Sök i Ratio Lex

Angående statens avdikningsanslag och statens avdikningslånefond

1932-03-11 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:215, Angående statens avdikningsanslag och statens avdikningslånefond

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

1

Nr 215.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående statens avdikningsanslag

och statens avdikningslånefond; given Stockholms slott

den 11 mars 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet oven'' jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 11 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström, anför:

Såsom jag vid anmälan under nionde huvudtiteln av medelsbehovet för

statens avdikningsanslag för budgetåret 1932/1933 erinrat, bemyndigade

Kungl. Maj:t den 13 november 1931 chefen för jordbruksdepartementet att

tillkalla tre utredningsmän för att inom nämnda departement biträda med

verkställande av utredning och utarbetande av förslag rörande de ändringar

i gällande grunder för understöd ur statens avdikningsanslag och statens

avdikningslånefond, som kunde Annas erforderliga för att de för angivna

Bihang till riksdagens protokoll 1.932. 1 samt. 182 höft. (Sr 213.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Nuvarande

organisation.

Tillkomsten

av statens avdikningsanslag

och statens

avdikning

slånefond.

2 Kungl. Majds proposition Nr 215,

ändamål anvisade medlen måtte med vederbörligt beaktande av ekonomiska

synpunkter användas med största möjliga nytta för det allmänna. De med

stöd av detta bemyndigande av mig tillkallade utredningsmännen, generaldirektören

E. R. Stridsberg, byråchefen L. O. Fredholm och förre riksdagsmannen,

lantbrukaren L. Olsson i Hov, medhunno icke att framlägga

sitt förslag inom sådan tid, att därpå grundad framställning kunde göras i

statsverkspropositionen. I denna har emellertid, i avbidan på den proposition

i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, för budgetåret 1932/1933

beräknats, under nionde huvudtiteln, punkt 113, ett extra förslagsanslag

av 3,000,000 kronor till statens avdikningsanslag och under utgifter för

kapitalökning, bilaga 5, punkt 2, ett reservationsanslag av 1,300,000 kronor

såsom kapitalökning för statens avdikningslånefond.

Sedan de tillkallade utredningsmännen numera med skrivelse den 23

februari 1932 överlämnat betänkande, innehållande den av dem verkställda

utredningen med därtill hörande förslag, anhåller jag att få anmäla ärendet

för Kungl. Majit.

I. Grunderna för statens understödjande verksamhet för torrläggning

av viss mark.

Statens verksamhet för understödjande av torrläggningsarbeten har bestått

i utlämnande av lån och utgivande av statsbidrag utan återbetalningsskyldighet.

För låneverksamheten har av medel, som riksdagen anvisat, upplagts

vissa fonder. Sålunda bildades år 1874 äldre odlingslånefonden, och

år 1883 tillkom nya odlingslånefonden. Dessa två fonder sammanslogos

sedermera år 1913 till en fond under benämningen odlingslånefonden. För

understödjande av vissa torrläggningsföretag medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet

har riksdagen, bland annat, under en följd av år anvisat

medel under benämningarna allmänna avdikningsanslaget och norrländska

avdikningsanslaget. Medel under benämningen norrländska avdikningsanslaget

anvisades första gången för år 1907. Under benämningen

allmänna avdikningsanslaget ställdes medel av riksdagen första gången till

förfogande för år 1912. Enligt förslag, som av Kungl. Majit i propositionen

nr 82 förelädes 1926 års riksdag, ändrades odlingslånefondens benämning till

statens avdikningslånefond, och de båda anslag, som utgått under benämningarna

allmänna avdikningsanslaget och norrländska avdikningsanslaget,

sammanslogos till ett anslag under benämningen statens avdikningsanslag.

I sammanhang med dessa förändringar antog riksdagen vissa ändrade

grunder för låneverksamheten och utgivandet av statsbidrag utan återbetalningsskyldighet.

Villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag

hava sedan undergått vissa jämkningar enligt beslut av 1927 och 1929 års

riksdagar, och i villkoren för lån från statens avdikningslånefond hava år

1929 i anslutning till lagen den 14 juni 1929 örn kronans förmånsrätt

för avdikningslån vidtagits vissa ändringar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 215.

3

Gällande villköl- för statsbidrag från statens avdi kai ngsanslug äro meddelade

i kungörelse den 11 juni 1926 (nr 257) med däri genom kungörelse

den 27 juni 1929 (nr 215) gjord ändring samt innebära i huvudsak följande.

Statsbidrag kan av Kungl. Majit anvisas till utförande av sådana torrläggningsföretag,

vilka avse höjande av alstringsförmågan hos mark med

hänsyn till dess utnyttjande såsom åker eller ständig slåtter- och betesvall.

Förslag till utförande av företag, vartill statsbidrag sökes, skall vara upprättat

vid syneförrättning enligt bestämmelserna i 10 kapitlet vattenlagen.

Ansökning örn statsbidrag skall insändas till lantbruksstyrelsen, som har

att med eget utlåtande överlämna ärendet till Kungl. Maj:t för prövning

samt för fastställelse av arbetsplanen. Statsbidrag till visst företag eller

del därav kan beviljas under förutsättning, att lantbruksstyrelsen finnér

värdet av båtnaden i förut angivna avseenden uppväga eller överstiga kostnaden

för torrläggningen. Där värdet av båtnaden icke uppväger kostnaden

för torrläggningen, kail statsbidrag dock, i undantagsfall, beviljas,

när särskilda skäl därtill äro. Den omständigheten, att för samma företag

eller del av företag, som statsbidraget avser, lån åtnjutes från statens avdikningslånefond,

utgör icke hinder för bidrags beviljande. Statsbidrag kan

av Kungl. Majit beviljas till högst hälften av den utav Kungl. Majit godkända

kostnaden såväl för torrläggningsarbete — teg- eller täckdikning däri

ej inberäknad — som ock för undersökningen och förrättningen jämte erforderliga

kartor och handlingar. I den mån båtnadsvärdet överstiger kostnaden,

skall statsbidraget undergå skälig minskning. Beträffande de förut

berörda undantagsfall, där kostnaden överstiger båtnadsvärdet, skall statsbidraget

med tillämpning i övrigt av nyss angivna grunder beräknas med

hänsyn till båtnadsvärdet. Det tillkommer lantbruksstyrelsen att hava inseende

över torrläggningsarbetets utförande samt att meddela slutligt godkännande

av sådant arbete. Lantbruksstyrelsen har även att övervaka

underhållsskyldighetens fullgörande. Statsbidrag utbetalas från statskontoret

enligt vissa föreskrifter i mån av arbetets fortgång.

Gällande villkor för lan från statens avdikningslånefond äro meddelade i

kungörelse den 11 juni 1926 (nr 258) med däri genom kungörelse den 14

juni 1929 (nr 166) gjord ändring samt innebära i huvudsak följande.

Lån kan av Kungl. Majit anvisas till utförande av sådana torrläggningsföretag,

vilka avse höjande av alstringsförmågan hos mark med hänsyn till

dess utnyttjande såsom åker eller ständig slåtter- och betesvall. Förslag

till utförande av företag, vartill lån sökes, skall vara upprättat vid syneförrättning

enligt bestämmelserna i 10 kapitlet vattenlagen. Ansökning

örn lån skall insändas till lantbruksstyrelsen, som har att med eget utlåtande

överlämna ärendet till Kungl. Majit för prövning samt för fastställelse av

arbetsplanen. Län till visst företag eller del därav kan beviljas under förutsättning,

att lantbruksstyrelsen finnér värdet av båtnaden i förut angivna

avseenden uppväga eller överstiga kostnaden för torrläggningen. Där värdet

av båtnaden icke uppväger kostnaden för torrläggningen, kan lån dock, i

undantagsfall, beviljas, när särskilda skäl därtill äro. Den omständigheten,

att för samma företag eller del av företag, som länet avser, bidrag åtnjutes

från statens avdikningsanslag, utgör icke hinder för länets beviljande. Lån

kan av Kungl. Majit beviljas intill deri av Kungl. Majit godkända kostnaden

såväl för torrläggningsarbetet — teg- och täckdikning däri ej inbe
-

(fällande

villkor för

statsbidrag

från statens

avdikningsanslag.

(rättande

villkor för

lån från

statens

a vdikninfjst.

å ne fond.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

Förhållandet

mellan båtnad

och kostnad

vid vissa

företag.

Odlingsarbete

såsom förutsättning

för

lån.

räknad — som ock för undersökningen och förrättningen jämte erforderliga

kartor och handlingar, efter avdrag för det bidrag, som för samma företag

eller samma del inom företag kan varda lämnat från statens avdikningsanslag,

dock med iakttagande att lånet ej för någon del av företaget må

överstiga 70 procent av det genom torrläggningsarbetet uppkommande, av

lantbruksstyrelsen vitsordade båtnadsvärdet. Det tillkommer lantbruksstyrelsen

att hava inseende över torrläggningsarbetets utförande samt att meddela

slutligt godkännande av sådant arbete. Lantbruksstyrelsen bar även

att övervaka underhållsskyldighetens utförande. Lån utbetalas från statskontoret

enligt vissa föreskrifter i mån av arbetets fortgång. Å den av

Kungl. Majit bestämda lånesumman beräknas för de första tre åren från

första lyftningsdagen icke någon ränta. För näst därpå följande tre år beräknas

å lyftare belopp 3.6 procent årlig ränta, vilken vid dessa tre års

slut lägges till den beviljade lånesumman. Å det sålunda uppkommande

beloppet erlägges från och med sjunde året efter första lyftningsdagen till

dess lånet blivit slutbetalt en annuitet av 6 procent, därav såsom ränta

räknas 3.6 procent å det oguldna kapitalbeloppet. Amorteringstiden blir

enligt dessa bestämmelser omkring 26 år.

Bestämmelserna angående förutsättningarna för beviljande av statsbidrag

eller lån för torrläggningsföretag, vid vilka båtnadsvärdet icke uppväger

kostnaden för torrläggningen, hava — i anslutning till vissa i sammanhang

med tillkomsten år 1926 av dessa bestämmelser gjorda uttalanden — i

förekommande fall tillämpats sålunda, att statsbidrag eller lån beviljats

endast till företag, där kostnaden motsvarat högst 120 procent av båtnaden.

Vid prövningen av kostnadens och båtnadsvärdets inbördes förhållande

har lantbruksstyrelsen emellertid i de nu avsedda fallen, enligt ett av

departementschefen i propositionen till 1926 års riksdag gjort uttalande,

varit oförhindrad att, vad angår uppskattningen av kostnaden, bortse från

förrättningskostnader och andra därmed jämförliga, själva torrläggningsarbetet

icke direkt vidkommande kostnader.

Vid beviljande av lån från odlingslånefonden till torrläggningsföretag för

nyodling uppställdes krav på att låntagaren skulle å den torrlagda marken

utföra visst odlingsarbete. För låntagaren förelåg sålunda i dessa fall visst

odlingstvång, för vars utkrävande det likväl saknades effektiva bestämmelser.

Lantbruksstyrelsen föreslog emellertid i den till grund för 1926 års proposition

i ämnet liggande skrivelsen den 21 oktober 1925, att odlingstvång

ej vidare skulle åläggas den, som erhölle lån för utförande av torrläggning,

samt anförde såsom skäl därför huvudsakligen, att odlingstvånget föranlett

avsevärda svårigheter i den praktiska tillämpningen och betydande kostnader

för kontroll, vilka icke stöde i rimligt förhållande till den nytta, odlingstvånget

eventuellt kunde medföra.

I propositionen till 1926 års riksdag biträdde departementschefen lantbruksstyrelsens

förslag. Riksdagen (jordbruksutskottets uti. nr 45 och R. skr.

nr 261) hade ej heller för sin del något att erinra mot förslaget.

Vid den med anlitande av statens avdikningslånefond bedrivna lånerörel
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition Nr 215. 5

sen bär, i överensstämmelse med vad sålunda förekommit, ej för något fall

såsom förutsättning för erhållande av lån uppställts fordran på visst odlingsarbetes

utförande.

För erhållande av statsbidrag från allmänna och norrländska avdikningsanslagen

gällde ej i något fall, att torrläggningen skulle efterföljas av visst

odlingsarbete. Från norrländska avdikningsanslaget, som avsåg understödjande

av torrläggningsföretag i Norrland och Dalarna, kunde statsbidrag

beviljas till hälften av den fastställda kostnaden för torrläggningen. Statsbidrag

från allmänna avdikningsanslaget, som var anvisat för övriga delar

av riket, kunde däremot, frånsett torrläggning till minskning av frostländighet,

beviljas allenast till en tredjedel av kostnaden för torrläggningen.

Lantbruksstyrelsen föreslog i sin förut berörda skrivelse den 21 oktober

1925, att statsbidrag utan återbetalningsskyldighet över liela riket regelmässigt

endast skulle kunna beviljas till högst en tredjedel av kostnaden

för torrläggningen, men att beträffande sådant torrläggningsföretag i Norrland,

Dalarna och viss del av norra Värmland, vari inginge mark, som

icke tagits i anspråk såsom åker eller ständig slåtter- och betesvall, statsbidrag

skulle kunna beviljas till högst hälften av kostnaden för torrläggningen,

under förbehåll likväl, att en tredjedel av bidraget finge innestå,

intill dess bidragstagaren inom viss därför bestämd tid hos lantbruksstyrelsen

styrkt sig hava tagit nämnda mark i anspråk för förut angivna ändamål

i den omfattning, som lantbruksstyrelsen kunde hava föreskrivit. Såsom

skäl för den sålunda föreslagna nedsättningen av statsbidraget till torrläggningsföretag

å redan odlad jord i norra delarna av landet åberopade lantbruksstyrelsen,

att giltig grund saknades för att tillerkänna dessa företag

större förmåner än liknande företag inom övriga landsdelar samt att statsbidrag

med en tredjedel av kostnaden för sådana företag borde vara tillfyllest.

Med de i lantbruksstyrelsen förslag upptagna villkoren för erhållande

av det högre statsbidraget till torrläggningsföretag, vilkas slutliga

ändamål vore uppodling av obruten mark, förklarade lantbruksstyrelsen sig

åsyfta att skapa garanti för att uppodling verkligen bomme till stånd.

I propositionen till 1926 års riksdag biträdde departementschefen lantbruksstyrelsens

förslag, som även tillstyrktes av jordbruksutskottet med viss

ändring i fråga örn tillämplighetsområdet för de gynnsammare bidragsvillkoren.

Vid jordbruksutskottets utlåtande var emellertid fogad en reservation

av innebörd, att det högre statsbidraget skulle kunna beviljas för de avsedda

torrläggningsföretagen, oavsett om något odlingsarbete utfördes eller ej.

Denna reservation vann riksdagens bifall.

Genom beslut av 1927 års riksdag (statsverkspropositionen IX H. T.,

punkt 95; jordbruksutskottets uti. nr 71 och R. skr. nr 288) ändrades ifrågavarande

bestämmelser sålunda, att det högre statsbidraget skulle kunna

beviljas jämväl beträffande torrläggningsföretag i rikets mellersta och södra

delar. Bestämmelserna förtydligades tillika på så sätt, att det högre stats
-

Odlingsarbete

såsom förutsättning

för

ett förhöjt

statsbidrag

och frågan om

statsbidragets

storlek.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

bidraget förklarades skola utgå i fråga om företag, vari inginge oodlad

mark, därest torrläggningen av den odlade marken vore av minst samma

betydelse som torrläggningen av den i företaget inbegripna odlade marken.

Sedan 1928 års riksdag därefter, i anledning av en inom andra kammaren

väckt motion, i skrivelse nr 9 A, punkt 40, anhållit örn viss utredning

beträffande statsbidrags utgående från statens avdikningsanslag — avseende,

bland annat, frågan, örn skäl förefunnes för bibehållande av anordningen

med högre statsbidrag till torrläggning av oodlad mark än till

avdikning av jord, som redan vore uppodlad — föreläde Kungl. Majit slutligen

1929 års riksdag genom proposition nr 199 förslag till sådan ändring

av hithörande bestämmelser, att statsbidrag skulle för varje torrläggningsföretag,

oavsett örn det avsåge oodlad eller uppodlad mark och oberoende

av var i riket företaget vore beläget, kunna av Kungl. Majit beviljas till

högst hälften av den fastställda kostnaden. Propositionen bifölls av riksdagen

(jordbruksutskottets uti. nr 56 och R. skr. nr 225).

Minskning av Vid meddelande av statsbidrag från allmänna avdikningsanslaget och

Ptilan™a,; norrländska avdikningsanslaget skulle enligt de för anslagen för tiden till

kostnads- och med år 1916 gällande bestämmelserna (allmänna avdikningsanslaget i

besparing. 64/X911, 423/1912 och 277/1914; norrländska avdikningsanslaget i 58/1906,

83/1910, 424/1912 och 276/1914), där Kungl. Majit icke funne undantag

höra äga rum, iakttagas, att, örn den verkliga kostnaden för torrläggningsarbetets

utförande skulle befinnas understiga den beräknade, av vederbörande

myndighet granskade och godkända kostnaden, det beviljade statsbidraget

minskades med så stor del av den ifrågavarande besparingen, som det beviljade

statsbidraget utgjort av den beräknade kostnadssumman.

I skrivelse den 13 maj 1916, nr 114, anhöll emellertid riksdagen — under

anförande att sålunda åstadkommen minskning av beviljat statsbidrag visat

sig icke stå i rimlig proportion till arbetet med räkenskapssammandragens

upprättande och granskning samt att sannolikheten för att med ifrågavarande

kontroll erhålla en riktig uppgift å den verkliga arbetskostnaden vore mycket

ringa — att Kungl. Majit måtte vidtaga sådan ändring i villkoren rörande

statsbidragen, att bidrag meddelades till av Kungl. Majit vid dess beviljande

bestämt belopp att utgå oavkortat, utan hinder därav att den verkliga

kostnaden för arbetets utförande understege den beräknade.

Bestämmelser av sådant innehåll intogos i de för allmänna och norrländska

avdikningsanslagen från och med år 1917 gällande författningarna

(nr 376 och 377/1916).

I 1926 års kungörelse angående villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag

har föreskrift i samma syfte lämnats i sådan form, att statsbidrag

må beviljas till viss del av den utav Kungl. Majit godkända kostnaden

för torrläggningsföretaget, utan att någon begränsning av bidraget

med hänsyn till att nämnda kostnad eventuellt kunnat understiga den verkliga

blivit ifrågasatt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

Beträffande statens avdikningsanslag plägar riksdagen årligen dels

bestämma det belopp, intill vilket statsbidrag ur anslaget må av Kungl.

Maj:t för det nästkommande budgetåret beviljas, dels ock anvisa visst anslagsbelopp

för finansieringen av erforderliga utbetalningar av bidrag. Följande

tabell utvisar för ett vart av budgetåren 1926/1932 den bestämda

bidragssumman och det anvisade anslagsbeloppet:

Av riksdagen

Anvisat

Budgetår

bestämd

bidragssumma

anslag

1926/1927 ..............................

.............................. kronor 2,500,000

1,800,000

1927/1928 ..............................

.............................. » 3,100,000

2,100,000

1928/1929 ..............................

.............................. » 3,100,000

2,600,000

1929/1930

............................... » 3.100,000

2,600,000

1930/1931 ..............................

.............................. » 4,000,000

3,800,000

1931/1932

............................... » 3,300,000

3,800,000.

Anslaget, som till och med budgetåret 1930/1931 haft karaktären av extra

reservationsanslag, uppfördes för budgetåret 1931/1932 såsom extra förslagsanslag.

Denna förändring vidtogs med hänsyn till önskvärdheten av en

jämnare fördelning mellan budgetåren av medelsanvisningarna till anslaget

och vikten av att anslaget städse motsvarade de krav, som på grund av

statens åtaganden gentemot torrläggningsföretagen ställdes på detsamma.

Vidkommande statens avdikningslånef ond har, såvitt angår budgetåren

1927/1932, enligt riksdagens beslut det belopp, vartill lån ur fonden fått för

år högst beviljas, uppgått till 3,000,000 kronor.

Utöver de till fonden inflytande kapitalinbetalningarna har fonden under

nämnda budgetår tillförts följande anslag för kapitalökning:

kronor 1,000,000

» 700,000

» 250,000

» 2,000,000

» 2,000,000.

De särskilda utredningsmännen hava nu i det av dem avgivna betänkandet

föreslagit vissa ändringar i grunderna för statens understödsverksamhet

på ifrågavarande område.

I betänkandet hava utredningsmännen lämnat en av vissa tabeller närmare

belyst redogörelse för omfattningen av statens understödsverksamhet och

karaktären av den statsunderstödda torrläggningsverksamheten under de

senaste åren. Denna redogörelse utvisar huvudsakligen följande.

Omfattningen av torrläggningsverksamheten har, såvitt angår torrläggningsföretagens

antal och areal, sedan år 1922 varit någorlunda konstant.

Under tioårsperioden 1922—1931 har statsunderstöd beviljats för tillhopa

för budgetåret 1927/1928

» » 1928/1929

» » 1929/1930

» » 1930/1931

» » 1931/1932

Medgivna

understöd'' - belopp och

anvisade

medel.

De särskilda

utrednings - männens

förslag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

7,143 företag, av vilka 4,047 erhållit allenast bidrag, medan för återstående

3,102 företag lämnats såväl bidrag som lån. Kostnaderna för dessa företag

hava beräknats till sammanlagt 70,460,188 kronor. Den areal, som med

företagen avsetts skola torrläggas, har uppgått till 271,849 hektar, därav

115,822 hektar med enbart bidrag (beviljat bidragsbelopp 11,243,455 kronor)

samt 156,027 hektar med både bidrag (beviljat bidragsbelopp 15,897,639

kronor) och lån^ (beviljat lånebelopp 27,534,820 kronor). De företag, till

vilka endast utgått statsbidrag, hava huvudsakligen varit belägna i de norrländska

landsdelarna, under det att företag, som erhållit både statsbidrag

och lån, med endast få undantag varit belägna i mellersta eller södra Sverige.

Under de senare åren har tyngdpunkten för torrläggningsverksamheten gradvis

förflyttats från Norrland till rikets övriga delar. Utdikningarna i Norrland

hava kulminerat åren 1925—1927 men hava därefter visat en markerad

tillbakagång. I landets mellersta och södra delar hava torrläggningsföretagen

däremot utvisat en fortgående stegring. Karakteristiskt för utvecklingen

har varit, att torrläggningsverksamheten i allt större omfattning

kommit att avse förbättring av den redan odlade jorden. Under det att,

vad beträffar Norrland, dikningsföretag, innefattande enbart eller i allt

väsentligt obruten jord, förut varit i avgjord majoritet, hava sålunda dylika

dikningsföretag under budgetåren 1928/1931 utgjort knappt en tredjedel av

hela antalet till lantbruksstyrelsen inkomna ansökningar. För mellersta

och södra Sverige har torrläggningen av den redan odlade jorden fullständigt

trätt i förgrunden. Ännu för ett årtionde sedan har utdikningen i mellersta

och södra Sverige i relativt stor utsträckning skett i huvudsakligt syfte att

genom nyodling öka den odlade jordens areal. Under budgetåren 1928/1931

hava däremot av de till lantbruksstyrelsen från sistnämnda landsdelar inkomna

ansökningar endast mellan 2 och 3 procent avsett enbart eller huvudsakligen

icke odlad jord.

De av riksdagen medgivna högsta beloppen för beviljande av statsbidrag

hava icke varit tillräckliga för att tillgodose samtliga inkomna ansökningar.

Vid ingången av budgetåret 1931/1932, för vilket riksdagen medgivit ett

högsta bidragsbelopp av 3,300,000 kronor, förelågo hos lantbruksstyrelsen

ansökningar representerande ett beräknat bidragsbelopp av sammanlagt omkring

4,200,000 kronor.

De sammanlagda tillgångarna å statens avdikningslånefond uppgingo vid

utgången av budgetåret 1930/1931 till 47.653,024 kronor 64 öre.

Utredningsmännen hava på följande sätt angivit de huvuduppgifter, som

de ansett under utredningen böra göras till föremål för behandling. Det

borde i första hand övervägas, i vad mån åtgärder krävdes för att skapa

bättre garantier för att endast företag, som verkligen vore värda att understödjas

med statsmedel, erliölle sådant understöd. Vidare borde tagas

under övervägande, örn statsbidragen till sin storlek vore lämpligt avvägda

eller örn eventuellt någon nedsättning därav skulle vara möjlig. Det borde

dessutom tillses, örn åtgärder kunde vidtagas för att de lämnade understöden

skulle medföra största möjliga nytta, och i sådant hänseende borde särskilt

uppmärksammas önskvärdheten av att de av staten understödda avdikningsföretagen

bleve av markinnehavaren fullföljda genom odling eller andra

åtgärder för markens förbättring.

De av utredningsmännen framlagda förslagen innebära i huvudsak följande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts proposition Nr 215.

I de undantagsfall, då statsbidrag och lån må beviljas trots att kostnaden

för torrläggningen överstiger båtnadsvärdet, bör den överskjutande kostnaden

få uppgå till högst 10 procent av båtnadsvärdet, och vid bedömandet

av kostnaden i jämförelse med båtnaden bör i dessa fall avdrag ej göras

för förrättningskostnader och därmed jämförliga utgifter. I den kostnad,

efter vilken statsbidrag och lån må beräknas, böra ej i något fall ingå utgifter

för hantlangning och dylikt. Statsbidraget skall minskas från hälften

till en tredjedel av kostnaden för torrläggningen. För det fall, att utförandet

av ett torrläggningsföretag visat sig draga lägre kostnad, än som beräknats

vid beviljande av statsbidrag eller lån, skall efter lantbruksstyrelsens bestämmande

en motsvarande reducering av det lämnade understödet ske.

Utredningsmännen hava i fråga örn den föreslagna minskningen av stats- Minskning av

bidragets storlek (bidragskvoten) anfört huvudsakligen följande. btatgets

Den allmänna höjning av bidragskvoten, som ägt rum under senare år,

hade säkerligen bidragit till att de restriktionsåtgärder beträffande statsunderstöden.

som vidtogos år 1926, ej fått önskad effekt, i det att bidragens

storlek lockat till utförande av jämväl ekonomiskt svaga företag. Beskures

emellertid statsbidraget till högst en tredjedel av kostnaden, torde sådana

företag hållas tillbaka, beträffande vilka markägaren måste säga sig, att

nyttan av företaget vore tämligen oviss i förhållande till den insats, som

måste göras utöver statsbidraget. Någon annan verkligt effektiv åtgärd

till förebyggande av behovet av ökade medelsanvisningar än en sänkning

av bidragskvoten stöde knappast till buds. Statsbidragen borde också, på

grund av den utveckling torrläggningsverksamheten tagit, avvägas mera

med hänsyn till den odlade än till den oodlade jorden. Kostnaden för

själva torrläggningen vore visserligen för den odlade jorden ej lägre än

för den oodlade jorden, men det för den odlade jordens försättande i tillfredsställande

skick erforderliga efterarbete! vore avsevärt mindre, än örn

torrläggningen skulle åtföljas av nyodling. I och med det bidragskvoten

minskades, skulle möjligheter till lån från statens avdikningslånefond okas,

där ej maximigränsen för låneunderstöd redan uppnåtts, och en minskning

av bidragsbeloppet skulle alltså i viss mån kunna utfyllas genom utnyttjande

av de förmånliga lånevillkor, som nämnda fond erbjöde. Utredningsmännen

hade på dessa skäl funnit det vara fullt motiverat att för hela riket föreslå

en bidragskvot av högst en tredjedel av kostnaden.

Beträffande reduceringen av statsunderstödet — såväl bidrag som lån — Reducering av

med hänsyn till torrläggningsföretagets verkliga kostnader hava utrednings- ^lånmtd

männen anslutit sig till en av lantbruksstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t hänsyn till

„ ...... deri verkliga

elen 23 april 1931 gjord framställning. kostnaden.

Lantbruksstyrelsen har i nämnda skrivelse — med hänvisning till de i

detta avseende för närvarande gällande bestämmelserna — anfört huvudsakligen

följande.

Det torde givetvis ej .sällan inträffa, att den verkliga kostnaden för ett

torrläggningsföretag korinne att understiga den i arbetsplanen beräknade

och av Kungl. Maj:t godkända kostnaden samt att företagets intressenter

sålunda kunde tillgodoräkna sig ett överskott på statsunderstödet. Under

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

tider med stabila förhållanden på arbetsmarknaden torde dock skillnaden

till intressenternas favör mellan beräknad och verklig arbetskostnad i regel

röra sig om relativt obetydliga belopp. När däremot arbetet utfördes under

en period med lägre arbetspriser än de, som vore gällande vid kostnadsförslagets

uppgörande, bleve läget ett annat. Därest nämligen arbetspriserna

sjunkit efter det statsunderstöd beviljats till ett företag, kunde det hava inträffat,

att företagets intressenter kommit i åtnjutande av ett väsentligt

högre statsunderstöd, än vad med hänsyn till deras havda utgifter för företaget

rätteligen bort tillkomma dem. De belopp, som bidragstagarna därigenom

kunnat räkna sig till godo, torde i vissa fall varit av relativt betydande

storlek. Sålunda hade till lantbruksstyrelsens kännedom kommit,

bland annat, ett dylikt fall, där det överskjutande bidragsbeloppet uppgått

ända till 36,000 kronor. Med tillämpning av de för ifrågavarande statsunderstöd

gällande villkoren hade emellertid möjlighet saknats att innehålla

sådant överskott på statsunderstödet.

Det nu omnämnda förhållandet funne lantbruksstyrelsen för sin del ägnat

att väcka allvarliga betänkligheter. För skyddande av statens intressen

syntes det sålunda vara av vikt att tillse, att statsmedel — bidrag utan

återbetalningsskyldighet såväl som lånemedel — icke toges i anspråk för

ifrågavarande ändamål i större utsträckning, än vad behovet krävde. Enligt

styrelsens förmenande torde därför åtgärder böra vidtagas för åstadkommande

i här berörda fall av bättre överensstämmelse mellan de till torrläggningsföretag

utgående statsunderstöden och de verkliga arbetskostnaderna.

I detta syfte torde vederbörande lån- eller bidragstagare böra tillförbindas

att, när så av lantbruksstyrelsen påfordrades, efter företagets

fullbordande förete behörigen verifierade räkenskaper över de med företaget

förenade utgifterna samt att vidkännas sådan minskning av till företaget

beviljade statsunderstöd, som lantbruksstyrelsen efter granskning av sagda

räkenskaper funne sig böra föreskriva.

Ett dylikt verifierande av företagets utgifter torde i regel behöva påfordras,

endast under förutsättning att arbetet utfördes under en tid med

lägre arbetspriser än dem, som vore gällande vid tidpunkten för arbetsplanens

fastställande och statsunderstödets beviljande. Huruvida denna förutsättning

förelåge, kunde i varje särskilt fall av lantbruksstyrelsen avgöras

med stöd av den kontroll över här ifrågavarande arbeten, som av styrelsen

utövades. Under tider med stabila eller stigande arbetspriser skulle däremot

någon anfordran till vederbörande att förete räkenskaperna för företaget

i allmänhet icke komma i fråga i annan mån än där —såsom redan

nu tillämpades — intressenterna gjorde framställning om anvisande av

ytterligare statsunderstöd till företaget med anledning av att arbetskostnaderna

överstigit de beräknade, eller där eljest påtaglig anledning i särskilt

fall kunde förekomma.

Ett upprepande av de olägenheter, som varit förbundna med det före år

1917 i fråga om allmänna och norrländska avdikningsanslagen för motsvarande

fall stadgade kontrollsystemet, torde kunna i stort sett undvikas,

för den händelse erforderlig kontroll över företagets verkliga kostnader ordnades

på sätt här föreslagits. Dels skulle nämligen upprättande och granskning

av räkenskapssammandrag komma i fråga endast i vissa undantagsfall,

och dels torde numera, sedan utförandet av torrläggningsföretagen, särskilt

de mera betydande, kommit att i allt större utsträckning ske under ledning

av vederbörande lantbruksingenjörer, möjligheten att införskaffa riktiga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215. H

uppgifter a de verkliga arbetskostnaderna vara större, än vad tidigare varit

fallet.

I angivna syfte nödiga bestämmelser torde böra intagas i vederbörande

författningar angående villkoren för ifrågavarande statsunderstöd ävensom i

de kontrakt angående arbetets utförande m. m., som upprättades mellan

lantbruksstyrelsen och lån- eller bidragstagarna.

Statskontoret har den 13 augusti 1931 avgivit infordrat utlåtande över

lantbruksstyrelsens förslag och därvid anfört följande.

Ur de synpunkter, statskontoret hade att företräda, vore självfallet ej

något att erinra mot att åtgärder vidtoges för minskning av statens bidrag

i de fall, då mera väsentliga besparingar kunde antagas hava uppstått. På

grund liärav och då det ville synas, som om lantbruksstyrelsens förslag

skulle innebära en lämplig medelväg mellan förut och nu gällande bestämmelser

i förevarande avseende, tillstyrkte statskontoret bifall till förslaget.

Utredningsmännen, till vilka lantbruksstyrelsens skrivelse blivit överlämnad,

hava i sitt betänkande upptagit förevarande förslag bland de av

utredningsmännen tillstyrkta åtgärderna.

Med avseende å förslaget örn skärpta villkor för beviljande av statsbidrag

och lån till torrläggningsföretag, där båtnaden ej uppväger kostnaden, hava

utredningsmännen anfört, bland annat, följande.

Från rent nationalekonomisk synpunkt torde det kunna utan vidare fastslås

som allmän regel, att kostnaden för ett torrläggningsföretag borde

minst uppvägas av båtnaden för att statsunderstöd skulle kunna lämnas.

Denna allmänna regel hade även upptagits bland de år 1926 fastställda

villkoren för statsbidrag och låu till torrläggningsföretag. Vid den allmänna

regeln hade emellertid vissa undantagsbestämmelser blivit knutna.

Utredningsmännen hade funnit de för dessa undantagsbestämmelser anförda

skälen fortfarande i stort sett äga giltighet men ansåge viss skärpning av

bestämmelsernas tillämpning önskvärd. Det i praxis tillämpade gränstalet

för den relativa kostnaden av 1.2o syntes utredningsmännen väl högt tilltaget.

Utredningsmännen föresloge, att gränstalet i stället sattes till l.io.

Det föreläge enligt utredningsmännens mening ej heller tillräckligt bärande

skäl för att i vissa av här avsedda fall frånräkna förrättningskostnader och

dylikt vid bedömandet av kostnadens och båtnadens inbördes förhållande.

Det hittills i detta hänseende tillämpningsvis lämnade medgivandet funne

utredningsmännen därför böra upphöra att gälla.

Såsom förut nämnts hava utredningsmännen tillika föreslagit, att i den

kostnad, efter vilken statsbidrag och lån må beräknas, ej i något fall böra

ingå utgifter för hantlangning och dylikt. Utredningsmännen hava härutinnan

anfört följande.

Hantlangningskostnader hade hittills kunnat inräknas i de kostnader, för

vilka statsbidrag och lån kunde beräknas. Det hade emellertid visat sig

möta svårighet att vid torrläggningsärendenas handläggning i lantbruksstyrelsen

åstadkomma en effektiv kontroll av dylika utgiftsposter. Dessa

kostnader syntes i övrigt vara av sådan speciell natur, att de icke lämpligen

borde till någon del täckas av statsmedel. Då fråga örn statsunderstöd ut
-

Förhållandet

mellan kostnad

och båtnad.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition Nr 215.

över den i författningarna medgivna dragits under riksdagens provning,

hade vederbörande intressenter också i allmänhet ansetts själva böra bestrida

kostnaderna för erforderlig hantlangning och därtill hörande material. Utredningsmännen

ansåge av dessa skäl, att kostnad för hantlangning och

därtill hörande material ej borde inräknas i den kostnad för torrläggningsföretaget,

efter vilken statsbidrag och lån beräknades. Någon ändring i de

fastställda villkoren för statsbidrag och lån torde emellertid ej härför erfordras.

Utöver vad som framgår av det nu anförda hava utredningsmännen föreslagit

vissa smärre jämkningar i de gällande författningarna angående

ifrågavarande statsunderstöd.''

Åtgärder till Under utredningsarbetet hava utredningsmännen även, pä sätt jag förut

flutZtnyt™ antytt> under övervägande frågan örn möjligheten av att genom änd
jande

av torr- ring av villkoren för statsunderstöden till torrläggningsverksamheten bela'',

å '',ord'' främja, att torrläggningsföretagen fullföljdes genom odling eller andra åtgärder

för markens förbättring. Utredningsmännen hava därvid kommit

till det resultat, att de för understödjande av torrläggningsföretag avsedda

statsmedlen icke borde till någon del användas för sådant ändamål.

Särskilt ytt- En av utredningsmännen, herr Olsson, har i ett vid betänkandet fogat

Ztav utred- särskilt yttrande förklarat sig allenast under vissa förutsättningar kunna

nvegsmannen biträda förslaget örn statsbidragets minskning frän hälften till en tredjedel av

kostnaden för torrläggningsföretaget. Dessa förutsättningar innebära, att

bidragskvoten visserligen skulle bestämmas till en tredjedel av kostnaden,

men att möjlighet samtidigt skulle beredas markägare, som verkställde

följdarbeten, att genom tilläggsbidrag i förhållande till torrläggningsarbetenas

omfattning få bidragskvoten höjd intill hälften av kostnaden.

Handhavandet av denna supplerande understödsverksamhet borde anförtros

åt hushållningssällskapen. Skulle emellertid någon organisation i enlighet

med vad nu angivits anses icke kunna eller böra organiseras, borde den

nuvarande bidragskvoten bibehållas.

Lantbruks- Lantbruksstyrelsen har i den 7 mars 1932 avgivet yttrande över utred~ty/andZövef*''

ningsmännens förslag anfört i huvudsak följande.

männen^för ^en ’ ekonomiskt avseende ojämförligt viktigaste punkten i utrednings
m

ns;Zg. ''°r männens förslag vore tvivelsutan den ifrågasatta sänkningen av bidragskvoten

för statsbidraget till torrläggningsföretag, vilken innebure en minskning

av statsbidraget i förekommande fall med en tredjedel. Även i andra

avseenden innebure förslaget vissa begränsningar i fråga örn rätten att

erhålla och tillgodonjuta statsunderstöd för torrläggning av mark. Vad

utredningsmännen sålunda föreslagit föranledde ej någon erinran från lantbruksstyrelsen,

så mycket mindre som förslaget i väsentliga delar överensstämde

med av lantbruksstyrelsen tidigare avgivna förslag. En ledande

princip för statens understödjande av torrläggningsverksamheten syntes böra

vara, att statens bidrag icke utmättes frikostigare än vad som kunde vara

erforderligt för vinnande av det med understöden avsedda syftet, som måste

vara att i önskvärd omfattning åstadkomma en ur ekonomisk synpunkt

sund torrläggningsverksamhet. Utredningsmännens förslag lämnade enligt

lantbruksstyrelsen mening, trots att detsamma innebure väsentliga beskär
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

ningar i nu utgående understöd, tillräcklig garanti för vinnande av detta

syfte. Det syntes dock lantbruksstyrelsen vara i någon mån tvivelaktigt,

om vid förslagets genomförande de nya grunderna borde tillämpas på sådana

företag, vilkas planläggning påbörjats och för vilka kostnader nedlagts redan

vid ändringarnas ikraftträdande.

De förslag till ändringar i gällande villkor för statsbidrag från statens nepartementsavdikningsanslag

och lån från statens avdikningslånefond, som framlagts eUftn.,

av de tillkallade utredningsmännen, åsyfta ej någon genomgripande omläggning

av statens understödsverksamhet. Den största räckvidden torde

den av utredningsmännen ifrågasatta nedsättningen av bidragskvoten för

statsbidrag från hälften till en tredjedel av kostnaden för företaget äga.

Av större betydelse äro i övrigt endast de föreslagna modifikationerna i

tillämpningen av bestämmelserna angående beviljande av statsbidrag och

lån till företag, där kostnaden för torrläggningen ej uppväger båtnaden,

samt det av utredningsmännen från lantbruksstyrelsens skrivelse den 23

april 1933 upptagna förslaget örn minskning av statsbidrag och lån för det

fall, att torrläggningsföretaget visat sig draga lägre kostnad än som beräknats

vid statsunderstödets beviljande. De av utredningsmännen i övriga

delar framställda ändringsförslagen beröra vissa detaljer i understödsverksamheten.

För den föreslagna nedsättningen av den fastställda högsta bidragskvoten

för statsbidraget kunna givetvis vissa skäl anföras. Utredningsmännen

hava särskilt hänvisat till att någon annan effektiv åtgärd till förebyggande

av behovet av ökade medelsanvisningar till statens avdikningsanslag

knappast stöde till buds. Minskningen av statsbidragets storlek har av utredningsmännen

även motiverats därmed, att statsbidraget, sedan torrläggningsverksamheten

kommit att övervägande avse odlad jord, borde avvägas

mera med hänsyn till dylik jord än till den ouppodlade jorden samt att

en bidragskvot av en tredjedel för torrläggningsföretag avseende odlad jord

syntes utredningsmännen vara tillfyllest. Vid bedömandet av förslaget borde

enligt utredningsmännens mening också beaktas, att i och med nedsättningen

av bidragskvoten möjligheten till lån från statens avdikningslånefond ökades

samt att en minskning av bidragsbeloppet därför i viss mån skulle kunna utfyllas

genom utnyttjande av de förmånliga villkor, som denna fond erbjöde.

Lämpligheten av att vidtaga en sänkning av den fastställda högsta bidragskvoten

för statsbidraget synes mig trots detta kunna sättas i fråga. Såsom

framgår av den förut lämnade redogörelsen för utredningsmännens betänkande,

har också en av utredningsmännen förklarat sig endast under vissa

förutsättningar kunna biträda förslaget örn sänkningen. Mot förslaget talar,

bland annat, att statsmakterna så sent som år 1929 beslutat höja bidragskvoten

för torrläggningsföretag, som avse odlad jord, frän en tredjedel till

hälften av kostnaden för företaget. Deu föreslagna allmänna nedsättningen

i bidragskvoten måste också uppenbarligen för de bidragstagande jordbru
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

karna medföra en så väsentlig försämring i bidrags villkoren, att jag icke

ansett mig beredd att nu medverka till förslagets genomförande. Det torde

för övrigt i detta sammanhang böra erinras, att då bidragskvoten för närvarande

är fastställd till högst hälften av kostnaden, Kungl. Maj:t är oförhindrad

att, därest så av statsfinansiella skäl eller på grund av anhopning

av ansökningar eller eljest finnes påkallat, bevilja lägre statsbidrag än som

svarar mot halva kostnaden.

Utredningsmännens förslag beträffande tillämpningen av bestämmelserna

angående beviljande av statsbidrag och lån för de fall, där kostnaden för

torrläggningen ej uppväger båtnadsvärdet, synes mig däremot böra vinna

beaktande. Förslaget innebär, att statsunderstöd i angivna fall skall beviljas

endast för den händelse, kostnaden motsvarar högst 110 procent av båtnadsvärdet,

samt att vid prövningen inom lantbruksstyrelsen av frågan örn kostnadens

och båtnadens inbördes förhållande ej, såsom för närvarande, må

bortses från förrättningskostnader och andra därmed jämförliga, själva torrläggningsarbetet

icke direkt vidkommande kostnader. För genomförande

av detta förslag erfordras emellertid ej någon ändring i de gällande författningsbestämmelserna.

Det av lantbruksstyrelsen framlagda, av statskontoret tillstyrkta och av

utredningsmännen förordade förslaget örn begränsning i vissa fall av till

torrläggningsföretag utgående statsunderstöd — såväl bidrag som lån —

med hänsyn till företagets verkliga kostnader finner jag mig böra biträda.

För förslagets genomförande erfordras riksdagens medverkan. Därest riksdagen

biträder förslaget, torde det få ankomma på Kungl. Majit att vidtaga

härav påkallad ändring i gällande kungörelser i ämnet. I dessa kungörelser

torde därvid böra införas en bestämmelse av huvudsaklig innebörd, att,

därest enligt behörigen verifierade räkenskaper, vilka bidragstagaren respektive

låntagaren skall vara skyldig att på anfordran av lantbruksstyrelsen

förete, verkliga kostnaden för torrläggningsarbetets utförande befinnes understiga

den vederbörligen godkända kostnaden för samma arbete, statsbidraget

respektive lånet må efter lantbruksstyrelsens bestämmande i motsvarande

grad minskas.

De av utredningsmännen framställda ändringsförslagen i avseende å vissa

detaljer i understödsverksamheten synas mig ej böra nu upptagas till genomförande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

15

II. Anslagsbehovet för statens avdikningsanslag.

Lantbruksstyrelsen Ilar i skrivelse den 31 augusti 1931 gjort framställning

om bidragsbeloppet och medelsanvisningen för budgetåret 1932/1933

till statens avdikningsanslag. Av lantbruksstyrelsens skrivelse inhämtas i

huvudsak följande.

Beträffande tilldelningen av statsbidrag under innevarande

och nästpåföljande budgetår anför styrelsen till en början, att vid ingången

av budgetåret 1931/1932 innelåge hos lantbruksstyrelsen ansökningar

om statsbidrag från statens avdikningsanslag till ett bidragsbelopp av omkring

4,200,000 kronor. Anhopningen hos styrelsen av ansökningar om

statsbidrag hade i jämförelse med tidigare år stegrats högst avsevärt, så
-

som franninge av följande:

Ingången av

[ budgetåret

Antal an- sökningar

Beräknat

bidragsbelopp

kronor

1926/1927 ..................................................

.................... 351

1,400,000

1927/1928 ....................................................

.................... 444

1,600,000

1928/1929 ....................................................

.................... 317

1,200,000

1929/1930 ....................................................

.................... 378

1,700,000

1930/1931 ....................................................

.................... 650

3,100,000

1931/1932 ....................................................

.................... 883

4,200,000.

Under budgetåret 1931/1932 förväntades ansökningar om statsbidrag inkomma

till ett sammanlagt belopp av omkring 4,300,000 kronor eller i ungefär

samma omfattning som under det sistförflutna budgetåret, då ansökningarna

representerade ett bidragsbelopp av omkring 4,350,000 kronor.

För tillgodoseende under innevarande budgetår av inkomna och under

året motsedda ansökningar skulle sålunda erfordras i runt tal (4,200,000

+ 4,300,000 =) 8,500,000 kronor. Då emellertid den för sagda budgetår

medgivna bidragstilldelningen utgjorde 3,300,000 kronor, beräknades ansökningar

till ett belopp av omkring 5,200,000 kronor bliva överförda till

budgetåret 1932/1933.

Denna betydande balans hade uppkommit därigenom, att bidragstilldelningen

sedan ett flertal år tillbaka icke kunnat hålla jämna steg med den

hastiga takt, vari utdikningsverksamlieten inom landet gått framåt, särskilt

på det senaste årtiondet. Till icke ringa del torde denna starka ökning

i sagda verksamhet få tillskrivas de relativt gynnsamma villkor, som

sedan några år tillämpades för dess understödjande med statsmedel. I

huvudsak torde likväl det ökade dikningsintresset få betraktas som ett utslag

av den hos jordbrukarna alltmera spridda övertygelsen om nödvändigheten

av lämplig torrläggning av jorden för att rationell jordbruksdrift

numera överhuvud skulle vara möjlig. I varje fall kunde den nu

konstaterade massan hopningen av ansökningar om statsbidrag förväntas

bliva ännu större under instundande budgetår, varunder nya ansökningar

beräknades inkomma till ett belopp av ytterligare omkring 4,300,000 kronor.

Tillgodoseende av samtliga under budgetåret 1932/1933 föreliggande

ansökningar skulle sålunda kräva tilldelning av statsbidrag med (5,200,000

+ 4.300,000 =) 9.500.000 kronor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

Uppenbart vore, att med hänsyn till torrläggningsverksamhetens stora

betydelse för landets jordbruk och de avsevärda kapitalutlägg, som för

den enskilde jordägaren vore förbundna med dessa arbeten, ifrågavarande

verksamhet allt fortfarande vore i behov av statsmakternas stöd.

Möjligen kunde en viss betänksamhet göra sig gällande örn lämpligheten

av att under rådande ekonomiska förhållanden på jordbrukets område

från statens sida animera till vidtagande av i och för sig kostsamma

åtgärder, vilka ledde till en ökad och åtminstone för tillfället föga

räntabel produktion. Med avseende härå finge emellertid framhållas, att.

örn man bortsåge från de norrländska utdikningarna, vilka ju jämväl

tjänade rent sociala syften, torrläggningsföretagen numera i regel avsåge

ett från ekonomisk synpunkt bättre utnyttjande av den redan odlade

jorden och endast i undantagsfall hade till ändamål en utökning av

dennas areal. Betydelsen för jordbruket att genom bättre torrläggning

av den odlade jorden, bland annat, nedbringa brukningskostnaderna och

sålunda öka möjligheterna för en mera ekonomisk jordbruksdrift läge

icke minst i depressionstider i öppen dag.

De anförda siffrorna visade, att till förhindrande av allvarlig stagnation

i utdikningsverksamheten och massanhopning i lantbruksstyrelsen

av ansökningar om statsbidrag en kraftigt ökad medelsanvisning vöre

önskvärd. Vad beträffade statsbidraget borde från denna synpunkt bidragstilldelningen

under budgetåret 1932/1933 kunna tillgodose dels den

vid budgetårets ingång förefintliga balansen och dels åtminstone en fjärdedel

av de under året inkommande ansökningarna, d. v. s.

en ökning med 3,000,000 kronor av den för budgetåret 1931/1932 medgivna

bidragstilldelningen. Under rådande statsfinansiella läge ansåge sig lantbruksstyrelsen

likväl icke kunna ifrågasätta en så betydande ökning. Styrelsen

funne sig därför nödsakad att, örn också med tvekan i betraktande

av därmed förknippade konsekvenser för utdikningsverksamheten i landet,

för närvarande bortse från önskvärdheten av att minska balansen

av inneliggande ansökningar örn statsbidrag. För budgetåret 1932/1933

finge styrelsen sålunda förorda tilldelning av statsbidrag i endast så

stor utsträckning, som motsvarade det löpande årsbehovet, eller med

4.300.000 kronor.

Lantbruksstyrelsen övergår härefter till frågan örn ansia g sbeloppet.

Styrelsen beräknar utbetalningarna under innevarande budgetår

till 4,000,000 kronor. Under erinran att för ändamålet för sagda budgetår

anvisats ett förslagsanslag av 3,800,000 kronor, har styrelsen förmenat,

att utbetalningar å tillhopa 200,000 kronor måste anstå till budgetåret

1932/1933. Då styrelsen därjämte uppskattat utbetalningarna i övrigt

under budgetåret 1932/1933 till omkring 3,800,000 kronor, skulle enligt styrelsens

mening det sammanlagda belopp, som under sistnämnda budgetår

borde finnas tillgängligt för utbetalningar, uppgå till (200,000 +

3.800.000 =) 4,000,000 kronor.

Lantbruksstyrelsen har på grund av vad sålunda anförts hemställt, att

Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för att dels Kungl. Majit må bliva i

tillfälle att till understödjande av sådana torrläggningsföretag, vilka avse

höjandet av alstringsförmågan hos mark med hänsyn till dess utnyttjande

såsom åker eller ständig slåtter- och betesvall. under budgetåret 1932/1933

4,300,000

5,200,000 +

omkring 6,300,000 kronor, vilket skulle innebära

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition Nr 215.

17

bevilja statsbidrag från statens avdikningsanslag med tillhopa 4,300,001)

kronor, dels ock så stort belopp tillföres anslaget, att under nämnda tid

medel må finnas tillgängliga för utbetalning från anslaget av sammanlagt

4.000. 000 kronor.

Statskontoret har i den 8 september 1931 avgivet utlåtande erinrat örn

de skäl, som i propositionen nr 43 till 1931 års riksdag anfördes för en

begränsning av bidragsbeloppet för budgetåret 1931/1932 till högst 3,300,000

kronor och anslagets uppförande såsom förslagsanslag till belopp av 3,800,000

kronor. Statskontoret har funnit anledning alltjämt föreligga att iakttaga

en dylik begränsning av bidragsbeviljandet och medelsförsörjningen samt

förklarat sig hålla före, att hos riksdagen borde för budgetåret 1932/1933

utverkas enahanda medgivande och medelsanvisning, som lämnats för nu

löpande budgetår.

Det belopp, intill vilket statsbidrag från statens avdikningsanslag får

beviljas, är för innevarande budgetår bestämt till 3,300,000 kronor och

föreslås av lantbruksstyrelsen för budgetåret 1932/1933 höjt till 4,300,000

kronor. Ehuru styrelsen anfört ganska starka skäl för höjningen, bland

annat den förefintliga stora balansen av ansökningar, anser jag mig dock

i anslutning till den av mig i fjol intagna ståndpunkten, att viss försiktighet

bör iakttagas i avseende å hithörande verksamhets utveckling, samt

med hänsyn till det statsfinansiella läget icke kunna förorda högre sammanlagt

bidragsbelopp för budgetåret 1932/1933 än 3,000,000 kronor.

För tillgodoseende av utbetalningar från statens avdikningsanslag är för

innevarande budgetår uppfört ett extra förslagsanslag av 3,800,000 kronor.

Anslagsbeloppets storlek bestämdes med hänsyn bland annat därtill, att vid

ingången av budgetåret 1931/1932 förefänns ett belopp av omkring 500,000

kronor, som i brist på medel ej kunnat utbetalas. Enär anslaget för innevarande

budgetår uppförts såsom förslagsanslag, torde brist på medel i

anslaget icke behöva föranleda uppskjutande av utbetalningar från innevarande

till nästkommande budgetår. Med hänsyn härtill samt till det

förhållandet, att det högsta sammanlagda bidragsbeloppet för nästa budgetår

av mig nyss föreslagits till 3,000,000 kronor, torde förevarande förslagsanslag

för budgetåret 1932/1933 böra uppföras med sagda belopp eller

3.000. 000 kronor.

lil. Anslagsbehovet för statens avdikningslänelbud.

Lantbruksstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1931 gjort framställning

örn beredande av medel för budgetåret 1932/1933 för fortsatt utlåning

från statens avdikningslånefond. I skrivelsen har anförts i huvudsak följande.

Vad först anginge utlåningsbeloppet hade enligt till lantbruksstyrelsen

inkomna meddelanden Kungl. Majit under budgetåret 1930/1931

beviljat lån från fonden till 425 företag med sammanlagt 2,890,910 kronor.

Bihang lill riksdagens protokoll 10.11!. 1 sami. 1S2 höft (Nr 215.) ''1

Departements
chefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

Av det för sagda budgetår tillgängliga beloppet, 3,000,000 kronor, hade sa

lunda omkring 100,000 kronor icke blivit tågna i anspråk, vilket förhållan

de berodde därpå, att till ifrågavarande torrläggningsföretag sökts såväl

lån som statsbidrag från statens avdikningsanslag och att det för budget

året disponibla anslaget blivit i sin helhet utnyttjat tidigare än lånet.

Under budgetåret 1930/1931 eller tidigare hade styrelsen tillstyrkt lån till

4 företag med sammanlagt 2.9,520 kronor, vilket belopp ännu icke blivit av

Kungl. Majit beviljat. Därjämte funnes vid ingången av innevarande

budgetår hes styrelsen inneliggande ansökningar örn lån från statens

avdikningslånefond till ett belopp av omkring 2,500,000 kronor. Anhopningen

hos styrelsen av ansökningar örn lån hade i jämförelse med tidigare

år avsevärt stegrats såsom franninge av följande uppställning:

Infången av

budgetåret

Antal ansökningar
-

lie räknat

lånebelopp

kronor

1926/1927 .......................................... 181 1,800,000

1927/1928 .......................................... 189 1,400,000

1928/1929 .......................................... 141 1,200,000

1929/1930 .......................................... 225 1,400,000

1930/1931 .......................................... 342 1,800,000

1931/1932 .......................................... 394 2,500,000.

Utöver sålunda redan föreliggande ansökningar kunde vidare med led

ning av erfarenheterna från de närmast föregående åren beräknas, att

under budgetåret 1931/1932 ansökningar örn lån torde inkomma till ett

sammanlagt belopp av omkring 3,200,000 kronor.

För tillgodoseende under innevarande budgetår av samtliga inkomna

och under budgetåret motsedda ansökningar skulle alltså erfordras

(29,520 + 2,500,000 + 3,200,000 =) 5,729,520 kronor eller i runt tal 5,700,000

kronor. Då emellertid det för sagda budgetår medgivna utlåningsbeloppet

utgjorde endast 3,000,000 kronor, beräknades ansökningar örn lån från fon

den, motsvarande ett sammanlagt belopp av omkring 2,700,000 kronor,

bliva överförda till budgetåret 1932/1933. Denna balans kunde i övrigt

förväntas bliva ytterligare ökad till följd av den för innevarande budgetår

vidtagna sänkningen av statsbidraget från statens avdikningsanslag

till 3,300.000 kronor från det för budgetåret 1930/1931 anvisade beloppet,

4,000,000 kronor. För tillgodoseende av, förutom de företag till vilka

såväl lån som anslag foges i anspråk, jämväl sådana företrädesvis norr

ländska torrläggningsföretag, vilka enbart anlitade anslaget, borde näm

ligen detta senare vara omkring 30 procent större än lånet. Förenämnda

sänkning av anslaget, varigenom detta senare kommit att med endast 10

procent överstiga lånet, kunde sålunda förväntas på sådant sätt gå ut

över de företag, till vilka sökts såväl lån som anslag, att omkring 600,000

kronor av de för budgetåret 1931/1932 disponibla lånemedlen icke kunde

tågås i anspråk. Till budgetåret 1932/1933 balanserade ansökningar örn

lån komme därigenom att ökas från förenämnda 2,700,000 kronor till omkring

3,300,000 kronor.

Under budgetåret 1932/1933 beräknades vidare ansökningar örn lån in

komma i lika stor utsträckning som under budgetåret 1931/1932 eller till

ett sammanlagt belopp av 3,200,000 kronor. Tillgodoseende av samtliga

under budgetåret 1932/1933 föreliggande ansökningar skulle sålunda kräva

en utlåning av (3,300,000 ~j- 3,200,000 ~) 6,500,000 kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

Såsom framginge av här anförda siffror hade under de senaste åren

arbetet pä jordens torrläggning fått en oerhört stegrad omfattning. Detta

förhållande belystes med ytterligare skärpa av den i jämförelse med ansökningarna

örn lån ännu starkare ökningen av till lantbruksstyrelsen

inkomna ansökningar örn statsbidrag från statens avdikningsanslag till

utförande av torrläggningsföretag, i vilket sistnämnda avseende styrelsen

hänvisade till vad därom anförts i samband med äskande av medel

till nämnda anslag.

Uppenbart vore, att med hänsyn till torrläggningsverksamhetens stora

betydelse för landets jordbruk och de avsevärda kapitalutlägg, som folden

enskilda jordägaren vore förbundna med dessa arbeten, ifrågavaran

de verksamhet allt fortfarande vore i behov av statsmakternas stöd. Till

förhindrande av en allvarlig stagnation i sagda verksamhet och en betänklig

massanhopning i lantbruksstyrelsen av ansökningar örn statsunderstöd

vore en kraftigt ökad medelsanvisning för ändamålet önskvärd.

Vad beträffade lån borde från denna synpunkt utlåningen under budgetåret

1932/1933 kunna tillgodose dels den vid budgetårets ingång förefintliga

balansen a 3,300,000 kronor oell dels en fjärdedel av de under året

inkommande ansökningarna å 3,200,000 kronor. Sammanlagt borde sålunda

utlåningen få utgöra/3,300,000 -j- =j 4,100,000 kronor, vil
ket

skulle innebära en ökning med 1,100,000 kronor av den för budgetåret

1931/1932 medgivna utlåningen, 3,000,000 kronor. Under nu rådande statsfinansiella

läge ansåge sig lantbruksstyrelsen emellertid icke kunna ifrågasätta

en så betydande ökning. Styrelsen funne sig därför nödsakad

att, örn också med tvekan i betraktande av därmed förknippade konsekvenser

för utdikningsverksamheten i landet, för närvarande bortse från

önskvärdheten av att minska balansen av inneliggande ansökningar örn

lån. För budgetåret 1932/1933 finge styrelsen sålunda förorda endast så

stor utlåning, som motsvarade det löpande årsbehovet, eller med 3,200,000

kronor.

Vidkommande kapitalökningen till fonden torde de utbetalningar

av lån från fonden, som kunde komma att påfordras under budgetåret

1932/1933, böra beräknas till ett belopp av omkring 3,200,000

kronor. Enligt från statskontoret meddelade uppgifter örn fondens ställ

liing torde för utbetalning av nämnda belopp nytt kapital böra tillföras

fonden. Detta kapitaltillskott syntes böra beräknas till omkring 1,700,000

kronor.

Lantbruksstyrelsen har på grund av vad sålunda anförts hemställt, att

Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder dels för att till understödjande av

sådana torrläggningsföretag, vilka avse höjandet av alstringsförmågan hos

mark med hänsyn till dess utnyttjande såsom åker eller ständig slåtteröd]

betesvall, lån från statens avdikningslånefond må under budgetåret

1932/1933 kunna beviljas till sammanlagt 3,200,000 kronor, dels och för

att kapital må tillföras fonden i sådan omfattning att under samma budgetår

3,200,000 kronor må finnas tillgängliga för utbetalning av beviljade lån.

Statskontoret har i den 22 september 1931 avgivet utlåtande anfört följande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21b.

L'' tpär terne littchefen.

För utlämnande av lån ur statens avdikningslånefond

förefunnes den 30 juni 1931 disponibla tillgångar å tillköpa

.................................................... kronor 700,000.

Då för budgetåret 1931/1932 anvisats

ett kapitalökningsanslag å ............ kronor 2,000,000

samt i amorteringar å äldre lån under

samma budgetår beräknades inflyta---- » 1,000,000 » 3,000,000,

komme således för mötande av utlåning under budgetgetåret

att finnas disponibla medel å tillhopa .......... » 3,700,000.

Som denna utlåning av lantbruksstyrelsen tidigare beräknas

till ............................................. » 3,200,000,

skulle alltså den 30 juni 1932 å fonden redovisas ett kapitalöverskott

å ..........................................

Under budgetåret 1932/1933 beräknade

lantbruksstyrelsen en utlåning av .... kronor 3,200,000

Amorteringarna å äldre lån under

sistnämnda budgetår torde komma att

uppgå till .............................. > 1,100,000 »

Det kapitalökningsanslag, som skulle erfordras för

budgetåret 1932/1933, utgjorde sålunda ..................

300,000.

2,100,000.

1,600,000.

I förestående kalkyl hade förutsatts, att lån från fonden i enlighet

med lantbruksstyrelsen beräkningar komme att under vartdera budgetåret

utbetalas med 3,200,000 kronor. Lantbruksstyrelsen hade emellertid

upplyst, att den inskränkning av Kungl. Maj:ts rätt att bevilja bidrag

från statens avdikningsanslag till 3,300,000 kronor, som vidtagits för bud

getåret 1931/1932, kunde förväntas på sådant sätt gå ut över de företag,

till vilka sökts såväl lån som anslag, att omkring 600,000 kronor av de

för budgetåret 1931/1932 disponibla lånemedlen icke kunde tagas i anspråk.

Med hänsyn härtill och då lån från fonden under budgetåren

1926/1931 beviljats med i runda tal endast respektive 2,650,000, 2,935,000,

2,730000, 3,000,000 och 2,890.000 kronor, torde kunna antagas, att utlåningen

under budgetåren 1931/1932 och 1932/1933 komme att understiga

den av lantbruksstyrelsen beräknade. Under sådana förhållanden ville

statskontoret ifrågasätta, huruvida icke det enligt kalkylen för budgetåret

1932/1933 erforderliga kapitalökningsanslaget å 1,600,000 kronor

skulle kunna något nedsättas, förslagsvis med 300,000 kronor till 1,300,000

kronor.

Beträffande lantbruksstyrelsens förslag att höja det belopp, intill vilket

Kungl. Majit skulle äga bevilja lån, till 3,200,000 kronor, funne statskontoret,

med hänsyn till nu rådande ekonomiska förhållanden och då

för övrigt den av Kungl. Majit medgivna rätten i förevarande avseende

icke hittills i full utsträckning utnyttjats, tveksamt, huruvida en dylik

förhöjning för närvarande borde äga rum.

Vad angår frågan örn storleken av det sammanlagda belopp, intill vilket

lån under instundande budgetår må av Kungl. Majit beviljas från statens

avdikningslånefond, har lantbruksstyrelsen därutinnan föreslagit 3,200,000

kronor eller 200,000 kronor högre belopp än som fastställts för ett vart

av de senaste fem budgetåren. Statskontoret har funnit det tveksamt.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215. 21

huruvida dea sålunda föreslagna förhöjningen borde äga rum. För egen

<lel tillstyrker jag, att utlåningsbeloppet för nästkommande budgetår bestämmes

till 2,900,000 kronor, motsvarande det sammanlagda belopp, som

blivit under budgetåret 1930/1931 beviljat i lån.

För tillgodoseende av behovet av kapitalökning torde i överensstämmelse

med statskontorets beräkning ett belopp av 1.300,000 kronor böra

upptagas för ändamålet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

1) dels godkänna den av mig tillstyrkta ändringen rörande villkoren för

erhållande av statsbidrag från statens avdikningsanslag;

dels medgiva, att Kungl. Majit må under budgetåret 1932/1933 bevilja

statsbidrag från statens avdikningsanslag å tillhopa högst 3,000,000 kronor;

dels och anvisa för budgetåret 1932/1933 under nionde huvudtiteln och

benämningen statens avdikningsanslag ett extra förslagsanslag av 3,000,000

kronor; samt

2) dels godkänna den av mig tillstyrkta ändringen rörande villkoren för

lån från statens avdikningslånefond;

dels medgiva, att Kungl. Majit må under budgetåret 1932/1933 från statens

avdikningslånefond bevilja lån å tillhopa högst 2,900,000 kronor;

dels ock såsom kapitalökning för sagda fond för budgetåret 1932/1933

under utgifter för kapitalökning och under rubriken »Statens utlåningsfonder»

anvisa ett reservationsanslag av 1,300,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

lii hany till riksdagens protokoll 1.9.??.

/ sami 182 haft- (Nr 215.1

Departement

-chefen-*

hemställan.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:380 Skrivelse till Konungen angående reglering av utgifterna för kapitalökning för budgetåret 1932/1933 i vad angår jordbruksar etiden. s. 4 i texten
  2. Rskr. 1932:332 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående statens av dikning sanslag och statens av dikning släne/ond. s. 1 i texten