Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar m. m

1932-03-11 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:204, Angående försäljning av Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

1

Nr 204.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av

Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar

m. m.; given Stockholms slott den 11 mars 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAD ADOLF.

Ola Jeppsson.

Utdrag av protokollet över kommtmikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 11 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Jeppsson:

I skrivelse den 3 mars 1932 hava fullmäktige i riksgäldskontoret gjort framställning

i fråga om reglering av den fordran, som staten äger på grund av

de lån, vilka på sin tid beviljats för anläggning av järnvägar från Oskarshamn

till Ruda och från Ruda till Älghult.

Denna fråga har varit föremål för behandling av riksdagen såväl år 1930

som år 1931; förslag i ämnet hava förelagts riksdagen i propositionerna nr 162

Bihang till riksdagens protokoll 1982. 1 sami. 172 käft. (Nr 204.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 20b.

år 1930 och nr 114 år 1931. I dessa propositioner hava lämnats ingående redogörelser

för verkställda utredningar och för vad i berörda hänseende eljest

förekommit.

Under hänvisning i övrigt till nämnda redogörelser må här erinras örn följande.

Den 2 september 1904 beviljade Kungl. Majit vissa personer koncession å

järnväg örn 0’891 meters spårvidd från Oskarshamn till Huda station å Kalmar

—Berga järnväg. Vidare beviljade Kungl. Majit den 14 december 1917 vissa

personer koncession å järnväg örn 0''891 meters spårvidd från den koncessionerade

järnvägens Sävsjöström—Älghult blivande ändstation vid Älghult till

förenämnda Ruda station. Jämlikt Kungl. Majits särskilda medgivanden den

27 januari 1905 respektive den 7 augusti 1919 överlätos koncessionerna å berörda

järnvägsanläggningar å Ruda—Finsjö-—-Oskarshamns järnvägsaktiebolag

respektive Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag.

Den 31 mars 1905 respektive den 13 juni 1919 fastställde Kungl. Majit kostnadsberäkningar

för järnvägsanläggningarna Oskarshamn—Ruda och Älg

hult-—Ruda, slutande å 970 000 respektive 3 050 000 kronor, samt beviljade

för utförande av järnvägsanläggningarna lån ur allmänna järnvägslånefonden

å 483 300 respektive 1 525 000 kronor. Sedan Kungl. Majit den 26 maj 1922

för fullbordande av järnvägsanläggningen Älghult—Ruda beviljat Ruda—Älghults

järnvägsaktiebolag ett lån å 207 000 kronor ur handels- och sjöfartsfonden,

beviljade Kungl. Majit efter riksdagens hörande den 11 juli 1924 nämnda

bolag för inlösen av lånet från handels- och sjöfartsfonden jämte därå upplupen

anståndsränta ett lån å 224 000 kronor ur allmänna järnvägslånefonden.

För samtliga lån från allmänna järnvägslånefonden stadgades de för dylika

lån vanliga villkor beträffande annuitet, ränta, kapitalavbetalning och säkerhet.

Med förmälan, att Ruda—Finsjö—Oskarshamns järnvägsaktiebolag dittills

endast till en ringa del och Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag alls icke kunnat

fullgöra sin betalningsskyldighet för statslånen, gjorde fullmäktige i riksgäldskontoret

i skrivelse den 9 januari 1930 framställning örn reglering av

nämnda bolags skuldförhållande till staten. Framställningen, som föregåtts av

vissa utredningar och förhandlingar, utmynnade i förslag att statens fordringar

på grund av samtliga statslån till Ruda—Finsjö—-Oskarshamns och Ruda—

Älghults järnvägsaktiebolag skulle nedskrivas till ett belopp, motsvarande

järnvägarnas realisationsvärde, eller 525 000 kronor, fördelat på två lån å

350 000 och 175 000 kronor, varvid tillsvidare endast lånet å 350 000 kronor

skulle — från och med år 1932 — förräntas och amorteras; för sistnämnda

lån skulle ställas av fullmäktige i riksgäldskontoret godkänd borgen.

Beträffande järnvägarnas förvaltning och drift efter en dylik skuldreglering

framkommo två alternativa förslag, vilka av riksgäldsfullmäktige anmäldes i

berörda skrivelse. Enligt det ena alternativet skulle Ruda—Älghults järnvägsaktiebolags

samtliga tillgångar och skulder övertagas av Ruda—Finsjö—

Oskarshamns järnvägsaktiebolag samt den i skuldregleringen förutsatta borgen

för det nya lånet å 350 000 kronor tecknas av Oskarshamns stad, som jämte an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

3

nan kommun skulle nedskriva vissa fordringar hos de nuvarande järnvägsbolagen.

Det andra alternativet innebar, att jämlikt ett av Kalmar läns östra

järnvägsaktiebolag år 1929 avgivet anbud bolaget genom ett för ändamålet

bildat dotterbolag, Östra''Smålands järnvägsaktiebolag, skulle mot övertagande

av betalningsansvaret för de nedskrivna statslånen förvärva Ruda—Oskarshamns

och Ruda—-Älghults järnvägar, varvid för det nya lånet å 350 000

kronor skulle ställas borgen, som kunde godkännas av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Vidare skulle Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag förbinda

sig att för visst trafikområde vid såväl sina egna som de inköpta järnvägarna

vidtaga en revision av gällande tariffer, vilka skulle dels nedsättas och dels

göras likformiga, så att ej städerna Oskarshamn och Kalmar samt deras hamnar

bleve obehörigen gynnade på varandras bekostnad. Fullmäktige i riksgäldskontoret

förordade det senare alternativet. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

åter ifrågasatte i avgivet utlåtande en lösning av spörsmålet enligt

det förra alternativet.

Vid anmälan inför Kungl. Majit av denna fråga den 14 februari 1930 anförde

dåvarande departementschefen bland annat följande:

Till följd av de senare arens förlustbringande drift å järnvägarna Ruda—- Oskarshamn och Ruda—Älghult hade Ruda—Finsjö—Oskarshamns och särskilt

Ruda—Älghults järnvägsaktiebolags ekonomiska ställning i betänklig

grad försämrats. Änledningarna härtill vore flera. Redan från början hade

möjligheterna för dessa järnvägar att bedriva en lönande transportrörelse begränsats

därigenom, att de naturliga trafikområdena vid järnvägarnas tillkomst

varit starkt beskurna och delvis sammanfallande med trafikområdena för de befintliga

närliggande järnvägarna Kalmar—Berga och Mönsterås—Fagerhult.

Detta hade i sin tur medfört, att mellan de bägge Oskarshamnsbanorna, å ena,

och sistnämnda bägge från Kalmar dirigerade järnvägar, å andra sidan, uppstått

en med åren allt kraftigare konkurrens. En annan orsak till ifrågavarande

järnvägars försämrade ekonomi läge däri, att förhållandena på vissa för järnvägsdriften

betydelsefulla områden särskilt sedan tillkomsten av järnvägen

Ruda—Älghult utvecklats i en för såväl denna som Ruda—Oskarshamns järnväg

mycket ogynnsam riktning, i det att dels den med järnvägarna konkurrerande

motorfordonstrafiken snabbt ökats och dels en avsevärd inskränkning ägt

rum inom vissa för dessa banors ekonomi viktiga näringsgrenar i Småland. Då

åtminstone någon mera betydande ändring i sistnämnda hänseenden icke, så

vitt det kunde förutses, torde vara att förvänta, syntes man icke kunna räkna

med möjlighet till sådan förbättring i bolagens ekonomiska ställning, att de

någonsin skulle kunna fullgöra sina förpliktelser på grund av statslånen. Under

sådana förhållanden syntes en reglering av bolagens skulder snarast få

vidtagas, för att likvidation skulle kunna undvikas och staten hava utsikt

att återbekomma åtminstone någon del av sitt i järnvägsföretagen nedlagda

kapital.

Departementschefen framhöll vidare, att förslaget att nedskriva statens

fordran till 525 000 kronor visserligen innebure en betydande eftergift. Med

hänsyn till ifrågavarande järnvägars dåliga ekonomiska ställning och till de

ringa utsikterna för framtida förbättring härutinnan och då den föreslagna

regleringen av bolagens skuldförhållande i allt fall syntes vara den förmånligaste,

som i det uppkomna läget kunde för staten erhållas, tillstyrkte departe
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 20-4.

mentschefen berörda skuldreglerings genomförande. Beträffande förvaltningen

av ifrågavarande järnvägar för framtiden tillstyrkte departementschefen på

angivna grunder det andra av de båda förut nämnda alternativen, avseende samarbete

med Kalmarbanorna.

I enlighet med departementschefens hemställan föreslog Kungl. Majit i förenämnda

proposition nr 162 riksdagen medgiva, att statens den 31 december

1929 beräknade kapital- och räntefordran på grund av statslån för anläggning

av järnvägar från Oskarshamn till Ruda och från Ruda till Älghult finge till

den del, densamma överstege 525 000 kronor, avskrivas under vissa av departementschefen

förordade villkor.

I två inom riksdagen väckta likalydande motioner (I: 302 och II: 476) hemställdes

örn avslag å berörda proposition. Till stöd härför anfördes, bland

annat, att staden Oskarshamn gjort avsevärda uppoffringar för ifrågavarande

banors tillkomst och för uppehållande av trafiken å desamma samt att med

hänsyn härtill en lösning av förevarande spörsmål på sätt i propositionen föreslagits

måste anses obillig. Vidare framhölls, att frågan örn närmare samarbete

eller eventuell fusion mellan Oskarshamnsbanorna och Östra Värends järnväg,

som trafikerade järnvägslinjen Växjö—Älghult, borde undersökas, innan frågan

örn skuldreglering avgjordes.

Statsutskottet (utlåtande nr 93) tillstyrkte propositionen samt erinrade därvid,

att några möjligheter till ett praktiskt genomförande av en sammanslagning

av Oskarshamnsbanorna och Östra Värends järnväg knappast syntes föreligga.

Skiljaktig mening anfördes av sju ledamöter, som ansågo, att utskottet

bort hemställa örn avslag å propositionen, varjämte blank reservation avgavs

av en ledamot.

Propositionen blev avslagen av riksdagen (skrivelse nr 164).

I skrivelse den 5 februari 1931 gjorde fullmäktige i riksgäldskontoret förnyad

framställning örn reglering av ifrågavarande järuvägsaktiebolags skuldförhållande

till staten.

Fullmäktige meddelade därvid, att de med anledning av riksdagens beslut föranstaltat

örn utredning av frågan om förhållandet mellan Oskarshamnsbanorna

och Östra Värends järnväg. På initiativ av fullmäktige hade sålunda för ändamålet

tillsatts en kommitté, bestående av representanter för berörda järnvägar.

Resultatet av de förhandlingar, som förehafts vid ett av kommittén hållet sammanträde

i Växjö, hade i det vid sammanträdet förda protokollet sammanfattats

sålunda:

Fusion mellan de olika järnvägsbolagen varken önskades eller kunde genomföras

under nuvarande förhållanden. För att genom samtrafik öka järnvägarnas

inkomster måste denna samtrafik utsträckas till Alvesta; dock vore inkomstökningen,

även örn sam trafiken med bortseende från Växjö—Åseda—

Hultsfreds järnvägs intresse kunde genomföras, obetydlig och oviss. För att

ernå nämnvärt bättre tidtabellsförhållanden måste motorvagnar eller motorlokomotiv

inköpas. Att från kommunerna erhålla medel till dessa inköp vore säkerligen

icke möjligt, synnerligast som den eventuella ökningen i trafikinkomster

vid motorvagnstrafik icke skulle uppgå till belopp, motsvarande ränta och

amortering å kapitalutläggen. Beträffande taxefrågorna rådde för närvarande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20-k.

5

inom ramen för gällande bestämmelser ett gott samarbete mellan järnvägarna,

som även för framtiden torde komma att bestå.

Efter uppdrag av nämnda kommitté hade även trafikchefen vid Malmö-—- Genarps järnväg J. C. Holm i denna fråga avgivit utlåtande, vilket utmynnade

i det uttalandet, att vid en sammanslagning av alla tre järnvägarna till ett företag

med gemensam taxa och ekonomi fördelarna icke komme att uppväga den

sänkning av inkomsterna, som av den gemensamma taxan och samtrafiktaxan

skulle föranledas, samt att genom en sammanslutning i en trafikförvaltning

icke skulle vinnas någon förbättring i den ekonomiska ställningen, i varje fall

icke någon förbättring av betydelse.

Fullmäktige meddelade vidare, att förhandlingar förts med Oskarshamns

stad samt att förhandlingarna resulterat i ett erbjudande från staden att övertaga

Oskarshamnsbanornas tre statslån mot ett kontant belopp av 350 000

kronor. Fullmäktige tillstyrkte, att anbudet antoges, samt föreslogo tillika bestämmelse,

att beloppet skulle erläggas senast den 1 oktober 1931. Vad fullmäktige

sålunda föreslagit biträddes av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Vid anmälan inför Kungl. Majit av detta ärende den 20 februari 1931 anförde

t.f. chefen för kommunikationsdepartementet — efter att hava vitsordat

det dåmera än starkare framträdande behovet av en reglering av Oskarshamnsbanornas

skuldförhållande till staten — följande:

I fråga örn sättet att genomföra en skuldreglering finge det genom den senast

verkställda utredningen anses ådagalagt, att ett samgående i vidare mån

än som ägde rum eller en fusion med Östra Värends järnväg, såsom i förut

omförmälda motioner vid 1930 års riksdag ifrågasatts, icke skulle komma att

medföra någon förbättring i Oskarshamnsbanornas ekonomiska ställning. Med

hänsyn härtill och under i övrigt föreliggande förhållanden syntes endast återstå

utvägen att genomföra en skuldreglering för ifrågavarande järnvägar såsom

fristående företag. Det i sådant hänseende senast framlagda förslaget att till

Oskarshamns stad överlåta statens fordran på grund av statslånen mot att staden

kontant erlade ett belopp av 350 000 kronor innebure, att staten skulle vidkännas

en ren kapitalförlust av inemot 1 900 000 kronor, alltså en ännu mera

betydande eftergift än som avsetts med det för 1930 års riksdag framlagda nedskrivningsförslaget.

Med hänsyn till att man, såsom redan i 1930 års proposition

framhållits, icke torde kunna räkna med att bolagen någonsin skulle kunna

fullgöra sina förpliktelser på grund av statslånen och i betraktande av de avsevärda

ekonomiska uppoffringar, som Oskarshamns stad gjort för järnvägarna,

samt då en för staten mindre kännbar skuldreglering än den sålunda föreslagna

icke syntes kunna åstadkommas, ansåge sig t. f. departementschefen böra

tillstyrka, att förslaget komme till genomförande.

Med bifall till t.f. departementschefens hemställan föreslog Kungl. Majit i

förenämnda proposition nr 114 riksdagen medgiva, att statens fordran på grund

av statslån för anläggning av de båda ifrågavarande järnvägarna finge överlåtas

till Oskarshamns stad mot att staden senast den 1 oktober 1931 till riksgäldskontoret

erlade ett kontant belopp av 350 000 kronor och på villkor i övrigt,

som av t.f. departementschefen förordats.

Vad sålunda föreslagits blev av riksdagen bifallet (skrivelse nr 125). Ge
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 20-4.

nom brev den 30 april 1931 förordnade Kungl. Maj:t i enlighet med det av

riksdagen sålunda lämnade medgivandet.

Sedan staden därefter med hänsyn till försämrade konjunkturer och därav

föranlett behov av rådrum för att bättre kunna överblicka stadens ekonomiska

bärkraft hemställt örn anstånd med erläggandet av förenämnda belopp, medgav

Kungl. Majit den 18 september 1931 sådant anstånd till den 1 februari 1932

under villkor att staden till riksgäldskontoret före den 15 oktober 1931 avlämnade

förbindelse, av beskaffenhet att kunna av fullmäktige i riksgäldskontoret

godkännas, att senast den 1 februari 1932 erlägga beloppet i fråga jämte ränta

därå från och med den 1 oktober 1931 efter 4 procent, till dess full betalning

skedde. Efter det att stadsfullmäktige med överlämnande av stadsfullmäktiges

protokoll den 13 oktober 1931 meddelat, att staden icke vore i stånd att

lämna förbindelse av nyss angivet innehåll, förordnade Kungl. Majit genom

beslut den 23 oktober 1931, att handlingarna i ärendet skulle överlämnas till

fullmäktige i riksgäldskontoret för den åtgärd, som kunde på fullmäktige ankomma.

I nu föreliggande skrivelse den 3 mars 1932 hava fullmäktige i riksgäldskontoret

till en början anfört följande:

Ruda—Finsjö—Oskarshamns och Ruda—Älghults jämvägsaktiebolag försattes

i november 1931 på egen begäran i konkurs, och riksgäldskontoret kommer

i anledning därav bliva nödsakat att vid förestående exekutiv auktion för

statens räkning inköpa de bolagen tillhöriga järnvägarna. Att därefter ställa

dessa under järnvägsstyrelsens förvaltning lärer icke böra ifrågakomma i betraktande

av banornas från statens järnvägar avvikande spårvidd och avskilda

läge samt de betydande förluster, som bland annat till följd härav måste uppkomma

å järnvägsdriften i statens hand. En möjlig utväg skulle givetvis vara

att uppriva järnvägarna och försälja deras rullande materiel och övriga tillhörigheter.

Järnvägarnas realisationsvärde uppskattades år 1928 av tre sakkunniga

personer till 523 260 kronor. Denna värdering har i december 1931 granskats

av f. d. överingenjören vid statens järnvägar Hj. Fogelmarck, som ansett

realisationsvärdet ej kunna beräknas till högre belopp än 406 390 kronor. Enligt

fullmäktiges mening bör man emellertid endast i nödfall skrida till järnvägsdriftens

nedläggande, även om detta skulle kunna bereda staten någon

ekonomisk fördel, utan först undersöka alla möjligheter, som kunna förefinnas

att bevara järnvägarna och uppehålla driften å desamma.

Fullmäktige meddela, att fullmäktige i enlighet med sålunda angiven ståndpunkt

upptagit förhandlingar om järnvägarnas övertagande av Kalmar läns

östra järnvägsaktiebolag, som på sätt i det föregående nämnts år 1929 inkom

med anbud å desamma, samt att som resultat av dessa förhandlingar förelåge

ett av bolaget den 29 februari 1932 avgivet anbud av följande lydelse:

ANBUD

å inköp av Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar.

§ R

Därest staten, efter eventuellt inköp av Ruda—Oskarshamns och Ruda—

Älghults järnvägar, skulle vilja försälja dessa järnvägar att förvaltas tillsammans

med övriga av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag (K. L. Ö. jiab)

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr äOJf.

7

ägda eller förvaltade järnvägar, erbjuder sig bolaget att genom för ändamålet

bildat bolag, nedan benämnt Ostra Smålands järnvägsaktiebolag (0. Sm. j:ab),

inköpa järnvägarna enligt villkor, som i nedanstående §§ 2—4 sägas.

§ 2.

Under förutsättning att statens samtycke till ifrågavarande inköp lämnas

under år 1932, ansvarar K. L. 0. j:ab för att ö. Sm. j:ab, med ändamål att

inköpa Ruda-—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar, samma år bildas,

och att erforderligt aktiekapital enligt blivande bolagsordning blir fulltecknat.

§ 3.

K. L. 0. j:ab ansvarar jämväl för, att Östra Smålands blivande jämvägsaktiebolag

skall till staten för Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar

med all till dem hörande sådan egendom, i vilken staten nu innehar inteckning

som säkerhet för sin fordran hos järnvägarnas nuvarande ägare, erlägga

ett pris av tillsammans 200 000 kronor, under förutsättning att köpeskillingen

må gäldas genom avlämnande av skuldförbindelse för ett lån å samma

belopp att förräntas och amorteras på sätt i § 4 här nedan angives.

§4.

Som säkerhet för berörda lån lämnas dels inteckningar med bästa förmånsrätt

i järnvägarna Ruda—Oskarshamn och Ruda—Älghult eller i den jämvägsfastighet,

som bildas genom berörda järnvägars sammanslagning, dels

ock ytterligare säkerhet, som av riksgäldskontoret kan godkännas.

Ännuiteter å lånet ä 200 000 kronor skola erläggas med 5 % av lånebeloppet,

och skall av annuiteterna först gäldas 4^2 % ränta å ogulden kapitalskuld

och återstoden utgöra kapitalavbetalning. Å förfallna, icke likviderade annuitetsbelopp

skall ränta erläggas med 5 %. Ännuiteter å lånet skola dock icke

debiteras för tidigare år än 1935. 1 övrigt skola beträffande lånet tillämpas

de bestämmelser, som från och med år 1923 gälla vid utlämnande av lån ur

allmänna jämvägslånefonden.

§ 5.

a. Staten medgives rätt att inlösa Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults

järnvägar för ett belopp, motsvarande den enligt § 3 erlagda köpeskillingen,

ökat med de belopp, som framdeles kunna komma att bindas i järnvägens

fasta anläggningar och rullande materiel, men minskat med behörigt

avdrag på grund av slitning och annan värdeminskning.

b. Skulle efter vederbörligen lämnat tillstånd järnvägarna komma att nedläggas

och vid tillgångarnas avyttrande inflyta ett belopp, som överstiger vad

staten enligt förestående mom. a. vid inlösen skulle erlägga i löseskilling, förbinder

sig K. L. Ö. j:ab att till riksgäldskontoret inbetala sålunda uppkommande

överskott. Detsamma gäller i tillämpliga delar, därest endera av järnvägarna

helt eller delvis nedlägges.

§ 6.

Detta anbud gäller endast under förutsättning, att Kungl. Majit godkänner

Kalmar stadsfullmäktiges beslut att teckna borgen för ett lån å 150 000

kronor, avsett att användas för iordningställande och komplettering av banorna

och till dem hörande materiel.

Fullmäktige meddela vidare, att bolaget förklarat sig berett att övertaga

banorna den 1 juli 1932 samt tillika upplyst, att den i anbudets fjärde paragraf

omnämnda ytterligare säkerheten skulle bestå i borgen av bolaget.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

Beträffande det nu avgivna anbudet yttra fullmäktige:

Jämfört med det anbud, Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag avgav år

1929, innebär det nu föreliggande en avsevärd försämring. Bolaget erbjöd sig

nämligen då att — likaledes genom ett för ändamålet bildat dotterbolag —

inköpa de båda järnvägarna för ett pris av 525 000 kronor, vilket belopp skulle

gäldas genom avlämnande av skuldförbindelser för två särskilda lån å 350 000

kronor respektive 175 000 kronor. Det förra av dessa lån skulle från och med

år 1932 förräntas och amorteras på vanliga villkor. För det senare lånet

skulle åter betalningsskyldigheten inträda först örn och i den mån järnvägarnas

ekonomiska ställning det medgåve. Nu erbjuder bolaget endast 200 000 kronor

såsom köpeskilling för banorna under villkor bland annat att beloppet

må gäldas genom avlämnande av skuldförbindelse för ett lån å samma belopp

och att ränte- och amorteringsfrihet å detta lån medgives för tiden till och med

år 1934 eller sålunda under 2ll2 år från tillträdesdagen. Fullmäktige äro emellertid

av den uppfattning, att någon för staten fördelaktigare uppgörelse ej

kan under nu rådande förhållanden ernås, och anse sig därför böra tillstyrka

anbudets antagande.

Fullmäktige meddela härefter, att Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag i

skrivelse den 15 januari 1932 lämnat en utförlig redogörelse för de skäl, som

varit för bolaget bestämmande vid fastställandet av den senast erbjudna köpeskillingen.

I denna skrivelse anfördes huvudsakligen följande:

Med hänsyn till den allvarliga försämring av de enskilda järnvägarnas ekonomi

och särskilt de mindre banornas, som under de senaste åren inträtt, kunde

det icke vara möjligt för Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag att i sitt

bannät införliva Oskarshamn—Ruda—Älghults järnväg på samma ekonomiska

villkor, som från dess sida år 1929 ifrågasatts. Vid prövning av under vilka

villkor sådant införlivande nu kunde ifrågakomma måste man utgå från numera

inträdda förhållanden.

Man hade därvid att räkna med att driftkostnaderna vid berörda järnvägar

numera överstege inkomsterna av trafiken. Därest, såsom oundgängligt vore.

i driftkostnaderna inräknades även avsättning till förnyelsefond, måste man

vid nuvarande trafikeringssätt räkna med betydande årliga driftsunderskott.

Oskarshamns stad, som tidigare lämnat järnvägsföretaget sitt ekonomiska stöd

och varit beredd att framdeles så göra, hade ock, tydligen med hänsyn till

de härmed förbundna ekonomiska riskernas ökning, nu dragit sig tillbaka.

Att vidmakthålla företaget som särskilt, av angränsande järnvägar oberoende

företag torde då icke vara möjligt.

Järnvägen fyllde emellertid alltjämt upngifter, som automobiltrafiken icke

kunde lika bra tillgodose. Det finge även beaktas, att avsevärda kapital säkerligen

måste nedläggas i vägförbättringar och automobilmateriel, därest biltrafiken

skulle övertaga den trafik, som framfördes å banan. Trafikens fortsatta

upprätthållande torde därför vara ett allmänt intresse. Även för Kalmar

läns östra järnvägar vore det av visst intresse, att järnvägen till Älghult,

när den nu blivit byggd, icke bleve nedlagd. Vid samförvaltning med nämnda

järnvägar kunde det ock bliva möjligt att genomföra vissa besparingar och

rationaliseringsåtgärder, som i någon mån kunde begränsa de med trafikens

upprätthållande förbundna riskerna. Dessa bleve emellertid även vid dylik samförvaltning

avsevärda. En förutsättning för att Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag

skulle kunna lämna sin medverkan till åtgärder, ägnade att säkerställa

järnvägsdriftens fortsatta upprätthållande, måste därför vara, att staten

gjorde sådana medgivanden, som vore nödvändiga för upnnåendet av en nå
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 204.

9

görlunda stabil ekonomi och för begränsning av de risker, som vore förbundna

med övertagande av trafikeringsskyldigheten å berörda järnväg.

I betraktande av numera inträdd försämring av järnvägens ekonomi måste

ett pris enligt de år 1929 angivna villkoren få anses uteslutet. Järnvägens

realisationsvärde hade givetvis starkt minskats. Det torde numera ej utgöra

mer än omkring 400 000 kronor mot tidigare beräknade 525 000 kronor. Vidare

finge beaktas, att övertagandet av trafikeringsskyldigheten beträffande ifrågavarande

järnväg numera icke vore en fördel utan ett onus. Örn dock någon

ersättning för järnvägen med därmed förbunden trafikeringsskyldighet nu erbjödes,

så skedde detta under en visserligen oviss förhoppning, att det skulle

bliva möjligt att under järnvägens samförvaltning med Kalmar läns östra järnvägar

i övrigt åvägabringa åtminstone jämvikt mellan inkomster och driftkostnader,

inklusive avsättning till förnyelsefond.

Det andra lån å 175 000 kronor, för vilket enligt tidigare förslag förbindelse

skulle lämnas, torde med hänsyn till vid lånet knutna villkor icke hava beräknats

kunna ens framdeles ifrågakomma till betalning. Så som förutsättningarna

för en lönande järnvägsdrift numera försämrats, torde det få anses

helt uteslutet, att järnvägen mellan Oskarshamn och Älghult någonsin skulle

bliva så bärig, att en låneförbindelse med säkerhet endast i inteckningar i

järnvägen skulle kunna få något värde. Det syntes då lämpligast, att priset

för järnvägen erlades endast i form av en förbindelse, för vars fullgörande

fullgod säkerhet lämnades, och att således den andra förbindelsen, avseende

lån å vilket annuitet debiterades endast under förutsättning av blivande

bärighet för företaget, bortfölle. Ur järnvägs synpunkt och ur trafikanternas

synpunkt vore önskligt, att så skedde. Vidhängandet av ett andra, under vissa

förhållanden till betalning förfallande, lån måste nämligen utgöra ett bestående

hinder för den fullständiga fusion till ett enda företag av Kalmar läns smalspåriga

järnvägsnät, som givetvis vore ett önskemål, låt vara att det ej omedelbart

kunde förverkligas. Skulle nu staten medgiva ett pris, som understege

järnvägens realisationsvärde, så läte det emellertid tänka sig, att järnvägens

ägare skulle göra sig en vinst, örn Kungl. Majit framdeles medgåve järnvägens

nedläggning. En detta förebyggande bestämmelse kunde måhända vara

lämplig.

För järnvägsdriftens rationalisering vore det nödvändigt, att nytt kapital,

enligt verkställd utredning till belopp av 150 000 kronor, investerades i företaget.

Mest önskvärt skulle vara, att sådant belopp kunde försträckas av staten.

Då styrelsen dock förmodade, att ett sådant nytt lån av staten icke nu kunde

erhållas, hade framställning gjorts hos stadsfullmäktige i Kalmar örn stadens

borgen för ett sådant lån.

Fullmäktige uttala, att i huvudsak intet syntes vara att erinra mot de i skrivelsen

anförda synpunkterna, varjämte fullmäktige framhålla att, därest förändrade

anordningar beträffande järnvägarnas framtida ställning ansåges

önskvärda, staten utan svårighet kunde åvägabringa detta genom begagnande

av den inlösningsrätt, som tillförsäkrats staten i anbudets femte paragraf.

Slutligen anföra fullmäktige:

Vid de förhandlingar, som år 1929 fördes mellan ombud för riksgäldskontoret

och Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag, uppgjordes även förslag till

en förbindelse, som bolaget skulle avgiva och enligt vilken en reglering av såväl

Kalmar- som Oskarshamnsbanornas frakttaxor skulle genomföras. Syftet

härmed var att undanröja den förutvarande skarpa och förlustbringande

konkurrensen mellan de olika järnvägslinjerna, utan att obehörigt intrång å

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 20Jt.

endera sidan gjordes i den andras hamn- och handelsintressen. Fullmäktige

hava ej ansett sig nu kunna ifrågasätta en dylik detaljerad förbindelse, men

hava däremot hos förenämnda järnvägsbolag hemställt örn avgivandet av en allmänt

hållen förklaring i enahanda riktning. Frågan behandlades vid bolagsstyrelsens

sammanträde den 25 februari 1932. Enligt det därvid förda protokollet

har såväl bolagets verkställande direktör som dess styrelse gjort vissa

uttalanden, av vilka framgår, att bolagets ledning ej har för avsikt att genom

taxenedsättningar eller på annat sätt obehörigen gynna Kalmar stad och Mönsterås

köping på Oskarshamnsintressets bekostnad.

Berörda protokoll har såvitt nu är i fråga följande lydelse:

»--------------------------

Därjämte anfördes av verkställande direktören:

Det hade kommit till hans kännedom, att farhågor uttalats därför, att Oskarshamns

stad, i den händelse det till riksgäldsfullmäktige avgivna anbudet att

genom särskilt bolag övertaga nu ifrågavarande järnvägar bomme att antagas,

skulle komma i ett sämre läge i trafikhänseende än hittills. Verkställande

direktören hade emellertid för avsikt att söka verka för reglering av fraktsatserna

till utskeppningshamnarna i Kalmar, Mönsterås och Oskarshamn i någorlunda

förhållande till verkliga avståndet, så att icke någon av nämnda orter

eller hamnar bleve oskäligt gynnad på de andras bekostnad. Därest nedsättningar

i fraktavgifterna komme att beviljas för gods från eller till orterna

Kalmar och Mönsterås, borde enligt verkställande direktörens mening under

samma förutsättningar och samma villkor nedsättning även lämnas för motsvarande

sändningar till eller från Oskarshamn. Därjämte ansåge verkställande

direktören lämpligt, att styrelsen ville söka verka för att såväl Mönsterås

nya järnvägsaktiebolag som även det bolag, som eventuellt komme att övertaga

Oskarshamn—Ruda—Älghults järnvägar, tillämpade samma principer ifråga

om frakterna till och från nämnda platser. Allt detta dock under förutsättning

och förbehåll, att Oskarshamns köpmän och industriidkare läte sig angeläget

vara att i största möjliga utsträckning begagna sig av järnvägarna för sina

transporter och icke betraktade samma järnvägar såsom blott ett slags reservtransportmedel,

varav man begagnade sig endast tillfälligtvis eller då snö eller

tjällossning hindrade automobiltrafik. Likaså att man icke läte automobilerna

ombesörja transporter av högvärdigt gods och läte järnvägarna taga befattning

blott med sämre, billigare massgods, såsom sand, kalk, kol, halm o. d.

Efter detta verkställande direktörens anförande förklarade styrelsen, som

hade till ögonmärke järnvägarnas affärsmässiga skötsel med tillgodoseende på

bästa möjliga sätt av samtliga trafikanters intressen, att styrelsen för sin del

anslöte sig till de riktlinjer ifråga om järnvägarnas förvaltning, som av verkställande

direktören i hans här ovan relaterade anförande skisserats.

------------ --.—. -—..— .—..—. —..— ---—- —»

Med åberopande av det anförda hava fullmäktige hemställt, att Kungl. Maj :t

ville föreslå riksdagen medgiva aH, därest Ruda—Oskarhamns och Ruda—Älghults

järnvägar av riksgäldskontoret inköpas för statens räkning, sagda järnvägar

må försäljas till Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag för en köpeskilling

av 200 000 kronor och på de villkor i övrigt, som angivits i bolagets anbud av

den 29 februari 1932.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i utlåtande den 7 mars 1932 tillstyrkt

fullmäktiges förslag.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20h. 11

Slutligen må här meddelas följande sammanställning, utvisande statens fordran

för ifrågavarande statslån den 31 december åren 1929, 1930 och 1931:

Kron

O

S1/is 1929

31/xa 1930

S1/ia 1931

Ruda—Finsjö—Oskarshamns järn- vägsaktiebolag.

Kapital.................

483 300

—

483 300

—

483 300

—

Ränta.................

427 033

73

445 305

98

463 313

07

Överränta...............

186 900

04

212 114

22

238 536

65

Anståndsränta..............

43 416

45

43 416

45

43416

45

Summa kronor

j

1 140 650

22

1 184 136

65

1228 566

17

Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag.

Lån nr 1 av år 1919:

Kapital................

1525 000

—

1 525000

_

1525 000

—

Ränta.................

441838

29

516 651

15

591087

16

Överränta..............

62 381

21

88 263

16

118 674

36

Anståndsränta..............

189 715

62

189 715

62

189 715

62

Kronor

2 218 935

12

2 319 629

93

2 424 477

14

Lån nr 2 av år 1924:

Kapital................

224 000

—

224 000

—

224 000

—

Ränta.................

38040

46

49 077

77

60 062

14

Överränta...............

2 821

90

5 093

09

8029

56

Kronor

264 862

36

278 170

86

292 091

70

Summa kronor

2 483 797

48

2 597 800

79

2 716 568

84

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har Oskarshamns stad icke

förmått erlägga den av staden erbjudna och av statsmakterna godtagna ersättningen,

350 000 kronor, för övertagande av statens fordran på grund av de

till järnvägsanläggningarna Ruda—Oskarshamn och Ruda—-Älghult beviljade

statslånen. Därmed har frågan örn reglering av dessa lån ånyo förfallit.

Försämringen av de ifrågavarande bolagens ekonomiska ställning har fortgått,

och bolagen hava numera försatts i konkurs. Härigenom blir staten nödsakad

att för tillvaratagande av sin fordran på exekutiv auktion inköpa de

bolagen tillhöriga järnvägarna. Av skäl, som fullmäktige i riksgäldskontoret

anfört, synas järnvägarna icke böra kvarbliva i statens ägo. Då emellertid

järnvägarna alltjämt torde fylla vissa uppgifter för samfärdseln inom de trakter,

som av dem beröras, och — såsom fullmäktige uttalat — ett nedläggande

av trafiken å desamma endast i nödfall bör ske, torde möjligheterna för järnvägsdriftens

fortsättande annorledes än i statens regi få övervägas.

Departe
mentschefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

Fullmäktige hava liksom år 1930 framlagt ett förslag till samgående med

Kalmarbanorna. Det anbud, som härutinnan avgivits av Kalmar läns östra

järnvägsaktiebolag, innebär visserligen en betydande försämring i förhållande

till såväl 1930 som 1931 års förslag. Med den staten vid järnvägarnas försäljning

nu erbjudna köpeskillingen av 200 000 kronor — att innestå såsom

statslån hos ett av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag för Oskarshamnsbanornas

övertagande bildat dotterbolag, förslagsvis benämnt Östra Smålands

järnvägsaktiebolag — kommer staten att få vidkännas en kapitalförlust av mer

än 2 000 000 kronor mot ej fullt 1 900 000 kronor enligt 1931 års beslut och

omkring 1 700 000 kronor enligt 1930 års förslag. Även i fråga om ränteoch

amorteringsfrihet äro villkoren oförmånligare nu än enligt 1930 års förslag;

ränte- och amorteringsfrihet, som då betingades för tiden till år 1932,

skulle nu medgivas för tiden till och med år 1934 eller sålunda under 2 */= år

från tillträdesdagen. Med hänsyn emellertid till de på senare tid alltmer begränsade

möjligheterna för en ekonomiskt lönande järnvägstrafik och då någon

medverkan till järnvägsdriftens fortsatta uppehållande icke längre torde

kunna påräknas från Oskarshamns stad och ej heller från något annat järnvägsföretag,

lärer ett överlåtande av de båda banorna på nu ifrågasatta villkor

till ett av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag för ändamålet bildat bolag

vara den fördelaktigaste lösning av förevarande spörsmål, som numera kan

vinnas. Jag anser mig därför böra förorda fullmäktiges i riksgäldskontoret

förslag.

Det föreliggande anbudet har förklarats gälla endast under förutsättning av

Kungl. Majrts godkännande av stadsfullmäktiges i Kalmar beslut att teckna

borgen för ett lån å 150 000 kronor för rationalisering av järnvägsdriften å

omförmälda banor. Berörda fråga torde i sinom tid bliva föremål för avgörande

av Kungl. Maj :t på finansdepartementets föredragning, varvid prövningen

givetvis kommer att ske i överensstämmelse med de principer, som i dylika

fall pläga tillämpas.

Vid bifall till vad sålunda förordats lärer det få ankomma på Kungl. Maj :t

att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående angivits stadga

villkor och bestämmelser för det nya lånet å 200 000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att, därest Buda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar

av riksgäldskontoret övertagas för statens räkning, sagda

järnvägar må försäljas till av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag

för ändamålet bildat bolag för en köpeskilling av

200 000 kronor och på villkor i övrigt, som av mig i det föregående

förordats.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

13

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:163 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar m. m. a1 i texten
  2. SU 1932:64 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar m. m. s. 1 i texten