järnvägsnät, som givetvis vore ett önskemål, låt vara att det ej omedelbart
kunde förverkligas. Skulle nu staten medgiva ett pris, som understege
järnvägens realisationsvärde, så läte det emellertid tänka sig, att järnvägens
ägare skulle göra sig en vinst, örn Kungl. Majit framdeles medgåve järnvägens
nedläggning. En detta förebyggande bestämmelse kunde måhända vara
lämplig.
För järnvägsdriftens rationalisering vore det nödvändigt, att nytt kapital,
enligt verkställd utredning till belopp av 150 000 kronor, investerades i företaget.
Mest önskvärt skulle vara, att sådant belopp kunde försträckas av staten.
Då styrelsen dock förmodade, att ett sådant nytt lån av staten icke nu kunde
erhållas, hade framställning gjorts hos stadsfullmäktige i Kalmar örn stadens
borgen för ett sådant lån.
Fullmäktige uttala, att i huvudsak intet syntes vara att erinra mot de i skrivelsen
anförda synpunkterna, varjämte fullmäktige framhålla att, därest förändrade
anordningar beträffande järnvägarnas framtida ställning ansåges
önskvärda, staten utan svårighet kunde åvägabringa detta genom begagnande
av den inlösningsrätt, som tillförsäkrats staten i anbudets femte paragraf.
Slutligen anföra fullmäktige:
Vid de förhandlingar, som år 1929 fördes mellan ombud för riksgäldskontoret
och Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag, uppgjordes även förslag till
en förbindelse, som bolaget skulle avgiva och enligt vilken en reglering av såväl
Kalmar- som Oskarshamnsbanornas frakttaxor skulle genomföras. Syftet
härmed var att undanröja den förutvarande skarpa och förlustbringande
konkurrensen mellan de olika järnvägslinjerna, utan att obehörigt intrång å
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 20Jt.
endera sidan gjordes i den andras hamn- och handelsintressen. Fullmäktige
hava ej ansett sig nu kunna ifrågasätta en dylik detaljerad förbindelse, men
hava däremot hos förenämnda järnvägsbolag hemställt örn avgivandet av en allmänt
hållen förklaring i enahanda riktning. Frågan behandlades vid bolagsstyrelsens
sammanträde den 25 februari 1932. Enligt det därvid förda protokollet
har såväl bolagets verkställande direktör som dess styrelse gjort vissa
uttalanden, av vilka framgår, att bolagets ledning ej har för avsikt att genom
taxenedsättningar eller på annat sätt obehörigen gynna Kalmar stad och Mönsterås
köping på Oskarshamnsintressets bekostnad.
Berörda protokoll har såvitt nu är i fråga följande lydelse:
»--------------------------
Därjämte anfördes av verkställande direktören:
Det hade kommit till hans kännedom, att farhågor uttalats därför, att Oskarshamns
stad, i den händelse det till riksgäldsfullmäktige avgivna anbudet att
genom särskilt bolag övertaga nu ifrågavarande järnvägar bomme att antagas,
skulle komma i ett sämre läge i trafikhänseende än hittills. Verkställande
direktören hade emellertid för avsikt att söka verka för reglering av fraktsatserna
till utskeppningshamnarna i Kalmar, Mönsterås och Oskarshamn i någorlunda
förhållande till verkliga avståndet, så att icke någon av nämnda orter
eller hamnar bleve oskäligt gynnad på de andras bekostnad. Därest nedsättningar
i fraktavgifterna komme att beviljas för gods från eller till orterna
Kalmar och Mönsterås, borde enligt verkställande direktörens mening under
samma förutsättningar och samma villkor nedsättning även lämnas för motsvarande
sändningar till eller från Oskarshamn. Därjämte ansåge verkställande
direktören lämpligt, att styrelsen ville söka verka för att såväl Mönsterås
nya järnvägsaktiebolag som även det bolag, som eventuellt komme att övertaga
Oskarshamn—Ruda—Älghults järnvägar, tillämpade samma principer ifråga
om frakterna till och från nämnda platser. Allt detta dock under förutsättning
och förbehåll, att Oskarshamns köpmän och industriidkare läte sig angeläget
vara att i största möjliga utsträckning begagna sig av järnvägarna för sina
transporter och icke betraktade samma järnvägar såsom blott ett slags reservtransportmedel,
varav man begagnade sig endast tillfälligtvis eller då snö eller
tjällossning hindrade automobiltrafik. Likaså att man icke läte automobilerna
ombesörja transporter av högvärdigt gods och läte järnvägarna taga befattning
blott med sämre, billigare massgods, såsom sand, kalk, kol, halm o. d.
Efter detta verkställande direktörens anförande förklarade styrelsen, som
hade till ögonmärke järnvägarnas affärsmässiga skötsel med tillgodoseende på
bästa möjliga sätt av samtliga trafikanters intressen, att styrelsen för sin del
anslöte sig till de riktlinjer ifråga om järnvägarnas förvaltning, som av verkställande
direktören i hans här ovan relaterade anförande skisserats.
------------ --.—. -—..— .—..—. —..— ---—- —»
Med åberopande av det anförda hava fullmäktige hemställt, att Kungl. Maj :t
ville föreslå riksdagen medgiva aH, därest Ruda—Oskarhamns och Ruda—Älghults
järnvägar av riksgäldskontoret inköpas för statens räkning, sagda järnvägar
må försäljas till Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag för en köpeskilling
av 200 000 kronor och på de villkor i övrigt, som angivits i bolagets anbud av
den 29 februari 1932.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i utlåtande den 7 mars 1932 tillstyrkt
fullmäktiges förslag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 20h. 11
Slutligen må här meddelas följande sammanställning, utvisande statens fordran
för ifrågavarande statslån den 31 december åren 1929, 1930 och 1931:
Kron
O
S1/is 1929
31/xa 1930
S1/ia 1931
Ruda—Finsjö—Oskarshamns järn- vägsaktiebolag.
Kapital.................
483 300
—
483 300
—
483 300
—
Ränta.................
427 033
73
445 305
98
463 313
07
Överränta...............
186 900
04
212 114
22
238 536
65
Anståndsränta..............
43 416
45
43 416
45
43416
45
Summa kronor
j
1 140 650
22
1 184 136
65
1228 566
17
Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag.
Lån nr 1 av år 1919:
Kapital................
1525 000
—
1 525000
_
1525 000
—
Ränta.................
441838
29
516 651
15
591087
16
Överränta..............
62 381
21
88 263
16
118 674
36
Anståndsränta..............
189 715
62
189 715
62
189 715
62
Kronor
2 218 935
12
2 319 629
93
2 424 477
14
Lån nr 2 av år 1924:
Kapital................
224 000
—
224 000
—
224 000
—
Ränta.................
38040
46
49 077
77
60 062
14
Överränta...............
2 821
90
5 093
09
8029
56
Kronor
264 862
36
278 170
86
292 091
70
Summa kronor
2 483 797
48
2 597 800
79
2 716 568
84
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har Oskarshamns stad icke
förmått erlägga den av staden erbjudna och av statsmakterna godtagna ersättningen,
350 000 kronor, för övertagande av statens fordran på grund av de
till järnvägsanläggningarna Ruda—Oskarshamn och Ruda—-Älghult beviljade
statslånen. Därmed har frågan örn reglering av dessa lån ånyo förfallit.
Försämringen av de ifrågavarande bolagens ekonomiska ställning har fortgått,
och bolagen hava numera försatts i konkurs. Härigenom blir staten nödsakad
att för tillvaratagande av sin fordran på exekutiv auktion inköpa de
bolagen tillhöriga järnvägarna. Av skäl, som fullmäktige i riksgäldskontoret
anfört, synas järnvägarna icke böra kvarbliva i statens ägo. Då emellertid
järnvägarna alltjämt torde fylla vissa uppgifter för samfärdseln inom de trakter,
som av dem beröras, och — såsom fullmäktige uttalat — ett nedläggande
av trafiken å desamma endast i nödfall bör ske, torde möjligheterna för järnvägsdriftens
fortsättande annorledes än i statens regi få övervägas.
Departe
mentschefen.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 204.
Fullmäktige hava liksom år 1930 framlagt ett förslag till samgående med
Kalmarbanorna. Det anbud, som härutinnan avgivits av Kalmar läns östra
järnvägsaktiebolag, innebär visserligen en betydande försämring i förhållande
till såväl 1930 som 1931 års förslag. Med den staten vid järnvägarnas försäljning
nu erbjudna köpeskillingen av 200 000 kronor — att innestå såsom
statslån hos ett av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag för Oskarshamnsbanornas
övertagande bildat dotterbolag, förslagsvis benämnt Östra Smålands
järnvägsaktiebolag — kommer staten att få vidkännas en kapitalförlust av mer
än 2 000 000 kronor mot ej fullt 1 900 000 kronor enligt 1931 års beslut och
omkring 1 700 000 kronor enligt 1930 års förslag. Även i fråga om ränteoch
amorteringsfrihet äro villkoren oförmånligare nu än enligt 1930 års förslag;
ränte- och amorteringsfrihet, som då betingades för tiden till år 1932,
skulle nu medgivas för tiden till och med år 1934 eller sålunda under 2 */= år
från tillträdesdagen. Med hänsyn emellertid till de på senare tid alltmer begränsade
möjligheterna för en ekonomiskt lönande järnvägstrafik och då någon
medverkan till järnvägsdriftens fortsatta uppehållande icke längre torde
kunna påräknas från Oskarshamns stad och ej heller från något annat järnvägsföretag,
lärer ett överlåtande av de båda banorna på nu ifrågasatta villkor
till ett av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag för ändamålet bildat bolag
vara den fördelaktigaste lösning av förevarande spörsmål, som numera kan
vinnas. Jag anser mig därför böra förorda fullmäktiges i riksgäldskontoret
förslag.
Det föreliggande anbudet har förklarats gälla endast under förutsättning av
Kungl. Majrts godkännande av stadsfullmäktiges i Kalmar beslut att teckna
borgen för ett lån å 150 000 kronor för rationalisering av järnvägsdriften å
omförmälda banor. Berörda fråga torde i sinom tid bliva föremål för avgörande
av Kungl. Maj :t på finansdepartementets föredragning, varvid prövningen
givetvis kommer att ske i överensstämmelse med de principer, som i dylika
fall pläga tillämpas.
Vid bifall till vad sålunda förordats lärer det få ankomma på Kungl. Maj :t
att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående angivits stadga
villkor och bestämmelser för det nya lånet å 200 000 kronor.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att, därest Buda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar
av riksgäldskontoret övertagas för statens räkning, sagda
järnvägar må försäljas till av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag
för ändamålet bildat bolag för en köpeskilling av
200 000 kronor och på villkor i övrigt, som av mig i det föregående
förordats.
Kungl. Maj:ts proposition nr 204.
13
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Hellenius.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1932:163 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar m. m. a1 i texten
- SU 1932:64 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar m. m. s. 1 i texten