Sök i Ratio Lex

Angående anslag till allmän levnadskostnadsundersökning

1932-03-11 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:214, Angående anslag till allmän levnadskostnadsundersökning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

1

Sr 214.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till allmän levnadskostnadsundersökning; given Stockholms

slott den 11 mars 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över soeialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sam Larsson.

Utdrag av protokollet över soeialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet

å Stockholms slott den 11 mars 1932.

Närvarande;

Statsministern Ekman, statsråden Gaede, Hamrin, von Stockenström,

Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Larsson anför efter gemensam

beredning med chefen för finansdepartementet:

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkten 4, har Kungl.

Majit på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition,

som kunde komma att avlåtas i ämnet, till allmän levnadskostnadsundersökning

för budgetåret 1932/1933 beräkna ett extra reservationsanslag

av 15,000 kronor.

Jag anhåller att nu få återkomma till denna fråga.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 181 haft. (Nr 214.)

68182 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 214.

Undersökningar rörande de inom olika grupper av det svenska folket

rådande levnadsförhållandena, sådana de kunna utläsas ur ett större antal

under längre tid förda hushållsräkenskaper, utfördes första gången på statligt

initiativ under åren 1913—1914, sedan några år förut, åren 1907—1908,

Stockholms stad låtit verkställa en liknande utredning. Bägge dessa undersökningar

avsågo att lämna en bild av levnadsförhållandena bland stadssamhällenas

arbetare och lägre tjänstemän. Under det att den tidigare

undersökningen var begränsad till Stockholms stad, omfattade den senare,

vilken verkställdes av socialstyrelsen, hushåll å ett större antal orter —

städer och stadsliknande samhällen — i olika delar av riket, varvid dock

för huvudstadens del en förnyad undersökning ansågs obehövlig.

Redan under världskrigsåren befanns det erforderligt att verkställa kompletterande

utredningar till 1913—1914 års undersökning. Härmed åsyftades

i första hand att belysa de speciella kristidsförhållandenas inverkan på levnadssättet

inom de samhällsklasser, som varit föremål för de föregående

undersökningarna. Framför allt gällde dessa utredningar, vilka med tillhjälp

av under kortare tidsperioder förda hushållsböcker verkställdes under åren

1916, 1917 och 1918, möjligheten att tillgodose näringsbehovet under rådande

livsmedelsknappliet.

Härjämte framträdde önskemål att erhålla tillfälle till jämförelse mellan

levnadsstandarden inom lantarbetarklassen och de tidigare undersökta arbetargrupperna.

Sedan å riksstaten för år 1921 och å tilläggs staten för år

1920 till levnadskostnad sundersökning bland de mindre bemedlade klasserna

av landsbygdens befolkning anvisats anslag å tillhopa 50,000 kronor, igångsattes

under år 1920 en särskild undersökning baserad på under ett år förda

räkenskaper inom hushåll, tillhörande olika kategorier av lantarbetare.

I skrivelse den 10 oktober 1919 framhöll socialstyrelsen bland annat, att

de starka förändringar, som konsumtionen under de gångna krisåren varit

underkastad, medfört, att resultaten av 1913—1914 års undersökning förlorat

sin giltighet tidigare än vad eljest skulle hava varit fallet samt att det därför

stöde klart för styrelsen, att så snart mera normala förhållanden inträtt på

ifrågavarande områden och det därmed kunde förutsättas, att konsumtionsvanorna

inom samhällets bredare lager åter stadgat sig, en förnyad undersökning

av levnadskostnaderna borde företagas.

För utförande av en dylik undersökning upptogos i riksstaterna för år

1921 och för budgetåret 1923/1924 extra anslag å tillhopa 67,000 kronor.

Den nya undersökningen utfördes på grundval av hushållsböcker förda under

ettårsperioder under loppet av åren 1922—1924. Undersökningen avsåg främst

att bereda tillgång till hushållsräkenskaper, vilka såväl i socialt hänseende

som med avseende på den lokala fördelningen ägnade sig för jämförelser med

1913—1914 års utredning. Det övervägande antalet hushållsböcker härrörde

sig därför även denna gång från arbetar- och lägre tjänstemannahushåll i

städer och stadsliknande samhällen. De representerade orterna voro ungefär

lika mångå som vid den förra undersökningen, och jämväl urvalet företedde

stora överensstämmelser. Dock var denna gång även Stockholm medtaget.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

I jämförelse med 1913—1914 års undersökning företogos emellertid i två

avseenden utvidgningar: 1922—1924 års undersökning omfattade nämligen

även räkenskaper dels från arbetarhushåll å smärre industriorter och liknande

samhällen på landsbygden, dels ock från ett antal hushåll tillhörande

medelklassen.

I skrivelse den 4 mars 1932 har socialstyrelsen nu framlagt förslag örn

företagande av en ny allmän levnadskostnadsundersökning. Angående de

skäl, vilka tala för verkställande av en sådan undersökning, har styrelsen

däri anfört följande.

Sedan 1922—1924 års hushållskostnadsundersölming ägde rum, hade numera

en tioårsperiod förflutit. Jämväl örn inga speciella skäl förelegat för

anskaffandet av nytt material för bedömande av levnadsvanornas och levnadsstandardens

förändringar, hade det, särskilt med hänsyn till de praktiska

syften, som socialstyrelsens på hushållskostnadsundersökningarna grundade

beräkningar av levnadskostnadsindex och dyrortsförhållanden numera tjänade,

icke kunnat anses lämpligt att längre uppskjuta verkställandet av en ny

dylik undersökning. Även under tider av relativt stabila levnadsvillkor

skedde nämligen successivt en förskjutning av hushållsvanorna. Beräkningar

av levnadskostnaderna och deras förändringar, vilka vore baserade på konsumtionssiffror,

som framgått ur äldre hushållsräkenskaper, måste därför

förväntas giva osäkra och efter hand felaktiga resultat.

Den av internationella arbetsbyrån sammankallade tredje social statistiska

konferensen hade också uttalat sig för att under alla omständigheter husliållsbudgeter,

som läge till grund för indexberäkningar o. d., måtte förnyas

genom företagande av hushållskostnadsundersökningar minst vart tionde

år. Så syntes också i de flesta länder hava skett under tiden efter världskriget.

För verkställande utan längre uppskov av en ny, omfattande levnadskostnadsundersökning

talade dessutom vissa särskilda omständigheter. Sålunda

borde beaktas, att för de samhällsklasser, som varit föremål för tidigare

undersökningar — lantarbetare (år 1920) samt industriarbetare, lägre

tjänstemän och löntagare i medelklasställning (åren 1922—1924) — ovanligt

starka förändringar i levnadsstandarden ägt rum under den sedan dess förflutna,

relativt korta tidsperioden. Framför allt hade detta varit fallet beträffande

industriarbetarna, för vilka reallöneförköjning inträtt inom de flesta

yrken. I fråga örn lantarbetarna åter måste undersökningsåret 1920 anses

såsom ur lönesynpunkt särskilt gynnsamt, varför de då erhållna uppgifterna

icke numera syntes äga motsvarighet i verkligheten. Även med avseende på

medelklassens allmänna ekonomiska läge syntes märkbara förskjutningar

hava inträtt.

Därtill komme vidare, att från skilda håll uttalats önskemål, att hushållskostnadsundersökningarna

skulle utvidgas att omfatta vissa hittills icke

representerade samhällsklasser och yrkesgrupper, önskemål vilka syntes

styrelsen behjärtansvärda. I främsta rummet vore här fråga örn jordbrukarna,

särskilt de grupper bland dessa, som dreve mindre eller medelstora

jordbruk och för sin näringsdrift i huvudsak anlitade sin egen och sina

familjemedlemmars arbetskraft. Såväl jordbrukarrepresentanterna bland de

av Kungl. Majit år 1931 tillkallade dyrortsgrupperingssakkunniga som andra

jordbrukssakkunniga, med vilka styrelsen samrått, hade framhållit den stora

betydelsen av att jordbrukarnas försörjningsmöjligheter och levnadsstandard

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Majus proposition nr 214

bleve på enahanda sätt belysta, som redan skett i fråga om andra viktigare

samhällsklasser.

Likartade önskemål hade framställts beträffande den betydande gruppen

skogsarbetare. Jämväl i denna del hade styrelsen samrått med särskilda

sakkunniga, vilka bland annat framhållit, att för andra arbetargrupper inhämtade

uppgifter icke kunde anses tillämpliga å skogsbrukets arbetare på

grund av de svåra och säregna förhållanden, under vilka dessa senare nödgades

utföra sitt arbete. Socialstyrelsen hade ansett sig böra i sitt förslag

till utförande av en ny hushållskostnadsundersökning utgå ifrån att bägge

dessa grupper bleve företrädda i tillräcklig omfattning för vinnande av tillförlitliga

och typiska medeltalssiffror. Styrelsen ville också framhålla, att

undersökningens värde stege väsentligt, om den utvidgades därhän, att den

åtminstone för alla de viktigaste och talrikaste samhällsgrupperna i landet

kunde grundas på ett fullt jämförbart och såvitt möjligt samtidigt siffermaterial.

Det hade visserligen, även örn man bortsåge från det närmaste

praktiska syftet, sin stora betydelse att kunna studera levnadsvillkoren inom

en särskild samhällsklass och att kunna följa utvecklingen av dess levnadsstandard

från en tidpunkt till en annan, men givetvis vore det av vida större

intresse, om jämförelserna kunde utsträckas till att även avse det inbördes

förhållandet mellan de olika samhällsklasserna.

Det kunde visserligen göras gällande, att det med hänsyn till nu rådande

extraordinära ekonomiska förhållanden vore olämpligt att under den närmaste

tiden igångsätta en ny levnadskostnadsundersökning. Emellertid vore

att beakta, att enligt gällande skatteförfattningar en allmän dyrortsgruppering

för bestämmande av de skattefria avdragen måste föreligga senast på

nyåret 1935 samt att det givetvis vore mindre tillfredsställande, örn en dylik

gruppering skulle behöva bygga på hushållsbudgeter, vilka vore grundade

på räkenskapsmaterial från 1922—1924 års bokföring. Styrelsen räknade

också med att samtidigt med fastställandet av nämnda av gällande skattebestämmelser

betingade dyrortsgruppering skulle komma att verkställas ny

fördelning i dyrortsgrupper av tjänstgöringsorterna för statens befattningshavare.

Såväl för skatte- som lönegrupperingen vore det erforderligt, att

åtminstone preliminärt budgetmaterial kunde föreligga senast på sommaren

1934. Skulle detta bliva möjligt måste, då bokföringstiden borde omfatta

ett helt år och bearbetningen krävde avsevärd tid, åtminstone ifråga örn de

samhällsgrupper, vilkas bokföringsresultat i främsta rummet skulle utnyttjas

vid dyrortsgrupperingarna, d. v. s. löntagare av olika kategorier, böckerna

kunna börja utdelas redan under sommaren 1932.

Givetvis kunde det medföra betänkligheter, örn undersökningen sålunda

bomme att verkställas under en tid av arbetslöshet och exceptionellt sänkta

inkomster. Vad löntagargrupperna beträffade syntes det emellertid vara

möjligt, att åtminstone i avsevärd utsträckning genom urvalet av bokförande

hushåll undvika en alltför stark inverkan av sagda förhållanden. Med avseende

på utredningen rörande jordbrukarnas hushållskostnader hade styrelsen

för avsikt att uppskjuta dess påbörjande till mitten av år 1933.

Med avseende å undersökningens allmänna planläggning har styrelsen härefter

anfört följande.

Vad först beträffade förvärvandet av för ändamålet lämpliga och villiga

hushållsbokförare hade erfarenheten från de föregående undersökningarna

visat, att man finge gå till väga på olika sätt beträffande de särskilda samhällsklasserna.

I fråga örn städer och stadsliknande samhällen hade såväl vid

1913—1914 som 1922—1924 års undersökning samverkan vunnits med ett

tillfredsställande antal orter, spridda över olika landsdelar och fördelade på

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majds proposition nr 214.

olika storl eksgrupper. Socialstyrelsen hade även denna gång häri vän t sig

till ett större antal dylika samhällen med förfrågan, huruvida de vore villiga

att lämna sin medverkan. Svaren härå hade i allmänhet varit jakande, i

det att dittills 57 orter lämnat sin anslutning. Bland dessa vore Göteborg

och Malmö, varjämte enhälligt tillstyrkande förelåge från Stockholms stadskollegium.

Tillsammans hade de 57 orterna åtagit sig att söka utplacera

omkring 2,000 hushållsböcker. Då erfarenheten visat, att man måste räkna

med en betydande avfallsprocent, kunde man vid en dylik utplacering uppskatta

antalet slutförda böcker till ungefär 1,400.

Vid 1913-1914 års undersökning hade inom socialstyrelsen bearbetats

1,355 av industriarbetare eller lägre tjänstemän i städer eller stadsliknande

samhällen förda hushållsböcker. Åren 1922—1924 hade motsvarande antal

böcker utgjort ungefär BOOO, vartill kommit omkring 200 inom medelklasslmshåll

förda böcker. Även om antalet slutförda böcker nu skulle bliva

mindre än beräknat, och även om det — såsom vid tidigare tillfällen — ur

homogenitetens synpunkt skulle visa sig lämpligt att från bearbetningen

utesluta en del slutförda böcker, syntes dock den medverkan nu ifrågavarande

samhällen utlovat vara tillräcklig för att garantera ett fullt tillfredsställande

material. Styrelsen ville därmed icke hava sagt, att det icke kunde

vara önskvärt att utsträcka undersökningen även till några samhällen, från

vilka svar dittills icke ingått, men det kunde här i varje fall icke bliva fråga

örn mer än ett relativt ringa tillskott av böcker.

Liksom varit fallet med 1922—1924 års undersökning, borde den nya

undersökningen även omfatta material från ett antal smärre industrisamhällen

och andra liknande orter på landsbygden. Å dessa orter kunde man i allmänhet

icke räkna på någon medverkan från de kommunala myndigheterna,

särskilt icke i ekonomiskt avseende. På samma sätt som skett vid föregående

undersökning hade socialstyrelsen därför nu vänt sig till svenska arbetsgivareföreningen

och landsorganisationen i Sverige med förfrågan, huruvida

dessa bägge sammanslutningar skulle vara villiga att dels bidraga till täckandet

av kostnaderna för undersökningens utsträckande till de mindre industriorterna,

dels giva styrelsen förslag på lämpliga orter ävensom på personer

å dessa orter, vilka kunde vara villiga att åtaga sig utdelningen av hushållsböcker

och övervaka bokförarna. Vardera organisationen hade utfäst

sig att för ändamålet ställa till förfogande ett belopp av 2,500 kronor, alltså

tillsammans 5,000 kronor, ävensom att i övrigt medverka till undersökningens

utförande. De utlovade beloppen syntes vara tillräckliga för att styrelsen

från dessa orter skulle kunna erhålla cirka 200 bearbetningsdugliga

böcker. Därmed syntes denna kategori av samhällen få anses bliva tillfredsställande

representerad.

Vid 1920 års lantarbetarundersökning hade utdelats över 800 hushållsböcker,

av vilka emellertid endast något över 400 återkommit slutförda.

Bearbetningen hade omfattat 372 härför lämpliga böcker. Därest olika

kategorier lantarbetare skulle kunna bliva på tillbörligt sätt företrädda,

syntes antalet bearbetade böcker icke heller vid den nu planerade undersökningen

böra understiga sistnämnda siffra. Avfallsprocenten vore här svår

att på förhand beräkna, men styrelsen hyste den förhoppningen, att tillräckligt

material skulle kunna erhållas, även örn antalet till egentliga lantarbetare

utdelade böcker inskränktes till omkring 600. Styrelsen utginge därvid

från att uppgifterna rörande lantarbetare komme att i viss mån kompletteras

av uppgifter rörande jordbrukare och skogsarbetare, vilka grupper

i vissa fall stöde på gränsen till lantarbetare.

För utdelningen av hushållsböcker bland lantarbetare ävensom för erhållande

av rådgivare åt de blivande bokförarna hade styrelsen för avsikt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

att, liksom skedde år 1920, sätta sig i förbindelse med arbetsgivar- och arbetarorganisationerna

inom lantbruket ävensom, där så befunnes erforderligt,

med hushållningssällskapen. Från förstnämnda sammanslutningar hade löfte

örn medverkan erhållits.

I fråga örn jordbrukarna syntes styrelsen för erhållande av nödvändig lokal

medverkan i huvudsak bliva hänvisad till hushållningssällskapen och deras

egnahemsnämnder ävensom till lantmannaskolor och likartade institutioner

samt till befintliga bokföringsbyråer för lantbruket.

Till jordbrukarna syntes böra utdelas omkring 800 böcker. Med detta

antal syntes det bliva möjligt att erhålla ett material, som visserligen vore

knappt men dock tillräckligt representerade olika grupper inom hithörande

kategori.

Bokföringsåret för jordbrukarna syntes lämpligen böra taga sin början

under sommaren, då förråden av den gamla skörden började bliva uttömda

och den nya skörden ännu icke vore inbärgad. Med hänsyn därtill och då

det för socialstyrelsen icke syntes möjligt att hinna organisera ifrågavarande

gren av undersökningen till innevarande års sommar, ansåge sig styrelsen

böra inrikta sig på att igångsätta bokföringsarbetet bland jordbrukare först

till sommaren 1933. För ett dylikt uppskjutande av undersökningen talade

även önskvärdheten av att i fråga om hushållsbokföringen bland jordbrukarna

avvakta en mera normal ekonomisk situation än den nuvarande.

I fråga örn skogsarbetare hade man att räkna med åtskilliga olika kategorier,

såsom fasta och tillfälliga arbetare, körare och huggare, arbetare, som

hela året vistades i sina hem, och arbetare, som under den egentliga säsongen

bodde i skogskojor. Dessutom vore de lokala förhållandena här

mycket olika inom skilda landsdelar. Med hänsyn härtill och då avfallsprocenten

beträffande skogsarbetarna kunde antagas bliva betydande, vore

det önskligt, att till arbetare tillhörande denna kategori utdelades sammanlagt

omkring 400 böcker. Medverkan därtill och till bokförarnas övervakande

syntes kunna påräknas bland annat från arbetsgivar- och arbetarorganisationerna

inom facket samt från statens skogs- och flottledsinspektör.

Socialstyrelsen har härefter framhållit, att det vore förenat med stora

svårigheter att någorlunda exakt beräkna de kostnader, som komme att föranledas

av den föreslagna undersökningen. Anledningen härtill vore framför

allt den, att de största utgifterna utgjordes av ersättningar till förare

av hushållsböcker, men att dylika ersättningar utbetalades allenast för slutförda

böcker, örn vilkas antal man givetvis icke på förhand kunde äga någon

närmare kännedom. I den mån avfallsprocenten bleve mindre än den beräknade,

komme antalet slutförda hushållsböcker och därmed även statens

kostnader för undersökningen att stiga, medan i motsatt fall nämnda kostnader

komme att nedgå.

Efter dessa inledande anmärkningar har socialstyrelsen beträffande ifrågavarande

kostnader närmare anfört följande.

De städer och stadstiknande samhällen, som utlovat sin medverkan, hade

åtagit sig att på egen bekostnad sörja för hushållsböckernas utdelande och

nödigt övervakande av bokföringen. I allmänhet förutsattes detta arbete

komma att ske genom en av vederbörande kommun utsedd kommitté, vilken

åtminstone vad de större orterna beträffade syntes komma att av kommunala

medel erhålla någon ersättning för sitt arbete. Till bokförarna själva måste

enligt gjorda erfarenheter ett visst arvode utbetalas. I skrivelserna till stä
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition nr 214.

derna hade styrelsen räknat med dylikt arvode för slutförd bok varierande

mellan 20 och 40 kronor med hänsyn till orternas storlek och dyrhet. Beträffande

de mindre och medelstora orterna hade förutsatts, att staten skulle

betala hälften av detta arvode eller något däröver och orten själv återstoden.

Yad åter anginge de största städerna hade räknats med att dessa skulle

åtaga sig hela kostnaden för bokförararvodena. Slutligen vore att räkna

med en viss kostnad för utdelande av premier för de bäst förda böckerna.

Önskvärdheten av sådana premier hade genom föregående undersökningar

till fullo bestyrkts. Denna kostnad komme emellertid i samtliga nu ifrågavarande

orter att bestridas av kommunala medel. Statens kostnader för

arvoden till bokförare inom städer och stadsliknande samhällen kunde uppskattas

till omkring 18,000 kronor.

I fråga örn de mindre industriorterna beräknade styrelsen, såsom förut

antytts, att samtliga kostnader för böckernas erhållande skulle kunna bestridas

medelst de av svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen

beviljade bidragen.

Med avseende å lantarbetare, jordbrukare och skogsarbetare finge kostnaderna

i sin helhet bestridas av statsmedel. Örn man utginge från att cirka

900 bokförare tillhörande dessa kategorier skulle bliva arvodesberättigade

och att arvodet fastställdes till 20 kronor..per slutförd bok, kunde kostnaderna

härför beräknas till 18,000 kronor. Även örn det personliga arbetet

med anskaffande av bokförare och deras övervakande i allt väsentligt kunde

erhållas kostnadsfritt genom arbetsgivare, arbetarrepresentanter, tjänstemän

i hushållningssällskapen m. fl., varom styrelsen ansåge sig kunna hysa förhoppningar,

syntes till premier och andra kostnader åtminstone icke böra

anslås ett lägre belopp än 2,000 kronor. Sammanlagt skulle således införskaffandet

av bokföringsmaterialet för dessa grupper kunna antagas medföra

en kostnad för staten av omkring 20,000 kronor. Styrelsen ansåge sig emellertid

böra framhålla, att denna kalkyl vore synnerligen snävt tilltagen. Det

kunde nämligen icke bestridas, att bokföringssvårigheterna i synnerhet för

jordbrukarna med deras omfattande naturahushållning men även örn ock i

mindre mån för lantarbetarne och skogsarbetarne bleve större än för städernas

och industriorternas till övervägande del penninghushållande familjer.

Det beräknade arvodesbeloppet av 20 kronor per bok torde därför få anses

vara tilltaget i underkant, vilket givetvis kunde visa sig komma att menligt

inverka på intresset att åtaga sig och slutföra bokföringsarbetet. Av sparsamhetsskäl

hade styrelsen dock icke vågat räkna med högre arvoden. En

minskning av antalet hushållsböcker syntes å andra sidan icke heller böra

ifrågasättas.

Vad beträffade kostnaderna för bearbetning av det inflytande materialet

vore även dessa svåra att beräkna, då de vore i hög grad beroende av det

antal böcker, som komme att inlämnas. Med utnyttjande av de erfarenheter,

som vunnits vid föregående undersökningar av nu ifrågavarande slag,

hoppades styrelsen kunna genomföra vissa förenklingar, genom vilka nämnda

kostnader skulle kunna avsevärt nedbringas. Av styrelsens befattningshavare

kunde emellertid med nuvarande arbetsbelastning endast ett fåtal beräknas

bliva tillgängliga för denna undersökning. Styrelsen ansåge sig därför såsom

ett minimum böra räkna med ett belopp av ungefär 12,000 kronor, motsvarande

avlöning åt 8 räknebiträden under en tid av närmare ett år.

Enligt det av socialstyrelsen sålunda framställda förslaget skulle statens

kostnader för en förnyad allmän levnadskostnadsundersökning, grundad enbart

på bearbetning av under ett helt år förda hushållsräkenskaper, kunna

beräknas till sammanlagt 50,000 kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

Socialstyrelsen har emellertid ifrågasatt, huruvida icke den planerade

levnadskostnadsundersökningen borde omfatta jämväl en utredning av en

typ, som något avveke från den, för vilken här redogjorts. Härom har styrelsen

närmare anfört följande.

Undersökningar, som baserades på hushållsböcker förda under så lång

tid som ett år, gåve visserligen, såsom erfarenheten från de föregående

svenska undersökningarna och även från andra länder till fullo visade, ett

synnerligen gott och rikhaltigt material till belysande av levnadssätt och

levnadskostnader. Het kunde emellertid med denna metod svårligen undvikas,

att de hushåll, som bleve föremål för undersökningarna, till övervägande

del komme att representera en elit inom sina respektive samhällsklasser.

Hetta vore icke så att förstå, att de i allmänhet kunde antagas

hava en nämnvärt högre inkomst än den som vore typisk för andra likartade

hushåll av motsvarande kategorier, men bokföringsarbetet vore så pass

betungande, att knappast andra hushåll än sådana med starkt utvecklat ekonomiskt

intresse kunde gå i land därmed. Även så till vida hade man att

räkna med en viss ensidighet, som endast sådana hushåll kunde komma

i fråga som bokförare, vilka hade en så kallad normal försörjning. Hetta

uttryck åter innebure, att den egentlige familjeförsörjaren vore i stånd att

i huvudsak anskaffa den för hushållets uppehälle erforderliga inkomsten.

Hushåll, där familjeförsörjaren t. ex. på grund av olycksfall, sjukdom, arbetslöshet

o. d. vore förhindrad därtill eller där familjeförsörjaren vore

avliden, ävensom hushåll med ovanligt stor försörjningsplikt kunde i allmänhet

icke medtagas såsom bokförare.

Givetvis skulle det emellertid vara av synnerligen stort intresse att i

sammanhang med en bokföringsundersökning få belyst såväl i vilken utsträckning

hushåll av sist berörda slag — hushåll med s. k. undernormala

inkomster — förekomme som ock på vad sätt medlemmarna av dylika hushåll

åtnjöte sitt livsuppehälle. Undersökningar i syfte att förvärva dylik

kunskap hade dittills icke utförts i Sverige men vore väl kända från andra

länder, särskilt från England och Amerika. Även i Finland hade under de

senare åren en sådan undersökning företagits, ehuru resultatet av densamma

ännu icke förelåge i tryck.

För den händelse en försöksundersökning av denna art nu ansåges skola

komma till stånd, borde densamma enligt socialstyrelsens uppfattning av

ekonomiska skäl begränsas till Stockholm och dess närmaste omnejd. För

erhållande av för undersökningen lämpliga hushåll syntes man kunna gå

till väga på följande sätt. Först borde man ur mantalsförteckningar och

taxeringslängder utvälja vissa kvarter, särskilt sådana, som beboddes av

arbetarhushåll och med dem närmast jämställda. Ur längderna borde beträffande

hushåll av angivna slag göras utdrag angående hushållens sammansättning,

bostads- och hyresförhållanden ävensom rörande den taxerade inkomsten.

På detta sätt skulle uttagas omkring 10,000 hushåll. Härigenom

skulle erhållas en allmän överblick över arbetarbefolkningens sammansättning

och levnadsförhållanden.

Av nämnda 10,000 hushåll borde sedermera i och för ytterligare undersökningar

utväljas visst antal, exempelvis 1,000. Beträffande vart och ett

av dessa hushåll borde genom en husbesökare dels införskaffas vissa närmare

upplysningar rörande huskållsmedlemmarnas personliga förhållanden,

dels ock avtal träffas örn bokföring under exempelvis 14 dagar rörande hushållets

inkomster och utgifter, varvid huvudvikten borde läggas på de fortlöpande

utgifterna för livsmedel, bränsle och lyse. När denna bokföringsperiod

vore avslutad, borde husbesökaren vid ett nytt besök i hemmet

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

granska räkenskaperna oell genom förfrågningar saint med stöd av tillgängliga

kvitton oell liknande material söka bilda sig en uppfattning örn årskostnaderna

för olika slag av större, icke periodiskt återkommande utgifter.

Erfarenheten från utlandet hade givit vid handen, att örn dylika undersökningar

verkställdes i tillräcklig omfattning, desamma kunde giva värdefulla

resultat. Då det emellertid torde vara oundgängligt, att särskilda personer

anställdes för utförandet av undersökningarna, bleve dessa förhållandevis

mycket dyrbara. En undersökning i Stockholm av den omfattning, styrelsen

skisserat, kunde näppeligen utföras för en lägre kostnad än omkring

15,000 kronor, av vilket belopp kunde beräknas åtgå 5,000 kronor till arvoden

åt bokförarna i de undersökta hushållen, 5,000 kronor till arvoden åt

husbesökarna och 5,000 kronor för bearbetning av det insamlade materialet.

Därest en dylik undersökning skulle komma till stånd, borde densamma

igångsättas först under senare hälften av år 1933. Förfrågningarna rörande

hushållen korame nämligen då att i huvudsak avse samma tid som den, beträffande

vilken uppgifter erhölles genom de under ett helt år förda hushållsböckerna.

På grund av vad sålunda anförts har socialstyrelsen hemställt örn beviljande

av ett anslag av 50,000 kronor eller, därest Kungl. Maj:t funne jämväl

den särskilda undersökning, för vilken styrelsen redogjort, böra komma

till utförande, av 65,000 kronor, att ställas till styrelsens förfogande i

och för bestridande av kostnaderna för en allmän hushållskostnadsundersökning

i huvudsaklig överensstämmelse med det av styrelsen framlagda

förslaget. Av det sammanlagda beloppet skulle enligt bägge alternativen för

budgetåret 1932/1933 erfordras en summa av 15,000 kronor.

Givetvis måste det ur både allmänt social och nationalekonomisk synpunkt

vara av värde att genom hushållskostnadsundersökningar av nu angiven art

söka erhålla en så verklighetstrogen bild som möjligt av konsumtionsvanor

och levnadsstandard inom olika befolkningsskikt. Dessa undersökningar hava

emellertid därjämte en särskild uppgift av direkt praktisk natur att fylla, i

det de tjäna såsom grundval såväl för socialstyrelsens levnadskostnadsindexberäkningar

som ock för de dyrortsgrupperingar av olika slag, på vilka

bestämmelserna örn ortsavdrag vid beräknande av skatt till stat och kommun

ävensom avlöningsbestämmelserna för flertalet befattningshavare i statens

tjänst äro grundade. De hava även vunnit livligt beaktande och kommit till

vidsträckt användning inom det enskilda näringslivet.

Det måste därför vara av stor vikt, att dessa undersökningar förnyas,

när sådana förändringar i de tidigare undersökta samhällsgruppernas levnadsförhållanden

inträtt, att de resultat som erhållits vid undersökningarna

kunna antagas icke längre äga giltighet. Dylika förändringar hava utan

tvivel ägt rum i vårt land sedan socialstyrelsens senaste allmänna levnadskostnadsundersökning

verkställdes. En ny undersökning av ifrågavarande

slag lärer därför vara av behovet påkallad. Med hänsyn till för närvarande

rådande osäkerhet på det ekonomiska livets olika områden skulle det visserligen

trots detta i och för sig vara ensidigt, att denna undersökning kunde

uppskjutas till en tidpunkt, då förhållandena i förevarande avseende något

stabiliserats. Ett sådant uppskov synes mig dock icke böra äga rum. Anled
Bihang

till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 181 haft. (Nr 214.) cai 32 2

Departements
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

ningen härtill är framför allt elen, att enligt föreskrift i 1928 års kommunalskattelag

dyrortsgruppering för bestämmande av ortsavdragen enligt denna

lag skall av socialstyrelsen fastställas för en tid av fem år i sänder, vilket,

då den nuvarande grupperingen avser åren 1930—1934, innebär, att ny

dyrortsgruppering måste fastställas för åren 1935—1939. Enär sagda dyrortsgruppering

icke skäligen kan grundas på det material, som föreligger

från äldre levnadskostnadsundersökningar, torde den ifrågasatta nya undersökningen

böra verkställas inom sådan tid, att resultaten av densamma

kunna användas vid uppgörandet av nästa dyrortsgruppering. Då emellertid

verkställandet av en allmän undersökning rörande levnadskostnaderna kräver

en avsevärd tid, lärer det med hänsyn härtill bliva nödvändigt, att den nya

undersökningen påbörjas redan under nästa budgetår. I likhet med socialstyrelsen

är jag för den skull av den uppfattningen, att sagda undersökning

bör igångsättas under budgetåret 1932/1933.

Enligt socialstyrelsens förslag skulle den nya levnadskostnadsundersökningen

väsentligen baseras på inom vissa hushåll under ett helt år förda

räkenskaper, vilka, sedan de avslutats, skulle bliva föremål för bearbetning

inom styrelsen. Undersökningen skulle i huvudsak ske enligt samma principer,

som tillämpats vid verkställande av de senaste levnadskostnadsundersökningarna,

dock att undersökningen i motsats till vad tidigare varit fallet

skulle omfatta även jordbrukar- och skogsarbetarhushåll. Kostnaderna för

denna undersökning hava av styrelsen uppskattats till 50,000 kronor, varav

för nästa budgetår skulle erfordras 15,000 kronor. Därutöver har styrelsen

ifrågasatt verkställande — enligt en särskild av styrelsen skisserad metod

— av en kompletterande specialundersökning beträffande visst antal arbetarhushåll

i Stockholm. Utgifterna härför hava beräknats till 15,000 kronor,

vilket belopp, då undersökningen först skulle påbörjas under senare hälften

av år 1933, icke till någon del skulle bliva behövligt under nästa budgetår.

Till socialstyrelsens förslag beträffande omfattningen och planläggningen

av den på ettåriga hushållsräkenskaper grundade levnadskostnadsundersökningen

kan jag i allt väsentligt ansluta mig. Särskilt vill jag uttala, att jag

finner förslaget att utsträcka undersökningen även till jordbrukare och

skogsarbetare ändamålsenligt, då undersökningen på detta sätt blir mera

allsidig och därigenom måste vinna i värde. I detta sammanhang vill jag

framhålla, att det — just med hänsyn till önskvärdheten av att erhålla uppgifter

rörande alla viktigare samhällsgrupper — synes mig lämpligt, att bland

förare av hushållsböcker i något större utsträckning än som hittills varit

fallet medtagas x-epresentanter för andra in k o m s tt a ga r gr u p p e r än den egentliga

arbetarklassen och med den ekonomiskt likställda befolkningsgrupper.

Yad härefter angår den av socialstyrelsen ifrågasatta kompletterande

specialundersökningen, som närmast skulle få karaktären av en försöksanordning,

torde det icke kunna förnekas, att en undersökning av detta

slag skulle kunna vara av intresse, då därigenom skulle erhållas visst

material beträffande levnadsförhållandena inom hushåll med s. k. undernormala

inkomster. A andra sidan är det uppenbart, att densamma skulle

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

medföra förhållandevis betydande kostnader, och med hänsyn härtill synes

det mig i nuvarande läge svårt att avgöra, huruvida den bör komma till

stånd eller ej. Då undersökningen icke är avsedd att påbörjas förrän under

budgetåret 1933/1934, torde emellertid med ett ståndpunktstagande i denna

del kunna anstå till nästa budgetår. Vid sådant förhållande saknar jag anledning

att ingå på socialstyrelsens beräkning av kostnaderna för sagda undersökning.

Såsom socialstyrelsen påpekat, ligger det i sakens natur, att kostnaderna

för den föreslagna levnadskostnadsundersökningen, till den del densamma

här av mig förordats, icke kunna på förhand exakt beräknas. Mot socialstyrelsens

kalkyler i ämnet har jag emellertid, såvitt nu är möjligt att bedöma,

icke funnit något att erinra. Kostnaderna torde alltså på nuvarande

stadium böra uppskattas till 50,000 kronor. I detta belopp ingå dock icke

utgifter för tryckning av erforderliga hushållsböcker, vilka utgifter enligt vad

jag inhämtat äro avsedda att — såsom skett vid tidigare undersökningar —

bestridas från femte huvudtitelns anslag till tryckningskostnader.

För nästa budgetår torde i överensstämmelse med beräkningarna i årets

statsverksproposition böra anvisas ett extra reservationsanslag av 15,000

kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till allmän levnadskostnadsundersökning för budgetåret

1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av kronor 15,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition i ämnet av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

B. Spångberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:184 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till allmän levnadskostnadsundersökning. a1 i texten
  2. SU 1932:77 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag till allmän levnadskostnadsundersökning. s. 1 i texten