Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 16 mars 1932 avslutad konvention örn erkännande och verkställighet av domar m. m

1932-03-16 · 35 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 34 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:205, Angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 16 mars 1932 avslutad konvention örn erkännande och verkställighet av domar m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

1

i

Nr 205.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av

en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge

den 16 mars 1932 avslutad konvention örn erkännande

och verkställighet av domar m. m.; given Stockholms

slott den 16 mars 1932.

Under åberopande av bilägga i statsrådet och lagrådet förda protokoll samt

med överlämnande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge

den 16 mars 1932 avslutad konvention om erkännande och verkställighet av domar,

vill Kungl. Majit härmed dels äska riksdagens godkännande av nämnda

konvention dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag om erkännande och verkställighet av dom, som

meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge.

Under Hans Majlis

Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. Gärde.

,1

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami.

173 haft. (Nr 205.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

Konvention mellen!

Danmark, Finland, Island,

Norge og Sverige

örn Anerkendelse og

Fuldbyrdelse af

Domme.

Hans Majestät Kongen

af Danmark og Island,

Republiken Finlands Prsesident,

Hans Majestät

Norges Ronge og Hans

Majes tast Kongen af Sverige,

hvilke er kommet

overens örn at afslutte en

Konvention örn Anerkendelse

og Fuldbyrdelse

af Domme, har udnsevnt

til deres befuldmsegtigede:

Hans Majestset Kongen

af Danmark og Island:

For Danmark:

Sin Udenrigsminister,

Dr. phil. Peter Rochegune

Munch;

For Island:

Overordentlig Gesandt

og befuldmsegtiget Minister,

Hr. Sveinn Björnsson;

Republiken Finlands

Prsesident:

Republikens overordentlige

Gesandt og befuldmsegtigede

Minister i

Köbenhavn, Hr. Onni

Talas;

Suomen, Tanskan, Isls)

nilin, Norjan ja

Ruotsin våline» sopimus

tnomioiden tunnustamisesta

ja täytäntöönpanosta.

"

Suomen Tasavallan Presidentti,

Hanen Kuninkaallinen

Majesteettinsa

Tanskan ja Islannin Kuningas,

Hänen Kuninkaallinen

Majesteettinsa

Norjan Kuningas ja Hänen

Kuninkaallinen Majesteettinsa

Ruotsin Kuningas,

jotka ovat sopineet

tuomioiden tunnustamista

ja täytäntöönpanoa

koskevan sopimuksen

tekemisestä, ovat määränneet

valtuutetuikseen:

Suomen Tasavallan Presidentti:
Tasavallan

erikoislähettilään

ja täysvaltaisen

ministerin Köpenhaminassa,

Hra Onni Talaan;

Hänen Kuninkaallinen

Majesteettinsa Tanskan

ja Islannin Kuningas:

Tanskan puolesta:

Ulkoasiainministerinsä,

fil. fri Peter Rochegune

Munch;

Islannin puolesta:

Erikoislähettilään ja

täysvaltaisen ministerin,

Hra Sveinn Björnssonin;

Konvention mellan

Finland, Danmark, Island,

Norge och Sverige

örn erkännande och

verkställighet av domar.

Republiken Finlands

President, Hans Majestät

Konungen av Danmark

och Island, Hans Majestät

Konungen av Norge

och Hans Majestät Konungen

av Sverige, vilka

överenskommit att sluta

en konvention örn erkännande

och verkställighet

av domar, hava till sina

fullmäktige utsett:

Republiken Finlands

President:

Republikens Envoyé

extraordinär och Ministre

plénipotentiaire i Köpenhamn,

Herr Onni Talas;
-

Hans Majestät Konungen

av Danmark och Island:
För

Danmark:

Sin Utrikesminister, fil.

dr. Peter Rochegune

Munch;

För Island:

Herr Sveinn Björnsson,

Envoyé extraordinaire

och Ministre plénipotentiaire

;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr £05.

3

Samningur milli Islands,

Danmerkur,

Finnlands, Noregs og

Svifjööar um vidurkenningu

döma og fullnaegju

beirra.

Hans håtign konungur

Islands og Danmerkur,

Forseti lyöveldisins

Finnlands, Hans håtign

konungur Noregs og

Hans håtign konung»] r

Svijvjööar, sem hala oröiö

åsåttir um aö gera samning

um viöurkenningu

döma og fullnsegju

j>eirra, hata utnefnt sem

umboösmenn sina:

Hans håtign konungur

Islands og Danmerkur:

Fyrir Island:

Herra Svem Björnsson,

sérlegan sendiherra og

råöherra meÖ umboöi;

Fyrir Danmörku:

Dr. phil. Peter Rochegune

Munch, utanrikisraöherra

sinn;

Forseti lyöveldisins

Finnlands:

Herra Onni Talas, sérlegan

sendiherra lyöveldisins

og råöherra meö umboöi

i Kaupmannahöfn;

Konvention mellom

Norge, Danmark, Finnland,

Island og Sverige

örn anerkjennelse og

fnllbyrdelse av dominer.

Hans Majestet Norges

Ronge, Hans Majestet

Kongen av Danmark og

Island, Republikken Finnlands

President og Hans

Majestet Kongen av Sverige,

som er kommet overens

om å avslutte en konvensjon

om anerkjennelse

og fullbyrdelse av dommer,

har til sine befullmektigede

opnevnt:

Hans Majestset Norges

Ronge:

Sin overordentlige Sendemann

og befullmektigede

Minister i Kjöbenhavn,

Hr. Hans Emil Huitfeldt;

Hans Majestet Kongen

av Danmark og Island:

For Danmark:

Sin Utenriksminister,

dr. phil. Peter Rochegune

Munch;

For Island:

Overordentlig Sendemann

og befullmektiget

Minister, Hr Sveinn

Björnsson;

Konvention mellan

Sverige, Danmark,

Finland, Island och

Norge örn erkännande

och verkställighet av

doniar.

Hans Majestät Konungen

av Sverige, Hans Majestät

Konungen av Danmark

och Island, Republiken

Finlands President

och Hans Majestät Konungen

av Norge, vilka

överenskommit att sluta

en konvention örn erkännande

och verkställighet

av domar, hava till sina

fullmäktige utsett:

Hans Majestät Konungen

av Sverige:

Sin Envoyé extraordinär

och Ministre plénipotentiaire

i Köpenhamn,

Herr Oskar Anton Herman

Ewerlöf;

Hans Majestät Konungen

av Danmark och Island:
För

Danmark:

Sin Utrikesminister, fil.

dr. Peter Rochegune

Munch;

För Island:

Herr Sveinn Björnsson,

Envoyé extraordinär

och Ministre plénipotentiaire;
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

Hans Majestset Norges

Ronge:

Sin overordentlige Gesandt

og befuldmsegtigede

Minister i Köbenhavn,

Hr. Hans Emil Huitfeldt;
Hans

Majestset Kongen

af Sverige:

Sin overordentlige Gesandt

og befuldmsegtigede

Minister i Köbenhavn,

Hr. Oskar Anton Herman

Ewerlöf;

hvilke, behörigt befuldmsegtigede,

er kommet overens

örn folgende Artikler:
Artikel

1.

Retskraftige Domme,

som i en af de kontraherende

Stater er afsagt i

borgerlige Sager, skal

havé bindende Virkning

ogsaa i de andre Stater.

Det samme gselder Domme

i Straffesager, forsaavidt

angaar Erstatning

eller Oprejsning for skadegorende

Handlinger.

Ved Dom förstaas Rettens

Afgorelse af det Krav

eller Retsforhold, som udgor

Sågens Genstand.

Artikel 2.

Lige med retskraftige

Domme stilles i denne

Konvention:

1. Afgorelser, hvorved

Overeksekutor i Finland

eller Sverige i Sager, hvor

Kravet grunder sig paa

Gseldsbrev eller andet

skriftligt Bevis (lagsökningsmål),

har paalagt Betalingspligt,

naar Fristen

for Änke (besvär) över

Afgorelsen er udlöbet;

Hänen Kuninkaallinen

Majesteettinsa Norjan

Kuningas:

Erikoislähettiläänsä ja

täyvaltaisen ministerinsä

Köpenhaminassa, Hra

Hans Emil Huitfeldtin;

Hänen Kuninkaallinen

Majesteettinsa Ruotsin

Kuningas:

Erikoislähettiläänsä ja

täys valtaisen ministerinsä

Köpenhaminassa, Hra

Oskar Anton Herman

Ewerlöfin;

jotka siihen asianmukaisesti

valtuutettuina ovat

sopineet seuraavista

määräyksistä:

1 artikla.

Lainvoimainen tuomio,

joka jossakin sopimusvaltiossa

on annettu riitaasiassa

tai vahingonkorvauksesta

rikosasiassa,

olkoon pätevä muissakin

sopimusvaltioissa.

Tuomiolla tarkoitetaan

tuomioistumien päätöstä,

jolia pääasia on ratkaistu.

2 artikla.

Lainvoimaisen tuomion

veroiseksi katsotaan tässä

sopimuksessa:

1. päätös, jolia ulosotonhaltija

on Suomessa

tai Ruotsissa määrännyt

jonkun maksuvelvolliseksi

lainhakuasiassa ja jösta

valitusaika on päättynyt;

Hans Majestät Konungen

av Norge:

Sin Envoyé extraordinaire

och Ministre plénipotentiaire

i Köpenhamn,

Herr Hans Emil Huitfeldt;
Hans

Majestät Konungen

av Sverige:

Sin Envoyé extraordinaire

och Ministre plénipotentiaire

i Köpenhamn,

Herr Oskar Anton Herman

Ewerlöf;

vilka, därtill behörigen

befullmäktigade, överenskommit

örn följande artiklar:
Artikel

1.

Lagakraftägande dom,

som i en av de fördragsslutande

staterna givits i

tvistemål eller i brottmål

meddelats angående skadestånd,

vare gällande

jämväl i de övriga staterna.

Med dom förstås domstols

beslut, som innebär

avgörande av huvudsaken.

Artikel 2.

Lika med lagakraftägande

dom anses i denna

konvention:

1. utslag, varigenom

överexekutor i Finland

eller Sverige efter lagsökning

ålagt någon betalningsskyldighet

och för

vilket tiden för besvärs

anförande gått till ända;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

5

Hans håtignkonungur

Noregs:

Herra Hans Emil Huitfeldt,

sérlegan sendiherra

simi og råöherra meö umboöi

i Kaupmannahöfn;

Hans håtign konungur

Svijjjööar:

Herra Oskar Anton

Herman Ewerlöf, sérlegan

sendiherra sinn og

råöherra meö umboöi i

Kaupmannahöfn;

seni, meö gilda umboöi,

hata komiö sér

saman um eftirfarandi

greinar:

1. gr eiri.

Aöfararhsefir domar,

sem gengiö hata i einhverju

samningslandanna

i einkamålum,

skulu einnig vera bindandi

i hinum rikjunum.

Sama er um döma i

sakamålum aö Jivi er

J)eir varöa beetur tyrir

afleiöingar verknaöar,

sem tjöni hefir valdiö.

Meö dömi er ått viö

urlausn réttarins um

kröfu f)å eöa réttaratriöi,

sem måliö er um.

2. grein.

I samningi Jessum

teljast jafnsettir aöfararh;efuni

dömum:

1) urskuröir yfiraöfararvaldsmanns

(överexekutor)

i Finnland! eöa

Svijijöö um greiösluskyldu

i malum, farsén»

krafan styöst viö skuldabréf

eöa annaö skriflegt

sönnunargagn (lag sökning

smål), enda sé

frestur til målsskots (besvär)

liöinn:

Republiken Finnlands

President:

Republiken overordentlige

Sendemann og

befullmektigede Minister i

Kjöbenhavn, Hr. Onni

Talas:

Hans Majestet Kongen

av Sverige:

Sin overordentlige Sendemann

og befullmektigede

Minister i Kjöbenhavn,

Hr. Oskar Anton

Herman Ewerlöf;

hvilke, behörig befullmektigede,

er kommet overens

örn folgende artikler:
Artikkel

1.

Rettskraftige dommer

som i en av de kontraherende

stater er avsagt i

borgerlige saker, skal ha

bindende virkning også

i de andre stater. Det

samme gj elder dommer i

straffesaker forsåvidt de

angår erstatning eller opreisning

for skadegjorende

handlinger.

Ved dom forståes rettens

avgjorelse av det

krav eller rettsforhold som

er sakens gjenstand.

Artikkel 2.

Like med rettskraftige

dommer regnes i denne

konvensjon:

1. avgjorelser hvorved

overeksekutor i Finnland

eller Sverige i saker hvor

kravet grunner sig på

g j eldsbrev eller annet

skriftlig bevis (lagsökningsmål),

har pålagt betalingsplikt,

når fristen for

änke (besvär) över avgjorelsen

er utlopct;

Republiken Finlands

President:

Republikens Envoyé

extraordinaire och Ministre

plénipotentiaire i Köpenhamn,

Herr Onni Talas;
Hans

Majestät Konungen

av Norge:

Sin Envoyé extraordinaire

och Ministre plénipotentiaire

i Köpenhamn,

Herr Hans Emil Huitfeldt;
vilka,

därtill behörigen

befullmäktigade, överenskommit

örn följande artiklar:
Artikel

1.

Lagakraftägande dom,

som i en av de fördragsslutande

staterna givits i

tvistemål eller i brottmål

meddelats angående skadestånd,

vare gällande

jämväl i de övriga staterna.

Med dom förstås domstols

beslut, som innebär

avgörande av huvudsaken.

Artikel 2.

Lika med lagakraftägande

dom anses i denna

konvention:

1. utslag, varigenom

överexekutor i Finland

eller Sverige efter lagsökning

ålagt någon betalningsskyldighet

och för

vilket tiden för besvärs

anförande gått till ända;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl, Maj:ts proposition nr 205.

2. Forlig, der er indgaaet

for en Forligskommission

eller en Ret;

3. retskraftige Afgorelser,

som i borgerlige Sager,

enten i Dommen eller sserskilt,

er truffet om Erstatning

för Sagsomkostninger

eller örn Godtgorelse

til Vidner eller sagkyndige.

Artikel 3.

Udeblivelsesdom, som i

Danmark, Island eller

Norge er afsagt i förste

Instans över sagsogte, og

tredskodom eller anden

Dom, som i Finland eller

Sverige er afsagt i förste

Instans över en udebleven

sagsogt, skal ikke havé

bindende Virkning i de

andre Stater, medmindre:

1. sagsogte, da Stsevningen,

Forligsindkaldelsen

eller Indkaldelsen til

Overeksekutor blev forkyndt,

havde Bopsel eller

anmeldt Firma i den Stat,

hvor Dommen er afsagt,

eller Bestyrelsen, som reprsesenterede

sagsogte,

havde Ssede i denne Stat,

eller Forkyndelsen er sket

for en Reprsesentant, som

sagsogte efter Loven var

forpligtet til at havé i denne

Stat; eller

2. der var truffet bindende

Aftale örn Sågens

Behandling ved den Ret,

som har afsagt Dommen;

eller

3. Dommen angaar Erstatning

eller Oprejsning

för en skadegorende

Handling, som er begaaet

i den Stat, hvor Dommen

2. sovinto, joka on tehty

sovintolautakunnassa tai

tuomioistuimessa; sekä

3. lainvoimainen riitaasiassa

joko tuomiossa

tai oikeudenkäynnin nikana

annettu päätös oikeudenkäyntikulujen

korvaamisesta

tahi todistajain

tai asiantuntijain

palkkioista.

3 artikla.

Ensimmäisen oikeusasteen

Länskassa, Islannissa

tai Norjassa vastaajaa

vastaan antama yksipuolinen

tuomio niin myös

yksipuolinen tuomio tai

muu Suomessa tai Ruotsissa

saapuville tulematta

jäänyttä vastaajaa vastaan

annettu tuomio älköön

olko muussa sopimusvaltiossa

pätevä,

paitsi milloin:

1. vastaajalla, kun asia

pantiin vireille haasteella,

lainhaulla tai kutsulla sovintolautakuntaan,

on ollut

kotipaikka tai ilmoitettu

toiminimi siinä valtiossa,

jossa tuomio on

annettu, tahi hallitus, jonka

tuli edustaa vastaajaa,

silloin on sijainnut sielia

taikka tiedonanto on toimitettu

asiamiehelle, jota

vastaaja lain mukaan on

ollut velvollinen pitämään

siinä valtiossa; tai

2. sitova sopimus oli

tehty asian käsittelystä

siinä tuomioistuimessa, joka

on tuomion antanut;

taikka

3. tuomio koskee vahingonkorvausta

teosta, joka

on tehty siinä valtiossa,

jossa tuomio on annettu,

jahaaste ontoimitettuvas
-

2. förlikning, som ingåtts

inför förlikningskommission

eller domstol;

samt

3. lagakraftägande beslut,

som i tvistemål, i

domen eller under rättegången,

meddelats angående

ersättning för rättegångskostnad

eller gottger

else till vittne eller

sakkunnig.

Artikel 3.

Uteblivelsesdom, som i

Danmark, Island eller

Norge blivit i första instans

given mot svaranden,

så ock tredskodom

eller annan i Finland eller

Sverige i första instans

mot utebliven svarande

given dom, vare ej i

annan av staterna gällande,

med mindre:

1. svaranden, vid målets

anhängiggörande genom

stämning, lagsökning

eller inkallelse till

förlikningskommission,

hade hemvist eller anmäld

firma i den stat

där domen gavs, eller

styrelse, som hade att

företräda svaranden, då

ägde sitt säte därstädes,

eller delgivningen skett

med ombud, som svaranden

enligt lag var

pliktig att hava i den

staten; eller

2. bindande överenskommelse

var träffad örn

målets upptagande av den

domstol där domen gavs;

eller

3. domen angår skadestånd

för gärning som

begåtts i den stat där

domen gavs, och svaranden

under vistelse där
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

7

2) a fett, gerd fyrir

såttanefnd eöa rétti;

3) aöfararh sefir iirskuröir,

sem feldir eru i einkamålum,

annaöhvort i

dö minimi eöa sérstaklega,

um bsetur fyrir målskostnaö

eöa um f)6knun

til votta eöa sérfrööra

manna.

3. grein.

Utivistardömur, sem i

Danmörku, Islandi eöa

Noregi hefir veriö feldur

yfir stefndum fyrir tyrsta

dömsstigi og »tredskodomt

eöa annar dömur,

sem i Finnlandi eöa Svinnö

hefir veriö feldur

fyrir tyrsta dömsstigi

gegn stefndum, sem ekki

maetti, skal Jvi aöeins

vera bindandi i hinum

rikjunum, aö svo standi

å sem nu segir:

1) aö stefndur hafi,

hegar stelna, såttafyrirkall,

eöa fyrirkall til yfiraöfararvaldsmanns

(överexekutor)

var birt, ått

heimilisfang eöa skråö

firma i Jivi riki, bär sem

dömurinn er dmmdur,

eöa stjörn sfi, sem hemar

fram fyrir stefnda,

hafi Jå ått heima i Jivi

riki, eöa fyrirkalliö veriö

birt umboösmanni, sem

stefndum lögum samkveemt

var skylt aö hata

i fiessu riki; eöa

2) aö gert hafi veriö

öbrigöanlegt samkomulag

um aö måliö skuli

rekiö fyrir jieim rétti,

sem uppkvaö döminn; eöa

3) aö dömurinn sé um

beetur tyrir afleiöingar

verknaöar, sein tjörn hefir

valdiö og framinn hefir

veriö i jivi riki, [>ar

2. forlik som er inngått

for en forlikskommisjon

eller en domstol;

3. rettskraftige avgjorelser

som i borgerlige

saker, enten i dommen

eller serskilt, er truffet

örn erstatning for saksomkostninger

eller örn

god tgj »reise til vidner eller

sakkyndige.

Artikkel 3.

En uteblivelsesdom som

i Danmark, Island eller

Norge er avsagt i förste

instans mot saksokte, og

en tredskodom eller annea

dom som i Finnland eller

Sverige er avsagt i förste

instans mot en uteblitt

saksokt, skal ikke ha bindande

virkning i de andre

stater undtagen i folgende

timelle:

1. når saksokte da stevningen,

forliksinnkallelsen

eller innkallelsen til overeksekutor

blev forkynt,

hadde bopel eller anmeldt

firma i den stat hvor

dommen er avsagt, eller

det styre som representerte

saksokte hadde sete

i denne stat, eller forkynnelsen

er föregått for

en stedfortreder som saksokte

efter loven var forpliktet

til å ha i denne

stat;

2. når bindende avtale

var truffet örn behandling

av saken ved den rett som

har avsagt dommen;

3. når dommen gjelder

erstatning eller opreisning

for enskadegj»ronde handling

som er foretatt i den

stat hvor dommen er av
-

2. förlikning, som ingåtts

inför förlikningskommission

eller domstol;

samt

3. lagakraftagande beslut,

som i tvistemål, i

domen eller under rättegången,

meddelats angående

ersättning för rättegångskostnad

eller gottgörelse

till vittne eller

sakkunnig.

Artikel 3.

Uteblivelsesdom, som i

Danmark, Island eller

Norge blivit i första instans

given mot svaranden,

så ock tredskodom

eller annan i Finland eller

Sverige i första instans

mot utebliven svarande

given dom, vare ej i

annan av staterna gällande,

med mindre:

1. svaranden, vid målets

anhängiggörande genom

stämning, lagsökning

eller inkallelse till

förlikningskommission,

hade hemvist eller anmäld

firma i den stat

där domen gavs, eller

styrelse, som hade att

företräda svaranden, då

ägde sitt säte därstädes,

eller delgivningen skett

med ombud, som svaranden

enligt lag var

pliktig att hava i den

staten; eller

2. bindande överenskommelse

var träffad om

målets upptagande av den

domstol där domen gavs;

eller

3. domen angår skadestånd

för gärning som

begåtts i den stat där

domen gavs, och svaranden

under vistelse där
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl, Maj:ts proposition nr 205.

er afsagt, og Stsevningen

er forkyndt for sagsogte

personlig under Ophold

i denne Stat.

De samme Regler gulder

örn Udeblivelsesdomme,

der i Ankeinstansen

er afsagt över sagsogte,

forsaavidt Dommen i förste

Instans ligeledes var

en Udeblivelsesdom.

Artikel 4.

Afgorelser og Forlig,

som efter Artiklerne 1—3

bar bindende Virkning udenfor

den Stat, hvor Afgorelsen

er truffet eller

Forliget indgaaet, og som

kan fuldbyrdes i denne

Stat, kan kraeves fuldbyrdet

i de andre Stater.

Artikel 5.

Bogsering örn Fuldbyrdelse

rettes:

i Danmark og Island til

Fogden,

i Finland og Sverige til

Overeksekutor,

i Norge til Namsretten.

Artikel 6.

Bogsering örn Fuldbyrdelse

af en Afgorelse skal

vsere ledsaget af:

1. Afgorelsen i Original

eller af vedkommende

Myndighed bekrseftet Tidskrift;
2.

Bevidnelse örn, at Afgorelsen

er af den i Artiklerne

1 eller 2 nsevnte Art,

og at den er retskraftig og

kan fuldbyrdes i den Stat,

hvor den er truffet;

taajalle henkilökohtaisesti

tiedoksi hänen oleskellessaan

sielia.

Mita tassa on sanottu

sovellettakoon myös tuomioon,

minka jonkin sopimusvaltion

ylempi oikeus

on antanut vastaajaa

vastaan, joka on jäänyt

niin sinne kuin alempaankin

oikeusasteeseen saapumatta.

4 artikla.

Päätös tai sovinto, joka

1—3 artiklan mukaan on

pätevä sen valtion ulkopuolella,

missa päätös on

annetta tai sovinto tehty,

ja joka on täytäntöönpanokelpoinen

siinä valtiossa,

on pyydettäessä pantava

täytäntöön toisessa

sopimusvaltiossa.

5 artikla.

Täytäntöönpanoa on

pyydettävä:

länskassa ja Islannissa

voudilta;

Suomessa ja Ruotsissa

ulosotonhaltijalta; sekä

Nor jassa ulosotto-oi
keudelta.

6 artikla.

Päätöksen täytäntöönpanoa

pyydettäessä on

hakemukseen liitettävä:

1. päätös alkuperäisenä

tai asianomaisen viranomaisen

oikeaksi todistamana

jäljennöksenä;

2. todistus siitä, etta

päätös on saanut lainvoiman,

on senlaatuinen kuin

1 tai 2 artiklassa sanotaan

ja täytäntöönpanokelpoinen

siinä valtiossa, jossa

se on annetta; sekä

städes personligen fått

del av stämningen.

Vad nu är sagt galle

ock i fråga örn dom som

i någon av staterna blivit

av högre rätt meddelad

mot svarande, som uteblivit

såväl där som i första

instans.

Artikel 4.

Beslut eller förlikning,

som enligt artiklarna 1—3

äger giltighet utanför den

stat, där beslutet gavs

eller förlikningen ingicks,

och varå verkställighet

kan vinnas i den staten,

skall på begäran verkställas

i annan fördragsslutande

stat.

Artikel 5.

Ansökan örn verkställighet

göres:

i Danmark och Island hos

fogden;

i Finland och Sverige hos

överexekutor; samt

i Norge hos namsretten.

Artikel 6.

Vid ansökan om verkställighet

av beslut skall

fogas:

1. beslutet i huvudskrift

eller av vederbörande

myndighet styrkt

avskrift;

2. bevis att beslutet äger

laga kraft och är av sådan

beskaffenhet som sägs i

artikel 1 eller 2, samt att

verkställighet kan ske i

den stat där beslutet gavs;

samt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

9

sem dömurinn var dsemdur,

enda sé stelna birt

stefnda Bjällum, medan

hann dvelur i Jjvi riki.

Sama er um utivistardöm,

sem å hserra dömsstigi

er feldur gegn

stefnda, ef dömurinn hefir

og vend utivistardömur

å tyrsta dömsstigi.

4. g rein.

Krefjast må, ad dömum,

urskurdum og ssettargerdum,

sem samkvsemt

1. — 3. gr. eru

bindandi utan jrnss rikis,

|>ar sem dömurinn eda

urskurdurinn er feldur

eda stettin gerd, og hmgt

er ad fullnsegja i Jivi

riki, verdi fullnsegt i hinum

rikjunum.

5. grein.

Beidni um adför å ad

senda:

i Danmörku og å Islandi

fögeta,

i Finnlandi og Svifijöd

yfiradfararvaidsmanni

(överexekutor), og

i Noregi adfarardömstöl

(namsr etten).

6. grein.

Beidni um adför eftir

dömi eda urskuröi skal

fyJgja:

1) dömurinn eda urskurdurinn

i frumriti

eda utskrift stadfestri af

hlutadeigandi yfirvaldi;

2) vottord um ad dömurinn

eda urskurdurinn

sé j)ess edhs, sem segir

i 1. eda 2. grein, og ad

hann sé aöfararhsefur og

megi fullnsegja honum i

jivi riki, ]mr sem hann

er uppkvedinn;

sagt, og stevningen er

forkynt for saksokte personlig

under ophold i denne

stat.

De samme regler gj elder

örn uteblivelsesdommer

som i ankeinstansene er

avsagt mot saksok te, når

dommen også i förste instans

var en uteblivelsesdom.

Artikkel 4.

Avgjorelser og forlik

som efter artiklene 1—3

har hindende virkning utenfor

den stat Ilvor avgjorelsen

er truff et eller

forliket sluttet, og som

kan fullbyrdes i denne

stat, kan kreves fullbyrdet

i de andre stater.

Artikkel 5.

Begjsering örn fyllbyrdelse

rettes:

i Danmark og Island til

fogden;

Finnland og Sverige til

overeksekutor;

i Norge til namsretten.

Artikkel 6.

Begjsering om fullbyrdelse

av en avgjorelse

skal vsere ledsaget av:

1. avgjorelsen i original

eller i utskrift bekreftet

av vedkommende myndighet;
2.

bevidnelse örn at avgjorelsen

er av den art

som er nevnt i artikkel

1 eller 2, og at den er

rettskraftig og kan fullbyrdes

i den stat Ilvor

den er truffet;

städes personligen fått

del av stämningen.

Vad nu är sagt gäde

ock i fråga örn dom som

i någon av staterna blivit

av högre rätt meddelad

mot svarande, som uteblivit

såväl där som i första

instans.

Artikel 4.

Beslut eller förlikning,

som enligt artiklarna 1—3

äger giltighet utanför den

stat, där beslutet gavs

eller förlikningen ingicks,.

och varå verkställighet

kan vinnas i den staten,

skall på begäran verkställas

i annan fördragsslutande

stat.

Artikel 5.

Ansökan örn verkställighet

göres:

i Danmark och Island hos

fogden;

i Finland och Sverige hos

överexekutor; samt

i Norge hos namsretten..

Artikel 6.

Vid ansökan om verkställighet

av beslut skall

fogas:

1. beslutet i huvudskrift

eller av vederbörande

myndighet styrkt

avskrift;

2. bevis att beslutetäger

laga kraft och är av sådan

beskaffenhet som sägs i

artikel 1 eller 2, samt att

verkställighet kan ske i

den stat där beslutet gavs;

samt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr SO 5.

3. ved Dom af den i Artikel

3 omhandlede Art

Bevidnelse, hvoraf fremgaar,

at Dommen har

Virkning efter nsevnte Artikel.

Bogsering örn Fuldbyrdelse

af et Forlig skal v aire

ledsaget af Forliget i

en af vedkommende Myndighed

bekraeftet Tidskrift

og af Bevidnelse örn, at

Forliget er indgaaet for

en Forligskommission eller

en Ret og kan fuldbyrdes

i den Stat, hvor det er

indgaaet.

Skriftstykker, som er

affattet paa Finsk eller

Isländsk, skal vare ledsaget

af bekraeftet Overssettelse

til Dansk, Norsk eller

Svensk.

Artikel 7.

De Bevidnelser, som

nsevnes i Artikel 6, udfaerdiges:
i

Danmark, Finland og

Island af Justitsministeriet,

i Norge af Justisdepartementet,

i Sverige af en Länsstyrelse.

Artikel 8.

Besinning örn, hvorvidt

Fuldbyrdelsé skal ivaerkssettes

i Renhold til

denne Konvention, traeffes,

uden at Modparten

höres. Dog kan der under

sserl ige Omstaendigheder

gives harn Adgang til at

udtale sig.

Artikel 9.

Fuldbyrdelsen ivaerksaettes

i liver Stat efter

der gseldende Lov uden

Hensyn til, hvad Afgo
-

3 milloin on kysymys

tuomiosta, jota 3 artiklassa

tarkoitetaan, todistus,

jösta selviää, etta tuomio

on pätevä sanotun artiklan

mukaan.

Sovinnon täytäntöönpanoa

pyydettäessä on

hakemukseen liitettävä asianomaisen

viranomaisen

oikeaksi todistama jälj ennös

sovinnosta sekä todistus

siitä, etta sovinto

on tehty sovintolautakunnassa

tai tuomioistuimessa

ja on täytäntööpanokelpoinen

siinä valtiossa,

missa se on tehty.

Asiakirjaan, joka on

suomen- tai islanninkielinen,

tulee olla liitettynä

oikeaksi todistettu norjan-,

ruotsintai tanskankielinen

käännös.

7 artikla.

Todistukset, joista 6artiklassa

puhutaan antaa:

Tanskassa, Suomessa ja

Islannissa oikeusministeriö,

Norjassa oikeusdepartementti

ja

Ruotsissa lääninhallitus.

8 artikla.

Päätös siitä, onko täytäntöönpano

täman sopimuksen

mukaan myönnettävä,

tehdään vastapuolta

kuulematta; kuitenkin

voidaan hänelle varata

tilaisuus lausuman

antamiseen, milloin siihen

on erityisiä syitä.

9 artikla.

Täytäntöönpano tapahtuu

jokaisessa valtiossa

sielia voimassa olevan larn

mukaan, ottamatta huo
-

3. där fråga är om dom

som avses i artikel 3, bevis

som utmärker att domen

enligt nämnda artikel är

gällande.

Sökes verkställighet av

förlikning, skall vid ansökningen

fogas av vederbörande

myndighet styrkt

avskrift av förlikningen,

ävensom bevis att förlikningen

är ingången inför

förlikningskommission

eller domstol och kan

verkställas i den stat där

den träffats.

Handling, som är avfattad

på finska eller isländska

språket, skall vara

åtföljd av styrkt översättning

till danska, norska

eller svenska språket.

Artikel 7.

Bevis, som i artikel 6

sägs, utfärdas:

i Danmark, Finland och

Island av justitieministeriet;
i

Norge av justisdepartementet;

samt

i Sverige av länsstyrelse.

Artikel 8.

Beslut, huruvida verkställighet

skall meddelas

enligt denna konvention,

fattas utan motpartens

hörande; dock må tillfälle

till yttrande beredas

honom, när särskilda

skäl därtill äro.

Artikel 9.

Verkställighet sker i envar

stat enligt där gällande

lag; och skall förty

vad beslutet eller för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

11

3) domi, sem um rseöir

i 3. grein, vottorö er

syni, aö dömurinn hafi

gildi samkvEemt j>eirri

grein.

Beiöni um fullnsegju

saettar skal fylgja utskrift

af srettargeröinni,

staöfest af hlutaöeigandi

yfirvaldi, svo og vottorö

um, aö stettin sé gerö

fyrir såttanefnd eöa rétti

og aö henni megi fullnog]

a i j>vi riki, jiar sem

hun var gerö.

Skjölum, sem rituö eru

åfinsku eöa islensku,skal

fylgja staöfest jjyöing å

dönsku, norskt! eöa

sffinsku.

7. grein.

Vottorö j)au, sem getur

um i 6. gr., gefa:

i Danmörku, Einnlandi,

Islandi og Noregi,

dömsmålaråöuneytiö,

i Svijjöö fylkisstjörn

(länsstyrelse).

8. grein.

Akvööun um, hvort

framkvsema skuli fullnsegjusamkvEemt

j>essum

samningi, er tekin ån

j>ess aö gagnaöili sé til

kvaddur; hegar sérstaklega

stenaur å, må f)ö

gefa honum tmkifmri til

aö bera fram åstseöur

sinar.

9. grew.

Aöför fer i hverju riki

fram samkvEemt j>ar gildandi

lögum ån tillits

til fess, sera domurinn,

3. når det gj elder en

dom som nevnt i artikkel

3, bevidnelse sorn viser at

dommen har virkning efter

denne artikkel.

Begj tering örn fullbyrdelse

av et forlik skal

vaere ledsaget av forliket

i utskrift, bekreftet av

vedkommende myndighet,

og bevidnelse örn at

forliket er inngått for

en forlikskommisjon eller

en domstol og kan fullbyrdes

i den stat hvor det

er sluttet.

Skriftstykker som er

avfattet på finsk eller

isländsk, skal vaere ledsaget

av en bekreftet oversettelse

til dansk, norsk

eller svensk.

Artikkel 7.

De bevidnelser som nevnes

i artikkel 6, utferdiges:
i

Danmark, Finnland og

Island av Justitsministeriet;
i

Norge av Justisdepartementet;
i

Sverige av en länsstyrelse.

Artikkel 8.

Beslutning örn hvorvidt

fullbyrdelse skal iverksettes

i henhold til

denne konvensjon, tref fes

uten at motparten höres.

Dog kan der under saerlige

omstendigheter gis

harn adgang til å uttale

sig.

Artikkel 9.

Fullbyrdelsen iverksettes

i liver stat efter der

gjeldende lov uten hensyn

til hvad avgjorelsen eller

3. där fråga är om dom

som avses i artikel 3, bevis

som utmärker att domen

enligt nämnda artikel är

gällande.

Sökes verkställighet av

förlikning, skall vid ansökningen

fogas av vederbörande

myndighet styrkt

avskrift av förlikningen,

ävensom bevis att förlikningen

är ingången inför

förlikningskommission

eller domstol och kan

verkställas i den stat där

den träffats.

Handling, som är avfattad

på finska eller isländska

språket, skall vara

åtföljd av styrkt översättning

till danska, norska

eller svenska språket.

Artikel 7.

Bevis, som i artikel 6

sägs, utfärdas:

i Danmark, Finland och

Island av justitieministeriet;
i

Norge av justisdepartementet;

samt

i Sverige av länsstyrelse.

Artikel 8.

Beslut, huruvida verkställighet

skall meddelas

enligt denna konvention,

fattas utan motpartens

hörande; dock må tillfälle

till yttrande beredas

honom, när särskilda

skäl därtill äro.

Artikel 9.

Verkställighet sker i envar

stat enligt där gällande

lag; och skall förty

vad beslutet eller för
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

reisen eller Forliget maatte

indeholde om Tvangsmidler.

Artikel 10.

Bestemmelserne i denne

Konvention om den bindende

Virkning af Domme

gor ingen Förändring

i Artikel 22 i Konventionen

af 6. Februar 1931 indeholdende

internationalprivatretlige

Bestemmelser

örn iEgteskab, Adoption

og Vsergemaal og

medford'' ikke, at der tillägges

Afgorelsen af en

Sag af saadan Art Gyldighed

i andre Tilfselde end

der bestemt. Fuldbyrdelse

af judicielle Af gårdseg

som har Gyldighed

efter nsevnte Artikel, kan

krseves efter Aitiklerne

4—9 i denne Konvention.

Er der i Danmark, Island

eller Norge af sagt en

Dom, som gor Anvendelse

af Lovgivningen örn Mgtefsedera

Formueforhold,

skal denne Konvention

ikke anvendes paa Dommen

i Finland eller Sverige,

saafremt Tvisten der

skulde havé vseret bedömt

efter Landets aldre Mgteskabslovgivning.

Denne Konvention omfatter

ikke Afgorelser og

Forlig angaaende familieretlig

Underholdspligt og

gor ingen Förändring i

Konventionen af 10. Februar

1931 angaaende Inddrivelse

af Underholds-.

bidrag.

Ej heller gor Konventionen

nogen Förändring

i de Bestemmelser, som

indeholdes i andre Konventioner

om Gyldighe
-

mioon, mita päätöksessä

tai sovinnossa ehkä on

pakkokeinoista mainittu.

10 antilda.

Täman sopimuksen tuomion

pätevyttä koskevat

määräykset eivät inmäta

helmikuun 6 päivänä

1931 tehdyn, avioliittoa,

lapseksiottamista ja holhousta

koskevia kansainvälisyksityisoikeudellisia

määräyksiä sisältävän sopimuksen

22 artiklaa eivätkä

tee sellaisessa asiassa

annettua tuomiota

päteväksi muissa tapauksissa

kuin sanotussa artiklassa

on mainittu. Tuomio,

joka on pätevä mainitun

artiklan mukaan,

pantakoon täytäntöön

täman sopimuksen 4—9

artiklan mukaisesti.

Jos Islannissa, Norjassa

tai länskassa on annettu

tuomio, jossa sovelletaan

aviopuolisoiden varallisuussuhteita

koskevaa lainsäädäntöä,

ie täta sopimusta

ole tuomioon sovellettava

Suomessa eika

Ruotsissa, jos kysymyksessä

oleva riita-asia sielia

olisi ollut ratkaistava

maan aikaisemman avioliittolainsäädännön

mukaan.

Tärna sopimus ei koske

perheoikeudellisesta elatusvelvollisuudesta

annettua

päätöstä eikä siitä

tehtyä sovintoa eika

muuta elatusavun perimisestä

pakkotoimin

helmikuun 10 päivänä

1931 tehtyä sopimusta.

Tärna sopimus ei myöskään

muuta muihin sopimuksiin

tuomion tai

muun päätöksen pätevyydestä

tai täytäntöönpa
-

likningen må innehålla

örn tvångsmedel ej vinna

tillämpning.

Artikel 10.

Vad i denna konvention

stadgas om giltighet av

dom innebär ej ändring

i artikel 22 i konventionen

den 6 februari 1931

innehållande internationellt

privaträttsliga bestämmelser

örn äktenskap,

adoption och förmynderskap

och föranleder ej, att

dom i så beskaffat mål

som där avses varder

gällande i andra fall än i

samma artikel omförmälas.

Verkställighet av

dom, som äger giltighet

jämlikt nämnda artikel,

må äga rum enligt artiklarna

4—9 i denna

konvention.

Har i Danmark, Island

eller Norge meddelats

dom, som innefattar tilllämpning

av lagstiftningen

örn makars förmögenhetsförhållanden,

skall

denna konvention ej å

domen tillämpas i Finland

eller Sverige, såframt

tvisten där skolat

bedömas enligt landets

äldre äktenskapslagstiftning.

Denna konvention gäller

ej beslut eller förlikning

angående familj er

ättslig underhållsplikt och

medför ej ändring i konventionen

den 10 februari

1931 angående indrivning

av underhållsbidrag.

Ej heller innebär konventionen

ändring i de

föreskrifter, som i andra

konventioner äro givna

om giltighet eller verk
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 205.

13

urskuröurinn eöa ssettin

kann aö kveöa å nm

fmngunarråöstafanir.

10. grein.

Äkvseöini j>essumsamningi

um réttargildi döma

breyta aö engu leyti

22. gr. i samningi fia

6. februar 1931, er hefir aö

geyma aljrjööleg einkamålaréttaråkvteöi

um

hjuskap, mttleiöingu og

lögråö, og leiöa ekki af

sér, aö domar eöa urskuröir

um slik mål fåi

gildi i öörum tilfellum,

en j>ar er åkveöiö. Fullnog

ju dömsurskuröa, sein

gildi hata samkvsemt

nefndri grein, må krefjast

samkvismt 4.—9. grein

j)essa samnings.

Nu hoör i Danmörku,

å Islandi eöa i Noregi

veriÖ dtemdur dömur, jiar

sem beitt er åkvfeöum

löggjafarinnar um tjårmål

bjöna, og skal j)å

samningur f»essi ekki nå

til dömsins i Finnlandi

eöa Svij)jöö, ef jaar heföi

ått aö gera lif um deiluatriöiö

samkveemt eldri

hjuskaparlöggjöf landsins.

Samningur jaessi nser

ekki til döma, urskuröa

né såtta um meölagsskyldu

i sifjamålum og

breytir aö engu leyti

samningnuin Ira 10. februn

r 1931 um innheimtu

meölaga.

Samningurjiessi breytir

ekki heldur i neimi

åkvteöum jaeim, sem eru

i (lörum samningum, um

fullnaegju döma og

forliket måtte inneholde

örn tvangsmidler.

Artikkel 10.

Bestemmelsene i denne

konvensjon om den bindande

virkning av dommer

gjor ingen förändring

i artikkel 22 i konvensjonen

av 6 februar 1931,

inneholdende internasjonal-privatrettslige

bestemmelser

örn ekteskap, adopsjon

og vergemål, og medforer

ikke at avgjorelsen

i en sak av sådan art

tillägges gyldighet i andre

tilfelle enn der bestemt.

Fullbyrdelse av judicielle

avgjorelser som har gyldighet

efter nevnte artikkel,

kan kreves efter

artiklene 4—9 i denne

konvensjon.

Er der i Danmark, Island

eller Norge avsagt

fen dom som gjor an vendele

av lovgivningen örn

ektefellers formuesforhold

skal denne konvensjon ikke

anvendes på dommen

i Finnland eller Sverige

såfremt tvisten der skulde

ha vseret bedömt efter

landets eldre ekteskapslovgivning.

Denne konvensjon omfatter

ikke avgj ©reiser og

forlik om familierettslig

underholdsplikt og gjor

ingen förändring i konvensjonen

av 10 februar

1931 angående inndrivning

av underholdsbidrag.

Heller ikke gjor konvensjonen

nogen förändring

i do bestemmelser

som inneholdes i andre

konvensjoner om gyldig
-

likningen må innehålla

om tvångsmedel ej vinna

tillämpning.

Artikel 10.

Vad i denna konvention

stadgas örn giltighet av

dom innebär ej ändring

i artikel 22 i konventionen

den 6 februari 1931

innehållande internationellt

privaträttsliga bestämmelser

örn äktenskap,

adoption och förmynderskap

och föranleder ej, att

dom i så beskaffat mål

som där avses varder

gällande i andra fall än i

samma artikel omförmälas.

Verkställighet av

dom, som äger giltighet

jämlikt nämnda artikel,

må äga rum enligt artiklarna

4—9 i denna

konvention.

Har i Danmark, Island

eller Norge meddelats

dom, som innefattar tilllämpning

av lagstiftningen

örn makars förmögenhetsförhållanden,

skall

denna konvention ej å

domen tillämpas i Finland

eller Sverige, såframt

tvisten där skolat

bedömas enligt landets

äldre äktenskapslagstiftning.

Denna konvention gäller

ej beslut eller förlikning

angående familjerättsligunderhållspliktoch

medför ej ändring i konventionen

den 10 februari

1931 angående indrivning

av underhållsbidrag.

Ej heller innebär konventionen

ändring i de

föreskrifter, som i andra

konventioner äro givna

om giltighet eller verk
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr %05.

den eller Fuldbyrdelsen

af Domme og andre Afgorelser.

Artikel 11.

Denne Konvention

kommer ikke til Anvendelse

paa Afgorelser og

Forlig vedrorende:

1. Slagt,skab, Arveret,

Arvingers Ansvar for

Gäld, Dodsboskifte, Konkursbebandling,

Tvangsakkord

udenfor Konkurs

eller Afkrseftelse i Tilfalde

af Konkurs;

2. Ejendomsret eller anden

Ret över fast Ej endom

i en af de andre Stater,

Förpligtelse til at

träffe Dispositioner med

Hensyn til saadanne Rettigheder

eller Folgerne af

Misligholdelse af Forpligtelsen;
3.

Skatter eller Af gifter

til Stat eller Kommune

eller andre offentligretlige

Forliold, selvom Afgorelsen

maatte vare truffet

i de for borgerlige Sager

galdende Former.

Paa Afgorelser, der er

truffet af de sserlige Domstole

for Arbejdstvistigheder,

finder Konventionen

ikke Anvendelse.

Artikel 12.

Konventionen medford’

ikke Förpligtelse til at an
-

nesta otettuja määräyksiä.

11 artikla.

Täta sopimusta ei sovelleta

päätökseen eika

sovintoon, joka koskee:

1. syntyperää, perintöön

tai testamenttiin perustuvaa

oikeutta, kuolinpesän

selvitystä tai jakoa

talu vastuuta vainajan

veloista, velallisen

asettamista konkurssiin,

julkisen akordineuvottelun

aloittamista konkurssitta,

muita konkurssituomarin

tai -tuomioistuimen

harkinnasta riippuvia

kysymyksiä tabi konkurssista

aiheutuvaa oikeustoimen

tai muun toimenpiteen

pätemättömyyttä;
2.

omistus- tai muuta

oikeutta toisessa sopimusvaltiossa

olevaan kiinteään

omaisuuteen tahl velvollisuutta

ryhtyä selista

oikeutta koskevaan

toimeen tai tällaisen velvollisuuden

täyttämättä

jättämisestä aiheutuvia

seuraamuksia;

3. veroa tai muuta valtiolle

tabi kunnalle menevää

maksua taikka muuta

julkisoikeudellista kysymystä,

vaikka asia olisikin

käsitelty riitaasioista

säädetyssä järjestyksessä.

Päätöksiin, jotka työriitaisuuksia

käsittelevä

erikoistuomioistuin on antanut,

ei tätä sopimusta

so velleta.

12 artikla.

Tärna sopimus ei velvoita

tunnustamaan eikä

ställigbet av dom eller

annat beslut.

Artikel 11.

Denna konvention har

ej avseende å beslut eller

förlikning som gäller:

1. börd, rätt på grund

av arv eller testamente,

boutredning eller skifte

efter död man eller ansvarighet

för den dödes

gäld, gäldenärs försättande

i konkurs, inledande av

offentlig ackordsförhandling

utan konkurs, andra

på konkursdomares eller

konkursdomstols prövning

beroende frågor eller

rättshandlings eller annan

åtgärds ogiltighet på

grund av inträffad konkurs;
2.

äganderätt eller annan

rätt till fast egendom

i främmande fördragsslutande

stat eller skyldighet

att träffa förfogande om

dylik rätt eller påföljd av

sådan skyldighets åsidosättande;
-

3. skatt eller annan avgift

till stat eller kommun

eller annan fråga

av offentligrättslig art,

ändå att saken behandlats

i den för tvistemål

stadgade ordning.

A beslut, som meddelats

av särskild domstol

för arbetstvister, har konventionen

ej avseende.

Artikel 12.

Konventionen medför

ej förpliktelse att erkänna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

annara urskuröa.

11. grein.

Samningur Jessi nser

ebki til döma, urskuröa

né ssetta um:

1) frBendsemi,erföarétt,

åbyrgö erfingja å skuldum,

skifti dånarbua,

meöferö Jrotabua, nauöasamninga

än gjäldJrotaskifta,

eöa riftingu réttargernings

viö gjaldjrot;

2) eignarrétt eda annan

rött ytir fasteign i einbverju

hinna rikjanna,

skyldu til aö gera råöstafanir

um slik réttindi

eda afleiöingar af vanraäkslu

skyldunnar;

3) skatta o g gjöld til

rikis eöa sveitar- eöa

bsejarfélags eöa önnur

mål opinbers réttar,

jafnvel Jött dömurinn

eöa iirskuröurinn hafi

veriö kveöinn upp i sama

formi, sem venja er um

einkamål.

Samningurinn nser

ekki til lirskuröa, sem

felt hata sérstakir domstolar

i atvinnudeilum.

12. grein.

Af samningnum leiöir

ekki skylda til aö viöur
-

heten eller fullbyrdelsen

av dommer og andre avgjorelser.

Artikkel 11.

Denne konvensjon kommer

ikke til anvendelse på

avgjorelser og forlik som

gj elder:

1. slektskap, arvered,

arvingers ansvar for gjeld,

dodsboskifte, konkursbehandling,

offentlig akkordforhandling

eller omstotelse

eller tilsidesettelse

av rettsstiftelser på grunn

av konkurs;

2. eiendomsrett eller annen

rett över fast elendora

i en av de andre stater,

förpliktelse til å treffe

nogen forfoining med hänsyn

til sådanne rettigheter

eller folgene av at

förpliktelsen ikke opfylles;

3. skatter eller avgifter

til stat eller kommune

eller andre offentligrettslige

forhold, selv om avgjorelsen

er truffet i de

former som gjelder for

borgerlige saker.

På avgjorelser som er

truffet av de saul i ge domstoler

for arbeidstvister

får konvensjonen ikke anvendelse.

Artikkel 12.

Konvensjonen medforer

ikke förpliktelse til

lb

ställighet av dom eller

annat beslut.

Artikel 11.

Denna konvention har

ej avseende å beslut eller

förlikning som gäller:

1. börd, rätt på grund

av arv eller testamente,

boutredning eller skifte

efter död man eller ansvarighet

för den dödes

gäld, gäldenärs försättande

i konkurs, inledande av

offentlig ackordsförhandling

utan konkurs, andra

på konkursdomares eller

konkursdomstols prövning

beroende frågor eller

rättshandlings eller annan

åtgärds ogiltighet på

grund av inträffad konkurs;
2.

äganderätt eller annan

rätt till fast egendom

i främmande fördragsslutande

stat eller skyldighet

att träffa förfogande om

dylik rätt eller påföljd av

sådan skyldighets åsidosättande;
-

3. skatt eller annan avgift

till stat eller kommun

eller annan fråga

av offentligrättslig art,

ändå att saken behandlats

i den för tvistemål

stadgade ordning.

Å beslut, som meddelats

av särskild domstol

för arbetstvister, har konventionen

ej avseende.

Artikel 12.

Konventionen medför

ej förpliktelse att erkänna

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

erkende eller fuldbyrde en

Afgorelse eller et Forlig,

naar dette aabenbart vilde

vane uforeneligt med Landets

Retsorden.

Artikel 13.

Konventionen kommer

ikke til Anvendelse paa

Afgorelser, som er truffet,

eller Forlig, som er indgaaet

for Konventionens

Ikrafttrseden.

Artikel 14.

Konventionen skal ratificeres,

og Ratifikationsdokumenterne

skal deponeres

i det danske Udenrigsministeriums

Arkiv,

saa snart ske kan.

Konventionen fräed er i

Kraft mellem de ratificerende

Stater den 1. Januar

eller den 1. Juli, der indtraeder,

naar tre Maaneder

er f orlobet, efter at mindst

tre af Staterne har deponeret

deres Ratifikationsdokumenter.

I Forhold

til senere ratificerende Stater

trseder Konventionen

i Kraft den 1. Januar eller

den 1. Juli, der indtrseder,

naar tre Maaneder er forlobet

efter Deponeringen

af Ratifikationsdokumentet.

Enhver af Staterne kan

i Forhold til hver af de

andre opsige Konventionen

med en Frist af eet

Aar til Ophor en 1. Januar

eller en 1. Juli.

Til Bekräftelse heraf

har de respektive befuldmsegtigede

undertegnet

panemaan täytäntöön

päätöstä tai sovintoa, millom

tunnustaminen tai

täytäntöönpano ilmeisestiolisi

maan oikeusjärjestykseen

soveltumatonta.

13 artiläa.

Täta sopimusta ei ole

sovellettava päätöksiin,

jotka on annettu, eika sovintoihin,

jotka on tehty

ennen sen voimaan tuloa.

14 artikla.

Tärna sopimus on ratifioitava

ja ratifioimiskirjat

talletettava Tanskan

ulkoasiainministeriön

arkistoon niin pian kurn

tärna voi tapahtua.

Sopimus tulee voimaan

ratifioineiden valtioiden

kesken sen tammi- tai

heinäkuun 1 päivänä, joka

lähinnä seuraa kolmén

kuukauden kuluttua siitä,

kun ratifioimiskirjat on

kolmén valtion puolesta

talletettu. Myöhemmin ratifioineen

valtion suhteen

sopimus tulee voimaan

sen tammi- tai heinäkuun

1 päivänä, joka lähinnä

seuraa kolmén kuukauden

kuluttua siitä, kun ratifioimiskirja

on sen valtion

puolesta talletettu.

Jokainen sopimus valtio

voi jokaisen muun sopimusvaltion

suhteen sanoa

irti sopimuksen, joka siloin

lakkaa olemasta voimassa

sen tammi- tai heinäkuun

1 päivän alusta

lukien, joka lähinnä seuraa

vuoden kuluttua siitä, kun

irtisanominen tapahtui.

Tämän vakuudeksi ovat

asianomaiset valtuutetut

allekirjoittaneet tämän so
-

eller verkställa beslut eller

förlikning, där detta uppenbarligen

vore oförenligt

med landets rättsordning.

Artikel 13.

Konventionen skall ej

äga tillämpning å beslut

som meddelats eller förlikning

som ingåtts före

konventionens ikraftträdande.

Artikel 14.

Konventionen skall

ratificeras, och ratifikationshandlingarna

skola

deponeras i danska utrikesministeriets

arkiv så

snart ske kan.

Konventionen träder i

kraft mellan de ratificerande

staterna den 1 januari

eller den 1 juli, som

infaller näst efter det

tre månader förflutit från

det ratifikationshandlingarna

för tre av staterna

deponerats. I förhållande

till stat som sedermera

ratificerat träder konventionen

i kraft den 1 januari

eller den 1 juli, som

infaller näst efter det tre

månader förflutit från det

ratifikationshandlingen

för den staten deponerades.

Envar av staterna kan

i förhållande till envar av

de övriga uppsäga konventionen

till upphörande

från och med den 1 januari

eller den 1 juli, som

infaller näst efter ett år

sedan uppsägningen skedde.

Till bekräftelse härav

hava de respektive fullmäktige

undertecknat

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 205.

17

kenna eda fullneegja

demi, urskuröi eda saett,

Degar augljöst er, ad

jad mundi vera ösamrymanlegt

réttarskipulagi

landsfs.

13. grein.

Samningurinn neer

ekki til döma né hrskuröa,

sem upp hata verid

kvednir, né ssetta, sem

gerdar hata verid, ådur en

samningurinn gekk i gil di.

11. grein.

Samning pennan skal

fullgilda og skal fullgildingarskjölunum

komid

tyrir til geymslu i

skjalasafni utanrikismålåråduneytisins

danska,

svo fljött sem audid

er.

Milli Jjeirra rikja, er

J)å hata fullgilt samningmn,

gengur hann i gildi

hinn 1. janmar eda 1. jiili

nystan eftir ad Jmr månudir

eru lidnir fia bvi,

er fullgildingarskjölum

ad minsta kosti jjriggja

rikjanna behr verid komid

tyrir til geymslu.

Gagn vart rikjum, er sidar

fullgilda, gengur samningurinn

i gildi 1. j andar

eda 1. juli mestan eftir

ad jirir månudir eru lidnir

Ira jivi ad fullgildingarsbjalinu

var komid tyrir

til geymslu.

Sérhvert rikjanna getur

sagt samningnum

upp gangvart sérhverju

hinna rikjanna med 1 års

uppsagnarfresti, svo ad

hann gangi ur gildi 1.

januar eda 1. juli.

fiessu til stadfestingar

hata umbodsmennirnir

undirritad samning jienn
Bihang

till riksdagens p‘

å anerkjenne eller fullbyrde

en avgjorelse eller

et forlik når dette åpenbart

vilde vare uf orenelig

med landets rettsorden.

Artikkel 13.

Konvensjonen kommer

ikke til anvendelse på

avgjorelser som er truff et

eller forlik som er sluttet

for konvensjonens ikrafttreden.

Artikkel 14.

Konvensjonen skal ratificeres,

og ratifikasjonsdokumentene

skal deponens

i det danske Utenriksministeriums

arkiv så

snart skje kan.

Konvensjonen trer i

kraft mellem de ratificerende

stater den 1 januar

eller den 1 juli som

inntref fer når tre måneder

er forlopet efteråt minst

tre av statene har deponert

sine ratif ikasjonsdokumenter.

I forhold

til senere ratif icerende stater

trer konvensjonen i

kraft den 1 januar eller

den 1 juli som inntref fer

når tre måneder er forlopet

fra deponeringen av

ratif ikationsdokumentet.

Enhver av statene kan

i forhold til hver av de

andre si op konvensjonen

med en frist av ett år til

ophor den påfolgende 1

januar eller 1 juli.

Til bekräftelse herav

har de respektive befullmektigede

undertegnet

okoll 1932. 1 sami. lis

eller verkställa beslut eller

förlikning, där detta uppenbarligen

vore oförenligt

med landets rättsordning.

Artikel 13.

Konventionen skall ej

äga tillämpning å beslut

som meddelats eller förlikning

som ingåtts före

konventionens ikraftträdande.

Artikel 14.

Konventionen skall

ratificeras, och ratifikationshandlingarna

skola

deponeras i danska utrikesministeriets

arkiv så

snart ske kan.

Konventionen träder i

kraft mellan de ratificerande

staterna den 1 januari

eller den 1 juli, som

infaller näst efter det

tre månader förflutit från

det ratifikationshandlingarna

för tre av staterna

deponerats. I förhållande

till stat som sedermera

ratificerat träder konventionen

i kraft den 1 januari

eller den 1 juli, som

infaller näst efter det tre

månader förflutit från det

ratifikationshandlingen

för den staten deponerades.

Envar av staterna kan

i förhållande till envar av

de övriga uppsäga konventionen

till upphörande

från och med den 1 januari

eller den 1 juli, som

infaller näst efter ett år sedan

uppsägningen skedde.

Till bekräftelse härav

hava de respektive fullmäktige

undertecknat

ift. (Nr 205.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

naervaerende Konvention

og forsynet den med deres

Segl.

Udfserdiget i Köbenhavn

i et Eksemplar paa

Iwert af folgende Sprog:

Dansk, Finsk, Isländsk,

Norsk og Svensk, og for

det svenske Sprogs Vedkommende

i to Tekster,

en for Finland og en for

Sverige, den 16. Mårts

1932.

P. Munch.

(L. s.)

pimuksen ja varustaneet

sen sineteillään.

Allekirjoitettu Köpenhaminassa

yhtenä suomen-,

tanskan-, islannin-,

norjan- ja ruotsinkielisenä

kappaleena, ruotsinkielisen

tekstin käsittäessä

kaksi eri tekstiä, toisen

Suomea ja toisen Ruotsia

varten, maaliskuun 16.

päivänä 1932.

denna konvention och försett

densamma med sina

sigill.

Som skedde i Köpenhamn,

i ett exemplar på

finska, danska, isländska,

norska och svenska språken,

och försåvitt angår

svenska språket i två

texter, en för Finland

och en för Sverige, den

16 mars 1932.

Onni Talas.

(L. s.)

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 805.

an og sett un dir hann

innsigli sin.

Gert i Kaufmann ahöfn

i einu eintaki å islensku,

dönsku, finsku, norsku

og ssensku, og aö f)vi er

ssenskuna snertir i tveim

textum, dörum tyrir Finnland

og dörum tyrir Svi|>jöö,

|>ann 16. mårts 1932.

Sveinn Björnsson,

(l. s.)

nservserende konvensjon

og försynt den med sine

segh ......

Utferdiget i Kiöbenhavn

i ett eksemplar på

hvert av folgende sprog:

norsk, dansk, finsk, isländsk

og svensk, og for

det svenske sprogs vedkommende

i to tekster, en

for Finnland og en for

Sverige, den 16 mårts

1932.

Emil Huitfeldt,

(l. s.)

denna konvention och försett

densamma med sina

sigill. to

Som skedde i Köpenhamn,

i ett exemplar på

svenska, danska, finska,

isländska och norska språken,

och försåvitt angår

svenska språket i två

texter, en för Sverige

och en för Finland, den

16 mars 1932.

Under förbehåll örn

ratifikation av Kungl.

Maj :t med Kiksdagens

samtycke.

0. Ewerlöf.

(L. S.)

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

Förslag

till

Lag om erkännande och verkställighet av dom, som meddelats i Danmark,

Finland, Island eller Norge.

Härigenom förordnas sorn1 följer:

1 §•

Lagakraftägande dom, som i Danmark, Finland, Island eller Norge givits i

tvistemål eller i brottmål meddelats angående skadestånd, vare gällande jämväl

här i riket.

Med dom förstås i denna lag domstols beslut, som innebär avgörande av huvudsaken.

2 §•

Lika med lagakraftägande dom anses i denna lag:

1. utslag, varigenom överexekutor i Finland efter lagsökning ålagt någon betalningsskyldighet

och för vilket tiden för besvärs anförande gått till ända;

2. förlikning, som ingåtts inför förlikningskommission eller domstol; samt

3. lagakraftägande beslut, som i tvistemål, i domen eller under rättegången,

meddelats angående ersättning för rättegångskostnad eller gottgörelse till vittne

eller sakkunnig.

3 §•

Dom, som, på grund av svarandens utevaro, mot honom givits av domstol i

första instans i Danmark, Island eller Norge, så ock tredskodom eller annan

dom, som blivit av underrätt eller överexekutor i Finland given mot svarande,

som ej avgivit svaromål, vare ej gällande, med mindre:

1. svaranden, vid målets anhängiggörande genom stämning, lagsökning eller

inkallelse till förlikningskommission, hade hemvist eller anmäld firma i den stat,

där domen gavs, eller styrelse, som hade att företräda svaranden, då ägde sitt

säte därstädes, eller delgivningen skett med ombud, som svaranden enligt lag

var pliktig att hava i den staten; eller

2. bindande överenskommelse var träffad örn målets upptagande av den domstol,

där domen gavs; eller

3. domen angår skadestånd för garning, som begåtts i den stat, där domen

gavs, och svaranden under vistelse därstädes personligen fått del av stämningen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

21

Vad nu är sagt galle ock i fråga om dom, som i någon av förenämnda fyra

stater blivit av högre rätt meddelad mot svarande, som uteblivit såväl där som

i första instans.

4 §.

Beslut eller förlikning, som enligt 1—3 §§ äger giltighet bär i riket och varå

verkställighet kan vinnas i den stat, där beslutet gavs eller förlikningen ingicks,

skall på begäran här verkställas.

5 §•

Ansökan örn verkställighet göres hos överexekutor.

6 §•

Vid ansökan örn verkställighet av beslut skall fogas:

1. beslutet i huvudskrift eller av vederbörande myndighet styrkt avskrift;

2. bevis att beslutet äger laga kraft och är av sådan beskaffenhet som sägs

i 1 eller 2 §, samt att verkställighet kan ske i den stat, där beslutet gavs; samt

3. där fråga är örn dom, som avses i 3 §, bevis som utmärker, att domen

enligt nämnda paragraf är gällande.

Sökes verkställighet av förlikning, skall vid ansökningen fogas av behörig

myndighet styrkt avskrift av förlikningen, ävensom bevis att förlikningen är

ingången inför förlikningskommission eller domstol och kan verkställas i den

stat, där den träffats.

Handling, som är avfattad på finska eller isländska språket, skall vara åtföljd

av styrkt översättning till danska, norska eller svenska språket.

7 §•

Bevis, som i 6 § sägs, skall vara utfärdat:

i Danmark, Finland och Island av justitieministeriet; samt

i Norge av justisdepartementet.

8 §.

Överexekutor företage ansökningen till prövning utan motpartens hörande;

dock må tillfälle till yttrande beredas honom, när särskilda skäl därtill äro.

9 §.

Varder ansökningen av överexekutor bifallen, gälle i avseende å verkställigheten

vad örn svensk domstols lagakraftägande dom är stadgat; och skall förty

vad beslutet eller förlikningen må innehålla örn tvångsmedel ej vinna tillämpning.

10 §.

Denna lag har ej avseende å:

1. dom i mål angående boskillnad, hemskillnad, äktenskapsskillnad, återgång

av äktenskap, adoptivförhållandes stiftande eller hävande, omyndighetsförkla
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

ring eller sådan förklarings hävande, eller dom sorn, i samband med hemskillnad,

äktenskapsskillnad eller äktenskaps återgång, givits örn bodelning mellan

makarna, skadestånd eller vårdnaden örn barnen eller ock senare, i särskilt

mål, givits i fråga, som sist är sagd; dock att vad i 4—9 §§ stadgas örn verkställighet

skall äga tillämpning å domen, därest denna enligt vad särskilt är

stadgat skall gälla här i riket;

2. dom, som meddelats i Danmark, Island eller Norge och innefattar tillämpning

av lagstiftningen örn makars förmögenhetsförhållanden, såframt tvisten

här i riket skolat bedömas enligt lagstiftning, som gällde före nya giftermålsbalkens

ikraftträdande;

3. beslut eller förlikning angående familjerättslig underhållsplikt;

4. beslut eller förlikning, som gäller börd, rätt på grund av arv eller testamente,

boutredning eller skifte efter död man eller ansvarighet för den dödes

gäld, gäldenärs försättande i konkurs, inledande av offentlig ackordsförhandling

utan konkurs, andra på konkursdomares eller konkursdomstols prövning

beroende frågor eller rättshandlings eller annan åtgärds ogiltighet på grund av

inträffad konkurs;

5. beslut eller förlikning i fråga örn äganderätt eller annan rätt till fast

egendom i annan stat än den, där domen eller förlikningen tillkom, eller örn

skyldighet att träffa förfogande örn dylik rätt eller örn påföljd av sådan skyldighets

åsidosättande;

6. beslut rörande skatt eller annan avgift till stat eller kommun eller annan

fråga av offentligrättslig art, ändå att saken behandlats i den för tvistemål

stadgade ordning.

Å beslut, som meddelats av särskild domstol för arbetstvister, har denna lag

ej avseende.

11 §•

Denna lag medför ej förpliktelse att erkänna eller verkställa beslut eller

förlikning, där detta uppenbarligen vore oförenligt med rättsordningen här i

riket.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer men skall ej äga

tillämpning å beslut som meddelats eller förlikning som ingåtts före nämnda

dag.

Genom denna lag upphäves förordningen den 15 juni 1861 örn verkställighet

i Sverige av domar och utslag, meddelade av domstol i konungariket Danmark;

dock att nämnda förordning fortfarande skall äga tillämpning å beslut som

meddelats eller förlikning som ingåtts före lagens ikraftträdande. I vad eljest

är stadgat örn giltighet eller verkställighet i vissa fall av utländsk domstols

beslut göres ej ändring genom denna lag.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 805.

23

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 8 maj 1931.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,

Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, anmäler ett av lagberedningen

den 4 maj 1931 avgivet betänkande,1 däri under rubriken Lagberedningens

förslag angående vissa internationella rättsförhållanden III intagits

av särskilda delegerade uppgjorda, av motiv åtföljda förslag dels till konvention

mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge örn erkännande

och verkställighet av domar och dels till lag örn erkännande och verkställighet

av dom, som meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över i lagberedningens

betänkande innefattade förslag måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

1 Statens off. utredn. 1931: 9.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj. ts lagråd den 1 juni 1931.

Närvarande:

justitieråden Christiansson,

Edelstam,

Stenbeck,

regeringsrådet Afzelius.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 8 maj 1931,

hade Kungl. Maj.-t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag dels

till konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om erkännande

och verkställighet av domar och dels till lag örn erkännande och

verkställighet av dom, som meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av ledamoten i lagberedningen, revisionssekreteraren Erik Lind.

Lagrådet yttrade:

Konventionsförslaget.

Enligt det remitterade, av delegerade för de nordiska staterna framlagda

förslaget till konvention örn erkännande och verkställighet av domar skola

lagakraftvunna domar, som i någon av staterna meddelats i tvistemål, samt

vissa med sådana domar jämställda andra domar eller utslag, förlikningar och

beslut vara gällande och verkställbara även i de övriga staterna. Såsom förutsättning

för rättskraft och exigibilitet uppställes ej prövning i exekutionsiandet

av den dömande myndighetens behörighet. Allenast då dom givits mot

utebliven svarande, fordras enligt förslaget undersökning, örn svaranden eller

själva målet ägde sådan anknytning till domslandet, att domen bör mot honom

tillerkännas rättskraft och exigibilitet inom de övriga staterna. Med den

allmänna ståndpunkt förslaget sålunda intager hava de stora svårigheter undvikits,

som äro förknippade med uppställandet av regler för domstols internationella

kompetens, och ett särskilt exekvaturförfarande i exekutionslandet

har ej blivit erforderligt. Att enighet örn dessa förslagets huvudgrunder kunnat

vinnas är naturligen beroende av den rättslikhet, som på betydelsefulla

områden består inom de nordiska ländernas lagstiftning, samt det där rådande

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

25

ömsesidiga förtroendet för de olika ländernas domstolsväsen. Med hänsyn

härtill och till de föreslagna undantagen från konventionens tillämplighetsområde

— som gälla sådana tvister, i vilka frågan örn domstols internationella

behörighet har särskild betydelse — anser lagrådet betänkligheter icke möta

mot den vidsträckta omfattning, i vilken rättskraft och exigibilitet inom konventionens

tillämplighetsområde förlänas lagakraftvunna domar och därmed

jämställda förlikningar och beslut, utan fasthellre det böra hälsas med tillfredsställelse,

att utsikt vunnits till en konvention i detta ämne mellan samtliga

nordiska stater på en så omfattande grundval som här föreslagits.

Artikel 1.

För verkställighet i Danmark av svensk dom kräves enligt 1861 års konvention,

att domen jämlikt svensk lag må verkställas i överensstämmelse med vad

som gäller om lagakraftvunnen dom. Enligt 49 § utsökningslagen verkställes

efter vadetidens utgång tredskodom såsom lagakraftvunnen, om ej domstol,

till vilken talan örn återvinning instämts, annorledes förordnar. Det föreligger

således för närvarande ej hinder mot verkställighet av svensk tredskodom

i Danmark, även örn tid för återvinningstalans anställande ej gått till ända.

Däremot skall enligt artikel 1 i den föreslagna konventionen tredskodom, som

meddelats i Sverige eller Finland, ej anses såsom lagakraftägande och följaktligen

ej heller kunna verkställas, förrän tid till återvinning gått till ända. Den

begränsning i fråga örn verkställigheten av domar, som sålunda, föreslagits,

är synnerligen ingripande. Örn det bortses från mål angående familjerättsliga

förhållanden, kvarlåtenskap och fast egendom, var antalet avgjorda tvistemål

år 1928 vid häradsrätterna 10,721 och vid rådstuvurätterna 15,778 samt

år 1929 vid häradsrätterna 10,758 och vid rådstuvurätterna 15,713. Av

dessa mål avgjordes genom tredskodom år 1928 vid häradsrätterna 5,154 och

vid rådstuvurätterna 4,089 samt år 1929 vid häradsrätterna 5,322 och vid

rådstuvurätterna 3,874. En stor del av de vid rådstuvurätterna genom tredskodom

avgjorda målen äro växelmål. Dessa siffror visa, att det är en betydande

grupp domar — bland vilka en del på grund av sin natur böra erhålla

snabb verkställighet -— som ej skulle kunna verkställas enligt konventionsförslaget,

då tid för vad är förbi och de således i Sverige äro verkställbara såsom

lagakraftvunna domar. Att detta skulle innebära en stor olägenhet är uppenbart.

Och sakliga skäl synas lagrådet icke medföra behov av ett så vittgående

undantag. Lagrådet har i fråga om förekomsten av återvinningstalan mot

tredskodomar inhämtat från statistiska centralbyrån, att sådan talan instämts

under år 1928 mot 17 domar d. v. s. 0.18 % av hela antalet under år 1928 meddelade

tredskodomar (9,243) och under år 1929 mot 16 domar d. v. s. 0.17 %

av hela antalet under år 1929 meddelade tredskodomar (9,196). Om hänsyn

vidare tages därtill, att ändring av tredskodomen kan antagas ske allenast i en

del av de fall, då talan örn återvinning instämts, synes det ytterst osannolikt,

att praktisk olägenhet skulle vållas av att verkställighet av tredskodomar efter

vadetidens utgång medgåves. Det skulle säkerligen bliva utomordentligt sällsynt,

att i en av våra grannstater skulle komma att påkallas verkställighet av

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj-As proposition nr 205.

en tredskodom, vilken ej blir bestående. Det synes därför lagrådet synnerligen

önskvärt, om genom konventionen kunde medgivas, att tredskodom finge, utan

avvaktande av återvinningstidens utgång, verkställas såsom lagakraftägande

dom, när sådan verkställighet får ske inom domslandet.

Artikel.

Jämlikt uttrycklig föreskrift i artikel 1 avses med dom allenast domstols

beslut, som innebär avgörande av huvudsaken, således icke tillika ett i samband

därmed givet beslut, varigenom part ålagts gälda motparten ersättning för rättegångskostnad.

I vad mån dylika beslut falla under konventionens tillämpning,

behandlas i artikel 2 punkt 3.

Enligt artikel 2 punkt 1 skall lika med dom i konventionen anses utslag, varigenom

överexekutor i Finland eller Sverige efter lagsökning ålagt någon betalningsskyldighet.

Särskild bestämmelse angående beslut örn kostnadsersättning

i lagsökningsmål är ej given. Avfattningen av sistnämnda stadgande synes

emellertid icke motsäga den uppenbarligen avsedda tolkningen, att med

betalningsskyldighet här menas jämväl förpliktelse att gälda ersättning för

kostnaderna i lagsökningsmålet, där sådan — i regel med ett obetydligt belopp

— i utslaget tillerkänts sökanden.

Däremot lärer överexekutors beslut örn sådan ersättning för kostnad, som

enligt 196 § utsökningslagen i lagsökningsmål må tilläggas sökandens motpart,

då målet såsom tvistigt förvisas till domstol, icke vara hänförligt under ifrågavarande

bestämmelse. Att dylikt beslut bör falla utom konventionens tillämplighetsområde

lärer vara betingat redan av beslutets blott provisoriska giltighet.

Artikel 11.

Genom konventionen den 6 februari 1931 regleras frågorna örn adoptions

verkställande och adoptivförhållandes hävande. Däremot meddelas icke någon

regel örn adoptions rättsverkningar. Orsaken därtill har främst varit svårigheten

att mellan de olika staternas delegerade vinna enighet örn innebörden och

räckvidden av en sådan regel, särskilt med avseende å adoptionens verkan i

arvshänseende. Då det uppenbarligen ej är åsyftat, att den nu föreslagna konventionen

skall hava avseende å beslut eller förlikning, som gäller adoptions

rättsverkningar, torde i artikel 11 undantag böra göras därutinnan.

Lagförslaget.

Lagrådet erinrar örn sina yttranden vid artiklarna 1 och 11 i konventionsförslaget.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

27

Utdrag av protokollet över justitiedepartement särenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 11 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för utrikesdepartementet, statsrådet

Gyllenswärd, anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde,

frågan örn godkännande av ett av delegerade för Sverige, Danmark, Finland,

Island och Norge avgivet förslag till konvention mellan nämnda länder örn

erkännande och verkställighet av domar.

Föredraganden anför:

»Den 13 september 1929 har Kungl. Maj :t funnit gott att antaga en av danska

regeringen gjord inbjudan att deltaga i förhandlingar med danska, finska,

isländska och norska regeringarna örn avslutande av en konvention angående

ömsesidig verkställighet av domar.

Förhandlingar i ämnet hava sedermera ägt rum i Köpenhamn under tiden

den 30 oktober—den 9 november 1929, i Stockholm den 28 april—den 10 maj

1930 och i Oslo den 26 januari—den 7 februari 1931. Under mötena i Köpenhamn

och Oslo hava jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande förhandlingar förts

jämväl rörande vissa andra frågor.

Från svensk sida hava, enligt Kungl. Maj :ts förordnande, i förhandlingarna

deltagit, vid samtliga mötena, f. d. presidenten, ordföranden i lagberedningen

friherre Marks von Wurtemberg och presidenten Ekeberg samt, vid mötet i

Oslo, revisionssekreteraren Lind.

Såsom resultat av förhandlingarna föreligger ett av de delegerade uppgjort

förslag till konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge

om erkännande och verkställighet av domar. Till detta förslag hava de svenska

delegerade utarbetat särskilda motiv, varjämte av dem uppgjorts förslag

till lag örn erkännande och verkställighet av dom, som meddelats i Danmark,

Finland, Island eller Norge.

Svensk lag innehåller icke några allmänna bestämmelser om utländska do- Förslaget

mars erkännande och verkställighet. Endast beträffande utländsk myndighets till jf.°o*venbeslut,

varigenom hemskillnad eller äktenskapsskillnad blivit beviljad, givas —

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majlis proposition nr 205.

i överensstämmelse med 1902 års Haagkonvention -—- allmänna regler, som innefatta

ett direkt erkännande av främmande dom. I vad rör förhållandet mellan

de fem nordiska staterna skola enligt en konvention den 6 februari 1931, som

trätt i kraft den 1 januari 1932, vissa beslut angående äktenskap, adoption och

förmynderskap, som meddelats i en av staterna, äga giltighet i de övriga. Stundom

har lagen förklarat utländska domar exigibla utan att i övrigt yttra sig

örn deras giltighet. Så har skett i anslutning till en del av Sverige biträdda

konventioner, t. ex. 1861 års konvention med Danmark angående verkställighet

av domar och konventionen den 10 februari 1931 mellan de nordiska staterna

angående indrivning av familjerättsliga underhållsbidrag.

Nu omförmälda fall, i vilka verkan tillerkännes åt utländska domar, äro ej

uttryck för en allmän princip utan ha tvärtom karaktären av undantag. Ett

ytterligare undantag utgör ovannämnda förslag till konvention örn erkännande

och verkställighet av domar.

Konventionen avser i främsta rummet lagakraftägande domar, som i en av

de fördragsslutande staterna givits i tvistemål eller i brottmål meddelats angående

skadestånd. Andra i brottmål uppkommande frågor — framförallt

ansvarsfrågor — falla ej under konventionen. Ärenden tillhörande jurisdictio

voluntaria omfattas ej heller av konventionen.

I konventionen gives en definition å uttrycket dom. Därmed förstås domstols

beslut, som innebär avgörande av huvudsaken. Härigenom uteslutas beslut,

som under rättegången meddelas angående processuella frågor. I och för

sig uteslutes genom definitionen också beslut angående rättegångskostnader,

men det tillägges att lagakraftägande beslut, som i tvistemål i domen eller under

rättegången meddelats angående ersättning för rättegångskostnad — liksom

angående gottgörelse till vittne eller sakkunnig — skall i konventionen

anses lika med lagakraftägande dom. Med sådan dom skall ock likställas förlikning,

som ingåtts inför förlikningskommission eller domstol, samt utslag

varigenom överexekutor i Finland eller Sverige efter lagsökning ålagt någon

betalningsskyldighet och för vilket tiden för besvärs anförande gått till ända.

Beträffande domar mot utebliven svarande hava särskilda regler givits. Sådana

s. k. kontumaciedomar skola endast under angivna förutsättningar vinna

erkännande. En kontumaciedom blir till att börja med gällande, örn svaranden

vid målets anhängiggörande hade hemvist eller anmäld firma i den stat, där

domen givits, eller styrelse, som hade att företräda svaranden, då ägde sitt

säte därstädes, eller delgivningen skett med ombud, som svaranden enligt lag

var pliktig att hava i den staten. Grunden för stadgandet är, att en kontumaciedom

ej bör vara gällande, med mindre svaranden hade så stark anknytning

till domslandet, att det rimligen kan begäras att han där sörjer för sitt

försvar.

Kontumaciedom blir vidare gällande, örn bindande överenskommelse var

träffad örn målets upptagande av den domstol, där domen gavs. Det är alltså

ej tillräckligt, att parterna i allmänhet avtalat örn målets behandling vid domstolarna

i viss stat, utan avtalet måste avse en bestämd domstol. Har svaranden

sålunda på förhand godtagit den domstol, där domen sedermera ges, före
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Z05.

29

ligga ej de skäl, som eljest föranlett uppställande av förbehåll i fråga örn erkännande

av kontumaciedom.

Slutligen blir kontumaciedom gällande, örn den angår skadestånd för gärning,

som begåtts i den stat, där domen gavs, och svaranden under vistelse därstädes

personligen fått del av stämningen. Ett praktiskt exempel är skada,

som åstadkommits genom automobiltrafik. Delgivning av stämningen kan ske

under uppehåll, som inträffar när skadan förorsakas, eller vid ett senare tillfälle.

I fråga örn doms verkställande i annan fördragsslutande stat än den, där

domen meddelats, innebär förslaget, att verkställighet skall sökas hos viss i

konventionen angiven exekutiv myndighet, i Danmark eller Island fogden, i

Finland eller Sverige överexekutor och i Norge namsretten. Beslut örn verkställighet

meddelas i allmänhet utan motpartens hörande. Hans yttrande inhämtas

endast, när särskilda skäl därtill äro, såsom när ett uttalande örn ett

eller annat faktiskt förhållande är önskvärt.

Vid ansökning örn verkställighet skall fogas domen i huvudskrift eller bestyrkt

avskrift samt bevis att domen äger laga kraft. Vidare fordras bevis,

att domen är av sådan beskaffenhet som enligt det förut sagda är en förutsättning

för att den skall omfattas av konventionen, d. v. s. att fråga är örn dom,

som givits i tvistemål eller i brottmål meddelats angående skadestånd, och att

domen innebär avgörande av huvudsaken. Beviset behöver i denna del ej vara

specificerat, utan det är tillräckligt med ett allmänt intyg, att domen är av

sådan beskaffenhet, som sägs i de artiklar av konventionen, i vilka berörda

förutsättningar äro angivna. Bevis fordras också, att domen kan verkställas

i den stat, där den meddelades. Motsvarande bestämmelser hava givits beträffande

andra beslut än domar och angående förlikningar i vad dessa omfattas

av konventionen. När fråga är örn kontumaciedom, måste heviset utmärka,

att någon viss av de särskilda förutsättningarna för exekution av sådan dom är

uppfylld, d. v. s. antingen att svaranden genom hemvist eller på annat ovan

angivet sätt är anknuten till domslandet, eller att domstolen på grund av prorogation

varit behörig, eller ock att, örn domen angår skadestånd för gärning,

som begåtts i domslandet, svaranden där personligen mottagit kallelse till

svarsmål.

Nu anförda bevis utfärdas i Sverige av länsstyrelse och i de övriga länderna

av justitiedepartementet.

Handling, som är avfattad på finska eller isländska språket, skall vara åtföljd

av översättning till danska, norska eller svenska språket.

Beträffande sättet för verkställigheten föreskrives, att den i envar stat skall

ske enligt där gällande lag. Örn domen innehåller föreskrift, att något skall

fullgöras vid äventyr av tvångsmedel, såsom vitén eller fängelse, skall detta

ej gälla i exekutionslandet; däremot kunna vid exekutionen tvångsmedel åläggas

i sistnämnda land.

Förutnämnda konvention av år 1861 mellan Danmark och Sverige angående

verkställighet av domar skall upphöra vid förevarande konventions ikraftträdande.

I övrigt äger konventionen ej tillämpning rörande ämnen, som genom

andra konventioner reglerats.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj :ts proposition nr 205.

Från konventionen äro undantagna avgöranden i vissa ämnen, som eljest på

grund av huvudregeln skulle ha fallit under konventionen. Hit höra successions

rättsliga spörsmål och konkursfrågor; dessa äro nämligen avsedda att

regleras genom särskilda konventioner, beträffande vilka förhandlingar mellan

de fem nordiska länderna för närvarande pågå. Undantagna äro vidare avgörande

angående börd, fast egendom i främmande fördragsslutande stat, skatt

eller annan avgift till stat eller kommun eller annan fråga av offentligrättslig

art samt beslut av särskild domstol för arbetstvister.

Med hänsyn till de lyckligtvis mycket begränsade områden, där inom de

särskilda konventionsstatema framträder principiell olikhet i rättsåskådning

— man har särskilt erinrat örn lagstiftningen mot spritmissbruk samt örn rättspraxis

rörande s. k. differensaffärer — göres i konventionen förbehåll örn rätt

att vägra erkännande eller verkställighet av beslut eller förlikning, vars tilllämpande

skulle vara oförenligt med landets rättsordning.

Lagrådet. Enligt statsrådsprotokoll den 8 maj 1931 har lagrådets utlåtande infordrats

över dels ifrågavarande konventionsförslag, dels berörda svenska lagförslag.

Lagrådet har den 1 juni 1931 avgivit utlåtande, därvid lagrådet, under framhållande

av önskvärdheten av att en konvention sådan som den föreslagna komme

till stånd, i två hänseenden framställt erinringar mot konventionsförslaget.

Den ena av dessa erinringar gäller förslagets art. 11 och är av närmast redaktionell

natur.

Den andra åter, som gäller förslagets art. 1, är av saklig innebörd. Enligt sagda

artikel samt de därmed sammanhängande artiklarna 4 och 6 uppställes såsom

villkor för att dom, som meddelats i en av de fördragsslutande staterna, skall

i de övriga erkännas såsom giltig och befordras till verkställighet, att domen

är lagakraftägande; och har i sammanhang härmed i art. 1 intagits en förklarande

bestämmelse, att tredskodom, som meddelats i Sverige eller Finland,

icke skall anses såsom lagakraftägande förrän tid till återvinning gått till

ända. I avseende å sistnämnda bestämmelse har lagrådet erinrat, att enligt

den mellan Sverige och Danmark gällande konventionen den 25 april 1861 angående

ömsesidig verkställighet av domar och utslag hinder ej möter för verkställighet

av svensk tredskodom i Danmark, även örn tid för återvinningstalans

anställande ej gått till ända. Lagrådet har vidare framhållit, hurusom den i

förslaget avsedda begränsningen vore synnerligen ingripande, i det att av de

vid underdomstolarna avdömda målen en avsevärd del avgjorts genom tredskodom,

och att bland dessa en stor del vore växelmål. Att sålunda en betydande

grupp domar — bland vilka en del på grund av sin natur borde erhålla snabb

verkställighet -— icke skulle kunna verkställas så snart tid för vad vore förbi,

har lagrådet ansett innebära en stor olägenhet. Lagrådet har icke funnit sakliga

skäl för ett så vittgående undantag, i vilket avseende lagrådet framhållit,

att enligt upplysningar från statistiska centralbyrån återvinningstalan blivit

under de två sista år, för vilka statistik föreligger, instämd i allenast 0''18 %

resp. 0''17 % av de tredskovis avgjorda målen; och då ändring i tredskodom kunde

antagas ske allenast i en del av de fall, då återvinningstalan instämts, måste

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr S05.

31

det enligt lagrådets mening bliva utomordentligt sällsynt, att i en av våra

grannstater skulle komma att påkallas verkställighet av en tredskodom, vilken

ej bleve beståndande. I betraktande härav har lagrådet funnit det synnerligen

önskvärt, örn genom konventionen kunde medgivas, att tredskodom finge, utan

avvaktande av återvinningstidens utgång, verkställas såsom lagakraftägande

dom, när sådan verkställighet finge ske inom domslandet.

Sedan i anledning av lagrådets yttrande — i samband med förhandlingar i

andra ämnen —- under september 1931 överläggningar ägt rum mellan samtliga

delegerade för de fem staterna, meddelade de svenska delegerade i skrivelse

till mig den 31 oktober 1931, att man ej å alla sidor funnit sig övertygad

om angelägenheten av den ifrågasatta jämkningen i den föreslagna art. 11; och

då denna jämkning syntes vara av huvudsakligen redaktionell art, ansåge sistnämnda

delegerade dess genomförande ej vara ovillkorligen nödigt.

Vad beträffar frågan örn tredskodoms erkännande och verkställande före

återvinningstidens utgång anförde de svenska delegerade, att man vid de förnyade

överläggningarna mellan samtliga delegerade enat sig örn, att hinder ej

borde möta för att konventionsförslaget underginge ändring i det av lagrådet

angivna syfte, en ändring som enligt de svenska delegerades mening vore

i hög grad önskvärd. Enighet hade även nåtts örn att det åsyftade målet kunde

nås genom uteslutande av vad den föreslagna art. 1 innehölle örn att tredskodom

ej finge anses såsom lagakraftägande förrän vid återvinningstidens utgång.

Enligt de svenska delegerades mening hade ett positivt uttalande örn

att domen redan före sagda tid finge anses såsom lagakraftägande varit mestönskvärt.

Inom en av de främmande delegationerna hade man emellertid bestämt

föredragit, att den ifrågasatta ändringen bomme till stånd på det sätt,

att man i art. 1 uteslöte varje uttalande örn tredskodom; och de svenska delegerade

hade för sin del ansett avgörande invändningar häremot ej föreligga.

Vore man överens örn att, i det avseende varom här vore fråga, en tredskodom

skulle anses gällande och exigibel, så snart tiden för vads erläggande gått till

ända, syntes det terminologiska spörsmålet vara av underordnad betydelse. Att

konventionen under termen ''lagakraftägande dom’ inbegrepe även tredskodom,

mot vilken vad ej erlagts eller fullföljts, kunde för svenska myndigheter

klargöras genom en uttrycklig bestämmelse i den administrativa författning,

som här i landet torde böra utfärdas rörande de olika slags bevis, vilka enligt

art. 6 och 7 i konventionsförslaget skulle åtfölja ansökan örn svensk doms verkställande

i främmande konventionsstat; man behövde i så fall ej befara att konventionen

skulle i förevarande hänseende giva anledning till missförstånd i någon

av konventionsstaterna.

I skrivelse den 3 november 1931 till ministern för utrikes ärendena anförde

jag, bland annat, att jag ansåge angeläget, att art. 1 i konventionsförslaget ändrades

i den av lagrådet föreslagna riktningen och att ändringen syntes kunna

ske på sätt, varom samtliga delegerade enat sig.

Samtliga de övriga staternas regeringar hava därefter förklarat sig godkänna,

att art. 1 i angivna syfte ändrades på sätt förut nämnts..

Överläggningar

i

anledning

x lagrådets

yttrande.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

Departe
ments
chefen.

Genom det föreliggande konventionsförslaget torde stora praktiska fördelar

komma att uppnås, och jag är för min del beredd att tillstyrka ej blott de principer,

på vilka förslaget är byggt, utan ock den närmare utformning dessa principer

erhållit. Av vad förut anförts framgår, att den ändring av art. 1, varom

lagrådet hemställt, lärer böra på förut angivet sätt vidtagas. Då enighet ej

kunnat vinnas mellan samtliga staternas delegerade angående den av lagrådet

ifrågasatta ändringen i art. 11 och då, såsom de svenska delegerade yttrat, denna

ändring ej är ovillkorligen nödvändig, anser jag de delegerades förslag i denna

del böra oförändrat upptagas.

På grund av vad nu anförts tillåter jag mig förorda, att Kungl. Maj :t godkänner

konventionsförslaget med den av mig angivna ändringen i art. 1. Därest

Kungl. Maj :t lämnar sitt bifall till förslaget, lärer detsamma innan ratifikation

ifrågakommer, skola underställas riksdagens prövning. Till frågan örn

den lagstiftningsåtgärd, som påkallas av en eventuell ratifikation, torde jag senare

få återkomma.»

Föredraganden uppläser härefter ifrågavarande förslag till konvention mellan

Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge örn erkännande och verkställighet

av domar samt hemställer, att nämnda förslag måtte godkännas av

Kungl. Majit.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Gösta Tidelius.

»

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

33

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 11 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Under erinran att Kungl. Majit förut denna dag på föredragning av chefen

för justitiedepartementet beslutat godkänna förslag till konvention mellan Sverige,

Danmark, Finland, Island och Norge örn erkännande och verkställighet

av domar hemställer t. f. departementschefen, efter gemensam beredning

med förstnämnde departementschef, att Kungl. Majit måtte bemyndiga sändebudet

i Köpenhamn O. A. H. Ewerlöf att — under förbehåll av ratifikation

av Kungl. Majit med riksdagens samtycke — underteckna en konvention i

överensstämmelse med ifrågavarande förslag, vars lydelse framgår av bilaga

till detta protokoll1, ävensom förordna, att fullmakt för Ewerlöf skall i vanlig

ordning utfärdas.

Till vad t. f. departementschefen under ovanstående punkt

hemställt, däruti övriga närvarande statsrådsledamöter förena

sig, behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna

bifall.

Ur protokollet:

R. R. Sohlman.

1 Bilagan här utesluten.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami.

lis haft. (Nr 805.)

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 805.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 16 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Pundqvist.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för utrikesdepartementet, statsrådet

Gyllenswärd, anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde:

»Enligt statsrådsprotokollet den 11 mars 1932 har Kungl. Maj:t funnit gott

att, med viss ändring, godkänna ett av delegerade för Sverige, Danmark, Finland,

Island och Norge avgivet förslag till konvention mellan nämnda länder

örn erkännande och verkställighet av domar. Förslaget i det sålunda ändrade

skicket har godkänts jämväl av de övriga ländernas regeringar och den 16 mars

1932 av regeringarnas befullmäktigade ombud undertecknats att såsom konvention

gälla mellan nämnda länder.

Såsom omförmälda statsrådsprotokoll utvisar, skall konventionen, innan ratifikation

från Sveriges sida ifrågakommer, underställas riksdagens prövning.

I samband härmed torde jämväl böra komma under bedömande spörsmålet örn

den lagstiftningsåtgärd, som för Sveriges del påkallas av en ratifikation av

konventionen. Jag tillåter mig sålunda nu anmäla lagrådets den 1 juni 1931

avgivna utlåtande i vad rör det till lagrådet den 8 maj 1931 remitterade förslaget

till lag örn erkännande och verkställighet av dom, som meddelats i Danmark,

Finland, Island eller Norge. Den i statsrådsprotokollet den 11 mars

1932 berörda ändring i art. 1 av konventionsförslaget, som vidtagits i anledning

av vad lagrådet erinrat, har föranlett motsvarande ändring i lagförslaget.

Då av skäl, som nämnts i sistnämnda statsrådsprotokoll, hinder mött att företaga

den av lagrådet ifrågasatta jämkningen i art. 11 av konventionsförslaget,

har också lagförslaget i motsvarande del lämnats orubbat.

På sätt framgår av de svenska delegerades motiv till ifrågavarande lagförslag

lärer, i samband med ratifikation av konventionen, mellan svenska och danska

regeringarna böra komma till stånd en noteväxling örn upphävande av den med

Danmark den 25 april 1861 träffade överenskommelsen angående ömsesidig

verkställighet av domar och utslag meddelade i Sverige eller Danmark. I

samband därmed lärer böra avtalas att sistnämnda konvention dock fortfarande

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

35

skall äga tillämpning å beslut som meddelats eller förlikning som ingåtts före

den nu ifrågavarande konventionens ikraftträdande.»

Föredraganden hemställer därefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition

dels äska riksdagens godkännande av ifrågavarande konvention, dels,

jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga nämnda lagförslag

med angivna ändring.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erik H.scm Mahn.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:205 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 16 mars 1932 a1 i texten
  2. 1LU 1932:39 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 16 mars 1932 avslutad konve s. 1 i texten