Sök i Ratio Lex

Angående fortsatta åtgärder till lindrande av arbetslösheten inom stenindustrien m. m

1932-03-11 · 26 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:211, Angående fortsatta åtgärder till lindrande av arbetslösheten inom stenindustrien m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

1

Nr 211.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fortsatta åtgärder

till lindrande av arbetslösheten inom stenindustrien

m. m.; given Stockholms slott den 11 mars 1932.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ola Jeppsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 11 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Jeppsson:

I den proposition (nr 15), som den 4 januari 1932 på socialdepartementets

föredragning avläts angående förstärkning av det för budgetåret 1931/1932 under

femte huvudtiteln anvisade anslaget till bekämpande av arbetslösheten,

framhöll chefen för nämnda departement att, utöver vad i sagda proposition

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 178 käft. (Nr 211.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

berörts, vissa spörsmål av betydelse för statens verksamhet till arbetslöshetens

bekämpande för det dåvarande vore under övervägande. Till de sålunda åsyftade

spörsmålen hörde även de inom kommunikationsdepartementet handlagda

frågorna örn fortsatta åtgärder för lindrande av krisen inom stenindustrien och

örn beredande av ökad möjlighet att igångsätta vägbyggnadsföretag till motverkande

av arbetslöshet. Sedan dessa frågor numera undergått erforderlig

beredning, anhåller jag att få anmäla desamma.

^Fortsätta Under hösten 1931 samt vintern 1931/1932 hava i enlighet med beslut av

tindrande % 1931 års riksdag genom omfattande statsbeställningar av gatsten öppnats möjarbetslös-

lighet för den av depressionen starkt påverkade stenindustrien att fortfaransteiiindvh

bereda sysselsättning åt ett betydande antal arbetare inom nämnda industri,

strien. vilka eljest skulle hava drabbats av arbetslöshet. Rörande innebörden av riksdagens

omförmälda beslut och de åtgärder, som i anslutning till detta beslut

vidtagits, får jag erinra örn följande.

I anledning av två inom riksdagen väckta motioner, I: 75 och II: 147, anvisade

riksdagen (skrivelse nr 232) under utgifter för kapitalökning samt

rubrik: »Fonden för förlag till statsverket» ett reservationsanslag av

3 500 000 kronor till förlag för inköp av smågatsten, att utgå av andra statsinkomster

än lånemedel.

I nämnda skrivelse anförde riksdagen bland annat följande:

Stenindustriens starkt förminskade avsättningsmöjligheter hade medfört en

arbetslöshet inom stenindustrien, vilken vore lika svårartad som påtaglig. År

1929 hade vid landets gatstenshuggerier sysselsatts cirka 8 000—9 000 arbetare;

motsvarande antal arbetare för maj 1931 vore cirka 2 000—3 000, mestadels

familjeförsörjare, vilka arbetade med begränsad arbetstid och en därav följande

nedsättning av deras även under normala förhållanden rätt blygsamt tillmätta

arbetsförtjänst. Den nuvarande inkomsten uppginge sålunda för familjeförsörjare

i genomsnitt till 80 kronor för månad. För arbetare utan familj

uppginge inkomsten — i de fall då dessa överhuvud kunde beredas arbete —

till högst 45 kronor för månad.

Krisen försvårades ytterligare genom granitbrottens starka lokalisering till

Västkustens och Blekinges mest karga kusttrakter. För därvarande redan

förut ekonomiskt hårt beträngda kommuner måste läget te sig synnerligen bekymmersamt.

Vid bedömandet av stenindustriens allmänna framtidsutsikter, enkannerligen

dess möjligheter att uthärda nuvarande synnerligen hårda kris, hade man

självfallet främst att lita till företagens egen inneboende kraft till anpassning

och återhämtning. I den mån de utländska marknaderna genom statsingripanden

eller på annat sätt alltjämt stängdes, torde ansträngningarna i första hand

få inriktas på att söka åstadkomma en bättre avsättning inom det egna landet.

I denna sin strävan måste företagen anses förtjänta av allt stöd från det allmännas

sida. I sådant avseende vore att märka en från socialdepartementet

till rikets samtliga länsstyrelser riktad anmaning (cirkulärskrivelse den 16

mars 1931) att verka för en utsträckt användning av gatsten vid förekommande

vägarbeten. Vissa förhoppningar kunde måhända hysas, att på detta sätt

gatstenen skulle kunna vinna ökat insteg på hemmamarknaden. Uppenbart vore

dock, att detta endast kunde ske så småningom, allteftersom planer för olika,

vägsträckors permanentbeläggning med gatsten efter hand hunne utarbetas och

fastställas samt på grundval härav beställningar kunde äga rum.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

3

Vid bedömandet av möjligheterna att bringa en mera omedelbar statlig undsättning

i denna situation vore att märka riksdagens tidigare fattade beslut

rörande igångsättande av ett farledsföretag Ramsvikskilen—Ålsten shamn, vid

vilket nödhjälpsarbete lämplig sysselsättning skulle kunna beredas vissa stenarbetare.

Man syntes dock hava att räkna med att därutöver under alla förhållanden

skulle krävas omfattande och kapitalkrävande hjälpåtgärder för de

av stenindustrikrisen berörda arbetarna och kommunerna. _

Vid den ingående prövning, riksdagen ägnat ärendet, hade riksdagen för sm

del kommit till den uppfattningen, att det effektivaste och snabbaste sättet

att bringa lättnad i den genom stenindustriens kris uppkomna bekymmersamma

situationen vore en omedelbar större statlig beställning av gatsten. Riksdagen

hade ingalunda förbisett de stora vanskligheter, som därmed kunde vara förbundna.

Ett dylikt statligt ingripande kunde ej bliva annat än rent tillfälligt,

då, såsom riksdagen redan antytt, möjligheterna till stenindustriens fortsatta

bestånd självklart måste byggas på andra mera varaktiga förutsättningar.

Uppmärksammas måste ock, att den levererade stenens användning vöre begränsad

till allenast vissa trakter av landet, nämligen i huvudsak vägföretag,

så belägna att sjötransport dit kunde förekomma eller att en järnvägstransport

ej ställde sig alltför dyr. _ o

För en dylik utomordentlig hjälpaktion talade dock, att på detta sätt lämpligt

arbete kunde beredas ett stort antal stenarbetare. Ren tillverkade va,ran skulle

ock med all sannolikhet kunna erhållas för ett billigare pris än vid skeende

inköp av olika vägdistrikt vart för sig. Då staten, ehuru ej direkt företagare,

hade att till övervägande del bestrida kostnaderna för vägbyggnaderna, förelåge

ett statligt ekonomiskt intresse av att inköpskostnaderna på detta sätt

kunde begränsas. Liknande statsinköp hade redan tidigare förekommit vid

stenindustriens tidigare nedgångsperiod under krigsåren.

Med avseende å omfattningen av det planerade steninköpet och möjligheterna

till avyttring av inköpta kvantiteter framhöll riksdagen bland annat, att -—- med hänsyn till det behov, som enligt gjorda uppskattningar förelåge av gatsten

för vägbeläggningar, och till den stegring av detta behov, som syntes vara

att förvänta, därest inköpspriset sänktes och i all synnerhet örn, såsom under förhandenvarande

förhållanden syntes vara rimligt, något högre statsbidrag utöver

normalt utgående 75 procent kunde påräknas vid användning av gatsten för

permanentbeläggning — en beställning av inemot 1 000 000 kvadratmeter sten

ej kunde anses vara för stort tilltagen. Det beräknades, att de arbetare, som

vid tidpunkten för beslutets fattande vore sysselsatta inom stenindustrien —

inberäknat permitterade arbetare, vilka ej erhållit sysselsättning vid nödhjälpsarbete

eller eljest -—- på detta sätt skulle kunna beredas arbete under

en tid av sex månader. Viktigt vore enligt riksdagens mening att beställningens

utförande förlädes till de ur arbetslöshetssynpunkt svåraste delarna av

året.

I riksdagens skrivelse sammanfattades slutligen de grunder, efter vilka steninköpet

borde ske, på följande sätt:

1. Smågatstenen, som skall vara av prima beskaffenhet, nytillverkas, upplagras

och levereras vid kaj eller utlastningsplats till stenhuggerifirmomas

självkostnadspris, dock för Bohuslän och Halland högst 3 kronor 50 öre samt

för ost- och sydkusten högst 3 kronor 85 öre per kvadratmeter.

2. Vid beställningarnas utförande tillses, att arbetstillfällena fördelas på ett

ur arbetslöshetssynpunkt lämpligt sätt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 811.

3. För fördelning av statsbeställningen å olika stenhuggerifirmor och därmed

sammanhängande ärenden bildas en kommitté, bestående av en av Kungl.

Maj :t förordnad ordförande samt två representanter för företagare och två för

arbetare.

4. Firmorna ansvara för de staten tillhöriga lagren och ställa härför godkänd

säkerhet; lagringen sker kostnadsfritt.

5. Det slutliga godkännandet av den inköpta smågatstenen sker vid leveransen

av densamma till förbrukarna.

6. Utformningen av de närmare grunderna för användningen av förevarande

anslag ankommer på Kungl. Maj:t.

Genom beslut den 5 juni 1931 har Kungl. Maj:t, i anslutning till berörda

av riksdagen angivna grunder, dels bestämt, att handhavandet av vissa uppgifter

i samband med inköp av smågatsten skulle ankomma på en kommitté -—- sedermera benämnd statens steninköpskommitté — bestående av en av Kungl.

Majit utsedd ordförande samt fyra ledamöter, av vilka två skulle representera

företagare och utses av Sveriges granitindustriförbund samt två företräda arbetare

och utses av svenska stenindustriarbetareförbundet, dels ock till ordförande

i kommittén förordnat landshövdingen i Göteborgs och Bohus län O. F.

von Sydow.

Sedan representanter för företagare och arbetare utsetts, meddelade Kungl.

Majit därefter den 19 juni 1931 närmare villkor och bestämmelser att lända till

efterrättelse beträffande den beslutade statsbeställningen. Dessa villkor och

bestämmelser byggde på de av riksdagen angivna huvudgrunderna och innefattade

därutöver föreskrifter bland annat rörande försäljningen av inköpta

stenpartier. 1 sistnämnda hänseende föreskrevs, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

skulle handhava försäljningen och för ändamålet genom länsstyrelserna

lämna samtliga vägstyrelser och vederbörande stadsmyndigheter i riket underrättelse

örn de möjligheter, som bomme att föreligga till inköp av sten från

statens förråd, därvid jämväl vederbörandes uppmärksamhet skulle, i anslutning

till vad riksdagen på denna punkt yttrat, fästas på möjligheten att erhålla

förhöjt statsbidrag till vägbeläggningar med smågatsten. Försäljningen skulle

ske till pris, motsvarande statens kostnad för vederbörande stenparti, och för

leverans vid något av statens förråd. Belopp, som inflöte vid försäljning av

stenparti, skulle av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bokföras å titel »Fonden

för steninköp».

Enligt vad riksdagen i sin förenämnda skrivelse uttalat, borde stenbeställningama

begränsas att avse endast smågatsten. Emellertid hemställde statens

steninköpskommitté i skrivelse den 25 juli 1931, att ett belopp av 225 000 kronor

av förenämnda anslag måtte få användas till inköp av storgatsten i stället

för smågatsten. Detta förslag motiverades därmed att, enligt vad verkställda

undersökningar givit vid handen, inom åtskilliga av arbetslöshet bland gatstenarbetare

betungade kommuner i Blekinge län på grund av det där förefintliga

stenmaterialets beskaffenhet icke kunde bedrivas tillverkning av smågatsten

men väl av storgatsten. Läget inom dessa kommuner syntes icke hava uppmärksammats

vid frågans behandling i riksdagen. .Vidare framhölls, att vid

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

5

gatstensbeläggning å väg krävdes, förutom smågatsten, även viss kvantitet

storgatsten såsom kantstöd åt beläggningen.

Genom beslut den 81 juli 1931 lämnade Kungl. Majit bifall till kommitténs

framställning och föreskrev, att de i förenämnda beslut den 19 juni 1931 lämnade

föreskrifterna skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse beträffande

nu ifrågavarande inköps- och försäljningsverksamhet, dock att priset, som

icke finge överstiga leverantörens självkostnadspris, bestämdes till högst 7 kronor

50 öre per kvadratmeter storgatsten.

Ytterligare torde jag få erinra örn att Kungl. Majit, sedan steninköpskommittén

anmält, att dess uppdrag i huvudsak fullgjorts och att för fullgörandet

av återstående arbetsuppgifter syntes påkallas endast en mindre delegation,

genom beslut den 24 september 1931 förordnat, att kommittén skulle för återstående

ärendens handläggning utgöras av ordföranden samt ledamöterna direktören

V. Kullgren, vilken representerar arbetsgivarna, och förtroendemannen

Hj. Lundgren, företrädande arbetarna.

I fråga om fortsatta statliga åtgärder till understödjande av gatstensindustrien

har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län i skrivelse den 15 januari

1932 framlagt ett förslag, åsyftande att vid försäljning av gatsten från statens

förråd inflytande medel måtte få användas till fortsatta steninköp under månaderna

oktober—april av nästa budgetår. Länsstyrelsen framhåller i skrivelsen

till en början, att gatstenstillverkningen för statens räkning varit ägnad att i beaktansvärd

utsträckning bereda sysselsättning och arbetsförtjänst åt arbetare

inom stenindustrien. Under vintern 1931/1932 hade genom statsbeställningarna

kunnat beredas sysselsättning åt 3 100 arbetare, ett antal, som ■— efter på

sina håll mellan vederbörande arbetsgivare och arbetare träffade frivilliga överenskommelser

örn begränsning av den kontraktsenliga maximiförtjänsten per

månad och arbetare ■— torde hava ökats till omkring 3 500. Länsstyrelsen

upplyser vidare, att den beställda kvantiteten smågatsten uppginge till 906 560

kvadratmeter, vartill komme en kvantitet storgatsten av 30 000 kvadratmeter.

Beträffande de rådande förhållandena i arbetslöshetshänseende bland stenindustriens

arbetare och det ekonomiska läget inom de av nämnda industri berörda

kommunerna i länet yttrar länsstyrelsen härefter:

Trots de särskilda åtgärder, som på nämnt sätt av statsmakterna vidtagits

för att motverka arbetslösheten inom ifrågavarande industri, är läget för stenarbetarbefolkningen

inom Göteborgs och Bohus län bekymmersamt. _ Även de

kommuner, vilkas näringsliv i mera väsentlig mån baserar sig på stenindustrien,

hava tungt drabbats av depressionen. I sådant avseende tillåter sig länsstyrelsen

framhålla följande.

Enligt vederbörande kommunala arbetslöshetsorgans rapporter till statens

arbetslöshetskommission redovisades vid årsskiftet 1931/1932 inom de 21 stenindustrikommunerna

i länet sammanlagt 2 209 man såsom sysselsatta vid tillverkningen

av de gjorda statsbeställningarna å gatsten. Vid statliga reservarbeten

voro sysselsatta 993 man från berörda kommuner och vid kommunala

arbeten, huvudsakligast vägarbeten i vägdistriktens egen regi, 372 man. 838

personer åtnjöto kontantunderstöd. Såsom hjälpsökande arbetslösa, vilka icke

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

kunnat beredas statlig eller kommunal arbetslöshetshjälp, rapporterades ett

sammanlagt antal av 1 326. Arbetslöshetens omfattning inom berörda kommuner

framgår närmare av följande tablå:

Kommun

Syssel-

satta

vid stats- best. av

gatsten

Syssel- satta

vid andra

statt,

reserv- arbeten

Syssel- satta

vid kom- munala

nödhjälps- arbeten

Uppbära

understöd

Andra

arbetslösa

Summa

Skee I.......

76

48

85

115

324

Skee II ......

218

40

—

108

12

378

Tjärnö .......

5

—

_

—

26

31

Hogdal......

10

34

2

_

137

183

Näsinge......

104

86

_

60

57

307

Lommeland ....

67

61

_

20

45

193

Tanum......

75

5

191

_

114

385

Lur........

—

5

33

___

22

60

Grebbestad.....

5

_

16

_

6

27

Kville.......

115

75

40

8

138

376

Bottna......

18

9

_

_

39

66

Svenneby .....

25

32

22

_

65

144

Tossene ......

180

103

_

175

222

680

Berfendal.....

10

9

5

9

33

Askum......

230

51

_

_

69

350

Smögen......

—

2

_

7

9

Kungshamn ....

—

_

_

10

10

Malmön......

203

24

_

55

90

372

Bro........

210

149

_

100

52

511

Brastad......

457

204

_

177

30

868

Lyse.......

189

51

_

50

25

315

Svarteborg.....

12

5

63

—

36

1 16

Summa

2 209

993

372

838

1326

5 738

. Till tablån må i detta sammanhang anmärkas, att arbetslöshetens omfattning,

särskilt vad Askums och Kungshamns kommuner beträffar, på grund av

vissa firmors kontraktsenliga förpliktelser att sysselsätta viss arbetarstyrka ej

lärer giva ett exakt uttryck för den industriella depressionens intensitet.

o T*en omfattande arbetslöshet inom de speciella stenindustridistrikten, som

sålunda är för handen, torde böra ses mot bakgrunden av det förhållandet, att

den väsentligare delen av de i arbete varande stenarbetarna sysselsättas med

tillverkningen av de för statens räkning beställda stenpartierna, vilken tillverkning

torde vara avslutad nied utgången av mars eller möjligen april månad

innevarande. år. Framhållas må också, att månadsförtjänsterna för de

med statsbeställningarnas utförande sysselsatta arbetarna begränsats till högst

130 kronor för försörjningspliktiga arbetare och högst 100 kronor för ungkarlar.

Åtskilliga arbetare hava emellertid icke nått upp till sådan förtjänst

För kommunernas del hava av den omfattande arbetslösheten samt de begränsade

arbetsförtjänsterna för stenarbetarna föranletts såväl minskade skatteintäkter

som ökade utgifter i form av arbetslöshetshjälp och fattigvård. Av

efterföljande sammanställning framgå utgifterna för arbetslöshetens motverkande

under år 1931 inom stenindustrikommunerna ävensom utdebiteringar

per skattekrona för åren 1931 och 1932 inom respektive kommuner:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 211.

Kommun

Bro ... .

Brastad . .

Lyse . . •

Lysekil . .

Malmön . .

Tossene . .

Askum . . .

Kungshamn

Svenneby

Bottna . . .

Kville . . .

Tanum . . .

Lur . . . .

Tjärnö . . .

Skee . . . .

Hogdal . . .

Lommeland .

Näsinge . .

Strömstad

Utgifter för arbetslösa

år 1931

Kronor

. 14 800: —

. 30 900: —

. 13 000: —

43 001:85

. 20 00": —

. 26 000: —

. 10 500: —

1 400: —

3 992: 67

23 290: —

17 000: —

3 000: —

1 275: —

84 541: 15

9 500: —

29 000: —

50 700: —

Utdebitering för år

1932

1931

Kronor

Kronor

16: 50

10: 35

21: —

10: 70

12: 50

11:65

10: —

9: 50

10: —

7:60

11:60

9: —

7:50

7: 50

7: 70

lol-

11: 70

li: 10

13: 30

12:62

12: 50

10: 08

9:10

9:10

14: —

14: 50

Hi-

11:80

ld: 26

10: 51

11:55

11: 65

21: —

17: 30

16: 75

14: 65

8: 36

8:36

Härtill komma vägskatt, som för ifrågavarande landskommuner för 1932

växlar mellan lägst 24 och högst 40 öre per vägfyrk, samt landstingsskatt med

2-05 kronor per skattekrona.

Såsom torde framgå av denna sammanställning lära kommunerna, som redan

äro hårt skuldbelastade, icke kunna förväntas bliva i stand att i fortsättningen

själva i nödig omfattning sörja för de arbetslösa. Heras ekonomi är redan i

vissa fall ansträngd till bristningsgränsen. Folkmängden inom berörda kommuner

uppgår sammanlagt till omkring 50 000, kvinnor och^ barn inräknade.

I förhållande härtill framstår den redovisade arbetslösheten såsom synnerligen

omfattande och för kommunerna betungande.

I fråga örn utsikterna för en förbättring av läget inom stenindustrien under

den närmaste framtiden har länsstyrelsen anfört:

Såvitt nu kan bedömas, lära utsikter näppeligen få anses vara för handen

för en förbättring av läget inom stenindustrien under den närmare framtiden.

Enligt tillgängliga uppgifter uppgick värdet av exporten av hand-^och maskinslagen

gatsten från vårt land till i runda tal 16''3 miljoner kronor år 1929, 15’1

miljoner kronor år 1930 och 6''2 miljoner kronor under de 11 första månaderna

av år 1931.1 Hen export, som således trots rådande svårigheter i allt fall kunnat

äga rum, har enligt vad länsstyrelsen har sig bekant ej i nämnvärd mån

föranlett någon minskning i de stora, varulager, varmed de svenska stenexportföretagen

sedan länge inneligga. Till förklaring av detta förhållande må omnämnas,

att stenfirmorna, innan utförandet av statsbeställningarna omkring

den 1 oktober 1931 igångsattes, i viss utsträckning upprätthöllo driften, varvid

ej obetydliga kvantiteter tillverkades. Vidare må framhållas, att i nyssnämnda

exportsiffror vissa kvantiteter ingå, som utförts för sådana utländska

kommunala eller affärsintressens räkning, vilka i realiteten om också ej formellt

svara även för exportvarans tillverkning.

1 Enligt uppgift från kommerskollegium uppgick värdet av exporten för hela år 1931 till icke

fullt 6.6 miljoner kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Utsikterna för vinnande av avsättning av gatsten utom riket hava under de

senaste manaderna, såsom jämväl framgår av exportsiffrorna, ytterligare förmörkats

till följd av vidtagna tullåtgärder och restriktiva penningpolitiska

åtgärder.

Länsstyrelsen erinrar i fortsättningen örn att kantstenshuggarna icke kunnat

beredas sysselsättning vid statsbeställningarnas utförande. Antalet kantstenshuggare

uppginge enligt länsstyrelsen till omkring 1 800, varav inemot

1 500 komme på Göteborgs och Bohus län och återstoden på Blekinge och Småland.

Inom Göteborgs och Bohus län vore, yttrar länsstyrelsen, för det dåvarande

allenast omkring 200 man i arbete; sysselsättningen för dessa kunde

emellertid beräknas fortvara en tid av endast en månad för 30 man och två och

halv månad för 100 man. Läget för ifrågavarande grupp av stenindustriarbetare

vore således i hög grad bekymmersamt. Förhandlingar hade inletts

med Djurgårdskommissionen örn beställning av viss kvantitet kantsten, men

även örn genom en sådan beställning en värdefull utökning av arbetstillgången

kunde komma till stånd, syntes den ifrågasatta beställningen likväl ej vara av

sådan omfattning, att densamma skulle kunna med hänsyn till antalet arbetslösa

i tillnärmelsevis erforderlig grad påverka arbetstillgången. Det syntes

därför önskligt, att särskilda åtgärder kunde vidtagas för beredande av bättre

sysselsättning åt ifrågavarande arbetare inom deras industri.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner länsstyrelsen behov föreligga

av att jämväl under nästkommande vinter fortsätta den särskilda hjälpaktion

inom stenindustrien, som inletts genom de gjorda statsbeställningarna å gatsten.

Härom yttrar länsstyrelsen vidare:

Enligt erhållna uppgifter från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen angående

försäljningen av gatsten fran statens förråd hava redan vissa stenpartier kun^försäljas,

varjämte förhandlingar örn försäljning av avsevärda kvantiteter

pågå. Att döma av ifrågavarande uppgifter skulle utsikt förefinnas till försäljning

inom den närmare framtiden av omkring 480 000 kvadratmeter smågatsten

samt 500 kvadratmeter storgatsten, motsvarande en sammanlagd köpeskilling

av omkring 1 690 000 kronor. Med hänsyn till det statsfinansiella

läget lära ytterligare medel på riksstaten, såvitt länsstyrelsen förmår bedöma,

knappast synas nu böra ifrågasättas för fortsatta beställningar å gatsten för

statens räkning. Såsom framgår av vad förut anförts angående arbetslösheten

bland stenarbetare och nödläget inom stenindustrikommunema, måste dock

sådana beställningar anses vara synnerligen behövliga jämväl under nästkommande

budgetår. De medel, som inflyta till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i form av erlagda likvider för stenpartier inköpta från statens gatstensförråd,

synas därför böra få disponeras för ytterligare statsbeställningar.

Under åberopande av det anförda har länsstyrelsen, som samrått med representanter

för arbetsgivare och arbetare samt med statens steninköpskommitté,

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte utverka riksdagens medgivande, att de medel,

som inflyta vid försäljningen av enligt riksdagens beslut år 1931 för statens

räkning inköpt gatsten, måtte få användas under budgetåret 1932/1933

till ytterligare statsbeställningar å gatsten efter grunder, likartade med dem

som gällt beträffande de under innevarande budgetår gjorda beställningarna,

med rätt för Kungl. Majit att bestämma, att beställningarna i den utsträck
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211. 9

ning, som finnes skälig, må få avse ej blott smågatsten utan jämväl storgatsten

och kantsten.

Till följd av remiss bär väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 23 januari 1932

avgivit utlåtande över länsstyrelsens nu återgivna framställning. Styrelsen

har däri anfört:

Utan tvivel är läget för stenarbetarbefolkningen, trots den särskilda åtgärd,

som genom statsbeställningen å sten vidtagits för att motverka arbetslösheten

inom stenindustrien såväl inom Göteborgs och Bohus län som inom de kommuner

i andra län, vilkas näringsliv i mera väsentlig mån grundar sig på stenindustrien,

synnerligen bekymmersamt, men styrelsen har likväl icke anledning

frångå sin i skrivelse den 9 mars 1931 till riksdagens statsutskott uttalade uppfattning

örn faran av den då föreslagna och sedermera genomförda anordningen

med statsbeställningar såsom hjälpform för arbetslöshetens bekämpande.

Mot avslutande på sätt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län nu föreslagit

av ytterligare statsbeställningar med användande av de medel, som väntas inflyta

från försäljningen av den redan statsbeställda stenen, talar emellertid

jämväl den omständigheten, att stenmarknaden redan med nu befintliga lager

av sten är mycket tryckt, vilket förhållande säkerligen är välkänt för såväl

länsstyrelsen som Kungl. Majit. Ett flertal skrivelser från firmor, som icke

kommit i åtnjutande av statsbeställning, bestyrka detta förhållande. Den

premie i form av större bidrag av automobilskattemedel, som av Kungl. Maj :t

ställts i utsikt till de städer, som köpa av den statsbeställda stenen, bidrager

givetvis också att avsevärt försämra försäljningsmöjligheterna av annan sten

än den statsbeställda. Genom dessa ökade bidrag till städer, som använda den

statsbeställda stenen, minskas givetvis i samma proportion dessas användning

till andra arbeten, varigenom arbetstillfällen för dem, som eljest skulle sysselsättas

med väg- eller broarbeten, utförda för dessa medel, i motsvarande grad

minskas.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har på grund av det anförda avstyrkt

bifall till länsstyrelsens förslag. Skulle emellertid, yttrar styrelsen i fortsättningen,

länsstyrelsens framställning komma att av Kungl. Maj :t och riksdagen

bifallas, syntes de nya statsbeställningarna för att kunna tillgodose så många

arbetslösa som möjligt böra förbindas nied villkor örn väsentligt nedsatta arbetslöner

och ackordspriser i överensstämmelse med den prisnivå, som vore gällande

vid statens reservarbeten, varmed dessa stenarbeten närmast syntes vara

jämförliga. Det syntes lämpligt att, såsom ägt rum vid de förut beslutade

statsbeställningarna av sten, till den av Kungl. Maj :t tillsatta steninköpskommittén

lämnades uppdraget med fördelningen av beställningarna och därmed

sammanhängande frågor och till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samma uppgifter

i fråga om kontroll, lagring och försäljning som genom brevet den 19

juni 1931 lagts på kommittén respektive styrelsen.

I utlåtande den 25 januari 1932 har statens arbetslöshetskommission anfört

följande:

När arbetslöshetskommissionen i utlåtande den 19 december 1930, i anledning

av en framställning från Västra Sveriges gatstensindustriidkareförbund

och Svenska stenindustriarbetareförbundet angående anvisande av automobilskattemedel

för inköp av smågatsten, liksom också i sitt den 13 mars 1931

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 811.

avgivna yttrande till riksdagens statsutskott över tvenne vid 1931 års riksdag

väckta motioner om anslag till åtgärder för lindrande av krisen inom stenindustrien

uttalade, att kommissionen icke ansåge sig kunna förorda bifall till

vare sig den nyss nämnda framställningen eller de inom riksdagen väckta motionerna,

bade denna kommissionens avvisande hållning sin grund främst i

principiella betänkligheter mot den form av statssubvention av en viss industri,

som förslagets realiserande obestridligen måste anses komma att innebära. Men

även förvärvad erfarenhet örn de tidigare av staten anordnade gatstensbeställningarna

påverkade kommissionens uppfattning i frågan.

Att depressionen inom stenindustrien i slutet av år 1930 och början av år

1931 ännu icke antagit en så svårartad karaktär, som senare blivit fallet, bidrog

givetvis också till att kommissionen fann de ifrågasatta åtgärderna olämpliga.

Kommissionen vill emellertid numera icke bestrida, att erfarenheterna

av den senaste statsbeställningen av gatsten givit kommissionen anledning att

i viss mån modifiera sitt omdöme örn värdet av denna särskilda form av statlig

hjälpverksamhet för arbetslöshetens lindrande. Visserligen anser sig kommissionen

alltjämt hava fullgoda skäl att vidhålla sin mening örn det principiellt

oriktiga i varje sådan subventionering av näringslivet med arbetslöshetsmedel,

som här ifrågasättes, åt vilken uppfattning kommissionen även givit

förnyat uttryck i utlåtande den 31 december 1931 i anledning av domänstyrelsens

framställning angående anvisande av 1 miljon kronor av arbetslöshetsanslaget

för avverkningar å statsskogarna för beredande av arbetstillfällen (se

proposition nr 15 år 1932), men å andra sidan måste likväl vitsordas, att de

nu löpande gatstensbeställningarna utgjort ett verksamt medel att avhjälpa

arbetslöshetstrycket i de berörda trakterna och att den anordning, som i detta

fall träffats, i varje fall icke medfört större kostnader än som skulle hava

kommit i fråga vid genomförandet av eljest ofrånkomliga andra hjälpåtgärder

till förmån för stenindustriens arbetslösa.

Kommissionen meddelar i närslutna bilagor en sammanställning av arbetslöshetens

omfattning i Göteborgs och Bohus samt Blekinge län — de län,

inom vilka arbetslösheten inom stenindustrien företrädesvis gjort sig gällande

— per den 30 september och den 31 december 1931, vilken utvisar den förändring,

som ägt rum beträffande omfattningen av den till arbetslöshetskommissionen

rapporterade arbetslösheten inom de i tabellen upptagna kommunerna

under ifrågavarande kvartal. Ökningen av de arbetslösas antal har

under kvartalet uppgått till:

i Göteborgs och Bohus län.................. 1 628

i Blekinge län ......... ................... 947

Sammanlagd ökning 2 575

Givet är, att siffrorna för den redovisade totala arbetslösheten skulle hava

stegrats i mycket högre grad, örn de vid statsbeställningsarbetena sysselsatta

personerna även kommit att belasta arbetslöshetsstatistiken.

De sålunda meddelade siffrorna ådagalägga, att arbetslösheten inom de båda

länen fortfarande är mycket betydande och att situationen inom många stenindustrikommuner

torde bliva synnerligen bekymmersam, när arbetet med de

nu pågående stenbeställningarna fram på våren avslutas. Än mera kan detta

befaras bliva händelsen under höstmånaderna 1932, därest det allmänna läget

inom stenindustrien till dess icke kommer att undergå en avsevärd förbättring,

vilket dess värre för närvarande synes föga sannolikt.

Med hänsyn härtill anser kommissionen vägande praktiska skäl tala till

förmån för den av länsstyrelsen ifrågasatta åtgärden, i synnerhet som densammas

genomförande icke kräver något direkt nytt anslag utan endast, att sådana

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

11

medel tågås i anspråk, som svara mot intäkten av försålda kvantiteter sten från

statens förråd av vid stenbeställningsarbetena nytillverkad gatsten.

I likhet med länsstyrelsen håller också kommissionen före, att denna förnyade

statsbeställning bör få utföras väsentligen under nästkommande vinter

och med början tidigast den 1 oktober 1932. Under den tid, som förflyter mellan

tidpunkten för de nuvarande stenbeställningarnas avslutande och ifrågavarande

datum, torde kommissionen nämligen äga möjlighet att i vanlig ordning

bereda stenindustriens arbetslösa den hjälp, som förhållandena kunna

kräva.

kommissionen — sorn förutsätter såsom en självfallen sak, att den av länsstyrelsen

föreslagna statsbeställningen icke blott skall komma de arbetslösa

från Bohuslän och Blekinge län tillgodo utan även erbjuda arbetsmöjligheter

för de arbetslösa stenarbetare inom andra län, som må befinna sig i enahanda

trångmål — förklarar sig i anslutning till det anförda icke hava något att

erinra mot ett bifall till den av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län gjorda

framställningen.

De vid arbetslöshetskommissionens utlåtande fogade sammanställningarna

över arbetslöshetens omfattning i Göteborgs och Bohus samt Blekinge län, beträffande

vilka jag i övrigt torde få hänvisa till handlingarna, utvisa bland

annat, att antalet till kommissionen anmälda arbetslösa i städer och å landsbygd

ökats under tiden 30 september—31 december inom förstnämnda län från

7 304 till 8 932 och inom det senare länet från 2 045 till 2 992 samt att det

den 31 december 1931 redovisade totalantalet arbetslösa fördelar sig på följande

sätt:

Göteborgs och Bohus

län......

Blekinge län . .

Summa

Anställda i

Uppbärande

Ej

hjälpta

Summa

statliga

arbeten

kommu-

nala

arbeten

stats-

kommn-

nala

arbeten

under- stöd med

stats- bidrag

kommu- nalt un- derstöd

1348

1081

608

270

16

126

2 108

216

104

14

4 748

1 285

8 932

2 992

i 2 429

878

142

2 324

118

G 033

11924

Sedan det, på sätt jag i det följande skall närmare beröra, visat sig önskvärt

att för fortsatta åtgärder till lindrande av arbetslösheten inom stenindustrien

kunna ställa till förfogande ytterligare medel utöver dem, som kunna

komma att inflyta genom försäljning av sten från statens stenförråd, upptogs

inom kommunikationsdepartementet till övervägande frågan örn sättet för beredande

av dessa ytterligare medel. I anslutning till vad som inom departementet

preliminärt ifrågasatts beträffande finansieringen av en utökad statlig

låneverksamhet för igångsättande av vägbyggnadsföretag till motverkande av

arbetslöshet — i vilket ämne, på sätt jag i det följande skall omnämna, inom

departementet utarbetats en promemoria, vilken för utlåtanden utremitterats

till åtskilliga myndigheter -— framkastades därvid tanken att för ändamålet

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 211.

Departe
mentschefen.

taga i anspråk innestaende automobilskattemedel. Yttranden i finansieringsfrågan

inhämtades därefter från statskontoret, riksräkenskapsverket och fullmäktige

i riksgäldskontoret.

Statskontoret, vars yttrande är dagtecknat den 29 februari 1932, har — under

åberopande av ämbetsverkets i det följande omnämnda utlåtande rörande

sättet för anskaffande av medel till nyssberörda låneverksamhet för vägföretag

— med avseende å finansieringen av eventuella fortsatta statsbeställningar

av gatsten hävdat den uppfattningen, att anslag för ändamålet borde upptagas

å riksstaten, i all synnerhet som så skett beträffande motsvarande statsbeställningar

under innevarande budgetår.

I yttrande den 3 mars 1932 har riksräkenskapsverket, med hänvisning till

sitt den 29 februari 1932 avgivna utlåtande angående den ifrågasatta låneverksamheten

för vägarbeten — vartill jag i det följande återkommer — bestämt avstyrkt

att innestående automobilskattemedel skulle tågås i anspråk för fortsatta

statsinköp av gatsten.

Fullmäktige i riksgäldskontoret, som behandlat förevarande fråga i det utlåtande,

dagtecknat den 3 mars 1932, vilket av fullmäktige avgivits i anledning

av remiss a förslaget örn anordnande av särskild låneverksamhet för igångsättande

av vägföretag till arbetslöshetens lindrande, hava förklarat sig icke

vilja avstyrka, att innestående automobilskattemedel toges i anspråk för fortsatta

gatstensbeställningar.

Genom den statsbeställning av gatsten, som i enlighet med 1931 års riksdags

beslut ägt rum och vars utförande ännu pågår, har en tämligen omfattande

verksamhet inom stenindustrien kunnat upprätthållas. De kontrakt, som

avslutats angående beställningarna, avsågo anställande av ett antal av sammanlagt

3 104 arbetare. Huvudsakligen genom frivilliga överenskommelser

örn begränsning av arbetarnas förtjänster under de i avtalen förutsatta maximibeloppen

för månad -— 130 kronor för familjeförsörjare och 100 kronor för

ungkarlar — har emellertid sysselsättning kunnat beredas ytterligare ett antal

arbetare. Av stenbeställningens utförande föranledda transport- och lastningsarbeten

för framförande av sten från brytningsställena till lagringsplatserna

hava tagit i anspråk ytterligare ett antal personer. Tages hänsyn till dessa

omständigheter, kan det antagas, att det antal personer, som genom beställningen

helt eller huvudsakligen erhållit sin utkomst, uppgår till icke obetydligt

över 4 000. Härtill komma vissa indirekta fördelar — i form av körslor, bergarrenden,

båtfrakter, ökad handelsomsättning o. s. v. — som arbetena med beställningens

utförande berett befolkningen på därav berörda orter.

Otvivelaktigt hava sålunda de för stenindustriens stödjande vidtagna åtgärderna

åstadkommit en betydande lättnad i det av depressionen inom nämnda

industri förorsakade svåra läget. Av arbetslöshetskommissionen har vitsordats,

att den form, som i detta fall använts för statens hjälpaktion, icke medfört

större kostnader än som skulle uppstått vid eljest ofrånkomliga hjälpåtgärder

av annan art.

Arbetena med statsbeställningens utförande, vilka togo sin början den 1 ok
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 211.

13

tober 1931, lida emellertid nu mot sitt slut. Dessa arbeten beräknades ursprungligen

komma att pågå under en tid av sex månader eller till utgången av

mars månad innevarande år. Enligt inhämtade upplysningar torde man emellertid

kunna räkna med att arbetena på sina håll komma att fortgå ytterligare

någon tid. Vid arbetsplatserna i Blekinge lärer, enligt vad jag inhämtat, sysselsättning

för hela den anställda arbetarstammen kunna påräknas under större

delen av april månad; vid arbetsplatserna i Bohuslän synas däremot arbetena

med beställningens fullgörande till övervägande del bliva avslutade omkring

månadsskiftet mars—april.

Den situation, som med arbetenas avslutande inträder, måste betecknas såsom

mycket allvarlig. Arbetarnas resurser måste helt naturligt efter den långa tid

av arbetslöshet eller begränsade arbetsinkomster, som föranletts av den långvariga

depressionen, vara i stort sett uttömda. För stenindustrien —- vars avsättning,

frånsett statsbeställningen, alltmera minskats och vars lagerbehållningar

för närvarande enligt uppgift äro mycket betydande — synas möjligheterna

för den närmaste framtiden att bereda fortsatt anställning åt arbetarna

vara mycket små. De inom stenhuggeridistrikten belägna kommunerna äro på

grund av det minskade skatteunderlag och de ökade utgifter, som den ihållande

arbetslösheten föranlett, redan nu synnerligen hårt belastade, och vid den ytterligare

mycket betydande stegring av arbetslösheten, som efter avslutande av arbetena

med statsbeställningen måste vara att vänta, torde kommunerna sakna

resurser att bestrida på dem ankommande kostnader för en tillnärmelsevis effektiv

hjälp åt den stora skaran av arbetslösa stenarbetare.

Det synes mig i detta läge vara ofrånkomligt att staten ånyo träder emellan

med åtgärder för beredande av arbetstillfällen åt den här avsedda befolkningen.

De särskilda förhållanden, som i detta fall föreligga — bland annat

den omständigheten att åtskilliga av de kommuner, som det här gäller, hava

sin ekonomi så gott som helt baserad på stenindustrien och att stora svårigheter

möta att i tillräcklig omfattning bereda lämpliga reservarbeten av annan

art — tala enligt min mening för att en hjälpaktion även nu får formen av

åtgärder, vilka möjliggöra ett vidmakthållande i viss omfattning av stenindustriens

verksamhet. De skäl, som föranledde 1931 års riksdags beslut

örn dylika åtgärder under innevarande vinter, hava under den gångna tiden

erhållit ökad styrka. Jag vill alltså för min del förorda en förnyad statsbeställning

av gatsten hos stenindustriföretag.

Det av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län i ärendet framställda förslaget

går ut på, att för fortsatt statsinköp av gatsten skulle användas medel,

som inflyta i mån av försäljning från de av staten under innevarande budgetår

inköpta stenpartierna. Länsstyrelsen har härvid förutsatt, att arbetena med

en fortsatt beställning skulle begränsas till tiden oktober 1932—april 1933.

Det synes mig emellertid i nuvarande läge knappast vara möjligt att utgå från

cn sådan begränsning. Vilken omfattning arbetena med den avsedda nya statsbeställningen

vid bifall till länsstyrelsens förslag skulle erhålla, kan för närvarande

icke med någon tillförlitlighet bedömas. Visserligen torde anledning

finnas till antagande, att man skall finna avsättning för de av staten hittills

inköpta stenpartierna. Den för statens räkning tillverkade gatstenen är

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

nämligen, enligt vad sakkunniga betygat, av ypperlig kvalitet, och i den mån

städer och vägdistrikt — genom nödig information från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

eller eljest — erhålla kännedom härom, kan det förväntas, att

smågatsten skall alltmera vinna användning såsom beläggningsämne för gator

och vägar. Emellertid torde försäljning kunna ske endast småningom. Enligt

från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inhämtade upplysningar har från

statens förråd hittills levererats endast ett mindre parti av omkring 200 kvadratmeter

smågatsten (provleverans). Beställningar hava emellertid inkommit å

omkring 150 000 kvadratmeter smågatsten och 500 kvadratmeter storgatsten,

varjämte för ett visst vägföretag reserverats 16 000 kvadratmeter smågatsten.

Därjämte uppgives försäljning kunna påräknas av omkring 140 000 kvadratmeter

smågatsten till en del städer, därest dessa erhålla särskilda bidrag av automobilskattemedel

för stensättning av gator och vägar. Ytterligare hava förfrågningar

hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjorts rörande omkring 220 000

kvadratmeter smågatsten. De nu angivna kvantiteterna motsvara en försäljningssumma

av 1 800 000 å 1 900 000 kronor. I dessa kvantiteter har inräknats

en beställning av 100 000 kvadratmeter smågatsten, som gjorts av Djurgårdskommissionen

för leverans under loppet av högst 10 år med likvid i

mån av leverans. Härutöver är emellertid kommissionen, enligt vad från dess

sida under hand meddelats, i behov av omkring 50 000 kvadratmeter smågatsten

samt cirka 60 000 löpmeter specialsten (kantsten, rännstensbottnar och gångsten

för gångbanor), vilka partier emellertid torde komma att erfordras successivt

under ett antal år. Dylik specialsten ingår icke i den hittills gjorda

statsbeställningen men torde vid en fortsatt beställning lämpligen kunna tillverkas

för kommissionens räkning. Även örn man skulle utgå från att ytterligare

inköp av sten från statens förråd, utöver dem som enligt vad här anförts för

närvarande äro gjorda eller ifrågasatta, kunna förväntas under innevarande

och nästkommande budgetår, kan man med nyssnämnda siffror för ögonen

konstatera, att försäljningsmedel komma att inflyta i så pass långsam takt,

att en fortsatt statsbeställning av gatsten med anlitande allenast av sådana

medel efter all sannolikhet skulle komma att få en avsevärt mindre omfattning

än den hittills verkställda beställningen. Redan av denna anledning synes det

nödvändigt att för en ny statsbeställning bereda ytterligare medel. Härtill kommer,

att det med hänsyn till det nuvarande arbetslöshetsläget och kommunernas

beträngda ställning knappast kan anses tillrådligt att låta anstå med igångsättande

av en ny beställning ända till hösten 1932. Fastmera synes det mig

ofrånkomligt, att tillfälle beredes till en omedelbar fortsättning på de nuvarande

arbetena, enär endast på detta sätt en tillräckligt effektiv hjälp under

den närmaste tiden torde kunna beredas den till stenindustrien knutna arbetarstammen.

Möjlighet torde därför böra hållas öppen att — eventuellt med

något avbrott eller någon minskning i arbetsstyrkorna, på vissa arbetsplatser

eller över hela linjen, under de med hänsyn till den allmänna arbetstillgången

gynnsammaste månaderna — bedriva fortsatt arbete med tillverkning av gatsten

för statens räkning under återstoden av ar 1932 och in pa ar 1933, för

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

15

den händelse icke dessförinnan skulle inträda en avsevärd förbättring i stenindustriens

nuvarande läge.

Från sålunda angivna utgångspunkter har jag ansett mig böra tillstyrka,

att för nya statsbeställningar av gatsten avses, utöver de medel, som kunna inflyta

vid försäljning från nu befintliga förråd, ett belopp av 4 000 000 kronor.

För den tillstyrkta fortsatta verksamheten för motverkande av arbetslösheten

inom stenindustrien synas böra lända till efterrättelse i huvudsak samma

grunder, som tillämpats beträffande den hittillsvarande verksamheten. Statsinköpen

torde alltså böra väsentligen avse smågatsten, men frihet bör lämnas åt

Kungl. Maj :t att förordna örn inköp jämväl av storgatsten och kantsten eller annan

specialsten i den mindre utsträckning, som kan finnas nödvändig för att

bereda arbetstillfällen å sådana orter, där stenmaterialets beskaffenhet icke möjliggör

tillverkning av fullgod smågatsten, eller eljest av särskilda skäl prövas

påkallat. Vad angår det pris, som av staten bör erläggas för den tillverkade

stenen, saknas tillräcklig anledning att ifrågasätta minskning av nu stadgade

maximibelopp; det torde emellertid liksom hittills böra ankomma på steninköpskommittén

— vilken fortfarande bör handhava inköpsverksamheten ■—■

att efter undersökning rörande företagens självkostnad fastställa inköpsprisen.

I anslutning till vad arbetslöshetskommissionen anfört må framhållas, att

den avsedda hjälpaktionen givetvis lika litet som hittills bör begränsas till vissa

särskilda orter utan att arbetstillfällen böra beredas uteslutande med hänsyn

till vad arbetslöshetsförhållandena påkalla och tillgängliga medel möjliggöra.

Med avseende å sättet för beredande av det nya medelsbelopp å 4 000 000

kronor, som jag för ifrågavarande ändamål föreslagit, bär —- såsom jag redan

i det föregående omnämnt — såväl härutinnan som beträffande finansieringen

av åtgärder i syfte att bereda ökade möjligheter för igångsättande av vägbyggnadsföretag

till motverkande av arbetslöshet preliminärt inom kommunikationsdepartementet

framkastats tanken att vid sidan av budgeten taga i anspråk

innestående automobilskattemedel. Bland annat med hänsyn till den särskilda

karaktären av ifrågavarande medel har visst fog ansetts föreligga för en

dylik anordning, och det har synts mig önskvärt att genom den verkställda

remissen underkasta detta uppslag ett övervägande även ur speciella budgettekniska

synpunkter. I betraktande av de invändningar, som ur sådana synpunkter

gjorts från de i detta avseende närmast sakkunniga myndigheterna,

har jag emellertid funnit den framkastade tanken icke lämpligen böra vidhållas.

Yad finansieringen av de avsedda fortsatta stenbeställningarna angår, har jag i

stället ansett mig böra förorda att, på sätt statskontoret tillstyrkt, anslag för

ändamålet anvisas å riksstaten. Liksom för innevarande budgetår skett, torde

sådant anslag böra uppföras under utgifter för kapitalökning och rubrik

»Fonden för förlag till statsverket». Med hänsyn till vad i det föregående anförts

angående utsikterna att efter hand vinna avsättning av sten från statens

förråd torde man kunna utgå från att, i den mån det ifrågasatta nya anslagsbeloppet

till äventyrs icke skulle komma att i sin helhet återvinnas genom för
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

säljningar av med detta anslag inköpta stenpartier, skillnaden skall komma att

mer än uppvägas genom försäljning av sten från det stenförråd, som inköpts

med anlitande av innevarande budgetårs anslag, vilket i sin helhet utgått av

andra statsinkomster än lånemedel. På grund härav lärer det nya anslaget

kunna i sin helhet anvisas å lånebudgeten. Medelsanvisningen torde liksom för

innevarande budgetår böra göras i form av reservationsanslag.

Hinder torde icke böra möta att i mån av behov taga anslaget i anspråk redan

under innevarande budgetår.

Jag vill slutligen framhålla, att det med hänsyn till önskvärdheten av att

undvika ett avbrott i de pågående arbetena, i varje fall omedelbart efter avslutandet

av den hittills gjorda beställningen av sten för statens räkning, givetvis

är av vikt, att frågan av riksdagen göres till föremål för skyndsam

behandling. I detta sammanhang får jag emellertid omnämna, att efter överläggning,

som av mig hållits med representanter för Sveriges granitindustriförbund,

medlemmarna av detta förbund förklarat sig villiga att under april

månad 1932 utan driftsavbrott fortsätta produktionen vid dem tillhöriga arbetsplatser

i enlighet med nu gällande kontrakt med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och till en omfattning, som motsvarar en sjättedel av de för

tiden Vio 1931—3Vo 1932 fastställda tillverkningskvantitetema. Förbundet har

därvid förutsatt att, sedan en proposition i ämnet eventuellt bifallits av

riksdagen, den under april månad producerade stenen skulle övertagas och

betalas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen enligt nu fastställda villkor för pågående

stenbeställning. Mot denna förutsättning synes mig intet vara att

erinra.

Okade möjligheter

för

igångsättande

av vngföretag

till

lindrande

av arbetslöshet.

Bland de arbeten, som kunna ifrågakomma för lindrande av den rådande

stora arbetslösheten, intaga vägbyggnaderna ett framträdande rum. En anledning

härtill är att söka däri, att dessa arbeten i och för sig äro särskilt

lämpliga såsom arbetslöshetsföretag, emedan kostnaderna för desamma i regel

till huvudsaklig del falla på arbetslöner samt emedan ett snabbt igångsättande

av dylika arbeten, som icke kräva större administrativ apparat, såsom regel

är möjligt. En mångfald förslag finnas nämligen utarbetade och godkända för

vägföretag inom skilda delar av landet, vilka befunnits vara med hänsyn till

kommunikationsintressena påkallade men vilka ännu icke kunnat igångsättas.

I syfte att underlätta finansierande av behövliga vägföretag, vilkas igångsättande

tillika finnes påkallat för motverkande av arbetslöshet men vilka

ännu icke kunnat påbörjas med statsbidrag i vanlig ordning, hava statsmakterna

anvisat medel i begränsad omfattning för utlåning genom statens arbetslöshetskommission

till vägdistrikt och kommuner. För närvarande står till kommissonens

förfogande för sådant ändamål ett belopp av 2 000 000 kronor, avsatt

av till arbetslöshetens bekämpande beviljade skattemedelsanslag och enligt

Kungl. Maj:ts beslut bokfört och redovisat såsom en särskild fond, benämnd

»väglånefonden».

De arbeten, som understödjas med lån ur arbetslöshetskommissionens väglånefond,

utgöra icke nödhjälp sarbeten i vanlig mening, och några villkor be
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 211.

17

träffande lönenivån vid dessa arbeten hava sålunda icke uppställts. Beträffande

ränta å lån ur fonden tillämpas för närvarande, enligt vad från arbetslösbetskommissionen

meddelats, en räntefot av 4 procent, med iakttagande likväl

att under det första året av lånets löptid medgives nedsättning av räntan

till 2 procent.

Med den utbredning, arbetslösheten numera erhållit, har ett stegrat behov

uppkommit att till den närmaste tiden kunna koncentrera vägarbeten, som

eljest skulle hava fördelats på längre eller kortare tidrymd framåt. Det måste

därför anses önskvärt att i större utsträckning än vad genom arbetslöshetskommissionens

väglånefond för närvarande är möjligt bereda tillfälle till finansierande

av behövliga vägarbeten, för vilkas utförande statsbidrag ännu

icke kunnat erhållas.

Efter övervägande av för sådant ändamål tänkbara utvägar framfördes i

en inom kommunikationsdepartementet utarbetad promemoria, dagtecknad den

23 februari 1932, tanken att för utlåning till vägdistrikt, eventuellt även kommuner,

ställa till förfogande visst belopp av automobilskattemedel.

I promemorian, vilken upprättats efter samråd med socialdepartementet,

förutsattes att, därest en utlåningsverksamhet av förevarande slag funnes böra

komma till stånd, bland andra följande huvudgrunder för låneverksam

heten borde komma i fråga:

En förutsättning för beviljande av lån borde vara, att

fråga vore örn ett vägföretag, vars utförande kunde anses vara i och för sig

påkallat med hänsyn till den allmänna samfärdselns behov. Såsom ytterligare

villkor borde uppställas, att det till följd av på orten rådande arbetslöshet

prövades angeläget, att företaget komme till omedelbart utförande, samt. att

det vore fråga om ett företag, till vilket statsbidrag i vanlig ordning icke

kunde omedelbart eller inom den närmaste tiden paräknas och vars igångsättande

alltså skulle få anstå, därest icke lån kunde erhållas. ^ Givetvis borde

lån ej ifrågakomma för andra företag än sådana, som i förhållande till kostnaden

för företaget beredde arbetstillfällen i avsevärd omfattning (alltså ej

för ett arbete, t. ex. permanentbeläggning, för vilket betydande del av kostnaden

belöpte på material). _ _ .

Vid prövningen av konkurrerande låneansökningar borde avvägning ske med

hänsyn i främsta rummet till arbetslöshetsförhallandena, sa att företräde gaves

åt företag, som kunde väntas medföra största gagn för arbetslöshetens

motverkande.

Ifrågavarande vägföretag borde icke likställas med nödhjälps- eller reservarbeten

i vanlig mening. Vid beviljande av lan borde därför icke fästas några

förbehåll beträffande lönesättning eller urval av arbetare.

Vad anginge lånens belopp syntes anledning knappast finnas att

sträcka sig längre än att som maximum föreskriva summan av de statsbidrag,

som i en eller annan form kunde komma att utgå för ifrågavarande arbete.

Ränta å lån borde bestämmas till högst vad som motsvarade den effektiva

medelräntan för av staten verkställd upplåning (för år 1931 beräknad

till omkring 46 procent), med möjlighet för den lånebeviljande myndigheten

att därutinnan medgiva den lindring, som med hänsyn till^ vägdistriktets eller

kommunens ekonomiska bärkraft kunde prövas skälig. Sådan lindring borde

Bihang titt riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 178 haft. (Nr 211.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

kunna ske genom nedsättning av den normala räntesatsen eller, där särskilda

skäl förelåge, genom medgivande av räntefrihet.

Av flera skäl syntes det böra ankomma på Kungl. Maj :t att meddela beslut

örn låns beviljande.

I promemorian ifrågasattes vidare, att för låneverksamheten skulle avses ett

belopp av högst 5 000 000 kronor. Med avseende å låneverksamhetens

finansierande anfördes ytterligare följande. Det avsedda beloppet borde,

såsom förut berörts, utgå av automobilskattemedel. Verkställd undersökning

hade givit vid handen, att dylika medel ständigt innestode i sådan omfattning,

att ett belopp av nyssnämnda storlek kunde tagas i anspråk utan att svårigheter

uppstode vare sig för utbetalande av bidrag av automobilskattemedel enligt

gällande författningsföreskrifter eller för fördelning förskottsvis av medel på

länsfonderna i den utsträckning, som under senaste budgetår medgivits. Den

avsedda utlåningen kunde alltså betraktas såsom ett slags placering av tillgängliga

automobilskattemedel.

I promemorian framhölls slutligen, att låneverksamhetens omfattning borde

begränsas inom nyss angivna belopp av 5 000 000 kronor. Återbetalade kapitalbelopp

och influtna räntor borde alltså icke få användas för förnyad

utlåning.

Till följd av remisser hava yttranden över den inom departementet upprättade

promemorian avgivits av länsstyrelserna i samtliga län samt av statens

arbetslöshetskommission, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statskontoret,

riksräkenskapsverket och fullmäktige i riksgäldskontoret.

I länsstyrelsernas yttranden har det i förenämnda promemoria framlagda

förslaget i stort sett vunnit anslutning utan väsentliga jämkningsförslag. Länsstyrelserna

vitsorda i allmänhet behovet av ytterligare vägarbeten

till arbetslöshetens lindrande. Av vissa yttranden framgår, att i åtskilliga

fall vägarbeten, som varit påkallade såväl med hänsyn till den allmänna

samfärdselns behov som på grund av rådande stor arbetslöshet, hittills måst

anstå i brist på medel. I särskilt hög grad synes så vara fallet i de norrländska

länen.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har i nyssberörda hänseende anfört följande

:

Med hänsyn till den synnerligen omfattande arbetslöshet, som för närvarande

är rådande inom länet, är det en angelägenhet av största vikt att arbetstillfällen

i all den utsträckning, som är möjlig, tillskapas genom det allmännas försorg.

Då de åtgärder i detta syfte, som hittills vidtagits, med hänsyn till arbetslöshetens

omfattning icke äro tillräckliga för länets vidkommande utan kontantunderstödsverksamhet

i icke ringa grad måst anlitas, synes varje åtgärd för

beredande av ytterligare arbetstillfällen åt de arbetslösa böra på allt sätt understödjas.

På vägväsendets område kunna arbetstillfällen i mycket stor utsträckning

åstadkommas. Behovet av det allmänna vägnätets förbättring och ytterligare

utvidgning har blivit alltmera trängande, och detta har medfört, att vägdistrikten

redan i stor utsträckning med upplånade medel måst utföra och igångsätta

vägföretag innan vederbörliga statsbidrag kunnat erhållas. Härigenom

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 111.

19

hava de blivit synnerligen skuldbelastade, och till följd därav kan från deras

sida icke påräknas förmåga att utan kraftig ekonomisk hjälp från statens sida

gripa sig an med ytterligare vägarbeten. Även de enskilda kommunernas inom

länet ekonomiska bärkraft är sådan, att den icke i någon utsträckning av betydenhet

tål ytterligare belastning för arbetslöshetens avhjälpande.

Då emellertid, som nyss framhållits, på detta område arbete i mycket stor

utsträckning kan framskapas, därest erforderliga medel därför ställas till förfogande

— länsstyrelsen vill erinra om, att planer finnas upprättade för nödiga

och nyttiga, ännu icke utförda vägföretag inom länet, för vilka kostnaderna

beräknats till betydligt mer än 10 000 000 kronor, ävensom att länsstyrelsen

vid olika tillfällen framhållit angelägenheten av att statsmedel i större utsträckning

än vad hittills skett varda länet tilldelade för vägbyggnader — samt

då i den föreliggande promemorian ifrågasatt disposition av automobilskattemedel

synes kunna ske utan att därigenom svårigheter uppstå för dessa medels

användande i enlighet med därför eljest gällande föreskrifter, vill länsstyrelsen

tillstyrka åtgärders vidtagande i angivet syfte.

Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller det synnerligen trängande behovet

av en väglånefond, framför allt för motverkande av arbetslöshet men

även för ett snabbare utförande än eljest är möjligt av ett flertal oundgängligen

behövliga vägar. Länsstyrelsen upplyser, att länets landsting år 1931

beslutat ställa ett belopp av högst 500 000 kronor till förfogande för beviljande

av lån till bland annat vägföretag mot 2 procent ränta under tre år men

att av nämnda summa numera återstår ett belopp av allenast 20 000 kronor.

Efter skogsarbetenas avslutande erfordras, framhåller länsstyrelsen, ytterligare

arbetstillfällen, för vilka behövliga medel saknas.

Från några länsstyrelser hava dock framförts betänkligheter mot

det framlagda förslaget. Det har därvid huvudsakligen gjorts gällande,

att åtskilliga av de företag, som igångsattes huvudsakligen på grund

av arbetslöshet i av företagen berörda orter, vore med hänsyn till vägbehovet

mindre påkallade än andra vägföretag, för vilkas påbörjande arbetslöshet icke

kunnat åberopas. Planmässigheten i vägarbetet komme därigenom att äventyras,

och de kommande flerårsplanerna bleve mer eller mindre bundna för bidrag

till utförda arbetslöshetsföretag.

En del länsstyrelser hava såsom sin mening uttalat, att syftet med den ifrågasatta

låneverksamheten skulle kunna nås på ett enklare och mera praktiskt

sätt, örn det för verksamheten enligt promemorian avsedda beloppet av automobilskattemedel

i stället — i analogi med redan förekommande förskottsfördelning

på länsfonderna — förskottsvis ställdes till de särskilda länsstyrelsernas

förfogande att av dessa disponeras såom bidrag till vägföretag enligt därför

eljest tillämpade grunder men med föreskrift tillika, att i första hand

skulle tillgodoses sådana företag, som vöre av särskild betydelse för minskning

av arbetslösheten. Det har framhållits, att man med hänsyn till arbetslöshetens

nuvarande utbredning icke behövde befara, att icke medlen genom

ett sådant fördelningssätt skulle komma till den ur arbetslöshetssynpunkt lämpligaste

användningen.

Med avseende å grunderna för låneverksamheten hava i

länsstyrelsernas yttranden framkommit förslag till jämkningar i vissa detal
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 9,11.

jer. För dessa förslag torde jag Ilar icke behöva redogöra. Jag torde emellertid

få omnämna, att vad i promemorian anförts i fråga om storleken av det

lån, som borde kunna utlämnas för varje särskilt företag, i ett par fall föranlett

uttalanden därom, att lån ej borde utlämnas till högre belopp än som motsvarade

för företaget beräknat bidrag. Vidkommande den räntefot, som borde

bestämmas för utlämnade lån, har i åtskilliga yttranden starkt framhållits angelägenheten

av att räntan sattes så låg som möjligt, då de vägdistrikt eller

kommuner, som skulle komma i åtnjutande av ifrågavarande lån, ofta redan

nu vore tungt belastade av kostnader för bland annat arbetslöshetens lindrande.

I några yttranden har tillstyrkts, att lånen skulle generellt utlämnas

med räntefrihet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i utlåtande den 2 mars 1932 i ärendet

anfört bland annat följande:

Huruvida det kan anses vara av behovet påkallat att utöver de möjligheter,

som redan stå till buds, bereda kommuner och vägdistrikt ytterligare ett tillfälle

att för arbetslöshetens bekämpande erhålla lån, innan statsbidrag till arbetsföretagen

bliva tillgängliga, undandrager sig väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

bedömande.

De företag, till vilka tillstånd att påbörja arbetet i avvaktan på statsbidrag

lämnats, äro emellertid så talrika, att styrelsen ej har något att erinra mot den

föreslagna tillfälliga anordningen för underlättande av kommunernas och vägdistriktens

möjlighet att på fördelaktiga villkor erhålla korta lån.

Styrelsen vitsordar, att automobilskattemedel ständigt innestå i sådan omfattning,

att med avseende å storleken av det belopp, som avsetts stå till förfogande

för lånerörelsen, erinran ej torde kunna göras.

Statens arbetslöshetskommissicm har i utlåtande den 8 mars 1932, efter en

redogörelse för tillkomsten och användningen av den av kommissionen handhavda

väglånefonden, anfört huvudsakligen följande:

Väglånefonden har utan tvivel fyllt en jämförelsevis betydande uppgift i

den statliga arbetslöshetspolitiken. Den enligt kommunikationsdepartementets

promemoria tilltänkta anordningen avser ju också att tillgodose liknande uppgifter.

Vidare synes den planerade nya väglånefonden i huvudsak bygga på

samma grunder som de, vilka av kommissionen hittills tillämpats vid väglåns

utlämnande, ehuruväl med den även ur principiell synpunkt icke oväsentliga

skillnaden, att verksamheten skulle kunna svälla ut ganska avsevärt. Att behov

av ökade arbetstillfällen föreligger och kommer att föreligga under den

närmaste framtiden torde få anses ställt utom tvivel. I den mån den ifrågasatta

anordningen fördenskull kan medverka till att detta behov tillgodoses, får

den sålunda ur aktuell arbetslöshetssynpunkt anses önskvärd.

Såvitt av promemorian framgår, avser det inom departementet utformade

förslaget åtgärder av uteslutande tillfällig karaktär. Förutsatt att så blir fallet,

synas förslagets allmänna principer lämpligen kunna läggas till grund för

proposition till riksdagen i ämnet. Skulle förslaget däremot avse att grundlägga

en mera bestående ordning på detta område, påkallas enligt kommissionens

uppfattning en närmare utredning av frågan.

Tillskapandet av en väglånefond på 5 000 000 kronor skulle givetvis möjliggöra,

att arbetsmarknaden tillfördes ett icke obetydligt tillskott av nya arbetstillfällen

i form av vägbyggnader. De härigenom ökade lånemöjligheterna torde

emellertid icke komma att i någon större grad minska behovet av i kommis
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

21

sionens regi anordnade reservarbeten, åtminstone icke så länge nu rådande förhållanden

på arbetsmarknaden i stort sett bestå. Då de arbeten, vilka äro avsedda

att komma till stånd medelst lån från den föreslagna väglånefonden, skola

utföras på den öppna marknaden, torde likväl betydelsen av dessa nya arbetstillfällen

i viss mån komma att reducera sig till en omflyttning utav den öppna

marknadens arbetskraft, medan det däremot är svårt att avgöra, örn arbete i

någon mera betydande utsträckning genom denna anordning kommer att beredas

de arbetslösa. _ _ _

Arbetslöshetskommissionen har i sin handläggning av arbetslöshetspolitiska

ärenden ofta haft anledning iakttaga de olägenheter, som vållas av brist på enhetlighet

i hjälpåtgärderna. Med anledning härav är det enligt kommissionens

uppfattning önskvärt, att icke tvenne A7äglånefonder med arbetslöshetspolitiskt

syfte förvaltas parallellt med varandra av tva olika myndigheter, utan att den

av kommissionen förvaltade fonden och den nya sammanslås, till en enda för att

efter enhetliga principer förvaltas av en och samma myndighet.

Däremot kunna delade meningar råda i fråga örn valet av myndighet för fondens

förvaltning. Lägges huvudvikten på arten av de arbeten, som genom fonden

skulle främjas, torde denna böra ställas under förvaltning av vederbörlig

myndighet härför. Örn man åter lägger huvudvikten vid fondens syfte, nämligen

att i görligaste mån skapa arbetstillfällen åt arbetslösa, synes • det ligga

närmast till hands att anförtro förvaltningen åt arbetslöshetskommissionen, som

genom sin direkta kontakt med arbetslöshetssituationen i orterna torde lia större

förutsättning att applicera lånemedlen så, att den arbetslöshetspolitiska effekten

blir den största möjliga.

Med avseende på frågan örn ränta å de avsedda nya väglånen hava olika

meningar gjort sig gällande inom kommissionen. Det har sålunda å ena sidan

framhållits, att väglånen borde utlämnas räntefritt, alldenstund vägstyrelserna,

i den mån de komma att igångsätta arbeten med lån ur väglånefonden, egentligen

fylla en arbetslöshetspolitisk funktion, i vilket fall de .med väglånen

förenade räntekostnaderna borde gäldas av staten och icke påläggas vederbörande

vägstyrelse, och det har jämväl framhållits, att vägstyrelserna i de

delar av landet, där behov särskilt föreligger av att genom lån ur väglånefonden

kunna igångsätta nya vägföretag, oftast äro hårt skuldbelastade, vadan

det även ur den synpunkten icke vore lämpligt att kräva ränta å utlämnade

väglån. Å andra sidan har hävdats, att bibehållandet av kravet pa lan1

agares skyldighet att erlägga ränta — med nödig hänsyn härvidlag tiU de

särskilda väghållningsdistriktens vitt skiftande ekonomiska bärkraft — mäste

i princip anses såsom en ofrånkomlig regel, i kraft av vilken den lånebeviljande

myndigheten också finge möjlighet att icke medgiva låneframställningar

från vägstyreiser, inom vilkas områden någon mera avsevärd arbetslöshet icke

förekommer. _ • _

Kommissionen har i övrigt icke funnit anledning till någon erinran mot de i

promemorian framförda synpunkterna på den föreliggande frågan.

Vid kommissionens utlåtande har fogals ett av dess ledamot, t. f. byråchefen

K. Bergström avgivet särskilt yttrande, vilket innehåller bland annat följande:

Lika med majoriteten vill jag, av hänsyn till den rådande tryckande arbetslösheten

och i det stora hela under de i utlåtandet angivna förutsättningarna, ej

motsätta mig sådana anordningar, som åsyltas i remitterade promemorian. Emellertid

anser jag, att det avsedda målet kan nås på en annan, enklare och principiellt

riktigare väg, nämligen att visst belopp — liksom enligt promemorian

förslagsvis 5 000 000 kronor — av tillgängliga medel för vägväsendet avskiljas

för att fördelas under hänsynstagande, förutom till olika vägföretags egen behövlighet,

jämväl till lådande arbetslöshet i olika orter. Jag föreställer mig, att

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr gil.

behovet av vägförbättringar är så allmänt inpm landet, att vid valet av arbetsobjekt

för någon mindre del av tillgängliga totalbeloppet sådana sekundära

hänsynstaganden jämväl till aktuell, lokal arbetslöshet väl låta sig förena med

det primära kravet på vägarbetenas egen behövlighet.

__ Sålunda beviljade statsbidrag skulle ej skilja sig från övriga statsbidrag i

något annat avseende än i fråga om berörda sekundära motiv för beviljandet.

De skulle alltså ej utgå såsom lån. Därmed undginge man på ett naturligt sätt

sådana svårigheter, som städse torde yppa sig vid lånetransaktioner av ifrågasatt

slag,, ej minst i fråga örn ränta samt i fråga om normerna för fördelningen

av framtida bidrag, då lånen skola infrias.

Statskontoret, vars utlåtande är dagtecknat den 29 februari 1932, har anfört

bland annat, att för den händelse det måste anses nödvändigt att på föreslaget

sätt uppmuntra till vidtagandet av allmänna arbeten vid sidan av dem, som

bedreves av arbetslöshetskommissionen och vederbörande kommuner i form av

nödhjälps- eller reservarbeten eller av vissa statliga myndigheter såsom beredskapsarbeten,

den föreslagna åtgärden syntes vara godtagbar. Dock syntes

ur budgetsynpunkt den erinran böra göras, att det måste anses lämpligare att

av lånemédel 5 000 000 kronor ställdes till förfogande. Detta borde i så fall

— alldenstund full förräntning å lånemedlen ej, av förslaget att döma, syntes

vara förutsatt — böra ske genom anvisning av det erforderliga beloppet under

Utgifter för kapitalökning: Förlag till statsverket. Den i promemorian föreslagna

anordningen innebure i själva verket ett tillfälligt ianspråktagande av

en del utav statsverkets kassaförlag, vilket under vanliga förhållanden disponerades

av riksbanken och riksgäldskontoret. Statskontoret kunde i detta sammanhang

icke underlåta att framhålla, att genom vissa under den senaste tiden

vidtagna eller föreslagna åtgärder statsverkets likvida medel komme att i betänklig

grad minskas och att det icke vore uteslutet att, särskilt örn ytterligare

åtgärder i samma riktning genomfördes, statskontoret för viss tid kunde

bliva nödsakat begära kassaförstärkning från riksgäldskontoret.

Riksräkenskapsverket har i utlåtande den 29 februari 1932 beträffande den

ifrågasatta låneverksamhetens finansiering anfört, att ämbetsverket funne det

framlagda förslaget ur budgetteknisk synpunkt oantagbart. Ämbetsverket

har utvecklat sin mening på följande sätt:

Ett genomförande av förslaget skulle innebära, att i riksstaten för särskilda

utgiftsändamål anvisade automobilskattemedel finge, innan desamma utnyttjades

för nämnda ändamål, tillfälligt tagas i anspråk för finansiering av nu

ifrågavarande låneverksamhet. En dylik dubbel disposition av i riksstaten redovisade

inkomster kan givetvis icke äga rum över budgeten. Finansieringen

av låneverksamheten med innestående automobilskattemedel skulle följaktligen

genomföras vid sidan av riksstaten.

Automobilskattemedlen och däremot svarande utgiftsanslag redovisas i riksstaten

såsom fristående specialbudget. Tidigare hava automobilskattemedel,

som icke omedelbart disponerats, uppsamlats såsom reservationer å vederbörande

riksstatsanslag. Från och med budgetåret 1929/30 har den ändringen

vidtagits, att de löpande automobilskattemedelsinkomsterna över anslagen tillföras

en särskild diversemedelsfond, från vilken de för anslagsändamålen utgående

utgifterna bestridas. Någon ändring av automobilskattemedlens karaktär

av för löpande verkliga utgifter anvisade medel har härigenom icke

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

23

åstadkommits. Såväl nu som tidigare ingå influtna, men icke förbrukade automobilskattemedel

-—- liksom övriga icke förbrukade löpande statsinkomster —

utan åtskillnad bland statens likvida tillgångar.

Förenämnda diversemedelsfond utgör sålunda icke någon avskild produktiv

fond utan representerar en bokföringsteknisk anordning för redovisning av den

till automobilskattemedlen hänförliga specialbudgeten. Denna fond är sålunda

av grundväsentligt annan karaktär än exempelvis statsverkets fond av

rusdrycksmedel. Å sistnämnda fond äger nämligen en varaktig fondering av

löpande inkomster rum och fondtillgångarna äro i huvudsak avsedda att erhålla

en produktiv användning.

Vidare må framhållas, att ett genomförande av det i promemorian framlagda

förslaget rörande den planerade låneverksamhetens finansiering skulle påverka

storleken av statsverkets likvida tillgångar och behovet av dessas förstärkning

genom ny upplåning i exakt samma omfattning som vid finansieringens ordnande

genom uppförande å riksstaten av ett lånemedelsanslag.

I budgettekniskt hänseende skiljer sig ej den nu ifrågasatta låneverksamheten

från statens övriga med särskilda anslagsmedel finansierade låneverksamhet.

Anledning att beträffande den förstnämnda låneverksamheten söka

anordna finansieringen efter andra grunder, än som eljest tillämpas, föreligger

sålunda icke.

På anförda skäl får riksräkenskapsverket bestämt avstyrka, att finansieringen

av den planerade låneverksamheten ordnas på sätt i promemorian angivits.

Under förutsättning att berörda låneverksamhet i allt fall anses böra komma

till stånd, vill riksräkenskapsverket i stället förorda, att de härför erforderliga

medlen anvisas å riksstaten, och torde härvid intet hinder möta att

låta det för ändamålet anvisade anslaget utgå av lånemedel. Med hänsyn till

arten av den planerade låneverksamheten synes lånemedelsanslaget böra anvisas

såsom kapitalökning å fonden för låneunderstöd.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i sitt yttrande, vilket dagtecknats den

3 mars 1932, i den föreliggande frågan anfört följande:

Genomförandet av förslaget kommer att beröra riksgäldskontoret så till vida,

som det skulle föranleda en minskning av de statskontorets kassabehållningar,

Vilka kunna vara disponibla för att jämlikt § 42 i reglementet för riksgäldskontoret

överlämnas till riksgäldskontoret för förvaltning. Detta kan i sin

ordning framkalla en ingalunda oväsentlig ökning av riksgäldskontorets redan

förut mycket stora lånebehov under den närmare framtiden. Fullmäktige, som

ej vilja uttala någon mening om, huruvida tillräckliga skäl föreligga för att

för ifrågavarande ändamål taga i anspråk automobilskattemedel, anse sig emellertid

ej böra avstyrka, att så sker, därest Kungl. Majit och riksdagen efter

provning av förhållandena skulle så finna påkallat.

Såsom jag redan förut framhållit, måste det, med den utbredning arbetslösheten

numera erhållit och den betydelse vägarbetena hava såsom arbetsföretag

i nödhjälpssyfte, anses önskvärt att i större utsträckning än vad för

närvarande genom arbetslöshetskommissionens väglånefond är möjligt underlätta

ett omedelbart igångsättande i sådant syfte av vägarbeten, vilka i och

för sig äro behövliga för den allmänna samfärdseln men vilka i brist på möjlighet

att erhålla statsbidrag hittills måst anstå. Vad i länsstyrelsernas och

arbetslöshetskommissionens yttranden anförts har givit ytterligare vittnesbörd

örn angelägenheten och värdet av åtgärder i dylik riktning. Starka skäl synas

sålunda tala för att — såsom en tillfällig åtgärd i nu rådande arbetslöshetssituation

—- medel för detta ändamål beredas.

Departe
mentschefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:is proposition nr gil.

Inom kommunikationsdepartementet har preliminärt ifrågasatts, att detta

skulle ske på sådant sätt, att av innestående automobilskattemedel ett belopp av

förslagsvis 5 000 000 kronor foges i anspråk för beviljande, efter prövning i

varje särskilt fall av Kungl. Majit, av lån åt vägdistrikt och kommuner till

belopp, motsvarande för vederbörande företag beräknat statsbidrag eller bidrag

av automobilskattemedel, och på grunder i övrigt, som i förenämnda promemoria

skisserats.

Det sålunda framlagda förslaget bar visserligen i flertalet avgivna yttranden

blivit i allt väsentligt tillstyrkt. Mot förslaget hava emellertid •— förutom

de betänkligheter, som enligt vad nyss sagts blivit ur budgetteknisk synpunkt

framställda — i vissa hänseenden gjorts erinringar, vilka föranlett mig att överväga,

huruvida icke en lösning av frågan lämpligen bör sökas på annan väg.

Dessa invändningar gå i främsta rummet ut på, att det med hänsyn till åtskilliga

vägdistrikts och kommuners redan betydande skuldbörda och stora belastning

med kostnader för arbetslöshetens bekämpande skulle ställa sig synnerligen

betungande för dem att ikläda sig ytterligare lån med ränteplikt ävensom

att det syfte, som avsetts med den tilltänkta låneverksamheten, i huvudsak

syntes kunna nås därigenom, att innestående automobilskattemedel förskottsvis

ställdes till länsstyrelsernas förfogande för beviljande av bidrag till

vägföretag av särskild betydelse för lättande av arbetslöshet.

Gentemot den sistnämnda tanken kan visserligen invändas dels att de företag,

som ur här förevarande synpunkt kunna ifrågakomma, icke uteslutande

äro sådana, som kunna komma i åtnjutande av bidrag av automobilskattemedel,

dels ock att ett realiserande av denna tanke icke i samma utsträckning som en

låneverksamhet enligt de i promemorian ifrågasatta grunderna skulle giva garantier

för en med hänsyn till rådande arbetslöshetsförhållanden tillfredsställande

medelsfördelning. Den förstnämnda invändningen torde likväl — särskilt

i betraktande av att anslaget till byggande av landsvägar och vanliga

bygdevägar i årets statsverksproposition föreslagits att utgå av automobilskattemedel

■— sakna större praktisk betydelse. Vad den sistnämnda invändningen

angår, skulle garantier av nyssnämnda art enligt min mening kunna ernås genom

att en fördelning förskottsvis av automobilskattemedel i här avsett syfte gjordes

av Kungl. Maj :t och skedde med uttryckligt angivande av de särskilda vägföretag,

för vilkas utförande medelsanvisningen ägde rum. Givetvis bör före

Kungl. Maj :ts beslut inhämtas utlåtande av arbetslöshetskommissionen. Beträffande

villkoren för meddelande av förskottsanvisning torde vad i förberörda

promemoria ifrågasatts med avseende å grundförutsättningar för beviljande

av lån kunna tjäna till ledning. Det bör alltså — vilket här ånyo må

understrykas — vara fråga örn företag, vilkas omedelbara påbörjande'' är av

betydelse icke blott med hänsyn till arbetslösheten utan även ur vägsynpunkt.

I sistnämnda hänseende skulle alitsa intet avsteg göras från gällande grunder

för automobilskattemedlens användning. Det torde kunna antagas, att man

på de flesta håll såsom regel skall kunna inskränka sig till arbeten av den angelägenhetsgrad,

att de anses böra medtagas i närmast kommande flerårsplan.

Vid iakttagande av vad nu angivits synes på den antydda vägen med för
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 211.

25

skottsanvisning kunna ernås en såväl ur arbetslöshetssynpunkt som i övrigt

fullt tillfredsställande lösning av frågan.

På grund av vad jag här anfört är jag för min del beredd att förorda, att

Kungl. Majit, efter av vederbörande länsstyrelser verkställda utredningar och

avgivna förslag samt efter hörande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och

statens arbetslöshetskommission, verkställer en fördelning förskottsvis av automobilskattemedel

i och för igångsättande av nya vägbyggnadsarbeten — nyanläggnings-

eller förbättringsföretag — vilka äro av beskaffenhet att kunna

tilldelas bidrag av automobilskattemedel och vilkas omedelbara påbörjande

finnes påkallat för lindrande av arbetslöshet.

För belysande av frågan, i vad mån möjligheter föreligga till förskottsanvisningar

av här avsedd art, må framhållas att enligt från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

inhämtade uppgifter innestående, icke i anspråk tagna automobilskattemedel

under tiden den 1 juli 1930—den 31 december 1931 aldrig nedgingo

under ett belopp av omkring 13 000 000 kronor.

Med det förfarande, som jag här förordat, synes det icke vara erforderligt

att för ändamålet fixera någon viss maximisumma, utan storleken av det medelsbelopp,

som kan komma att i nu ifrågasatt ordning fördelas, torde få av

Kungl. Majit avvägas med hänsyn till föreliggande förhållanden.

Vidtagande av åtgärder av den art, för vilken jag här uttalat mig, synes formellt

icke kräva riksdagens medverkan. I betraktande av frågans stora betydelse

har jag emellertid ansett lämpligt, att riksdagen beredes tillfälle att yttra

sig i ärendet. För min del har jag, därest riksdagen häremot icke uttalar

erinran, för avsikt att föreslå Kungl. Maj :t att meddela beslut i huvudsaklig

överensstämmelse med vad jag angivit. Med hänsyn till vikten av att åtgärder

snarast vidtagas för beredande av här avsedda arbetstillfällen har jag vidare för

avsikt att, utan avvaktande av riksdagens ställningstagande i frågan, igångsätta

förberedande utredning i och för avgivande av förslag från länsstyrelsernas

sida beträffande de vägföretag, som böra ifrågakomma för erhållande av

förskott å bidrag i enlighet med av mig angivna grunder.

På grund av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels för budgetåret 1932/1933 under utgifter för kapitalökning

och rubrik »Fonden för förlag till statsverket» till förlag

för inköp av gatsten anvisa ett reservationsanslag, att utgå av

lånemedel, av ........................ kronor 4 000 000,

att användas i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i

det föregående förordade grunder;

dels medgiva, att de medel, vilka inflyta vid försäljning av

sten från statens med för nu löpande budgetår anvisat anslag

inköpta förråd av gatsten, må under innevarande och

nästkommande budgetår användas för fortsatta beställningar

av gatsten, likaledes i huvudsaklig överensstämmelse med av

mig i det föregående förordade grunder;

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 178 haft. (Nr 211.)

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

dels ock höja den i förslaget till riksstat för budgetåret

1932/1933 under rubriken »E. Lånemedel» upptagna inkomstposten

»Övriga lånemedel» med ett belopp av 4 000 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

320786

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:183 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatta åtgärder till lindrande av arbetslösheten inom stenindustrien m. m. jämte fy s. 6 i texten
  2. SU 1932:83 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatta åtgärder till lindrande av arbetslösheten inom stenindustrien m. m. jämte fyra i ämnet väc a1 i texten