Angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 16 mars 1932 avslutad konvention örn erkännande och verkställighet av domar m. m
1932-03-16 · 35 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 34 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1932:205, Angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 16 mars 1932 avslutad konvention örn erkännande och verkställighet av domar m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
1
i
Nr 205.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av
en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge
den 16 mars 1932 avslutad konvention örn erkännande
och verkställighet av domar m. m.; given Stockholms
slott den 16 mars 1932.
Under åberopande av bilägga i statsrådet och lagrådet förda protokoll samt
med överlämnande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge
den 16 mars 1932 avslutad konvention om erkännande och verkställighet av domar,
vill Kungl. Majit härmed dels äska riksdagens godkännande av nämnda
konvention dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag om erkännande och verkställighet av dom, som
meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge.
Under Hans Majlis
Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
N. Gärde.
,1
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami.
173 haft. (Nr 205.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
Konvention mellen!
Danmark, Finland, Island,
Norge og Sverige
örn Anerkendelse og
Fuldbyrdelse af
Domme.
Hans Majestät Kongen
af Danmark og Island,
Republiken Finlands Prsesident,
Hans Majestät
Norges Ronge og Hans
Majes tast Kongen af Sverige,
hvilke er kommet
overens örn at afslutte en
Konvention örn Anerkendelse
og Fuldbyrdelse
af Domme, har udnsevnt
til deres befuldmsegtigede:
Hans Majestset Kongen
af Danmark og Island:
For Danmark:
Sin Udenrigsminister,
Dr. phil. Peter Rochegune
Munch;
For Island:
Overordentlig Gesandt
og befuldmsegtiget Minister,
Hr. Sveinn Björnsson;
Republiken Finlands
Prsesident:
Republikens overordentlige
Gesandt og befuldmsegtigede
Minister i
Köbenhavn, Hr. Onni
Talas;
Suomen, Tanskan, Isls)
nilin, Norjan ja
Ruotsin våline» sopimus
tnomioiden tunnustamisesta
ja täytäntöönpanosta.
"
Suomen Tasavallan Presidentti,
Hanen Kuninkaallinen
Majesteettinsa
Tanskan ja Islannin Kuningas,
Hänen Kuninkaallinen
Majesteettinsa
Norjan Kuningas ja Hänen
Kuninkaallinen Majesteettinsa
Ruotsin Kuningas,
jotka ovat sopineet
tuomioiden tunnustamista
ja täytäntöönpanoa
koskevan sopimuksen
tekemisestä, ovat määränneet
valtuutetuikseen:
Suomen Tasavallan Presidentti:
Tasavallan
erikoislähettilään
ja täysvaltaisen
ministerin Köpenhaminassa,
Hra Onni Talaan;
Hänen Kuninkaallinen
Majesteettinsa Tanskan
ja Islannin Kuningas:
Tanskan puolesta:
Ulkoasiainministerinsä,
fil. fri Peter Rochegune
Munch;
Islannin puolesta:
Erikoislähettilään ja
täysvaltaisen ministerin,
Hra Sveinn Björnssonin;
Konvention mellan
Finland, Danmark, Island,
Norge och Sverige
örn erkännande och
verkställighet av domar.
Republiken Finlands
President, Hans Majestät
Konungen av Danmark
och Island, Hans Majestät
Konungen av Norge
och Hans Majestät Konungen
av Sverige, vilka
överenskommit att sluta
en konvention örn erkännande
och verkställighet
av domar, hava till sina
fullmäktige utsett:
Republiken Finlands
President:
Republikens Envoyé
extraordinär och Ministre
plénipotentiaire i Köpenhamn,
Herr Onni Talas;
-
Hans Majestät Konungen
av Danmark och Island:
För
Danmark:
Sin Utrikesminister, fil.
dr. Peter Rochegune
Munch;
För Island:
Herr Sveinn Björnsson,
Envoyé extraordinaire
och Ministre plénipotentiaire
;
Kungl. Maj:ts proposition nr £05.
3
Samningur milli Islands,
Danmerkur,
Finnlands, Noregs og
Svifjööar um vidurkenningu
döma og fullnaegju
beirra.
Hans håtign konungur
Islands og Danmerkur,
Forseti lyöveldisins
Finnlands, Hans håtign
konungur Noregs og
Hans håtign konung»] r
Svijvjööar, sem hala oröiö
åsåttir um aö gera samning
um viöurkenningu
döma og fullnsegju
j>eirra, hata utnefnt sem
umboösmenn sina:
Hans håtign konungur
Islands og Danmerkur:
Fyrir Island:
Herra Svem Björnsson,
sérlegan sendiherra og
råöherra meÖ umboöi;
Fyrir Danmörku:
Dr. phil. Peter Rochegune
Munch, utanrikisraöherra
sinn;
Forseti lyöveldisins
Finnlands:
Herra Onni Talas, sérlegan
sendiherra lyöveldisins
og råöherra meö umboöi
i Kaupmannahöfn;
Konvention mellom
Norge, Danmark, Finnland,
Island og Sverige
örn anerkjennelse og
fnllbyrdelse av dominer.
Hans Majestet Norges
Ronge, Hans Majestet
Kongen av Danmark og
Island, Republikken Finnlands
President og Hans
Majestet Kongen av Sverige,
som er kommet overens
om å avslutte en konvensjon
om anerkjennelse
og fullbyrdelse av dommer,
har til sine befullmektigede
opnevnt:
Hans Majestset Norges
Ronge:
Sin overordentlige Sendemann
og befullmektigede
Minister i Kjöbenhavn,
Hr. Hans Emil Huitfeldt;
Hans Majestet Kongen
av Danmark og Island:
For Danmark:
Sin Utenriksminister,
dr. phil. Peter Rochegune
Munch;
For Island:
Overordentlig Sendemann
og befullmektiget
Minister, Hr Sveinn
Björnsson;
Konvention mellan
Sverige, Danmark,
Finland, Island och
Norge örn erkännande
och verkställighet av
doniar.
Hans Majestät Konungen
av Sverige, Hans Majestät
Konungen av Danmark
och Island, Republiken
Finlands President
och Hans Majestät Konungen
av Norge, vilka
överenskommit att sluta
en konvention örn erkännande
och verkställighet
av domar, hava till sina
fullmäktige utsett:
Hans Majestät Konungen
av Sverige:
Sin Envoyé extraordinär
och Ministre plénipotentiaire
i Köpenhamn,
Herr Oskar Anton Herman
Ewerlöf;
Hans Majestät Konungen
av Danmark och Island:
För
Danmark:
Sin Utrikesminister, fil.
dr. Peter Rochegune
Munch;
För Island:
Herr Sveinn Björnsson,
Envoyé extraordinär
och Ministre plénipotentiaire;
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
Hans Majestset Norges
Ronge:
Sin overordentlige Gesandt
og befuldmsegtigede
Minister i Köbenhavn,
Hr. Hans Emil Huitfeldt;
Hans
Majestset Kongen
af Sverige:
Sin overordentlige Gesandt
og befuldmsegtigede
Minister i Köbenhavn,
Hr. Oskar Anton Herman
Ewerlöf;
hvilke, behörigt befuldmsegtigede,
er kommet overens
örn folgende Artikler:
Artikel
1.
Retskraftige Domme,
som i en af de kontraherende
Stater er afsagt i
borgerlige Sager, skal
havé bindende Virkning
ogsaa i de andre Stater.
Det samme gselder Domme
i Straffesager, forsaavidt
angaar Erstatning
eller Oprejsning for skadegorende
Handlinger.
Ved Dom förstaas Rettens
Afgorelse af det Krav
eller Retsforhold, som udgor
Sågens Genstand.
Artikel 2.
Lige med retskraftige
Domme stilles i denne
Konvention:
1. Afgorelser, hvorved
Overeksekutor i Finland
eller Sverige i Sager, hvor
Kravet grunder sig paa
Gseldsbrev eller andet
skriftligt Bevis (lagsökningsmål),
har paalagt Betalingspligt,
naar Fristen
for Änke (besvär) över
Afgorelsen er udlöbet;
Hänen Kuninkaallinen
Majesteettinsa Norjan
Kuningas:
Erikoislähettiläänsä ja
täyvaltaisen ministerinsä
Köpenhaminassa, Hra
Hans Emil Huitfeldtin;
Hänen Kuninkaallinen
Majesteettinsa Ruotsin
Kuningas:
Erikoislähettiläänsä ja
täys valtaisen ministerinsä
Köpenhaminassa, Hra
Oskar Anton Herman
Ewerlöfin;
jotka siihen asianmukaisesti
valtuutettuina ovat
sopineet seuraavista
määräyksistä:
1 artikla.
Lainvoimainen tuomio,
joka jossakin sopimusvaltiossa
on annettu riitaasiassa
tai vahingonkorvauksesta
rikosasiassa,
olkoon pätevä muissakin
sopimusvaltioissa.
Tuomiolla tarkoitetaan
tuomioistumien päätöstä,
jolia pääasia on ratkaistu.
2 artikla.
Lainvoimaisen tuomion
veroiseksi katsotaan tässä
sopimuksessa:
1. päätös, jolia ulosotonhaltija
on Suomessa
tai Ruotsissa määrännyt
jonkun maksuvelvolliseksi
lainhakuasiassa ja jösta
valitusaika on päättynyt;
Hans Majestät Konungen
av Norge:
Sin Envoyé extraordinaire
och Ministre plénipotentiaire
i Köpenhamn,
Herr Hans Emil Huitfeldt;
Hans
Majestät Konungen
av Sverige:
Sin Envoyé extraordinaire
och Ministre plénipotentiaire
i Köpenhamn,
Herr Oskar Anton Herman
Ewerlöf;
vilka, därtill behörigen
befullmäktigade, överenskommit
örn följande artiklar:
Artikel
1.
Lagakraftägande dom,
som i en av de fördragsslutande
staterna givits i
tvistemål eller i brottmål
meddelats angående skadestånd,
vare gällande
jämväl i de övriga staterna.
Med dom förstås domstols
beslut, som innebär
avgörande av huvudsaken.
Artikel 2.
Lika med lagakraftägande
dom anses i denna
konvention:
1. utslag, varigenom
överexekutor i Finland
eller Sverige efter lagsökning
ålagt någon betalningsskyldighet
och för
vilket tiden för besvärs
anförande gått till ända;
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
5
Hans håtignkonungur
Noregs:
Herra Hans Emil Huitfeldt,
sérlegan sendiherra
simi og råöherra meö umboöi
i Kaupmannahöfn;
Hans håtign konungur
Svijjjööar:
Herra Oskar Anton
Herman Ewerlöf, sérlegan
sendiherra sinn og
råöherra meö umboöi i
Kaupmannahöfn;
seni, meö gilda umboöi,
hata komiö sér
saman um eftirfarandi
greinar:
1. gr eiri.
Aöfararhsefir domar,
sem gengiö hata i einhverju
samningslandanna
i einkamålum,
skulu einnig vera bindandi
i hinum rikjunum.
Sama er um döma i
sakamålum aö Jivi er
J)eir varöa beetur tyrir
afleiöingar verknaöar,
sem tjöni hefir valdiö.
Meö dömi er ått viö
urlausn réttarins um
kröfu f)å eöa réttaratriöi,
sem måliö er um.
2. grein.
I samningi Jessum
teljast jafnsettir aöfararh;efuni
dömum:
1) urskuröir yfiraöfararvaldsmanns
(överexekutor)
i Finnland! eöa
Svijijöö um greiösluskyldu
i malum, farsén»
krafan styöst viö skuldabréf
eöa annaö skriflegt
sönnunargagn (lag sökning
smål), enda sé
frestur til målsskots (besvär)
liöinn:
Republiken Finnlands
President:
Republiken overordentlige
Sendemann og
befullmektigede Minister i
Kjöbenhavn, Hr. Onni
Talas:
Hans Majestet Kongen
av Sverige:
Sin overordentlige Sendemann
og befullmektigede
Minister i Kjöbenhavn,
Hr. Oskar Anton
Herman Ewerlöf;
hvilke, behörig befullmektigede,
er kommet overens
örn folgende artikler:
Artikkel
1.
Rettskraftige dommer
som i en av de kontraherende
stater er avsagt i
borgerlige saker, skal ha
bindende virkning også
i de andre stater. Det
samme gj elder dommer i
straffesaker forsåvidt de
angår erstatning eller opreisning
for skadegjorende
handlinger.
Ved dom forståes rettens
avgjorelse av det
krav eller rettsforhold som
er sakens gjenstand.
Artikkel 2.
Like med rettskraftige
dommer regnes i denne
konvensjon:
1. avgjorelser hvorved
overeksekutor i Finnland
eller Sverige i saker hvor
kravet grunner sig på
g j eldsbrev eller annet
skriftlig bevis (lagsökningsmål),
har pålagt betalingsplikt,
når fristen for
änke (besvär) över avgjorelsen
er utlopct;
Republiken Finlands
President:
Republikens Envoyé
extraordinaire och Ministre
plénipotentiaire i Köpenhamn,
Herr Onni Talas;
Hans
Majestät Konungen
av Norge:
Sin Envoyé extraordinaire
och Ministre plénipotentiaire
i Köpenhamn,
Herr Hans Emil Huitfeldt;
vilka,
därtill behörigen
befullmäktigade, överenskommit
örn följande artiklar:
Artikel
1.
Lagakraftägande dom,
som i en av de fördragsslutande
staterna givits i
tvistemål eller i brottmål
meddelats angående skadestånd,
vare gällande
jämväl i de övriga staterna.
Med dom förstås domstols
beslut, som innebär
avgörande av huvudsaken.
Artikel 2.
Lika med lagakraftägande
dom anses i denna
konvention:
1. utslag, varigenom
överexekutor i Finland
eller Sverige efter lagsökning
ålagt någon betalningsskyldighet
och för
vilket tiden för besvärs
anförande gått till ända;
6
Kungl, Maj:ts proposition nr 205.
2. Forlig, der er indgaaet
for en Forligskommission
eller en Ret;
3. retskraftige Afgorelser,
som i borgerlige Sager,
enten i Dommen eller sserskilt,
er truffet om Erstatning
för Sagsomkostninger
eller örn Godtgorelse
til Vidner eller sagkyndige.
Artikel 3.
Udeblivelsesdom, som i
Danmark, Island eller
Norge er afsagt i förste
Instans över sagsogte, og
tredskodom eller anden
Dom, som i Finland eller
Sverige er afsagt i förste
Instans över en udebleven
sagsogt, skal ikke havé
bindende Virkning i de
andre Stater, medmindre:
1. sagsogte, da Stsevningen,
Forligsindkaldelsen
eller Indkaldelsen til
Overeksekutor blev forkyndt,
havde Bopsel eller
anmeldt Firma i den Stat,
hvor Dommen er afsagt,
eller Bestyrelsen, som reprsesenterede
sagsogte,
havde Ssede i denne Stat,
eller Forkyndelsen er sket
for en Reprsesentant, som
sagsogte efter Loven var
forpligtet til at havé i denne
Stat; eller
2. der var truffet bindende
Aftale örn Sågens
Behandling ved den Ret,
som har afsagt Dommen;
eller
3. Dommen angaar Erstatning
eller Oprejsning
för en skadegorende
Handling, som er begaaet
i den Stat, hvor Dommen
2. sovinto, joka on tehty
sovintolautakunnassa tai
tuomioistuimessa; sekä
3. lainvoimainen riitaasiassa
joko tuomiossa
tai oikeudenkäynnin nikana
annettu päätös oikeudenkäyntikulujen
korvaamisesta
tahi todistajain
tai asiantuntijain
palkkioista.
3 artikla.
Ensimmäisen oikeusasteen
Länskassa, Islannissa
tai Norjassa vastaajaa
vastaan antama yksipuolinen
tuomio niin myös
yksipuolinen tuomio tai
muu Suomessa tai Ruotsissa
saapuville tulematta
jäänyttä vastaajaa vastaan
annettu tuomio älköön
olko muussa sopimusvaltiossa
pätevä,
paitsi milloin:
1. vastaajalla, kun asia
pantiin vireille haasteella,
lainhaulla tai kutsulla sovintolautakuntaan,
on ollut
kotipaikka tai ilmoitettu
toiminimi siinä valtiossa,
jossa tuomio on
annettu, tahi hallitus, jonka
tuli edustaa vastaajaa,
silloin on sijainnut sielia
taikka tiedonanto on toimitettu
asiamiehelle, jota
vastaaja lain mukaan on
ollut velvollinen pitämään
siinä valtiossa; tai
2. sitova sopimus oli
tehty asian käsittelystä
siinä tuomioistuimessa, joka
on tuomion antanut;
taikka
3. tuomio koskee vahingonkorvausta
teosta, joka
on tehty siinä valtiossa,
jossa tuomio on annettu,
jahaaste ontoimitettuvas
-
2. förlikning, som ingåtts
inför förlikningskommission
eller domstol;
samt
3. lagakraftägande beslut,
som i tvistemål, i
domen eller under rättegången,
meddelats angående
ersättning för rättegångskostnad
eller gottger
else till vittne eller
sakkunnig.
Artikel 3.
Uteblivelsesdom, som i
Danmark, Island eller
Norge blivit i första instans
given mot svaranden,
så ock tredskodom
eller annan i Finland eller
Sverige i första instans
mot utebliven svarande
given dom, vare ej i
annan av staterna gällande,
med mindre:
1. svaranden, vid målets
anhängiggörande genom
stämning, lagsökning
eller inkallelse till
förlikningskommission,
hade hemvist eller anmäld
firma i den stat
där domen gavs, eller
styrelse, som hade att
företräda svaranden, då
ägde sitt säte därstädes,
eller delgivningen skett
med ombud, som svaranden
enligt lag var
pliktig att hava i den
staten; eller
2. bindande överenskommelse
var träffad örn
målets upptagande av den
domstol där domen gavs;
eller
3. domen angår skadestånd
för gärning som
begåtts i den stat där
domen gavs, och svaranden
under vistelse där
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
7
2) a fett, gerd fyrir
såttanefnd eöa rétti;
3) aöfararh sefir iirskuröir,
sem feldir eru i einkamålum,
annaöhvort i
dö minimi eöa sérstaklega,
um bsetur fyrir målskostnaö
eöa um f)6knun
til votta eöa sérfrööra
manna.
3. grein.
Utivistardömur, sem i
Danmörku, Islandi eöa
Noregi hefir veriö feldur
yfir stefndum fyrir tyrsta
dömsstigi og »tredskodomt
eöa annar dömur,
sem i Finnlandi eöa Svinnö
hefir veriö feldur
fyrir tyrsta dömsstigi
gegn stefndum, sem ekki
maetti, skal Jvi aöeins
vera bindandi i hinum
rikjunum, aö svo standi
å sem nu segir:
1) aö stefndur hafi,
hegar stelna, såttafyrirkall,
eöa fyrirkall til yfiraöfararvaldsmanns
(överexekutor)
var birt, ått
heimilisfang eöa skråö
firma i Jivi riki, bär sem
dömurinn er dmmdur,
eöa stjörn sfi, sem hemar
fram fyrir stefnda,
hafi Jå ått heima i Jivi
riki, eöa fyrirkalliö veriö
birt umboösmanni, sem
stefndum lögum samkveemt
var skylt aö hata
i fiessu riki; eöa
2) aö gert hafi veriö
öbrigöanlegt samkomulag
um aö måliö skuli
rekiö fyrir jieim rétti,
sem uppkvaö döminn; eöa
3) aö dömurinn sé um
beetur tyrir afleiöingar
verknaöar, sein tjörn hefir
valdiö og framinn hefir
veriö i jivi riki, [>ar
2. forlik som er inngått
for en forlikskommisjon
eller en domstol;
3. rettskraftige avgjorelser
som i borgerlige
saker, enten i dommen
eller serskilt, er truffet
örn erstatning for saksomkostninger
eller örn
god tgj »reise til vidner eller
sakkyndige.
Artikkel 3.
En uteblivelsesdom som
i Danmark, Island eller
Norge er avsagt i förste
instans mot saksokte, og
en tredskodom eller annea
dom som i Finnland eller
Sverige er avsagt i förste
instans mot en uteblitt
saksokt, skal ikke ha bindande
virkning i de andre
stater undtagen i folgende
timelle:
1. når saksokte da stevningen,
forliksinnkallelsen
eller innkallelsen til overeksekutor
blev forkynt,
hadde bopel eller anmeldt
firma i den stat hvor
dommen er avsagt, eller
det styre som representerte
saksokte hadde sete
i denne stat, eller forkynnelsen
er föregått for
en stedfortreder som saksokte
efter loven var forpliktet
til å ha i denne
stat;
2. når bindende avtale
var truffet örn behandling
av saken ved den rett som
har avsagt dommen;
3. når dommen gjelder
erstatning eller opreisning
for enskadegj»ronde handling
som er foretatt i den
stat hvor dommen er av
-
2. förlikning, som ingåtts
inför förlikningskommission
eller domstol;
samt
3. lagakraftagande beslut,
som i tvistemål, i
domen eller under rättegången,
meddelats angående
ersättning för rättegångskostnad
eller gottgörelse
till vittne eller
sakkunnig.
Artikel 3.
Uteblivelsesdom, som i
Danmark, Island eller
Norge blivit i första instans
given mot svaranden,
så ock tredskodom
eller annan i Finland eller
Sverige i första instans
mot utebliven svarande
given dom, vare ej i
annan av staterna gällande,
med mindre:
1. svaranden, vid målets
anhängiggörande genom
stämning, lagsökning
eller inkallelse till
förlikningskommission,
hade hemvist eller anmäld
firma i den stat
där domen gavs, eller
styrelse, som hade att
företräda svaranden, då
ägde sitt säte därstädes,
eller delgivningen skett
med ombud, som svaranden
enligt lag var
pliktig att hava i den
staten; eller
2. bindande överenskommelse
var träffad om
målets upptagande av den
domstol där domen gavs;
eller
3. domen angår skadestånd
för gärning som
begåtts i den stat där
domen gavs, och svaranden
under vistelse där
-
8
Kungl, Maj:ts proposition nr 205.
er afsagt, og Stsevningen
er forkyndt for sagsogte
personlig under Ophold
i denne Stat.
De samme Regler gulder
örn Udeblivelsesdomme,
der i Ankeinstansen
er afsagt över sagsogte,
forsaavidt Dommen i förste
Instans ligeledes var
en Udeblivelsesdom.
Artikel 4.
Afgorelser og Forlig,
som efter Artiklerne 1—3
bar bindende Virkning udenfor
den Stat, hvor Afgorelsen
er truffet eller
Forliget indgaaet, og som
kan fuldbyrdes i denne
Stat, kan kraeves fuldbyrdet
i de andre Stater.
Artikel 5.
Bogsering örn Fuldbyrdelse
rettes:
i Danmark og Island til
Fogden,
i Finland og Sverige til
Overeksekutor,
i Norge til Namsretten.
Artikel 6.
Bogsering örn Fuldbyrdelse
af en Afgorelse skal
vsere ledsaget af:
1. Afgorelsen i Original
eller af vedkommende
Myndighed bekrseftet Tidskrift;
2.
Bevidnelse örn, at Afgorelsen
er af den i Artiklerne
1 eller 2 nsevnte Art,
og at den er retskraftig og
kan fuldbyrdes i den Stat,
hvor den er truffet;
taajalle henkilökohtaisesti
tiedoksi hänen oleskellessaan
sielia.
Mita tassa on sanottu
sovellettakoon myös tuomioon,
minka jonkin sopimusvaltion
ylempi oikeus
on antanut vastaajaa
vastaan, joka on jäänyt
niin sinne kuin alempaankin
oikeusasteeseen saapumatta.
4 artikla.
Päätös tai sovinto, joka
1—3 artiklan mukaan on
pätevä sen valtion ulkopuolella,
missa päätös on
annetta tai sovinto tehty,
ja joka on täytäntöönpanokelpoinen
siinä valtiossa,
on pyydettäessä pantava
täytäntöön toisessa
sopimusvaltiossa.
5 artikla.
Täytäntöönpanoa on
pyydettävä:
länskassa ja Islannissa
voudilta;
Suomessa ja Ruotsissa
ulosotonhaltijalta; sekä
Nor jassa ulosotto-oi
keudelta.
6 artikla.
Päätöksen täytäntöönpanoa
pyydettäessä on
hakemukseen liitettävä:
1. päätös alkuperäisenä
tai asianomaisen viranomaisen
oikeaksi todistamana
jäljennöksenä;
2. todistus siitä, etta
päätös on saanut lainvoiman,
on senlaatuinen kuin
1 tai 2 artiklassa sanotaan
ja täytäntöönpanokelpoinen
siinä valtiossa, jossa
se on annetta; sekä
städes personligen fått
del av stämningen.
Vad nu är sagt galle
ock i fråga örn dom som
i någon av staterna blivit
av högre rätt meddelad
mot svarande, som uteblivit
såväl där som i första
instans.
Artikel 4.
Beslut eller förlikning,
som enligt artiklarna 1—3
äger giltighet utanför den
stat, där beslutet gavs
eller förlikningen ingicks,
och varå verkställighet
kan vinnas i den staten,
skall på begäran verkställas
i annan fördragsslutande
stat.
Artikel 5.
Ansökan örn verkställighet
göres:
i Danmark och Island hos
fogden;
i Finland och Sverige hos
överexekutor; samt
i Norge hos namsretten.
Artikel 6.
Vid ansökan om verkställighet
av beslut skall
fogas:
1. beslutet i huvudskrift
eller av vederbörande
myndighet styrkt
avskrift;
2. bevis att beslutet äger
laga kraft och är av sådan
beskaffenhet som sägs i
artikel 1 eller 2, samt att
verkställighet kan ske i
den stat där beslutet gavs;
samt
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
9
sem dömurinn var dsemdur,
enda sé stelna birt
stefnda Bjällum, medan
hann dvelur i Jjvi riki.
Sama er um utivistardöm,
sem å hserra dömsstigi
er feldur gegn
stefnda, ef dömurinn hefir
og vend utivistardömur
å tyrsta dömsstigi.
4. g rein.
Krefjast må, ad dömum,
urskurdum og ssettargerdum,
sem samkvsemt
1. — 3. gr. eru
bindandi utan jrnss rikis,
|>ar sem dömurinn eda
urskurdurinn er feldur
eda stettin gerd, og hmgt
er ad fullnsegja i Jivi
riki, verdi fullnsegt i hinum
rikjunum.
5. grein.
Beidni um adför å ad
senda:
i Danmörku og å Islandi
fögeta,
i Finnlandi og Svifijöd
yfiradfararvaidsmanni
(överexekutor), og
i Noregi adfarardömstöl
(namsr etten).
6. grein.
Beidni um adför eftir
dömi eda urskuröi skal
fyJgja:
1) dömurinn eda urskurdurinn
i frumriti
eda utskrift stadfestri af
hlutadeigandi yfirvaldi;
2) vottord um ad dömurinn
eda urskurdurinn
sé j)ess edhs, sem segir
i 1. eda 2. grein, og ad
hann sé aöfararhsefur og
megi fullnsegja honum i
jivi riki, ]mr sem hann
er uppkvedinn;
sagt, og stevningen er
forkynt for saksokte personlig
under ophold i denne
stat.
De samme regler gj elder
örn uteblivelsesdommer
som i ankeinstansene er
avsagt mot saksok te, når
dommen også i förste instans
var en uteblivelsesdom.
Artikkel 4.
Avgjorelser og forlik
som efter artiklene 1—3
har hindende virkning utenfor
den stat Ilvor avgjorelsen
er truff et eller
forliket sluttet, og som
kan fullbyrdes i denne
stat, kan kreves fullbyrdet
i de andre stater.
Artikkel 5.
Begjsering örn fyllbyrdelse
rettes:
i Danmark og Island til
fogden;
Finnland og Sverige til
overeksekutor;
i Norge til namsretten.
Artikkel 6.
Begjsering om fullbyrdelse
av en avgjorelse
skal vsere ledsaget av:
1. avgjorelsen i original
eller i utskrift bekreftet
av vedkommende myndighet;
2.
bevidnelse örn at avgjorelsen
er av den art
som er nevnt i artikkel
1 eller 2, og at den er
rettskraftig og kan fullbyrdes
i den stat Ilvor
den er truffet;
städes personligen fått
del av stämningen.
Vad nu är sagt gäde
ock i fråga örn dom som
i någon av staterna blivit
av högre rätt meddelad
mot svarande, som uteblivit
såväl där som i första
instans.
Artikel 4.
Beslut eller förlikning,
som enligt artiklarna 1—3
äger giltighet utanför den
stat, där beslutet gavs
eller förlikningen ingicks,.
och varå verkställighet
kan vinnas i den staten,
skall på begäran verkställas
i annan fördragsslutande
stat.
Artikel 5.
Ansökan örn verkställighet
göres:
i Danmark och Island hos
fogden;
i Finland och Sverige hos
överexekutor; samt
i Norge hos namsretten..
Artikel 6.
Vid ansökan om verkställighet
av beslut skall
fogas:
1. beslutet i huvudskrift
eller av vederbörande
myndighet styrkt
avskrift;
2. bevis att beslutetäger
laga kraft och är av sådan
beskaffenhet som sägs i
artikel 1 eller 2, samt att
verkställighet kan ske i
den stat där beslutet gavs;
samt
10
Kungl. Maj:ts proposition nr SO 5.
3. ved Dom af den i Artikel
3 omhandlede Art
Bevidnelse, hvoraf fremgaar,
at Dommen har
Virkning efter nsevnte Artikel.
Bogsering örn Fuldbyrdelse
af et Forlig skal v aire
ledsaget af Forliget i
en af vedkommende Myndighed
bekraeftet Tidskrift
og af Bevidnelse örn, at
Forliget er indgaaet for
en Forligskommission eller
en Ret og kan fuldbyrdes
i den Stat, hvor det er
indgaaet.
Skriftstykker, som er
affattet paa Finsk eller
Isländsk, skal vare ledsaget
af bekraeftet Overssettelse
til Dansk, Norsk eller
Svensk.
Artikel 7.
De Bevidnelser, som
nsevnes i Artikel 6, udfaerdiges:
i
Danmark, Finland og
Island af Justitsministeriet,
i Norge af Justisdepartementet,
i Sverige af en Länsstyrelse.
Artikel 8.
Besinning örn, hvorvidt
Fuldbyrdelsé skal ivaerkssettes
i Renhold til
denne Konvention, traeffes,
uden at Modparten
höres. Dog kan der under
sserl ige Omstaendigheder
gives harn Adgang til at
udtale sig.
Artikel 9.
Fuldbyrdelsen ivaerksaettes
i liver Stat efter
der gseldende Lov uden
Hensyn til, hvad Afgo
-
3 milloin on kysymys
tuomiosta, jota 3 artiklassa
tarkoitetaan, todistus,
jösta selviää, etta tuomio
on pätevä sanotun artiklan
mukaan.
Sovinnon täytäntöönpanoa
pyydettäessä on
hakemukseen liitettävä asianomaisen
viranomaisen
oikeaksi todistama jälj ennös
sovinnosta sekä todistus
siitä, etta sovinto
on tehty sovintolautakunnassa
tai tuomioistuimessa
ja on täytäntööpanokelpoinen
siinä valtiossa,
missa se on tehty.
Asiakirjaan, joka on
suomen- tai islanninkielinen,
tulee olla liitettynä
oikeaksi todistettu norjan-,
ruotsintai tanskankielinen
käännös.
7 artikla.
Todistukset, joista 6artiklassa
puhutaan antaa:
Tanskassa, Suomessa ja
Islannissa oikeusministeriö,
Norjassa oikeusdepartementti
ja
Ruotsissa lääninhallitus.
8 artikla.
Päätös siitä, onko täytäntöönpano
täman sopimuksen
mukaan myönnettävä,
tehdään vastapuolta
kuulematta; kuitenkin
voidaan hänelle varata
tilaisuus lausuman
antamiseen, milloin siihen
on erityisiä syitä.
9 artikla.
Täytäntöönpano tapahtuu
jokaisessa valtiossa
sielia voimassa olevan larn
mukaan, ottamatta huo
-
3. där fråga är om dom
som avses i artikel 3, bevis
som utmärker att domen
enligt nämnda artikel är
gällande.
Sökes verkställighet av
förlikning, skall vid ansökningen
fogas av vederbörande
myndighet styrkt
avskrift av förlikningen,
ävensom bevis att förlikningen
är ingången inför
förlikningskommission
eller domstol och kan
verkställas i den stat där
den träffats.
Handling, som är avfattad
på finska eller isländska
språket, skall vara
åtföljd av styrkt översättning
till danska, norska
eller svenska språket.
Artikel 7.
Bevis, som i artikel 6
sägs, utfärdas:
i Danmark, Finland och
Island av justitieministeriet;
i
Norge av justisdepartementet;
samt
i Sverige av länsstyrelse.
Artikel 8.
Beslut, huruvida verkställighet
skall meddelas
enligt denna konvention,
fattas utan motpartens
hörande; dock må tillfälle
till yttrande beredas
honom, när särskilda
skäl därtill äro.
Artikel 9.
Verkställighet sker i envar
stat enligt där gällande
lag; och skall förty
vad beslutet eller för
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
11
3) domi, sem um rseöir
i 3. grein, vottorö er
syni, aö dömurinn hafi
gildi samkvEemt j>eirri
grein.
Beiöni um fullnsegju
saettar skal fylgja utskrift
af srettargeröinni,
staöfest af hlutaöeigandi
yfirvaldi, svo og vottorö
um, aö stettin sé gerö
fyrir såttanefnd eöa rétti
og aö henni megi fullnog]
a i j>vi riki, jiar sem
hun var gerö.
Skjölum, sem rituö eru
åfinsku eöa islensku,skal
fylgja staöfest jjyöing å
dönsku, norskt! eöa
sffinsku.
7. grein.
Vottorö j)au, sem getur
um i 6. gr., gefa:
i Danmörku, Einnlandi,
Islandi og Noregi,
dömsmålaråöuneytiö,
i Svijjöö fylkisstjörn
(länsstyrelse).
8. grein.
Akvööun um, hvort
framkvsema skuli fullnsegjusamkvEemt
j>essum
samningi, er tekin ån
j>ess aö gagnaöili sé til
kvaddur; hegar sérstaklega
stenaur å, må f)ö
gefa honum tmkifmri til
aö bera fram åstseöur
sinar.
9. grew.
Aöför fer i hverju riki
fram samkvEemt j>ar gildandi
lögum ån tillits
til fess, sera domurinn,
3. når det gj elder en
dom som nevnt i artikkel
3, bevidnelse sorn viser at
dommen har virkning efter
denne artikkel.
Begj tering örn fullbyrdelse
av et forlik skal
vaere ledsaget av forliket
i utskrift, bekreftet av
vedkommende myndighet,
og bevidnelse örn at
forliket er inngått for
en forlikskommisjon eller
en domstol og kan fullbyrdes
i den stat hvor det
er sluttet.
Skriftstykker som er
avfattet på finsk eller
isländsk, skal vaere ledsaget
av en bekreftet oversettelse
til dansk, norsk
eller svensk.
Artikkel 7.
De bevidnelser som nevnes
i artikkel 6, utferdiges:
i
Danmark, Finnland og
Island av Justitsministeriet;
i
Norge av Justisdepartementet;
i
Sverige av en länsstyrelse.
Artikkel 8.
Beslutning örn hvorvidt
fullbyrdelse skal iverksettes
i henhold til
denne konvensjon, tref fes
uten at motparten höres.
Dog kan der under saerlige
omstendigheter gis
harn adgang til å uttale
sig.
Artikkel 9.
Fullbyrdelsen iverksettes
i liver stat efter der
gjeldende lov uten hensyn
til hvad avgjorelsen eller
3. där fråga är om dom
som avses i artikel 3, bevis
som utmärker att domen
enligt nämnda artikel är
gällande.
Sökes verkställighet av
förlikning, skall vid ansökningen
fogas av vederbörande
myndighet styrkt
avskrift av förlikningen,
ävensom bevis att förlikningen
är ingången inför
förlikningskommission
eller domstol och kan
verkställas i den stat där
den träffats.
Handling, som är avfattad
på finska eller isländska
språket, skall vara
åtföljd av styrkt översättning
till danska, norska
eller svenska språket.
Artikel 7.
Bevis, som i artikel 6
sägs, utfärdas:
i Danmark, Finland och
Island av justitieministeriet;
i
Norge av justisdepartementet;
samt
i Sverige av länsstyrelse.
Artikel 8.
Beslut, huruvida verkställighet
skall meddelas
enligt denna konvention,
fattas utan motpartens
hörande; dock må tillfälle
till yttrande beredas
honom, när särskilda
skäl därtill äro.
Artikel 9.
Verkställighet sker i envar
stat enligt där gällande
lag; och skall förty
vad beslutet eller för
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
reisen eller Forliget maatte
indeholde om Tvangsmidler.
Artikel 10.
Bestemmelserne i denne
Konvention om den bindende
Virkning af Domme
gor ingen Förändring
i Artikel 22 i Konventionen
af 6. Februar 1931 indeholdende
internationalprivatretlige
Bestemmelser
örn iEgteskab, Adoption
og Vsergemaal og
medford'' ikke, at der tillägges
Afgorelsen af en
Sag af saadan Art Gyldighed
i andre Tilfselde end
der bestemt. Fuldbyrdelse
af judicielle Af gårdseg
som har Gyldighed
efter nsevnte Artikel, kan
krseves efter Aitiklerne
4—9 i denne Konvention.
Er der i Danmark, Island
eller Norge af sagt en
Dom, som gor Anvendelse
af Lovgivningen örn Mgtefsedera
Formueforhold,
skal denne Konvention
ikke anvendes paa Dommen
i Finland eller Sverige,
saafremt Tvisten der
skulde havé vseret bedömt
efter Landets aldre Mgteskabslovgivning.
Denne Konvention omfatter
ikke Afgorelser og
Forlig angaaende familieretlig
Underholdspligt og
gor ingen Förändring i
Konventionen af 10. Februar
1931 angaaende Inddrivelse
af Underholds-.
bidrag.
Ej heller gor Konventionen
nogen Förändring
i de Bestemmelser, som
indeholdes i andre Konventioner
om Gyldighe
-
mioon, mita päätöksessä
tai sovinnossa ehkä on
pakkokeinoista mainittu.
10 antilda.
Täman sopimuksen tuomion
pätevyttä koskevat
määräykset eivät inmäta
helmikuun 6 päivänä
1931 tehdyn, avioliittoa,
lapseksiottamista ja holhousta
koskevia kansainvälisyksityisoikeudellisia
määräyksiä sisältävän sopimuksen
22 artiklaa eivätkä
tee sellaisessa asiassa
annettua tuomiota
päteväksi muissa tapauksissa
kuin sanotussa artiklassa
on mainittu. Tuomio,
joka on pätevä mainitun
artiklan mukaan,
pantakoon täytäntöön
täman sopimuksen 4—9
artiklan mukaisesti.
Jos Islannissa, Norjassa
tai länskassa on annettu
tuomio, jossa sovelletaan
aviopuolisoiden varallisuussuhteita
koskevaa lainsäädäntöä,
ie täta sopimusta
ole tuomioon sovellettava
Suomessa eika
Ruotsissa, jos kysymyksessä
oleva riita-asia sielia
olisi ollut ratkaistava
maan aikaisemman avioliittolainsäädännön
mukaan.
Tärna sopimus ei koske
perheoikeudellisesta elatusvelvollisuudesta
annettua
päätöstä eikä siitä
tehtyä sovintoa eika
muuta elatusavun perimisestä
pakkotoimin
helmikuun 10 päivänä
1931 tehtyä sopimusta.
Tärna sopimus ei myöskään
muuta muihin sopimuksiin
tuomion tai
muun päätöksen pätevyydestä
tai täytäntöönpa
-
likningen må innehålla
örn tvångsmedel ej vinna
tillämpning.
Artikel 10.
Vad i denna konvention
stadgas om giltighet av
dom innebär ej ändring
i artikel 22 i konventionen
den 6 februari 1931
innehållande internationellt
privaträttsliga bestämmelser
örn äktenskap,
adoption och förmynderskap
och föranleder ej, att
dom i så beskaffat mål
som där avses varder
gällande i andra fall än i
samma artikel omförmälas.
Verkställighet av
dom, som äger giltighet
jämlikt nämnda artikel,
må äga rum enligt artiklarna
4—9 i denna
konvention.
Har i Danmark, Island
eller Norge meddelats
dom, som innefattar tilllämpning
av lagstiftningen
örn makars förmögenhetsförhållanden,
skall
denna konvention ej å
domen tillämpas i Finland
eller Sverige, såframt
tvisten där skolat
bedömas enligt landets
äldre äktenskapslagstiftning.
Denna konvention gäller
ej beslut eller förlikning
angående familj er
ättslig underhållsplikt och
medför ej ändring i konventionen
den 10 februari
1931 angående indrivning
av underhållsbidrag.
Ej heller innebär konventionen
ändring i de
föreskrifter, som i andra
konventioner äro givna
om giltighet eller verk
-
Kungl. Majlis proposition nr 205.
13
urskuröurinn eöa ssettin
kann aö kveöa å nm
fmngunarråöstafanir.
10. grein.
Äkvseöini j>essumsamningi
um réttargildi döma
breyta aö engu leyti
22. gr. i samningi fia
6. februar 1931, er hefir aö
geyma aljrjööleg einkamålaréttaråkvteöi
um
hjuskap, mttleiöingu og
lögråö, og leiöa ekki af
sér, aö domar eöa urskuröir
um slik mål fåi
gildi i öörum tilfellum,
en j>ar er åkveöiö. Fullnog
ju dömsurskuröa, sein
gildi hata samkvsemt
nefndri grein, må krefjast
samkvismt 4.—9. grein
j)essa samnings.
Nu hoör i Danmörku,
å Islandi eöa i Noregi
veriÖ dtemdur dömur, jiar
sem beitt er åkvfeöum
löggjafarinnar um tjårmål
bjöna, og skal j)å
samningur f»essi ekki nå
til dömsins i Finnlandi
eöa Svij)jöö, ef jaar heföi
ått aö gera lif um deiluatriöiö
samkveemt eldri
hjuskaparlöggjöf landsins.
Samningur jaessi nser
ekki til döma, urskuröa
né såtta um meölagsskyldu
i sifjamålum og
breytir aö engu leyti
samningnuin Ira 10. februn
r 1931 um innheimtu
meölaga.
Samningurjiessi breytir
ekki heldur i neimi
åkvteöum jaeim, sem eru
i (lörum samningum, um
fullnaegju döma og
forliket måtte inneholde
örn tvangsmidler.
Artikkel 10.
Bestemmelsene i denne
konvensjon om den bindande
virkning av dommer
gjor ingen förändring
i artikkel 22 i konvensjonen
av 6 februar 1931,
inneholdende internasjonal-privatrettslige
bestemmelser
örn ekteskap, adopsjon
og vergemål, og medforer
ikke at avgjorelsen
i en sak av sådan art
tillägges gyldighet i andre
tilfelle enn der bestemt.
Fullbyrdelse av judicielle
avgjorelser som har gyldighet
efter nevnte artikkel,
kan kreves efter
artiklene 4—9 i denne
konvensjon.
Er der i Danmark, Island
eller Norge avsagt
fen dom som gjor an vendele
av lovgivningen örn
ektefellers formuesforhold
skal denne konvensjon ikke
anvendes på dommen
i Finnland eller Sverige
såfremt tvisten der skulde
ha vseret bedömt efter
landets eldre ekteskapslovgivning.
Denne konvensjon omfatter
ikke avgj ©reiser og
forlik om familierettslig
underholdsplikt og gjor
ingen förändring i konvensjonen
av 10 februar
1931 angående inndrivning
av underholdsbidrag.
Heller ikke gjor konvensjonen
nogen förändring
i do bestemmelser
som inneholdes i andre
konvensjoner om gyldig
-
likningen må innehålla
om tvångsmedel ej vinna
tillämpning.
Artikel 10.
Vad i denna konvention
stadgas örn giltighet av
dom innebär ej ändring
i artikel 22 i konventionen
den 6 februari 1931
innehållande internationellt
privaträttsliga bestämmelser
örn äktenskap,
adoption och förmynderskap
och föranleder ej, att
dom i så beskaffat mål
som där avses varder
gällande i andra fall än i
samma artikel omförmälas.
Verkställighet av
dom, som äger giltighet
jämlikt nämnda artikel,
må äga rum enligt artiklarna
4—9 i denna
konvention.
Har i Danmark, Island
eller Norge meddelats
dom, som innefattar tilllämpning
av lagstiftningen
örn makars förmögenhetsförhållanden,
skall
denna konvention ej å
domen tillämpas i Finland
eller Sverige, såframt
tvisten där skolat
bedömas enligt landets
äldre äktenskapslagstiftning.
Denna konvention gäller
ej beslut eller förlikning
angående familjerättsligunderhållspliktoch
medför ej ändring i konventionen
den 10 februari
1931 angående indrivning
av underhållsbidrag.
Ej heller innebär konventionen
ändring i de
föreskrifter, som i andra
konventioner äro givna
om giltighet eller verk
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr %05.
den eller Fuldbyrdelsen
af Domme og andre Afgorelser.
Artikel 11.
Denne Konvention
kommer ikke til Anvendelse
paa Afgorelser og
Forlig vedrorende:
1. Slagt,skab, Arveret,
Arvingers Ansvar for
Gäld, Dodsboskifte, Konkursbebandling,
Tvangsakkord
udenfor Konkurs
eller Afkrseftelse i Tilfalde
af Konkurs;
2. Ejendomsret eller anden
Ret över fast Ej endom
i en af de andre Stater,
Förpligtelse til at
träffe Dispositioner med
Hensyn til saadanne Rettigheder
eller Folgerne af
Misligholdelse af Forpligtelsen;
3.
Skatter eller Af gifter
til Stat eller Kommune
eller andre offentligretlige
Forliold, selvom Afgorelsen
maatte vare truffet
i de for borgerlige Sager
galdende Former.
Paa Afgorelser, der er
truffet af de sserlige Domstole
for Arbejdstvistigheder,
finder Konventionen
ikke Anvendelse.
Artikel 12.
Konventionen medford’
ikke Förpligtelse til at an
-
nesta otettuja määräyksiä.
11 artikla.
Täta sopimusta ei sovelleta
päätökseen eika
sovintoon, joka koskee:
1. syntyperää, perintöön
tai testamenttiin perustuvaa
oikeutta, kuolinpesän
selvitystä tai jakoa
talu vastuuta vainajan
veloista, velallisen
asettamista konkurssiin,
julkisen akordineuvottelun
aloittamista konkurssitta,
muita konkurssituomarin
tai -tuomioistuimen
harkinnasta riippuvia
kysymyksiä tabi konkurssista
aiheutuvaa oikeustoimen
tai muun toimenpiteen
pätemättömyyttä;
2.
omistus- tai muuta
oikeutta toisessa sopimusvaltiossa
olevaan kiinteään
omaisuuteen tahl velvollisuutta
ryhtyä selista
oikeutta koskevaan
toimeen tai tällaisen velvollisuuden
täyttämättä
jättämisestä aiheutuvia
seuraamuksia;
3. veroa tai muuta valtiolle
tabi kunnalle menevää
maksua taikka muuta
julkisoikeudellista kysymystä,
vaikka asia olisikin
käsitelty riitaasioista
säädetyssä järjestyksessä.
Päätöksiin, jotka työriitaisuuksia
käsittelevä
erikoistuomioistuin on antanut,
ei tätä sopimusta
so velleta.
12 artikla.
Tärna sopimus ei velvoita
tunnustamaan eikä
ställigbet av dom eller
annat beslut.
Artikel 11.
Denna konvention har
ej avseende å beslut eller
förlikning som gäller:
1. börd, rätt på grund
av arv eller testamente,
boutredning eller skifte
efter död man eller ansvarighet
för den dödes
gäld, gäldenärs försättande
i konkurs, inledande av
offentlig ackordsförhandling
utan konkurs, andra
på konkursdomares eller
konkursdomstols prövning
beroende frågor eller
rättshandlings eller annan
åtgärds ogiltighet på
grund av inträffad konkurs;
2.
äganderätt eller annan
rätt till fast egendom
i främmande fördragsslutande
stat eller skyldighet
att träffa förfogande om
dylik rätt eller påföljd av
sådan skyldighets åsidosättande;
-
3. skatt eller annan avgift
till stat eller kommun
eller annan fråga
av offentligrättslig art,
ändå att saken behandlats
i den för tvistemål
stadgade ordning.
A beslut, som meddelats
av särskild domstol
för arbetstvister, har konventionen
ej avseende.
Artikel 12.
Konventionen medför
ej förpliktelse att erkänna
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
annara urskuröa.
11. grein.
Samningur Jessi nser
ebki til döma, urskuröa
né ssetta um:
1) frBendsemi,erföarétt,
åbyrgö erfingja å skuldum,
skifti dånarbua,
meöferö Jrotabua, nauöasamninga
än gjäldJrotaskifta,
eöa riftingu réttargernings
viö gjaldjrot;
2) eignarrétt eda annan
rött ytir fasteign i einbverju
hinna rikjanna,
skyldu til aö gera råöstafanir
um slik réttindi
eda afleiöingar af vanraäkslu
skyldunnar;
3) skatta o g gjöld til
rikis eöa sveitar- eöa
bsejarfélags eöa önnur
mål opinbers réttar,
jafnvel Jött dömurinn
eöa iirskuröurinn hafi
veriö kveöinn upp i sama
formi, sem venja er um
einkamål.
Samningurinn nser
ekki til lirskuröa, sem
felt hata sérstakir domstolar
i atvinnudeilum.
12. grein.
Af samningnum leiöir
ekki skylda til aö viöur
-
heten eller fullbyrdelsen
av dommer og andre avgjorelser.
Artikkel 11.
Denne konvensjon kommer
ikke til anvendelse på
avgjorelser og forlik som
gj elder:
1. slektskap, arvered,
arvingers ansvar for gjeld,
dodsboskifte, konkursbehandling,
offentlig akkordforhandling
eller omstotelse
eller tilsidesettelse
av rettsstiftelser på grunn
av konkurs;
2. eiendomsrett eller annen
rett över fast elendora
i en av de andre stater,
förpliktelse til å treffe
nogen forfoining med hänsyn
til sådanne rettigheter
eller folgene av at
förpliktelsen ikke opfylles;
3. skatter eller avgifter
til stat eller kommune
eller andre offentligrettslige
forhold, selv om avgjorelsen
er truffet i de
former som gjelder for
borgerlige saker.
På avgjorelser som er
truffet av de saul i ge domstoler
for arbeidstvister
får konvensjonen ikke anvendelse.
Artikkel 12.
Konvensjonen medforer
ikke förpliktelse til
lb
ställighet av dom eller
annat beslut.
Artikel 11.
Denna konvention har
ej avseende å beslut eller
förlikning som gäller:
1. börd, rätt på grund
av arv eller testamente,
boutredning eller skifte
efter död man eller ansvarighet
för den dödes
gäld, gäldenärs försättande
i konkurs, inledande av
offentlig ackordsförhandling
utan konkurs, andra
på konkursdomares eller
konkursdomstols prövning
beroende frågor eller
rättshandlings eller annan
åtgärds ogiltighet på
grund av inträffad konkurs;
2.
äganderätt eller annan
rätt till fast egendom
i främmande fördragsslutande
stat eller skyldighet
att träffa förfogande om
dylik rätt eller påföljd av
sådan skyldighets åsidosättande;
-
3. skatt eller annan avgift
till stat eller kommun
eller annan fråga
av offentligrättslig art,
ändå att saken behandlats
i den för tvistemål
stadgade ordning.
Å beslut, som meddelats
av särskild domstol
för arbetstvister, har konventionen
ej avseende.
Artikel 12.
Konventionen medför
ej förpliktelse att erkänna
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
erkende eller fuldbyrde en
Afgorelse eller et Forlig,
naar dette aabenbart vilde
vane uforeneligt med Landets
Retsorden.
Artikel 13.
Konventionen kommer
ikke til Anvendelse paa
Afgorelser, som er truffet,
eller Forlig, som er indgaaet
for Konventionens
Ikrafttrseden.
Artikel 14.
Konventionen skal ratificeres,
og Ratifikationsdokumenterne
skal deponeres
i det danske Udenrigsministeriums
Arkiv,
saa snart ske kan.
Konventionen fräed er i
Kraft mellem de ratificerende
Stater den 1. Januar
eller den 1. Juli, der indtraeder,
naar tre Maaneder
er f orlobet, efter at mindst
tre af Staterne har deponeret
deres Ratifikationsdokumenter.
I Forhold
til senere ratificerende Stater
trseder Konventionen
i Kraft den 1. Januar eller
den 1. Juli, der indtrseder,
naar tre Maaneder er forlobet
efter Deponeringen
af Ratifikationsdokumentet.
Enhver af Staterne kan
i Forhold til hver af de
andre opsige Konventionen
med en Frist af eet
Aar til Ophor en 1. Januar
eller en 1. Juli.
Til Bekräftelse heraf
har de respektive befuldmsegtigede
undertegnet
panemaan täytäntöön
päätöstä tai sovintoa, millom
tunnustaminen tai
täytäntöönpano ilmeisestiolisi
maan oikeusjärjestykseen
soveltumatonta.
13 artiläa.
Täta sopimusta ei ole
sovellettava päätöksiin,
jotka on annettu, eika sovintoihin,
jotka on tehty
ennen sen voimaan tuloa.
14 artikla.
Tärna sopimus on ratifioitava
ja ratifioimiskirjat
talletettava Tanskan
ulkoasiainministeriön
arkistoon niin pian kurn
tärna voi tapahtua.
Sopimus tulee voimaan
ratifioineiden valtioiden
kesken sen tammi- tai
heinäkuun 1 päivänä, joka
lähinnä seuraa kolmén
kuukauden kuluttua siitä,
kun ratifioimiskirjat on
kolmén valtion puolesta
talletettu. Myöhemmin ratifioineen
valtion suhteen
sopimus tulee voimaan
sen tammi- tai heinäkuun
1 päivänä, joka lähinnä
seuraa kolmén kuukauden
kuluttua siitä, kun ratifioimiskirja
on sen valtion
puolesta talletettu.
Jokainen sopimus valtio
voi jokaisen muun sopimusvaltion
suhteen sanoa
irti sopimuksen, joka siloin
lakkaa olemasta voimassa
sen tammi- tai heinäkuun
1 päivän alusta
lukien, joka lähinnä seuraa
vuoden kuluttua siitä, kun
irtisanominen tapahtui.
Tämän vakuudeksi ovat
asianomaiset valtuutetut
allekirjoittaneet tämän so
-
eller verkställa beslut eller
förlikning, där detta uppenbarligen
vore oförenligt
med landets rättsordning.
Artikel 13.
Konventionen skall ej
äga tillämpning å beslut
som meddelats eller förlikning
som ingåtts före
konventionens ikraftträdande.
Artikel 14.
Konventionen skall
ratificeras, och ratifikationshandlingarna
skola
deponeras i danska utrikesministeriets
arkiv så
snart ske kan.
Konventionen träder i
kraft mellan de ratificerande
staterna den 1 januari
eller den 1 juli, som
infaller näst efter det
tre månader förflutit från
det ratifikationshandlingarna
för tre av staterna
deponerats. I förhållande
till stat som sedermera
ratificerat träder konventionen
i kraft den 1 januari
eller den 1 juli, som
infaller näst efter det tre
månader förflutit från det
ratifikationshandlingen
för den staten deponerades.
Envar av staterna kan
i förhållande till envar av
de övriga uppsäga konventionen
till upphörande
från och med den 1 januari
eller den 1 juli, som
infaller näst efter ett år
sedan uppsägningen skedde.
Till bekräftelse härav
hava de respektive fullmäktige
undertecknat
Kungl. May.ts proposition nr 205.
17
kenna eda fullneegja
demi, urskuröi eda saett,
Degar augljöst er, ad
jad mundi vera ösamrymanlegt
réttarskipulagi
landsfs.
13. grein.
Samningurinn neer
ekki til döma né hrskuröa,
sem upp hata verid
kvednir, né ssetta, sem
gerdar hata verid, ådur en
samningurinn gekk i gil di.
11. grein.
Samning pennan skal
fullgilda og skal fullgildingarskjölunum
komid
tyrir til geymslu i
skjalasafni utanrikismålåråduneytisins
danska,
svo fljött sem audid
er.
Milli Jjeirra rikja, er
J)å hata fullgilt samningmn,
gengur hann i gildi
hinn 1. janmar eda 1. jiili
nystan eftir ad Jmr månudir
eru lidnir fia bvi,
er fullgildingarskjölum
ad minsta kosti jjriggja
rikjanna behr verid komid
tyrir til geymslu.
Gagn vart rikjum, er sidar
fullgilda, gengur samningurinn
i gildi 1. j andar
eda 1. juli mestan eftir
ad jirir månudir eru lidnir
Ira jivi ad fullgildingarsbjalinu
var komid tyrir
til geymslu.
Sérhvert rikjanna getur
sagt samningnum
upp gangvart sérhverju
hinna rikjanna med 1 års
uppsagnarfresti, svo ad
hann gangi ur gildi 1.
januar eda 1. juli.
fiessu til stadfestingar
hata umbodsmennirnir
undirritad samning jienn
Bihang
till riksdagens p‘
å anerkjenne eller fullbyrde
en avgjorelse eller
et forlik når dette åpenbart
vilde vare uf orenelig
med landets rettsorden.
Artikkel 13.
Konvensjonen kommer
ikke til anvendelse på
avgjorelser som er truff et
eller forlik som er sluttet
for konvensjonens ikrafttreden.
Artikkel 14.
Konvensjonen skal ratificeres,
og ratifikasjonsdokumentene
skal deponens
i det danske Utenriksministeriums
arkiv så
snart skje kan.
Konvensjonen trer i
kraft mellem de ratificerende
stater den 1 januar
eller den 1 juli som
inntref fer når tre måneder
er forlopet efteråt minst
tre av statene har deponert
sine ratif ikasjonsdokumenter.
I forhold
til senere ratif icerende stater
trer konvensjonen i
kraft den 1 januar eller
den 1 juli som inntref fer
når tre måneder er forlopet
fra deponeringen av
ratif ikationsdokumentet.
Enhver av statene kan
i forhold til hver av de
andre si op konvensjonen
med en frist av ett år til
ophor den påfolgende 1
januar eller 1 juli.
Til bekräftelse herav
har de respektive befullmektigede
undertegnet
okoll 1932. 1 sami. lis
eller verkställa beslut eller
förlikning, där detta uppenbarligen
vore oförenligt
med landets rättsordning.
Artikel 13.
Konventionen skall ej
äga tillämpning å beslut
som meddelats eller förlikning
som ingåtts före
konventionens ikraftträdande.
Artikel 14.
Konventionen skall
ratificeras, och ratifikationshandlingarna
skola
deponeras i danska utrikesministeriets
arkiv så
snart ske kan.
Konventionen träder i
kraft mellan de ratificerande
staterna den 1 januari
eller den 1 juli, som
infaller näst efter det
tre månader förflutit från
det ratifikationshandlingarna
för tre av staterna
deponerats. I förhållande
till stat som sedermera
ratificerat träder konventionen
i kraft den 1 januari
eller den 1 juli, som
infaller näst efter det tre
månader förflutit från det
ratifikationshandlingen
för den staten deponerades.
Envar av staterna kan
i förhållande till envar av
de övriga uppsäga konventionen
till upphörande
från och med den 1 januari
eller den 1 juli, som
infaller näst efter ett år sedan
uppsägningen skedde.
Till bekräftelse härav
hava de respektive fullmäktige
undertecknat
ift. (Nr 205.) 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.
naervaerende Konvention
og forsynet den med deres
Segl.
Udfserdiget i Köbenhavn
i et Eksemplar paa
Iwert af folgende Sprog:
Dansk, Finsk, Isländsk,
Norsk og Svensk, og for
det svenske Sprogs Vedkommende
i to Tekster,
en for Finland og en for
Sverige, den 16. Mårts
1932.
P. Munch.
(L. s.)
pimuksen ja varustaneet
sen sineteillään.
Allekirjoitettu Köpenhaminassa
yhtenä suomen-,
tanskan-, islannin-,
norjan- ja ruotsinkielisenä
kappaleena, ruotsinkielisen
tekstin käsittäessä
kaksi eri tekstiä, toisen
Suomea ja toisen Ruotsia
varten, maaliskuun 16.
päivänä 1932.
denna konvention och försett
densamma med sina
sigill.
Som skedde i Köpenhamn,
i ett exemplar på
finska, danska, isländska,
norska och svenska språken,
och försåvitt angår
svenska språket i två
texter, en för Finland
och en för Sverige, den
16 mars 1932.
Onni Talas.
(L. s.)
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 805.
an og sett un dir hann
innsigli sin.
Gert i Kaufmann ahöfn
i einu eintaki å islensku,
dönsku, finsku, norsku
og ssensku, og aö f)vi er
ssenskuna snertir i tveim
textum, dörum tyrir Finnland
og dörum tyrir Svi|>jöö,
|>ann 16. mårts 1932.
Sveinn Björnsson,
(l. s.)
nservserende konvensjon
og försynt den med sine
segh ......
Utferdiget i Kiöbenhavn
i ett eksemplar på
hvert av folgende sprog:
norsk, dansk, finsk, isländsk
og svensk, og for
det svenske sprogs vedkommende
i to tekster, en
for Finnland og en for
Sverige, den 16 mårts
1932.
Emil Huitfeldt,
(l. s.)
denna konvention och försett
densamma med sina
sigill. to
Som skedde i Köpenhamn,
i ett exemplar på
svenska, danska, finska,
isländska och norska språken,
och försåvitt angår
svenska språket i två
texter, en för Sverige
och en för Finland, den
16 mars 1932.
Under förbehåll örn
ratifikation av Kungl.
Maj :t med Kiksdagens
samtycke.
0. Ewerlöf.
(L. S.)
20
Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.
Förslag
till
Lag om erkännande och verkställighet av dom, som meddelats i Danmark,
Finland, Island eller Norge.
Härigenom förordnas sorn1 följer:
1 §•
Lagakraftägande dom, som i Danmark, Finland, Island eller Norge givits i
tvistemål eller i brottmål meddelats angående skadestånd, vare gällande jämväl
här i riket.
Med dom förstås i denna lag domstols beslut, som innebär avgörande av huvudsaken.
2 §•
Lika med lagakraftägande dom anses i denna lag:
1. utslag, varigenom överexekutor i Finland efter lagsökning ålagt någon betalningsskyldighet
och för vilket tiden för besvärs anförande gått till ända;
2. förlikning, som ingåtts inför förlikningskommission eller domstol; samt
3. lagakraftägande beslut, som i tvistemål, i domen eller under rättegången,
meddelats angående ersättning för rättegångskostnad eller gottgörelse till vittne
eller sakkunnig.
3 §•
Dom, som, på grund av svarandens utevaro, mot honom givits av domstol i
första instans i Danmark, Island eller Norge, så ock tredskodom eller annan
dom, som blivit av underrätt eller överexekutor i Finland given mot svarande,
som ej avgivit svaromål, vare ej gällande, med mindre:
1. svaranden, vid målets anhängiggörande genom stämning, lagsökning eller
inkallelse till förlikningskommission, hade hemvist eller anmäld firma i den stat,
där domen gavs, eller styrelse, som hade att företräda svaranden, då ägde sitt
säte därstädes, eller delgivningen skett med ombud, som svaranden enligt lag
var pliktig att hava i den staten; eller
2. bindande överenskommelse var träffad örn målets upptagande av den domstol,
där domen gavs; eller
3. domen angår skadestånd för garning, som begåtts i den stat, där domen
gavs, och svaranden under vistelse därstädes personligen fått del av stämningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
21
Vad nu är sagt galle ock i fråga om dom, som i någon av förenämnda fyra
stater blivit av högre rätt meddelad mot svarande, som uteblivit såväl där som
i första instans.
4 §.
Beslut eller förlikning, som enligt 1—3 §§ äger giltighet bär i riket och varå
verkställighet kan vinnas i den stat, där beslutet gavs eller förlikningen ingicks,
skall på begäran här verkställas.
5 §•
Ansökan örn verkställighet göres hos överexekutor.
6 §•
Vid ansökan örn verkställighet av beslut skall fogas:
1. beslutet i huvudskrift eller av vederbörande myndighet styrkt avskrift;
2. bevis att beslutet äger laga kraft och är av sådan beskaffenhet som sägs
i 1 eller 2 §, samt att verkställighet kan ske i den stat, där beslutet gavs; samt
3. där fråga är örn dom, som avses i 3 §, bevis som utmärker, att domen
enligt nämnda paragraf är gällande.
Sökes verkställighet av förlikning, skall vid ansökningen fogas av behörig
myndighet styrkt avskrift av förlikningen, ävensom bevis att förlikningen är
ingången inför förlikningskommission eller domstol och kan verkställas i den
stat, där den träffats.
Handling, som är avfattad på finska eller isländska språket, skall vara åtföljd
av styrkt översättning till danska, norska eller svenska språket.
7 §•
Bevis, som i 6 § sägs, skall vara utfärdat:
i Danmark, Finland och Island av justitieministeriet; samt
i Norge av justisdepartementet.
8 §.
Överexekutor företage ansökningen till prövning utan motpartens hörande;
dock må tillfälle till yttrande beredas honom, när särskilda skäl därtill äro.
9 §.
Varder ansökningen av överexekutor bifallen, gälle i avseende å verkställigheten
vad örn svensk domstols lagakraftägande dom är stadgat; och skall förty
vad beslutet eller förlikningen må innehålla örn tvångsmedel ej vinna tillämpning.
10 §.
Denna lag har ej avseende å:
1. dom i mål angående boskillnad, hemskillnad, äktenskapsskillnad, återgång
av äktenskap, adoptivförhållandes stiftande eller hävande, omyndighetsförkla
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
ring eller sådan förklarings hävande, eller dom sorn, i samband med hemskillnad,
äktenskapsskillnad eller äktenskaps återgång, givits örn bodelning mellan
makarna, skadestånd eller vårdnaden örn barnen eller ock senare, i särskilt
mål, givits i fråga, som sist är sagd; dock att vad i 4—9 §§ stadgas örn verkställighet
skall äga tillämpning å domen, därest denna enligt vad särskilt är
stadgat skall gälla här i riket;
2. dom, som meddelats i Danmark, Island eller Norge och innefattar tillämpning
av lagstiftningen örn makars förmögenhetsförhållanden, såframt tvisten
här i riket skolat bedömas enligt lagstiftning, som gällde före nya giftermålsbalkens
ikraftträdande;
3. beslut eller förlikning angående familjerättslig underhållsplikt;
4. beslut eller förlikning, som gäller börd, rätt på grund av arv eller testamente,
boutredning eller skifte efter död man eller ansvarighet för den dödes
gäld, gäldenärs försättande i konkurs, inledande av offentlig ackordsförhandling
utan konkurs, andra på konkursdomares eller konkursdomstols prövning
beroende frågor eller rättshandlings eller annan åtgärds ogiltighet på grund av
inträffad konkurs;
5. beslut eller förlikning i fråga örn äganderätt eller annan rätt till fast
egendom i annan stat än den, där domen eller förlikningen tillkom, eller örn
skyldighet att träffa förfogande örn dylik rätt eller örn påföljd av sådan skyldighets
åsidosättande;
6. beslut rörande skatt eller annan avgift till stat eller kommun eller annan
fråga av offentligrättslig art, ändå att saken behandlats i den för tvistemål
stadgade ordning.
Å beslut, som meddelats av särskild domstol för arbetstvister, har denna lag
ej avseende.
11 §•
Denna lag medför ej förpliktelse att erkänna eller verkställa beslut eller
förlikning, där detta uppenbarligen vore oförenligt med rättsordningen här i
riket.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer men skall ej äga
tillämpning å beslut som meddelats eller förlikning som ingåtts före nämnda
dag.
Genom denna lag upphäves förordningen den 15 juni 1861 örn verkställighet
i Sverige av domar och utslag, meddelade av domstol i konungariket Danmark;
dock att nämnda förordning fortfarande skall äga tillämpning å beslut som
meddelats eller förlikning som ingåtts före lagens ikraftträdande. I vad eljest
är stadgat örn giltighet eller verkställighet i vissa fall av utländsk domstols
beslut göres ej ändring genom denna lag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 805.
23
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 8 maj 1931.
N ärvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,
Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, anmäler ett av lagberedningen
den 4 maj 1931 avgivet betänkande,1 däri under rubriken Lagberedningens
förslag angående vissa internationella rättsförhållanden III intagits
av särskilda delegerade uppgjorda, av motiv åtföljda förslag dels till konvention
mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge örn erkännande
och verkställighet av domar och dels till lag örn erkännande och verkställighet
av dom, som meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över i lagberedningens
betänkande innefattade förslag måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
1 Statens off. utredn. 1931: 9.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj. ts lagråd den 1 juni 1931.
Närvarande:
justitieråden Christiansson,
Edelstam,
Stenbeck,
regeringsrådet Afzelius.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 8 maj 1931,
hade Kungl. Maj.-t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag dels
till konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om erkännande
och verkställighet av domar och dels till lag örn erkännande och
verkställighet av dom, som meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av ledamoten i lagberedningen, revisionssekreteraren Erik Lind.
Lagrådet yttrade:
Konventionsförslaget.
Enligt det remitterade, av delegerade för de nordiska staterna framlagda
förslaget till konvention örn erkännande och verkställighet av domar skola
lagakraftvunna domar, som i någon av staterna meddelats i tvistemål, samt
vissa med sådana domar jämställda andra domar eller utslag, förlikningar och
beslut vara gällande och verkställbara även i de övriga staterna. Såsom förutsättning
för rättskraft och exigibilitet uppställes ej prövning i exekutionsiandet
av den dömande myndighetens behörighet. Allenast då dom givits mot
utebliven svarande, fordras enligt förslaget undersökning, örn svaranden eller
själva målet ägde sådan anknytning till domslandet, att domen bör mot honom
tillerkännas rättskraft och exigibilitet inom de övriga staterna. Med den
allmänna ståndpunkt förslaget sålunda intager hava de stora svårigheter undvikits,
som äro förknippade med uppställandet av regler för domstols internationella
kompetens, och ett särskilt exekvaturförfarande i exekutionslandet
har ej blivit erforderligt. Att enighet örn dessa förslagets huvudgrunder kunnat
vinnas är naturligen beroende av den rättslikhet, som på betydelsefulla
områden består inom de nordiska ländernas lagstiftning, samt det där rådande
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
25
ömsesidiga förtroendet för de olika ländernas domstolsväsen. Med hänsyn
härtill och till de föreslagna undantagen från konventionens tillämplighetsområde
— som gälla sådana tvister, i vilka frågan örn domstols internationella
behörighet har särskild betydelse — anser lagrådet betänkligheter icke möta
mot den vidsträckta omfattning, i vilken rättskraft och exigibilitet inom konventionens
tillämplighetsområde förlänas lagakraftvunna domar och därmed
jämställda förlikningar och beslut, utan fasthellre det böra hälsas med tillfredsställelse,
att utsikt vunnits till en konvention i detta ämne mellan samtliga
nordiska stater på en så omfattande grundval som här föreslagits.
Artikel 1.
För verkställighet i Danmark av svensk dom kräves enligt 1861 års konvention,
att domen jämlikt svensk lag må verkställas i överensstämmelse med vad
som gäller om lagakraftvunnen dom. Enligt 49 § utsökningslagen verkställes
efter vadetidens utgång tredskodom såsom lagakraftvunnen, om ej domstol,
till vilken talan örn återvinning instämts, annorledes förordnar. Det föreligger
således för närvarande ej hinder mot verkställighet av svensk tredskodom
i Danmark, även örn tid för återvinningstalans anställande ej gått till ända.
Däremot skall enligt artikel 1 i den föreslagna konventionen tredskodom, som
meddelats i Sverige eller Finland, ej anses såsom lagakraftägande och följaktligen
ej heller kunna verkställas, förrän tid till återvinning gått till ända. Den
begränsning i fråga örn verkställigheten av domar, som sålunda, föreslagits,
är synnerligen ingripande. Örn det bortses från mål angående familjerättsliga
förhållanden, kvarlåtenskap och fast egendom, var antalet avgjorda tvistemål
år 1928 vid häradsrätterna 10,721 och vid rådstuvurätterna 15,778 samt
år 1929 vid häradsrätterna 10,758 och vid rådstuvurätterna 15,713. Av
dessa mål avgjordes genom tredskodom år 1928 vid häradsrätterna 5,154 och
vid rådstuvurätterna 4,089 samt år 1929 vid häradsrätterna 5,322 och vid
rådstuvurätterna 3,874. En stor del av de vid rådstuvurätterna genom tredskodom
avgjorda målen äro växelmål. Dessa siffror visa, att det är en betydande
grupp domar — bland vilka en del på grund av sin natur böra erhålla
snabb verkställighet -— som ej skulle kunna verkställas enligt konventionsförslaget,
då tid för vad är förbi och de således i Sverige äro verkställbara såsom
lagakraftvunna domar. Att detta skulle innebära en stor olägenhet är uppenbart.
Och sakliga skäl synas lagrådet icke medföra behov av ett så vittgående
undantag. Lagrådet har i fråga om förekomsten av återvinningstalan mot
tredskodomar inhämtat från statistiska centralbyrån, att sådan talan instämts
under år 1928 mot 17 domar d. v. s. 0.18 % av hela antalet under år 1928 meddelade
tredskodomar (9,243) och under år 1929 mot 16 domar d. v. s. 0.17 %
av hela antalet under år 1929 meddelade tredskodomar (9,196). Om hänsyn
vidare tages därtill, att ändring av tredskodomen kan antagas ske allenast i en
del av de fall, då talan örn återvinning instämts, synes det ytterst osannolikt,
att praktisk olägenhet skulle vållas av att verkställighet av tredskodomar efter
vadetidens utgång medgåves. Det skulle säkerligen bliva utomordentligt sällsynt,
att i en av våra grannstater skulle komma att påkallas verkställighet av
26
Kungl. Maj-As proposition nr 205.
en tredskodom, vilken ej blir bestående. Det synes därför lagrådet synnerligen
önskvärt, om genom konventionen kunde medgivas, att tredskodom finge, utan
avvaktande av återvinningstidens utgång, verkställas såsom lagakraftägande
dom, när sådan verkställighet får ske inom domslandet.
Artikel.
Jämlikt uttrycklig föreskrift i artikel 1 avses med dom allenast domstols
beslut, som innebär avgörande av huvudsaken, således icke tillika ett i samband
därmed givet beslut, varigenom part ålagts gälda motparten ersättning för rättegångskostnad.
I vad mån dylika beslut falla under konventionens tillämpning,
behandlas i artikel 2 punkt 3.
Enligt artikel 2 punkt 1 skall lika med dom i konventionen anses utslag, varigenom
överexekutor i Finland eller Sverige efter lagsökning ålagt någon betalningsskyldighet.
Särskild bestämmelse angående beslut örn kostnadsersättning
i lagsökningsmål är ej given. Avfattningen av sistnämnda stadgande synes
emellertid icke motsäga den uppenbarligen avsedda tolkningen, att med
betalningsskyldighet här menas jämväl förpliktelse att gälda ersättning för
kostnaderna i lagsökningsmålet, där sådan — i regel med ett obetydligt belopp
— i utslaget tillerkänts sökanden.
Däremot lärer överexekutors beslut örn sådan ersättning för kostnad, som
enligt 196 § utsökningslagen i lagsökningsmål må tilläggas sökandens motpart,
då målet såsom tvistigt förvisas till domstol, icke vara hänförligt under ifrågavarande
bestämmelse. Att dylikt beslut bör falla utom konventionens tillämplighetsområde
lärer vara betingat redan av beslutets blott provisoriska giltighet.
Artikel 11.
Genom konventionen den 6 februari 1931 regleras frågorna örn adoptions
verkställande och adoptivförhållandes hävande. Däremot meddelas icke någon
regel örn adoptions rättsverkningar. Orsaken därtill har främst varit svårigheten
att mellan de olika staternas delegerade vinna enighet örn innebörden och
räckvidden av en sådan regel, särskilt med avseende å adoptionens verkan i
arvshänseende. Då det uppenbarligen ej är åsyftat, att den nu föreslagna konventionen
skall hava avseende å beslut eller förlikning, som gäller adoptions
rättsverkningar, torde i artikel 11 undantag böra göras därutinnan.
Lagförslaget.
Lagrådet erinrar örn sina yttranden vid artiklarna 1 och 11 i konventionsförslaget.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.
27
Utdrag av protokollet över justitiedepartement särenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 11 mars 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,
Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Efter gemensam beredning med t. f. chefen för utrikesdepartementet, statsrådet
Gyllenswärd, anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde,
frågan örn godkännande av ett av delegerade för Sverige, Danmark, Finland,
Island och Norge avgivet förslag till konvention mellan nämnda länder örn
erkännande och verkställighet av domar.
Föredraganden anför:
»Den 13 september 1929 har Kungl. Maj :t funnit gott att antaga en av danska
regeringen gjord inbjudan att deltaga i förhandlingar med danska, finska,
isländska och norska regeringarna örn avslutande av en konvention angående
ömsesidig verkställighet av domar.
Förhandlingar i ämnet hava sedermera ägt rum i Köpenhamn under tiden
den 30 oktober—den 9 november 1929, i Stockholm den 28 april—den 10 maj
1930 och i Oslo den 26 januari—den 7 februari 1931. Under mötena i Köpenhamn
och Oslo hava jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande förhandlingar förts
jämväl rörande vissa andra frågor.
Från svensk sida hava, enligt Kungl. Maj :ts förordnande, i förhandlingarna
deltagit, vid samtliga mötena, f. d. presidenten, ordföranden i lagberedningen
friherre Marks von Wurtemberg och presidenten Ekeberg samt, vid mötet i
Oslo, revisionssekreteraren Lind.
Såsom resultat av förhandlingarna föreligger ett av de delegerade uppgjort
förslag till konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge
om erkännande och verkställighet av domar. Till detta förslag hava de svenska
delegerade utarbetat särskilda motiv, varjämte av dem uppgjorts förslag
till lag örn erkännande och verkställighet av dom, som meddelats i Danmark,
Finland, Island eller Norge.
Svensk lag innehåller icke några allmänna bestämmelser om utländska do- Förslaget
mars erkännande och verkställighet. Endast beträffande utländsk myndighets till jf.°o*venbeslut,
varigenom hemskillnad eller äktenskapsskillnad blivit beviljad, givas —
28
Kungl. Majlis proposition nr 205.
i överensstämmelse med 1902 års Haagkonvention -—- allmänna regler, som innefatta
ett direkt erkännande av främmande dom. I vad rör förhållandet mellan
de fem nordiska staterna skola enligt en konvention den 6 februari 1931, som
trätt i kraft den 1 januari 1932, vissa beslut angående äktenskap, adoption och
förmynderskap, som meddelats i en av staterna, äga giltighet i de övriga. Stundom
har lagen förklarat utländska domar exigibla utan att i övrigt yttra sig
örn deras giltighet. Så har skett i anslutning till en del av Sverige biträdda
konventioner, t. ex. 1861 års konvention med Danmark angående verkställighet
av domar och konventionen den 10 februari 1931 mellan de nordiska staterna
angående indrivning av familjerättsliga underhållsbidrag.
Nu omförmälda fall, i vilka verkan tillerkännes åt utländska domar, äro ej
uttryck för en allmän princip utan ha tvärtom karaktären av undantag. Ett
ytterligare undantag utgör ovannämnda förslag till konvention örn erkännande
och verkställighet av domar.
Konventionen avser i främsta rummet lagakraftägande domar, som i en av
de fördragsslutande staterna givits i tvistemål eller i brottmål meddelats angående
skadestånd. Andra i brottmål uppkommande frågor — framförallt
ansvarsfrågor — falla ej under konventionen. Ärenden tillhörande jurisdictio
voluntaria omfattas ej heller av konventionen.
I konventionen gives en definition å uttrycket dom. Därmed förstås domstols
beslut, som innebär avgörande av huvudsaken. Härigenom uteslutas beslut,
som under rättegången meddelas angående processuella frågor. I och för
sig uteslutes genom definitionen också beslut angående rättegångskostnader,
men det tillägges att lagakraftägande beslut, som i tvistemål i domen eller under
rättegången meddelats angående ersättning för rättegångskostnad — liksom
angående gottgörelse till vittne eller sakkunnig — skall i konventionen
anses lika med lagakraftägande dom. Med sådan dom skall ock likställas förlikning,
som ingåtts inför förlikningskommission eller domstol, samt utslag
varigenom överexekutor i Finland eller Sverige efter lagsökning ålagt någon
betalningsskyldighet och för vilket tiden för besvärs anförande gått till ända.
Beträffande domar mot utebliven svarande hava särskilda regler givits. Sådana
s. k. kontumaciedomar skola endast under angivna förutsättningar vinna
erkännande. En kontumaciedom blir till att börja med gällande, örn svaranden
vid målets anhängiggörande hade hemvist eller anmäld firma i den stat, där
domen givits, eller styrelse, som hade att företräda svaranden, då ägde sitt
säte därstädes, eller delgivningen skett med ombud, som svaranden enligt lag
var pliktig att hava i den staten. Grunden för stadgandet är, att en kontumaciedom
ej bör vara gällande, med mindre svaranden hade så stark anknytning
till domslandet, att det rimligen kan begäras att han där sörjer för sitt
försvar.
Kontumaciedom blir vidare gällande, örn bindande överenskommelse var
träffad örn målets upptagande av den domstol, där domen gavs. Det är alltså
ej tillräckligt, att parterna i allmänhet avtalat örn målets behandling vid domstolarna
i viss stat, utan avtalet måste avse en bestämd domstol. Har svaranden
sålunda på förhand godtagit den domstol, där domen sedermera ges, före
-
Kungl. Maj:ts proposition nr Z05.
29
ligga ej de skäl, som eljest föranlett uppställande av förbehåll i fråga örn erkännande
av kontumaciedom.
Slutligen blir kontumaciedom gällande, örn den angår skadestånd för gärning,
som begåtts i den stat, där domen gavs, och svaranden under vistelse därstädes
personligen fått del av stämningen. Ett praktiskt exempel är skada,
som åstadkommits genom automobiltrafik. Delgivning av stämningen kan ske
under uppehåll, som inträffar när skadan förorsakas, eller vid ett senare tillfälle.
I fråga örn doms verkställande i annan fördragsslutande stat än den, där
domen meddelats, innebär förslaget, att verkställighet skall sökas hos viss i
konventionen angiven exekutiv myndighet, i Danmark eller Island fogden, i
Finland eller Sverige överexekutor och i Norge namsretten. Beslut örn verkställighet
meddelas i allmänhet utan motpartens hörande. Hans yttrande inhämtas
endast, när särskilda skäl därtill äro, såsom när ett uttalande örn ett
eller annat faktiskt förhållande är önskvärt.
Vid ansökning örn verkställighet skall fogas domen i huvudskrift eller bestyrkt
avskrift samt bevis att domen äger laga kraft. Vidare fordras bevis,
att domen är av sådan beskaffenhet som enligt det förut sagda är en förutsättning
för att den skall omfattas av konventionen, d. v. s. att fråga är örn dom,
som givits i tvistemål eller i brottmål meddelats angående skadestånd, och att
domen innebär avgörande av huvudsaken. Beviset behöver i denna del ej vara
specificerat, utan det är tillräckligt med ett allmänt intyg, att domen är av
sådan beskaffenhet, som sägs i de artiklar av konventionen, i vilka berörda
förutsättningar äro angivna. Bevis fordras också, att domen kan verkställas
i den stat, där den meddelades. Motsvarande bestämmelser hava givits beträffande
andra beslut än domar och angående förlikningar i vad dessa omfattas
av konventionen. När fråga är örn kontumaciedom, måste heviset utmärka,
att någon viss av de särskilda förutsättningarna för exekution av sådan dom är
uppfylld, d. v. s. antingen att svaranden genom hemvist eller på annat ovan
angivet sätt är anknuten till domslandet, eller att domstolen på grund av prorogation
varit behörig, eller ock att, örn domen angår skadestånd för gärning,
som begåtts i domslandet, svaranden där personligen mottagit kallelse till
svarsmål.
Nu anförda bevis utfärdas i Sverige av länsstyrelse och i de övriga länderna
av justitiedepartementet.
Handling, som är avfattad på finska eller isländska språket, skall vara åtföljd
av översättning till danska, norska eller svenska språket.
Beträffande sättet för verkställigheten föreskrives, att den i envar stat skall
ske enligt där gällande lag. Örn domen innehåller föreskrift, att något skall
fullgöras vid äventyr av tvångsmedel, såsom vitén eller fängelse, skall detta
ej gälla i exekutionslandet; däremot kunna vid exekutionen tvångsmedel åläggas
i sistnämnda land.
Förutnämnda konvention av år 1861 mellan Danmark och Sverige angående
verkställighet av domar skall upphöra vid förevarande konventions ikraftträdande.
I övrigt äger konventionen ej tillämpning rörande ämnen, som genom
andra konventioner reglerats.
30
Kungl. Maj :ts proposition nr 205.
Från konventionen äro undantagna avgöranden i vissa ämnen, som eljest på
grund av huvudregeln skulle ha fallit under konventionen. Hit höra successions
rättsliga spörsmål och konkursfrågor; dessa äro nämligen avsedda att
regleras genom särskilda konventioner, beträffande vilka förhandlingar mellan
de fem nordiska länderna för närvarande pågå. Undantagna äro vidare avgörande
angående börd, fast egendom i främmande fördragsslutande stat, skatt
eller annan avgift till stat eller kommun eller annan fråga av offentligrättslig
art samt beslut av särskild domstol för arbetstvister.
Med hänsyn till de lyckligtvis mycket begränsade områden, där inom de
särskilda konventionsstatema framträder principiell olikhet i rättsåskådning
— man har särskilt erinrat örn lagstiftningen mot spritmissbruk samt örn rättspraxis
rörande s. k. differensaffärer — göres i konventionen förbehåll örn rätt
att vägra erkännande eller verkställighet av beslut eller förlikning, vars tilllämpande
skulle vara oförenligt med landets rättsordning.
Lagrådet. Enligt statsrådsprotokoll den 8 maj 1931 har lagrådets utlåtande infordrats
över dels ifrågavarande konventionsförslag, dels berörda svenska lagförslag.
Lagrådet har den 1 juni 1931 avgivit utlåtande, därvid lagrådet, under framhållande
av önskvärdheten av att en konvention sådan som den föreslagna komme
till stånd, i två hänseenden framställt erinringar mot konventionsförslaget.
Den ena av dessa erinringar gäller förslagets art. 11 och är av närmast redaktionell
natur.
Den andra åter, som gäller förslagets art. 1, är av saklig innebörd. Enligt sagda
artikel samt de därmed sammanhängande artiklarna 4 och 6 uppställes såsom
villkor för att dom, som meddelats i en av de fördragsslutande staterna, skall
i de övriga erkännas såsom giltig och befordras till verkställighet, att domen
är lagakraftägande; och har i sammanhang härmed i art. 1 intagits en förklarande
bestämmelse, att tredskodom, som meddelats i Sverige eller Finland,
icke skall anses såsom lagakraftägande förrän tid till återvinning gått till
ända. I avseende å sistnämnda bestämmelse har lagrådet erinrat, att enligt
den mellan Sverige och Danmark gällande konventionen den 25 april 1861 angående
ömsesidig verkställighet av domar och utslag hinder ej möter för verkställighet
av svensk tredskodom i Danmark, även örn tid för återvinningstalans
anställande ej gått till ända. Lagrådet har vidare framhållit, hurusom den i
förslaget avsedda begränsningen vore synnerligen ingripande, i det att av de
vid underdomstolarna avdömda målen en avsevärd del avgjorts genom tredskodom,
och att bland dessa en stor del vore växelmål. Att sålunda en betydande
grupp domar — bland vilka en del på grund av sin natur borde erhålla snabb
verkställighet -— icke skulle kunna verkställas så snart tid för vad vore förbi,
har lagrådet ansett innebära en stor olägenhet. Lagrådet har icke funnit sakliga
skäl för ett så vittgående undantag, i vilket avseende lagrådet framhållit,
att enligt upplysningar från statistiska centralbyrån återvinningstalan blivit
under de två sista år, för vilka statistik föreligger, instämd i allenast 0''18 %
resp. 0''17 % av de tredskovis avgjorda målen; och då ändring i tredskodom kunde
antagas ske allenast i en del av de fall, då återvinningstalan instämts, måste
Kungl. Maj:ts proposition nr S05.
31
det enligt lagrådets mening bliva utomordentligt sällsynt, att i en av våra
grannstater skulle komma att påkallas verkställighet av en tredskodom, vilken
ej bleve beståndande. I betraktande härav har lagrådet funnit det synnerligen
önskvärt, örn genom konventionen kunde medgivas, att tredskodom finge, utan
avvaktande av återvinningstidens utgång, verkställas såsom lagakraftägande
dom, när sådan verkställighet finge ske inom domslandet.
Sedan i anledning av lagrådets yttrande — i samband med förhandlingar i
andra ämnen —- under september 1931 överläggningar ägt rum mellan samtliga
delegerade för de fem staterna, meddelade de svenska delegerade i skrivelse
till mig den 31 oktober 1931, att man ej å alla sidor funnit sig övertygad
om angelägenheten av den ifrågasatta jämkningen i den föreslagna art. 11; och
då denna jämkning syntes vara av huvudsakligen redaktionell art, ansåge sistnämnda
delegerade dess genomförande ej vara ovillkorligen nödigt.
Vad beträffar frågan örn tredskodoms erkännande och verkställande före
återvinningstidens utgång anförde de svenska delegerade, att man vid de förnyade
överläggningarna mellan samtliga delegerade enat sig örn, att hinder ej
borde möta för att konventionsförslaget underginge ändring i det av lagrådet
angivna syfte, en ändring som enligt de svenska delegerades mening vore
i hög grad önskvärd. Enighet hade även nåtts örn att det åsyftade målet kunde
nås genom uteslutande av vad den föreslagna art. 1 innehölle örn att tredskodom
ej finge anses såsom lagakraftägande förrän vid återvinningstidens utgång.
Enligt de svenska delegerades mening hade ett positivt uttalande örn
att domen redan före sagda tid finge anses såsom lagakraftägande varit mestönskvärt.
Inom en av de främmande delegationerna hade man emellertid bestämt
föredragit, att den ifrågasatta ändringen bomme till stånd på det sätt,
att man i art. 1 uteslöte varje uttalande örn tredskodom; och de svenska delegerade
hade för sin del ansett avgörande invändningar häremot ej föreligga.
Vore man överens örn att, i det avseende varom här vore fråga, en tredskodom
skulle anses gällande och exigibel, så snart tiden för vads erläggande gått till
ända, syntes det terminologiska spörsmålet vara av underordnad betydelse. Att
konventionen under termen ''lagakraftägande dom’ inbegrepe även tredskodom,
mot vilken vad ej erlagts eller fullföljts, kunde för svenska myndigheter
klargöras genom en uttrycklig bestämmelse i den administrativa författning,
som här i landet torde böra utfärdas rörande de olika slags bevis, vilka enligt
art. 6 och 7 i konventionsförslaget skulle åtfölja ansökan örn svensk doms verkställande
i främmande konventionsstat; man behövde i så fall ej befara att konventionen
skulle i förevarande hänseende giva anledning till missförstånd i någon
av konventionsstaterna.
I skrivelse den 3 november 1931 till ministern för utrikes ärendena anförde
jag, bland annat, att jag ansåge angeläget, att art. 1 i konventionsförslaget ändrades
i den av lagrådet föreslagna riktningen och att ändringen syntes kunna
ske på sätt, varom samtliga delegerade enat sig.
Samtliga de övriga staternas regeringar hava därefter förklarat sig godkänna,
att art. 1 i angivna syfte ändrades på sätt förut nämnts..
Överläggningar
i
anledning
x lagrådets
yttrande.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
Departe
ments
chefen.
Genom det föreliggande konventionsförslaget torde stora praktiska fördelar
komma att uppnås, och jag är för min del beredd att tillstyrka ej blott de principer,
på vilka förslaget är byggt, utan ock den närmare utformning dessa principer
erhållit. Av vad förut anförts framgår, att den ändring av art. 1, varom
lagrådet hemställt, lärer böra på förut angivet sätt vidtagas. Då enighet ej
kunnat vinnas mellan samtliga staternas delegerade angående den av lagrådet
ifrågasatta ändringen i art. 11 och då, såsom de svenska delegerade yttrat, denna
ändring ej är ovillkorligen nödvändig, anser jag de delegerades förslag i denna
del böra oförändrat upptagas.
På grund av vad nu anförts tillåter jag mig förorda, att Kungl. Maj :t godkänner
konventionsförslaget med den av mig angivna ändringen i art. 1. Därest
Kungl. Maj :t lämnar sitt bifall till förslaget, lärer detsamma innan ratifikation
ifrågakommer, skola underställas riksdagens prövning. Till frågan örn
den lagstiftningsåtgärd, som påkallas av en eventuell ratifikation, torde jag senare
få återkomma.»
Föredraganden uppläser härefter ifrågavarande förslag till konvention mellan
Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge örn erkännande och verkställighet
av domar samt hemställer, att nämnda förslag måtte godkännas av
Kungl. Majit.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.
Ur protokollet:
Gösta Tidelius.
»
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
33
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 11 mars 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,
Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Under erinran att Kungl. Majit förut denna dag på föredragning av chefen
för justitiedepartementet beslutat godkänna förslag till konvention mellan Sverige,
Danmark, Finland, Island och Norge örn erkännande och verkställighet
av domar hemställer t. f. departementschefen, efter gemensam beredning
med förstnämnde departementschef, att Kungl. Majit måtte bemyndiga sändebudet
i Köpenhamn O. A. H. Ewerlöf att — under förbehåll av ratifikation
av Kungl. Majit med riksdagens samtycke — underteckna en konvention i
överensstämmelse med ifrågavarande förslag, vars lydelse framgår av bilaga
till detta protokoll1, ävensom förordna, att fullmakt för Ewerlöf skall i vanlig
ordning utfärdas.
Till vad t. f. departementschefen under ovanstående punkt
hemställt, däruti övriga närvarande statsrådsledamöter förena
sig, behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna
bifall.
Ur protokollet:
R. R. Sohlman.
1 Bilagan här utesluten.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami.
lis haft. (Nr 805.)
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 805.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 16 mars 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,
Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Pundqvist.
Efter gemensam beredning med t. f. chefen för utrikesdepartementet, statsrådet
Gyllenswärd, anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde:
»Enligt statsrådsprotokollet den 11 mars 1932 har Kungl. Maj:t funnit gott
att, med viss ändring, godkänna ett av delegerade för Sverige, Danmark, Finland,
Island och Norge avgivet förslag till konvention mellan nämnda länder
örn erkännande och verkställighet av domar. Förslaget i det sålunda ändrade
skicket har godkänts jämväl av de övriga ländernas regeringar och den 16 mars
1932 av regeringarnas befullmäktigade ombud undertecknats att såsom konvention
gälla mellan nämnda länder.
Såsom omförmälda statsrådsprotokoll utvisar, skall konventionen, innan ratifikation
från Sveriges sida ifrågakommer, underställas riksdagens prövning.
I samband härmed torde jämväl böra komma under bedömande spörsmålet örn
den lagstiftningsåtgärd, som för Sveriges del påkallas av en ratifikation av
konventionen. Jag tillåter mig sålunda nu anmäla lagrådets den 1 juni 1931
avgivna utlåtande i vad rör det till lagrådet den 8 maj 1931 remitterade förslaget
till lag örn erkännande och verkställighet av dom, som meddelats i Danmark,
Finland, Island eller Norge. Den i statsrådsprotokollet den 11 mars
1932 berörda ändring i art. 1 av konventionsförslaget, som vidtagits i anledning
av vad lagrådet erinrat, har föranlett motsvarande ändring i lagförslaget.
Då av skäl, som nämnts i sistnämnda statsrådsprotokoll, hinder mött att företaga
den av lagrådet ifrågasatta jämkningen i art. 11 av konventionsförslaget,
har också lagförslaget i motsvarande del lämnats orubbat.
På sätt framgår av de svenska delegerades motiv till ifrågavarande lagförslag
lärer, i samband med ratifikation av konventionen, mellan svenska och danska
regeringarna böra komma till stånd en noteväxling örn upphävande av den med
Danmark den 25 april 1861 träffade överenskommelsen angående ömsesidig
verkställighet av domar och utslag meddelade i Sverige eller Danmark. I
samband därmed lärer böra avtalas att sistnämnda konvention dock fortfarande
Kungl. Maj:ts proposition nr 205.
35
skall äga tillämpning å beslut som meddelats eller förlikning som ingåtts före
den nu ifrågavarande konventionens ikraftträdande.»
Föredraganden hemställer därefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition
dels äska riksdagens godkännande av ifrågavarande konvention, dels,
jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga nämnda lagförslag
med angivna ändring.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Erik H.scm Mahn.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1932:205 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 16 mars 1932 a1 i texten
- 1LU 1932:39 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 16 mars 1932 avslutad konve s. 1 i texten