Angående inrättande av en lånefond för inköp av gasgeneratorer för inotordrift, ra. ra
1932-03-11 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1932:212, Angående inrättande av en lånefond för inköp av gasgeneratorer för inotordrift, ra. ra
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.
1
Nr 212.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av en
lånefond för inköp av gasgeneratorer för inotordrift, ra. ra.;
given Stockholms slott den 11 mars 1932.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maurts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
B. v. Stockenström.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 11 mars 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener.
Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anför
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström:
Den 16 oktober 1931 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla utredningsmän för att inom departementet, i enlighet
med i statsrådsprotokollet av mig angivna riktlinjer, verkställa utredning
och avgiva förslag rörande åtgärder för vinnande av ökad avsättning
av inhemska skogsprodukter, förbättrat ekonomiskt utbyte av skogsbruket
samt intensivare skogsvård. I statsrådsprotokollet anförde jag,
bland annat, följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 179 höft. <Nr 212.)
1
2
Kungl. May.ts proposition Nr 212.
Åvägabringandet av intensivare skogsvård liksom beredandet av ökade
arbetstillfällen inom skogsbruket vore i hög grad beroende av möjligheterna
att vinna avsättning för skogsprodukterna. Icke minst under tider,
då massavedsindustriens drift vore inskränkt och propsförsäljningen vore
hämmad, vore det av stor betydelse, att avkastningen av småvirke vid gallringar
kunde jämväl på annat sätt tillgodogöras. Att befordra ökad användning
inom landet av inhemska skogsprodukter framstode därför såsom
en angelägenhet av stor vikt ur det allmännas synpunkt, därvid frågans
betydelse med hänsyn till handelsbalansen icke borde förglömmas.
Utredningen borde därför särskilt inriktas på vissa spörsmål rörande åtgärder
för ökat ekonomiskt utbyte av skogsbruket, framför allt frågan örn
ökad avsättning inom landet av vedbränsle och träkol. Vid verkställandet
av denna del av utredningen borde vissa av ingenjörsvetenskapsakademien
utförda undersökningar på området noga uppmärksammas.. I den
mån resultat från sistberörda undersökningar framkomma eller eljest material
erhölles för bedömande av möjligheterna att i ökad omfattning använda
inhemskt vedbränsle samt träkol, borde vid den nu ifrågasatta utredningen
övervägas, på vad sätt — genom upplysningsverksamhet eller
andra åtgärder från det allmännas sida — de vunna resultaten skulle
kunna snabbt omsättas i praktiken. Härvid hänsyftades på icke blott statlig
och kommunal utan även enskild drift samt ifrågavarande produkters
användning för såväl industriella som andra ändamål, såsom uppvärmning,
automobil- och traktordrift m. m.
De jämlikt sagda bemyndigande av mig tillkallade utredningsmännen
(1931 års skogssakkunniga) hava i utlåtande den 20 februari 1932 framställt
förslag örn inrättande av en statens lånefond för inköp av träkolsgasgeneratorer.
Häröver hava infordrade yttranden avgivits den 3 mars
1932 av statskontoret och den 10 mars 1932 av kommerskollegium, som jämväl
överlämnat av kollegium införskaffade utlåtanden från ingenjörsvetenskapsakademien
och Sveriges industriförbund ävensom yttranden fran
Aktiebolaget Motorgas, Aktiebolaget Gasgenerator, Aktiebolaget Volvo
och General Motors nordiska aktiebolag.
Innan jag närmare redogör för nyssnämnda framställning och de häröver
avgivna yttrandena, torde jag få erinra örn följande.
Vid 1930 års riksdag väcktes en motion (II: 291), däri hemställdes, att
riksdagen ville i skrivelse påkalla Kungl. Maj:ts uppmärksamhet beträffande
generatorgasdrivna vagnar, så att statens verk, där så befunnes
lämpligt, vid behov av lastbilar och omnibussar anskaffade ett antal generatorgasdrivna
driftsäkra och driftekonomiska dylika fordon av bästa kända
fabrikat. Motionen hänvisades till andra kammarens tredje tillfälliga
utskott, som inhämtade yttranden däröver av kommerskollegium och ingen
jörsvetenskapsakademien. För egen del anförde utskottet, jämte annat,
att utskottet delade den i motionen framförda uppfattningen, att det vore
synnerligen önskvärt, örn vårt land i största möjliga utsträckning kunde
frigöra sig från den stora importen av utländskt bränsle för drift av biloch
andra motorer. Utskottet ansåg också, att statens verk borde hava
sin uppmärksamhet riktad på de försök, som gjorts och gjordes att kon
-
Kungl. Majlis proposition Nr 212.
3
struera generatorer och motorer för detta syftes vinnande. Såsom av yttrandena
framginge hade emellertid försök med generatorgasdrivna bilar
redan ägt rum inom vissa statens verk och dessa försök fortsattes. Någon
särskild skrivelse från riksdagen sida för att hänleda uppmärksamheten
på dessa bilar syntes sålunda icke erforderlig. Utskottets hemställan, att
motionen ej måtte till någon andra kammarens åtgärd föranleda, bifölls
av kammaren.
Den 27 mars 1931 anvisade Kungl. Majit från det under tionde huvudtiteln
uppförda extra reservationsanslaget till tekniskt-vetenskaplig forskningsverksamhet
inom kraft- och bränsleområdet ett belopp av 15,000 kronor
åt ingenjörsvetenskapsakademien för anställande av vetenskapliga
och praktiska prov med generatorgasdrivna motorfordon.
1931 års skog ssakkunnig a hava i sitt förenämnda utlåtande inledningsvis
framhållit, att möjligheterna att förbättra avsättningsförhållandena för
vårt skogsbruks produkter vore i stort sett begränsade till den del av
produktionen, som kunde avsättas inom landet och vars prisläge i mindre
grad rönte inflytande av förhållandena å världsmarknaden. Det vore
alltså den icke exportdugliga delen av virkesproduktionen — skadat virke,
klenare gallringsdimensioner, virkesavfall och dylikt — vars avsättning
inom landet man genom olika åtgärder kunde påverka. Utan hinder av
att de sakkunnigas utredningsarbete i sin helhet ej fullbordats, hava de
funnit det vara angeläget att utan dröjsmål framlägga förslag till vissa
åtgärder i den specialfråga, som avsåge möjligheterna att vid drift av förbränningsmotorer
i viss utsträckning ersätta hittills använda utländska
bränslen med inhemskt bränsle i form av träkol.
Angående det läge, vari sistnämnda fråga befunne sig, hava de sakkuniga
anfört i huvudsak följande.
Principen för framställning av generatorgas ur kol vore av mycket gammalt
datum, ehuru träkolsdriften först på senare tid tekniskt nått en sådan
utveckling, att ifrågavarande driftsform kunnat bliva till direkt nytta
i det praktiska livet. Träkolsdriften hade låtit sig lättare utnyttja för
stationära än för mobila ändamål, på grund av de konstruktiva svårigheter
som mött att giva generatoraggregatet den lätthanterlighet, ringa
vikt etc., som erfordrades, för att detsamma skulle med fördel kunna anbringas
å fordon av olika slag. Utvecklingen hade dock numera nått därhän.
att portabla aggregat av tillfredsställande konstruktion funnes tillgängliga.
Särskilt franska ingenjörer hade i detta hänseende nedlagt ett
betydande och tillika framgångsrikt arbete. Jämväl statsmakterna i
Frankrike hade ådagalagt sitt intresse för träkolsdriften och genom tävlingar.
utställningar och dylikt sökt främja tillkomsten av ekonomiska
och driftsäkra konstruktioner på området ävensom genom direkt subventionering
jämte skattelättnader såväl ifråga om trafikskatt som beträffande
motorskatt premierat inköp av träkolsdrivna lastautomobiler. Att
berörda statliga strävanden lett till resultat, framginge därav, att i Frankrike
för närvarande torde finnas ett par tusental träkolsdrivna motorfordon
i enskild ägo, varjämte franska arméns automobilpark torde in
1931 års
skogssakJcunniga.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.
rymma ett tusental dylika vagnar. Även annorstädes i utlandet, såsom
t. ex. i Italien, ägnades nu förevarande spörsmål uppmärksamhet från såväl
statens som enskildas sida.
Vad vårt eget land beträffade, hade träkolsdriften även här i viss örn
fattning varit föremål för konstruktörernas intresse. Det syntes de sakkunniga
onödigt att i föreliggande framställning lämna en utförlig redogörelse
för den tekniska utvecklingen av de svenska konstruktionerna. De
sakkunniga ville dock framhålla, att i vårt land numera tillverkades en
generatortyp, vilken av fackmän betecknades som fullt i nivå med de bästa
utländska träkolsgasgeneratorerna och sannolikt för våra förhållanden
lämpligare. Redan på ett jämförelsevis tidigt stadium hade försök kommit
till stånd genom militär myndighets försorg. Sedermera hade ock
kunnat förmärkas ett stegrat intresse för träkolsdriften från särskilt jordbrukare-
och skogsägarehåll.
De sakkunniga hava härefter erinrat örn de genom ingenjörsvetenskapsakademiens
försorg pågående proven samt örn viss undersökning rörande
brikettering av träkol, som igångsatts av de sakkunniga med anlitande av
medel till belopp av 3,500 kronor, som från nionde huvudtitelns anslag till
extra utgifter genom Kungl. Maj:ts beslut den 22 januari 1932 ställts till
deras förfogande. De sakkumiiga förmena emellertid, att, även örn
möjligheter åvägabringas för en snabb lösning av de delar av detta problem,
som ännu ej vore klarlagda, denna lösning ej för nu ifrågavarande
ändamål behövde avvaktas, då träkolet redan i sin ursprungliga form,
efter krossning, vore ett fullt tjänligt generatorbränsle.
Nu förefintliga generatortyper vore av sådan konstruktion, att de kunde
förgasa såväl träkol som briketter av dylika. Utvecklades därför kolgasdriften
till en början med träkol som grundmaterial, förefunnes inga hinder
att, för den händelse goda träkolsbriketter längre fram komme att
finnas tillgängliga, övergå till användande av dylika briketter i genera
torerna. Det vore därjämte troligt, att träkolsdriften i första hand komme
att utnyttjas för jordbruksändamål i sådana fall, där kolning å egen skog
kunde ske för tillgodoseende av husbehovsförbrukningen av träkol för motordrift,
och där sålunda brikettering skulle medföra en onödig fördyring
av motorbränslet. En jordbrukare, som dreve sin traktor medelst kolgasgenerator,
torde fästa ringa avseende vid de olägenheter, som vore förbundna
med användandet av vanliga träkol, och främst åstunda ett billigt
bränsle.
Med hänsyn härtill hava de sakkunniga kommit till den uppfattningen,
att några utredningstekniska hinder ej borde möta för att nu till behandling
upptaga spörsmålet örn träkolsgasdrivna motorer.
Vad angår de tekniska förutsättningarna att utnyttja träkol som bränsle
i förbränningsmotorer av nu befintliga typer hava de sakkunniga meddelat
följande, huvudsakligen från ingenjörsvetenskapsakademien inhämtade
uppgifter.
Den utvunna effekten vid drift med generatorgas minskades i jämförelse
med bensindrift med ett större belopp, än som motsvarade skillnaden i
värmevärde hos de håda bränslena. Skillnaden i värmevärde betingade
Kungl. Maj:ts proposition Nr 212. 5
en minskning av cirka 30 procent, men häremot svarade i verkligheten en
effektminskning av mellan 40 och 60 procent. Genom ändring av motorerna,
i främsta rummet en höjning av kompressionsförhållandet, kunde
en förbättring ernås. Kompressionsförhållandet kunde emellertid icke
höjas över en viss gräns (cirka 8), varför en effektförlust av 10 å 30 procent
i förhållande till bensindrift icke torde kunna undvikas.
Minskningen i motoreffekt vid övergång till generatorgasdrift medförde
minskad accelerationsförmåga och sämre backtagningsförmåga. På grund
härav nödgades man att oftare tillgripa växling, och maximihastigheten
nedginge, särskilt i uppförsbackar. Dessa omständigheter resulterade i
minskad medelhastighet och bomme framför allt att göra sig gällande vid
relativt svaga motorer i förhållande till bruttovikten hos fordonen samt
vid dålig och backig vägbana. Det hade emellertid visat sig, att flera i
öppna marknaden förekommande lastbilstyper ägde så överstarka motorer,
att en drift med generatorgas trots den ofrånkomliga effektminskningen
icke syntes medföra så allvarliga olägenheter, att den praktiska
användningen därigenom behövde äventyras.
Vad beträffade träkolsdrift av traktorer syntes den vid övergång från
fotogen- till träkolsdrift på grund av generatorgasens lägre värmevärde
uppkommande minskningen i på bakhjulen utvinnbar effekt vid oförändrad
motor till största delen (90—95 procent) kunna kompenseras genom
höjning av motorns kompressionsförhållande. Denna möjlighet att genom
höjning av motorns kompressionsförhållande kompensera för generatorgasens
lägre värmevärde torde vara avsevärt större beträffande motorer,
avsedda för fotogendrift, alltså traktormotorer, än motorer, avsedda
för bensindrift, beroende på fotogenens bränsletekniska egenskaper.
Verkställda försök gåve stöd för den förmodan, att för fotogendrift avsedda
traktorer efter övergång till träkolsdrift i samband med omändring
av motorn, så att kompressionsförhållandet höjdes till omkring 8, skulle
visa sig i praktiken hava ungefär samma avverkningsförmåga vid plöjning
och dylikt som förut. Vid många motorer, exempelvis Fordsontraktorns,
kunde en dylik höjning företagas utan risk för olägenheter eller
driftsstörningar.
Huruvida en dylik höjning av kompressionsförhållandet läte sig göras,
vore beroende av motorns konstruktion och måste därför bedömas i varje
särskilt fall.
Beträffande träkolsdriitens tekniska förutsättningar hava de sakkunniga
vidare framhållit, att de genom ingenjörsvetenskapsakademien
verkställda försöken klart ådagalade, att i vårt land kunde framställas
gasgeneratorer, som icke i något avseende vore underlägsna de bästa utländska
och som därtill vore mera lämpade för våra förhållanden. Med
det sålunda anförda ville de sakkunniga givetvis ej göra gällande, att de
tekniska spörsmål, som ägde avseende på träkolets användande som motorbränsle,
skulle vara slutligt lösta. Förvisso vore möjligheterna till utveckling
pa detta område stora. Men frågans tekniska utredning befunne
sig i sådant läge, att gjorda rön med fördel kunde omsättas i praktiken.
När de sakkunniga härefter övergått att belysa de fördelar, som skulle
vinnas genom ökad användning av träkol som. motorbränsle, hava de
först betonat, att, enär dylik användning endast så småningom kundo bo
-
6
Kungl. Maj:ls proposition Nr 212.
räknas vinna terräng, fördelarna komme att göra sig i påtaglig grad gällande,
först sedan träkolsdriften vunnit större utbredning. Att leda utvecklingen
i berörda riktning vore emellertid önskvärt av följande skäl.
Det torde vara allmänt känt, att träkolningen mångenstädes i vårt land
— där avsättningsmöjligheter för brännved saknats -— utgjort grunden
för utövandet av en rationell beståndsvård. Ett utsträckande av kolningsmöjligheterna
skulle därför giva i samma mån ökade förutsättningar
för god skogsvård.
Vidare vore uppenbart, att producerandet av träkol krävde arbete, varför
ersättandet av importerade motorbränslen med träkol komme att medföra
ökat arbetskraftsbehov. Som ett uttryck på storleken av detta ökade
arbetskraftsbehov finge anföras, att man beräknat, att för varje 1,000-tal
liter bensin- eller oljebränsle, som vid övergång till kolgasdrift ersattes
med träkol, åstadkommes i genomsnitt cirka 5 å 6 mansdagsverken
i form av kolvedhuggning, inresning, kolning m. m. samt, under förutsättning
av en medelväglängd för kolens utkörning örn 5 kilometer, cirka
1 ä 1 V2 kördagsverke (häst och karl), varvid i sistnämnda siffra jämväl
inräknats tidsåtgången för kolvedens inkörning till milbottnen. Som ett
exempel på frågans storleksordning kunde anföras, att ersättandet med
träkol av den kvantitet bensin och fotogen, som genomsnittligt under en
dag av år 1931 importerats till vårt land — cirka 1.45 miljoner liter —
skulle innebära åstadkommandet av i runda tal 8,000 mansdagsverken och
2,000 kördagsverken. Användandet av träkol som motordrivmedel i stället
för importerade dylika komme följaktligen att motverka arbetslösheten.
Än vidare måste det ur beredskapssynpunkt anses betänkligt, att de för
samfärdseln numera så oumbärliga motorfordonen till sin övervägande
del vore avsedda för drift med importerat bränsle. De ökade möjligheter,
träkolsdriften skulle medföra att göra oss oberoende av detta, måste ur nu
ifrågavarande synpunkt vara av största betydelse.
Åvägabringandet av möjligheter att motverka den ständigt ökade importen
av motorbränslen, vilken starkt tyngde införselsidan av vår handelsbalans.
måste även bliva till gagn. Till följd av den hastiga utveckling,
motorismen uppvisat under de senaste decennierna, hade sagda
import undergått en högst avsevärd ökning. Under de sista tio åren hade
sålunda importen av bensin och fotogen, efter kvantiteten räknat, i det
närmaste fyrdubblats. För år 1931 utgjorde berörda import i runda tal
430 miljoner liter bensin och 76 miljoner kilogram fotogen.
Vad slutligen beträffade generatorgasdriftens ekonomi, torde det vara
omöjligt att fälla något slutgiltigt omdöme härom, innan ingenjörsvetenskapsakademiens
praktiska prov blivit genomförda. De sakkunniga ansåge
sig dock redan nu, med stöd av vad akademien preliminärt meddelat
de sakkunniga, vara berättigade uttala, att bränslekostnaden vid användning
av träkol i och för sig ställde sig fördelaktig i jämförelse med
bensin, även örn bensinskatten frånräknades. En jämförelse mellan kostnaderna
vid användning för traktordrift av träkol å ena sidan och fotogen
å den andra utfölle även till träkolets förmån. För att besparingen i
bränslekostnad skulle kunna uppväga utgifterna för ränta, amortering
och underhåll av generatorgasaggregatet, erfordrades emellertid en viss
minsta utnyttjningsgrad per år för fordonet, vilken bleve beroende av priserna
på träkol i förhållande till bensin eller fotogen, och som därför måste
bliva rätt olika på olika platser och under olika förhållanden. I vad anginge
bildriften kunde i vissa fall minskningen i lastförmåga komma att
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.
medföra olägenheter och ökade kostnader; den lägre medelkörhastigheten
vid generatordrift torde under vissa omständigheter aven kunna medföra
ökade omkostnader för personal m. m. • „ , , ,
Särskilt ekonomiskt förmånlig torde träkolsdriften stalla sig för det med
skogsbruk förenade jordbruket, där, örn motorkraft anvandes, den för gardens
behov erforderliga kvantiteten träkol kunde framställa* med utnyttjande
av ä gården befintlig arbetskraft och egen skog. I dylikt fall
borde, örn erforderlig arbetskraft för ändamålet tillgodogjordes, da annan
sysselsättning saknades, samt om mindervärdig skog komme till användning,
träkolet kunna erhållas för obetydlig kostnad. ...
Vad de sakkunniga sålunda anfört angående de med träkolsdriften förenade
fördelarna torde i detta sammanhang vara tillfyllest. Darmed förenade
nackdelar torde komma att inskränka sig till minskade bensinskatter,
varåt man dock ej torde behöva råda bot, förrän påtagliga olagenheter
därav inträtt. För övrigt torde denna minskning hilva sa obetydlig,
att den med all sannolikhet alltjämt ökande motortrafiken mer an val
komme att kompensera denna.
Sedan de sakkunniga i anslutning härtill funnit fördelarna a\ att träkol
komme till användning som motorbränsle vara av sådan betydelse, att det
ur samhällets synpunkt måste anses önskvärt, att detta snarast och i storsta
möjliga utsträckning måtte bliva fallet, hava de till bedömande upptagit
frågan, huruvida statsåtgärder härför erfordrades, samt i detta hänseende
anfört följande.
De sakkunniga hade förut gjort gällande, att under vissa förutsättningar
motordrift med träkol borde ställa sig ekonomiskt fördelaktigare an
med flytande bränslen. Det antagandet kunde måhända då göras, att enbart
detta förhållande borde utgöra tillräcklig anledning för motorfordonsägarna
att allmänt övergå från olje- till träkolsdrift. Enligt de sakkunnigas
åsikt komme emellertid så icke att bliva fallet. Man mäste nämligen
betänka, att träkolsdriften hittills icke nått nämnvärd utbredning.i
vårt land, varför den för den stora allmänheten ännu vore jämförelsevis
okänd. Vidare gällde det här en driftsmetod, vars ekonomi endast i ringa
utsträckning vore prövad. Dess genombrott i det praktiska livet måste
därför alltid förutsättas taga åtskillig tid. Det allvarligaste hindret restes
dock förvisso av det nu rådande svåra ekonomiska läget, även örn detta
samtidigt kunde sägas hava fött tanken på de möjligheter, träkolsdriften
erbjöde. Träkolet torde i första band komma till användning för jordbrukets
behov av motordrivmedel. För jordbruket vore emellertid förtjänstmöjligheterna
under nuvarande tider så beskurna, att största återhållsamhet
vid anskaffning av redskap, maskiner och dylikt måste iakttagas.
Denna närings betryck hade förorsakat, att jordbrukarna på grund av kapitalist
näppeligen kunde anses hava möjligheter att med egna tillgångar
bestrida sådana utgifter, som icke vore oundgängligen nödvändiga.
För att träkolsdriften skall vinna önskad utveckling, hava de sakkunniga
följaktligen funnit statsunderstöd i någon form nödvändig. Körande
det lämpligaste sättet för understödsverksamheten hava de anfört i huvudsak
följande.
Det vore framförallt bristen pä kapital hos de motorägare, varom här
närmast vöre fråga, som hindrade dem från att genom inköp av kolgas
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.
generatorer utnyttja de ekonomiska fördelarna av träkolsdriften. De sak
kunniga kölle därför före, att staten på vissa villkor borde ställa erforderliga
penningmedel till förfogande för inköp av kolgasgeneratorer. Da
inköpet av en dylik generator torde komma att skänka vederbörande köpare
ekonomiska fördelar, syntes, principiellt sett, anledning ej föreligga
att för ändamålet anvisa statsmedel, för vilka återbetalningsskyldighet ej
skulle föreligga. Ur denna synpunkt borde det vara tillfyllest, örn tillfälle
erbjodes ägare av för träkolsdrift lämplig motor, att för inköp av generator
erhålla lån av statsmedel. Emellertid måste man förutsätta, att träkolsdriften
for det övervägande flertalet låntagare komme att innebära
något nytt och oprövat, varemot de komme att hysa vissa betänkligheter.
Um lånemöjligheterna skulle komma till allmännare utnyttjande, syntes
det därför vara nödvändigt att ställa lånen till förfogande utan ränteansprak.
Inköpen av kolgasgeneratorer bleve visserligen på sådant sätt till
viss utsträckning statligt subventionerade, men detta torde ej kunna undvikas,
örn lånerörelsen ifråga skulle vinna avsedd utveckling. I betraktande
av de stora indirekta fördelar för landet, en allmännare användning
av träkol som motorbränsle skulle medföra, syntes ett dylikt understöd.
lande kunna anses väl motiverat.
I anslutning härtill hava de sakkunniga föreslagit inrättande av en statens
lånefond, varur lån borde få beviljas varje myndig svensk medborgare
med ordnad ekonomi ävensom aktiebolag för inköp av träkolsgasgenerator
att användas inom landet.
De sakkunniga hava ansett, att lånevillkoren borde sä bestämmas, att de
lockade till inköp av träkolsgasgeneratorer. Låntagaren borde därför bliva
satt i tillfälle att på den genom inköpet möjliggjorda träkolsdriften göra
besparingar i motorbränslekostnader till ett belopp årligen, som minst motsvarade
den årliga amorteringslikviden å lånet med tillägg för den summa,
som i årligt genomsnitt kunde beräknas åtgå för reparation och underhåll
av generatorn. Härom hava de sakkunniga, som ifrågasatt att lånen
borde vara räntefria, vidare anfört i huvudsak följande.
■ av sakkunniga inhämtade uppgifter torde kolgasgeneratorerna
inklusive reningsapparater och gaskylare kunna försäljas till priser, varierande
mellan 700 och 1,100 kronor. Härtill torde komma visst mindre belopp
för generatorns montering å motorfordonet ävensom för eventuellt
behövliga andringar av motorn, för vilka utgifters bestridande de sakkunniga
dock ej velat föreslå lånemedels beviljande. För generator avsedd
tor montering å jordbruksfaktor eller stationär mindre motor, torde man
kunna rakna med det lägre beloppet, under det att generator för tyngre
lastautomobil torde komma att betinga ett pris, ungefärligen motsvarande
det högre. Örn man utginge från, att generatorns pris vore 1 000 kronor
och att detta belopp beviljades som räntefritt lån för inköpet’ av den
samma, bleve, örn amorteringstiden sattes till fem år, annuiteten 200 kronor.
Enligt vad erfarenheten visat, kunde den årliga utgiften för reparationer
och underhåll av generatorn uppskattas till 50 kronor Förutsatte
man vidare, som ett exempel, att generatorn komme att användas å motortraktor
som tidigare drivits med fotogen, erfordrades, örn träkolsp-iset
vöre 12 kronor per läst och fotogenpriset 14 öre per kilogram, en årligt kör_
tid av cirka oOO timmar för att besparingen i bränslekostnader skulle upp
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.
gå till ett belopp av 250 kronor. Da ifrågavarande motor, förutom till jordens
brukande, kunde användas på mångahanda sätt, exempelvis för tröskning,
vedkapning, som kraftkälla i elektricitetsverk m. m., torde en körtid
örn sagda timantal i allmänhet kunna uppnås. Örn träkolen producerades
å egen skog och med egen arbetskraft, torde priset per läst kunna sättas
avsevärt lägre, vilket kunde sägas medföra, att den erforderliga besparingen
i bränslekostnader vunnes på lägre antal körtimmar. Sattes sålunda
träkolspriset per läst till 8 kronor, erfordrades, under förutsättning
att fotogenpriset vore det förut angivna, en årlig körtid av endast 400
timmar för att besparingen på samma tid skall uppgå till 250 kronor.
För ägaren av en lastautomobil, där bensindriften ersattes med träkolsdrift
och där motorn vore för dylik drift lämplig, torde möjligheterna att
intjäna amorteringslikviderna jämte övriga med generatorköpet förenade
utgifter vid normal årskörning även bliva fullt tillfredsställande.
De sakkunniga hava därför föreslagit, att de ifrågavarande lånen skola
amorteras på fem år med för varje år lika amorteringslikvider. Längre
amorteringstid vore mindre lämplig, då man ännu hade ringa erfarenhet
beträffande generatorernas hållbarhet och livslängd.
Med hänsyn till vikten av att träkolsdriften snarast komme i gäng, så
att mera vidsträckta erfarenheter utan större tidsutdräkt kunde vinnas
rörande dess användbarhet för olika ändamål och under olika förhållanden,
hava de sakkunniga emellertid föreslagit, att Kungl. Maj:t skulle äga
rätt medgiva, att första amorteringen eftergåves, där skäl därtill förelåge.
De skäl, som borde föranleda dylikt medgivande, hava de sakkunniga
ej tänkt sig skola framkomma efter individuell prövning av låneansökningarna.
De sakkunniga hava i stället ansett, att för den händelse sådant
medgivande lämnades, detta borde gälla generellt för samtliga under ett
visst budgetår utlämnade lån. Förslaget innebure sålunda, att det skulle
ankomma på Kungl. Majit att, beträffande låneverksamheten under närmast
följande budgetår, besluta, huruvida, med hänsyn till den grad, varuti
lånemöjligheterna tidigare kommit till utnyttjande, ävensom till vunna
erfarenheter angående de fördelar, träkolsdriften erbjöde motorfordonsägarna,
den första amorteringslikviden skulle eftergivas eller ej. Beträffande
de lån, som beviljades under det närmaste budgetåret, borde dylikt
medgivande lämnas.
Beträffande lånevillkoren i övrigt hava de sakkunniga, som jämväl upprättat
ett deras utlåtande bilagt utkast till kungörelse i ämnet, anfört huvudsakligen
följande.
De sakkunniga funné- sig böra föreslå viss maximering av lånebeloppen,
vilken i sin mån torde kunna förhindra, att oskäliga priser åsattes
generatorerna. Dä man även borde förutsätta, att inköp kunde ske av
redan för träkolsdrift monterad motor, varvid särskilt pris ej angåves för
generatorn, torde vara nödvändigt, att stadgande funnes rörande det belopp,
som högst finge anses belöpa å generatorn. De sakkunniga ville föreslå,
att ifrågavarande maximibelopp fixerades till 1,000 kronor.
Då man inom vårt land ännu torde besitta jämförelsevis ringa erfarenhet
rörande tillverkningen i större skala av kolgasgeneratorer, hade de
sakkunniga, till förekommande av att dylik tillverkning igångsattes av
verk, som ej hade förutsättningar att på ett tillfredsställande sätt lösa
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.
uppgiften, ansett nödigt föreslå, att generator, för vars inköp lån söktes,
skulle vara av typ, som godkänts av tekniska högskolans förbränningsmotortekniska
institution. Av nyssangivna anledning syntes i låneansökningen
jämväl böra angivas namnet på den firma, som tillverkat den till
inköp ifrågasatta generatorn. För att ytterligare tillvarataga köparnas
intressen borde i låneansökningarna uppgivas, för vilket ändamål generatorerna
vore avsedda. Förhållandet vore nämligen, vilket de sakkunniga
tidigare berört, att vissa motortyper lämpade sig väl för träkolsdrift, under
det att andra vore konstruerade på sådant sätt, att träkolsgasen ej gåve
motorn nödig effekt. Då det torde vara ett allmänt intresse, att träkolsdriften
i första hand komme till utnyttjande under förhållanden, där den
hade möjlighet att skänka de största fördelarna, syntes i låneansökningen
böra angivas för vilken motor, generatorn vore avsedd. Befunnes det därvid,
att denna motor uppenbarligen vore olämplig för träkolsdrift, borde
ansökningen ej bifallas.
Enligt de sakkunnigas förmenande borde låneverksamheten lämpligen
kunna handhavas av kommerskollegium, dit ansökningarna örn lån alltså
borde ställas. Vid beviljande av lån, varom ansökan skett, syntes det böra
åligga kollegium att med låntagaren upprätta skriftligt kontrakt samt att
införskaffa vederbörlig säkerbetsförbindelse. Beviljat lånebelopp torde
därefter, på låntagarens rekvisition, böra utlämnas av kommerskollegium
mot kvitto.
Beträffande lånefondens förvaltning syntes denna böra ankomma på
statskontoret, som skulle hava att tillhandahålla kommerskollegium erforderliga
medel ävensom av kollegium emottaga redovisning för inflytande
amorteringar och räntor.
De sakkunniga hava framhållit, att den sålunda ifrågasatta understödsverksambeten
måtte betraktas såsom en försöksanordning.
Visade det sig, att lånemöjligheterna komme till allmänt utnyttjande,
vore det avsedda ändamålet vunnet. Befunnes det däremot, att lånevillkoren
ej kunde locka till inköp av kolgasgeneratorer, borde orsakerna härtill
undersökas och, örn därtill funnes anledning, övervägande ske beträffande
ändringar i desamma eller huruvida andra understödsformer vore
mera ägnade att åvägabringa den önskade utvecklingen på området.
På frågans nuvarande stadium hade de sakkunniga funnit sig böra begränsa
sitt förslag i ämnet till vad nu anförts. Visade det sig emellertid,
att förväntningarna på träkolsdriften komme att tillfullo infrias, borde
åtgärder utan dröjsmål vidtagas i sådan riktning, att träkolsdriften, där
så lämpligen kunde ske, komme till utnyttjande för statens egna samt för
vägstyrelsernas motorfordon.
Vad slutligen angår storleken av det belopp, som borde anvisas för ändamålet,
hava de sakkunniga anfört bland annat följande.
En beräkning av lånebehovet läte sig knappast göra, då några säkra
hållpunkter i sådant avseende ej funnes. Med hänsyn till det ändamål,
nu föreslagna lån vore avsedda att tjäna, borde det vara ur statens synpunkt
önskvärt, att intresset för lånen snarast växte sig starkt. Det torde
därför böra undvikas, att lånefonden tilltoges så snävt, att uppkommande
lånebehov ej kunde tillgodoses. Emot en för stark begränsning av lånefonden
kunde även det skälet anföras, att anvisandet av denna jämväl
borde hava till uppgift att stimulera till tillverkning i större skala av gas
-
11
Kungl. May.ts proposition Nr 212.
generatorer. Försäljningen av dylika torde nämligen till början komma
att nära ansluta sig till det belopp, som av lånefonden toges i anspråk tor
generatorinköp. Bleve detta ringa, måste tillverkningen i sm tur bliva
obetydlig, vilket sannolikt finge till följd, att generatorerna komme att
betinga högre pris, än vad de vid tillverkning i större skala skulle behova
göra. Då emellertid, å andra sidan, låneverksamheten och dess organisa
tion vore nya, syntes det vara lämpligt att, i avbidan å blivande erfarenheter
på området, iakttaga viss varsamhet vid anvisande av medel till
verksamheten under det närmaste budgetåret. De sakkunniga hade dar
för stannat vid att föreslå, att anslaget till verksamheten under nasta budgetår
sattes till 250,000 kronor.
De sakkunnigas utlåtande utmynnar i hemställan av i huvudsak den
innebörd, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att besluta, att en särskild
statlig lånefond, benämnd statens lånefond för inköp av träkolsgasgeneratorer,
skall inrättas, vilken fond skall förvaltas av statskontoret
och från vilken lån må av kommerskollegium beviljas köpare av genera
förer enligt förenämnda grunder, samt att såsom kapitalökning för denna
fond anvisa för budgetåret 1932/1933 ett reservationsanslag av 250.000
kronor.
Statskontoret har i sitt yttrande över de sakkunnigas förslag anfört huvudsakligen
följande.
Även örn statskontoret, såvitt det vöre möjligt för ämbetsverket att kunna
bilda sig en uppfattning av föreliggande spörsmål, funne de av de sakkunniga
framförda synpunkterna värda synnerligt beaktande, syntes det
dock statskontoret, som om behov förelåge av mera grundläggande undersökningar
av detta problem. Utredningen hade nämligen bibragt statskontoret
den uppfattningen, att det icke utan vidare kunde göras gällande,
att det med nuvarande tekniska möjligheter ställde sig för motorägarna
lika fördelaktigt att till motorbränsle använda träkolsgas som nu begag
nade driftsmedel. Med hänsyn härtill hyste ämbetsverket stora betänklig
heter i fråga örn lämpligheten att redan nu genom statslån uppmuntra
motorägarna att på egen bekostnad vidtaga de jämförelsevis dyibaia anordningar,
som erfordrades för träkolens användning i detta avseende. Det
ville förefalla statskontoret, som örn i frågans nuvarande läge direkta .understöd
för tekniskt-vetenskaplig forskning eller för praktiska försök i en
eller annan form bättre skulle tjäna det syfte, de sakkunniga velat uppnå.
Skulle Kungl. Majit emellertid finna det lämpligt att för närvarande
vidtaga av de sakkunniga föreslagna åtgärder, ville statskontoiet Draga
sätta, huruvida det för ändamålet avsedda kapitalökningsanslaget icke
borde, till dess erfarenhet örn föreliggande behov vunnits, bestämmas tili
lägre belopp än de sakkunniga föreslagit, exempelvis 109,000 kronor. Ett
ytterligare skäl härtill syntes statskontoret vara, att rådande ekonomiska
förhållanden borde mana till iakttagande av största möjliga återhållsam
het i fråga örn anvisande av nya anslag, särskilt då, såsom i detta fall, er
forderliga medel måste beredas av andra statsinkomster än lånemedel.
I fråga om återbetalningsvillkoren för de ifrågasatta lånen ville stats
kontoret framhålla, att ämbetsverket hyste vissa principiella betänklighe
ter gentemot inrättandet av räntelria lånefonder. Da ämbetsverket emellertid
vore av den uppfattningen, att räntefrihet å ifrågavarande lån torde
Yttranden.
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.
vara en nödvändig förutsättning för att någon utlåning överhuvud taget
skulle komma till stånd, ville statskontoret icke motsätta sig de sakkunnigas
förslag härutinnan. Däremot kunde ämbetsverket icke tillstyrka,
att befrielse från erläggande av första amorteringen å lånen skulle kunna
medgivas. I den mån det kunde anses erforderligt och lämpligt att —
frånsett räntefriheten — medgiva låntagarna direkta bidrag av statsmedel,
torde härför erforderliga medel höra anvisas å riksstaten bland statsverkets
verkliga utgifter.
Handhavandet av lånerörelsen hade de sakkunniga tänkt sig förlagt till
kommerskollegium. Det ville emellertid synas statskontoret, som örn någon
anledning knappast förelåge att anförtro denna verksamhet åt annan
central myndighet än den, som förvaltade de för ändamålet anslagna medlen.
I det av de sakkunniga upprättade förslaget till kungörelse angående
villkoren för lån från statens lånefond för inköp av träkolsgasgeneratorer
hade statskontoret funnit sig böra föreslå en del huvudsakligen redaktio
nella ändringar på sätt, som franninge av ett ämbetsverkets yttrande bilagt
förslag till kungörelse.
Sveriges industriförbund har anfört i huvudsak följande.
Med hänsyn till att frågan örn träkolsdrift, såsom de sakkunniga också
medgivit, ännu icke vore vare sig tekniskt eller ekonomiskt slutgiltigt löst.
ville förbundet uttala sina betänkligheter mot att genom statslån och statssubvention
locka ekonomiskt svaga motorägare att utbyta sina nuvarande
förgasningsanordningar för bensindrift mot dylika för träkolsdrift. Förbundet
ansåge, att försiktigheten bjöde, att resultaten av pågående och
eventuellt ytterligare erforderliga utredningar rörande träkolsdriftens
ekonomi avvaktades, innan åtgärder vidtoges i syfte att animera jordbrukare
och andra motorägare att övergå till det nya motordrivmedlet. Förbundet
ansåge sig alltså böra avstyrka, att proposition förelädes årets riksdag
örn inrättande av en statens lånefond för inköp av träkolsgasgeneratorer.
Ingenjör svetenskapsakadenvveu. har anfört följande.
_ »Såsom av de sakkunniga framhållits äro de vetenskapliga och praktiska
försök med generatorgasdrivna fordon, för vilka genom Kungl. Maj:ts
brev den 27 mars 1931 efter framställning av akademien medel ställdes
till akademiens förfogande, ännu ej slutförda.
De uppgifter, som på begäran lämnats till de skogssakkunniga och som
av dem åberopats som stöd för här ifrågavarande framställning, äro sålunda
ej att anse som slutgiltiga.
Någon anledning att förvänta annat än att dessa uppgifter, som äro
grundade på de utförda teoretiska proven, komma att verifieras av de
pågående praktiska proven synes dock av allt att döma icke föreligga.
Det synes akademien därför också berättigat att såsom de sakkunniga
gjort anse, att frågans tekniska utredning befinner sig i ett sådant läge,
att gjorda rön med fördel kunna utan att avvakta utredningens slutförande
omsättas i praktiken. Av skäl, som framlagts av skogssakkunniga
måste det anses vara ett intresse ur nationalekonomisk och beredskapssynpunkt
att så. långt som möjligt är övergå från bensin- och oljedrift
till träkolsgasdrift liksom att härför lämpliga åtgärder komma till utförande
utan onödigt dröjsmål. Under alla omständigheter är det ett ön
-
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.
skemål att snarast möjligt vinna praktisk erfarenhet rörande träkolsgasdrift.
Åtgärder, som äro ägnade att stimulera anskaffningen och
användningen av gasgeneratorer för motordrift, synas därför akademien
väl motiverade. De vägar härför, som av skogssakkunniga föreslagits,
äro enligt akademiens förmenande också val grundade. Statens ekonomiska
medverkan är utan tvivel nödvändig, särskilt under nuvarande
ekonomiska förhållanden, örn det avsedda syftemålet, ett mera allmänt
användande av träkolsgasdrift, skall komma till stånd.
Akademien vill i detta sammanhang understryka vad av de sakkunniga
redan framförts, att akademiens försök visserligen klart ådagalagt att
inom landet kan tillverkas generatorer, som äro fullt i nivå med de bästa
utländska, men att träkolsgasdriftens teknik varken här eller i utlandet
ännu kan sägas vara fulländad, beroende på att man saknar fullständig
kännedom örn de fysikaliska och kemiska lagar, som äro bestämmande
för gasgenereringen.
Skall därför verkliga framsteg på detta område göras och trakolsgasdrift
av sig själv vinna allmännare spridning, är det icke nog att basera
utvecklingen av generatorerna såsom hittills varit fallet på erfarenheter
från praktisk drift, utan det är ett oavvisligt krav, att medel ställas till
förfogande för teknisk-vetenskaplig forskning på området,
Med instämmande i huvudsak i de skogssakkunnigas framställning tillstyrker
akademien det av dem framlagda förslaget örn statens ekonomiska
medverkan för anskaffning av träkolsgasgeneratorer. Akademien
har därvid icke ansett sig böra ingå på en granskning av sättet för statens
ekonomiska medverkan.»
Kommerskollegium har för egen del anfört i huvudsak följande.
Vad först beträffade frågan, örn tiden vore mogen för en allmännare
tillämpning av ifrågavarande konstruktioner, torde av handlingarna och
av vad kollegium eljest inhämtat framgå, att Tinder den tid, som förflutit,
sedan förberörda undersökning genom ingenjörsvetenskapsakademiens
försorg igångsatts, tekniskt sett betydelsefulla framsteg hade vunnits
i fråga örn drift av motorfordon medelst generatorgas, framställd av inhemskt
bränsle. Såsom ett väsentligt moment härutinnan syntes, vid sidan
av akademiens forskningsarbete, böra framhallas det arbete på lösningen
av hithörande problem, som presterats av de två svenska företag,
vilka speciellt ägnat sig åt utvecklingen av för vårt land lämpliga generatortyper
för bildrift, nämligen Aktiebolaget Gasgenerator och Aktiebolaget
Motorgas samt även av två svenska automobiltillverkare, General
Motors nordiska aktiebolag och Aktiebolaget Scania-Vabis. Dessutom
torde böra erinras örn förefintligheten av dylika generatorer av
fransk tillverkning, vilka salubjudits här i landet.
Läget torde kunna karakteriseras så, att företagarna ansåge sig tillräckligt
rustade för alt nu föra ut sina konstruktioner i marknaden och
följaktligen vöre beredda att taga do ekonomiska risker, som plägade
medfölja exploateringen av en teknisk nyhet i större skala. Därvid torde
de vara medvetna örn att de lösningar av problemet, som erbjödes,
icke representerade fullt avslutade och tekniskt fulländade apparater.
Men de syntes å andra sidan vara övertygade örn, att de kunde leverera
fullt användbara aggregat, och att ytterligare modifikation och komplettering
av anordningarna måste komma, som resultat av erfarenhet under
olika driftsförhållanden med ett större antal i praktiken använda fordon,
utrustade med gasgeneratorer.
14
Kungl. Majlis proposition Nr 212.
De undersökningar och prov, som representerade ingenjörsvetenskapsakademiens
insats i frågan, vore ännu icke slutförda, men hade i allt
fall lämnat resultat, som akademien ansåge kunna med fördel omsättas i
praktiken utan att avvakta slutförandet av dess utredning.
På grund härav och med hänsyn till den utvecklingsgång, införandet
av tekniska nyheter i allmänhet brukade förete, funne kommerskollegium
sannolikt, att under den närmaste framtiden gasgeneratorer av flera slag
för drift av motorfordon komme att i större omfattning finnas tillgängliga
på den inhemska marknaden.
Beträffande härefter frågan, örn staten lämpligen nu borde ingripa för
att söka påskynda en allmännare användning av dylik generatorgasdrift,
vöre meningarna ganska delade inom fackkretsar. Ingenjörsvetenskapsakademien
tvekade för sin del icke att förorda statens ekonomiska medverkan
till att för bilägare underlätta anskaffning av ifrågavarande
slagg generatorer. Sveriges industriiörbund åter ansåge försiktigheten
bjuda, att resultaten av pågående och eventuellt ytterligare erforderliga
utredningar rörande generatorgasdriftens ekonomi avvaktades, innan åtgärder
från det allmännas sida vidtoges i syfte att animera jordbrukare
och andra motorägare att övergå till det nya drivmedlet. Bland de svenska
tillverkarna av automobiler hade Aktiebolaget Volvo avstyrkt förslaget,
i vad det anginge lastautomobiler och motoromnibussar. Såsom
huvudmotiv härför bade bolaget framhållit, att gasdriften enligt dess
åsikt vore bensindriften alltför underlägsen i tekniskt-ekonomiskt avseende.
Med hänsyn till de intressen, kollegium närmast hade att företräda, vore
det framför allt de motiv för de föreslagna åtgärderna, som berörde
handelsbalansen och den ekonomiska försvarsberedskapen, vilka kollegium
i förevarande ämne hade att beakta. I dessa hänseenden syntes enbart
det förhållande, att Sveriges bensinimport år 1927 representerade ett
värde av omkring 30 miljoner kronor och år 1930 uppskattades till omkring
46.5 miljoner kronor samt sedermera fortsatt att ökas, visa vilken
utomordentlig betydelse ett inhemskt konkurrensdugligt motorbränsle
skulle hava. Då ännu icke några tecken till avmattning kunde iakttagas
ifråga örn motoriseringens fortskridande på en hel del verksamhetsområden,
framför allt inom transportväsendet, hade man all anledning att
motse en ytterligare stegring av motorbränsleförbrukningen, med åtföljande
ökade belastning av handelsbalansen, så länge sagda bränslebehov
huvudsakligen måste täckas genom import. De förhoppningar, man tidigare
hyst på sulfitspriten som ersättning för bensin, hade som bekant
endast i ganska begränsad omfattning uppfyllts, icke på grund av tekniska
hinder, men emedan cellulosaindustrien såsom biprodukt icke kunde
leverera mer än begränsade kvantiteter sprit, vilka i förhållande till
totalkonsumtionen av motorbränsle vore relativt obetydliga och därtill
helt beroende på cellulosatillverkningens omfattning under växlande konjunkturer.
Kommerskollegium måste beteckna det som ett statsintresse av största
vikt att underlätta landets försörjning med motorbränsle ur inhemska
råvaror. Sulfitspriten torde för närvarande icke kunna lämna större bidrag
härtill, än som faktiskt skedde. Förslaget att använda generatorgas,
framställd direkt eller indirekt ur skogsprodukter, syntes nu erbjuda
nästa möjlighet. I vilken grad generatorgasen kunde fylla uppgiften
vore i nuvarande stund icke möjligt att förutsäga, men utsikterna före
-
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.
folie i allt fall så pass lovande, att det allmänna torde hava full anledning
att lämna generatorgassystemet hjälp under dess första utveckling.
Kommerskollegium ansåge, att ett statsunderstöd i sådant sylte borde
inriktas dels som hittills på att främja utforskningen av den teoretiska
sidan av saken, såsom bränslegasernas beskafienhet och själva gasgenereringens
förlopp, dels på att befordra den praktiska användningen av
generatorgasdrift å motorfordon under en övergångsperiod.
Det återstode för kollegium att yttra sig örn huruvida de föreslagna
formerna för statsunderstöd vore lämpliga.
Vad först beträffade understödets anordnande i form av statslån för
anskaffning av generatorer, måste en sådan subventionsmetod betecknas
som en ovanlig form av statsingripande, och det läge givetvis nära till
bands att — såsom bland annat Sveriges industriiörbund gjort — uttala
betänkligheter mot ett dylikt propagandamedel. Staten påtoge sig utan
tvivel ett icke ringa ansvar genom att åt enskilda direkt rekommendera
lån för omläggning av dem tillhöriga transportmaskiners utrustning enligt
metoder, varom i allt fall icke förelåge större erfarenhet. Under mera
normala tider inom landets ekonomiska liv skulle kollegium sannolikt
hava allvarligt tvekat att förorda ett tillvägagångssätt av föreslagen art
och föredragit att åt den enskilda företagsamheten överlämna ansvaret
för och risken av ifrågavarande tekniska nyhets införande.
Med hänsyn till den extraordinära situation, som framkallats av den
ekonomiska världskrisen, syntes det dock vara försvarligt att icke lämna
den av skogssakkunniga angivna understödsmetoden oprövad. Det torde
få betecknas som utomordentligt svårt att överhuvud taget anvisa för det
allmänna lämpliga vägar att snabbt befordra användningen av inhemskt
bränsle i stället för hävdvunnet utländskt. Det närmast till hands liggande
alternativet vore väl i så fall att, enligt förebild från sulfitspritområdet,
medgiva befrielse i viss utsträckning från automobilskatt för
motorfordon, utrustade med gasgeneratorer, ett alternativ, som kollegium
dock icke kunnat närmare undersöka på den tid, som stått till förfogande
för remissens besvarande.
Kollegium ville därför icke motsätta sig beredande av statssubvention i
huvudsaklig överensstämmelse med den framlagda planen.
Kent lånetekniskt sett torde det nu föreslagna systemet icke möta avgörande
praktiska hinder, och kollegium kunde i sådant hänseende åberopa
sin mångåriga erfarenhet från utdelande av lån ur fonden för befrämjande
av hantverk och därmed jämförlig mindre industri (hantverkslånefonden).
Någon ökning av kollega arbetskrafter torde icke vara erforderlig
för handhavande av ett eventuellt nytt uppdrag att utdela statslån
till ifrågavarande generatorinköp, åtminstone i föreslagna rätt begränsade
omfattning.
Vidkommande detaljerna i det remitterade förslaget till »kungörelse
angående villkoren för lån från statens lånefond för inköp av träkolsgasgeneratorer»
tordo emellertid vissa modifikationer vara önskvärda för
att ernå större smidighet vid tillämpningen.
Till en början syntes inskränkningen till träkolsgasgeneratorer vara
väl snäv. Att redan på frågans nuvarande stadium utesluta det okolade
bränslet eller andra inhemska råvaror vore enligt kollega mening icke
tillrådligt, i vilket avseende kollegium hänvisade till ett yttrande från
Aktiebolaget Motorgas. Uttrycket »träkolsgasgeneratorer» torde därför
böra utbytas mot orden »gasgeneratorer för motordrift med inhemskt
Departements - chefen.
16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.
bränsle», dock torde i lånefondens benämning det kortare uttrycket »gasgeneratorer
för motordrift» vara tillräckligt.
Staten syntes vidare, enligt kollega mening, icke böra åtaga sig ett så
långt gående ansvar för typ-lämplighet, som skulle ligga i villkoret av
godkännande från tekniska högskolans förbränningsmotortekniska institution,
vilket givetvis icke behövde utesluta, att kollegium hos denna institution
eller från annat • sakkunnigt håll inhämtade yttrande över inkomna
låneansökningar.
Då det för större lastbilar och bussar ej kunde undvikas, att gasaggregatets
pris snarare över- än understege 1,200 kronor, syntes det lämpligt
att höja högsta lånebeloppet från 1,000 kronor till 1,200 kronor. Lånebeloppet
borde även få täcka kostnaderna för anordningarnas anbringande.
Kollegium hade bemärkt, att enligt förslaget lån skulle få utlämnas
jämväl till stationär motoranläggning. Även örn detta syntes komma att
gälla endast i undantagsfall, torde möjlighet härtill i allt fall icke böra
vara utesluten.
Enligt förslaget skulle lånen vara räntefria. Kollegium hade synnerligen
starka betänkligheter mot en sådan eftergift, som i allmänhet icke
förekomme vid lånefonder av jämförlig art. Förutom statsfinansiella
olägenheter av att tillhandahålla lånemedel, som staten ur andra inkomstkällor
måste förränta utan att av låntagarna erhålla något bidrag, torde
mot räntefrihet kunna anföras, att som den föreslagna understödsformen
vore upplagd, huvudsyftet väl måste vara att överkomma en kapitalbrist,
som under nu rådande förhållanden ansåges särskilt kännbar för vissa
kretsar av företagare, vilka åter i sin tur förväntades skola få en direkt
nytta av övergången till annat drivmedel å sina motorfordon och därför
i regel kunde och borde såväl förränta som amortera anskaffningskostnaden.
Av samma skäl hade bestämmelsen om särskild rätt för Kungl. Maj:!
att dispensvägen efterskänka första amorteringen å lånet icke synts kollegium
erforderlig.
Kollegium, som ansåge att ifråga örn statslån av här föreslagen art
hela låneförmedlingen, inberäknat lånebeloppens utlämnande, borde för
undvikande av onödig omgång för lånesökande ankomma på ämbetsverket,
hade upprättat ett reviderat förslag till kungörelse örn lånefonden.
Det av kommerskollegium upprättade förslaget till kungörelse angående
allmänna villkor och bestämmelser för lån från statens lånefond fÖT
inköp av gasgeneratorer för motordrift torde såsom bilago fogas till detta
protokoll.
Det är uppenbarligen ur flera synpunkter av stor vikt, att förbättrad
och ökad avsättning inom landet av inhemskt bränsle ernås. Särskilt
under rådande tidsläge med ogynnsamma avsättningsförhållanden för
skogsbruket och en omfattande arbetslöshet måste det framstå såsom angeläget,
att utvecklingen ledes i nyss antydd riktning. Med hänsyn till
handelsbalansen är det också högst önskvärt, att utländskt bränsle i görligaste
mån ersättes med inhemska produkter.
Det förslag, som nu framlagts av 1931 års skogssakkunniga, synes mig
därför vara förtjänt av stort beaktande. I avseende å underlättandet av
17
Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.
landets försörjning nied motorbränsle av inhemska råvaror torde, såsom
kommerskollegium betonat, förslaget att använda generatorgas, fram
ställd ur skogsprodukter, erbjuda den nu närmast till hands liggande möjligheten,
Under den senaste tiden har från flera håll bedrivits ett intresserat
och framgångsrikt arbete på lösningen av problemet örn drift av
motorer med gener ator gas. Icke endast 1931 års skogssakkunniga
utan även ingenjörsvetenskapsakademien och flera av de enskilda företag,
som arbeta i branschen, samt kommerskollegium hava ansett, att man
härutinnan numera kommit så långt, att de vunna resultaten kunna och
böra med fördel omsättas i praktiken. För egen del tvekar jag icke att
ansluta mig till denna mening. Jag hyser alltså den uppfattningen, att
det bör vara en angelägenhet av stort allmänt intresse, att man även i
Sverige söker att kraftigt befordra det fortsatta utprovandet och den
praktiska användningen av gasgeneratorer, monterade å automobiler,
traktorer eller andra mobila eller stationära motorer. Den i detta syfte
nu ifrågasatta direkta medverkan från statens sida synes mig därför
böra snarast komma till stånd.
Likaledes finner jag den föreslagna formen för statens medverkan —
uppläggande av en lånefond, varifrån lån må utlämnas för inköp av gasgeneratorer
för motordrift — vara lämplig.
I avseende å lånevillkoren kan jag i huvudsak ansluta mig till de sakkunnigas
förslag med de av kommerskollegium tillstyrkta ändringarna.
I följande hänseenden vill jag emellertid ifrågasätta ändring i Vad kollegium
tillstyrkt. Vad först angår frågan, huruvida ränta skall erläggas
för lån ur fonden och i så fall efter vilken räntefot, synes det mig näppeligen
vara erforderligt att gå så långt som 1931 års skogssakkunniga ifrågasatt,
nämligen att lånen skola vara helt räntefria. För egen del anser jag,
efter att härom hava samrått med chefen för finansdepartementet, att
bland lånevillkoren bör stadgas, att å lyftat lånebelopp skall erläggas ränta
efter 4.5 procent örn året. För att under den närmaste tiden framlocka intresse
för inköp av här avsedda generatorer torde emellertid i särskild ordning
böra få medgivas, att räntan för de två första åren från och med lyftningsdagen
efterskänkes. Sådant medgivande torde böra lämnas beträffande
samtliga de lån, som må beviljas under nästkommande budgetår. Med
hänsyn till den nytta, vederbörande torde kunna påräkna genom anskaffande
av här avsedda generatorer, torde tillräcklig anledning knappast
föreligga att beträffande de lån, som utlämnas under nästa budgetår, medgiva
längre räntefrihet än den av mig nir föreslagna. Huruvida dylik
räntefrihet bör medgivas jämväl å lån, som kunna komma att därefter
utlämnas, torde få bliva föremål för särskild prövning av riksdagen
nästa år. Beträffande lånens belopp torde de sakkunnigas förslag böra föl
jas, innebärande att varje lån ej må överstiga 1000 kronor.
Lika med statskontoret och kommerskollegium finner jag mig icke kunna
biträda de sakkunnigas förslag om efterskänkande av det första årets
Bihang lill riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 179 hafi. (Nr 212.) 2
18
Kungl. Maj:ls proposition Nr 212.
amortering. Fonden torde böra förvaltas av statskontoret, som på rekvisition
av kommerskollegium ställer för beviljade lån erforderligt belopp till
kollega förfogande. Till kollegium inflytande amorteringar och räntor
torde böra av kollegium inlevereras till statskontoret. I avseende å övriga
lånevillkor synes mig det av kommerskollegium omarbetade förslaget
till kungörelse i ämnet innehålla bestämmelser av sådan beskaffenhet, att
de böra vinna beaktande.
I avseende å storleken av det kapital, som för budgetåret 1932/1933 bör
tillföras fonden, torde ett belopp av 200,000 kronor böra vara tillfyllest.
Detta belopp torde böra å riksstaten för budgetåret 1932/1933 uppföras
under utgifter för kapitalökning, statens utlåningsfonder. Visserligen har
i årets statsverksproposition icke beräknats något anslagsbelopp för ändamålet,
men att märka är, att av det anslag å 800,000 kronor, som under
utgifter för kapitalökning, bil. 5, punkten 15, beräknats såsom kapital för
kalkbrukslånefoliden, allenast ett belopp av 400,000 kronor sedermera blivit
av Kungl. Majit äskat av riksdagen.
Såsom jag nyss föreslagit skall räntan å de lån, som ur den nu föreslagna
lånefonden komma att utlämnas under budgetåret 1932/1933, efterskänkas
under de två första åren. Detta medför i fråga örn nästkommande
budgetår en tillfälligt utebliven ränteinkomst för fonden till belopp motsvarande
4.5 procent ränta å de lånemedel, som komma att utestå under
sagda budgetår. Med det föreslagna utlåningsbeloppet av 200,000 kronor
kommer alltså den under budgetåret 1932/1933 uteblivna ränteinkomsten
för fonden att uppgå till högst 9,000 kronor. Efter samråd med chefen för
finansdepartementet, som ansett att förenämnda kapitalökningsanslag å
200,000 kronor hör utgå av lånemedel, vill jag förorda, att till täckande av
nyssnämnda tillfälliga räntebrist för budgetåret 1932/1933 under nionde
huvudtiteln uppföres ett extra reservationsanslag av 9,000 kronor.
Enligt vad chefen för finansdepartementet meddelat, höra medel för nu
förevarande ändamål kunna göras tillgängliga å riksstatsförslaget.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att
1) dels besluta, att en fond, benämnd lånefonden för inköp av gasgeneratorer
för motordrift, skall inrättas, från vilken lån må utlämnas i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig tillstyrkta allmänna villkor och bestämmelser;
dels
medgiva, att å de lån, som från sagda fond utlämnas under budgetåret
1932/1933, befrielse från erläggande av ränta må åtnjutas under två år
från lyftningsdagen;
dels ock såsom kapital för sagda fond för budgetåret 1932/1933 under
utgifter för kapitalökning och under rubriken »Statens utlåningsfonder»
anvisa ett reservationsanslag, att utgå av lånemedel, av 200,000 kronor;:
samt
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.
2) till täckande av för lånefonden för inköp av gasgeneratorer för
motordrift under budgetåret 1932/1933 till följd av medgiven räntefrihet
uppkommen räntebrist anvisa för samma budgetår under nionde
huvudtiteln ett extra reservationsanslag av 9.000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas
proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Rune Thygesen.
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.
Bilaga.
Av kommerskollegium upprättat''
Förslag
till
kungörelse angående allmänna villkor och bestämmelser för lån från
statens lånefond för inköp av gasgeneratorer för motordrift.
Kungl. Majit har — sedan riksdagen beslutat inrättande av en fond, benämnd
statens lånefond för inköp av gasgeneratorer för motordrift — funnit
gott förordna, att för erhållande och tillgodonjutande av lån från fonden
skola gälla följande allmänna villkor och bestämmelser:
1 $.
Från statens lånefond för inköp av gasgeneratorer för motordrift må i
den ordning och under de villkor här nedan sägs utlämnas lån för inköp
av gasgeneratorer för motordrift med inhemskt bränsle att, för användning
inom landet, monteras å automobil, traktor eller annan mobil eller
stationär motor.
2 $.
Lån må beviljas till belopp, motsvarande den verkliga kostnaden för anskaffande
av gasgenerator med tillhörande reningsapparater och gaskylare
jämte kostnad för anordningarnas anbringande, dock högst 1,200 kronor.
3 $.
Lån må ej beviljas, med mindre sökanden träffat bindande avtal örn inköp
av gasgenerator; dock vare den omständigheten, att enligt avtalet sökanden
är bunden allenast, örn det sökta lånet beviljas, ej hinder för låns
meddelande.
4 §.
Ansökan örn lån skall ställas till kommerskollegium och innehålla uppgift,
förutom å det sökta lånets belopp, å det ändamål, vartill motorn användes,
samt dennas ävensom gasgeneratorns fabrikat. Vid ansökningen
skall fogas styrkt avskrift av köpehandling rörande generatorn.
5 §.
Lån beviljas av kommerskollegium, som härvid fastställer de särskilda
villkor for lånebeloppets lyftande och åtnjutande, som må finnas påkallade
i syfte att trygga beloppets användande till avsett ändamål.
21
Kungl. May.ts proposition Nr 212.
6 §.
Beviljat lånebelopp utbetalas av kommerskollegium, sedan låntagaren
dit avlämnat skuldförbindelse jämte borgen av två personer, vilkas vederhäftighet
blivit av behörig myndighet styrkt, eller annan säkerhet, som
av kollegium kan godkännas.
7 *.
Därest för beviljat lån icke inom två månader efter därom från kommerskollegium
erhållet föreläggande avlämnats säkerhet, som kan av kollegium
godkännas, äger kollegium att förklara rätten till lånets utbekommande
förverkad.
8 §.
Därest kommerskollegium under lånetiden skulle finna den ställda säkerheten
icke vidare vara nöjaktig, skall låntagaren inom två månader
efter därom erhållet föreläggande avlämna sådan ny säkerhet, som av
kollegium kan godkännas.
9 §.
Av låntagare utbekommet lån från fonden skall återbetalas med en femtedel
vid utgången av vart och ett av de från lånets lyftningsdag närmast
löpande fem åren. Låntagaren äger dock före lånetidens utgång på en
gång inbetala ogulden del av lånebeloppet.
10 §.
Å lyftat lånebelopp skall erläggas årlig ränta från lyftningsdagen med
fem procent, dock med skyldighet för låntagaren att, därest förfallet kapitalbelopp
icke inom åtta dagar efter förfallodagen inbetalas, å det förfallna
beloppet erlägga sex procent årlig ränta från förfallodagen, till dess
betalning sker.
Biar inbetalning av ränta eller amortering ej fullgjorts å förfallodagen,
äger kommerskollegium bestämma, att återstående del av lånet skall vara
till betalning förfallen.
11 §.
Har låntagare förfogat över lånemedel för annat än stadgat ändamål
eller, innan lånet blivit till fullo återbetalt, utan kommerskollegii medgivande
till annan överlåtit eller uthyrt generatorn eller ock annorledes avhänt
sig dispositionsrätten därtill, eller underhålles anläggning, för vilken
lån från fonden erhållits, icke på tillfredsställande sätt eller har låntagaren
eljest förfarit i strid mot bestämmelserna i denna kungörelse, eller
hava sådana förhållanden inträffat, att låntagaren, med hänsyn till det
med lånet avsedda ändamålet, uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta
detsamma, äger kommerskollegium förklara lånet omedelbart förfallet
till återbetalning.
12 §.
Låntagare skall, i den omfattning sådant kan komma att påfordras, bereda
av kommerskollegium utsänt ombud tillfälle att taga del av sättet
för gasgeneratorns användning.
Bihang lill riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 179 haft. (Nr 212.)
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1932:158 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en lånefond för inköp av gasgeneratorer för motordrift m. m. s. 12 i texten
- JoU 1932:54 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående inrättande av en lånefond för inköp av gasgeneratorer för motordrift m. m. s. 1 i texten
- 2LU 1932:26 Utlåtande i anledning av väckt motion angående ett lagligt reglerande av virkesmätningsföreningarnas verksamhet. s. 5 i texten