Sök i Ratio Lex

Angående anslag till säkerhetsanordningar till ledning för fiskefartyg m. m

1932-03-11 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:213, Angående anslag till säkerhetsanordningar till ledning för fiskefartyg m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 213.

1

Nr 213.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till säkerhetsanordningar

till ledning för fiskefartyg m. m.; given

Stockholms slott den 11 mars 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Majlis

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

D. Hansén.

Utdrag av protokollet över bandelsärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Re gent en i statsrådet å Stockholms slott

den 11 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anför

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Hansén:

Under punkt 59 i tionde huvudtiteln av årets statsverksproposition har

Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i

ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, till säkerhetsanordningar

till ledning för fiskefartyg för budgetåret 1932/1933 beräkna ett extra

reservationsanslag av 10,000 kronor. Jag anhåller nu att ånyo få anmäla

denna fråga för Kungl. Maj:!

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 180 höft. (Nr 213.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 213.

i»3i års I anledning av två vid 1931 års riksdag väckta likalydande motioner

riksdag. (I; 107 och. 11:244), vari hemställts örn utredning angående dels statens

övertagande av fiskefyrar, dels ock tillgodoseendet genom statens försorg

av fiskerinäringens behov av övriga säkerhetsanstalter till sjöss,

har riksdagen i skrivelse den 29 april 1931, nr 167, bland annat uttalat,

att riksdagen icke kunnat undgå att finna de för en dylik utredning anförda

skälen värda beaktande. Riksdagen har härvid särskilt framhållit

de små ekonomiska förhållanden, vari fiskarbefolkningen levde och som

gjorde det hart när omöjligt för flertalet av dem att själva bekosta de

säkerhetsanstalter, varom fråga vore. Det ville på grund härav synas

riksdagen skäligt och billigt, att statsmakterna trädde hjälpande emellan,

och riksdagen förutsatte, att Kungl. Maj:! hade sin uppmärksamhet riktad

på spörsmålet. Riksdagen ansåge sig alltså kunna förvänta, att

Kungl. Majit läte genom vederbörande myndigheter undersöka, i vilken

omfattning och på vad sätt staten borde lämna bidrag för ändamålet.

Sedan jag på grund av riksdagens berörda uttalande den 21 maj 1931

anmodat lotsstyrelsen och lantbruksstyrelsen att gemensamt verkställa

utredning rörande det av riksdagen avsedda spörsmålet samt därefter

till handelsdepartementet inkomma med yttrande och det förslag, som

kunde av utredningen föranledas, hava ämbetsverken den 1 februari 1932

avgivit betänkande med förslag i förevarande ämne. Därvid hava ämbetsverken

även utlåtit sig över framställningar från Varbergs distrikts

fiskareförening örn inrättande av en mistsignalstation å Subbeberget vid

inloppet till Varberg, från Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförening

örn anordnande av mistsignalering å Väderöbod, från Falkenbergs distrikts

fiskareförening örn inrättande av mistsignalering vid Morups Tånge fyr

ävensom från Blekinge läns havsfiskeförening örn anordnande av tillfredsställande

fyrbelysning till ledning för inseglingen till samhällena i

Ronneby västra skärgård.

lotsstyrelsen Efter en redogörelse för nu förefintliga fyrar, som äro till gagn särför

fiskare, upptaga ämbetsverken till en början till behandling

frågan örn vilka säkerhetsanstalter till sjöss för fiskerinäringens behov,

som böra komma i åtnjutande av statshjälp. I anledning av motionärernas

uttalande att det ur praktisk synpunkt icke vore lämpligt, att

staten övertoge de minsta fiskefyrarna av starkt begränsad lokal karaktär,

framhålla ämbetsverken, att det stora flertalet fiskefyrar endast

hade betydelse för ett fåtal fiskare. I vanliga fall vore dessa fiskefyrar

tända endast de nätter, fiskarena vore ute på fiske. De vore ofta av

mycket enkel beskaffenhet. Vanligen bestode de av en på en påle anbragt

fotogenlykta och vore de synnerligen billiga i underhåll och drift.

Dessa fyrar syntes enligt ämbetsverkens mening böra såsom hittills bekostas

av fiskarena själva.

Vidare funnes ett antal fiskefyrar, som vore att betrakta såsom

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 213. 3

rena hamn fyrar. Dylika fyrar funnes i fiskehamnar, som byggts

antingen helt och hållet av staten, statens fiskehamnar, eller med bidrag

av staten och respektive orter, statsunderstödda fiskehamnar, vartill

komme en del fiskefyrar, tillhörande kommuner eller enskilda sammanslutningar,

i icke statsunderstödda hamnar. Av statens fiskehamnar

vöre för närvarande 14 och av de statsunderstödda fiskehamnarna 9 försedda

med fyrbelysning. Beträffande sistnämnda båda slag av hamnar

hade avsetts, att kostnaderna för fyrarnas underhåll och drift skulle täckas

av inflytande hamnavgifter. Därest dessa avgifter icke räckte till

för ändamålet, hade i förra fallet staten och i det senare vederbörande

ort att svara för sagda kostnader. Orterna i fråga hade nämligen före

hamnbyggnadens utförande förbundit sig att bekosta hamnens underhåll.

Ämbetsverken holle före, att fiskefyrar, som tillika vore hamnfyrar, i

regel framdeles borde bekostas på samma sätt som hittills. Endast i

sådant fall, där en hamnfyr kunde sägas hava särskild betydelse även

för fiskare utanför orten, borde det ifrågakomma, att staten skulle lämna

bidrag till dylik hamnfyr eller helt bekosta dess drift och underhåll.

Enligt ämbetsverkens mening borde den allmänna principen uppställas,

att fiskefyrar och andra för fisket nödvändiga säkerhetsanstalter

till sjöss borde helt eller delvis bekostas av statsverket endast då de betjänade

ett mera avsevärt antal fiskare även utanför den ort, där fyren

eller anstalten vore belägen.

Vad därefter angår den lämpligaste formen för statens hjälpverksamhet

på detta område synes det ämbetsverken ur vissa synpunkter ändamåls-,

enligt, att staten helt övertoge anordnandet och skötseln av de avsedda

säkerhetsanstalterna. Sålunda hade staten för ändamålet till sitt förfogande

lotsstyrelsen, som vore speciellt sakkunnig på området i fråga.

Men å andra sidan förhölle det sig så, att de statliga säkerhetsanstalterna

till sjöss icke i sin helhet tillhörde lotsverkets arbetsområde. Sålunda

sorterade dylika anstalter i väsentlig omfattning under vattenfallsstyrelsens

förvaltning — i farleden Göteborg—Vänersborg och Södertälje

kanal — i mindre omfattning under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

— fiskehamnsfyrar —- samt i enstaka fall under järnvägsstyrelsen,

generalpoststyrelsen och flottan. Innan dylik anstalt av nämnda

styrelser och flottan finge anordnas, skulle emellertid vederbörande förslag

granskas och godkännas av lotsstyrelsen. Med nuvarande personal

och arbetsuppgifter torde det emellertid icke bliva möjligt för lotsstyrelsen

att påtaga sig ett mera omfattande arbete med säkerhetsanstalter

till sjöss för fiskets behov. Ämbetsverken föreställde sig också, att utgifterna

för ändamålet skulle bliva lägre, om fiskarena eller deras sammanslutningar

vöre direkt intresserade i anläggnings- och underhållskostnaderna.

Då anspråken på statliga anstalter i regel ställdes högre

än å enskilda sådana, kunde man nämligen befara, att de i enskild ägo

befintliga, jämförelsevis enkla och billiga fiskefyrarna i många fall

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 213

knappast skulle av de ntav fyrlbelysningen intresserade näringsutövarna

anses tillfredsställande, i händelse staten vore ägare av fyrarna.

Den lämpligaste formen för statens insats på förevarande område syntes

därför ämbetsverken vara, att skötseln av ifrågavarande säkerhetsanstalter

för fiskets behov allt framgent handhades av de nuvarande

ägarna och att staten överlämnade bestämda bidrag till kostnaderna härför.

Emellertid borde sådana säkerhetsanstalter för fiskerinäringen,

vilka ansåges vara av betydelse även för den allmänna sjöfarten, lämpligen

övertagas av lotsverket.

Beträffande spörsmålet örn i vilken grad staten bör åtaga sig dessa

kostnader framhålla ämbetsverken, att olika vägar kunna tänkas. Å

ena sidan skulle staten kunna lämna ett bidrag, som motsvarade viss del

av hela kostnaden för säkerhetsanordningarnas drift och underhåll. Därigenom

hade man ett medel att hålla kostnaderna för statsverket så låga

som möjligt. Å andra sidan torde kunna sägas, att fiskerinäringen, som

i stort sett arbetade under tryckta ekonomiska förhållanden — samtidigt

som den vore för landet betydelsefull — väl vore förtjänt av det stöd från

statens sida, som skulle ligga däri, att staten uti förevarande avseende

iklädde sig hela kostnaden. Detta torde vara så mycket mera skäligt, som

enligt ämbetsverkens förslag ett stort antal små fiskefyrar icke skulle

komma i fråga till någon hjälp från statens sida. Vare sig man valde

den ena eller andra vägen, måste dock alla kostnadsberäkningar och på

staten ställda anspråk noggrant granskas och prövas. Även örn staten

komme att i regel ikläda sig hela kostnaden, bleve utgifterna för staten

med den lösning av frågan, som ämbetsverken komme att föreslå, ganska

blygsamma. För sin del hava ämbetsverken föreslagit, att staten i regel

åtager sig hela kostnaden för ifrågavarande ändamål. Fall torde dock

kunna tänkas, där omständigheterna vore sådana, att endast ett bidrag

vore den riktiga formen för statens hjälp. Statens åtagande borde därför

prövas från fall till fall. Nya anspråk på statens hjälp på ifrågavarande

område kunde givetvis framdeles förväntas. Även behövligheten

av sålunda framställda anspråk och kostnaderna därför borde i varje

särskilt fall omsorgsfullt prövas.

Beträffande de fyrar, som sålunda komme att bekostas av staten, borde

föreskrivas, att de årligen skulle vara tända en bestämd tid, som skulle

angivas i fyrlistan.

Då här behandlade säkerhetsanstalter avsåge fiskets behov och det icke

vore fråga örn att staten skulle övertaga deras skötsel, syntes det vara

lämpligast, att lantbruksstyrelsen handhade statens verksamhet på detta

område. Det skulle sålunda ankomma på denna styrelse att årligen utreda

och pröva framkommande anspråk samt därefter, örn den verkställda

utredningen därtill gåve anledning, till Kungl. Majit göra vederbörlig

framställning innehållande jämväl förslag till villkor för erhållande

av statshjälp i varje särskilt fall. Såsom en förutsättning för lantbruks
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 213.

styrelsens övertagande av denna verksamhet borde dock gälla, att lotsstyrelsen

skulle, i den mån så erfordrades, hava att bistå lantbruksstyrelsen

vid uppgörande av kostnadsberäkningar och utförandet av tekniska

utredningar. Vidare borde lotsstyrelsen genom sin personal vid

förefallande behov verkställa nödig kontroll vid anordnandet av anstalterna

i fråga. Slutligen borde ook kunna förutsättas, att från lotsverket,

när så kunde ske utan eftersättande av andra viktigare tjenstegöromål,

biträde lämnades vid sådant arbete, som krävde särskilda anordningar,

t. ex. intagning och utläggning av större lysbojar.

För erhållande av bidrag av staten borde enligt vad ämbetsverken framhålla

såsom villkor gälla, att på respektive orter bildades sammanslutningar

av fiskare, med vilka lantbruksstyrelsen kunde förhandla och

vilka kunde svara såväl för användningen av mottagna medel som för

fyrarnas skötsel.

Ämbetsverken ingå härefter på en närmare prövning av föreliggande behov.

Med förmälan att för erhållande av erforderligt material för frågans

bedömande genom lotsstyrelsen försorg från samtliga lotskaptener infordrats

upplysningar örn de inom varje lotsdistrikt befintliga fiskefyrarna

och dessas beskaffenhet, hava ämbetsverken i avseende härå anfört bland

annat följande.

Övre norra lolsdistriktel.

Inom detta distrikt funnes fem fiskefyrar. Icke någon av dessa fyrar

syntes vara av sådan beskaffenhet, att statshjälp till dem borde ifrågakomma.

D8 båda fyrarna å Sandskär vore av betydelse endast för ett fåtal

båtlag och fiskarenas antal hade uppgivits avtaga. Fyrarna vid

Storrebben hade också begränsad betydelse och torde komma att ersättas

med ny fyrbelysning i samband med där pågående, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

ombesörjd hamnbyggnad. Byvikens fyr underhölles

såsom en statens fiskehamnsfyr av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Nedre norra lotsdistriktet.

Inom distriktet funnes sju fiskefyrar, av vilka tre läge i Enångers skärgård

och två par ensfyrar på Gräsö utanför Öregrund. De tre förstnämnda,

Våtnäs udde, Gillingsören och Haganäs, vore i främsta rummet till

nytta för de platser, där de vore belägna, men även fiskare från kringliggande

fiskelägen såsom Bergö, Revelsön och Vitören samt enstaka, i

Enångers skärgård boende fiskare hade ledning och nytta av dessa fyrar.

Ämbetsverken ansåge därför, att dessa fyrar borde understödjas av staten.

De vore av enkel beskaffenhet, bestode av fotogenlyktor på ställningar

samt vore tända endast under tiden från den första juli till fiskesäsongens

slut de nätter, då fisket påginge. Enligt de uppgifter lotskaptenen i

distriktet införskaffat, skulle sammanlagda årskostnaden för dessa fyrar

belöpa sig till omkring 350 kronor, och hade lotskaptenen ifrågasatt ett

årsbidrag av 100 kronor för vardera fyren.

De båda fyrparen å Gräsö, som vore av samma enkla beskaffenhet, syntes

vara av så starkt begränsad lokal karaktär, att statshjälp till kostnaderna

för dem icke borde utgå.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 213.

Mellersta lotsdistriktet.

För närvarande funnes 33 fiskefyrar inom distriktet, varav 30 på Gotland

och 3 i Stockholms läns skärgård. Av gotlandsfyrarna vore fyren i

Herrevik belägen i statens härvarande fiskehamn. De övriga fiskefyrarna

på Gotland vore av mycket enkel beskaffenhet och bestode vanligen

av fotogenlyktor på stolpar. De vore nästan alltid ensfyrar för att leda

in till hamnarna och hölles i regel tända endast den mörka årstiden under

de nätter, då fiskarena vore ute på fiske. Deras betydelse vore av rent

lokal karaktär. Lotskaptenen i detta distrikt hade visserligen funnit önskvärt,

att något bidrag till drift och skötsel av ifrågavarande fyrar kunde

utgå av statsmedel, men i enlighet med de riktlinjer, ämbetsverken angivit

för statshjälp på här behandlade område, funne ämbetsverken, att

dylik hjälp icke borde utgå för dem.

De tre fyrarna i Stockholms län, Tvikubb, Ängsö och Vindbådan vore

agafyrar. De vore av stor betydelse för fiskarena i trakten och staten

syntes därför böra ikläda sig kostnaderna för deras drift och underhåll.

Enligt av lotskaptenen inhämtade upplysningar belöpte sig driftkostnaderna

—• alltså underhålls- och tillsyningskostnaderna oberäknade — till

446 kronor per år. Fyrarna vore nybyggda, varför underhållet hittills icke

tordo hava krävt några kostnader, liksom ej heller gasbehållare ännu behövt

nyanskaffas i stället för kasserade sådana. För lotsverkets mindre

agafyrar beräknades den genomsnittliga årskostnaden för varje fyr till

omkring 200 kronor, i vilken siffra inginge markarrende med 10 kronor

och kostnad för slitage av gasbehållare med 60 kronor, eller exklusive

dylikt arrende och slitage alltså till 130 kronor per år. För det närmaste

året torde med hänsyn till att fyrarna vore nybyggda ett belopp av 450

kronor för dessa tre fyrar tillhopa vara tillräckligt.

Östra lotsdistriktet.

Utav de i detta distrikt befintliga fyra fiskefyrarna tillhörde en, Grönhögens

fyr, statens därvarande fiskehamn och de övriga tre, Stensö fyrar,

Kalmar stad. Statshjälp syntes här icke böra ifrågakomma.

Södra lotsdistriktet.

Inom detta distrikt funnes ett flertal fiskefyrar, varav de flesta dock

vore hamnfyrar eller eljest av rent lokal karaktär. Följande fyrar syntes

böra komma ifråga till statshjälp.

De två fyrparen norra och södra Rönneskär samt norra och södra Kittelskär

hade betydelse för samtliga båtlag på respektive östra och västra

sidan av Hasselö i östra Blekinge skärgård. Båtlagens antal på vardera

sidan uppginge till omkring tjugo. Fyrarna vore av enkel beskaffenhet

och hölles tända endast från första augusti till årets slut under den tid

fisket påginge. Till dessa fyrar torde böra utgå ett anslag av statsmedel

med tillsammans ungefärligen 400 kronor. Beträffande Rönneskärsfyrarna

hade lotskaptenen i distriktet påpekat behovet av att dessa fyrar ersattes

med en agafyr på Sävestenen. Frågan därom torde dock böra anstå

för närmare utredning.

Saltärna fyr, som ledde in till Ronneby västra skärgård, vore enligt

lotskaptenens uppgift halvt raserad. I skrivelse till lantbruksstyrelsen

hade Blekinge läns havsfiskeförenings arbetsutskott gjort framställning

örn att åtgärder måtte vidtagas för anordnande av en fullt tillfredsställande

fyrbelysning för insegling till samhällen uti Ronneby västra skärgård.

Denna framställning motiverades huvudsakligen därmed, att med en

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 213.

7

bättre fyrbelysning kunde nämnda insegling angöras under vilket väder

som helst. Då farvattnet däromkring vore uppfyllt med grund, föreläge

med nuvarande dåliga fyrbelysning stor risk, att olyckor vid storm skulle

inträffa. Flera sådana tillbud hade också förekommit. Hitintills hade

fiskarena själva haft en enklare fyrbelysning anordnad på ön Saltärna.

Denna fyrbelysning vore dock icke ändamålsenlig. Dessutom vore fyren

gammal och i behov av reparation. I stället för denna fyr borde anordnas

en ny ändamålsenlig fyrbelysning på ön Saltärna. Härtill erfordrades

emellertid myndigheternas bistånd, enär fiskarenas ekonomiska ställning

omöjliggjorde realiserandet av detta förslag. För att fiskarena i samhällena

utmed farleden skulle i görligaste mån kunna bedriva sin näring

och till förhindrande av olyckor, vore det ett oundgängligt behov, att fyrbelysningen

å Saltärna bleve på ett betryggande sätt ordnad.

I infordrat yttrande hade vederbörande fiskeriintendent vitsordat behovet

av en ny fyrbelysning och förordat bifall till framställningen. På

framställning av lantbruksstyrelsen hade därefter lotsstyrelsen den 12

juni 1931 efter hörande av lotskapten!! i södra lotsdistriktet och chefen

för sjökarteverket avgivit yttrande i ärendet och därvid med bifogande av

kostnadsberäkningar för olika typer av fyrar i enlighet med lotskaptenens

förslag förordat anordnande på ostligaste udden av ön Saltärna av en med

sektorer försedd sjätte ordningens agafyr utan ständig bevakning, vilken

fyr borde givas ungefärligen sex meters fokalhöjd över vattenytan. Även

lantbruksstyrelsen funne det av lotsstyrelsen förordade förslaget tillfredsställande.

Kostnaden för en sådan fyr beräknades till 5,700 kronor. Då

det torde taga åtskillig tid, innan den nya fyren bleve iordningställd,

syntes det vara tillräckligt att till driften m. m. för nästa budgetår beräkna

en kostnad av ungefärligen 100 kronor. Ämbetsverken föreslå, att

staten iklädde sig såväl anläggnings- som drift- och underhållskostnaderna

för denna fyr enligt nu gjord beräkning.

Av stort allmänt gagn för fisket vore även fyren på Listershuvuds

östra udde. Den ägdes av Listers härads fiskeriförening, utgjordes av en

elektrisk fyrlykta på en halvt raserad fyrbyggnad, visade vitt fast sken,

hölles tänd de nätter under tiden 1 september—30 april, då fiskarena vore

ute på fiske, och ansåges av lotskaptenen vara högst otillfredsställande.

Enligt utredning av lotsstyrelsen och lotskaptenen skulle förbättringen av

denna fyr utföras så, att en järnkur uppsattes å ett murverksfundament å

fyrens nuvarande plats, att det fasta fyrskenet utbyttes mot intermittent,

att fyren gåves olikfärgade fyrsken och att ljusstyrkan förstärktes. Fyrens

elektriska belysning skulle bibehållas. Lotskaptenen hade uppgjort

förslag till lysvinklar, mot vilket förslag chefen för sjökarteverket förklarat

sig icke hava något att erinra. Kostnaden för den ifrågasatta ändringen

hade beräknats till omkring 5.000 kronor. Då det torde taga åtskillig

tid, innan den nya fyron bleve iordningställd, syntes det vara

tillräckligt att till driften m. m. för nästa budgetår beräkna en kostnad av

ungefärligen 100 kronor. Den föreslagna fyranordningen skulle i första

hand bliva av stort värde för fiskarena i Hörviken m. fl. fiskehamnar i

trakten, men skulle även bliva till gagn för den mindre sjöfarten. På

grund härav föreslå ämbetsverken, att av statsmedel beviljades 5,000 kronor

till en ny fyranordning å Listershuvuds östra udde och erforderliga

medel till drift m. m. av fyren under nästa budgetår.

Inom detta lotsdistrikt hade även framkommit åtskilliga andra önskemål

örn förbättrade säkerhetsanordningar för fiskets behov. Bland dessa

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 213.

önskemål vore att märka en av Karlshamnsortens fiskeriidkareförening

gjord framställning örn statshjälp till inrättande och drivande av en ljudsignalstation

å Tärnö för underlättande av inseglingen till Karlshamn vid

dimma. Då behovet av en ljudsignalanordning för fisket vid Tärnö vore

stort, hemställa ämbetsverken, att statsmedel beviljades för anskaffande

och utläggande av en klockboj vid denna plats. Kostnaden för en dylik

boj kunde beräknas till 3,500 kronor. Däremot torde kostnaderna för underhåll

och skötsel bliva så ringa, att de kunde bestridas av fiskarena

själva.

Beträffande övriga i detta distrikt framkomna önskemål till förbättring

av säkerhetsanstalterna till sjöss krävdes ytterligare utredning.

Västra lot sdistrikt et.

Inom detta distrikt funnes åtta fiskefyrar, som icke tillhörde statsverket.

Fyren å Krogstadsudde hade för närvarande endast lokal betydelse och

de båda fyrarna å Smögen vore rena hamnfyrar. Beträffande de återstående

fem fyrarna, Måholmen, Hönöhuvud, Höneklåva, Valskär och Stora

Oset hade Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförening i skrivelse den 16

juni 1930 anhållit, att Kungl. Majit måtte föreslå 1931 års riksdag, att

driften av dessa fyrar måtte övertagas av lotsverket samt kostnaderna därför

gäldas av statsmedel. Sedan lotsstyrelsen däröver avgivit utlåtande,

hade Kungl. Majit funnit framställningen icke föranleda någon åtgärd.

Av dessa fyrar hade emellertid fyren Stora Oset sådan betydelse för

den allmänna sjöfarten, att den enligt ämbetsverkens mening lämpligen

borde övertagas av staten och skötas av lotsverket. Denna fyr användes

snart sagt av alla fiskefartyg, inberäknat ångtrålare, som trafikerade

Göteborg, och dessutom av ett icke ringa antal handelsfartyg. Det hade

därjämte under vissa isförhållanden inträffat, att Göteborgs stads isbrytare

kunnat hålla öppen isränna för trafik på Göteborg endast vägen förbi

Stora Oset. Fyren, som ägdes av Öckerö fiskare gemensamt, vore en agafyr

i järnkur med fyra gasbehållare och hade i anläggning kostat 6,000

kronor. Såsom villkor för fyrens övertagande och skötsel borde dock föreskrivas,

att fyren skulle utan ersättning överlämnas till statsverket och

att för densamma icke något markarrende behövde erläggas. Den årliga

kostnaden för drift och underhåll hade av lotskaptenen uppgivits belöpa

sig till 350 kronor. Något särskilt anslag för täckande av denna kostnad

behövde ej äskas, då kostnaden borde ersättas från ordinarie förslagsanslag

till lotsverket.

De övriga fiskefyrarna, Måholmen, Hönöhuvud, Hönöklåva och Valskär

vore agafyrar och hade stor allmän betydelse för de talrika fiskarena i

trakten och i vissa fall även för den mindre sjöfarten. Enligt ämbetsverkens

mening borde statsmedel anvisas till årskostnaderna för dessa

fyrar. Enligt uppgift från lotskaptenen i distriktet belöpte sig sagda

kostnader till följande belopp: för Måholmen till 300, för Hönöhuvud till

250 samt för Hönöklåva och Valskär till 300 kronor.

Vad detta distrikt anginge, förelåge även åtskilliga andra framställningar

örn förbättrade säkerhetsanstalter till sjöss för fiskets behov.

Sålunda hade Falkenbergs distrikts fiskareförening den 3 juli 1930 hos

Kungl. Majit hemställt, att en mistsirén eller annat hudsystem måtte

inrättas vid Morups Tånge fyr. Efter erhållen remiss förklarade lotsstyrelsen

i utlåtande den 28 november 1930. att styrelsen icke hade något

att erinra mot utläggande av en lys- och ljudboj utanför grundet Skorren,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 213.

9

samt hemställde, att Kungl. Majit ville, därest förslag örn anvisande av

medel för anskaffning av en dylik boj skulle komma att föreläggas riksdagen,

begära medel därför från annat anslag än det, som avsåges att

ställas till lotsstyrelsens förfogande till förbättring av säkerhetsanstalterna

för sjöfarten. Med denna fråga torde få anstå för närmare utredning.

Vidare hade Varbergs distrikts fiskareförening i skrivelse av december

1929 hos Kungl. Majit gjort framställning örn inrättande av en mistsignalstation

å Subbeberget. Efter remiss hemställde lotsstyrelsen i utlåtande

den 28 november 1930 — med överlämnande av dels yttrande i

ärendet av lotskaptenen, dels ock en från direktionen för kustsanatoriet

Apelviken till lotskaptenen avlåten skrivelse, vari protest anförts mot

ifrågasatta signalanordning — att, enär anordnandet av mistsignalering

vid inloppet till Varberg vore en stadens enskilda angelägenhet, den

gjorda framställningen måtte lämnas utan bifall.

Ytterligare hade Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförening i skrivelse

den 16 juni 1930 hos Kungl. Majit gjort framställning örn framläggande

för 1931 års riksdag av förslag örn anordnande av mistsignalering å Väderöbod.

I häröver den 29 augusti 1930 avgivet utlåtande hade lotsstyrelsen

— med förmälan att ett stort antal för den allmänna sjöfarten ytterst

betydelsefulla förslag till förbättring av mistsignaleringen vid rikets

kuster förelåge — hemställt, att Kungl. Majit måtte, därest förslag örn

anvisande av medel för mistsignalering å Väderöbod skulle föreläggas

1931 års riksdag, tillika föreslå riksdagen, att erforderliga medel skulle

utgå av annat anslag än de, som kunde komma att ställas till lotsstyrelsens

förfogande till förbättring av säkerhetsanstalterna för sjöfarten.

Enär Väderöbod läge i ett grunduppfyllt vatten — särskilt norr, öster

och söder därom förekomme talrika grund — vore platsen icke särskilt

lämpad för uppsättande av en anordning för luftmistsignalering. Ämbetsverken

ansåge sig i allt fall icke nu böra framlägga förslag i ämnet.

Utöver de nu omförmälda förelåge inom detta distrikt ytterligare två

framställningar, nämligen örn förbättring av mistsignaleringen å Hållö

fyr och örn ersättande av lys- och ljudbojen å Grisbådarne med annan,

med kraftigare mistsignalanordning försedd säkerhetsanstalt. Förstnämnda

spörsmål vore för närvarande föremål för utredning inom lotsstyrelsen.

Inom den allra närmaste framtiden komme lotsstyrelsen att

avgiva utlåtande över den beträffande nuvarande säkerhetsanstalten vid

Grisbådarne gjorda framställningen.

De av ämbetsverken sålunda förordade beloppen till säkerhetsanordningar

till sjöss för fiskets behov uppgå tillhopa till 14,200 kronor för

nyanläggningar och 2,200 kronor till skötsel och underhåll. Emellertid

torde det enligt ämbetsverkens mening vid anvisande av medel för sistnämnda

ändamål icke vara lämpligt att för varje fyr angiva ett fixerat

belopp. Det kunde nämligen inträffa, att någon fyr icke krävde hela

det beräknade beloppet, under det att en annan kunde behöva ett större

belopp än som beräknats, exempelvis för förnyelse av gasbehållare. Det

syntes därför lämpligt, att för de angivna fyrarna anvisades ett gemensamt

anslag av 2,200 kronor.

Ämbetsverkens utlåtande utmynnar i hemställan, att Kungl. Majit Ämbetsverken

måtte föreslå 1932 års riksdag, att dels anvisa till ombyggnad av fiskefyren hemställan.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. ISO hafi. (Nr 213.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 213.

Statskontoret.

Departements
chefen.

Saltärna 5,700 kronor, till ombyggnad av fiskefyren å Listershuvuds östra

udde 5,000 kronor, till utläggande av en klockboj vid Tärnö 3,500 kronor

samt till underhåll och drift av följande fiskefyrar: Våtnäsudde, Gilliugsören

och Haganäs inom nedre norra lotsdistriktet, Tvikuhh, Ängsö och

Vindbådan inom mellersta lotsdistriktet, norra och södra Eönneskär, norra

och södra Kittelskär samt de föreslagna fyrarna Saltärna och Listershuvuds

östra udde inom södra lotsdistriktet ävensom Måholmen, Hönöhuvud,

Hönöklåva och Valskär inom västra lotsdistriktet 2,200 kronor, dels

ock besluta, att fiskefyren Stora Oset i västra lotsdistriktet på förut angivna

villkor skall övertagas av statsverket.

I häröver avgivet utlåtande den 5 mars 1932 har statskontoret ej funnit

något att erinra mot den föreslagna omfattningen av statens understödjande

verksamhet på förevarande område liksom ej heller mot den

ifrågasatta ordningen för statsbidragens utbetalande och kontrollen över

deras användning.

Det ligger i sakens natur, att idkarna av fiske vid rikets kuster även

hava gagn av de fyrar och andra säkerhetsanstalter, som genom lotsverkets

försorg därstädes finnas anordnade. Emellertid måste fiskarena

vid yrkets bedrivande ofta taga sig fram i farvatten, som ligga utanför

de allmänna sjöfartslederna. Härvid har framstått som ett oavvisligt

behov för dem att äga vägledning av fyrar och andra säkerhetsanstalter.

Som framgår av den i ämnet verkställda utredningen är det också ett betydande

antal fyrar, som kommit till stånd huvudsakligen av hänsyn till

fiskets behov. Det sammanlagda antalet sådana fyrar uppgår till 105.

Till stor del hava kostnaderna för anordnandet av dessa fyrar liksom för

deras drift och underhåll åvilat fiskarena själva. Ehuru ifrågavarande

kostnader förhållandevis icke uppgå till några stora belopp, är det särskilt

med hänsyn till det betryckta ekonomiska läge, vari fiskarebefolkningen

som regel befinner sig, förenat med kännbara ekonomiska uppoffringar

för dessa yrkesutövare att vidmakthålla och i erforderlig omfattning

utbygga de sjösäkerhetsanordningar, varav de för sitt yrke äro i

oundgängligt behov. På grund härav finner jag motiverat, att staten

på ett eller annat sätt träder hjälpande emellan i vad gäller kostnaderna

för fiskefyrarnas anordnande och skötsel samt för andra säkerhetsanstalter

till sjöss för fiskerinäringens behov.

I ämbetsverkens utlåtande i ämnet hava angivits vissa principiella synpunkter

beträffande den omfattning, i vilken staten skulle lämna sådan

ekonomisk medverkan. I enlighet med dessa synpunkter skulle de minsta

fiskefyrarna av starkt begränsad lokal karaktär i detta avseende lämnas

åsido. Kostnaderna för dylika fyrar skulle alltså liksom hittills bäras av

fiskarena själva. Vidare skulle kostnaderna för vissa hamnfyrar, som

tjäna fiskets behov, bestridas enligt hittills tillämpade grunder. Enligt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 213.

ämbetsverkens uttalande borde statens ekonomiska medverkan avse endast

sådana säkerbetsanstalter till sjöss för fiskets behov, som betjäna

ett mera avsevärt antal fiskare även utanför den ort, där vederbörande

fyr eller säkerhetsanordning är belägen.

Mot dessa principiella utgångspunkter för bedömande av omfattningen

utav statens stödjande verksamhet på nu förevarande område har jag

icke någon erinran att göra. Vad särskilt beträffar de förut omnämnda

fiskefyrarna av starkt begränsad lokal betydelse, äro dessa som regel av

så enkel beskaffenhet, att kostnaderna för deras anordnande och underhåll

icke torde i detta sammanhang behöva tagas i betraktande.

Beträffande formen för statens hjälpverksamhet på detta område är

ämbetsverkens förslag av den principiella innebörd, att sådana fyrar, som

enbart tjäna fiskets behov, skulle kvarbliva i deras ägo och vårdnad, som

nu innehava fyrarna i fråga, men att från statens sida skulle utgå bidrag

till täckande helt eller delvis av fyrarnas drift- och underhållskostnader.

Däremot skulle sådana säkerhetsanstalter, som äro av betydelse även för

den allmänna sjöfarten, övertagas av lotsverket. Vad angår statsbidragens

storlek, hava ämbetsverken föreslagit, att bidragen som regel skulle utgå

med ett mot hela kostnaden svarande belopp. Emellertid kunde fall även

tänkas, då bidragen borde göras mindre, varför förekommande ansökningar

borde ägnas en noggrann prövning från fall till fall.

Med utgångspunkt från nu angivna principer hava ämbetsverken, som

förut nämnts, för budgetåret 1932/1938 beräknat ett anslagsbehov av dels

14,200 kronor till ombyggnad respektive nyanskaffning av två fyrar och

en klockboj, vilka säkerhetsanstalter skulle utan ersättning överlåtas på

vederbörande intressenter, dels ock 2,200 kronor till drift och underhåll

av sammanlagt 16 fiskefyrar i enskild ägo. Allenast en fyr — Stora Oset

i västra lotsdistriktet, vilken nu äges av Öckerö fiskare gemensamt —

skulle enligt förslaget övertagas av statsverket, vilket skulle ske på villkor

att den avstodes utan ersättning och utan att markarrende behövde erläggas.

Årskostnaden för sistnämnda fyr skulle täckas av lotsverkets ordinarie

förslagsanslag.

Enligt förslaget skulle hithörande spörsmål omhänderhavas av lantbruksstyrelsen

med biträde i vissa angivna hänseenden av lotsverket.

Den sålunda verkställda utredningen och det förslag, som av ämbetsverken

avgivits, hava av statskontoret lämnats utan erinran. För egen

del finner jag emellertid vissa kompletterande utredningar vara erforderliga,

varjämte enligt min mening det framlagda förslaget i vissa hänseenden

bör bliva föremål för ytterligare överväganden, innan ett slutligt

ställningstagande till den föreliggande frågan kan äga rum. Framhållas

må sålunda, att utredningen icke lämnar material till ett fullständigt bedömande

av behovet av fiskefyrar och andra sjösäkerhetsanstalter för

fisket. Icke heller på alla de punkter, där framställning föreligger om

förbättrade dylika säkerhetsanstalter, hava ämbetsverken för närvarande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 213.

ansett sig kunna framlägga förslag eller beräkningar, ägnade att möjliggöra

en överblick över de ekonomiska konsekvenserna av statens medverkan

på området enligt av ämbetsverkan angivna principer. Den i utlåtandet

hävdade meningen, att staten i regel borde påtaga sig liela kostnaden

för fiskefyrarnas drift och underhåll, synes mig icke utan vidare

kunna godtagas. Det vill snarare förefalla rimligt, att fiskarena själva

som regel finge bära någon del av drift- och underhållskostnaden och att

statens medverkan alltså begränsades till bidrag till dessa kostnaders täckande.

Lämpligheten utav att fyrar och andra säkerhetsanstalter ombyggas

respektive anskaffas med anlitande av statsmedel för att sedermera,

såsom ämbetsverken synas ha förutsatt, överlåtas till de enskilda intressenterna,

synes mig ock kunna ifrågasättas. Slutligen ställer jag mig

tveksam till förslaget örn att hithörande frågor skulle i första hand omhänderhavas

av lantbruksstyrelsen. Så vitt nu kan bedömas förefaller det

mera ändamålsenligt, örn lotsstyrelsen, som i egenskap av centralt förvaltningsorgan

för fyrväsendet besitter erforderlig sakkunskap på området,

övertoge ansvaret för dessa frågors närmaste handläggning med biträde

av lantbruksstyrelsen i vad avser de speciella synpunkter, som för fiskets

vidkommande äro att taga i betraktande.

Ehuru ytterligare utredningar och övervägande rörande hithörande

spörsmål sålunda torde vara i skilda hänseenden erforderliga, innan ett

slutligt ställningstagande kan äga rum, torde med hänsyn till önskvärdheten

att snarast kunna i särskilt trängande fall bereda fiskarebefolkningen

sådana lättnader, som nu avses, likväl böra av nu pågående riksdagäskas

medel för ändamålet. Jag utgår därvid ifrån, att ett beslut av riksdagen

angående anvisande av sådant anslag icke föregriper prövningen

av frågan, huruvida och på vad sätt staten skall framdeles lämna ekonomiskt

stöd på ifrågavarande område.

Under nu angivna förutsättning tillstyrker jag, att förslag förelägges

riksdagen att ställa medel till Kungl. Maj:ts förfogande för lämnande av

bidrag, på sätt Kungl. Majit efter närmare prövning må finna lämpligt

och ändamålsenligt, till drift och underhåll av fiskefyrar eller andra sjösäkerhetsanstalter

för fiskets behov samt för vidtagande av förbättringar

å dylika anstalter.

Vad angår storleken av det anslag, som bör för ändamålet av riksdagen

begäras, synes mig detta böra begränsas till det belopp, 10,000 kronor, som

i statsverkspropositionen beräknats för budgetåret 1932/1933. Inom ramen

av detta belopp torde de mest framträdande behoven av bidrag till driftoch

underhållskostnader för fiskefyrar under nästa budgetår liksom av

förbättringsarbeten kunna rymmas.

Mot ämbetsverkens förslag örn statens övertagande på vissa villkor av

fyren Stora Oset har jag intet att erinra.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 213.

dels till säkerhetsanordningar till ledning för fiskefartyg för budgetåret

1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av 10,000 kronor,

dels ock medgiva, att fiskefyren Stora Oset i västra lotsdistriktet må på

angivna villkor övertagas av statsverket.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Nils Sehlberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1932.

1 sami

180 höft. (Nr 213.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:173 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Ma.jts proposition angående anslag till säkerhetsanordningar till ledning för fiskefartyg m. m. a1 i texten
  2. SU 1932:67 Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående anslag till säkerhetsanordningar till ledning för fiskefartyg m. m. s. 1 i texten