Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag örn ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 m. m

1932-02-15 · 284 sidor, varav 252 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 252 av 284 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:220, Med förslag till lag örn ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

1

Nr 220.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag örn ändring

i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september

1928 m. m.: given Stockholms slott den 16 mars 1932.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för denna dag vill Kungl. Man:t härmed föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

dels lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370),

dels förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den

28 september 1928 (nr 379),

dels ock förordning med instruktion för värdering av skogsmark och

växande skog vid taxering av fastighet.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Felix Hamrin.

Hiliana lill riksdagens protokoll 193?

I stind. ISO haft

/.Yr MO.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Förslag

till

lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att kommunalskattelagen den 28 september 1928

samt anvisningarna till samma lag skola i nedan angivna delar hava följande

ändrade lydelse ävensom att till anvisningarna till 10 § i samma

lag skall fogas en ny punkt betecknad 6 av nedan angivna lydelse:

2 $.

Allmän kommunalskatt är dels fastighetsskatt, dels kommunal inkomstskatt.

Såsom underlag för fastighetsskatt påföras skattskyldig:

för jordbruksfastighet: fem skatteören för varje etthundra kronor av

fastighetens jordbruksvärde, fem skatteören för varje etthundra kronor

av fastighetens tomt- och industrivärde samt fyra skatteören för varje

etthundra kronor av fastighetens skogs värde;

för annan---fastighetens taxeringsvärde.

Såsom underlag —■;--beskattningsbar inkomst.

Etthundra skatteören bilda en skattekrona.

9 $.

Taxeringsvärde skall, där ej annat följer av vad nedan stadgas, åsättas

till, det belopp, som prövas utgöra taxeringsenhetens värde efter ortens

pris (allmänna saluvärdet).

Område, som utgöres av skogsmark och växande skog, skall upptagas

till det värde, det kan anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet

skogsbruk. Kan området eller del därav anses betinga ett högre allmänt

saluvärde vid utnyttjande till tomtmark eller till industriellt eller likartat

ändamål än vid användning för skogsbruk, skall dock området eller

delen upptagas till allmänna saluvärdet.

Frälseränta uppskattas till tjugu gånger det belopp, varmed räntan

beräknas utgå.

(Se vidare anvisningarna.)

12 §.

2 mom. Nya taxeringsvärden skola åsättas i stället för de vid den allmänna

fastighetstaxeringen bestämda, därest under löpande taxeringsperiod
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

sådant förhållande inträffat, att taxeringsenhet hör uppdelas i flera

taxeringsenheter eller flera taxeringsenheter böra sammanslås till en,

eller ändring i fastighets beskattningsnatur inträtt,

eller fastighet, som förut varit undantagen från skatteplikt, blivit skattepliktig,

eller fastighets värde genom eldsvåda, vattenflöde eller annan dylik

anledning eller genom nedrivning av byggnad eller skogsavverkning så

minskats, att förändringen föranleder en minskning av taxeringsvärdet

med minst en femtedel,

■ eller fortsatt bebyggelse skett å fastighet, som vid den tidpunkt, näst

föregående taxering avsett, ej varit färdigbyggd,

eller fastighets värde eljest genom ny-, till- eller ombyggnad så förhöjts,

att därav föranledes en ökning av taxeringsvärdet med minst en femtedel.

Taxering, som i detta mom. avses, skall, med iakttagande av de ändringar

i avseende å fastigheten, som ägt rum sedan den tidpunkt, det senast

åsätta taxeringsvärdet avsett, ske efter det allmänna prisläge och de

uppskattningsgrunder i övrigt, som tillämpats vid den närmast föregående

allmänna fastighetstaxeringen. Föranledes taxeringen därav, att fastighet,

som förut varit undantagen från skatteplikt, blivit skattepliktig,

skall fullständig ny värdering av fastigheten ske med hänsyn till berörda

prisläge. i :

32 %.

2 mom. Har livränta utgått —--intäkt räknas:

a) örn livräntan utgått på grund av pupillförsäkring, för vilken avgifter

erlagts på grund av tjänst eller vilken tagits annorledes än mot engångspremie,

försåvitt livräntetagaren under beskattningsåret fyllt högst 21 år:

livräntans hela belopp med avdrag av 600 kronor;

b) örn livräntan---hela belopp;

c) om livräntan eljest utgått på grund av pensionsförsäkring annorledes

än mot engångspremie:

livräntans hela belopp; samt

d) örn livräntan---försäkringsavtalets ingående.

Allmänna pensionsförsäkringen anses ej innefatta försäkring mot engångspremie.

45 $.

Genom fastighetsskatten skall inkomsten från fastighet anses vara beskattad

till ett belopp motsvarande, i fråga örn jordbruksfastighet, 5 procent

av jordbruksvärdet och tomt- och industrivärdet samt 4 procent av

pkogsvärdet och, i fråga örn annan fastighet, 5 procent av taxeringsvärdet.

Vid beräkning---fastighetsskatt beskattats.

Rätt till---lägenheten belöper.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Har fastighet---- ägt fastigheten.

Avdraget skall —--gällande taxeringsvärdet.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

2 morn. I hemortskommunen---njuta avdrag:

1) för periodiskt---eller uppfostran;

2) för avgift till allmänna pensionsförsäkringen samt övrig pensionsförsäkring,

som ej avses i 33 §, därest avgiften erlagts för den skattskyldige

själv eller, i förekommande fall, för hans make eller hans omyndiga barn,

dock ej örn avgiften erlagts till ränte- och kapitalförsäkringsanstalt eller

på grund av försäkring mot engångspremie; samt

3) för premier---även för sin make och sina omyndiga barn be
talt

för — — — här ovan.

Därest skattskyldig--- ■— nämnda tid.

Avdrag, som--- -— sålunda uppburits.

50 §.

2 mom. För fysisk person —--överskjuter ortsavdraget.

Återstår efter tillämpning av föregående stycke för skattskyldig, vil

kens hemortskommun tillhör ortsgrupp I eller II och ej utgör stad, av

den taxerade inkomsten högst 500 kronor, skall denna ytterligare minskas

med 20 kronor.

Finnes skattskyldigs — --- 700 kronor.

Vad härefter---beskattningsbar inkomst.

Anvisningar

till 8 §.

2. Emellertid måste---äga rum.

I sådant--— utgör taxeringsenhet.

Detsamma gäller, örn del av fastighet upplåtits till annan för självständigt,

mera stadigvarande nyttjande. I enlighet härmed bör exempelvis

torp, även torp för skogsarbetare o. dyl., därå jordbruket av torpinnehavaren

bedrives som självständig näring och väsentligen med egna inventarier,

särskilt taxeras. Örn däremot innehavet av torpet väsentligen är

att anse såsom bostadsförmån eller såsom en del av den ersättning, som

tillkommer torparen för åtagen arbetsskyldighet till huvudfastigheten,

bör torpet icke behandlas såsom särskild taxeringsenhet. Är upplåtelsen

—--särskild taxeringsenhet.

Vidare skall--— — understöd, m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 220.

till 9 §.

1. Med fastighets värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet) förstås

det belopp, som en förståndig köpare kan antagas vilja betala för fastigheten,

örn den tänkes såld inom den kundkrets, som för en dylik egendom

kan antagas vara att påräkna, och köpt för ett med hänsyn till fastighetens

beskaffenhet lämpligt utnyttjande, utan avräkning för gäld

eller för kapitalvärdet av skyldighet att utgiva undantag eller av annan

privaträttslig förpliktelse, vilken ej är hänförlig till servitut eller annat

liknande förhållande.

Härav följer, att köpeskilling, som under senare tid faktiskt betalts för

en viss fastighet, icke får utan vidare anses som ett exakt uttryck för det

allmänna saluvärdet. Frånsett det att köpeskillingen kan hava påverkats

av särskilda förhållanden, såsom släktskap, affektionsvärde o. dyl., kan

densamma vara ett topp-pris eller ett bottenpris, som ingalunda motsvarar

det allmänna saluvärdet. Sådant kan föranledas av vid tiden för försäljningen

rådande abnorma konjunkturer å fastighetsmarknaden, av

särskilt tvingande skäl till försäljning eller köp vid en viss tidpunkt, av

ett obetänksamt ingånget avtal m. m. dylikt. Först örn ett något så när

tillräckligt antal olika försäljningar föreligga, örn vilka anledning ej finnes

antaga, att ovidkommande omständigheter inverkat å prisbildningen,

kan ur dem dragas en tillförlitlig slutsats angående det allmänna saluvärdet.

Detta värde är sålunda att förstå såsom ett normalt värde i handel

och vandel, icke såsom beloppet av en i visst fall för en viss fastighet

faktiskt betald köpeskilling.

Vid sidan av faktiskt betalda köpeskillingar — vilkas betydelse såsom

uppskattningsgrund dock ingalunda må underskattas — måste vid taxeringen

beaktas andra förhållanden, som kunna tjäna till ledning för bedömande

av allmänna saluvärdet å en fastighet, såsom fastighetens avkastning,

brandförsäkringsvärde å byggnader m. m. Särskilt vad angår

jordbruksfastighet böra till ledning vid taxeringen gälla de enhetsvärden,

som föreslagits i den ordning, taxeringsförordningen närmare omförmäler.

Allmänna saluvärdet bör sålunda framgå såsom resultat av ett övervägande

av olika beträffande fastighetsvärdena i allmänhet och särskilt

värdet å den ifrågavarande fastigheten kända förhållanden.

Det må anmärkas, att ali mark regelmässigt har något, örn ock stundom

obetydligt saluvärde. Ej ens s. k. impediment, vartill mossar, myrar,

kärr, berg, fjällmark och annan dylik mark med ingen eller ringa avkastningsförmåga

ur skoglig synpunkt äro hänförliga, kan i regel anses vara

helt värdelöst, då det kan tänkas äga användbarhet ur andra synpunkter.

2. Vid värdesättning av jordbruksfastighet till den del den ej utgöres

iw skogsmark och växande skog skall noga beaktas, örn och i vilken omfattning

ökning eller minskning av det värde, sorn erhålles vid tillämp
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

ning av de för fastigheter av motsvarande storlek i orten antagna enhetspriser

eller andra allmänna taxeringsgrunder, bör äga rum till följd av

förhållanden, vilka äro för den fastigheten säregna, såsom:

fastighetens läge samt mer eller mindre goda eller dåliga avsättningsoch

användningsförhållanden;

ägornas inbördes läge och därav föranledda mer än, vanligt goda eller

svåra brukningsförhållanden samt om fastigheten är i synnerligt god hävd

eller vanhävdad och förfallen;

åbyggnadernas beskaffenhet, örn de skilja sig från i orten för fastighe:

ter av motsvarande storlek vanligt medelbestånd, d. v. s. örn å fastigheten

finnes förnämligare bostadsbyggnad eller eljest ovanligt goda åbyggnader

eller örn åbyggnaderna äro olämpliga, förfallna eller otillräckliga;: .

mera betydande trädgårdsanläggning eller bestånd av växande träd å

åker eller äng;

särskilda naturtillgångar eller liknande förmåner, som kunna finnas å

fastigheten, såsom vattenfall, torvmosse, ej inmutnings bara fyndigheter»

möjlighet till jakt, fiskevatten o. dyl.,-forså vitt samma naturtillgång eller

förmån ej är av beskaffenhet att, efter ty under 8 § sägs, böra särskilt

taxeras;

servitut eller annan liknande rättighet till förmån eller last för fastig?

heten;

förekomsten av sådana ovan ej omförmälda förhållanden, som avses i

punkt 5 här nedan;

med mera sådant.

Jämväl vid värdesättning av annan fastighet skall hänsyn tagas till för

varje fastighet säregna förhållanden, såsom:

fastighetens läge med därav följande större eller mindre möjligheter i

fråga örn dess utnyttjande, exempelvis för tomt i stad: örn inskränkningar

gälla i rätten till dess bebyggande, örn den ligger i stadens affärscentrum

eller i yttre område, örn den ligger vid huvudgata eller bigata, örn den är

hörntomt eller mellantomt o. s. v.; för industrifastighet, upplagsplats,

stenbrott, grustäkt o. dyl.: örn den äger bättre eller sämre tillgång till erforderliga

kommunikationer, o. s. v.; •

markens naturliga beskaffenhet och därav följande större eller mindre

lämplighet för ett förmånligt tillgodogörande, exempelvis örn tomtmark

företer synnerligen goda eller dåliga grundläggningsförhållanden, om

stenbrott, grustäkt o. dyl. för sitt utnyttjande erbjuder större eller mindre

av naturförhållandena förorsakade svårigheter, o. s. v.;

förekomsten av plantering, trädgårdsanläggning eller dyl., som kan göra

fastigheten särskilt begärlig;

servitut eller annan liknande rättighet till förmån eller last för fastigr

heten;

med mera sådant.

Vid värdesättningen måste alltid fasthållas, att det, alldeles oavsett

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 220. 7

vilken metod som användes för denna, alltid är allmänna saluvärdet, som

skall vara avgörande för taxeringen. En riktig tillämpning av de här

stadgade reglerna bör således ej kunna medföra ett sådant resultat, som

att en tomt med tillhörande åbyggnad, taxerad som annan fastighet, erhåller

högre taxeringsvärde än ett annat i närheten liggande lika värdefullt

område med liknande åbyggnad, vilket taxerats såsom jordbruksfastighet,

allenast på den grund att beträffande den senare fastigheten

värdesättningen skett på grundval av de i punkt 1 här ovan angivna enhetsvärden.

3. Taxering av vattenfall med tillhörande byggnader torde endast undantagsvis

kunna ske med ledning av faktiskt erlagda köpeskillingar.

Outbyggt vattenfall uppskattas till värdet på normal lågvatteneffekt

enligt för orten gällande pris på vattenkraft, under hänsyntagande till

den tid, som beräknas förflyta, tills fallet blir utbyggt, regleringsmöjligheter

vid fallet, förhållanden som inverka på kostnaderna för fallets utbyggande

såsom fallhöjd, fallets långsträckthet och grundförhållanden,

avstånd från järnvägsstation och huvudsaklig kraltavsättningsort, kostnader

för andel i regleringsdamm m. m.

Normal lågvatteneffekt beräknas efter bruttofallhöjden vid normalt lågvattenstånd

och normal lågvattenmängd. Vattenmängd, som måste avstås

till samfärdsel och andra behov, medräknas ej.

Outbyggt vattenfall, som ej kan tillgodogöras tillsammans med annat

vattenfall, kan anses sakna självständigt värde, örn dess fallhöjd understiger

en meter. Vattenfall, som ej kan förväntas bliva utbyggt inom överskådlig

framtid, kan jämväl anses sakna särskilt värde.

Värdet av kraftverk kan uppskattas med utgångspunkt från den avkastning,

som med hänsyn till den för anläggningen naturliga kundkretsen

bör normalt kunna påräknas från en dylik anläggning, samt normala omkostnader

för verkets årliga drift under beaktande av anläggningens påräkneliga

varaktighetstid.

Där tillfredsställande uppgifter för bedömande av de i det föregående

angivna förhållandena ej stå till förfogande, ma vid taxering av kraftverk

följande värderingsmetod komma till användning.

Vattenfallet såsom sådant uppskattas, såsom örn det vore outbyggt oell

skulle omedelbart utbyggas.

Den mark å land, som tages i anspråk för anläggningen med bostadshus,

upptages till skäligt värde.

Värdet å i kraftverk ingående byggnader, däri inbegripna fasta maskiner,

uppskattas särskilt för byggnadsarbeten, jämväl bostadshus, särskilt

för turbinutrustning och särskilt för elektrisk utrustning med utgångspunkt

från den faktiska anskaffningskostnaden, omräknad till värdet

vid den tidpunkt taxeringen avser under hänsyntagande till prisändringar,

som ägt rum sedan de tidpunkter, då anskaffningen skett, och er

forderlig avskrivning. Vid uppskattning av avskrivningens storlek

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

beaktas, att för större anläggningar vanligen kan beräknas en längre

varaktighetstid än för mindre sådana.

Avdrag får vid uppskattningen ske för skyldighet att leverera ersättningskraft,

grundad på vattenlagen; rättighet att utfå dylik kraft skall,

i den mån rättigheten kan utnyttjas av den fastighet, varmed den är förenad,

tagas i betraktande vid dess taxering.

För uppskattning av värdet å kvarnar, sågar och liknande smärre anläggningar

torde, i den mån ej annan värderingsgrund står till buds, sist

omförmälda värderingsmetod i tillämpliga delar kunna komma till användning.

Regleringsdamm uppskattas med hänsyn till dels för densamma i anspråk

tagen mark, dels dammbyggnaden. Dammbyggnad uppskattas på

sätt ovan sagts örn till kraftverk hörande byggnad. I kostnaden för byggnaden

inräknas kostnad för rensningar intill dammen ovan- och nedanför

densamma. Värdet av de vattenfallsfastigheter, som bidragit till regleringsdammen,

minskas i stället med belopp, svarande mot deras andel i

dammanläggningen.

4. För jordbruksfastighet till den del den utgöres av skogsmark och

därå växande skog skola gälla följande uppskattningsgrunder, vilka närmare

utvecklas i särskild instruktion för värdering av skogsmark och

växande skog.

Dylik fastighet skall, försåvitt ej beträffande densamma eller del därav

förekomsten av mervärde, som i punkt 5 här nedan avses, till annat föranleder,

upptagas efter det värde, den kan anses äga vid ett efter rationella

grunder bedrivet skogsbruk. Åtskillnad göres vid uppskattuingen

mellan skogsmark, växande skog och särskild förmån å skogsmarken.

Skogsmark skall värdesättas efter sin normala avkastningsförmåga

(skogsmarkens avkastningsvärde).

Såsom skogsmark skall därvid upptagas all icke odlad mark, som, vare

sig den vid tillfället är skogbärande eller ej, är lämplig att använda

för skogsproduktion. Till skogsmark hänföres således även ljungmark

och annan dylik mark, som av ålder ligger skoglös, såframt den kan anses

lämpa sig för skogsproduktion. Är å skogbeväxt hagmark (betesmark)

betestillgången det väsentliga och skogsproduktionen av underordnad

betydelse, skall marken likväl taxeras såsom skogsmark, såvida icke

densamma är att betrakta såsom kultiverad betesäng. Med kultiverad betesäng

förstås sådan icke i vanlig mening under plog lagd, i huvudsak

foderproducerande men ej sällan något trädbevuxen betesmark, som

för betets förbättrande är föremål för ordnad skötsel, varmed förstås sådana

åtgärder som röjning, dikning, planering, kalkning, gödsling, frösådd

med mera. Såsom skogsmark skall ej heller upptagas sådan skoglös

eller ej sällan något trädbevuxen ängsmark, som, ehuru den visserligen

kan användas för skogsproduktion, i främsta rummet disponeras för foderproduktion

genom bete eller slåtter samt med god hushållning även

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

bör därtill .invändas (naturlig betes- eller slåtteräng), ehuru den ej är

föremål för egentliga kulturåtgärder.

Till skogsmark hänföras icke mossar, myrar, kärr, berg, fjällmark och

annan dylik mark, som på grund av klimatiska förhållanden, ogynnsamma

vattenförhållanden, näringsbrist eller de lösa jordlagrens ringa djup är

av den beskaffenhet, att någon egentlig skogsproduktion där icke kan påräknas.

Sådan marks värde skall medräknas vid värdesättning av fastigheten

i övrigt.

Skogsmarkens normala avkastningsförmåga skall beräknas genom värdering

i penningar av den årliga virkesavkastning, som anses kunna erhållas

under antagande att marken vore beväxt med ett tillfredsställande

samt å behöriga åldrar fördelat virkesförråd (normal skogstillgång).

Den normala årliga virkesavkastningen uppskattas i kubikmeter per

hektar såsom uttryck för markens virkesproducerande förmåga (bonitet).

Värdet i penningar av den sålunda uppskattade normala årsavkastningen

beräknas efter virkets nettovärde per kubikmeter å rot (rotvärde) enligt

de pris, som i genomsnitt varit å orten gällande för de sortiment, varav

dylik normal virkesavkastning anses sammansatt, under viss tidsperiod,

som bestämmes i instruktionen för värdering av skogsmark och växande

skog.

Från värdet av den enligt sålunda angivna grunder beräknade avkastningen

skall avdragas en tredjedel för kostnader för skogens vård, förvaltning,

bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning,

skogsindelning, skatter m. m. För skyddssliog eller annan därmed

jämförlig skog, som på grund av gällande lagstiftning eller rådande svåra

naturförhållanden måste skötas i skyddssyfte med anlitande för skogens

vård och underhåll av en osedvanligt stor del av den alstrade avkastningen,

må avdraget för kostnader efter prövning i varje särskilt fall och

med angivande av skälen höjas, dock ej till mer än hälften av den beräknade

normala avkastningen. Det sålunda reducerade värdet anses utgöra

nettovärdet på ett års normal avkastning per hektar skogsmark.

Skogsmarkens avkastningsvärde per hektar anses utgöra så många gånger

nettovärdet på ett års normala avkastning, som bestämmes i instruktionen

för värdering av skogsmark och växande skog.

Växande skog skall — oavsett örn avverkningsrätt till densamma upplåtits

eller ej — värdesättas med hänsyn till det skick, vari den faktiskt

befinner sig, och den avkastning i penningar (värdeavkastning), som för

framtiden därur kan uttagas under förutsättning av en rationellt driven

hushållning. Därest skogen innehåller ett sådant på behöriga åldrar fördelat

virkesförråd, att den beräknade normala avkastningen genast kan

uthålligt uttagas, och sålunda normal skogstillgång förefinnes, sättes värdet

till det antal gånger nettovärdet på ett års normala avkastning, som

bestämmes i ovannämnda instruktion. Avviker skogstillgftngen från det

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts proposition Nr 220.

normala, fastställes den växande skogens värde med hänsyn till skogstillgångens

förhållande till normal sådan (relativ skogstillgång).

Belastas skogsområde av servitut eller liknande rättighet, kan därav

föranledas nedsättning av den växande skogens värde, och bör sådan nedsättning

särskilt angivas.

Särskild förmån å skogsmarken, såsom skogsbete, möjlighet till jakt,

byggnad å skogen, i den mån ej densamma bör anses inbegripen i sådant

normalt byggnadsbestånd å taxeringsenheten, som inräknas i de för inägorna

tillämpade enhetsvärden, servitutsrätt e. dyl., skall uppskattas för

sig med skäligt belopp. Härvid skall alltid iakttagas, att uppskattning

sker till det värde förmånen har för den taxeringsenhet, varom fråga är.

Örn rationellt skogsbruk bedrives å skogsmarken, må betesvärde åsät^as

endast så framt betet plägar utnyttjas. Därest å skogsmark, varå rationellt

skogsbruk ej bedrives, bete ej plägar utnyttjas, torde detta i regel

visa, att betet för ifrågavarande fastighet har så obetydligt värde, att anledning

att särskilt uppskatta detsamma saknas. Skogshärbärgen och

andra dylika, oftast mera tillfälliga byggnader åsättas intet särskilt värr

de, utan anses deras värde ingå i skogsmarkens värde.

Har på grund av förhållande, som angives i punkt 5 här nedan, område,

som utgöres av skogsmark och växande skog, helt eller delvis ett

sådant mervärde, som i sagda punkt omförmäles, skall området till den

del det äger ett dylikt mervärde uppskattas till allmänna saluvärdet. Att

därjämte för åsättande av särskilda redovisningsvärden enligt 10 § skogsmarkens

avkastningsvärde och den växande skogens värde å dylikt område

skola enligt här ovan angivna grunder uppskattas tillsammans med

motsvarande värden å övrig skogsmark och växande skog å taxeringsenheten,

framgår av anvisningarna till 10 §.

5. Jordbruksfastighet eller del därav kan stundom äga ett högre allmänt

saluvärde än örn den skulle användas endast för jordbruk med binäringar

eller skogsbruk på den grund, att den inom överskådlig framtid

lämpligen kan användas såsom tomtmark eller för industriellt eller likartat

ändamål.

Ett dylikt högre värde förefinnes i allmänhet blott å sådan jordbruksfastighet,

å vilken finnes vattenfall, brytvärdig fyndighet, torvmosse e.

dyl. eller som är belägen i närheten av större stad eller i tillväxt varande

industri-, järnvägs- eller annat tätare bebyggt samhälle. Men även

närbelägenhet till gruv- eller vattenkraftsanläggning, badortsanläggning

eller annat sådant företag kan medföra, att i fastighetens allmänna saluvärde

ingår ett mervärde av ifrågavarande art; i den mån utvecklingen

å en dylik ort fortskrider, behöver närbelägen därför lämpad mark tagas

i anspråk för nya bostäder, industriella anläggningar m. m.

Vid uppskattning av värdet å fastighet, varom nu är fråga, bör iakttagas,

att detta merendels är beroende av utvecklingens hastighet och

att hänsyn härtill måste tagas. Därest exempelvis ett område kan exploa
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

teras såsom tomtmark, är det möjligt, att någon eller några tomter kunna

omedelbart avyttras efter visst å-pris, medan däremot övriga tomter kunna

först successivt försäljas och exploateringen kan väntas bliva slutförd

först efter så lång tid, att något mervärde för tomtändamål knappast kan

anses ännu tillkomma alla delar av området, utan att det dock är möjligt

att avgöra, i vilken ordning de särskilda delarna kunna komma att

tagas i anspråk såsom tomtmark. Vid bestämmande av det pris, som en

förståndig köpare skulle vilja erlägga för ett dylikt område, måste denne

göra sin kalkyl så, att de vid olika tidpunkter påräkneliga försäljningsvärdena

diskonteras till nutidsvärden, därvid hänsyn tages jämväl till

exploateringens osäkerhet och andra dylika omständigheter. Tillbörlig

hänsyn måste därjämte tagas till å ena sidan den avkastning, som kan

erhållas från fastigheten, innan försäljningen för tomtändamål kan väntas

äga rum, å andra sidan kostnader för exploatering m. m.

Beträffande i jordbruksfastighet ingående område, som utgöres av

skogsmark och växande skog, tages hänsyn till mervärde, varom här ovan

sagts, allenast om och i den mån området eller del därav verkligen kan

anses betinga ett högre allmänt saluvärde vid utnyttjande till tomtmark

eller industriellt eller likartat ändamål än vid användning för skogsbruk

samt örn förstnämnda värde tillika överstiger det enligt punkt 4

här ovan uppskattade värdet på området eller delen därav. I den mån

detta ej är fallet verkställes uppskattningen allenast efter de särskilda

grunder, som gälla enligt punkt 4 här ovan.

6. Örn två eller flera fastigheter, vilka äro belägna i skilda kommuner,

skulle, därest de hade varit belägna i samma kommun, hava utgjort gemensam

taxeringsenhet, bör taxeringen verkställas, som örn detta varit

förhållandet och det i enlighet med föreskriften i tredje punkten sista

stycket av anvisningarna till 8 § skolat angivas, huru stor del av taxeringsvärdet

som belöpt å vad som faller inom varje särskild kommun.

7. Vid uppskattning av frälseränta bör densamma beräknas utgå med

det belopp, vartill räntan uppgått enligt markegång för året näst före

taxeringsåret; dock att, där räntan i enlighet med 14 § i kungörelsen den

11 maj 1855 utgår efter medelmarkegångspris, detta senare bör läggas till

grund för beräknande av räntans belopp.

till 10 §.

1. Det i -------åsätta taxeringsvärdet.

2. Vid angivande av jordbruksvärde har man att utgå ifrån att fastigheten

i fråga användes till jordbruk med binäringar eller skogsbruk.

Med denna förutsättning skall såsom jordbruksvärde upptagas värdet av

fastighetens hela ägoområde i åker, tomt- och trädgårdsmark, äng, skogsmark

— dock utan att värdet av därå växande skog medräknas — övrig

mark såsom vägar, mossar, myrar, kärr m. m., samt till fastigheten hö
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

rande vattentäckt område, ävensom värdet av jordägaren tillhöriga mangårds-

och driftbyggnader, såsom bostadsbyggnad för ägare eller brukare

med tillhörande s. k. ekonomibyggnader, samt byggnader uppförda för

ägares eller brukares bekvämlighet och trevnad, såsom lusthus, bad- och

båthus, stall för lyxhästar, jaktstuga o. dyl., förvaltar- eller inspektorsbyggnad,

drängstuga, statare- eller stattorpsbyggnader, stall, ladugård,

ladu- och logbyggnader, smedja o. dyl., bostäder för skogsförvaltare, skogvaktare

eller annan skogspersonal samt för skogsarbetare, ävensom byggnader,

avsedda för sådan verksamhet, som är att hänföra till jordbrukets

binäringar.

Örn dylika byggnader tillhöra annan än jordägaren, skall värdet å dem

likaledes utföras såsom jordbruksvärde.

Vid jordbruksvärdes bestämmande skall ur totalvärdet urskiljas och

särskilt angivas skogsmarkens avkastningsvärde för all i taxeringsenheten

ingående dylik mark, beräknat enligt de i punkt 4 av anvisningarna

till 9 § angivna grunder. I vederbörande taxeringslängd skall särskilt

antecknas dels värde å bete på skogsmark, beräknat enligt de i punkt 4

av anvisningarna till 9 § angivna grunder, dels värde å övriga i jordbruksvärde

ingående särskilda förmåner, såsom byggnader, i den mån ej

hänsyn till desamma tagits vid tillämpning av enhetsvärden eller eljest

gällande allmänna taxeringsgrunder, eller särskilda naturtillgångar, vartill

särskild hänsyn tagits vid taxeringen, m. m.

3. Såsom skogsvård,e utföres värdet av den växande skogen å ali i fastigheten

ingående skogsmark, uppskattat enligt de grunder, som angivas

i punkt 4 av anvisningarna till 9 §.

4. Tomt- och industrivärde redovisas i fall, då på grund av att jordbruksfastighet

kan tillgodogöras för annat ändamål än jordbruk med binäringar

eller skogsbruk ett särskilt värde tillkommer densamma utöver

jordbruks- och skogsvärde, och utföres med det belopp, som utgör skillnaden

mellan å ena sidan det enligt 9 § åsätta totala taxeringsvärdet och

å andra sidan jordbruks- och skogsvärde.

Därest tomt- och industrivärde belöper allenast å viss del eller vissa

delar av en fastighet, iakttages, att sådan del eller sådana delar till läge

och storlek angivas i vederbörande taxeringslängd. Befinnes fastighet

till särskilda områden hava olika tomt- och industrivärden, skall likaledes

sådant i längden angivas.

5. Vid uppskattning av markvärde å annan fastighet skall tagas hänsyn

till — -— — såsom parkvärde.

6. Ingår i taxeringsvärdet särskilt värde å vattenfall, skall detta värde

i taxeringslängden antecknas. Skyldighet att leverera ersättningskraft

avräknas å byggnadernas värde, andel i regleringsdamm å vattenfallets

värde.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

13

till 31 $.

1. Med pension förstås dels pension, som utgår på grund av föregående

t jiinstef erhållande, dels ock belopp, som utgår på grund av pensionsförsäkring.

Till pensionsförsäkring hänföres:

1) sådan livränteförsäkring, enligt vilken livsvarig livränta skall börja

utgå vid viss ålder (ålderspension) eller vid varaktig arbetsoförmåga (invalidpension)

;

2) livränteförsäkring, vilken är att anse som änke- eller pupillförsäkring

(familjepension), dock, försåvitt fråga är örn pension till änka, allenast

örn livräntan är livsvarig; samt

3) försäkring, vilken utgör en kombination av livränteförsäkring som i

1) eller 2) sägs och kapitalförsäkring, i följande fall:

a) därest med livränteförsäkring kombinerats kapitalförsäkring å

belopp sammanlagt ej överstigande livräntans dubbla årsbelopp, skolande

härvid i fråga örn änke- och pupillförsäkring såsom årsbelopp anses den

årliga pension, som tillförsäkrats enbart änka;

b) därest vid försäkring av ålderspension avtalats, att pensionen skall

utgå ett visst garanterat antal år, oberoende av om den försäkrade efter

uppnådd pensionsålder avlider innan det garanterade antalet år uppnåtts;

c) därest vid försäkring, varom i b) sägs, pensionsåldern är högst 70 år

och, för den händelse dödsfall inträffar före pensionsåldern, ett högst med

ålderspensionen lika årsbelopp skall utgå under ett garanterat antal år;

eller

d) därest livsvarig livränta till förmån för efterlevande änka eller barn

skall, oavsett förmånstagarens dödsfall, utgå under ett garanterat antal år

efter försörjarens död.

Under 3 b), c) eller d) här ovan omförmäld försäkring skall dock icke,

försåvitt den ej tillika uppfyller villkoren enligt 3 a), anses såsom pen

sionsförsäkring, med mindre det garanterade antalet år är högst tjugu och

det i avtalet stadgats, att rätt till återköp eller belåning av försäkringen

ej skall föreligga och ej heller rätt till sådan förändring av utbetalningssättet,

att försäkringen upphör att vara av sådan art, som ovan i denna

anvisning sägs.

Utgör i annat fall än här ovan sagts försäkring en kombination av livränta-

och kapitalförsäkring, skall försäkringen anses uppdelad på en kapitalförsäkring

och en livränteförsäkring.

Olycksfallsförsäkring räknas icke såsom pensionsförsäkring.

Med livsvariga livräntor avses sådana livräntor, som upphöra att utgå

först vid dödsfall eller, beträffande änka, vid dödsfall eller omgifta.

2. Såsom periodiskt--— stiftelses inkomst.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

till 32 §.

9. Såsom livränta anses, förutom egentlig livränta, övriga på grund av

pensionsförsäkring utfallande försäkringsbelopp, jämväl sådana belopp,

som på grund av försäkringsavtalet utbetalas vid återköp eller premieåterbetalning

vid dödsfall. Ändras försäkringsavtal så, att pensionsförsäkring

helt eller delvis övergår till kapitalförsäkring, skola mot kapitalförsäkringen

svarande premiereserv och övriga tillgodohavanden vid tidpunkten

för ändringen anses såsom på grund av försäkringen utbetalt

belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1933; dock skall densamma redan

dessförinnan lända till efterrättelse, såvitt angår allmän fastighetstaxering

år 1933.

Vid tillämpning av denna lag skall iakttagas, att avdrag enligt 45 §

kommunalskattelagen, såvitt det belöper å tid före den 1 januari 1933,

skall beträffande jordbruksfastighets jordbruksvärde utgöra 3 procent av

nämnda värde.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

15

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 17 § 1 morn., 33 §, 35 § 1 morn., 59 § 1 morn.,

122 § 2 mom. samt 145 § 5, 6, 7 och 8 mom. taxeringsförordningen den 28

september 1928 skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:
-

17 $.

1 morn. Till ledning---sådan innehavare.

Allmän fastighetsdeklaration---och skogen samt, beträffande fas
tighet,

därå vattenfall finnes, uppgifter örn normal lågvatteneffekt, anläggningsår

och anskaffningskostnader.

Är jordbruksfastighet---Kungl. Maj:t.

33

Till ledning---under b) sägs;

d) av försäkringsanstalt:

1 uppgift för envar, som under nästföregående år åtnjutit livränta eller

eljest erhållit belopp på grund av pensionsförsäkring hos anstalten, angående

sålunda utbetalt belopp.

e) av den---är känd.

Beträffande pension---hans nationalitet.

35 §.

1 mom. I särskilda---beloppets fördelning;

c) av styrelse---angiven tidpunkt; samt

d) av styrelse för försäkringsanstalt:

uppgift för namngiven skattskyldig rörande arten av uppgiven personförsäkring

hos anstalten samt beloppet av premien för försäkringen.

59 §.

1 mom. Senast den---därefter lämpas.

För sådana---att avgiva, beträffande fastigheter i skilda storleks
grupper

föreslå vissa värden---för taxeringen.

Till ledning---landsbygd bestyrkta avskrifter av protokollet.

122 $.

2 morn. Omedelbart efter---anses påkalla.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Vid övriga besvär har länsstyrelsen att foga såväl utdrag av taxerings

längd och beskattningsnämndernas protokoll, såvitt den överklagade taxe

ringsfrågan angår, som ock de till nämnderna i frågan ingivna handlin

garna ävensom, där fråga är örn taxering av fastighet, utdrag av taxeringslängd

beträffande närmast föregående taxering av fastigheten. Länsstyrelsen

har---efter taxeringsåret.

145 §.

ö mom. Till gäldande — ---annorlunda stadgas. 1 förslag av läns
styrelsen,

som nu sagts, skola för en var däri avsedd person angivas de

grunder, som av länsstyrelsen tillämpats vid beräkningen av ersättning till

denne. Kungl. Majit äger utfärda särskilda föreskrifter rörande disposi

tionen av medel för ändamål, som nu sagts.

6 mom. Angående de--— ordning utbetalas. Utdrag av protokollet,

såvitt angår ersättningar enligt 5 morn., tillika med länsstyrelsens förslagtill

dylika ersättningar skall därefter före november månads utgång genom

länsstyrelsens försorg insändas till finansdepartementet.

7 morn. Sakkunnig erhåller för av honom verkställd utredning eller undersökning

gottgörelse, som — med iakttagande av de särskilda föreskrif

ter rörande disposition av medel för ändamålet, Kungl. Maj:t må finna

nödigt meddela — bestämmes av länsstyrelsen eller, då den sakkunnige

biträtt den mellankommunala prövningsnämnden eller allmänna ombudet

hos samma nämnd, av Kungl. Majit. Uppgift rörande de jämlikt detta

moment åt olika personer utbetalda ersättningsbeloppen, avseende tiden

från den 1 november föregående år till oktober månads utgång, skall samtidigt

med uppgifter enligt 6 mom. av länsstyrelsen insändas till finansdepartementet.

8 mom. De personer — ---med nämnden,

äga att för inställelsen åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning

enligt rese- och traktamentsklass II D i allmänna resereglemente!, dock

att, utan hinder av vad i resereglementet må finnas stadgat däremot stridande,

traktamentsersättning för dygn, varunder sammanträde ägt rum,

skall utgå med sexton kronor för den, som är bosatt å annan ort än sam

manträdesorten, och med tolv kronor för den, som är bosatt å sammanträdesorten,

oavsett huru stor del av dygnet tagits i anspråk för resa eller

förrättning.

Ersättning efter----i taxeringsfrågor.

Denna förordning träder i kraft, såvitt angår 17 $ 1 mom., 59 § 1 morn..

122 § 2 mom. och 145 § 5, 6, 7 och 8 morn., den 1 juli 1932, samt, såvitt angår

33 § och 35 § 1 morn., den 1 januari 1933.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 220.

17

Förslag

till

förordning nied instruktion för värdering av skogsmark och

växande skog vid taxering av fastighet.

Härigenom förordnas, att vid taxering av fastighet skall jämte de föreskrifter,

som meddelas i kommunalskattelagen, tillämpas följande

Instruktion för värdering av skogsmark och växande skog.

1. Särskilda värden skola beräknas för skogsmark och växande skog.

Skogsmark skall värdesättas efter sin normala avkastningsförmåga

på sätt i punkterna 4, 5 och 6 närmare angives (skogsmarkens avkastningsvärde).

Växande skog skall värdesättas med hänsyn till dess faktiska

värdeavkastning enligt punkt 7 (skogsvärdet).

A. Skogsmark.

2. Såsom skogsmark skall upptagas all icke odlad mark, som, vare

sig den vid tillfället är skogbärande eller ej, är lämplig att använda

för skogsproduktion. Till skogsmark hänföres således även ljungmark och

annan dylik mark, som av ålder ligger skoglös, såframt den kan anses

lämpa sig för skogsproduktion. Är ä skogbeväxt hagmark (betesmark)

betestillgången det väsentliga och skogsproduktionen av underordnad betydelse,

skall marken likväl taxeras såsom skogsmark, såvida icke densamma

är att betrakta såsom kultiverad betesäng. Med kultiverad betesäng

förstås sådan icke i vanlig mening under plog lagd, i huvudsak

foderproducerande men ej sällan något trädbevuxen betesmark, som

för betets förbättrande är föremål för ordnad skötsel, varmed förstås

sådana åtgärder som röjning, dikning, planering, kalkning, gödsling, frösådd

med mera. Såsom skogsmark skall ej heller upptagas sådan skoglös

eller ej sällan något trädbevuxen ängsmark, som, ehuru den visserligen

kan användas för skogsproduktion, i främsta rummet disponeras för foderproduktion

genom bete eller slåtter samt med god hushållning även bör

därtill användas (naturlig betes- eller slåtteräng), ehuru den ej är föremål

för egentliga kulturåtgärder.

Till skogsmark räknas icke s. k. impediment, vartill hänföras mossar,

myrar, kärr, berg, fjällmark och annan dylik mark, som på grund av

klimatiska förhållanden, ogynnsamma vattenförhållanden, näringsbrist

eller de lösa jordlagrens ringa djup är av den beskaffenhet, att någon

egentlig skogsproduktion där icke kan påräknas.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 186 haft. (Nr 220J 2

AUmämsa

värderimgsgrund*t.

Begreppet

skogsmark.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. May.ts proposition Nr 220.

Avtal skogsmark.

Bonit et.

Värdet av sådan mark ävensom, i förekommande fall, av bete å skogsmark

skall inräknas i värdet av fastigheten i övrigt.

3. Arealen skogsmark beräknas, vad angår statens och andra allmänna

skogar, efter därom av domänstyrelsen meddelade eller eljest tillgängliga

officiella uppgifter; vad angår enskilda skogar under ordnad hushållning

med tillgängliga och tillförlitliga skogsuppskattningshandlingar,

efter uppgifter i dessa; samt, vad angår övriga skogar, med ledning av

uppgifter från jordregistret, ekonomiska kartverk eller andra offentliga

handlingar, så ock efter ingivna deklarationer och andra upplysningar,

som kunna införskaffas.

4. Skogsmarkens normala virkesavkastningsförmåga (boniteten) skall

beräknas efter den årliga virkesavkastning, uppskattad i kubikmeter per

hektar, som anses kunna erhållas vid ett efter rationella grunder bedrivet

skogsbruk och under antagande, att marken vore beväxt med ett tillfredsställande

samt å behöriga åldrar fördelat virkesförråd (normal

skogstillgång). Boniteten är således icke beroende av att den för viss tid

uttagbara virkesavkastningen är vare sig högre än normalt, på grund av

att skogen är mer än vanligt väl sluten eller innehåller relativt stor tillgång

på moget virke, eller lägre än normalt, på grund av att skogen är

utglesnad eller utgöres av övervägande ungskog, utan boniteten bestämmes

av den uthålliga årliga virkesavkastning, skogsmarken skulle lämna,

örn skogstillgången under rationell skötsel vore normal. Såsom sådan

normal virkesavkastning är att anse exempelvis den, som i medeltal

uppnås på sådana större skogsbruk, där det väl sörjes för såväl återväxt

som beståndsvård, och där det finnes ett väl slutet och på behöriga åldrar

väl fördelat virkesförråd.

Boniteten skall bestämmas efter den virkesproducerande förmågan

utan hänsyn till föreliggande möjlighet eller sätt för virkesavkastningens

utnyttjande. Vidare är att märka, att boniteten skall vara genomsnittlig

och således skall för skogsmarken i dess helhet avvägas med hänsyn

till dess i olika delar skiftande producerande förmåga.

Vid bestämning av boniteten skall hela den normala årliga virkesavkastningen

uppskattas i kubikmeter per hektar och avse virke i rått tillstånd,

mätt i verklig kubikmassa fast mått på bark, d. v. s. den virkeskvantitet,

som erhålles, då virket mätes på rot efter noggranna s. k. massatabeller.

Boniteten angives som en för hela taxeringsenheten i fråga

gällande medelbonitet. Finnas för skogen tillförlitliga skogsuppskattningshandlingar,

angivande skogsmarkens olika boniteter eller innehållande

andra uppgifter, varav medelboniteten kan bedömas, sker uppskattningen

med ledning därav. Saknas bonitetsuppgifter, uppskattas boniteten

med ledning av vad som är känt eller kan utrönas örn skogsmarken i fråga,

jämfört med medelboniteten å trakten i övrigt.

Den uppskattade boniteten jämkas till den av bonitetsklasserna i tabell

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

I, som ligger närmast. Bonitet, som uppskattas högre än den högsta i

tabellen angivna bonitetsklassen, jämkas till närmaste hela tal.

5. För värdering i penningar av den sålunda uppskattade normala virkesavkastningen

beräknas virkets nettovärde per kubikmeter å rot (rotvärde)

enligt de pris, som under åren 1927—1931 på grund av prissättning

nämnda år i genomsnitt varit å orten gällande för de sortiment, varav

dylik normal virkesavkastning anses sammansatt (normal sortimentssammansättning).

I de särskilda anvisningar, som jämlikt 59 § taxeringsförordningen

skola fastställas för varje län eller område av län, bestämmes,

vad som för länets eller områdets vidkommande skall anses såsom normal

sortimentssammansättning.

Finnes för skogen ordnad bokföring tillgänglig, må densamma kunna

läggas till grund för prissättningen under förutsättning, att de bokföl da

priserna varit av normal beskaffenhet och sålunda för liknande förhållanden

representativa. I de fall, där virke försålts å rot, erhållas de för

prissättningen behövliga medeltalen direkt för vart och ett av de nämnda

åren, under förutsättning att det å rot försålda virket har den sålunda

fastställda sortimentssammansättningen och ett för skogen genomsnittligt

avsättningsläge. Eljest kunna de erhållna priserna ej direkt användas

som taxeringsunderlag utan måste jämkas. Så t. ex. inträffar ofia,

att endast den grövsta och värdefullaste skogen sålts å rot, medan småvirket

använts till husbehov, såsom vanligt är i jordbruksbygder, eller

kvarlämnats i skogen, såsom sker i vissa trakter med otillfredsställande

avsättningsförhållanden. Men även örn dylika extrema fall ej föreligga,

inträffar, att den årliga virkesavkastningen å en skog visst år är sammansatt

av onormala mängder grovt eller klent virke, eller att avverkning

skett på särskilt långa eller korta körvägar med mera, och kunna

även i dylika fall jämkningar i de erhållna priserna bliva nödvändiga.

Ä sådana skogar med ordnad bokföring, där virket försäljes i upparbetat

skick, skola från bruttopriserna avdragas alla direkta avverkningsoch

transportkostnader, såsom kostnader för huggning, körning, flottning

eller annan transport till den plats, för vilken bruttopriserna gälla, direkt

arbetsledning, avmätning och intumning, tillfälliga kojbyggnader, vintervägar

och lastplatser, skogsaccis- och skogsvårdsavgifter samt olycksfalls-

och försäkringsavgifter i den mån de äro direkt hänförliga till

drivningsarbetet. Därvid är att märka, att såsom avdragsgilla kostnader

skola godkännas allenast sådana, som äro representativa för skogens

genomsnittliga avsättningsförhållanden och som icke äro beroende av avverkningarnas

förläggning eller virkesförrådets anhopning i sämre eller

bättre avsättningslägen.

Vid rotvärdets bestämmande enligt den normala sortimentssammansättningen

skall iakttagas, att brukliga handelsmått, t. ex. toppmätt massa

inom bark för timmer, löst mått för brännved etc., måste omräknas till

verklig kubikmassa fast mått på bark. För varje sortiment och klass av

Roévärde.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

ekonomiskt likvärdiga sortiment skall rotvärdet utrönas för vart oell ett

av de år, som skola läggas till grund för beräkningen, samt medeltal för

dessa årsvärden uträknas. Ur medeltalen bestämmes rotvärdet för samtliga

sortiment enligt den fastställda normala sortimentssammansättningen

på sätt framgår av följande uträkning, vilken allenast utgör ett exempel:

Sortimentsklass:

I: timmer .......................... 35 % å 8 kronor per kubikmeter kronor 2: 8o

II: sulfitved och l:a björkved

................................ 20 X »6 » » » » 1:20

III: sulfatved, props och l:a

barrved........................ 20 % » 4 » » » » 0:8 o

IV: kolved, industribränsle

och diverse virke .... 25 % » 1 » » » » 0: 25

Rotvärde per kubikmeter kronor 5: 05.

Det bör beaktas, att den normala sortimentssammansättningen skall

avse hela virkesavkastningen, oberoende av huruvida viss del av denna

icke vinner avsättning. Skulle sålunda å viss trakt virke, i exemplet här

ovan hänfört till fjärde sortimentsklassen, ej vara avsättningsbart, bör

i exemplet detta utföras med värdet 0, då medelpriset blir endast 4 kronor

80 öre per kubikmeter. Motsvarande gäller tydligen även, då försäljning

skett på rot men virke under viss brösthöjdsdimension ej kunnat vinna

avsättning, ehuru dess kubikmassa ingår i den för skogen beräknade årliga

virkesavkastningen.

Saknas ordnad bokföring för skogen, eller hava för det genomsnittliga

prisläget representativa virkesförsäljningar ej förekommit, eller anses

de bokförda priserna icke kunna läggas till grund för beräkningen, uppskattas

rotvärdet med ledning av medelpriset för orten efter en med hänsyn

till skogens läge och skogsmarkens normala virkesavkastningsförmåga

beräknad, till såväl kvantitet som sammansättning normal virkesavkastning.

Vid uppskattningen skall medelpriset enligt förenämnda

särskilda anvisningar jämkas med hänsyn till att sämre mark producerar

ej blott kvantitativt mindre virke utan även mindre värdefulla sortiment

ävensom till utdrivningens större eller mindre svårigheter i fråga

örn körvägar, flottningsförhållanden m. m. dylikt, som inverkar å virkets

rot värde.

Vid uppskattning efter nu angivna grunder finnes alltså möjlighet att

taga hänsyn till varje särskild skogs läge i förhållande till avsättningsort

och annat, som inverkar på virkesvärdet. Vid enahanda bonitet och avsättningsläge

skall samma rotvärde åsättas den normala virkesavkastningen,

även örn skogsbruk i olika syften bedrives med olika omloppstider.

Avvikelser från den omloppstid, som kan anses motsvara den för

orten normala sortimentssammansättningen, inverka visserligen på den

verkliga virkesavkastningens sammansättning och värde, men skall hän
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

syn till dessa avvikelser tagas vid beräkningen av växande skogens värde

enligt punkt 7.

Det enligt det föregående bestämda rotvärdet jämkas till den av prisklasserna

i tabell I, som ligger närmast.

6. Den enligt punkt 4 bestämda normala årliga virkesavkastningen

per bektar skogsmark multipliceras med det enligt punkt 5 beräknade rotvärdet.

Från den värdeavkastning, som därvid framkommer, skall avdragas

en tredjedel för kostnader för skogens vård, förvaltning, bevakning, vägoch

byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning, skatter,

m. m. För skyddsskog eller annan därmed jämförlig skog, som på grund av

gällande lagstiftning eller rådande svåra naturförhållanden måste skötas i

skyddssyfte med anlitande för skogens vård och underhåll av en osedvanligt

stor del av avkastningens värde, må avdraget för kostnader efter prövning

i varje särskilt fall oell med angivande av skälen höjas, dock ej till

mer än hälften av den beräknade normala värdeavkastningen. Det sålunda

reducerade värdet anses utgöra nettovärdet på ett års normal avkastning

per hektar skogsmark.

Skogsmarkens värde per hektar (skogsmarkens avkastningsvärde) skall

utgöra tre och en halv gånger nettovärdet på ett års normal avkastning.

Till underlättande av värdeberäkningen hänvisas till tabell I, som vid

avdrag för kostnader med en tredjedel angiver skogsmarkens värde per

hektar vid förekommande kombinationer mellan bonitets- oell rotvärdesklasser.

Vid avdrag för kostnader med mera än en tredjedel kan tabell

I icke användas, utan särskild värdeberäkning måste göras.

B. Växande skog.

7. Växande skog skall — oavsett örn avverkningsrätt till densamma

upplåtits eller ej — värdesättas med hänsyn till det skick, vari den faktiskt

befinner sig, och den värdeavkastning, som för framtiden därur

kan uttagas under förutsättning av en rationellt driven hushållning.

Därest skogen innehåller ett sådant på behöriga åldrar fördelat virkesförråd,

att den beräknade normala värdeavkastningen genast kan uthålligt

uttagas, och sålunda normal skogstillgång förefinnes, sättes värdet å

den växande skogen (skogsvärdet) till sexton och en halv gånger nettovärdet

på den normala årliga värdeavkastningen. I fråga örn denna värdeberäkning

hänvisas till tabell I, som jämväl angiver skogsvärdet per

hektar vid normal skogstillgång för samma kombinationer, som upptagits

i fråga örn skogsmarkens avkastningsvärde.

Emellertid är den växande skogens slutenhet, sammansättning i åldersklasser

och beskaffenhet i övrigt vanligen sådan, att den faktiska skogstillgången

betingar ett från det normala mer eller mindre avvikande

skogsvärde. Detta värde i förhållande till det normala utgör den relativa

skogstillgången, som betecknas med tal, uttryckta i tiondelar. Talet

Skogsmarkens

avkastningsvärde.

''

Skogsvärde

och relativ

skogstillgång■

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majlis proposition Nr 220.

för relativa, skogstillgången är således l.o, om skogsvärdet överensstämmer

med det normala. Relativ skogstillgång 0.9, O.s, 0.7 o. s. v. innebär, att

det förhanden varande virkesförrådet, såsom i utglesnade eller vanskötta

skogar med allmän virkesbrist eller i välskötta skogar med brist på moget

virke, icke medgiver normal värdeavkastning. Är detta fallet, skall

skogsvärdet sättas i motsvarande mån lägre. På samma sätt innebär

relativ skogstillgång l.i, 1.2, 1.3 o. s. v., att skogsbeståndet till följd av

mer än vanligt stor slutenhet eller jämförelsevis god tillgång på moget

virke under viss tid kan medgiva större avverkning eller uttagande av

värdefullare dimensioner än som för normal värdeavkastning kan beräknas.

varför skogsvärdet i samma mån sättes högre. Den erforderliga

jämkningen av de i tabell I angivna skogsvärdena vid normal skogstillgång

sker med stöd av de kända avvikelser, skogens virkesförråd och

dettas sammansättning med avseende på åldrar och mogenhetsklasser

samt grövre och klenare dimensioner uppvisar vid jämförelse med förrådet

å en normalt sammansatt skog och skogens därav beroende förmåga

att giva en mot åsatt bonitet och rotvärde svarande framtida värdeavkastning.

För att underlätta bedömandet av relativa skogstillgången bär upprättats

bifogade tabell II, vilken för olika boniteter och omloppstider utvisar

den storlek för ett normalt sammansatt och slutet virkesförråd, som

motsvarar relativa skogstillgången l.o.

Tabellens användning framgår av följande exempel. I en viss landsända

förutsattes enligt vad som framgår av de särskilda anvisningarna

jämlikt 59 § taxeringsförordningen 100-årig omloppstid vara lämplig med

hänsyn till förekommande bonitet och avsättningsförhållanden med mera.

Om en skog innehåller virke i normal ålders- och dimensionsfördelning

och skogsmarkens bonitet är 2.5, skall virkesförrådet således uppgå till

83 kubikmeter per hektar, för att relativa skogstillgången skall vara l.o.

Om skogen på grund av allmän gleshet innehåller allenast 50 kubikmeter

i genomsnitt per hektar, men i övrigt beträffande ålders- och dimensionsfördelning

kan betraktas som normal, är relativa skogstillgången 5%3

eller 0.6 av det normala.

Det skall uppmärksammas, att det förhandenvarande totala virkesförrådet

— vari skall ingå jämväl virke av mindre dimensioner än den

minsta uppskattade — utan hänsyn till att viss del av dess avkastning

måhända icke är avsättningsbar eller utnyttjas för husbehov, skall ligga

till grund för jämförelse med det normala virkesförrådet.

Då normal ålders- och dimensionsfördelning oftast ej är för handen,

måste den enligt nyssnämnda regel funna relativa skogstillgången vanligen

jämkas ytterligare, nämligen uppåt, örn förrådet är sammansatt aväldre

bestånd eller grövre virke än normalt, och nedåt, örn de äldre åldersklasserna

saknas eller bestånden äro sammansatta av övervägande klena

dimensioner.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Å skogar, för vilka tillförlitliga detaljerade hushållningsplaner finnas,

och för vilka tillförlitliga översikter kunna erhållas över de växlingar i

den framtida skörden, som av nämnda orsaker äro att vänta, kan skogens

bruttovärde erhållas på så sätt, att dessa avkastningar värderas i penningar

och hela skogsbrukets till nutiden diskonterade avkastning därefter

uträknas efter 5 procents räntefot. Efter avdrag dels med en tredjedel

för omkostnader, dels också för skogsmarkens avkastningsvärde, som

ju uppskattas efter andra grunder, erhålles den växande skogens fristående

värde.

Endast undantagsvis lärer relativa skogstillgången kunna sättas lägre

än 0.2.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1932 och skall första gången,

tillämpas i avseende å 1933 års allmänna fastighetstaxering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tab. I, utvisande skogsmarkens samt den växande skogens värde per hektar vid olika bonlteter och rotvärden.

övre raden angiver markvärde, undre raden angiver skogsvärde.

Virkesavkast-

ningens genom

snittliga rot- ! värde per kbm

Kronor

I"

Marken! normal

a virkesavkastningsförmåga per hektai

i kbm. fast mått

(bon

11 e t)

0.50

0.7 6

1.00

1.25

1.60

j 1.75

2.00

2.25

2.50

2.75

3.oo

3.50

4.00

| 4.50

1 5.oo

5.50

| 6.00

6.50

1

7,00

| 7.50

j 8.00

Markvärde s^mt skogsvård

e vid normal

skogstillgäng (relativ skoestillgång l.o), kronor per hektar

0.50...........

■

1

0

1 1

4 6

5

£

8

£

10

! £

11

1

3 a

12 14

»1 4

15j 17

1 1

i 4; E

'' 19\ 22

5; fi

25 \ 26

1

6| 7

30j 3ö

1 |

8 8

36, 38

t

41

9

44

0.75............

i i

i

1

6

1 2

6

10

a

12

a

14

17

18

1 4

21

2c

1

2å

fi! 7

291 33

-8

37

! 9

41

1C

4t

11

50

11

54

! 12

68

13

62

14

66

1.00............

i

6

2

6

11

14

17

19

22

25

fi

28

fi

30

33

8 9

39, 44

11

50

12

55

ia

61

14

66

15

72

16

77

18

83

19

88

1.25............

1

7

10

3

14

17

21

24

fi

28

31

34

38

41

10

48

12

55

13

62

15

66

16

76

18

83

19

89

20

96

22

103

23

ilo

1.50............

2

8

12

17

21

25

29

33

37

9

41

10

45

11

50

12

58

14

66

16

74

18

83

19

91

21

89

23

107

25

116

26

124

28

132

1.75 ...........

10

3

14

19

24

fi

29

34

39

9

43

1 r

48

11

53

12

58

14

67

16

77

18

87

20

96

22

106

25

116

27

125

29

135

31

144

33

154

2.oo............

11

17

5

22

K

28

33

39

9

44

II

50

19

55

13

61

14

66

Ifi

77

19

88

21

99

23

ilo

26

121

28

132

30

143

33

154

35

87

176

2.25............

3

12

4

19

5

25

7

31

8

37

9

43

ii

50

19

56

13

62

14

68

16

74

18

87

21

99

24

lil

26

124

29

136

32

149

34

161

37

173

39

186

49

198

2.50............

3i

4

fi

7

9

10

12

13

lii

16

18

20

23

26

29

32

35

38

41

44

47

2.75............

14

21

28

34

41

48

55

62

69

76

83

96

110

124

138

161

166

179

193

206

220

8

5

fi

8

10

11

13

14

16

18

19

92

26

29

32

35

39

42

45

48

51

8.oo............

15

23

30

38

45

53

61

68

76

83

91

106

121

136

151

166

182

197

212

227

242

5

7

9

11

12

11

13

18

19

21

25

28

32

35

89

42

46

49

53

56

3.26............

17

2b

33

41

50

58

66

74

83

91

99

116

132

14S

16ö|

182

198

216

231

248

264

4

o

8

9

11

13

16

17

19

21

23

27

no

34

38 [

49

46

49

53!

57

61

3.60............

lo

27

36

45

64

63

72

80

89

98

107

125

143

161

179

187

215

232

25o\

268

286

4

«

8

10

19

14

Ifi

1«

20

22

26

29

33

37

411

45

49

53

57

61

65

19

29

39

48

68

67

77

87

96

106

116

135

154

173

m

212,

231

2S0

270

289

308

to

Kungl. Majus proposition Nr 220.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tab. I (forts.), utvisande skogsmarkens samt den växande skogens värde per hektar vid olika bonitetcr och rotvärden.

Övre raden angiver markvärde, undre raden angiver skogsvärde.

Virkesavkast
-

Mar ken 8 normala virkesavkastningsfärmåga per hektar i kim. fast mått (bonitet)

ningens genom- snittliga rot- värde per kbm.

Kronor

0.60

0.75

1.00

1.2 5

1.50

1.76

2.oo

2.25

2.50

2.76

3.oo

3.50

4.oo

4.50

j 5.oo

5.6 0

6.oo

6.50

j 7.oo

7.50

8.00

Markvärde samt skogsvärde vid normal skogslillgång (relativ skogstillgång 1.0), kronor per hektar

3.76............

4

7

9

11

13

1

15 18 20

22

24

26

31

35 i 391 44

4*

5.3

57

1

61

I

70

21

SJ! 41

52

62

72

83; 93

J03 JJ3

424 444

4651 486

206

337

248

268i 289

309

330

4.00 . ... .....

6

7

9

12

14

16

19

21

23

26

28

33

37

42

47

51

56

61 65

70

75

22

33

44

55

66

77

88

99

JJO

121

132

154

176

198

330

342

364

286 308

330

352

4.26...........

6

7

10

12

15

17

20

22

25

27

30

35

40

45

50

55

60

64

69

74

79

23

36

47

58

70

82

94

105

117

129

JJO

164

187

210

334

257

281

304

337

351

374

4.60............

F.

8

11

13

16

18

21

24

26

29

.32

37

42

47

53

58

6.3

68

74

79

84

26

37

50

62

74

87

99

lil

424

436

149

173

198

333! 348

372

297

322 347

371

396

4.76............

6

8

11

14

17

19

22

9o

28

30

33

38

44

50

55

61

67

72

78

83

89

26

39

52

65

78

91

105

lis

131

144

157

183

309

335

261

287

314

340

366

392

4J8

5.oo............

6

9

12

15

18

20

23

26

29

3‘->

35

41

47

53

58

64

70

76

82

88

93

28

41

55

69

83

96

JJO

124

138

151

165

193

330

348

375

303

330

358

385

413

440

5.25............

6

9

12

15

18

21

25

28

31

34

37

43

49

55

61

67

74

80

86

92

98

29

43

58

72

87

101

116

130

144

159

173

202

231

260

389

3J8

347

375

404

433

462

5.50............

H

10

13

lfi

19

22

26

29

32

35

.39

45

51

58

64

71

77

83

90

96

103

30

46

Öl

76

91

106

121

136

151

J66

182

212

242

373

303

333

363

393

424

454

484

5.75............

7

]0

13

17

20

23

27

30

34

37

40

47

54

60

67

74

81

87

94

101

107

32

47

63

79

95

JJ/

127

442

158

174

190

221

253

385

316

548

380

411

443

474

506

6.oo............

7

11

14

18

21

25

28

32

35

39

42

49

56

63

70

77

84

91

98

105

112

33

50

66

83

99

116

J32

149

165

182

198

231

304

397

330

363

396

429

462

495

528;

6.50............

8

11

15

19

23

27

30

31

39

42

46

53

61

68

76

83

91

99

106

114

121

36

54

72

89

107

125

143

161

179

197

215

350

286

333

358

393

429

465

50J

536

572

7.oo...........

P

12

. 16

20

29

33

37

41

45

49

57

65

74

82

90

98

106

114

123

131

39

58

77

96

ne

135

154

173

J93

3/3

231

370

308

347

385

424

462|

501

539

578

6J6

7.50............

9

13

18

22

26

31

35

39

44

48

53

61

70

79

88

96

105

114

123

131

140

41

62

83

103

124

144

165

/86

206

337

248

389

330

37J

413

464

495

536

578

6191

660

INi

u>

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tab. I (forts.), utvisande skogsmarkens samt den växande skogens värde per hektar vid olika bonlteter och rotvärden.

Övre raden angiver markvärde, undre raden angiver skogsvärde. aft

Virkesavkast-

Markens normala virkesavkastni

ngsförmåga per hektar

i kbm. fast mått

(b o n i t e t)

anittliga rot-

0.50

0.76

1.00

1.26

1.60

1.75

2.oo

2.2 6

2.60

2.76

3.oo

3.60

4.oo

4.50

5.00

5.60

6,oo

6.50

7.00

7.50

8.oo

Kronor

Markvärde samt skogävärde vid

normal skogstillgång (relativ skogslillgång l.n), kronor per hektar

8.00 .........

9

14

1

19 28

28

33

37

|

42 47

61

56

65

75

84

93

1

103; 112

121

131

140

1

149

44

66

88

Ilo | 132 154

176

198

220

242

264

308

352

306

440

484

528

572

676

660

704

9.00 ........

11

16

21

26

32

37

42

47

53

58

63

74

84

95

105

116

126

137

147

158

168

50

74

99

124

149

173

708

223

248

272

207

347

396

446

405

545

504

644

603

743

702

lO.oo .........

12

18

23

29

35

41

47

53

58

64

70

82

93

105

117

128

140

152

163

175

187

55

83

110

138

165

193

220

248

275

303

330

385

440

405

550

605

660

715

770

825

880

11.00 .......

13

19

26

32

39

48

51

58

64

71

77

90

103

116

128

141

154

167

ISO

193

205

61

91

121

151

182

272

242

272

303

333

363

424

484

545

605

666

726

787

847

008

068

12.oo .........

14

21

28

35

42

49

56

63

70

77

84

98

112

126

140

154

168

182

196

2)0

224,

66

99

132

165

198

237

264

207

330

363

306

462

528

504

660

726

702

858

924

000

1066

13.oo .........

15

23

30

38

46

53

61

68

76

83

91

106

121

137

152

167

182

197

212

228

243

72 107

143

179

215

250

286

322

358

303

420

507

672

644

775

787

858

030

7 007

7 073

7 744

14.oo .........

16i 25

33

41

49

57

65

74

82

90

98

114

131

147

] 68

180

196

212

229

245

261

77

116

154

193

237

270

308

347

385

424

462

530

676

603

770

847

924

7 007

7 078

1155

7 232

15.00 .........

18

26

35

44

53

61

70

79

88

96

105

123

140

158

175

193

210

228

245

263

280

83

124

m

206

248

289

330

377

473

454

405

578

660

743

825

908

000

1073

1155

7 238

1320

16.oo .........

19

28

37

47

56

65

75

84

93

103

112

131

149

168

187

205

224

243

261

280

299

88

132

176

220

264

308

352

396

440

484

528

676

704

702

880

968

7 056

7 744

7 232

7 320

1408

17.00 .........

20

30

40

50

60

69

79

89

99

109

119

139

159

179

198

218

238

258

278

298

317

94

140

187

234

281

327

374

42/

468

574

567

655

748

842

035

7 020

7 722

7 2/6

7 300

1403

7 406

I8.00 .........

21

32

42

58

63

74

84

95

105

116

126

147

168

189

210

231

252

273

294

315

336;

99

149

198

248

297

347

396

446

405

545

504

603

702

807

000

7 080

7 788

7 287

7 386

1486

7 584|

19.00 .........

22

33

44

55

67

78

89

100

lil

122

133

155

177

200

222

244

266

288

310

333

355!

105

15 7

209

261

374

366

478

470

523

675

627

732

836

047

1045

7 750

7 254

7 350

7 463

1568

7 672|

20.00 .........

23

35

47

58

70

82

93

105

117

128

140

163

187

2''0

233

257

280

303

327

3" 0

373 i

ilo

165

220

276

330

385

440

406

650

606

660

770

880

000

lion

1210

1320

7 4301 7 540

1650

7 760

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tab. II, utvisande storleken av ett normalt sammansatt och slutet vlrkesförråd för olika boniteter

och omloppstider.

Virkesavkastning per hektar i kubikmeter (bonitet)

lopps-

tid

år

1

till- 1 „ . „

Tht 1 0-n0

0.75 1.00

1.2 5

1.50

1.75

2.oo

2.25

2.60

2.75

3.oo

3.60

4.oo

4.5 0

5.oo

5.50

6.oo

6.50

7.oo

7.50

8.00

O/

A

Normalt virkesför

råd

per

hektar i

kubikmeter

:

60

5.0 10

15

20

25

30

35

40

45

50

55

60

70

80

90

100

ilo

120

130

140

150

160

80

3.7 14

20

27

34

41

47

54

61

68

74

81

95

108

122

135

149

162

176

189

203

216

100

3.0 ■ 17

25

33

42

60

58

67

75

83

92

100

117

133

150

167

183

200

217

233

250

267

120

2.i 21

31

42

52

63

73

83

94

104

115

125

146

167

188

208

229

250

271

292

—

—

140

2.0 25

38

50

63

75

83

100

113

125

138

150

175

200

225

250

275

300

—

—

160

1.7 ! 29

44

59

74

88

103

118

132

147

162

176

206

235

265

294

~

—

—

—

bi

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tab. lil. Exempel på hj&lptabell vid fastighetstaxering av skogar 1 N. N. taxerlngsdistrikt år 1933.

Virkesavkast- ningens genom- snittliga rotvärde

per kbm.

Kronor

Markens normala virkesavkastningsförmåga per hektar

fast mätt (bonitet)

kubikmeter

II

;l

| |

1

Anvis ningar

0.60

0.76

l.oo

1.25

1.50

j 1.76

| 2.oo

j 2.26

2.60

2.76

3.00

3.50

4.00

||

Markva

rde samt skogsvärde vid normal skogstillgång, kronor per hektar

4.oo ..................

6

7

9

12

1

14

19

21

23

26

28

33

37

Markvärde

\

22

33

44

65

66

77

88

99

110

121

132

154

176

Skogsvärde

1

4.25 ..................

5

7

10

12

15

17

20

29

25

27

30

35

40

Markvärde

'' Dåliga avsättningsförhållan-

23

35

47

58

70

82

94

105

117

129

140

764

187

Skogsvärde

> den, dyra avverknings- och

I transportförhållanden.

5

8

11

18

16

18

21

24

26

29

32

37

42

Markvärde

25

37

50

62

74

87

99

lil

124

Z36

149

773

198

Skogsvärde

1 :

4.76 ..................

6

8

11

14

17

19

22

25

28

30

33

39

44

Markvärde

26

39

62

65

78

91

105

118

131

144

157

183

203

Skogsvärde

i

6.oo ................

6

9

12

15

18

20

23

26

29

32

35

41

47

Markvärde

28

41

65

69

83

96

110

124

138

15/

165

193

220

Skogsvärde

5.25 ..................

6

9

12

15

18

21

25

28

31

34

37

43

49

Markvärde

29

43

58

72

87

101

116

130

144

763

173

202

237

Skogsvärde

Medelgoda avsättnings- och

5.öo ..................

6

10

13

16

19

22

23

29

32

35

39

45

51

Markvärde

transportförhållanden.

30

45

61

76

91

106

121

136

151

166

182

272

242

Skogsvärde

5.7 5 ..................

7

10

13

17

20

23

27

30

34

37

40

47

54

Markvärde

32

47

63

79

95

lil

127

142

158

774

190

227

253

Skogsvärde

6.oo ..................

7

11

14

18

21

25

28

32

35

39

42

49

56

Markvärde

33

50

66

83

99

116

132

149

165

182

198

231

•264

Skogsvärde

6.60 ..................

8

11

15

19

23

27

30

34

38

42

46

53

61

Markvärde

36

54

72

89

107

125

143

161

179

737

215

250

286

Skogsvärde

7.oo ................

8

12

16

20

25

29

33

37

41

45

49

57

65

Markvärde

39

58

77 i

96

116

135

154

173

193

372

231

270

308 \

Skogsvärde

Goda eller utmärkta avsätt-

7.60 ..................

9

13

18

22

26

31 1

35

8»

44

48

5.3

fil

70

Markvärde

nings- och transportför-

47

62

83

103

124

144

165

186

206

227

248

283

330

Skogsvärde 1

8.oo ..................

9

14

19

23

28

33 |

37

42

47

51

53

65

75

Markvärde

44

66

88

110

132

154 i

176

198

220

242

264 1

sos

352

Skogsvärde

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

29

Exempel.

Ett hemman innehåller enligt taxeringslängden, bland annat, 30 hektar

skogsmark. Med hänsyn till skogens normala virkesavkastningsförmåga

och belägenhet hava rotvärdesiffran 5 kronor per kubikmeter och bonitetsiffran

3 kubikmeter per hektar ansetts kunna användas, vadan skogsmarksvärdet

(skogsmarkens avkastningsvärde) per hektar enligt hjälptabellen

(tab. III) beräknas till 35 kronor och således skogsmarksvärdet å

hela arealen till 1,050 kronor. Den relativa skogstillgången anses motsvara

0.8 av normal skogstillgång. Då enligt hjälptabellen virkesvärdet per hektar

utgör 165 kronor, blir alltså den faktiska skogstillgångens värde per

hektar 165 X 0.8 = 132.0 kronor eller således sammanlagt för hela arealen

3,960 kronor. Hemmanet uppskattas alltså med hänsyn till skogsmarken

och växande skogen till respektive 1,050 och 3,960 kronor eller sammanlagt

5,010 kronor. I taxeringslängdens anmärkningskolumn antecknas siffrorna

5; 3; 0.8.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Bans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 16 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför

chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin:

Härmed får jag för Kungl. Maj:t anmäla frågan örn vissa ändringar i

gällande skattelagstiftning. Dessa avse i första rummet en sänkning av det

vid den kommunala beskattningen gällande repartitionstalet för jordbruksfastighets

jordbruksvärde. Av det förhållandet, att laglikmätig! allmän

fastighetstaxering med början innevarande år skall verkställas år 1933,

följer, att en förordning med instruktion rörande värdering av skogsmark

och växande skog bör dessförinnan fastställas. De erfarenheter, som vunnits

från 1928 års allmänna fastighetstaxering, torde föranleda ytterligare

vissa modifikationer i gällande bestämmelser örn fastighetstaxering. Mest

betydelsefull är i sådant avseende frågan örn taxering av vatten fallsfastigheter.

Spörsmålet örn beskattning av inkomst på grund av pensionsförsäkring

har gjorts till föremål för en framställning från vissa försäkringsföretag,

och jag anhåller att i det följande få upptaga jämväl detta till

behandling. Härtill komma några mera speciella frågor, som synts vara

av beskaffenhet att nu böra föranleda förslag till riksdagen.

(tältande

bettämmelser

arn Tepartitxunstal

vid

ten kommunala

beskattrmagen

m. m.

Repartitionstalet för jordbruksfastighet.

Gällande repartitionstal för den kommunala beskattningen äro fastställda

genom kommunalskattelagens 2 §. I denna stadgas följande:

»Allmän kommunalskatt är dels fastighetsskatt, dels kommunal inkomstskatt.

Såsom underlag för fastighetsskatt påföras skattskyldig:

för jordbruksfastighet: sex skatteören för varje etthundra kronor av

fastighetens jordbruksvärde, fem skatteören för varje etthundra kronor

av fastighetens tomt- och industrivärde samt fyra skatteören för varje

etthundra kronor av fastighetens skogsvärde;

för annan fastighet: fem skatteören för varje etthundra kronor av fastighetens

taxeringsvärde.

Såsom underlag för kommunal inkomstskatt påföres skattskyldig ett

skatteöre för varje krona beskattningsbar inkomst.

Etthundra skatteören bilda en skattekrona.»

Enligt 45 § kommunalskattelagen skall vid beräkning av inkomst av

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

fastighet eller rörelse, vari fastighet använts, avdrag ske nied belopp,

motsvarande, i fråga om jordbruksfastighet, 6 proeent av jordbruksvärdet,

5 procent av tomt- och industrivärdet samt 4 procent av skogsvärdet och,

i fråga örn annan fastighet, 5 procent av taxeringsvärdet.

De nu omnämnda repartitionstalen, som närmast avse beskattningen till

de borgerliga och kyrkliga priniärkommunerna, bliva automatiskt gällande

jämväl för landstingsbeskattningen och vissa specialkommuners, framför

allt tingslagens, beskattning. Däremot gälla för vägbeskattningen särskilda

repartitionstal, vilka framgå av väglagens bestämmelser örn s. k. vägfyrk.

Grunderna för vägfyrkens bestämmande avses ej i detta sammanhang,

ehuru det förslag, jag kommer att framlägga, ej är betydelselöst

för vägbeskattningen.

En historisk redogörelse rörande tillkomsten av repartitionstalet thos för

jordbruksfastighet och O.os för annan fastighet, utarbetad av 1930 års

kommunalskatteberednings sekreterare, t. f. assessorn E. Thore, Ilar av beredningen

med dess i det följande berörda skrivelse den 31 oktober 1931 till

mig överlämnats. Då denna redogörelse tillika med skrivelsen torde få

såsom bilaga fogas vid dagens statsrådsprotokoll, vill jag nöja mig med

att här hänvisa till densamma, tillika påpekande, att en kort sammanfattning

därav återgivits i beredningens skrivelse (se bilaga till Kungl.

Maj:ts proposition sid. 4—6, 17, 18).

Rörande de förslag till ändringar i dessa tal, som sedermera framställts,

och i anledning därav föranledda åtgärder torde däremot en redogörelse

här böra lämnas, i huvudsak anslutande sig till den redogörelse, som återfinnes

i 1930 års bevillningsutskotts betänkande nr 36. I

I anledning av en av 1897 års riksdag till Kungl. Maj:t avlåten skrivelse

tillsattes den 15 oktober 1897 en kommitté med uppdrag att verkställa

utredning särskilt av frågan örn den kommunala beskattningen.

Kommitténs betänkande avgavs den 18 maj 1900 och innehöll förslag till

omläggning av såväl den direkta beskattningen till staten som den kommunala

beskattningen. Vad den senare beskattningen angår, innebar

förslaget i princip dess ordnande såsom en inkomstbeskattning. I fråga

örn beskattningen av fast egendom ville dock kommittén för kommunalbeskattningens

vidkommande icke låta fastighetsägarna under alla förhållanden

undslippa med skatteplikt enbart för nettoinkomsten. Med avseende

å den starka skuldsättning, varav särskilt jordbruksfastigheterna

trycktes, kunde nämligen befaras, att en beskattning av nettoinkomsten

av jordbruksfastighet skulle inom ett stort antal kommuner giva alltför

ringa utbyte och således åstadkomma alltför våldsamma rubbningar i den

fördelning av den kommunala skattebördan, som med då gällande beskatt

ningsgrunder var rådande. För undvikande härav anordnades fastighetsägarnas

kommunala beskattning såsom en till sitt minimum garanterad

inkomstskatt, vilket minimum således ovillkorligen och under

Tillkomsten

av gällande

repartitionstal

och tidigare

förslag

till ändringar

i desamma.

1897 års

kommunalskattekommitté.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Sakkunnigförslag

och

1920 års

riksdag.

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

alla omständigheter kunde av kommunen påräknas. Fastighetsägare

alades nämligen i lörsta hand beskattning lör en beräknad inkomst av fem

procent å fastighetens taxeringsvärde och därjämte för den behållna inkomsten,

i den mån denna vid taxeringen utrönts överstiga nämnda procentsats.

Skattetekniskt framträdde denna anordning i kommitténs förslag

under formen av en kombinerad fastighets- och inkomstskatt, därvid

från vad som skäilo såsom inkomst taxeras medgavs avdrag med fem procent

av fastighetens taxeringsvärde. Det överskott, som efter detta avdrag

skulle bliva föremål för taxering såsom för inkomst, likställdes med

annan inkomst härutinnan, att skattefrihet eller skattelindring skulle inträda

allt efter som beloppet folie inom de inkomstgrupper, vilka skulle

komma i åtnjutande av sådan.

Såsom motiv för förslaget, att garantien skulle avse fem procent av

jordbruksfastighetens taxeringsvärde, anförde kommittén följande:

»Mellan den ställning, som enligt kommitténs förslag herodes ägare

e ler innehavare av jordbruksfastighet, och den ställning, de för närvarande

intaga i fråga örn kommunal skattskyldighet, framträder sålunda

den skillnad att, medan skattefoten för närvarande för såväl skuldsatte

s?.m, i ° sku ''c sa o Jordbrukare utgör 6 procent av det åsätta taxeringsvärdet,

varemot någon därutöver gående skattskyldighet för den inkomst,

som av jordbruket härflyter, icke äger rum, innebär förslaget en

generell sänkning av skattefoten med 1 procent, men ställer å andra sidan

lor kommunen i utsikt att få ali den behållna inkomst, som egendomen

hunnar, vederbörligen beskattad. Kommittén håller före, att i flertalet

kommuner jordbrukets andel i kommunalbeskattningen härigenom icke

kommer att i det hela väsentligen ändras, men att däremot en icke oansenhg

del av jordbruksbeskattningen på denna väg kommer att överföras

fran de mera gäldbundne till de mindre eller icke alls skuldsatte jordbroKarna.

i av försteget är att all fastighet kunnat i avseende å

skattskyldighet likställas. För jordbruksfastighet, för annan fastighet

pa landet samt för fastighet i stad blir den kommunala skattefoten samma

fern procent av taxeringsvärdet, likasom ock skyldigheten lika att

därutöver erlägga skatt för belopp, varmed nettoinkomsten av fastigheten

överskjuter dennas gentemot kommunen garanterade avkastning.»

Kommittéförslaget, som avstyrktes av, bland andra, kammarrätten, föranledde

emellertid icke någon lagstiftning.

Under det påföljande reformarbetet beträffande kommunalbeskattningen

inriktade man sig i synnerhet på möjligheten att vid sidan av en beskattning

av inkomst införa en fristående objektbeskattning av fastigheter.

Till en dylik lösning av frågan syftade bland annat Kungl. Maj:ts

proposition nr 191 år 1920. Sistnämnda års riksdag anhöll i den skrivelse

till Kungl. Maj:t, däri meddelades, att nämnda proposition ej vunnit riksdagens

bifall, örn förnyad prövning av kommunalskattefrågan. I 1920

ars riksdags andra särskilda utskotts utlåtande nr 1, vilket av riksdagen

åberopades, anfördes gentemot propositionens förslag örn en fristående

objektbeskattning, bland annat, följande:

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 220.

»Att en viss objektbeskattning i kommunerna kan vara behövlig och

berättigad vid sidan av skatt på personlig inkomst, lärer icke kunna

principiellt bestridas, så mycket mindre som redan vår nuvarande beskattning

av jordbruksfastighet och annan fastighet utgör en form av

dylik objektbeskattning. Men utskottet vill understryka, att, därest en

objektskatt skall kunna motiveras genom den särskilda skattekraft, som

innehavet av ett visst objekt anses medföra, så måste också frågan, huruvida

en sådan skatteform bör användas och huru skatten i så fall bör avvägas,

avgöras genom en prövning av denna skattekraft, vilken prövning

i realiteten uppenbarligen måste ske enligt principen örn skatt efter förmåga.

»

Det direkta resultatet av 1920 års riksdagsbeslut var emellertid framför

allt det så kallade kommunalskatteprovisoriet, vilket bland annat

innebar ett införande av det av 1897 års kommunalskattekommitté föreslagna

»garantiskattesystemet», med den olikhet dock i förhållande till

nämnda kommittéförslag, att beträffande jordbruksfastighet garantien

skulle avse 6 procent å taxeringsvärdet. Denna lösning av problemet

låg så till vida nära till hands, att ändringen i förhållande till

förut gällande bestämmelser inskränkte sig till att taga till beskattning

den del av inkomst av jordbruksfastighet, varmed denna inkomst överstege

6 procent av taxeringsvärdet. En samtidigt vidtagen mycket betydelsefull

ändring var införandet av de skattefria orts- och familjeavdragen,

vilka visserligen å ena sidan inskränkte betydelsen av nyss antydda

reform därigenom, att den beskattningsbara inkomsten av jordbruksfastighet

på grund av nämnda avdrag nedbringades, men å andra

sidan genom att för övriga inkomsttagare bortskära en mycket stor del

av deras inkomster från beskattning kom att föranleda en betydande relativ

förskjutning av skattebördan över på jordbrukarna.

Även den påföljande tidens utredningsarbete i kommunalskattefrägan

kännetecknas av konkurrensen mellan ett system med fristående objektskatter

och garantiskattesystemet. Majoriteten inom 1921 års kommunalskattekommitté

föreslog ett system med fristående objektskatter å

fastigheter (fastighetsskatt) och näringsföretag (näringsskatt), det s. k.

A-förslaget, medan två reservanter i kommittén, herrar Eune och Sederholm,

förordade bibehållande i huvudsak såsom definitivt av 1920 års

kommunalskatteprovisorium, därvid garantien för jordbruksfastighets

jordbruksvärde tänktes utgöra 6 procent av taxeringsvärdet, det s. k.

C-förslaget.

Till denna reservation anknöt i huvudsak 1927 ars proposition nr 102

med förslag till kommunalskattelag, vilket förslag i stort sett följdes vid

192S års lagstiftning rörande kommunalbeskattningen.

Körande repartitionstalet för jordbruksfastighets jordbruksvärde vid

en garantibeskattning gjordes intet särskilt uttalande i 1927 års proposition.

Bihang till riksdagens protokoll 193?. 1 sami. 186 haft. (Nr Vitt.) •''!

1921 år»

kommunalskattekommitté.

1927 årm

riksdag.

s. 34 Kontrollera mot PDF

1928 års

riksdag.

Prop. nr 213

&r 1928.

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

I åtskilliga motioner vid 1927 års riksdag föreslogs däremot nedsättning

av repartitionstalet för jordbruksfastighets jordbruksvärde. I vissa motioner

föreslogs, att detta skulle bestämmas till O.oö, medan i andra motioner

yrkades, att repartitionstalet för all fastighet skulle bestämmas till

0.94. Motionerna avstyrktes av första särskilda utskottet i dess utlåtande,

nr 1, därvid anfördes:

»Procenttalet 6 har emellertid vunnit hävd såsom grund för utmätandet

av jordbruksfastigheternas andel i kommunernas skattebörda, före provisoriet

såsom grund för jordbrukets ackordsskatt till det allmänna och

under provisoriet såsom mätare av dess garanti i förhållande till kommunen.

Varken i kommunalskattekommitténs förslag eller i de däröver

avgivna remissvaren har från något håll förekommit anmärkning mot

delta repartitionstal. Vid sådant förhållande har utskottet ansett att,

även om nämnda repartitionstal understundom kan innebära en viss hårdhet

i beskattningshänseende för jordbruksfastighet i förhållande till annan

fastighet, status quo i kommunernas intresse bör bibehållas.»

I olika reservationer hemställdes, att repartitionstalet för jordbruksvärde

skulle bestämmas till O.us. Riksdagens beslut innebar emellertid

avslag i huvudsak å Kungl. Maj:ts förslag till kommunalskattelag m. m.

När förslag till kommunalskattelag m. m. enligt i huvudsak samma

grunder som år 1927 ånyo förelädes riksdagen år 1928 i proposition nr

213, hade däremot frågan om repartitionstalet gjorts till föremål för särskild

utredning. I dylikt avseende hade undersökning skett beträffande

dels 35 landskommuner representerande olika typer dels 53 utpräglade

jordbruks- och skogskommuner rörande olika alternativ i fråga örn repartitionstal

för jordbruksvärde och skogsvärde m. m. Föredragande departementschefen

motiverade nu utförligt, varför förslaget till kommunalskattelag

bibehöll repartitionstalet 0.06. Denna motivering torde böra

här i huvudsak återgivas. Efter att hava redogjort för den verkställda

statistiska undersökningen anförde departementschefen:

»När jag för Kungl. Majit anmälde frågan örn framläggande av 1927

års förslag, i kommunalskattefrågan, ansåg jag mig sakna anledning att

närmare ingå på en motivering av repartitionstalet (hus för jordbruksfastighets

jordbruksvärde. Sedan 1900 års kommittébetänkande avgivits,

hade mig veterligen intet önskemål örn lägre repartitionstal givits tillkänna,

förrän propositionen i kommunalskattefrågan låg på riksdagens

bord. De reservanter inom kommunalskattekommittén, som förordat bibehållande

av garantiskattesystemet, hade utgått från repartitionstalet

0.06, och under kommunalskattekommitténs arbete hade såväl kommittémajoriteten

som nämnda reservanter inriktat sig på att få till stånd ett

system, vilket, frånsett den avsedda lättnaden för skogen, ej skulle åstadkomma

någon väsentlig ändring i redan bestående fördelning av skattebördan

mellan å ena sidan jordbrukarna, å andra sidan övriga skattskyldiga.

Jag anförde ock själv såsom ett särskilt skäl för garantiskattesystemets

bibehållande, att ett system med fristående objektskatter å

fastigheter kunde väntas på sina håll åstadkomma väsentliga, ehuru ej

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition Nr 220.

35

avsedda förskjutningar av skattebördan, och att en dylik förskjutning i

detta sammanhang helst borde undvikas. Jag yttrade, bland annat, följande:
’Det

torde vara sannolikt, att repartitionstal, som för vissa kommuner

och under vissa konjunkturer icke medföra nämnvärd förskjutning av

skattebördan trän en grupp till en annan, kunna för andra kommuner

eller under andra konjunkturer ställa sig annorlunda. En övergång från

det nuvarande systemet med hävdvunna repartitionstal till ett nytt system

med oprövade sådana kan icke minst av denna anledning befaras

giva upphov till upprepade ändringar i repartitionstalen eller åtminstone

till ofta återkommande försök därtill. Härav orsakade växlingar

i skattetrycket eller stadigvarande ovisshet beträffande detsamma skulle

otvivelaktigt verka störande, särskilt på näringslivet. Att övergå till

ett system med fristående objektskatter å fastighet ter sig sålunda alltför

mycket som ett steg ut i det ovissa, vilket med säkerhet ej skulle

medföra endast gynnsamma verkningar. Under alla förhållanden synes

det mig ovedersägligt, att reservanterna, herrar Rune och Sederholm,

liksom åtskilliga andra av dem, som förordat C-förslaget. haft rätt. när

de gjort gällande, att A-förslaget ej i samma grad som C-förslaget tillgodosåge

garantisynpunkten, om vars beaktande dock alla äro ense.’

Ävenledes uttalade jag, att satsen ''gamla skatter äro goda skatter’ hade

sin obestridliga sanningskärna såtillvida, att det ekonomiska livet anpassat

sig efter de sedan gammalt förefintliga skatterna, och att man därför

ej borde omstöpa dem i nya former, såvida icke det dels vore uppenbart,

att det nya medförde väsentliga fördelar, men dels ock vore tydligt,

att det nya ej skulle medföra betydande olägenheter i viktiga punkter.

Innebörden av det sålunda anförda var väsentligen den, att ett garantiskattesystem

med repartitionstalet 0.n6 för jordbruksvärde ur garantisynpunkt

erbjöde påtagliga fördelar framför ett fristående objektskattesystem

med repartitionstalet O.m för samma värde. Därav följer emellertid

givetvis icke. att ej repartitionstalet 0.n5 för jordbruksfastighet skulle

kunna med bibehållande av garantiskattesystemet godkännas, ehuruväl

den motivering, som åberopats för detta system, efter en dylik ändring

ej skulle äga samma styrka som vid repartitionstalets bibehållande vid 0.ii6.

I en under sistförflutna riksdag vid utskottets utlåtande fogad reservation

till förmån för repartitionstalet O.05 för jordbruksvärde åberopades

bland annat den ställning, som intagits av 1897 års kommunalskattekommitté.

I det av denna kommitté avgivna betänkandet framhölls, att av den

beräknade inkomst av 6 procent å taxeringsvärdet, efter vilken kommunalskatten

för jordbruksfastighet alltid, oavsett inkomsten, utginge, 5

procent ansetts såsom ränta å egendomens kapitalvärde och 1 procent såsom

dels ränta å det i jordbruket nedlagda driftkapital, dels avkastning

av brukarens arbetskraft. Huruvida egendomen vöre''skuldsatt eller skuldfri,

om driftkapitalet vore rikligt eller otillräckligt, om brukningen

skedde med vinst eller förlust, lämnades härvid alldeles obeaktat. Att

råda bot för en dylik obillighet kunde enklast ske genom att införa en ren

inkomstbeskattning. Kommittén hade emellertid ej vågat borttaga den

redan befintliga skattegarantien men bade sänkt skattefofen i avseende å

jordbruksfastighetens ovillkorliga skattskyldighet i syfte att, så långt

kommittén ansett sådant med en varsam övergång och med den kommunala

hushållningens betryggande förenligt, bereda skattelindring på sådana

håll. där i följd av starkare skuldsättning eller annan orsak den

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

förutvarande jordbruksbeskattningen känts alltför tryckande. Kommittén

höll före, att i flertalet kommuner jordbrukets andel i kommunalbeskattningen

genom den av kommittén ifrågasatta ändringen icke komme att i

det hela väsentligen ändras, men att däremot en icke oansenlig del av

jordbruksbeskattningen på denna väg komme att överföras från de mera

gäldbundna till de mindre eller icke alls skuldsatta jordbrukarna. En

annan fördel med förslaget vore, att all fastighet kunnat i avseende å

skattskyldighet likställas.

För egen del kan jag i huvudsak biträda de synpunkter, som sålunda

kommit till uttryck. En likställighet av all fastighet vore utan tvivel

högst önskvärd, och det vore även en obestridlig iördel, örn de skuldsatta

jordbrukarna kunde erhålla den lättnad, som en sänkning av repartitionstalen

för jordbruksfastighet skulle betyda. Detta gäller dock endast så

länge någon näringsskatt ej finnes införd. Skulle en sådan skatt, som

träffar lösa inventarier i kommunen, komma till stånd, torde följdriktigheten

kräva, att de inventarier, som användas i jordbruksnäring, likställas

med inventarier i andra näringsföretag, vilket kan föranleda antingen,

såsom 1921 års kommunalskattekommitté föreslagit, näringsskatt

även å jordbruket, eller, såsom förutsattes i 1920 års kungl, förslag, såsom

ersättning för skatt å inventarierna ett högre repartitionstal för jordbruksfastighet

än för annan fastighet. Då även fastigheter, som nyttjas i

näringsföretagen, deltaga i garantien, synes nyssnämnda resonemang

svårt att vederlägga.

Det förtjänar emellertid att observeras, att, såvitt man kan döma av

motiveringen, åstadkommande av likställighet mellan all fastighet ej var

det primära skäl, som föranledde 1897 års kommitté att gå in för ifrågavarande

lägre repartitionstal. utan att anledningen härtill synes ha varit

en önskan att hjälpa de gäldbundna jordbrukarna. Då den ifrågasatta

ändringen ej syntes försätta kommunerna i något sämre läge än förut,

kunde ett dylikt steg tagas. En gynnsam verkan härav skulle bli likställighet

i avseende å all fastighet.

Även 1897 års kommitté, som representerade en synnerligen mångsidig

erfarenhet, fäste uppenbarligen synnerlig vikt vid att en säker skattegaranti

skulle stå kommunerna till buds och ingen försämring för dessa inträda.

Det är också sannolikt, att 1900 års förslag ej skulle mediört en

dylik försämring. Den till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten

av jordbruksfastighet — d. v. s. inkomsten utan procentavdrag

— lärer, försåvitt de kalkyler, som ligga till grund för beräkning av inkomst-

och förmögenhetsskatten vid de årliga budgetberäkningarna, äro

riktiga, numera genomsnittligt kunna uppskattas till ungefär 7 procent

av taxeringsvärdet och torde väl ej hava varit så mycket lägre på den

tiden. Örn, såsom förhållandet var enligt 1900 års förslag, ej så synnerligen

stor del härav skulle medtagas genom skattefria avdrag eller skattelindring,

är det mycket antagligt, att såsom kommunalt beskattningsbar

inkomst skulle, efter ett procentavdrag av 5 procent å taxeringsvärdet,

enligt samma förslag återstått att beskatta minst 1 procent av detta värde

och sålunda kompensation vunnits för den bortfallna fastighetsskatten.

Annorlunda ställa sig förhållandena i nuvarande läge. En sänkning av

repartitionstalen för jordbruksfastighet måste nu enligt sakens natur föranleda

en sänkning av det kommunala beskattningsunderlaget, vars betydelse

framgår av den förut meddelade statistiken, till vilken jag strax

återkommer. Men det är också sannolikt, att en minskning av detta un
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 220.

derian varit att förutse i nuvarande stund, även om endast 6 procent på

taxeringsvärdet men ingen inkomst hittills hade beskattats och den inkomst,

som överstiger vederbörlig procent på taxeringsvärdet, hade tagits

till beskattning först nu i samband med en sänkning av repartitionstalet

för jordbruksfastighet. Ty numera bortfaller genom skattefria avdrag en

så stor del av den kommunalt taxerade inkomsten, att den beskattningsbara

inkomst, som skulle ersätta den bortfallande objektskatten, skulle bliva

väsentligt lägre än enligt 1900 ars förslag. Rörande de förutsättningar,

som lågo till grund för 1900 års förslag, må även framhållas, att de kommunala

utdebiteringarna då voro i genomsnitt mycket lägre än nu, vaiför

nödvändigheten av varsamhet nu är större än då.

Av stor betydelse vid ställningstagandet till förevarande fråga måste

det givetvis vara, örn ett tillgodoseende av kravet på jämställdhet mellan

jordbrukarna och andra med avseende a skattebelastning ovillkorligen

måste anses leda därhän, att beskattningsunderlaget för jordbruksfastighet

sänkes ned i nivå med skatteunderlaget för annan fastighet. For min

del finner jag visserligen skäl tala för en dylik sänkning men anser dock,

att frågan kan ses ur något olika synpunkter. Det förhåller sig nämligen

så, att den genomsnittliga inkomsten av jordbruksfastighet, såsom jag

nyss framhållit, torde uppgå till cirka 7 procent av taxeringsvärdet, medan

den i fråga om annan fastighet ligger högst väsentligt lägre — hur

mycket lägre är svårt att bedöma, men det kan med utgångspunkt från

nyssnämnda kalkyler vid de årliga budgetberäkningarna med rätt stor

sannolikhet antagas, att inkomsten av annan fastighet i genomsnitt icke

uppgår till 2 ‘/2 procent av taxeringsvärdet. Då häri ingår fastighet, som

användes i rörelse, vilken fastighet i allmänhet torde avkasta 5 procent

på taxeringsvärdet, lämnar övrig fastighet av annan fastighets natur antagligen

endast mellan 1 och 2 procent i avkastning till sina ägare. Förklaringen

till den stora skillnaden mellan berörda siffror är väl att finna

däri, att i avkastningssiffran för jordbruksfastighet inkluderas även avkastningen

å jordbrukets inventarier samt särskilt beträffande smärre

fastigheter i betydande grad inkomst av arbete, nedlagt å fastigheterna.

Även det förhållandet, att under annan fastighet inbegripes ett stort antal

mycket högt intecknade stadsfastigheter, torde väl bidraga till att inkomsten

för ägarna beträffande annan fastighet blir så avsevärt mycket

lägre än beträffande jordbruksfastighet. Betraktar man nu garantiskattesystemet

så. att man av fastigheterna begär en garanti, som för olika

slag av fastigheter utmätes med hänsynstagande i viss män till den inkomst,

som i genomsnitt kan beräknas, synes det såtillvida ganska rimligt,

att jordbruksfastigheter också garantera mera än annan fastighet.

Därjämte torde man ej kunna alldeles bortse ifrån att man pa fastighetsmarknaden

givetvis alltid tager hänsyn till den omkostnad, som skatten

utgör, varför den sedan länge bestående skatten redan tagit sig uttryck i

en sänkning av fastighetsvärdena, medan en sänkning av skatten nu skulle

taga sig uttryck i en höjning av värdena till förmån allenast för dem,

som för dagen äga fastigheterna, men utan någon fördel för dem, som i

framtiden förvärva samma fastigheter.

Icke förty håller jag före, att det, örn hänsyn till kommunernas ekonomi

tilläto det, kundo ifrågasättas att, sedan beskattning av garantien överskjutande

inkomst numera genomförts, ju förr dess hellre åvägabringa

likställighet i garantiskatteunderlaget för båda slagen av fastighet, då

därigenom en på sina håll befintlig känsla av ojämn behandling skulle

avlägsnas. I detta avseende märkes emellertid följande.»

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Departementschefen meddelade härefter en sammanställning av vissa

uppgifter ur den verkställda statistiska utredningen och ansåg sig kunna

fastslå, att de ökningar av utdebiteringsprocenten, som i stora delar av

riket säkerligen skulle bliva följden av en sänkning av repartitionstalet

för jordbruksvärdet från thos till (hus, vore mycket avsevärda. Den väsentliga

ökning i beskattningen, som sålunda lcomme att träffa icke-jordbru

kare, skulle ej betyda en lika stor lättnad för jordbrukarna. I två undersökta

Gotlandskommuner skulle exempelvis uppstå en ökning av skattebördan

för icke-jordbrukare med cirka 15 procent, medan den genomsnittliga

lättnaden för jordbrukarna ej skulle uppgå till mer än 1 å 2 procent av

skattebördan. I de undersökta 88 kommunerna skulle 65.25 procent av

hela skattebördan åvila ägarna av jordbruksfastighet, örn repartitionstalet

vore 0.06, medan, örn repartitionstalet utgjorde thos, nämnda fastig

hetsägares andel av hela skattebördan skulle sjunka till 64.26 procent. Departementschefen

yttrade i anslutning till dessa siffror:

»Det är å andra sidan klart, att i kommuner, där jordbruksfastigheten

betyder en relativt mycket ringa del av beskattningslöremålen, förhållandet

skall Wiva ett annat. De sänkta repartitionstalen betyda där en helt

liten höjning av utdebiteringsprocenten men däremot givetvis en sänkning

av beskattningsunderlaget för de jordbrukare, som komma under

de sex procenten på taxeringsvärdet, varför lättnaden för jordbrukarna i

för dessa synnerligen gynnsamma fall torde kunna uppgå till cirka 15

procent av skattebördan. För de jordbrukare, som komma över de 6 procenten

på taxeringsvärdet, d. v. s. i allmänhet smärre jordbrukare, vilka

nedlagt ett stort personligt arbete på sina fastigheter, torde däremot re

partitionstalets sänkning i en del fall kunna komma att medföra en höjning

av skatten, nämligen örn de redan nu kunnat i huvudsak utnyttja

de skattefria avdragen. Sänkningen skulle alltså icke blott i ett betydande

antal fall för andra skattskyldiga än större jordbrukare medföra

en ansenlig ökning av skattebördan, vilken därjämte samtidigt av andra

anledningar stegras för många, utan också i synnerligen olika grad, beroende

på de skilda kommunernas tillgång på andra beskattningsföremål

än jordbruksfastighet, medföra lättnad för de fastighetsägare, som överhuvudtaget

få del av lättnaden.»

Departementschefen anförde vidare, att de olägenheter, som skulle bliva

en följd av repartitionstalets sänkning från O.og till O.05, knappast kunde

bringas ur världen på skatteutjämningens väg. Departementschefen vore

av den uppfattningen, att skatteutjämningsgrunderna erfordrade översyn.

örn förslaget örn sänkning av repartitionstalet genomfördes.

Sammanfattningsvis anförde departementschefen:

# »Det nu sagda torde ådagalägga, att frågan örn en sänkning av repar

titionstalet för jordbruksfastighet är rätt komplicerad. Vissa jämställig

hetskrav tala för repartitionstalet O.05 för jordbruksvärde, men samma

jämställighetskrav tala med nästan ännu större styrka för att den växande

skogen ej blir sämre ställd än jordbruksfastighet i övrigt, ty jordbruket

avkastar genomsnittligt vida mer än skogsbruket och bör följaktligen

snarare kunna bära en starkare garanti. Sagda jämställighetskrav kunna

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

vidare ej anses ovedersägliga, då jordbruksfastigheten pä grund av sin

större avkastning kan bära en starkare garanti än annan fastighet. De

verkningar, som en sänkning av repartitionstalet skulle medföra, skulle

även med det minst genomgripande alternativet---bliva betydande

och, bland annat, nödvändiggöra en ändring av grunderna för skatteutjämningen.

De svårigheter, som skulle uppstå för kommunerna genom

minskningen av deras beskattningsunderlag, skulle i många fall bliva mycket

kännbara oell av en helt annan storleksordning än exempelvis de, som

föranledde kommunalskatteutskottet att avstyrka förslaget örn överflyttning

av den kommunala progressivskattens kommunandel till landstingen,

desto större på den grund, att det här gäller i synnerhet alla kommuner

med hög utdebitering, medan förslaget rörande progressivskatten rörde

nästan endast kommuner med relativt låg utdebitering. Då den i och för

sig avsevärda överflyttning av skattebördan till andra skattskyldiga än

ägare av jordbruksfastighet, som inom många kommuner skulle uppkomma

genom sänkt garantiskatt å såväl skog som jordbruksvärde, skulle drabba

dessa skattskyldiga ungefär samtidigt med i samma riktning verkande

ofta lägre skogsvärde och ändrade bestämmelser örn skogsaccisen och

vägskatten, har jag i sålunda angivna omständigheter funnit bärande skäl

att ej nu förorda, det Kungl. Maj:t framlägger förslag till riksdagen örn

lägre repartitionstal för jordbruksvärde.»

Körande de i Kungl. Maj:ts proposition föreslagna repartitionstalen Motioner 1928.

framlades ändringsförslag i skilda motioner med yrkande dels om repartitionstalet

O.05 för jordbruksfastighets jordbruksvärde, dels örn repartitionstalet

O.055 för samma värde. Vidare yrkades i en motion, att repartitionstalet

för jordbruksfastighets jordbruksvärde skulle bestämmas till O.05

och för skogsvärde till O.03.

I de motioner, däri påyrkades repartitionstalet O.05 för jordbruksvärde,

framhölls i huvudsak, att rättvisa för jordbrukarna ej vunnes utan en

dylik sänkning. I den motion, däri yrkades fastställande av repartitionstalet

O.03 för skogsvärde, utvecklades liknande synpunkter beträffande förhållandet

mellan jordbruksvärde och skogsvärde. Repartitionstalet O.055

för jordbruksvärde åter motiverades därmed, att en allmän anslutning av

kommunalskattereformens vänner till nämnda repartitionstal syntes öppna

den enda säkert framkomliga vägen till frågans lösning.

Särskilda utskottet tillstyrkte i förevarande avseende bifall till proposivonen.

Utskottet anförde härom: 1928.

»Utskottet måste för sin del anse, att föredragande departementschefen

anfört starka skäl för de i propositionen framlagda repartitionstalen.

Några tillräckligt vägande skäl gentemot denna argumentering hava ej

framlagts. Framför allt vill utskottet hänvisa till de företagna provtaxeringarna.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att läget

för åtskilliga kommuner skulle bliva mycket bekymmersamt genom repartitionstalets

sänkning. Gentemot förslaget att sänka repartitionstalet

endast för jordbruksvärde till O.05 men behålla repartitionstalet för skogsvärde

vid O.04 med en accis svarande mot en fastighetsskatt å skogsvärde

enligt repartitionstalet O.02 kan dessutom alltid invändas, att den orättvisa,

som nu förmenas ligga i olikheten i repartitionstal för jordbruksvärde och

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Utrednings
uppdrag
1929.

1930 års

riksdag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

annan fastighet, endast överflyttas till förhållandet mellan jordbruks- och

skogsvärde. Anledningen till att ej av motionärerna steget tagits fullt ut

lärer val också vara att finna i farhågor för kommunernas ekonomi. Utskottet

finner liknande farhågor utgöra ett vägande skäl att icke heller

förorda den ifrågasatta sänkningen av repartitionstalet för jordbruksvärde.

»

Utskottet föreslog emellertid tillika, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville, med beaktande av vad utskottet

därom anfört, föranstalta örn vissa utredningar, syftande till en

mera genomgripande ändring av grunderna för statsbidragen åt kommunerna

samt för den kommunala beskattningen.

I tvänne reservationer inom utskottet yrkades, att repartitionstalet för

jordbruksvärde skulle bestämmas till O.05.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Riksdagens hemställan örn utredning av frågan örn ändrade grunder

för statsbidragen till kommunerna föranledde tillsättande den 18 oktober

1929 av den s. k. skatteutjämningsberedningen. Det syntes dåvarande chefen

för finansdepartementet lämpligt att, innan de av riksdagen berörda

frågorna örn beskattningsgrunderna foges under närmare övervägande,

avvakta de preliminära resultaten av utredningen i övriga delar.

I olika motioner yrkades vid 1930 års riksdag sänkning av repartitionstalet

för jordbruksfastighets jordbruksvärde till thos.

I sin motivering hänvisade motionärerna till 1928 års reservationer och

underströ^ vissa synpunkter, såsom den överflyttning av skattebördan

på jordbrukarna, som skett ar 1920, och förhållanden som sedermera verkat

till ökning av denna börda, jordbrukets svårartade läge m. m. Rörande

det förhållandet, att sänkning av repartitionstalet föresloges allenast

för jordbruksvärde men ej för skogsvärde, yttrades, under hänvisning

till vissa uttalanden i berörda vid 1928 års riksdag avgivna reservationer,

i tvänne likalydande motioner i

»Vi instämma med förenämnda reservanter i 1928 års kommunalskatteutskott

därutinnan, att en sänkning av repartitionstalet för jordbruksfastighet

rätteligen borde åtföljas av en sänkning antingen av repartitionstalet

för skogsvärde eller av skogsaccisen. Vi stanna emellertid för

närvarande vid samma slut som reservanterna den gången gjorde dels

med hänsyn till skogskommunernas speciella ekonomiska struktur, dels

med hänsyn därtill att sättet för skogsbeskattningens utformning i en

kombinerad fastighetsskatt och skogsaccis gör orättvisan mindre påfallande

och kännbar, dels ock därför att det ej synes lämpligt att nu föreslå

ändring annat än i den punkt, där övermäktiga förhållanden gjort reformbehovet

särskilt trängande.»

Bevillningsutskottet yttrade i betänkande nr 36 i anledning av motionerna

följande!

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

»Den lämnade redogörelsen visar, att på kommunalbeskattningens område

kvarstå åtskilliga spörsmål, som kräva sin lösning. Den genomiörda

kommunalskattereiormen har ej tilliört kommunerna några betydelsefulla

nya beskattningslöremål utan har snarare inriktats på att borttaga en påtaglig

överlelastning av vissa beskattningslöremål och_ framför allt skogen.

Följden härav har, då någon motsvarande minskning av de kommunala

utgifterna i allmänhet ej kommit till stånd, blivit den, att de kommunala

utdebiteringssatserna på många håll visat en tendens till ökning.

Det synes obestridligt, att läget för de skattskyldiga synnerligast i många

landskommuner på grund av det höga skattetrycket är i hög grad bekymmersamt,

och att det nuvarande skatteutjämningsförfarandet endast i begränsad

mån förmår upphjälpa detta läge. Icke minst bekymmersamt

måste läget framstå för de jordbrukare, som på grund av skuldsättning

eller andra förhållanden förvärva ringa eller ingen inkomst. Örn tillika,

såsom synes vara fallet, den olika garantiprocenten för jordbruksfastighet

och för annan fastighet — alldeles oavsett örn denna formella olikhet motsvaras

av en reell skillnad eller ej — på många håll betraktas såsom

oskälig, så skärpes härigenom än mer känslan av orättvisa. En ändrad

fördelning på rikets innebyggare av kostnaderna för vissa kommunala uppgifter

är också enligt utskottets förmenande ofrånkomlig, och det är utskottets

förhoppning, att den igångsatta utredningen i dylikt avseende

skall föra till resultat, så snart som det med denna uppgifts vidlyftighet

låter sig göra. Det torde även få medgivas, att ett slutligt ställningstagande

till sådana frågor som exempelvis omfattningen av den garanti,

som skall åvila vissa beskattningsföremål, svårligen kan tänkas, förrän

behovet av en garanti kan prövas mot bakgrunden av kommunernas framtida

utgiftsbehov.

Utskottet anser emellertid behovet av en jämnare fördelning av kommunernas

skattebörda vara så trängande, att man tor inrikta sig på att

så snart som möjligt företaga sådana reformer, som kunna befinnas ligga

i utvecklingens riktning, även innan det slutliga ställningstagandet kan

äga rum. Men därjämte är det av vikt, att arbetet så bedrives, att så

mycket som möjligt av utredningen på skatteregleringens område föreligger

färdigt, när förslag rörande skatteutjämningen kan framläggas.

Det synes med andra ord önskvärt, att utredningsarbetet beträffande de

olika spörsmålen i möjligaste mån bedrives parallellt.

Vad särskilt beträffar den i föreliggande motioner behandlade frågan

örn en sänkning av repartitionstalet för jordbruksvärde, så har inom utskottet

uttalats sympatier för principiell likställighet med annan fastighet.

Men man har å andra sidan hänvisat till att det ej vore lämpligt att

nu upptaga detta spörsmål isolerat, då det sammanhängde med andra

frågor, exempelvis den ännu ej slutgiltigt avgjorda frågan om en näringsskatt

å rörelse i allmänhet, vilken kunde tänkas böra omfatta inventarier

för olika slag av näringsidkare, samt frågan örn det gällande skatteutjämningsförfarandets

omfattning och tillgång på medel lör dylikt ändamål.

Vidare har framhållits, att ett bifall till motionen endast skulle överflytta

den ojämnhet, som må anses föreligga mellan jordbruksvärde och annan

fastighet, till förhållandet mellan jordbruks- och skogsvärde. Det har

likaledes anlörts, att i vissa kommuner skattetrycket vore så utomordentligt

hart, att man ej utan att noga klarlägga konsekvenserna i olika avseenden

kunde våga företaga någon sådan ändring i den hävdvunna skattefördelningen,

som skulle ytterligare sänka skattekronornas antal. Utskot
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Marits proposition Nr 220.

tet har ej kunnat undgå att taga intryck av dessa skäl och anser därför,

att berörda spörsmål bör särskilt undersökas i samband med den utredning,

som ifrågasatts av 1928 års riksdag.»

Utskottet fann, att dessa spörsmål vore av den betydenhet och omfattning,

att deras snara upptagande måste anses önskvärt, och hemställde,

att riksdagen ville i anledning av berörda motioner i skrivelse hos Kungl.

Majit, bland annat, framhålla önskvärdheten av att de i 1928 års förut

berörda riksdagsskrivelse omförmälda utredningar i vad dessa avsåge

själva beskattningsgrunderna måtte utföras med den skyndsamhet, som

med hänsyn till uppgifternas natur och omfattning vore möjlig

Riksdagen biföll bevillningsutskottets betänkande.

Na föreliggande

ändringsförslag.

1930 års

kommunalskatteberedning.

Åt särskilda sakkunniga, som sedermera antogo benämningen »1930 års

kommunalskatteberedning», uppdrogs att verkställa de av riksdagen sålunda

ifrågasatta utredningarna i kommunalskattefrågan.

Med föranledande, bland annat, av de i 1930 års bevillningsutskotts betänkande

gjorda uttalandena örn repartitionstalen för jordbruksfastighet

anhöll 1930 års kommunalskatteberedning i skrivelse den 1 november 1930

hos chefen för finansdepartementet, att denne måtte utverka Kungl. Majits

bemyndigande för beredningen att verkställa undersökning rörande förskjutningen

av den kommunala skattebördan mellan olika slag av beskattningsföremål

dels vid en sänkning enbart av repartitionstalet för jordbruksfastighets

jordbruksvärde från 0.06 till O.05 dels ock vid en dylik sänkning

av samma repartitionstal tillika med en sänkning av repartitionstalet

för jordbruksfastighets skogsvärde från O.04 till O.03, i båda fallen förenad

med motsvarande ändring beträffande det enligt 45 § kommunalskattelagen

medgivna avdraget för vad som beskattats genom fastighetsskatt (procentavdraget).

Undersökningen föreslogs skola särskilt avse 110 av beredningen

utvalda kommuner samt gälla 1930 års taxeringar och de kommunalutskylder,

som uttaxerats på grundval därav.

Genom beslut den 7 november 1930 uppdrog Kungl. Majit åt beredningens

ledamöter kammarrättsrådet C. Kuylenstierna och numera landskamreraren

A. Lundevall samt dess sekreterare att verkställa undersökning

rörande fördelningen av den kommunala skattebördan mellan olika slag

av beskattningsföremål, varjämte chefen för finansdepartementet genom

beslut samma dag bestämde, att den statistiska bearbetning av deklarationsmaterial,

som för undersökningens verkställande funnes erforderlig,

skulle avse de av beredningen föreslagna 110 kommunerna.

Med en den 31 oktober 1931 dagtecknad skrivelse har utredning i angivna

avseende av kommunalskatteberedningen överlämnats till chefen för

finansdepartementet tillika med förut omförmälda, av beredningens sekreterare

utarbetade historik samt en redogörelse för viktigare resultat av

utredningen och uttalanden örn de slutsatser, vartill utredningen kunde

föranleda, dock utan tillkännagivande av viss mening, huruvida den ifrå
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

gasatta reformen borde äga rum eller ej. Yttrandet, vilket ingår i statens

off. utredn. 1931:31, torde tillika med de vid dess avlåtande inom beredningen

avgivna särskilda yttranden få såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet

(bilaga till Kungl. Maj:ts proposition, sid. 3).

Då den av beredningen överlämnade statistiska utredningen för belysande

av den förevarande frågan var synnerligen vidlyftig, uppdrog jag åt

Kuylenstierna att utarbeta en sammanfattning av densamma. Jämväl

denna sammanfattning torde få intagas i bilaga vid statsrådsprotokollet

(bilaga till Kungl. Maj:ts proposition, sid. 35).

Inom finansdepartementet utarbetades därefter ett utkast till lag örn

ändrad lydelse av 2 och 45 §§ samt 50 § 2 mom. kommunalskattelagnn den

28 september 1928 (nr 370). Ändringarna i 2 och 45 §§ avsågo sänkning

av repartitionstalet för jordbruksvärde till O.os, medan till 50 §, vilken avser

de vid den kommunala beskattningen gällande ortsavdragen, skulle i anslutning

till ett inom kommunalskatteberedningen ifrågasatt alternativ fogas

en bestämmelse av det innehåll, att, därest efter tillämpning av gällande

bestämmelser om ortsavdrag för skattskyldig, vilkens kommun tillhörde

ortsgrupp I eller II, av den taxerade inkomsten återstode högst 500 kronor,

denna skulle ytterligare minskas med 20 kronor. Örn detta inhämtades

yttranden från myndigheter och sammanslutningar ävensom från 1930

års kommunalskatteberedning, och borde i yttrandena angivas, huruvida

och i vad mån skattefria avdrag av det slag, som i utkastet omförmäldes,

ansåges böra medgivas. Vid remissen voro fogade dels kommunalskatteberedningens

yttrande jämte den av beredningen överlämnade historiken,

dels förut omförmälda sammanfattning av den statistiska undersökningen,

dels ock en inom departementet utarbetad promemoria. I promemorian anfördes,

bland annat:

»Såsom av 1930 års ovan citerade betänkande av bevillningsutskottet

framgår, hade inom utskottet uttalats sympatier för principiell likställighet

mellan repartitionstalet för jordbruksfastighets jordbruksvärde och

repartitionstalet för annan fastighet. Å andra sidan hade emellertid inom

utskottet hänvisats till att det av olika skäl ej vore lämpligt att då upptaga

berörda spörsmål isolerat, skäl som föranledde utskottet att uttala

önskemålet örn den särskilda undersökning av frågan, som nu ägt rum.

Det hade sålunda inom utskottet framhållits, att berörda spörsmål sammanhängde

med exempelvis den ej ännu slutgiltigt avgjorda frågan örn en

näringsskatt i allmänhet, vilken kunde tänkas omfatta inventarier, för

olika slag av näringsidkare, samt frågan örn det gällande skatteutjämningsförlarandets

omfattning och tillgång på medel för dylikt ändamål.

I det förra avseendet har kommunalskatteberedningen uttalat allenast, att

beredningen självfallet komme att vid det definitiva ställningstagandet

till de olika spörsmål, som folie inom beredningens uppdrag, för sin del

anse sig fullt obunden av huruvida repartitionstalen för jordbruksfastighet

nu bibohölles eller ändrades. Beträffande förslagets inverkan på

skatteutjämningsförlarandet har beredningen på grundval av den sta
-

Inom finansdepartementet

utarbetat

utkast.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

tistiska utredningen uttalat, att de i gällande lagstiftning meddelade grunderna

för anskaffning av medel för skatteutjämningsbidrag syntes kunna

bereda tillgång till tillräckligt stort belopp för de ökade understöd, som

bleve en följd av repartitionstalens sänkning. Det hade vidare inom bevillningsutskottet

framhållits, att ett bifall till förslaget örn sänkning av

repartitionstalet för jordbruksvärde endast skulle överflytta den ojämnhet,

som finge anses föreligga mellan jordbruksvärde och annan fastighet, till

förhållandet mellan jordbruks- och skogsvärde. Även kommunalskatteberedningen

anser, att sänkning av repartitionstalet jämväl för skogsvärde

vore den följdriktiga utvecklingen av vad man åsyftat, men framhåller,

dels att, örn man sammanställde olika slag av skatter, även landstingsskatt

m. m., å skogsvärde efter repartitionstalet O.04 och gällande

skogsaccis, man ej kunde våga det påståendet, att dessa i den praktiska

tillämpningen representerade exakt repartitionstalet O.os för skogsvärde,

dels att det nog kunde göras gällande att i praktiken övergången från

repartitionstalet 0.06 tili O.m för skogsvärde snarast tett sig som ett frångående

av principen om repartitionstalet O.ns för jordbruksfastighet, då

den nya skogsaccisens ställning i systemet ej uppfattats i enlighet med

dess verkliga syfte utan denna ansetts som en fortsättning av den gamla

skogsaccisen. Det hade likaledes inom bevillningsutskottet anförts, att

i vissa kommuner skattetrycket vore så utomordentligt hårt, att man ej

utan att noga klarlägga konsekvenserna i olika avseenden kunde

våga företaga någon sådan ändring i den hävdvunna skattefördelningen,

som skulle ytterligare sänka skattekronornas antal. I dylikt avseende

har den verkställda undersökningen varit särskilt ingående. De

mest utpräglade siffrorna angivas i den text, som åtföljer tabellerna, samt

även i ovan omförmälda tryckta sammandrag rörande den statistiska undersökningen.

På grundval av den nu verkställda utredningen och en

jämförelse mellan denna utredning och en tidigare utredning, som jämväl

avsett att belysa frågan, huruvida en sänkning av repartitionstalet

0.06 till O.os för jordbruksvärde skulle vara möjlig, uttalar kommunalskatteberedningen,

att det högre repartitionstalet O.oo för jordbruksvärde icke

synes vara ur garantisynpunkt erforderligt.

Den utredning, som nu föreligger, synes följaktligen giva vid handen,

att de skäl, som inom 1930 års bevillningsutskott förebragts mot förslaget

att då företaga en sänkning av repartitionstalet för jordbruksvärde från

0.06 till O.os, vid närmare granskning befunnits äga allenast begränsad

räckvidd eller kunna betecknas såsom mindre bärande.

Inom finansdepartementet har därför utarbetats utkast till lagtext avseende

dylik sänkning av repartitionstalet i syfte att utgöra underlag

för inhämtande av yttranden från olika myndigheter och sammanslutningar

rörande lämpligheten att genom!öra den ifrågasatta sänkningen av

repartitionstalet för jordbruksvärde.

Det bör beaktas, att inom kommunalskatteberedningen jämväl undersökts,

huruvida ej utväg kunde finnas att utan ändring av systemet för

ortsavdragen åstadkomma sådan sänkning av beskattningsunderlaget för

de minsta inkomsttagarna, att för dem sänkningen av repartitionstalet för

jordbruksfastighet skulle i huvudsak neutraliseras, och att utväg anvisats,

huru detta syfte skulle kunna ernås genom medgivande av extra avdrag

åt de minsta inkomsttagarna i ortsgrupperna I och II. Utkastet till lagtext

ger en anvisning om huru detta uppslag skulle kunna lagtekniskt

genomföras. Utkastet ansluter sig till kommunalskatteberedningens al
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

ternativ h), vilket synes närmast åstadkomma den ifrågasatta kompensationen

utan att medföra överkompensation.»

Ur de över berörda utkast avgivna yttranden må här återgivas följande.

Kommunalskatteberedningens utlåtande är av följande lydelse:

»I den skrivelse den 31 oktober 1931 till statsrådet och chefen för finansdepartementet,

med vilken beredningen överlämnade den verkställda

utredningen rörande verkningarna av alternativa förslag till sänkning

av repartitionstalen för jordbruksfastighet m. m., yttrade beredningen,

bland annat, att berörda utredning syntes innebära tillräckligt material

för bedömande av frågan örn de verkningar sålunda alternativt

ifrågasatta ändringar av repartitionstalen skulle mediöra. Utredningen

ansågs, såvitt angår vid de undersökta alternativen inträdande, förskjutningar

av skattebördan, utvisa, att alternativ I i intet fall gjorde

några påfallande höga utslag, utan verkade relativt jämnt, under det att

vid alternativ II förskjutningen i skattebördan kunde bliva betydande.

Beredningen uttalade, att de företagna utredningarna icke syntes giva

vid handen, att repartitionstalet O.og för jordbruksfastighets jordbruksvärde

skulle vara ur garantisynpunkt erforderligt.

Åtskilliga och ofta upprepade skäl tala för att en ändring av repartitionstalen

för jordbruksfastighet vidtages. Hedan i förenämnda skrivelse

har beredningen omnämnt den förskjutning i skattebördan till förmån

för de skuldsatta jordbrukarna, som uppstår genom en ändring av berörda

repartitionstal, en förmån, som överhuvudtaget skulle tillkomma de

jordbrukare, vilkas fastigheter företedde en låg räntabilitet. De företagna

undersökningarna utvisa, att den lättnad i skattebördan, som vid en

sänkning av repartitionstalen uppkommer för vissa skattskyldiga, icke i

den utsträckning, man tidigare stundom befarat, motsvaras av skatteökning

för ägarna av de minsta fastigheterna. En utbredd .uppfattning lärer

ock förefinnas, att olikheten i repartitionstalen för jordbruksfastighet

och annan fastighet innebär en orättvisa.

Då frågan örn repartitionstalen för jordbruksfastighet förevar vid 1928

års riksdag, åberopades som skäl mot.att vid nämnda riksdag besluta

ändring av desamma, att en dylik ändring skulle inträda i samband med

omgestaltningar i fråga örn beskattningen, vilka i likhet med en sänkning

av repartitionstalen medförde en övervältring av skattebördan från

ägare och brukare av jordbruksfastighet till andra skattskyldiga. I denna

riktning hade den år 1927 företagna ändringen beträffande vägskattens

utgörande verkat. På samma sätt skulle den med. 1928 års kommunalskattelag

vidtagna omläggningen av skogsbeskattningen, liksom den

sänkning av taxeringsvärdena, som i vissa delar av landet väntades inträda,

åstadkomma en förskjutning av skattebördan. Numera.äro förhållandena

så tillvida annorlunda, som en ändring av repartitionstalen

för jordbruksfastighet framstår som en isolerad reform på kommunalbeskattningens

område. Såsom i omförmälda skrivelse framhölls, har man

däremot vid den enligt kommunalskattelagens bestämmelser år 1933 inträffande

allmänna fastighetstaxeringen att i viss utsträckning räkna

med en sänkning av taxeringsvärdena. Det förhållandet, att vid nästa

allmänna fastighetstaxering taxeringsvärdena kunna befaras nedgå, bär

emellertid beredningen, efter övervägande av föreliggande omständigheter

Avgivna

yttranden.

Kommunal
skattebered
ningen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

— och med beaktande framför allt av numera vunna erfarenheter rörande

sannolikheten av att nuvarande, mycket kraltiga lågkonjunktur för

jordbruket ej kommer att bliva snart övergående — icke ansett böra

hindra, att en ändring av repartitionstalen för jordbruksfastighet vidtages.

På grund av vad nu anförts vill beredningen för sin del förorda, att

repartitionstalet för jordbruksfastighets jordbruksvärde sänkes från 0.06

till 0.05. Däremot har beredningen icke funnit skäl tillstyrka inom beredningen

ifrågasatt sänkning jämväl av repartitionstalet å skogsvärde. Bestämmande

lör beredningen hava därvid varit de förhållanden, som i ämnet

berörts uti beredningens omförmälda skrivelse.

I berörda skrivelse ifrågasattes, med hänsyn till de omständigheter varunder

de nuvarande skattefria avdragen blivit till sin storlek bestämda,

huruvida ej utväg kunde finnas att utan ändring av systemet för ortsavdragen

åstadkomma sådan sänkning av beskattningsunderlaget för de

minsta inkomsttagarna, att för dem sänkningen av repartitionstalet för

jordbruksvärde skulle i huvudsak neutraliseras. Detta resultat kunde ernås

på det sätt, att för de inkomsttagare, som hade den lägsta inkomsten,

den beskattningsbara delen därav minskades med visst belopp; och lät

beredningen undersöka verkningarna av olika förslag till avdrag i berörda

hänseende. Beredningen finner det rimligt, att genom dylika avdrag

berörda inkomsttagare erhålla viss kompensation för den ökning

av skattebördan, sänkningen av repartitionstalet för jordbruksvärde för

dem medför. Emot vad härutinnan enligt den remitterade lagtexten föreslagits

kan visserligen anmärkas, att de alternativa möjligheter, som behandlats

i beredningens förenämnda skrivelse, angiva medeltal och att

det alternativ, vartill lagtexten ansluter sig, därför icke i varje särskilt

fall skulle medföra full kompensation för de skattskyldiga, varom är

fråga. Det har i anledning därav inom beredningen ifrågasatts ett för

dem mera fördelaktigt alternativ. Men då detta å andra sidan skulle medföra,

att ytterligare ett antal skattskyldiga bleve överkompenserade, har

beredningen ansett sig kunna även i denna del tillstyrka vad i sagda lagtext

föreslagits.

Lagtextens utformning i övrigt föranleder ingen erinran från beredningens

sida.»

Särskilda yttranden hava avgivits av vissa av beredningens ledamöter.

Herr Sederholm yttrar:

»Jag är i så måtto från majoriteten skiljaktig, att jag anser sänkningen

av repartitionstalet för jordbruksvärde från 0.06 till O.05 jämte den

ändring av bestämmelserna rörande de skattefria avdragen, vilken i den

remitterade lagtexten föreslagits, böra förenas med en nedsättning av repartitionstalet

för skogsvärde från 0.04 till O.03.

Till motivering härför får jag anföra följande.

Enligt vad i beredningens skrivelse den 31 oktober 1931 till statsrådet

och chefen för finansdepartementet framhölls, utgör repartitionstalet för

jordbruksfastighet i princip 0.06. I fråga örn skogsbeskattningen har denna

princip vunnit tillämpning på det sätt, att dels repartitionstalet för

skogsvärde bestämts till O.04 dels genom den nuvarande skogsaccisen

lagts en skatt på avverkningen, vilken skatt avsetts skola kompensera

skillnaden i repartitionstal mellan jordbruksvärde och skogsvärde. I

sakens natur ligger givetvis att skogsaccisen ej så kunnat utformas, att

den alldeles exakt uppfyller detta sitt ändamål. Samtidigt med att skogs
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

beskattningen år 1928 erhöll berörda gestaltning avskaffades den gamla

skogsaccisen. Enligt vad förarbetena till kommunalskattelagen utvisa

var anledningen härtill, att beträdande beskattningen av skogsbruk en

överbelastning förelåg i förhållande till andra motsvarande beskattningslöremål

samt att de skäl, som på sin tid anförts lör införandet av den

gamla skogsaccisen, bortfallit. Borttagandet av skogsaccisen i dess tidigare

utlormning sammanhängde sålunda med en strävan att åstadkomma

likformighet i beskattningen av jordbruk och skogsbruk.

Örn, som beredningsmajoriteten anser, en ändring av repartitionstalen

för jordbruksfastighet bör avse allenast jordbruksvärdet, skulle angivna

likformighet i beskattningen av dylik fastighet upphöra. Berörda likformighet

bör emellertid bortfalla blott örn särskilda skäl därtill äro för

handen. Dylika föreligga enligt min mening icke. Hänsynen till de

skuldsatta jordbrukarna och övriga jordbrukare, vilkas fastigheter lämna

låg avkastning, inskränker sig icke till att ha betydelse i fråga örn

sänkningen av repartitionstalet för jordbruksvärde, utan talar jämväl

för en nedsättning av repartitionstalet för skogsvärde. En ändring blott

i avseende å jordbruksvärdet länder till fördel endast för ägare och brukare

av jordbruksfastighet, varå i huvudsak jordbruk bedrives. Icke

blott för jordbruket utan även för skogsbruket är emellertid det ekonomiska

läget sådant, att en lindring av den kommunala beskattningen är

motiverad. I händelse allenast repartitionstalet för jordbruksvärde sänkes,

kan i stället för en sådan lindring en ökning av skogsbrukets skattebörda

bliva för handen. Anmärkas kan, att de skattenedsättningar, som

enligt de verkställda utredningarna visat sig inträda på grund av sänkningen

av repartitionstalet för skogsvärde, jämväl avsett ägare av småbruk

och mindre hemman.

Den förskjutning av skattebördan, en ändring tillika av repartitionstalet

för skogsvärde medför för löntagare m. il., är enligt min mening

icke sådan, att i anledning av densamma sänkning av berörda repartitionstal

icke bör vidtagas. Enligt beräkningar, vid vilka hänsyn tagits

till den lindring av skattetrycket skatteutjämningsbidragen åvägabringa

men ej till ändringen av antalet inkomstskattekronor i följd av minskade

procentavdrag, utgör den ökning av utdebiteringssatsen, som en nedsättning

av repartitionstalet för skogsvärde medför, för 98.3 procent av rikets

landskommuner 0.2» kronor eller därunder och för endast 17 kommuner

över 0.5U kronor. Beaktas ändringen rörande antalet inkomstskattekronor,

bliva förskjutningarna givetvis ännu mindre. Det är att märka, att om

inkomsttagarna med lägsta beskattningsbara inkomsten erhålla viss

kompensation för den ökning av skattebördan, som nedsättningen av repartitionstalet

för jordbruksvärde för dem skulle medföra, man — på

grund av ändringar i kommunalskattelagen — för nämnda skattskyldigas

vidkommande endast i begränsad omfattning har att räkna med annan

ökning av skattebördan, än den av ändringen av repartitionstalet för

skogsvärde föranledda. Därest i enstaka fall någon mera anmärkningsvärd

förskjutning uppkommer, bör densamma kompenseras genom extra

skatteutjämningsbidrag.

Mot att nu företaga en sänkning av repartitionstalet för skogsvärde

kan ej åberopas, att så sent som år 1928 skogsbruket erhållit skattelättnad,

nämligen i följd av den gamla skogsaccisens bortfallande. De skäl,

som föranledde borttagandet av nämnda accis, inskränka sig, en
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

list vad av det ovanstående framgår, till att ha betydelse blott i avseende

å den dåvarande gestaltningen av skogsbeskattningen.»

Herr Bergman anför:

»Då utredningen otvetydigt visar, att verkan av den isolerade åtgärd,

som den föreslagna ändringen av repartitionstalet innebär, dels blir i

det hela obetydlig, dels även ojämn, såväl i avseende på förmånen för

jordbrukarna som i avseende på motsvarande belastning av andra skattebetalare,

bade det enligt min övertygelse varit önskvärt, om detta problem

fått upptagas till lösning först i samband med det mera omfattande

komplex av frågor rörande den kommunala beskattningen, som beredningen

har att behandla, men som ännu ej kan fullständigt överblickas.

Då emellertid beredningen nu blivit ålagd att avgiva särskilt utlåtande

rörande utarbetat utkast till lag örn sänkning av repartitionstalet för

jordbruksfastighet, har jag ej velat motsätta mig förslaget, därest vid

överflyttningen till andra skattdragande de minsta inkomsttagarna befrias

i enlighet med beredningsmajoritetens förslag.»

Herr Kuylenstierna uttalar:

»Jag anser, att den ifrågasatta sänkningen av repartitionstalet för jordbruksfastighets

jordbruksvärde från 0-w till O.05 utan större olägenhet kan

genomiöras. Vad angår de ifrågasatta extra skattefria avdragen synas desamma

närmast verka som en noggrant avvägd skala på ett grovt tillyxat

instrument, varför det svårligen kan påstås, att skatten efter dessa avdrag

är rättvisare än skatten utan dessa avdrag. Tillika te sig samma avdrag

såsom en partiell återgång till det avdragssystem, som av sakliga

skäl övergavs år 1920, och såsom en utbyggnad på det gällande systemet,

vilken gör intryck av provisorium. Ur lag- och skatteteknisk synpunkt

förefalla därför dessa avdrag föga tilltalande. Då det emellertid ej heller

tordo kunna påvisas, att skattesystemet med ifrågavarande avdrag

kommer att verka orättvisare än gällande grunder och då avdragen torde

vara enkla att tekniskt tillämpa, vill jag ej avstyrka införandet av dylika

avdrag, därest sådana av skäl, som falla utanför bedömandet från

skattesystematiska utgångspunkter, skulle anses önskvärda. Att härvid

gå längre än som erfordras för att de minsta inkomsttagarna skola i de

olika kommunerna erhålla huvudsaklig kompensation för den skatteökning,

som blir en följd av sänkningen av repartitionstalet för jordbruksvärde,

förefaller, då försiktighet vid medgivande av skattefria avdrag

enligt min mening alltid bör iakttagas, ej påkallat. Att sträcka sig längre

än till alternativ h) synes ej tillrådligt.»

Herr Sköld yttrar:

»Vid den enligt kommunalskattelagens bestämmelser år 1933 inträffande

allmänna fastighetstaxeringen torde man hava att räkna med sänkning

av taxeringsvärdena å jordbruksfastigheter. Härav kunna föranledas

långt gående höjningar av utdebiteringssatserna i en mängd landskommuner.

Det synes under sådana omständigheter mindre välbetänkt

att genomföra en nedsättning av repartitionstalet för jordbruksfastighet,

vilken nedsättning ävenledes åstadkommer höjd utdebitering särskilt i

landskommunerna, samtidigt med att verkningarna av ovannämnda

fastighetstaxering komma att göra sig märkbara. Jag kan på grund

diirutav ej nu förorda en nedsättning av repartitionstalet för jordbruksfastighet.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Skulle emellertid, på sätt kommunalska tteberedningens majoritet förofdar,

repartitionstalet för jordbruksfastighets jordbruksvärde i alla fall

komma att sänkas till O.05, bör ett särskilt avdrag på sätt i den föreliggande

lagtexten förutsättes medgivas för att för de minsta inkomsttagariias

del kompensera den genom repartitionstalete förändring inträdande höjda

utdebiteringen. Vidkommande storleken av ett dylikt avdrag kan det

visserligen synas, som örn i beredningens skrivelse till herr statsrådet och

ohefen för finansdepartementet den 31 oktober detta år angivna medeltalssiffror

för tio kommuner utvisa, att dylik kompensation skulle vinnas

genom ett avdrag i de båda lägsta ortsgrupperna av 20 kronor åt inkomsttagare

med en till kommunal inkomstskatt beskattningsbar inkomst

av högst 500 kronor. Enligt mitt förmenande kan emellertid nämnda

medeltalsberäkning icke läggas till grund för ett ståndpunktstagande

i denna fråga. De i beräkningen ingående kommunerna representera

nämligen olika typer av kommuner. Men vid beräkningen av medeltalet

har ingen vägning av siffrorna skett med hänsyn till förekomsten

och betydelsen inom landet av kommuner av de olika typerna.

Det torde ligga i sakens natur, att en nedsättning av repartitionstalet

för jordbruksfastighet måste komma att i allmänhet innebära en större

skatteövervältning å de mindre inkomsttagarna i kommuner, där det till

kommunens förfogande stående beskattningsunderlaget till större delen

härrör från jordbruket, än i kommuner med övervägande andra skatteobjekt.

Vid en nedsättning av allenast repartitionstalet för jordbruksvärde

men ej för skogsvärde komma de mindre inkomsttagarna dessutom

att drabbas hårdare i kommuner med obetydliga skogstillgångar än

i mera utpräglade skogskommuner.

Till vilken typ de i undersökningen medtagna kommunerna höra framgår

av följande tablå:

Kommun

Allmän kommunalskatt

härrör från:

Jordbruksfastigheternas taxe- ringsvärden bestå av

jordbruk

o/

/O

andra inkomst- källor

%

annat än

skogsvärde

%

skogsvärde

%

Litslena ............................

70

30

80

20

Järstad ..............................

07

33

95

5

Lyngby ..............................

00

40

99.7

O.a

Hålanda..............................

65

35

75

25

Bottnaryd...........................

70

30

54

46

Ådalsliden...........................

55

45

51

49

Ramsjö ..............................

55

45

30

70

Norra Vram ........................

27

73

94

6

Varv .................................

28

72

95

5

Hamnäs ..............................

24

70

55

45

Utav förenämnda kommuner kunna endast Litslena, Järstad, Lyngby

och Hålanda betraktas såsom rena jordbrukskommuner. Hålanda torde

dock icke kunna betraktas såsom mera utpräglad jordbrukskommun, enär

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. ISO hafi. fNr 220.)

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kung}. Maj:ts proposition Nr 220.

dels skogsvärdet utgör en fjärdedel av jordbruksfastigheternas taxeringsvärde

och dels 35 procent av allmänna kommunalskatten betalas av andra

än jordbrukare. Å andra sidan saknar Lyngby så gott som alldeles skogstillgångar.

Bottnaryd, Ådalsliden och Ramsjö äro utpräglade skogskommuner,

medan Norra Vram, Varv och Ramnäs äro industrikommuner.

Av tabell 4 a) å sid. 57 i den till beredningens ovan åberopade skrivelse

fogade utredningen rörande verkningarna av vissa förslag till ändrade

repartitionstal för jordbruksfastighet m. m. framgår, att kompensation

åt inkomsttagare med högst 500 kronor till kommunal inkomstskatt beskattningsbar

inkomst skulle ernås vid en nedsättning av repartitionstalet

för jordbruksvärde från 0.06 till O.oö med ett avdrag i Litslena och

Järstad av 30, i Lyngby av 40 och övriga kommuner av 20 kronor. I jordbrukskommuner,

där kompensation mest erfordras, skulle sålunda i allmänhet

dylik icke vinnas med det av beredningens majoritet föreslagna

avdraget. Att en beräkning av medeltalet för förenämnda tio kommuner

angiver ett avdrag av 20 kronor som tillräckligt, är såsom ovan antytts

missvisande, enär jordbrukskommunerna erhållit alldeles för liten plats

i beräkningen. De fyra jordbrukskommunerna representera nämligen

endast 20 procent av den i kommunerna utdebiterade kommunalskatten,

medan de sex skogs- och industrikommunerna representera 80 procent

därav.

Enligt mitt förmenande bör vid avdragets fixerande hänsynen till de

mindre inkomsttagarna i de utpräglade jordbrukskommunerna vara utslagsgivande.

Härigenom skulle visserligen motsvarande inkomsttagare i

övriga kommuner bliva i någon mån överkompenserade. Men dels bliva

överhuvudtaget rubbningarna i utdebiteringen ganska ringa i dessa senare

kommuner och dels blir belastningen av övriga skattskyldiga relativt

obetydlig, medan lättnaden för jordbrukarna blir förhållandevis stor.

Någon olägenhet av att de minsta inkomsttagarna i dessa kommuner erhålla

en obetydlig överkompensation torde därför icke uppkomma I de

mera utpräglade jordbrukskommunerna åstadkommer däremot en nedsättning

av repartitionstalet för jordbruksvärde en starkare övervältning

av skatten på de mindre inkomsttagarna, varför i dessa fall full kompensation

åt nämnda inkomsttagare måste betraktas såsom synnerligen önskvärd.

Det synes mig icke motiverat, att de mindre inkomsttagarna i jordbrukskommunerna

förvägras kompensation därför att i så fall motsvarande

inkomsttagare i andra kommuner tilläventyrs skulle erhålla någon

icke avsedd skattelättnad.

Såsom ovan anförts, skulle de mindre inkomsttagarna i Litslena och

Järstad ernå kompensation vid ett avdrag på 30 kronor, medan avdraget

skulle för samma ändamåls vinnande i Lyngby behöva sättas till 40 kronor.

Vid bedömande av frågan, vilketdera avdraget man bör välja, torde

hänsyn böra tagas till huruvida den ena eller andra av förenämnda kommuner

kunna anses representativa för de egentliga jordbrukskommunerna.

Någon utredning av detta spörsmål har icke skett. Men viss ledning

torde kunna vinnas genom en sammanställning av vissa siffror rörande

av beredningen undersökta kommuner i Götaland. Örn man betraktar alla

kommuner, i vilka minst 60 procent av kommunalskatten, skogsaccisen inberäknad,

betalas av jordbrukare och högst 30 procent av jordbruksfastighets

taxeringsvärde består av skogsväxt, för rena jordbrukskommuner.

äro av 60 undersökta kommuner 28 att räkna till denna kategori.

Antager man vidare, att i jordbrukskommuner, där jordbruksfastighets

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

51

taxeringsvärde till högst 15 procent består av skogsvärde, övervältningen

kommer att vid en nedsättning av repartitionstalet för jordbruksvärde

bliva särdeles tyngande för de mindre inkomsttagarna, höra av förenämnda

28 kommuner icke mindre än 20 till sistnämnda typ. Det synes därför

finnas stor anledning att antaga, att i ett betydande antal kommuner

å landets slättbygder full kompensation åt de mindre inkomsttagarna för

nedsättningen av ovannämnda repartitionstal icke kan ernås med mindre

avdrag än 40 kronor. Säkert torde vara att även med ett dylikt avdrag

i alla fall en mängd av de sämst situerade komma att erhålla förhöjd

skatt genom den ifrågasatta reformen.

Enligt min mening bör därför, örn nedsättning av repartitionstalet för

jordbruksvärde från O.oe till thos skall ske, denna lagändring förbindas med

införande av ett avdrag av minst den storlek, som innefattas i det i den

vid beredningens skrivelse den 31 oktober detta år till herr statsrådet och

chefen för finansdepartementet fogade utredningen upptagna alternativet

d).»

Rörande övriga inkomna yttranden må anmärkas följande.

Vad först angår repartitionstalet för jordbruksvärde, liava kammarrätten,

Överståthållarämbetet, tjugu länsstyrelser, styrelsen för svenska

landskommunernas förbund och styrelsen för svenska stadsförbundet

mer eller mindre uttryckligen tillstyrkt förslaget om ändring därav

eller förklarat sig icke vilja motsätta sig detsamma. Länsstyrelsen i

Stockholms län avråder därvid bestämt från förslagets genomförande

utan medgivande av sådana extra skattefria avdrag, som angivits i det

remitterade utkastet. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser sig böra tillstyrka

förslaget endast under förutsättning att 1933 års allmänna fastighetstaxering

uppskjutes och att en eventuell nedsättning blir tillfällig

och gällande endast intill dess ny fastighetstaxering äger rum.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar, att det icke syntes tillrådligt

att för närvarande vidtaga någon ändring uti de vid kommunalbeskattningen

gällande repartitionstalen. Länsstyrelsen i Västernorrlands

län avstyrker förslaget till nedsättning av nämnda repartitionstal.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser sig icke av den förebragta utredningen

kunna bilda sig någon riktig föreställning örn verkningarna av den ifrågasatta

sänkningen av repartitionstalet för jordbruksvärde, varför länsstyrelsen

icke finner sig för närvarande kunna uttala sig varken för eller

emot densamma, utan hemställer, att, därest på grund av utredningen

berörda repartitionstal kommer att nedsättas, den därav föranledda ändringen

i kommunalskattelagen erhåller endast provisorisk karaktär. Länsstyrelsen

i Gotlands län förklarar — med åberopande bland annat att, då

å länets landsbygd flertalet skattskyldiga utgjordes av mindre hemmansägare,

följden av sänkningen av repartitionstalet för jordbruksvärde syntes

bliva ett alltför starkt överskjutande av skattebördan på det fåtal löntagare,

som funnes i landskommunerna — att länsstyrelsen ställ ie sig

synnerligen tveksam gentemot förslaget, men att länsstyrelsen, därest förslaget

kunde anses vara för landet i dess helhet lämpligt, dock ej ville mot
-

Kammarrätten,

länsstyrelserna

ra. fl.

(Repartitionstalet

för jord

trnksyärde.)

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

sätta sig detsamma. Svenska landstingsförbundets styrelse Ilar med hänsyn

till de olika uppfattningar och synpunkter, som varit rådande inom styrelsen

i förevarande fråga, ansett riktigast att allenast i korthet framlägga

dessa uppfattningar och synpunkter men att i övrigt helt avstå från

att för egen del avgiva något utlåtande för eller emot det föreliggande

förslaget. Två ledamöter i styrelsen för svenska landskommunernas förbund

anse sig ej kunna tillstyrka sänkning av repartitionstalet för jordbruksvärde.

De omständigheter, som i de avgivna yttrandena vanligast åberopats

som skäl för nedsättning av repartitionstalet för jordbruksvärde, har

varit den rådande depressionen inom jordbruket ävensom det förhållandet

att, såvitt den föreliggande utredningen utvisade, den i anledning av

repartitionstalets sänkning inträdande förskjutningen av skattebördan i

allmänhet vore mindre betydande. I åtskilliga yttranden har pointerats

kommunalskatteberedningens uttalande, att repartitionstalet O.og för jordbruksvärde

icke syntes vara ur garantisynpunkt erforderligt.

Ur de avgivna yttrandena må återgivas följande.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför:

»Uppenbart är, att några allmängiltiga resultat av de föreslagna lagändringarna

icke kunna i förväg fastställas, enär desamma givetvis komma

att bliva beroende av konjunkturväxlingarna. Vad som däremot med

största sannolikhet kan förutsägas är, att lagändringarna äro ägnade att

under tider av dåliga jordbrukskonjunkturer i någon mån lätta skattetrycket

för jordbrukarna. Detta resultat måste enligt länsstyrelsens mening

ur den materiella rättvisans synpunkt anses eftersträvansvärt. Länsstyrelsen

anser sig därför icke böra avstyrka förslagets genomförande.

Väl kan det möjligen sättas i fråga, huruvida en nedsättning av det garanterade

skatteunderlaget bör äga runi, då antagas kan, att ett avsevärt

antal skattekronor gå förlorade genom att många jordbrukares verkliga

årsresultat icke komma fram på deklarationerna, bland annat på grund

av bristande insikt örn dessas rätta avfattande och svårigheten att inom

den tid, som står beskattningsnämnderna till buds, utöva effektiv kontroll

å uppgifterna. Den omständigheten, att taxeringsapparaten, då det

gäller fastställande av inkomst av jordbruk, i praktiken alltjämt icke

fungerar så tillfredsställande, som vid utfärdande av gällande föreskrifter

i ämnet avsetts, anser emellertid länsstyrelsen icke böra få inverka

på frågan örn garantiskatteavdragets beräknande.»

Länsstyrelsen i Kristianstads län yttrar:

»Beträffande den nu ifrågasatta sänkningen av repartitionstalet för

jordbruksfastighets jordbruksvärde från 0.06 till O.os, vilken åtgärd skulle

medföra likställighet i fråga örn repartitionstalet för jordbruksvärde med

annan fastighet, får länsstyrelsen förklara sig för sin del principiellt

godkänna en dylik likställighet. Genom den av kommunalskatteberedningen

verkställda utredningen hava ej heller framkommit några bestämda

skäl för att vid fastighetsbeskattningen skulle krävas en högre garanti

av jordbruksfastighet än av annan fastighet. Beredningen har fastmer,

på grundvalen av den nu gjorda utredningen, jämförd med en tidigare

utredning i samma fråga, i detta avseende uttalat, att repartitionstalet

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

0.06 för jordbruksvärde icke syntes vara ur garantisynpunkt erforderligt.

De av beredningen verkställda undersökningarna utvisa den förskjutning

av skattebördan, som för olika grupper av skattskyldiga skulle uppkomma

genom en sänkning av repartitionstalet för jordbruksvärde från 0.06

till 0.05. Av undersökningarna synes framgå, att denna sänkning ej skulle

medföra några särskilt större förskjutningar liksom ock, att ändringen

skulle verka jämförelsevis jämnt. Länsstyrelsen har fördenskull ej kunnat

finna, att den gjorda utredningen, med hänsyn till verkningarna av en

sänkning av repartitionstalet för jordbruksvärde från 0.06 till O.o», visat

annat resultat, än att en sådan sänkning bör anses möjlig.»

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har gjort, bland annat, följande

uttalande:

»Då man söker taga ståndpunkt till den nu förevarande frågan örn

sänkning av garantiprocenttalet för jordbruksfastighet, talar jordbrukarnas,

särskilt de hårt skuldsattas, nuvarande betryckta läge för vidtagande

av en åtgärd, varigenom skattetrycket skulle i någon mån lättas.

Mot förslaget talar — förutom att beredningen icke ansett sig kunna eller

vilja göra ett bestämt uttalande örn lämpligheten eller olämpligheten av

den ifrågasatta förändringen — att de nu rådande ekonomiska krisförhållandena

hårt drabba även andra grupper av skattskyldiga än jordbrukarna.

Särskilt i detta län, där skattetrycket i flertalet landskommuner

är synnerligen högt — av länets 88 kommuner nödgas sålunda 60 detta år

begära skatteutjämningsbidrag — skulle den av repartitionstalets förändring

föranledda sänkning av skattekronornas antal i många fall ytterligare

skärpa skattetrycket för övriga inkomsttagare, och även för jordbrukarna

skulle den ifrågasatta reformen på grund härav sannolikt bliva

av ringa gagn. Tidpunkten för genomförande av ett förslag i nn ifrågasatt

riktning synes därför knappast lämplig.»

Länsstyrelsen i Värmlands län anför:

»Resultatet av skatteberedningens undersökningar bekräftas genom av

länsstyrelsen nu gjorda preliminära undersökningar rörande Väse, Sunne,

Dalby och Södra Finnskoga socknar.1 Inom Väse kommun skulle sålunda

vid minskat repartitionstal på jordbruksvärde inträda sådan förskjutning

i den kommunala utdebiteringen, att den nuvarande uttaxeringen

skulle höjas från 10 kronor till 10 kronor 39 öre per skattekrona. Skulle

samtidigt extra skatteavdrag medgivas, på sätt departementets förslag

angiver, skulle uttaxeringen höjas till 10 kronor 54 öre per skattekrona.

Fråndrages emellertid ökat skatteutjämningsbidrag, skulle den verkliga

höjningen i utdebiteringen bliva cirka 20 öre per skattekrona. — —_ —

I Sunne socken skulle bliva likartat resultat. Däremot synas förskjutningarna

i de skogrika älvdalssocknarna Dalby och Södra Finnskoga

Idiva mindre betydande. Givet är, att från landstingens och kommunernas

sida förslag av här ifrågavarande art äro under nuvarande förhållanden

ovälkomna, även örn därigenom landstingens och kommunernas

ekonomi icke väsentligt rubbas. Såväl landstinget som kommunerna

kunna för närvarande räkna med, att icke blott skatteunderlaget

minskas. De få också räkna med att de skattekronor, som försvinna, varit

mera säkra än inkomstskattekronorna. Ökade avskrivningar kunna

1''nclersökningarna avse ars taxeringar.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

sålunda vara att förvänta. Oaktat vad sålunda angivits lär emellertid,

på satt riksdagen i sin skrivelse i ämnet anfört, en förnyad omprövning

av repartitionstalen böra äga rum. Därvid synes den nu ifrågavarande

sänkningen av repartitionstalet för jordbruksvärde kunna anses såsom

en av jordbrukets nuvarande läge motiverad provisorisk åtgärd i syfte

att mildra jordbrukarnas skattesvårigheter.»

Länsstyrelsen i Gävleborgs län yttrar:

»Att procenttalet 6 lagts såsom grund för utmätande av den garanti,

som bör åvila fastighets jordbruksvärde, torde säkerligen bero på att

nämnda procenttal vunnit en viss hävd. Det torde emellertid icke kunna

bestridas, att nämnda repartitionstal innebär en viss hårdhet i beskattningshänseende

för jordbruksfastighet i förhållande till annan fastighet

och att, sedan beskattning av garantien överskjutande inkomst numera

genomförts, likställighet i fråga örn garantiskatteunderlaget för båda slagen

av fastighet ju förr dess hellre bör åvägabringas, varigenom känslan

av ojämn behandling skulle avlägsnas. Den nu föreliggande utredningen

synes också hava givit vid handen, att repartitionstalet 6 för jordbruksvärde

icke skulle vara ur garantisynpunkt erforderligt. Örn sålunda redan

under normala konjunkturer jämställighetskravet varit väl grundat,

synes detsamma med hänsyn till nu rådande depression inom jordbruksnäringen

snarast böra vinna beaktande. Då vidare den förskjutning av

skattebördan, som förslaget måste medföra, icke, såvitt framgår av den

till grund för förslaget liggande utredningen, är av sådan betydelse, att

därigenom skulle åstadkommas någon större orättvisa mot övriga skattskyldiga,

får länsstyrelsen tillstyrka förslaget i vad det avser sänkning

av repartitionstalet för jordbruksfastighets jordbruksvärde från 6 till

5 procent..

Länsstyrelsen i Västernorrlands län uttalar, bland annat, att reformen,

som i och för sig utgjorde en ganska genomgripande ändring av sedan

länge bestående förhållanden, reellt sett saknade nämnvärd betydelse.

För bedömande av det reellt berättigade i en sänkning av repartitionstalet

för jordbruksvärde lämnade den verkställda utredningen icke någon

ledning, då man icke hade någon möjlighet att bilda sig en uppfattning,

huruvida jordbruksfastigheternas garantiskatt vore för hög eller icke.

Att döma av vissa uppgifter i 1928 års kommunalskatteproposition rörande

den genomsnittliga inkomsten av jordbruksfastighet och annan fastighet

syntes ett jämställande av garantien på jordbruksfastighet och annan

fastighet icke vara betingad av faktiska förhållanden och syntes det

vara än mindre riktigt att öka skattebördan för annan fastighet.

I svenska landstingsförbundets utlåtande omförmäles, att vissa ledamöter

av förbundsstyrelsen — under uttalande av åtskilliga andra skäl för

nedsättning av repartitionstalet för jordbruksvärde — starkt understrukit

det nuvarande betryckta läget för jordbrukarna, som på grund av

skuldsättning och andra förhållanden av sitt yrke förvärvade ringa eller

ingen inkomst. Andra ledamöter hade däremot vid behandlingen av ärendet

framhållit, hurusom man, även örn man ansåge kravet på en lindring

i jordbrukarnas skatteprestanda principiellt berättigat, måste ställa sig

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

synnerligen betänksam mot att under nuvarande ovissa och svävande konjunkturer

för så gott som samtliga samhällsklasser genomföra ett förslag,

ägnat att medföra en förskjutning av skattetrycket från vissa kategorier

av skattdragare till andra. Visserligen bleve de nu ifrågasatta

förskjutningarna av skattetrycket i det stora hela icke så avsevärda, men

de kunde inom vissa kommuner och för vissa skattedragare få en synnerligen

stor räckvidd. En rubbning av bestämmelserna örn skattefria avdrag

måste anses som en fråga av synnerlig vikt och man måste ställa

sig betänksam mot att nu till avgörande framlägga denna fråga. Vid

bedömande av reformens verkningar måste ihågkommas, att dessa verkningar

torde komma, att bliva avsevärt större än vad i kommunalskatteberedningens

utlåtande beräknats, detta med hänsyn till den år 1933 förestående

allmänna fastighetstaxeringen. Resultaten av de på beskattningsväsendets

och närliggande områden pågående utredningsarbetena, framför

allt i fråga örn bolagsbeskattningen och skatteutjämningen borde beaktas

vid ett slutligt avgörande av frågan örn repartitionstalen. Ett avgörande

nu av denna fråga torde sålunda under alla förhållanden allenast

kunna få karaktären av provisorium. Ifrågavarande ledamöter yttra vidare,

bland annat, följande:

»Vad särskilt angår de av kommunalskatteberedningen i dess tryckta

utlåtande beräknade maximala förskjutningarna av landstingens utdebiteringssatser,

som den föreslagna sänkningen av repartitionstalet för

jordbruksvärde skulle medföra, måste man från landstingshåll fästa sig

vid att dessa förskjutningar både enligt alternativ I och enligt alternativ

II skulle bliva relativt betydande i bland annat vissa norlandslän

— Jämtlands och Västerbottens — där landstingsskatten redan är synnerligen

hög, samt i Gotlands län, vars landstingsförvaltning för närvarande

har att kämpa mot rätt avsevärda ekonomiska svårigheter. Inför

dessa siffror torde man knappast kunna värja sig från den uppfattningen,

att frågan örn en sänkning av repartitionstalen för jordbruksfastighet

bör ses i samband jämväl med frågan örn en skatteutjämning

landstingen emellan.»

Styrelsens för svenska stadsförbundet yttrande är av i huvudsak följande

innehåll:

»Styrelsen anser sig för sin del icke böra avstyrka vare sig förslaget

till sänkning av repartitionstalet eller de föreslagna extra skattefria avdragen.

För städernas taxeringsresultat är, som framgår av den officiella

statistiken, ett på föreslaget sätt förändrat repartitionstal för jordbruksvärdet

av relativt ringa betydelse. För de till stadsförbundet anslutna

municipalsamhällena torde förändringen därvidlag måhända vara

av en något väsentligare innebörd. Vad stadssamhällenas egna skatteunderlag

angår, synas de föreslagna ändringarna i stort sett dock ej

vara ägnade att väcka större betänkligheter. Den nedsättning av antalet

skattekronor, omläggningen kan väntas medföra för landsbygdens del,

måste däremot självfallet få som konsekvens en ökad skattetyngd för

städernas innevånare. Härigenom kommer reformen också i viss räck
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

fiiepartitionstalet

för skogsvärde.

)

56 Kungl. Majds proposition Nr 220.

vidd att mera avsevärt beröra även städernas befolkning. Styrelsen anser

sig emellertid sakna anledning att närmare ingå på hithörande spörsmål

av mera rikspolitisk natur.»

Vissa länsstyrelser hava uttalat sig rörande det i koinmunalskatteberedningens

betänkande omförmälda alternativ II, innefattande förutom

nedsättning av repartitionstalet för jordbruksvärde från 0.06 till O.os jämväl

sänkning av repartitionstalet för skogsvärde från O.04 till O.03. Länsstyrelsen

i Stockholms län anför, att man vid förslagets utarbetande uppenbarligen

velat undvika den större förskjutning av skattebördan mellan

olika kategorier av skattskyldiga, som alternativ II skulle innebära.

De praktiska skäl, som föranlett detta ståndpunktstagande, vore tvivelsutan

berättigade, men länsstyrelsen måste anse beklagligt, att förslaget

innebure ett ganska viktigt avsteg från skattesystemets principer. Länsstyrelsen

i Kronobergs län yttrar, att länsstyrelsen helst såge, att man,

såsom följdriktigt vore, läte sänkningen av repartitionstalet för jordbruksvärde

följas av en sänkning av repartitionstalet för skogsvärde.

Jämväl länsstyrelsen i Hallands län anser att även beträffande sistnämnda

repartitionstal nedsättning bör ske. Länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings

och Älvsborgs län avstyrka däremot, att ändring vidtages rörande

repartitionstalet för skogsvärde.

I en inkommen skrift rörande nästa allmänna fastighetstaxering

har handelskammaren i Gävle jämväl berört frågan örn repartitionstalet

för skogsvärde. Handelskammaren anför, att enligt handelskammarens

förmenande redan i och för sig synnerligen starka skäl förelåge

för en sänkning av nämnda repartitionstal, ävensom att beslut örn enbart

sänkning av repartitionstalet för jordbruksvärde skulle innebära en svår

orättvisa gentemot alla ägare av sådan jordbruksfastighet, där skogsvärdet

utgjorde en mera betydande del. Handelskammaren fortsätter:

»Ägarna av dylik fastighet hava uppenbarligen till långt ringare eller

ingen del kunnat tillgodogöra sig den fördel, som statsmakterna genom en

reglering av spannmålspriserna förskaffat vissa ägare eller brukare av

jordbruksfastighet. Och resultatet av en lagändring skulle kunna komma

att öka skattebördan för ägare av fastigheter med mera betydande

skogsvärde icke blott därigenom, att en större del av de kommunala utskylderna

komma att uttagas på skattekronor för skogsvärde, utan även

därigenom, att en höjning av den kommunala utdebiteringen, vilken i

flera fall blir följden, också orsakar en höjning av skogsaccisen. Vidare

bör det framhållas, att då man som skäl för en sänkning av repartitionstalet

för jordbruksvärde anfört, att de skuldsatta jordägarna borde beredas

lättnad, man väl bör betänka, att de ägare av mera utpräglade skogsfastigheter,

som belånat dessa, i allmänhet torde hava att räkna med

jämförelsevis högre räntesatser, då mer eller mindre renodlade skogsfastigheter

torde betraktas såsom mera riskfyllda hypotek, något som torde

framgå exempelvis av bestämmelsen i 25 § lagen den 29 juni 1923 om

sparbanker.»

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kunell. Maj:ts proposition Nr 220.

Den ändring av 50 § 2 mom. kommunalskattelagen, som ifrågasatts i (Jämkning av

• .. . . t (Ig stätterna

det remitterade utkastet, tillstyrkes eller lamnas utan erinran av eiva avdragen.)

länsstyrelser och svenska landskommunernas förbund. Svenska stadsförbundet

har, enligt vad förut angivits, ansett sig icke böra avstyrka de

föreslagna extra skattefria avdragen.

Länsstyrelsen i Stockholms län, som enligt vad ovan nämnts bestämt

avrått från genomförande av en ändring av repartitionstalen för jordbruksfastighet

utan medgivande av i utkastet upptagna skattefria avdrag,

anför i fråga örn nämnda avdrag ytterligare följande:

»Även vid sådan jämkning, som införandet av dessa avdrag måste anses

innebära, lärer få befaras, att förskjutningen av skattetrycket i många

enskilda fall skulle bliva kännbart för redan nu svaga skattebetalare.

Just bland de kategorier av skattskyldiga, som skulle hava att vidkännas

ökade skattebördor vid förslagets genomförande, återfinnas för övrigt

de flesta restskyldiga, vilket förhållande i längden måste medföra, att de

ordentliga skattebetalarna mer än för närvarande finge bidraga till täckande

av debiterade men icke influtna belopp. Även den mera allmänna

sänkning av taxeringsvärdena å jordbruksfastighet, som man med hänsyn

till nuvarande ekonomiska depression måste räkna med, skulle givetvis

verka ogynnsamt för de kategorier av skattskyldiga, till vilka en del

av skattebördan skulle överskjutas. Visserligen får man, såsom kommunalskatteberedningen

antyder, antaga, att vid en större sänkning av taxeringsvärdena

för jordbruksfastighet de i stället tillkommande inkomstskattekronorna

skulle stiga, men det är långt ifrån säkert, att denna

ökning skulle motsvara taxeringsvärdenas nedgång.»

Länsstyrelsen i Kronobergs län uttalar, bland annat, att den icke hade

något att erinra emot en skattelindring åt de minsta inkomsttagarna i

den ringa omfattning som åsyftades, helst som en skattelindring för

dessa, oberoende av en nedsättning av skatteprocenten för jordbruksvärdet,

nog kunde anses påkallad.

Länsstyrelsen i Örebro län yttrar, att av inom länsstyrelsen gjorda beräkningar

syntes framgå, att den förhöjning av skattebördan, som genom

det föreslagna avdraget uppkomme för skattskyldiga med beskattningsbar

inkomst av över 500 kronor, torde komma att stanna vid cirka 25 procent

av ökningen vid alternativ I. Icke heller denna förhöjning kunde

anses vara särdeles stor, men lindringen kunde däremot för skattskyldiga

med beskattningsbar inkomst av högst 500 kronor bliva av betydelse.

Kammarrätten och sju länsstyrelser förklara sig icke kunna förorda,

att extra skattefria avdrag medgivas.

Kammarrätten anför i förevarande avseende i huvudsak följande:

Kammarrätten har icke funnit tillräckliga skäl vara anförda för ändring

av 50 § kommunalskattelagen i enlighet med det remitterade utkastet.

Den statistik rörande verkningarna å olika grupper av skattskyldiga

av en sådan ändring, som föreligger i tabell 4 b i kommunalskatteberedningens

utlåtande, och vad beredningen i det avlämnade betänkandet

anfört till stöd för förslaget har icke kunnat övertyga kammarrätten

därom att ifrågavarande lagändring skulle medföra bättre och rättvisare

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

fördelning av skatten inom kommunen. Den lindring i skattskyldigheten,

som för vissa grupper av kommunens medlemmar skulle bliva en

följd av förslaget, skulle för övrigt icke bliva av mera avsevärd betydelse

för den enskilde skattskyldige; och den ytterligare komplikation av

taxeringsförfarandet, som förändringen onekligen skulle medföra, bör enligt

kammarrättens mening undvikas.

Presidenten i kammarrätten har emellertid ansett, att det remitterade

utkastet, även i vad det anginge ändringen av 50 § kommunalskattelagen,

borde lämnas utan erinran.

I allmänhet liava de länsstyrelser, som motsatt sig införande av extra

skattefria avdrag, åberopat att den nedsättning av skattebördan, avdragen

medförde för vissa inkomsttagare, blott gällde ringa belopp ävensom

att avdragen förorsakade en icke önskvärd ökning av taxeringsarbetet.

Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller, att det syntes vara svårt att

inskränka en eventuell utvidgning av de skattefria avdragen till. ortsgrupperna

I. och II, samt fortsätter:

»I ett icke så obetydligt antal landskommuner, tillhörande ortsgrupp

lil, särskilt i Norrland, torde beskattningen av jordbruksfastigheterna

hava så stor betydelse att, därest utvidgning av de skattefria avdragen

överhuvud skall göras, det skulle framstå som en orättvisa mot svaga

skattedragare att utesluta de i dessa kommuner bosatta från de nya avdragen.

Men en avdragsökning för grupperna, exempelvis med — efter

övriga avdrag — taxerad inkomst å högst 500 kronor, synes, därest man

kan draga några slutsatser av de publicerade sammandragstabeilerna,

medföra en ganska allvarlig skärpning för vissa närmast ovanför liggande

inkomstgrupper. Särskilt torde detta gälla en del löntagare, vilkas

inkomst vid taxeringen i allmänhet kan mycket exakt beräknas och således

redan härigenom i jämförelse med andra grupper blir relativt

kännbart beskattad. Verkningarna härav kunna dock icke bedömas med

säkerhet. Det synes emellertid ej uteslutet, att höjningen av de skattefria

avdragen kan medföra icke avsedda eller icke önskvärda förskjutningar.

»

Jämväl länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller, att även örn de

egentliga jordbrukskommunerna i regel kunde hänföras till ortsgrupperna

I och II, så funnes dock jordbrukskommuner under ortsgrupp III med

skattskyldiga, vilka med fog kunde göra anspråk på ifrågavarande extra

avdrag. Så vore, vad Kopparbergs län beträffade, förhållandet exempelvis

med Särna och Idre socknar. Länsstyrelsen påpekar dessutom, att

till den kategori skattskyldiga, vilkas beskattningsbara inkomst uppginge

till högst 500 kronor, också torde komma att räknas jordbrukare, som vöre

ägare till större jordbruksfastigheter, ävensom att dessa fastighetsägare

väl ej rättvisligen borde hänföras till kategorien ekonomisk sämst ställda.

Länsstyrelsen i Jönköpings län uttalar, bland annat, att de extra skattefria

avdragen komme att medföra en alldeles opåkallad skatteminskning

för ett stort antal skattskyldiga, nämligen i sådana kommuner, där på

grund av jordbruksfastighets ringa förekomst sänkningen av repartitionstalet

för jordbruksvärde ej alls eller föga påverkade utdebiteringen.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Överståthållarämbetet och sex länsstyrelser framställa erinringar mot

förslaget till ändring av de skattefria avdragen utan att bestämt vare

sig av- eller tillstyrka detsamma.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför sålunda:

»Vidkommande frågan huruvida sådana skattskyldiga inom ortsgrupperna

I och II, vilkas beskattningsbara inkomster icke överstigit 500 kronor,

böra tillerkännas extra skattefria avdrag från de belopp, som återstå,

sedan de skattefria avdragen enligt nuvarande regler ägt rum, ställer

sig länsstyrelsen tveksam. Örn, såsom länsstyrelsen håller före, kravet

på nedsättning av repartitionstalet för jordbruksfastighets jordbruksvärde

är välgrundat och de verkställda utredningarna icke givit vid handen,

att det högre repartitionstalet för jordbruksvärdet ur garantisynpunkt

är erforderligt, skulle någon kompensation för skatteförskjutning icke

böra ifrågakomma. Då emellertid den förskjutning av skattebördan, som

skulle bliva en följd av sänkningen av här ifrågakomna repartitionstal,

i inånga jordbrukskommuner skulle komma att drabba bland andra minare

löntagare ävensom i många fall ägarna av de minsta jordbruksfastigheterna,

som kunna fullt utnyttja sina procentavdrag, anser länsstyrelsen

billighetsskäl tala för att viss jämkning av de skattefria avdragen åvägabringas.

Emot det i sådant avseende uppgjorda förslaget har länsstyrelsen

intet att erinra.»

De hörda myndigheterna ifrågasätta icke att, därest särskilda skattefria

avdrag för smärre inkomsttagare medgivas, avdragen skola bestämmas

annorlunda än i utkastet angivits. Vissa ledamöter av styrelsen för

svenska landstingsförbundet uttala, att för att få åsyftad verkan de extra

skattefria avdragen borde göras kraftigare än vad i utkastet ifrågasatts.

Frågan om sänkning av repartitionstalet för jordbruksfastighet framfördes

såsom ett aktuellt skattespörsmål vid riksdagsbehandlingen av 1927

års förslag till kommunalskattelag. Den uppbars, synes det mig, mindre

av logiskt utformade skäl än av en allmän känsla, att jordbruksnäringen

vore kommunalt överbeskattad och detta i högre grad än

som kunde anses ur kommunernas synpunkt nödvändigt, samt att det

lägre repartitionstalet för annan fastighet komma denna överbeskattning

att framstå såsom särskilt obillig. Ej heller de från skattesystemets principer

hämtade skäl, som anfördes mot repartitionstalens sänkning, kunde

sägas klart leda till det högre repartitionstalets bibehållande. Visserligen

syntes de sistnämnda skälen övervägande, men det blev dock ej dessa, som

till sist kommo att bliva avgörande för att ej ändring vidtogs beträffande

repartitionstalet. Åtskilliga reformer voro då ifrågasatta, som skulle

medföra en viss övervältning av skattebördan fran ägarna och brukarna

av jordbruksfastighet till övriga skattskyldiga. Framför allt de ändrade

grunderna för beskattningen av växande skog samt de ändrade repartitionstalen

för vägbeskattningen skulle komma, att verka i sådan riktning.

Att samtidigt företaga en sänkning av repartitionstalet för jordbruks
-

Departements*

chefm

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Majlis proposition Nr 220.

värde, vars verkan knappast kunde överskådas, och som ej kunde av

andra skäl anses ovillkorligen påkallad, ansågs ej tillrådligt. Den tid,

som förgick efter det förslaget till kommunalskattelag avslagits av 1927

års riksdag och till dess ny proposition i ämnet framlades vid 1928 års

riksdag, utnyttjades, bland annat, till undersökningar örn verkningarna

av de ifrågasatta ändringarna i repartitionstal. Denna utredning utvisade

för vissa kommuners vidkommande en rätt betydande ökning av

skattebördan för andra än jordbrukare, medan den genomsnittliga lättnaden

för dessa senare i samma kommuner ej kunde betecknas såsom synnerligen

avsevärd. Det framgick, att i 88 undersökta landskommuner den

genomsnittliga lättnaden för jordbrukarna ej kunde uppskattas till mer

än i runt tal 1 ''A procent av deras förutvarande skattebörda. Frågans relativa

obetydlighet för jordbrukarna i allmänhet i förening med det förhållandet,

att en viss, ej alltid så liten ökning av övriga skattskyldigas

skattebörda skulle bliva en följd av andra reformer, torde hava varit

det viktigaste skälet för att vid 1928 års riksdag det högre repartitionstalet

blev bibehållet.

Under de följande åren blev emellertid jordbrukets läge alltmer försämrat,

och det artade sig till en svårartad jordbrukskris. Redan vid 1930

års riksdag såg man sig nödsakad att genomföra ett omfattande program

till jordbruksnäringens understöd. Även frågan örn sänkning av repar - titionstalet för jordbruksfastighet gjordes till föremål för riksdagens

prövning, och, säkerligen under intryck av jordbrukets allmänna läge och

den särskilt höga beskattning, som det gällande repartitionstalet medförde

för skuldsatta jordbrukare, hade stämningen nu blivit sådan, att

bevillningsutskottets av riksdagen bifallna betänkande kom att giva uttryck

åt de sympatier, som inom utskottet uttalats för likställighet mellan

jordbruksfastighet och annan fastighet, och att riksdagen underströk

önskvärdheten av en skyndsam specialutredning rörande en sänkning av

repartitionstalet för jordbruksvärde till O.05. Utredningen blev också

inom kort igångsatt inom 1930 års kommunalskatteberedning, och dess

resultat föreligger i den skrivelse, till vilken i det föregående hänvisats.

Beredningens utredning lärer kunna anses giva en god belysning av

huru en sänkning av repartitionstalet för jordbruksfastighets jordbruksvärde

och alternativt även för dess skogsvärde skulle verkat, örn den

tillämpats å det års förhållanden, undersökningen avsett, d. v. s. 1930 års

taxeringar och de kommunala utgifts- och inkomststaterna för år 1931.

Undersökningen har skett i tre etapper. För rikets samtliga landskommuner

har undersökts verkan av de olika förslagen till sänkning

av repartitionstal under förutsättning av oförändrat s. k. procentavdrag,

d. v. s. örn inkomsten blir oförändrad. I själva verket betyder

ju en sänkning av repartitionstalet en minskning även av procentavdraget

och således en viss ökning av inkomsten, varför denna

undersökning utvisar en större förskjutning av skattetrycket än den som

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

i verkligheten skulle kommit att inträffa. Undersökningen har givetvis

sitt värde däri, att den utvisar de yttersta gränser, inom vilka reformen

sagda år skulle kunnat verka, och följaktligen ådagalägger, att större

risker än de som framgå av denna undersökning ej varit att räkna med.

För 110 utvalda landskommuner hava de faktiska verkningarna blivit belysta,

d. v. s. inkomsten med ändrat procentavdrag har för varje skattskyldig

uträknats, och förskjutningen har angivits med utgångspunkt

från den omtaxering, som sålunda ägt rum. Denna undersökning har

emellertid ej avsett att i detalj belysa förhållandena i de olika kommunerna

utan har begränsats till att meddela uppgifter för större befolkningsgrupper

inom dessa. Bland de 110 kommunerna befinna sig åtskilliga

av de kommuner, för vilka vid den första undersökningen de mest

utpräglade förskjutningarna kommit till synes, och härigenom erliålles

en allmän föreställning örn i vad mån den första undersökningens resultat

kunna antagas beteckna ett kraftigare utslag än som i verkligheten

skulle blivit en följd av reformen. För 10 utvalda landskommuner (av de

110) har slutligen gjorts en mycket ingående undersökning rörande verkningarna

på olika befolkningsgrupper av repartitionstalens ändringar.

En jämförelse har här gjorts även rörande reformens betydelse för jordbrukare

med fastigheter av olika storlek, för inkomsttagare med olika

inkomst o. s. v. Hänsyn har i möjligaste mån tagits till dels de utdebiteringssatser,

som upptagits i respektive kommuners stater, dels dem som

återstå, sedan understöd av skatteutjämningsunderstöd tillgodokommit

vederbörande skattskyldiga.

Att här redogöra för dessa undersökningars resultat synes ej erforderligt,

då en var kan taga del av dem i bilagan till statsrådsprotokollet

(sid. 6—17, 35—59). Vissa resultat av utredningen synas mig dock särskilt

beaktansvärda och skola här framhållas.

Av de 110 kommunerna, vilka i allmänhet hava hög utdebitering, förete

med det alternativ, som innebär sänkning av repartitionstalet allenast

för jordbruksvärde (alt. I), endast två kommuner, nämligen Silte i Gotlands

län och Gödestad i Hallands län, en ökning av skattebördan för andra

än jordbrukare med en tiondel eller mer (11.07 respektive 11.44 procent).

I Silte betyder detta utan skatteutjämning en höjning av utdebiteringssatsen

från 16.sn till 18.66 kronor per skattekrona och efter skatteutjämning

en höjning från 13.34 till 14.44 kronor per skattekrona. Enligt det

alternativ åter, som tillika sänker repartitionstalet för skogsgärde

från 0.04 till ö.ns (alt. II), uppstår en ökning för andra än ägare och arrendatorer

av jordbruksfastighet med minst en tiondel av skattebördan i 11

av de 110 kommunerna. Storleksordningen av ökningen kan ungefär jämföras

med den, som vid alternativ I inträder i de två nyssnämnda kommunerna.

Den största procentuella ökningen inträder med alternativ II i

Storsjö i Jämtlands län med 16.0.3 procent av skattebördan. Av specialundersökningen

beträffande 10 kommuner inhämtas, bland annat, att nästan ge
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

nomgående en skattelättnad inträder för alla storleksgrupper av fastigheter,

ett ganska beaktansvärt förhållande, då man förut haft anledning

antaga, att innehavarna av de mindre jordbruksfastigheterna snarare

skulle få vidkännas skatteökning än skattesänkning, enär deras inkomst

i relativt stor utsträckning härrör av det nedlagda arbetet. En

skatteökning för nämnda fastighetsinnehavare inträffar visserligen i några

fall men synes vad angår de undersökta kommunerna snarare vara undantag

än regel. Skattelättnaden för jordbrukarklassen varierar väsentligt;

i genomsnitt är den mera betydande för de större fastigheterna än för

de mindre. I vissa fall blir skattelättnaden ej så obetydlig; siffror överstigande

en tiondel återfinnas mångenstädes i vederbörande tabell (se bil»

sid. 50—51), och siffror finnas, som närma sig 16 procent samt vid alternativ

II för rena skogsfastigheter än högre tal. Den sammanlagda skatteminskning,

som vid alternativ I skulle uppstå för jordbrukarna, torde enligt beredningen

vid alternativ I kunna väntas understiga 2 miljoner kronor, och

den ytterligare minskningen vid alternativ II har beräknats komma att understiga

3/i miljoner kronor. Med samma belopp skulle skattebördan för

andra än innehavarna av jordbruksfastighet kunna tänkas höjd, därest

ingen del av jämkningen motvägdes av skatteutjämningsbidrag. Beredningen

har för övrigt uttalat, att de i nu gällande lagstiftning angivna

grunderna för anskaffning av medel för skatteutjämningsbidrag synas

kunna bereda tillräckligt stort belopp för de ökade understöden, örn jämväl

dessa skolat utgå efter gällande grunder.

Vad angår beredningens slutsatser örn den gjorda utredningen skall

jag tillåta mig återgiva ett uttalande i den skrivelse, med vilken beredningen

överlämnade sin verkställda utredning.

»Vidare», yttrar beredningen, »bör beaktas den förskjutning i skattebördan

till förmån för de skuldsatta jordbrukarna, som uppstår genom

sänkning av repartitionstalen för jordbruksfastighet. Att vinna en sådan

har av dem, som förordat en dylik sänkning, anförts såsom ett av de

främsta motiven för densamma. Det är uppenbart, att under en dålig

konjunktur för jordbruket de skuldsatta jordbrukarna hava det sämsta

läget, och det må därför anses naturligt, att just för närvarande dessas

i beskattningsavseende missgynnade ställning kommer i förgrunden såsom

ett skäl för ändring av gällande beskattningsgrunder. Å andra sidan

bör påpekas, att just den omständigheten att vid dålig jordbrukskonjunktur

en särskilt kraftig garanti erfordras för att ej övriga inkomsttagare

skola få för höga skatter åberopats som ett skäl för gällande garantiskattesystem

med repartitionstalet 0.06. Den verkställda statistiska

utredningen giver viss belysning i dylikt hänseende, då den avser ett

för jordbruket jämförelsevis svagt inkomstår, nämligen 1929. Jämföres

utredningen rörande detta års förhållanden med den utredning, som i

1928 års proposition nr 213 redovisas rörande 1925 års deklarationer av

1924 års inkomster, så lärer knappast kunna påstås, att den förra pekar

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

nämnvärt annorlunda än den senare. Ett studium av specialsiffrorna

giva snarast vid handen, att förskjutningarna i olika riktningar ställa

sig ungefär enahanda. Nu nämnda utredningar synas icke giva vid

handen, att repartitionstalet O.og för jordbruksfastighets jordbruksvärde

skulle vara ur garantisynpunkt erforderlig.»

Beredningen, vars majoritet uppenbarligen ej ansett det ingå i beredningens

uppdrag att vid undersökningens överlämnande göra något uttalande

örn huruvida den ifrågasatta reformen borde genomföras eller ej,

men som sedermera erhållit remiss å denna fråga, har tillstyrkt en sänkning

av repartitionstalet för jordbruksvärde till O.os. Av de ledamöter av

beredningen, som uttalat skiljaktig mening, bar blott en avstyrkt reformen,

därvid såsom skäl åberopande att reformen skulle komma att verka

samtidigt med en på grund av nästa allmänna fastighetstaxering förutsedd

sänkning av taxeringsvärdena. Till frågans sammankoppling med

förslaget örn viss modifikation av de skattefria avdragen återkommer

jag i det följande.

De i anledning av remiss å det inom finansdepartementet utarbetade

utkastet till lagändringar rörande sänkning av repartitionstalet för jordbruksvärde

till O.05 avgivna yttrandena synas för övrigt bekräfta, att numera

en ganska allmän uppfattning förefinnes örn denna reforms önskvärdhet.

Örn det med fog kunde anses, att läget från 1928 till 1930 undergått en viss

förändring i sådan riktning, att starkare skäl sistnämnda år befunnos

föreligga för sänkning av repartitionstalet för jordbruksvärde, så torde det

kunna göras gällande, att under tiden från 1930 till innevarande år läget

än mer förskjutits i dylik riktning. Jordbrukets betryck bar visat sig mer

långvarigt och mer svårartat, än man för två år sedan baft anledning att

antaga, och de skuldsatta jordbrukarnas ställning bar jämväl blivit svårare.

Örn den skattegaranti, som jordbruksnäringen fått uppbära, tillförne

ej synts orimlig, ej minst med hänsyn därtill, att en dålig konjunktur

för jordbruket kunde antagas bliva till tiden jämförelsevis begränsad

och att de goda och de dåliga åren kunde beräknas uppväga varandra,

så bar detta antagande nu visat sig ej vara hållbart. Man måste

räkna med att även en mycket långvarig lågkonjunktur kan förekomma

och bestämma repartitionstalen för garantiskatten med hänsyn

därtill. Även en jämförelsevis obetydlig minskning av den årliga skatteomkostnaden

måste därför anses vara av värde och böra komma till stånd,

örn ej starkt talande rättfärdighets- eller andra liknande skäl kunna anföras

emot densamma. Jag vill ej förringa räckvidden av dessa skäl,

utan är fortfarande liksom tidigare av den meningen, att dylika skäl av

ej ringa betydelse kunna anföras. Att här upprepa dessa skäl synes mig

ej erforderligt. 3930 års kommunalskatteberedning har om dem gjort

vissa uttalanden, vilka ej hindrat beredningen att biträda förslaget om

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Majlis proposition Nr 220.

repartitionstalets sänkning. För egen del ställer jag mig på samma

ståndpunkt, ty såsom i och för sig avgörande har den ur skattesystemets

principiella grunder hämtade bevisföringen ej hittills betraktats och bör

ej heller så anses i fortsättningen. De praktiska skälen för en reform

hava nu fått ökad styrka, och denna omständighet hör enligt mitt förmenande

tillmätas den största betydelsen.

Men ännu i ett avseende har läget ändrats. Det kan nämligen numera,

till skillnad från tidigare, anses utrett, att under ett svagt år för jordbruket

ej garantibehovet är så starkt som man tidigare synes ha föreställt

sig. 1928 års utredning grundade sig på siffror från det jämförelsevis

goda inkomståret 1924, medan den nu verkställda utredningen avsett

lågkonjunkturåret 1929 och dess inkomstförhållanden. Den sistnämnda

utredningen har utmynnat i kommunalskatteberedningens förut

återgivna uttalande, att repartitionstalet O.oe för jordbruksvärde ej kan

anses ur garantisynpunkt erforderligt. För min del finner jag, att den

ökning av skattebördan, som kommer till stånd för löntagarna, ej kan

betraktas såsom genomgående obetydlig, men vill dock instämma i detta

beredningens uttalande; ökningen är ej av den storleksordning, att den

kan sägas innebära ett avgörande skäl för bibehållande av repartitionstalet

0.06.

Någon annan reform i avseende å beskattningsgrunderna av beskaffenhet

att, liksom fallet var år 1928, samtidigt verka sänkande på beskattningsunderlaget

för jordbruksfastighet, är nu ej ifrågasatt. Att samtidigt

en sänkning av taxeringsvärdena kan väntas inträffa på flertalet

platser, är en annan fråga, som jag kommer att beröra i det följande.

Här vill jag framhålla, att repartitionstalets sänkning synes mig beteckna

den primära frågan och spörsmålet örn eventuellt uppskov med fastighetstaxeringen

den sekundära, och att den förra sålunda hör avgöras utan

hänsyn till den senare. Det vore enligt mitt förmenande mindre lyckligt

att först med bibehållande av gällande repartitionstal verkställa ny fastighetstaxering

och därefter fatta beslut örn repartitionstalens sänkning.

Det kan nämligen med stöd av tidigare erfarenheter befaras, att olikheten

i repartitionstal för jordbruksfastighet och för annan fastighet på sina

håll skulle kunna föranleda en tendens att värdesätta jordbruksfastigheter

lägre än som eljest skulle bliva fallet. Det är sålunda att anse som en

fördel, att beslutet örn repartitionstalets sänkning föregår omtaxeringen.

Att det här ej gäller en fråga med vittomfattande ekonomiska konsekvenser,

lärer med ganska stor tydlighet framgå av det förut anförda.

Kommunalskatteberedningens kalkyl har givit det resultatet, att den

sammanlagda förskjutningen vid alternativ I ej torde uppgå till 2 miljoner

kronor. Senare företagna beräkningar hava givit grund för antagandet,

att denna siffra kommer att rätt väsentligt underskridas. Hela

reformen är sålunda ej av större allmän räckvidd. Det kan möjligen

visa sig önskvärt att i något fall mildra övergången genom extra bidrag

av skatteutjämningsmedel. De ekonomiska följderna för staten av dy
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 220.

65

lika bidrag kunna anses obetydliga, liksom det av kommunalskatteberedningens

kalkyler synes framgå, att de gällande grunderna för anskaffning

av medel till skatteutjämningsunderstöd skulle giva rum åf den ökning

av dessa understöd, som blir en följd av repartitionstalets nedsättning.

Jag vill emellertid ej fördölja, att det av andra anledningar,

bland annat den väntade nedgången av taxeringsvärdena, kan visa sig

nödvändigt att ett påföljande år taga under övervägande, huruvida ej

ytterligare medel måste anskaffas för skatteutjämning. Att repartitionstalets

sänkning kommer att verka till höjning av det sålunda erforderliga

beloppet, är givet. Då det blir först nästa års taxering, som härvid kommer

att i olika avseenden utöva sin inverkan, är det ej möjligt att nu mera

ingående bedöma denna fråga.

Det har i en reservation inom kommunalskatteberedningen av dess ordförande

och i vissa yttranden föreslagits, att även en sänkning av repartitionstalet

för skogsvärde skulle äga rum från O.04 till O.03. Hade det

kunnat påvisas och för allmänna medvetandet framstått såsom klart, att

den skogsaccis, som för närvarande uttages och som avser att utfylla skillnaden

mellan jordbruksvärdets och skogsvärdets repartitionstal, exakt

fyller detta ändamål, hade det måhända varit svårt att avvisa detta förslag

såsom en konsekvens av sänkningen beträffande jordbruksvärde.

Så är emellertid ej förhållandet. Skogsaccis utgår ej för husbehovsvirke

i allmänhet och ej till landsting. Skattesatsen för skogsaccisen är lägre

än som i 1927 och 1928 års propositioner förutsattes och lägre än enligt

1928 års utskottsförslag. Olika omständigheter tala sålunda för att skogsaccisen

är lågt beräknad. Kravet på nedsättning av repartitionstalet för

skogsvärde har ej heller upptagits i flertalet av de avgivna yttrandena.

Då tillika ett förslag i denna riktning synes till sina verkningar mera

oberäkneligt, kan jag ej tillstyrka detsamma.

Jag stannar därför vid att förorda sänkning av repartitionstalet för

jordbruksvärde från O.06 till O.05.

Förslaget rörande repartitionstalets sänkning har i den förda diskussionen

sammankopplats med ett förslag till sådan modifikation av de skattefria

avdragen, att för de minsta inkomsttagarna i stort sett ej någon

skatteökning skulle behöva uppkomma såsom en följd av repartitionstalets

sänkning för jordbruksvärde. Förslaget är ur vissa synpunkter,

bland annat de skattetekniska, mindre tilltalande. Då förslaget vunnit

understöd hos åtskilliga av de hörda myndigheterna samt av kommunalskatteberedningen

och dess tillämpning i praktiken ej synes i regel vålla

synnerliga svårigheter, har jag emellertid ej velat motsätta mig detsamma,

dock med den modifikation att det ej kommer att avse det femtiotal

städer, som är att hänföra till ortsgrupperna I och IT. För en dylik inskränkning

åberopar jag det skäl, som föranlett att ändring ej ifrågasatts

för de tre högsta ortsgrupperna, nämligen att repartitionstalets sänkning

där ytterst obetydligt påverkar utdebiteringssatsen, och atc änd
Bihang

lill riksdagens protokoll 1032. 1 sami. 180 höft. (Nr 220.)

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Ifrågasatt

uppskov med

taxeringen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220

ringen ej bör göras mera vittgående än som följer av de givna förutsättningarna.

Motsvarande torde gälla beträffande alla städer. Dessa representera

ju ett ganska stort antal skattskyldiga, många med mindre beskattningsbar

inkomst än 500 kronor, och att ej medtaga städerna innebär

därför en fördel med hänsyn till taxeringsarbetet. Att ett förslag sådant

som det ifrågasatta ej kan erhålla en alltför noggrann avvägning,

ligger i sakens natur.

Vad avdragens storlek beträffar ansluter jag mig till det lägsta av de

angivna alternativen. Med undantag för en reservant inom kommunalskatteberedningen

och tvänne ledamöter av svenska landstingsförbundets

styrelse har ingen av dem, som yttrat sig i frågan, tillstyrkt högre

extra avdrag. I några av de avgivna yttrandena har man direkt uttalat

sig emot högre avdrag. Det är sannolikt att, såsom nämnde reservant inom

kommunalskatteberedningen framhållit, de lägre avdragen ej alldeles genomgående

skola bereda den avsedda kompensationen. Att huvudsaklig

kompensation skall genom dessa avdrag komma till stånd för de mindre

inkomsttagarna, förefaller mig emellertid tämligen visst, och att nu i berörda

avseende gå längre än att detta resultat vinnes synes mig ej erforderligt.

Allmän fastighetstaxering år 1933.

I det yttrande med förslag till instruktion för värdering av skogsmark

och växande skog vid allmän fastighetstaxering år 1933, som domänstyrelsen

enligt vad jag kommer att sedermera närmare utveckla avgivit,

har styrelsen ansett sig böra framhålla, att, bland annat, svårigheterna

att under nuvarande förhållanden lämna förslag till prissättning av virkesavkastningen

samt att fixera kapitaliseringsfaktorn gjorde, att styrelsen

för sin del vore tveksam, örn med nuvarande förutsättningar en helt

ny fastighetstaxering lämpligen borde genomföras år 1933.

Jämväl i åtskilliga yttranden rörande domänstyrelsens berörda förslag

ävensom i ett par av de utlåtanden, som avgivits över det i det föregående

omnämnda, inom finansdepartementet utarbetade utkastet med förslag örn

ändrat repartitionstal för jordbruksvärde, har frågan örn uppskov med

nästa allmänna fastighetstaxering berörts. Länsstyrelserna i Uppsala,

Göteborgs och Bohus samt Örebro län hava sålunda hemställt, att frågan

örn dylikt uppskov göres till föremål för utredning. Länsstyrelserna i

Östergötlands, Skaraborgs, Jämtlands och Norrbottens län hava ställt sig

tveksamma rörande lämpligheten av att nästa allmänna fastighetstaxering

äger rum å föreskriven tid, medan länsstyrelserna i Västmanlands

och Västerbottens län obetingat uttalat sig för ett uppskov. Länsstyrelsen

i Västernorrlands län finner ett uppskov icke tilltalande.

Länsstyrelsen i Uppsala län yttrar:

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

67

»På grund av svårigheten att under nuvarande osäkra konjunkturer

trävarumarknaden bedöma prisnivån för skogseffekter under den närmast

kommande iemårsperioden Ilar domänstyrelsen ställt sig tveksam

rörande lämpligheten av att allmän fastighetstaxering genomföres år

1933. Skulle denna taxering uppskjutas, bleve det möjligt att beräkna

värdet av virkesavkastningen med ledning av virkesprisen även under

år 1932, varigenom ett mera lämpligt underlag för taxeringen vunnes,

utan att principen örn kontinuiteten i årsmedeltalen bleve bruten. Eders

Kungl. Maj:ts befallningshavande delar denna domänstyrelsens uppfattning.

Det på grund av allmänt kända förhållanden synnerligen tryckta

läget å trävarumarknaden har för den skogsproducerande norra delen av

detta län blivit ännu mera försämrat genom de skador, som de senaste

veckornas svåra snöstormar vållat å den växande skogen. Enligt preliminära

beräkningar hava stormarna övergått ett område av cirka 165,000

hektar och slagit omkull omkring 1.6 miljoner kubikmeter skog, varav

inom länet något mer än hälften. Det kan befaras, att försäljningen av

dessa betydande virkespartier kommer att hårt pressa den redan tryckta

marknaden med verkningar flera år framåt. Dessa verkningar komma

emellertid icke till synes i 1931 års priser utan först i dem, som sättas år

1932. Uppskjutes den allmänna fastighetstaxeringen ett år, kan hänsyn

tagas till dem. Även beträffande jordbruksegendomarna torde svårighet

möta att under förhandenvarande situation sätta taxeringsvärden,

som svara mot de verkliga saluvärdena. Fastighetsmarknaden är ytterst

tryckt, och frivilliga försäljningar förekomma knappast. Vid de exekutiva

auktioner, som under året förrättats av länsstyrelsen, hava icke i

något fall uppträtt andra spekulanter än inteckningshavare, och köpeskillingarna

torde utan undantag hava varit rent nominella. Att av dem

draga slutsatser angående det allmänna saluvärdet är icke möjligt. Överhuvud

vållar den allmänna osäkerheten inom det ekonomiska livet stor

ovisshet örn fastigheternas verkliga värde under den närmaste framtiden.

Under dessa förhållanden kan det befaras, att en allmän fastighetstaxering

med början hösten 1932 skall bliva behäftad med sakliga brister, och

det är icke uteslutet, att fastighetsvärdena därvid komma att nedgå avsevärt

— på grund av det allmänna missmodet hos jordbruksnäringens

utövare måhända i större utsträckning än som betingas av egendomarnas

verkliga saluvärde. Skulle detta bliva fallet, kunna svåra följder inträffa.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande tänker härvid mindre på

de omkastningar i skattebördan från jordbrukarna på andra grupper av

skattskyldiga, som därav bleve en följd, än på de rubbningar i kreditförhållanden,

som diirvid skulle uppstå. Genom sänkning av jordbruksfastigheternas

taxeringsvärden nedgår belåningsgränsen för därav berörda

fastigheter, varav följer, att sparbanker och andra penningförvaltande

verk eller kassor, som idka fastighetsbelåning, måste minska sin

utlåning och kräva avbetalning å redan beviljade lån. Härav skulle kunna

uppkomma en penningkris, vars verkningar i första hand skulle gå

ut över de ekonomiskt svaga jordbrukarna men antagligen sträcka sig

ännu vidare. Redan nu förefinnes i stor omfattning betalningssvårigliet

för den av jordbruket beroende befolkningen, vilket förhållande belyses

därav, att antalet lagsökningar och exekutiva fastighetsförsäljningar

märkbart ökats under detta år. Att, såsom på vissa håll förordats, förebygga

en skärpning av jordbrukets kreditsvårigheter genom att (ika belåningsgränsen

eller införa ett moratorium, vare sig genom föreskrift i all
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

män författning eller på annat sätt, är icke tillrådligt, bland annat på

grund av den rubbning i landets allmänna kredit, som en dylik åtgärd

sannolikt skulle medföra. Däremot skulle det säkerligen medföra cn avsevärd

lättnad för jordbrukarna, örn nuvarande höga räntesatser på andra

lån mot inteckning än hypotekslån kunde nedbringas. I det läge, som

sålunda är för handen, finner sig Eders Kungl. Marits befallningshavande

därför böra förorda, att till prövning upptages frågan, huruvida icke

nästkommande allmänna fastighetstaxering lämpligen bör uppskjutas, och

att därvid nu framförda synpunkter varda beaktade.»

Länsstyrelsen i Skaraborgs län hyser, med hänvisning huvudsakligast

till jordbrukets kreditförhållanden, betänkligheter mot att nästa allmänna

fastighetstaxering företages år 1933.

Länsstyrelsen i Västmanlands län gör följande uttalande:

»Vad angår den av kungl, domänstyrelsen väckta frågan örn anstånd

på visst sätt med verkställande av den fastighetstaxering, som enligt författningen

skall ske år 1933, har befallningshavanden redan tidigare under

hösten övervägt en framställning till Eders Kungl. Majit örn uppskov

i sådant avseende. Då befallningshavanden emellertid under hand

erfarit, att Eders Kungl. Majit övervägde den frågan, ansåg befallningsliavanden

framställning i sådant syfte från befallningshavanden överflödig.

Befallningshavanden vill emellertid såsom sin mening framhålla,

att ett uppskov med fastighetstaxeringen torde vara nödvändigt En ny

fastighetstaxering nu skulle med all säkerhet medföra sänkta taxeringsvärden

och en sådan åtgärd kunde komma att medföra icke önskvärda

konsekvenser beträffande jordbrukets kreditförhållanden. Enligt befallningshavandens

mening äro taxeringsvärdena i detta län icke så höga,

att det skulle medföra någon större olägenhet att behålla dem oförändrade

i ett eller annat år utöver nu löpande taxeringsperiod och vad den

ökade skattebördan beträffar---torde den i de flesta fall uppvägas

av förmånen att få behålla primärkrediterna orubbade, särskilt örn. såsom

föreslagits, garantiprocenten kommer att nedsättas. Befallningshavanden

anser därför, att ett uppskov med fastighetstaxeringen icke behöver

eller ens bör förbindas med någon rätt till justering av 1928 års värden.

Skulle en sådan justering ske generellt, bleve de olägenheter, befallningshavanden

velat undvika, framträdande och skulle den ske endast efter

framställning, bleve ojämnheterna i taxeringsvärdena allt för stora, enär

i så fall endast sådana jordägare, som vore oberoende av kreditförhållandena,

komme att begära nedsättning.»

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller, att ett uppskov, under

vilket de nuvarande fastighetsvärdena komme att bibehållas, kunde tänkas

medföra en alltför hård beskattning av åtminstone jordbruksvärde.

De olägenheter, som från vissa håll framhållits i fråga örn jordbrukskrediten,

syntes länsstyrelsen knappast utgöra motiv för ett uppskov.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund framhåller i yttrande

över domänstyrelsens förslag till ny skogsvärderingsinstruktion, att, örn

genomförande av ett uppskov möjligen skulle innebära någon fördel för

skogsinnehavaren, så skulle det verka i motsatt riktning beträffande ägaren

av jordbruk. Styrelsen fortsätten

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

»1928 års fastighetstaxeringar skedde vid en tidpunkt nied höga värden

på jordbruksegendomar, varav följde så höga taxeringsvärden, att de nu

icke anses motsvaras av dagspriserna. Skulle den fastighetstaxering, som

enligt kommunalskattelagen skall äga rum år 1933, framflyttas till 1934,

komme jordbrukarna att ytterligare ett år få sina skatter grundade på

1928 års taxeringsvärden. Detta synes icke vara lämpligt; de fastställda

taxeringsperioderna böra vidhållas och icke rubbas av hänsyn till vad som

för den ena eller andra näringsgrenen eller gruppen av skattskyldige kan

synas för tillfället gynnsamt».

En ledamot av styrelsen yttrade emellertid, att tanken på ett uppskjutande

av nästa allmänna fastighetstaxering icke syntes böra utan vidare

avvisas.

Handelskammaren i Gävle hemställer i förut omförmälda skrift, att

nästa allmänna fastighetstaxering måtte uppskjutas till år 1934. Handelskammaren

framhåller, att det ekonomiska livet för närvarande är

synnerligen känsligt, liksom den kommande utvecklingen oviss, och hänför

sig handelskammaren därvid speciellt till förhållandena på virkesmarknaden.

Av stor vikt vid bedömande av förevarande frågor vore valutaspörsmålet.

TJr en synpunkt skulle måhända en allmän fastighetstaxering

för de skogsägande företagen vara till fördel, nämligen därutinnan,

att de ojämnheter, som enligt en allmänt utbredd uppfattning förelåge

mellan taxeringen av bolagsskog och skog i bondeägo, kunde undanröjas.

Den av byråcheferna Höijer och Lindeberg företagna undersökningen

rörande utfallet av 1928 års allmänna fastighetstaxering — denna

undersökning finnes intagen i statens off. utredn. 1931 (nr 35) — utvisade,

att dylika ojämnheter förelåge beträffande arealredovisning och bonitetsbestämning.

När en fastighetstaxering komme att ske, syntes sådana åtgärder

dock böra vidtagas, att den uppenbara orättvisa, som på många

ställen vore tillfinnandes i fråga örn taxeringen av bolagsskog, jämfört

med bondeskog, i möjligaste mån förhindrades.

Smålands och Blekinge handelskammare har på grund av de av Gävle

handelskammare anförda skäl instämt uti sistnämnda handelskammares

berörda framställning.

Uppskov med 1933 års allmänna fastighetstaxering har, såsom av det

föregående framgår, förordats eller ifrågasatts från flera håll. Jag har

ock haft under övervägande, huruvida tillräckliga skäl för dylikt uppskov

kunde anses föreligga, men stannat vid den uppfattningen, att så ej

kan anses vara fallet.

Lagen förutsätter omtaxering vart femte år, och det torde med hänsyn

därtill kunna anses vara ett berättigat intresse för såväl de skattskyldiga

som kommuner m. fl. att få taxeringsvärdena omprövade efter fem års

förlopp. Framför allt måste detta anses vara händelsen, örn en mera väsentlig

värdeändring ägt rum. Att så varit fallet under innevarande femårsperiod,

torde vara onekligt. Härav följer enligt min uppfattning, att.

Departements
chefen.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

om ej särskilt starka skäl kulina åberopas mot en allmän omtaxering år

1933, så finnes ej tillräcklig anledning till sådan lagändring, som föranleder

uppskov. Såsom ett skäl emot omtaxering torde visserligen kunna

anföras, att skattelättnad, i alla fall kommer vederbörande till godo genom

repartitionstalets sänkning. Men denna skattelättnad kommer endast

en viss kategori fastighetsägare till godo, under det att för övriga

fastighetsägare repartitionstalets sänkning verkar till höjning av skatten,

varför för dessas vidkommande en omprövning av taxeringsvärdet

är desto mer berättigad. Taxeringsvärdet utövar vidare sin verkan på

förmögenhetsbeskattningen, och det kan ej anses vara rimligt, att vederbörande

skola fortsätta att betala förmögenhetsskatt för belopp, som ej

motsvaras av en tillgång av samma värde.

Såsom skäl emot en allmän omtaxering vid lagenlig tidpunkt hava jämväl

framställts farhågor för fastighetskrediten. Jag har noga prövat denna

fråga och kommit till den uppfattningen, att några farhågor för uppsägning

av krediter på grund av sänkta taxeringsvärden knappast behöva hysas.

Det lärer för kreditinrättningarna vara ett starkt intresse att örn möjligt

undvika tvångsrealisationer. Vad kreditinrättningarna själva angår, är

det tydligt, att deras säkerheter ej försämras genom sänkning av taxeringsvärdena.

Det är i regel blott vid utlåningstillfället, som taxeringsvärdet

eller en del därav är bindande för kreditens storlek. Sparbankernas inlåningsrätt

är i viss mån beroende av taxeringsvärdena, men den därom

gällande bestämmelsen träder i full kraft först efter utgången av år 1939.

Att däremot beviljande av nya fastighetskrediter kan komma att försvåras

genom taxeringsvärdenas sänkning lärer vara obestridligt. Mycket

stor betydelse bör dock ej tillmätas denna synpunkt, då flertalet

kreditinrättningar väsentligen grunda sin utlåning på självständiga

värderingar. Då det lärer få antagas, att den i olika avseenden fastställda,

vid viss del av taxeringsvärdet bundna belåningsgränsen förutsätter,

att taxeringsvärdena skola överensstämma med de riktiga värdena,

ligger för övrigt i berörda omständighet ej ett skäl emot utan ett

skäl för omtaxering. Att slutligen vissa kreditinrättningar bruka tillämpa

olika räntesatser för olika procentuella andelar av taxeringsvärdet, är ett

förhållande, som, därest sakliga skäl därför föreligga, lärer kunna omregleras

i de särskilda fallen.

Ett vid ett förstahandsbetraktande av det föreliggande spörsmålet talande

skäl emot omtaxering år 1933 skulle väl ligga däri, att denna taxering

måste erbjuda stora svårigheter på grund av att en i verkligheten fri

marknad för försäljningar av jordbruksfastighet mångenstädes knappast

finnes, och att det måste bliva svårt att fastställa såväl »allmänna saluvärdet»

på jordbruksfastighet i allmänhet som »avkastningsvärdet» på

skogsmark och växande skog. Det torde emellertid kunna antagas, att

fastighetsvärdenas nivå i stort ändrats tämligen likformigt inom i huvudsak

likartade större områden, och att en mera brett lagd undersökning av

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

fastighetsprisernas förändringar skall kunna giva underlag för en ganska

tillförlitlig fastighetsvärdering. De vid 1928 års allmänna fastighetstaxering

fastställda värdena komma härvid givetvis att utgöra en nödvändig

utgångspunkt. Uppenbarligen får ej taxering försiggå såsom en kritiklös

likformig procentuell nedsättning av de gamla värdena. Befintliga ojämnheter

måste såvitt möjligt undanröjas, och möjligen måste differentiering

göras mellan fastigheter av olika storleksgrupper, då värdena antagligen

ej ändrats likformigt för dem alla. Det är nu min avsikt att åvägabringa

en utredning rörande fastighetsförsäljningarna i riket under de senaste

åren, vilken bör föreligga i tillräckligt god tid innan det egentliga taxeringsarbetet

i höst tager sin början. En dylik utredning bör kunna

underlätta och förbilliga taxeringsförfarandet och i betydande grad

bidraga till taxeringens jämnhet. Det förefaller sannolikt, att en dylik

utredning, vilken givetvis bör i möjligaste mån särskilja sådana fastighetsförsäljningar,

som synas hava karaktär av faktiska tvångsrealisationer,

så ock försäljningar till släktingar och anhöriga, ej skall giva till resultat

en så stark nedgång av jordbruksfastigheternas värden, som stundom

kommit till synes vid tvångsförsäljningar, men att en sänkning av

dessa värden dock är att i allmänhet förutse. Säkerligen kommer förberörda

av byråchefen E. Höijer och e. byråchefen E. Lindeberg verkställda

utredning rörande utfallet av 1928 års taxering att jämväl utgöra ett

värdefullt taxeringsmaterial. Vad angår annan fastighet synas för riket i

allmänhet värdena i stor utsträckning kunna väntas bliva i huvudsak oförändrade.

Vad slutligen skogsmark och växande skog beträffar, så föreligger

för statsmakterna ett i viss mån svårare avgörande, som jag återkommer

till i det följande. Det gäller vid denna taxering att fastställa

»avkastningsvärden», som endast i viss utsträckning följa de verkliga saluvärdena

och vilkas nivå ej kan antagas vara underkastad alltför starka

fluktuationer. Det är emellertid ej sannolikt, att ett dylikt avgörande av

statsmakterna ett följande år kommer att ställa sig nämnvärt lättare än nu,

varför jag i denna svårighet ej ser tillräcklig anledning till uppskov. Sedan

nämnda nivå av statsmakterna fastställts, kommer skogstaxeringen knappast

att innevarande år ställa sig svårare än vid något annat tillfälle. Även

vad angår annan fastighet än skogsfastighet må det för övrigt ifrågasättas,

örn taxeringen kan väntas bli lättare, örn ett års uppskov beslutes.

Uppskov för längre tid än ett år förefaller, i varje fall för ögonblicket,

uteslutet.

Slutligen vill jag än en gång understryka vad jag förut vid behandling

av frågan örn repartitionstalets ändring uttalat, att det måste anses vara av

vikt, att denna av mig såsom under de närmaste åren ofrånkomlig ansedda

ändring beslutes innan den allmänna fastighetstaxeringen äger rum,

då likställigheten i berörda avseende mellan jordbruksfastighet och annan

fastighet lärer vara av särskilt värde vid taxeringen.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220

Värdering av skogsmark och växande skog.

danande Under det att grundläggande för taxeringen av fastighet i allmänhet

grunder for , . , . ,, .... , ,

taxering av vara det s. k. »allmänna saluvärdet», skola skogsmark och växande

skogsmark och skog upptagas till det värde, som de kunna anses äga vid ett efter ratiovaxan

e s og. nej]a grun(jer bedrivet skogsbruk.

Huvudgrunderna för den speciella skogstaxeringsmetoden angivas i

punkt 4 av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen och utvecklas närmare

i särskild instruktion för värdering av skogsmark och växande skog.

Dylik instruktion är fastställd att gälla tillsvidare, men det har uttryckligen

förutsatts, att ny instruktion skall fastställas före varje allmän fastighetstaxering.

Framför allt betydelsefulla för ifrågavarande taxering äro följande faktorer:

bonitet, virkespris, avdrag för allmänna omkostnader, kapitaliseringsprocent

samt — beträffande växande skog — relativ skogstillgång.

Ett års normala avkastning per hektar skogsmark erhålles genom att multiplicera

virkespriset med bonitetssiffran och göra avdrag för allmänna

förvaltningsomkostnader. Värdet på ett hektar skogsmark med normal

skogstillgång erhålles genom att kapitalisera den normala årliga avkastningen

efter visst procenttal. Vid 1928 års allmänna fastighetstaxering var

kapitaliseringsprocenten 5 och värdet på ett hektar skogsmark med normal

skogstillgång följaktligen 20 gånger den normala årliga avkastningen.

Härav ansågos 3 V2 gånger den normala årliga avkastningens värde alltid

representera skogsmarkens värde, resten, d. v. s. 16 7» gånger den normala

årliga avkastningen, den växande skogens värde. Avviker skogstillgången

från den normala, i det att den »relativa skogstillgången» är större eller

mindre än 1, fastställes den växande skogens värde till motsvarande del

av normalskogens värde. Var relativa skogstillgången t. ex. 0.5, upptogs sålunda

vid 1928 års taxering den växande skogens värde till 0.5 gånger 16 */2

årsavkastningar.

Av de sålunda på skogstaxeringen inverkande faktorerna fastställas

boniteten och relativa skogstillgången vid själva taxeringen, och taxeringsbestämmelserna

inskränka sig till att giva föreskrifter örn hur härvid

skall tillgå. Avdraget för allmänna förvaltningsomkostnader har angivits

i lagen till, utom i vissa undantagsfall, en fjärdedel av den siffra,

som erhålles genom att multiplicera virkespriset med bonitetssiffran.

Variabla faktorer äro följaktligen enligt lagen virkespriset och kapitaliseringsfaktorn.

Hörande virkespriset finnes stadgat, att detta bestämmes

efter virkets nettovärde å rot enligt de pris, som för liknande sortiment i

genomsnitt varit i orten gällande under viss tidsperiod, vilken bestämmes

i förberörda instruktion. Vad kapitaliseringsfaktorn beträffar stadgas i

kommunalskattelagen allenast, att denna jämväl bestämmes i instruktionen.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

73

Att här närmare redogöra för kommunalskattelagens och skogsvärderingsinstruktionens

bestämmelser torde knappast vara nödvändigt. Ej

heller har jag funnit erforderligt att i detta sammanhang särskilt omnämna

de speciella föreskrifter, som finnas meddelade örn hänsyntagande

till skogsbete och dylikt. Till frågan härom återkommer jag i det följande.

Genom ämbetsskrivelse den 12 maj 1931 anmodades domänstyrelsen att

till finansdepartementet inkomma med yttrande rörande vilka ändringar

i gällande instruktion för värdering av skogsmark och växande skog styrelsen

kunde finna påkallade med hänsyn till dess tillämpning vid allmän

fastighetstaxering år 1933. Efter att hava inhämtat yttranden från samtliga

Överjägmästare, vissa jägmästare och skogstaxator^ centralrådet för

skogs vårdsstyrelsernas förbund samt Sveriges skogsägareförbund avgav

domänstyrelsen i en den 8 november 1931 dagtecknad skrivelse förslag i

berörda avseende. Denna skrivelse -— som torde få intagas bland bilagorna

till dagens statsrådsprotokoll (bil. 2) —■ utställdes till yttrande av

myndigheter och sammanslutningar. För huvudsakliga innehållet av

dessa yttranden torde jag få redogöra under de särskilda punkter yttrandena

beröra.

Yad angår beräknande av den normala årliga virkesavkastningens rotvärde,

gäller såsom nyss nämnts, enligt anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen,

att virkets nettovärde å rot beräknas enligt de pris, som för

liknande sortiment i genomsnitt varit i orten gällande under viss tidsperiod.

Vid 1928 års taxering lågo de fem åren 1922—1926 till grund för

prissättningen.

Domänstyrelsen omnämner i motiveringen till förslaget, bland annat,

vissa uttalanden, som gjorts i yttrandena från centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund och från Sveriges skogsägareförbund.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund hade framhållit, att

under senaste tid samtliga råvarupriser hastigt sjunkit ävensom att detta

prisfall, särskilt under förfluten del av år 1931 (centralrådets yttrande är

avgivet i september 1931), kommit att i mycket hög grad drabba skogens

produkter.

Detta universella prisfall hade nått sådana dimensioner, att det, även

örn en återhämtning förr eller senare måste inträffa, säkerligen måste

resultera i en prisnivå, som för lång tid framåt komme att väsentligt

understiga närmast föregående läge. Centralrådet holle för sannolikt, att

de virkespriser, som exempelvis gällde under åren 1927—1930, komme att

sakna tillämpning under instundande fastighetstaxeringsperiod. Det torde

därför ej låta sig göra att utan vidare hinda rotvärdesberäkningarna

för 1933 års fastighetstaxering vid prismedeltal för åren 1927—1931.

Ett sådant förfarande skulle nämligen med största sannolikhet komma att

ur skattesynpunkt oskäligt betunga ägarna av skogsfastigheter i förhållande

till andra skattskyldiga. För att detta ej måtte ske, torde man enligt

centralrådet endera kunna välja en annan tidsperiod till grund för

Domänstyrelsens

förslag

till instruktion

samt yttranden

däröver.

Rotvärde.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Majlis proposition Nr 220.

virkets prissättande eller ock hålla frågan öppen så långt som möjligt

genom att i instruktionen bestämma, att exempelvis prismedeltalen för

åren 1927—1931 skulle tjäna till ledning vid taxeringen, men att, örn förhållandena

därtill gåve anledning, det skulle uppdragas åt viss myndighet

eller särskild nämnd att bestämma örn de ändringar i sagda prismedeltal,

som kunde erfordras för att taxeringen med hänsyn till kommande årens

prisläge skulle bliva så rättvis som möjligt. Centralrådet holle före, att

av dessa båda alternativ det senaste vore att föredraga, då man därigenom

finge bättre möjligheter att bedöma den sannolika framtida utvecklingen

på virkesmarknaden.

Sveriges skogsägareförbund hade däremot yrkat, att medeltalet av de

under åren 1929—1931 satta prisen skulle vara grundläggande för prissättningen.

Förbundet hade framhållit, att ett prismedeltal, avseende åren

1927—1931, skulle få till följd att i rotvärdet invägdes de fyra goda åren

1927—1931 och endast ett år, nämligen år 1931, med markerad sänkning.

En på dylika grunder genomförd taxering komme att leda till fullständigt

felaktiga taxeringsvärden och därigenom till ett oskäligt betungande

av skogsbruket.

Domänstyrelsens förslag till ny skogsvärderingsinstruktion innehåller

bestämmelse, att rotvärdet skall beräknas enligt de pris, som blivit satta

under åren 1927—1931. Rörande de synpunkter, som legat till grund för

detta domänstyrelsens förslag, får jag i huvudsak hänvisa till styrelsens

utlåtande. I detta sammanhang vill jag dock erinra, att förslaget framställts

under förutsättning att en — enligt styrelsens förmenande — fullt

berättigad höjning göres beträffande avdraget för förvaltningskostnader

och att ingen sänkning sker av kapitaliseringsprocenten.

De virkespriser, som från och med år 1922 i medeltal för hela riket

erhållits för virke sålt å rot från statens skogar, äro enligt domänstyrel
-

sen följande:

år

1922 .........................

...................... 5.5

kronor

»

1923 ........................

...................... 5.8

»

1924 ........................

...................... 4.4

»

1925 .........................

...................... 4.5

»

»

1926 .......................

..................... 5.2

»

1927.........................

...................... 6.7

»

»

1928 .......................

..................... 5.8

»

1929 ........................

...................... 5.7

»

»

1930 .......................

...................... 4.8

» (preliminär)

»

1931

...................... ?

»

Domänstyrelsen anför rörande denna sifferserie, att, även örn 1931 års

rotvärde skulle avsevärt understiga värdet för år 1930, av serien att döma,

ett medeltal för perioden 1927—1931 knappast torde komma att giva

lägre resultat än medeltalet för perioden 1922—1926, som varit 5.i kronor.

Sistnämnda siffra erhölles som medeltal för perioden 1927—1931, örn 1931

års rotvärde skulle nedgå ända till 2.5 kronor.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 220.

75

Frågan om vilken tidsperiod skall ligga till grund vid beräkningen av

rotvärdet har livligt uppmärksammats i de avgivna yttrandena.

Domänstyrelsens förslag, att vid rotvärdets beräknande prismedeltalet

för åren 1927—1931 skall ligga till grund, har uttryckligen biträtts av länsstyrelserna

i Kristianstads, Malmöhus, Gävleborgs, Västernorrlands och

Västerbottens län samt lämnats utan gensaga av åtta länsstyrelser ävensom

av styrelsen för svenska landskommunernas förbund. Jämväl kammarrätten

tillstyrker förslaget. Huvudskälet för de myndigheter, som

anslutit sig till domänstyrelsens ifrågavarande förslag, har varit, att de

år, som skola ligga till grund för rotvärdets bestämmande, böra bilda en

obruten serie. Av, bland andra, kammarrätten har framhållits sambandet

mellan förevarande spörsmål och frågorna örn storleken av avdraget för

förvaltningskostnader med mera och av kapitaliseringsprocenten.

Länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings och Västmanlands län

förorda åter det av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund framlagda

förslaget. Landskamreraren i Södermanlands län har dock i särskilt

uttalad mening anslutit sig till domänstyrelsens förslag.

Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms, Älvsborgs och

Norrbottens län anse i likhet med Sveriges skogsägareförbund, att rotvärdet

bör beräknas efter ett medeltal för åren 1929—1931.

Jämväl andra grunder för rotvärdets beräknande hava ifrågasatts. Länsstyrelsen

i Uppsala län anför, att ett medeltal, avseende åren 1927—1931, antagligen

gåve ett något för högt medelvärde och att möjligen bättre ledning

kunde erhållas av priserna under perioden 1924—1931. Skulle emellertid medelpriset

för åren 1927—1931 godtagas, borde enligt länsstyrelsens mening

det framkomna medelvärdet minskas med visst procenttal, som bestämdes

vid sammanträde enligt 59 § taxeringsförordningen efter bedömande av

då rådande situation å trävarumarknaden, och införas i de särskilda anvisningar,

som vid sådant sammanträde skulle fastställas. Länsstyrelsen

i Östergötlands län'' yttrar, att de nu rådande konjunkturerna snarast torde

tala för en medeltalsberäkning på grundval av allenast 1929—1931 års priser,

men att, örn en prissättning efter dessa grunder förmenades vara alltför

mycket inställd på det aktuella läget, en sådan jämkning i medeltalsberäkningen

kunde göras, att densamma baserades på årsserien 1928—1931,

vilket i varje fall syntes mera tillrådligt än domänstyrelsens förslag. Oavsett

vilken årsserie som valdes borde instruktionen så avfattas, att det

tydligt framginge, att serieårens prissättningar icke skulle vara enbart

vägledande, utan att en verklig medeltalsberäkning skulle äga rum. Länsstyrelsen

i Gotlands län åberopar ett yttrande av vederbörande länsjägmästare,

vari föreslås att medelprisläget för åren 1927—1932 lägges till

grund för taxeringen.

Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län uttala sig

ej direkt örn vilken tidpunkt bör väljas, men ifrågasätta uppskov med den

allmänna fastighetstaxeringen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Till belysning av frågans innebörd må ur de avlämnade utlåtandena

återgivas ytterligare följande.

Överståthållarämbetet anför:

»Ur principiell synpunkt och med tillämpning av i kommunalskattelagen

anvisade grunder för värdering av skogsmark och växande skog är

intet att erinra mot detta förslag. Däremot synes det ur praktisk synpunkt

betänkligt, att, medan jordbruksvärdena, vilka vid taxering skola

upptagas efter salupris, omedelbart påverkas av de sänkta priserna å jordbruk,

de sjunkande prisen å skogsprodukter endast i ringa utsträckning

skulle komma att påverka skogsvärdena. Det är till och med icke osannolikt,

att förslagets bestämmelser skulle föranleda att skogsvärdena höjas.

Detta synes desto mera betänkligt ur skattefördelningssynpunkt, örn såsom

tidigare föreslagits repartitionstalet för jordbruk sänkes med en enhet,

medan repartitionstalet för skogsmark bibehålies oförändrat. Den ojämnhet,

som under tider av hastigt förändrade priser måste uppkomma till

följd av att skilda principer gälla vid värdering av jordbruk och skogsmark,

bör därför enligt överståtliållarämbetets mening föranleda en viss

modifikation av förslaget och föreslår Överståthållarämbetet därför, att

rotpriserna vid nästkommande fastighetstaxering bestämmas efter de under

treårsperioden 1929—1931 gällande.»

Länsstyrelsen i Södermanlands län finner ej anledning motsätta sig vad

domänstyrelsen föreslagit rörande de år, som skola ligga till grund för

prismedeltalet.

Länsstyrelsen funne dock de grunder för skogstaxeringen, som domänstyrelsens

förslag till ny skogsinstruktion innebure, ej tillfyllest för ett

nedbringande av skogsfastigheternas taxeringsvärden till den nivå, som

skäligen betingades av de virkespriser, som nu gällde och för den kommande

taxeringsperioden sannolikt komme att gälla. Då länsstyrelsen

funne starka skäl tala för att såvitt möjligt de år, som skulle ligga till

grund för rotvärdets beräknande vid fastighetstaxeringen, bildade en

sluten serie, kunde länsstyrelsen ej förorda annat tillvägagångssätt än det

av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund föreslagna.

Landskamreraren i länet anförde emellertid, bland annat, följande:

»Lika litet som det vid uppåtgående konjunktur lärer ifrågasättas att

tillämpa ett rotvärde överstigande det, som föreskrivet medeltal utvisar,

lika litet anser jag, att ett — låt vara starkt framträdande — prisfall utgör

tillräckligt skäl att frångå det eljest föreskrivna medeltalet. Det

synes mig också, som skulle erfarenheten ha visat, att grundläggande

värdefaktorer vid taxeringen i stor utsträckning fastställas på sådant sätt,

att i vanliga fall taxeringen snarare blir för låg än tvärtom, och då därtill

kommer, att domänstyrelsen föreslagit så väl höjt avdrag för förvaltningskostnader

m. m. som ock bibehållande av den tidigare, jämförelsevis

höga kapitaliseringsprocenten, finner jag åtminstone ganska sannolikt, att

verklig övertaxering i större utsträckning ej lärer vara att befara med

rotvärde enligt 1927—1931 års medeltal. Skulle dock läget verkligen befinnas

sådant, att det eljest ifrågakommande femårsmedeltalet icke skulle

kunna komma till användning utan verklig fara för övertaxering, anser

jag lämpligare att låta med ny skogstaxering anstå under ett år, på sätt

domänstyrelsen ifrågasatt. Att uppdraga åt viss myndighet eller särskild

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. May.ts proposition Nr 220.

nämnd att bestämma örn de ändringar i 1927—1931 års prismedeltal, som

kunna erfordras, för att taxeringen med hänsyn till de närmaste årens

prisläge skall bliva så rättvis som möjligt, torde svårligen kunna göras

utan äventyrande av den objektivitet, som ovillkorligen måste fordras till

grund för ett sådant bestämmande.»

Länsstyrelsen i Malmöhus län finner självklart, att perioden 1927—1931

bör ligga till grund för rotvärdesberäkningen och att någon begränsning

av perioden till färre antal år icke bör ifrågakomma.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför, bland annat, att medelvärdet för

åren 1926—1931 såsom ledande till orimligt resultat måste förkastas samt

att även ett medelvärde för fyraårsperioden 1927—1931 torde komma att

leda till för hög taxering.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län omnämner, att skogsvårdsstyrelsen i länet

ansett sådana omständigheter nu föreligga, att till grund för rotvärdesheräkningarna

vid nästkommande fastighetstaxering icke borde läggas

de genomsnittspris, som blivit satta under åren 1927—1931. Länsstyrelsen

uttalar emellertid, att då de skäl, som domänstyrelsen anfört för förslaget

att de år, som skola ligga till grund för rotvärdets bestämmande, böra

bilda en sluten serie, torde vara bärande, länsstyrelsen ansåge sig icke

kunna ansluta sig till det av skogsvårdsstyrelsen förordade förslaget,

att prismedeltalen för åren 1929—1931 skulle läggas till grund för rotvärdesberäkningarna.

Länsstyrelsen i Västerbottens län uttalar, att den hittills tillämpade

principen att de år, vilkas priser skola normera rotvärdet, skulle bilda en

sluten serie, syntes icke böra uppgivas. Den trygghet och rättvisa, som

ett sådant medelmarkegångsförfarande otvivelaktigt innebure, vägde enligt

länsstyrelsens förmenande tyngre än den för övrigt nog så bestickande

fördelen av att utvälja vissa år, som vid tidpunkten för fastställande av

en instruktion kunde te sig lämpliga att räkna med.

Det avdrag för förvaltningskostnader m. m., som bör göras för att komma

fram till nettovärdet på den normala årliga virkesavkastningen, utgör,

såsom förut omförmälts, för närvarande 25 procent av det belopp,

som erhålles genom att multiplicera bonitetssiffran med rotvärdet.

Domänstyrelsen framhåller i sitt yttrande, att redan år 1921, då nuvarande

principer för värdering av skogsmark och växande skog hlivit fastställda,

från skogligt håll påpekats, att avdraget för allmänna omkostnader

med 25 procent vore för lågt och snarare borde sättas till 33 procent.

Att avdraget år 1927 icke höjts torde enligt styrelsen åtminstone

delvis hava berott på att detta värdemoment i fastighetstaxeringen beaktats

vid valet av kapitaliseringsprocent. Under de år, som därefter

förflutit, hade tendensen mot de allmänna kostnadernas större andel av

skogens rånetto skärpts, så att styrelsen numera ansåge det nödvändigt,

att avdraget för nämnda kostnader skedde med en tredjedel i stället för

Avdrag; för

förvaltningskostnader.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

en fjärdedel. Styrelsen ville därvid framhålla, att för större skogsbruk

dessa kostnader i själva verket utgjort mer än en tredjedel av skogens

rånetto.

I enlighet med vad domänstyrelsen sålunda anfört innehåller styrelsens

förslag till skogsinstruktion bestämmelse, att från det beräknade värdet å

den normala årliga virkesavkastningen skall avdragas en tredjedel för

kostnader av nu ifrågavarande art.

Domänstyrelsens förslag till höjning av avdraget för förvaltningskostnader

har av flertalet av de hörda myndigheterna uttryckligen biträtts

eller lämnats utan anmärkning. Länsstyrelsen i Stockholms län föreslår

emellertid, att avdraget för förvaltningskostnader bibehålies oförändrat.

Länsstyrelserna i Blekinge, Västmanlands, Kopparbergs och Norrbottens

län ifrågasätta riktigheten av förslaget utan att direkt avstyrka detsamma.

Därvid har, bland annat, framförts tanken på olika stora avdrag

för olika grupper av skogsägare.

Ur de avgivna yttrandena må återgivas följande.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför:

_ »Beträffande kostnadsavdraget finner länsstyrelsen däremot tvivelaktigt,

. huruvida höjning av avdraget under nuvarande förhållanden är tillrådlig.

Domänstyrelsen anmärker, att redan vid förevarande spörsmåls

behandling år 1927 fråga uppstått örn höjning av avdraget, men att denna

fråga då fått falla, enär detta värdemoment beaktades vid valet av kapitaliseringsprocent.

Frågans samband med valet av kapitaliseringsprocent

torde även innevarande år vara av stor betydelse. I detta hänseende

får länsstyrelsen såsom sin åsikt framhålla, att läget närmast synes motivera

en nedsättning av kapitaliseringsprocenten. Örn avkastningen å

långsiktiga kapitalplaceringar i skog, såsom nu är fallet, får antagas

komma att varaktigt nedgå, innebär nämligen detta, att skogsägarna för

framtiden nödgas åtnöja sig med en låg kapitaliseringsprocent. De valutapolitiska

förhållanden, som åstadkommit nu gällande höga låneräntor,

torde icke böra tillmätas för stor vikt, utan man bör vara berättigad

fasthålla vid att den fallande prisnivån måste äga den största betydelsen

för kapitaliseringsprocenten. Ränteläget torde likväl mana till försiktighet

och länsstyrelsen vill för sin del icke nu föreslå någon ändring av

kapitaliseringsprocenten, men det anförda finner länsstyrelsen böra tagas

i beaktande vid bedömandet av kostnadsavdraget. De åberopade förhållandena

få anses tala emot att en höjning av detta avdrag företages.

— Ett mera reellt skäl emot den ifrågasatta höjningen av kostnadsavdraget

synes vara, att å de så kallade bondskogarna, där rationellt skogsbruk

icke bedrives, avsevärt mindre kostnader förekomma; i allt fall uppgå

dessa kostnader i regel till lägre tal än 25 procent.»

Länsstyrelsen i Blekinge län yttrar:

»Vad angår förslaget, att medgivna kostnadsavdraget för skogens vård

och förvaltning m. m. skulle höjas från V4 till */s av årliga virkesavkastningen,

vilken höjning delvis motiveras av de sjunkande virkespriserna,

synes länsstyrelsen detta förslag knappast kunna anses vara en lycklig

lösning, då redan nu för flertalet skogar, där rationell skogsskötsel ej

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

förekommer, det hittillsvarande kostnadsavdraget ostridigt är för högt,

och kan i detta fall ej någon åtskillnad göras mellan olika slags skogar,

bör ingen ändring ske härutinnan. Skulle det låga prisläget under de

närmaste åren fortvara, synes det länsstyrelsen lämpligare, att ändring

framdeles finge ske genom framflyttning av de år, vilkas pris skulle läggas

till grund för beräkning av egendomarnas skogsvärden. Den procentuella

nedsättning av skogsvärdena, som härav skulle bliva en följd,

torde böra av Kungl. Majit efter vederbörandes hörande fastställas, varefter

ändringen kunde rent matematiskt vidtagas av de årliga taxeringsnämnderna.

»

Länsstyrelsen i Örebro län gör följande uttalande:

»Enligt förslaget skall från den enligt angivna grunder bestämda normala

årliga virkesavkastningen avdragas en tredjedel för kostnader för

skogens vård, förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogsodling,

skyddsdikning, skogsindelning, skatter med mera. Vid 1928 års

fastighetstaxering skedde avdrag för nämnda kostnader med en fjärdedel.

Huruvida avdragets storlek är rätt avvägd är svårt att avgöra. Så

mycket lärer dock kunna sägas, att, örn ett avdrag med en fjärdedel var

befogat år 1928, är det för lågt år 1933 ävensom att en höjning av avdraget

i överensstämmelse med domänstyrelsens förslag är väJ motiverad i

fråga örn kronans och andra större skogsbruk, där i synnerhet förvaltningskostnaderna

uppgå till avsevärda belopp. Något olika torde förhållandena

ställa sig vid mindre skogsbruk, vilka i allmänhet betungas

allenast av kostnader för skogsdikning, skogsodling och skatter. Då emellertid

avdraget för kostnaderna ifråga bör utgå efter lika grunder för alla

skogsägare och någon mera allmängiltig grund än den av domänstyrelsen

föreslagna icke lärer kunna utfinnas, anser sig länsstyrelsen icke böra

framställa någon erinran emot domänstyrelsens förslag i denna del.»

Länsstyrelsen i Västmanlands län åberopar ett yttrande av skogsvårdsstyrelsen

i länet, vari bland annat anfördes, att nuvarande avdrag vore väl

knappt för större skogar med ordnad förvaltning men för högt beträffande

skogar med mindre än 1,000 hektar. Avdragen borde törhända i stället

vara 30 procent respektive 15 å 20 procent.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför, att då de kostnader, varför domänstyrelsen

ifrågasatt avdrag med en tredjedel av värdeavkastningen,

allenast torde förekomma vid en del större skogsbruk, länsstyrelsen ville

ifrågasätta örn det kunde anses skäligt och rättvist, att avdrag av denna

omfattning borde medgivas vid skogsbruk av alla storlekar.

Länsstyrelsen i Norrbottens län yttrar, bland annat, följande:

Vad beträffade avdraget för kostnader för skogens vård och förvaltning

m. m., så finge väl anses vara obestridligt, att dessa kostnader, vad de

stora bolagsskogarna och kronoparkerna anginge, uppginge till minst en

tredjedel av den årliga virkesavkastningens värde men i fråga örn det

stora flertalet av de s. k. bondskogarna, där någon egentlig skötsel av skogen

i regel ej förekomme, torde denna kostnad ej ens kunna beräknas till

en fjärdedel. Då det ej syntes vara möjligt att beräkna denna kostnad

olika för olika slag av skogar, kunde det ifrågasättas, huruvida den av

domänstyrelsen föreslagna höjningen kunde anses vara av förhållandena

påkallad.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Kapitalise
ringsprocent.

Handelskammaren i Gävle har i sin här förut omförmälda skrift

velat betona riktigheten av att avdraget för förvaltningskostnader höjdes

från 25 procent till 33 1ja procent. Vid möte inför handelskammaren, därvid

representanter för samtliga mera betydande skogsägande företag

inom handelskammarens verksamhetsområde närvarit, hade från samtliga

närvarande framhållits, att ifrågavarande kostnader mer än väl uppginge

till 33 V3 procent av rotvärdet, ävensom att avdraget för allmänna

omkostnader torde höra sättas procentuellt högre vid de lägre rotvärden,

man syntes böra räkna med vid en kommande fastighetstaxering.

Vad angår den vid skogstaxeringen tillämpliga kapitaliseringsfaktorn

har domänstyrelsen ansett, att 5 procent borde under nuvarande förhållanden

alltjämt vara en i dylikt avseende lämplig siffra. Rörande de skäl,

som härvidlag varit bestämmande för domänstyrelsen, hänvisas till styrelsens

yttrande.

Kapitaliseringsfaktorn har uttryckligen berörts endast i ett fåtal yttranden.

Länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Kristianstads och Västerbottens

län biträda domänstyrelsens förslag. Länsstyrelsen i Malmöhus

län förmenar, att siffran 5 redan från början utgjort en för hög kapitaliseringsprocent,

vilket förhållande bestyrktes av domänstyrelsens utredning,

som gåve vid handen, att förhållandena under de sista åren riktigare

hade betingat en kapitaliseringsprocent av 4.5. Det vore därför

enligt länsstyrelsens åsikt klokt att nu stanna vid denna procentsiffra

Kammarrätten anför:

»Kammarrätten delar domänstyrelsens uppfattning örn det berättigade

i en viss sänkning av nu gällande taxeringsvärden. Såvitt föreliggande

material för frågans bedömande utvisar, torde knappast någon sänkning

vara att påräkna såsom direkt följd av att medeltalet av priserna

under åren 1927—1931 lägges till grund för bestämmandet av rotvärdet.

En sådan sänkning skulle emellertid, på sätt förut antytts, kunna vinnas

genom höjning av kapitaliseringsprocenten.

Kammarrätten saknar givetvis möjlighet att uttala sig örn det sannolika

ränteläget under den 5-årsperiod, varom här är fråga. Trots medeltalet

av räntan för åren 1927—1931 torde det med hänsyn till såväl det nuvarande

höga ränteläget — 6 procent vid 1931 års utgång — som osäkerheten

på området för framtiden dock enligt kammarrättens mening vara

uteslutet att bestämma den nu ifrågavarande kapitaliseringsprocenten

lägre än 5 procent. Örn man skall stanna vid denna räntesats eller eventuellt

höja kapitaliseringsprocenten till 5.5 procent, är vanskligt att uttala

sig örn.---- Under erinran örn den i det föregående framhållna möj
ligheten

att genom höjning av kapitaliseringsprocenten reglera värdena,

anser sig dock kammarrätten böra, med hänsyn till det nuvarande höga

ränteläget, ifrågasätta, örn icke en höjning av kapitaliseringsprocenten

till 5.5 procent bör vidtagas.

En alltför kraftig sänkning av taxeringsvärdena, i vad skogsvärdet

angår, måste dock framkalla en viss tvekan med hänsyn därtill, att repartitionstalet

för skogsvärdet är lägre än för jordbruksvärdet. Vid sådant

förhållande synes kapitaliseringsfaktorn, som vid en kapitaliserings
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

81

procent av 5.5 procent blir 18.18, kunna dels av bekvämlighetsskäl avrundas

till 18.2 dels ock så lördelas, att markens värde uppskattas till

3.2 årsavkastningar och. skogens värde till 15 årsavkastningar.»

Eedan i det föregående har jag framhållit, att den allmänna nivå, som Departement»

kommer att vid 1933 års fastighetstaxering bliva gällande för skogsmark

och växande skog, blir beroende av vissa beslut av statsmakterna. Av

dessa skola nämligen bestämmas dels de år, vilkas virkespriser skola

vara grundläggande för taxeringen, dels den kapitaliseringsprocent, som

därvid skall tillämpas. I konsekvens med den metod, som förut kommit

till användning, har nu domänstyrelsen föreslagit, att virkesprisen för de

fem år, som förflutit före det år, då taxeringen tager sin början, skola bestämma

taxeringsvärdena. Medelprisen för år 1931 äro ännu ej kända men

kunna väntas bliva mycket låga. Det oaktat har domänstyrelsen antagit,

att årsserien 1927—1931 knappast skulle representera ett lägre medeltal

än den år 1928 tillämpade årsserien 1922—1926. Domänstyrelsen har jämväl

tänkt sig fortsatt tillämpning av den år 1928 tillämpade kapitaliseringsprocenten

5. Med dessa utgångspunkter borde taxeringsvärdena vid

1933 års taxering bliva i stort sett oförändrade. Domänstyrelsen har emellertid

nu upptagit ett gammalt från skogsmannahåll framställt önskemål,

att omkostnadsavdraget skulle höjas från en fjärdedel till en tredjedel.

Detta skulle, örn de båda övriga faktorerna resultera i oförändrade

värden, betyda en genomsnittlig nedsättning av taxeringsnivån med

ungefär 11 procent.

I de avgivna yttrandena hava rätt skiftande meningar uttalats om

dessa olika faktorer, men så gott som genomgående har man anslutit sig

till någon linje, som givit lägre värden än de nu gällande. Röster hava

ej saknats för ett sådant bestämmande av på taxeringen inverkande faktorer,

att resultatet skulle bliva en kraftigare nedsättning av taxeringsvärdena

än domänstyrelsen föreslagit. En tillämpning av årsserien 1929

—1931 års virkespriser synes sålunda, örn övriga faktorer lämnas oförändrade,

komma att medföra ungefär 20 procents nedsättning av värdena.

Kombineras denna nedsättning med en höjning av omkostnadsavdraget

till en tredjedel, så skulle den totala nedsättningen av taxeringsvärdena

antagligen belöpa sig till inemot 30 procent, o. s. v. Kammarrätten har

godtagit domänstyrelsens förslag beträffande omkostnadsavdraget och,

med tvekan, ifrågasatt en höjning av kapitaliseringsprocenten till 5.5.

Detta skulle tillsammans betyda en nedsättning av taxeringsvärdena med

troligen inemot 20 procent. Länsstyrelsen i Malmöhus län har å andra

sidan givit ett förslag, som synes medföra i stort sett oförändrade

värden, i det länsstyrelsen godtagit domänstyrelsens förslag till årsserie

och omkostnadsavdrag men föreslagit sänkning av kapitaliseringsprocenten

till 4.5.

Den för skogsmark och växande skog gällande särskilda metoden åsyfBihang

till riksdagens protokoll 1!)32. 1 sami. ISO hafi. (Nr 220.) Ii

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 220.

tar, såsom jag förut framhållit, att fastställa »det värde, som de kumla anses

äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk». Det bar tidigare

framhållits (prop. 102/1927, sid. 490), att man med denna metod

syftar till att —■ visserligen schablonmässigt — få fram värden, som skäligen

kunna anses motsvara skogens saluvärde under de närmaste åren

under förutsättning av skogens fortsatta användning för uthålligt skogsbruk.

Man har sålunda att ställa sig frågan, hurudan kalkyl en köpare,

som har för avsikt att fortsätta med rationellt skogsbruk, plägar göra.

Han måste därvid uppenbarligen göra klart för sig, att det gäller en affär

på lång sikt. Han räknar sålunda med ej blott årsavkastningen under

de närmaste åren utan den sannolika årsavkastningen under en överskådlig

framtid. Säkerligen kalkylerar han ej heller med räntefoten för

kortfristiga placeringar utan med den ränta, han kan väntas erhålla på

lång sikt. Om köpet sker under en högkonjunktur eller en lågkonjunk

tur, bör i och för sig föga påverka denna del av kalkylen. Vederbörande

har strängt taget ingen anledning att komma till annat resultat vid det

ena tillfället än vid det andra men har sannolikt benägenhet för större

optimism vid högkonjunktur. Ävenledes måste det givetvis påverka hans

pris, örn lågkonjunktur eller högkonjunktur förutses under de allra närmaste

åren, i så måtto nämligen, att det uppenbarligen ställer sig fördelaktigare,

örn de närmaste årens värden väntas bli höga och de påföljande

årens låga, än örn ordningen blir den motsatta. Att dessutom en mer eller

mindre knapp kapitaltillgång utövar sin verkan på efterfrågans storlek,

är tydligt, men just därför att det gäller långtidsplaceringar blir ej heller

verkan av denna faktor så stark, som örn det gäller mera kortfristiga sådana.

Allt detta sammanlagt innebär, att saluvärdet på skogsmark och

växande skog under förutsättning av dess fortsatta användning för rationellt

skogsbruk visserligen fluktuerar men — vid oförändrat penningvärde

— inom jämförelsevis trånga gränser och mindre än de faktiska

saluvärdena, vilka lätt röna inverkan av möjligheten att omedelbart göra

ett mer eller mindre betydande kapitaluttag ur skogen. Örn det exempelvis

skulle kunna påvisas, att de faktiska saluvärdena för växande skog

sedan ingången av år 1928 nedgått med 25 procent, får detta följaktligen

ej tagas till intäkt för ett påstående, att taxeringsvärdena böra sänkas

i samma proportion. Taxeringsvärdena på skogen böra förete en jämnare

kurva än de faktiska saluvärdena.

Ett mer eller mindre medvetet anläggande av ett betraktelsesätt ungefär

liknande det jag nu gjort mig till tolk för kan väl antagas hava föranlett

många av de hörda myndigheterna m. fl. att giva sin anslutning

till olika förslag, som kunna väntas resultera i en nedsättning av taxeringsvärdena

med i runt tal 10 procent. Ett dylikt förslag förefaller mig

också från förut angivna synpunkter tillfredsställande. Särskilt vill jag

framhålla, att det knappast synes vara anledning gå längre än domänstyrelsen

föreslagit och som ganska allmänt tillstyrkts. Jag vill dock uttryck
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

ligen betona, att denna nedsättning gäller de allmänna grunderna och är

allenast genomsnittlig. Förhållandena i olika delar av landet komma säkerligen

att visa sig variera något. Dessutom torde på vissa håll rättelser

av förelupna fel, framför allt vid bestämmande av den relativa skogstillgången,

komma att i praktiken föranleda avvikelser från genomsnittsnivån.

Därpå tyder den Höijer—Lindebergska utredningen.

Örn såsom utgångspunkt antages, att de genomsnittliga värderingsgrunderna

skola nedsättas med omkring en tiondel, så återstår att fastställa,

på vilken väg detta resultat skall uppnås. Jag kan ej anse, att valet

härutinnan bör tillmätas alltför stor vikt. Det är uppenbart, att ej

vare sig årsserien 1927—1931 eller 1929—1931 eller någon annan årsserie,

vilka ju alla syfta på tidigare priser, kunna sägas innefatta en tillförlitlig

prognos rörande de värden, som kunna påräknas i framtiden under

en lång följd av år. Genom jämkning av kapitaliseringsfaktorn kan man

med vilken serie som helst uppnå i huvudsak samma slutliga taxeringsresultat.

Att jag för min del förordar årsserien 1927—1931 får följaktligen

främst tillskrivas det förhållandet, att denna serie, såsom domänstyrelsen

framhållit, erbjuder ett tillförlitligare statistiskt material än den kortare

serien och eliminerar mera tillfälliga faktorer, som kunna i olika landsändar

tillfälligtvis ha satt sin prägel på prissättningen. Den serie, som tager

vid, där serien från närmast föregående taxering slutat, förefaller givetvis

även i och för sig mindre godtycklig än varje annan serie; denna omständighet

synes mig dock ej alldeles så betydelsefull, som den kanske kan

synas vara, då tillfälle till alla variationer finnes beträffande kapitaliseringsfaktorn.

Hade man i förevarande avseende nöjt sig med den mindre

serien, hade det måhända visat sig nödvändigt att, i ungefärlig anslutning

till vad, bland annat, centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund ifrågasatt,

genom något särskilt organ pröva, huruvida de siffror, som erliölles

för varje län, på grund av särskilda omständigheter på ett uppenbarligen

tillfälligt sätt bröte sig ut ur den allmänna ramen. Med den längre serien

synes man kunna undvika att tillgripa en dylik föga tilltalande anordning.

Det anses, såsom redan framhållits, sannolikt, att årsserien 1927—1931

skall resultera uti ungefär samma genomsnittliga rotvärde som det år

1928 tillämpade. Med detta förhållande såsom utgångspunkt vill det förefalla,

som örn den ifrågasatta genomsnittliga nedsättningen av värderingsgrunderna

skulle kunna vinnas antingen på den av domänstyrelsen

föreslagna vägen genom ökning av förvaltningskostnadsavdraget till en

tredjedel eller genom att sänka kapitaliseringsfaktorn från 20 till 18, motsvarande

en höjning av kapitaliseringsprocenten från 5 till något mer

än 5.5, eller genom en kombination av båda dessa faktorer, ehuru med andra

belopp. Det har ej påvisats, att den nu tillämpade siffran för omkostnadsavdraget

är under normala förhållanden genomsnittligt för låg, örn

hänsyn tages även till skogar i enskild ägo. Denna siffra fastställes ej i

instruktionen utan är inskriven i själva lagen, varför den ej bör ändras

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

från gång till annan. Att jag icke förty ansluter mig till förslaget är på

den grund, att de virkespriser, som ligga till grund för prisbildningen och

därmed för taxeringen, i liuvudsak hänföra sig till statens och bolagens försäljningar

och inköp, samt att det ligger nära till hands att vid dylikt förhållande

taga större hänsyn även till dessas allmänna omkostnader. Det

förefaller, som örn det nuvarande omkostnadsavdraget på sina håll betraktades

som en orättvisa. Att, såsom ifrågasatts, göra olika stora avdrag

för privatpersoners och andras skogar kan ej ifrågakomma, därest man

ej kan göra gällande, att den förra kategorien är mer värd än den senare.

Detta är givetvis ej förhållandet.

Till de övriga frågor, som domänstyrelsen behandlat i sitt nu ifrågavarande

yttrande, skall jag återkomma i det följande.

Taxering av vattenfallsfastighet.

Sakkunnig- Med stöd av Kungl. Maj:ts givna bemyndigande tillkallade jag den

uppdrag. 25 januari 1932 vattenrättsingenjören vid Österbygdens vattendomstol

Eichard Smedberg att såsom sakkunnig inom departementet biträda vid

där pågående överarbetning i vissa delar av gällande bestämmelser angående

fastighetstaxering, såvitt denna överarbetning anginge strömfalls-

och liknande fastigheter.

Med hänvisning till berörda uppdrag har Smedberg överlämnat en den

20 februari detta år dagtecknad promemoria med utkast till vissa ändringar

i kommunalskattelagen m. m.

I nämnda promemoria anför Smedberg följande:

»Grundtanken i det härvid fogade utkastet till vissa ändringar i kommunalskattelagen

m. m. har varit att bringa skatte- och vattenlagarna i

överensstämmelse med varandra. Bägge taga sikte på affärsmässigheten

och kräva likartade ekonomiska beräkningar, varför det ligger nära

till hands att försöka tillämpa vattenlagens teknisk-ekonomiska data på

taxeringen.

Vid bestämmande av fastighetsvärdet ligger det nära till hands att

utgå från fastighetens räntabilitet. Det förekommer emellertid, att rörelsen

går med förlust, i synnerhet för bygdekraftverk, tillkomna under

krisperioden 1916—1921. Dessa hava emellertid ändock ett visst fastighetsvärde,

då de äro av allmännyttig karaktär och medföra indirekta

fördelar för trakten. En annan och större typ av kraftverk, beträffande

vilken det synes bereda svårigheter att åstadkomma en för fastighetsvärderingen

lämplig avkastningsberäkning, äro de anläggningar, som utgöra

delar av industrier. Här blir frågan örn storleken av vattenfallsfastighetens

avkastning ofta närmast en intern bokföringsfråga. Slutligen

hava vi den ganska stora gruppen av kraftverksägare, vilka icke i

sina deklarationer meddela tillräckliga uppgifter för verkställande av

en pålitlig affärsberäkning. De försök, som gjorts att grunda taxeringen

på uppgifter örn avkastningen, hava i regel misslyckats, då de grundats

på för många och osäkra förmodanden. Särskilt antagandena örn energi
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. May.ts proposition Nr 220.

produktionens storlek och kraftpriset hava därvid visat sig så godtyckliga,

att resultatet blivit oriktigt.

Det har därför i praktiken visat sig nödvändigt att vanligen följa en

annan, mera schablonartad taxeringsmetod. Denna har, vid sidan av

huvudgrunderna för en avkastningsberäkning, kommit till uttryck i det

bifogade utkastet till lagändringar. Vissa för densamma grundläggande

detaljfrågor skola belysas i det följande.

En vattenfallsfastighet kan hava 2 huvudvärden, markvärde och byggnadsvärde.

Det förstnämnda uppdelas i

fallvärde = värdet av själva strömfallet med tillhörande strandremsa

(VL 1 kap. 1 §) och

utmålsvärde = värdet av det markområde, som erfordras för anläggningen

med bostadshus (VL 2 kap. 16 §).

Byggnadsvärdet omfattar alla byggnadsarbeten i vatten och på land.

Det är av vikt att alltjämt hålla isär dessa 3 begrepp, oavsett om fallet

är tillgodogjort eller icke. I ett outbyggt fall har man endast fallvärde

men i ett utbyggt både fall-, utmåls- och byggnadsvärde.

Vad ett outbyggt vattenfall angår påverkas taxeringen dels av fallhöjden

och vattenmängden, tillsammans i stort sett representerande effekten,

dels av kraftpriset. Det torde böra framhållas, att de distinktioner,

som göras i det följande, ej inverka på den genomsnittliga taxeringsnivån,

då mot en lägre effekt med längre varaktighet alltid korresponderar

ett i motsvarande mån högre kraftpris per enhet.

Fallhöjden har i hos kammarrätten överklagade mål vanligen antagits

utgöra medelfallhöjdens bruttovärde, medan man samtidigt ifråga örn

vattenmängden oftast hänfört sig till 9-månadersvattenmängden. Effekten

blir därigenom något minskad, då medelfallhöjden i allmänhet är

lägre än 9-månadersfallhöjden, vilken är ett statistiskt begrepp, som endast

undantagsvis kan konstateras i naturen. Lågvattenfallhöjden är däremot

en lättfattlig och tillgänglig företeelse, som hänför sig till vattenlagen

och därför bör läggas till grund för taxeringen.

Vid några tillfällen har man räknat med netto- i stället för brutlofallhöjd.

Då emellertid den förstnämnda sammanhänger med teknisk-ekonomiska

förhållanden vid utbyggnaden, vilka medföra, att man icke siffermässigt

kan påvisa någon lagbundenhet mellan netto- och bruttovärden,

bör man räkna med de senare värdena.

Ett ytterligare skäl för en sådan uppfattning ligger i det förhållandet,

att fallets effekt bör uppskattas lika, vare sig fallet är tillgodogjort eller

icke.

Slutligen må framhållas, att vid damm sättes normalt lågvattenstånd

— sänkningsgräns. Regleringshöjden ovanför hör till regleringsvolymen.

Den lägsta fallhöjd, som ur teknisk synpunkt kan ifrågakomma, torde

vara en meter.

Vattenmängden har vid fallvärdering i regel angivits med 9-månaders

varaktighet, men undantagsvis hava åtskilliga andra begrepp hävdats.

Att så skett beror på vattenfallskommitténs ståndpunktstagande 1903, då

densamma hade att välja mellan riksdagens medel vattenmängd och kommitténs

lågvattenmängd. Någon övertygande motivering framfördes

icke, och den vedertagna 9-månadersvattenmängden har också med fog

kritiserats under taxeringen. Begreppet i fråga är sålunda riitt svåruppfattat,

oell dess fastställande kräver en betydlig statistisk bearbetning.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Ett skäl för dess bibehållande vore naturligtvis, om densamma ungefär

motsvarade . utbyggnadsvattenmängden (turbinernas vattenförbrukning)

eller stöde i något regelbundet förhållande till densamma. Detta har

emellertid under den moderna, snart 40-åriga vattenkraftutvecklingen ytterst

sällan inträffat.

Den nya vattenlagen, som började tillämpas 1 januari 1919 och som sålunda

i snart 13 år verkat normaliserande på vattendragsekonomien, hänför

sig snart sagt genomgående till den normala lågvattenmängden (VL

1 kap. 5 §, 2 kap. 10 §, 4 kap. 1—3, 5, 8—9 §§, 11 kap. 95 § och 14 kap. 1 §

m. fl.). Betydelsen av denna vattenföring förstås av alla och densamma

är lätt åtkomlig ur räknesynpunkt. Alla skäl tala sålunda för dess godkännande

även inom skattelagstiftningen. Mot detta kan invändas, att

allmänheten vid kraftvärdering vant sig vid 9-månadersbegreppet, varför

möjligen en felaktig ekonomisk uppskattning skulle kunna bliva följden

av en övergång från det ena till det andra vattenmängdsbegreppet. Framhållas

må emellertid, att värdet å vattenkraften är så omstritt och litet

utrett, att man överhuvud ännu ej har någon klar ståndpunkt i denna

fråga. Härtill kommer, att tillräckligt hydrografiskt material finnes för

bedömande av den förändring av kraftpriset, som bör ske i samband med

lågvattenbegreppets införande.

Vattenmängden, som avses för ett kraftverk, kan vid isfritt vatten undergå

minskning med hänsyn till samfärdseln såsom far- och flottled

samt fiskvägar (VL 1 kap. 5—13 §§, 5 kap. 4 §, 6 kap. 5 §, 9 kap. 47, 50 §§).

Undantagsvis måste man även taga hänsyn till avståendet året runt av

vatten till fabriker, samhällen etc.

Effekten, som utgör produkten av faktorerna fallhöjd och vattenmängd

m. m., uttryckes sålunda som normal lågvatteneffekt (VL 2 kap. 10 §, 4

kap. 1—3, 5, 9 §§, 11 kap. 27, 95 §§). Vid dess förvandling till turbin- eller

elektriska hästkrafter — vilken är erforderlig, då kraftpriset plägar angivas

för dylika mått — märkes, att verkningsgraden å maskineriet alltjämt

förbättras och detta så kraftigt, att man kan ifrågasätta lämpligheten

av att för turbiner längre angiva det 75-procent-värde, som ingår i

den allmänt vedertagna effektformeln.

Vid fallvärdets beräkning har man att utgå från gängse priser : bygden,

men för åstadkommande av jämnhet i taxeringen blir det nog nödvändigt

att härleda vissa normalvärden. Dessa böra sedan justeras efter

vissa grunder, av vilka utbyggnadstiden torde vara den viktigaste. Vattenlagens

uppfattning är, att man ej kan överblicka utvecklingen mera

än 40 år framåt (VL 4 kap. 5, 9 §§), varför fall, som ej kunna förväntas

utbyggda inom denna tidrymd, måste anses värdelösa. Normal utbyggnadstid

för olika områden torde kunna angivas med ledning av utvecklingen

hittills. En annan omständighet av betydelse är reglering smöjligheten,

såväl sjöreglering som korttidsreglering vid kraftverken. '' Utbyggnads

för hållandena inverka även, främst fallhöjden, vidare klimat-, grundläggnings-

och bostadsförhållanden m. m. Slutligen har man att taga

hänsyn till avstånd till järnvägsstation (landsvägsfrakterna) och den huvudsakliga

kraftavsättningsorten, vilket torde gälla hela landet och ej

enbart Norrland, såsom hittills ofta gjorts gällande.

Vad angår utbyggd vattenkraft bör för fallvärdets värdering i tillämpliga

delar samma metod komma till användning som beträffande outbvaut

vattenfall.

Beträffande byggnadsvärdet bör för var och en av kraftverkets 3 hu
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. May.ts proposition Nr 220.

vuddelar (byggnadsarbeten, turbin- och elektrisk utrustning) särskilt utredas

anläggningskostnader och värdeminskning. Man torde bland teknici

vara tämligen ense rörande de normer, som därvid böra begagnas.

Vad angår värdering av utbyggd vattenkraft bör särskilt framhållas

betydelsen av den index, som skall tillämpas, när det gäller att överföra

den faktiska anskaffningskostnaden till ett nuvärde. Denna index kan

nämligen ej grundas enbart på partipriserna, i synnerhet som partiprisindex

till vida övervägande del utgöres av varuslag, som ej angå kraftverken.

Ännu viktigare är emellertid, att arbetslönerna vid ett vattenkraftföretag

äro utslagsgivande, och som indices för dessa (byggnads-,

mekaniska och elektriska verkstadsarbetare) efter år 1923 skilja sig från

materialprisernas, måste en särskild kraftverksindex åstadkommas. Utredning

rörande den lämpliga avvägningen av denna index pågår.

Ersättningskraften legaliserades i den nya vattenlagen (2 kap. 5—7,

23 §§, 9 kap. 13—45 §§) på så sätt, att vid tvångsinlösen av strömfall

den fastighet, varmed rätten till tillgodogörandet förenades, ålades absolut

skyldighet att för all framtid tillhandahålla visst med hänsyn till

uttagningskostnaden reducerat kraftbelopp å den fastighet, som berövades

strömfall. Likartade köpeavtal tillkommo även före 1919 och det är

icke bekant, att överenskommelserna svikits. Dylik kraft måste betraktas

som byggnadsvärde, vilket avdrages från den tjänande fastighetens

värde och tillägges den härskande. Det har emellertid visat sig, att mindre

jordbruk ej kunnat tillgodogöra sig det kraftbelopp, som sålunda ställts

till deras förfogande, varför det är skäligt, att för dessa medgives hänsynstagande

till dylikt förhållande. Detta bör ej medföra någon rubbning

i ersättningsgivarens avdrag, ty han kan när som helst tvingas att

leverera fullt kraftbelopp. Återköper han tillsvidare en del kraft, kommer

hänsyn att tagas därtill vid bedömandet av köpt energi i övrigt.

Någon hänsyn till bygdekraft (VL 4 kap. 1—4 §§) torde ej behöva tagas,

då denna ej innebär ett avstående av kraft utan huvudsakligen har prisreglerande

betydelse.

Slutligen böra sjöregleringarna omnämnas i vissa avseenden. Markvärdet

är av underordnad betydelse, byggnadsvärdet huvudsaken. Föreskrift

synes böra införas, att vid bestämmande av byggnadsvärdet hänsyn

skall tagas till allt arbete, även rensningar, som stå i samband med dammen.

Rättsförhållandet ordnas genom vattenlagens 3 kap. 1—25 §§ (tvångsdelaktighet)

eller 3 kap. 26—28 §§ (frivillig anslutning). De strömfallsfastigheter

(härskande), som sålunda bidraga till regleringsdammen (tjänande),

böra erhålla avdrag i fallvärdet, motsvarande deras kostnadsandel

i dammen. Denna andel är beräknad enligt fallhöjd, varvid dock

en mindre justering kan hava ägt rum med hänsyn till utbyggnadsvattenmängd,

nederbördsområdets tillväxt, avstånd från regleringsdammen och

mellanliggande regleringsmöjligheter.

Det blankettryck, som användes vid fastighetstaxering, tager icke särskilt

hänsyn till strömfallsfastigheterna, varför ett speciellt deklarationsformulär

synes böra upprättas, vilket anpassar sig efter de säregna förhållandena

beträffande ifrågavarande fastigheter. Förslag till dylikt

formulär har ännu ej utarbetats.

Till belysande av denna frågas räckvidd må meddelas följande approximativa

uppgifter rörande antalet av ifrågavarande fastigheter:

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Martts proposition Nr 220.

st.

kraftverk om mer än 100 hkr....................................... 1,300

kvarnar och sågar ................................................ 2,000

outbyggda, byggnadsvärdiga fall ................................ 1,700

Summa fastigheter 5,000.

Taxeringsvärdet av dessa fastigheter torde uppgå till minst 500,000.000

kronor.»

Det vid promemorian fogade utkastet till ändringar i kommunalskattelagen

m. m. var av följande lydelse:

i> Kommunalskattelagen.

Anvisningar till 9 §.

(ny punkt)

4. Taxering av vattenfall med tillhörande byggnader torde endast undantagsvis

kunna ske med ledning av faktiskt erlagda köpeskillingar.

Outbyggt vattenfall kan anses sakna särskilt värde, örn dess fallhöjd

understiger en meter eller detsamma ej kan förväntas bliva utbyggt inom

40 år.

Såsom värde å outbyggt vattenfall upptages värdet på normal lågvatteneffekt

hos fallet, uppskattat enligt för bygden gällande pris på vattenkraft,

under hänsynstagande till den tid, som beräknas förflyta, tills fallet

blir utbyggt, regleringsmöjligheter, kostnader för på vattenfallets utbyggande

inverkande förhållanden såsom fallhöjd o. dyl., avstånd från

järnvägsstation och huvudsaklig kraftavsättningsort, kostnader för andel

i regleringsdamm m. m.

Normal lågvatteneffekt beräknas efter bruttofallhöjden vid normalt

lågvattenstånd och normal lågvattenmängd. Med normalt lågvattenstånd

ovan damm förstås sänkningsgränsen.

Värdet av kraftverk kan uppskattas med utgångspunkt från den avkastning,

som med hänsyn till den för anläggningen naturliga kundkretsen

bör normalt kunna påräknas från en dylik anläggning.

Vid uppskattning av denna avkastning bör beaktas, att ett bättre utnyttjande

av anläggningen kan påräknas i mån som energiproduktionen

jämnare fördelas på olika tider av året, under tillvaratagande av förefintliga

regleringsmöjligheter och tillgång till reservkraft genom reservmaskineri

eller samdrift med annat kraftverk e. dyl. För att få fram

nettoavkastningen avdragas normala omkostnader, kostnad för erforderlig

personal, underhåll o. dyl. Det kapitaliserade beloppet av nettoavkastningen

kan anses motsvara värdet på en nybyggd anläggning. Från

detta värde bör följaktligen göras avdrag för den värdeminskning, som

åkommit anläggningen på grund av dess ålder.

Där tillfredsställande uppgifter för bedömande av de i det föregående

angivna förhållandena ej stå till förfogande, må vid taxering av kraftverk

följande värderingsmetod komma till användning.

Vattenfallet såsom sådant uppskattas, såsom örn det vore outbyggt,

med iakttagande av att den vattenmängd, som måste avstås till samfärdsel

och andra behov, ej medräknas. Till det sålunda erhållna värdet lägges

skäligt värde å utmål, d. v. s, den mark å land, som tages i anspråk

för anläggningen med bostadshus.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

89

Värdet å i kraftverk ingående byggnader, däri inbegripna fasta maskiner,

uppskattas särskilt för byggnadsarbeten, särskilt för turbinutrustning

och särskilt för elektrisk utrustning (ej transformatorer) med utgångspunkt

från den faktiska anskaffningskostnaden, omräknad till nuvärde

under hänsynstagande till kostnadernas ändringar sedan de tidpunkter,

då anskaffningen ägt rum, oell erforderliga avskrivningar. Vid

uppskattning av avskrivningens storlek beaktas, att för större anläggningar

vanligen kan beräknas en längre varaktighetstid än för mindre. I

byggnadsvärdet inräknas ej värdet av broöverbyggnad, som ej tillhör

kraftverket, ej heller av kraftledningar.

Avdrag får vid uppskattningen ske för skyldighet att leverera ersättningskraft,

grundad på vattenlagen eller på sådant avtal, som binder

denna skyldighet vid ifrågavarande fastighet och viss mottagande fastighet;

rättigheten att utfå dylik kraft skall i den mån den kan utnyttjas av

sistnämnda fastighet tagas i betraktande vid dess taxering.

För uppskattning av värdet å kvarnar, sågar och liknande smärre anläggningar

torde, i den mån ej annan värderingsgrund står till buds, sistnämnda

värderingsmetod i tillämpliga delar kunna komma till användning.

Reglering sdamm uppskattas med hänsyn till dels för densamma i anspråk

tagen mark, dels dammbyggnaden. Dammbyggnad uppskattas på

sätt om till kraftverk hörande byggnad ovan sagts. I kostnaden för byggnaden

inräknas kostnad för rensningar intill dammen ovan- och nedanför

densamma. Värdet av de vattenfallsfastigheter, som bidragit till regJeringsdammen,

minskas i stället med belopp svarande mot deras andel i

dammanläggningen.

Örn fastighet, som i denna punkt avses, ligger i två kommuner, skall,

örn kommungränsen går i vattendraget, vattenfallets värde delas lika på

de båda kommunerna, såvida ej på grund av förhållande, som avses i 1

kap. 2 § andra stycket vattenlagen, större rätt till vattnet tillkommer den

ena stranden. Värdet på tvärdamm delas jämväl lika på båda kommunerna,

under det att värdet på leddamm hänföres till den strand och kommun,

vartill den ansluter. I övrigt sker uppskattningen med hänsyn till

läget. Går kommungränsen tvärsöver vattendraget, uppdelas värdet

jämväl nied hänsyn till läget.

Anvisningar till 10 §.

(ny punkt)

6. Ingår i taxeringsvärdet särskilt värde å vattenfall, skall detta värde

i taxeringslängden antecknas. Vad angår utbyggt vattenfall skola härvid

såsom skilda värden angivas dels värdet å fallet jämte utmålet (beträffande

annan fastighet ingående i markvärde) dels värdet å alla byggnader.

Skyldighet att leverera ersättningskraft avräknas å byggnadernas

värde, andel i regleringsdamm å vattenfallets värde.

Taxering sförordningen.

17 § 1 mom.

Till ledning---— innehavare.

Allmän fastighetsdeklaration---och skogen samt, beträffande fas
tighet,

därå vattenfall finnes, uppgifter som erfordras för taxering av

vattenfallet jämte tillhörande byggnader.

Är jordbruksfastighet-----Kungl. Majit.»

s. 90 Kontrollera mot PDF

Remiss.

Huvud
principer.

90 Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

över berörda promemoria och utkast hava i anledning av remiss yttranden

avgivits av länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Hallands,

Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län, kammarrätten, vattenfallsstyrelsen

samt svenska vattenkraftföreningen.

De hörda länsstyrelserna hava i allmänhet icke haft något att erinra

mot de av Smedberg föreslagna huvudprinciperna.

Länsstyrelsen i Östergötlands län yttrar, att det torde vara oomtvistligt,

att behov av detaljerade anvisningar rörande grunderna för taxering

av vattenfall och kraftstationer m. m. förelåge. Det föreliggande

förslaget anknöte såvitt möjligt till bestämmelserna i gällande vattenlag,

vilket syntes fullt riktigt.

Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar:

»Erfarenheten från föregående taxeringar giver vid handen, att taxeringen

av vattenfall endast i undantagsfall kan ske med ledning av faktiskt

erlagda köpeskillingar, utan måste beskattningsnämnderna använda

sig av hjälpmetoder. Att därvid låta uppskattningen av de utbyggda

vattenfallen, i utkastet kallade kraftverken, ske med utgångspunkt från

avkastningen måste bliva i hög grad vanskligt och ställer otvivelaktigt

alltför stora fordringar på beskattningsnämnderna.

Vida enklare och möjligare måste enligt länsstyrelsens mening den taxering

bliva, som mera direkt grundar sig å värdet i orten å vattenfallet,

det vill säga naturkraften, samt å kostnaden för fallets utbyggande. Inom

Värmlands län äro för övrigt så gott som alla utbyggda vattenfall att

hänföra till delar av större industrier. Deras värden ingå sålunda i ett

större helt. På vad en förståndig köpare vill betala för en industrifastighet

torde huvudsakligen inverka anläggningskostnaden, inbegripet

kostnaden för markförvärv, anläggningens ålder och dylika omständigheter.

Härpå grundas väl också i allmänhet industrifastighetens värde

och icke på fastighetens avkastning. Uppskattningsmetoden för kraftverket

synes böra vara i huvudsak densamma.»

Länsstyrelsen i Örebro län anför, efter att hava framställt ett par anmärkningar

rörande de föreslagna bestämmelserna örn taxering av outbyggda

vattenfall, att ehuru antalet av dylika fall torde avsevärt överstiga

antalet utbyggda sådana, frågan örn de sistnämndas taxering med

hänsyn till det större värde de representerade torde hava den största betydelsen.

Frågan örn taxeringen av de utbyggda vattenfallen, vilken

också vore mera komplicerad, syntes, såvitt länsstyrelsen kunde bedöma,

genom det framlagda förslaget hava fått en god lösning.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län yttrar:

»Värderingen av obebyggda vattenfall och vattenkraftanläggningar

med tillhörande ledningsnät torde tillhöra det mest svårbedömda i taxeringsarbetet.

Den snabba tekniska utvecklingen på området har medfört

krav på allt större enheter inom såväl kraftproduktion som kraftfördelning

med därav följande relativt korta avskrivningsperioder. I konkurrensen

med bränslekraft har vattenkraften visserligen i stort sett häv
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 220.

91

dat sin plats, men gränserna för användningen inom olika områden ändras

alltjämt oell avsättningsförhållandena äro svåra att på lång sikt bedöma.

Olikheter i regleringsmöjligheter, samdrift mellan kraftverk på

allt större avstånd samt med reservmaskineri etc. komplicera ytterligare

värderingsfrågan.

Härmed följer att anvisningar för taxeringsåtgärder beträffande vattenfallsfastigheter

med tillbehör måste bliva tämligen svävande och allmänt

hållna. Detta belyses bland annat av den i förslaget upptagna anvisningen

att ett kraftverks avkastning skall bedömas med hänsyn till den naturliga

kundkrets, som för anläggningen normalt bör kunna påräknas.

Här ställes en taxeringsmyndighet ofta inför en mycket vansklig uppgift.

Allt efter omständigheterna kan man emellertid behöva anlita de i förslaget

angivna utvägarna att söka ledning i faktiska köpeskillingar, i kalkyler

över sannolik varaktig räntabilitet samt i normalt handelsvärde å

vattenfall av olika typer och belägenhet med tillägg av verkliga byggnadskostnader.

Sistnämnda metod måste dock brukas med urskiljning, då

det ofta kan inträffa, att en byggnadskostnad icke medför ett motsvarande

fastighetsvärde.»

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför, att länsstyrelsen intet funnit

att erinra mot den värderingsmetod, som föreslagits, under förutsättning

att alla erforderliga uppgifter kunde införskaffas och tillhandahållas

skattemyndigheterna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län uttalar:

»Förutsatt att de teknisk-ekonomiska synpunkter, som enligt den vid

remissen fogade P. M. böra anläggas på taxeringen av vattenfall, äro riktiga,

något som länsstyrelsen icke tilltror sig kunna bedöma, synes intet

vara att erinra mot de föreslagna ändringarna i skatteförfattningarna.

Länsstyrelsen anser sig emellertid böra framhålla, att taxeringsmyndigheterna

vid den taxering, varom är fråga, måste komma att röra sig med

åtskilliga ganska osäkra faktorer, varför avsevärda svårigheter torde möta

att ernå ett riktigt resultat.»

Vattenfallsstyrelsen yttrar:

»Till en början vill styrelsen framhålla, att styrelsen ej kan ansluta

sig till en del av de uttalanden, som gjorts i motiveringen till förslaget.

Styrelsen har dock i det följande inskränkt sig till en kritik av det rent

principiella i promemorian.

Smedberg har såsom huvudgrund för beräkningen av ett kraftverks

taxeringsvärde föreslagit fastighetens räntabilitet. Han har emellertid

framhållit, att de försök, som gjorts att grunda taxeringen på uppgifter

örn avkastningen, i regel misslyckats, varför det i praktiken visat sig nödvändigt

att vanligen följa en annan metod.

Redan vad Smedberg sålunda anfört, talar klart för att metoden icke

bör komma till användning. Dessutom kan ifrågasättas, huruvida metoden

överhuvudtaget är riktig och örn den står i överensstämmelse med

kommunalskattelagens principer för taxering av industrifastigheter. Det

är väl snarast rörelsens af färsvärde, man kommer fram till genom att kapitalisera

avkastningen. Om av två bredvid varandra liggande lika stora

och lika beskaffade skofabriker den ena lämnar 10 procent och den

andra 6 procent avkastning på investerat kapital, så kan man näppeligen

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

påstå, att den ena fabriksbyggnaden därför är värdefullare än den andra.

Det är möjligt, att en köpare är villig att betala mera för den ena än för

den andra byggnaden, men detta beror på att rörelsens affärsvärde är

större i det ena än i det andra fallet. Det synes vara mer i överensstämmelse

med lagstiftarens mening, att den större avkastningen kommer till

synes vid inkomsttaxeringen.

Den av Smedberg i andra hand föreslagna uppskattningsmetoden äger

obestridliga fördelar. Den är relativt lätt att tillämpa. Man rör sig, såvitt

angår byggnaderna, med kontrollerbara fakta, och de värden, som

framkomma vid beräkningen, äro objektiva. Visserligen kan förekomma,

att man icke känner anläggningskostnaderna. I dylika fall torde fråga oftast

vara om kraftverk, som förvärvats genom köp, och man torde då

kunna erhålla en utgångspunkt för värderingen genom att antaga, att

köpeskillingen motsvarar anläggningskostnaden vid tiden för köpet. Även

örn man skulle sakna varje direkt underlag för uppskattning av anläggningskostnaderna,

kunna dessa nöjaktigt beräknas genom värdering av

byggnader m. m. I fråga örn vattenkraftens värdering vidlåder visserligen

en olägenhet metoden, i det att det icke är lätt att angiva ett fixt värde

å hästkraften utan måste detta i varje fall uppskattas med eller utan ledning

av uppställda normalvärden. Detta oaktat bör denna metod obetingat

föredragas framför någon annan.»

Svenska vattenkraftföreningen anför, efter att hava hänvisat till en på

föreningens föranstaltande år 1929 publicerad utredning rörande fastighetstaxering

av kraftverk m. m., i huvudsak följande:

»Vattenrättsingenjören Smedberg har visserligen i förslaget uppställt

en huvudregel, som överensstämmer med den i 1929 års utredning

såsom riktig angivna principen, i det att han föreslagit, att taxeringsvärde

å kraftverk skall kunna uppskattas med utgångspunkt från

den avkastning, som med hänsyn till den för anläggningen naturliga kundkretsen

bör normalt kunna påräknas från en dylik anläggning. Denna

formulering syftar uppenbarligen till samma resultat, som i 1929 års utredning

angivits såsom riktigt, nämligen att kraftverkets räntabilitetsvärde

eller avkastningsvärde skall utgöra det rätta taxeringsvärdet, Alrvid

dock icke skall räknas med den särskilda avkastning, som kraftverket

kan giva i den vid taxeringstillfället rådande ägarens hand, utan med

den avkastning, som bör kunna under alla förhållanden beräknas. Den

här angivna satsen grundas på den i lag fastslagna principen, att taxeringsvärde

bör åsättas till det belopp, som prövas utgöra fastighetens

värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet), d. \r. s. det belopp, som en

förståndig köpare kan antagas Aulja betala för egendomen.

Förslaget innehåller emellertid särskilda anvisningar för det fall, att

tillfredsställande uppgifter för bedömande av avkastningsvärdet ej skulle

stå till förfogande. För sådana tänkta undantagsfall stadgar förslaget,

att vattenfallet bör uppskattas särskilt för sig, som örn det vore outbyggt,

och att värdet å byggnaderna bör uppskattas med utgångspunkt från den

faktiska anskaffningskostnaden (nedan användes termen ''anläggningskostnader’),

omräknad till nuvärde. Denna regel står i bestämd motsats

till förenämnda i lag fastslagna princip. Det är nämligen ingalunda sällsynt,

att ett kraftverks allmänna saluvärde (vilket uppenbarligen måste

grundas på framtida avkastningsvärdet) ligger under anläggningskostnaderna,

även örn dessa omräknas till nuvärde. Ett dylikt förhållande

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kunni. Maj:ts proposition Nr 220.

kari bero av olika anledningar. Verket kan vara anlagt under en kristid,

då behovet av elektrisk kraft i orten varit särskilt starkt och ett högt pris

på kraften därför kunnat betingas. Senare inträffade omständigheter,

såsom ändrade konjunkturer eller tillkomst av konkurrens med andra

kraftkällor, kunna hava undanröjt möjligheten att betinga högt kraftpris.

Det finnes ock exempel på, att anläggningar felkalkylerats (kanske på

grund av oväntade svårigheter vid byggnadsarbetet e. dyl.), så att de visat

sig icke kunna lämna någon nettobehållning, även örn ränta icke räknas

på själva strömfallets värde. I dylika fall skulle visserligen enligt

förslaget själva strömfallet, såsom riktigt är, icke åsättas något värde

alls, men trots detta skulle ensamt anläggningskostnaderna kunna bliva

ett för högt taxeringsvärde å kraftverket.

Den i förslaget intagna supplementsregeln, mot vilken förestående anmärkningar

riktats, skulle för övrigt antagligen komma att leda till oriktiga

resultat icke blott i de tänkta fall, då avkastningsvärde icke skulle

kunna beräknas, utan även i andra, i det att taxeringsmyndigheterna säkerligen

skulle lockas att tillämpa supplementsregeln i fall, då huvudregeln

skulle kunna utan egentlig svårighet användas.

Vattenkrafttföreningen hemställer fördenskull, att de sjunde, åttonde

och nionde styckena av förslaget må utgå, och anser detta så mycket hellre

möjligt, som den i dessa stycken givna regeln torde vara obehövlig.

Enighet synes nämligen råda därom, att vid beräkning av kraftverks avkastningsvärde

eller saluvärde till utgångspunkt icke bör tagas respektive

kraftverks bruttoavkastning under för tillfället rådande förhållanden,

utan den normalavkastning, som kan beräknas, oavsett tillfällig användning

av kraften etc. En dylik bruttoavkastning böra taxeringsmyndigheterna,

enär kännedom örn genomsnittligt gällande kraftpris

utan svårighet kan erhållas, kunna utröna med ledning av uppgifter angående

kraftverkets leveransförmåga och belägenhet. Taxeringsmyndigheterna

torde ock på sätt redan i viss utsträckning skett kunna inhämta

erforderliga upplysningar av tekniska experter. För att få fram

den beräknade nettoavkastning, som hör läggas till grund för respektive

kraftverks taxering, erfordras visserligen därjämte uppgifter angående

anläggningskostnaderna för detsamma, vilkas storlek inverka minskande

på avkastningsvärdet. Men uppgift härom är enligt förslaget ändock

erforderlig för utrönande av strömfallets värde, vilket per kraftenhet är

mindre ju högre anläggningskostnaden är. Det hör således i alla fall vara

möjligt för taxeringsmyndigheterna att åsätta kraftverk ett så att säga

standardavkastningsvärde, till vilket taxeringsvärdet hör fastställas.»

Kammarrätten anför:

»Vattenfall taxeras antingen såsom en integrerande del av en jordbruksfastighet

och är då outbyggt eller utbyggt och använt allenast för eget

jordbruk eller skogsbruk eller också såsom annan fastighet, i vilken händelse

det är utbyggt och använt för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk

eller outbyggt.

Kommunalskattelagens 9 § och anvisningen därtill innehålla icke någon

särskild bestämmelse i fråga om taxering av vattenfall. Allenast säges i

denna anvisning, punkt 2, att, vad jordbruksfastighet angår, hänsyn skall

tagas till vattenfall såsom särskild naturtillgång. Till grund för uppskattning

av vattenfalls värde skall alltså läggas ortens pris (allmänna saluvärdet),

på sätt detta begrepp i anvisningen närmare belyses. Obestrid
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. May.ts proposition Nr 220.

ligt är emellertid, att vattenfall, såväl outbyggda som utbyggda, förete så

många olikheter i förhållande till fastigheter i övrigt, att de i anvisningen

innehållna bestämmelserna i endast ringa utsträckning kunna få en mera

omedelbar tillämpning å vattenfallsfastigheter. I sådant avseende behöver

man allenast erinra örn det faktum, att det som konstituerar

värdet å ett vattenfall ej är ett konkret föremål utan

den kraft, som det framrinnande vattnet representerar, och att

kraftens värde är beroende av en mångfald förhållanden, vilkas

rätta bedömande fordrar teknisk sakkunskap. Därtill kommer, att

vid ett utbyggt vattenfall värdebedömningen ytterligare kompliceras på

grund av att nya fastighetsdelar uppstått genom byggnader och maskinerier,

vilka tillsammans med vattenfallet bilda en enhet, ett kraftverk.

Givet är således, att det såväl för de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna

skulle vara av stort värde, örn det läte sig göra att i anvisningen

till 9 § kommunalskattelagen angiva några vägledande metoder för taxeringen.

A andra sidan äro de faktorer, som öva inverkan på värdesättningen

av ett outbyggt vattenfall och ett kraftverk, såsom framgår av det

ovan sagda, av en så invecklad natur, att det kan ifrågasättas, huruvida

det är möjligt att i den lättillgängliga och överskådliga form, som en anvisning

givetvis bör äga, meddela upplysningar örn lämpliga tillvägagångssätt

vid taxeringen, utan att de bestämmelser, som sålunda kunna

komma att meddelas, allenast öka de svårigheter, som redan föreligga att

beträffande nyssnämnda slag av fastigheter ernå ett gott taxeringsresultat.

»

Kammarrätten yttrar vidare:

»I åtskilliga av kammarrättens fastighetstaxeringsavdelning avgjorda

besvärsmål angående taxering av vattenfall år 1928 har åberopats ett av

svenska vattenkraftföreningen i dess publikationer för år 1929 förordat

förfarande för värdesättning av outbyggda vattenfall, därvid värdesättningen

skett med utgångspunkt från 9-månaders vattenmängd och turbinhästkraft

enligt vad nedanstående tablå utvisar.

i övre Norrland

i nedre Norrland

i Dalälven

Kapitalvärde per

9-månaders turbin-

Tid, inom vil- ken i medeltal

Avrundat nuvärde

hästkraft vid tiden

utbyggnad

efter 6 % räntefot

för utbyggnaden

kan väntas

per hkr

per kW

...... 30 kr.

40 år

3 kr.

4 kr.

...... 60 »

25 »

14 »

19 >

.... 100 »

12 »

50 »

68 »

;e ... 120 »

10 »

67 »

91 ».

Vattenfallsstyrelsen har vid beräkningen av värdet år 1928 å de under

vattenfallsstyrelsens förvaltning ställda vattenfallsfastigheterna använt

en tablå av samma innehåll med allenast den skillnaden, att ''nuvärdet*

avrundats efter en räntefot av 5 procent.

.Det förfarande, som i det nu remitterade förslaget anvisas såsom lämplig

metod för taxering av outbyggda vattenfall, bygger å samma grunder

som dem, åt vilka ovannämnda tablå givit uttryck, med undantag av, att

icke 9-månaderseffekten utan lågvatteneffekten tagits till utgångspunkt,

samt att frågan, huruvida effekten skall beräknas i naturhästkrafter eller

turbinhästkrafter, lämnats öppen.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

95

Vid en granskning av förslaget i nu förevarande del kan nian ej undgå

att särskilt bemärka, att man i fråga örn den viktigaste faktorn för värdesättningen,

kraitpriset, allenast hänvisas till att det skall utgöra det för

bygden gällande. Något sådant pris torde emellertid svårligen kunna sägas

utan vidare vara att tillgå. De i ovannämnda tablå intagna pris torde

närmast återspegla uppfattningen inom fackkretsar örn vad som för olika

delar av landet varit att vid fastighetstaxeringen år 1928 anse såsom skäliga

pris. För att den föreslagna anvisningen skall få någon mera påtaglig

praktisk betydelse, torde alltså vara nödvändigt att, såsom jämväl promemorieförfattaren

synes hava tänkt, en på teknisk-kommersiell sakkunskap

grundad utredning verkställes angående kraftprisen för olika landsändar

samt att med stöd därav en särskild tablå utarbetas. En sådan

tablå bör i särskild ordning fastställas att tjäna till ledning vid taxeringen.

En annan utväg vore möjligen att vidtaga sådan ändring av 59 § taxeringsförordningen,

att vederbörande länsstyrelse finge i uppdrag att i enlighet

med grunder, som av utav Kungl. Majit förordnad sakkunnig utarbetats,

uppgöra förslag till pristablå för länet, vilken tablå skulle vid det

i paragrafen omförmälda sammanträdet fastställas. Att i sådant fall särskild

sakkunnig skulle av Kungl. Majit förordnas, beror därpå, att örn anlitandet

av sakkunnig för utarbetandet av grunderna för pristablåns uppställning

bleve varje länsstyrelses ensak, säkerligen vitt skiftande system

härutinnan skulle komma i tillämpning. Den nu antydda utvägen synes

kammarrätten icke böra anlitas, ty fastställandet av själva de belopp, som

enligt tablån skulle utgöra normalpris, skulle ju ske vid sammanträdet enligt

ovannämnda paragraf i taxeringsförordningen, och då jämväl vid

denna prissättning många olika synpunkter kunna anläggas, kunde den

med hänsyn till nyttan av tablån så nödvändiga enhetligheten komma att

äventyras.

Kammarrätten får alltså hemställa, att, på sätt kammarrätten i första

hand ifrågasatt, en för hela riket avsedd tablå utarbetas, till vilken hänvisning

bör lämnas i anvisningen. Sker så, synes kammarrätten anvisningen,

såvitt outbyggt vattenfall angår, kunna bliva av stort värde för

vinnande av ett gott taxeringsresultat och jämnhet i taxeringen. Under

angiven förutsättning får kammarrätten alltså tillstyrka meddelandet av

bestämmelser i anvisningsväg av i huvudsak det innehåll, som av Smedberg

föreslagits.

Vad härefter angår uppskattningen av värdet å kraftverk, upptager förslaget

till anvisning två alternativa metoder.

I första rummet har satts metoden att beräkna avkastningen av kraftverket

i dess helhet d. v. s. vattenfall med tillhörande byggnader och genom

kapitalisering av avkastningen efter lämplig procent få fram ett antagligt

saluvärde. Den andra metoden åter avser en beräkning av vattenfallet

för sig och tillhörande byggnader för sig, och skulle i sistnämnda fall

byggnaderna upptagas till den faktiska anskaffningskostnaden, omräknad

till nuvärde med erforderliga avskrivningar.

Vad nu elen förstnämnda metoden beträffar, bär promemorieförfattaren

själv hiöl! invändningar mot densamma att göra, och det är uppenbart,

att han ställer sig tveksam till lämpligheten av att annat än i undantagsfall

en sådan metod följes. Kammarrätten biträder de av promemorieförfattaren

framförda invändningarna. I do av kammarrätten handlagda

fastighetstaxeringsmål, i vilka denna metod varit under diskussion, hava

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

dess svagheter blivit starkt belysta, i följd varav metoden halt iöga framgång.

Dess känslighet för minsta rubbning av grundsiiirorna är särskilt

pålailande. Sa har t. ex. en sänkning av ett till 3 öre beräknat kraftpris

med Vio öre visat sig tillräcklig att nedbringa ett taxeringsvärde tran

38(J,00U kronor till jämnt hälften. Att denna metod oaktat sina brister

upptagits i föreliggande förslag beror säkerligen därpa, att densamma,

teoretiskt sett, är kanske den riktigaste. Då emellertid metoden, såsom

ovan är visat, i praktiken blir ytterst svårhanterlig och jämväl otilliörlitlig,

synes det kammarrätten olämpligt att betunga anvisningen med

bestämmelser i ämnet, vilka ej kunna undgå att bliva av en viss vidlyftighet.

Kammarrätten får alltså bestämt avstyrka införandet i anvisningen

till 9 § kommunalskattelagen av bestämmelser örn en på beräkning

av avkastningen av ett kraftverk grundad värdering. Härmed har

kammarrätten självfallet ej velat säga, att icke metoden i vissa lall, där

möjlighet att erhålla tillförlitligt material att bygga på förefinnes, kan

få prövas; och i sädant syfte kanske kunde tagas i övervägande, huruvida

icke den särskilda deklaration rörande fastighet med vattenfall, som

är avsedd att komma till användning, borde giva anvisning å meddelandet

av vissa fakta och förhållanden av betydelse för beräkningen av

avkastningen av ett kraftverk, vilken beräkning i varje fall såsom kontrollfaktor

kan få betydelse.

Vad härefter angår den andra föreslagna metoden, som grundar sig på

ett vattenialls råkraftsvärde och anläggningarnas nuvärde, utgör visserligen

icke heller den någon garanti för ernåendet av ett riktigt taxeringsresultat,

därtill äro ju beräkningsgrunderna alltför grova och i vissa fall

jämväl osäkra. I sistnämnda avseende framträder skarpt vikten av att

tillgäng tinnes till en särskilt för kraftverk lämpad prisindex för omvandling

av anskaffningskostnaden till nuvärde ävensom att priset å råkraften

och procentsatsen för avskrivningar bliva ändamålsenligt avvägda. Å

andra sidan måste erkännas, att metodens enkla och klara linjer samt, vad

byggnaderna angår, jämförelsevis säkra utgångspunkter, verka till dess

fördel. Metoden har i ett avsevärt antal å kammarrättens fastighetstaxeringsavdelning

handlagda mål förelegat till bedömande och därvid

visat sig kunna tillmätas ett betydande värde såsom bidragande till ernåendet

av en riktig värdesättning. Emellertid uppmärksammades redan vid

ifrågavarande måls avgörande, att den index, som följdes vid anläggningskostnadernas

omvandling till nuvärde, icke var så fullständig och särskilt

för kraftverk avpassad, som lämpligt vore. Skall därför nu i anvisningens

form givas en viss hemul åt metoden, torde vara nödvändigt

dels att. såsom också i promemorian förutsattes skola ske, frågan örn utarbetandet

av en särskild kraftverksindex tages i övervägande, dels ock

att i anvisningen klart frånsäges, att omräkningen av anskaffningskostnaden

till nuvärde skall ske enligt index, som kommer att i särskild ordning

fastställas. Under nyssnämnda båda förutsättningar anser sig kammarrätten

ej böra motsätta sig, att till vägledning i de fall, då säkrare

material ej finnes att bygga på, såsom erlagda köpeskillingar, fullt tillförlitliga

avkastningsberäkningar m. m., såsom lämpligt tillvägagångssätt

vid värdesättning av kraftverk förordas en beräkning av vattenfallets råkraftsvärde

och anläggningarnas nuvärde i huvudsaklig överensstämmelse

i övrigt med de i förslaget angivna grunder. Åt vem utarbetandet av index

och dess fastställande bör uppdragas, anser sig kammarrätten sakna

anledning ingå på. Allenast det torde i sammanhang härmed böra sägas.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj.ts proposition Nr 220.

att då på grund av att under löpande taxeringsperiod nya kraftverk byggas

eller gamla omändras samt av sådan anledning nytaxering kan komma

att under perioden äga rum, för kostnadernas beräkning efter förhållandena

vid periodens början ny index bör fastställas varje år.»

Kammarrättens utlåtande är ej enhälligt. Tvänne ledamöter hava

nämligen uttalat i huvudsak följande:

Reservanterna funne sig icke övertygade örn att ett verkligt behov av

särskilda anvisningar för taxering av vattenfallsfastigheter förelåge. Det

relativt obetydliga antalet besvärsmål hos kammarrätten angående taxering

år 1928 av dylika fastigheter syntes icke tyda på förefintligheten av

ett dylikt behov. Därest alltjämt det allmänna saluvärdet skulle ligga till

grund för taxeringsvärde även å vattenfallsfastighet, syntes det icke möjligt

att ur anvisningarna utesluta hänvisningen till att kraftverk kunde

uppskattas med utgångspunkt från normal avkastning. Denna metod borde

nämligen teoretiskt utgöra den, som säkrast ledde fram till det allmänna

saluvärdet. Å andra sidan vore den metoden behäftad med sådana brister

att den praktiskt icke ledde till det åsyftade målet. Detta mål syntes

icke heller med visshet kunna nås genom uppskattning av råkraftvärde

och nuvärde hos krattverksbyggnader elter anläggningskostnaderna. Skulle

sistnämnda metod läggas till grund, syntes den böra lagiästas i en lorm,

som lagtekniskt motsvarade den särskilda formen lör taxering av skogsmark

och växande skog. I så fall skulle den för uppskattning av råkraftvärdet

erforderliga tablån fastställas av Kungl. Majit och riksdagen. Metoden

krävde emellertid lör att komma till användning i fråga om kraitverksbyggnader

med nödvändighet utarbetandet av en särskild index. Det

vore emellertid icke utrett, att det allmänna hade så stort intresse av en

dylik index, att staten borde påtaga sig det besvär och de kostnader, som

bleve förenade med ett årligt utarbetande därav. Det kunde jämväl befaras,

att anspråk kunde komma att resas från andra industrier än vattenkraftsindustrien

örn utarbetande på oiliciell väg av en index, som kunde

äga vitsord, då det gällde beräkning av värdet å dessa industrier tillhöriga

fastigheter. . ... .

Det syntes emellertid icke lyckligt att på här angivet sätt schablonisera

taxeringslörlarandet på ett visst område och binda iastighetsbeskattningsnämnderna.

Dessa ägde mången gång inom sig personer med rik

praktisk erfarenhet i fråga örn värdering av fastigheter, även industrifastigheter.

...

Kammarrätten hade helst bort helt avstyrka det remitterade lorslaget

eller i varje fall icke tillstyrka andra anvisningar än i fråga om uppskattning

av råkraftvärdet hos vattenfall, men då i av reservanterna skisserad

form.

Rörande behovet av särskilda bestämmelser om taxering av vattenfallsfastigheter

synes mig knappast någon större tvekan kunna råda. Vid tidigare

taxeringar har i sådant avseende stor villrådighet förefunnits, och

taxeringsresultaten hava blivit synnerligen ojämna. De hörda myndigheterna

hava också nästan undantagslöst vitsordat detta behov. Det är

visserligen sant, att kammarrättens praxis rörande ifrågavarande taxeringar

skulle kunna väntas bidraga till en jämnare uppskattning i framtiden.

önskvärt synes emellertid vara, att ett sådant uppgiftsmaterial

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. ISO hafi. (Nr 220)

Departements
chefen.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

kommer att redan från början stå till beskattningsnämndernas förfogande,

att taxeringsarbetet genomgående kommer att inriktas på en rationell

värdering, samt att lagstiftningen inrättas därefter. Ej minst gäller det

sagda de outbyggda vattenfallen, som hittills torde hava blivit ytterst

ojämnt värderade.

Erfarenheten har emellertid visat, att vid kammarrättens prövning jämväl

av mål angående taxering av kraftverk ett tillfredsställande uppgiftsmaterial

för taxering enligt den metod, som i brist på vägledande försäljningspris

må synas som den naturligaste, nämligen med utgångspunkt

från den normala avkastningen, ytterst sällan förelegat. Man har i stället

varit nödsakad verkställa värderingen efter vissa schablonmässiga grunder,

i det man dels uppskattat fallets värde med hänsyn till effekt och utbyggnadskostnad,

dels därtill lagt, förutom värde på eventuellt utmål, den

faktiska kostnaden för byggnader m. m., omvärderad till nuvärde och

minskad med hänsyn till slitning och ålder. Det kan emot denna metod anmärkas

— och har emot den anmärkts — att den i vissa fall kan befaras

leda till mindre riktiga resultat; detta kan sammanhänga exempelvis därmed,

att ett utbyggt vattenfall, som det numera ej skulle löna sig att utbygga

och som sålunda kan anses i verkligheten vara i sig självt värdelöst,

enligt uppskattningsmetoden alltid åsättes något värde. Då det emellertid

torde förhålla sig så, att sagda eller liknande förhållanden äro mycket

ovanliga och den schablonmässiga metoden i stort sett kan anses verka

med tillräcklig noggrannhet, måste den enligt mitt förmenande anses

vara av betydande praktiskt värde. Trots svenska vattenkraftföreningens

motsatta uppfattning tvekar jag fördenskull ej att förorda det av den

sakkunnige i det remitterade utkastet framlagda förslaget rörande denna

taxeringsmetods upptagande i lagstiftningen. Förslaget har också i denna

del i huvudsak tillstyrkts av alla de hörda myndigheterna Jag

finner kammarrättens påpekande örn den starka inverkan, som vid avkastningsberäkningen

kan följa av en mycket ringa prisskillnad, värt

särskilt beaktande. En dylik beräkning fordrar uppenbarligen mycket

tillförlitliga grunduppgifter. Då det synes mig vara av vikt, att den

mera schablonmässiga uppskattningsmetoden utformas å deklarationsformulär,

och förutsättningar därför knappast kunna anses föreligga, om

ej densamma blivit lagfäst, synes detta vara tillräckligt skäl för ett dylikt

lagfästande.

Vattenfallsstyrelsen har ställt sig på alldeles motsatt ståndpunkt mot

svenska vattenkraftföreningen och påyrkat, att den nyss antydda s. k.

»anläggningskostnadsmetoden» skulle bliva ensam gällande. Kammarrätten

har i viss mån yttrat sig i liknande riktning men har dock ej ansett

sig kunna förorda, att en avkastningsberäkning skulle vara helt utesluten,

ehuru den knappast borde antydas i lagtexten. Då det förefaller mig obestridligt,

att en fullt korrekt avkastningsberäkning knappast kan frånkän
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition Nr 22u.

nas vitsord såsom uppskattningsgrund, synes det mig ej överensstämmande

med eljest erkända taxeringsnormer att bestrida dess principiella giltighet.

Men är detta fallet, så synes det vara av vikt att i lagtexten giva

en antydan örn dess innebörd för att inskärpa, att fråga är örn normal avkastning

och normal omkostnad m. m. Då det otvivelaktigt ofta torde vara

svårt att i praktiken komma till rätta med dessa värden, visar det, att det

merendels torde vara klokt att från, början inställa sig på en riktig taxering

enligt den andra metoden. Redan ur kontrollsynpunkt torde det vara

lämpligt att alltid infordra för tillämpning av denna senare metod erforderliga

uppgifter. Vad däremot en uppskattning med utgående från

den påräkneliga avkastningen angår, förefaller det mig, som örn den svaga

antydan som i det remitterade utkastet lämnats örn metodens utformning

— bortsett från vad nyss sagts örn att hänsyn skall tagas till normala förhållanden

— är alltför knapphändig för att kunna tillerkännas något

egentligt värde. Det må tillkomma vederbörande att fortfarande som hittills

själva verkställa i dylikt avseende erforderliga kalkyler. Genom denna

och vissa andra strykningar vinnes också en önskvärd förkortning av

anvisningarna.

Det utmärkande för den »anläggningskostnadsmetod», som jag föreställer

mig kommer att i praktiken få den största användningen, är, dels att

en självständig uppskattning sker av vattenfallet med utgångspunkt från

dess effekt värderad till gällande priser, den kostnad det nu skulle draga

att utbygga detsamma m. m., dels att därtill lägges den faktiska utbyggnadskostnaden,

omräknad till nuvärde. I det förra avseendet erfordras

kännedom örn en del faktorer, såsom vattenmängd, fallhöjd etc., vilka

variera under olika delar av året, så ock örn kraftpriser och dylikt. Det är

nödvändigt att beträffande vattenmängd, fallhöjd m. m. bestämma sig

för vissa normalbegrepp, och jag vill redan nu betona önskvärdheten av

att här i möjligaste mån ansluta sig till vattenlagens begreppsbestämningar.

Vad angår kraftpriser och dylikt synes det önskvärt att, såsom kammarrätten

föreslagit, utarbeta normaltabeller. Att göra dessa bindande

synes mig däremot knappast lämpligt, och jag finner det ej pakallat att i

anvisningarna direkt hänvisa till dylika tabeller. Både för att erhålla ett

jämnare resultat och för att i längden erhålla kostnadsbesparing anser

jag det klokt att, såvitt möjligt, för vattenfalls taxering erforderliga uppgifter

utarbetas centralt och sedan ställas till taxeringsmyndigheternas

förfogande. Ej minst gäller detta den för byggnadernas uppskattning

Synnerligen viktiga faktor, som betecknas av det indextal, vilket skall

tillämpas för att förvandla den faktiska anläggningskostnaden till ett nuvärde.

Hittills uträknade indextal hava i sådant avseende ej ansetts tillfredsställande.

Att få fram ett riktigt indextal för kraftverksbyggnader

torde få anses utgöra ett betydelsefullt inoment av förberedelserna til1

nästa allmänna taxering av vatten fallsfastigheter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

loa

Lagtextens

uppställning.

Värdet på

Outbyggt

vattenfall.

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 220.

Kammarrätten har ifrågasatt annan lydelse än den, sorn återfinnes i

utkastet, beträffande det inledande stycket i förevarande punkt av anvisningarna.

Då denna formulering närmast föranledes av kammarrättens

förslag att utesluta punkten örn beräkning efter avkastningsvärdet,

finner jag ej anledning frångå den lydelse, som återfinnes i utkastet.

Från ett par håll bar jämväl ifrågasatts annan ordningsföljd av de olika

stycken, som i förevarande punkt av anvisningarna förekomma. En

närmare undersökning av denna möjlighet har emellertid visat, att den i

utkastet följda uppställningen i huvudsak bättre än andra framlagda förslag

åskådliggör de synpunkter, som ligga till grund för ifrågavarande

fastigheters taxering. Vissa omflyttningar av de olika styckena har jag

emellertid funnit lämpligen böra vidtagas.

I utkastet har föreslagits, att till grund för taxeringen av outbyggda

vattenfall skall i anslutning till vattenlagens värderingsregler tagas »normal

lågvatteneffekt».

Länsstyrelsen i Värmlands län omnämner, att vid verkställda taxeringar

av vattenfall inom länet vattenmängden vid fallvärdering i regel

torde hava angivits med 9-månaders efiekten. Den övergång till

taxering efter normal lågvatteneffekt, som i utkastet förordades, torde

under sådana förhållanden sannolikt komma att åtminstone vid den första

taxeringen nödvändiggöra, att beskattningsnämnderna bereddes tillgång

till sakkunnig hjälp.

Vattenfallsstyrelsen anför i förevarande avseende:

»Smedberg har till grund för värderingen av vattenfall lagt normal lågvatteneffekt,

beräknad efter bruttofallhöjden vid normalt lågvattenstånd

och normal lågvattenmängd. Vid köp av vattenfall har hittills så gott

som undantagslöst beräkningen av fallets värde skett med utgångspunkt

från 9-månaders vattenmängd, och man torde nog få antaga, att vattenfallsköpen

fortfarande komma att baseras på 9-månaders vattenmängd

eller snarare sådan av 75 procent varaktighet. Smedberg har icke framfört

några fördelar, som övertygat vattenfallsstyrelsen, att den av honom

föreslagna metoden skulle vara att föredraga framför hittills tillämpad

praxis. Den omständigheten, att metoden skulle ansluta sig till vattenlagen,

torde icke lora vara avgörande.

Emellertid har man numera frångått begreppet 9-månaders vattenmängd,

och i stället övergått till begreppet vattenmängd med 75 procent

varaktighet. Dessa båda vattenmängder skilja sig dock icke från varandra

i sådan grad, att skiljaktigheten har någon egentlig betydelse i

taxeringsavseende. Vattenfallsstyrelsen får alltså föreslå, att grunden

för värdering av vattenfall skall vara bruttofallhöiden vid normal medelvattenyta

och vattenmängden med 75 procent varaktighet under längsta

tillämpliga observationsperiod.»

Svenska vattenkraftföreningen yttrar:

»Vattenkraftföreningen ställer sig tveksam till tanken att taga lågvatteneffekten

till utgångspunkt i stället för som hittills allmänt brukats

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

nio månaders effekten. Detta skulle medföra, att hittills kända eller

uppskattade pris per hästkraft eller kilowatt icke kunna utan omrakning

tillämpas. Taxeringsmyndigheterna torde få svårt att verkställa

dylik omräkning. Eventuellt torde en anvisning örn efter vilka grunder

en dylik omräkning bör ske kunna införas i anvisningarna.»

Kammarrätten gör följande uttalande:

»I vad mån övergången till normal lågvatteneffekt från 9-månaderseffekt,

som tidigare i allmänhet legat till grund för taxeringarna av nu

ifrågavarande slag, kan föranleda några svårigheter beträffande kraftens

värdesättning, saknar kammarrätten kompetens att bedöma Så vitt

av den remitterade promemorian framgår, är så ej fallet, och synes under

sådana omständigheter förändringen ej kunna ur taxeringssynpunkt

medföra någon nämnvärd olägenhet.»

Beträffande hänsyntagande vid värderingen till skyldighet för fallägaren

att avstå vattenmängd för samfärdsel m. m. hava jämväl gjorts vissa

uttalanden.

Svenska vattenkraftföreningen anför, att vid bestämmande av värde

å outbyggda strömfall den vattenmängd, som kunde anses behövlig för

samfärdsel, särskilt flottning, och andra behov, borde avräknas.

Kammarrätten uttalar rörande nämnda bestämmelse:

»Den mindre vattenmängd än den faktiskt förefintliga, varmed sålunda

ansetts skäligt att i vissa fall räkna, synes enligt promemorian

hänföra sig till vissa vattenrättsliga förhållanden såsom kungsådra, farled,

flottled och fiskvägar. I fråga härom vill nu kammarrätten framhålla,

att omständigheter av berörda art givetvis kunna inverka jämväl

på värdet av outbyggda vattenfall och att förty bestämmelser härom, i

den mån de anses erforderliga, böra hava sin plats i stycket 3. Dessutom

behöver ej en vattenfallsägares skyldighet att till exempel på

grund av förefintligheten av kungsådra avstå viss vattenmängd nödvändigtvis

vara tagen i anspråk för att inverka sänkande på fallvärdet.

Redan förefintligheten av kungsådran har den inverkan. Att sålunda

på förhand beräkna, att viss vattenmängd måste för samfärdsel eller

andra behov avstås, är i de flesta fall ytterst vanskligt. Enligt kammarrättens

mening bör denna fråga lämpligen lösas på sådant sätt, att allenast

en hänvisning till jämväl ifrågavarande förhållanden såsom inverkande

på fallvärdet göres i stycket 3.»

Länsstyrelsen i Västerbottens län yttrar, att det förefölle som örn bestämningen

av »normalt lågvattenstånd ovan damm» till »sänkningsgränsen»

vore umbärlig. För do flesta torde begreppet »normalt lågvattenstånd»

vara mera begripligt än begreppet »sänkningsgränsen». I

I utkastet har ifrågasatts ett påpekande därav, att outbyggt vattenfall

kunde anses sakna självständigt värde, bland annat då detsamma ej kunde

förväntas bliva utbyggt inom 40 år. Länsstyrelsen i Örebro län uttalar, att

möjligen en sådan regel vore att föredraga, att outbyggt vattenfall finge

anses sakna särskilt värde, örn detsamma icke kunde förväntas bliva ut
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 220.

byggt under den fastighetstaxeringsperiod, som toge sin början under

taxeringsåret. En bestämmelse, som krävde hänsyn till en tidrymd av 40

år framåt, saknade praktiskt taget betydelse för taxeringen, då i vår tid

sällan sådana förhållanden förelåge, som gjorde det möjligt att med någon

grad av visshet beräkna utvecklingen under så lång tid framåt.

0ep“- EnliSt min uppfattning föreligga starka skäl att vid taxering av outbyggda

vattenfall i möjligaste mån anknyta till vattenlagens värderingsregler.

I piaxis lärer man hittills i allmänhet hava grundat taxeringen på

en effekt, baserad på niomånadersvattenmängd och medelfallhöjd, och

svenska vattenkraftföreningen bär ansett skäl ej föreligga att övergiva

denna beräkningsgrund. Vattenfallsstyrelsen har åter föreslagit

övergång till »sjuttiofemprocentsvattenmängd» och medelfallhöjd, ett effektbegrepp,

som något skiljer sig från det i praxis tillämpade. Vattenlagen

bj gger däremot på lågvatteneffekten, d. v. s. normal lågvattenmängd

och motsvarande fallhöjd. Jag vill i denna punkt ansluta mig till det i utkastet

framlagda förslaget att följa vattenlagens nu under en längre tid

av vattendomstolarna prövade uppskattningsgrund. Denna förutsätter

ett annat och högre pris per hästkraft än den eljest vanligast förekommande

beräkningen enligt »niomanaderseffekten», men en omräkning lär

utan svårighet kunna företagas, och jag förutsätter i likhet med kammarrätten,

att material för bedömande av denna fråga liksom av andra på

taxeringen inverkande spörsmål skall ställas till beskattningsnämndernas

förfogande. Att fastställande av lågvattenmängden i praktiken erbjuder

mindre svårigheter än bestämmande av niomånadersvattenmängden,

vilken kräver viss statistisk beräkning, torde vara uppenbart. Jag vill

understryka vad som i den remitterade promemorian framhållits, att här

är fråga allenast örn olika metoder att komma till de riktiga värdena, och

att värdenas storlek blir i huvudsak lika, vilkendera metoden som än väljes.

Risken för missförstånd och villrådighet föranleder emellertid, att endast

den ena metoden bör följas.

I vissa av de avgivna yttrandena gjorda påpekanden hava föranlett

formell omarbetning av de stycken, som avse värdering av outbyggda

vattenfall. Att vattenmängd, som måst© avstås till samfärdsel och andra

behov, bör avräknas vid värdering ej blott av utbyggda utan även av

outbyggda vattenfall, föranleder flyttning av den i sådant avseende i utkastet

föreslagna bestämmelsen.

Länsstyrelsens i Örebro län framhållande av att den föreslagna 40-åriga

utbyggnadstiden vore för lång föranleder mig att i stället införa uttrycket

»inom överskådlig framtid», vilken bestämning i praktiken vanligen torde

betyda en väsentligt kortare tidsperiod.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 220.

103

Hörande den föreslagna bestämmelsen, att vid uppskattning av värdet v**"* ~

av kraftverk med utgångspunkt från den påräkneliga avkastningen bland Ugt avkast.

annat »tillgång till reservkraft genom reservmaskineri eller samdrift med ning^netode».

annat kraftverk e. dyl.» skall tagas i beräkning, uttalar svenska vattenkraftföreningen

följande:

»Missförstånd torde ock kunna orsakas av föreskriften i sjätte stycket,

att hänsyn skall tagas till ''tillgång till reservkraft genom reservmaskineri

eller samdrift med annat kraftverk’. Det ar givet, att örn reservmaskineri

finnes i det kraftverk, vilkets taxering är i fråga, sa att reservmaskineriet

ingår i samma fastighet, hänsyn därtill bor tågås vid b

räkning av avkastningsvärdet. Men örn reservmaskineriet ar förlagt pa

annan fastighet, bör den avkastning, som reservmaskmeriet ger, visserligen

inverka på den fastighetens taxeringsvärde men icke på kraltveikets

taxeringsvärde. Örn reservkraft erhålles genom samdrift med anna

kraftverk, synes detta icke böra inverka på någotdera kraftverkets taxeringsvärde.

Vartdera kraftverket är vid fastighetstaxeringen att behandla

som ett fristående objekt. Örn den tillfälliga agaren lyckas att

genom köp av reservkraft e. dyl. bättre tillvarataga en. fastighets mojligheter,

så bör detta icke inverka på fastighetens taxeringsvärde. Det

är därför önskligt, att orden ''och tillgång till reservkraft genom reservmaskineri

eller samdrift med annat kraftverk o. dyl. antingen uteslutas

eller ersättas med t. ex. ''i kraftverket befintligt reservmaskineri.»

Svenska vattenkraftföreningens uttalande, att hänsyn vid taxering en- Oeparteman»- ligt avkastningsmetoden ej borde tagas till möjlighet att erhålla reservkraft,

reservmaskineri utom fastigheten etc., kan jag ej biträda. Det ar

ej de befintliga kontrakten eller de befintliga maskinerna i och för sig,

som föranleda ett högre allmänt saluvärde, utan den omständigheten, att

en köpare av kraftverket ofta måste räkna med möjligheten att på skäliga

villkor erhålla reservkraft såsom en på inköpspriset mycket väsentligt

inverkande faktor. Här föreligger i viss mån en analogi med den omständigheten,

att läget i förhållande till andra fastigheter ofta Ilar stor betydelse

för fastighetstaxering. Med den allmänna avfattning jag föreslår

av punkten örn avkastningsvärdets beräkning komma emellertid

ifrågavarande bestämmelser att bortfalla.

Vattenfallsstyrelsen har rörande de stycken i det remitterade utkastet, Vä,

som avse den mera schablonmässiga s. k. »anläggningskostnadsmetoden» hgt anldgg

anfört, bland annat, följande. Uttrycket »nuvärde» borde utbytas mot

»vid taxeringsårets ingång». Påpekandet att broöverbyggnad, som ej tillhör

kraftverket, ej skall inräknas i byggnadsvärdet, syntes vara överflödigt

och kunna verka missvisande. Om bestämmelse att i byggnadsvärdet

ej skall inräknas kraftledningar skulle införas i lagen, syntes den ej hava

sin plats i 9 §.

Kammarrätten anför:

»Att använda ordet utmål synes ej nödvändigt och kan möjligen förän

leda missförstånd. Då det i förevarande anvisning är fråga om grunder

för bestämmandet av det totala taxeringsvärdet och ej delvardena, synes

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Departementschefen.

Ersättning k - kraft.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

bestämmelsen angående uppskattningen av värdet av den mark å land,

som tages i anspråk för kraftverksanläggningen med bostadshus, böra,

utan att sammanställas med vatteniallsvärdet, upptagas i ett nytt stycke.

Den ifrågasatta tredelningen av värderingen av byggnaderna sammanhänger

med de olika procentsatser för avskrivningar och möjligen även

de olika indextal för anskaffningskostnadens reducering, som kunna visa

sig böra gälla lör byggnader, turbinutrustning och elektrisk utrustning,

och synes med hänsyn härtill någon invändning mot den sålunda ifrågasatta

specialicenngen ej böra göras, även örn kammarrätten ej kan underlåta

att framhålla de ytterligare besvärligheter vid taxeringen, varje ny

specialisering måste medföra. För att understryka, att jämväl bostadsbyggnader

avses i detta stycke,_ synes böra utsägas, att det gäller bestämmandet

av värdet å samtliga i en kraftverksanläggning ingående bygg

nader.

Beträffande omfattningen av.begreppet anskaffningskostnad skulle vidare

kunna ifrågasättas, huruvida icke — då metoden ytterst bygger på

det antagandet, att de kostnader, ett kraftverks iordningställande dragit,

vid en försäljning av kraftverket under oförändrad prisnivå böra kunna

bliva betäckta — även sådana kostnader som de, vilka måste bestridas för

markskador, rensningar och dylikt, böra inräknas i anskaffningskostnaden.

Härvid bör emellertid bemärkas, att dessa kostnader för markskador m. m.

åtminstone i viss män svara emot ett högre värde å råkraften hos själva

vattenfallet och således ej bliva lämnade helt obeaktade. Då emellertid

ett riktigt avvägande av den betydelse i taxeringsavseende nu berörda

förhållanden äga, tarvar ett närmare inträngande i en hel del tekniska

frågor, vill kammarrätten föreslå, att 9 stycket gives sådan formulering,

att berörda förhållanden få bedömas från fall till fall.

Parentesen ’ej transformatorér’ bör uteslutas. Visserligen hava transformatorer

i regel, då tvist härom rått, av kammarrätten och regeringsrätten

förklarats ej utgöra fast egendom, men därmed torde ej vara sagt,

att förhållandena aldrig kunna vara sådana, att transformatorer böra betraktas

såsom fast egendom. Efter ordet ''kraftverket’ i sista meningen

^®r, ^läSS<is eller, där så är fallet, utgör för allmän trafik avsedd farväg’.

Efter sista ordet i samma stycke bör tilläggas ''som framdragiis

över annan än den för kraftverket använda marken’.»

De av vattenfallsstyrelsen och kammarrätten sålunda gjorda anmärkningarna

giva mig anledning att föreslå vissa ändringar i den i utkastet

föreslagna formuleringen. Vid det förhållande att jag föreslår borttagande

av den i och för sig riktiga men föga betydelsefulla bestämmelsen

rörande broöverbyggnad och kraftledningar, föranleder kammarrättens beträffande

denna punkt givna ändringsförslag ingen särskild åtgärd. Den

närmare innebörden av vad som skall inbegripas i »anskaffningskostnaden»

synes få överlämnas åt praxis att bestämma.

Kammarrätten anför rörande det stycke av de föreslagna anvisningarna,

vari avhandlas ersättningskraftens inverkan på taxeringsvärdet, följande:

»Bestämmelserna i detta stycke hänföra sig till förhållanden, som

grunda sig dels på vissa av vattendomstol meddelade beslut i fråga örn

ersättning för förlorad vattenkraft dels ock på vissa rörande samma fråga

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

ingångna avtal, som ej av domstol fastställts. I sistnämnda avseende bär

nämligen före den nya vattenlagens ikraftträdande förekommit, att en

fastighetsägare, som ägde del i vattenfall, lör detsammas utbyggande nödgats

inköpa andra fastighetsägares andelar i fallet, därvid i köpekontrakt

härom bestämts, att säljaren skulle, förutom köpeskilling till angivet be"

lopp, utan ersättning erhålla rätt till viss mängd elektrisk krall att levereras

å viss plats och att sistnämnda förmån skulle i or ali iiamtid tillkomma

säljaren och efterträdare i äganderätten till säljarens . fastighet.

Sedan vederbörande taxeringsnämnder vid taxering av vissa jordbruksfastigheter,

vilkas ägare ägde dylik rätt till s. k. fri elektrisk kraft, jamte

det nämnderna efter vanliga grunder uppskattat jordbruksfastighetens

värde, till detsamma lagt det på visst sätt beräknade kapitalvärdet a den

elektriska kraft, fastighetsägaren kostnadsfritt erhölle, så har tragen, huruvida

berörda elektriska kraft vore att anse såsom sådan servitutsliknande

rättighet, vars värde jämlikt 2 punkten i anvisningen till 9 $ kommunalskattelagen

borde vid fastighetstaxeringen beaktas, genom besvär

av vederbörande fastighetsägare bragts under kammarrättens provning.

Kammarrättens majoritet har därvid ej gjort ändring i beskattningsnamndernas

beslut. Två ledamöter voro skiljaktiga och funno ovannämnda ratt

till elektrisk kraft icke kunna anses i beskattningsavseende hänforlig till

Den av kammarrättens majoritet intagna ståndpunkten innebär, att den

ifrågavarande rättigheten till elektrisk kraft på grund av sin med servitut

likartade natur är att anse såsom i sig själv utgörande fast egendom.

Minoriteten, som anser, att rättigheten ej äger servitutsliknande karaktär,

måste på grund härav komma till den slutsatsen, att rättigheten är los

egendom.

Då jämlikt 9 kap. 17 § vattenlagen rättighet till kraftbelopp, som på

grund av bestämmelserna i samma lag utgår såsom ersättning för förlorad

vattenkraft, skall vara förenad med den fastighet, till vilken vattenkraften

hört eller ock rättigheten i laga ordning överflyttats, synas särskilda bestämmelser

i taxeringsväg ej erforderliga i fråga örn rättighet till dylikt

kraftbelopp.

Vidkommande åter sådan rättighet till kraftbelopp, varom avtal träffats,

att densamma skall tillkomma ägaren av viss fastighet eller, dennes

efterträdare i äganderätten till fastigheten utan att avtalet blivit i

domstolsväg fastställt, får kammarrätten meddela, att de ovannämnda utslag,

varigenom denna rättighet av kammarrätten förklarats, utgöra fast

egendom, ännu ej vunnit laga kraft. Under sådana omständigheter förefaller

det kammarrätten mindre lämpligt, att det redan nu meddelas bestämmelser

i ämnet. För övrigt vill kammarrätten framhålla, att bestämmelser

i nu förevarande avseende böra givas en utförligare avfattning.än

promemorieföriattaren tänkt sig, enär det avtal, varom här kan bliva

fråga, måste till såväl form som innehåll närmare angivas.»

Vad angår behandlingen av ersättningskraft anser jag, oavsett vilken

tolkning kan komma att givas åt gällande lag genom utslag av högsta

instans, lämpligt att ej låta hänsyn därtill tagas vid taxeringen, försåvitt

fråga är om ersättningskraft, som blivit allenast genom avtal bestämd.

Är åter fråga om ersättningskraft, som utgår på grund av vattenlagens

föreskrift, lärer denna, såsom jämväl kammarrätten förmenat, böra hän
-

Departementa

chefen.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Kvarnar och

‘lågar m. m.

Departements
chefen.

106 Kungl. Marits proposition Nr 220.

föras till fast egendom. Jag tror det vara av ett visst värde, att denna

lagens mening kommer till uttryck i lagtexten.

I fråga örn den i utkastet upptagna föreskriften rörande värdesättning

av kvarnar, sågar och liknande smärre anläggningar uttalar kammarrätten:
»Med

den negativa ståndpunkt kammarrätten intagit till den så kallade

avkastningsmetoden, vad angår värdesättning av kraftverk, följer,

att kammarrätten anser bestämmelserna i 11 stycket obehövliga. I detta

sammanhang vill emellertid kammarrätten beröra följande i förslaget ej

beaktade förhållande.

Å jordbruksfastigheter finnas ofta kvarnar, sågar och andra mindre

kraftverk, som användas för det egna jordbruket eller skogsbruket (se 7 §

kommunalskattelagen med anvisning punkt 3 och 5 samt anvisning till

21 § punkt 2 styckena 2 och 5) och som förty skola taxeras tillsammans

med fastigheten i övrigt såsom en taxeringsenhet (jordbruksfastighet).

För dylika mindre kraftverk lämpar sig ej ens den av kammarrätten villkorligt

förordade uppskattningsmetoden, åtminstone vad byggnaderna angår,

ty det är fråga, örn ej denna metod, på grund av dess hänsynstagande

till byggnadernas anskaffningskostnad, skulle leda till ett mot reglerna

för taxering av jordbruksfastighet stridande resultat. Alltså synes det

kammarrätten, att den nu föreslagna punkt 4 i anvisningen till 9 § kommunalskattelagen

bör begränsas till att avse kraftverk, som taxeras såsom

annan fastighet, och vattenfall, vare sig det, outbyggt, taxeras såsom

annan fastighet eller dess värde uppskattas såsom naturtillgång för att

taxeras i samband med jordbruksfastighet, därvid jämväl vattenfallet kan

vara för jordbruks- eller skogsbruksändamål utbyggt. Detta innebär alltså

allenast, att i sistnämnda fall byggnaderna till vattenfallet — som kan

vara av den storleksordning, att en utbyggnad för självständig industriell

drift kan ifrågakomma — icke skola uppskattas såsom tillbehör till

vattenfallet utan såsom till jordbruket hörande åbyggnader. Den sålunda

ifrågasatta begränsningen synes kammarrätten lämpligen böra ske genom

den definition å bland annat kraftverk, vilken kammarrätten tänkt sig

skola införas i slutet av denna punkt och som således bör såsom kraftverk

beteckna allenast sådana, på visst sätt i övrigt beskaffade anläggningar,

som böra upptagas såsom annan fastighet. I sammanhang härmed synes

punkten 2 i anvisningen fordra en komplettering härutinnan, att dels i avseende

å uppskattningen av vattenfalls värde såsom särskild naturtillgång

hänvisas till bestämmelserna i punkt 4 dels ock föreskrift meddelas

därom att, därest vattenfallet är utbyggt för jordbruks- eller skogsdrift,

nämnda bestämmelser ej skola tillämpas å de vattenfallet tillhörande

byggnaderna, vilka uppskattas i sammanhang med jordbruksfastigheten

i övrigt. »

Med den ståndpunkt jag intagit till frågan örn avkastningsmetodens användning

bortfaller det av kammarrätten anförda skälet för uteslutande

av bestämmelsen örn kvarnar och sågar. Mot vad kammarrätten anfört

örn kvarnar och sågar å jordbruksfastighet har jag ej anledning till annan

erinran än att enligt den lydelse som föreslagits åt stadgandet sådan taxeringsmetod,

som följer av lagens övriga bestämmelser, givetvis bör i dylikt

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. May.ts proposition Nr 220.

fall tillämpas. Stadgandet är och synes böra vara sä allmänt hållet som

möjligt för att ej försvåra en praktisk lagtillämpning. ’

I fråga om värdering av regleringsdamm uttalar länsstyrelsen i Gävleborgs

län:

»Att regleringsdammar och dylikt värderas efter mark- och byggnads''

värde utan försök till beräkning av räntabilitet och avkastning synes ändamålsenligt.

Anmärkas bör att rensningar i samband med regleringsföretag,

t. ex. vid gemensam reglering av tvänne sjöar, stundom företagas icke

»intill’, utan på betydande avstånd från regleringsdammen. Bland kostna

der upptagas icke heller de ofta mycket betydande skadeersättningarna

för dämning eller avsänkning, skyddsarbeten m. m., vilket ur skatteteknisk

synpunkt måhända är riktigt ur formell, men knappast ur saklig synpunkt.

För de delägande vattenfallsfastigheterna, vilkas kapitalvärden be»

räknas efter reglerad krafttillgång och därför skola minskas med andelen

i regleringskostnader, finnes i varje fall ingen anledning att därvid göra

skillnad mellan olika slag av faktiska regleringskostnader. Då regleringsdammen

och vattenfallsfastigheterna ofta ligga i skilda kommuner, innebär

förslaget eventuellt också en ur kommunernas synpunkt tvivelaktig

omflyttning av fastighetsvärdena.»

Vattenfallsstyrelsen anför i förevarande avseende:

»Smedberg har i sin promemoria icke närmare ingått pä frågan örn beräkning

av värdet av sjöregleringar. Han har endast föreslagit, att från

det genom regleringen ökade markvärdet skall dragas värdet av regleringsdammen.

Vattenfallsstyrelsen har uppfattat detta så, att Smedberg velat

överlåta åt praxis att närmare utforma de linjer, efter vilka värderingen

av vinsten av sådan reglering bör ske. Vattenfallsstyrelsen anser, att det

skulle medföra stora svårigheter att här införa närmare bestämmelser och

att denna fråga kan överlämnas tili taxeringsmyndigheternas bedömande

från fall till fall. Emellertid synes böra i anvisningarna intagas en be»

stämmelse örn att hänsyn skall vid taxeringen tagas till förefintlig sjöreglering.

Från det värde man härvid kommer till skall, såsom Smedberg

föreslagit, dragas taxeringsvärdet av regleringsdammen.»

Svenska vattenkraft föreningen yttrar:

»I tolfte stycket av utkastet är föreslaget, att i kostnaden för regleringsdamm

skall inräknas ''kostnad för rensningar intill dammen ovan- och

nedanför densamma’. Den ståndpunkt, som förfäktas i 1929 års utredning,

synes riktigare. Rensningar böra icke ingå i byggnadskostnaden, såframt

de icke varit erforderliga för byggnadens grundläggning. Rensningar, som

utföras av annan anledning, böra lika litet när det är fråga om regleringsdammar

som ifråga om andra byggnader inverka på byggnadens

taxeringsvärde.

Det citerade uttrycket synes därför böra utbytas mot t. ex. ''kostnad för

rensningar, erforderliga för dammens grundläggning’.»

Kammarrätten anför:

»I fråga örn taxering av regleringsdamm har rätt stor tvekan. Sålunda

har gjorts gällande, att, då det är regleringsdammens tillvaro, som åstadkommer

en ökning av det uttagbara kraftbeloppet i ett vattendrag, värdet

av denna ökning, regleringsvinsten, bör fästas vid dammen. Häremot har

Regltrings

damm.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

D«partement6-

eheJen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

framhållits, att regleringsvinsten icke kommer till synes vid dammen utan

först vid de nedanför dammen liggande vattenfallen, där regleringsvinsten

ingår såsom en integrerande del av det uttagbara kraftbelopp, respektive

vattenfall efter regleringen representerar, och att på den grund taxeringen

bör ske av de särskilda vattenfallen efter detta kraftbelopp och oberoende

av, att storleken av detsamma hänför sig till en sjöreglering. Enligt sistnämnda

åsikt kommer givetvis icke något värde att återstå för taxering av

dammen, som således skulle förbli otaxerad. En förmedlande ställning

mellan dessa båda meningar intager en av kammarrätten i en del fastighetstaxeringsmål

tillämpad metod. Kammarrätten har nämligen i sådana fall,

då fråga varit örn en med stöd av bestämmelserna i vattenlagen genomförd

sjöreglering med tvångsdelaktighet — i vilket fall alla strömfall, för vilka

en ifrågasatt vattenregleriug medför båtnad, i avseende å sjöregleringens

genomförande utgör en samfällighet — betraktat varje särskilt strömfall

och den på strömfallet belöpande andelen i dammen såsom en enhet, vars

värde uppskattats med hänsyn till fallets värde efter regleringen. Därefter

har beräknats värdet av andelen i dammen, vilken senare uppskattats såsom

en särskild taxeringsenhet med allenast byggnadsvärde (med byggnadskostnaderna

såsom grund och oberoende av regleringsvinstens storlek); och

har denna beräkning av värdet av strömfallets andel i dammen skett efter

förhållandet mellan strömfallets fallhöjd och sammanlagda fallhöjderna av

de strömfall, som fått nytta av regleringen, varefter värdet av strömfallets

andel i dammen avräknats vid strömfallets taxering. De i 12 stycket intagna

bestämmelserna rörande taxering av regleringsdamm hänföra sig i

huvudsak till det sist omförmälda tillvägagångssättet.

Då otvivelaktigt frånvaron av vägledande upplysningar angående sättet

för taxering av regleringsdamm haft till följd en stor ojämnhet i beskattningen

i förhållandet såväl mellan vattenfallsiigare som mellan kommuner,

synes det kammarrätten välbetänkt, att bestämmelser i ämnet meddelas!

Vad innehållet, av dessa bestämmelser angår, kan väl mot förslaget i denna

del anmärkas, att det är svårt att finna en fullt hållbar teoretisk grund

för samma förslag, men å andra sidan måste sägas, att någon annan väg

än den förslaget anvisar näppeligen kan väljas, utan att ur skattesynpunkt

berättigade intressen av vikt trädas för nära. Kammarrätten får alltså

biträda förslaget, så vitt regleringsdammen angår. Vidkommande härefter

avdraget från värdet å vattenfallsfastighet, som röner båtnad av regleringsföretaget,

har enligt förslaget rätten till dylikt avdrag begränsats till sådan

fastighet, som bidragit till kostnaderna för regleringsdammen. Härvidlag

anser emellertid kammarrätten det kunna ifrågasättas, huruvida det kan

vara riktigt att uppskatta fastighet, vars ägare ej bidragit till kostnaderna

för dammen, till sitt efter den faktiskt förefintliga krafteffekten beräknade

julla varde, då fastighetens ägare jämlikt 3 kap. 6 § vattenlagen icke äger

rätt att begagna sig av den genom regleringen nyvunna krafteffekten utan

att gälda ifrågavarande kostnader. Huru i berörda avseende lämpligen

bör förfaras, torde vara svårt att genom några generella bestämmelser

reglera, och synes det därför lämpligast att åtminstone tillsvidare och till

dess större erfarenhet å detta område vunnits allenast stadga, att värdet

av de vatten fallsfastigheter, som röna båtnad av den vattenreglering, dammen

åvägabringar, skall minskas med skäligt belopp.»

Beträffande värdering av regleringsdamm finner jag den praxis, som tilllämpats

av kammarrätten, böra lagfästas.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Vad angår avdrag vid taxering av vattenfallsfastigheter nedanför regleringsdamm

för viss del av regleringsdammens värde, så kan det vara tveksamt,

om dylikt avdrag skall åtnjutas för samtliga vattenfallsfastigheter,

som hava båtnad av dammen, eller allenast för dem, som bidragit till regleringsdammen.

Vilkendera utvägen man väljer synes ej ha slör praktisk

betydelse ur annan synpunkt än med hänsyn till svårigheten vid tillämpningen

av den ena eller andra metoden. Det förefaller mig uppenbarligen

mycket enklare att här välja det senare alternativet, vilket bygger på en

klar andels beräkning, under det att den förra metoden skulle kunna giva

anledning till tvis tigheter och visst godtycke.

Rörande de i utkastet föreslagna bestämmelserna om fördelning av taxeringsvärde

i fråga örn vattenfallsfastighet å kommungräns, uttalar kammarrätten

följande:

»Bestämmelser i det syfte, som här avses, synas kammarrätten icke erforderliga.

I fråga örn vattnet är väl utan vidare klart, att, därest större rätt

till vattnet tillkommer den ena stranden och gränsen mellan två kommuner

går i vattendraget, vattenfallets värde ej beräknas lika för bägge kommunerna

utan fördelas i förhållande till storleken av den rätt till vattnet, vardera

stranden äger. Vad byggnader i vattnet beträffar bör i nu ifrågavarande

avseende för dem gälla samma regler som för byggnader i allmänhet,

nämligen att de skola taxeras inom den kommun, dit den mark,

som är oundgängligen nödvändig såsom underlag för byggnaden, i taxeringsavseende

hör, så att, örn denna mark är delad mellan två kommuner, jämväl

byggnadens värde måste fördelas mellan kommunerna. Härtill kommer,

att erfarenheterna från fastighetstaxeringsmålens behandling i kammarrätten

ej ådagalägga något behov av att genom särskilda bestämmelser reglera

hithörande förhållanden.»

Mot kammarrättens avstyrkande anser jag mig ej kunna förorda någon

annan regel örn byggnadsvärdets fördelning på olika kommuner beträffande

anläggningar å kommungränser, än den som innefattas i gällande rätt. Vid

dylikt förhållande synes anledning saknas att upptaga någon särskild bestämmelse

örn anläggningar å kommungränser.

Rörande den föreslagna ändringen i punkt 6 av anvisningarna till 10 §,

avseende redovisning av delvärden å vattenfall m. m., anför kammarrätten,

bland annat:

»Andra meningen synes helt överflödig. På grund av innehållet i första

meningen kommer nämligen för ett utbyggt vattenfall att föreligea en uppdelning

av dess värde i 3 delar, vattenfallets värde, markvärde i övrigt

(= totala markvärdet, minskat med vattenfallets värde) och byggnadsvärde.»

Kammarrättens sålunda framlagda ändringsförslag anser jag mig kunna

biträda.

Kraftverk»- anläggningar

ä kammangränser.

Departements
chefen.

Redovisning

av delvärden

å vaitenfallsfastighet.

Departements
chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Innehållet a

deklaration

beträffande

vattenfallsfastighet.

Departements

chefen.

(rättande

huvudgrunder

flir

beskattning

av inkomst på

grund av livförsäkring.

Framställning

från vissa

försäkringsbolag.

HO Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Beträffande utkastets ändringsförslag i fråga cm 17 § 1 mom. taxeribgsförordningen

anför kammarrätten:

»Det synes kammarrätten kunna ifrågasättas, örn ej paragrafen borde

nämna ett par av de för taxering av vattenfallsfastigheter viktigaste uppi

lysningarna, nämligen normal lågvatteneffekt och byggnaders anskaffningskostnad.

Tillägget skulle då få exempelvis följande formulering: ''samt beträffande

fastighet, dära vattenfall tinnes, örn normal lågvatteneffekt, byggnaders

anskaffningskostnad samt övriga för taxering av vattenfallet jämte

tillhörande byggnader erforderliga uppgifter’.»

Aven för det fall,'' då vederbörande för taxering av kraftverk påyrkar

tillämpning av avkastningsmetoden och i sådant avseende meddelar tillfredsställande

uppgifter, Anner jag det ur kontrollsynpunkt önskvärt, att i fastighetsdeklaration

sådana uppgifter meddelas, som erfordras för taxering enligt

den mera schablonmässiga anläggningskostnadsmetoden. Omformulering

synes böra ske av förevarande paragraf i huvudsaklig anslutning till kammarrättens

förslag. Att fastställa deklarationsformulär för taxering av

vattenfall lärer ankomma på Kungl. Majit.

Beskattning av inkomst på grund av pensionsförsäkring.

Beskattning av inkomst på grund av livförsäkringsavtal kan försiggå

i endera av två huvudformer, nämligen antingen bos försäkringsanstalten

i försäkringstagarnas ställe, såsom fallet är vid kapitalförsäkring, eller

hos försäkringstagarna själva, såsom fallet är vid livränteförsäkring. I

förra fallet får i princip ej avdrag äga rum för erlagda försäkringspremier,

dock att ett konventionellt avdrag å högst 200 kronor medgivits, och beskattas

ej utfallande försäkringsbelopp. Vid livränteförsäkring åter äro

två alternativ tänkbara, nämligen antingen att avdrag medgives för hela

premien, i vilket fall hela den utfallande livräntan beskattas, eller att avdrag

— med undantag för konventionellt sådant — ej medgives för premien,

i vilket fall den utfallande livräntan beskattas blott med reducerat belopp.

Det förra är förhållandet med sådan livränteförsäkring, som i huvudsak

är att betrakta som pensionering, det senare åter med livränta mot engångspremie,

d. v. s. vad som i dagligt tal brukar benämnas »inköpt» livränta

e. dyl. Mellan de båda huvudformerna kunna emellertid uppstå

gränsfall, vilkas inordnande under den ena eller andra kategorien stundom

kan vålla tvekan, i den mån ej specialregler givits för desamma.

Hos Kungl. Majit anhöllo nu vissa försäkringsbolag i en till finansdepartementet

den 24 november 1931 inkommen skrift örn visst »förtydligande»

av skattelagarna. Efter att hava framhållit den skillnad, som

enligt skattelagarna upprätthölles mellan kapitalförsäkring och pensionsförsäkring,

yttrade bolagen följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 220. lil

»Med hänsyn till den åtskillnad, sorn sålunda enligt nu gällande skattesystem

föreligger mellan pensionsförsäkring och kapitalförsäkring, måste

det anses synnerligen önskvärt, att gränslinjen mellan de två försäkringsformerna

är ur saklig synpunkt lämplig och härjämte fullt klar.

Under det senaste decenniet har pensioneringstanken för såväl anställda

som enskilda blivit alltmer aktuell, och de svenska livförsäkringsbolagen

hava genom lämplig anpassning av sina försäkringsformer sökt tillfredsställa

förelintliga behov. Vissa försäkringsbolag hava sålunda utarbetat

pensionsförsäkringsformer, som skilja sig från de tidigare förekommande

formerna endast därigenom, att ett visst antal räntor eller pensionsbelopp

under alla förhållanden garanteras utgå. Dessa försäkringsformer

torde hittills av skattemyndigheterna i regel hava godkänts såsom

pensionsförsäkringar. Något utslag av högre skattemyndighet beträffande

frågan örn sådana försäkringsformers behandling som pensionsförsäkringar

förefinnes emellertid icke.

Undertecknade försäkringsbolag förmena, att det måste betraktas såsom

synnerligen önskvärt, att någon tvekan icke må föreligga beträffande

vad som ur skattesynpunkt bör förstås med pensionsförsäkring, och hemställa

därför, att ett förtydligande av kommunalskattelagen på denna

punkt måtte ske. Något skäl att vid ett sådant förtydligande intaga annan

ståndpunkt än den, som enligt vad ovan sagts intagits av skattemyndigheterna

vid tolkning av gällande lag, synes icke förefinnas.»

För säkring sinspektionen anbefalldes att över berörda framställning avgiva

yttrande och inkom i en den 15 februari 1932 dagtecknad skrivelse med

sådant.

Inspektionen har till en början mera i detalj redogjort för gällande bestämmelser

rörande livräntas beskattning och i sådant avseende anfört:

»Beskattningen av pensioner regleras för närvarande huvudsakligen av

bestämmelser i kommunalskattelagen, vilka — i vad de avse pensioner

utgående på grund av försäkring — bygga på begreppet pensionsförsäkring.

Med pensionsförsäkring avses enligt anvisningarna till deklarationsformuläret

dels försäkring, enligt vilken livränta skall börja utgå vid

viss ålder eller vid iråkad varaktig arbetsoförmåga, dels änke- och pupillförsäkring,

men däremot ej olycksfallsförsäkring. Kombineras dylik livränta

med kapitalförsäkring och lyder kapitalförsäkringen å belopp

sammanlagt ej överstigande vare sig livränteförsäkringens dubbla årsbelopp

eller 4,000 kronor, betraktas kapitalförsäkringen som pensionsförsäkring,

örn försäkringen tagits på grund av tjänst, samt även i andra fall

under den ytterligare förutsättningen att försäkringen tagits annorledes

än mot engångspremie oell att livräntan är livsvarig eller avser pupillpension.

Med försäkring mot engångspremie skall förstås försäkring,

där enligt försäkringsavtalet hela premien skall erläggas på en gång eller

erläggas i olika poster inom en tid av högst fem år från dagen för försäkringsavtalets

ingående. Med livsvariga livräntor avses sådana livräntor,

som upphöra att utgå först vid dödsfall eller, beträffande änka, vid

dödsfall eller omgifte.

Sedan det sålunda angivits, vad som skall betraktas som pensionsförsäkring

till skillnad från kapitalförsäkring otc., stadgas i huvudsak följande

angående själva beskattningen. Därest pensionsförsäkring tagits

på grund av tjänst, är den av arbetsgivaren respektive löntagaren erlagda

Yttrande och

förslag av för

säkringsinspektionen.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

premien helt oell hållet avdragsgill, för den förre i regel under inkomst

av rörelse, för den senare under inkomst av tjänst; det utfallande pensionsbeloppet

beskattas helt och hållet, dock att vid pupilllörsäkring ett

särskilt avdrag å 600 kronor är medgivet. Därest försäkringen avser livsvarig

livränta, icke är tagen på grund av tjänst och premien icke är engångspremie,

gäller samma regel, endast med den ändringen att avdraget

för premien sker under allmänna avdrag. Därest pensionsförsäkringen

däremot — utan att hava tagits på grund av tjänst — tecknats mot engångspremie

eller avser icke livsvarig livränta annan än pupillpension,

är premien, liksom allmänt gäller i fråga om kapitaliörsäkring, avdragsgill

intill ett belopp av 200 kronor (maximeringen avser den sammanlagda

premien för kapitalförsäkring, pensionslörsäkring mot engångspremie,

olycksfallsförsäkring m. m.). I sistnämnda fall beskattas den utfallande

pensionen på grundval av ett reducerat belopp, för vars beräkning regler

finnas angivna i 32 § i kommunalskattelagen. Belopp utfallande på grund

av kapitalförsäkring inkomstbeskattas ej; däremot erlägger försäkringsgivaren,

örn denne är ett svenskt försäkringsbolag, s. k. ränteskatt för den

beräknade ränteinkomst för året, som förutsättes vid beräkning av premie-

och premieåterbäringsreserver.

Beträffande andra fall av kombinerad kapital- och ränteförsäkring än

det ovan särskilt nämnda äro icke några bestämmelser meddelade angående

vad som skall förstås med pensionsförsäkring.»

Försäkringsinspektionen meddelar vidare, att inspektionen för bedömande

av den fråga remissen avser från de olika livförsäkringsbolagen

begärt och erhållit uppgift å de olika slag av pensionsförsäkring samt

blandad kapital- och pensionsförsäkring, som representerades av bolagens

nu i kraft varande försäkringsbestånd. Härom yttras följande:

»I det följande redovisas de av bolagen angivna olika försäkringsformerna,

vare sig dessa uttryckligen angivits såsom pensionsförsäkring eller

icke, indelade med hänsyn till de vid premieberäkningen tillämpade beräkningsgrunderna

i tre grupper: ränteförsäkring, blandad kapital- och

ränteförsäkring samt ren kapitalförsäkring.

I. Ren ränteförsäkring.

Vid premieberäkningen tillämpas helt och hållet respektive bolags av

Konungen stadfästa beräkningsgrunder för livränte- eller överlevelseränteförsäkring

(eventuellt samtidig tillämpning av beräkningsgrunderna för

invaliditetsförsäkring). Följande former redovisas.

1) Genast börjande livränta.

2) Uppskjuten livränta, i vissa fall kombinerad med invaliditetsränta

utgående temporärt intill pensionsåldern, därest varaktig arbetsoförmåga

inträffar före denna.

3) överlevelseränta (= familjepension; förmånstagare individuellt eller

kollektivt angiven).

Forn varianter förekomma vid var och en av dessa tre former temporära

räntor och räntor med ett eller annat slag av premieåterbetalning vid dödsfall.

I vissa fall finnas av Konungen fastställda speciella beräkningsgrunder

för pensionsförsäkring av befattningshavare hos bolaget.

II. Blandad kapital- och ränteförsäkring.

Vid premieberäkningen tillämpas samtidigt beräkningsgrunder för

ränteförsäkring (livränte-, överlevelseränte- eller invaliditetsränteiörsäk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220. Ilo

ring) och beräkningsgrunder för kapitalförsäkring för dödsfall. Följande

former märkas.

1) Inkomstpensionsförsäkring utgörande en kombination av inkomstförsäkring

[redogörelse angående inkomstförsäkring lämnad nedan under

lil 1)J med försäkring av uppskjuten livränta eller uppskjuten överlevelseränta.

Följande typer förekomma.

A. Försäkring till förmån för efterlevande.

''Pensionen’ börjar utgå först vid den försäkrades död och utbetalas så

länge förmånstagaren lever, dock minst under 20 år.

B. Försäkring avsedd att bereda egenpension samt i viss utsträckning

även pension åt efterlevande.

''Pensionen’ börjar utgå, då den försäkrade uppnår viss ålder (pensionsåldern)

eller vid dödsfall dessförinnan. Uppnås pensionsåldern, utbetalas

pensionen, så länge den försäkrade lever, dock minst under t. ex. 20 år,

varvid, örn dödsfall inträffar under dessa 20 år, resterande garanterade räntor

utbetalas till de efterlevande såsom förmånstagare. Inträffar dödsfall

före pensionsåldern, utgår pensionen till de efterlevande såsom förmånstagare

under 20 års tid.

Försäkring av detta slag kan även avtalas så, att pensionen till efterlevande

utgår så länge viss, vid försäkringens tecknande namngiven förmånstagare

lever, dock minst under 20 år. Detta kan ske antingen med

tillämpning av en tilläggspremie svarande mot den tillfogade uppskjutna

överlevelseräntan eller oek i fråga örn dödsfall före pensionsåldern, utan

premieförhöjning på det sätt att pensionsbeloppet minskas så mycket,

olika för olika dödsåldrar, som erfordras för att täcka kostnadsökningen

pä grund av pensionsntbetalningens fortsättande efter de 20 årens slut.

För båda typerna A. och B. gäller numera i stor utsträckning, att försäkringarna

icke få belånas, återköpas eller till utbetalningssättet förändras

(''pensionsvillkor’). Härjämte förekomma emellertid, särskilt i

fråga örn tidigare avslutade försäkringar, fall, där inkomstförsäkringsdelen

kan återköpas oell belånas samt även till utbetalningssättet förändras.

Ett bolag har uppgivit, att vid ifrågavarande försäkringsform alltid två

försäkringsbrev utfärdas, ett för inkomstförsäkringsdelen och ett för ränteförsäkringsdelen,

ehuru pensionsvillkor i vissa fall gälla även i fråga örn

förstnämnda del.

2) Kapitalpensionsförsäkring konstruerad pä följande sätt, Kapitalet

utbetalas med viss del exempelvis en tiondedel årligen under 10 år med

början vid viss uppnådd ålder. Efter tioårsperiodens slut fortsätter en

livsvarig livränta å ett belopp lika med det under perioden utbetalda årsbeloppet.

Avlider den försäkrade före, respektive under tioårsperioden, utfaller

pä en gång hela kapitalbeloppet, respektive så stor del av kapitalet,

sorn återstår vid dödsfallet.

ö) Vanlig blandad liv- och kapitalförsäkring kombinerad med en livsvarig

livränta, vilken börjar utgå vid kapitalutbetalningsåldern.

4) Vanlig blandad liv- och kapitalförsäkring i kombination med en in

validitetsränta, vilken utgår temporärt intill kapitalutbetalningsåldern,

därest varaktig arbetsoförmåga inträffar föro denna.

Utöver de ovan angivna formerna av blandad kapital- och livränteförsäk

ring hava av bolagen redovisats ett fåtal andra, vilka ej numera drivas

•eller vilka i varje fall torde förekomma endast i obetydlig utsträckning.

lil. Ren kapitalförsäkring.

Bihang till riksdagens protokoll 19.13. I nami. ISO hafi- (Sr Tid.) s

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Vissa bolag hava redovisat försäkringsformer, där premieberäkniugen

helt och hållet byggt på beräkningsgrunderna för kapitalförsäkring för

dödsfall. Följande former märkas:

1) Inkomstförsäkring.

Denna är utformad som en modifikation av vanlig blandad liv- och kapitalförsäkring

(eventuellt livstidsförsäkring) på det sätt, att kapitalet,

såväl när försäkringsiallet avser dödsfall som när det avser uppnådd ålder,

utbetalas med fördelning på ett visst antal år; alla utbetalningar äro,

när försäkringsfallet en gång inträffat, ovillkorliga. Denna försäkring

har försäkringstekniskt sett karaktären av en kapitalförsäkring för dödsfall

och torde därför, åtminstone tidigare, i allmänhet hava medfört rätt

till återköp och förskott. Emellertid lära numera i vissa fall tillämpas

försäkringsvillkor av pensionsvillkors natur. Följande lydelse av dylikt

villkor har angivits av ett bolag; ''Sorn särskilt villkor för denna försäkring

gäller, att försäkringen icke kan belånas, återköpas eller med avseende

på utbetalningssättet ändras. På grund härav kan utbetalning av

försäkringen icke ske annat än i form av månatliga pensionsbelopp i enlighet

med vad ovan i detta försäkringsbrev angivits.’

2) Blandad liv- och kapitalförsäkring, i fråga örn vilken stadgas, att den

försäkrade vid uppnående av kapitalutbetalningsåldern har rätt att välja

mellan att få kapitalet på en gång eller i form av en årlig livränta. Väljes

livränta, betraktas det till utbetalning förfallna kapitalet som engångspremie

för en genast börjande livränta beräknad enligt då gällande grunder.

Före kapitalutbetalningsåldern finnes återköps- och fribrevsrätt.

3) S. k. donationsförsäkring (försäkring med bestämd utbetalningstor •

min) i kombination med en tidränta, vilken utgår intill tidpunkten för

kapitalutbetalningen, därest dödsfall inträffat före denna tidpunkt. Rätt

till återköp och fribrev synes i regel ej förekomma.»

Inspektionen yttrar härefter följande:

»Vad beträffar typerna under I äro dessa redan enligt nu gällande bestämmelser

att hänföra till pensionsförsäkring, dock med undantag för

I 3) i de fall, då förmånstagaren är annan än hustru och barn. Någon

ändring i fråga örn nu gällande bestämmelser synes icke erforderlig beträffande

dessa former.

Typerna under lil torde i praxis hava behandlats såsom kapitalförsäkring,

i varje fall då det gällt försäkring, som icke tagits på grund av tjänst.

På grund av dessa typers konstruktion synas de för övrigt böra behandlas

som kapital försäkringar, även där pensionsvillkor införts.

Är innebörden av nu gällande bestämmelser alltså klar i fråga örn de

rena typerna under I och lil, möter det däremot otvivelaktigt svårigheter

att tillämpa dem å de blandade typerna under II, utom för det specialfall

av kombinerad kapital- och livränteförsäkring, varom bestämmelser äro

meddelade i anvisning 1 till 31 § i kommunalskattelagen. Bestämmelserna

för sistnämnda fall synas vara tillkomna med utgångspunkt från principen,

att en kombinerad kapital- och livränteförsäkring, vilken för försäkringstagaren

måste te sig som en pensionsförsäkring, även vid beskattningen

såvitt möjligt bör i sin helhet behandlas som dylik försäkring. Försäkringsinspektionen

finner för sin del, att denna princip, så långt möjligt

är, bör läggas till grund vid lösningen av skattefrågan för de kombinerade

försäkringarna. En annan tänkbar lösning vore visserligen, att

kombinerad försäkring vid beskattningen genomgående ansågcs uppdelad

på en kapitalförsäkring och en livränteförsäkring, men inspektionen anser

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2X0.

■sig icke böra förorda denna linje, då den torde komma att leda till alltför

stora komplikationer.

Avgörandet av frågan, huruvida en kombinerad försäkring skall anses

som pensionsförsäkring, bör givetvis ej gärna ske från fall till fall utan

torde böra grunda sig på vissa i lag lastställda regler.

Vad först beträffar typen II 1), som torde vara den mest betydelsefulla

av de kombinerade lörsäkringarna, har densamma, därest pensionsvillkor

avtalats, från försäkringstagarens synpunkt sett onekligen karaktären av

en pensionsförsäkring. Med hänsyn härtill synes denna kombination likaväl

som den vid tillkomsten av nuvarande bestämmelser beaktade typen av

blandad kapital- och livränteförsäkring helt och hållet kunna behandlas

som pensionsförsäkring. Härigenom skulle bland annat uppnås en betydlig

förenkling vid bestämmelsernas tillämpning. Utöver kravet på peusionsvillkor

torde emellertid vissa andra fordringar böra vara uppfyllda,

för att det såvitt möjligt skall förhindras att försäkringen tecknas i syfte

att kringgå de olika för fysisk person gällande beskattningsreglerna.

De i det följande föreslagna fordringarna innebära, att premien till väsentlig

del skall kunna anses motsvara en pension av ren livräntetyp. Älderspensionsförsäkring

av denna typ synes sålunda alltid böra vara livsvarig;

lamiljepensionsförsäkring konstruerad uteslutande som inkomstförsäkring

synes böra räknas som kapitalförsäkring, örn den ej är kombinerad

mod en ålderspensionsförsäkring å minst samma belopp samt med pensionsåldern

högst 70 år; pensionsbeloppet synes ej böra vara garanterat

längre tid än 20 år. Pensionsvillkoren böra innehålla, att försäkringen enligt

avtalet ej må återköpas eller belånas samt ej heller så till utbetalningssättet

förändras, att den upphör att vara pensionsförsäkring av i

kommunalskattelagen definierad, art. Skulle bolaget, där alldeles särskilda

skäl äro för handen, i undantagsfall ändock ex gratia återköpa försäkringen,

bör återköpsvärdet självfallet beskattas som pension. Skulle

under samma förhållanden överenskommas örn rätt till belåning av försäkringen

eller till sådan ändring av utbetalningssättet, att försäkringen

kan upphöra att vara pensionsförsäkring, bör försäkringen anses hava

övergått till kapitalförsäkring och dess premiereserv såväl som försäkringstagarens

övriga tillgodohavanden på grund av försäkringen beskattas

som en pension, utbetald vid tillfället för överenskommelsen. Härav torde,

förutom ändringar i kommunalskattelagen, böra följa vissa ändringar i

taxeringsförordningen och deklarationsformuläret. Samma uppfattning

angående försäkringens karaktär av kapitalförsäkring eller pensionsförsäkring,

som tillämpas vid försäkringsbeloppets beskattning, torde även

böra tillämpas vid den s. k. räntebeskattningen hos försäkringsgivaren i

de fall, då denne är ett svenskt försäkringsbolag.

Beträffande typerna II 3) och II 4) äro dessa redan behandlade i nu gill - lande bestämmelser. Inspektionen anser sig i fråga örn dessas beskattning

icke böra ifrågasätta annan ändring än att 4,000-kronorsgränsen slopas.

Någon rationell grund för bibehållande av denna gräns torde knappast

kunna åberopas. Anser man, att en kombination mellan en vanlig

uppskjuten livränta och en kapitalförsäkring motsvarande livräntans

dubbla belopp är önskvärd, torde icke linnas någon anledning att genom

skattebestämmelser lägga hinder i vägen för att denna försäkringsform utsträckes

till att omfatta även pensionsbelopp över 2,000 kronor. Härtill

kommer, att en dylik ändring ii ven innebär en viss förenkling.

För de fall, där de till II I), TT 3) och TT 4) hörande typerna enligt ovan

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Majlis proposition Nr 220.

föreslagna regler icke liro att anse som pensionsförsäkring, ävensom för

övriga tänkbara kombinationer, synes en mera schablonmässig behandling

motiverad. Försäkringsinspektionen har haft två olika alternativ under

övervägande, vilka båda skulle medföra en följdriktig beskattning, nämligen

dels att betrakta dem som kapitalförsäkringar, dels att betrakta dem

som livränteförsäkringar mot engångspremier. Då det förstnämnda alternativet

leder till enklare regler och även innebär förenklingar i tillämpningen,

har inspektionen ansett sig böra förorda detta.

De ändringar i kommunalskattelagen, som i anslutning till det ovan an

förda bliva erforderliga, hava återgivits i en särskild bilaga. Härvid har

ovan gjorts den redaktionella ändringen i lagbestämmelserna* att den nu

i anvisningarna till 31 § meddelade huvuddefinitionen på begreppet pension

flyttats från anvisningen till själva paragrafen och härvid samtidigt

omformulerats så, att begreppet pension uttryckligen avser varje belopp

utgående på grund av pensionsförsäkring, alltså även återköpsbelopp,

premieåterbetalning vid dödsfall, premieåterbäring och vinst samt — därest

försäkringen ändras till kapitalförsäkring — premiereserven och försäkringstagarens

övriga tillgodohavanden hos-bolaget på grund av försäkringen

vid tidpunkten för ändringen. Definitionen på begreppet pensions

försäkring Ilar samtidigt införts i anvisningen till 31 § med i stort sett

samma formulering som nu i deklarationsformuläret. Dock har för er

hållande av enklare formuleringar i de olika hithörande bestämmelserna

den ändringen gjorts, att från begreppet pensionsförsäkring uteslutits försäkring

av andra icke livsvariga livräntor än pupillpensioner; någon ändring

i sak kan härigenom icke uppkomma annat än för det teoretiskt möjliga

men i praktiken troligen aldrig förekommande fallet, att en sålunda

utesluten icke livsvarig livränta tagits på grund av tjänst.»

Försäkringsinspektionens förslag till ändringar i kommunalskattelagen

är av följande lydelse:

»I 31 § tillfogas följande:

/Med pension förstås dels pension, som utgår på grund av föregående

tjänsteförhållande, dels ock belopp, som utgår på grund av pensionsförsäkring’.

Anvisning 1 till 31 § erhåller följande ändrade lydelse:

1. Med pensionsförsäkring förstås sådan försäkring, enligt vilken liv

ränta skall utgå från viss ålder (ålderspension) eller vid varaktig arbets

oförmåga (invalidpension) eller till efterlevande på grund av änke- eller

pupillförsäkring (familjepension); som pensionsförsäkring räknas icke

olycksfallsförsäkring, ej heller försäkring av icke livsvarig livränta annan

jin pupillpension.

A. Kapitalförsäkring kombinerad med försäkring av sådan livränta, som

i föregående stycke sägs, skall betraktas som pensionsförsäkring, därest

kapitalförsäkringen lyder å belopp sammanlagt ej överstigande livräntans

dubbla årsbelopp. Vid änke- och pupillförsäkring skall härvid som års

belopp anses den årliga pension, som tillförsäkrats enbart änka.

B. Lyder kapitalförsäkringen å belopp sammanlagt överstigande livräntans

dubbla årsbelopp, gäller följande:

a) Har vid försäkring av ålderspension avtalats, att pensionen skall utgå

ett visst garanterat antal år därest den försäkrade uppnår pensionsålderm

oberoende av örn han sedermera avlider, innan fullt antal år uppnåtts, betraktas

försäkringen i sin helhet som pensionsförsäkring.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

KungL Maj:ta proposition Nr 220.

b) År pensionsåldern vid tinder a) omförmäld försäkring högst 70 år,

behandlas som pensionsförsäkring med ålderspensionsförsäkringen kombinerad

försäkring av belopp som — därest dödsfall inträffar före pensionsåldern

— utgår under ett garanterat antal år med ett årsbelopp högst lika

med ålderspensionen. ...

c) Som pensionsförsäkring räknas försäkring av livsvarig ränta till förmån

för efterlevande änka eller barn, även örn utbetalningen skall fortgå

under ett garanterat antal år efter försörjarens död.

För att under punkt a), b) oell c) omförmälda försäkringsformer skola

anses som pensionsförsäkring gäller att det garanterade antalet år ej överstiger

20 samt att försäkringen enligt avtalet ej må återköpas eller belånas

samt ej heller så till utbetalningssättet förändras, att den upphör att vara

försäkring av sådan art, som ovan i denna anvisning sägs.

Är kapitalförsäkring kombinerad med ränteförsäkring i annat fall än

ovan under A eller B sägs, skall försäkringen i sin helhet betraktas

såsom kapitalförsäkring.

32 § 2 morn. erhåller i nedan angivna delar följande ändrade lydelse:

2 mom. Har livränta--— intäkt räknas:

a) ----

b) ---

c) örn livräntan eljest utgått på grund av pensionsförsäkring, dock ej på

grund av försäkring mot engångspremie;

livräntans hela belopp; samt

d) ---

Örn livränta----beräknat belopp.

Har livränta----beräknat belopp.

Med försäkring ---— försäkringsavtalets ingående.

Anvisning 9 till 32 § erhåller följande ändrade lydelse:

9. Vid tillämpning av 32 § räknas, som livräntor, utöver vänliga livräntor,

även andra belopp utgående på grund av pensionsförsäkring, alltså

även återköpsbelopp. premieåterbetalning vid dödsfall, premieåterbäring

och vinst samt — därest försäkringen ändras till kapitalförsäkring —

premiereserven och försäkringstagarens övriga tillgodohavanden hos försäkringsanstalten

på grund av försäkringen vid tidpunkten för ändringen.

Med livsvariga livräntor avses sådana livräntor, som upphöra att utgå

först vid dödsfall eller, beträffande änka, vid dödsfall eller omgifte.

46 § 2 inom. 2) erhåller följande ändrade lydelse:

2) för avgift till allmänna pensionsförsäkringen samt övrig i anvisning

1 till 31 § angiven pensionsförsäkring, som ej avses i 33 §, dock ej örn avgiften

erlagts till ränte- och kapitalförsäkringsanstalt eller på grund av

försäkring mot engångspremie; samt-)

Över försäkringsinspektionens förslag inhämtades yttranden från vissa

länsstyrelser samt från kammarrätten, så oek från svenska försäkringsföreningen

oell svenska livförsäkringsbolags direktörsförening.

Efter ett påpekande rörande den lagtekniska anordningen av ifrågavarande

bestämmelser uttalar Överståthållarämbetet sitt tillstyrkande av

4,000-kronorsgränsens borttagande samt anför därefter:

»Emellertid anser Överståthållarämbetet icke uteslutet att en kombinerad

försäkring i andra fall i beskattningsavseende uppdelas på en kapitalförsäkring

och en livränteförsäkring. Hetta tillämpades ------av nästla

Yttranden

över försäkringsinspektionens

förslag.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

det års prövningsnämnd vid bedömande av avdragsrätten för försäkringspremier.

I varje fall synes dock såsom villkor för att en kapitalförsäkring

må hänföras till pensionsförsäkring uppställas att densamma icke får återköpas,

belånas eller till utbetalningssättet förändras. För erhållande av

kontroll att såsom avgifter lör pensionsförsäkring icke fråndrages premier,

som avse kapitalförsäkring, ifrågasätter Överståthållarämbetet att skyldighet

införes för försäkringsanstalter att lämna vederbörande taxeringsnämnd

uppgift å erlagda sådana avgifter, då de överstiga visst belopp.

I samband med förevarande förslag till lindring i kommunalskattelagen

tillåter sig Överståthållarämbetet föreslå att, enär anledning till medgivande

vid pupillförsäkring av skattefrihet för ett belopp av 600 kronor

uppgifvits vara sociala skäl, sadan skattefrihet modgives endast för minderårig

livräntetagare.

. Slutligen må i detta sammanhang framhållas att olika meningar gjort

sig gällande örn och i vad mån avdrågsrätt vid taxeringen är medgiven

för frivilliga avgifter till den allmänna pensionsförsäkringen och finner

Överståthållarämbetet önskligt att tydligare bestämmelser meddelas härom.»

Länsstyrelsen i Östergötlands län vitsordar, att lagstiftningen på ifrågavarande

område vållat vissa svårigheter i tillämpningen, och bär ingen

principiell erinran mot försäkringsinspektionens förslag.

Länsstyrelsen i Malmöhus län bär ej funnit något att erinra mot försäkringsinspektionens

ifrågavarande förslag. Med hänsyn till de många olika

typer och kombinationer av försäkringar, sorn redan funnes och ytterligare

framgent kunde uppstå, har länsstyrelsen framhållit önskvärdheten av att

i taxeringsförordningen intoges bestämmelser örn att försäkringsanstalterna

i de uppgifter till ledning vid taxeringen, som det ålåge dem att avgiva,

lämnade sådana meddelanden, att på grund av desamma kunde avgöras,

vilket slag av försäkring som avsåges.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bolms län förklarar sig sakna anledning

att närmare ingå på sin uppfattning om innebörden av gällande bestämmelser

rörande vissa slag av de försäkringar, som örn förmäldes i försäkringsinspektionens

utlåtande, och fortsätter:

»Genom nämnda utlåtande är Eders Kungl. Maj:ts betällningshavände

å andra sidan övertygad örn att lämpligaste vägen för enhetlig hellandLug

avr alla de olika försäkringsformer, som förekomma mellan pensions

försäkring och kapitalförsäkring, är den av försäkringsinspektionen förordade.

Genom de föreslagna ändringarna i kommunalskattelagen torde

såväl. skatteplikten som avdragsrätten bliva normerad så, att de fall,

som hittills varit, tveksamma, nu klart hänförts till jiensionsförsäkring.

På taxeringstekniskt sett denna lösning är fördelaktig och någon erinring

däremot icke heller synes böra framställas från andra synpunkter,

vill Eders Kungl Majda befallningshavande i sak tillstyrka sådan

ändring i kommunalskattelagen, som föreslagits.»

Länsstyrelsen går härefter in på ifrågavarande spörsmåls förhållande

till taxeringsförfarandet och yttrar härom, bland annat:

..»Det torde emellertid få antagas, att taxeringsnämnderna jämväl efter

föreslagna förtydligandena komma att ställas inför deklarationer, däri

begäres avdrag för pensionsförsäkringspremier till stort belopp _ de

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. May.ts proposition Nr 220.

uppgå ofta till ett eller annat tusental kronor — och där det hädanefter

som hittills visar sig svårt att av deklaranten erhålla tillfredsställande

npplysningar, som göra det möjligt att riktigt bedöma försäkringens natur*

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande har därför funnit sig böra föreslå,

att deklarant, som begär avdrag för pensionsförsäkringspremier, skall

vid deklarationen medelst intyg — i original eller bestyrkt avskrift

från försäkringsbolaget styrka, att försäkringen är av sådan natur, att

den enligt skattelagen får betraktas som pensionsförsäkring, föreskrift

därom torde kunna intagas i deklarationsformuläret på samma satt som

det för närvarande bringar vederbörande att uppgiva försäkrings nummer

och bolags namn vid yrkat avdrag för försäkringspremier i allmänhet.

»

Länsstyrelsen i Örebro lön anför i huvudsak:

»Kommunalskattelagens bestämmelser i fråga örn taxering ay pension

— livränta och örn avdrag för avgifter på grund av pensionsförsäkring

hava visat sig vara mycket svårtillämpliga såväl för de skattskyldiga

som för taxeringsmyndigheterna. Orsaken härtill är att söka mindre

i bristande klarhet i gällande författningsföreskrifter än i dessa föreskrifters

otillräcklighet gent emot den mängd nya försäkringsformer, som

under senare åren tillkommit. . . ,, ,

Främst rörande dessa försäkringsformers ställning i skattesystemet

äro, På sätt de sökande försäkringsbolagen framhålla, förtydligande föreskrifter

erforderliga. Huru sådana föreskrifter skola utformas, är i väsentlig

grad beroende av försäkringstekniska synpunkter. Att så är förhållandet

gör den föreliggande frågan mera invecklad. Genom de av

försäkringsinspektionen i dess yttrande den 15 februari 1932 framställda

förslagen har utan tvivel en viss klarhet vunnits i rent_ teoretiskt hänseende

Huruvida föreslagna stadgandena vid det praktiska taxenngsarbetet

äro ägnade att giva ledning för bedömande av frågan, till vilken

kategori — pensions- eller kapitalförsäkring — en viss försäkring ar att

hänföra, synes länsstyrelsen vara mycket tveksamt. Det är nämligen

att märka, att fullständiga uppgifter rörande försäkringens natur endast

i undantagsfall äro för taxeringsmyndigheterna kända. _ 1 rån de skattskyldigas

sida är i allmänhet ingen klarläggande utredning att påräkna,

då även de sakna nödiga förutsättningar att bedöma, till vilken kategori

deras försäkring är att hänföra. Väl föreligger den möjligheten att införskaffa

försäkringsbreven och av dem söka inhämta för taxeringen erforderliga

uppgifter. Det har emellertid visat sig, att icke ens dessa alltid

äro till fyllest, främst måhända av det skälet, att innebörden av de

försäkringstekniska termerna, som användas, för lekmannen är oklar.

Härmed sammanhänger svårigheten att i en kort lagtext lämna sa tydliga

och allomfattande föreskrifter, att med ledning endast av dessa kan

avgöras, till vilken kategori en vis-s försäkringsform ar att hänföra. Ett

sådant förtydligande, som sökandena avse, skulle väl säkrast vinnas genom

att, i likhet med försäkringsinspektionen söka utröna alla de olika

försäkringsformer, som finnas vid en given tidpunkt, och tran tall till tall

mod ledning av försäkringsvillkoren bestämma, till vilken kategori en

var av dessa försäkringsformer skulle anses höra. Ett dylikt förfarande

lärer dock icke kunna komma i fråga och skulle även för taxeringsarbetet

vara tämligen onyttigt, därest icke tillfredsställande, för taxeringsmyndigheterna

tillgängliga uppgifter rörande försäkringens natur kunna

erhållas.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Man lärer därför hädanefter såsom hittills fä inskränka sig till att i

författningen meddela huvudgrunderna lör reglering av hithörande frågor.

Såsom sådana synas de av försäkringsinspektionen framställda förslagen

i stort sett kunna godkännas, då därigenom så tydligt som det

överhuvud taget lärer vara möjligt klarlägges skillnaden emellan pensionsförsäkring

och kapitalförsäkring. För taxeringsarbetet mäste emellertid

enligt länsstyrelsens mening därtill komma ett stadgande, varigenom

möjlighet beredes till erhållande av uppgifter, varav framgår, huruvida

viss försäkring är att hänföra till den ena eller andra formen. Härutinnan

torde försäkringsanstalterna, som enligt 33 § taxeringsförordningen

hava sig alagd viss uppgiftsskyldighet rörande livränta, kunna

bidraga med värdefulla upplysningar, vilka böra lämnas i samband med

förenämnda uppgifter eller, örn det gäller försäkring, betria lande vilken

uppgiftsskyldighet anses icke föreligga, på anfordran av taxeringsnämndsordfdrande

eller landskamrerare.

Kammarrätten anför:

»Kammarrätten finner det visserligen betänkligt att med nya invecklade

bestämmelser utbygga skattelagstiftningen på försäkringsområdet,

innan ännu någon stadgad praxis hunnit utbilda sig beträffande tillämpningen

av ens några av de gällande föreskrifterna. Då det emellertid

å ena sidan framhållits, att rådande oklarhet rörande innebörden av nuvarande

bestämmelser, särskilt vad angår deras tillämplighet å kombinerad

kapital- och livränteförsäkring, medför olägenheter såväl i försäkr

ingsån städernas rörelse som ock i taxeringshänseende för försäkringstagarna,

och det å andra sidan från försäkringsinspektionens sida uttalats

farhåga för komplikationer, därest man vid beskattning uppdelade

dylika kombinerade försäkringar pa en livränteförsäkring och en kapitalförsäkring,

vill kammarrätten likväl icke motsätta sig lagändringar

i den gjorda framställningens syfte.

Kammarrätten utgår härvid ifrån, att de av försäkringsinspektionen

befarade komplikationerna måste sägas fordra, att man övergiver tanken

på ett uppdelnings förfarande av nyss antydd art. I saknad av närmare

kännedom rörande dessa komplikationers natur kan kammarrätten

beträffande desamma icke uttala någon självständig uppfattning.

Vidare måste antagas, att man skall kunna räkna med att de nya bestämmelserna

skola så beaktas av försäkringsanstalterna, att de kombinerade

försäkringstyperna för framtiden erhålla sådan utformning, att

deras hänförande till det ena eller andra huvudslaget av försäkring kan

någorlunda lätt bedömas av beskattningsmyndigheterna.

Under angivna förutsättningar får kammarrätten — som i likhet med

försäkringsinspektionen anser, att någon reell grund för bibehållande av

4,000-kronorsgränsen enligt 31 § kommunalskattelagen i dess nuvarande

lydelse icke föreligger, och som givetvis, i saknad av sakkunskap beträffande

försäkringstekniska frågor, icke är i tillfälle att bedöma, huruvida

den av försäkringsinspektionen i övrigt föreslagna gränsen mellan

pensions- och kapitalförsäkringar är den mest lämpliga —• ansluta sig

till den av inspektionen förordade lösningen av hithörande spörsmål.

Emot de av försäkringsinspektionen uppgjorda förslagen till ändring

av vissa bestämmelser i kommunalskattelagen anser sig kammarrätten

dock böra göra följande erinringar.

Kammarrätten vill först ifrågasätta, örn icke definitionen av begreppet

pension fortfarande bör hava sin plats i punkt 1 av anvisningarna till

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

31 saint finner det önskvärt att åt förklaringen av vad som menas med

pensionsförsäkring gives en något tydligaro aviattning än den som

föreslagits av försäkringsinspektionen. Därjämte oell då samma förklaring

rör sig med begreppet ''livsvariga livräntor’ föreslår kammarrätten,

att till samma anvisningspunkt överflyttas den bestämmelse örn vad som

med livsvariga livräntor avses, vilken för närvarande inrymmes i punkt

9 av anvisningarna till 32 §.

Enligt försäkringsinspektionens förslag skulle ur sistnämnda paragraf

uteslutas det stycke, som nu lyder sålunda: ''Såsom skattepliktig intäkt

räknas jämväl vinstandel och premieåterbäring, som försäkringstagare

fått från försäkringsanstalt uppbära på grund av avtal örn livränteförsäkring,

därunder inbegripen överlevelse- och invalidränteförsäkring.

Uteslutningen torde vara föranledd av den utvidgning, som föreslagits

beträffande punkt 9 i anvisningarna till paragrafen. Härvid bar emellertid

— förutom det att överlevelse- oell invalidränteförsäkring icke omnämnas

i anvisningarna — en annan, förmodligen ej avsedd ändring i

sakligt hänseende ägt rum. Kammarrätten vill därför föreslå, att det

nr själva paragrafen uteslutna stycket bibeliålles, och att i stället för

den föreslagna anvisningspunkten 9 omedelbart efter det citerade stycket

införes i huvudstadgandet ett nytt stycke av förslagsvis följande lydelse:

''Sorn livränta räknas, utöver själva livräntan, övriga på grund av

pensionsförsäkring utgående belopp, alltså även återköpsbelopp, premieåterbetalning

vid dödsfall samt — därest försäkringen ändras till kapitalförsäkring

— premiereserven och försäkringstagarens övriga tillgodohavanden

hos försäkringsanstalten på grund av försäkringen vid tidpunk

ten lör ändringen, dock icke vinstandel och premieåterbäring.’

Sistnämnda inskränkning har tillkommit för att tydligt utmärka, att

vinstandel och premieåterbäring alltid skola i sin helhet utgöra skattepliktig

intäkt,

I enlighet härmed bör punkt 9 av anvisningarna utgå.

Såsom försäkringsinspektionen i sitt yttrande också framhållit, böra

de nya reglerna, förutom ändringarna i kommunalskattelagen, jämväl

medföra vissa ändringar i taxeringsförordningen och deklarationsformu
läret.

I fråga örn taxeringsförordningen torde det vara 33 §, som härmed

åsyftas.

Närmast synes den i d) av berörda paragraf meddelade föreskriften om

försäkringsanstalts uppgiftsskyldighet i fråga örn livränta böra fullständigas

sålunda, att i livränta inbegripes jämväl sådant på grund av pensionsförsäkring

utgående belopp, som avses i det av kammarrätten föreslagna

nya stycket i 32 § 2 mom. kommunalskattelagen, varjämte för sådan

anstalt bör stadgas uppgiftsplikt rörande under nästföregående år

skedd ändring av pensionsförsäkring till kapitalförsäkring. —• Det synes

emellertid därjämte kunna ifrågasättas, huruvida icke i samma paragraf

borde inrymmas ett stadgande av mera allmän innebörd om skyldighet

för försäkringsanstalt att i fall, där försäkringstagare i deklaration

begärt avdrag för avgift till pensionsförsäkring och ytterligare upplysningar

angående försäkringsavtalets natur och premiebeloppets storlek

av vederbörande beskattningsmyndighet anses erforderliga, på därom

av myndigheten framställd begäran lämna dylika upplysningar.

I samband med ändring av 33 § taxeringsförordningen bör vidare i

fråga om avdraget för avgift till pensionsförsäkring under punkt ä bland

s. 122 Kontrollera mot PDF

122 Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

allmänna avdrag i deklarationsformuläret inflyta en föreskrift motsvarande

den, som redan finnes under punkt 6 bland samma avdrag, nämligen

att för varje försäkring anstalt, numret på brev oell beloppet skola

uppgivas. Såväl lämpligheten att genom en dylik upplysning för beskattningsmyndigheterna

underlätta förbindelsen med vederbörande försäkringsanstalt

som oek de synpunkter av delvis psykologisk natur, som

givit anledning till stadgandet under punkt 6, motivera en dylik anordning.

Slutligen kraver en redaktionell ändring av anvisningarna till deklarationsformuläret,

så att punkt 52, i vad den avser pensionsförsäkring,

erhåller en avfattning i överensstämmelse med den nya definitionen av

pensionsförsäkring.»

En ledamot i kammarrätten har varit skiljaktig och ansett skäl för

saklig ändring i gällande bestämmelser icke föreligga.

Svenska försäkrings/öreningen har genom sin sakkunnigenämnd avgivit

följande yttrande:

_ »Nämnden, som helt kan ansluta sig till grundtankarna i det i forsak - ringsinspektionens utlåtande innefattade förslaget och i huvudsak även

till förslagets detaljer, vill i ärendet framhålla följande synpunkter.

Vårt nuvarande skattesystem av år 1928 innebär principiellt, jämfört

med _ tidigare, utan tvivel ett betydande steg framåt i fråga örn livförsäkringens

behandling ur beskattningssynpunkt. Den uppdelning, som

numera skett mellan två huvudgrupper — å ena sidan kapitalförsäkringen,

å andra sidan pensionsförsäkringen — med principiellt helt olika

behandling ur skattesynpunkt, innebär med hänsyn till försäkringstagarna

icke blott en förenkling utan även ett försök att giva dessa var för

sig samhällsgagnande former för ålders- och familjeförsörjning en ur

skattesynpunkt rationell behandling.

Emellertid har erfarenheten efter tillkomsten av värt nuvarande skattesystem

givit vid handen, att de fall, där livränteförsäkring och kapitalförsäkring

kombinerats, berett vissa svårigheter ur skattesynpunkt.

Redan vid systemets tillkomst gjorde man en viss typ av kombinationer

till föremål för en särskild behandling. Sålunda bestämdes i anvisning 1

till 31 § av kommunalskattelagen, att med livränta kombinerad kapitalförsäkring

av viss absolut och relativt begränsad storlek skulle betraktas

som pensionsförsäkring och utfallande kapitalbelopp alltså som pension

(livränta). Avsikten med stadgandet var självfallet icke den att

bryta mot den för hela beskattningssystemet grundläggande tanken, att

olika former av försäkring skola bliva relativt lika beskattade. Meningen

var fastmer att smidigt anpassa skattesystemet till försäkringsväsendet,

sådant det utvecklat sig, och sålunda uppnå förenkling. Redan

då hade det nämligen inom den kollektiva pensionsförsäkringen blivit

vanligt att kombinera pensionsförsäkringar nied kapitalbelopp av mindre

storlek. Just med hänsyn till den omständigheten, att vid de i praxis

vanliga kombinationerna pensionsförsäkringen dock var den väsentliga,

ansåg man sig kunna genom nämnda bestämmelse i enkelhetens intresse

stadga, att den jämförelsevis obetydliga kapitalförsäkringen skulle, även

den, behandlas såsom pensionsförsäkring.

Erfarenheten har emellertid givit vid handen, att, då det gällt att tillgodose

enskilda personers behov av ålders- och familjepension, man icke

lämpligen kunnat gå samma vägar som dem. vilka hittills i vårt land va
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

rit vanliga i fråga om kollektiv personalpensionering. Man Ilar visserligen

sökt fylla även detta behov genom olika kombinationer mellan kapital!

örsäkring och livränteförsäkring. Men kombinationerna hava valts

annorlunda. Det är till detta förhållande, som försäkringsinspektionens

förslag tar hänsyn. Förslaget innebär sålunda intet principiellt nytt vid

jämförelse med nn gällande skattesystem och giver icke heller en ur skattesynpunkt

mera gynnad ställning åt någon särskild försäkringstyp. Förslaget

innebär endast, att — i enkelhetens intresse — ytterligare vissa kombinationer

mellan pensions- och kapitalförsäkring, som visat sig ur ovanberörda

synpunkt ändamålsenliga, skola i sin helhet betraktas såsom

pensionsförsäkring. Då de av inspektionen föreslagna bestämmelserna

angående de kombinerade försäkringar, som skulle komma att hänföras

till pensionsförsäkringsgruppen, taga sikte på vissa numera vanliga försäkringsformer,

synas bestämmelserna ändamålsenliga och kunna, av

nämnden tillstyrkas.

Med avseende å inspektionens förslag, att icke-livsvarig livränta, med

undantag för pupillpension, ej räknas som pensionsförsäkring, vill nämnden

emellertid framhålla, att genom nämnda stadgande vissa livräntor,

som ur skattesynpunkt borde behandlas såsom pensionsförsäkringar, icke

komma att höra dit. Nämnden avser härmed det fall, att en pension för

visst begränsat antal år tages i omedelbar anslutning till en samma person

tillförsäkrad livsvarig pension. Då dessa två pensioner tydligen tillsammans

bilda en livsvarig pension, bör uppenbarligen även den först

avsedda pensionen i beskattningshänseende behandlas lika med en livsvarig

pension.

Nämnden anser sig emellertid böra mot inspektionens förslag göra en

erinran, som dock måhända kan anses vara av mera principiell än praktisk

natur.

Visserligen kommer, därest förslaget blir lag, flertalet av de kombinerade

pensions- och kapitalförsäkringar, som livförsäkringsbolagen meddela,

för framtiden att hänföras till pensionsförsäkringsgruppen. Man

torde dock böra räkna med, att även framdeles en del kombinationer förekomma,

vilka icke höra till de i förslaget angivna pensionsförsäkringarna.

Enligt inspektionens förslag skulle-dessa kombinationer i beskattningsavseende

behandlas enligt reglerna för kapitalförsäkringar.

Det låter sig icke göra att på förhand angiva verkan av en sådan lagregel.

Så mycket synes emellertid klart att det av inspektionen såsom en

nyhet i lagen föreslagna systemet skulle lämna viss möjlighet till val.

Genom en sakligt kanske betydelselös ändring beträffande en försäkring,

som principiellt i huvudsak utgör en pensionsförsäkring, skulle denna bliva

ur skattesynpunkt behandlad som kapitalförsäkring.

Det nuvarande skattesystemet avser tydligen att i stort sett belasta de

olika formerna av livförsäkring lika ur beskattningssynpunkt. Men folden

enskilde försäkringstagaren kan det i ett fall vara gynnsammare att

få sin försäkring betraktad såsom kapitalförsäkring, medan han i ett annat

fall kommer undan med lägre skatt, därest försäkringen i stället blir

behandlad enligt reglerna för pensionsförsäkring. En lagbestämmelse,

som tillåter den enskilde att själv välja mellan de iva huvudsystemen,

kan missbrukas. Den kan dessutom möjligen påverka utvecklingen inom

försäkringsväsendet i en riktning, som nr andra synpunkter icke är

gynnsam.

Under åberopande av det sålunda anförda anser nämnden det önskvärt.

s. 124 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

124 Kungl. Muj:ts proposition Nr 220.

att en sadan utformning gives åt lagen, att den icke inbjuder till val i

ifrågavarande avseende.»

Svenska livförsäkringsbolags direktörsföremng har avgivit ett utlåtande

av samma innehåll som svenska försäkringsföreningens yttrande.

Ilen reform rörande beskattning av försäkringar och av försäkringsanstalter,

som kom till stånd år 1928, vilar i verkligheten på vissa enkla

huvudprinciper, vilkas riktighet också synes hava vunnit ganska allmänt

erkännande, ett förhållande, varom bland annat de nu avgivna yttrandena

bära visst vittnesbörd. Det är emellertid obestridligt, att, när dessa

huvudprinciper utformats i detalj, de resulterat i rätt invecklade bestämmelser.

Framfor allt i sådana fall, där olika försäkringsformer kombinerats

med varandra, hava svårigheter uppstått vid den praktiska tilllämpningen.

Att såvitt möjligt undanröja dessa svårigheter är ett allmänt

intresse.

Det vill av vad i det föreliggande ärendet förekommit synas, som örn

den gällande lagstiftningens skiljelinje mellan pensionsförsäkringar och

kapitalförsäkringar ej anses klar i fråga örn vissa kombinerade försäkringar

— olika försäkringstekniska betraktelsesätt kunna stundom anläggas

beträffande identiska försäkringskombinationer — och i varje fall

ej praktisk. Uppdragandet av en såvitt möjligt klar skiljelinje synes mig

därför vara behövligt.

Nu föreligger i sådant avseende ett förslag, som i alla de avgivna yttrandena

i huvudsak tillstyrkts. Vissa kombinerade typer skola anses såsom

pensionsförsäkringar, andra som kapitalförsäkringar. Rörande förslagets

lämplighet i sistnämnda avseende hava dock de hörda representanterna

för försäkringsväsendet av principiella skäl uttalat tvekan. Vid

sådant förhållande finner jag det riktigt att upptaga förslaget i den förra

betydelsefulla delen men ej i den senare, för närvarande mindre viktiga.

Det hör enligt min mening ej möta större betänkligheter att förklara,

att vissa konkret angivna kombinerade typer äro att anse såsom

pensionsförsäkring. I dylikt avseende hava i förslaget i viss mån

restriktiva regler tillämpats. Däremot synes det mig ägnat att väcka

betänkligheter att utan en mer djupgående undersökning förordna, att

alla övriga kombinationer äro att hänföra till kapitalförsäkring. Naturligare

förefaller det att tills vidare behandla andra kombinationer än de

särskilt angivna såsom uppdelade på respektive försäkringsformer.

Förekommande dylika fall torde för närvarande vara så fåtaliga, att hänsyn

till möjligen uppkommande svårigheter ej nu synes utgöra ett tillräckligt

vägande skäl för en annan ståndpunkt. Kommer sedermera ett

praktiskt behov av förenkling att yppa sig, står ju möjligheten öppen att

med hänsyn därtill söka utfinna lämpliga regler.

De bestämmelser örn pensionsförsäkring, som jag enligt det nyss sagda

förordar, återverka även på gällande bestämmelser om gåvoskatt. T sista

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

stycket av 35 § i förordningen den 19 november 1914 örn arvsskatt och skatt

för gåva stadgas nämligen viss skattefrihet för livränta, som avses i 32 § 2

mom. a)—c) kommunalskattelagen. Ur saklig synpunkt lärer intet vara

att invända mot att denna skattefrihet kommer att något utökas på grund

av att i sistnämnda lagrum pensionsförsäkringens omfattning något vidgas.

Att även härutinnan en viss förenkling följer av ändringen, må antecknas

såsom en fördel.

Jag anser mig böra framhålla, att det åtminstone för närvarande ej

synes förefinnas något särskilt intresse för det allmänna att ur beskattningssynpunkt

inpressa olika försäkringar under den ena eller den andra

kategorien. Någon olikhet i beskattningens storlek i ena och andra fallet

har ej åsyftats; örn dylik förekommer, är den beroende på sådana omständigheter

som progression, skattefria avdrag och dylikt, alltså omständigheter

som ligga vid sidan av de nu ifrågavarande. Något skatteprivilegium

för den ena eller andra formen föreligger ej. Ur anförda

synpunkter finnes alltså intet hinder att för ifrågavarande lagstiftnings

anordnande anlägga den grundsatsen, att beskattningen bör på

lämpligt sätt anpassas efter de försäkringsformer, som arbeta sig fram, och

ej tvärtom. Beskattningen bör med andra ord ej av principiella hänsyn

läggas på ett sådant sätt, att den försvårar praktiska försäkringsformer.

I flertalet utlåtanden har framhållits vikten av att taxeringsförfarandet

så inrättas, att de nya reglernas tillämpning underlättas så mycket

som möjligt. Jag delar denna uppfattning. För närvarande synes mig i

sådant avseende böra bestämmas, att försäkringsanstalt skall vara skyldig

att efter anmaning lämna uppgift för viss namngiven skattskyldig

rörande arten av angiven personförsäkring hos anstalten samt beloppet av

premien för försäkringen. Då dylik uppgift har tili syfte, bland annat, att

konstatera just huruvida viss försäkring är pensionsförsäkring eller ej, synes

mig ej uppgiftsplikten lämpligen böra inskränkas till blott pensionsförsäkring

utan avse även annan personförsäkring. Vid begäran örn avdrag

för försäkringspremier skall redan nu i deklarationen meddelas viss

specifikation rörande försäkringen. Kontroll å dylik uppgift kan svårligen

vinnas utan rätt för taxeringsmyndigheten, som nu ifrågasatts. Någon

större olägenhet för försäkringsanstalterna lärer en sådan anordning ej

medföra. Försäkringsbeskattningens tillämpning förutsätter samarbete

mellan försäkringsanstalterna och beskattningsmyndigheterna. Det är

möjligt, att det kommer att visa sig vara till båda parternas fördel, att

detta samarbete i framtiden ytterligare utvecklas.

Till vissa detaljspörsmål, som sammanhänga med den föreliggande frågan,

återkommer jag i den speciella motiveringen.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Promemoria

med fttrslag

till lag and-.

ringar.

Departements
chefen.

Specialmotivering.

förutom de ändringar i skattelagstiftningen, som föranledas av förut berörda

omständigheter, föreslår jag vissa andra ändringar, som delvis äro

en följd av den utformning, som föreslagits för den nya instruktionen för

värdering av skogsmark och växande skog, och delvis hänföra sig till

andra förhållanden, vilka synts mig böra särskilt beaktas vid stundande

allmänna fastighetstaxering. Med hänsyn därtill att allmänna fastighetstaxeringar

äga rum med fem års mellanrum, och att de därvid fastställda

taxeringsvärdena äro grundläggande för flera års beskattning, ligger det

särskild vikt vid att de bestämmelser, som ligga till grund för dessa taxeringar,

äro så klart utformade, att ojämnheter och olikformigheter i tilllämpniugen

såvitt möjligt undvikas. Av olika omständigheter har det

framgått, att gällande lagbestämmelser i dylikt avseende ej varit fullt tillfredsställande.

På mitt uppdrag har därför av kammarrättsrådet Kuylenstierna

utarbetats en promemoria med utkast (i det följande benämnt det

remitterade utkastet) till sådana lagändringar, i huvudsak förtydliganden,

som kunde vara av omständigheterna påkallade. Över denna promemoria,

vilken, kompletterad med gällande författningstext i de delar utkastet

avser, torde få intagas bland bilagorna till dagens statsrådsprotokoll (bil.

3), hava yttranden inhämtats från länsstyrelserna och kammarrätten. Av

länsstyrelsen i Västmanlands län hava alla ändringar avstyrkts, medan

länsstyrelsen i Uppsala län har uttalat tvekan örn behovet av ändringar

i allmänhet, övriga länsstyrelser och kammarrätten hava tillstyrkt eller

ej haft något att i huvudsak erinra mot det remitterade utkastet. Till

vad som yttrats rörande olika detaljer återkommer jag i det följande. I

I själva verket förhåller det sig så, att åtskilliga av de ändringar, som

ifrågasatts, äro en ofrånkomlig följd av det förslag till skogsvärderingsinstruktion,

som förut av länsstyrelserna i allmänhet lämnats utan erinran.

Andra ändringar äro, som jag redan påpekat, i huvudsak förtydliganden

av vad som redan gäller. Behovet därav har emellertid i rätt hög

grad bekräftats genom yttrandena. Det visar sig nämligen, att även hos

de hörda myndigheterna i viktiga punkter råda olika uppfattningar örn

hur lagen nu bör tolkas; det har till och med förekommit, att i punkter,

beträffande vilka en myndighet ansett en viss tolknings riktighet uppenbar,

en annan myndighet kan hava uttalat en helt annan uppfattning.

Ehuru jag anser det av vikt, att minsta möjliga avsteg göras från gällande

lagstiftning, har jag fördenskull funnit ett verkligt behov föreligga

av vissa ändringar i skattelagarnas lydelse.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 220.

127

Kommunalskattelagen.

2 §.

Dea sänkning av repartitionstalet för jordbruksfastighets jordbruksvärde,

som jag i det föregående förordat, föranleder ändrad formulering av

2 %.

8 § med anvisningar.

I anvisningarna till 8 § har i det remitterade utkastet ifrågasatts sådan

omformulering, att det gjorts tydligt, att torp för skogsarbetare o. dyl.

skola liksom andra torp utgöra särskilda taxeringsenheter, om de äro sär

skilda brukningsenheter. Ändringen, som motiverats med i dylikt avseende

tillämpad olika praxis, har av flertalet hörda myndigheter tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. Länsstyrelsen i Uppsala län har ansett änd

ring onödig. Länsstyrelsen i Örebro län anför:

»Att självständigt torp å skogsmark huvudsakligen upplåten till skogsarbetare

eller dylika torde icke förekomma i sådan utsträckning, att ett

särskilt omnämnande av fallet kan anses påkallat. Det kan också sättas

i fråga, örn tillägget ''även torp för skogsarbetare o. dyl.’ är alldeles lämpligt,

då det kan komma att innebära viss motsägelse till föreskriften i

samma stycke, att, örn innehavet av torpet väsentligen är att anse såsom

en del av den ersättning, som tillkommer torparen för åtagen arbetsskyldighet

till huvudfastigheten, torpet icke bör behandlas såsom särskild

taxeringsenhet.

Örn någon ändring av föreskrifterna i denna paragraf anses böra ifrågakomma,

synas starkare skäl tala för, att sist återgivna föreskrift finge

utgå, då den står i strid med huvudregeln, att den s. k. kamerala enheten

skall vara bestämmande såsom taxeringsenhet. Detta är i synnerhet fallet,

där, såsom numera över allt torde hava skett, jordregister är upprättat och

torpet finnes däri upptaget under särskild beteckning. Enligt första

punkten i anvisningarna till 8 § skall nämligen jordregistret följas vid

taxeringsenheternas bestämmande.»

Då erfarenheten lärer visa, att förtydligande i förevarande punkt är

behövligt, och tillräcklig grund att, såsom av länsstyrelsen i Örebro län

blivit ifrågasatt, stadga ett avsteg från den eljest i realiteten örn också ej

formellt gällande huvudregeln om brukningsenheten såsom taxeringsenhet

ej synes föreligga, tillstyrker jag det i det remitterade utkastet framlagda

förslaget till omformulering av anvisningarna till 8 §.

Jag vill här erinra, att 1928 års riksdag hos Kungl. Majit hemställde örn

utredning rörande frågan örn förvärvskällornas omfattning vid beskattning

av inkomst av jordbruksfastighet, samt att i samband därmed uttalades

en önskan (särskilda utskottets utlåtande nr 1, sid. 47), att, då det vore

möjligt att denna utrednings resultat kunde påverka bestämmelserna örn

Torp för

skogsarbetare

i vissa fall

särskild taxeringsenhet.

Departements
chefen.

Hemställan i

riksdagens

skrivelse nr

344 år 1938.

s. 128 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

Punkt l av

anvisningarna.

Allmänna

saluvärdet.

128 Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

taxeringsenheternas omfattning, detta resultat borde föreligga i god tid

före nästa allmänna fastighetstaxering. Att verkställa dylik utredning

har uppdra gits åt 1930 års kommunalskatteberedning. Beredningen har

med skrivelse den 11 december 1931 till chefen för finansdepartementet

överlämnat den verkställda utredningen och därvid på anförda skäl, under

framhållande att beredningen vid fullföljande av sitt uppdrag komme

att ägna fortsatt uppmärksamhet åt ifrågavarande spörsmål, för sin del

förordat, att riksdagens skrivelse i berörda punkt ej måtte föranleda nå

gon Kungl. Maj:ts vidare särskilda åtgärd.

Beredningen har jämväl undersökt det redan av 1928 års riksdag berörda

uppslaget att på ett eller annat sätt beträffande inkomst av jordbruksfastighet

binda förvärvskällans omfattning vid taxeringsenheten

men funnit detta uppslag ogenomförbart. Över kommunalskatteberedningens

utredning hava yttranden inhämtats från sex länsstyrelser samt

från kammarrätten. Samtliga dessa myndigheter hava instämt i den uppfattning,

varåt kommunalskatteberedningen givit uttryck.

Vad sålunda i anledning av riksdagens berörda skrivelse i här angivna

punkt förekommit har jag ansett mig böra i förevarande sammanhang omförmäla.

9 § med anvisningar.

9 § kommunalskattelagen innehåller de grundläggande bestämmelserna

rörande taxeringen. Såväl i själva lagtexten som i anvisningarna hava

i det remitterade utkastet ifrågasatts vissa ändringar. Bland annat har

föreslagits en allmän inledande punkt, avsedd att underlätta ifrågavarande

anvisningars läsning. Då densamma i ett par yttranden förklarats onödig

och jag i vissa andra avseenden föreslår förtydliganden, som torde kunna

i viss mån ersätta anvisningspunkten, Ilar jag här ej upptagit den.

Till punkt 1 har i det remitterade utkastet föreslagits ett såsom förtydligande

avsett tillägg för att klargöra vad som i vissa fall skall förstås

med »allmänna saluvärdet» å en fastighet (punkt 2 av anv. enl. utkastet).

Det har nämligen uttalats, att vid dess bestämmande avräkning ej skall

ske »för gäld eller för kapitalvärdet av annan privaträttslig förpliktelse,

vilken ej är grundad på servitut eller annat liknande förhållande». Rörande

motiveringen får jag hänvisa till promemorian.

Särskilda yttranden rörande denna punkt hava avgivits allenast av

länsstyrelsen i Uppsala län samt av kammarrätten.

Länsstyrelsen i Uppsala län yttrar:

»Mot förslaget att i anvisningar till 9 § punkt 2 införa ett påpekande

att vid värdesättningen hänsyn ej må tagas till gäld eller annan privaträttslig

förpliktelse, vilken ej är grundad på servitut eller annat liknande

förhållande, synes annat icke vara att erinra än att denna grundsats torde

vara självklar. Måhända kan påpekandet vara till nytta, och Eders

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

129

Kungl. Maj:ts befallningshavande vill därför ej motsätta sig detsamma.

Därigenom förebygges den missuppfattningen, att avräkning må ske för

odlingslån eller för rätt till skogsavverkning på grund av upplåtelse, varom

yrkande lärer hava förekommit i taxeringsmål.»

Kammarrätten anför:

»Kammarrätten är fullt ense med Kuylenstierna därutinnan, att vid

bedömandet av allmänna saluvärdet avräkning icke får göras för andra

privaträttsliga förpliktelser än sådana, som äro grundade på servitut eller

annat liknande förhållande, således icke för t. ex. kapitalvärdet av undan

tagsförmåner och dylikt. De utslag i mål rörande hithörande spörsmål,

vilka meddelats av kammarrättens fastighetstaxeringsavdelning, hava

jämväl varit grundade på en dylik uppfattning.

En bestämmelse av det innehåll, som föreslagits i utkastet, är således

åtminstone för kammarrättens del obehövlig. Även om den skulle vara

av värde för de skattskyldiga och beskattningsnämnderna, bör den i varje

fall icke erhålla den avfattning, som ifrågasatts i utkastet. Gränsen mellan

privaträttsliga och offentligrättsliga förpliktelser är icke under alla

förhållanden självfallen. Sålunda torde det exempelvis kunna bliva föremål

för olika meningar, huruvida ett på en viss fastighet vilande avdikningslån

är att hänföra till privaträttslig eller offentligrättslig förpliktelse.

I varje fall kan man icke förutsätta, att den juridiska distinktionen

mellan ifrågavarande båda begrepp alltid skall stå fullt klar för be

skattningsnämnderna. Därtill kommer att det måste anses ligga mycket

nära till hands att ur en bestämmelse av nyss angiven avfattning e contrario

draga den slutsats, att avräkning får göras för alla offentligrätts

liga förpliktelser. Enligt kammarrättens mening är detta dock icke förhållandet.

Exempelvis torde vissa tomtören vara att hänföra till offentligrättsliga

förpliktelser, men någon rätt att avräkna värdet därav vid

bedömandet av allmänna saluvärdet lärer icke föreligga. Av här anförda

skäl får kammarrätten för sin del avstyrka det föreslagna tillägget.

Måhända skulle ett tillägg till ifrågavarande stycke av sådan förklarande

art, som avsetts i promemorian — örn en närmare förklaring av

styckets innebörd överhuvudtaget anses erforderlig — kunna avfattas ungefär

så, att ’det belopp, som en förståndig köpare kan antagas vilja be

tala för fastigheten’, förklaras avse icke blott kontant betalning utan även

kapitalvärdet av de säljarens förpliktelser, som vidlåda fastigheten även

i köparens hand, i den män de icke öro grundade på servitut eller annat

liknande förhållande. Härigenom borde det vara tydligt utsagt, att gäld,

även avdikningslån, obetalda å fastigheten vilande skatter samt kapitalvärdet

av undantagsförmåner och tomtören m. m., i den mån fastigheten

även i köparens hand svarar därför, utgör köpeskilling och förty icke får

avräknas vid bedömandet av allmänna saluvärdet. Kammarrätten är

emellertid icke för det närvarande beredd att påstå, att ens en sådan förklaring

vore under alla förhållanden fullt hållbar, och vågar fördenskull

icke tillstyrka en bestämmelse av nyss antydda innehåll.»

Missuppfattningar av den art, man velat genom det nu ifrågavarande

förtydligande tillägget förekomma, lära ej vara alltför ovanliga. Del

lärer cj sällan hava förmenats, att förekomsten av avdikningslån, skyldighet

att utgiva undantag, ett oförmånligt kontrakt rörande utarrendering.

Bihang till riksdagens protokoll 19.32. 1 sami. ISO höft. (Nr 220.) !i

(Departe
mentschefen.

)

s. 130 Kontrollera mot PDF

Enhetsprii.

130 Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

ett likviderat skogsavverkningskontrakt e. dyl. borde minska fastighetens

taxeringsvärde. Ej ens kammarrättens praxis lärer vara i alla nu angivna

punkter fullt klar. Behov av förtydligande måste därför enligt min uppfattning

anses föreligga. Frågan är emellertid, huruvida det remitterade

utkastet givit ett riktigt och lämpligt uttryck åt denna grundsats. Kammarrätten

anmärker, att viss frestelse kan föreligga för slut e contrario,

att avräkning skall få göras för alla offentligrättsliga förpliktelser. Anledning

till en dylik farhåga synes knappast föreligga. Det är nämligen

tydligt, att, när det i anvisningspunkten talas örn »det belopp, som en förståndig

köpare kan antagas vilja betala för fastigheten», sådana skatter,

som inverka på sagda belopp, redan genom detta uttryck blivit beaktade.

Att därutöver avdrag skulle få göras för t. ex. kapitalvärdet på

allmän kommunalskatt lärer väl knappast kunna på allvar ifrågasättas

på grund av uttrycket »privaträttslig förpliktelse». Huruvida kammarrättens

allmänt hållna uttalande, att avräkning skulle få ske för skyldighet

att utgiva tomtören, är under alla omständigheter hållbart, må

lämnas därhän; frågan härom är så obetydlig, att den lärer kunna överlämnas

åt rättspraxis. Att e contrario draga någon slutsats i denna punkt

synes i ingen mån påkallat. Uttalandet bör följaktligen endast avse privaträttslig

förpliktelse. Emellertid kan jag ej frånkänna kammarrättens

anmärkning rörande svårigheten för beskattningsnämnderna att avgöra

vad som skall förstås med »privaträttslig förpliktelse» ett visst fog. Att

helt avvara detta uttryck synes svårt, men genom att anföra undantagsförmån

såsom ett exempel på dylik förpliktelse torde dock stadgandet få

praktiskt värde för taxeringen, utan att några olägenheter av detsamma

skola behöva riskeras.

Beträffande punkt 1 av anvisningarna till 9 § har för övrigt i det remitterade

utkastet föreslagits viss ändring i uppställningen. Förslaget i

denna punkt har ej varit föremål för annan erinran, än att länsstyrelsen

i Älvsborgs län ansett att bestämmelsen örn de faktiska köpeskillingarnas

betydelse vid taxeringen i viss mån försvagats.

Körande reglerna örn åsättande av enhetspris, vilka i kommunalskattelagen

hava sitt egentliga uttryck i förevarande punkt men som tillika återfinnas

i 59 § taxeringsförordningen, har i det remitterade utkastet viss omformulering

skett, företrädesvis i berörda paragraf av taxeringsförordningen.

Det har nämligen uttalats, att dessa enhetspris böra vara olika

för olika storleksgrupper fastigheter. Ändringen betecknas i den remitterade

promemorian såsom betydelsefull och har föranlett uttalanden av

åtskilliga av de hörda myndigheterna.

De rörande denna punkt avgivna yttrandena torde böra här tämligen

fullständigt återgivas, då de ur olika synpunkter belysa förhållanden,

som äro av beskaffenhet att böra inverka på taxeringen.

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför:

»I sammanhang med frågan om allmänna saluvärdet har promemorieförlattaren

funnit anledning beröra spörsmålet örn åsättande av å-pris för

jordbruksfastighet, oell har han därvid ansett nödvändigt att i författningstexten

införes ett uttalande av innehåll, att olika enhetsvärden böra

åsättas för olika storleksgrupper av jordbruksfastigheter. . Den uppfattning,

som ligger till grund för detta förslag, lorde vara riktig: det må omnämnas,

att dylika grunder genomgående tillämpades vid senaste allmänna

fastighetstaxering här i länet. Huruvida genom det föreslagna förfaringssättet

överblick över taxeringsresultatet kan vinnas med anspråk på önskvärd

tillförlitlighet kan likväl ifrågasättas. Såsom framgår av den Höijer—Lindekergska

utredningen har icke ens inom Stockholms län, där

ovannämnda skillnad mellan enhetsvärdena för olika storleksgrupper av

fastigheter iakttagits vid taxeringen, en tillräckligt tillförlitlig jämförelsegrund

för bedömande av jordbruksfastigheternas taxeringsvärden knappast

erhållits, enär en del av jordbruksvärdet icke kunnat redovisas på annat

sätt än i kolumnen för särskilda förmåner. Jämförelsen mellan de redovisade

åkervärdena blir vid detta förhållande icke av den betydelse för

bedömande av taxeringsresultat, som man skulle velat uppnå. De förtydliganden

av anvisningarna i vad de avse värdet å särskilda förmåner, som

nu föreslås och som innefattas i punkt 3 av anvisningarna till 9 §, föranleda

i oell för sig icke någon anmärkning — desamma torde tvärtom i åtskilliga

avseenden vara till nytta för taxeringsmännen — men länsstyrelsen

måste konstatera, att genom desamma undanröjas icke de betydande

olägenheter vid granskningen av taxeringsutfallet, som föreligga genom

förekomsten av delvärdet »särskilda förmåner». Detta gäller framför

allt sådant mervärde, som hänför sig till fastighetens läge och åbyggnadernas

beskaffenhet, vilka omständigheter särskilt i detta län med dess av

huvudstadens närhet föranledda säregna förhållanden i avsevärd grad inverka

på taxeringsvärdena. Otvivelaktigt torde vara, att det är i hög

grad önskvärt, att de svårigheter för bedömandet av taxeringsresultatet,

som den nuvarande redovisningen av värdet för särskilda förmåner medför,

örn möjligt reduceras. Länsstyrelsen vill i sådant syfte föreslå, att

E-längdens kolumn för särskilda förmåners värde uppdelas icke blott såsom

promemorieförfattaren synes hava förutsatt mellan mervärde å inägojorden

och dylikt värde å skogsmarken utan även att mervärdet å inägojorden

uppdelas i två kolumner, den ena avseende sådant mervärde,

som hänför sig till belägenhet och åbyggnader, och den andra till sådant

mervärde, som betingas av övriga särskilda förmåner. Den ökning av beredningsnämndernas

arbete, som härigenom skulle uppstå, kan givetvis

föranleda betänkligheter, men de fördelar, som skulle vinnas genom detta

redovisningssätt, torde få anses mer än uppväga det ökade arbetet.»

Länsstyrelsen i Uppsala län har uttalat, att den föreslagna formuleringen

beträffande enhetsvärdena syntes alltför kategorisk.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har betecknat ändringen i 59 § taxeringsförordningen

såsom mycket betydelsefull. Erfarenheten från tvänne

allmänna fastighetstaxeringar, vid vilka dylik metod tillämpats, föranledde

länsstyrelsen att obetingat tillstyrka förslaget i denna punkt.

Länsstyrelsen i Östergötlands län förmenar, att förslaget örn högre å-pris

å inägomark till smärre fastigheter innebure ett icke i allo lyckligt av
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132 Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

steg från principen om jordens avkastningsförmåga såsom grundläggande

för prissättningen. Det kanske förtjänade att tagas under övervägande,

huruvida icke metoden med särskilt mervärde vore mera rationell

såsom regulator av de smärre fastigheternas värden. Örn denna senare

metod användes likformigt, syntes, såsom förslagsställaren själv antytt,

intet vara att erinra mot densamma.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anför:

»Länsstyrelsen biträder den i förslaget framförda synpunkten örn den

stora betydelse, åsättande av å-priser äger vid uppskattning av jordbruksfastighet.

Då emellertid förslaget förordar meddelande i lag av

föreskrift örn fastigheternas indelning i olika storhetsgrupper vid åsättandet

av enhetsvärden, vill länsstyrelsen framhålla vådan av en alltför

långt gående differentiering. En sådan komme lätteligen att verka klavbindande

å beskattningsnämnderna och således försvåra den individuella

bedömningen. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang framhålla, att den

vid senaste allmänna fastighetstaxeringen inom länet verkställda klassificeringen

av jordbruksfastigheter i trenne grupper ----visat sig en
kel

i tillämpning och lämnat erforderlig frihet för beskattningsnämnderna

vid värdesättning i varje enskilt fall.»

Länsstyrelsen i Gotlands län yttrar:

»I promemorian erinras örn betydelsen vid fastighetstaxeringen av de

s. k. enhetsvärdena. Enligt den föreslagna formuleringen härutinnan

av 2 punkten i anvisningarna heter det, på tal örn taxeringsgrunder vid

sidan av betalda köpeskillingar, att ''särskilt vad angår jordbruksfastighet

skola till ledning vid taxeringen gälla de enhetsvärden, som föreslagits

i den ordning taxeringsförordningen närmare omförmäler’. Detta

är ju ett starkare uttryck än motsvarande i nu gällande punkt 1 av anvisningarna

till § 9, där det, efter antydan örn att taxeringsmyndigheten

har att taga hänsyn jämväl till andra förhållanden än köpesummor heter:

’I detta hänseende hänvisas taxeringsmyndigheten till de enhetsvärden,

vilka kunna hava föreslagits etc.’ I promemorian anföres också

--- —: ''meningen är att enhetspriserna med en något starkare differentiering

än tillförne skola bliva ett mera användbart hjälpmedel för

taxeringen än de måhända hittills på sina håll varit’. Emellertid framhålles

den för var och en, som sysslat med fastighetstaxeringen, välkända

svårigheten att med hjälp av enhetsvärden komma fram till en rättvis

taxering av bebyggda, mindre jordbruksfastigheter. Det antydes också,

att man i praktiken varit hänvisad till att bland särskilda för

måner inrangera mervärdet å byggnaderna, men framhålles, att denna

praxis icke varit enhetlig och att i alla händelser ojämnheter uppstått

vid taxeringen och att svårigheter vållats vid redovisningen av de skilda

taxeringsvärdena. Förslaget går nu härutinnan ut på åstadkommande

av skilda skalor för enhetsvärdena, så att värdet per arealenhet kunde

höjas i avseende å de mindre fastigheterna. Redan nu lärer ju på en del

håll förekomma en viss differentiering härutinnan. Vad detta län angår

har det visat sig stöta på mycket stora svårigheter att ens rättvisligen

avväga enhetsvärdena för länets skilda delar. Att inom samma

trakt komma fram till skilda skalor för jord i olika storhetsgrader skulle

säkerligen möta betydande motstånd och vålla väsentliga besvärligheter

och olägenheter i tillämpningen. Knappast vore det heller att vänta, att

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

vad do små, men välbebyggda fastigheterna anginge, ens en långt gående

värdesförhöjning per arealenhet kunde bringa upp värdet i skäligt

belopp. Det synes Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandp i stället vara

att förorda, att den redan, åtminstone här, rådande praxis att, för uppnående

av det insedda saluvärdet, redovisa särskilt mervärde å byggnader

bliver lagfäst och att härför erforderliga tydliga tillämpningsföreskrifter

lämnas. Försåvitt icke hänsynen i motsatt riktning till särskilda

värdeskalor för de större fastigheterna motiverade nu föreslagen jämkning

i ordalagen uti 59 § i taxeringsförordningen om tillkomsten av enhetsvärden

borde sålunda vid nuvarande föreskrifter kunna få bero.»

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar följande:

»Det tordo enligt länsstyrelsens förmenande kunna dragas i tvivelsmål,

huruvida föreskrift om att vid åsättande av enhetsvärden uppdela

fastigheterna i olika storhetsgrupper kan anses vara av behovet påkallad.

Länsstyrelsen föreställer sig nämligen att det skulle ''vara tillfyllest,

om icke rent av mera ändamålsenligt, att — såsom väl också i allmänhet

plägat ske — vid de allmänna sammanträden, som hållas jämlikt § 59

taxeringsförordningen, av landskamreraren gjordes ett generellt påpekande

att, under i övrigt lika förhållanden, enhetsvärdet bör vara högre

för en mindre än för en större fastighet. En så långt gående differentiering

som den i förslaget åsyftade torde kunna föranleda till att beskattningsnämndema

känna sig väl mycket bundna eller att med andra

ord ett allt för litet spelrum lämnas för en mera individuell bedömning.»

Länsstyrelsen i Alvsborgs lein anser, att intrycket av att den nuvarande

ordalydelsen beträffande den faktiska köpeskillingens betydelse gjorts

svagare förstärkes genom den ändrade lydelsen beträffande enbetsvärdena.

Härom yttrar länsstyrelsen:

»Det kan därför vara fara värt, att enhetsvärdena helt uttränga de

faktiskt erlagda köpeskillingarna såsom grund för bestämmande av allmänna

saluvärdet. Och att på fullt objektiva grunder fastställa enhetsvärden,

som verkligen svara mot allmänna saluvärdet, är ingalunda lätt.

Däremot blir taxeringen lätt att verkställa nied enhetsvärden som huvudsaklig

norm. Den blir också ’jämn och enhetlig’ på det sättet, att lika

stora fastigheter i regel bliva åsätta samma taxeringsvärden. I verkligheten

kunna emellertid två i närheten av varandra belägna lika stora

fastigheter vara vitt skilda i fråga örn allmänt saluvärde. Detta framkommer

i och med de faktiskt erlagda köpeskillingarna, inför vilka beskattningsnämnden

mäste stanna och söka utreda orsakerna till att tvåtill

synes lika fastigheter betingar mycket olika köpeskillingar. Det visar

sig kanske då, att de båda fastigheterna i ena eller andra avseendet

förete betydande olikheter, och på grund härav åsättas de också olika

taxeringsvärden. Vid en taxering enligt enhetsvärdon bleve de båda

fastigheterna troligen lika taxerade.»

Länsstyrelsen i Örebro län yttrar:

»Vad därefter gäller frågan om å-pris för jordbruksfastighet delar

länsstyrelsen den uppfattning, som uttalas i promemorian. A-prisen liro

ett gott hjälpmedel till kontroll av taxeringen. Man får dock icke för

bise, att metoden med å-priser kan menligt påverka iaxeringsutfallet.

Skenbart erbjuder det. icke någon större svårighet att utfinna ett enhets
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134 Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

värde för inagojorden, men en felbedömning ligger nära till hands på

grund av det inbördes sammanhanget mellan en fastighets inägojord,

skog och skogsmark. Inägojord å ena och skogsmark och skog å andra

sidan skola uppskattas efter särskilda metoder: inägojorden efter saluvärdet

och skogsmarken med därå växande skog efter ett enligt rationella

grunder bedrivet skogsbruk. Vid fastställande av enhetsvärden å

inägojorden bär man alltså att bortse från värdet av skogsmarken jämte

den växande skogen och beräkna ett särskilt värde å återstoden: inägojord

med åbyggnader. Det är här svårigheterna möta, i det underlag

för en sådan delvärdering merendels saknas. Försäljning av enbart inägojord

förekommer sällan under sådana omständigheter, att salusumman

kan anses vara representativ för det ändamål, varom fråga är. Härmed

sammanhänger det kända förhållandet, att inägorna till en fastighet

med god skogstillgång äga ett högre värde per enhet än å en fastighet

av i övrigt likartad beskaffenhet men med mindre god eller skövlad

skog. På grund av detta inbördes sammanhang emellan inägojord och

skogsmark (med skog) är det svårt att erhålla en hållbar värdering av

den förra utan att samtidigt taga hänsyn till den senare. Svårigheterna

ökas därigenom, att enhetsvärdet skall innefatta värdet å åbyggnaderna.

Man har skäl antaga, att det vore till fördel, örn byggnadsvärdet även

vid jordbruksfastighet finge komma till synes såsom ett delvärde av taxeringsvärdet.

Det skulle i sådant fall endast gälla fastställande av ett

enhetsvärde allenast å själva jorden, men då jorden, på detta sätt särskilt

för sig uppskattad, komme i ett förhållandevis lågt värde, skulle en felbedömning

icke bliva av så stor betydelse som vid taxeringen enligt nu gällande

bestämmelser härutinnan. Det kan tillika antagas, att den med rätta

såsom betydelsefull betecknade frågan örn olika å-pris för inägojord vid

stora och små fastigheter skulle få en riktigare lösning, örn byggnadsvärdet

uppskattades särskilt för sig.

Med vad ovan anförts angående enlietspris har länsstyrelsen icke velat

ifrågasätta dessas betydelse vid fastighetstaxeringen utan endast betona

deras begränsade användbarhet. Det bör framhållas, att dessa enhetspris

ej utan vidare få läggas till grund för taxeringen, utan att för

värjo fastighet därjämte måste tagas i betraktande förhållanden, som

äro för den fastigheten säregna. Förslag till föreskrift härom har också

i promemorian intagits under punkt 3 av anvisningarna till 9 §. I

anslutning till vad ovan anförts vill länsstyrelsen föreslå, att till de under

punkt 3 angivna skäl för ökning eller minskning av ett enligt enketsprismetoden

erhållet värde lägges ännu ett, så utformat: ''till egendomen

hörande bättre eller sämre skogstillgång’.

Den ökning eller minskning, som på de i punkt 3 angivna skäl vidtages,

torde lämpligen böra redovisas uti särskilda kolumner i längden

över de av beredningsnämnden följda grunderna vid taxeringen.»

Länsstyrelsen i Kopparbergs län yttrar:

»Fastställandet av å-pris för jordbruksfastighet möter ofta mycket

stora svårigheter inom detta län, där brukningsdelar örn 1 å 2 hektar äro

vanliga. Dessa fastigheter äro fullt bebyggda med mangårdsbyggnader,

som i storlek motsvara den å fastigheten bosatta familjens, icke jordbrukets

behov och storlek. Å-priset per hektar blir antingen mycket högt

eller också är en del av åbyggnaderna att anse såsom överbyggnad,

d. v. s. en särskild förmån, enär mangårdsbyggnaden i själva verket är

behövlig för fastighetsägarens familj.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

I vissa trakter av länet betalas för prima åkerjord, belägen i själva

byn, från 1,000 till 2,000 kronor per hektar utan åbyggnader. Så belägna

åkerskiften byta ofta ägare, vadan det verkliga saluvärdet med stor visshet

kan fastställas. Själva gården med åbyggnader byter däremot sällan

ägare. Örn till dessa värdefulla åkerskiften lägges åbyggnadernas värde,

kommer å-priset ofta att vida överstiga 2,000 kronor per hektar. Dessa

förhållanden fresta taxeringsmyndigheterna att hänföra någon del av

byggnaderna till ''övriga förmåner’.

Emellertid är det uppenbarligen lagens mening, att åbyggnaderna skola

inräknas i å-priset per hektar och ehuru bestämmelserna härom äro

svåra att tillämpa i stora delar av detta län måste självfallet så likväl

ske. Man bör dock under sådana förhållanden icke förvåna sig över att

å-prisen för åkerjorden komma att bliva onormalt höga i vissa trakter

av länet jämförda med å-prisen i andra trakter av samma län och särskilt

med å-prisen i angränsande län.»

De ändringar, som i det remitterade utkastet blivit ifrågasatta betra!- (Departefande

de s. k. enhetsprisens bestämmande, syfta i verkligheten till att i mentsohef«n.>

någon mån motverka en alltför summarisk användning av dylika enlletspris.

Enhetsvärden, som ej taga någon hänsyn till de olikheter, som förefinnas

mellan olika storleksgrupper av fastigheter, kunna exempelvis lätteligen

föranleda ett oriktigt taxeringsresultat. Ett påpekande i lagtexten

av berörda olikheter har därför föreslagits och synes vara av värde. Detta

har uttryckligen vitsordats i ett flertal yttranden. Do i lagtexten valda

ordalagen nödvändiggöra ej en alltför långt gående differentiering mellan

olika grupper. Äro fastigheterna i viss trakt väsentligen hänförliga till

storleksgrupper, för vilka förhållandena äro i huvudsak ensartade, blir

naturligtvis behovet av differentiering mindre.

Man har i flera yttranden framhållit, att enhetsvärdenas betydelse ej får

överdrivas. Jag vill kraftigt understryka riktigheten av dessa uttalanden.

Enhetspriserna äro närmast till för att få fram den allmänna taxeringsnivån,

men inom varje grupp böra särskilda förhållanden noga beaktas.

Detta’f ramhälls ju också framför allt i punkt 2 av anvisningarna med

mycken styrka. Jag tror, att särskild anledning finnes att beakta åbjggnadernas

beskaffenhet, ty det råder intet tvivel örn att denna, med nuvarande

höga hyggnadskostnader säkerligen mera än förr, i betydande

grad påverkar saluvärdena. Att mer än som i förslaget skett betona

detta förhållande synes svårt; i de allmänna anvisningar rörande taxeringen,

som komma att meddelas i varje län, kan förhållandet påpekas.

Motsvarande gäller örn vissa andra omständigheter, som berörts i yttrandena.

Det förhåller sig exempelvis otvivelaktigt så, som länsstyrelsen i

örebro län påpekat, att förefintligheten av en större eller mindre skogstillgång,

ej minst med hänsyn till möjligheten att fylla behovet av husbehovsvirke,

påverkar även inägornas värde. Hänsyn härtill kan och

bör väl i regel tagas redan vid bestämmandet av olika storleksgrupper.

Att, i lagtexten giva ett lämpligt uttryck åt härmed sammanhängande

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Yård«t av

impediment.

(Departe
mentschefen).

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

ganska komplicerade förhållanden synes mig emellertid så svårt, att jag

ej föreslår ändring i dylikt syfte. Länsstyrelsens i Älvsborgs län uttalande,

att köpeskillingarnas betydelse i det remitterade utkastet försvagats,

föranleder mig att föreslå en viss mindre jämkning, i det ordet »ej» utbytes

mot det nu förekommande starkare »ingalunda».

Huru olika omständigheter, som föranleda avvikelse från tillämpade

enhetsvärden, böra komma till uttryck i den särskilda längd, som omförmäles

i 62 § 4 mom. taxeringsår ordningen, skall i annat sammanhang

tagas under övervägande.

I det remitterade utkastet har ifrågasatts intagande av ett uttalande i

sista stycket av punkt 1 i anvisningarna till 9 § (punkt 2 enligt utkastet),

att ej s. k. impediment kan anses helt värdelöst, men att dess värde dock

vanligen torde vara lägre än värdet på sämsta skogsmark.

Domänstyrelsen hade i sin skrivelse med förslag till skogsvärderingsmstruktion

ifrågasatt en bestämmelse, att impediment skulle uppskattas

till lägre värden än det lägsta enligt skogsvärderingsinstruktionen förekommande

värdet på skogsmark. I ett par yttranden hade detta förslag

berörts. Bland annat hade ifrågasatts, att bestämmelserna örn värdering

av impediment måtte slopas.

Länsstyrelsen i Uppsala län har i sitt yttrande över den remitterade promemorian

ansett den där givna formuleringen av denna punkt alltför

kategorisk. Det förekomme icke sällan, att impediment å skogsmark

så långt ifrån hade något saluvärde, att snarare motsatsen förelåge,

i det att impedimenten försvårade skogsbruket och därför verkade nedsättande

å skogsmarkens värde. Någon avräkning för de hinder, impedimenten

sålunda orsakade, skedde ej. Det förefölle då mindre lämpligt

att så ovillkorligt som i förslaget skett angiva, att impediment icke kunde

anses helt värdelöst.

Kammarrätten har i anslutning till domänstyrelsens förslag till skogsvardermgsinstruktion

föreslagit annan lydelse på stadgandet om jämförelse

med annan skogsmark.

Örn jag än ej kan instämma i länsstyrelsens i Uppsala län uttalande

örn ett snarast negativt värde på vissa impediment, enär hänsyn till det

hinder dessa förorsaka enligt min uppfattning tages vid taxeringen av

övriga ägor, vilkas läge ju alltid inverkar på värdesättningen, anser

Dag en viss uppmjukning av det i den remitterade promemorian föreslagna

stadgandet önskvärd. Den av kammarrätten framställda anmärkningen rörande

jämförelsen med värdet på skogsmark synes avse att skogsvärderingsmstruktionens

regler örn värdesättning av skogsmark skulle äga betydelse

för åsättande av värde på impediment. Då emellertid impediment

skall värderas till allmänna saluvärdet, anser jag en jämförelse med skogs
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Majda proposition Nr 220.

markens avkastningsvärde ej önskvärd. Stadgandet i sistberörda punkt

synes kunna utan större olägenhet helt utgå.

I det remitterade utkastet hava föreslagits vissa smärre, i all huvudsak

redaktionella ändringar i punkt 2 av anvisningarna till 9 § (punkt 3

enligt utkastet). I samband med frågan örn enhetsvärdena under föregående

punkt har jag berört ett par hithörande frågor.

Kammarrätten har nu ansett, att bland de förhållanden, som skola påverka

värdesättning av jordbruksfastighet till den del den ej utgöres av

skogsmark och växande skog, synes böra upptagas förekomsten av växande

träd å annan mark än skogsmark, vilka skola till sitt fulla värde medräknas

i taxeringsvärdet, samt att bland de förhållanden, som skola

påverka värdesättning av annan fastighet, synes böra upptagas förekomsten

av växande träd eller annan plantering. Det i punkt 5 av det

remitterade utkastet upptagna stadgandet i motsvarande avseende borde

i stället utgå.

Jämväl länsstyrelsen i Uppsala län har vänt sig mot bestämmelserna

i punkt 5 under förmenande, att stadgandet kunde fattas som en föreskrift,

att exempelvis fruktträd skulle uppskattas till sitt virkesvärde.

Tillägg i förevarande punkt av anvisningarna i det syfte kammarrätten

föreslagit synes böra göras. De av länsstyrelsen i Uppsala län framhållna

synpunkterna torde härigenom bliva tillgodosedda.

De i det remitterade utkastet för övrigt föreslagna ändringarna finner

jag böra iakttagas.

Rörande frågan örn taxering av vattenfall hänvisas till den i det föregående

meddelade motiveringen.

Punkterna 4 och 5 av anvisningarna (punkterna 5 och 6 enligt utkastet)

behandla egentligen i huvudsak helt skilda frågor, den förra värdesättning

av skogsmark och växande skog, den senare förekomsten av sådant

mervärde, som föranledes av jordbruksfastighets användbarhet för tomteller

industriändamål. I vissa avseenden påverkar emellertid den senare

punktens utformning den formulering, som bör givas åt den förra, varför

jag här behandlar dem i ett sammanhang med början vid frågan om mervärde

för tomt- och industriändamål. I

I den vid det remitterade utkastet fogade promemorian hava Tämligen

ingående behandlats de skäl, som föranlett överflyttning från anvisningarna

vid 10 § till anvisningarna vid 9 § av de regler, som gälla åsättande av

särskilt mervärde för tomt- och industriändamål. Att berörda bestämmelser

böra hava sin plats i anvisningarna till 9 § följer givetvis först och

främst därav, att de äro specialregler för att i vissa särskilda fall nå fram

till det allmänna saluvärde, sorn är grundläggande för taxering av all

Punkt 2 av

anvisningarna.

Departements
chefen.

Punkt 3 av

anvisningarna.

Punkterna 4

och 5 av anvisningarna.

Mervärde för

tomt- och industriändamål

å jordbruksfastighet.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

annan fastighet än skogsmark och växande skog. Det har ansetts, att nu

gällande regler om tomt- och industrivärde tillämpats mycket ojämnt, och

att de därför måste närmare utvecklas. Detta har skett i punkt 6 av det

remitterade utkastet, varest det, bland annat, meddelats exempel på de

synpunkter, som höra anläggas i berörda fall.

Förslaget i berörda punkt har varit föremål för särskilda uttalanden

i ett flertal yttranden.

Länsstyrelsen i Stockholms län tillstyrker berörda ändringar och meddelar,

att de principer, som innefattades i utkastet, i stort sett följts i länet.

I allmänhet syntes de svårigheter, som på sina håll visat sig förenade

med beräknande av tomt- och industrivärde, lättast undvikas, örn man

noga fasthölle vid att detta värde utgjorde ett redovisningsvärde, och

att taxeringsvärdet, på sätt i promemorian betonats, borde upptagas till

det belopp, som en förståndig köpare kunde antagas vilja betala för fastigheten.

Länsstyrelsen har tillika i formellt avseende framhållit, att

med hänsyn till nutidens kommunikationstekniska utveckling med järnvägssamhällen

borde likställas vissa andra samhällsbildningar, som saknade

tillgång till järnväg.

Länsstyrelsen i Uppsala län har ansett, att en oriktig lagtillämpning av

beskattningsnämnderna knappast berodde på otydlighet i gällande författningstext.

Belysande synpunkter kunde på enklare sätt än genom lagändring

bringas till nämndernas kännedom.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför:

»Den nu gällande fastighetstaxeringslagstiftningen har i vissa fall

ställt beskattningsnämnderna inför spörsmål, som de icke alltid kunnat

bemästra. Sålunda har taxeringen av jordbruksfastighet, belägen i närheten

av större samhällen, vållat vissa svårigheter. Väl hava de åsätta

taxeringsvärdena, såvitt erfarenheter från detta län givit vid handen, i

stort sett nöjaktigt överensstämt med de allmänna saluvärdena, men därvid

kan i ett distrikt en betydande del av ett taxeringsvärde hava redovisats

som tomt- och industri värde, under det att i ett annat distrikt ett

fall, där förutsättningarna varit enahanda, så behandlats, att intet torntoch

industrivärde åsatts men enhetspriserna satts motsvarande högre.

Kunde en dylik ojämnhet i taxeringsmetoderna förekommas genom lättfattliga

och koncisa, städse användbara anvisningar örn, under vilka förutsättningar

tomt- och industrivärde skall åsättas, vore det synnerligen

önskvärt, och har länsstyrelsen därför velat beröra detta förhållande, ehuru

länsstyrelsen är medveten örn, att ett utformande av allmängiltiga regler

i detta ämne torde möta vissa vanskligheter. De bestämmelser, föreliggande

utkast på detta område upptager, lära icke vara ägnade att till

fullo undanrödja ovan berörda praktiska tillämpningssvårigheter.»

Länsstyrelsen i Kronobergs län har förmenat, att enligt anvisningarna

syntes förutsättas beräkningar, som föreiölle synnerligen vanskliga och

mången gång skulle avhålla beskattningsmyndighet från upptagande av

värde av ifrågavarande slag, där detta eljest vore befogat. Framför allt

syntes sådant vara att befara, örn meningen vore. att dylika beräkningar

skulle behöva framläggas i besvärsmål.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Länsstyrelsen i Gotlands län har ansett berörda ändringar ägnade att

bringa mera reda i värderingen. Det vore ägnat att väcka tillfredsställelse,

att genom ändringarna en viss moderation anbefallts ifråga örn hänsyn

vid värderingen till mera avlägset liggande möjligheter, bland annat

till tomtförsäljningar.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller risken av att alltför detaljera

de bestämmelser skulle föranleda till ett schablonmässigt förfarande.

Därest normerande bestämmelser i den riktning, som nu ifrågasatts, ansåges

böra utfärdas, syntes det böra tagas under övervägande, örn de ej

borde givas sådan form och införas på sådan plats, att de komme att avse

även annan fastighet, såsom obebyggda tomtkomplex o. dyl.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har uttalat tvivel, att beskattningsnämnderna

i större utsträckning skulle komma att anlita det anvisade krångliga

beräkningssättet. Antagligen komme de i regel att liksom hittills

beräkna mervärdet mera på känn.

Länsstyrelsen i Örebro län anför:

»I motiveringen till denna paragraf behandlas först, och mycket ingående,

frågan örn åsättande av särskilt tomt- och industrivärde, ehuru spörsmålet

härom angives i sig självt vara mera en andrahandsfråga. Länsstyrelsen

delar författarens härutinnan uttalade mening. Det torde såsom

ett allmänt omdöme kunna göras gällande, att förfarandet vid 1928

års fastighetstaxering beträffande tomt- och industrivärden ej slog väl

ut. Det uppgives, att ändringsprocenten i mål i kammarrätten rörande

dylika frågor varit påfallande stor samt att ändringen i regel gått ut

på sänkning av de åsätta värdena. Anledningen härtill är enligt länsstyrelsens

mening mindre lagens föreskrifter i ämnet än den tillämpning,

dessa föreskrifter erhållit vid taxeringen. Man har allt för mycket tagit

hänsyn till exploateringsmöjligheter, som i verkligheten icke förelegat.

Genom de nu föreslagna ändringarna synas klarare riktlinjer vara givna.

Det torde dock kunna ifrågasättas, örn icke skäl föreligga att gå

ännu ett steg längre och giva bestämmelserna en sådan innebörd, att för

åsättande av särskilt tomt- och industrivärde skall fordras icke blott att

ett sådant värde kan inom överskådlig framtid beräknas uppstå utan

även att värdet på något sätt kommit till uttryck eller åtminstone att förberedande

åtgärder av jordägaren vidtagits för ett områdes exploatering

för ifrågavarande ändamål. Enligt 10 § kommunalskattelagen förstås

med industri värde det värde, som fastigheten eller del därav äger utöver

jordbruksvärdet och skogsvärdet på grund därav, att till fastigheten hörande

mark kan tillgodogöras för annat ändamål än jordbruk med binäringar

eller skogsbruk. Denna definition är för vid, då enligt densamma

snart sagt vilket mera välbeläget område som helst kan antagas hava

eller få tomt- och industrivärde. Det högre värde, som ett väl beläget

område givetvis bar, bör i första band komma till uttryck på annat sätt,

exempelvis, beträffande inägojorden, i högre enhetsvärden. För åsättande

därutöver av tomt- och industrivärde synas starkare skäl böra föreligga

än de, som nu gälla. Sannolikhetsskäl för en utveckling i viss riktning

synes i denna fråga hava tillmätts för stor betydelse och häri ligger

enligt länsstyrelsens mening först och främst orsaken till den felaktiga

taxeringen år 1928 i ifrågavarande avseende.

Även det nu föreliggande förslaget synes allt för mycket bygga på

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

dylika sannolikhetsskäl. Det torde icke vara tvivel underkastat, att ett

fastare grepp på denna fråga och även ett mera rättvist resultat skulle

vinnas, om såsom förutsättning för åsättande av särskilt tomt- och industrivärde

stadgades, att jordägaren skulle genom vidtagande av vissa

åtgärder, exempelvis upprättande för visst område av plankarta för tomtupplåtelser,

hava givit uttryck för förefintligheten enligt egen åsikt av

visst särskilt värde eller att andra, av jordägaren oberoende förhållanden

tillkommit, som med någon grad av visshet kunna beräknas skapa

dylikt värde.

Betydelsen av frågan om tomt- och industrivärde synes i någon mån

hava överskattats. Det förhåller sig ju så, att, där område exploaterats

för bebyggelse och bebyggts, de nytillkomna fastigheterna skola taxeras

var för sig. I den mån större områden av stamfastigheten frånskiljas,

kan åtminstone uppstå fråga örn nedsättning av taxeringsvärdet å stamfastigheten.

Merendels förfares för övrigt numera så, att ett område, som

blivit eller kan beräknas bliva föremål för utnyttjande för visst, för stamfastigheten

främmande ändamål, avstyckas och förvandlas till särskild

fastighet, som såsom en från stamfastigheten skild taxeringsenhet åsättes

särskilt taxeringsvärde. Det tomt- och industrivärde, som kan förefinnas,

kommer då till uttryck i högre taxeringsvärde å det avstyckade området,

varå taxeringsvärde kan åsättas jämväl under löpande taxeringsperiod.

Enligt såväl nu gällande som i promemorian föreslagna bestämmelser

skall, därest tomt- och industrivärde belöper allenast å viss del eller vissa

delar av en fastighet, iakttagas, att sådan del eller sådana delar till läge

och storlek angivas i taxeringslängden. Denna föreskrift har visat sig

vara svår att följa, då ett iakttagande av densamma förutsätter antingen

verkställande å ort och ställe av undersökningar och mätningar, vilka

svårligen kunna av beskattningsnämnderna medhinnas eller utföras, eller

oek så ingående kännedom i detalj om förhållandena, som endast i undantagsfall

kan beräknas föreligga inom beskattningsnämnderna. Såvitt

länsstyrelsen kan förstå, skulle dylika svårigheter i hög grad undanröjas

genom en utformning av grunderna för åsättande av tomt- och industrivärde

efter de riktlinjer, som ovan ifrågasatts. Det är för länsstyrelsen

icke främmande, att emot dessa den invändningen kan göras, att genom

deras tillämpning område, som under en femårsperiod får särskilt värde,

undgår taxering. Invändningen är dock enligt länsstyrelsens mening icke

bärande. Örn nämligen ett område under femårsperioden erhåller ökat

värde i den omfattning, att skäl uppstår för åsättande av särskilt tomtoch

industrivärde, lärer nu gällande bestämmelser icke lägga hinder i vägen

för, att dylikt värde även under nu löpande fastighetstaxeringsperiod

äsättes.

På grund av vad ovan under detta lagrum anförts vill länsstyrelsen

ifrågasätta örn icke orden ''inom överskådlig framtid’ i punkt 6 av anvisningarna

till 9 § lämpligen böra ersättas med en föreskrift av innehåll,

att tomt- och industrivärde kan åsättas jordbruksfastighet på den grund,

att den inom tid, som i allmänhet icke bör överstiga fastighetstaxeringsperioden,

kan användas såsom tomtmark eller för industriellt eller dylikt

ändamål. Till förhållanden, som inträffa efter densammas utgång, bör

hänsyn tagas först vid en kommande fastighetstaxering.»

Länsstyrelsen i Värmlands län har förmenat, att en oriktig uppvärdering

på grund av osäkra exploateringsmöjligheter sannolikt skulle be
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. May.ts proposition Nr 220.

gränsas, om taxeringsmyndigheterna finge sig ålagt att vid åsättande av

''tomt- och industrivärde närmare angiva det område, detta mervärde avsåge,

och efter vilka grunder det bestämts. En diskontering till nutidsvärden

av påräkneliga framtida värden skulle sannolikt ställa för stora

krav på beskattningsnämnderna. Vad en förståndig köpare skulle vilja

eller böra betala för en jordbruksfastighet med hänsyn till dess exploateringsmöjligheter

borde kunna mera direkt beräknas.

Liknande synpunkter hava anförts av länsstyrelsen i Västernorrlands län.

Kammarrätten anför:

»Nu gällande bestämmelser örn tomt- och industrivärde äro enligt kammarrättens

uppfattning föga tillfredsställande. Såvitt å kammarrättens

fastighetstaxeringsavdelning vunna erfarenheter giva vid handen, hava

sagda bestämmelser fått en alltför vidsträckt tillämpning, varjämte åsätta

tomt- och industrivärden, där sådana värden överhuvudtaget ansetts förefinnas,

mången gång av beskattningsnämnderna uppskattats till alltför

höga belopp. Det är därför av vikt, att sådana bestämmelser meddelas,

som äro ägnade att begränsa åsättandet av tomt- och industrivärden.

De---föreslagna bestämmelserna synas i stort sett ägnade att be
främja

ett riktigare bedömande än hittills av förekomsten av tomt- och industrivärde

och en riktigare uppskattning av förefintligt sådant värde. Enligt

utkastet skall åsättande av tomt- och industrivärde vara beroende bland

annat av att vederbörande jordbruksfastighet ''inom överskådlig framtid’

lämpligen kan användas såsom tomtmark eller för industriellt eller dylikt

ändamål. Det är enligt kammarrättens mening icke möjligt att fastslå

en fixerad tidsperiod, inom vilken ett dylikt användande skall tänkas ifrågakomma.

Att en fastighetstaxeringsperiod eller fem år är för kort,

torde å ena sidan vara uppenbart. Å andra sidan får icke tidsperioden

anses sträcka sig hur långt som helst. Fråga är, örn icke den tidsbegränsning,

som är avsedd att ligga i uttrycket ''inom överskådlig framtid’

är alltför vag och måhända ägnad att i alltför hög grad utsträcka

tidsperioden i fråga. Då kammarrätten emellertid icke är i tillfälle föreslå

någon bättre och mera distinkt formulering, återstår för kammarrättens

del endast att välja mellan det föreslagna uttrycket och att utesluta

detsamma. Kammarrätten finner för sin del, örn ock med tvekan, den

senare utvägen vara att föredraga.»

En reservant inom kammarrätten har ansett uttrycket »inom överskådlig

framtid» böra bibehållas.

Det i den remitterade promemorian anförda och i kammarrättens utlåtande

bekräftade förhållandet, att de gällande reglerna om tomt- och industrivärde

i stor utsträckning föranlett åsättande av alltför höga taxeringsvärden,

gör det enligt mitt förmenande önskvärt med tydligare

bestämmelser härutinnan. Önskvärd klarhet och reda rörande ifrågavarande

och därmed sammanhängande förhållanden lära svårligen kunna

vinnas utan lagändring. I flera utlåtanden framhålles fördelen av en sådan

större klarhet.

I de särskilda uttalandena från hörda myndigheter har jag särskilt

uppmärksammat farhågorna för att bestämmelserna skulle bliva för

(Departe
mentschefen.

)

s. 142 Kontrollera mot PDF

Mervärde för

tomt- och induötriändamål

i skogsmark.

142 Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

svåra att tillämpa. Det är också sannolikt, att dessa farhågor skulle

visa sig berättigade, därest det verkligen krävdes, att en noggrann kalkyl

med diskontering av framtidsvärden till nutida värden skulle företagas

av beskattningsnämnderna. Något sådant lärer ej bava varit av promemorieförfattaren

åsyftat. Den omnämnda metoden anföres blott såsom

ett exempel. Den omständigheten att anvisningarna på sina håll

uppfattats annorlunda synes mig emellertid utgöra tillräckligt skäl att

företaga omformulering. Denna synes lämpligen kunna åstadkommas på

det sätt, att tankegången uttryckligen bänföres till den förståndige köparens

kalkyl. Att beskattningsnämnderna för sitt bedömande skola erhålla

viss ledning av det anförda exemplet, även örn de ej i detalj göra motsvarande

kalkyl, förefaller troligt. Det har ej saknats röster för än mera restriktiva

regler än de sålunda ifrågasatta. Jag kan ej ansluta mig till dessa,

då det enligt min mening genomgående måste noga fasthållas, att bär

blott gäller en metod för att få fram det »allmänna saluvärdet». De nya

reglerna böra ej föranleda för låga värden, vilka givetvis äro lika litet

lämpliga som för höga sådana.

Det torde, såsom länsstyrelsen i Malmöhus län påpekat, förhålla sig så,

att samma spörsmål, som möter beträffande åsättande av mervärde för

tomt- och industriändamål å jordbruksfastighet, också stundom äger betydelse

i fråga örn annan fastighet. Särskilda stadganden därom beträffande

annan fastighet synas dock mindre nödvändiga, isynnerhet som det

torde ligga i sakens natur, att i förekommande fall ledning kan vinnas

av reglerna örn jordbruksfastighet.

Vissa smärre formella jämkningar i nu ifrågavarande bestämmelser

torde ej erfordra särskild motivering. I

I det remitterade utkastet har föreslagits, bland annat, att hänsyn till

mervärde för tomt- och industriändamål å skogsmark och växande skog

skulle tagas allenast örn och i den mån fastigheten kunde anses betinga ett

högre saluvärde vid utnyttjande till tomtmark eller till industriellt eller

likartat ändamål än vid användning för skogsbruk. Örn detta vore fallet,

skulle skogsmarken och den växande skogen eller den del därav, som

ett dylikt mervärde tillkomme, upptagas till allmänna saluvärdet; i annat

fall skulle de värdesättas endast enligt den särskilda skogsvärderingsmetoden.

I den vid utkastet fogade promemorian har en tämligen utförlig

motivering förebragts för detta förslag.

I de avgivna yttrandena har förslaget i förevarande avseende i allmänhet

lämnats utan erinran.

Länsstyrelsen i Stockholms län har nttryckligen förklarat sig kunna

tillstyrka förslaget i denna del.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför i huvudsak:

»Enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes uppfattning har i promemorian

icke tillräckligt beaktats, att mervärdet väsentligen hänför sig

allenast till marken och att hänsyn till den växande skogen i detta sam
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Majda proposition Nr 220.

manhang bör tagas endast i den mån skogen har ett bestående värde för

markens utnyttjande för tomt- eller industriändamål. De växande trädens

saluvärde såsom virke kan icke anses innefatta något mervärde, som

i detta hänseende bör tagas i betraktande. Med utgångspunkt härifrån

synas reglerna för åsättande av tomt- och industrivärde å skogsmark

allenast behöva innefatta, att mervärdet skall utgöra skillnaden mellan

å ena sidan saluvärdet å marken, tänkt såsom utnyttjad för tomt- eller

industriändamål, utan hänsyn till det befintliga virkesförrådet, och å

andra sidan skogsmarksvärdet, samt att härtill må läggas värdet å förmånen

av träden, bevarade såsom prydnad — alltså parkvärde — i den

mån detta värde överstiger skogsvärdet. Däremot synes i detta sammanhang

intet som helst avseende böra fästas vid det förhållandet, att träden

vid avverkning måhända skulle befinnas hava större sammanlagt

rotvärde än som motsvarar skogsvärdet.---»

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför:

»I det föreliggande förslaget har införts bestämmelser, som bland annat

avse att reglera taxeringen av jordbruksfastighets mervärde på grund

av dess läge i närheten av större stad eller i tillväxt varande industrieller

järn vägssamhälle. En riktig taxering av sådant mervärde å skogsmark

erbjuder utan tvivel vissa svårigheter, enär sådan mark enligt gällande

skogsuppskattningsmetod eljest icke åsättes taxering efter allmänna

saluvärdet. Vad förslaget uppenbarligen avser att klargöra är, att

hela saluvärdet å sådant område icke utan vidare kan tilläggas det enligt

skogsuppskattningsmetoden funna värdet. De föreslagna bestämmelserna

äro emellertid så avfattade, att detta ingalunda tydligt lramgår, och

motiveringen, som ju för övrigt icke kommer att bifogas lagtexten, synes

länsstyrelsen knappast ägnad att göra frågans innebörd tydligare.

Skall någon vinst av förslagets genomförande uppstå, tarvar det därför

enligt länsstyrelsens mening väsentlig omarbetning. Givetvis har tiden

för yttrandets avgivande varit alltför kort för att utforma ett helt nytt

förslag, som bättre än det föreliggande uttrycker vad som avses Men

länsstyrelsen anser sig ändock böra göra en antydan örn ett sätt att med

enklare bestämmelser komma till rätta med problemet i praktiken. På

grund härav tillåter sig länsstyrelsen framlägga ett exakt exempel på

huru enligt länsstyrelsens åsikt taxeringen bör utföras. Vad en taxeringsnämnd

uppenbarligen först har att göra, är att fastslå ett dylikt områdes

läge och gränser samt uppskatta dess saluvärde under förutsättning att

tomtförsäljning kan äga rum. Vid denna uppskattning åsättes området

ett värde av exempelvis 5,000 kronor. Fastigheten uppskattas därefter i

sin helhet, inbegripet tomtområdet, efter eljest gällande grunder till ett

jordbruksvärde av 30,000 kronor och ett skogsvärde av 20,000 kronor eller

tillhopa 50,000 kronor. Orsaken till att man nu icke för att finna totala

taxeringsvärdet får till taxeringsvärdet 50,000 kronor lägga tomt- och

industrivärdet 5,C00 kronor och taxera fastigheten till 55,000 kronor är

givetvis den att den såsom tomtområde värderade arealen även ingår

med visst värde i taxeringsvärdet 50,000 kronor. För att finna det mervärde

tomtområdet i verkligheten har måste man alltså från de 5,000 kronorna

draga det värde, varmed området ingår i hela fastighetens taxeringsvärde

50,000 kronor. Återstoden blir då det värde, som skall tillläggas

såsom tomt- och industrivärde. Ett dylikt taxeringsförfarande

är i praktiken enkelt och leder till samma resultat, som förslaget avser

att åstadkomma. Det bör måhända härvid framhållas, att man icke ge
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144 Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

norn ett sadant förfaringssätt får fram i vad mån områdets värde såsom

tomtmark överstiger värdet, örn samma område försåldes för omedelbar

realisation av växande skog. Men denna omständighet, som synbarligen

spelat stor roll vid utredningen, har såvitt länsstyrelsen kan finna icke

någon praktisk betydelse av det skäl att området överhuvudtaget icke

kan sägas hava mervärde för tomt- och industriändamål, örn det förmånligare

kan exploateras för skogsbruk. Men anser man det nödvändigt att

framhålla denna omständighet, är det lätt att på enkelt sätt giva uttryck

därför i lagtexten. Skulle den tankegång, som här ovan uttalats, icke vinna

beaktande, anser sig länsstyrelsen under alla förhållanden böra betona,

att formuleringen av sista stycket i punkt 6 av anvisningarna till

§ 9 måste ändras, så att tvekan örn dess innebörd icke kan uppstå. Möjligt

är att det i så fall vore tillräckligt att utbyta orden ''allenast i den

mån fastigheten verkligen kan anses betinga ett högre allmänt saluvärde

vid utnyttjande till tomtmark eller industriellt eller liknande ändamål

än vid användning för skogsbruk samt örn förstnämnda värde tillika överstiger

det enligt punkt 5 bär ovan uppskattade värdet å skogsmark och

växande skog’ mot denna bestämmelse ''allenast i den mån sagda del verkligen

kan anses betinga ett högre allmänt saluvärde vid utnyttjande till

tomtmark eller industriellt eller liknande ändamål än vid försäljning för

skogsbruk samt örn förstnämnda värde tillika överstiger det taxeringsvärde,

som skulle åsättas området efter i punkt 5 angivna grunder för

taxering av skogsmark och växande skog''..

Kammarrätten anför rörande förevarande punkt:

»Enligt kammarrättens mening torde det vara mycket sällsynt, att

skogsmark med skog, som överhuvudtaget betingar ett allmänt saluvärde

vid utnyttjande till tomtmark eller industriellt eller likartat ändamål,

äger ett allmänt saluvärde vid användning för skogsbruk, som överstiger

det förra saluvärdet. Det kan ur den synpunkten synas likgiltigt, örn det

för åsättande av tomt- och industrivärde fordras, att saluvärdet vid utnyttjande

till tomtmark eller industriellt eller likartat ändamål skall

överstiga fastighetens saluvärde vid användning för skogsbruk eller ej.

Emellertid synes konsekvensen fordra, att ifrågavarande bestämmelser

så avfattas att, örn man — på sätt utkastet gör — förklarar, att tomtoch

industrivärdet skall utgöra skillnaden mellan fastighetens saluvärde

vid utnyttjande till tomtmark eller industriellt eller likartat ändamål och

det enligt punkt 5 uppskattade värdet på skogsmark och växande skog

och icke skillnaden mellan nyssnämnda saluvärde och saluvärdet vid användning

för skogsbruk, detta skall vara förhållandet alldeles oavsett

örn saluvärdet vid utnyttjande till tomtmark eller industriellt eller likartat

ändamål överstiger eller icke överstiger saluvärdet vid användning

för skogsbruk. Det synes därjämte kammarrätten föga lämpligt att i

visst örn också enstaka avseende låta saluvärdet å skogsmark och skog

spela någon roll i beskattningsavseende. Något sådant måste vid det förhållande,

att det regelmässigt icke är saluvärdet utan ett på visst sätt

uppskattat avkastningsvärde, som har betydelse vid fastställandet av

taxeringsvärde å skogsmark och skog, verka förvirrande. Det måste för

övrigt anses oriktigt att jämföra saluvärdet vid utnyttjande till tomtmark

eller industriellt eller likartat ändamål med det enligt punkt 5

uppskattade värdet å skogsmark och växande skog, om däri skall anses

inbegripet värdet av särskild förmån å skogsmarken, enär sistnämnda

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220. 145

värde icke skall ingå i skogsmarkens värde utan i det egentliga jordbruksvärdet.

Kammarrätten, får vid här angivna förhållanden bestämt avstyrka förslaget

i nu ifrågavarande del och hemställa, att tomt- och industrivärde

förklaras skola åsättas jordbruksfastighet, örn och i den mån fastighetens

saluvärde vid utnyttjande till tomtmark eller industriellt eller likartat

ändamål överstiger det värde, som fastigheten kan anses äga vid

ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk, d. v. s. vid uppskattning

enligt punkt 5 utan hänsyn tagen till värdet av särskild förmån å skogsmarken.

»

De anmärkningar, som från ett par håll framställts mot det remitterade

utkastets principer i nu förevarande punkt, förefalla mig ej tillräckligt

bärande. Det må också framhållas, att de förslag, som framlagts av

länsstyrelsen i Uppsala län och kammarrätten, väsentligen skilja sig från

varandra.

Det synes mig vara en naturlig tankegång att först konstatera, huruvida

viss skogsmark med växande skog besitter ett mervärde för tomtoch

industriändamål eller om den ej gör det, och att efter svaret på denna

fråga rätta valet mellan de två metoder för taxering, som finnas att välja

på: uppskattning till allmänna saluvärdet och värdesättning enligt den

särskilda skogsvärderingsmetoden. Befinnes det mera lönande att använda

skogsmarken och den växande skogen för tomt- och industriändamål än

för skogsbruk, så förefinnes ett mervärde för dylikt ändamål, eljest ej.

Men denna fråga — örn det är mera lönande att använda området för tomtoch

industriändamål än för skogsbruk — kan ej bedömas genom en jämförelse

mellan saluvärdet under förutsättning av användning för tomtoch

industriändamål och ett schablonmässigt uppskattat avkastningsvärde

på skogen, utan den måste bedömas med hänsyn till det faktiska värdet

i båda avseendena, d. v. s. de faktiska saluvärdena under förutsättning av

användning för tomt- och industriändamål eller användning för skogsbruk.

Just dessa värden och inga andra giva uttryck för örn det verkligen

är lönande att använda området för tomt- och industriändamål. Då sistnämnda

fråga enligt mitt förmenande måste i vissa fall besvaras, synes

sagda jämförelse ofrånkomlig. Att bedömandet i praktiken nästan undantagslöst

kan göras utan några ingående kalkyler — såsom i det av

länsstyrelsen i Västernorrlands län anförda exemplet —är en annan omständighet,

som ej får undanskymma den principiella frågan. Kammarrättens

förslag att mervärde för tomt- och industriändamål skall anses

föreligga i alla sådana fall, där saluvärdet under förutsättning av användning

för dylikt ändamål överstiger det enligt skogsvärderingsmetoden

uppskattade värdet, förutsätter i själva verket, att sådant mervärde skall

kunna åsättas även i sådana fall, där det ej lönar sig att använda området

för tomt- och industriändamål, utan där fortsatt användning för skogsbruk

är både lämplig och sannolik. Förslaget leder även därhän, att

skogsområde i dylika fall skall åsättas ett värde, som är varken det allliihang

till riksdagens protokoll t!)■!?. 1 soini. ISO haft. (Nr ‘220.)

(Departe
mentschefen.

)

10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Särskilda förmåner

å skogsmark.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

manna saluvärdet — ty detta kan ej vara mer än ett — eller värdet enligt

skogstaxeringsmetoden utan ett värde, som saknar allt reellt underlag. En

dylik ståndpunkt synes strida mot de eljest vedertagna principerna

för fastighetstaxeringen och kan knappast finna stöd i gällande

rätt. Det är ej min mening att frånkänna kammarrättens bevisföring

en viss följdriktighet. Där, såsom i förevarande avseende är fallet,

två skilda taxeringsmetoder så att säga möta varandra, synes det mig

emellertid vara av vikt att fasthålla vid det mest väsentliga och för övrigt

se saken ur praktisk synpunkt. Såsom ur sådana synpunkter mest lämpligt

måste jag anse förslaget att först bedöma, huruvida det lönar sig att

använda området för tomt- och industriändamål, och att därefter, örn detta

anses vara fallet, taxera till allmänna saluvärdet, men i motsatt fall verkställa

uppskattningen enligt den särskilda skogsvärderingsmetoden.

Länsstyrelsens i Uppsala län förslag innebär, att uppskattning skall

ske av området såsom kalmark, vartill lägges eventuellt värde ur prydnadssynpunkt

av växande träd. En dylik metod att nå fram till allmänna

saluvärdet, örn ock stundom tänkbar, förefaller för vanliga fall föga

naturlig, då framför allt användbarheten för tomt- och industriändamål

ofta är beroende just av trädbeståndet och en värdering av området såsom

kalmark då måste anses betydelselös.

Det vill synas, som örn varje metod, vilken går ut pä att först fastställa

det redovisningsvärde, som benämnes tomt- och industrivärde, och att erhålla

totala taxeringsvärdet genom att lägga detta värde till ett annorledes

uppskattat värde för jordbruksändamål eller skogsbruk, vore olämp

lig. Nuvarande utformning av hithörande regler med huvudvikten

lagd å anvisningarna till 10 § frestar lätt till ett dylikt förfaringssätt. Den

ifrågasatta ändringen i systematiskt avseende med överflyttning av huvudvikten

till 9 § och dess anvisningar avser just att betona, att det totala

allmänna saluvärdet först skall fastställas, och att tomt- och industrivärdets

storlek blir en ren redovisningsfråga.

Den tankegång, åt vilken jag nu givit uttryck, synes i huvudsak rätt

väl stämma med den, som kommit till uttryck i länsstyrelsens i Västernorrlands

län uttalande. Detta hänför sig till det fall, att allenast viss del

av en fastighet har mervärde för tomt- och industriändamål. Uttalandet

har emellertid i verkligheten betydelse ej blott för det fall, där fråga är

om skogsområde, utan även för andra fall, av mig i det föregående be

rörda, där mervärde för tomt- och industriändamål finnes å allenast en del

av en fastighet. Den omständigheten, att det remitterade utkastet ej givit

tillräckligt klart uttryck åt detta fall, har föranlett ett uttalande jämväl

av länsstyrelsen i Uppsala län och synes mig böra föranleda viss omformulering.

I det remitterade utkastet hava föreslagits vissa bestämmelser örn behandling

av särskilda förmåner å skogsmark, såsom skogsbete, byggnad å

skogsmark o. s. v. Rövande det närmare innehållet i dessa bestämmelser

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

i allmänhet tillåter jag mig hänvisa till utkastet och den därvid fogade

promemorian. Vissa av de berörda förhållandena hava emellertid varit

föremål för uttalanden i ett flertal yttranden, och jag skall här behandla

dessa frågor.

Gällande bestämmelser om värdering av bete å skogsmark återfinnas

i 9 § kommunalskattelagen och anvisningarna till densamma samt i 2 punkten

av skogsvärderingsinstruktionen.

I 9 § kommunalskattelagen anmärkes, att örn å skogsmark, utöver det

värde, skogsmark och växande skog kunna anses äga vid ett efter rationella

grunder bedrivet skogsbruk, finnes betesvärde, som ägaren kan tillgodogöra

sig, hänsyn vid uppskattningen skall tagas därtill.

I anvisningarna till berörda paragraf stadgas, bland annat, följande:

»Finnes å skogsmark bete, skall värdet därå tilläggas markens värde

såsom skogsproducerande; dock skall beträffande skogsmark, därå rationellt

skogsbruk bedrives, dylikt värde beräknas allenast för så vitt betet

plägar utnyttjas. Betesvärdet beräknas särskilt för sig till den storlek,

som kan ernås utan att intrång på rationellt skogsbruk göres. Kan på

grund av betets utnyttjande skogen ej lämna den avkastning, som förutsatts

vid bestämmande av värdet å skogsmarken såsom skogsproducerande,

skall betesvärdet sättas så mycket lägre än det verkliga, att totalsumman

ej blir högre än den skulle blivit, örn skogsmarken såsom skogsproducerande

värderats med hänsyn till den avkastning, marken faktiskt

lämnar.»

I punkt 2 av skogsvärderingsinstruktionen förefinnes en liknande bestämmelse.

Domänstyrelsen har i förutnämnda skrivelse med förslag till ny skogsvärderingsinstruktion

berört vissa uttalanden av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund och Sveriges skogsägareförbund rörande värdering

av bete å skogsmark.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund hade anfört i huvudsak

följande:

Å skogsmark, därå rationellt skogsbruk bedreves, kunde ej förekomma

särskilt betesvärde. Härvid förutsatte centralrådet givetvis, att förekommande,

mera betydande områden av verklig betesmark frånskilts vid arealredovisningen.

Hade skogsmarken ur skogsproduktiv synpunkt åsatts

riktigt taxeringsvärde (riktig bonitet etc.), så borde nämligen, där bete förekomme,

detta kunna förutsättas göra minst den skada å skogsväxten, som

motsvarades av betesvärdet i och för sig. För att ett särskilt betesvärde

å skogsmark skulle kunna upptagas, borde därför skogsmarkens värde ur

skogsproduktiv synpunkt sänkas minst med det belopp, som motsvarade

det kapitaliserade betesvärdet. Skatteresultatet borde i båda fallen bliva

detsamma. Centralrådet ansåge emellertid, att det vore avgjort att föredraga,

att skogsmarksvärdet upptoges till sitt rätta värde ur skogsavkastningssynpunkt,

samtidigt som särskilt betesvärde ej beräknades, då ett

annat förfarande jämväl kunde anses olämpligt för ett befrämjande av

skogsvårdsintresset. En särskild beskattning av skogens betesvärde kunde

nämligen ge sken av berättigande åt denna form av markens nyttiggö
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

rande, vilken ej läte sig väl förenas med den propaganda för skogens fredande

för betning, som nu, icke minst från skogsvårdsstyrelsehåll, livligt

utövades.

Sveriges skogsägareförbund hade uttalat, att förbundet funne bestäm

melserna örn värdering av bete å skogsmark synnerligen olämpliga samt

därjämte obehövliga. Bestämmelserna hade tillämpats i mycket ringa

utsträckning, och med hänsyn till skatteunderlagets storlek vore de hittills

åsätta betesvärdena helt betydelselösa för kommunerna. Härtill komme,

att berörda föreskrifter med hänsyn till skogsvårdsintresset och propagan

dan för dettas höjande vore direkt skadliga. Det kunde icke vara lämpligt

att genom en särskild beskattning av skogens betesvärde officiellt

sanktionera skogsbetet såsom en synnerligen vällovlig form för markens

nyttiggörande.

Domänstyrelsens förslag till skogsinstruktion innehåller ej annan bestämmelse

örn värdering av skogsbete än ett omnämnande av att i förekommande

fall värdet av bete å skogsmark skall medräknas vid värdesättning

av fastigheten i övrigt. Styrelsen uttalar, att föreskrifter örn

åsättande av betesvärde på skogsmark lämpligare borde givas i anvisningarna

till 9 § kommunalskattelagen. Tillika förklarar styrelsen, att

enligt styrelsens åsikt nuvarande bestämmelser rörande betets värde å

skogsmark borde i viss mån ändras. Det vore till fördel, örn betet, då

det utnyttjades vid rationellt skogsbruk eller i övrigt förekomme, uppskattades

efter likformiga grunder. Hittillsvarande bestämmelser rörande

de närmare grunderna för värdering av bete å skogsmark, därå

rationell skötsel bedreves, borde emellertid bortfalla, enär desamma vore

synnerligen svåra att tillämpa samt skälig hänsyn till det intrång, betet

förorsakade, borde tagas vid beräknande av den relativa skogstillgången.

Det verkliga betesvärdet skulle i varje fall särskiljas för att i dess helhet

tilläggas taxeringsvärdet av fastigheten i övrigt. Domänstyrelsen förutsatte

dock, att närmare föreskrifter rörande värdering av bete komme

att meddelas i de särskilda anvisningar, som jämlikt 59 § taxeringsförordningen

skulle givas för varje särskilt län.

Domänstyrelsens förslag, att föreskrifter örn värdesättning av bete ej

skola inrymmas i skogsinstruktionen, har ej mötts av gensaga i något av

de avgivna yttrandena. Däremot hava skilda åsikter gjort sig gällande

rörande frågan örn och efter vilka grunder värdering av bete bör ske.

Tvänne länsstyrelser, nämligen länsstyrelserna i Gotlands och Malmöhus

län, hava förordat bibehållande av nuvarande bestämmelse, att värdet

av bete å skogsmark skall inräknas i skogsmarksvärdet. Sistnämnda

länsstyrelse kunde icke finna, att några som helst skäl att vidtaga ändring

härutinnan av gällande föreskrifter förelåge, och hänvisade länsstyrelsen

därvid till att betestillgången mycket ofta utgjorde det väsentliga

värdet av skogsmarken.

Länsstyrelsen i Södermanlands län uttalar, under åberopande av ena
-

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

handa motivering som centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund,

att bete å skogsmark under rationell skötsel, varå betet utnyttjas, ej borde

värdesättas, utan att dylik skogsmark borde värderas under förutsättning,

att markens skogsprodukt^ förmåga ej bleve genom betning nedsatt.

Jämväl länsstyrelsen i Västmanlands län ansluter sig till centralrådets

förslag.

Länsstyrelserna i Kristianstads, Hallands, Älvsborgs och Gävleborgs

län anse, att bete å skogsmark ej borde värderas, och. länsstyrelserna i

Östergötlands och örebro län ifrågasätta riktigheten av att skogsbete

värdesattes. Berörda länsstyrelser framhålla, att värderingen ay skogsbete!

mötte praktiska svårigheter, liksom att betesvärdet hade ringa betydelse

för kommunernas skatteunderlag. Även uttalas tvivel, huruvida,

i betraktande av den skada betet utövade på skogsbruket, detsamma

verkligen hade något värde. En och annan länsstyrelse betonar därjämte,

att det med hänsyn till propagandan för rationell skogsvård vore

olämpligt att värdera bete å skogsmark.

Länsstyrelsen i Alvsborgs län åberopar, bland annat, följande yttrande

av en taxeringsnämndsordförande i länet:

»Frågan örn betesvärdet har ringa betydelse för taxeringsvärdets storlek;

däremot har den ganska stor betydelse för taxeringsår betets bedrivande.

Det är ej så lätt att få fram en norm för detta värdes beräknande.

Vidare äro betesförhållandena ofta mycket olika på gårdar, där man skulle

hava anledning tro, att likformighet häruti radde. Sockenombuden hava

oftast mycket ofullständig kännedom härom. Betets värdesättning betraktas

av de flesta som en dubbeltaxering. Då marken i vanlig ordning

taxerats som skogsmark, anse de betets värdering som en förnyad taxering

av marken. Mycken tid förspilles i nämnderna på diskussioner härom.

Frågan örn betets värdering har ingen nämnvärd betydelse för taxeringsvärdets

storlek men är ett betydande irritationsmoment i taxeringsarbetet

och försvårar detta i onödan. Bestämmelserna örn särskild värdering

av bete å skogsmark höra utgå.»

Domänstyrelsens förslag har uttryckligen förordats av länsstyrelserna

i Uppsala och Jömköpings län samt lämnats utan erinran av hittills ej

omnämnda länsstyrelser.

Lantbruksstyrelsen har instämt i ett från svenska betes- och vallföreningen

infordrat yttrande.

Föreningen anför, bland annat, att den viktigaste principen vore att

värdera skogsmarken efter den avkastning den ger och dot värde den har,

beräknat efter totalavkastningen, såväl skogs- som betesavkastning. Föreningen

ansåge, att betet å skog under rationell skötsel borde värdesättas

utan de avdrag, som i gällande instruktion angåves. Vidare borde även beträffande

skog, där rationellt skogsbruk icke bodreves, betet åsättas värde

endast i dea mån det utnyttjades. Det vore enligt föreningens mening

lämpligt att utfärda mera detaljerade bestämmelser örn hur betesvärdet

skulle uppskattas. Föreningen föresloge i detta avseende vissa värderingsg

rån der, utgående från det antal djur, beräknat i nÖtkreatursenheter, som

betade på skogen.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Kammarrätten uttalar, bland annat, följande:

Bete å skogsmark syntes icke kunna inverka pä markens varaktiga

avkastningsförmåga utan blott på den faktiska avkastningen. Rotvärde

och bonitet hänförde sig till normala förhållanden vid rationellt skogsbruk.

Örn och i den mån de normala förhållandena vore rubbade, korrigeiades

det värderingsresultat i avseende å skogsvärdet, som framkomma

vid en direkt tillämpning av den vid instruktionen fogade tabell I genom

påverkan av den relativa skogstillgången. Örn betet utnyttjades, komme

således dess verkningar till synes vid bestämmandet av den relativa skogsån

QgeV enligt härför gällande principer, utan att den på detta sätt erhållna

relativa skogstillgången behövde särskilt justeras med hänsyn till

betets inverkan. Emellertid kunde man vid taxering av en skogsfastighet

näppeligen bortse från det ekonomiska värde som ett utnyttjande av betet

å skogsmarken medförde. Värdet av sadant bete vore dock icke någonting,

som ägde sammanhang med värdet å skogsmarken såsom skogsproducerande

utan med fastighetens egentliga jordbruksvärde. Vid 1928 års taxering

torde för övrigt på grund av deklarationsformulärets uppställning

värdet å skogsbete i allmänhet hava inräknats i det egentliga jordbruksvärdet.

Kammarrätten ville emellertid ifrågasätta, örn skäl förelåge att

beskatta bete å skogsmark, därå rationellt skogsbruk icke bedreves, för det

lall att betet icke utnyttjades. Grunden till att outnyttjat bete å skogsmark

under rationell skötsel icke värderades vore den, att det antagits att

bete, som en fastighetsägare icke plägade utnyttja, hade föga eller intet

varde. Det remitterade förslaget byggde på den uppfattningen, att verkningarna

av att visst skogsbete icke utnyttjades i beskattningsavseende

komme till synes vid skogsbeskattningen i siffran för den relativa skogstillgången.

Vid sådant förhållande ville det förefalla kammarrätten, som

om bete, som icke utnyttjades, skulle i lika grad sakna egentligt jordbruksvärde,

vare sig rationellt skogsbruk bedreves å den ifrågavarande skogsmarken

eller icke Enligt vad domänstyrelsen upplyst torde det ock höra

till undantagen, att bete å skogsmark, därå rationellt skogsbruk icke be

dreves, taxerades, örn det icke utnyttjades. I

I det remitterade utkastet har beträffande värdering av skogsbete ifrågasatts

följande. Örn rationellt skogsbruk bedrives å skogsmarken, må betesvärde

åsättas endast så framt betet plägar utnyttjas. Därest å skogsmark,

varå- rationellt skogsbruk ej bedrives, bete ej plägar utnyttjas torde

detta i regel visa, att betet för ifrågavarande fastighet har så obetydligt

värde, att anledning att särskilt uppskatta detsamma saknas. Vidare

har i utkastet föreslagits, att i vederbörande taxeringslängd skall särskilt

antecknas det sålunda beräknade värdet å bete på skogsmark. Rörande

motiveringen hänvisar jag till promemorian. Den ifrågasatta

regeln om värdering av bete å skogsmark, därå rationellt skogsbruk ej

bedrives, betecknas i promemorian såsom en medelväg mellan de eljest

intagna ståndpunkterna.

Förslaget i denna del, som lämnats utan erinran av flertalet länsstyrelser,

har av länsstyrelsen i Stockholms län tillstyrkts. Länsstyrelserna i

Uppsala, Södermanlands, Östergötlands och Gotlands län åberopa sina

här förut omförmälda uttalanden i anledning av domänstyrelsens för
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl, Maj:ts proposition Nr 220.

slag till skogsvärderingsinstruktion. Länsstyrelsen i Malmöhus län åberopar

jämväl sitt tidigare yttrande men finnér, att med den föreslagna

nya lydelsen de tidigare betänkligheterna mot domanstyrelsens förslag

i viss mån förringats. . ,

Jämväl kammarrätten åberopar sitt tidigare utlåtande i frågan och

ville därtill endast foga, att »rationellt skogsbruk» icke torde vara ett

sådant klart begrepp, att det i förekommande fall icke kunde föreligga

någon tvekan, huruvida rationellt skogsbruk bedreves å skogsmarken

eller ej. På grund av såväl teoretiska som praktiska skäl vidhölle kammarrätten,

ehuru frågan icke vöre av någon större räckvidd, bestämt sin

förut i ämnet uttalade mening.

Beträffande byggnad å skogsmark har i det remitterade utkastet föreslagits.

att sådan skall såsom särskild förmån å skogsmark uppskattas

för sig med skäligt belopp, i den mån ej densamma bör anses inbegripen

i sådant normalt byggnadsbestånd å taxeringsenheten, som inräknas i

de för inägorna tillämpade enhetsvärdena. Tillika föreslås, i anvisningar

till 10 §, att bland annat dylik förmån skall antecknas i vederbörande

taxeringslängd.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför härom:

»Vid senaste allmänna fastighetstaxering torde på många håll hänsyn

icke hava tagits till förefintligheten av bostäder för den med skogsbruket

sysselsatta personalen, såsom skogsförvaltare, skogvaktare och skogsarbetare,

i det att man förmenar, att dessa byggnader utan vidare skola

inräknas i värdet å skogsmarken och den växande skogen. Denna uppfattning

torde icke vara riktig, enär vid sådant förhållande ingen skillnad

skulle framträda mellan två alldeles lika skogar, den ena med tillgång

till dvlika bostäder och den andra utan sådana. Det — — — införda

påpekandet av att dylika_ bostäder skola medräknas i jordbruksvärdet

synes därför vara behövligt.»

Kammarrätten upplyser, att de i förevarande avseende föreslagna reglerna

överensstämde med den praxis, som tillämpats å kammarrättens fastighetstaxeringsavdelning.

Vad i det remitterade utkastet föreslagits beträffande behandling av

särskilda förmåner å skogsmark synes med undantag för betesförmån ej

behöva föranleda något särskilt uttalande från min sida. Jag biträder utkastet

i dessa delar.

Frågan om behandling av skogsbetet har föranlett mycken diskussion.

Från vissa håll har föreslagits, att värde av bete å skogsmark aldrig skulle

särskilt värdesättas. Bland annat har man därvid åberopat, att betets värdering

skulle kunna befaras motarbeta den propaganda, som bedrives för

skogens fredande från betning. Mig förefaller det, som örn verkan borde

vara den rakt motsatta; det blir nämligen lägre skatt, örn betet ej utnytt

jas än om det utnyttjas. Någon anledning att befara för höga värden på

(Departe
mentschefen.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Den formella

anordningen

av reglerna

om värdering

av skogsmark

och växande

skog m. m.

9 § x lagen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

grund av värdering av utnyttjat bete lärer knappast förefinnas. När bete

utnyttjas, anser jag det följaktligen böra uppskattas.

Ben mycket obetydliga frågan om behandlingen av ej utnyttjad betestöimån

å mark, varå rationellt skogsbruk ej bedrives, synes mig lämpligen

kunna besvaras på det sätt som skett i det remitterade utkastet. Om betesformån

å dylik mark ej plägar utnyttjas, torde det sällan ifrågakomma,

att värde skall åsättas densamma. Med hänsyn till vad från ett par båll

anförts örn dylik förmåns i enstaka fall rätt betydande värde kan jag

å andra sidan ej finna det riktigt att avstå från uppskattning därav i

fall, där underlåtenhet att utnyttja detsamma uppenbarligen ej är beroende

vare sig av hänsyn till skogsbruket eller annan rationell grund.

Att eventuellt värde å skogsmark ej skall inräknas i det särskilt redovisade

skogsmarksvärdet, har tillstyrkts av det övervägande flertalet av de hörda

myndigheterna. Örn blott dess värde redovisas särskilt i taxeringslängden,

så synes från olika synpunkter knappast någon mera vägande invändning

kunna framställas mot detta förslag. Då betesvärdet hänför

sig till område å marken, som ej värdesättes till allmänna saluvärdet, synes

det å andra sidan ej möjligt att upptaga föreskrift örn dess värdering

under punkt 2 av anvisningarna till 9 §.

Att, såsom domänstyrelsen föreslagit, borttaga den nu gällande särskilda

regeln örn skogsbetets värdering föranleder ingen erinran från min sida.

Kammarrätten har framställt vissa ändringsförslag beträffande uppställning

och formulering av reglerna örn värdesättning av skogsmark

och växande skog.

I vissa avseenden äga dessa förslag nära samband med det av

kammarrätten framlagda förslaget örn åsättande av ett särskilt mervärde

för tomt- och industriändamål å skogsmark och växande skog.

I den mån så är fallet har jag ej haft anledning upptaga desså

förslag. I andra avseenden åter hava de av kammarrätten framlagda

uppslagen föranlett omformulering. Vad framför allt angår ett förslag,

att det stycke i anvisningarna till 9 i som behandlar särskilda förmåner

å skogsmark, skulle utbrytas till en särskild anvisningspunkt, har

detta synts mig svårgenomförbart med hänsyn till innehållet av sista

stycket i punkt 4 av anvisningarna, vilket måste syfta tillbaka även på

särskilda förmåners värde.

Vad slutligen angår avfattningen av 9 § i själva lagen, har, bland annat,

av länsstyrelsen i Uppsala län framställts anmärkning mot bristande

tydlighet föi det fall, att blott viss del av skogsområde har mervärde för

tomt- och industriändamål. Härav föranledes viss omformulering.

Kammarrätten har föreslagit införande av termen »skogsavkastningsvärde»

såsom beteckning på det värde, som skogsmark och växande skog

kunna anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk. Avsikten

synes härvid hava varit, att värde å skogsbete och annan särskild

förmån å skogsmarken ej skulle inbegripas under berörda uttryck.

opaginerad Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Majda proposition Nr 220.

Då värdet av särskild förmån måste anses ingå i det värde, som tillkommer

skogsmarken oell den växande skogen vid ett efter rationella grunder

bedrivet skogsbruk, har jag ej kunnat upptaga detta kammarrättens förslag.

Att jag däremot funnit det angivna uppslaget kunna tillämpas på

det sätt, att skogsmarkens värde enligt den särskilda avkastningsberäkningen

benämnes »skogsmarkens avkastningsvärde» framgår av anvisningarna.

Lagrummet har för övrigt i anledning av ett par framställda anmärkningar

förtydligats.

10 §.

De ändringsförslag, som gjorts i anvisningarna till 10 §, äga i huvudsak

sammanhang nied spörsmål, som av mig behandlats i samband med anvisningarna

till 9 §, och torde ej behöva ytterligare motiveras. Bortfallande

av den i utkastet till anvisningar vid 9 § upptagna punkt 1 medför, att

ändring ej erfordras i punkt 1 av anvisningarna till 10 §.

Börande punkt 6, vilken berör fastigheter med vattenfall, hänvisas till

den särskilda avdelning, vari frågan örn vattenfalls taxering behandlats.

12 $.

Såsom anledning till omtaxering av fastighet under löpande taxeringsperiod

hava i det remitterade utkastet upptagits två nya fall, nämligen dels

att fastighet, som förut varit undantagen från skatteplikt, blivit skattepliktig,

dels att fortsatt bebyggelse skett å fastighet, som vid den tidpunkt,

näst föregående taxering avsett, ej varit färdigbyggd. Tillika har föreslagits,

att taxering under löpande taxeringsperiod skall ske med hänsyn

till alla ändringar i avseende å fastigheten, som ägt rum sedan den tidpunkt,

det senast åsätta taxeringsvärdet avsett, men efter det allmänna

prisläge, som legat till grund för den närmast föregående allmänna fastighetstaxeringen,

medan enligt gällande bestämmelser omtaxeringen allenast

angives skola verkställas med hänsyn till berörda allmänna prisläge.

Föranledes taxeringen därav att fastighet, som förut varit undantagen

från skatteplikt, blivit skattepliktig, skall enligt förslaget fullständig nyvärdering

av fastigheten ske med hänsyn till berörda prisläge.

Rörande motiveringen till dessa ändringsförslag får jag hänvisa till promemorian.

1 samband med denna paragraf bar Överståthållarämbetet berört stadganden

i vissa andra lagrum, som ej torde böra behandlas i förevarande

sammanhang. Ämbetet bar ansett bestämmelsen att fastighetstaxeringen

skall bestämmas efter det allmänna prisläget vid femårsperiodens början

ej kunna tillämpas i praktiken, enär det vore omöjligt att beträffande nybyggda

fastigheter bortse från ändringar i fråga örn tomtpriser och byggnadskostnader.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför:

Departements
chefen.

Redovis
ningsvärden.

Omtaxering

under löpande

taxeringsperiod.

Yttranden.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Majda proposition Nr 220.

»Lämpligheten av att upptaga den omständigheten, att fastighet, som

förut varit undantagen från skatteplikt, blivit skattepliktig, såsom anledning

till omtaxering under löpande taxeringsperiod kan ifrågasättas. Det

anförda motivet, att värdesättning å skattefria fastigheter icke alltid sker

med tillbörlig noggrannhet, kan knappast anses vägande; med samma fog

skulle omtaxering även av andra fastigheter, vilkas värdesättning av en

eller annan anledning befunnits hava skett mindre tillfredsställande, kunna

påkallas, men detta kan uppenbarligen ej tillåtas. Det föreslagna stadgandet

täcker ej heller det fall, att endast en del av den skattefria fastigheten

blivit skattepliktig; oklart är örn i sådan händelse hela fastigheten

eller blott den del, som blivit skattepliktig, skall omtaxeras. Stadgandet

i fråga liksom även sista punkten av andra stycket synes böra utgå.

Den föreslagna nya lydelsen av första punkten av andra stycket förän

leder ej annan erinran än att den knappast återger tankegången i den anförda

motiveringen i vad avser exemplet med det starkt höjda skogsvärdet.

Motiveringen tyder på att ändring av den relativa skogstillgången

ej hör ske i höjande riktning och att ändring i sänkande riktning skall

ifrågakomma endast i mån av skedd skogsavverkning. Ett tydligare uttryck

för denna som det vill synas fullt riktiga tankegång synes önskvärt.»

Länsstyrelsen i Södermanlands län har funnit, att formuleringen av

första meningen i andra stycket ej fullt svarade mot vad därmed åsyftats.

Lämpligare syntes vara att, örn någon ändring kunde anses nödvändig,

föreskriften erhölle t. ex. denna lydelse: »taxering, som i detta mom. avses,

skall, med iakttagande av alla de ändringar, som beträffande fastigheten

ägt rum sedan den tidpunkt, det senast åsätta taxeringsvärdet avsett, ske

efter det allmänna prisläge och de grunder i övrigt, som tillämpats vid

den närmast föregående allmänna fastighetstaxeringen».

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har uttalat, bland annat, att

det lämpligen syntes beträffande byggnad under uppförande böra i fastighetstaxeringslängdens

anteckningskolumn angivas, att det åsätta värdet

avsåge fastigheten i ej fullbordat skick.

Länsstyrelsen i Örebro län har ifrågasatt, örn ej redan gällande bestäm

melser gåve rum för omtaxering av fastighet, när densamma blivit färdigbyggd.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har ansett ytterligare uppmjukning

av 12 § kommunalskattelagen önskvärd i sådan riktning, att prövningsnämnden

skulle vara oförhindrad att vidtaga ändring av taxeringsvärde

även i andra fall än som i paragrafen utsagts, nämligen då sådant äska

des av fastighetens ägare och prövningsnämnden funne ändring vara för

fastighetens ägare av synnerlig betydelse.

Länsstyrelsen i Norrbottens län uttalar, att de föreslagna tilläggen till

12 § syntes vara av behovet påkallade, och hade ingen erinran mot deras

avfattning.

Kammarrätten anför rörande ifrågavarande punkt:

»Enligt utkastet har rätten till omtaxering av fastighet under fastighetstaxeringsperiod

utsträckts till två nya fall, nämligen att fastighet,

som förut varit undantagen frän skatteplikt, blivit skattepliktig samt att

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:t8 proposition Nr 220.

fortsatt bebyggelse skett å fastighet, som vid den tidpunkt, näst föregående

taxering avsett, ej varit färdigbyggd. Häremot har kammarrätten icke

funnit anledning till erinran.

I sammanhang härmed har föreslagits, att omtaxering av fastighet under

fastighetstaxeringsperiod skall ske med hänsyn till alla ändringar i

avseende å fastigheten, som ägt rum sedan den tidpunkt, det senast åsätta

taxeringsvärdet avsett, men efter det allmänna prisläge, som legat till

grund för den närmast föregående allmänna fastighetstaxeringen. Örn

däremot taxeringen föranledes därav, att fastighet, som förut varit undantagen

från skatteplikt, blivit skattepliktig, skall fullständig nyvärdering

av fastigheten ske med hänsyn till berörda prisläge.

Enligt av Kuylenstierna i promemorian gjort‘uttalande skulle med så

formulerade bestämmelser en viss rörelsefrihet förefinnas för beskattningsmyndigheterna

att vidtaga även andra jämkningar än sådana som föranledas

av ändringar i avseende å fastigheten, som ägt rum sedan den tidpunkt,

det senast åsätta taxeringsvärdet avsett.

Kammarrätten har svårt att ansluta sig till Kuylenstiernas sålunda uttalade

uppfattning. Därest föreskrift meddelas därom, att omtaxering

skall ske med hänsyn till de ändringar i avseende å fastigheten, som ägt

rum efter viss tidpunkt, synes det vara berättigat att därav e contrario

sluta till att hänsyn icke skall tagas till andra omständigheter, i all synnerhet

som samma stadgande innefattar bestämmelse därom, att vid av

viss anledning företagen omtaxering fullständig nyvärdering skall äga

rum. Enligt kammarrättens mening kail således den med stadgandet avsedda

effekten icke nås genom den i utkastet föreslagna formuleringen.

En annan och än viktigare sak är, att enligt kammarrättens uppfattning

vid en omtaxering det är i överensstämmelse med den materiella rättens

krav, att hänsyn tages till alla omständigheter, som kunna tjäna till ledning

för utrönande av de verkliga värdena.

Kammarrätten har vid ett föregående tillfälle uttalat sig i enahanda

riktning (se proposition nr 191 år 1920, sid. 416), varvid dåvarande chefen

för finansdepartementet förklarat sig i huvudsak ansluta sig till kammarrättens

mening, låt vara att departementschefen därjämte uttalat, att vid

en ny värdering hänsyn skulle tagas till alla de förändringar, som inträtt

i fråga örn fastigheterna. Departementschefen har därvid icke i vidare

mån tagit avstånd från vad kammarrätten uttalat än att enligt hans me

ning hänsyn icke borde tagas till värdeökning eller värdeminskning, som

härrörde av förändringar i det allmänna prisläget.

Enligt uttalande i promemorian har det föreslagna stadgandet örn att

vid omtaxering hänsyn skall tagas till vissa förhållanden tillkommit i anledning

av visst fall. Med det åsyftade fallet förhöll det sig på följande

sätt. År 1928 taxerades en skog inklusive 2 lägenheter till 341,100 kronor,

varvid rotvärdet beräknades till 3 kronor per kubikmeter, siffran för bo

niteten till 2.7.-, och siffran för den relativa skogstillgängen till 0.4. Under

år 1929 såldes fastigheten utom de två lägenheterna för 875,000 kronor.

Någon avverkning hade icke ägt rum. Det hade således inträffat sådant

förhållande, att taxeringsenheten borde uppdelas i två taxeringsenheter,

vadan omtaxering enligt 12 § skulle äga rum. 1 anledning därav faxe

rade vederbörande taxeringsnämnd år 1930 dels de tvä lägenheterna såsom

en taxeringsenhet och dels skogen såsom en taxeringsenhet, den senare

med taxeringsvärde av 591,600 kronor, varvid rotvärdet och sif!''

rån för boniteten lämnades orubbade vid 3, respektive 2.7.r>, men siffran

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Departements
chefen.

för den relativa skogstillgången bestämdes till 1, sedan det konstaterats,

att skogen innehöll ett virkesförråd, som betydligt översteg det

normala. Vederbörande länsprövningsnämnd ändrade taxeringen och

åsatte dels de två lägenheterna ett taxeringsvärde av 2,500 kronor och

dels skogen ett taxeringsvärde av 338,600 kronor, vilka håda värden

tillhopa motsvarade 1928 års taxeringsvärde, 341,100 kronor. Kammarrätten

har på besvär av vederbörande kommun, med ändring av länsprövningsnämndens

beslut, fastställt taxeringsnämndens beslut. Kammarrätten

har därvid låtit sig ledas av den uppfattningen, att när den

omtaxering, som lagligen skulle äga rum, beredde kammarrätten tillfälle

att jämväl rätta ett uppenbart fel i avseende å taxeringen, borde detta

icke underlåtas. I det ifrågavarande fallet resulterade det av kammarrätten

tillämpade förfaringssättet i en hårdare beskattning. En annan

gång kan tillämpningen av enahanda förfaringssätt verka till lindring i

beskattningen.

Enligt kammarrättens mening är det i promemorian åsyftade fall, som

förekommit, så långt ifrån att böra föranleda en lagändring i den riktning,

som promemorian med utkast till lagändring anger, att fallet tvärtom

är ägnat att belysa värdet av att vid en omtaxering av fastighet under

fastighetstaxeringsperiod en fullständig nyvärdering skall ske med

hänsyn tagen till det allmänna prisläge, som legat till grund för den närmast

föregående allmänna fastighetstaxeringen.

Det synes kammarrätten vara av värde, att en bestämmelse i sådan riktning

meddelas, och detta desto hellre, som det ofta visat sig, att beskattningsnämnderna

leva kvar i den oriktiga men från en äldre lagstiftning

härrörande föreställningen (se länsprövningsnämndens beslut i det nyss

refererade fallet), att därest omtaxering äger rum av den anledning, att

taxeringsenhet uppdelats i flera taxeringsenheter, summan av de nya taxeringsenheternas

taxeringsvärden skall motsvara taxeringsvärdet å den

odelade taxeringsenheten.»

Vad angår de i det remitterade utkastet föreslagna grunderna för omtaxering

under löpande femårsperiod biträder jag detta förslag. Det är visserligen

sant, att skattefri fastighet varit föremål för taxering vid taxeringsperiodens

början, men de intressemotsatser, som vid åsättande av

värde å skattepliktig fastighet utgöra en viss garanti för värdenas riktighet,

hava beträffande skattefri fastighet ej fått göra sig gällande. Denna

synpunkt äger dock större betydelse blott örn fastighet från början varit

helt skattefri. Har detta ej varit fallet, synes anledning till omtaxering

saknas. Vad angår byggnad, som, medan den varit under uppförande,

blivit taxerad, finner jag det tvivelaktigt, att, såsom länsstyrelsen i örebro

län ansett möjligt, gällande rätt skulle medge omtaxering, såvitt värdeökningen

ej uppgår till den stadgade femtedelen. Till ytterligare uppmjukningar

av ifrågavarande stadganden finner jag ej anledning.

Frågan, örn vid omtaxering under löpande taxeringsperiod fel, som förelupit

vid den allmänna taxeringen, skall kunna rättas mot vederbörande

skattskyldiges bestridande, har av kammarrätten besvarats på det sätt,

att den materiella rättvisan krävde en dylik rättelse. I samtliga övriga

yttranden bär utkastets ståndpunkt i detta avseende uttryckligen biträtts

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. May.ts proposition Nr 220.

eller lämnats utan erinran. Det synes mig också, att, örn det överhuvudtaget

skall anses ligga någon mening i att taxeringsvärden bliva lagakraftvunna

och gällande under en femårsperiod utan att annorledes än på grund

av ändringar omtaxering skall äga rum, så bör denna verkan också

sträcka sig så långt, att vad som en gång bestämts ej skall upprivas.

Kammarrättens uppfattning borde väl följdriktigt leda därhän, att det ur

materiell synpunkt vore önskvärt, att förelupna fel rättades örn och när

de upptäcktes. En dylik ståndpunkt synes ej överensstämma med allmänt

vedertagen uppfattning. Därest av ovidkommande anledning — t. ex. örn

avskiljande från en stor fastighet av ett mindre område föranleder uppdelning

av taxeringsenheten — den gamla taxeringen måste rubbas, bör

detta ej tagas till intäkt för annan rubbning än som föranledes av ändringen.

Detta betyder givetvis ej, att de nya taxeringsenheternas sammanlagda

värde måste bliva lika med den gamla taxeringsenhetens värde,

även örn detta kan antagas ofta bliva fallet. Värdenas summa kan mycket

väl bliva en annan än det gamla värdet. Jag anser emellertid i likhet med

vissa av de hörda myndigheterna, att utkastet ej givit ett fullt lyckligt

uttryck åt den tankegång som legat bakom detsamma, utan finner en formulering

i huvudsaklig anslutning till den som föreslagits av länsstyrelsen

i Södermanlands län vara att föredraga. Att mera i detalj angiva,

huru omtaxering bör äga rum, synes ej möjligt eller lämpligt. Det väsentliga

synes vara att få fram den allmänna grundsatsen, att taxeringen bör

ske efter i stort sett samma grunder som den allmänna taxeringen. Att

beträffande fastighet, som övergått från skattefri till skattepliktig, fullständig

omtaxering bör äga runi efter den gamla prisnivån, synes böra

följa därav, att beträffande dylik fastighet olika omständigheter ofta blivit

mindre noggrant prövade vid den allmänna taxeringen.

31 och 32

De ändringar, som föreslås i anvisningarna till 31 § samt i 32 § med

anvisningar, hava i huvudsak motiverats i den allmänna avdelning, som

avser beskattning av inkomst på grund av pensionsförsäkring. Jag har

också i det sammanhanget redogjort för inkomna yttranden.

Lagtexten har uppställts på i viss mån annat sätt än som föreslagits av

försäkringsinspektionen. Någon ändring i 31 § finner jag exempelvis ej

erforderlig, utan anser jag definitionen på »pension» böra intagas i anvisningarna.

Någon närmare redogörelse för den ändrade uppställningen

torde jag för övrigt ej behöva lämna.

Försäkringsanstalternas sammanslutningar hava berört vissa kombinationer

av livsvarig och icke livsvarig livränta. Huruvida dylik kombination

skall anses såsom pensionsförsäkring — vilket åtminstone i vissa fall

synes möjligt — torde böra bedömas med hänsyn till de i det särskilda

fallet föreliggande omständigheter.

Begreppet »pupillförsäkring» synes böra erhålla en sådan innebörd, att

Pensions
försäkring.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 220.

pupillförsäkring kan avse även personer som uppnått myndig ålder Huruvida

detta är fallet enligt gällande rätt, är ett spörsmål, som jag saknar

anledning besvara. Överståthållarämbetet har i denna punkt hemställt

örn viss ändring. Jag finner det för min del uppenbart, att den

extra skattefrihet för ett belopp av 600 kronor, som medgives vid livränta

på grund av pupillförsäkring, ej bör gälla längre än till dess vederbörande

uppnått myndig ålder. Med den bestämning av pupillförsäkringen

jag nyss berört följer vid denna ståndpunkt, att 32 § 2 mom. a) bör

omformuleras.

Med kammarrätten instämmer jag däri, att det stycke, som avser vinstandel

och premieåterbäring, bör bibehållas. Något tillägg till samma

stycke anser jag däremot ej behövligt utan föredrager att i stället upptaga

en punkt 9 i anvisningarna på sätt försäkringsinspektionen föreslagit,

men i en lydelse, som närmare ansluter sig till den av kammarrätten

ifrågasatta. Bland annat utesluter den ej en sådan tolkning som kammarrätten

anslutit sig till beträffande behandlingen av vinstandel och premieåterbäring,

därest denna tolkning eljest skulle finnas vara riktig.

Vidare föreslås i anledning av den otydlighet, som av Överståthållarämbetet

påvisas beträffande allmän pensionsförsäkring, ett uttryckligt

stadgande i 32 § 2 morn., att allmänna pensionsförsäkringen ej anses innefatta

försäkring mot engångspremie. Med ett sådant stadgande blir det

ej behövligt att göra ändring i 46 § 2 mom. 2) såvitt angår allmänna pensionsförsäkringen.

45 i

Den ändring, som föreslås i 45 §, är en följd av det ändrade repartitionstalet

för jordbruksvärde och torde ej erfordra särskild motivering.

46 §.

De ändringar, som föreslås i 46 § 2 morn., äro i främsta rummet en följd

av den ändrade definitionen på pensionsförsäkring. Jag tillåter mig i

detta sammanhang jämväl hänvisa till vad jag i samband med 31 och

32 §4 yttrat om allmänna pensionsförsäkringen.

46 § 2 mom. 2) avser enligt sin gällande ordalydelse jämväl avgift för

pupillpensionering och bör enligt sakens natur avse även pensionering av

make. Detta synes böra uttryckligen stadgas. I konsekvens därmed föreslås

ändring jämväl i 2 mom. 3).

50 §.

Den i 50 § föreslagna ändringen har av mig behandlats i den allmänna

motiveringen rörande repartitionstalet för jordbruksfastighet.

Tid för ikraftträdandet.

Vad angår tiden för ikraftträdandet beträffande repartitionstal och procentavdrag

hade förslag intagits i den av mig förut omförmälda, inom

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

finansdepartementet utarbetade promemorian rörande ändrad lydelse av

2 och 45 §§ samt 50 § 2 mom. kommunalskattelagen och i däröver avgivna

yttranden lämnats utan erinran.

Någon särskild motivering för ifrågavarande bestämmelse synes ej behövlig.

T axeringsf örordningen.

17 $.

Ändringen i 17 § taxeringsförordningen har motiverats i den allmänna

avdelningen rörande taxering av vattenfall.

33 §.

Ändringen i 33 § taxeringsförordningen motiveras av vad jag anfört beträffande

31 och 32 §§ kommunalskattelagen.

35 §.

Rörande innebörden av ändringen i 35 § 1 mom. får jag hänvisa till vad

jag i den allmänna motiveringen anfört rörande beskattning av pensionsförsäkring.

59 %.

Ändringen i 59 § har motiverats i samband med frågan örn enhetspriser

vid taxering av jordbruksfastighet i samband med anvisningarna till

9 § kommunalskattelagen.

122 § 2 mom.

Vid behandling av besvär i kammarrätten rörande fastighetstaxering

lärer i ett stort antal mål hava erfordrats uppgift å nästföregående års

taxeringsvärde, specificerat å olika redovisningsvärden. Dylika uppgifter

hava i de flesta fall måst av föredraganden infordras genom särskilda

skrivelser. För undvikande av den härmed förenade omgången föreslår jag

införande av en bestämmelse, att länsstyrelse vid översändande av besvär

rörande fastighetstaxering har att medsända, bland annat, utdrag av

taxeringslängd rörande jämväl nästföregående års taxering.

145 %.

Rörande kostnader för prövningsnämndens arbete och ersättning åt sakkunnig

innehåller 145 § taxeringsförordningen följande bestämmelser:

»5 mom. Till gäldande av de av fastighetsprövningsnämnds, länsprövningsnämnds

eller Stockholms stads prövningsnämnds arbeten föranledda

utgifter, såsom gottgörelse åt tjänsteman, som jämlikt 16 § 2 mom. förordnats

att för vissa fall fullgöra landskamrerarens åligganden, ersättning

för biträde åt landskamrerare vid förberedande göromål, arvode för

Utgifter för

pr Ödling 8- nämndernas

arbete. Ersättningar

åt

sakkunniga.

Gällande bestämmelser.

s. 160 Kontrollera mot PDF

Inom finansdepartementet

utarbetad promemoria.

160 Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

protokoll- och längdföringen, nödiga tryckningskostnader samt gottgörelse

för uppassning hos nämnden, må vederbörande nämnd efter förslag av

länsstyrelsen använda erforderligt belopp, såvitt ej nedan annorlunda

stadgas.

C> mom. Angående de av fastighetsprövningsnämnd eller av prövningsnämnd

enligt 4 och 5 mom. beviljade beloppen och dessas fördelning bör

särskilt utdrag av nämndens protokoll avlåtas till länsstyrelsen, varefter

beloppen i vanlig ordning utbetalas.

7 moni. Sakkunnig erhåller för av honom verkställd utredning eller undersökning

gottgörelse, som bestämmes av länsstyrelsen eller, då den sakkunnige

biträtt den mellankommunala prövningsnämnden oller allmänna

ombudet hos samma nämnd, av Kungl. Majit.»

I en inom finansdepartementet utarbetad promemoria rörande vissa i

dessa moment behandlade spörsmål anfördes, bland annat, följande:

»Vid anmälan under sjunde huvudtiteln i årets statsverksproposition

av anslaget till kostnader för årlig taxering’ uttalade chefen för finansdepartementet,

att man, för att minska medelsåtgången å anslaget, syntes

kunna ifrågasätta vissa åtgärder i syfte att begränsa de utgifter, vilkas

bestämmande ankommer på prövningsnämnderna.

För riksdagens revisorers räkning införskaffades hösten år 1930 från

länsstyrelserna i riket uppgifter rörande de ersättningar, som under budgetåret

1929/1930 utgått till länsstyrelserna och fögderiförvaltningens

tjänstemän för arbete i taxeringsnämnder och prövningsnämnder. De på

grundval av detta material gjorda iakttagelserna funno sig revisorerna

(i punkt 20 av deras berättelse rörande budgetåret 1929/1930) böra bringa

till riksdagens kännedom, och 1931 års riksdag hemställde i anledning

därav i skrivelse nr 346, punkt 4, att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning

rörande ett ändamålsenligt ordnande av taxeringsarbetet, närmast

med hänsyn till användningen av den personal, som för detta ändamål årligen

behövde tagas i anspråk. Denna punkt i riksdagsskrivelsen har av

Kungl. Majit överlämnats till statens organisationsnämnd för yttrande.

I materialet ingår, bland annat, uppgift örn ersättningar, som på grund

av bestämmelsen i 5 mom. taxeringsförordningen under budgetåret 1929/

1930 utgått till tjänstemän inom länsstyrelserna och fögderiförvaltningen.

Av de meddelade uppgifterna, vilka sedermera genom finansdepartementets

försorg i viss mån kompletterats, synes framgå såsom sannolikt, att

grunderna för ersättningarnas bestämmande i förhållandet de olika länen

emellan ej varit likartade. Då det ur olika synpunkter är av värde, att

mera detaljerade uppgifter rörande sättet för sagda ersättningars beräkning

hädanefter stå till förfogande dels för vederbörande nämnd vid dess

beslut örn ersättning, dels för Kungl. Majit vid prövningen av anslagsbehovet

för påföljande år, synes i berörda 5 mom. av ifrågavarande paragraf

lämpligen böra stadgas, att i det förslag, som av länsstyrelsen skall avlämnas

till fastighetsprövningsnämnd eller prövningsnämnd rörande för

ersättningen erforderligt belopp, skola angivas de grunder, som av länsstyrelsen

tillämpats vid ersättningarnas beräkning. Tillika synes i 6 mom.

böra stadgas, att prövningsnämnds beslut om ifrågavarande ersättningar

skall före november månads utgång — alltså i tid före prövningen av

anslagsbehovet för nästa budgetår — genom protokollsutdrag tillställas

finansdepartementet tillika med avskrift av länsstyrelsens förslag i äm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

1G1

net. På detta sätt erhåller prövningsnämndeii möjlighet att vid ifrågavarande

ersättningars bestämmande mera ingående pröva de föreslagna

beloppen och komma fortlöpande redogörelser angående medlens användning

att stå till finansdepartementets förfogande.

Att nn meddela bestämmelser rörande grunderna för ifrågavarande ersättningars

beräkning låter sig svårligen göra; förhållandena i olika län

ställa sig sannolikt så olika, att fullt ensartade beräkningsgrunder knappast

torde visa sig lämpliga. Det lärer emellertid vara uppenbart att, därest

en ökad erfarenhet rörande de grunder som tillämpats i olika län giver

■vid handen, att ersättningarnas storlek på något håll tarvar granskning,

möjlighet bör stå till buds för Kungl. Maj:t att i anledning därav vidtaga

särskilda åtgärder. Dylika eventuella åtgärder böra givetvis ej göras mera

ingripande än som kan linnas förenligt med taxeringsarbetets effektivitet.

Möjligen kan man tänka sig en anordning liknande den som för närvarande

tillämpas beträffande expensmedel till ämbetsverken, enligt vilken

vederbörande äger i första hand förfoga över visst högsta belopp, medan

beslut om beviljande av ytterligare belopp ankommer på Kungl. Majit.

Stadgande, som medgiver Kungl. Majit att träffa dylika särskilda anordningar,

synes böra införas i 5 mom.

I konsekvens med det anförda synas vissa ändringar böra vidtagas jämväl

i 7 mom. Anlitande av sakkunniga är tvivelsutan en utväg av stort

värde för taxeringsarbetet. Det vill emellertid synas, som örn ej minst

för de allmänna fastighetstaxeringarnas vidkommande en föreskrift örn

rätt för Kungl. Majit att utfärda föreskrifter angående dispositionen av

medel för ersättningar åt sakkunniga skulle kunna bliva av värde. Redan

nu äger Kungl. Majit meddela särskilda bestämmelser rörande grunderna

för vissa ersättningsbelopp, som falla under nämnda moment, nämligen

på grund av föreskriften i 14 § 2 mom. taxeringsförordningen när det gäller

att träffa förhandsavtal med vissa sakkunniga. Någon rubbning av

sistnämnda bestämmelse synes emellertid knappast erforderlig eller önskvärd,

då denna delvis faller utanför den fråga, det för närvarande gäller

(jfr 29 § i förordningen med särskilda föreskrifter rörande taxeringsförfarandet).

Jämväl beträffande ersättningar, varom här är fråga, synes

föreskrift önskvärd, att uppgifter örn utbetalade belopp skola insändas till

finansdepartementet. Utan dylika uppgifter lärer ett bedömande av frågan

örn ifrågavarande ersättningars lämpliga avvägning ej vara möjligt.

Uppenbart är, att ändringar av den art, varom här är fråga, ej äro ägnade

att föregripa den utredning, som av 1931 års riksdag begärts i dess

i det föregående omnämnda skrivelse nr 34G.»

Vid promemorian fanns fogat ett utkast till ändrad lydelse av 145 § 5,

G och 7 mom. taxeringsförordningen. I utkastet föreslogs, att berörda stadgauden

skulle erhålla följande avfattning!

»5 moni. Till gäldande---annorlunda stadgas. 1 förslag av läns
styrelsen,

som nu sagts, skola för en var däri avsedd person angivas de

grunder, som av länsstyrelsen tillämpats vid beräkningen av ersättning

till denne. Kungl. Majit äger utfärda särskilda föreskrifter rörande dispositionen

av medel för ändamål, som nu sagts.

6 morn. Angående de----ordning utbetalas. Utdrag av protokollet,

såvitt angår ersättningar enligt 5 morn., tillika med länsstyrelsens förslag

till dylika ersättningar skall därefter före november månads utgång genom

länsstyrelsens försorg insändas till finansdepartementet.

nilian/) till riksdagens protokoll 1 sami. ISO hafi, fXr

!!

s. 162 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

162 Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

7 mom. Sakkunnig erhåller---gottgörelse, som — med iakttagande?

av de särskilda föreskrifter rörande disposition av medel för ändamålet

Kungl. Majit må finna nödigt meddela — bestämmes — — — Kungli

Majit. Uppgift rörande de jämlikt detta moment åt olika personer utbetalda

ersättningsbelopp skall samtidigt med uppgifter enligt 6 mom. av

länsstyrelsen insändas till finansdepartementet.»

Utlåtanden över berörda promemoria bava inhämtats från Överståthållarämbetet,

samtliga länsstyrelser samt kammarrätten. Förslaget har belt

biträtts eller i huvudsak lämnats utan erinran av nitton länsstyrelser och

kammarrätten, därvid i ett par fall viss komplettering av bestämmelserna

ifrågasatts. Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Jönköpings,

Älvsborgs, Örebro och Västerbottens län bava ansett sig kunna endast

delvis ansluta sig till förslaget eller oek, utan att likväl direkt avstyrka

detsamma, framställt erinringar. Länsstyrelsen i Stockholms län

uttalar, att, med hänsyn bland annat därtill att varken länsstyrelserna,

som upprättade förslag till ifrågavarande ersättningar, eller prövningsnämnderna,

som meddelade beslut angående desamma, med fog kunde

påstås bava missbrukat sin ställning härutinnan, länsstyrelsen ansåge anledning

icke föreligga att tillstyrka en författningsändring, som kunde

befaras leda till ett försämrat taxeringsresultat.

Rörande de avgivna utlåtandena må ytterligare anmärkas följande.

Överståthållarämbetet anför, att vad anginge enligt 145 § 5 mom. utbetald

ersättning för biträde vid förberedande göromål åt kamreraren, det

torde vara bart när omöjligt att för varje person angiva de grunder, som

av ämbetet tillämpats vid beräkning av ersättning till denne, i följd varav

ämbetet icke kunde biträda förslaget till sådan ändring av 145 § 5 morn.,

att skyldighet i berörda avseende stadgades. Ansåges missbruk rörande

nämnda ersättningar förekomma, syntes lämpligt, att Kungl. Majit anvisade

visst belopp, som icke utan nytt beslut finge överskridas, att utgå som

gottgörelse för biträde åt landskamrerare vid förberedande göromål.

Länsstyrelsen i Östergötlands län uttalar, att länsstyrelsen icke bade

något att i princip erinra mot reglerande föreskrifter på ifrågavarande

område, men att det syntes sannolikt, att- de föreslagna ändringarna icke

kunde bliva av något synnerligt värde för de syften, som man avsett att

genom desamma tjäna. Det torde nämligen vara vanskligt att av uppgifterna

örn grunderna för ersättningarna draga några slutsatser, på vilka

allmängiltiga regleringsnormer kunde byggas. Länsstyrelsen framhåller

jämväl, att en mera betydande minskning av arvodena för granskningsarbete

av kvalificerad art kunde inverka ogynnsamt på granskningsarbetets

effektivitet.

Länsstyrelsen i Jönköpings län uttalar, att uppgifter, tillräckligt uttömmande

att läggas till grund för ett bedömande av de tillerkända arvodenas

skälighet, enligt länsstyrelsens förmenande icke lämpligen borde och

ej heller kunde för varje fall avgivas. Däremot hade länsstyrelsen intet

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220. 163

att erinra mot att uppgifter om utbetalade arvoden insändes till finansdepartementet.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anför, att länsstyrelsen för sin del

funne synnerligen önskvärt, om de uppgifter angående grunderna för ifrågavarande

ersättningar, som länsstyrelsen enligt de nu ifrågasatta föreskrifterna

skulle avgiva, kunde leda till meddelande av enhetliga bestämmelser

i detta avseende, i den mån sådant vore möjligt. Då de föreslagna

ändringarna även i övrigt syntes önskvärda, bade länsstyrelsen för sin

del icke något att erinra mot desamma.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrar, bland annat, att hittills

i de förslag, som avlämnats till prövningsnämnden, angivits de olika slag

av arbete, som utförts av däri upptagen person. Det innebure icke någon

svårighet att utöka denna uppgift för en var med upplysningar örn

använd tid och omfattningen av det utförda arbetet. Vida betänkligare

och svårare syntes däremot vara att i ett dylikt offentligt förslag angiva

sådana ersättningsgrunder, som hänförde sig till personliga kvalifikationer.

Det kunde därför ifrågasättas, huruvida det icke kunde vara lämpligt,

att de så att säga mera personliga omdömena, där de inverkat till

höjning eller sänkning av ett normalarvode, finge lämnas till prövningsnämnden

i en underhandspromemoria, vilken icke skulle intagas i protokollet.

Denna promemoria skulle med protokollsutdraget översändas till

finansdepartementet.

Länsstyrelsen i Alvsborgs län uttalar som totalomdöme örn det föreliggande

förslaget, att länsstyrelsen visserligen icke hade något att erinra

emot att enhetliga direktiv utarbetades för beräkning av ersättning för

sådant arbete av rent mekanisk beskaffenhet, för vilket gottgörelse skäligen

kunde utgå efter arbetstid eller arbetskvantum och varigenom man

möjligen också kunde komma fram till ett »visst högsta belopp» i årlig

ersättning för dylikt arbete, men att länsstyrelsen — och detta i det allmännas

eget ekonomiska intresse — icke kunde tillråda sådana författningsändringar,

som kunde leda till ett beskärande av länsstyrelsens befogenhet

att, i samråd med prövningsnämnden, giva åt det årliga granskningsarbetet

den omfattning eller specialisering, vartill vunnen erfarenhet

eller yppade förhållanden kunde föranleda.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför, att därstädes tillämpats det förfarandet,

att länsstyrelsens ersättningsförslag av vederbörande föredragande

å landskontoret muntligen motiverats, men att det givetvis i och

för sig intet hinder mötte, att denna motivering skedde skriftligen. Länsstyrelsen

ville emellertid framhålla, att ersättningarna i fråga i vissa avseenden

icke rimligtvis borde utgå efter arbetets kvantitet. Länsstyrelsen

uttalar jämväl, att förhållandena i ett och samma län kunde så växla från

det ena året till det andra, att det kunde tänkas lända till men för resultatet

av taxeringsarbetet, därest do medel, prövningsnämnden ägde förfoga

över, på förhand begränsades. Då det emellertid vore önskvärt och

s. 164 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

164 Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

lämpligt, att möjlighet förefunnes att hålla de i förslaget ifrågakomma

ersättningarna för taxeringsarbetet inom skäliga gränser, hade länsstyrelsen

intet att erinra mot detsamma.

Länsstyrelsen i Värmlands län anför, att i 7 mom. möjligen borde angivas

den tid, för vilken däri omförmäld uppgift skulle lämnas. Ersättningarna

till sakkunniga plägade visserligen till större delen bestämmas

i anslutning till länsprövningsnämndens sammanträden, men kunde även

annorledes dylika ersättningar komma att av länsstyrelsen utbetalas.

Länsstyrelsen i örebro län håller före, att de i promemorian föreslagna

ändringarna av taxeringsförordningen borde avse allenast de arbeten,

beträffande vilka enhetliga grunder för ersättningarnas bestämmande

kunde komma till tillämpning. Dylika grunder kunde enligt länsstyrelsen

ifrågakomma för den tekniska granskningen av taxeringarna ävensom

för arbetet med handlingarnas fullständigande, verkställande av utskrifter

etc. Beträffande granskningen av innehållet i deklarationer m. m. liksom,

örn än i mindre grad, beträffande arbetet med protokollföringen, läte

det sig svårligen göra att uppställa andra normer för ersättningen än de,

som vore beroende av de för detta arbetes utförande individuella förutsättningarna.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har intet att erinra mot de i promemorian

framställda förslagen, men ifrågasätter, örn icke förslagets syfte

kunde nås genom cirkulär från Kungl. Maj:t i angiven riktning.

Länsstyrelsen i Västerbottens län finner ett genomförande av förslaget

örn åläggande för länsstyrelse att i fråga örn ersättningar enligt 5 mom.

för en var person angiva de grunder, som av länsstyrelsen tillämpats vid

beräkningen av ersättningen, mindre lyckligt. Med hänsyn till de olika

faktorer, till vilka vid beloppens utmätande måste tagas hänsyn, vore den

ifrågasatta redogörelsen av mindre värde. Om syftet med den föreslagna

bestämmelsen, att Kungl. Majit skulle äga utfärda särskilda föreskrifter

rörande dispositionen av medel för de ändamål, som nu vore i fråga, vore,

att prövningsnämnderna och länsstyrelserna skulle sättas på inknappning

i fråga örn ersättningsbeloppen, kunde effektiviteten av det för det allmänna

så betydelsefulla arbete, det här rörde sig örn, äventyras. I

I berörda, inom finansdepartementet utarbetade promemoria har uttalats,

att det ur olika synpunkter vore av värde, att mera detaljerade uppgifter

rörande sättet för beräkningen av i 145 § 5 mom. taxeringsförordningen

omförmälda ersättningar stöde till förfogande såväl för vederbörande

nämnd vid dess beslut örn ersättning som för Kungl. Majit vid

prövningen av anslagsbehovet för påföljande år. I promemorian har jämväl

framhållits värdet av en bestämmelse örn rätt för Kungl. Majit att utfärda

föreskrifter angående dispositionen av medel för ersättningar åt

sakkunniga liksom önskvärdheten av att uppgifter örn utbetalade belopp

insändas till finansdepartementet. Det förslag, som i ifrågavarande av
-

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

seenden uppgjorts, har av det stora flertalet av de hörda myndigheterna

lämnats utan erinran. Från en del håll har likväl anförts, att, med

hänsyn till att vid beräknande av ersättning särskilt för arbete av mera

kvalificerad art avseende måste fästas vid mera personliga faktorer,

det i vissa fall kunde bliva förenat med svårighetci'' att angiva de giunder,

som vore bestämmande för ersättningarnas storlek. Jag har svart att föreställa

mig, att svårigheterna här skulle hilva nämnvärt större än där det

gäller andra från statsverket utgående ersättningar. I några yttranden

hava uttalats farhågor för att de åtgärder, som i anledning av uppgifternas

granskning kunde komma att av Kungl. Majit vidtagas, skulle kunna äventyra

taxeringsförfarandets effektivitet. I sakens natur torde dock ligga,

och det har jämväl i promemorian förutsatts, att, därest anledning att utfärda

särskilda föreskrifter visar sig föreligga, åtgärder ej komma att

ifrågasättas, som kunna befaras medföra en dylik verkan. I anledning av

länsstyrelsens i Värmlands län påpekande föreslår jag viss komplettering

av 7 mom.

I en till Kungl. Majit ställd, den 7 februari 1931 dagtecknad skrivelse

anförde riksräkenskapsverket följande!

»Enligt 145 § 8 mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928 äga åtskilliga

personer, som inkallats till vissa av taxeringsarbetet föranledda

sammanträden, att för inställelsen åtnjuta, örn de äro bosatta å annan

ort än sammanträdesorten, traktamentsersättning under såväl sammanträdes-

som resedagar med 16 kronor örn dagen och övrig resekostnadsersättning

enligt vad som på grund av allmänna resereglemente! utgår till

nämndeman samt, örn de äro bosatta å sammanträdesorten, traktamentsersättning

med 12 kronor örn dagen. ....

Resereglementets föreskrifter om uppdelning av traktanientsersättningen

uti dag- och nattraktamenten samt örn traktamentets nedsättning vid förrättning,

som omfattar högst 6 timmar, gälla sålunda icke härvidlag, ej

heller skei'' någon reducering av traktamentet för det fall att förrättningsmannen

på statens bekostnad innehar sovplats å järnväg eller fartyg.

Huru avsaknaden av dylika bestämmelser verkar, framgår av följande

exempel, hämtat ur Norrbottens läns räkenskaper för februari 1930.

En taxeringsnämndsordförande bosatt i Kiruna har kallats att lördagen

den 8 februari 1930 klockan 11 förmiddagen inställa sig hos länsstyrelsen

i Luleå. På grund härav har han i överensstämmelse med ovan berörda

föreskrift uppburit ersättning enligt följande beräkning:

7/

Is

8/

februari Tåg Kiruna (kl. 23) — Luleå (kl. 8.4 2)1

» » Luleå (kl. 21.02) — Kiruna ( » 6.5o))

2 st. sovvagnsbiljetter ....................................................

Dagtraktamenten för d. 7, 8 och 9 februari å kronor 16: — I

krono)'' 38: 25

■> 20: —

» 48: —

kronor 106:25.

I stort sett har alltså endast en arbetsdag åtgått för resor oell sammanträde,

men icke förty har förrättningsmannen ägt rätt till 3 dagtraktamenten.

Därest å resan skolat tillämpas allmänna.resereglementets regler rö
-

Resekostnadsoch

traktamentser

sättningar.

Framst ällning

från riksräkenskapsverket.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Yttranden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

rando traktamentsberäkning, kade förrättningsmannen kunnat uppbära

en sammanlagd traktamentsersättning av allenast (5 + 10 + 5 =) 20

kronor.

Då för närvarande föreligger fråga om ändring av taxeringsförordningen

i sammanhang med väckt förslag örn ändrad tid för uppbörd av kronoskatten,

har riksräkenskapsverket med stöd av § 1 morn. 2 i ämbetsverkets

instruktion (1927: 280) ansett sig böra fästa Kungl. Martts uppmärksamhet

å förkerörda, enligt riksräkenskapsverkets mening olämpliga och

llän resereglementets grunder alltför avvikande bestämmelse i taxeringsforordmngen.

»

Över berörda framställning hava yttranden inhämtats från vissa länsstyrelser

samt från statskontoret.

Länsstyrelsen i Jönköpings län förordar, att ersättning till ifrågavarande

personer utgår dels i form av resekostnads- och traktamentsersättning

enligt allmänna resereglementet dels med ett dagarvode för förrättningsdag

till skäligt belopp.

Länsstyrelsen i Värmlands län avstyrker det förslag, som i riksräkenskapsverkets

framställning avses. Det (biri relaterade fallet torde enligt

länsstyielsens mening vara sa gott som enastående. De ersättningar i form

av traktamenten, som för närvarande utginge, vore ingalunda för höga.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län uttalar, att riksräkenskapsverkets förslag

innebure att personer, som vore bosatta å sammanträdesorten, icke

skulle åtnjuta ersättning för sin inställelse. Länsstyrelsen ansåge, att

traktamentsersättning under resdag kunde bestämmas i enlighet med allmänna

resereglementet, varemot gottgörelse för den eller de dagar, förrättning

eller sammanträde påginge, kunde utgå i form av arvode’ lika

för samtliga deltagare. Länsstyrelsen ville sålunda föreslå, att deltagare

i sammanträde, varom här vore fråga, skulle, oavsett bostadsorten, åtnjuta

ett arvode av tolv kronor örn dagen, men att, därest inställelsen till förrättningen

vore förbunden med resa, ersättning skulle utgå enligt resereglementet,

därvid som lämplig beräkningsgrund ifrågasattes klass II E.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län föreslår, att ifrågavarande personer skola

aga att för inställelsen åtnjuta arvode med tolv kronor för sammanträdesdag

samt, därest de äro bosatta å annan ost än sammanträdesorten,

därutöver resekostnads- och traktamentsersättning under såväl sammanträdes-

som resedagar enligt klass II E i allmänna resereglementet.

Jämväl länsstyrelsen i Västernorrlands län ifrågasätter, om icke det

förevarande spöismalet bör lösas sa, att i 8 mom. omförmälda personer berättigas

dels till reseersättning enligt allmänna resereglementet dels ock

till särskilt lämpligt avvägt arvode för sammanträdesdag.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser, att nu gällande bestämmelser böra

bibehållas i vad angår traktamentsersättning under sammanträdesdagar.

För resa till och från sammanträdesorten syntes ersättning böra utgå enligt

bestämmelserna i allmänna resereglementet och beräknas enligt reseklass

II och traktamentsklass D.

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Martts proposition Nr 220.

Länsstyrelsen i Västerbottens län yttrar, att, därest ändring av ifrågavarande

bestämmelser ansåges påkallade av besparingshänsyn, länsstyrelsen

funne billigheten tala för att den ersättning av 12 kronor, som nu utginge

till å sammanträdesorten bosatt person, likställdes med traktamente

för dag, medan ersättning för natt bestämdes till 7 kronor, och borde

därjämte såsom riksräkenskapsverket föreslagit resereglementets bestämmelser

örn nedsättning av traktamentet vid förrättning, som omfattade

högst 6 timmar, och örn reducering av traktamentet för det fall, att förrätt - ningsmannen på statens bekostnad innehade sovplats å järnväg eller fartyg,

göras tillämpliga.

Länsstyrelsen i Norrbottens län Ilar intet att erinra emot att ifrågavarande

stadgande hringas i närmare överensstämmelse med resereglementet.

Resekostnadsersättningen borde därvid utgå enligt klass II, medan

traktamentsersättningen syntes böra bestämmas efter klass C eller D. Personer,

som vore bosatta å sammanträdesorten, borde tillerkännas rätt till

dagtraktamente enligt samma klass som övriga, då de ju ofta ej vore statens

tjänstemän och sålunda borde hava någon ersättning för den tid, de

måste offra på dessa ej sällan flera dagar i sträck varande sammanträden.

Med traktamentsklass I) innebure för dem länsstyrelsens förslag ej

annan ändring, än att, örn sammanträdet räckte högst 6 timmar, traktamentet

nedsattes till halva beloppet.

Statskontoret anför:

»Statskontoret ansluter sig i huvudsak till riksräkenskapsverkets uppfattning,

att nu gällande ersättningsbestämmelser i 145 § 8 morn. taxeringsförordningen

måste anses mindre lämpliga och under vissa förutsättningar

ägnade att lämna enligt nämnda paragraf till särskilda sammanträden

inkallade personer onödigt hög gottgörelse. Statskontoret måste

för sin del finna, att resereglementets bestämmelser även i nu nämnda fall

böra lända till efterrättelse, dock att traktamentsersättningen skäligen

bör fastställas på sådant sätt, att i varje fall för person, bosatt å annan

ort än sammanträdesorten, komma att utgå lägst 16 kronor samt för person,

bosatt å sammanträdesorten, liksom nu lägst 12 kronor.» I

I likhet med flera av de hörda myndigheterna linner jag de nuvarande

bestämmelserna i 145 § 8 morn. vara mindre tillfredsställande med hänsyn

därtill, att i vissa fall ersättningen kan bliva onödigt hög, beroende på

att traktamentsersättning för resedygn utgår till sitt fulla belopp ändå att

mindre del av dygnet använts för resa. Jag har därför ansett mig höra

förorda jämkning av nämnda bestämmelser därhän, att för dygn, varunder

sammanträde icke äger rum — för vilket dygn traktamentet nu utgör 16

kronor, motsvarande traktamentsklassen D i allmänna resereglementet —

reglementets bestämmelser örn uppdelning av traktamentsersättning i dagoch

nattraktamente, reducering av traktamente vid resa av kortare varaktighet

m. m. Idiva tillämpliga. För dygn, varunder sammanträde äger

rum, skall däremot som hittills traktamentsersättning utgå med 16 kronor

Departements
chefen.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

för den, som är bosatt å annan ort än sammanträdesorten, och med 12 kronor

för den, som är bosatt å nämnda ort, varjämte resekostnadsersättning:

skall i likhet med vad för närvarande är fallet åtnjutas enligt klass II.

Förordning nied instruktion för värdering av skogsmark och

växande skog.

instruktio- Gällando lydelse av skogsväraeringsinstruktionen tordo få intagas i

iande Mikali- nr 2 såsom parallelltext till domänstyrelsens förslag.

vmnahkatte- Såsom jag tidigare angående anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen

anfört, har domänstyrelsen i sitt förslag till skogsvärderingsinstruktion

uteslutit föreskrifterna örn åsättande av betesvärde å skogsmark.

Allenast en kort hänvisning av innehåll, att värdet av bete å

skogsmark, liksom jämväl värdet av övrig mark, skall medräknas vid.

värdesättning av fastigheten i övrigt, har upptagits.

Länsstyrelsen i Södermanlands län ifrågasätter nu, huruvida skogsvård

deringsinstruktionen lämpligen borde innehålla och upprepa sådana stadgande^

som redan funnes intagna i kommunalskattelagen och dess anvisningar,

eller örn det ej vore tillräckligt, att instruktionen innehölle allenast

de närmare föreskrifter, som därutöver vore erforderliga men sorn

ansetts ej lämpligen böra i lagen och dess anvisningar medtagas.

Kammarrätten har däremot ifrågasatt, att värderingsgrunderna för skogen

skulle i huvudsak avföras ur kommunalskattelagen och behållas allenast

i instruktionen.

Departements- Vad först kammarrättens förslag i denna punkt angår kan jag hänvisa

ehefen. till den promemoria örn vissa ändringar i kommunalskattelagen, vilken

torde få intagas såsom bilaga 3 till dagens statsrådsprotokoll. Av där

antydda skäl anser jag kammarrättens förslag ej böra genomföras.

I likhet med länsstyrelsen i Södermanlands län finner jag det däremot

kunna diskuteras, örn skogsvärderingsinstruktionen bör upptaga föreskrifter,

som redan meddelats i kommunalskattelagen. Det torde emellertid

vara en fördel vid instruktionens praktiska utnyttjande, örn densamma

innehåller bestämmelser exempelvis örn vad som är att hänföra till skogsmark

och vad som icke skall räknas dit. För underlättande av författningarnas

tillämplighet böra nämnda föreskrifter erhålla en formulering,

som nära ansluter sig till motsvarande stadganden i kommunalskattelagen.

Punkt 2.

Stogtvwrkens Bestämmelserna örn vad som är att hänföra till skogsmark och till

omfattning. »övrig mark» hava av domänstyrelsen anslutits till den lydelse, som givitsåt

motsvarande del av lagens anvisningar.

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Länsstyrelsen i Malmöhus län yttrar, att instruktionens nuvarande föreskrifter

rörande vad som vore att till skogsmark hänföra och vad som

icke skulle dit medräknas, vore att föredraga framför domänstyrelsens

förslag.

Jag har biträtt domänstyrelsens förslag rörande ifrågavarande punkt.

Emellertid har jag icke i förevarande sammanhang funnit lämpligt

upptaga det såsom teknisk term mindre tilltalande uttrycket »övrig mark».

Ett par andra redaktionella ändringar, för vilka jag icke här torde behöva

redogöra, hava därjämte av mig vidtagits.

Punkt 3.

Domänstyrelsen har föreslagit, att det i punkt 3 av gällande instruktion

förekommande ordet »hushållningsplaner» skall utbytas mot ordet

»skogsuppskattningshandlingar». Sådana handlingar upprättades nämligen

numera ofta utan att åtföljas av hushållningsplan, men kunde ändock

vara användbara för fastighetstaxeringsändamål.

Punkten har avfattats i enlighet med domänstyrelsens förslag.

Punkt 4.

Domänstyrelsen har under punkt 4 upptagit de delar av bestämmelserna

i punkt 2 av nuvarande instruktion, som behandla skogens normala

virkesavkastningsförmåga. Därjämte har domänstyrelsen såsom onödigt

uteslutit det i hittillsvarande instruktion intagna exemplet örn bonitetens

bestämning ur tillväxtsiffror för normalt sammansatt skog. Domänstyrelsens

förslag till lydelse av ifrågavarande punkt innebär tillika en del

omformuleringar av gällande föreskrifter.

Domänstyrelsen omnämner, att i vissa till styrelsen avgivna yttranden

ifrågasatts införande av bonitetsklasserna 3.25, 3.75 och 4.25. Styrelsen uttalar

dock, att vad styrelsen i detta avseende anfört vid förslaget till

nuvarande instruktion fortfarande ägde giltighet, och att ytterligare bonitetsklasser

icke syntes vara av förhållandena påkallade.

Bestämmelserna rörande uppskattningen av boniteten hava uppmärksammats

i några av de avgivna yttrandena.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför, att de nuvarande bestämmelserna

örn skogsmarkens virkesavkastningsförmåga gå ve klarare uttryck för

ifrågavarande spörsmål än de föreskrifter, som nu föresloges av domänstyrelsen.

Länsstyrelsen i Värmlands län åberopar ett yttrande av en av länsprövningsnämndens

skogssakkunniga, vari framhållits önskvärdheten av

att tabell I upptoge jämväl bonitetsklasserna 3.25, 3.75 och 4.25. Länsstyrelsen

anför, att för länets slcogstaxering en sådan ändring i instruktionen

skulle hava stor betydelse och medföra större rättvisa vid avvägandet

av värdena do olika skogsområdena emellan.

Departements
chefen.

Areal skogsmark.

Bonitet
-

s. 170 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Motvärde.

170 Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Kammarrätten uttalar, att genom sammanförande av de i punkterna 2

och 4 i nuvarande instruktion befintliga föreskrifterna rörande boniteten

enligt kammarrättens mening vunnits ökad klarhet och reda i uppställningen.

Beträffande domänstyrelsens förslag till lydelse av ifrågavarande

punkt föreslår emellertid kammarrätten viss omformulering,

nämligen för såvitt angår punktens sista stycke.

Domänstyrelsens förslag till nu gällande instruktion upptog på sin tid

ifråga örn bonitetsklasserna ej mindre intervaller än O.so kubikmeter. I

yttranden över förslaget ifrågasattes redan då införande av ytterligare

bonitetsklasser. Vederbörande departementschef anförde, bland annat,

att det beträffande skogar med tillförlitlig hushållningsplan vore klart

att bättre resultat måste uppnås, örn tabellen upptoge boniteter med smärre

intervaller än de av domänstyrelsen föreslagna, men att, vad övriga

skogar beträffade, vitsord måste givas åt ett styrelsens uttalande örn

omöjligheten att verkställa en noggrannare bonitering än med intervaller

örn O.50 kubikmeter. Under uttalande, att det uppenbarligen ej vore

lämpligt att fastställa skilda tabeller för skogar med ordnad hushållningsplan

och skogar utan sådan, ävensom att taxeringsresultatet beträffande

skogar av det senare slaget ej med smärre intervaller än de

gällande kunde väntas undergå försämring, föreslog departementschefen

att, såvitt anginge en bonitet av t. o. m. 3, intervallerna mellan bonitetsklasserna

skulle utgöra O.25 kubikmeter. Tabell I kom också att bliva uppställd

enligt departementschefens förslag.

Då departementschefen ej ansett de smärre intervallerna böra avse en

högre bonitet än 3, torde han hava uppmärksammat, att det är svårare

att inom trånga gränser bestämma boniteten vid en högre avkastningsförmåga

hos skogsmarken än vid en lägre, liksom lian jämväl torde ha beaktat,

att vid en hög bonitet de smärre intervallerna hava en relativt mindre

betydelse för taxeringsvärdets storlek än vid en lägre bonitet. Dessa synpunkter

synas mig fortfarande bärande, och anser jag mig icke böra förorda

någon ändring i avseende å den nuvarande uppdelningen i bonitetsklasser.

I anledning av vad kammarrätten anfört har omformulering

skett av sista stycket i punkten enligt domänstyrelsens lydelse, varjämte

vissa andra redaktionella ändringar vidtagits.

Punkt 5.

Förutom vad angår den tidsperiod, vars virkespriser skola ligga till

grund för rotvärdets bestämmande, har domänstyrelsen beträffande punkt

5 föreslagit åtskilliga ändringar. Dessa ändringar innebära såväl sakliga

nyheter som omredigering av gällande stadganden. I syfte att undvika

inträffade missuppfattningar hava sålunda bestämmelserna rörande de

pris, varå rotvärdet skall basera sig, preciserats att avse de priser, som

blivit satta under de år som skola läggas till grund för beräkningen, oav
-

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

sett om virket eventuellt levererats senare. Vidare har framhävts, att med

rotvärdet avses det rotvärde, som erhållits genom prissättning av de för

normal virkesavkastning utfallande sortimenten. Den normala sortimentssammansättningen

har föreslagits skola bestämmas i de särskilda

anvisningar, som jämlikt 59 § taxeringsförordningen komma att bliva

fastställda för varje särskilt län eller område av län. Förtydliganden

beträffande reglerna för rotvärdets beräknande ur bruttopriserna för upphugget

virke hava företagits, bland annat med specifikation av avdragsgilla

kostnader. I fråga örn medelprisets uträkning hava i det i punkten

upptagna exemplet fyra sortimentsklasser angivits i stället för enligt

nuvarande instruktion tre. För de fall, då rotvärdet bestämmes efter ortens

medelpris, har föreslagits, att av bonitetsväxlingar betingade jämkningar

i detta pris skola ske enligt de särskilda anvisningarna för varje

län. Beträffande berörda och andra ändringsförslag får jag för övrigt

hänvisa till domänstyrelsens skrivelse.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför, att uttrycket »enligt do pris, som

blivit satta under åren 1927—1931» syntes länsstyrelsen mindre lyckligt

valt och att det för undvikande av missförstånd borde utbytas mot »enligt

de pris, som gällt under åren 1927—1931».

I ett av länsstyrelsen i Gävleborgs län infordrat yttrande från skogsvardsstyrelsen

i länet förordas, ined hänvisning till bestämmelser i lagen

örn skogsaccis, ett par detaljändringar. Sålunda föreslås, att ordet

»orten» i punktens första stycke ersättes med »avverkningsorten» och

vidare att i tredje stycket omförmäkla bruttopriser skola förklaras avse

de bruttopriser, »som gälla ä det närmast belägna ställe (vattendrag,

järnvägsstation eller dylikt), dit virket föres och där virkespriser sättas

eller eljest bestämda priser å virke betalas».

Enligt den Höijer-Lindebergska utredningen hade vid 1928 års fastighetstaxering

rotvärdet visserligen i regel blivit tillfredsställande uppskattat,

men betydande olikformigheter hade dock förelegat, i huvudsak

på grund av att instruktionens bestämmelser örn rotvärdets anknytning

till den normala virkesavkastningens sortimentssammansättning samt

den rätta innebörden av medelpriset för orten icke tillräckligt uppmärksammats.

För åstadkommande av en rättvis uppskattning av rotvärdet har

nu domänstyrelsen, på sätt jag i korthet angivit, föreslagit vissa tilllägg

och omformuleringar beträffande ifrågavarande punkt. Av dessa

ändringsförslag vill jag såsom särskilt betydelsefullt framhålla det som

innebär att den normala sortimentssammansättningen skall bestämmas i de

siirskilda anvisningar, som jämlikt 59 § taxeringsförordningen komma att

utfärdas för varje län eller del därav. Frånsett att ett par anmärkningar

av huvudsakligen formell karaktär blivit gjorda hava domänstyrelsens

ifrågavarande ändringsförslag av samtliga hörda myndigheter lämnats

utan erinran, och finner jag mig böra i huvudsak förorda domänstyrelsens

Departements
chefen.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

förslag till lydelse av ifrågavarande punkt. Skogsvårdsstyrelsens i Gävleborgs

län berörda uttalande föranleder mig att erinra därom, att medan,

taxeringen till skogsaccis alltid hänför sig till viss avverkning, så icke är

fallet beträffande fastighetstaxeringen, ävensom att tredje stycket i punkten

avser att, såvitt angår skogar med ordnad bokföring, ange en metod

för rotvärdets beräknande med utgångspunkt från de faktiska priser, som

erhållits vid försäljning av virke i upparbetat skick från skogen ifråga.

Punkt 6.

Skogsmarkens Frågan örn storleken av avdraget för allmänna förvaltningsomkostnader

Värde 9S'' m< m* oc^ av kapitaliseringsprocenten har tidigare berörts. Förutom den

ändring, som betingas av höjningen av nämnda avdrag till en tredjedel,

har domänstyrelsen föreslagit viss omgruppering av hittillsvarande bestämmelser

liksom omformulering av desamma i vissa avseenden.

Domänstyrelsen har rörande punkt 6 uttalat, att styrelsen övervägt infogandet

under denna punkt av en bestämmelse därom, att när till exempel

boniteten uppskattats till 2.so och rotvärdet till 4.90, jämkning borde

ske till närmaste klass uppåt för den ena faktorn och nedåt för den andra.

En anvisning härom i instrirktionen vore enligt domänstyrelsen möjligen

berättigad. Styrelsen uttalar emellertid, att styrelsen förutsatte, att nu

påpekade förhållande, liksom i övrigt de olika värdefaktorernas beroende

av varandra, tillbörligt beaktades i de särskilda anvisningarna jämlikt

59 § taxeringsförordningen. Kammarrätten uttalar, att enligt kammarrättens

mening en dylik bestämmelse skulle bidraga till vinnande av

jämlikhet och rättvisa, ävensom att bestämmelsen lämpligen syntes böra

meddelas i skogsinstruktionen genom ett stadgande av innehåll, att rotvärdet

skulle kunna jämkas i motsatt riktning mot boniteten, och föreslog

kammarrätten i anledning därav att sista stycket i punkt 5 av förslaget

skulle erhålla följande avfattning:

»Det uppskattade rotvärdet jämkas till någon i tabell I angiven rotvär

desklass, antingen till den rot värdesklass, som ligger närmast, eller,

örn så finnes icke böra ske med hänsyn till den riktning, i vilken den

uppskattade boniteten jämkats, i motsatt riktning mot den, i vilken boniteten,

enligt vad i punkt 4 sägs, blivit jämkad. Eotvärde, som uppskattas

högre än den högsta i tabellen angivna rotvärdesklassen, jämkas till närmaste

hela tal.»

»•partements- En förutsättning för att jämkning av bonitet eller rotvärde till annan

•teren. klass än den närmaste i tabell I upptagna skulle kunna få ske synes mig

vara, att rotvärde eller bonitet äro i det speciella fallet så noggrant beräknade,

att med säkerhet ett riktigare resultat skulle erhållas, än örn

jämkning sker till närmast liggande bonitets- eller rotvärdesklass. Detta

torde endast i ett fåtal fall vara förhållandet, varför en dylik bestämmelse

skulle bliva av ringa betydelse. Det synes dessutom innebära en komplicering

av taxeringsförfarandet, om närmare bestämmelser skulle be
-

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

hova givas rörande de förutsättningar, under vilka en jämkning till annan

klass än den närmaste kunde företagas. Jag har därför ansett, att

dylika föreskrifter icke böra meddelas.

Viss formell justering av domänstyrelsens förslag till lydelse av ifrågavarande

punkt har av mig vidtagits.

Punkt 7.

Beträffande punkt 7 Ilar domänstyrelsen företagit vissa omredigeringar

i avsikt att förtydliga innebörden av begreppet relativ skogstillgång och

mera framhäva dess värdebetonade karaktär. Därvid har styrelsen föreslagit,

bland annat, bestämmelse därom, att med hänsyn till det förhållandet,

att skogsvärdet i allmänhet kunde beräknas icke understiga fyra

normala årliga värdeavkastningar, relativa skogstillgången endast undantagsvis

finge sättas.lägre än 0.2. I flera till styrelsen avgivna yttranden

hade framhållits som ett önskemål, att sådana föreskrifter lämnades

för den relativa skogstillgångens bestämning, att taxeringsmyndigheterna

finge ett fastare grepp på denna mången gång svårbestämbara faktor.

Styrelsen har emellertid uttalat, att vid övervägande av föreliggande

förhållanden och då tillräckliga utredningar och undersökningar, utvisande

olika omständigheters rent siffermässiga inverkan på storleken

a.v relativa skogstillgången, icke förelåge, styrelsen ansåge nuvarande mera

allmänt hållna föreskrifter, med de ändringar styrelsen föreslagit, allt

fortfarande böra tillämpas. Styrelsen förutsatte emellertid, att vid uppskattningen

av, bland annat, relativa skogstillgången taxeringsutfallet

vid 1928 års allmänna fastighetstaxering skulle tillbörligen beaktas, samt

att skoglig sakkunskap i tillfredsställande utsträckning skulle komma att

av taxeringsmyndigheterna anlitas.

Reglerna rörande den relativa skogstillgångens bestämmande hava berörts

i åtskilliga av de avgivna yttrandena. I allmänhet har därvid framhållits,

att svårigheter i fråga örn beräknande av den relativa skogstillgången

inställt sig vid det praktiska taxeringsarbetet. På sina håll har

ifrågasatts införandet av någon mera schablonartad metod för relativa

skogstillgångens bestämmande. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför,

att, då det ofta torde inträffa, att faktiska skogstillgången å en fastighet

till följd av stor tillgång å moget virke vore mångdubbelt större än som

motsvarade normal skogstillgång vid jämn åldersfördelning, det syntes

länsstyrelsen önskvärt, att något utförligare anvisningar lämnades angående

bestämmandet av relativa skogstillgången i dylika fall, eventuellt

med angivande av maximisiffra. Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar,

att det vore av värde, om i de särskilda anvisningarna jämlikt 59 §

taxeringsförordningen klargjordes det sammanhang, som rådde nelian

värdebestämningsfaktororna bonitet och relativ skogstillgång. Länsstyrelsen

i Örebro län uttalar, att, då vid 1928 års fastighetstaxering kubik
-

Växande

skof.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Departements
chefen.

måssan av skogen i stor utsträckning torde lagts till grund för beräkningav

den relativa skogstillgången, samt detta oriktiga förfaringssätt läge

nära till hands på grund av dess lätthet vid tillämpningen, dess upprepande

borde förhindras genom meddelande av förtydligande föreskrifter.

I ett par yttranden har understrukits domänstyrelsens uttalande, att

skoglig sakkunskap i tillfredsställande utsträckning bör av taxeringsmyndigheterna

anlitas. Samma fråga hade tidigare uppmärksammats i

den av Höijer och Lindeberg verkställda utredningen. Länsstyrelsen i

Stockholms län förordar ett av länsjägmästaren i länet framfört förslag,

att skogssakkunnig skall av berednings- eller fastighetstaxeringsnämnd

tillkallas, så snart landskamreraren därom förordnar, och att den skogssakkunnige

ålägges reservationsplikt, då hans synpunkter icke vunnit beaktande.

Kammarrätten anser det emellertid knappast tillrådligt att meddela

en bindande föreskrift, att skoglig sakkunskap ovillkorligen skall finnas

tillgänglig i varje beskattningsnämnd. Det torde, uttalar kammarrätten,

vara tillräckligt, att landskamrerarnas uppmärksamhet fästes på behovet

därav, varefter det vore möjligt för landskamrerarna att vid sammanträden

enligt 59 § taxeringsförordningen för vederbörande beskattningsnämndsordförando

framhålla vikten av att dessa vid förefallande

behov påkallade erforderligt biträde av skogssakkunnig person.

I den Höijer-Lindebergska utredningen uttalas, att den relativa skogstillgången

vid 1928 års allmänna fastighetstaxering mångenstädes icke blivit

tillfredsställande uppskattad, beroende främst på bristande kännedom

örn virkesförrådets storlek och sammansättning samt därjämte felaktig

tolkning eller åsidosättande av instruktionens bestämmelser. Vad 1933 års

fastighetstaxering angår, så torde emellertid nämnda undersökning inne-1

hålla ett värdefullt material för åstadkommande av en jämnare uppskattning

av den relativa skogstillgången. Samma syfte hava de av domänstyrelsen

föreslagna omredigeringarna beträffande ifrågavarande punkt avsetts

skola tjäna. Domänstyrelsens förslag har av de hörda myndigheterna

i allmänhet lämnats utan erinran, och finner jag mig böra i huvudsak

förorda detsamma. Från några håll har framförts tanken på mera detaljerade

föreskrifter rörande den relativa skogstillgångens beräknande.

Med hänsyn till domänstyrelsens uttalande, att tillräckliga utredningar

och undersökningar i ifrågavarande avseende icke förelåge, har jag emellertid

icke ansett tillrådligt att nu i instruktionen upptaga dylika detaljerade

bestämmelser. I likhet med domänstyrelsen utgår jag härvid från

det förhållandet, att för beräknande av, bland annat, relativ skogstillgång

enhetligt instruerad skoglig sakkunskap kommer att stå taxeringsmyndigheterna

till buds, utan att jag dock funnit skäl biträda det av länsjägmästaren

i Stockholms län framförda förslaget, att skogssakkunnig skall, då

landskamreraren därom förordnar, tillkallas av berednings- eller fastighetstaxeringsnämnd.

och tillika åläggas viss reservationsplikt.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220. 175

Föredragande departementschefen uppläser härefter inom finansdepartementet

utarbetade förslag till

dels lag örn ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370),

dels förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den

28 september 1928 (nr 379),

dels ock förordning med instruktion för värdering av skogsmark och

växande skog vid taxering av fastighet,

samt hemställer, att dessa förslag måtte i proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kron prinsenRegenten

bifalla, och skall till riksdagen avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hjalmar Ekengren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga till I^ungl. Majlis proposition,

REPARATIONS T ALEN

FÖR JORDRRUKSFASTIGHET

UTLÅTANDE

AVGIVET AV

1930 ÅRS KOMMUN ALSE ATTEBEREDNING
M.

M.

STOCKHOLM 1931

ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till Herr Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet.

I den skrivelse, nr 340, av 1930 års riksdag, som närmast föranlett tillsättandet

av 1930 års kommunalskatteberedning, framhölls önskvärdheten

av att vissa av 1928 års riksdag i skrivelse nr 344 påkallade utredningar

rörande den kommunala beskattningen måtte utföras med den

skyndsamhet, som med hänsyn till uppgifternas natur och omfattning

vore möjlig, och åberopade riksdagen härvid bevillningsutskottets utlåtande

nr 36. I detta förordade utskottet, att det i motioner vid riksdagen

väckta spörsmålet örn sänkning av repartitionstalet för jordbruksfastighets

jordbruksvärde från 0-oo till 0''os borde särskilt undersökas i samband

med den utredning, varom 1928 års riksdag gjort framställning.

Med föranledande, bland annat, härav, anhöll beredningen i skrivelse

den 1 november 1930 till Herr Statsrådet, att Herr Statsrådet måtte utverka

Kungl. Maj:ts bemyndigande för beredningen att verkställa undersökning

rörande förskjutningen av den kommunala skattebördan mellan olika

slag av beskattningsföremål dels vid en sänkning enbart av repartitionstalet

för jordbruksfastighets jordbruksvärde från 0-o6 till 0-o5 dels ock

vid en dylik sänkning av samma repartitionstal tillika med en sänkning

av repartitionstalet för jordbruksfastighets skogsvärde från 0''04 till 0’03,

i båda fallen förenad med motsvarande ändring beträffande det enligt

45 § kommunalskattelagen medgivna avdraget för vad som beskattats genom

fastighetsskatt (procentavdraget). Undersökningen föreslogs skola

särskilt avse 110 av beredningen utvalda kommuner samt gälla 1930 års

taxeringar och de koinmunalutskylder, som uttaxerats på grundval

därav.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

I anledning av berörda skrivelse uppdrog Kungl. Majit genom beslut

den 7 november 1930 åt beredningens ledamöter Kuylenstierna och Lundevall

samt dess sekreterare att verkställa undersökning rörande fördelningen

av den kommunala skattebördan mellan olika slag av beskattningsföremål,

varjämte Herr Statsrådet genom beslut samma dag bestämde,

att den statistiska bearbetning av deklarationsmaterial, som för undersökningens

verkställande funnes erforderlig, skulle avse de av beredningen

föreslagna 110 kommunerna.

Beredningen har låtit företaga jämväl andra statistiska undersökningar.

Av förenämnda tre personer har utarbetats redogörelse för undersökningar

rörande verkningarna av förslag till ändrade bestämmelser örn

repartitionstalen för jordbruksfastighet och till jämkning av de skattefria

avdragen vid den kommunala beskattningen.

Därjämte har beredningens sekreterare utarbetat en historik rörande

repartitionstalen för fastighet vid kommunalbeskattningen.

Historik. Av nämnda historik inhämtas, bland annat, följande.

Då med 1843 års sockenstämmoförordning för första gången vidtogs en

mera utförlig reglering av den kommunala bidragsskyldigheten, föreskrevs,

att kommunalutskylder skulle utgöras för hemman å landet efter

mantalet, för fastighet i stad efter taxeringsvärdet samt i övrigt efter

bevillningen enligt bevillningsförordningens andra artikel (bevillning av

lön, egendom, rörelse m. m.). Vid bestämmande av fyrktalen förutsattes,

att de två förstnämnda slagen av beskattningsföremål skulle bliva i viss

mån starkare belastade än inkomst. Denna merbelastning, som i vederbörande

riksdagsskrivelse motiverades därmed, »att sådana de kommunala

angelägenheterna hittills visat sig, måste de anses huvudsakligen

och allmännast, särdeles å landet, vara förenade med innehavandet av

fastighet», anknöt, vad angår hemman å landet, till den ställning, mantalet

av ålder intagit i avseende å de kommunala angelägenheterna.

De år 1862 utfärdade kommunalförfattningarna bröto emellertid med

grundsatsen, att hemman på landet och fastighet i stad borde i högre

grad än andra beskattningsföremål bidraga till de kommunala utskylderna.

Grundvalen för utskylder till primärkommuner och landsting blev

principiellt bevillningen. Enligt förordningen örn kommunalstyrelse på

landet skulle visserligen, vad hemmanen sinsemellan beträffade, kommunalutskylderna

utgöras i förhållande till mantalet, men det samlade hemmantalet

i kommunen skulle uppbära lika stor bråkdel av kommunalskatterna

som av kommunens hela bevillning. Förarbetena till nämnda förordning

samt förordningen örn kommunalstyrelse i stad giva vid handen,

att man ansett de skäl, som i fråga örn primärkommunerna kunde föranleda

vidgad bidragsskyldighet av fastighet, hava vunnit behörigt beaktande

genom förefintligheten av bestämmelser, att, i händelse i lag eller

allmän författning särskilda grunder för utgörandet av kommunalutskyl
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

der funnes föreskrivna, dessa grunder skulle lända till efterrättelse. Bevillningen

utgick vid denna tid på grundval av 1861 års bevillningsförordning.

Förordningen, som innebar en omläggning av bevillningen,

föreskrev att bevillningsavgift skulle erläggas för jordbruksfastighet med

tre öre och för all annan fastighet med fem öre för 100 rdr av uppskattningsvärdet

samt för inkomst av kapital och arbete med 1 % av inkomsten.

I den av beredningens sekreterare utarbetade historiken hava

berörts anledningarna till att bevillningen av jordbruksfastighet ej blev

högre än den angivna, därvid bland annat vidrörts den betydelse, som i

förevarande avseende må hava tillkommit grundskatterna.

1862 års bestämmelser, vilka, vad förhållandena å landet beträffade,

torde hava medfört en icke obetydlig förskjutning av det kommunala

skattetrycket till nackdel för, bland andra, löntagarna, undergingo emellertid

ändringar redan år 1863. Ändringarna, som blott avsågo förordningen

örn kommunalstyrelse på landet, inneburo, dels att kommunalutskyIdema

skulle hemmanen emellan fördelas icke efter mantalet utan efter taxeringsvärdet,

dels ock att jordbruksfastighet, evad den var i mantal satt

eller ej, skulle i förhållande till bevillningen skatta dubbelt mot andra

beskattningsföremål. Enligt ständernas beslut skulle nämligen jordbruksfastighet

påföras en fyrk för 5 öre bevillning samt andra beskattningsföremål

en fyrk för 10 öre bevillning. Initiativet till denna ökning av

jordbruksfastighets skattebörda togs genom några motioner i prästeståndet,

i vilka påtalades den förskjutning av det kommunala skattetrycket,

som i följd av 1862 års bestämmelser ägt rum till löntagarnas nackdel.

Till stöd för yrkandena örn en ändrad fördelning av detta skattetryck

framdrogos olika argument. Yrkandena rönte i viss mån tillmötesgående

från bondeståndets sida. Fyrktalet var nämligen grundval icke blott

för skattskyldigheten utan även för rösträtten, och samma bestämmelser,

som till jordbrukarnas fördel åstadkommit en förskjutning av det

kommunala skattetrycket, hade också till deras nackdel medfört en rubbning

av maktförhållandena inom kommunerna. Av debatten i bondeståndet

framgår klart, vilken betydelse man där fäste vid sistnämnda omständighet.

Sammanhanget mellan skattskyldighet och rösträtt kom till

uttryck i vederbörande riksdagsskrivelse, då som motivering för den antagna

fyrktalssättningen åberopades: »Med avseende därå, att ägaren av

den fasta jorden måste anses äga mera intresse för kommunens framtid,

än ägaren av annan fastighet, löntagare eller rörelseidkare, bör även den

förre i förhållande till de senare vidkännas en större andel i kommunalskatterna

ävensom äga högre rösträtt vid kommunalfrågornas behandling;

och enligt ständernas förmenande skulle förhållandet 5 till 10 närmast

motsvara, vad billighet och riittvisa i detta fall krävde».

1863 års bestämmelser inneburo, att jordbruksfastighets taxeringsvärde

skulle i förhållande till inkomst deltaga i utskylderna till kommunerna

på landet i proportionen 0''og till 1, d. v. s. att repartitionstalet för jord
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statistiska

undersök
ningar.

Ökning av utdebiteringen

per skattekrona

i landskommunerna

vid alternativa

förslag

om ändring

av repartitionstalen.

bruksfastighet skulle, vad nämnda utskylder angår, utgöra (boo. I fråga

om bevillningen tillädes jordbruksfastighet detta repartitionstal först år

1892, då i samband med avskrivning av grundskatter och rustnings- och

roteringsbesvär bevillningsavgiften för dylik fastighet höjdes från 3 till

6 öre per 100 kr. taxeringsvärde. Enligt vad vederbörande departementschef

uttalade, förefanns för landskommunernas del ingen anledning

att till följd av denna ändring av bevillningen rubba det gamla förhållandet

mellan jordbruksfastighet och övriga beskattningsföremål. Höjningen

av bevillningen av jordbruksfastighet föranledde däremot en motsvarande

höjning av de utskylder, som utgjordes till landsting eller i

stad för jordbruksfastighet.

Repartitionstalet för sådan fastighet undergick därpå ändring först

genom 1928 års kommunalskattelag, vilken föreskrev, att repartitionstalet

för jordbruksvärde skulle utgöra 0*06, för tomt- och industrivärde 0*05 samt

för skogsvärde 0*04.

Genom 1928 års kommunalskattelag fastställdes även de vid kommu - nalbeskattningen gällande skattefria avdragen till sin nuvarande storlek.

Frågan örn storleken av nämnda avdrag har, enligt vad framgår av de

direktiv, Herr Statsrådet lämnat för beredningens arbete, ansetts äga

visst samband med frågan örn repartitionstalen. Rörande den tidigare

utvecklingen av berörda avdrag tillåter sig beredningen hänvisa, förutom

till riksdagstrycket från 1927 och 1928 års riksdagar, till den historiska

redogörelse, som återfinnes i 1921 års kommunalskattekommittés betänkande,

del I, å sid. 180 ff.

Vid de statistiska undersökningarna rörande verkningarna av ifrågasatta

ändringar av repartitionstalen för jordbruksfastighet har såsom

alternativ I betecknats nedsättning av repartitionstalet för jordbruksvärde

från 0*06 till 0*os samt såsom alternativ II nedsättning av repartitionstalet

för jordbruksvärde från 0*06 till 0*os och av repartitionstalet för skogsvärde

från 0*04 till 0*03; allt i förening med motsvarande ändringar beträffande

procentavdraget. Samtliga undersökningar hava gällt 1930 års taxeringar

och utskylder, som uttaxerats på grundval därav.

De statistiska undersökningarna hava i första hand avsett att klarlägga

vid berörda alternativ inträdande förskjutningar av utdebiteringssatserna

i landskommunerna (inkl. köpingar) för allmän kommunalskatt.

Härvid har man gått fram på två vägar.

Dels har för envar av samtliga landskommuner beräknats den utdebiteringssats,

som skulle bliva för handen, i händelse avseende allenast

gjordes vid den vid alternativen inträdande minskningen av antalet fastighetsskattekronor

och icke vid den ökning av antalet inkomstskattekronor,

som i verkligheten inträder såsom en följd av ändringen rörande rätten

till procentavdrag. Totala antalet skattekronor för varje kommun

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

har sålunda minskats för beräknande av utdebiteringssatsen vid alternativ

I med V» av antalet fastighetsskattekronor för jordbruksvärde och

för beräknande av utdebiteringssatsen vid alternativ II ytterligare med

V« av antalet fastighetsskattekronor för skogsvärde. Av berörda undersökning

framgår den högsta förskjutning (i undersökningsredogörelsen

benämnd maximal förskjutning) som — med utgångspunkt från 1930 års

taxering — utdebiteringen per skattekrona i varje kommun kan undergå

vid ifrågavarande alternativ.

Därjämte har för de 110 särskilt utvalda kommunerna, representerande

rikets samtliga län, förskjutningen av utdebiteringssatsen undersökts

med hänsyn jämväl tagen till den ökning av antalet inkomstskattekronor,

som enligt vad nyss framhållits blir en följd av procentavdragens minskning.

För dessa kommuner har sålunda den verkliga förskjutningen beräknats

i stället för den maximala. Då den förstnämnda undersökningen

(maximalundersökningen) omfattar jämväl berörda 110 kommuner, erbjuder

en sammanställning av de båda undersökningarna ett särskilt

intresse. Härvid framgår nämligen, huru i nämnda kommuner — bland

vilka några uppvisa de högsta maximala förskjutningarna enligt den

samtliga kommuner omfattande undersökningen — den verkliga förskjutningen

förhåller sig till den maximala. Såmedelst erhålles någon ledning

för bedömande i allmänhet av i vad mån de maximala förskjutningarna

behöva reduceras för att motsvara de verkliga, och sammanställningen

blir sålunda av betydelse även vid avgörande av maximalundersökningens

värde. Det ligger emellertid i öppen dag, att man blott

med största försiktighet kan draga slutsatser från en kommun till annan

eller andra kommuner angående i vilken omfattning bortfallande fastighetsskattekronor

ersättas av nytillkommande inkomstskattekronor. Förutsättningen

för att vid något av alternativen dylik ersättning skall erhållas

är beträffande den enskilde skattskyldige den, att nettointäkten

av jordbruksfastighet, för vilken han utgör fastighetsskatt och åtnjuter

procentavdrag, överskjuter procentavdraget vid respektive alternativ.

Ur sikte får ej heller lämnas de skattefria avdragens inverkan; nämnda

avdrag kunna helt eller delvis konsumera den ökning av den taxerade

inkomsten, som kan inträda vid alternativen. Förhållandet mellan nettointäkt

och procentavdrag är avhängigt av bland annat fastighetens storlek,

brukningsform (eget bruk eller arrende), förekomst av skogsavverkning

m. m. I fråga örn de skattefria avdragens påverkan är förefintligheten

av biinkomster av betydelse.

Undersökningarna rörande ändringarna av utdebiteringarna till allmän

kommunalskatt per skattekrona hava avsett dels de utdebiteringssatser,

som — utan hänsyn till möjligen förekommande understöd av slcatteutjämningsmedel

— upptagits i kommunernas stater, dels de utdebiteringssatser,

som återstå efter avdrag av dylika understöd. För beräknande

av förskjutningarna i sistnämnda utdebiteringssatser har, i fråga

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

om de kommuner, som innevarande år erhållit understöd av skatteutjämningsmedel,

uträknats, huru stora understöden skulle bliva, i händelse

skatteunderlaget underginge den minskning, som beräknats inträda

vid alternativen. Vid nämnda uträkningar har dock omräkning skett

blott av de enligt vederbörliga skalor uträknade understöden, under det

att de belopp, som därutöver tilldelats kommunerna, förutsatts förbliva

oförändrade. Därefter har för nämnda kommuner uträknats den utdebitering

per skattekrona, som vid gällande repartitionstal och vid repartitionstalen

enligt alternativ I och alternativ II skulle uppstå, om det belopp,

som antagits motsvara utdebiteringsbehovet av allmän kommunalskatt,

minskades med beloppet av understöd av skatteutjämningsmedel.

Då berörda beräkningar måst begränsas till att gälla vissa kommuner

samt vid desamma icke kunnat beaktas alla ändringar i fråga örn understödens

storlek, äro de resultat, som erhållits, blott ungefärliga.

Vid nu berörda undersökningar har hänsyn ej tagits till skogsaccisens

inverkan på utdebiteringssatserna. Anmärkas bör emellertid, att då skattesatsen

för skogsaccisen är beroende av utdebiteringen per skattekrona

till allmän kommunalskatt under vissa förflutna år, en av ändrade repartitionstal

föranledd höjning av utdebiteringssatsen för sistnämnda skatt

medför en höjning jämväl av den framtida skattesatsen för skogsaccisen.

Men en stegring av skogsaccisen betyder, att det belopp, som behöver

utdebiteras genom allmän kommunalskatt, blir mindre. Ökningen av

skattesatsen för skogsaccisen orsakar sålunda i sin tur en sänkning av

utdebiteringssatsen för allmänna kommunalskatten. Vid bedömande av

de beräknade förskjutningarna får avseende göras vid denna sänkning.

Alternativ i. Enligt maximalundersökningen, vid vilken ju förutsatts, att vid alternativen

bortfallande fastighetsskattekronor icke bliva till någon del ersatta

av nytillkommande inkomstskattekronor, inträda vid alternativ I

följande förskjutningar i de utdebiteringssatser rörande allmän kommunalskatt,

som upptagits i landskommunernas stater. Utdebiteringen per

skattekrona ökas för 1 519 kommuner eller 62-8 % av samtliga med 0''öo kr.

eller därunder, för 754 kommuner eller 31-2 % av samtliga med O-si kr.—

1 kr., för 118 kommuner eller 4-9 % av samtliga med l-oi kr.—l-so kr. samt

för 17 kommuner eller 0-7 % av samtliga med lvu kr. eller däröver. Största

förskjutningen, för Silte kommun i Gotlands län (utdeb. 16-so kr.), uppgår

till 2-17 kr. För 10 kommuner, som sakna jordbruksvärde, inträder icke

någon ökning. I medeltal uppkommer för samtliga landskommuner en

ökning av 0-45 kr.;1 för landskommunerna i Götaland är siffran något högre

(0*50 kr.), men i fråga örn Svealand och Norrland lägre (0’35 kr. respektive

0-34 kr.). Högsta genomsnittliga ökningarna förete Gotlands, Skaraborgs

Utgörande liksom samtliga ilråga örn förskjutningarna av utdebiteringssatserna omnämnda

medeltal ovägt tal, d. v. s. hänsyn har icke tagits till olikheter rörande skatteunderlagets

storlek.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

och Hallands län. En undantagsställning intar Kopparbergs län nied

synnerligen låg genomsnittlig ökning.

Den förskjutning, i kronor oell öre räknad, som utdebiteringen per skattekrona

undergår vid alternativ I, blir större ju högre utdebiteringssatsen

är och ju större andel av samtliga skattekronor i kommunen skattekronorna

för jordbruksvärde utgöra. En fördelning av kommunerna efter

dels utdebiteringssatsens höjd dels förskjutningens storlek utvisar

också, att för kommuner med högre utdebitering i allmänhet inträder

större ökning än för kommuner med lägre utdebitering. Av 239 kommuner

med utdebitering per skattekrona av högst 5 kr. förete sålunda endast

4 ökning med mer än (Ho kr., medan i fråga örn de 41 kommuner,

för vilka utdebiteringen är större än 15 kr., ökningen överstiger i 39 fall

0*5o kr. och i 22 fall 1 kr.

Angives vid alternativ I inträdande maximal ökning av utdebiteringen

per skattekrona i procent av samma utdebitering, övar däremot storleken

av nämnda utdebitering icke inflytande på storleken av berörda procentuella

ökning. Denna utgör för 1120 landskommuner högst 5 %, för

1133 kommuner 5*oi—10 %, för 135 kommuner 10*oi—12 % samt för 20

kommuner 12*oi % eller däröver. Största ökningen företer Kemmarlövs

kommun i Malmöhus län (utdeb. 7 kr.) med 13 %. Genomsnittliga ökningen

för samtliga landskommuner utgör 5*38 %. Jämväl den procentuella

ökningen är i genomsnitt större för kommunerna i Götaland än för kommunerna

i Svealand och Norrland. För Norrbottens län med dess höga

utdebiteringssatser är den procentuella ökningen väsentligt mindre utpräglad

än den i kronor och öre uttryckta.

Tages hänsyn till den lindring av skattetrycket, som understöden av

skatteutjämningsmedel medföra, bliva ökningarna givetvis mindre.

Därest vid bestämmande av utdebiteringsbehovet nämnda understöd frånräknas,

utgör den maximala ökningen för 1859 landskommuner eller 76*u

% av hela antalet högst 0*50 kr., för 538 kommuner eller 22*2 % av samtliga

0*5i kr.—1 kr. samt för 11 kommuner eller 0*5 % av samtliga Toi kr. eller

däröver. Största ökningen l*4i kr. inträffar för Skarstads kommun i Skaraborgs

län (utdeb. 11 kr.). Genomsnittliga ökningen enligt nu ifrågavarande

beräkningar är 0*35 kr.

I procent räknad utgör ökningen för 1368 kommuner 5 % eller därunder,

för 954 kommuner 5*oi—10 % samt för 86 kommuner 10*oi % eller

däröver. Remmarlövs kommun har icke erhållit understöd av skatteutjämningsmedel,

varför siffran 13 % icke antagits på grund av skatteutjämningen

undergå reducering. I genomsnitt uppgår ökningen till 4*72 %.

De angivna förskjutningarna hava, som nämnts, beräknats uppkomma

under förutsättning, att ändring ej sker i fråga örn inkomstskattekronornas

antal. I verkligheten bliva därför förskjutningarna mindre utpräglade.

För bedömande av i vad mån berörda förskjutningar kunna antagas

bliva motsvarade av verkliga har för do 110 utvalda kommunerna

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

undersökts förhållandet mellan vid alternativ I tillkommande inkomstskattekronor

och vid samma alternativ bortfallande fastighetsskattekronor.

Det procenttal, som uttrycker angivna förhållande, varierar för

nämnda kommuner från 0-66 (Storsjö, Jämtlands län) till 65-62 (Sandvik,

Jönköpings län) samt utgör i genomsnitt för samtliga kommunerna 23-33.

Sistnämnda siffra betyder, att i fråga örn berörda kommuner den maximala

ökningen av utdebiteringssatsen reduceras med i genomsnitt ungefär

23 %. Kommunerna i Norrland uppvisa ett högre medeltal än kommunerna

i Svealand och Götaland. En tendens till lägre siffror för de

kommuner, däri skatteunderlaget till övervägande del utgöres av jordbruksvärde,

synes kunna urskiljas.

Alternativ il. I fråga örn alternativ II uppvisar maximalundersökningen n erianna mnda

ändringar av de utdebiteringssatser för allmän kommunalskatt, som

upptagits i landskommunernas stater. I 1152 kommuner eller 47-6 % av

hela antalet inträder ökning av högst 0-50 kr. per skattekrona, i 996 kommuner

eller 41-2 % ökning av 0-5i kr.—1 kr., i 219 kommuner eller 9-i %

ökning av l-oi kr.—l-so kr. samt i 41 kommuner eller 1-7 % ökning över

l-so kr. För 10 kommuner uppstår icke någon ökning. Förskjutningen

blir större ju högre utdebiteringssatsen är och ju större del bortfallande

skattekronor för jordbruksvärde och skogsvärde utgöra av samtliga skattekronor.

Största ökningen företer Storsjö kommun i Jämtlands län

(utdeb. 20-67 kr.) med 3-51 kr. (jfr nedan), följd av två kommuner med ökning

av resp. 2-45 kr. och 2-31 kr. Genomsnittliga ökningen för samtliga

landskommuner är 0''5G kr. För Svealand är medeltalet 0-48 kr., för Götaland

0-58 kr. samt för Norrland 0-58 kr. De olika landsdelarna av riket äro

alltså i fråga örn storleken av berörda ökning mera jämställda än vid alternativ

I. Även i andra avseenden innebär alternativ II en utjämning

av vid alternativ I föreliggande olikheter länen emellan i fråga örn storleken

av genomsnittlig ökning. Exempelvis för Värmlands län samt —

i någon mån — för Jönköpings och Kronobergs län ligga sålunda ökningarna

vid alternativ II mera i nivå med riksmedeltalet för samma alternativ

än vad fallet är i fråga örn ökningarna vid alternativ I och riksmedeltalet

för detta alternativ. Å andra sidan medför alternativ II för

Jämtlands och Norrbottens län en markerat hög genomsnittssiffra i fråga

örn ökningens storlek. De största genomsnittliga ökningarna vid alternativ

II inträffa för Gotlands, Norrbottens, Jämtlands, Skaraborgs och

Hallands län.

Uttryckt i procent av utdebiteringen per skattekrona utgör maximalökningen

för 698 landskommuner högst 5 %, för 1393 kommuner 5-oi—

10 %, för 256 kommuner 10-oi—12 % samt för 61 kommuner 12-oi % eller

däröver. Största ökningen har Storsjö kommun med 16-98 %>. I genomsnitt

för samtliga landskommuner inträder en ökning av 6-67 %.

Enligt de beräkningar, vid vilka hänsyn tagits till sänkningen av utdebiteringen

per skattekrona genom understöd av skatteutjämningsmedel,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

utgör maximala ökningen för 1 469 landskommuner eller 60-8 % av samtliga

0*50 kr. eller därunder, för 905 kommuner eller 37*4 % av samtliga 0*5i kr.—

1 kr., för 32 kommuner eller 1-3 % av samtliga l*oi kr.—1*50 kr. samt för

2 kommuner eller 0*i % av samtliga över l-50 kr. Genomsnittliga ökningen

utgör 0''44 kr. Jämväl enligt nämnda beräkningar inträffar största ökningen,

1-74 kr., för Storsjö kommun. För, bland andra, denna kommun har

förskjutningen av utdebiteringssatsen undersökts med hänsyn jämväl tagen

till uppkommande förändring av antalet inkomstskattekronor. Beaktas

denna ändring, som för Storsjö är mycket obetydlig, utgör ökningen

1*73 kr. eller 12*76 % (vid alternativ I utgör ökningen under motsvarande

förutsättningar 0*64 kr. eller 4*72 %).

Den procentuella ökningen uppgår för 903 kommuner till högst 5 %, för

1330 kommuner till 5*oi— 10 % samt för 175 kommuner 10*oi % eller däröver.

Genomsnittliga ökningen utgör 5*85 %.

Beträffande de särskilt undersökta 110 kommunerna återkomma vid alternativ

II bortfallande fastighetsskattekronor för jordbruksvärde och

skogsvärde i genomsnitt till 30*22 % i form av inkomstskattekronor. Jämväl

här föreligger högsta siffran, 83*12 %, för Sandviks kommun och lägsta,

0*47 %, för Storsjö kommun.

En jämförelse mellan utdebiteringssatserna vid alternativ I och utdebiteringssatserna

vid alternativ II utvisar bland annat följande.

I fråga örn 194 landskommuner, som sakna skogsvärde, medför alternativ

II icke någon förskjutning av utdebiteringssatsen vid alternativ I. Under

förutsättning att förändring icke inträder i avseende å antalet inkomstskattekronor,

uppkommer vid alternativ II i förhållande till alternativ I

ökning av de i landskommunernas stater upptagna utdebiteringssatserna

med högst 0*io kr. för 1338 landskommuner eller 55*3 % av hela antalet, med

0*ii kr.—0*25 kr. för 600 kommuner eller 24*8 % av samtliga, med 0*26 kr.—

0*5o kr. för 244 kommuner eller 10*i % av samtliga, med 0*5i kr.—l*n kr.

för 41 kommuner eller 1*7 % av samtliga samt med 2*21 kr. för en kommun

(Storsjö). I genomsnitt för samtliga landskommuner utgör förskjutningen

0*n kr. För landskommunerna i Norrland utgör genomsnittliga ökningen

0*24 kr., medan medeltalen i fråga örn Svealand och Götaland äro respektive

0*13 kr. och 0*08 kr. Största genomsnittliga ökningarna inträda för Jämtlands,

Norrbottens och Värmlands län. De lägsta medeltalen uppvisa

Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs

län. Då ifrågavarande förskjutning tenderar att bliva större, ju förhållandevis

flera skattekronorna för skogsvärde äro, blir den mera utpräglad

i skogrika kommuner och landsdelar.

Sättes berörda, vid alternativ II inträdande ytterligare förskjutning av

den år 1930 fastställda utdebiteringen per skattekrona i relation till nämnda

utdebitering, utgör förskjutningen för 1129 kommuner högst 1 %, för

825 kommuner l*m—3 %, för 216 kommuner 3*oi—5 % samt för 54 kommuner

över 5 %. Genomsnittssiffran är 1*29 %.

Alternativ II

jämfört med

alternativ I.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Skattebördans

förskjutning

i vissa landskommuner

mellan olika

grupper av

skattskyldiga

vid alternativa

förslag

örn ändring

av repartitionstalen.

Undersökning

beträffande

110 kommuner.

Tages åter hänsyn till den lindring av skattetrycket, som skatteutjämningen

medför, har ökningen beräknats utgöra för 1483 kommuner eller

(il*3 % av samtliga högst 0*io kr., för 580 kommuner eller 24 % av samtliga

Om kr.—0*25 kr., för 144 kommuner eller 6 % av samtliga 0*26 kr.—0*50 kr.

samt för 17 kommuner eller 0*7 % av samtliga 0*5i kr. eller däröver Storsjö

kommun har jämväl enligt nu ifrågavarande beräkningar största ökningen

med 1*09 kr. Genomsnittliga förskjutningen är 0*09 kr.

Den procentuella ökningen utgör för 1247 kommuner högst 1 %, för 774

kommuner Toi—3 %, för 163 kommuner 3*oi—5 % samt för 40 kommuner

över 5 %. Genomsnittliga ökningen är l*i3 %.

För de särskilt undersökta kommunerna återkomma av de skattekronor

för skogsvärde, som bortfalla vid alternativ II, i genomsnitt 45*09 % i form

av inkomstskattekronor.

Förskjutningarna av utdebiteringssatsen giva ett uttryck för de förändringar

av skattebördan, som vid de olika alternativen uppstå för de skattskyldiga

som icke utgöra fastighetsskatt för jordbruksfastighet eller åtnjuta

procentavdrag för dylik fastighet. Den procentuella förskjutningen

av utdebiteringssatsen motsvarar i fråga örn nämnda kategori skattskyldiga

den ökning av den allmänna kommunalskattens belopp, tagen i pro

cent av samma belopp, som vid alternativen inträder. Beträffande åter de

skattskyldiga, som utgöra fastighetsskatt för jordbruksfastighet eller åtnjuta

procentavdrag för sådan fastighet, är en ändring av utdebiteringssatsen

icke utan vidare signifikativ för en ändring av skattebördan, då

ju i fråga örn dessa skattskyldiga hänsyn även måste tagas till ändringen

av antalet skattekronoi*. Beträffande de av beredningen utvalda 110 kommunerna

bar undersökts, i vad mån vid ifrågavarande alternativ ändring

av skattebördan inträder å ena sidan för ägare och arrendatorer av jordbruksfastighet

och å andra sidan för övriga skattskyldiga. I skattebördan

för ägare och arrendatorer av jordbruksfastighet bar därvid inräknats den

skogsaccis, som utdebiterats på grundval av 1930 års virkestaxering. Hänsyn

har icke tagits till understöden av skatteutjämningsmedel. Den minskning

eller ökning av skattebördan, som kan inträda vid alternativen, har

uttryckts i procent av samma skattebörda. I de angivna kommunerna varierar

den lättnad av skattebördan, som uppkommer för ägare och arrendatorer

av jordbruksfastighet, från 0*29 % till 9*78 % vid alternativ I och från

0*45 % till 11*07 % vid alternativ II. Den häremot svarande ökningen av

skattebördan för »övriga skattskyldiga» d. v. s. de i ifrågavarande avseende

jämställda grupperna av ägare av annan fastighet och andra skattskyldiga,

växlar vid alternativ I från 0*8i % till 11*44 %, och vid alternativ II

från 1*62 % till 16*93 %. I genomsnitt för samtliga kommuner utgör lättnaden

för jordbrukargruppen 2*84 % respektive 3*83 % och ökningen för »övriga

skattskyldiga» 3*87 % respektive 5*23 %. Skattebördan för jordbrukargruppen

utgör vid gällande repartitionstal genomsnittligen 57*67 % av den

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

samlade skattebördan. Tillämpas de funna medeltalen i de utvalda 110

landskommunerna på rikets samtliga landskommuner, d. v. s. antages det,

att av skattebördan i samtliga landskommuner 57-67 % komma på ägare och

brukare av jordbruksfastighet samt att vid de båda alternativen skattebördan

för nämnda skattskyldiga undergår en genomsnittlig minskningav

2-84 % respektive 3-83 %, så inträder, eftersom totalbeloppet av allmän

kommunalskatt och skogsaceis i landskommunerna utgör cirka 120 milj.

kr., för ifrågavarande skattskyldiga en skattelättnad av cirka 2 milj. kr.

vid alternativ I och av ytterligare cirka 3U milj. kr. vid alternativ II. Det

kan emellertid antagas, att de verkliga siffrorna bliva lägre än de sålunda

kalkylerade.

En mera detaljerad undersökning rörande skattebördans fördelning och

vid alternativen inträdande förskjutningar av densamma har företagits

beträffande 10 kommuner. Dessa kommuner äro: Litslena i Uppsala län,

Järstad i Östergötlands län, Bottnaryd i Jönköpings län, Norra Vram och

Lyngby i Malmöhus län, Hålanda i Älvsborgs län, Varv i Skaraborgs län,

Ramnäs i Västmanlands län, Ramsjö i Gävleborgs län samt Ådalsliden i

Västernorrlands län. Av de angivna kommunerna äro Litslena, Järstad,

Lyngby och Hålanda utpräglade jordbrukskommuner samt Norra Vram

och Varv blandade jordbruks- och industrikommuner. I Bottnaryd, Ramsjö

och Ådalsliden är skogsvärdet jämförelsevis betydande; i Ramnäs utgöra

några industriföretag viktiga beskattningsföremål.

Vid ifrågavarande undersökning hava särskilts dels ägare och arrendatorer

av jordbruksfastighet, dels ägare av annan fastighet, dels övriga

skattskyldiga, men envar av dessa huvudgrupper har blivit föremål fölen

långt gående fördelning. Inom den förstnämnda gruppen hava sålunda

urskilts ägare av jordbruksfastighet, som själva bruka sin fastighet, ägare

av utarrenderad fastighet samt arrendatorer. Ägare av utarrenderad fastighet

och arrendatorer hava åter fördelats med hänsyn till örn fastighetsskatt

för jordbruksfastighet blivit av dem utgjord eller ej. Samtliga undergrupper

för ägare och arrendatorer av jordbruksfastighet hava uppdelats

efter storleken av åkerarealen å respektive fastighet. Inom grupperna

»ägare av annan fastighet» och »övriga skattskyldiga» hava löntagare

och rörelseidkare redovisats särskilt, varjämte i fråga örn nämnda grupper

fördelning av de skattskyldiga ägt rum med hänsyn till storleken av

till allmän kommunalskatt taxerad inkomst.

För varje grupp har, bland annat, beräknats de procentuella förskjutningar,

som skattebördan av allmän kommunalskatt och skogsaceis blir

underkastad vid alternativ I och alternativ II. Jämväl har angivits de absoluta

skattebeloppen vid gällande repartitionstal och repartitionstalen

vid berörda alternativ.

Vissa tabeller hava uppgjorts för belysande av individuella fall.

Undersökningen utvisar i fråga om alternativ I, bland annat, följande.

Gruppen »ägare och arrendatorer av jordbruksfastighet» — tagen i sin hel
-

Spec ial un d ersökning''

beträffande

10

kommuner.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

het — erhåller i samtliga granskade kommuner lättnad av skattebördan,

vilken lättnad varierar från hot till 9-87 % och i genomsnitt för samtliga 10

kommuner utgör 3-2 %. Sistnämnda siffra innebär, att för ifrågavarande

skattskyldiga en skattelindring av i medeltal 5''92 kr. uppstår. Lättnaden

är något större, eller 3m %, för undergruppen »ägare av jordbruksfastighet

med fastigheten under eget bruk». Anmärkningsvärt är, att för ägare

av fastighet med åkerareal av t. o. m. 2 hektar minskning av skattebördan

mestadels uppstår. I genomsnitt inträder för ifrågavarande fastighetsägare

en lättnad av 3-5 %, motsvarande en skattenedsättning av i medeltal

1''40 kr.1 Jämväl för övriga klasser av skattskyldiga inom nämnda grupp

lättas skattebördan, och lättnaden blir i allmänhet större ju större fastighetens

åkerareal är. Utgör denna 2u—10 hektar, uppgår skattelindringen

i genomsnitt till 3-8 % eller 3mo kr. per skattskyldig; överskjuter arealen

10 men ej 30 hektar blir lättnaden 5’4 % eller per skattskyldig ll''9i kr.

Ägare av fastighet med åkerareal av över 100 hektar erhålla en lättnad

av i medeltal 8m %, innebärande för envar en skattenedsättning av c:a 29 kr.

För arrendatorer, som utgöra fastighetsskatt, uppkommer en tämligen stor

lindring av skattebördan, nämligen med 9-3 %. De ägare av jordbruksfastighet,

som ej äro skattskyldiga för sina respektive fastigheter, erhålla

däremot en med 6m % ökad skattebörda. Utgöres åter fastighetsskatten för

den utarrenderade fastigheten av ägaren, inträder för denne en lättnad

av i genomsnitt 5-3 %, medan arrendatorn får underkasta sig en skatteökning

av 1*8 %.

I fråga örn andra skattskyldiga än ägare och brukare av fastighet ökas

skattebördan med i genomsnitt 3m %, eller 2u7 kr. per skattskyldig. Ökningen

varierar för de undersökta kommunerna från 0-86 % till 9-75 %.

För 1949 löntagare med taxerad inkomst av 1500 kr. eller därunder utgör

skatteökningen i medeltal 1-27 kr.

I de undersökta 10 kommunerna medför alternativ II vid jämförelse med

alternativ I en minskning av skattebördan för gruppen »ägare och arrendatorer

av jordbruksfastighet». Skattebördan enligt gällande repartitionstal

lättas nämligen vid förstnämnda alternativ med i genomsnitt 4m %,

eller 8m9 kr. per skattskyldig. Alternativ II innebär i förhållande till alternativ

I i allmänhet icke någon fördel för ägare av icke utarrenderade

jordbruksfastigheter med åkerareal t. o. m. 2 hektar, då skogstillgången

på dessa fastigheter mestadels är ringa. Vid jämförelse med skattebördan

enligt gällande repartitionstal medför alternativ II dock en lättnad

av i genomsnitt 2m %. Arrendatorer, vare sig de erlägga fastighetsskatt

eller ej, få likaledes i allmänhet högre skattebörda vid alternativ II än vid

alternativ I. Däremot är, såvitt de undersökta kommunerna angår, förstnämnda

alternativ i allmänhet i viss män fördelaktigt för hemmansägare

och ägare av större bruk. I fråga örn skogsfastigheter kan detta alternativ

1 För tre kommuner inträder dock genomsnittligen ökning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

förorsaka en betydlig skattenedsättning. Som exempel på verkningarna

av alternativ II kan anföras, att, medan för tolv skogsbolag i Ådalslidens

kommun skattebördan sjunker från 28 620 kr. vid alternativ I till 28 427

kr. vid alternativ II eller med 193 kr., så uppkommer för 4 dylika bolag i

Ramsjö kommun en minskning från 20 941 kr. till 19 321 kr. eller med

1620 kr. I sistnämnda kommun ökas samtidigt skattebördan för 319 löntagare

med taxerad inkomst av 1500 kr. eller därunder med tillhopa 786

kr., eller 2-46 kr. per person. Olikheten i bolagens ställning har, bland annat,

sin grund i avverkningsförhållandena.

Vid alternativ II undergår den skattebörda, som i ifrågavarande kommuner

enligt gällande repartitionstal åvilar andra än ägare och brukare

av fastighet, en ökning av i genomsnitt 4-6 % eller 3-20 kr. per skattskyldig.

Inom beredningen hava jämväl i fråga örn de 10 specialgranskade kommunerna

undersökts verkningarna av alternativ I i förening med viss

jämkning av de skattefria avdragen. Sänkningen av repartitionstalet för

jordbruksvärde har därvid kombinerats med åtta alternativa förslag, betecknade

a)—h), till ändring av nämnda avdrag.1 Ändringarna hava inneburit,

att skattskyldiga, vilkas beskattningsbara inkomster icke överstigit

visst lägre belopp, tillerkänts extra skattefria avdrag från de belopp, som

återstå sedan de skattefria avdragen enligt nuvarande regler ägt rum.

Dessa extra avdrag hava följaktligen icke blivit föremål för s. k. bankning.

Vid undersökningen har hänsyn blott tagits till den skattebörda, som

representeras av allmän kommunalskatt. Skogsaccisen har följaktligen ej

medräknats, vilket torde observeras vid jämförelse med i det föregående

angivna siffror.

Av undersökningen framgår, bland annat, följande.

Medan beträffande ifrågavarande 10 kommuner medelutdebiteringen enligt

1930 års utdebiteringssatser är 11-43 kr. och vid alternativ I 12-03 kr.,

varierar den vid angivna jämkningar av de skattefria avdragen från 12-59

kr. (a) till 12-20 kr. (h). Gruppen Ȋgare och arrendatorer av jordbruks
-

Verkningarna

av sänkning

av reparations!

alet för

jordbruksfastighets

jordbruksvärde

från

0''06 till 0 06

i förening

med vissa

jämkningar av

de skattefria

avdragen.

1 Förslagen innebära:

Till allmän kommunalskatt beskattnings- bar inkomst, vid vilken extra skattefria

avdrag tillkomma

Kronor

Extra

avdrag

Ortsgrupp I

Ortsgrupp II

Grundavdrag

Kronor

Familje-

avdrag

Kronor

Grundavdrag

Kronor

Familje-

avdrag

Kronor

a) högst 1 000

40

20

20

20

b) » oOO

40

20

20

20

c) » 1 000

40

—

20

_

d) » 500

40

—

20

—

ej » 1000

30

—

20

—

f) » 500

30

—

20

—

g) » l 000

20

—

20

—

h) » 500

20

—

20

—

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Avkastning av

jordbruksfastighet

och

annan fastighet.

Municipal
utskylder.

fastighet» erhåller vid berörda jämkningar i genomsnitt fortfarande lättnad

av skattebördan, ehuru skattelindringen blir mindre än vid enbart

nedsättning av repartitionstalet för jordbruksvärde. Vid alternativ I utan

jämkning av de skattefria avdragen utgör nämligen lättnaden i medeltal

3''5 %>, medan den varierar från 1*3 % vid a) till 2-8 % vid b). För ägare

av icke utarrenderade fastigheter med åkerareal av t. o. m. 2 hektar utgör

skattenedsättningen, därest de skattefria avdragen ej jämkas, 3-5 %, men,

örn dylik jämkning sker, 9-3 % vid a) och 4-6 % vid b). Är fastighetsarealen

2u—10 hektar, uppgår utan jämkning av avdragen lättnaden till

4-i %, varemot vid jämkning av desamma skattelindringen växlar från

3- 6 % till 3 %; överskjuter arealen 10 men ej 30 hektar är, utan jämkning

av avdragen, skattenedsättningen 5-8 %>, medan den vid a) utgör 2-7 %

och vid h) 4''7 %. För ägare av fastighet med åkerareal av över 100 hektar

utgör lättnaden 8-7 %, i händelse avdragen ej jämkas, men vid a)—h)

4- 7—7-4 %.

Andra skattskyldiga än ägare och brukare av fastighet erhålla vid alternativ

I utan jämkning av de skattefria avdragen en skatteökning av

3u % medan, örn jämkning äger rum, ökningen växlar från 0''2 %(a) till

2u % (h). Beträffande löntagare med taxerad inkomst av högst 1500 kr.

uppkommer vid enbart sänkning av repartitionstalet för jordbruksvärde en

ökning av skattebördan med 3-7 %, varemot, örn jämkning sker av avdragen,

skattelindring inträder, utgörande vid a) 7 % och vid h) 0''5 %. I

fråga örn löntagare med taxerad inkomst örn 3 010 kr.—6 000 kr. utgör ökningen

vid enbart sänkning av repartitionstalet 3-3 %, vid a) Ti % och

vid h) 4-3 %.

För tio landskommuner har undersökning vidtagits rörande avkastningen

av jordbruksfastighet och annan fastighet. Ifrågavarande kommuner,

representerande olika typer, äro: Litslena i Uppsala län, Järstad i Östergötlands

län, Bottnaryd i Jönköpings län, Furuby i Kronobergs län, Ysane

i Blekinge län, Norra Vram och Lyngby i Malmöhus län, Hålanda i Älvsborgs

län, Varv i Skaraborgs län och Ramnäs i Västmanlands län. Enligt

undersökningen uppgår i genomsnitt för ifrågavarande kommuner

nettointäkten av jordbruksfastighet till 6-g % av taxeringsvärdet. Högsta

siffran utvisar Ysane kommun med 9-4 % och lägsta Norra Vram med

3-i %. Nettointäkten av annan fastighet utgör däremot i medeltal 2-6 %

av taxeringsvärdet och varierar från 4-5 % i Ramnäs kommun till 0''2 %

i Norra Vrams och Varvs kommuner.

Utdebiteringssatserna för municipalsamhällena hava jämväl varit föremål

för beaktande. Förskjutning av berörda utdebiteringssatser inträder

emellertid allenast för några få samhällen, och ökningen överstiger i intet

fall (kol kr.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Även beträffande landstingen hava beräkningar företagits rörande de Landstingsförskjutningar

i utdebiteringssatserna som uppkomma vid alternativen. utskylderAntages

det att bortfallande fastigbetsskattekronor icke till någon del

återkomma i form av inkomstskattekronor, utgör förskjutningen i genomsnitt

för samtliga landsting vid alternativ I O-oi kr. och vid alternativ II

0*06 kr. Vid förstnämnda alternativ inträder största förskjutningen, Hot

kr., för Gotlands och Malmöhus län och lägsta O-oi kr. för Stockholms län.

Vid alternativ II har Jämtlands län största ökningen med 0-i2 kr. och

Stockholms län alltfort den lägsta med 0-o2 kr.

Vad vägbeskattningen angår komma de ändrade repartitionstalen för fas- vägskatt.

tighet ej att medföra någon ändring av beskattningsunderlaget i vad detta

utgöres av vägfyrk för fastighet. Genom procentavdragens minskning

uppstår däremot någon ökning av beskattningen av jordbrukets inkomster.

Att uträkna den förskjutning av skattebördan över på jordbruksfastigheternas

ägare, som härav blir en följd, har beredningen ansett innebära en

1 förhållande till frågans ringa betydelse alltför vidlyftig uppgift.

Vid ovan angivna undersökningar rörande skatteutjämningsunderstö- ^orkd^li9t

den hava beräkningar företagits rörande sammanlagda beloppet av dy- Skatteutjämlika

understöd vid alternativ I och vid alternativ II. Enligt nämnda ningsmedel.

beräkningar, vilkas värde är begränsat bland annat därigenom, att desamma

dels allenast avsett de landskommuner som innevarande år erhållit

dylikt understöd, dels hänfört sig till utdebiteringssatserna enligt maximalundersökningen,

skulle det erforderliga bidraget av skatteutjämningsmedel

för nämnda kommuner utgöra vid alternativ I 6 052 661 kr. och

vid alternativ II 6 201185 kr. Innevarande år har i understöd av skatteutjämningsmedel

till landskommunerna utdelats 5 638 460 kr.

På grundval av de verkställda utredningarna har beredningen till Beredningen,

granskning upptagit vissa synpunkter, som åberopats i den tidigare förda

diskussionen rörande repartitionstalen för jordbruksfastighet.

Söker man i historisk belysning klarlägga grunden till de gamla repartitionstalen

0''06 för jordbruksfastighet och 0‘05 för annan fastighet, vilka

ännu bestå — avvikelserna beträffande skogsvärde samt tomt- och industrivärde

innebära i verkligheten ej ett frångående av dessa repartitionstal

utan en tillämpning av dem i särskilda fall i annan form än den

eljest vedertagna — så finner man, att denna grund är ganska oklar.

Repartitionstalen för bevillningen och repartitionstalen fört kommin

nalskatten hava sålunda var sin särskilda historia.

Vad bevillningen angår tillkom repartitionstalet 0-oo i utbyte mot repartitionstalet

0’03 i samband med grundskatternas avskrivning. Men går

man än längre tillbaka, till tiden för tillkomsten av repartitionstalet 0-ra,

så förefaller det, som örn grundskatternas befintlighet spelat en jäm
2

— 3127 0 7.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

förelsevis underordnad roll vid dess bestämmande. Man utgick i det

kommittébetänkande, som låg till grund för diskussionen vid 1859—60

års riksdag, när denna fråga förevar, från likställighet för jordbruksfastighet

och annan fastighet med repartitionstalet 0*o4 för bådadera. Då

det antogs, att annan fastighet i genomsnitt avkastade minst 5 % på

taxeringsvärdena, höjde nian emellertid vid riksdagen repartitionstalet

för annan fastighet till 0*or>. Vad åter jordbruksfastighet angår väntade

man i anledning av andra lagändringar en kraftig uppgång av taxeringsvärdena

— vilken också kom till stånd — och detta i förening med några

mera obestämda överväganden örn jordbruksfastighetens gäldbundenhet

och dess avkastning i förhållande till annan fastighet synes hava varit

anledningen till att repartitionstalet för jordbruksfastighet sänktes till

0-03, låt vara att förekomsten av grundskatterna möjligen varit en bidragande

orsak till denna sänkning.

I fråga om kommunalskatten var den gamla av intresseprincipen motiverade

ståndpunkten, att all fastighetsinkomst skulle deltaga dubbelt

mot annan inkomst. När repartitionstalen 0*03 respektive 0''as fastställdes

för bevillningen, tänkte man sig däremot likställighet för den kommunala

beskattningen med bevillningen, vilken antogs svara mot inkomsten. Men

detta genom 1862 års kommunalförordningar kungjorda beslut förorsakade

så betydande omkastningar i den kommunala skattebördan ute i

landet, att redan år 1863 efter motioner inom prästeståndet, under förnyat

åberopande av intresseprincipen, siffran för jordbruksfastighet fördubblades,

medan siffran för annan fastighet lämnades oförändrad. Detta

skedde visserligen genom tre stånds beslut gentemot bondeståndet, men

sistnämnda stånd biträdde dock ett förslag örn att siffran 0*03 skulle

höjas till 0*05, varigenom beträffande kommunalskatten likställighet för

all fastighet skulle ernås. Att ändringen ej mötte starkare motstånd än

som skedde måste tillskrivas den kommunala rösträttens anknytning till

fyrktalssättningen, som förorsakade att med intresset att hålla skattetrycket

nere konkurrerade intresset örn det kommunala inflytandet.

Beredningen finner det ej möjligt att av denna utveckling, vilken

uppenbarligen delvis varit ett resultat av politiska maktförhållanden och

kompromisser, utläsa någon fast grundval för de gällande repartitionstalen.

De skäl, som på sin tid motiverade de nuvarande repartitionstalens

tillkomst, synas sålunda ej vare sig kräva repartitionstalens bibehållande

eller kunna med nämnvärd styrka åberopas för ändring av desamma.

Den på beredningens föranstaltande verkställda statistiska utredningen

synes innebära ett tillräckligt material för bedömande av frågan örn de

verkningar alternativt ifrågasatta ändringar av repartitionstalen skulle

medföra. Att hela spörsmålets räckvidd ej bör skattas alltför högt, framgår

med all önskvärd tydlighet därav, att den sammanlagda skatteminskning,

som skulle uppstå för jordbrukarna, vid alternativ T torde kunna

väntas understiga 2 milj. kr., och att den ytterligare minskningen vid al
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

ternativ II torde komma att understiga s/4 milj. kr. Med samma belopp

skulle skattebördan för andra än innehavarna av jordbruksfastighet kunna

tänkas höjd, därest ingen del av ökningen motvägdes av skatteutjämningsbidrag.

Detta hindrar ej, att i enskilda fall ändringen kan komma

att avse från de skattskyldigas synpunkt ej ringa belopp. I kommuner,

där jordbruksfastigheterna representera en mindre del av beskattningsföremålen,

kan skattelättnaden för dessas innehavare i vissa fall närma

sig en sjättedel, medan i kommuner, där jordbruksfastigheterna påtagligen

dominera, skatteökningen för övriga beskattningsföremål skulle kunna

tänkas bliva betydligt större. I praktiken visar det sig emellertid —

härom bär den gjorda undersökningen vittnesbörd — att vid alternativ

I i intet fall ändringen gör några påfallande höga utslag utan verkar

relativt jämnt, under det att vid alternativ II förskjutningen kail bliva

betydande. Storsjö i Jämtland utgör i dylikt avseende ett beaktansvärt

exempel. Verkningarna av de olika förslagen komma givetvis att mildras

genom skatteutjämningsbidragen, därest de för dylika bidrag gällande

skalor ej sänkas. De i nu gällande lagstiftning meddelade grunderna

för anskaffning av medel för dylika bidrag synas för övrigt kunna bereda

tillgång till tillräckligt stort belopp för de ökade understöden.

Det ligger i sakens natur, att de ifrågasatta ändringarna skola åstadkomma

förskjutningar i skattebördan, dels mellan ägare av jordbruksfastighet

å ena sidan och övriga skattskyldiga å andra sidan dels mellan

jordbrukarna inbördes. Dylika förskjutningar skulle i själva verket vara

ändringarnas syftemål. Att skatten skulle ökas för, bland andra, mindre

löntagare, ligger även i sakens natur. Det var ock att vänta, vad den verkställda

utredningen bekräftat, att för ägarna av de minsta jordbruksfastigheterna

stundom ett liknande resultat skulle uppstå, då ofta för dem

den i fastighetsbeskattningen liggande garantin ej behöver tågås i anspråk,

enär vederbörande kunna fullt utnyttja sina procentavdrag.

Beredningen har emellertid tänkt sig, att mot en ändring av repartitionstalen

kan göras den invändningen, att kommunalskattesystemet alett

odelbart helt, och att visst samband finnes mellan repartitionstalen för

jordbruksfastighet och ortsavdragen. Dessa sistnämnda skulle med andra

ord hava fastställts från den utgångspunkten att repartitionstalet för

jordbruksvärde vore Oo<i. Beredningen har fördenskull, på sätt av det

föregående framgår, undersökt, huruvida ej utväg kunde finnas att utan

ändring av systemet för ortsavdragen åstadkomma sådan sänkning av

beskattningsunderlaget för de minsta inkomsttagarna, att för dem sänkningen

av repartitionstalet för jordbruksfastighet skulle i huvudsak neutraliseras.

Ett dylikt resultat skulle enklast kunna ernås på det sätt, att

för de inkomsttagare, som lia den minsta beskattningsbara inkomsten,

denna ytterligare minskas med visst för alla lika belopp. Den komplikation,

som härav skulle uppstå i själva taxeringsförfarandet, är obetydlig.

De undersökningar beredningen företagit örn verkningarna av

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

vissa olika förslag ådagalägga detta. Då jordbruksfastigheten representerar

en mera avsevärd del av beskattningsunderlaget blott i kommuner

inom ortsgrupperna I och II, skulle ändringen kunna inskränkas att

gälla blott dessa ortsgrupper.

Såsom nyss antytts, skulle sänkningen av repartitionstalen för jordbruksfastighet

medföra viss förskjutning i beskattningen även mellan

ägarna av jordbruksfastighet inbördes. Här bör först beaktas skillnaden

mellan alternativ I och alternativ II. Antages det förra, kommer de

på1 skogsvärdet belöpande skattekronornas antal att förbli oförändrat,

och resultatet blir för dessa en ökning av skatten, vilken logiskt sett är

omotiverad, då alternativ II innebär den följdriktiga utvecklingen av

vad man åsyftat. För närvarande har vårt skattesystem, såsom nyss anförts,

i princip repartitionstalet 0*06 för jordbruksfastighet och repartitionstalet

0*os för annan fastighet. Alternativ I innebär (örn skogsaccisen

medräknas) repartitionstalet 0*06 för skogsvärde och repartitionstalet 0*05

för alla övriga värden, och alternativ II innebär (under samma förutsättning)

repartitionstalet O05 för alla värden. Det kan nu sägas, att, örn

man sammanställer olika slag av skatter, även landstingsskatt m. m. å

skogsvärde efter repartitionstalet 0*04 och gällande skogsaccis, man ej

kan våga det påståendet, att dessa i den praktiska tillämpningen representera

exakt repartitionstalet 0*06 för skogsvärde. Vidare kan det nog

göras gällande, att i praktiken övergången från repartitionstalet 0*06 till

0*04 för skogsvärde snarast tedde sig som ett frångående av principen örn

repartitionstalet 0*06 för jordbruksfastighet, då den nya skogsaccisens

ställning i systemet ej uppfattades i enlighet med dess verkliga syfte utan

denna ansågs som en fortsättning av den gamla skogsaccisen. Dessa förhållanden

ändra emellertid intet i den principiella frågeställningen.

Vidare bör beaktas den förskjutning i skattebördan till förmån för de

skuldsatta jordbrukarna, som uppstår genom sänkning av repartitionstalen

för jordbruksfastighet. Att vinna en sådan har av dem, som förordat

en dylik sänkning, anförts såsom ett av de främsta motiven för densamma.

Det är uppenbart, att under en dålig konjunktur för jordbruket

de skuldsatta jordbrukarna hava det sämsta läget, och det må därför

anses naturligt, att just för närvarande dessas i beskattningsavseende

missgynnade ställning kommer i förgrunden såsom ett skäl för ändring

av gällande beskattningsgrunder. Å andra sidan bör påpekas, att just

den omständigheten att vid dålig jordbrukskonjunktur en särskilt kraftig

garanti erfordras för att ej övriga inkomsttagare skola få för höga

skatter åberopats som ett skäl för gällande garantiskattesystem med repartitionstalet

0*06. Den verkställda statistiska utredningen giver viss

belysning i dylikt hänseende, då den avser ett för jordbruket jämförelsevis

svagt inkomstår, nämligen 1929. Jämföres utredningen rörande detta

års förhållanden med den utredning, som i 1928 års proposition nr 213

redovisas rörande 1925 års deklarationer av 1924 års inkomster, så lärer

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

knappast kunna påstås, att den förra pekar nämnvärt annorlunda än den

senare. Ett studium av specialsiffrorna giva snarast vid handen, att

förskjutningarna i olika riktningar ställa sig ungefär enahanda. Nu

nämnda utredningar synas icke giva vid handen, att repartitionstalet 0''06

för jordbruksfastighets jordbruksvärde skulle vara ur garantisynpunkt

erforderligt.

I vad mån 1933 års allmänna fastighetstaxering, vilken tager sin början

år 1932, kan komma att i och för sig åstadkomma en förskjutning av den

nuvarande skattefördelningen, ligger givetvis utanför beredningens bedömande.

Med; all sannolikhet komma taxeringsvärdena på sina håll

att sänkas, men möjligt är, att en mera betydande sänkning ej kommer

att bliva genomgående, då fastighetstaxeringen lärer lida av viss ojämnhet,

och en utjämning vid nästa taxering bör eftersträvas. Möjligen kan

den av byråcheferna Höijer och Lindeberg verkställda utredningen rörande

utfallet av 1928 års allmänna fastighetstaxering, vars resultat inom

kort lärer vara att förvänta, giva någon ledning för bedömande av fastighetsvärdenas

läge i de län, som förete särskilt höga kommunala utdebiteringssatser

och för vilka den ifrågasatta ändringen av repartitionstalen

sålunda kan väntas få relativt större betydelse. Det bör härvid ej förbises,

att vid en större sänkning av taxeringsvärdena för jordbruksfastighet

de i stället tillkommande inkomstskattekronorna kunna väntas bliva

flera.

Till belysning av frågan örn det rätta förhållandet mellan repartitionstalen

för jordbruksfastighet och för annan fastighet hava stundom anförts

siffror rörande den avkastning, som dessa olika slag av fastighet

genomsnittligt bereda sina ägare. De nu gjorda undersökningarna hava

i inskränkt omfattning berört denna fråga och motsäga ej antagandet,

att denna avkastning i förhållande till taxeringsvärdena är genomsnittligt

större för jordbruksfastighet än för annan fastighet. Detta förhållande

måste enligt vad jämväl tidigare framhållits till stor del anses bero

därpå, att i inkomsten från de förra i betydande grad inneslutes avkastningen

av jordägarens personliga arbete. Just sistnämnda förhållande

kunde visserligen synas visa, att jordbruksfastighet skulle kunna tåla en

starkare garanti, i det att den i beskattningen av annan fastighet inkluderade

objektbeskattningen trots det lägre repartitionstalet i verkligheten

vore större än den som innefattades i beskattningen av jordbruksfastighet.

Men en dylik bevisföring vore ej bärande. De anförda siffrorna

beteckna endast ett integrerande moment i ett större orsakssammanhang,

nämligen huru de olika skatterna i verkligheten komma att

träffa dem som till sist få bära skatterna. Härutinnan ställa sig förhållandena

beträffande jordbruksfastighet och annan fastighet så olika,

att man ej av avkastningssiffrorna kan draga några direkta slutsatser.

Skatterna å annan fastighet framför allt i städerna anses nämligen kunna

till stor del läggas in i hyrorna från denna och därigenom komma att i

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

betydande utsträckning bäras av hyresgästerna. Ilin motsvarande övervältning

av skatterna å jordbruksfastighet anses i regel ej vara möjlig,

då priserna på jordbrukets och skogsbrukets produkter normalt bestämmas

av priserna på världsmarknaden. Att mera i detalj utveckla detta

och därmed sammanhängande spörsmål har beredningen ansett innebära

en i förhållande till de resultat, som skulle kunna vinnas, alltför kompliserad

uppgift. Med det senast anförda har beredningen dock velat understryka,

att de åberopade siffrorna måste användas med mycken försiktighet.

Beredningen kommer självfallet att vid det definitiva ställningstagandet

till de olika spörsmål, som falla inom beredningens uppdrag, för sin

del anse sig fullt obunden av huruvida repartitionstalen för jordbruksfastighet

nu bibehållas eller ändras.

De lagändringar, som ifrågasatta ändringar med avseende på repartitionstal

och avdrag skulle medföra, torde beröra endast 2, 45 och 50 §§

kommunalskattelagen, varjämte ett övergångsstadgande torde bliva erforderligt.

Under åberopande av det här ovan anförda får beredningen för den

åtgärd, vartill Herr Statsrådet må finna anledning, överlämna

dels förenämnda utredning rörande verkningarna av alternativa förslag

till sänkning av repartitionstalen för jordbruksfastighet m. m.1

dels oek den av beredningens sekreterare avfattade historiken rörande

repartitionstalen för fastighet vid kommunalbeskattningen.

Beredningen får tillika bifoga särskilda yttranden avgivna av dels

herrar Lyberg, Olsson och Sederholm dels herr Sköld.

Stockholm den 31 oktober 1931.

För 1930 års kommunalskatteberedning

G. SEDERHOLM

Eric Thore.

1 Ej befordrad till trycket. Förkortad redogörelse rörande undersökningen återfinnes å

sid. 35 ff.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Särskilda yttranden:

av herrar Lyberg, Olsson och Sederholm:

Då tillräckligt material för bedömande av spörsmålet örn ändrat repartitionstal

för jordbruksfastighet numera föreligger, hava vi, med hänsyn

till frågans beskaffenhet, ansett, att beredningen bort nu jämväl ingå

i prövning av och för sin del intaga ståndpunkt till berörda fråga.

av herr Sköld:

Ehuru jag ansett, att anledning saknats att nu företaga en särskild

utredning rörande sänkning av repartitionstalet för jordbruksfastighet

och att denna utredning i stället bort hava företagits som ett led i beredningens

utredning i dess helhet, förklarar jag mig kunna biträda beredningens

beslut örn utredningsresultatets framläggande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Historik rörande repartitionstalen för fastighet vid kommunal

beskattningen.

En mera utförlig reglering av den kommunala bidragsskyldigheten

vidtogs för första gången genom 1843 års sockenstämmoförordning. Förordningen

gällde bela riket utom Stockkolms stad.

Sockenstämmoförordningen fotade kommunalutskylderna formellt å

rösträtten. I 10 § av förordningen stadgades nämligen, att alla avgifter,

varom sockenstämma beslutade, skulle utgå efter den bestämda grunden

för rösträtt å sockenstämma, såvida ej särskilt därom blivit stadgat

eller särskild överenskommelse därom träffad.

I 5 § gåvos regler angående rösträtten: »Rättighet att deltaga uti sockenstämmas

överläggningar och beslut tillkommer en var ägare eller

innehavare av skattlagd fastighet, samt arrendator eller brukare därav,

såvida ägaren icke bor inom församlingen, eller i annat fall sig denna

rättighet icke i kontraktet förbehållit, och därjämte alla andra socknens

invånare, som innehava fabrik eller annat särskilt bebyggt verk och inrättning,

samt dem, som njuta lön, driva hantverk eller idka annan näring»

och därför erlägga visst minimum av bevillning. Rösträtten beräknades

efter hemmantalet, där sådant fanns åsatt, i annat fall efter

den bevillning, som erlades till staten på grund av bevillningsförordningens

II artikel (avgift av lön, egendom och rörelse m. m.). Hemmantalet

ställdes i relation till bevillningen på så sätt, att man för 10 rdrs

bevillning röstade lika som för V* mantal o. s. v. För fastighet i stad

röstades emellertid efter fastighetsvärdet, därvid ett värde av 2 000 rdr

svarade mot 10 rdrs bevillning.

Bevillning efter bevillningsförordningens II artikel utgjordes vid denna

tid bland annat av ämbets- och tjänstemän med 3 % av lönen (utöver ett

visst minimibelopp), av näringsidkare i städerna med 5 % av inkomsten

samt för fastighet å landet och i stad med 2 rdr för 1000 rdrs taxeringsvärde.

Sockenstämmoförordningens bestämmelser innebära, att grunden för

utskylderna utgjorde för hemman på landet hemmantalet, för fastighet i

stad taxeringsvärdet och i andra fall bevillningen ävensom att en viss merbelastning

Indes å de två förstnämnda slagen av beskattningsföremål.

Vid 1840—41 års riksdag, då sockenstämmoförordningen förevar till

behandling, hade vederbörande utskott föreslagit, att för samtliga beskattningsföremål

bevillningen skulle utgöra grundvalen, men att, i förhållande

till bevillningen fastighet skulle beskattas dubbelt mot lön och

rörelse m. m. Utskottet anmärkte bland annat, att då föremålen för de kommunala

utgifterna måste i allmänhet anses till sin art vara enahanda med

dem, varför statsbidragen utgingo, utskottet icke kunde tveka, att den

såsom rättsenlig erkända grunden för statsbidragens fördelning (d. v. s.

1843 år8

sockenstämmoförordning.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

bevillningen) även mäste anses rättsenlig vid, frågan örn utgifter för

kommunala behov. Utskottet fortsatte: »Vid tillämpningen av en sådan

beräkningsgrund bör likväl tagas i betraktande det ostridigt övervägande

intresset för de kommunala angelägenheterna, som måste anses vara

förenat med innehavandet av fastighet, i jämförelse med det, man kan

förutsätta hos den, som endast tillfälligtvis, såsom tjänsteman eller näringsidkare

är lästad vid ett samhälle, där han mången gång endast för

en kort tid uppehåller sig. Det torde föga vara tänkbart att kunna fullkomligt

noggrant efter detta intresse avmäta bidragen till de kommunala

behoven, men för ett närmande därtill synas bidragen av fastigheterna

åtminstone böra beräknas dubbelt högre än av lön och rörelse.»

Utskottets förslag väckte opposition huvudsakligen däri, att hemmansägarna

skulle skatta (och rösta) efter bevillningen. Man åberopade, att

hemmantalet sedan gammalt utgjort grund för kommunal delaktighet,

ävensom den ojämnhet i taxeringsvärdena, som var för handen. Resultatet

blev ju också, att mantalet bibehölls som delalctighetsgrund. Av

riksdagshandlingarna framgår icke närmare, vilka beräkningar som

legat till grund för den antagna relationen mellan mantal och bevillning,

vilken relation ju nödvändigtvis måste i viss mån vara godtycklig. Det

utsäges emellertid icke, att meningen med densamma varit, att hemman

på landet skulle belastas vare sig hårdare eller lindrigare än utskottet

avsett. I fråga örn det antagna förhållandet mellan bevillning och fastighetsvärde

i stad synes icke heller någon närmare motivering kunna återfinnas.

Att principen örn hårdare beskattning av fastighet låg till grund

för bestämmelserna, uttrycktes med tydlighet i riksdagsskrivelsen, varuti

det i överensstämmelse med den av utskottet utvecklade tankegången

bland annat heter, att det icke bör förbises, »att, sådana de kommunala angelägenheterna

hittills visat sig, måste de anses huvudsakligen och allmännast,

särdeles å landet vara förenade med innehavandet av fastighet».

»För dem», fortsätter skrivelsen, »som därförutan vistas inom ett

samhälle, är verkan av de anstalter, som vidtagas, beroende av vistelsens

mer eller mindre långvarighet och därigenom, i många fall, snart

övergående. Dessa anstalter kunna således icke för dem vara av samma

vikt som för fastighetsinnehavarna, vilka därvid måste taga i betraktande

ett för framtiden varaktigt bestående förhållande.» Därför ansåge

rikets ständer fastigheterna böra fortfarande utgöra den huvudsakliga

grunden för delaktighet i de kommunala angelägenheterna. I övrigt

skulle denna delaktighet avmätas efter vars och ens bärgningsvillkor och

förmåga att förvärva samt bero av bevillningstaxeringen i ett förhållande

till fastigheterna, därvid skulle iakttagas »den övervikt, som rikets

ständer ansett dessa böra tillerkännas».

Som ett omdöme örn de antagna bestämmelserna har Hydin1 anfört,

att då ett hemman (1 mantal) på denna tid kunde per medium skattas

till 5 000 rdr taxeringsvärde, därför erlades 10 rdr i bevillning, så ingick

det i kommunalskatt till ett belopp, som var fyra gånger större än

av annan inkomst (10 rörs bevillning av annan inkomst motsvarade ju 1/t

mantal) och svarade stadsfastigheten för 2 Vs gånger så stor kommunalskatt

i förhållande till bevillningen som inkomstbevillningen (för stadsfastighet

med exempelvis 2 000 rdrs taxeringsvärde, motsvarande vid

1 Reservationer vid skatteregleringskoinmitténs underdåniga utlåtande och förslag angående

skatteförhållandena i riket, Sthlm 1882; sid. 325.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

kommunalbeskattningen eu bevillning av 10 rdr, utgjordes ju bevillning

med 4 rdr). Då emellertid skäl förefinnas till det antagande, att jordbruksiastigheterna

voro, kanske rätt avsevärt, undertaxerade och följaktligen

bevillningen av desamma för låg, förelåg i fråga örn kommunalbeskattningen

måhända i realiteten icke en sådan merbelastning av hemmanen,

som Rydin angivit. Det kan i detta sammanhang anmärkas, att

principen att man för fastighet skulle, i förhållande till bevillningen,

skatta mera än för annan inkomst, på sina håll i debatten vann gillande

ur den synpunkten, att, medan inkomsten av lön alltid beräknades efter

ett kontrollabelt belopp, så vore fast egendom alltid taxerad lägre

än som svarade mot den verkliga behållningen.

Samtidigt med ständernas beslut angående sockenstämmoförordningen

överlämnades till Kungl. Maj:t en skrivelse angående förändringar

i fattigvårdslagstiftningen, däri föreslogs, att det särskilda tillskott, som

utöver personliga avgifter och andra tillgängliga medel erfordrades för

fattigvårdsutgifterna, skulle utgå efter den i 5 § sockenstämmoförordningen

stadgade grund. Den i anledning av skrivelsen år 1847 utfärdade

fattigvårdsförordningen innehöll en motsvarande bestämmelse.

Vad folkskoleväsendet angår, gällde enligt 1842 års folkskolestadga, att

sedan vissa personliga avgifter tagits i beräkning för bekostande av folkskollärares

avlöning, övriga utgifter för folkskolan skulle utgöras efter

allmänna bevillningens art. II. Folkskolebyggnad skulle däremot bekostas

genom bidrag efter samma grunder som för kyrkobyggnad (d. v. s.

efter hemmantalet; dagsverken efter matlag). Berörda föreskrifter upphävdes

icke av sockenstämmoförordningen.

Ändring i 1843 års sockenstämmoförordning skedde 1857, därigenom att

1U mantal bestämdes svara mot ett bevillningsbelopp av 8 rdr samt i stad

ett fastighetsvärde av 4 000 rdr mot ett bevillningsbelopp av 8 rdr o. s. v.

Orsaken till denna ändring låg i den nedsättning av allmänna bevillningen,

som ägt rum år 1855. Enligt den nämnda år utfärdade bevillningsförordningen

skulle bevillning utgå av ämbets- och tjänstemän (utöver

ett visst minimibelopp) med 1 % och av näringsidkare etc. i städer

med 2 V-> % av inkomsten samt för fastighet i stad och på landet med 1

rdr för 1000 rörs taxeringsvärde. Då sålunda bevillningen för lön och

rörelse sänktes, skulle, under antagande för kommunalbeskattningens del

av oförändrad relation mellan hemmantal och fastighetsvärde å ena sidan

samt bevillning å den andra, följden bliva en ökad belastning av

hemmanen och stadsfastigheterna. Saken påtalades vid 1856—58 års

riksdag i ett par motioner i prästeståndet. Den ändring i relationen, som

vidtogs, kompenserade icke, vad hemmanen angår, den av de angivna

ändringarna i bevillningsförordningen till hemmansägarnas disfavör

uppkommande förskjutningen av den kommunala skattebördan. Vid

riksdagen framställdes förslag om att bevillningen helt skulle utgöra

grund för kommunalutskylderna, vilka förslag emellertid avböjdes av

vederbörande utskott under åberopande av bland annat, att innehavaren av

jord å landet eller fastighet i stad i sin berörda egenskap vore närmare och

med starkare band än de flesta andra medlemmar av en kommun fästad

vid samma kommun, samt att de av kommunen fattade beslut ofta kunde

inverka lill framtida ökning eller minskning i fastigheternas värde.

Örn fastighetsägaren härigenom bibehöllo jämförelsevis större rösträtt

lin församlingens övriga medlemmar och följaktligen även i större mån

Ändring år

1857 i sockenst

ämmoförordningen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

1862 års

kommunalförfattningar.

än de måste bidraga till de gemensamma utgifterna, syntes detsamma

utskottet ej sakna billighet eller vara utan gagn för samhället.

Förordningarna 1862 örn kommunalstyrelse pä landet och i stad bröto

med den tidigare gällande grundsatsen, att hemman på landet och fastighet

i stad principiellt borde i högre grad än andra beskattningsföremål

bidraga till de kommunala utgifterna. Enligt förordningen örn kommunalstyrelse

på landet skulle kommunalutskylderna utgöras för hemman

efter mantalet samt för övriga beskattningsföremål efter bevillningen,

därvid det samlade hemmantalet i kommunen skulle uppbära lika andel

av komunalskatterna som av hela bevillningen i socknen. Bestämmelserna

utformades så, att kommunalutskylderna skulle utgå efter fyrktal,

och åsattes varje helt mantal 100 fyrkar, varjämte hundradelen av

hela bevillningen av i mantal satt jord, delad med summan av kommunens

förmedlade mantal utgjorde det bevillningsbelopp, för vilket en

fyrk borde åsättas övriga beskattningsföremål. — Av stadgandena följer,

att hemman i samma kommun och med lika mantal utgjorde lika höga

kommunalutskylder.

I städerna skulle utskylderna utgöras efter bevillningen. I såväl stad

som land bibehölls sambandet mellan utskylder och rösträtt.

Nu berörda bestämmelser återfinnas, ehuru med vissa formella avvikelser,

i det förslag till kommunalförordningar, som av särskilt tillsatta

kommitterade avlämnades vid 1859—60 års riksdag. I sin motivering till

bestämmelserna framställa de kommitterade icke någon direkt kritik av

principen örn fastigheternas merbelastning. Kommitterade gå så tillväga,

att, sedan en redogörelse för den historiska utvecklingen lämnats,

diskuteras möjligheten av att låta bevillningen utgöra grund för kommunalbeskattningen,

därvid påpekas en del mindre tillfredsställande förhållanden

rörande bevillningen, men i allt fall anses, att då ingen annan

lämplig måttstock för kommunalutskyldernas utgörande vore tillfinnandes

och särskild kommunal taxering icke vore önskvärd, bevillningen

liksom tvingade sig till användning. Hemmanen sinsemellan skulle dock

mantalet avmäta delaktigheten. Det tillfogas slutligen, att det inom

kommunerna på landsbygden gåves förhållanden, som icke tilläte oinskränkt

tillämpning av de allmänna grunderna för uttaxering av kommunalutskylder,

nämligen de avgifter, som åsyftade befordrandet av

ändamål, varav nyttan och frukten egentligen tillfölle ägarna och brukarna

av jorden. Kommitterade hänvisa emellertid härvid till bland annat föreskriften

i (senare) 60 §, att i händelse i lag eller allmän författning stadgats,

att kommunalutskylder endast skulle utgå av vissa beskattningsföremål

eller att för deltagande i sådan utskyld andra grunder skulle följas

etc., detta skulle lända till efterrättelse. —• Av en viss betydelse förde

kommitterades ståndpunkt har måhända varit den grundåskådning,

som — i annat sammanhang — i betänkandet uttryckts så, att kommunerna

vore att betrakta som integrerande delar av statsförvaltningens organism

och att de gemensamma ändamål, för vilka de inom sig arbetade,

måste tillika anses vara statsändamål. Den kompletterande hänvisningen

till stadgandet i 60 § torde kunna tydas så, att de skäl, som kunde

föranleda vidgad bidragsskyldighet av fastighet, vunnit behörigt beaktande

genom förefintligheten av denna paragraf.

Kommitterades förslag godtogs av vederbörande riksdagsutskott. Utskottet

anmärkte bland annat, att svaret å frågan huruvida genom förslå
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

get det förra förhållandet i avseende å bidragsskyldighet och röstvärde emellan

innehavarna av den i mantal satta jorden och kommunens övriga medlemmar

blivit i allmänhet rubbat, berodde på hur högt eller lågt man

kunde sätta ett mantals taxeringsvärde överhuvudtaget. Då emellertid

enligt utskottets mening mantalets taxeringsvärde icke kunde sättas så

högt, att relationen mellan jordbruksfastigheterna och andra beskattningsföremål

bleve densamma som förut, så följde därav, att de kommitterades

förslag för den mantalssatta jordens innehavare medförde en ej

obetydlig nedsättning av deras förra såväl skattskyldighet som röstvärde.

Skulle, fortsatte utskottet, detta förhållande anses böra föranleda till

någon jämkning, så torde dock, enligt utskottets tanke, icke vara skäl

att därför rubba vad de kommitterade föreslagit, utan borde den rättelse,

som tilläventyrs kunde finnas nödig, lämpligast sökas genom någon ändring

av bevillningsförordningen och i synnerhet dess föreskrifter örn fast egendoms

uppskattning. Det finge icke heller, anmärkte utskottet slutligen,

lämnas oanmärkt, att den av de kommitterade sålunda föreslagna grund

för kommunalutskyldernas fördelning icke vore ämnad att ovillkorligen

lända till efterrättelse i alla förekommande fall utan endast i allmänhet,

d. v. s. då icke lag eller förordning uttryckligen stadgade en annan grund

eller ock en sådan särskild grund av kommunen själv bestämdes.

Vid samma riksdag var fråga jämväl örn revision av bevillningsförordningen

och utfärdades år 1861 ny sådan. Enligt 1861 års förordning

utgjordes bevillning för inkomst av kapital och arbete med 1 % samt för

jordbruksfastighet med tre öre och för all annan fastighet med fem öre

för 100 rdr av uppskattningsvärdet. Samtidigt med den sålunda vidtagna

nedsättningen av fastigketsbevillningen gåvos emellertid ändrade

föreskrifter rörande taxeringsförfarandet, i följd varav taxeringsvärdena

på jordbruksfastighet stego mångdubbelt (från cirka 400 miljoner rdr år

1857 till cirka l-s miljarder rdr år 1862).

Den totala bevillningen av jordbruksfastighet ökades från år 1861 till

år 1862, då den nya bevillningsförordningens bestämmelser kommo i tilllämpning,

med cirka 20 %. I övrigt höll sig bevillningen tämligen konstant.

1862 års bestämmelser torde hava inneburit, vad landsbygden beträffar,

en ej så obetydlig förskjutning av det kommunala skattetrycket till nackdel

för andra än dem, som utgjorde kommunalutskylder för jordbruksfastighet.

Redan år 1863 vidtogos emellertid ändringar i bestämmelserna rörande

den kommunala skattskyldigheten, nämligen för såvitt fråga var örn förhållandena

på landet. Dessa ändringar inneburo dels att bevillningen

skulle utgöra yttersta grundval för kommunalutskylderna dels ock att

jordbruksfastighet, evad den var i mantal satt eller ej, skulle, i förhållande

till bevillningen, skatta dubbelt mot andra beskattningsföremål. Antalet

fyrkar beräknades så, att för jordbruksfastighet en fyrk påfördes

för 5 öre bevillning samt för andra beskattningsföremål en fyrk för 10

öro bevillning.

Med vad sålunda föreskrevs bröts med den gamla principen, att delaktigheten

i kommunen skulle hemmanen sinsemellan bero av mantalet.

Grunden till ändringen var givetvis den omständigheten, att samma mantal

svarade mot fastigheter av i realiteten högst olika valör.

1863 års regler betydde dessutom, som antytts, en ändrad fördelning

av den kommunala skattebördan. Upprinnelsen till denna ändring låg

Ändring år

1863 x K. F.

örn kommunalstyrelse

på

landet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

betecknande nog i några motioner i prästeståndet. I desamma påtalades

den förskjutning av skattetrycket, som i följd av 1862 års bestämmelser

ägt rum till löntagarens nackdel. I en motion yrkades, att då fattigvårdsavgifterna

voro de, som i allmänhet mest tyngde på kommunens utgiftsstat,

samt denna fattigvårdstunga härledde sig huvudsakligen från dea

med jordbruket och vid fabrikerna sysselsatta befolkningen och endast i

ringa mån från tjänstemäns och kapitalisters hushåll, 6 % av fastighets

taxeringsvärde skulle vid kommunalheskattningen anses som behållen

inkomst. I en annan motion hemställdes, att för jordbruksfastighet

en fyrk skulle åsättas för 10 öre bevillning samt för andra beskattningsföremål

en fyrk för 20 öre bevillning. Till stöd för den sålunda i förhållande

till bevillningen dubbelt hårdare belastningen av jordbruksfastighet

än av andra beskattningsföremål åberopade motionären sockenstämmoförordningens

bestämmelser. Motionären uttalade örn dessa, att i desamma

låg rättvisa och billighet, både därför, att hemmansägarens skatt till

staten blott till ringa del utgick efter bevillningen, vadan hans utskylder

till kommunen borde till en del beräknas efter hans andra onera, och därför

att han såsom ägare av den fasta jorden och således mera intresserad av

kommunala angelägenheter borde vidkännas en högre andel i kommunalskatterna

och äga högre rösträtt vid kommunalfrågornas behandling.

Det är intressant att iakttaga, huru ur andra synpunkter dessa yrkanden

rönte tillmötesgående från bondeståndets sida. Fyrktalet var ju

nämligen grund även för rösträtten och samma bestämmelser, som till

jordbrukarnas fördel åstadkommit en förskjutning av det kommunala

skattetrycket, hade också till deras nackdel medfört en rubbning av maktförhållandena

inom kommunen. Av debatten i bondeståndet framgår

klart, vilken betydelse man fäste vid sistnämnda omständighet. En talare

yttrade sålunda, att bland de mest framstående olägenheterna med de nuvarande

bestämmelserna vore utan tvivel den, att de som ägde rösträtt

efter annan beskattningsgrund än i mantal satt jord, erhållit så stor övervikt

och inflytande vid frågornas avgörande, att de kunde helt och hållet

överflygla alla jordbrukarna; och att de ej alltid oegennyttigt komme att

begagna denna sin makt utan säkerligen komme att missbruka densamma

kunde väl tagas för en nästan avgjord sak. En representant för Västerbotten

omnämnde det missnöje, som uppkommit i hans ort därav att bruksoch

sågverksägare överröstade alla övriga innebyggare inom kommunerna

och helt och hållet handlade i sina egna intressen.

Det är sannolikt, att det var dessa synpunkter — jämte måhända faran,

att ett för bönderna allt för oförmånligt förslag skulle vinna de övriga

ståndens bifall — som föranledde en ledamot av bondeståndet att i motsättning

till i vederbörande utskott framställa yrkanden örn än större belastning

av jordbruksfastighet, föreslå utskottet den av detsamma förordade

linjen, att jordbruksfastighet skulle påföras en fyrk för 6 öre bevillning

samt andra beskattningsföremål en fyrk för 10 öre bevillning. Utskottet

yttrade bl. a.: »Med avseende därå, att ägaren av den fasta jorden

måste anses äga mera intresse för kommunens framtid, än ägare av annan

fastighet, löntagare eller rörelseidkare, bör även dan förre i förhållande

till de senare vidkännas en större andel i kommunalskatterna ävensom

äga högre rösträtt vid kommunalfrågornas behandling; och enligt utskottets

förmenande skulle förhållandet av 6 till 10 närmast motsvara vad

billighet och rättvisa i detta fall krävde; så att jordbruksfastighet, utan

avseende å mantalssättning, komme att påföras 1 fyrk för 6 öre hevid
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

ning oell därunder samt annan fastighet, frälseränta och varje annat beskattningsföremål

1 fyrk för 10 öre bevillning och därunder».

Av riksdagsbehandlingen framgår ej klart den närmare grunden till den

proportion mellan belastningen av jordbruksfastighet och andra beskattningsföremål,

vid vilken utskottet stannat. Yttranden i debatten tyda

emellertid på att, därest några teoretiska överväganden legat bakom vad

måhända blott var en kompromiss, de gått i den riktningen, att avkastningen

av jordbruksfastighet skulle vid kommunalbeskattningen beräknas

som örn den utgjorde 5 %. — Räknade man med denna avkastning, hade

man att för 3 öre bevillning av jordbruksfastighet sätta samina fyrktal som

för 5 öre bevillning av andra beskattningsföremål eller 1h fyrk, m. a. o. 1

fyrk för (i öre bevillning av jordbruksfastighet.

Utskottets förslag vann emellertid icke ständernas bifall. Prästeståndet,

varmed adeln och borgareståndet sedermera instämde, beslöt nämligen

att för jordbruksfastighet räkna en fyrk för 5 öre bevillning. I förstnämnda

stånd förefanns en kraftig opinion för än hårdare belastning av dylik

fastighet. Som skäl för den angivna fyrktalssättningen åberopade man

i stånden bland annat bestämmelserna i 1843 års sockenstämmoförordning,

enligt vilka kommunalutskylderna skulle i förhållande till bevillningen vara

dubbelt så stora för fastighet som för andra beskattningsföremål (jfr ovan),

ävensom den större lätthet vid uträknandet densamma medförde. Åtskilligt

meningsutbyte rörande storleken av avkastningen av jordbruksfastighet

förekom i debatterna. — Bondeståndet godtog utskottets förslag.

I riksdagsskrivelsen återfinnas bland annat de ovan citerade raderna ur

utskottets utlåtande med den ändring i siffrorna, som riksdagens beslut

föranledde.

lie särskilda tillskotten för fattigvården grundades fortfarande på kommunalutskylderna.

Beträffande de tillskott till folkskoleväsendet, som utöver

personella avgifter och statsbidrag etc. erfordrades, föreskrevs år

1876, att de skulle sammanskjutas efter de grunder, som gällde för kommunalutskylders

utgörande.

Med 1863 års bestämmelser hade fastslagits, att jordbruksfastighet skulle

i förhållande till inkomst bidraga till de kommunala utgifterna i proportionen

0*06 till 1, d. v. s. att repartitionstalet för jordbruksfastighet skulle

utgöra 0*06. I fråga örn bevillningen infördes detta repartitionstal för jordbruksfastighet

först år 1892, då bevillningsavgiften för dylik fastighet

höjdes från 3 öre till 6 öre per 100 rörs uppskattningsvärde. För belysande

av innebörden av 1863 års beslut synes något närmare böra beröras

denna höjning av jordbruksfastighetsbevillningen.

Berörda höjning företogs i sammanhang med avskrivning av grundskatter

jämte rustnings- och roteringsbesvär samt omorganisation av

lorsvarsväsendet. Redan i en riksdagsskrivelse år 1873 i anledning av

gjorda framställningar angående grundskatternas avskrivande — till

grund för vilken skrivelse låg den s. k. kompromissen år 1873 rörande

grundskatte- och försvarsfrågorna — hade en avskrivning av grundskatterna

satts i samband med en höjning av bevillningen för jordbruksfastighet,

och samma ståndpunkt hade intagits av skatteregleringskommittén

och kungl, propositioner rörande grundskatte- och försvarsfrågorna. I den

vid 1892 års urtima riksdag avlämnade proposition, som närmast låg till

grund för ilen ifrågavarande ändringen av fastighetsbevillningen, an
-

Tillskott till

fattigvård och,

folkskola.

1863 års

beslut i belysning

av år

1892 vidtagen

höjning av

bevillningen

för jordbruksfastighet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

förde vederbörande departementschef, sedan han anmärkt, att bevillningen

av fast egendom utgick för jordbruksfastighet med 3 öre och för annan

fastighet med 5 öre för 100 kr. av taxeringsvärdet, till motivering för höjning

av förstnämnda bevillningsavgift till 6 öre, att det redan av 1873 års

riksdag uttalats och därefter alltid ansetts som en given följd av grundskatternas

samt rustnings- och roteringsbesvärens avskrivande, att den

undantagsställning, jordbruksfastighet sålunda dittills intagit, borde upphöra

i sammanhang med avskrivningen och nämnda slag av fastighet

följaktligen åsättas bevillning efter de för all annan fastighet gällande

grunder. Departementschefen anförde vidare, att det påpekats som en

väsentlig brist i bevillningslagstiftningen, att man, då man beskattat jordbruksfastigheten,

ansett sig på samma gång beskatta själva jordbruksrörelsen,

därvid förbiseende, att denna rörelse eller näring för sitt bedrivande

förutsatte icke blott själva fastigheten, utan ett visst driftkapital

i inventarier, kreatur m. m. och ett betydligt tillskott av arbete. Departementschefen

uttalade vidare, att han ansåg det givet att, då jordbruksnäringen

befriades från den av ålder å densamma vilande särskilda beskattning,

sagda näring borde i fråga örn bevillning till staten likställas

med andra näringar och att därför den skattefrihet, som dittills åtnjutits

för avkastningen av det i jordbruksrörelsen nedlagda kapital och arbete

även borde upphöra. — Av den föreslagna bevillningsavgiften för 100 rörs

fastighetsvärde för jordbruksfastighet ansåg departementschefen 1 öre betyda

skatt för avkastningen av i jordbruksrörelsen nedlagt kapital och

arbete.

Departementschefen utgick alltså i sin motivering därifrån, att den bevillning

för jordbruksfastighet, uppgående till 3 öre per 100 rdrs uppskattningsvärde,

som 1861 års bevillningsförordning föreskrev, innebar skattefrihet

för avkastningen av det i själva jordbruksrörelsen nedlagda kapital

och arbete. Vidare innehöll departementschefens anförande en antydan

örn, vad andra uttryckligen uttalat, att den sålunda förhandenvarande

undantagsställningen för jordbruksfastighet berodde på tillvaron av

grundskatter och andra å jordbruket vilande besvär. Hyste man denna

åsikt örn orsaken till den olika bevillningen för jordbruksfastighet och

annan fastighet, låg nära till hands att anse grunden till den högre belastningen

av jordbruksfastighet i fråga örn kommunalutskylderna vara

den att, ehuruväl jordbruksfastighet borde av hänsyn till de grundskatter

m. m., varmed den vore belastad, deltaga i utgörande av bevillningen till

staten i lägre grad än andra beskattningsföremål, något sådant skäl för enlägre

beskattning av jordbruksfastighet icke ägde rum inom kommunen,

där inga grundskatter funnos.

Utan att därmed avses att giva ett slutligt omdöme örn innebörden av

den angivna fastiglietsbevillningen av 3 öre per 100 rdrs värde må i fråga

örn grundskatternas inverkan till antagandet av denna bevillningsavgift

påpekas, bl. a., följande. Den s. k. bevillningskommittén, vars utlåtande

låg till grund för 1861 års bevillningsförordning —- örn än kommittén

föreslog en bevillning för all fastighet av 4 öre per 100 rdrs uppskattningsvärde

— uppställde som princip, att bevillningen borde utgå med 1 %

av behållna inkomsten. Beträffande inkomst av fast egendom anmärkte

kommittén, att för denna skulle rätteligen lika avgift tagas av behållna

inkomsten. Men, fortsatte kommittén, i anseende därtill, att de flesta fastighetsägare

icke begagnade sådan bokföring, att deras behållna avkomst

ens av dem själva med säkerhet kunde beräknas, antog kommittén, liksom

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

dittills skett, dea behållna avkomsten i allmänhet vara 4 % av det

uppskattade verkliga eller gångbara värdet. I enlighet härmed föreslogs

bevillningen av (ali) fast egendom till 4 öre per 100 rörs taxeringsvärde.

Vederbörande riksdagsutskott vid 1859—60 års riksdag, som ansåg att den

nya bevillningsförordningen skulle upptaga en fastighetsbevillning av 3

respektive 5 öre, åberopade i fråga örn bevillningen av jordbruksfastighet,

att det synts utskottet lämpligast, att årliga avkomsten av jordbruksfastighet

icke antoges till högre belopp än 3 % av det uppskattade värdet.

Bland de skäl, som av utskottet anfördes för antagande av denna avkastning,

angavs icke förekomsten av grundskatterna.1 Debatten i stånden

utvisar, att den föreslagna revisionen av fastighetstaxeringsförfarandet

och därav väntad höjning av jordbruksfastigheternas taxeringsvärden inverkat

till den låga bevillningen av dylik fastighet, Förefintligheten av

grundskatterna framfördes i stånden av en eller annan förespråkare för

jordbruket som argument, men spelade i debatten icke någon förhärskande

roll.

I samband med grundskatternas avskrivande år 1892 höjdes som nämnts Ändring i

bevillningen av jordbruksfastighet från 3 till 6 öre för 100 kr. uppskatt- fyrktalsberäkningsvärde.

Enligt vad departementschefen uttalade, förefanns emellertid ",”|ggdr

för landskommunernas del ingen anledning att till följd ''av ändringen

rubba det gamla förhållandet mellan jordbruksfastighet och övriga

beskattningsföremål. Då dock den ändrade bevillningen av jordbruksfastighet

medförde, att fyrktalet kunde beräknas lika för alla beskattningsföremål,

bestämdes, att i fråga örn varje dylikt en fyrk skulle räknas folio

öre bevillning.

1892 års beslut innebar en ändring jämväl beträffande beskattningen i

stad av jordbruksfastighet samt i fråga örn beskattningen av jordbruksfastighet

med hänsyn till landstingen. I berörda avseenden hade utskylder

för jordbruksfastighet utgått efter bevillningen för dylik fastighet, d. v. s.

efter repartitionstalet 0-03, vilken siffra nu på grund av höjningen av bevillningen

ändrades till O-oe.

I fråga örn utvecklingen av landstingsbeskattningen hänvisas f. ö. till

Kommunalförfattningssakkunnigas betänkande IV, sid. 164 ff. 1 * 3

1 Ur utskottets motivering må anföras följande: = Hittills hava jordbruksfastigheter ansetts

i allmänhet avkasta 4 procent, och med nuvarande låga taxeringsvärden har en sådan

beräkning visserligen icke varit för hög. Men då det måste antagas att taxeringsvärdena

hädanefter skola komma att betydligt stiga, bär en jämkning i inkomstberäkningen

ansetts påkallad, för att vid bevillningens utgörande bereda något avdrag för de kostnader,

som med jordbruksnäringens bedrivande äro förenade, eller för det däri nedlagda förlagskapital.

— — — Ett annat skäl, som synes tala därför, att avkastningen av jordegendom

icke bör beräknas allt för högt, kan hämtas från den omständigheten, att dylik egendom i

allmänhet förvärvas mindre i beräkning att å köpeskillingen erhålla en hög ränta, än för

att av en redan förvärvad förmögenhet med trygghet kunna påräkna cn stadigvarande örn

än måttligare inkomst- Med en tilltagande folkmängd bliva ock de mindre jordpossessionerna.

vilka sammanräknade utgöra största jordrymden mer och mer eftersökta och vid deras

inköp fästas ofta ännu mindre avseende vid den avkastning, de lämna, då köparens behov

och önskan att förvärva egen bostad härvid huvudsakligen bestämma försäljningspriset.

För städernas invånare är däremot behovet av egen gård icke på långt när så allmänt, som

för landets. Tillfällen att mot hyra få bebo annans egendom i stad saknas i allmänhet

icke. I följd härav rättar sig ock köpeskillingen för stadsfastighet i allmänhet mera efter

den avkastning sådan egendom lämnar. Av alla dessa skäl Ilar det synts utskottet lämpligast,

att årliga avkomsten av jordbruksfastighet icke antages till högre belopp än .1 procent

av det uppskattade värdet; inen att för annan fastighet, i avseende varpå nu antydda förhållanden

icke inträffa, densamma antages till f» procent av uppskattningsvärdet.»

3 — .".12 70 7.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Nya regler

år 1909.

Fyrktalsberäkningen upphävdes år 1909. Nämnda år stadgades, att

kommunalutskylder skulle av en var skattskyldig utgöras i förhållande till

hans inkomst, beräknad för jordbruksfastighet till 6 kr. och för annan

fastighet till 5 kr. för varje fulla 100 kr. av taxeringsvärdet, samt i

fråga örn inkomst av kapital och arbete till det beskattningsbara belopp,

för vilket bevillning skulle erläggas till staten.

Stockholm den 31 oktober 1931.

Eric Thore.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utredning rörande verkningarna av vissa förslag till ändrade

repartitionstal för jordbruksfastighet m. m.

På grund av Kungl. Maj:ts beslut den 7 november 1930 bar av undertecknad

jämte landskamrerare!! A. Lundevall och t. f. assessorn E. Thore

företagits utredning rörande verkningarna av dels en sänkning av repartitionstalet

för jordbruksfastighets jordbruksvärde från 0''Ofi till 0''05 (alternativ

I) dels ock en dylik sänkning av samma repartitionstal tillika med

sänkning av repartitionstalet för jordbruksfastighets skogsvärde från do-t

till 0-03 (alternativ II), i båda fallen förenad med motsvarande ändring

beträffande det enligt 45 § kommunalskattelagen medgivna avdraget från

inkomsten för vad som beskattats genom fastighetsskatt (procentavdraget).

Utredningen har innefattat undersökning jämväl av verkningarna av en

nedsättning av repartitionstalet för jordbruksvärde till O05 i förening med

viss jämkning av de skattefria avdragen. Samtliga undersökningar hava

avsett 1930 års taxeringar och de kommunalutskylder, som uttaxerats på

grundval därav. Denna utredning, innefattande, förutom redogörelse för

densamma, 17 delvis rätt omfattande tabeller, har av 1930 års kommunalskatteberedning

jämte skrivelse den 31 oktober 1931 överlämnats till statsrådet

och chefen för finansdepartementet. Departementschefen har åt mig

uppdragit att — för att underlätta utredningens utnyttjande — utarbeta

en förkortad redogörelse rörande densamma, med tabeller upptagande

det väsentligaste av undersökningens resultat och med en kortfattad kommentar,

vilken emellertid i regel ej behövde medtaga sådana uppgifter,

som återfinnas i kommunalskatteberedningens förenämnda skrivelse. Till

följd härav har nedanstående redogörelse av mig utarbetats under samarbete

med assessor Thore.

Förskjutning

av utdebiteringssatserna

för landskommunerna

vid

alternativa

förslag om

ändring av

repartitionstalen

för

jordbruksfastighet.

Vid utredningen hava undersökts de förskjutningar, som utdebiteringssatserna

för landskommunerna (inkl. köpingar) bliva underkastade vid berörda

alternativ. Undersökning härom har verkställts efter två olika linjer.

För samtliga landskommuner i riket har undersökts huru stor förskjutning

skulle uppstå, därest repartitionstalen för jordbruksfastighet sänktes i enlighet

med de angivna alternativen, utan att någon ökning inträdde i inkomstskattekronornas

antal på grund av ändrade procentavdrag (maximal

förskjutning). Denna utredning (maximalundersökningen) åsyftar att visa

de gränser, inom vilka en sänkning av repartitionstalen skulle komma att

verka — längre gående förskjutningar än de såmedelst beräknade skulle

för berörda år ej varit att befara. Beträffande 110 utvalda landskommuner,

för vilka deklarationsmaterialet varit tillgängligt, hava förskjutningarna

av utdebiteringssatsema undersökts med hänsyn jämväl tagen

till den ökning av antalet inkomstskattekronor, som blir en följd av den

med fastighetsskattekronornas sänkning inträdande minskningen av det

s. k. procentavdraget. Här är alltså fråga örn de faktiska verkningarna

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

av ändrade repartitionstal. Undersökningarna kava avsett förskjutningarna

dels i de utdebiteringssatser, som utan avseende å möjligen förekommande

understöd av skatteutjämningsmedel fastställts för landskommunerna,

dels i de utdebiteringssatser, som skulle varit gällande, örn dylika

understöd upptagits i kommunernas stater som inkomst. Utdebiringen

för både den borgerliga och kyrkliga kommunen bar medräknats.

Alternativ i. Tabell 1 åskådliggör, bland annat, de maximala förskjutningarna i kronor

vid alternativ I enligt de beräkningar, vid vilka hänsyn ej tagits till

skatteutjämningsbidragen. De 17 kommuner, för vilka enligt berörda undersökning

ökningen överskjuter 1t.o kr., äro följande:1

Kommun

Län

Utdeb. per

skattekrona

vid gäll.

l-ep.-tal

kr.

Maximal ök- ning vid

alt. 1

kr.

Maximal ökning

vid alt. I enl. de

beräkningar, vid

vilka hänsyn ta- gits till skatteut- jämningsbidragen

kr.

Gotlands

16-80

2"17 (1-86)

2-08

1-29 (1-10)

0-93

19-50

Kalmar

Skaraborgs

16-80

1-98 (1''07)

1‘81

1-76

1-05 (0-58)

095

0-79

Falköpings östra ländsk.......

14- 05

15- 80

Kalmar

Skaraborgs

Älvsborgs

17-50

1-73

0-89

13-80

1-69

0"90

14-to

1 65

0-7 7

15-60

1*61

0-85

Östergötlands

Skaraborgs

Kalmar

Göteb. o. Bohus

Skaraborgs

Norrbottens

12-4-2

1-58

1-07

13-20

1-58

0*83

15-oo

1‘56

0-81

14-00

1-56 (1-37)

1-56

0-78 (0-5 7)

0-79

14-20

40-35

1-55 (1-34)

1-58

0-39 (0-38)

0-7 9

14-oo

Fröjel..............................

»

14-62

1-5 2

0-73

De maximala förskjutningar i kronor, som skulle uppstå vid alternativ I,

därest förekommande understöd av skatteutjämningsmedel upptagits som

inkomst i kommunernas stater, framgå av följande sammanställning.

År 1930 fastställd

utdebiteringssats

(utan skatteut- jämning)

Antal kommuner, för vilka vid alt. I uppstår maximal ökning

av utdebiteringen per skattekrona med

Summa

kommu-

ner

0

T. o. m.

o-io

kr.

011 —

0-2 5

kr.

0-26—

0*5 0

kr.

0-51 —

075

kr.

0*7 6 —

1*00

kr.

1*01 —

1-50

kr.

1*51 —

2-00

kr.

Över

2 kr.

T. o. m. 5 kr. ...

2

91

82

60

4

—

-

__

239

5-01—10 » ...

8

198

410

738

343

76

i

—

—

1774

10-01—15 » ...

—

9

67

182

81

17

8

—

364

1501— » ...

—

-

6

16

12

5

2

—

41

10

298

565

996

440

98

11

—

2 418

Tages hänsyn till skatteutjämningsbidragen, inträffa de största maximala

förskjutningarna i följande kommuner:1

1 För de kommuner, beträffande vilka förskjutningarna av utdebiteringssatserna undersökts

jämväl med hänsyn tagen till ändring av antalet inkomstskattekronor, Ilar den ökning, som

sålunda beräknats uppstå, anmärkts inom parentes.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kommun

Län

Beräkningar utan hänsyn till

skatteutjämningsbidragen

Beräkningar med hänsyn till

skatteutjämningsbidragen

TJtdeb. per

skattekrona vid

gäll. rep.-tal

kr.

Maximal ökning

vid alt. I

kr.

^er-a Maximal ökning

skal etrona vid vid R,t T

gall. rep.-tal j

kr. i kr.

Skarstad .........

Skaraborgs

11-00

1-41

11-00 i 1-41

Hörsne med Bara

Gotlands

11-40

1-84

11-40 | 1-84

Silte ...............

16-80

2-17 (1-86)

13-84 | 1-29 (1-10)

Högstena.........

Skaraborgs

11-00

1-23 (1-08)

11-00 J 1-23 (POS)

Ityd ...............

»

14-oo

114

14-oo 1 1-14

Hamra ............

Gotlands

11-00

lii

11-00 | l-ii

Medelökningen för samtliga landskommuner utgör enligt de beräkningar,

som taga hänsyn till skatteutjämningsbidragen, (Hö kr. Motsvarande

siffror äro i fråga örn Svealand 0-29 kr., Götaland Ouo kr. och Norrland 0-2i

kr. De största ökningarna förete Gotlands län (0''54 kr.), Skaraborgs län

(0-49 kr.) och Hallands län (0-46 kr.). Västerbottens län utvisar minsta genomsnittliga

ökningen eller Ous kr.

De maximala procentuella förskjutningar av utdebiteringssatserna, som

uppstå vid alternativ I, åskådliggöras av följande sammanställning. (De

med vanlig stilsort återgivna siffrorna utvisa förskjutningar enligt de beräkningar,

vid vilka hänsyn icke tagits till skatteutjämningsbidragen, medan

siffrorna med kursiv stil angiva med hänsyn till nämnda bidrag beräknade

förskjutningar.)

Antal kommuner, lör vilka vid alt. I uppstår maximal procentuell

ökning av utdebiteringen per skattekrona med

Summa kom-

0

T. 0. m. 5 %

5-01—IO %

10-01—12 %

Över 12 %

muner

10

1 120

1 133

135

20

2 418

10

1368

954

76

10

2418

Enligt de beräkningar, som ej tagit hänsyn till understöden av skatteutjämningsmedel,

uppgår den procentuella ökningen i medeltal för samtliga

landskommuner till fras %. Genomsnittssiffran är i fråga örn Svealand

4-18 %, Götaland 6-n % och Norrland 3-is %. Största ökningen har

Remmarlövs kommun (utdeb. 7 kr.) i Malmöhus län med 13 %.

Tages åter hänsyn till berörda skatteutjämningsunderstöd, utgör medelökningen

för samtliga landskommuner 4''72 %. Jämväl enligt nu ifrågavarande

beräkningar har Remmarlövs kommun största ökningen med 13 %.

Rörande resultatet vid alternativ I av den mera ingående undersökning,

som verkställts beträffande 110 utvalda landskommuner och som enligt det

föregående för dessa kommuners vidkommande — till skillnad från maximalundersökningen

— ger en bild av den verkliga, betydelsen av den ifrågasatta

sänkningen av repartitionstalet för jordbruksvärde, hänvisas till

tabell 2. Kol. 8 i tabellen angiver i fråga örn nämnda kommuner förhållandet

mellan tillkommande inkomstskattekronor och bortfallande fastighetsskattekronor

vid berörda alternativ.

Tabell 1 ger jämväl en bild av de maximala ökningar i kronor av ut- Alternativ 11.

debiteringssatserna, som uppstå vid alternativ II enligt de beräkningar,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

vid vilka hänsyn ej tagits till skatteutjänmingsbidragen. De största maximala

förskjutningarna inträffa i följande kommuner:1

Kommun

L ä n

TJtdeb. per

skattekrona

vid gäll.

rep.-tal

kr.

Maximal ök- ning vid

alt. 1

kr.

Maximal ök- ning vid

alt. II

kr.

Maximal ökning

vid alt. II enl. de

beräkningar, vid

vilka hänsyn ta- gits till skatteut- j ämningsbidragen

kr.

Storsjö .....................

Jämtlands

20-6 7

1-30 (1-29)

3*51 (3*5 o)

1-74 (1-78)

Silte ..........................

Gotlands

16so

2-17 (1-86)

2-43 (2-09)

1-44 (1-23)

Sproge .....................

»

liljo

2-03

2''31

1*06

Fröjel ........................

>

14-62

1*52

1-95

0-94

Sandby .....................

Kalmar

16-80

1-93 (1*07)

1*93 (1-07)

1''05 (0-53)

Nedertorneå ...............

Norrbottens

40-85

1-53 (1-84)

1‘90 (1-60

0-48 (0-40)

'' Ottravad ....................

Skaraborgs

1 5*30

1*7 6

1-89

0-85

Norrlanda..................

Gotlands

13-80

1-8 t (1-07)

1-87 (1-46)

lil (0-86)

Vallstena .................

»

15-60

1*61

1-86

0-98

Karl Gustav ...............

Älvsborgs

18-to

1-46 (1-28)

1-86 (1-59)

0-88 (0"70) .

Falköpings östra ländsk.

Skaraborgs

14’05

1*81

1*81

0-93

Sanne........................

Göt.o. Bohus

14-90

1-36 (1-37)

1-80 (1-60)

0-84 (0-68)

Krogsered ..................

Hallands

15-oo

1-10 (0-84)

1''7G (1-81)

0-83 (0-63)

Hyringa.....................

Skaraborgs

13-80

1-69

1-76

0-94

Angarn .....................

Stockholms

18-20

1*42

1*75

0-88

Hede ........................

Göt.o. Bohus

12*50

1-41

1*7 o

0''92

Nedanstående sammanställning åskådliggör de maximala förskjutningar1

i kronor, som uppkomma vid alternativ II enligt de beräkningar, vid vilka

hänsyn tagits till understöden av skatteutjämningsmedel.

År 1930 fastställd

utdebiteringssats

(utan skatteut- jämning)

Antal kommuner, lör vilka vid alt. II uppstår maximal ökning

av utdebiteringen per skattekrona med

Summa

kommu-

ner

IT. o. m.

0 0*10

kr.

011 —

0-25

kr.

0-26—[ 0-51 —

0''ö0 | 0-75

kr. kr.

0-76 —

l-oo

kr.

1*01 —

1*50

kr.

1-51 —

2-00

kr.

Över

2 kr.

T. o. m. 5 kr. ...

2 i 72

81

77 7

239

5-oi—10 » ...

8 141

246

675 1 534

153

17

—

—

1 774

10-01—15 » ...

- I ®

21

139 152

34

12

1

—

364

15-01— » ...

4

8 i 16

9

3

1

—

41

10 218

352

899 709

196

32

2

—

2 418

Enligt sistnämnda beräkningar inträffa de största maximala ökningarna

för följande kommuner:1

Kommun

Län

Beräkningar utan hänsyn till

skatteutjänmingsbidragen

Beräkningar med hänsyn till

skatteutjänmingsbidragen

Utdeb. per

skattekrona vid

gäll. rep.-tal

kr.

Maximal ökning

vid alt. II

kr.

Utdeb. per

skattekrona vid

gäll. rep.-tal

kr.

Maximal ökning

vid alt. IL

kr.

Storsjö ............

Jämtlands

20-6 7

3*51 (3*50)

13*55

1-74 (1-73)

Hörsne med Bara

Gotlands

11-40

1-58

11-40

1-58

Silte ..............

»

16-80

2-45 (2-09)

13-34

1-44 (1-28)

Hyd ...............

Skaraborgs

14-oo

1-44

14oo

1’44

Skarstad .........

»

11-00

1*42

11-00

1*4 2

Sillerud .........

Värmlands

10*50

1-26

10-50

1-26

Högstena.........

Skaraborgs

ll-oo

aT

o

•M

ll-oo

1-28 (10S)

Bogen ............

Värmlands

9-90

1-19 (0-89)

9-90

1-19 (0.-8 9)

1 Se not å sid. 2.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Tages hänsyn till skatteutjänmingsbidiagen, utgör ökningen i medeltal

för samtliga landskommuner 0''4i kr. Genomsnittssiffran är i fråga örn

Svealand 0-39 kr., Götaland 0-4? kr. oell Norrland 0-37 kr. De största medeltalen

förete Gotlands län (0-64 kr.), Skaraborgs län (0''55 kr.), Östergötlands

län (O-öi kr.), Hallands län (0*50 kr.) oell Jämtlands län (0-49 kr.). Lägsta

siffran utvisar Västerbottens län med en medelökning av 0-28 kr.

De procentuella förskjutningarna vid alternativ II i förhållande till utdebiteringssatsen

vid gällande repartitionstal framgå av följande sammanställning.

(Siffror nied vanlig stilsort utvisa förskjutningar enligt

beräkningar, vid vilka hänsyn ej tagits till skatteutjämningsbidragen;

siffror med kursiv stil angiva med hänsyn till nämnda bidrag beräknade

förskjutningar.)

Antal kommuner, för vilka vid alt. II uppstår maximal procentuell

1

1

ökning av utdebiteringen per

skattekrona med

Summa kom-

i

T. o. m.

5 %

i

muner

0

501 —10 %

'' 10-01 — 12 % j

Över 12 %

10

698

1 393

256

61

;

2 418

10

903

1330

ui

31

2418

Tages ej hänsyn till understöden av skatteutjämningsmedel, företer Storsjö

kommun (utdeb. 20-67 kr.) i Jämtlands län största maximala ökningen

med 16-98 % J därnäst följer Norra Ny kommun (utdeb. 6-so kr.) i Värmlands

län med 14-85 %. 15 kommuner utvisa ökning med över 13 %. I

medeltal för samtliga landskommuner uppkommer en ökning av 6‘67 %.^ I

genomsnitt uppgår ökningen beträffande Svealand till 5-77 %, Götaland 7*13

% och Norrland 5-58 %.

Enligt de beräkningar, vid vilka hänsyn tagits till skatteutjämningsbidragen,

inträffar största maximala ökningen, 14-85 %, för Norra Ny kommun.

7 kommuner förete ökning över 13 %. Genomsnittliga ökningen

är 5-85 %.

I fråga örn resultatet vid alternativ II av den till 110 kommuner begränsade

undersökningen hänvisas till tabell 2. Kol. 9 i tabellen anger

i fråga örn berörda kommuner förhållandet mellan tillkommande inkomstskattekronor

och bortfallande fastigbetsskattekronor (för jordbruksvärde

och skogsvärde) vid nämnda alternativ.

Nedanstående sammanställning åskådliggör storleken av de maximala

ökningar i kronor av utdebiteringen per skattekrona, som tillkomma vid

alternativ II i jämförelse med alternativ I. (De med vanlig stilsort återgivna

siffrorna utvisa förskjutningarna utan hänsyn till skatteutjämningsbidragen,

medan siffrorna med kursiv stil angiva med hänsyn till nämnda

bidrag beräknade förskjutningar.) _

Antal

0

kommunei

T. o. m. 1

0*10

kr.

, för vilka vid alt. H

av utdebiteringen

i jämförelse med

per skattekrona

alt. 1 tillkommer ökning

med

Summa

kommu-

ner

0*11— 1

O’ 25 |

kr.

0-26— | 0-61— i

0-50 j 0-75

kr. kr.

OTC,—

1-00

kr.

l-Oi- | 1-51- j öyel.

1-50 2-00 J ,

kr. ! kr.

194

1 338 1

600

244

35

4

2 1 — 1

2 418

194

1483 |

r,so

144

14

2

7

2418

1 Tages hänsyn

till uppkommande

ökning

av antalet inkomstskattekronor, bli

■ förskjut-

ningen 16*98%.

Alternativ II

jämfört med

alternativ I.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Enligt de beräkningar, vid vilka hänsyn ej tagits till skatteutjämningsbidragen,

har vid alternativ II i jämförelse med alternativ I Storsjö kommun

i Jämtlands län största maximala ökningen med 2-21 kr 1 och Linsälls

kommun (utdeb. 13-22 kr.) i samma län den näst största med l*u kr.

Storsjö kommun har jämväl den största procentuella ökningen, nämligen

med 10-69 %, 8 kommuner förete ökning med över 8 %. Medeltalet för

samtliga landskommuner är 0-n kr. Genomsnittsökningen är ifråga örn

Svealand 0-i3 kr., Götaland 0-ns kr. och Norrland 0-24 kr.

Tages hänsyn till understöden av skatteutjämningsmedel, utgör största

maximala ökningen vid alternativ II i jämförelse med alternativ I l-w

kr., inträffande för Storsjö kommun. Näst största ökningen har Bogens

kommun (utdeb. 9-90 kr.) i Värmlands län med ()•% kr.2 Procentuellt sett

företer vid ifrågavarande jämförelse Norra Ny kommun i Värmlands

län största maximala ökningen med 10-59 %. 7 kommuner utvisa ökning

med över 8 %. Genomsnittliga maximala ökningen för samtliga

landskommuner är 0-09 kr. Medeltalet är beträffande Svealand (ho kr.,

Götaland 0-o: kr. och Norrland 0"ifi kr.

Skattebö^ans De förskjutningar av skattebördan, som alternativen medföra för olika

vissa lands- grupper av skattskyldiga, hava undersökts dels beträffande de 110 utvalda

kommuner landskommunerna dels, mera detaljerat, för 10 av dessa kommuner.

mellan olika I fråga örn var och en av de 110 kommunerna har företagits en fördelgrupper

av liing av de skattskyldiga på två huvudgrupper, nämligen »ägare och arren^vidliierna-

datorer av jordbruksfastighet» och »övriga skattskyldiga» samt utrönts

tiva förslag de Procentuella förskjutningar, som skattebördan för dessa grupper underom

sänkning går vid ifrågavarande alternativ (se tabell 2, kol. 10—19). Till skattebo

reparti- bördan för »ägare och arrendatorer av jordbruksfastighet» har jämväl

Uonstalen för räknats beloppet av den skogsaccis, som i respektive kommuner utdebiteJfastighet.

ra^ pa grundval av 1930 års virkestaxering.

Undersöknin För gruPPen »ägare och arrendatorer av jordbruksfastighet» inträdande

beträffande^” !attnad av skattebördan bill- större ju mindre andel av hela skattebördan

ilo koni- i kommunen uppbäres av nämnda skattskyldiga och ju större minskningen

Binner. av antalet skattekronor för gruppen är. Den procentuella ökningen av

skattebördan för »övriga skattskyldiga» motsvarar exakt den procentuella

förskjutningen av utdebiteringssatsen. Berörda ökning blir större ju

större andel bortfallande fastighetsskattekronor utgöra av samtliga skattekronor

i kommunen och ju färre bortfallande skattekronor återkomma i

form av inkomstskattekronor.

En av ändrade repartitionstal föranledd höjning av skatteutjämningsbidragen

medför en ytterligare lättnad för gruppen »ägare och arrendatorer

av jordbruksfastighet» och en minskning av skattestegringen för

övriga skattskyldiga». Medan den efter avräknande av nämnda bidrag

uppkommande skatteökningen för sistnämnda grupp framgår av tabell 2

kol. 5—7, har den av angivna grund ytterligare tillkommande skattelättnaden

för »ägare och arrendatorer av jordbruksfastighet» icke varit

föremål för närmare undersökning.

Undersökning Den mera detaljerade undersökningen rörande förskjutningarna av

beträffande io skattebördan mellan olika skattskyldiga har avsett följande kommuner:

kommuner.--

1 Ökningen av antalet inkomstskattekronor är så obetydlig, att den verkliga förskjutningen

för Storsjö blir lika med den maximala.

2 Med hänsyn tagen till uppkommande ändring av antalet inkomstskattekronor utgör förskjutningen

för Bogen 0'' v 1 kr.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Litslena i Uppsala län (Trögds härad), Järstad i Östergötlands län (Göstrings

härad), Bottnaryd i Jönköpings län (Mo härad), Norra Vram (Luggude

härad) och Lyngby (Bara härad) i Malmöhus län, Hålanda i Älvsborgs

län (Ale härad), Varv i Skaraborgs län (Vartofta härad), Ramnäs i Västmanlands

län (Snevringe härad), Ramsjö i Gävleborgs län (Västra Hälsinglands

domsagas tingslag) och Ådalsliden i Västernorrlands län (Ramsele

och Resele tingslag).

För belysande av ifrågavarande 10 kommuners allmänna karaktär sammanställas

här nedan uppgifter örn ortsgrupp, folkmängd och beskattningsföremål.

Kommun

Orts-

grupp

Folk-

mängd

1 jan.

1930

Fastighetsskattepliktig jordbruks- fastighet år 1930

Tax.-

År 1930

till kom- munal

ink. skatt- beskatt- ningsbar

inkomst

kr.

Till

skogsaceis

år 1930

taxerat

rotvärde

kr.

Areal

Taxeringsvärde

annan

fastig- het år

1930

tusental

kr.

Åker

bär

Skogs-

mark

har

Jord-

bruks-

värde

tusental

kr.

Skogs-

värde

tusental

kr.

Summa

tusental

kr.

Litslena ......

I

968

2 771-c

2 732-5

2 392-0

602-6

2 994-6

185-4

nono

28 600

Järstad ......

I

385

654-8

271-5

811-6

39-9

851-5

37-8

39 270

—

Bottnarj-d ■■■

1

1003

1 083-7

8 347-7

1 376-5

1 187-6

2 565-1

150-9

178 020

109 190

Norra Vram

I

1867

1 719-2

1 600-2

2 553-8

168-6

2 721-9

1 340-7

493 680

25 410

Lyngby .....

I

912

1 589-8

20-o

2 511-6

5* ö

25171

206-8

114 880

—

Hålanda ......

I

917

842-0

4 335-e

1 085-0

359-6

1 445’6

99-s

71020

38 280

Varv ........

I

534

426-0

393-4

453-6

242

477-7

351-1

64 780

270

Ramnäs ......

l

2 504

1 784-8

14 841-5

1 779-2

1 486-8

3 265-5

2 335-8

957 270

141 920

Ramsjö ......

11

1819

604-o

61 388-0

2 063-5

4 788-5

6 852-0

241-s

313 050

298 870

Ådalsliden ...

1

2 776

1 233-8

38 228-s

2 346-8

2 254-5

4 600-8

1 191-7

532 020

367 900

Vid ifrågavarande undersökning hava de skattskyldiga i berörda kommuner

fördelats i ett stort antal grupper. Gruppindelningen framgår av

tabell 3 a och tabell 3 b, vari de viktigaste undersökningsresultaten sammanställts.

Vid gruppindelningen hava följts mera reella än formella

grunder, så att exempelvis en löntagare, som jämväl ägt en mindre jordbruksfastighet,

hänförts till löntagare o. s. v.

Tabell 3 a utvisar för envar av de redovisade grupperna antal skattskyldiga

(vartill räknats samtliga ägare och brukare av fastighet samt övriga

som i kommunen påförts beskattningsbar inkomst) ävensom procentuell

förskjutning av skattebördan vid alternativ I och alternativ II. I

skattebördan för ägare av fastighet har — förutom allmän kommunalskatt

-— inräknats skogsaceis, avseende å fastigheten avverkat virke, även

örn annan person är att anse som avverkare.

Tabell 3 b upptager summasiffror och genomsnittssiffror för samtliga

nu ifrågavarande kommuner. För de förekommande grupperna har angivits

antal skattskyldiga, antal brukningsdelar i fråga örn jordbruksfastighet,

arealuppgifter rörande dylik fastighet hämtade från 1928 års fastighetstaxeringslängder,

taxeringsvärden å jordbruksfastighet och annan

fastighet samt beskattningsbar inkomst enligt 1930 års taxering, till skogsåns

taxerat rotvärde enligt samma års virkestaxering, procentuell andel

i skattebördan (allmän kommunalskatt och skogsaceis) vid gällande repartitionstal,

alternativ I och alternativ II, procentuella förskjutningar av

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Förskjutning

av utdebitering

ssatsema

för municip alsamhällen

och

landstingsområden

vid alternativa

förslag

orri ändring

av repartitionstalen

för jordbruksfastighet.

Utredning

rörande verkningarna

av

ändrade

repartitionstal

för jordbruksfastighet

i förening

med viss

jämkning av

de skattefria

avdragen.

skattebördan vid nämnda alternativ samt slutligen skattebördan i kronor

vid gällande repartitionstal och vid ifrågavarande alternativ. — I kol.

4—8 av berörda tabell anmärkta uppgifter rörande jordbruksfastighet

gälla, där vederbörande dels äga dels arrendera jordbruksfastighet, all den

jordbruksfastighet i kommunen, som de skattskyldiga i respektive grupp

äga eller arrendera.

I en särskild tabell — tabell 3 c —• hava angivits verkningarna av repar - titionstalens sänkning för vissa enskilda skattskyldiga. De anförda exemplen

få ej anses giva en bild av förhållandena i respektive kommuner i dess

helhet, då de representerade typerna kunna ingå i en förhållandevis helt

annan omfattning i kommunerna än i exempelsamlingen.

Jämväl i fråga örn municipalsamhällena hava de maximala förskjutningarna

av utdebiteringssatserna varit föremål för undersökning. De

ändringar, som ifrågavarande alternativ medföra i fråga örn nämnda utdebiteringssatser,

äro synnerligen obetydliga. Inom 60 av rikets 206 municipalsamhällen

finnes icke jordbruksfastighet. I 7 andra samhällen har

utdebitering av municipalutskylder år 1930 icke förekommit. I övrigt inträder

ökning allenast vid alternativ I för 7 och vid alternativ II för 8

municipalsamhällen; i intet fall överstiger denna ökning 0*oi kr.

Även beträffande landstingen hava de maximala förskjutningarna av utdebiteringssatserna

undersökts. Förskjutningarna framgå av följande

tabell.

i Landstingsområden

Stockholms läns

I Uppsala »

I Södermanlands »

| Östergötlands »

Jönköpings »

Kronobergs »

Kalmar läns norra

» » södra

Gotlands läns

Blekinge »

Kristianstads »

Malmöhus »

Hallands »

Göteb. o. Bohus

Utdeb. per

skatte- krona vid

gällande

rep.-tal

kr.

Ökning av ut- debiteringen

Landstingsområden

Utdeb. per

skatte- krona vid

gällande

rep.-tal

kr.

Ökning av ut- debiteringen

Alt. I

kr.

Alt. II

kr.

Alt. I

kr.

Alt. 11

kr.

1-85

0-01

002

Älvsborgs

läns

1-90

0-08

0''0 4

2''10

0*03

0*04

Skaraborgs

»

2-10

0oo

0*07

1''90

0''08

0’04

Värmlands

2*40

0''04

0*07

2*20

0*05

0*0 7

Örebro

51

2-08

003

004

2''io

0.0 4

0*05

Västmanlands

»

2*oo

0*03

0*04

2-oo

004

0''0 7

Kopparbergs

»

2io

003

0*0 6

2*35

0*05

Gävleborgs

2-oo

0-03

0*05

2-50

0*05

0''06

Västernorrlands

»

2''84

0 03

0*05

2-4 7

0*07

0''08

Jämtlands

»

3*os

0*06

0*12

2-54

0*0 3

0''04

Västerbottens

»

3-28

0''0«

0*11

2io

0-oc

0*07

Norrbottens

»

3'' 16

0-08

0*05

2-2 0

0*07

0*07

2-io

0*05

0''0G

Medeltal för samtliga

175

0-0 3

0-03

landstingsområden

•2-28

0 04

0 Ofi

Beträffande de 10 kommuner, för vilka vid de i det föregående omnämnda

alternativen uppkommande förskjutningar av skattebördan för

olika grupper av skattskyldiga varit föremål för närmare undersökning,

har jämväl undersökts, vilka verkningar en ändring enligt alternativ I

av repartitionstalen för jordbruksfastighet skulle medföra, därest nämnda

ändring kombinerades med viss jämkning av de skattefria avdragen. Inalles

hava i anslutning till inom kommunalskatteberedningen uttalade

önskemål åtta olika förslag, betecknade a)—h), rörande dylik jämkning

varit föremål för undersökning. De föreslagna jämkningarna innebära,

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

att skattskyldiga, vilkas beskattningsbara inkomst icke överstiger visst

lägre belopp, skola, sedan de skattefria avdragen enligt kommunalskattelagens

nuvarande regler å dem tillämpats, tillerkännas extra avdrag

(som alltså icke äro föremål för s. k. »bankning»). Avdragen hava antagits

ifrågakomma blott beträffande kommuner i ortsgrupperna I och II. De

olika förslagen till jämkning skilja sig från varandra dels i fråga örn det

belopp av beskattningsbar inkomst, som skulle utgöra gräns uppåt för

avdragens åtnjutande, dels rörande avdragens storlek.

Berörda förslag rörande jämkning vid alternativ I av de skattefria avdragen

framgå närmare av följande tablå.

Ortsgrupp I

Ortsgrupp II

Till allmän kommunalskatt be- skattningsbar inkomst, vid

vilken extra avdrag till- komma

Extra av- drag

kr.

Tillkommande

extra avdrag

tor hustru och

varje harn

kr.

Extra av- drag

kr.

Tillkommande

extra avdrag

för hustru och

varje barn

kr.

a) högst 1 000 kr. .....................

40

20

20

20

b) » 500 » .....................

40

20

20

20

c) > 1 000 » .....................

40

—

20

—

d) » 500 » .....................

40

-

20

—

e) » 1 000 » .....................

30

-

20

—

f) » 500 » .....................

30

—

20

-

g) » 1 000 » .....................

20

—

20

h) » 500 » .....................

20

—

20

—

Förenas alternativ I på sätt nu angivits med jämkning av de skattefria

avdragen, blir utdebiteringen per skattekrona uppenbarligen större än vid

alternativ I utan jämkning av avdragen. Skillnaden blir enligt sakens

natur i allmänhet störst enligt a) och minst enligt h). Den i förhållande

till alternativ I utan jämkning av avdragen tillkommande ökningen av

utdebiteringssatsen varierar vid a) från 0*22 (Kamnäs) till T29 kr. (Varv)

och vid h) från 0-os kr. (Ramnäs) till O32 kr. (Varv). I medeltal för ifrågavarande

10 kommuner utgör utdebiteringssatsen vid gällande grunder 11*4:5

kr., vid alternativ I utan jämkning av de skattefria avdragen 12*03 kr. samt

vid a)—h) 12*39 kr.—12*20 kr.

I övrigt hänvisas rörande verkningarna av en sänkning av repartitionstalet

för jordbruksvärde i förening med jämkning av de skattefria avdragen

till tabellerna 4 a och 4 b.

Tabell 4 a upptager i fråga örn envar av berörda kommuner och för olika

grupper av skattskyldiga beloppet av allmän kommunalskatt (skogsaccis

ej inräknad) vid gällande repartitionstal, vid alternativ I utan jämkning av

de skattefria avdragen och vid alternativ I i förening med dylik jämkning.

De skattskyldiga hava uppdelats på »ägare och arrendatorer av

jordbruksfastighet», »ägare av annan fastighet» och »övriga skattskyldiga»,

d. V. s. huvudgrupperna enligt den i tabellerna 3 a och 3 b berörda

undersökningen för ifrågavarande 10 kommuner. Under de tal, som angiva

beloppet av allmän kommunalskatt för gruppen »övriga skattskyldiga», hava

med kursiv stil anmärkts sammanlagda beloppen av allmän kommunalskatt

för i nämnda grupp ingående löntagare med taxerad inkomst av

högst 1 500 kr.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Tabell 4 b upptager för de 10 kommunerna tillhopa en mera detaljerad

fördelning av de skattskyldiga. Tabellen angiver för varje upptagen grupp

beloppet av allmän kommunalskatt vid gällande repartitionstal, vid alternativ

I utan jämkning av de skattefria avdragen och vid alternativ I i

förening med dylik jämkning enligt olika förslag ävensom procenttal, belysande

vid nämnda förslag uppkommande förskjutningar av skattebördan.

Stockholm i november 1931.

Carl W. U. Kuylenstierna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell 1. Förskjutningarna av utdebiterlngssatserna för allmän kommunalskatt 1 rikets landskommuner vid minskning av

antalet fastighetsskattekronor för jordbruksfastighet utan ändring av antalet inkomstskattekronor.

Län

Antal

kommuner, lör vilka vid alt. I uppstår ökning

av utdebiteringen per skattekrona med

Antal kommuner, för vilka vid alt. II uppstår ökning

av utdebiteringen per skattekrona med

ökning i

medeltal

o

° m

o o

g

• •

9 o

bS .J

Cn ^

t* 1

1

9 o

Ss

- i

9 o

s i

Ef I

T o

Ss

tr i

t h*

O g

bS ^

i i

C:

r* ^

bS

GQ

P

B

B

p

o

° H

1—* •

O o

Ef B

9 o

bS *

Oi

Ef 1

9 o

Ss

rf 1

9

S s

PC 1

r o

o *

0 Oi

.5" 1

*"7* t-4

s i

Ef 1

9

O ®

er T

C«

EfS

Ul

P

B

3

fia

u5-

fia ''

r <

8H P-

Ef 1

Ef !

kronor 1

i

•2

8

4

5

6

7

8

9

10

il

12

18

14

15

lö

17

18

19

20

21

22

23 i

Stockholms ...................

i

28

27

26

18

7

5

112

i

22

25

22

20

n

9

2

_

112

0-84

0É44''

Uppsala ........................

—

7

14

33

20

10

2

—

—

86

—

5

8

32

18

18

5

—

_

86

0’44

0''54!

Södermanlands .............

—

11

17

38

16

4

3

—

—

89

—

8

11

23

33

7

6

1

89

0''40

0-51

Östergötlands ................

—

12

17

41

47

17

11

i

—

146

—

7

13

26

57

25

17

1

—

146

0-64

0"G 4

Jönköpings ...................

—

15

31

59

21

2

—

—

—

128

—

9

20

35

47

12

n

—

—

128

0''8 2

0-43!

Kronobergs ...................

13

23

31

17

2

1

—

—

87

—

10

13

27

20

14

3

—

—

87

0-32

0"4Sj

Kalmar.........................

2

10

15

42

13

13

9

3

—

107

2

7

8

26

30

20

9

5

—

107

0"6 1

062

Gotlands ......................

_

5

7

21

27

20

7

3

2

92

—

3

7

13

27

15

18

7

2

92

0-C7

0-80,

Blekinge ......................

—

2

9

12

8

2

3

—

—

36

—

1

8

10

8

4

4

1

—

36

0-4 6

0-67

Kristianstads ................

—

10

32

52

37

13

1

—

—

145

—

9

31

45

41

14

5

—

—

145

0*42

0''46

Malmöhus ...................

—

16

37

99

59

23

3

—

—

237

—

16

35

99

58

26

3

—

—

237

0-44

0-4 5

Hallands ......................

—

5

10

18

25

17

11

—

—

86

—

4

10

15

24

16

16

1

—

86

0 61

0-6 7

Göteborgs och Bohus ....

i Älvsborgs......................

4

13

13

22

16

11

7

1

—

87

4

13

12

19

17

12

7

3

—

87

0-4 7

0-51

—

27

29

70

48

29

15

1

—

219

—

23

25

48

52

42

23

6

—

219

0-BO

0-59

Skaraborgs ..................

—

14

21

64

81

45

32

5

—

262

—

13

14

55

70

56

48

6

—

262

0''64

0-71

Värmlands ...................

—

16

30

23

13

4

3

—

_

89

—

11

9

19

17

18

13

2

—

89

0-8 4

0*60

i Örebro .........................

—

14

19

19

7

2

—

—

—

61

—

9

11

23

14

2

2

—

—

61

0-29

0"89

Västmanlands ................

—

10

9

29

14

4

—

—

—

66

—

7

9

20

19

10

1

—

—

66

0.8 S

0-47

Kopparbergs ................

2

12

27

11

—

—

—

—

—

52

2

6

11

25

6

2

—

—

—

52

0-17

iO-si

1

11

15

17

6

3

_

_

_

53

1

8

7

13

14

6

4

—

—

Ö5

0-28

0''4 7

Västernorrlands .............

10

21

22

9

1

—

—

—

63

8

8

20

12

8

7

—

—

63

0-29

0’4 9

Jämtlands ...................

—

G

19

19

8

4

4

—

—

60

—

1

7

12

18

11

8

2

1

60

0-89

0-73

Västerbottens ................

4

14

9

2

1

—

—

—

30

—

4

3

9

11

3

—

—

—

3C

0'' 2 6

0*46

Norrbottens ................

—

2

2

11

6

2

1

1

—

25

—

2

—

5

7

4

6

1

—

25

0-19

0*77

För samtliga landskommuner

10

278

458

788

518

286

118

15

2

2 418

10

206

305

641

640

356

219

38

3

2 418

0-45

0 66

därav för Svealand.......

3

98

143

179

88

31

13

_

_

555

3

68

84

164

127

68

36

5

—

555

|0-85

0-4 8

» » Götaland.......

6

142

244

531

399

194

100

14

2

1 632

6

115

196

418

451

256

158

30

2

1632

0-50

0-S 8

» » Norrland.......

1

33

71

78

31

11

5

1

—

231

1

23

25

59

62

32

25

3

1

231

034

0-58

Utdeb. per skattekrona

enl.

239

gäll. rep.-tal: T. o. m. 5

kr.

2

91

82

60

4

—

—

—

—

239

2

72

81

77

7

—

—

—

—

i

5-01—10

»

8

181

384

647

427

127

20

—

—

1 774

8

133

216

540

576

251

50

—

—

1774

10-01—15

»

—

1

11

80

78

101

83

10

—

364

—

1

8

22

56

99

155

23

—

364

15-01—

»

—

1

1

9

8

15

5

2

41

—

—

—

2

7

6

14

15

3

41

För samtliga landskommuner

10

273

458

788

518

236

118

15

2

2418

10

206

305

641

640

356

219

38

3

2418

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell 2. Verkningarna av ändrade reparation stal för Jordbruksfastighet i 110 utvalda landskommuner.

Län och kommun

Före skatteutjäm- ning

Efter skatteutjäm- ning

Tillkommande

Inkomstsk.-kr.

i proc. av bort- fallande fasti g- hetsskattekr.

Procentuell andel ai

skattebördan

totala

Procentuell förskjutning av

skattebördan (-f- = ökning;

— — minskning)

Gäll.

utdeb.

per

skatte-

krona

kr.

Ök- ning

vid

alt. 1

kr.

Ök- ning

vid

alt. 11

kr.

Gäll.

utdeb.

per

skatte-

krona

kr.

Ök- ning

vid

alt. 1

kr.

Ök- ning

vid

alt. 11

kr.

Vid

alt. 1

%

Vid

alt. Il

%

Gäll. grunder

Alt. 1

Alt. 11

Alt. 1

Alt

II

Äg. 0.

arr. av

jord- bruks- fast.

Öv-

riga

Äg. 0.

arr. av

jor- bruks- fast.

Öv-

riga

Äg. 0.

arr. av

Jord- bruks- fast.

Öv-

riga

Ag. 0.

arr. av

jord- bruks- fast.

Öv-

riga

Äg. 0.

arr. av

jord- bruks- fast.

Öv-

riga

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

18

14

15

16

17

18

19

Stockholms län.

Ununge .....................

15''40

0''04

0-91

11''98

0-21

0-34

3-2 7

4-40

36*4 8

63*57

33-8 0

66*20

32-40

67-eo

— 7-22

+

4-16

— 11-07

+ 6-84

Gottröra.....................

13-7 2

0-88

lil

11-08

0-48

0-on

13-16

13-08

58-4 6

41-55

55-7 8

44-2 2

55*0 9

44-91

— 4*57

+

6-41

— 5-75

-f 8-osi

Östuna .....................

17-oo

1*21

1-66

13-24

0-4 6

0"G4

2-86

5-68

57-6 2

42-8 8

54-60

45-4 0

53-7 3

46-27

— 5-24

+

7-12

— 6-7 5

4- 9-tb

Sånga........................

4-80

0-io

011

4-80

O-io

0-11

4-94

4-6 7

20-6 7

79-38

19-09

80-91

18-91

81-09

— 7''61

+

2-08

— 8-51

+ 2-2 9

Uppsala län.

Håbo-Tibble ...............

8-50

0-63

0-71

8-50

0''53

0-71

10-65

10-14

62-12

37-88

59-78

40-22

58-9 5

41-05

— 3-7 7

+

6-24

— 5*10

+ 8-35

Litslena.....................

7-95

0-63

0-81

7-95

0-63

0-81

9-99

9-06

74-17

25-88

72-12

27-88

71-52

28-48

— 2-76

+

7-92

— 3-5 7

4-10*19

Arnö ........................

12-20

0''91

1-30

10-05

0-46

0-G4

3-7 9

3-os

64-4 0

35-6 0

61-75

38-2 5

60-6 2

39-38

— 4*11

+

7-42

— 5-8 7

+ 10-6 0

Dalby........................

14-90

0-6 7

0-78

10-24

0-28

0-81

33*28

33-oo

67*56

32-4 4

66-09

33-91

65-97

34-0 3

— 2-18

+

4*50

— 2-85

+ 4-90

llasbokil.....................

7-70

0*2 0

0-30

7-70

0*2 0

0*30

48 08

57-08

72-46

27-54

71-73

28-2 7

71-37

28-68

- 1-01

+

2-60

— 1-50

+ 3-90

Södermanlands län.

Bergshammar...............

13-80

0-72

0-83

11-11

O-30

0-41

28-2 3

28-84

53-3 9

46-61

50-95

49-05

50*59

49-41

— 4*67

+

5*22

— 5*24

+ 6-01

Hölö ........................

lO-oo

0-42

0-4 7

8-77

0-24

0-2 7

5-4 4

8-9 9

4198

58-02

39-64

60*4 6

39-24

60-7 6

— 5-81

+

4-20

- 6*53

+ 4-70

Taxinge .....................

8-oo

0-22

0-81

8-oo

0-2 2

0-81

42-26

49-51

60-89

39-11

59-81

40-19

59-3 8

40-62

— 1-77

+

2-76

— 2-48

+ 3-S8

ltåby-Kekarne ............

11-26

0-92

1-16

9-39

0-43

0-56

7-73

9-86

64-05

35-95

61-11

38-89

60-33

39-6 7

— 4*5 9

+

8-18

— 5''81

+ 10-31

Lerbo........................

16-40

1-20

1-50

11-46

0-58

0''G7

6-69

7-26

59-22

40-7 8

56-2 8

43-7 7

55*60

44-50

— 5-ob

+

7-32

— 6"28

-f- 9*15

Östergötlands län.

Börrum .....................

12oo

0-86

1-36

10-03

0-46

0-72

5-51

4-70

71-51

28-49

69-47

30*53

68-30

31-70

— 2-85

7*17

— 4-4 9

+ 11-25

Gårdeby.....................

13-oo

1''07

1-28

10-20

0-54

0''6 2

9-38

11-12

67-67

32-33

65-01

34-99

64-ei

85-89

— 393

f

8-2 8

— 4-62

+ 9-46

Lillkyrka ..................

0-4 5

0''46

5*25

0''4 6

0*4 G

19-30

19-12

69-62

30-3 8

67-00

33*00

66-97

33-os

— 3-76

+

8-57

— 3*81

+ 8-76

Järstad .....................

12-00

lil

1*17

9-44

0-51

0*54

4-19

4-8 5

67*63

32-8 7

64-6 8

35-37

64-4 7

35-68

— 4-4-1

+

9-25

— 4-0 7

+ 9-75

Svinhult.....................

6-oo

0-13

0-2 7

6-oo

018

0-27

23-9 6

36-8 5

80-13

19-87

79-69

20-31

79''28

20-7 7

— 055

+

2''17

— 1*12

-f- 4*50

Jönköpings län.

0-26

0-86

5*40

0''2 6

0-35

5-41

5-76

50*63

49-37

48-2 3

51-77

47-4 2

52-58

— 4-74

+

4-82

— 6-84

+ 6-48

Bottnaryd ..................

8-90

0-25

0"4 0

8-90

0-26

0*4 0

37*05

48-98

73-94

26-oe

73-2 0

26-80

72-81

27-19

— l-oo

+

2-81

— 1*58

+ 4-50

Sandvik .....................

7-50

0-io

0-15

7-50

0-io

0-16

65-62

83-12

81-41

18-69

81-17

18-ss

8104

18*96

— 0-2 9

+

1’33

— 0-45

+ 2-oo

Kävsjö .....................

9-76

0-84

0-46

8-98

0-2 t

0-28

29-98

33-29

55"90

44-10

54-38

45-62

53-88

46-17

— 273

+

3-49

— 3''70

+ 4-72

Kronobergs län.

Furuby .....................

8-30

0''25

0-59

8-30

0-2 6

059

35-11

32-7 9

71-02

28-98

70-14

29-86

68-97

31-08

- 1-24

+

3-oi

— 2-89

+ 7-11

Uråsa........................

12-70

0-53

0*5 7

11-73

0-37

O"40

47-18

49-41

67-34

32-66

65-9 8

34-02

65-8 9

34-11

— 2-02

+

4*17

— 2-15

+ 4-4 9

Södra Ljunga...............

9-35

0*55

0''07

9-36

0*5 5

0''67

25-7 6

25-91

61-27

38* 7 3

59-00

41-00

58-19

41-51

- 3-71

+

5*8 8

— 4*54

4- 7*17

Annerstad ..................

0-4 9

0-74

8*30

0-28

0-41

18-75

16-81

63-89

36-61

61-51

38-4 6

60-so

39-40

— 2-92

+

5-0 5

— 4-tol-f 7-63

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

2

3 !

4

5

6

7

8

y

10

’n

12

13

14

15

16

17

18

19

Kalmar lan.

1

Rumskulla..................

8-oo

0-15

0-29

7*94

O-n

0''2 2

42-70

53-17

77-16

22-84

76-74

23-26

76-32

23-08

—

0-54

+

1-86

—

1-09

+

3-63;

Kristvalla ..................

lO-oo

0-41

0-61

8-69

0-24

0-34

28-4 7

35-02

70-48

29-57

69-21

30-7 9

68-63

31-87

—

1*78

+

4-io

—

2-50

+

6-10

S:t Sigfrid ..................

14-70

0-94

1" 2 G

11-04

0-43

0-57

14-99

15-27

65''45

34-55

63''2 o

36-75

62-49

37-51

—

3*3 6

+

6*3 9

—

4-52

+

8-6 71

Sandby .....................

16-80

1-07

1*07

12-85

0-53

0-53

41-85

41-86

72-69

27-31

70-96

29-05

70-95

29-05

—

2-39

+

6*37

2-39

+

6*3 7 j

Gotlands län.

Hall ........................

13-74

07 9

1-33

10-96

0.42

0-7 0

8-42

10-63

62’ 9 3

37-07

60-80

39-20

59-34

40-6 6

—

3-88

+

5*7 6

—

5*7 0

+

9*6 81

Hangvar ..................

14-60

0-7 7

1''04

11-67

0-41

0-56

1-86

1-95

47-48

52-52

44-71

55*2 9

43-7 4

56-26

—

5-88

4-

5-27

—

7-88

+

7-1 2j

Gothem .....................

sröö

0-65

0É88

9-oo

0-65

0-88

9-82

12-71

69-7 6

30.21

67*58

32-42

66-7 9

33-21

—

3-13

+

7-2 2

—

4-26

+

9-78

Norrlanda ..................

13-ao

1-07

1 -40

11-58

0''G2

0''86

17-35

19-68

82-5 7

17-48

81-17

18*83

80-65

19-3 6

—

170

-1-

805

_

2-33

+ 10-98

Träkumla ..................

18-ts

O-so

0-91

14-20

0-46

0-51

39-41

39-86

61-24

38-76

59*54

40-ic

59-29

40-71

—

2-78

4*

4-40

—

319

+

0*01

Stenkumla..................

6-82

0-31

0-36

6-82

0-31

0-86

42-84

44-17

66-6 2

33-88

65-11

34-89

64-85

35-15

—

2-27

+

4*55

—

2-66

4-

5-29

Silte ........................

16-80

1-86

2-09

13-34

1*10

123

12-39

13-2 2

78-85

21-16

76-51

23-4 9

76-28

23-7 7

—

2-97

4-11-07

—

3-32

-f-12*44 j

Hablingbo ..................

Blekinge län.

9-oo

0-7 6

0-88

9-oo

0-76

0-88

21-27

23-30

69-so

30-11

67-3 7

32-63

6713

32-8 7

3-61

+

8-44

3-95

+

9-2 2

Torhamn ..................

20''5 0

0-82

0"84

13-38

0-3 7

0-88

3618

37-18

51-72

48-28

49-7 9

50-21

49-7 0

50-30

—

3*73

+

4-oti

—

3-91

+

4-10]

Edestad .....................

9-oo

0''4 9

0-54

8-76

0*36

0-40

6-to

15-17

42-2 9

57-71

39-12

60-88

38-85

61-15

—

7-60

+

5-44

—

8-13

+

6-oo

Öljehult.....................

20-oo

0-95

1-38

12-67

0-43

0-68

13-36

16-05

47-73

52-27

45-21

54-7 6

44-13

55*8 7

—

5-22

+

4-75

—

7*54

+

6-90;

Ysane.......................

7-40

0-16

0-17

7-09

o-u

0-12

60-21

60 7 7

54-63

45-3 7

53-63

46-87

53-62

46-38

—

1-83

+

2-16

—

1-85

+

230

Kristianstads län.

Ingelstorp ..................

9''oo

0-68

0-68

8-7 5

0-50

0''50

15-81

15-84

61-25

38-76

58-33

41-67

58-33

41-67

—

4-77

+

7*06

—

4-7 7

+

7*56j

Vä...........................

8-30

0*4 0

0-40

7-80

0-2 7

0-2 7

24-3 7

24-57

52-57

47-48

50-30

49-70

50*2 9

49-71

—

4-32

+

4-82

—

4-34

+

4-82!

Emislöv....................

10''oo

0‘45

0-51

8-9 5

0-2 8

0''32

12-02

14-38

39-04

60o6

37-25

62-7 5

36-86

63*14

—

6-74

+

4-60

—

7*71

+

5-lo

Matteröd ..................

12-45

0-78

0''9 0

10-7 2

0-43

0-50

12-12

11-80

51''8ö

48-16

48-si

51-16

48-3 7

51-63

—

5-81

+

6-27

—

6-71

+

7-23;

Malmöhus län.

8*65

Jonstorp ..................

4''50

0''2 0

0''2 0

4-50

0-2 0

0-2 0

10-88

10-82

36*54

66-46

30-6 4

69-36

30-63

69-3 7

—

+

4-4 4

—

8’68

+

444

Norra Vram ...............

11-50

0-3 9

0''42

9''5 9

0-2 0

0-21

7-17

6-7 2

29-so

70''50

27-10

72-90

26-93

73-07

—

8-14

+

3-39

—

8-71

+

3-6 5

Lyngby .....................

14*50

1-43

1*43

10-83

0*7 0

0-70

1-59

1-59

60-91

39 09

57-07

42-93

57-06

42-94

—

6-30

+

9-86

—

6-32

+

9-86

Fru Alstad ...............

7-90

0-75

0-7 5

7-90

0-75

0-7 5

8''70

8-70

69-25

30-76

66*35

33-65

66-35

33-66

—

4-19

+

9-49

—

4-19

+

9-4 9

Dalköpinge..................

6-60

0-36

0-3 C

660

0''86

0-36

32-22

32-22

59-5 8

40-42

57-41

42-59

57-ti

42-59

—

3-64

+

0*46

—

3-64

+

5*45

Önnarp .....................

10-00

0*9 0

0''9 0

8-66

O-öo

0''50

5-61

5*51

70-14

29-86

66-03

33-9 7

66-03

33-97

—

5-86

+

9-00

—

5-80

+

9-oo

Björka ................ ...

14-70

1''08

1-26

12-15

0*62

0-71

10-11

13-80

55-3 6

44-66

52-0 7

47-98

51-58

48-47

—

5''98

+

7-35

—

6-90

+

8-57

Norra Rörum ...........

Hallands län.

6-oo

0-21

0-28

6-oo

0*21

0-2 8

34-2 5

45-70

49-83

50-17

48-11

51-89

47-91

52*09

3-45

+

3-50

3-85

+

3-83

Tönnersjö ..................

9-60

0’8ö

0-96

8-co

0*54

0"61

9-75

14-41

67 71

32-29

64-85

35-15

64-48

35-52

—

4-2-2

+

8-85

—

5-11

-f 10*oo

Krogsered ..................

16-oo

0''84

1*31

10-79

0-40

0-63

22-68

23-61

68-43

31-57

66(56

33-34

65-67

34-38

—

2-69

+

5-60

—

4-08

+

8-73

Hunnestad..................

8-20

0-7 2

0-7 2

8-20

0-7 2

0-7 2

10-08

10-14

58-29

41-71

54-63

45-3 7

54*6 3

45-87

—

6-28

+

8-78

—

6-28

+

8-78

Gödestad ..................

9-70

1-11

lil

8-98

0"7 0

0" 7 0

6-80

6-79

73-64

26-86

70-62

29-38

70-6 2

29-88

—

4io

+ 11-44

—

4-10

+ 11-44

Landa.......................

Göteborgs och Bohus län.

11-50

09 9

0-99

9-44

0-49

049

10-00

9-50

54''4 6

45*54

50-51

49-46

50-54

49-46

7-20

+

8-61

7*2 0

+

8‘Cl

Kareby .....................

12-02

1-04

1-05

10-2 0

0-56

0-56

17-81

17-34

65-8 7

34-18

62-91

37-09

62-88

37-12

—

4-4 9

+

8-66

—

4-54

+

8-74

Ödsmål .....................

11-56

0-78

0-78

9-3 5

0-35

0-8 7

15-oo

14-78

51-18

48-8 2

48-10

51''90

47-89

52-11

—

6-02

+

6-31

—

6-48

+

6-75

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell 2 (torts.). Verkningarna av ändrade repartitlonstal för Jordbruksfastighet i 110 utvalda landskommuner.

Län oell kommun

Före skatteutjäm- ning

Efter skatteutjäm- ning

Tillkommande

inkomst-k.-kr.

i proc. av bort- fallande fastig- hetsskatt^^.

Procentuell andel av totala

skattebördan

Procentuell förskjutning av

Rkattebördan (-f = ökning;

— = minskning)

Gäll.

utdeb.

per

ska i te- krona

kr.

Ök- ning

vid

alt. I

kr.

Ök- ning

vid

alt. 11

kr.

Gäll.

utdeb.

per

skatte-

krona

kr.

Ök- ning

vid

alt. I

kr.

Ök- ning

vid

alt. II

kr.

Vid

alt. 1

%

Vid

alt. II

%

Gäll. grunder

Alt. 1

Alt. 11

Alt. I

Alt. II

Äg. 0.

arr. av

jord- bruks- fast.

Öv-

riga

Äg. 0.

arr. av

Jord- bruks- fast.

Öv-

riga

Äg. 0.

arr. av

jord- bruks- fast..

Öv-

riga

Äg. 0.

arr. av

jord- bruks- fast.

Öv-

riga

Äg. 0

arr. av

jord- bruks- fast.

Öv-

riga

1

i 2

8

4

5

6

7

8

9

10

11

.12

13

i 14

16

16

17

18

19

Sanne......................

14-90

1-87

1*60

10-6 7

0-57

0-68

4-17

4-18

71-91

28-0 9

69-12

30-88

68-08

31-82

— 3-88

+ 9-16

— 4-49

■f 10*74!

Bottna ....................

12-62

0-59

0*61

9-87

0-28

0-29

16-81

16-82

53-18

46-87

50-94

49-oc

50-87

49-18

— 4-12

+ 4-68

— 4-2 5

4- 4-83

Älvsborgs län.

Ho...........................

10-oo

0-42

0-69

8-82

0-26

042

25-26

20*99

56-40

43-60

54-5 7

45-4 8

53-8 9

46-ei

— 3-24

+ 4-20

— 5*84

4- 6-90

Hålanda ..................

093

1''04

10-44

0-4 4

0-48

7-47

22-7 7

69-46

30*64

67*35

32-66

67-10

32-90

— 3-04

+ 6-79

— 3-40

4- 7-69

Ornunga ..................

8-60

0*52

0-57

8-co

0-52

0-67

35-66

34-9 2

72-4 8

27-67

70-76

29-24

70-61

29-39

— 2-31

4- 6-06

— 2-51

4- 6-74

Karl Gustav ...............

18-10

1-28

1-59

12-14

0-57

0*70

11-48

13-18

58-08

41-92

55-12

44-88

54-89

45-01

— 5-10

+ 7-07

— 6-3 5

4- 8-78

Älekulla ..................

12-90

0-80

0''91

10-46

0-39

0-46

17-96

22-06

62-70

37-80

60-88

39-62

60-0 7

39-98

— 3-70

+ 6-20

— 4*19

4- 7-05

Skaraborgs län.

Särestad.....................

14-05

0-5 9

0-69

10-94

0-31

0-81

55-6 6

55-76

73-7 6

26-24

72-6 7

27-8 8

72-65

27-86

— 1*48

-f 4-20

— 1*50

4- 4-20,

Gillstad ....................

11-80

0-78

0*81

9-56

0-3 7

0-39

21-05

21-47

63-91

36-09

61-G2

38-8 8

61-37

38-68

— 3-68

+ 6-85

— 3-97

4- 7-04

Varv ........................

16-oo

0-66

0-68

11-70

0-31

0-32

4-86

5-08

29-86

70-66

26-48

73-52

26-88

73-67

— 9-78

-i- 4-0 6

— 10-26

4- 4-25

Högstena ..................

11-00

1-08

1-08

ll-oo

1‘08

1-08

11-37

11-53

71-99

28-01

69-25

30-7 5

69-2 4

30-76

— 3-si

4- 9-82

— 3-82

4- 9*82|

Tived........................

7-50

0-84

0*48

7-5 0

0-34

0-48

33-4 9

56-81

75-88

24-12

74-7 s

25-22

74-51

25-49

— 1-45

+ 4-63

— 1*81

+ G*7 0

Värmlands län.

Ölme ........................

13-60

0-88

1-09

10-88

0-4 2

0-61

16-0 7

15-7 7

61-77

38-28

59-29

40-71

58-69

41-81

— 4-oi

+ 6-47

— 4-99

4- 8-01

Huggenäs .................

13-04

0-88

l-oi

10-98

0*47

0-64

32-66

32 04

75-87

24''is

74-2 2

25-7 b

74oo

26-oo

— 2-17

-f- 6*75

— 2-46

4- 7-76

Östervallskog...............

7-oo

0-14

0-84

7-oo

0-14

0-84

36-10

31-29

70-40

29-60

69-81

30-19

68-90

31-04

— 0-84

-j- 2-oo

— 2''05-}- 4*06!

Hogen........................

9-90

0-18

0-89

9-90

0-18

0*89

23-90

23-17

65-85

34-06

64-78

35-2 7

62-2 4

87*7 6

— 0-95

4- 1-82

— 4-76*4- 8-99:

Östmark ..................

10-80

0*20

0-60

9-09

0*0 9

0-2 4

45-u

50-78

65''4 7

34-58

64-86

35-16

63-88

36-12

— 0-96

+ 1-86

— 2-48''-j- 4''63

Örebro län.

Kil...........................

6-50

0-25

0’82

6''50

0*25

0-82

34-28

35''lö

61-90

38-04

60-4 8

39-6 2

60-10

39-90

— 2-39

+ 3-86

— 3-ool4- 4-92!

Norrbyås ..................

9-co

0''60

0-68

9-47

0''3 8

0-85

24-48

24-71

53-86

46-16

51-46

48-64

51-30

48-70

— 4-44

+ 5-21

— 4" 7 j

4- 5''ö2i

Kräklinge ..................

9-oo

0-67

0-71

9-oo

0-67

0-71

13-87

15-06

63-58

36-4 7

60-83

39-17

60''6 8

39-8 2

— 4-26

+ 7-44

-- 4*4q 4- 7*89;

Viker........................

8-oo

0-15

0-8 8

7*6 0

0-io

0*28

14-44

10-69

33-7 2

66''2 8

32-4 7

67-53

30-97

69-08

— 3*71

-1- 1-88

— 8-ie

4- 4-13

Västmanlands län.

Medåker....................

8''oo

0-51

0-63

8-oo

0-61

0-68

19-48

18-02

61-52

38-48

59-oc

40-94

58-61

41-49

— 4-oo

-f 6-38

— 4*89! -4— 7-8S

Karanäs .....................

7-40

0*0 6

0-12

7-40

0-06

0-12

40*64

41-07

25-97

74-03

25-83

74-6 7

24-so

75-20

— 2-47

4- 0-81

— 4*51

4- 1-02

Kungsåra ..................

9-42

0*43

0-52

8-98

0*29

0-84

15-22

17-78

61-03

38-9 7

59-2 6

40-7 4

58-87

4 lis:

— 2-90

4- 4-66

— 3-5 4

4- 5-6 2

Frösthult ..................

12-50

0*72

0-78

10-8 5

0*3 7

0-4 0

15-88

16-18

50-71

4929

47-87

52-18

47-66

52-36

— 5"60'' -{- 5*76

— 6-03

4- 6-2 4 i

opaginerad Kontrollera mot PDF

812707

l

2

3

*

5

6

7

8

9

1 10

11

1 12

13

1 14

15

1

16

17

18

19

Kopparbergs län.

51-63

Aspeboda ..................

7*70

0*29

0*44

7-70

0-29

0*44

19-29

17-98

51*17

48*83

49*83

50''67

48-37

—

3*6 0

+

8*7 7

—

5*47

+

5*7 1

Silvberg.....................

7-50

0*14

O-l ti

7*50

0*14

0*16

19*55

53-20

38*4 8

61*52

37*88

62''G7

37-11

62-89

—

3*0 7

+

1-87

—

3*56

+

2*13

Malingsbo .................

8*5'')

0-2 7

0*00

8-50

0*2 7

0*00

3*82

35-96

77*52

22*48

76-81

23*19

75-95

24-0 5

—

0.92

+

8" 18

—

2-08

+

7*06

Yåmhus.....................

6-oo

0*12

0*24

6*oo

0*12

0*24

38-20

41-19

78-13

21*87

77*69

22*31

77-2 5

22-75

—

0*56

+

2-oo

—

1*13

+

4*oo

Gävleborgs län.

51-44

49-16

4*8 5

4*86

5*65

Arsunda.....................

6''90

0*30

0*39

6*90

0*30

0*39

15-90

26-94

53-4 5

46*55

48*5 6

50*8 5

—

8*7 6

+

—

+

Trönö .....................

14''50

0*44

0*58

12*04

0*2 G

0*33

28-88

37-85

6104

38*96

59-86

40*14

59*4 9

40*51

—

1*93

+

3*08

—

2-54

+

4*oo

Ramsjö .....................

8-38

0*27

0*97

8*38

0*27

0*97

3-4 9

2*69

58-82

41-18

57*50

42*50

54*08

45-97

—

2*2 5

+

3*2 2

—

8*14

+ 11*58

Ilsbo ........................

1315

0*07

0*70

Krös

0*35

0*3 7

28*04

37-54

56*05

43-95

53*81

46*19

63-7 8

46-2 7

—

4*oo

+

5*io

—

4*14

+

5*32

Västernorrlands län.

2*99

Ljustorp.....................

18*40

0*4 9

0*94

11-27

0*24

0"4 t>

28-08

26-24

61*77

38-28

60*0 2

39-38

59-5 7

40-4 3

—

!*8C

+

—

3*56

+

5*78

Sånga........................

14" i o

0*41

0*69

9-0 8

0-17

0*30

28-gg

32-41

61*08

38-9 7

59*89

40-11

59-18

40-8 7

—

1*87

+

2*90

—

3-11

+

4-88

Ådals-Liden ..............

14oo

0*2 6

0-41

10-70

0*13

0*21

36*95

48-88

58*2 9

41-71

57*68

42-47

57’OG

42-94

—

1*30

+

1*88

—

2*11

+

2*9 3

Bodum ....................

9*40

0*11

0*24

8-93

0*09

0*18

58-49

71-68

68-63

31-87

68*2 5

31-75

67-84

32-16

—

0*5 5

+

1*17

—

1*15

+

2*56

Jämtlands län.

5*54

5*06

Näs ........................

13-oo

0-72

0*96

10-05

0*33

0*46

13*72

18-08

59*07

40-9 8

56*80

43-20

56-08

43-92

—

3*84

+

—

+

7*31

Aspås........................

KLOO

0*53

0*83

8-02

0-2 7

0*42

11*82

15-53

74-53

25-4 7

73-19

26*81

72-41

27-59

—

1*80

+

5*30

—

2*84

+

8*80

Marby ....................

16*30

1"01

1*17

10-97

0*52

0*60

6*31

7-18

73-67

26-48

71*98

28-07

i7l*67

28-88

—

2*23

+

6-2 0

—

2*58

+

7*18

Storsjö .....................

20*0 7

1*2 9

3*5 0

13-55

0*G4

1*78

0*60

0-47

76-30

23-7 0

74*83

25*17

72-30

27-70

—

1*98

+

6*24

—

5*2 4

+ 16*98

Västerbottens län.

1*76

3*oo

2*17

Lövånger ..................

10*oo

0*30

0*37

8-1 9

0*10

0*12

46*72

47-49

63-0 2

36-98

61*91

38*09

61-65

38-85

—

+

—

+

3*7 0

Malå ........................

8*oo

0*15

0*25

7-67

0*06

0*08

43*2 4

60-13

77-08

22-9 7

76*61

23*89

76-30

23-7 0

—

0*5 5

+

1*88

—

0*95

+

3*18

Tärna........................

13*80

0*81

0*80

11*26

0*35

0*3 G

8*38

8-1S

47-7 7

52-2 8

44-69

55*31

44-52

55-48

—

6*45

+

5*87

—

6*80

+

6-23!

Fredrika ..................

5-80

0*oo

0*16

5*80

0''OG

0*16

60*05

70-29

70-11

29-89

69-80

30-2 0

69*2 8

30-7 2

—

0*4 4

+

1*08

—

1*18

+

2*71;

Norrbottens län.

1*25

0-99

2*03

12*80

O-lo

0*20

10*10

0*08

0-14

58*2 4

67*29

66-7 8

33-2 7

66*33

33-6 7

66-07

33-98

—

0*60

+

—

+

Nedertorneå ...............

40*85

1-84

1*00

12*00

0*38

0*40

13*10

14*95

44-70

55-30

42*8 G

57-14

42-50

57-60

—

4*12

+

3*82

—

4*92

+

3-97

Tärendö.....................

17-70

0-2 7

0*40

12*05

0*13

0-28

52*06

65*80

76-95

23-05

76*60

23-4 0

76-35

23*65

—

0-45

+

1*52

—

0-7 8

+

2*5o;

Medeltal för samtliga före-

nämnda kommuner ......

23*33

30*2 2

57*67

42-38

56*03

43-97

55-46

44*54

—

2*84

+

3*8 7

—

3-83

+

5-22

Medeltal för kommuner inom

Svealand ..................

20-84

26*07

51*94

48*06

50-21

49-79

49-52

50*48

—

3*38

+

3*oo

—

4*66

+

5-04

Medeltal för kommuner inom

Götaland ..................

19-98

23*88

57*86

42*16

00*5 9

44-41

55-2 6

44*7 4

—

3*91

+

5*36

—

4*48

+

6*14

Medeltal för kommuner inom

Norrland ..................

32-61

41*75

63*62

36*3 8

62-og

37-34

62-01

37*99

—

1*51

+

2*64

—

2*58 +

4*43

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell 3 a. Verkningarna å olika grupper skattskyldiga av ändrade repartitionstal tär jordbruks
-

Grupp

Litslena

Järstad

Bottnaryd

Norra Vram

Ant. skåttek.

Procentuell

förskjutning

Ant. skåttek.

Procentuell

förskjutning

Ant. skattsk.

Procentuell

förskjutning

Ant. skattsk.

Procentuell

förskjutning

Alt. I

Alt. II

Alt. I

Alt. II

Alt. I

Alt. II

Alt. I

Alt. II

I. Ägare och arrendatorer av jord-

bruksfastighet.

a. Äg. med fastigh. under eget bruk.

Åkerareal — 2 har.........

2

+ 1-31

+ 3-47

6

+ 0-93

+

1-38

9

—

6*85

—

5*31

i

—

13-48

- 13-79

* 21— 10 » .........

22

+ 0-06

+ 1-66

8

— 564

5’o0

80

—

3-64

—

416

3

—

11-69

— 12-30

» 101— 30 » .........

22

- 4-54

— 3*03

4

- 8-60

—

8-82

8

—

47 7

—

5*28

3

—

13-61

- 13-78

» 30''1— 50 » .........

11

— 5-87

— 4-38

1

— 8-38

—

8''S8

1

—

5-78

—

6-96

—

—

—

» 50-1 — 100 » .........

11

— 7*55

— 6-85

1

- 8-18

—

8-98

—

—

—

—

—

—

» 100.1— » .........

4

— 8''B9

- 8-74

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Skogsomr. o. div. omr. utan åker

4

4" 3*48

— 10-98

1

— 1-96

12-10

—

—

—

1

—

3-22

- 18*84

Sammanlagt för a

76

3''7 4

— 549S

21

— 7''36

-

7 ss

98

-

3-93

-

4-61

8

-

12-4 6

— 1369

b. Äg. med fastigh. utarr.

1. Äg., som ej erlägga fastigh.-skatt

30

+ 7-n

+ 9-97

14

+ 9-23

+

9-71

18

+

1*62

+

0*04

6

+

3-41

+ 3*38

2. Äg., som erlägga fastigh.-skatt

—

—

—

1

— 7''94

—

9-10

1

+

2-35

+

3-78

—

—

—

Sammanlagt för b

30

+ 7-71

+ 9" 9 7

15

+ 7''86

+

8''30

19

+

1-79

+

Oss

6

+

3-41

+ 3''3S

c. Arrendatorer.

1. Arr., sorn erlägga fastigh.-skatt

Åkerareal —2 har......

—

—

—

1

4" 3*58

+

4-04

—

—

—

22

—

11-97

-11*84

» 2''1—10 > ......

7

1*95

— 0-38

1

— 8-97

—

8-57

20

—

6-88

—

6-09

29

—

10*4 8

— 10*32

» 10-1— 30 » ......

ii

- 6-82

— 5*27

7

— 4-08

—

4-65

14

—

9-03

—

11-26

20

—

13-16

-13*04

» 30-1 — 50 s> ......

7

— 9-27

- 8''5S

—

—

—

2

—

14-29

—

12*98

3

—

7*54

— 7*32

» 50 1 — 100 » ......

5

— 9-12

— 8-61

2

-8-3 7

—

8-88

—

—

—

2

—

3-7 9

— 3*66

» 100-1— » ......

—

—

—

1

— 8-98

—

8-58

—

—

—

3

—

13-83

— 13*62

Sammanlagt

30

— 8-os

— 7-io

12

— 694

—

7-19

36

—

8-48

9*68

79

—

10-54

— 10-36

2. Arr., som ej erlägga fastigh.-sk.

—

—

—

1

+ 9-28

+

9-71

1

+

2-86

+

4-48

—

—

Sammanlagt för c

30

— 803

— 7 io

13

— 6 78

—

7 02

37

—

8''36

—

9'' 63

79

-

10 64

— 10-36

d. Till gr. I hänförliga, som an-

setts ej böra inordnas i förest.

grupper.

4

+ 7 ss

+ 8 96

—

—

—

11

+

1-68

+

Ilo

4

—

4''78

— 678

Sammanlagt för I

140

-3 23

- 4-16

49

- 4 60

-

4 74

165

—

1 04

-

1-66

97

—

8-28

— 8 92

därav Fys. pers.......................

136

— 4-38

— 3-26

47

— 4-76

-

4-9 5

161

—

2''24

—

3*26

95

-

8’41

— 9-07

Stat, kommun o. dyl........

4

4" 3*7 6

- 9-46

2

4* 6*54

+

4*47

3

+

2-58

+

3-95

2

+

3-41

4- 3-6C

Aktiebolag.....................

—

—

—

—

—

—

1

—

3-cb

—

13-82

—

—

—

II. Äg. av annan fastighet, tills.....

42

-1- 7-93

+ 10-24

21

+ 9 23

+

9 71

39

+

2 68

+

4 25

14

+

2 27

+ 2-52

därav Fys. pers.........................

41

+ 7-93

+ 10-24

20

+ 9-28

+

9-71

37

+

2-66

+

4-22

10

+

3-20

4" 3*45

varav lönt. m. högst 1 500 kr.

10

+ 7-93

+ 10-2 4

5

+ 9''23

+

9-71

5

+

2-80

+

4-4 8

—

—

—

Stat, kommun o. dyl..........

1

+ 7-93

+ 10-24

—

—

—

—

—

—

1

+

3-4 1

4" 366

Föreningar m. m...............

—

—

—

1

+ 9-23

+

9-71

—

—

—

1

+

3-41

+ 3*66

Aktiebolag........................

—

—

—

—

—

—

o

+

2''80

+

4-48

2

+

1-99

+ 2*24

lil. Övriga skattskyldiga.

a. Löntagare.

Tax. inkomst —1 500 kr.

157

+ 7-93

+ 10-24

52

+ 9-23

+

9-7 1

129

4-

2-8 C

4-

4-48

211

+

3-3 7

+ 3-62

1 510 — 3 000 >

7

+ 7-93

+ 10-24

3

+ 9“23

+

9-71

8

-i-

2-86

+

4*48

222

+

3-34

4“ 3''59

3 010 — 6 000 »

3

+ 7*91

+ 10-22

2

+ 9-23

+

9-71

4

+

2*78

+

4''40

22

+

3-41

4“ 3*66

över 6 000 »

5

+

3-41

+ 3-66

Sammanlagt för a

167

4- 7"93

+ 10 24

57

+ 9 33

+

9-71

141

+

2 84

+

4-4 7

460

+

3-3 6

4- 3''si

b. Rörelseidkare.

Tar. inkomst —1 500 kr

4

+ 7-93

+ 10-24

5

+ 9-23

+

9-71

8

+

2-86

+

4-48

4

+

341

4“ 3*66

1 510—3 000 »

'' 1

+ 7-93

+ 10-24

—

—

—

1

+

2-86

+

4-48

1

+

3*41

+ 3-66

3 010—6 000 »

över G 000 »

1

+ 7-70

+ 9-99

—

—

—

—

—

—

—

—

Sammanlagt för b

6

+ 7-80

4* 10'' 05

5

+ 9''23

+

9-71

9

+

2-80

+

4-48

'' 5

+

3-41

4“ 3‘6 6

c. Andra än löntagare och rörelseidk.

Tax. inkomst —1 500 kr.

5

+ 7-93

+ 10-24

2

+ 9-23

+

9-71

8

+

2*86

+

4-48

3

+

3-41

4“ 3*66

1 510—3 000 »

—

—

—

—

—

—

1

+

2-sc

+

4-48

2

+

3-4 1

+ 3*66

3 010—6 000 »

1

+

3-41

+ 3-66

över 6 000 v

Sammanlagt för c

6

+ 7-93

+ 10-34

2

+ 9''23

+

9-71

9

+

2-86

+

4''48

6

+

3 41

+ 3-66

Sammanlagt för III

178

+ 7-91

+ 10 21

64

+ 9-23

+

9 71

159

+

2''84

+

4 47

471

+

3 36

+ 8ei

därav Aktiebolag........................

1|+ 7-93

+ 10-24

—

—

—

—

—

_

—

—

—

opaginerad Kontrollera mot PDF

fastighet kommunvis i 10 utvalda landskommuner. (+ = ökning, — — minskning av nuv. skatt.)

Lyngby ,[

Hålanda

Varv

K a m n ä s

Ramsjö

Ådalsliden

Ant. skattsk,

Procentuell

förskjutning

Ant. skattsk.

Procentuell

förskjutning

>

s»

p

Procentuell

förskjutning

Ant. skattsk.

Procentuell

förskjutning

Ant. skattsk.

Procentuell

förskjutning

Ant. skattsk.

Procentuell

förskjutning

Alt. 1

Alt.il

Alt. I

Alt. TI

Alt. 1

Alt. 11

Alt. 1

Alt. 11

Alt. I

Alt. 11

Alt. I

Alt. 11

30

-0-75

- 0*72

12

10*29

10*67

1

4 4*06

+ 4*28

1

— 15*96

— 15-37

12

0-76

+ 7-82

101

— 4*32

-3-86

46

— 6-ei

— 6-69

74

—

5*41

—

6*7 0

8

— 7*03

— 6*88

24

- 2*7 2

— 3-36

45

—

2-89

— 1-27

132

-3-11

— 4*76

32

— 7*65

— 7*83

4

—

6*72

—

7*28

4

- 11*21

- 11*02

13

- 6*0 7

— 8*24

2

—

2-99

— 3''84

12

— 1-99

- 3 49

3

— 8’06

— 8*64

—

—

—

—

—

—

1

— 8*oo

— 7-63

—

—

—

1

- 1*62

— 2*6 9

2

— 8-46

— 8*44

—

—

—

1

— 12*7 2

- 13*as

2

— 13*80

- 14-88

—

—

—

—

—

—

4

~ 8''46

- 8*44

1

+

1*79

16*7 0

2

- 3*92

- 17*79

3

- 0*15

- 3-oi

1

-

0-9 2

- 9*4 1

14

+ 1-62

4- 2*59

lil

— 6''97

— 7 ''oo

91

-

5''so

-

7* 03

16

— 9''ss

— 10 50

44

- 4 79

— 6 43

60

—

1-54

— 6 31

260

- 2-39

— 3 38

17

+ 9*8 7

4

+

6-80

+

7*02

4

+ 3*94

+ 4*28

4

+ 0*7 9

4- 1*48

—

—

—

—

—

—

1

— 8''4C

— 8*44

—

—

—

—

—

3

— 9*99

— 12-28

3

—

6*6 5

- 10-98

3

— 2*6 5

— 3*61

K*.

Oo

+ 4 19

+ 4''21

4

+

6 so

-9

7* 62

4

+ 394

+ 4''2 s

7

— 5*4 7

6''51

3

—

6''66

— 10 98

3

— 2''66

— 3''61

1

-11-00

— 17-32

_

_

_

_

_

2

— 8''46

— 8*44

25

-

8*49

-

8*51

—

—

—

25

- 6"2 5

— 6-98

—

—

—

2

— 0-24

+ 1-08

10

— 8''46

— 8*44

6

~

7*10

—

6*38

1

-13-06

-13-21

18

— 5*4 2

— 5-92

—

—

—

—

—

—

1

— 8-13

-8*11

—

—

—

3

- 13*18

-13-15

1

- 14-32

- 16-17

—

—

—

—

—

—

2

— 8-4 6

— 8*44

—

—

—

1

- 13*28

- 13-10

1

-12-3 2

-17-18

—

—

—

—

—

—

1

— 8''46

— 8*44

1

11*00

10*32

—

—

—

1

-15-76

-15-44

—

—

—

—

—

—

16

-- 8*42

— 8-41

32

—

9*43

—

8*97

5

- 13*20

-13-14

47

— 8*3 5

— 9*18

—

—

—

2

— 0-2 4

+ 1*08

2

- 7-70

- 7*68

—

—

—

—

—

17

+ 0-86

4- 1*58

53

+

3-19

+ 11-62

51

+ 1-88

+ 2-94

18

— 8 40

— 8 38

32

-

9 43

—

8*97

O

— 13''20

-1314

64

— 6 61

- 7 u

53

+

3 19

+ 11''62

53

+ 1''63

+ 2 80

2

— 7 ''16

-7-21

3

+

3 26

+

3 89

_

_

5

— Osi

— 3 32

4

-

2-90

— 1037

15

4* 0 14

- 0''46

155

-6 53

— 6 55

130

-

3*26

-

3 60

25

- 9 87

- 10 08

120

- 244

— 4-40

120

—

2 23

- 8 io

831

- 1-29

— 2 08

150

— 6''57

— 6-5S

126

—

3*30

—

3*61

21

- 11*36

- 11*47

112

- 6*22

- 7-17

113

-

1-32

+ 1-98

315

— 2-26

— 3*14

3

— 8-45

— 8*48

4

+

3*75

—

7*22

4

+ 3*37

+ 2*25

3

- 1*74

— 1*82

3

—

1-03

— 9-39

2

— 3-84

-2-91

_

_

_

_

—

—

—

—

—

1

+ 1*77

+ 2-83

2

-2''01

— 1*99

_

_

—

—

—

—

5

— 0*84

— 3-62

4

-

2-90

- 1037

13

+ 0-22

-0-46

56

"i" 9 57

+ 9 59

41

+

0 80

+

7*02

38

f 3 55

+ 345

75

4 0 86 4 1*58

68

-9

8 21

+ 11 02

134

+ 178

+ 2 88

53

4 9*55

40

+

6*80

+

7*6 2

34

+ 4*06

+ 4*28

68

+ 0*86

4" 1''68

62

+

3-21

+ 11-62

128

+ 1*75

+ 2-85

21

+ 9*87

6

+

6*80

+

7*62

9

+ 4*06

+ 4*28

7

+ 0*86

+ 1*68

27

+

3-21

+ 11-62

40

+ 1*76

+ 2-83

1

+ 9*35

+ 9*87

_

_

_

1

+ 4*06

+ 4*2 8

1

+ 0*86

4* 1*58

—

—

—

1

+ 1-88

+ 2-94

1

+ 9-87

_

_

_

2

+ 4*06

+ 4*28

4

+ 0*86

+ 1-58

4

+

3-21

+ 11-62

4

+ 1*88

+ 2-94

1

4- 9*8 B

+ 9*8 7

1

+

6*80

+

7*62

i

+ 2*86

+ 2*31

2

+ 0*86

4 1*58

2

+

3-21

+ 11-62

1

+ 1-88

+ 2-9 4

163

+ 9*79

+ 9*82

103

+

6*54

+

7*3 5

90

+ 4*03

4" 4*2 5

414

+ 0*86

4- 1*58

319

+

3-18

4 11*58

311

+ 1-83

+ 2-9 4

8

4-9*85

+ 9*87

10

+

6*80

+

7*62

18

+ 4*06

+ 4*28

254

+ 0*86

4 1*58

66,+

3-2 1

+ 11-62

63

+ 1-88

+ 2-94

6

+ 9*87

2

+

6*80

+

7*62

1

+ 4*06

+ 4*28

33

+ 0*86

4 1*58

15 +

3-21

+ 11-02

13

+ 1-83

+ 2-94

i

+ 9*86

+ 9*8 7

—

—

—

—

—

—

11

+ 0*86

4- 1*58

—

—

—

1

4" 1*83

+ 2-94

178

4" 9''82

+ 9 84

115

+

6 68

+

7*49

109

+ 405

+ 4''26

712

+ Oss

+ 1''58

400

+

3 19

+ 11''60

388

+ 1-83

+ 2-94

''■ 9

+ 8*50

+ 8*52

3

+

4*85

+

5*52

3

+ 4*0 6

+ 4*2 8

14

4" 0*86

4" 1*58

3

+

3-2 1

+ 11-6 2

13

+ 1-83

+ 2*94

1

4-9-47

1

+

6*80

+

7-6 2

_

—

—

8

+ 0*86

4 1*58

5

+

3-n

4" 11*51

2

+ 1*88

+ 2-94

]

+

+

7-62

_

_

_

_

—

—

2

+

3-21

+ 11-62

2

+ 1-88

+ 2-94

3

+ 0*86

4 1*58

—

—

3

+ 1*83

+ 2*94 |

10

+ 8-7/

+ 8''7 2

5

-4

6''36

+

714

3

4" 4. 0b

4 4 28

25

+ 0 86

+ 7äS

10

+

317

+ 11-67

20

+ 1''83

+ 294

3

4- 9*85

+ 9*87

8

+

4*7 6

+

5*4 4

3

+ 4*06

+ 4-28

3

+ 0*86

4 1*58

7

+

3-21

4- 11*62

19

+ 1*88

+ 2-94

i

4-9-86

+ 9*87

—

—

—

—

_

_

—

_

1

+

3-21

+ 1 1*62

5

+ 1*88

+ 2*94

4

4- 9''88

+ 9 87

S

+

4'' 76

+

6 44

.4

+ 4''0<i

,+ 4 28

3

4- 0 86

+ 158

8

1+

3 21

+ 11 62

24

+ 1''83

+ 2 94

lita

+ 9 25

+ 9 77

,128

+

ilse

+

7 30

115+ 4 05

+ 4*21

740

+ 0*80 + 1-58

418 +

3 l fl

+ lloo

432

+ 1-80

+ 2 94

—

—

—

—

1 -

1 —

—

1 -

il -

—

—

1 31+1-88

+ 2*94

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Tabell 3 b. Verkningarna å olika grupper skattskyldiga av ändrade repartitionstal för jord
-

Jord

bruks

fast

i g h e

t

Antal

skatt-

skyl-

diga

Antal

Areal

Taxeringsvärden

Grupp

bruk-

nings-

delar

Åker

Ilar

Skogs-

mark

bär

Jord-

bruks-

värde

tusental

kr.

Skogs-

val^

tusental

kr.

Summa

tax.-

värde

tusental

kr.

I. Ägare och arrendatorer av jordbruksfastighet.

a. Ägare vied fastigheten under eget bruk.

Åkerareal — 2 Ilar............ ..............

175

175

229-7

553 2

416-1

22*1

438-2

» 2''1— 10 » .........................

442

435

2 378''

12 991-9

3 246-5

1 120-6

4 367 1

» 10-1— 30 » ...........................

104

98

1 655-9

7 403-9

2 220-5

573-9

2 795-4

» 30 1— 50 » ...........................

18

18

724-0

1 592-2

720-9

86’0

806-9

» 50-1 — 100 » ...........................

17

15

1 042-8

698-7

919-6

58-4

978-0

» 100-1— t ...........................

4

2

350''o

129-0

253’0

31-4

284-4

Sl^ogsomr. och diverse områden utan åker.........

31

31

22-3

16 234-6

456’0

1 949-5

2 405-5

Sammanlagt för a

791

7 74

6 402o

39 603 b

82326

3841-9

12075 b

b. Ägare med fastigheten utarrenderad.

1. Äg., som ej erlägga fastigh.-skatt ...............

97

91

2 383-s»

1 881-7

2 614-2

210-3

2 824-5

2. Äg., som erlägga fastigh.-skatt ..................

12

12

147-1

877-s

209-1

96-7

305-8

Sammanlagt för ö

109

103

2531o

2 759''b

2823 3

307-0

31303

c. Arrendatorer.

1. Arr., som erlägga fastigh.-skatt ...............

Åkerareal — 2 har ........................

24

24

34-9

16-9

76''9

l-l

78"o

» 2*1-10 » .....................

lil

lil

639-2

637-9

677-6

55’1

732-7

» 10-1— 30 » ........................

87

83

1 396-0

1099-1

1 609-6

122-0

1 731-5

» 30 1— 50 » .....................

17

16

626-e

215-0

679-3

22-9

702-2

» 50-1 — 100 » ........................

13

13

840-5

259"9

899-6

40-8

940-4

> 1001— » ........................

7

7

1 005''2

18-7

1 041-8

1*0

1 043-4

Sammanlagt

259

254

4 542-4

2 247-6

4 984-7

243 5

5 228-2

2. Ari-., som ej erlägga fastigh.-skatt ......

125

125

681-7

935-9

702-3

81-o

783-3

Sammanlagt för c

d. Till grupp I hänförliga, som ansetts ej böra in-

381

379

5 224-1

3183-4

5 687 0

324-b

6 011b

ordnas i förestående grupper....................

Sammanlagt för I

därav Fys. pers........................................

Stat, kommun o. dyl............................

Föreningar m. in................................

Aktiebolag.........................................

48

1332

1 276

30

25

47

3677 s

8S959- 6

6085-9

6 7539 12839-s.

\ \

II. Ägare av annan fastighet, sammanlagt............

528

11

218-8

154 6

261 4

134

274''S

därav Fvs. pers...........................................

493

9

16-i

43-5

23-6

2-o

25*6

varav löntag. med tax. ink. högst 1 500 kr.

130

2

—

4*5

0-9

0-3

1-2;

Stat, kommun o. dyl. ..........................

6

—

—

—

_

_

Föreningar m. m................... ...........

17

—

—

—

_

_

Aktiebolag .......................................

12

2

202-7

111-1

237-8

lil

249-2I

III. Övriga skattskyldiga.

a. Löntagare.

Tax. inkomst —1 500 kr.........................

1 949

7

10-8

8-2

34-5

0-2

34-7

1 510—3 000 » ........................

659

6

12-o

14-9

29-o

1*7

30*7

3 010—6 000 » ........................

101

2

4*o

—

4*1

o-i

4-2

över 6 000 » .......................

18

—

—

_

_

_

_

Sammanlagt för a

2 727

15

26-s

23-1

67-6

2-0

696

b. Rörelseidkare.

Tax. inkomst —1 500 kr........................

66

3

5*0

18-7

lii

0’2

12-5 j

1 510—3 000 » .......................

20

2

2-o

—

2-9

_

2-9]

3 010—6 000 » ........................

5

—

—

—

-

_

över 6 000 » ........................

7

—

22-s

4*0

18-7

0-4

19-1

Sammanlagt för b

c. Andra än löntagare och rörelseidkare.

98

0

29s

22 7

32-7

0-6

34- 3

Tax. inkomst — 1 500 kr ........................

61

3

0-2

7*o

3-4

0-2

3‘6i

1 510—3 000 » ........................

10

—

_

_

_

_ 1

3 010—6 000 » ........................

1

—

_

__

_

_

_ 1

över 6 000 » ........................

—

—

_

_

_

_

_ !

» Sammanlagt för c

72

3

02

To

3 4

0-2

3''6

6ammanlagt för III

2 897

23

56’8,

52 8

103<

2-8|

107 5!

därav Aktiebolag..........................................

4

—

—

- 1

__ i

- I

—

Totalsumma

4 757

12 709 lilSä 159 1 17 372 5 19 917 3

28 201-8''

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

bruksfastighet i 10 utvalda landskommuner. Sammanställning för samtliga kommuner.

Annan

fastighet,

tax.-

värde

tusental

kr.

Beskatt- ningsbar

ink. (vid

gällande

rep.-tal)

kr.

Skogsaccis-i

pliktigt

rotvärde å

veder!),

fastigheter

kr.

Procentuell andel av totala

skattebördan

Procentuell forskjutn.

av skattebördan (-}- =

ökn.; — = minskn.)

Totala skattebördan (Allmän k Örnum*

lialskatt och skogsaccis)

i kronor

Gällande !

grunder |

0/

/o

Alt. I

O/

/o

Alt. II ''

0/ j

/o

Alt. I

o/

yo

Alt. 11

%

Gällande

grunder

kr.

Alt. I

kr.

Alt. 11

kr.

8" o

20 560

3 560

1''39

1-34

1*35

3’48

2-61

7 050

6 805

6 866

77-4

100 870

100 990

8*65

8-3 2

8''24

—

3''S3

—

4‘7C

43 847

42168

41 760

69-1

18 060

57 220

4''BO

4"26

4-23

—

5*4 4

—

6-07

22 826

21 585

21 441

47''5

2 280

16 880

1-14

ros

1-07

—

5*33

—

5*52

5 761

5 454

5 443

450

2 270

ris

1’0 4

1*04

—

9-06

—

9''0i

5 816

5 289

5 292

__

_

730

0*2 G

0’2 4

0*24

—

8''69

—

8*74

1 322

1208

1206

1-6

37 280

125 060

3" l i)

3-21

3*02

+

0''54

—

5*50

16 190

16 278

15 299

203 e

185 500

306 710

20 28

19 49

19''19

—

3oi

—

5*36

102 812

98 787

97307

17i

62 080

6 610

1‘34

1*43

1*44

_L

6*04

+

7*19

6 804

7 256

7 293

Wo

3 790

2 090

0-45

0''43

0’4 2

—

5*30

—

6*4 4

2 284

2163

2 137

31i

65 870

8 700

1-79

lss

1*86

+

364

+

3'' 7 6

9 088

9 419

9 430

580

0-12

0-tl

O-ii

11-46

11-46

602

533

533

1-3

7 990

-''

1-07

0''9 8

0*9 9

—

7*78

—

7*59

5 412

4 991

5 001

__

6160

_

2-2 7

2’06

2*05

—

9-22

—

9’4 0

11 495

10 435

10 415

_

1410

_

0''Oä

0*85

0’85

—

9*98

—

9-80

4 798

4 319

4 328

_

8 540

_

1*42

1*32

1''82

—

7*40

—

7''43

7 212

6 678

6 676

_

_

_

1*48

1*30

1*81

—

11-85

—

11-53

7 486

6 599

6 623

1-2

24 680

_

7*31

6*6 2

6-63

—

9''32

—

9*2 7

37 005

33 555

33 576

6*3

34 490

—

0*69

0-71

07 3

+

1-84

+

5*90

3 526

3 591

3 734

7-å

59170

—

8 oo

7 33

7 ''38

—

8 3 6

—

7 90

40 531

37146

37310

5121

268210

694 560

18 41

18 2 B

17-79

_

0-87

—

3 41

93414

92605

90 227

7542

578 7501009970

48-48

46-93

46 20

3-21

—

4-Jl

245 845

237 957

234 274

31-ös

3014

30-04

4*57

—

4-88

160 120

152 796

152 302 i

3* 6 6

3''69

3* 5 2

+

0-84

—

3*97

18 578

18 734

17 840 i

0-oo

0-oo

Ooo

I +

1*7 7

4*

2-83

7

7

7 |

13-24

13-1 o

12-64

—

1-07

4-49

67 140

66 420

64125 I

5 386 1

290 870

270

lisö

Hot

12-05

+

2-69

+

3 90

58 793

60 372

61083

15317

224 580

—

6*29

6*4 9

6*59

+

3-37

+

5*03

31 819

32 891

33 420

239-7

25 830

_

0-85

0-88

0-90

4*13

+

6-4 4

4 287

4 464

4 563

850-6

—

_

1*14

1*17

1-18

+

2-12

+

3-16

5 794

5 917

5 977

230-2

15 610

—

0-49

0*50

0-51

! +

3-io

+

4-so

2 480

2 557

2 599

2 773-6

50 680

270

3-6 8

3-7 5

3*77

+

1-64

+

2-07

18 700

19 007

19 087

_

634 220

13-22

13-71

13-9 6

+

3* 7 0

+

5*52

67 058

69 538

70 760

| _

717 530

—

14-28

14*66

14-84

+

2-68

+

4-0.1

72 411

74 349

75 313

1 _

290 910

—

5-8 2

6-oi

6''10

+

3-81

+

4-88

29 504

30 482

30 928

1 _

167 870

—

2-99

3* 0 5

3-07

+

2-23

+

2-80

15 128

15 466

15 560

i —

1 810 530

—

36 3i

37 43

37 97

+

3 u

+

4''60

184101

189 835

192561

40 960

_

0*5G

0-58

0o9

+

1''40

+

5*3 G

2 816

2 940

2 967

_

32 330

—

037

0-39

O''40

+

3*4 7

+

6-00

1 900

1 966

2 014

_

21 020

—

0-43

0-4 4

0''4 6

+

3*1 G

+

5*7 7

2 185

2 254

2 311

_

69 830

200

1*97

1''40

1*41

+

1-87

4-

2-98

6 966

7 096

7 170

—

164 110

200

2 73

281

286

+

2 81

.I

4 29

13 867

14 256

14 462

18 870

_

04 7

0''4 9

0-19

+

3-87

+

4-9 2

2 377

2 469

2 494 .

—

14 200

—

0i!4

0-36

0-36

+

3*0 4

4*

4-19

1 741

1 794

1 814

2 910

—

0*0 7

O0 7

0*0 7

+

3-41

+

3*60

335

346

317

35 980!

0 8S

0-92

0 92

-i-

3 BO

+

4 B 4

4 453

4 609

4 655

• _

2 010 650 200

39 02

41-18

41 J5

-i-

3 io

+

4 57

202 421

208 700

211 67H

26 230!

3* 1 5

323

3-2 6

+

1''99

+

3-0 7

3 620

3 692

3 731

6140 a

2 880 270 1 010 410

100 00

100 o o

100 oo

597 059

507 029

507 035

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell 3 c. Verkningarna 1 avseende på enskilda skattskyldiga av olika förslag rörande

sänkning av repartitionstalen för Jordbruksfastighet.

Civil-

Äger

eller brukar jordbruksfastighet

Äger

annan

fastig-

het,

tax.-

Till kommu- nal inkomst- skatt

Allmän kom- munalskatt

Yrke lii. m.

stånd,

antal

barn

Areal, har

Jord-

Skogs-

Summa

tax.-

värde

kr.

taxe-

rad

be-

skatt-

Gäl-

lande

Alt. 1

kr.

Alt. II

kr.

Åker

Skogs-

mark

värde

kr.

värde

kr.

värde

kr.

in-

komst

kr.

bär in- komst

kr.

grun-

der

kr.

1

2

8

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

Litslena. Uppsala län.

(Ortsgrupp I.)

Hemmansägare............

g i

i

4 000

4 000

1 710

720

76

82

84

j Hemmansägare............

g 1

3

—

5 600

400

6 000

—

—

—

28

25

26

1 Hemmansägare............

g

10

—

10 200

—

10 200

—

_

—

49

44

45

Hemmansägare............

g 2

3-6

—

3 600

—

3 600

—

1510

340

44

46

47

Hemmansägare............

g 1

19

—

15 200

—

15 200

—

730

30

75

75

76

Stärbhus ..................

—

13''6

15

12 800

2 900

15 700

—

_

_

70

65

75

Hemmansägare............

g 3

46

24

35 000

3 500

38 500

—

2150

680

232

251

255

Hemmansägare...........

g

39

—

27 900

—

27 900

—

940

220

151

159

162

Hemmansägare............

g

60

—

40 200

—

40 200

—

1 170

420

225

243

248

j Hemmansägare............

g 3

57

—

46 000

—

46 000

—

_

—

219

197

201

! Hemmansägare (fastig- heten utan-. Arrend.

| erlägger fastigh .-skatt)

g

16-7

6

15 200

700

15 900

740

120

10

10

11

j Egendomsägare (fastig- heten utan-. Arrend,

criägger fastigh.-skatt)

51

24

40 600

2 800

43 400

2 060

2 060

164

177

180

Arrendator (erlägg. fas- tigh.-skatt) ...............

g

8

—

6 500

6 500

31

28

28

Arrendator (erlägg. fas- tigh.-skatt)...............

0

16 7

8

15 900

1300

17 200

670

160

93

99

102

Arrendator (erlägg. fas- tigh.-skatt)...............

g 2

16 7

6

15 200

700

15 900

75

68

68

Arrendator (erlägg. fas- tigh.-skatt) ...............

g 1

195

4

15 800

500

16 300

77

70

71

Arrendator (erlägg. fas- tigh.-skatt)...............

g 3

51

24

40 600

2 800

43 400

203

184

185

Prost .......................

O

—

—

—

—

—

20 000

8 520

8 010

716

773

789

Stenhuggare ...............

g

—

—

—

—

—

3 300

3 310

2 560i

217

234

239

F. d. banvakt ............

g

—

—

—

—

—

1000

1440

690

59

63

65

Dräng........................

o

—

—

—

—

—

700

190

15

16

17

Banarbetare ...............

g 5

—

—

—

—

—

—

1500

100

8

9

9

Kvarnarbetare ............

g 2

—

—

—

—

—

—

1870

880

70

76

77

Statdräng ..................

g 4

—

—

—

—

—

—

1200

30

2

3

3

Statdräng ..................

0

—

—

—

—

—

—

1 200

690

55

59

60

Statdräng ..................

o

—

—

—

—

—

—

800

290

23

25

25

Lyngby. Malmöhus län.

(Ortsgrupp I.)

Småbrukare ... . .........

g

2

2 800

2 800

1 430

680

123

134

134

Småbrukare ...............

g

1-5

—

2 500

—

2 500

—

—

—

22

20

20

Småbrukare ...............

g

9

—

7000

—

7 000

—

—

—

61

56

56

F. d. arbetare ............

g

1

—

2 000

—

2 000

—

780

140

38

40

40

Hemmansägare............

g 2

9

—

9 000

—

9 000

—

—

—

78

72

72

Hemmansägare............

g 3

9

—

8100

—

8100

—

1820

180

97

100

100

Hemmansägare............

0

14

—

28 000

—

28 000

2 000

—

—

244

223

223

Hemmansägare...........

g 1

12

—

11400

—

11 400

—

—

—

99

97

97

Hemmansägare............

g

27-5

—

18 000

—

18 000

—

—

—

157

143

143

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Tabell 3 c. (forts.) Verkningarna i avseende p& enskilda skattskyldiga av olika förslag

rörande sänkning av repartitlonstalen för Jordbruksfastighet.

Yrke m. m.

Civil-

stånd,

antal

barn

Äger eller brukar jordbrukslastigbet

Äger

annan

fastig-

het,

tax.-

värde

kr.

Till kommu- nal inkomst- skatt

Allmän kom- munalskatt

Areal, bar

Jord-

bruks-

värde

kr.

Skogs-

värde

kr.

Summa

tax.-

värde

kr.

taxe-

rad

in-

komst

kr.

be- skatt- nings- bar in- komst

kr.

Gäl-

lande

grun-

der

kr.

Alt. 1

kr.

Alt. TI

kr.

Åker

Skogs-

mark

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

1 ]

12

13

Hemmansägare............

g i

47

68 000

68 000

592

542

542

Hemmansägare............

O

76

—

76 700

—

76 700

—

—

—

667

611

611

Stärbhus (Arrend, erläg-

ger lastigh.-skatt)......

—

25

—

56 000

—

56 000

—

1 400

1400

203

223

223

Arrendator (erlägg. las-

tigh.-skatt)...............

O

8-5

—

19 400

—

19 400

—

—

—

169

155

155

Arrendator (erlägg. fas-

tigh.-skatt)...............

g

14-5

—

39 000

—

39 000

—

—

—

340

311

311

Arrendator (erlägg. fas-

tigh.-skatt)...............

g

35

—

64 000

—

64 000

—

650

70

567

521

521

Arrendator (erlägg. las-

tigh.-skatt)...............

g 4

112

—

142 200

—

142 200

—

—

—

1237

1 133

1 133

Handlande..................

0

—

—

—

—

—

3 000

2 750

2 240

347

381

381

Arbetare.....................

ä

—

—

—

—

—

1 600

920

410

71

78

78

Hemmadotter ............

o

—

—

—

—

—

—

850

340

49

54

54

Snickare ..................

g i

—

—

—

—

—

—

1240

290

42

46

46

Lertäktsarbetare .........

g ^

—

—

—

—

—

—

1 290

230

33

37

37

Tegelarbetare ............

g3

—

—

—

—

—

—

1520

270

39

43

43

Statdräng ..................

g3

—

—

—

—

—

—

1320

170

25

27

27

Tjänarinna..................

o

—

—

—

—

—

—

820

310

45

49

49

Stationsinspektor.........

g

—

—

—

—

—

—

3 020

2 270

329

362

362

Statdräng ..................

g

—

—

—

—

—

—

1200

450

65

72

72

Ramsjö. Gävleborgs län.

(Ortsgrupp II.)

Torpare.....................

g 2

1

—

2 000

—

2 000

—

1410

270

33

33

36

Snickare.....................

g

2

—

3 300

—

3 300

—

830

140

28

28

30

Hemmansägare............

O

8

10

6 800

1200

8 000

—

1070

500

80

82

88

Torpare.....................

g 2

3

—

6 000

—

6 000

—

—

—

30

26

28

Hemmansägare............

O

10

26

9 700

4 300

14 000

—

2 440

1870

220

227

245

Hemmansägare............

g

5

80

13100

14 900

28 000

—

—

—

116

108

103

Hemmansägare............

ä

8

17

7 000

1000

8 000

—

—

—

39

34

36

Hemmansägare............

g

9

17

12 900

2100

15 000

—

1440

630

125

129

139

Hemmansägare............

g4

4

100

6 200

10 800

17 000

—

1 300

60

72

69

65

Hemmansägare............

o

9''5

225

13 600

17 800

31400

—

1 550

980

210

205

205

Arrendator (last.-äg. ut-

gör lastigh.-skatt)......

g6

8

—

5 700

- •

5 700

—

2 030

260

22

23

24

Arbetare (tastigh.-äg. ut-

gör lastigh.-skatt)......

g i

1

—

2 000

—

2 000

—

1 590

540

45

47

50

Arrendator (lastigh.-äg.

utgör lastigh.-skatt)..

g

10

—

11000

—

11 000

—

2 050

1 240

104

107

116

Aktiebolag ...............

46

0 567

188 900

430 900

619 800

—

—

—

2 394

2 308

2 092

Fjärdingsman ............

g

—

—

—

—

5 000

1930

1 120

115

119

128

Bagare ....................

ä

—

—

—

—

—

—

2 010

1 440

121

125

135

Skollärare ..................

g 2

—

—

—

—

—

5 210

3 920

328

339

367

Banvakt.....................

g 2

—

—

—

—

—

2 920

1 630

137

141

152

Skogsarbetare ............

O

—

—

—

—

—

—

1 100

530

44

46

50

Skogsarbetare ............

o

—

—

—

—

—

—

700

160

13

14

15

Dräng.................. .....

g 1

—

—

—

—

—

—

1100

200

17

17

19

Arbetare.....................

g 3

—

—

—

—

—

—

1400

190

16

16

18

Skomakare..................

o

—

—

—

—

—

—

1000

430

36

37

40

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Tabell 4 a. Verkningarna & olika grupper av skattskyldiga av ändrat repartitionstal

lör Jordbruksvärde i förening nied jämkning av skattefria avdrag kommunvis i 10 utvalda

landskommuner.

Kommun

Allmän kommunalskatt, kronor

Gällande

grunder

Alt. I

(utan

jämkning

av de

skattefria

avdragen)

a)

b)

c)

d)

e)

f)

g)

b)

1

2 | 3

4

5

6

7 | 8 | 9

10

11

Ägare och arrendatorer au jordbruksfastighet.

Litslena ........

16 40t

}| 15854

16 35''

16 351! 16 251

16 2361 16 151

16 14£

16 05E

16 045

Järstad..........

1 7 405

!j 7 066

7 34l

7 327| 7 266

7 25C

7 21r

7 207

7 167

7 159

Bottnaryd .....

I 19 905

19 654

20 001

19 943 19 99c

19 964

19 92C

19 882

19 826

19 800

Norra Vram ..

22 501

20 586

21 219

20 926! 20 939

20 784

20 84t

20 729

20 761

20 675

Lyngby...........

23 89 S

22 341

23 058

22 992 22 966

22 894

22 812

22 761

22 646

22 617[

Hålanda ........

13 889

13 398

13 826

13 799! 13 791

13 771

13 69fc

13 674

13 591

13 585

Varv..............

4 958

4 469

4 761

4 684 4 661

4 618

4 612

4 580

4 562

4 541

Ramnäs .........

21 808

21 197

21 479

21 308; 21 447

21 325

21 406

21 299

21 337

21 274

Ramsjö............

29 328

28 555

29 001

28 901 28 856

28 759

28 856

28 759

28 856

28 759

Ådalsliden ......

63 500

62 581

63 658

63 508 63 561

63 408

63 321

63 173

63 065

62 965j

Summa kr.

223 589 215 701

220 705

219 739 219 733

219 009

218 840

218 212

217 864

217 420

Ägare av annan fastighet.

Litslena .........

1 716

1852

1850

1852

1860

1 859

1 857

1 859

1 857

1 856

Järstad............

991

1 084

1092

1 094

1 102

1 103

1 098

1 099

1 093

1 094

Bottnaryd ......

2 203

2 261

2 265

2 261

2 275

2 275

2 272

2 271

2 268

2 267

Norra Vram ...

10 373

10 607

10 949

10 799

10 807

10 726

10 757

10 694

10 708

10 663

Lyngby............

3 016

3 305

3 240

3 253

3 292

3 298

3 297

3 301

3 298

3 309

Halanda .........

1 011

1080

1075

1072

1091

1088

1089

1 086

1 085

1 085

Varv...............

5 241

5 427

5 664

5 654

5 603

5 586

5 558

5 545

5 513

5 504

Ramnäs .........

15 727

15 854

16 216

16 073

16115

16 012

16 066

15 978

15 996

15 944

Ramsjö............

3 809

3 931

3 914

3 898

3 943

3 929

3 943

3 929

3 943

3 999

Ådalsliden ......

14 696

14 961

15 004

15 043

15 062

15 078

15 044

15 047

15 014

15 016

Summa kr.

58 783

60 362

61 269

60 999

61150

60 954

60 981

60 809

60 775

60 660

Övriga skattskyldig

a.

(Kursiverade

siffror utvisa skattebelopp för löntagare med taxerad inkomst av

högst 1 500 kronor.)

Litslena .........

5 192

5 604

5 093

5 109

5 199

5 209

5 299

5 309

5 402

5 407

3 lös

3 405

2855

2865

2962

2969

3072

3 079

3186

3189

Järstad............

2 651

2 895

2 608

2 622

2 673

2 688

2 727

2 740

2 785

2 792

1422

1554

1253

1256

1325

1 330

1382

1387

1441

1443

Bottnaryd ......

6 274

6 449

6 112

6 163

6 097

6 145

6 192

6 222

6 277

6 297

3593

3 694\

3346

3366

3327

3354

3424

3441

3514

3525

Norra Vram ...

49 861

51 531j

50 568

51 039

51 021

51 250

51 153

51 310

51 282

51 371

10 049

10 386

9 441

9 621

9 560

9 778

9 768

9 928

9 977

10 079

Lyngby............

13 049

14 323

13 657

13 728

13 701

13 768

13 854

13 906

14011

14 04<i

7 070

7 763

6 937

7 027

6 980

7 069

7173

7 239

7 371

7 416

Halanda .........

6 424

6 844

6 418

6 456

6 438

6 468

6 540

6 558

6 <142

6 (558

2459

2 620

2110

2122

2119

2133

2241

2250

2 368

2376

Varv...............1

7 488

7 791

7 263

7 347

7 421

7 484

7 518

7 56.3

7 610

1 639

4 080

4 245

3 693

3 743

3825

3873

3934

3969

4 040

4 062

Ramnäs .........

54 185

54 624

54 006

54 323

54 121

54 386

54 304

54 464 [

54 41 ä

54 543

13092

13198''

12110

12 496

12209

12589

12471

12746

12 717

12904

Ramsjö............

20 539

21 197

20 764

20 890

20 902

20 986

20 902

20 9861

20 902

20 986

Ådalsliden ......

9412

9 712

9158

9 268

9 305

9 421

9 305

9 421

9 305

9 421

36 754

37 438

36 319

36 421

36 335

36 480

36 624

36 712

36 8941

36 950

12725

12961

11445

11 623

11512

11 705

11 880

12018

12244

12 334

Summa kr.

202 417

208 696

202 808

204 Olis

203 908

204 864

205 113

205 770 206 220

20668»

07058

09538

02348

03387

63 m 1

04 22l\

04 650

05 478

60104

00 749

5 — 819 707,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell 4 b. Verkningarna å olika grupper av skattskyldiga av ändrat repartitionstal för

Sammanställning för

upp

ån tal

katt- skyl- diga

A 1 1

män k o m m

anais

katt,

Gällande

grunder

Alt. I I

(utan

jämkning

av de

skattefria

avdragen)

a)

b) 1

d)

175

6 963

6 718

6 313

6 418i

6 545

6 594

442

41 396

39 717

39 972

39 916

40148

40 093

104

21 468

20 227

20 886

20 808

20 750

20 681

18

5 354

5 047

5 244

5 220

5 196

5177

17

5 772

5 245

5 485

5 461

5 421

5 402

4

1307

1 193

1245

1242

1 232

1229

3r

13 838

13 926

14 425

14 333

14 242

14177

791

96 098

92073

93570

93398

93534

93353

97

6 660

7 112

7 298

7 296

7 242

7 241

12

2 234

2113

2 190

2177

2 167

2 157

109

8 894

9 225

fl 488

9 473

9 409

9398

24

602

533

526

519

529

525

lil

5 412

4 991

4 951

4 909

4 989

4 965

87

11495

10 435

10 708

10 643

10 643

10 602

17

4 798

4 319

4 516

4 470

4 451

4 423

13

7 212

6 678

6 973

6 910

6 881

6 841

7

7 486

6 599

6 866

6 806

6 787

6 751

259

37 005

33 555

34 540

34 257

34 280

34107

125

3 526

3 591

3150

3 274

3 442

3 489

384

40531

37146

37690

37531

37 722

37 596

48

78066

77 257

79 957

79 337

79 068

78 662

1332

223 589

215 701

220 705

219 739

219733

219 009

528 58 783

60 362

61 269

60 999

61150

60 954

130

4 287

4 464

3 890

3 936

4 180

4 210

1 949

67 058

69 538

62 348

63 387

63124

64 221

659

72 411

74 349

74 065

74 827

74 943

75 103

101

29 504

30 482

31 599

31 306

31 226

31 040

18

15128

15 466

15 979

15 797

15 804

15 690

2727

184101

189 835

183991

185 317

185 097

186 054

66

2 816

2 940

2 678

2 715

2 775

2 808

2C

1 900

1 966

1960

1962

1 986

1986

5

2185

2 254

2 340

2 325

2 314

2 303

7

6 962

7 092

7 346

7 279

7 267

7 224

91

1386c

14 251

14 324

14 281

14 341

14 321

61

2 377

2 461

2 279

2 298

2 281

2 310

1C

1 741

1794

1856

1849

1835

1829

335

346

i 358

353

353

350

7l

? 4 45,

4 60

4 49c

4 500

4 461

4 489

2 8»''

202 41''

208 696

202 808

204 098

203 908

204 864

I. Ägare o. arrendatorer av jordbr.-fastighet.

a. Ägare med fastigh. under eget bruk.

Åkerareal — 2 har.................. |

2-1— 10 » ..................

10-1— 30 » ..................

30 1— 50 » ..................

50''1—100 i> ..................

100-1— » ...................

Skogsområden o. div. områden utan åker j

Sammanlagt för a ''

b. Ägare med fastigheten utarrenderad. \

1. Ägare, som ej erlägga fastighetsskatt j

2. Ägare, som erlägga fastighetsskatt... |

Sammanlagt för b

c. Arrendatorer.

1. Arrendatorer, som erl. fastighetsskatt, j

Åkerareal — 2 har...............j

2-1— 10 » ...............

10-1— 30 » ............... |

30-1— 50 » ...............j

50-1—100 » ...............!

100-1— » j

Sammanlagt

2. Arrendat, som ej erl1. fastighetsskatt j

Sammanlagt för c

d. Till grupp I hänförliga, som ansetts !

ej böra inordnas i förestående grupper

Sammanlagt för I

II. Ägare av annan fastighet, sammanlagt

varav löntag. med tax. ink. av högst 1500kr.

lil. Övriga skattskyldiga.

a. Löntagare.

Tax. inkomst —1 500 kr..........

1 510—3 000 » .........

3 010—6 000 » .........

6 010— » .........

Sammanlagt för a

b. Sörelseidkare.

Tax. inkomst —1 500 kr..........

1 510—3 000 » .........

3 010—6 000 » .........

6 010— .» .........

Sammanlagt för b

c. Andra än löntagare och rörelseidkare.

Tax. inkomst —1 500 kr. .........

1 510—3 000 » .........

3 010—6 000 » .........

6 010— » .........

Sammmanlagt för c

Sammanlagt för lil |

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

jordbruksvärde i förening med jämkning av skattefria avdrag i 10 utvalda landskommuner.

samtliga kommuner.

krone

r

Allmän kommunalskatt

procent av nuvarande

1

1

1

e)

f)

g)

1

h)

Gäll.

grun-

der

Alt. I

(utan

Jämkning

av det

skattefria

avdragen)

a)

b)

o)

d)

e)

f)

g)

h)

6 579

6 614

6 619

6 645

100

96-48

90-06

92-17

94-oo

94-7 0

94-4 9

94-9 9

95*06

1

95-4 3

40 044

39 988

39 932

39 894

100

95-94

96-43

96-42

96-99

96-8 6

96-7 8

96-00

96-4 0

96-87

20 625

20 567

20 488

20 452

100

94-2 2

97-29

96-93

96-gg

96-83

96-0 7

95-80

95-44

95-27

5 161

5 147

5123

5 112

100

94-27

97-95

97-60

97*05

96-69

96-40

96-13

95-69

95-48

5 378

5 366

5 333

5 324

100

90-8 7

95-oa

94-61

93-92

93*59

93-17

92-97

92-39

92-24

1222

1221

1 213

1211

100

91-28

95-26

95-08

94-26

94-08

93-50

93-42

92-81

92-65

14187

14 129

14126

14 080

100

100-C4

104-2 4

103-68

102-9 2

102-4 5

102-62

10210

102-08

101-75

93196

93032

92834

92 718

100

95''xi

97-37

97-19

97-3.2

97-14

96 98

96''si

96- oo

96-48

7 213

7 212

7 176

7 176

100

106-7 9

109-68

109-6 6

108-7 4

108-7 2

108-30

108-2 9

107-76

107-76

2156

2145

2143

2 137

100

94-s 8

98-03

97-46

97-oo

96-66

96-51

96-02

95-93

95-66

9 369

9 357

9 319

9 313

100

103-72

106-68

106-51

105-79

105-67

105-34

105-21

104-78

104-71

529

527

530

528

100

87-64

87-38

86-21

87-87

87-21

87-87

87-54

88-04

87*< 1

4 990

4 971

4 990

4 976

100

92-22

91-48

90-71

92-19

91-74

92-2 0

91-85

92-2 0

91-94

10 593

10 560

10 640

10 516

100

90-78

93-16

92*59

92-5 9

92-22

92-15

91-S7

91-69

91-48

4 416

4 396

4 383

4 370

100

90-0 2

94-12

93-10

92-7 7

92-18

92-04

91-62

91-36

91-08

6 831

6 802

6 779

6 758

100

92‘60

96-69

95-81

95-41

94-86

94-7 2

94-32

94-00

93-7 0

6 742

6 713

6 694

6 675

100

88-15

91-72

90-92

90-6 6

90-18

90-oe

89-6 7

89-42

89-17

34101

33 969

33 916

33 823

100

90-68

93-34

92-57

92-6 4

92-17

92-15

91-80

91-66

91-40

3 466

3 503

3 497

3 525

100

101-84

89-34

92-86

97-6 2

98-95

98-so

99-85

99-18

99-9 7

37 567

37472

37 413

37 348

100

91-05

92-99

92-r,o

93-0 7

92-76

92- o 9

92 45

9231

9215

78 708

78 351

78298

78041

IVO

98-96

102-42

101-63

101-28

100-76

100- 82

100 3 7

100’30

99-9 7

218 840

218 212

217 864

217 420

100

96 47

98 71

98-28

98 28

97-95

97-88

97-60

97 44

97-2 4

60 981 60 809

60 775

60 660

100

102-69

104 23

103-7 7

104-03

103 09

103 7 4

103 45

103 39

10319

j 4 245

4 267

4 310

4 323

100

104-18

90-7 4

91-81

97-51

98-2 0

99-02

99-53

100-54

100-84

, 64 650

65 478

66 164

66 749

100

103-7 0

92-9 8

94-53

94-18

95-7 7

96-41

97-6 4

98-6 7

99-54

74 839

74 922

74 693

74 747

100

102-08

102-2 8

103-84

103*50

103-7 2

1038 5

103-47

103-16

103-23

31063

30 910

30 883

30 778

100

103-81

107-io

106-11

105-84

105-21

105-28

104-7 7

104-6 7

104-82

15 729

15 636

15 641

15 581

100

102-23

105-03

104-4 2

104-47

103-7 2

103-9 7

103-86

103-39

102-99

186 281

186 946

187 381

187855

100

10317

99-94

100'' 66

loos 4

101 06

101-18

loiss

101-78

102 04

2 816

2 842

2 857

2 872

100

104-40

95-10

96-41

98-6 5

99-72

100''00

100-92

101-46

101-99

1 983

1 982

1 979

1 978

100

103-4 7

103-16

103-26

104-68

104-58

104''8 7

104-82

104-10

104-11

2 301

2 292

2 287

2 281

100

103-16

107-0 9

106-41

105-9 0

105-40

105-81

104-90

104-6 7

104-89

7 227

7 191

7 181

7 158

100

101-87

105-62

104-56

104-8 8

103-76

103-81

103-29

103-15

102-82

14 327

14 307

14 304

14 289

100

102-81

103 33

103‘ 02

1034 6

10330

103.15

103 20

103-18

103-07

2 328

2 347

2 371

2 386

100

103-8 7

95-88

96-08

95-96

97-18

97-94

98-7 4

99-7 5

100-38

l 826

1 821

1 815

1 812

100

103-04

106-61

106-20

105-40

105-0 5

104-88

104-00

104-2 6

104-08

351

349

349

347

100

108’2 8

106-8 7

105-87

105-8 7

104-48

104-7 8

104-18

104-18

103-6 8

4 505

4 517

4 535

4 545

100

103-50

100-9O

101-06

100''3 6

100-81

101-17

101-4 4

1 101-84

1020 7

205 113 205 770

200 220

206 689

100

103 10

100 10

100-88

10074

101-81

101-88

101 00

101 88

102-11

opaginerad Kontrollera mot PDF

Innehållsförteckning.

Sid.

Skrivelse till statsrådet och chefen för finansdepartementet........................... 3

Historik rörande repartitionstalen för fastighet vid kommunalbeskattningen 25

Utredning rörande verkningarna av vissa förslag till ändrade repartitionstal

för jordbruksfastighet m. m............................................................................. 35

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

61

Bilaga 2.

Till herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.

Genom finansdepartementets ämbetsskrivelse den 12 maj 1931 har domänstyrelsen

anmodats inkomma med yttrande rörande vilka ändringar

i nu gällande instruktion jämlikt förordningen den 27 juni 1927 (nr 309)

för värdering av skogsmark och växande skog styrelsen kunde finna påkallade

med hänsyn till dess tillämpning vid allmän fastighetstaxering

år 1933.

Med anledning härav får domänstyrelsen, som i ärendet inhämtat här

bilagda yttranden1 från samtliga Överjägmästare, vissa jägmästare och

skogstaxator^ centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund samt

Sveriges skogsägareförbund — ävensom tagit del av den jämlikt Kungl.

Maj:ts beslut den 26 oktober 1928 av särskilda sakkunniga inom finansdepartementet

utarbetade redogörelsen rörande taxeringsutfallet för skogsmark

och växande skog m. m. — vördsamt anföra följande.

De principer, som äro grundläggande för värdering av skogsmark och

växande skog enligt den för 1928 års allmänna fastighetstaxering gällande

instruktionen, given i nämnda förordning den 27 juni 1927, beröras i

allt väsentligt icke av de ändringar i instruktionen, som styrelsen anser

böra nu ifrågasättas. Dessa avse huvudsakligen dels ändrad formulering

i anslutning till texten i anvisningarna till § 9 kommunalskattelagen, dels

vissa övriga, av förhållandena påkallade förtydliganden eller ändringar.

Då taxeringen av »övrig mark» i vissa avseenden står i nära samband

med värderingen av skogsmark och växande skog, har styrelsen även

framlagt vissa synpunkter rörande uppskattningen av detta ägoslag. Styrelsen

anser sig dock böra redan nu framhålla att, bland annat, svårigheterna

att under nuvarande förhållanden lämna förslag till prissättning

av virkesavkastningen samt att fixera kapitaliseringsfaktorn göra, att

styrelsen för sin del är tveksam, örn med nuvarande förutsättningar en

helt ny fastighetstaxering lämpligen bör genomföras år 1933. Till dessa

frågor återkommer styrelsen i det följande.

Domänstyrelsen har till förslaget till instruktion för skogsmark och

växande skog angivit motivering till av styrelsen ifrågasatta ändringar

eller tillägg, ävensom påpekat därav betingade förändringar i kommunalskattelagen.

Understrukna delar av texten i förslaget utmärka ifrågasatta

ändringar.2

1 Ej här avtryckta.

2 I trycket återgivna med kursiv stil. Kör jämförelse har i denna bilaga såsom parallelltext

intagits jämväl gällande instruktion, ehuru densamma ej finnes intagen i domänstyrelscns

skrivelse.

Bihang lill riksdagens protokoll 1932. 1 sami. ISO haft. (Nr 220.) inlaga. ii

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Gällande lydelse.

1927 års

instruktion för värdering av skogsmark och växande skog.

1. Särskilda värden skola beräknas för skogsmark oell växande skog.

A. Skogsmark.

2. Skogsmark skall värdesättas efter arealen av till skogsbol^ duglig

mark och. dennas normala avkastningsförmåga.

I arealen inräknas icke mossar, myrar, kärr, berg, fjällmark och annan

dylik mark, som på grund av klimatiska förhållanden, ogynnsamma

vattenförhållanden, näringsbrist hos marken eller de lösa jordlagrens

ringa djup är av den beskaffenhet, att någon egentlig skogsproduktion

där icke kan påräknas. Sådan marks eventuella värde skall medräknas

vid värdesättning av fastigheten i övrigt.

Skogsmarkens normala avkastningsförmåga skall beräknas efter den

årliga .avkastning, som anses kunna erhållas vid ett efter rationella grunder

bedrivet skogsbruk och under antagande att marken vore beväxt

med ett tillfredsställande samt å behöriga åldrar fördelat virkesförråd

(normal skogst ingång). Vid uppskattningen av markens normala avkastningsförmåga

tages alltså ej hänsyn till örn normal skogstillgång

därå faktiskt föreligger eller ej. Är skogsbeståndet mer än vanligt val

slutet eller innehåller det relativt stor tillgång på moget virke, kommer

den avkastning, som under närmaste tiden faktiskt kan uttagas, att överstiga

det genomsnittliga och i längden uttagbara beloppet. Är åter skogen

utglesnad eller vanskött, kommer den avkastning, som under lång

tid framåt kan uttagas, att understiga den normala, som bör kunna påräknas

i framtiden!, då skogen kommit i ett ur skoglig synpunkt tillfredsställande

skick. Vid beräkningen av den normala avkastningen är vidare

att märka, att den skall vara genomsnittlig och således icke får

grundas allenast å vissa mindre arealer av skogsmarken, därå tilläventyrs

särskilt god eller särskilt dålig växtlighet förefinnes, utan skall

gälla skogskomplexet i dess helhet. I enlighet med vad nu sagts är såsom

normal avkastning att anse exempelvis den, som i medeltal uppnås

på sådana större skogsbruk, där det väl sörjes för såväl återväxt som beståndsvård

och där det finnes ett väl slutet och på behöriga åldrar val

fördelat virkesförråd.

Till avkastningen skall räknas jämväl virke, som användes till husbehov,

d. v. s. sådant, som åtgår till hus- och vägbyggnad, vedbrand, stängsel

med mera dylikt. Bomler ing skall ske efter den virkesproducerande

förmågan utan hänsyn till försäljningsmöjligheten.

Finnes å skogsmark, därå rationellt skogsbruk bedrives, bete, skall-värdet

därå tilläggas markens värde såsom skogsproducerande, såframt betet

plägar utnyttjas. Betesvärdet upptages särskilt för sig till den storlek,

som kan ernås utan att intrång på det rationella skogsbruket göres.

Kan på grund av betets utnyttjande skogen ej lämna den avkastning, som

förutsatts vid bestämmande av värdet å skogsmarken såsom skogsprodu
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Domänstyrelsens förslag.

63

Förslag

till

instruktion för värdering av skogsmark och växande skog vid allmän

fastighetstaxering år 1933.

1. Särskilda värden skola beräknas för skogsmark och växande skog.

A. Skogsmark.

2. Skogsmark skall värdesättas efter sin normala avkastningsförmåga.

(Se punkterna i, 5 och 6.)

Såsom skogsmark skall därvid upptagas all icke odlad mark, som, vare

sig den vid tillfället är skogbärande eller icke, är lämplig att använda för

skogsproduktion. Till skogsmark hauf öres således även ljungmark och

annan dylik mark, som, av ålder ligger skoglös, såframt den kan anses

lämpa sig för skogsproduktion. Är å skogbeväxt hagmark (betesmark)

betestillgången det väsentliga och skogsproduktionen av underordnad betydelse,

skall marken likväl taxeras såsom skogsmark, såvida icke densamma,

är att betrakta såsom kultiverad betesäng. Med kultiverad betesäng

förstås sådan icke i vanlig mening under plog lagd, i huvudsak foderproducerande

men icke sällan något trädbevuxen betesmark, vilken för

betets förbättrande är föremål för ordnad skötsel, varmed förstås sådana

åtgärder som röjning, dikning, planering, kalkning, gödsling, frösådd

med mera. Såsom skogsmark skall ej heller upptagas sådan skoglös

ängsmark, som, ehuru den visserligen kan användas för skogsproduktion,

i främsta rummet disponeras för foderproduktion genom bete eller slåtter

samt med god hushållning även bör därtill användas (naturlig betescller

slåtteräng), ehuru den ej är föremål för egentliga kulturåtgärder.

Till skogsmark räknas icke s. k. impediment eller »övrig mark», vartill

hänföras mossar, myrar, kärr, berg, fjällmark och annan dylik mark, som

på grund av klimatiska förhållanden, ogynnsamma vattenförhållanden,

näringsbrist eller de lösa jordlagrens ringa djup är av den beskaffenhet,

att någon egentlig skogsproduktion där icke kan påräknas.

Värdet av »övrig mark» ävensom, i förekommande fall, av bete å skogsmark

skall medräknas vid värdesättning av fastigheten i övrigt.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. May.ts proposition Nr 220.

Gällande lydelse.

cerande, skall betesvärdet sättas så mycket lägre än det verkliga, att totalsumman

ej blir högre än den skulle blivit, örn skogsmarken såsom skogsproducerande

värderats med hänsyn till den avkastning, marken taktiskt

lämnar.

Även örn å skogbeväxt hagmark eller betesmark betestillgången är det

väsentliga och skogsproduktionen är av underordnad betydelse, skall

marken likväl taxeras såsom skogsmark, varefter betesvärdet tillägges,

för såvida icke ifrågavarande hagmark eller betesmark är att betrakta

såsom betesvall under ordnad skötsel. I senare fallet skall marken taxeras

såsom betesvall, varvid, örn växande träd finnas på densamma, dessa

skola särskilt uppskattas till sitt fulla värde. Till betesvall under ordnad

skötsel räknas hagmark eller betesmark, örn å densamma för betets

förbättrande vidtagas särskilda åtgärder för röjning, dikning, planering,

kalkning och grundgödsling av marken ävensom för fröanskaffning och

stängseluppsättning, i den mån nämnda åtgärder erfordras för ändamålet.

Sådan betesmark, som ej är skogbevuxen och ej heller att anse såsom

betesvall, taxeras ej såsom skogsmark utan såsom »annan betesmark».

Ljungmark och annan utmark, som av ålder ligger skoglös, skall upptagas

såsom skogsmark, såframt den kan anses lämpa sig för skogsproduktion.

3. Arealen av till skogsbörd duglig mark beräknas, vad angår statens

och andra allmänna skogar, efter därom av domänstyrelsen meddelade

eller eljest tillgängliga officiella uppgifter; vad angår enskilda skogar

under ordnad hushållning med tillgängliga och tillförlitliga hushållningsplaner,

efter uppgifter i hushållningsplanerna; samt, vad angår övriga

skogar, med ledning av uppgifter från jordregistret, ekonomiska kartverk

eller andra offentliga handlingar, så ock efter ingivna deklarationer

och andra upplysningar, som kunna införskaffas.

4. Den normala årliga virkesavkastningen uppskattas i kubikmeter per

hektar såsom uttryck för markens virkesproducerande förmåga (bonitet).

Uppskattningen skall avse virke i rått tillstånd på bark samt i verklig

kubikmassa och fast mått, d. v. s. den virkeskvantitet, som erhålles, då

virket mätes på rot efter noggranna s. k. massatabeller. Boniteten

angives såsom en för hela skogen i fråga gällande medelbonitet. Pinnes

för skogen tillförlitlig liushållningsplan, angivande skogsmarkens olika

boniteter eller innehållande andra uppgifter, varav markens normala produktionsförmåga

kan bedömas, sker uppskattningen av medelboniteten

med ledning därav. Saknas dylika uppgifter, uppskattas produktionsförmågan

med ledning av vad som är känt eller kan utrönas örn skogsmarken

i fråga, jämfört med medelboniteten å trakten i övrigt. Den uppskattade

boniteten infogas i någon av de i tabell I upptagna bonitetsklasserna. Är

boniteten så hög, att den ej kan infogas i någon av de i tabellen angivna

bonitetsklasserna, skall uppskattning ske efter den verkliga boniteten.

jämkad till närmaste hela tal.

I vissa fall, där tillförlitliga sammandrag finnas över kubikmassa och

tillväxt i olika åldersklasser, kan markens genomsnittliga produktionsförmåga

lätt uträknas, under förutsättning att beståndens slutenhet i genomsnitt

är typisk för ett välskött större skogsbruk. För 100-årig omloppstid

ger följande exempel upplysning örn beräkningens allmänna gång.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Domänstijrelsens förslag.

65

3. Arealen skogsmark beräknas, vad angår statens och andra allmänna

skogar, efter därom av domänstyrelsen meddelade eller eljest tillgängliga

officiella uppgifter; vad angår enskilda skogar under ordnad hushållning

med tillgängliga och tillförlitliga skogsuppskattningshandlingur, elter

uppgifter i dessa; samt, vad angår övriga skogar, med ledning av uppgifter

från jordregistret, ekonomiska kartverk eller andra offentliga handlingar,

så ock efter ingivna deklarationer och andra upplysningar, som

kunna införskaffas.

4. Skogsmarkens normala ihrfresavkastningsförmåga (boniteten) skall

beräknas efter den årliga nir/cesavkastning, som anses kunna erhållas vid

ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk och under antagande, att

marken vore beväxt med ett tillfredsställande samt å behöriga åldrar fördelat

virkesförråd (normal skogstillgång). Boniteringen får således icke

göras beroende av att den för viss tid uttagbara virkesavkastningen är

vare sig högre än normalt, på grund av att skogen är mer än vanligt väl

sluten eller innehåller relativt stor tillgång på moget virke, eUtr lägre

än normalt på grund av att skogen är utglesnad eller utgöres av övervägande

ungskog, utan boniteten bestämmes av den uthålliga årliga virkesavkastning,

skogsmarken lämnar, sedan skog stillgången under rationell

skötsel blivit normal. Såsom sådan normal virkesavkastning är att

anse exempelvis den, som i medeltal uppnås på sådana större skogsbruk,

där det väl sörjes för såväl återväxt som beståndsvård, och där det finnes

ett väl slutet och på behöriga åldrar väl fördelat virkesförråd.

Bonitering skall ske efter den virkesproducerande förmågan utan hänsyn

till föreliggande möjlighet eller sätt för virkcsavkmtnihgens utnyttjande.

Vidare är att märka, att boniteten skall vara genomsnittlig och

således skall för skogsmarken i dess helhet avvägas med hänsyn till dess

i olika delar skiftande producerande förmåga.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Gällande lydelse.

Åldersklass .Medelkubikmassa Tillväxt Tillväxt i kbm.

(20-årig) per hektar procent per år per 20 år

I ................................ 10 10.0 l.o 20

IT ............................... 60 7.4 4.4 88

III ............................... 120 3.8 4.6 92

IV ............................. 175 2.3 4.o 80

V ................................ 200 1.6 3.2 64

Summa för 100 år 344

Tilläggas 5 år för kalmarkstid, blir den genomsnittliga årliga produk
344
tionsförmågan

å dylik skog ; = 3.3 kubikmeter per liektar.

10a

Det bör observeras, att, örn t. ex. å dylik skog enbart finnes III åldersklassen

och skogen följaktligen för närvarande uppvisar en löpande tillväxt

av 4.g kubikmeter per hektar, bonitering dock icke skall ske efter

denna tillfälliga siffra, utan efter vad som under en hel omloppstid i genomsnitt

kan uppnås eller 3.3 kubikmeter. På samma sätt få låga tillväxter

å glesa eller överåriga skogar ej föranleda bonitering efter skogens nuvarande

abnorma tillstånd.

5. Värdet i penningar av den sålunda uppskattade normala avkastningen

beräknas efter virkets nettovärde per kubikmeter å rot enligt de pris,

som för liknande sortiment under åren 1922—1926 i genomsnitt varit å orten

gällande. Finnes för skogen i fråga ordnad bokföring tillgänglig, må

densamma kunna läggas till grund för prissättningen, under förutsättning

att de bokförda prisen varit av ordinär beskaffenhet och sålunda för liknande

förhållanden representativa. Saknas ordnad bokföring för skogen

eller hava för det genomsnittliga prisläget representativa virkesförsäljningar

ej förekommit .eller anses de bokförda prisen icke kunna läggas till

grund för beräkningen, uppskattas rotvärdet med ledning av medelpriset

för orten efter en med hänsyn till skogens läge och produktionsförmåga

beräknad, till såväl kvantitet som sammansättning normal avkastning.

Det funna värdet jämkas till den av prisklasserna å tabell I, som ligger

närmast. Vid uppskattningen skall givetvis tillbörlig hänsyn tagas till

att sämre mark producerar ej blott kvantitativt mindre virke utan även

kvalitativt sämre och mindre värdefulla sortiment ävensom till utdrivningens

större eller mindre svårigheter i fråga örn körvägar, flottningsförliållanden

m. m. dylikt, som inverkar å virkets rotvärde. Vid en uppskattning

efter nu angivna grunder finnes alltså möjlighet att taga hänsyn

till varje särskild skogs läge i förhållande till avsättningsort och annat,

som inverkar å virkesvärdet.

I de fall, där ordnad bokföring finnes, erhållas de för prissättningen behövliga

medeltalen enklast örn virket försålts å rot. Så sker i stor utsträckning

på de allmänna skogarna. Men, även örn rotförsäljning förekommit,

kunna de erhållna priserna ej alltid utan jämkning användas

som taxeringsunderlag. Så t. ex. kan inträffa, att endast den grövsta och

värdefullaste skogen sålts å rot, medan småvirket använts till husbehov,

såsom vanligt är i jordbruksbygderna, eller kvarlämnats i skogen, såsom

sker i vissa trakter med otillfredsställande avsättningsförhållanden. Men

även örn dylika extrema fall ej föreligga, kan det inträffa, att å viss egendom

årsavkastningen, åtminstone vissa år, kan vara sammansatt av onormala

mängder grovt eller klent virke eller att avverkning skett på sär
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220. 6/

Domänstyrelsens förslöf).

Vid bestämning av boniteten skall hela den normala örliga virkcsavkastningen

uppskattas i kubikmeter per hektar och avse virke i ratt tillstånd,

mätt i verklig kubikmassa tast mått på bark, d. v. s. den virkeskvantitet,

som erhålles, då virket mates på rot efter noggranna s. k. massatabeller.

Finnas för skogen tillförlitliga skogsuppskattningshandlingar,

angivande skogsmarkens olika boniteter eller innehållande andra uppgifter,

varav markens normala v i rkesavkastn i /»^förmåga kail bedömas,siter

uppskattningen av medelboniteten med ledning därav. Saknas bonitetsuppgifter,

uppskattas virkesavkastvingsförmågan med ledning av vad

som är känt eller kan utrönas örn skogsmarken i fråga, jämfört med medelboniteten

å trakten i övrigt.

Den uppskattade boniteten infogas i någon av de i tabell I upptagna

bonitetsklasserna. Är boniteten högre än någon av de i tabellen angivna

bonitetsklasserna, skall den vid uppskattningen jämkas till närmaste

bela tal.

5. För den sålunda uppskattade normala air/resavkastningen beräknas

nettovärdet per kubikmeter (rotvärdet) enligt de pris, som blivit satta under

åren 1927—1931 och i genomsnitt varit å orten gällande för de sortiment,

varav dylik: normal virkesavkastning anses sammansatt. Såsom

normal sortimentssammansättning skall anses dan, som i särskilda anvisningar

jämlikt 58 § taxeringsförordningen kan Wiva fastställd för län

elior område av län.

Finnes för skogen ordnad bokföring tillgänglig, må densamma kunna

läggas till grund för prissättningen under förutsättning, att de bokförda

prisen varit av normal beskaffenhet och sålunda för liknande förhållanden

representativa. 1 de falk, där virke försålts å rot, erhålles de för prissättningen

behövliga medeltalen direkt för vart och ett av de nämnda åren,

under förutsättning att det å rot försålda virket har den sålunda fastställda

sortimentssammansättningen och ett för skogen genomsnittligt avsättningsläge.

Eljest kunna de erhållna priserna ej direkt användas som

taxeringsunderlag utan måste jämkas. Så. t. ex. inträffar ofta, att endast

don grövsta och värdefullaste skogen sålts å rot, medan smavirket använts

till husbehov, såsom vanligt är i jordbruksbygder, eller kvarlämnats

i skogen, såsom sker i vissa trakter med otillfredsställande avsättningsförhållanden.

Alon även örn dylika extrema fall ej föreligga, inträffar,

att den årliga virkesavkastningen å en skog visst år är sammansatt

av onormala mängder grovt eller klent virke, eller att avverkning

skett på särskilt långa eller korta körvägar med mera, oell kunna även i

dylika fall jämkningar i de erhållna priserna bliva nödvändiga.

Å sådana skogar med ordnad bokföring, där virket försäljes i upparbetat

skick, skola från bruttopriserna avdragas alla direkta avverkningsoch

transportkostnader, såsom kostnader för huggning, körning, flottningetter

annan transport till den plats, för vilken bruttopriserna gälla — direkt

arbetsledning, avmätning och intumning, tillfälliga kojbyggnader,

vintervägar och lastplatser, skogsaeds- och skogsvårdsavgifter samt

olycksfalls- och försäkringsavgifter i den mån de äro direkt hänförliga

till drivningsarbetet. Därvid är att märka, att de avdragsgilla kostnader
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Gällande lydelse.

skilt långa eller korta körvägar m. m., och kunna även i dylika fall jämkningar

i de erhållna prisen ofta bliva nödvändiga.

Å skogar med ordnad bokföring, där virket försäljes i upparbetat skick,

mäste man vid prissättningen dels avdraga alla direkta avverknings- och

transportkostnader, dels omföra det sålunda erhållna rotvärdet att gälla

verklig massa, fast mått på bark, i stället för t. ex. toppmätt massa inom

bark, enligt vilken senare mätning timmer ofta säljes. Örn avkastningens

sammansättning är känd, bör för varje sortiment rotvärdet utrönas för

Vaij av ar’ som skola läggas till grund för beräkningen, samt

medeltal för dessa årsvärden uträknas. Uträkning av totala avverkningens

medelpris sker enligt metod, som framgår av följande exempel:

45 procent timmer å 10 kronor per kubikmeter.............. kronor 4: 50

35 » pappersved å 7 kronor per kubikmeter .......... » 2: 45

20 » småved å 3 kronor per kubikmeter .............. » 0- 60

Medelpris per kubikmeter kronor 7: 55.

''Ull!f- V1SS tr^kt..s“a/eden ej vara avsättningsbar, bör i exemplet detta

ZJuZ Ut!°raS var<*et då medelpriset blir endast 6 kronor 95 öre per

Pet[a .galler tydiigen även då försäljning skett på rot, men

lrke under viss brosthojdsdimension ej kan vinna avsättning, ehuru dess

.Kubikmassa ingar i den för skogen beräknade årliga virkesavkastningen.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

69

Domänstyrelsens förslag.

na skola vara representativa för skogens genomsnittliga av sättning sförhållanden

och icke göras beroende av avverkningarnas förläggning eller

virkesförrådets anhopning i sämre eller bättre av sättning slägen. Det sålunda

erhållna rotvärdet skall avse verklig kubikmassa fast mått på bark,

till vilket måttslag brukliga handelsmått, t. ex. toppmätt massa inom

bark för timmer, löst mått för brännved etc., skola omräknas. För varje

sortiment och klass av ekonomiskt likvärdiga sortiment skall rotvärdet utrönas

för vart och ett av de år som, enligt vad ovan angivits, skola läggas

till grund för beräkningen, samt medeltal för dessa årsvärden uträknas.

Ur medeltalen bestämmes rotvärdet för samtliga sortiment enligt den fastställda

normala sortimentssammansättningen på sätt framgår av följande,

vilket allenast utgör ett exempel på utfallet av olika sortiment och

dessas gruppering:

Sortimentsklass

I: timmer..................................................

35 X

ä

8 kr.

per

kbm.

kr.

2:80

II: sulfitved och l:a björkved................

20 X

»

6 »

»

»

»

1: 20

III: sulfatved, grops och l:a barrved ...

IV: kolved, indusiribränsle och diverse

20 X

»

4 >

»

»

»

0: 80

virke ................................................

25 %

»

1 »

»

»

»

0: 25

Rotvärde per kubikmeter kr. 5:05-

Det bör beaktas, att den normala sortimentssammansättningen skall avse

hela värk esa v k as tuln gen, oberoende av huruvida viss del av denna

icke vinner avsättning. Skulle sålunda å viss trakt virke, i exemplet härovan

hänfört till fjärde sortimentsklassen, ej vara avsättningsbart, bör i

exemplet detta utföras med värdet 0, då medelpriset blir endast 4 kronor

80 öre per kubikmeter. Detta gäller tydligen även, då försäljning skett på

rot, men virke under viss brösthöjdsdimension ej kunnat vinna avsättning,

ehuru dess kubikmassa ingår i den för skogen beräknade årliga virkesavkastningen.

Saknas ordnad bokföring för skogen, eller hava för det genomsnittliga

prisläget representativa virkesförsäljningar ej förekommit, eller anses de

bokförda priserna icke kunna läggas till grund för beräkningen, uppskattas

rotvärdet med ledning av medelpriset för orten efter en med hänsyn

till skogens läge och virkesavkastningsiörmhga, beräknad, till såväl kvantitet

som sammansättning normal v i rkes avkastning. Vid uppskattningen

skall medelpriset enligt förenämnda särskilda anvisningar jämkas med

hänsyn till att sämre mark producerar ej blott kvantitativt mindre virke

utan även mindre värdefulla sortiment ävensom till utdrivningens större

eller mindre svårigheter i fråga om körvägar, flottningsförhållanden

m. m. dylikt, som inverkar å virkets rotvärde.

Vid en uppskattning efter nu angivna grunder finnes alltså möjlighet

att taga hänsyn till varje särskild skogs läge i förhållande till avsättningsort

och annat, som inverkar på virkesvärdet. Vid enahanda bonilet

och avsättningsläge skall samma rotvärde åsättas den normala virkesavkastningen,

även om skogsbruk i olika, syften bedrives med olika omloppstider.

Avvikelser från den omloppstid, som kan anses motsvara den för

orten normala sortimentssammansättningen, inverka visserligen på den

verkliga virkesavkastningens sammansättning och värde, men skall hält
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Gällande lydelse.

6. l>’rån värdet av den enligt ovan angivna grunder beräknade avkastningen

skall avdragas en fjärdedel för kostnader för skogens vård, förvaltning,

bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning,

skogsindelning, skatter m. m. Vad därefter återstår Rigges till grund

för värdesättningen å skogsmarken sålunda, att markvärdet per hektar

sättes till tre och en halv gånger den reducerade årsavkastningen. Till

underlättande av värdeberäkningen hänvisas till tabell I, som angiver

markvärdet per hektar vid de olika kombinationer mellan bonitetsklass

och virkespris, som kunna antagas förekomma vid de i punkterna 4 och 5

angivna uppskattningar.

För skyddsskog eller annan därmed jämförlig skog, som på grund av

gällande lagstiftning eller rådande svåra naturförhållanden måste skötas

i skyddssyfte med anlitande för skogens vård och underhåll av en osedvanligt

stor del av den alstrade avkastningen, må avdraget för kostnader

efter prövning i varje särskilt fall och med angivande av skälen höjas,

dock ej till mer än hälften av den beräknade normala avkastningen. I

sådant fall kan icke tabellen användas, utan särskild värdeberäkning

måste göras.

B. Växande skog.

7. Växande skog skall — oavsett örn avverkningsrätt till densamma

upplåtits eller ej — värdesättas med hänsyn till det skick, vari den faktiskt

befinner sig, och den avkastning, som för framtiden därur kan uttagas

under förutsättning av en rationellt driven hushållning. Därest

skogen innehåller ett sådant på behöriga åldrar fördelat virkesförråd, att

den beräknade normala avkastningen genast kan uthålligt uttagas, och

sålunda normal skogstillgång förefinnes, sättes värdet å den växande skogen

till sexton och en halv gånger den enligt punkt 6 reducerade årsavkastningen.

I fråga örn denna värdeberäkning hänvisas till tabell I, som

jämväl angiver den växande skogens värde per hektar vid normal skogstillgång

för samma, kombinationer, som upptagits i fråga örn markvärdet.

Emellertid avviker skogstillgången ofta från det normala måttet. Antingen

kan den virkesavkastning, som rationellt bör uttagas ur det förhandenvarande

virkesförrådet, understiga den normala, såsom förhållandet

är vid utglesnade eller vanskötta skogar med allmän virkesbrist

eller vid välskötta skogar med brist å moget virke. Där så är fallet, skall

det för normal skogstillgång angivna skogsvärdet jämkas nedåt till 0.?,

0.8, 0." o. s. v. av det normala (relativ skogstillgång). Eller ock kan skogsbeståndet

till följd av mer än vanligt god slutenhet eller av jämförelsevis

stor tillgång på moget virke tidvis medgiva större avverkning eller

uttagandet av dyrbarare dimensioner än som för normal avkastning bör

beräknas. I sådant fall jämkas sko^svärdet uppåt till l.i, 1.2, 1.3 o. s. v.

av det normala (relativ skogstillgång). Jämkningen sker med stöd av de

kända avvikelser, skogens virkesförråd uppvisar vid jämförelse med förrådet

å en normalt sammansatt skog av grövre och klenare sortiment och

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Domänsty Tehrm förslag,

syn till dessa avvikelser tågås vid beräkningen av växande skogens värde

enligt punkt 7.

Det enligt det. föregående bestämda rotvärdet jämkas till den av prisklasserna

i tabell I, som ligger närmast.

6. Den enligt punkt 4 bestämda normala årliga virkesavkastningen

värderas efter det enligt punkt 5 beräknade rotvärdet. Från den värdeavkastning,

som därvid framkommer, skall avdragas en tredjedel för

kostnader för skogens vård, förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll,

skogsodling, skyddsdikning, skogs indelning, skatter m. m. För

skyddsskog eller annan därmed jämförlig skog, som på grund av gällande

lagstiftning eller rådande svåra naturförhållanden måste skötas i skyddssyfte

med anlitande för skogens vård och underhåll av en osedvanligt stor

del av avkastningens värde må avdraget för kostnader efter prövning i

varje särskilt fall och med angivande av skälen höjas, dock ej till mer än

hälften av deli beräknade normala wirdeavkastningen. Det sålunda reducerade

värdet anses utgöra nettovärdet på ett års normal avkastning

per hektar skogsmark.

Skogsmarkens värde per hektar skall utgöra tre och en halv gånger

nettovärdet på ett års normal avkastning.

Vid ett avdrag för kostnader med en tredjedel hänvisas till underlättande

av värdeberäkningen till tabell I, som angiver skogsmarkens värde

per hektar vid förekommande kombinationer mellan bonitets- och rotvärdesklasser.

Vid avdrag för kostnader med mera än en tredjedel kan tabell t icke användas,

utan särskild värdeberäkning måste göras.

B. Växande skog.

7. Växande skog skall — oavsett örn avverkningsrätt till densamma

upplåtits eller ej — värdesättas med hänsyn till det skick, vari den faktiskt

befinner sig, och den uärefoavkastning, som för framtiden därur kan

uttagas under förutsättning av en rationellt driven hushållning. Därest skogen

innehåller ett sådant på behöriga åldrar fördelat virkesförråd, att den

beräknade normala vä rde& vk as t n i n gen genast kan uthålligt uttagas och

sålunda normal skogstillgång förefinnes, sättes värdet å den växande

skogen (skogsvärdet) till sexton oell en halv gånger den enligt punkt 6

reducerade normala årliga vä edea vk as tn i n ge n. I fråga örn denna värdeberälming

hänvisas till tabell I, som jämväl angiver den växande skogens

värde per hektar vid normal skogstillgång för samma kombinationer, som

upptagits i fråga örn skogsmarkens värde.

Emellertid, förekommer ofta, att den växande skogens slutenhet, sammansättning

i åldersklasser och beskaffenhet i övrigt är sådan, att. den

fal diska skogstillgången betingar ett från det normala iner eller mindra

avvikande skogsvärde. Detta värde i förhållande till det normala utgör

den s. k. relativa skogstillgången, som betecknas med tal, uttryckta i tiondelar.

Talet för relativa, skogstillgången är således l.o, örn skogsvärdet

överensstämmer med det normala. Relativ skogstillgång Os, O.s, 0.7 o. s. v.

innebär, ali det förhandenvarande virkesförrådet, såsom i. utglesnade eller

vanskötta skogar med allmän virkesbrist eller i välskötta skogar med

brist på moget virke, icke medgiver normal, värdeavkastning, varför skogsvärdet

i samma mån sättes lägre. På samma sätt innebär relativ skogstillgång

1.1, 1.2, 1.2 o. s. v., att skogsbeståndet till följd av mer än vanligt

stor slutenhet eller jämförelsevis stor tillgång på moget virke under viss

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:Is proposition Nr 220.

Gällande lydelse.

skogens därav beroende förmåga att giva en mot den åsätta boniteten

och det åsätta normala rotvärdet svarande framtida avkastning.

För att underlätta bedömandet av när å en skog förefinnes normal

skogstillgång, har upprättats bifogade tabell II, sorn, med utgångspunkt

från dels den omloppstid, vilken anses vara den för orten lämpliga, dels

den marken åsätta boniteten, angiver för erforderliga kombinationer den

virkesmassa per hektar, som bör å skogen förefinnas för att virkesförrådet

skall anses vara av normal storlek. Är ett dylikt virkesförråd jämväl

av tillfredsställande sammansättning med avseende på åldrar och sortimentsförekomst

m. m., föreligger normal skogstillgång (relativa skogstillgången

= 1).

Tabell II vilar på följande grunder. Det behövliga virkesförrådets

storlek beror på tillväxtenergien, vilken i sin tur nära sammanhänger

med skogens ålder. Örn i en viss landsända skogen mera allmänt anses

avverkningsmogen vid t. ex. 100 år, bör en skog, där uthålligt skogsbruk

skall bedrivas, innehålla virke av alla åldrar från 1 till 100 år i någorlunda

jämn blandning. En dylik skog visar en tillväxt i massa av omkring

3 procent av virkesförrådets massa. För att kunna ur skogen uttaga

en årlig avkastning av t. ex. 2.5 kubikmeter per hektar, fordras sålunda

ett stående virkesförråd på 83 kubikmeter per hektar, emedan 3

procent på 83^ kubikmeter ger 2.5 kubikmeter i skörd. Örn nu en skog å

dylik mark på grund av allmän gleshet innehåller allenast 50 kubikmeter

i genomsnitt per hektar, men i övrigt beträffande ålders- och sortimentsfördelning

kan betraktas som normal, är dess relativa skogstillgång 50/S3

eller 0.6 av det normala. Därvid förutsättes, som sagt, att ålders- och

sortimentsfördelningen å skogen är att betrakta såsom normal, med andra

ord att den kan tänkas med den använda driftsformen för framtiden lämna_

en jämn, d. v. s. under längre tid uthålligt lika stor avverkning.

Är däremot denna normala ålders- och sortimentsfördelning rubbad

och måste därför averkningen för framtiden väntas bliva ojämn och

sammansatt av ovanligt klena eller ovanligt grova sortiment, så måste

den enligt ovanstående regel funna relativa skogstillgången jämkas ytterligare,

nämligen uppåt, örn förrådet är sammansatt av äldre bestånd eller

grövre virke än normalt, och nedåt, örn de äldre åldersklasserna saknas

eller bestånden äro sammansatta av övervägande klena dimensioner.

Å skogar, för vilka tillförlitliga detaljerade lmshållningsplaner finnas,

och för vilka tillförlitliga översikter kunna erhållas över de växlingar

i den framtida skörden, som av nämnda orsaker äro att vänta,

kunna därvid dessa avkastningar värderas i penningar och kan därefter

hela skogsbrukets till nutiden diskonterade avkastning uträknas efter

5 procent räntefot. Efter avdrag dels av 25 procent för omkostnnder dels

också för själva markvärdet, som ju värderas efter andra grunder, erhålles

den växande skogens fristående värde. Detta värde jämföres med värdet

vid normal avverkning (1(5.5 gånger normalavkastningen), och erhålles

härvid den relativa skogstillgången.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

73

Domänstyrclsens förslag.

lid kan medgiva större avverkning eller uttagande av värdefullare dimensioner

än som för normal färdeavkastning kan beräknas, varför skogsvärdet

i samma mån sättes högre. Den erforderliga jämkningen av de i tabell

I angivna skogsvärdena vid normal skogstiUgång sker med stöd av

de kända avvikelser, skogens virkesförråd och dettas sammansättning med

avseende på åldrar och mogenhet sklasser samt grövre och klenare dimensioner

uppvisar vid jämförelse med förrådet å en normalt sammansatt

skog och skogens därav beroende förmåga att giva en mot åsatt bonitet

och rotvärde svarande framtida värdeavkastning.

För att underlätta bedömandet av relativa skogstiUgången, bär upprättats

bifogade tabell II, vilken för olika boniteter och omloppstider utvisar,

den storlek för ett normalt sammansatt och slutet virkesförråd, som motsvarar

relativa skogstiUgången l.o.

Tabellens användning framgår av följande. I en viss landsända förutsattes

— enligt de särskilda anvisningarna jämlikt 58 § taxeringsförordningen

— 100-årig omloppstid vara lämplig med hänsyn till förekom/mande

bonitet och avsättningsförhållanden med meia. Om en skog innehåller

virke i normal ålders- och dimensionsfördelning och skogsmarkens bonitet

är 2.5, skall virkesförrådet således uppgå till 83 kubikmeter per hektar,

för att relativa skogstiUgången skall vara l.o. Örn skogen på grund av

allmän gleshet innehåller allenast 50 kubikmeter i genomsnitt per hektar,

men i övrigt beträffande ålders- och dimensionsiördeluing kan betraktas

som normal, är relativa skogstiUgången 5%3 eller O.c av det normala.

Det skall uppmärksammas, att det förhandenvarande totala virkesförrådet

— varl skall ingå virke under minsta uppskattade dimension —

utan hänsyn till att viss del av dess avkastning måhända icke är avsättningsbar

eller utnyttjas för husbehov, skall ligga till grund för jämförelse

med det normala virkesförrådet.

Då normal ålders- och dimenstonsfördelning oftast ej är för handen,

niåste den enligt nyssnämnda regel funna relativa skogstiUgången vanligen

jämkas ytterligare, nämligen uppåt, om förrådet är sammansatt

av äldre bestånd eller grövre virke än normalt, och nedåt, örn de äldre åldersklasserna

saknas eller bestånden äro sammansatta av övervägande

klena dimensioner.

Å skogar, för vilka tillförlitliga detaljerade hushållningsplaner finnas,

och för vilka tillförlitliga översikter kunna erhållas över de växlingar i

den framtida skörden, som av nämnda orsaker äro att vänta, kan skogens

bruttovärde erhållas på så sätt, att dessa avkastningar värderas i penningar

och bela skogsbrukets till nutiden diskonterade avkastning därefter

uträknas efter 5 procents räntefot. Efter avdrag dels med en tredjedel

för omkostnader, dels också för själva markvärdet, som ju värderas

efter andra grunder, erhålles den växande skogens fristående värde.

Med hänsyn till det förhållandet, att skogsvärdet i allmänhet kan beräknas

icke understiga 4 normala årliga, värdeavkastningar, må relativa

skogstiUgången endast undantagsvis sättas lägre än 0.2.

Tabell I, utvisande markens samt den växande skogens värde per hektar

för olika boniteter och rotvärden}

Tabellen ej återgiven i domänstyrclsens skrivelse.

Foris. <i sill. Vt.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maurts proposition Nr 220.

Domänstyreisens förslag, (forts, från sid. 73.)

Tabell II, utvisande storleken av ett normalt sammansatt oell slutet

virkesförråd för olika boniteter och omloppstider1.

Exempel på hjälptabell vid fastighetstaxering av skogar i N. N. taxeringsdistrikt

år 19331.

Motiv

till domänstyrelsens förslag om ändringar i instruktionen för värdering

av skogsmark och växande skog vid allmän fastighetstaxering är 1933.

Vid punkt 2.

Texten har anslutits till den lydelse, som givits motsvarande del av

punkt 4 i anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen.

Till skillnad från såväl nämnda anvisningar som nuvarande instruktion

har i domänstyrelsens förslag föreskrifterna örn åsättande av betesvärde

å skogsmark uteslutits. Domänstyrelsen håller före, att dessa föreskrifter

lämpligare böra givas i punkt 1 av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen.

Åsättande av sådant värde synes nämligen taxeringstekniskt

böra ske i samband med värdesättningen av fastigheten i övrigt.

Detta innebär ett fullständigare åtskiljande mellan värderingen av

skogsmark och växande skog och fastigheten i övrigt. I samband därmed

anser styrelsen, att nuvarande bestämmelser rörande betets värde å

skogsmark böra i viss mån ändras.

I det förslag till nuvarande instruktion, som styrelsen avgav den 22

december 1926, hade styrelsen anledning att närmare beröra frågan örn

betestillgångens värdering. Den principiella ståndpunkt, som styrelsen

därvid företrädde, nämligen att skogsbete! bör bliva föremål för taxering

efter vissa angivna grunder, har i huvudsak kommit till uttryck i

nuvarande instruktionens bestämmelser, som i dessa delar erhållit följande

utformning.

Finnes---lämnar.

Även örn —---»annan betesmark».

I punkt 4 av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen äro intagna

till innebörden samma bestämmelser.

I yttranden från, bland annat, centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund har framkommit såsom önskemål, att betesvärde å skogsmark

under rationell skötsel icke må åsättas. Sveriges skogsägareförbund har

ansett, att bestämmelserna örn betesvärde å skogsmark måtte helt utgå.

Domänstyrelsen saknar dock anledning att frångå sin tidigare ståndpunkt,

att där betet å sådan skogsmark utnyttjas —■ låt vara att det upplåtes av

andra än skogsvårdshänsyn — detsamma bör anses hava ett visst värde.

1 Tabellen ej återgiven i domänstyrelsen® skrivelse.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 220. 75

Nuvarande bestämmelser örn skogsbetets värdering innebära, att betet

å skogsmark under rationell skötsel värderas endast då det utnyttjas,

medan betet å skogsmark, där rationellt skogsbruk icke bedrives, eller

å sådan skogbeväxt hagmark eller betesmark, som taxeras som skogsmark,

värderas, även örn detsamma icke utnyttjas, vilket dock torde

höra till undantagen. Vidare skall tillägget för bete a skogsmark under

rationell skötsel icke ske med fulla värdet, örn betet förorsakar inträng

ä skogsbruket, vilket givetvis är regel. Sådan skogsmark eller såsom

skogsmark taxerad hagmark eller betesmark, där rationellt skogsbruk

icke kan anses bedrivas, skall däremot åsättas värde såsom skogsmark

jämte fullt betesvärde. Sistnämnda, i regel oekonomiskt skötta marker,

bliva således hårdare taxerade i här berörda avseenden.

Domänstyrelsen är visserligen av den uppfattningen, att en sådan differentiering

i uppskattningen av betets värde har en viss skogspedagogisk

betydelse. Det torde dock vara till fördel, om betet, då det utnyttjas

vid rationellt skogsbruk eller i övrigt förekommer, uppskattas efter

likformiga grunder. En tillämpning av nuvarande bestämmelser härom

måste beträffande skogsmark under rationell skötsel vara för taxeringsmyndigheterna

synnerligen svår. Sedan marken värderats såsom skogsmark

efter bonitet och rotvärde, skall bestämmas, i vad mån det erhållna

markvärdet kan vara beroende av skogs- eller betestillgång med hänsyn

till det växlande intrång, betet förorsakar. Utgångspunkten för ett sådant

bedömande torde vara svår att finna. I själva verket torde värdet

av det intrång, betet förorsakar, och varmed verkliga betesvärdet skulle

minskas, böra komma till synes genom minskad faktisk värdeavkastning

från skogen och således lägre relativ skogstillgång och skogsvärde. Under

sådan förutsättning skulle skälig hänsyn härtill snarare böra tagas

vid beräknande av relativa skogstillgången, samt det verkliga betesvärdet

i varje läll särskiljas för att i dess helhet tilläggas taxeringsvärdet

av fastigheten i övrigt. Regeln skulle alltså vara den, att alla inflytelser

med avseende på markens utnyttjande för skogsbruk regleras genom relativa

skogstillgången samt att betesvärde skall tilläggas vid taxering av

fastigheten i övrigt, men åsättas för skogsmark under rationell skötsel

endast, såframt betet plägar utnyttjas.

Även örn således betestillgången enligt nu föreslagna grundel- anses

böra värderas, förutsätter domänstyrelsen, att värdet av skogsbete bör

vara synnerligen ringa, per hektar räknat, och att de särskilda anvisningar,

som jämlikt 58 § taxeringsförordningen skola givas för varje län,

komma att innehålla sådana uppgifter till ledning för taxeringsarbetet,

att betesvärdet å skogsmark under rationell skötsel, där sådant värde

skall åsättas, skäligen begränsas. Särskild hänsyn bör därvid tagas till

med betesgången förenade kostnader för hägnad till skydd för skogsåterväxten

och andra kostnader, förorsakade av betesdjurens skadegörelser i

olika avseenden. Styrelsens ändringsförslag i denna detalj bör betraktas

ur rent taxeringsteknisk synpunkt och bör givetvis medföra samma totalvärde

av skogs- och betestillgång, som erhålles vid en riktig tillämpning

av nuvarande bestämmelser. För sådan skogsmark eller såsom

skogsmark taxerad hagmark eller betesmark, där rationellt skogsbruk

icke kan anses bedrivas, synes det eventuella tillägget för betesvärde genom

liknande anvisningar lidra begränsas, varvid det totala värdet av

växande skog oell bete icke i något fall bör tillåtas överstiga värdet av

växande skog. därest normal skogstillgång skulle hava förelegat.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Vid punkt 3.

Ordet »hushållningsplaner» föreslås att utbytas mot ordet »skogsuppskattningshandlingar».

Sådana handlingar upprättas numera ofta utan

att åtföljas av kushållningsplan men torde ändock, örn de fylla anspråken

på tillförlitlighet, vara användbara för fastighetstaxeringsändamål, även

örn de icke alltid torde kunna givas samma vitsord som hushållningsplaner.

Dylika uppskattningshandlingars värde ur bevissynpunkt är givetvis

större, örn de icke upprättats särskilt för deklaration till fastighetstaxering.

Vid punkt 4.

Under denna punkt har domänstyrelsen ansett lämpligt inordna de delar

av bestämmelserna i nuvarande instruktions punkt 2, som beröra skogens

normala virkesavkastningsförmåga. För bonitetsbestämning har föreslagits

ordet mr/cesavkastning i stället för enbart avkastning. Förutom smärre

omredigeringar i övrigt har det i nuvarande föreskrifter intagna exemplet

örn bonitetens bestämning ur tillväxtsiffror för normalt sammansatt

skog med därtill hörande text föreslagits att utgå, då exemplifieringen

i fråga i det praktiska taxeringsarbetet endast sällan torde hava kunnat

utnyttjas och därför knappast lärer försvara sin plats i instruktionen.

I vissa till styrelsen avgivna yttranden har ifrågasatts någon utökning

av bonitetsklasserna, så att tabell I till instruktionen skulle upptaga

jämväl bonitetsklasserna 3.25, 3.75 och 4.25. Styrelsen anser dock, att vad

styrelsen härom anfört vid förslaget till nuvarande instruktion fortfarande

äger giltighet, samt att ytterligare bonitetsklasser icke synas vara

av förhållandena påkallade.

Vid punkt 5.

Genom den av domänstyrelsen föreslagna formuleringen i början av

denna punkt komma dess bestämmelser att avse enbart rotvärdet (per

kubikmeter) i stället för att, som i nuvarande punkt 5, även nämna

värdeuppskattningen av den normala virkesavkastningen.

I flera av till styrelsen avgivna yttranden har påpekats, att örn vid beräkning

av rotvärdet femårsperioden 1927—1931 skulle läggas till grund,

tillräcklig hänsyn icke bleve tagen till prisfallet under den redan år 1930

märkbara allmänna depressionen på virkesmarknaden, vilken skulle komma

att sträcka sina verkningar framåt i tiden för de år, 1933 års taxeringsvärden

skola gälla. Med nuvarande läge på virkes- och penningmarknaden

torde det vara omöjligt att nu bedöma, huru prisförhållandena

för virke för nämnda år komma att gestalta sig. De virkespriser, som

från och med år 1922 i medeltal för hela riket erhållits för virke sålt å

rot från statens skogar, vilka i detta fall torde kunna tjäna till viss ledning,

äro följande:

1922 ....................

.................... 5.5

1923 ....................

..................... 5.8

1924 ...................

.................... 4.4

1925 ....................

.................... 4.5

1926 ....................

.................... 5.2

1927 ....................

..................... 6.7

1928 ...................

.................... 5.8

1929 ....................

..................... 5.7

1930 ...................

.................... 4.8

1931

kronor

»

»

»

»

»

»

»

»

(preliminär)

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Majus proposition Nr 220.

Även om 1931 års rotvärde skulle avsevärt understiga värdet tor år 1930

torde, av denna serie att döma, ett medeltal för perioden 1927—1931 knappast

giva lägre resultat än medeltalet för perioden 1922—1926, som var

5.i kronor (sistnämnda siffra erhålles som medeltal för perioden 1927

—1931, örn 1931 års rotvärde skulle nedgå ända till 2.5 kronor). På

sådana grunder erhållna taxeringsvärden skulle icke, med oiöränörade

avdrag för förvaltningskostnader m. m. och oförändrad kapitaliseringsprocent,

återspegla den sänkning i värdet på skogsfastigheter, som faktiskt

förekommit. I till styrelsen ingivna yttranden har även framhållits,

att det nu inträffade prisfallet borde i högre grad få inverka på det medelpris,

som skulle ligga till grund lör taxeringen. Så har t. ex. Sveriges

skogsägareförbund föreslagit, att perioden 1929—1931 skulle gälla. Centralrådet

för skogsvårdsstyrelsernas förbund föreslår, att frågan hålles

öppen så länge som möjligt genom att i instruktionen bestämma, att t. ex.

prismedeltalen för åren 1927—1931 skola tjäna till ledning vid taxeringen,

men att. örn förhållandena därtill giva anledning, det skall uppdragas åt

viss myndighet eller särskild nämnd att bestämma örn de ändringar i sagda

prismedeltal, som kunna erfordras, för att taxeringen med hänsyn till

de närmast kommande årens prisläge skall bli så rättvis som möjligt.

Centralrådet, som utförligt motiverat sina uttalanden i föreliggande

fråga, framhåller vikten av att i brytningstider av allvarlig och vittomfattande

karaktär hänsyn tages till att fastighetsägarna ej må komma

vare sig att oskäligt betungas eller att favoriseras i förhållande till övriga

skattebetalare.

Ur principiell synpunkt och sett på lång sikt är det, såsom centralrådet

även framhåller, av vikt, att do år, som ligga till grund för rotvärdets

bestämmande vid fastighetstaxeringar, bilda en sluten serie. Endast härigenom

kan varje förekommen prisfluktuation komma till inflytande vid

värdesättningen. Den subjektiva grund för prissättningen, som uteslutande

av ett eller annat år medför, skulle härigenom bliva eliminerad.

Örn priset t. ex. skulle bestämmas för perioden 1929—1931, som skogsägareförbundet

föreslagit, varigenom innevarande års låga priser i högre

grad skulle inverka på medelpriset, torde detsamma visserligen giva

lägre taxeringsvärden. På grund av den ovissa prisutvecklingen synes

emellertid för närvarande icke möjligt att bedöma, i vad mån de efter

åren 1929—1931 såsom grund erhållna rotvärdena skola vara särskilt

berättigade som grund för värdesättningen. Sent statistiskt är också

ett medeltal av tre års värden mindre representativt. Medeltalet för

en femårsperiod kail i regel synas lämpligt, ehuru intet talar emot,

att något längre perioder stundom tagas. Ehuru domänstyrelsen anser

sig i princip böra förorda slutna serier för årsmedeltalen, skulle dock

detta — då prissättningen med 1927—1931 års priser bomme att grundas

på fyra förhållandevis normala år men endast ett depressionsår — för

ägare av skogsfastigheter medföra en såväl absolut som i förhållande till

övriga skattskyldiga procentuellt ökad skattebörda, oaktat skogsbruksfastigheterna

kanske mer än do flesta drabbats av krisen. En sådan

pressning av skogsbruket, som på så sätt till betydande del finge garantera

kommunernas fasta skatteinkomst, skulle icke heller leda till den

sparsamhet i den offentliga hushållningen, som är ofrånkomlig. Det är

härvid av ringa betydelse, att en reglering med gottgörelso för skogsbruksfastigheter

genom mera skäligt avvägda taxeringsvärden skulle

sko med kommande taxeringsperioder.

Fallang till riksdagens protokoll 1932. I sami. 186 haft. (Nr 220.) Hilana. 7

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Styrelsen anser sig sålunda icke kunna förorda vare sig'' att vissa år

efter mer eller mindre subjektiva grunder uteslutas eller att en ifrågasatt

jämkning å 1927—1931 års priser enligt centralrådets förslag vidtages,

Örn priserna för år 1932 medtagas, torde möjligen ett medelpris, avvägt

för sexårsperioden 1927—1932, giva ett mera lämpligt underlag för taxeringen,

utan att principen örn kontinuiteten i årsmedeltalen brytes. Detta

skulle innebära, att fastighetstaxeringen, så som styrelsen tidigare ifrågasatt,

bleve uppskjuten till år 1934.

Det bör emellertid uppmärksammas, att frågan örn rotvärdets beräknande

jämväl bör ses tillsammans med frågan örn kapitaliseringsproeenten

och i viss mån med storleken av avdraget för förvaltningskostnader

m. m. I detta avseende hänvisas till vad styrelsen anfört i motiven vid

punkt 6. Då styrelsens uppdrag innebär förslag under förutsättning av

allmän fastighetstaxering år 1933, har styrelsen i punkt 5 föreslagit, att

rotvärdet skall beräknas med åren 1927—1931 som grund, varvid styrelsen

förutsätter, att en i övrigt fullt berättigad höjning göres beträffande

nämnda avdrag för förvaltningskostnader, samt att ingen sänkning sker

av kapitaliseringsprocenten.

Enligt nuvarande instruktionen skall rotvärdet baseras på »de pris,

som för liknande sortiment under åren 1922—1926 i genomsnitt varit å orten

gällande». För att undvika inträffade missuppfattningar synes bestämmelsen

böra dels preciseras att avse de priser, som blivit satta under

de år, som skola läggas till grund för beräkningen, oavsett att virket eventuellt

levererats senare, dels framhäva, att med rotvärdet avses det rotvärde,

som erhålles genom prissättning av de för normal virkesavkastning

utfallande sortimenten.

Den normala sortimentssammansättningen har av styrelsen föreslagits att

bestämmas i de särskilda anvisningar, som jämlikt 58 § taxeringsförordningen

kunna bliva fastställda för län eller område av län. Granskningen

av taxeringsutfallet vid 1928 års allmänna fastighetstaxering har nämligen

visat, att en dylik länsvis schablonisering av taxeringsförfarandet,

i de län detta genomförts vid 1928 års fastighetstaxering, bidragit till

jämnhet i taxeringen, varför en ny instruktion synes böra innehålla bestämmelser

i sådant syfte. Styrelsen anser, att en sålunda fastställd normal

sortimentssammansättning bör vara normerande. Detta skulle medföra,

att för skogar med ordnad bokföring, dennas uppgifter bleve till ledning,

vad rotvärdet beträffar, endast för de för olika dimensioner eller sortiment

gällande priser, som ur bokföringen kunna härledas.

På grund av inträffade missuppfattningar har ytterligare betonats, att

de vid försäljning å rot faktiskt erhållna rotpriserna i regel icke utan

jämkningar kulina användas vid rotvärdets beräknande för normala virkesavkastningen.

Reglerna för rotvärdets beräknande ur bruttopriserna för upphugget

virke hava förtydligats, bland annat, med specifikation av avdragsgilla

kostnader.

Beträffande medelprisets uträkning hava i exemplet — i stället för nuvarande

instruktions tre sortimentsklasser — fyra sortimentsklasser angivits.

Detta betingas av att i allmänhet högne priser uppnås för sulfitved

och lia björkved än för sulfatved, props och prima barrved. Där denna

skillnad är obetydlig, kunna givetvis de av styrelsen föreslagna sortimentsklasserna

II och III sammanslås.

Påpekandet, att den normala sortimentssammansättningen skall avse

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Murds proposition Nr 220.

hela virkesavkastningen, oavsett dess möjligheter till avsättning, har

gjorts för att förebygga, att t. ex. för Norrland, där virke av lövträd eller

virke under viss dimension i stora delar icke vinner avsättning, sorti - mentssammansättningen beräknas endast för det avsättningsbara virket,

vilket förekommit vid 1928 års fastighetstaxering och, där så skett, i prim

cip bör hava medfört något för höga rotvärden.

För de fall, då rotvärdet icke bestämmes efter uppgifter från ordnad

bokföring utan enligt ortens medelpris, har föreslagits, att de jämkningar

i detta pris, som kunna betingas av bonitetsväxlingar, skola ske enligt de

särskilda anvisningarna för varje län. Därvid synas bonitetsväxlingarnas

inflytande på sortimentssammansättningen böra begränsas, då de för

kommun eller taxeringsdistrikt i regel icke böra vara av den storlek, att

rotvärdet på den grund bör avsevärt justeras. Styrelsen förutsätter

sålunda, att jämkning i medelpriset med hänsyn till Adisentligt bättre

eller sämre bonitet lin för orten i genomsnitt icke som regel bör göras

större än till närmaste prisklass uppåt eller nedåt från medelpriset.

Det tillägg, som gjorts örn rotvärdets uppskattning vid olika omloppstider

men i övrigt likartade förhållanden, motiveras därav, att samma

bonitet och avsättningsläge bör taxeras till samma markvärde oavsett den

omloppstid, en viss ägare kan finna med sin fördel förenligt att använda.

Vid punkt 6.

Det väsentliga ändringsförslaget i denna punkt berör avdraget för förvaltningskostnader

m. fl. dylika allmänna kostnader. Redan år 1921.

då nuvarande principer för värdering av skogsmark och växande skog

blevo fastställda, påpekades från skogligt håll, att avdraget för allmän

na kostnader’ med endast 25 procent vore för lågt och snarare borde sättas

till 33 procent. Vid samma frågas behandling år 1927 hade styrelsen

anledning att i allt väsentligt instämma i ett uttalande av professorn

Tor Jonson, i vilket betonades, att de allmänna kostnaderna under en period

av fallande virkespriser icke kunde minskas i samma mån. Att avdraget

i fråga då icke höjdes, torde åtminstone delvis hava berott på att

detta värdemoment i fastighetstaxeringen beaktades vid valet av kapitaliseringsprooent.

Under de år, som därefter förflutit, har tendensen

mot de allmänna kostnadernas större andel av skogens rånetto skärpts,

så att styrelsen numera anser det nödvändigt att föreslå en sådan ändringav

värderingsgrunderna, att avdraget för nämnda kostnader sker med en

tredjedel i stället för en fjärdedel. Styrelsen får därvid framhålla, alt för

större skogsbruk dessa kostnader i själva verket utgjort mer än en tredjedel

av skogens rånetto. För skyddsskogar synes avdraget möjligen kunna

bibehållas till högst hälften.

I övrigt innebära styrelsens ändringar i denna punkt endast omgruppe

ringar eller förtydliganden. Styrelsen föreslår alltså, att skogsmarkens

värde fortfarande bestämmes till tre och en halv gånger nettovärdet på

ett års normal avkastning, samt att kapitaliseringsproeenten bibehålies

vid 5 procent. Styrelsen har därvid utgått från en högre förräntningsprocent

än den, som motiveras av senare årens räntesatser i allmänna

marknaden, bestämda av riksbankens officiella diskonto för 3 månaders

växlar, vilket framgår av följande sammanställning:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr

220.

Vid utgången

X medeltal

av är

för år

1925......

........................... 4 ''/a procent

5.17 procent

1926 .....

............................ 4 »

4.5 0 »

1927......

............................ 4 »

4.15 »

1928 .....

............................ 4 V -> *

4.o i »

1929......

............................ 5

4.7 4 »

1930......

............................ 3 V. *

3.72 »

lindel'' innevarande år hava diskontosatserna avsevärt höjts främst på

grund av valutapolitiska iörhållanden. Även om de föregående årens

medeltal tyda på att 4 lA procent skulle vara en lämplig kapitaliseringsfaktor,

synes den under året inträffade starka höjningen i räntesatserna

kunna motivera en högre procent. Med hänsyn dessutom till vad styrelsen

anfört i fråga örn rotvärdet och det höjda avdraget för förvaltningskostnader

m. m., vilket bidrager till det utan tvivel vid riktig taxering

berättigade i sänkta taxeringvärden, anser därför styrelsen, att 5 procent

bör fortfarande vara en under nuvarande förhållanden lämplig kapitaliseringsprocent.

Utöver föreslagna ändringar har styrelsen haft i övervägande att under

denna punkt beträffande bestämningen av produkten av bonitet och

rotvärde föreslå ett tillägg, vars innebörd styrelsen dock anser vara värd

att här omnämna. Det har nämligen visat sig, att örn tillförlitliga bestämningar

av dessa båda faktorer leda till exempelvis bonitet 2.90 och rotvärde

4.90, taxering enligt reglerna för jämkning till närmaste klasser i

tabell I sker efter bonitet 3.oo och rotvärde 5.oo. Då emellertid produkten

av faktorerna i fråga och icke vardera faktorn för sig är avgörande för

ett rättvist taxeringsvärde borde i ett dylikt fall jämkning ske till närmaste

klass uppåt för den ena faktorn och nedåt för den andra, d. v. s.

till antingen bonitet 2.7» och rotvärde 5.oo eller bonitet 3.oo och rotvärde

4.75, vilka sistnämnda klasser i det valda exemplet giva det bästa resultatet.

En anvisning härom i instruktionen vore möjligen berättigad. Styrelsen

förutsätter dock, att nu påpekade förhållande, liksom i övrigt de

olika värdefaktorernas beroende av varandra, tillbörligt beaktas i de särskilda

anvisningarna jämlikt 58 § taxeringsförordningen.

Vid punkt 7.

Omredigeringen av denna punkt har i huvudsak avsett att förtydliga

innebörden av begreppet relativ skogstillgång och mera framhäva dess

väraebetonade karaktär.

Det tillägg, som gjorts rörande beräknandet av relativa skogstillgången

ur totala virkesförrådet, örn icke alla dimensioner uppskattats eller om

viss del av normala virkesavkastningen icke är avsättningsbar eller utnyttjas

för husbehov, torde vara ägnat att motverka en under sådana

förhållanden lätt förklarlig tendens till underskattning av denna värdefaktor.

I detta sammanhang anser sig styrelsen även böra nämna, att be,- fintligheten av torrskog givetvis kan förtjäna beaktas vid bestämmande

av relativa skogstillgången, även örn särskilt påpekande därom i instruktionen

icke har ansetts behövligt.

Beträffande relativa skogstillgången visar taxeringsutfallet vid 1928

års fastighetstaxering en allmän tendens till underskattning. Det har

med anledning härav synts styrelsen lämpligt att söka begränsa de mest

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

uppenbara felen i uppskattningen av denna värdefaktor med hänsyn till

de skogliga förhållandena, där skogsull gängen är synnerligen ringa. Därvid

skulle kunna tagas till utgångspunkt, att vid uppställande av reglerna

för värdeminskningsavdrag vid avyttring av skog i samband med

marken enligt 22 § kommunalskattelagen ett avdrag tor fyra normala

årsavkastningars värde närmast baserats på uppgifter från skogssakkunnigt

håll, av innebörd att enligt gällande skogsvårdslagar endast i rena

undantagsfall virkesmängden å en fastighet kan beräknas någonsin komma

att understiga fyra normala årsavkastningar och för skyddsskogsoanråden

sex normala årsavkastningar, sedan skogen nått den storlek, att

egentliga avverkningar kunde ifrågakomma. Med tillämpning härav synes

lägsta relativa skogstillgång, praktiskt taget, böra sättas till 0.2, även

örn undantag i enstaka fall kunna förekomma vid alltför stor förekomst

av kalmark eller plantskog.

I flera avgivna yttranden har framhållits som ett önskemal, att sådana

föreskrifter lämnas för relativa skogstillgångens bestämning, att taxeringsmyndigheterna

finge ett fastare grepp på denna mången gång svårbestämbara

värdefaktor. Taxeringsutiallet vid 1928 års fastighetstaxering

visar icke minst behovet av en bättre uppskattning av relativa skogstillgången.

Vid bedömande av möjligheterna för en god uppskattning bör

väl dock förutsättas, att där tillförlitliga skogsuppskattningskandlingar

finnas, material härför alltid är tillgängligt för taxeringsmyndigheterna.

Ofta torde den uppfattningen örn relativa skogstillgångens storlek, sådan

uppskattning ger, bliva avgörande för en jämförande bedömning, i de fall

skogsuppskattningskandlingar icke föreligga. Felmöjligheterna vid sadan

jämförelse böra vara mindre än där även jämförelsematerial saknas,

vilket dock mera sällan torde vara fallet. För sistnämnda förhållanden

kunna knappast mera detaljerade anvisningar giva bättre ledning, möjligen

kan ett mera schablonmässigt förfaringssätt da vara att tillråda.

Vid övervägande av alla de förhållanden, som inverka pa bestämningen

av denna värdefaktor och då tillräckliga utredningar och undersökningar

härom icke föreligga, utvisande olika förhållandens rent siffermässiga

inverkan på storleken av relativa skogstillgången, anser styrelsen nuvarande

mera allmänt hållna föreskrifter, med de ändringar styrelsen föreslagit,

allt fortfarande böra tillämpas. Därvid förutsätter styrelsen, icke

blott vid uppskattningen av relativa skogstillgången, utan även övriga

värdefaktorer, att taxeringsutiallet vid 1928 års allmänna fastighetstaxering

skall tjäna till mera allmän ledning för taxeringsarbetet, samt att

skoglig sakkunskap i tillfredsställande utsträckning kommer att av taxeringsmyndigheterna

anlitas.

liven tueli i; erforderlig omräkning av tabell I samt den exemplifierade

hjälp t abell en till följd av den föreslagna höjningen i avdraget för förvaltningskostnader

m. m. har icke verkställts.

I anslutning till vad domänstyrelsen i det föregående föreslagit, skulle

betesvärdes åsättando å skogsmark endast omnämnas i instruktionen och

i punkt 4 av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen, men själva bestämmelserna

härför överflyttas till punkt 1 av anvisningarna, till 9 $

kommunalskattelagen. Därigenom skulle nämnda punkter i nedannämnda

delar erhålla följande ändrade lydelse:

Punkt 4, fjärde och femic styckena.

»Till —-----påräknas.

Värdet; av kultiverad betesäng, naturlig betes- eller sluttoräng samt im
-

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kanyl. Majda proposition Nr 220.

peel irnea t, ävensom, i förekommande fall, bete å skogsmark skall medräknas

vid värdesättning av fastigheten i övrigt.»

Punkt 1, tredje stycket.

»Härmed----förringad. Men-----lämpas. Därför----

värdesättningen. I--— byggnader m. m. Härvid skall beaktas, att

betestillgång, förutom å kultiverad betesäng eller naturlig ibetes- eller

slåtteräng, skall värderas, där sådan kan tillgodogöras från skogsmark.

Örn rationellt skogsbruk bedrives å skogsmarken, skall med hänsyn härtill

skäligt betesvärdo åsättas endast, så framt betet plägar utnyttjas.

Å kultiverad betesäng eller naturlig betes- eller slåtteräng eventuellt

förekommande växande träd skola särskilt uppskattas till sitt fulla värde.

Därjämte må----synpunkter. Taxeringsvärdet------förhål
landen.

»

I slutet av nyssnämnda punkt har fastslagits, att även impediment

(»övrig mark») regelmässigt har något, större eller mindre värde på grund

av dess användbarhet ur andra än skogliga synpunkter. Ehuru värdesättningen

av impediment endast omnämnes i instruktionen för värdering

av skogsmark och växande skog, anser styrelsen, som nämnts, att grunderna

för impedimentens värdesättning i detta sammanhang förtjäna

uppmärksammas. Enligt utredning av do sakkunniga för granskning av

taxeringsutfallet vid 1928 års fastighetstaxering hava impedimenten åsatts

värdo efter mycket växlande grunder. På mångå håll har impediment,

oavsett här berörda bestämmelse, icke värderats, förmodligen beroende

på att sådan mark av taxeringsmyndigheterna ansetts värdelös, men å

andra sidan har förekommit, att relativt höga värden åsatts impediment,

t. o. m. i nivå med skogsmarkens värde.

Förenämnda anvisning till 9 § kommunalskattelagen bör inbjuda till en

försiktig värdering av impediment. Det kan ifrågasättas, om icke grunderna

för värdering av skogsmark skulle kunna vara till viss ledning vid

bestämmande av värde å impediment. Det bör nämligen beaktas, att

markvärdena för skogsmark enligt tabell I till instruktionen, anses ''icke

understiga saluvärdena för skogsmark. Då impediment skall uppskattas

efter saluvärde och sådan mark — frånsett eventuellt förefintlig skogstillgång,

som mångenstädes ofta torde sakna värde, samt grus- eller mosstäckt,

slåtter eller bete o. d., vars värde kan särskilt tagas i betraktande

— måste anses hava lägre saluvärde än sämsta förekommande skogsmark,

bör dess värde i varje fall understiga det markvärde per hektar, som i tabell

I till instruktionen angivits för bonitetsklass O.so och för skogen åsatt

rotvärdesldass. För styrelsen synes en sådan begränsning av värdesättningen

och anknytning av densamma till skogsmarkens värdering på nu

ifrågasatt sätt böra giva en viss stadga åt taxeringen och åtminstone motverka

en icke önskvärd överskattning av sådan mindrevärdig mark. Möjligen

kan bestämmelse härom befinnas lämplig för iakttagande vid 1933

års fastighetstaxering. Styrelsen förutsätter i varje fall, att även frågan

örn enhetliga värderingsgrunder för impediment kommer att beaktas vid

ett eventuellt möte med Iandskamrerarna med flera och i de särskilda an

visningarna för varje län jämlikt 58 § taxeringsförordningen.

Stockholm den 8 november 1931.

G. KUYLENSTIERNA.

Sten Collinder.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

83

Bilaga 3.

P. M.

med utkast till vissa ändringar i kominunalskattelagen m. m. i

anledning av förestående allmänna fastighetstaxering.

Då det ansetts önskvärt att i och för den allmänna fastighetstaxering,

sorn, med början innevarande år, laglikmätigt skall äga rum år 1933, i

lagstiftningen tillgodogöra sig vunna erfarenheter från föregående allmänna

fastighetstaxering för vinnande i möjligaste mån av jämnhet och

likformighet i taxeringen, har statsrådet och chefen för finansdepartementet

åt mig uppdragit att avgiva förslag till sådana ändringar i_ skattelagstiftningen,

som i dylikt avseende kunde finnas påkallade. Till fullgörande

härav har jag, under samarbete med sekreteraren i 1930 års kom

munalskattebereilning t. f. assessorn E. Thore och efter samråd med åtskilliga

personer utarbetat denna promemoria.

Till en början får jag erinra, dels att frågan örn bestämmelser rörande

taxering av vattenfall och liknande fastigheter är föremål för särskild

beredning, dels att förslag till instruktion lör värdering av skogsmark

och växande skog vid allmän fastighetstaxering år 1933 uppgjorts av domänstyrelsen

och varit föremål för vederbörlig remiss. Frågan örn taxering

av vattenfall skall därför ej här behandlas, och spörsmålet örn värdering

av skogsmark och växande skog kommer att här beröras blott i den

mån därav betingas ändringar, som för sammanhangets skull i la gtek - niskt avseende visat sig önskvärda. Förslag till jämkningar beträffande

själva taxeringsförfarandet innefattas ej i det föreliggande förslaget,

utan skall frågan därom göras till föremål för särskild behandling. Blott

en av de materiella bestämmelserna betingad ändring i taxeringsförordningen

ifrågasättes i nu förevarande sammanhang.

Det huvudsakliga materialet för bedömande av i vad män lagändringar

kunde anses önskvärda har erhållits fran den utredning rörande utfallet

av 1928 års allmänna fastighetstaxering, som av byråchefen E. Höijer och

e. byråchefen E. Lindeberg på offentligt uppdrag blivit verkställd (Statens

off. utredn. 1931:35), samt vid konferenser med ledamöter, jämväl s. k.

särskilda ledamöter, och föredragande å kammarrättens avdelning för

fastighetstaxeringsmål. Vissa spörsmål, vilkas betydelse tidigare kommit

till min kännedom, hava även givit anledning till överväganden, i vad

mån lagändringar kunde anses erforderliga.

Do olika frågorna skola här upptagas i anslutning till vederbörande

paragrafer i kommunalskattelagen.

5 §.

Vid kammarrättens och regeringsrättens prövning av frågor örn skatte

plikt för olika slag av fastigheter har det helt naturligt visat sig, att åtskilliga

svårbedömbara fall förelegat. Då det emellertid torde vara omöjligt

att åt 5 § kommunalskattelagen giva en avfattning, som utesluter

tvivelaktiga gränsfall, och alltså prejudicerande avgöranden av regeringsrätten

under alla förhållanden måste utgöra vägledning vid lagrummets

tillämpning, samt då slutligen värdet av redan meddelade prejudikat

starkt förringas, örn befintliga formuleringar ändras, har jag trott det

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Majlis proposition Nr 220.

rara lämpligast att undvika ändringar i ifrågavarande lagrum. Några

ej avsedda obilliga resultat av de gällande lagbestämmelserna hava ej

kommit till min kännedom.

Anvisningar till 8 §.

-En viss ojämnhet vid bestämmande av taxeringsenheter lärer hava förekommit

beträffande å skogsmark belägna torp, i det att på sina håll till

gemensam taxeringsenhet sammanslagits torp, vilka varit upplåtna till

olika personer för självständigt brukande. Motiveringen lärer hava varit

att söka däri, att innehållet av gällande arrendeavtal ej nödvändiggjort

kännedom örn huru stor skatt belöpte på de olika torpen. Då det ej kan

vara lämpligt att på olika håll tillämpa olika förfaringssätt, föreslås i

anvisningarna till 8 § en obetydlig ändring, varav direkt framgår, att

torp å skogen ej skola behandlas annorlunda än andra torp.

9 § med anvisningar.

9 §, som avser själva taxeringsmetoden, kan sägas vara den mest centrala

av alla de lagrum, som avse fastighetstaxering, och det är också beträffande

denna paragraf, som de mest betydelsefulla ändringarna nu

föreslås. Såsom särskilt viktiga torde få betraktas frågorna örn metoden

för åsättande av å-priser för jordbruksfastighet och reglerna om åsättande

av tomt- och industrivärde. Då den förstnämnda frågan ej synes medföra

större lagändringar men det sistnämnda spörsmålet, ehuru i sig

självt måhända mera en andrahandsfråga, leder till omprövning, huruvida

de för taxeringen grundläggande huvudprinciperna erhållit en följdriktig

utformning i lagtexten, skall detta senare här först behandlas.

Kammarrättens behandling av frågor rörande tomt- och industrivärde

lär hava givit det intrycket, att bestämmelserna härom i stor utsträckning

ej riktigt uppfattats. Åndringsprocenten i mål rörande dylika frågor har

varit påfallande stor; i regel har ändringen gått ut på sänkning av de

åsätta värdena. Anledningen härtill har väl snarast varit den, att osäkra

exploateringsmöjligheter i allt för hög grad antagits verka till stegring

av de allmänna saluvärdena, eller att man räknat med en omedelbar eller

jämförelsevis snabb exploatering i. fall. då en sådan med sannolikhet kan

väntas taga mycket lång tid.

9 § och dess anvisningar innehålla för närvarande praktiskt taget inga

andra regler örn värdering av jordbruksfastigheter, som kunna anses äga

ett mervärde på grund av deras användbarhet för tomt- och industriändamål

oell dylikt, än i punkt 2 av anvisningarna ett påpekande, att vid

taxeringen hänsyn skall tagas till »förekomsten av sådana förhållanden,

som enligt 19 § föranleda därtill, att en del av taxeringsvärdet bör redovisas

såsom tomt- och industrivärde» samt i punkt 4 av anvisningarna ett

motsvarande påpekande. I anvisningarna till 10 § — som ju rätteligen

endast avser att reglera, i vad mån det enligt 9 § åsätta totalvärdet skall

redovisas i särskilda delvärden, men eljest ej avser att meddela några

materiella värderingsgrunder — angivas däremot en del förhållanden,

som medföra, att en jordbruksfastighet bör åsättas tomt- och industrivärde.

Genom den formulering, som givits åt anvisningarna i berörda del,

har emellertid indirekt givits vissa värderingsregler. Det är nämligen

uppenbart, att i den mån de förhållanden, som föranleda åsättande av

tomt- och industrivärde, äro sådana, att de kunna äga betydelse för själva

värderingen, de också skola tillämpas i avseende å denna.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Majlis proposition Nr 220.

Då det nu gäller att närmare utforma grunderna för taxeringen i sådana

fall, då ett mervärde för tomt- och industriändamål finnes, synes

det oegentligt att iniöra dessa i anvisningarna till 10 §, där de logiskt

ej höra hemma. En oriktig systematik kan knappast anses ägnad att

befordra reda i taxeringsarbetet. Det riktiga synes nu vara att införa

alla bestämmelser av materiell innebörd i 9 § och dess anvisningar och

följaktligen dit överföra även vissa av de bestämmelser, som nu ha sin

plats i anvisningarna till 10 §. Beträffande innehållet i de nya anvisningarna

rörande mervärde, som nyss sagts — vilka synas böra införas

såsom en särskild punkt — torde det vara i huvudsak tillräckligt att

hänvisa till det vid denna p. m. fogade utkastet till lagtext. Det må

dock anses vara på sin plats att något närmare beröra ett vanligt förekommande

fall, nämligen att ett område, som tills vidare användes för

.jordbruk, exploateras för tomtändamål. Det är möjligt, att en tomt å

exempelvis 1,000 kvadratmeter kan omedelbart säljas för 2,000 kronor,

d. v. s. 2 kronor per kvadratmeter, och det kan finnas stora

utsikter att mycket snart sälja t. ex. ett 10-tal tomter för samma å-pris.

Vilka delar av området, som kunna först säljas för detta pris, är oklart;

man vet endast, att det gäller de mera välbelägna delarna. Därefter

kan med sannolikhet påräknas, att ytterligare några tomter skola kunna

säljas örn ett år, ännu en eller annan örn två år o. s. v. Även mindre

välbelägna tomter kunna småningom beräknas bliva avyttrade, men antagligen

för lägre pris; och ju längre tid som kan väntas förflyta till

försäljningen, desto osäkrare blir vanligen kalkylen; örn exploateringen

beräknas taga ett större antal år, blir måhända osäkerhetsmomentet så

utpräglat, att en förståndig köpare skulle lämna exploateringen i denna

del utanför sina kalkyler. I fråga örn en exploatering förefinnes alltid

mer eller mindre av spekulationsmoment, och detta moment får ej förbises

vid taxeringen. En person, som inköper en fastighet för att exploatera

densamma räknar visserligen med vissa vinstutsikter och uppskattar

i sådant avseende troligen både den utveckling han finner sannolik

och den utveckling han under lyckligaste förhållanden finner möjlig.

Men han gör säkerligen också en annan kalkyl, nämligen vilken utveckling

som med särskilt hög grad av sannolikhet kan påräknas och vilket

pris han följaktligen kan betala med tämlig visshet örn att affären skall

gå ihop utan vare sig vinst eller förlust. En förståndig köpare betalar

antagligen ej stort mer än sistnämnda pris, såvitt ej särskilt lysande

vinstutsikter to sig såsom möjliga och medföra den verkan, att även

den förståndige köparen skulle vara villig betala ett påtagligt speknlationspris

för området. Det sistnämnda torde dock höra till det mindre

vanliga. Det riktigaste synes därför vara att vid taxeringen utgå från den

utveckling, som vid områdets utnyttjande för tomt- eller industriändamål

skulle med verklig sannolikhet kunna påräknas. Värdet under förutsättning

av en dylik utveckling erhålles genom en kalkyl, enligt vilken

vid senare års försäljningar påräkneliga värden diskonteras lil! nutidsvärden,

varjämte tillägges nuvärdet på den avkastning, som fastigheten

vid förhandenvarande användning kan väntas tills vidare inbringa,

men avdragas påräkneliga omkostnader. Till det sålunda erhållna

värdet kan under vissa förhållanden läggas ett visst belopp pä grund

av särskilt gynnsamma spekulationsutsikter, som skulle kunna antagas

påverka även den förståndigt^ köparen. Örn man genomgående håller

fast vid utgångspunkten för hela detta resonemang, nämligen att såsom

opaginerad Kontrollera mot PDF

st»

K luigi. Martts proposition Nr 220.

taxeringsvärde bör åsättas det värde, som en förståndig'' köpare kunde

antagas vilja betala för fastigheten, bör en riktig'' taxering'' av ifrågavarande

fastigheter ej erbjuda synnerliga svårigheter. Förevarande bestämmelsers

införande i anvisningarna till 9 § innebär på sätt och vis

ett understrykande av denna synpunkt, under det att den nuvarande

placeringen av stadgandena. örn tomt- och industrivärde kan hava bidragit

till en föreställning, att tomt- och industrivärde vore något, som så

att säga folie utanför den vanliga taxeringen.

En fråga, som stundom diskuterats och som enligt gällande lagstiftning

knappast kan anses vara klart besvarad, gäller i vilka fall fastighet

till den del den utgöres av skogsmark och växande skog bör åsättas

tomt- och industrivärde samt metoden för dylikt värdes beräknande. Att

här föreligger ett särspörsmål i avseende å skogsmark och växande skog

beror på den för dylik fastighet gällando taxeringsmetoden. Skogsmark

och växande skog skola värderas efter en metod, som ger till resultat ett

schahlonartat avkastningsvärde, vilket i vissa fall kan sammanfalla med

allmänna saluvärdet men säkerligen ej alltid gör det, beroende bland annat

därpå, att även en förståndig skogsspekulant kan låta sig ledas av

påräknade goda konjunkturer i framtiden, eller därpå, att den gällande

schablonen i avseende å beräknande av omkostnadsavdrag och dylikt ej

har motsvarighet i verkligheten i det särskilda fallet. Likaså har möjligheten

att omedelbart tillgodogöra sig en värdefull virkestillgång ansetts

skapa ett bogro allmänt saluvärde än avkastningsvärdet, vilket förutsätter

ett uthålligt skogsbruk.

Där ett dylikt högre allmänt saluvärde vid användning för skogsbruk

förekommer, bör ej avkastningsvärdet utan nämnda saluvärde kunna

anses avgörande för örn skogsbrukets bedrivande å fastigheten är ekonomiskt

berättigat. Användning för tomt- och industriändamål torde

följaktligen allmänt sett höra anses ifrågakomma först i den mån den

kan anses betyda ett högre allmänt saluvärde än saluvärdet under förutsättning

av fortsatt användning för skogsbruk. Denna huvudprincip

tarvar emellertid i vissa speciella avseenden en närmare granskning.

Om allmänna saluvärdet å en skogsfastighet under förliandenvarande

användning är högre än det värde, fastigheten skulle äga vid användning

till tomt- eller industriändamål, men det enligt skogstaxeringsmetoden

åsätta värdet lägre än värdet vid fastighetens användning för

tomt- eller industriändamål, inställer sig frågan: bör ej fastigheten i dy

likt fall värderas till det allmänna saluvärde, den skulle äga vid användning

för tomt- eller industriändamål i stället för till det lägre värde den

erhåller enligt skogs v ä r d er i n gsm e t ode n ? Svaret på frågan är ingalunda

självklart, och jag skall avstå från att söka giva ett svar å densamma

med hänsyn till gällande lag. Den största jämnheten i taxeringsresultaten

skulle måhända vinnas, örn man i dylikt fall alltid utginge från

användningen för tomt- och industriändamål och läte värdet bestämmas

till det med hänsyn därtill beräknade allmänna saluvärdet. Man kan

nämligen med visst fog göra gällande, att, örn gränsen mellan de båda

värderingsmetoderna droges på detta sätt, dessa skulle såvitt möjligt

smidigt anpassa sig efter varandra och plötsliga språng undvikas. Men

mot metoden kan också göras invändningar. Man kan naturligtvis anföra,

att, örn en skogsmark med skog värderas efter skogsvärderingsmetoden,

det vore egendomligt, örn en annan alldeles likadan skog med mot

svarande avsättningsmöjligheter, å vilken även i fortsättningen skogs
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t» proposition Nr 220. 87

bruk bör bedrivas, skulle värderas högre allenast pä den grund ali densamma

under vissa i verkligheten icke föreliggande förutsättningar med

fördel kunnat användas på annat sätt. Den grundtanke, som ligger bakom

skogsvärderingsmetoden, nämligen vinnande av en likformig behandling

av växande skog och skogsmark, som användes för skogsbruk, lärer

i själva verket snarast leda till att uppskatta även ifrågavarande fastigheter

allenast såsom skogs!''asdiglieter. Dessutom kan det ifrågasättas, örn

ej den sistnämnda metoden i praktiken kommer att verka mest tilltalande.

Det lärer väl nämligen i verkligheten vanligen komma att tillgå så, att

man i stort sett utan vidare kalkyler kan göra klart för sig, att den eller

den skogen med sannolikhet kommer att bibehållas såsom sådan, och att

ur allmänna ekonomiska synpunkter detta kan anses naturligt och riktigt.

Är detta fallet, saknar man med denna metod anledning att verkställa

uppskattning av några som helst andra vården än värdet enligt

den särskilda skogstaxeringsmetoden. Det torde tillika finnas anledning

antaga, att hela frågans ekonomiska betydelse är ringa.

Det torde undantagsvis jämväl kunna förekomma, att beträffande

mark, varå skogsbruk bedrives, en kalkyl rörande värdet under förutsättning

av dess användning för tomt- och industriändamål ger ett högre

värde än saluvärdet under förutsättning av dess fortsatta användning

för skogsbruk, men att det antagna avkastningsvärdet ger ett högre re

sultat än båda dessa värden. Fallet torde emellertid få anses sä opraktiskt,

att det ej behöver föranleda mer eller mindre komplicerade lagbestämmelser.

Så snart antingen saluvärdet under förutsättning av fortsatt

skogsbruk eller det beräknade avkastningsvärdet vid dylik användning

är högre än saluvärdet vid användning för tomt- eller industriändamål,

''synes man i lagen höra utgå ifrån att sistnämnda användning är

utesluten.

Har man sålunda avskilt de fall, där man förutsätter, att skogsmark

allt fortfarande kommer att användas för skogsbruk, så återstår det fall.

att det anses vara lönande att använda en skogsmark för tomt- och indu

striändamål. Spörsmålet om taxeringsvärdets storlek i detta fall synes

lämpligen böra besvaras med utgångspunkt från frågan: skall tomt- och

industrivärde utföras a) med det belopp, som utgör skillnaden mellan å

ena sidan allmänna saluvärdet för tomt- och industriändamål, å andra

sidan saluvärdet under förutsättning av fastighetens fortsatta användning

för skogsbruk, eller b) med det belopp, som utgör skillnaden mellan

å ena sidan allmänna saluvärdet för tomt- och industriändamål och å

andra sidan det enligt skogstaxeringsmetoden åsätta särskilda värdet?

Enligt den förra metoden blir skogsområdets totala taxeringsvärde det

enligt skogstaxeringsmetoden uppskattade värdet med tillägg av det

belopp, som utgör skillnaden mellan de båda saluvärdena. Enligt den

andra metoden åter blir det faktiska allmänna saluvärdet, d. v. s. under

förutsättning av områdets användning för tomt- och industriändamål,

taxeringsvärde. Den förra utvägen innebär i visst avseende en kompromiss

mellan de båda uppskattningsmetoderna för å ena sidan skogen, å

andra sidan övrig fastighet och verkar följaktligen till en i viss man

mjuk övergång från den ena till den andra. Men man kan också säga.

att i och med det att man är klar med att fastigheten lämpligen bör

nyttjas för annat ändamål än för skogsbruk, bortfalla också förutsättningarna

för tillämpning av den särskilda skogsvärderingsmetoden. Utvägen

att låta hela det faktiska allmänna saluvärdet, bil taxeringsvärde

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

torde sålunda vara mest följdriktig. Dessutom undgår man med detta

alternativ att i varje lall söka uppskatta det hypotetiska saluvärdet vid

fortsatt användning av fastigheten lör skogsbruk, vilket vore nödvändigt,

om man skulle uppskatta skillnaden mellan de båda förutsatta saluvärdena.

Ett fel vidlåder dock det senare alternativet, enligt vilket tomt- och

industrivärde kommer att utföras med skillnaden mellan totala saluvärdet

och värdet enligt skogsvärderingsmetoden, nämligen att en alltför stor del

av saluvärdet kan komma att träffas av det högre repartitionstal, som gäller

för tomt- och industrivärde än för växande skog. Men denna oegentlighet

har säkert mycket ringa praktisk betydelse, varför man utan vidare

lärer kunna bortse från densamma. Berörda alternativ erbjuder den stora

fördelen av praktisk enkelhet och förefaller väl för det allmänna tänkandet

naturligast. Jag har därför utformat förslaget till lagtext enligt detta

alternativ.

Med den lösning av frågan örn förhållandet mellan fastighets värde enligt

skogstaxeringsmetoden och dess tomt- och industrivärde, jag nu ifrågasatt,

inskränkes betydelsen av spörsmålet örn dess saluvärde under förutsättning

av fortsatt skogsbruk till bedömandet av frågan, huruvida

framtida användning för tomt- och industriändamål kan anses lämplig

eller ej. Då denna fråga, såsom ovan anförts, i regel torde kunna besvaras

utan särskild kalkyl, vill det förefalla, som örn den ifrågasatta lösningen

måste anses i det hela mera praktisk än de lösningar, som i vissa fall skulle

nödvändiggöra en exakt uppskattning av saluvärdet under förutsättning

av fastighetens fortsatta användning för skogsbruk.

Nu måste givetvis anvisningarna till 9 § även i övrigt så utformas, att

bestämmelserna örn nyssberörda mervärde kan på ett lämpligt sätt/appliceras

å dem. Detta synes lämpligast kunna gå för sig på det sätt, att de

olika bestämmelserna i anvisningarna till 9 § klart hänföras till skilda

områden å marken, av vilka vissa skola värderas till allmänna saluvärdet,

andra enligt skogsvärderingsmetoden. I huvudsak förefinnes denna

indelningsgrund redan nu, men det förefaller, som örn exempelvis

vissa punkter i nuvarande punkt 2 av anvisningarna måste analogivis

tillämpas beträffande skogsmark och växande skog. Förtydliganden kunna

ske utan någon större omarbetning av det hela. Det synes lämpligt’

att omedelbart inrikta läsaren på den för anvisningarnas uppställning

sålunda genomförda principen och därför inleda anvisningarna med en

särskild punkt, som framhåller detta och även betonar den sidan av förhållandet

mellan 9 och 10 §§, att delvärdena enligt sistnämnda lagrum ej

hänföras till särskilda områden å marken; härigenom gives även en antydan

örn att någon direkt korrespondens mellan de båda lagrummens anvisningspunkter

ej förefinnes.

Principen för anvisningarnas uppställning skulle enligt förslaget —•

i huvudsaklig anslutning till vad som redan gäller — bliva följande.

Punkt 1 innefattar nyssberörda i n 1 ed n in ms st a d gand e. Punkterna 2—4

hänföra sig till värdering av fastighet, till den del den ej utgöres av

skogsmark och växande skog; punkt 2 innehåller mera allmänna regler,

punkt 3 mera speciella sådana. Punkt 4 förutsattes skola innefatta de

regler örn taxering av vattenfall, som utarbetas i särskild ordning. Punkt

5 innehåller föreskrifter örn värdering av jordbruksfastighet, till den del

den utgöres av skogsmark och växande skog, med specialbestämmelse rörande

sådant område, som äger mervärde för tomt- och industriändamål.

Punkt fi meddelar bestämmelser örn mervärde för tomt- och indo sirianda
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

mål, gemensamma för all jordbruksfastighet, även skogsmark. Återstående

punkter innehålla specialregler; punkt 7 motsvarar gällande punkt

3. Nuvarande punkt 6 av anvisningarna överflyttas till punkt 2 av anvisningarna

till 10 §. I det löljande skola förekommande olika frågor behandlas

i anslutning till respektive punkter.

Punkt 2 motsvarar nuvarande punkt 1. Till första stycket i denna

punkt föreslås ett tillägg av principiell betydelse, avsett att utveckla vad

som redan nu torde få anses vara gällande rätt. Allmänna saluvärdet

infördes såsom klart erkänd uppslcattningsnorm genom 1921 års förordning

örn allmän fastighetstaxering år 1922. Redan dessförinnan ansågs

saluvärdet böra vara grundläggande för taxeringen, men begreppets innebörd

var dock måhända tidigare annorlunda än nu. Det synes sålunda

under en tidigare period hava förutsatts, att man för bestämmande av

vad som kunde anses utgöra saluvärde skulle utgå från fastighetens avkastning

och därifrån göra vissa avdrag. Rörande vilka avdrag i dylikt

avseende voro tillåtna sökte man i viss mån analogi i de regler, som gällde

örn inkomst. Den uppfattningen gjorde sig bland annat gällande, att avdrag

ej finge ske för kommunalskatt (Davidson, Kommentar till bevillningsförordningen,

sid. 31). Det torde vara uppenbart, att dylika regler

ej numera äro tillämpliga. Med allmänna saluvärdet förstås det värde

en förståndig köpare kan antagas vilja betala. Att påräkneliga skatter

äga betydelse för bestämmande av detta pris, torde ej vara föremål för

tvekan —• fastighetsprisen äro jämförelsevis högre i kommuner med låg

kommunalskatt än i kommuner med hög kommunalskatt. Någon särskild

kalkyl beträffande skatteavdrag och dylikt torde följaktligen i allmänhet

ej erfordras. Vad skogen angår ingår avdrag för »skatter» i det allmänna

omkostnadsavdraget utan att det preciserats eller behövt preciseras örn

vilka skatter det är fråga. Däremot synes det vara av viss vikt att i princip

fastslå, att avdrag för gäld och dylikt ej får äga rum, och att motsvarande

gäller i fråga örn kapitalvärdet å sådana förpliktelser som skyldighet

att utgiva undantag och dylikt. Vissa härmed sammanhängande förhållanden

hava vid tillämpningen givit anledning till tvekan. Fråga är

härvid örn omständigheter, som utöva inflytande på den faktiska prissättningen

å fastighet, men beträffande vilka osäkert kan vara, huruvida

de böra beaktas vid bestämmande av allmänna saluvärdet. Örn en fastighet

utgör tjänande fastighet i fråga örn ett servitut, bör enligt redan nu

gällande uttryckliga bestämmelser avdrag få ske för värdet därå. Detta

sammanhänger med att servitutet är en vid den tjänande fastigheten

häftande rättighet, som medräknas vid den härskande fastighetens taxering.

Denna ömsesidighet synes vara skäl att beakta. Den finnes tillstädes

även i fråga örn ett sådant institut som frälseränta, vilken taxeras

såsom fastighet men föranleder minskning av taxeringsvärdet hos den

fastighet, varifrån förmånen utgår. Vad servitut angår, likställes därmed

»annan liknande rättighet till förmån eller last för fastigheten». Även

här lärer fråga vara örn fastigheter såsom sådana vidhäftande rättigheter

eller skyldigheter, vartill hänsyn tages genom tillägg vid den ena

fastighetens taxering och, eventuellt, genom avdrag vid den andra fastighetens

taxering; värdet av andra rättigheter får ej avdragas. En restriktiv

tillämpning synes här böra äga rum, och det torde vara uppenbart, att

— bortsett från frälseränta och dylikt — vad som framstår såsom skyldighet

för en fastighetsägare men såsom en rättighet för en enskild person,

vilken som helst, ej bör tagas i betraktande. Att förekomsten av skatter,

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kanyl. Maj:ts ''proposition Nr 220.

vilka ingen enskild ägare kan komma ifrån, minska fastighetens värde i

varje enskild ägares hand, torde däremot vara ofrånkomligt. Den omformulering,

som valts för första stycket av ifrågavarande punkt 2, är

avsedd att giva ett allmänt hållet uttryck för den tankegång, som här

framkommit.

Förhållandet mellan andra och tredje styckena i förevarande anvisningspunkt

synes ej alldeles klart. Tredje stycket lärer i själva verket

till viss del innefatta i huvudsak en — förmodligen i pedagogiskt syfte

given — upprepning av viss del av innehållet i andra stycket. Stycket

synes därför i viss mån kunna förkortas och i samband därmed synes

viss redaktionell omskrivning böra ske, därvid viss del utsöndras till ett

fjärde stycke. Någon närmare motivering härför synes knappast erforderlig.

I detta sammanhang synes emellertid böra något närmare beröras frågan

örn åsättande av å-pris för jordbruksfastighet. Värderingen med utgångspunkt

från dylika priser har numera kommit i förgrunden. Bland

annat skall den s. k. särskilda längden, som omförmäles i 62 § taxerings

förordningen, innehålla en redovisning av tillämpade taxeringsgrunder

med hänsyn till dylika enhetsvärden. Det lärer nu vara uppenbart, att

dessa enhetsvärden, då de innefatta även normalt byggnadsbestånd, höra

vara olika för större och mindre fastigheter. Beträffande de mindre

fastigheterna beteckna åbyggnaderna en proportionsvis större del av totalvärdet,

vilket betyder, att å-priset per hektar inägomark bör vara

högre för små fastigheter än för stora. Tillika föreligger oftast en starkare

efterfrågan beträffande mindre fastigheter än beträffande större sådana.

Den omständigheten, att man för fastigheter av skilda storleks

grupper ej föreslagit olika serier av enhetspris, har också vid sista allmänna

fastighetstaxering haft den påföljd, att särskilt mervärde å byggnad

till do smärre fastigheterna måst redovisas såsom särskild förmån.

Hade denna metod likformigt använts över hela riket, hade måhända ej

så mycket varit att säga örn densamma. Som det nu är, försvåras kontrollen

å taxeringsutfallet och bedömandet av taxeringens jämnhet, och

det kan möjligen befaras, att taxeringen blivit mindre jämn än den eljest

skulle kunnat bliva. Det torde allenast erfordras en antydan i lagstiftningen

örn det lämpliga tillvägagångssättet för att erhålla en inriktning

av taxeringsarbetet i de olika länen efter en mera enhetlig metod än hittills.

I dylikt hänseende bör emellertid ändringen särskilt komma till

stånd i 59 § taxeringsförordningen genom ett uttalande, att olika enhetsvärden

böra åsättas för olika storleksgrupper av jordbruksfastigheter.

Denna formellt mycket obetydliga ändring torde få tillmätas en i realiteten

rätt betydande vikt. Behovet av densamma lärer bestyrkas dels av

den Höijer-Lindebergska utredningen, dels av erfarenheterna från kammarrättens

arbete. Det är det nu berörda förhållandet, som åsyftats här

ovan i första stycket av motiveringen till förevarande punkt i anvisningarna

till kommunalskattelagen, när frågan örn metoden för åsättande av

å-priser för jordbruksfastighet betecknats såsom särskilt viktig. Den ordning,

i vilken ifrågavarande enhetspris föreslås, torde utgöra en garanti

för att några överdrifter åt ena eller andra hållet ej skola behöva befaras.

Meningen är, att enhetspriserna med en något starkare differentiering än

tillförne skola bliva ett mera användbart hjälpmedel för taxeringen än de

måhända hittills på sina håll varit.

Framhållandet i slutet av fjärde stycket av impediments värde i all
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Kr 220.

91

mänhet anknyter till ett förslag av kammarrätten i dess yttrande över

domänstyrelsens förslag till skogsvärderingsinstruktion. Irapediments

värde är givetvis vanligen obetydligt; att detta kommer till uttryck, synes

på sin plats. Emellertid bör observeras, att undantagsvis impediment

kan ha relativt högt värde, bland annat för tomt- och industriändamål

och dylikt.

Vad punkt 3 (motsvarande nuvarande punkt 2) angår ifrågasättes sadan

omformulering, som gör det tydligt, att fastighet till den del den e,i

utgöres av skogsmark och växande skog åsyftas i denna punkt. Beträffande

åbyggnader gives en antydan örn att de särförhållanden, som beröras,

avse en jämförelse med andra fastigheter i samma storleksgrupp, ett

fullföljande av den tankegång, som utvecklats här ovan, men uppenbarligen

i sak allenast ett förtydligande av Arnd som redan nu finnes stadgat.

Bland naturtillgångar omnämnas för närvarande även »jaktmarker».

Då detta uttryck i och för sig ofta innefattar även skogen å en fastighet

men fråga bär endast är örn jakt å annat område än skogsmark, har uttrycket

utbytts mot det mera neutrala »möjlighet till jakt».

Beträffande punkt 5 (motsvarande nuvarande punkt 4) hava vissa ändringar

skett i anslutning till domänstyrelsens förut omförmälda förslag

till instruktion för värdering av skogsmark och växande skog, delvis be

rörda även i yttranden över desamma.

Punkten inledes med ett stycke, vari framhålles, dels att densamma avser

värdering av all skogsmark och därå växande skog, dels att värderingsreglerna

närmare utvecklas i särskild instruktion. Därefter behandlas

såsom tvänne olika kategorier å ena sidan skogsmark och skog, som ej

har mervärde för tomt- och industriändamål och beträffande vilken följaktligen

skogsvärderingsmetoden skall vara bestämmande för taxeringsvärdet,

å andra sidan sådan skogsmark oell skog, som på grund av förekomsten

av dylikt mervärde skall taxeras till allmänna saluvärdet.

Beträffande den förra kategorien angives, att vid taxeringen åtskillnad

göres mellan skogsmark, växande skog och särskild förmån ä skogsmarken.

Detta sammanhänger med det av domänstyrelsen framförda och

bland annat av kammarrätten tillstyrkta förslaget, att såsom skogsmarks

värde i taxeringslängden skall redovisas allenast det efter den speciella

avkastningsmetoden beräknade värdet, medan värdet av exempelvis betes

förmån å skogen ej skall dit hänföras. Att härigenom en riktigare redovisning

av fastigheterna med hänsyn till skogsbruket å desamma erhålles

synes oförnekligt; likaså är det tydligt, att kontrollen å taxeringsutfal

let kan bli mera tillfredsställande vid en dylik begränsning av skogsmarks

värdet. Röster hava emellertid ej saknats för att bete å skogsmark borde

taxeras såsom ingående i dess värde. Det förefaller, som skulle olika intressen

här bli tillgodosedda genom en föreskrift, att bete å skogsmark

alltid skall specifikt redovisas i taxeringslängden i dess anteckningsko

hunn. Den tekniska svårigheten med ett dylikt förfarande torde vara

obetydlig; i själva verket torde detsamma i viss utsträckning tillämpats

redan vid förra allmänna fastighetstaxeringen. Det sålunda ifrågasatta

angivandet av skogsbete liksom av övriga särskilda förmåner bör komma

till uttryck på annat ställe i anvisningarna (se punkt 2 av anvisningarna

till 10 §); frågan har emellertid berörts i detta sammanhang därför att

sättet för dess besvarande är i viss mån avgörande för uppställningen av

nu förevarande punkt av anvisningarna.

Kammarrätten har i sitt berörda utlåtande ifrågasatt, att det huvud
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Majus proposition Nr 220.

sakliga av do beträffande värdering av skogsmark och. växande skog

meddelade särskilda bestämmelserna skulle borttagas ur anvisningarna

och medtagas allenast i skogsvärderingsinstruktionen. Med hänsyn till

det uttalande, som gjordes av vederbörande departementschef, när förslag

avgavs rörande de nuvarande bestämmelserna (prop. 213/1928, sid. 247),

har jag ej ansett mig böra i nu förevarande utkast upptaga detta förslag,

utan förutsätter, att detta kommer att bliva föremål för fortsatt vederbörlig

prövning inom finansdepartementet; utkastet har följaktligen anknutits

till gällande bestämmelser.

Vad värdering av skogsmark angår har i anslutning till förut antydd

tankegång bestämmelsen örn skogsbete överflyttats till bestämmelserna

örn särskilda förmåner å skogsmarken. Övriga ändringar beträffande såväl

skogsmark som växande skog äro i huvudsak redaktionella. Avsikten

har ej varit att här taga ställning till storleken av det av domänstyrelsen

framförda förslaget till ändrade grunder för beräkning av det s. k.

omkostnadsavdraget.

Vad angår servitut å skog, kan detta stundom innefatta rätt för viss

fastighet att tillgodogöra sig växande skog å en annan fastighet (yxbördsrätter

och dylikt). I dylikt fall måste avdrag häriör ske från skogsvärdet.

Att detta kan bliva fallet, har ansetts böra särskilt framhållas.

Bestämmelserna örn särskilda förmåner å skogen giva anledning till följande

påpekanden. I allmänhet bör erinras, att värdet av dessa förmåner

bör beräknas med hänsyn till deras användbarhet just för den taxeringsenhet,

varom fråga är. Det kan sålunda exempelvis göras gällande, att

förmånen av skogsbete är en förmån för inägorna och följaktligen egentligen

har sitt värde i samband med dessa. Detta bör ihågkommas vid värderingen,

då det kan tänkas påverka taxeringsresultatet.

Vad just skogsbete angår, har frågan därom varit rätt mycket diskuterad.

Domänstyrelsen har föreslagit, att de nuvarande rätt svårbegripliga

bestämmelserna örn värdering av skogsbete skola utgå- Förslaget

har tillstyrkts av bland annat kammarrätten, och föreliggande utkast

är utformat i enlighet med denna ståndpunkt. Det har rått olika uppfattningar

örn i vilka fall skogsbete skulle värderas. Att såvitt angår

skogsmark, därå rationellt skogsbruk bedrives, betesvärde skall åsättas

endast örn betet plägar utnyttjas, är ingen nyhet. Vad angår skogsmark,

där rationellt skogsbruk ej bedrives, har domänstyrelsen ej ifrågasatt ändring

i gällande bestämmelse, att värdering skall ske, försåvitt betet har

något värde. Kammarrätten har däremot förmenat, att värde å bete beträffande

all skogsmark borde åsättas allenast försåvitt betet plägar utnyttjas.

Fördelen med sistnämnda förslag skulle, såvitt jag kan finna,

företrädesvis ligga däri, att man undgår den stundom säkerligen vanskliga

uppgiften att bedöma, huruvida rationellt skogsbruk bedrives å en

skogsmark elier ej. Den nuvarande regeln, enligt vilken beträffande

skogsmark, å vilken rationellt skogsbruk bedrives, uppskattning av bete

skall ske allenast örn betet plägar utnyttjas, är i verkligheten en legal

presumtionsregel; det förutsattes, att just för skogsbrukets skull något

bete ej bör utnyttjas och följaktligen ej bär något särskilt värde. Denna

presumtion får ej motbevisas. Det synes nu såsom en medelväg mellan de

olika ståndpunkterna kunna ifrågasättas, att man uppställer motsvarande

presumtionsregel beträffande annan skogsmark men med den olikheten,

att presumtionen i detta fall kan motbevisas. I sådana fall, där vederbörande

kan med något fog göra gällande, att betet för skogens skull

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

93

ej utnyttjas, torde väl nied en dylik regel praktiskt taget aldrig taxering

kunna ifrågakomma, och betydelsen av frågan, huruvida rationellt skogsbruk

bedrives eller ej, reduceras till ett minimum. Kan vederbörande påvisa,

att betesfrågan är ordnad på annat mera rationellt sätt, torde åsättande

av värde för bete å skogsmarken knappast heller kunna ifrågakomma,

då skogsbete! för ifrågavarande taxeringsenhet torde vara i huvudsak

utan värde. Däremot skulle med denna regel tillfälle finnas att åsätta

värde för bete i sådana fall, då underlåtenhet att utnyttja detsamma uppenbarligen

vore att hänföra till oförstånd eller försumlighet hos ägaren.

Det kan till förmån för en värdering i dylikt fall anföras, att det

ej finneg någon anledning att åsätta olika värden å två alldeles likadana

fastigheter, av vilka den ena rationellt utnyttjas, den andra ej. Betydelsen

av hela den fråga, som här föreligger, torde emellertid ej böra överskattas.

Vad angår byggnad å skogen, kan det givetvis förekomma att dylik,

eventuellt med tillhörande större eller mindre jordområde, uppskattas

såsom särskild taxeringsenhet. Detta fall behöver ej här beröras. Ej heller

är här fråga örn det fall, då byggnad för skogen är belägen annorstädes

än å skogsmark. Man torde emellertid också kunna tänka sig det fall,

att byggnad bör anses belägen å skogsmark av så obetydlig areal, att anledning

knappast finnes att undantaga densamma från skogsmarken. Så

torde särskilt kunna vara fället med skogshärbärgen och dylika, oftast

mera tillfälliga byggnader. Dessa torde emellertid merendels vara av

den obetydlighet, att de knappast kunna anses äga något värde utöver det

som tillkommer skogsmarken. Men det kan också förefinnas byggnader

av något större betydenhet, vilkas förekomst måste anses medföra ett högre

värde för en skog än för en annan, där dylika byggnader saknas. Att

hänsyn vid taxeringen tages till dylik byggnad, måste anses vara i sin

ordning. Men det bör beaktas, att de enhetsvärden, som tillämpas vid bestämmande

av värdet å jord, som nyttjas för jordbruk, innefatta normala

åbyggnader till fastigheten, även örn dessa i mindre omfattning nyttjas

för till fastigheten hörande skog. Skulle nu en byggnad, som måste anses

ingå i sådana normala åbyggander, vara belägen å skogsmark, finnes

ingen anledning att behandla den annorlunda än örn den vore belägen

å inägorna. Att angiva någon regel örn i vilka fall detta skall anses

vara händelsen låter sig ej göra, då alla möjliga övergångsformer finnas.

En antydan örn att hänsyn till värdet av byggnad å skogsmark kan hava

tagits vid tillämpning av enhetsprisen synes dock vara på sin plats.

Frågan om jakträtt har redan förut berörts. Servitut till förmån för

skogsmark torde ej vara synnerligen vanligt, men kan dock tänkas förekomma.

S. k. mulbetesservitut kan i regel ej betecknas såsom en förmån

för skogsmark. Att det däremot kan vila å skogsmark, är en annan fråga.

I dylikt fall verkar det till minskning av värdet å betesrätt men minskar

ej själva skogsmarkens värde. Att så bör bli fallet torde få anses så självklart,

att förhållandet ej behöver särskilt omnämnas i lagtexten.

Det fäll, att fastighet till den del den utgöres av skogsmark och växande

skog äger särskilt mervärde för tomt- och industriändamål, har behandlats

i det föregående. I sista stycket av punkt 5 behandlas detta fall. Det

har ansetts böra särskilt erinras, att uppskattning enligt skogsvärderingsmetoden

bör ske även av skogsmark och växande skog med ifrågavarande

mervärde.

Bihang lill riksdagens protokoll I9.V>. I sand. 1X6 höft. (Sr 220.> Bilaga. S

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Kungl. Maj:ts proposition Kr 220.

Beträffande punkt 6 har i det föregående anförts huvudsaklig motive
ring.

Vad slutligen 9 § i själva lagen angår, torde motiveringen för dess omformulering

framgå av det föregående. Det torde endast böra påpekas,

att den omständigheten, att bete m. m. å skogsmark stundom åsättas särskilt

värde, ej synes behöva särskilt omnämnas, då den torde få anses beteckna

ett moment i den uppskattningsmetod, som gäller för skogsmark

och växande skog med utgångspunkt från dess nyttjande för rationellt

skogsbruk.

Anvisningar till 10 §.

Den omformulering, som föreslås av anvisningarna till 10 §, torde få.

anses i huvudsak motiverad i det föregående. Vissa redaktionella ändringar,

som synas böra företagas, när stadgandet ändå är föremål för omredigering

ur andra synpunkter, torde ej erfordra särskild motivering.

Det synes dock böra erinras, att hit överförts innehållet i nuvarande punkt

6 av anvisningarna till 9 §, och framhållas, att vissa ytterligare bestämmelser

örn redovisning i taxeringslängden av särskilda förmåner meddelats.

Någon särskild motivering för dessa bestämmelser synas ej erforderliga.

12 §.

Omtaxering under löpande taxeringsperiod medgives som bekant endast

då mera avsevärda förändringar ägt rum i avseende å viss fastighet. Från

kammarrättens fastighetstaxeringsavdelning har inhämtats, att fall förekommit,

då stark anledning till omtaxering synts föreligga men lagstiftningen

ej medgivit sådan. Detta har föranlett förslag till vissa ändringar

i 12 §.

Därest fastighet, som förut varit undantagen från skatteplikt, blivit

skattepliktig, bär detta enligt äldre praxis ansetts få föranleda omtaxering.

Örn detta går för sig enligt gällande rätt, är i varje fall mycket tvivelaktigt.

Då det torde vara onekligt, att de värden, som upptagits i den

skattefria längden, mestadels äro ur olika synpunkter mindre noggrant

övervägda än övriga taxeringsvärden, lärer hänsyn till den materiella

rättvisan kräva, att dylikt förhållande får föranleda omtaxering.

Örn en fastighet är till något mer än fem sjättedelar färdig vid den

tidpunkt, som blir avgörande för allmän fastighetstaxering, men först

därefter göres fullt färdig, blir enligt nuvarande bestämmelser det en

gång åsätta värdet regelrätt gällande för hela taxeringsperioden. Ett dylikt

resultat är knappast lämpligt. Såsom anledning till omtaxering föreslås

_ fördenskull den omständigheten att fortsatt bebyggelse skett å en

fastighet, som vid den tidpunkt, näst föregående taxering avsett, ej varit

färdigbyggd.

Spörsmålet, i vilka avseenden omvärdering, varom nu är fråga, bör få

äga rum, har tidigare varit föremål för överväganden. I 1920 års proposition

nr 191 behandlas det jämförelsevis ingående (sid. 409 ff.). Departementschefen

framhöll där, att hänsyn borde tagas till alla de förändringar,

som inträtt i fråga örn en fastighet, men däremot ej till ändringar

i fråga örn prisläget. Nu har det fall förekommit, att beträffande

skogsfastighet, från vilken i samband med försäljning urskilts viss obetydlig

del och som på grund av ändringen i fråga örn taxeringsenhet skolat

omtaxeras, omtaxeringen föranlett ungefär en fördubbling av det ur
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

sprungliga taxeringsvärdet beroende på en väsentlig ökning av den antagna

siffran för relativ skogstillgång. Detta kan knappast stå i god

överensstämmelse med den grundtanke, som ligger bakom förevarande

lagrum och som kommit till uttryck bland annat i bestämmelsen örn

prisnivån. Sådan omformulering föreslås därför av sista stycket i 12 §

2 morn., att omtaxeringen skall ske med hänsyn till förekomna ändringar

i avseende å fastigheten. Att införa ett direkt förbud mot andra jämkningar

har knappast ansetts påkallat. En viss rörelsefrihet synes vara

motiverad. Örn emellertid lagrummets egentliga syfte kommer till bättre

uttryck än hittills i lagtexten, bör en tolkning, som utesluter ett sådant

resultat som det antydda, vara möjlig. Vad angår fastighet, som övergår

från skattefri till skattepliktig, synes fullständig omvärdering böra

företagas. Införande av uttryckligt stadgande härom torde giva anledning

till att e contrario sluta till en mera begränsad omvärdering enligt

förra punkten i ifrågavarande stycke.

Stockholm den 15 februari 1932.

Carl W. U. Kuylenstierna.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Martts ''proposition Nr 220.

Gällande lydelse.

Gällande lydelse av de lagrum sorn. avses i de å omstående sidor angivna

ändringsförslag }

Kommunalskattelagen.

Anvisningar till 8 §.

2. Emellertid ----äga rum.

I sådant---taxeringsenhet.

Detsamma gäller, örn del av fastighet upplåtits till annan för självständigt,

mera stadigvarande nyttjande. I enlighet härmed bör exempelvis

torp, därå jordbruket av torpinnehavaren bedrives som självständig näring

och väsentligen med egna inventarier, särskilt taxeras. Örn däremot

innehavet av torpet väsentligen är att anse såsom en del av den ersättning,

som tillkommer torparen för åtagen arhetsskyldighet till huvudfastigheten,

bör torpet icke behandlas såsom särskild taxeringsenhet. År

upplåtelsen av tillfällig art, så att det upplåtna området kan förväntas

inom kortare tid komma att i brukningsavseende återförenas med den fastighet,

varifrån upplåtelsen skett, föreligger ej anledning att åsätta området

särskilt taxeringsvärde. Ej heller medför upplåtelse av sådant

mindre område som till exempel lott i en s. k. koloniträdgård, att det upplåtna

området skall anses såsom särskild taxeringsenhet.

Vidare skall---understöd, m. m.

3. ---

4. ---

6.---

9 §.

Taxeringsvärde skall, där ej annat följer av vad nedan stadgas, åsättas

till det belopp, som prövas utgöra taxeringsenhetens värde efter ortens

pris (allmänna saluvärdet).

Skogsmark och växande skog skola upptagas till det värde, som de

kunna anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk. Finnes

å skogsmark därutöver betesvärde, som ägaren kan tillgodogöra sig,

eller tomt- och industrivärde, varom i 10 § förmäles, skall vid uppskattningen

hänsyn tagas jämväl därtill.

Frälseränta uppskattas till tjugu gånger det belopp, varmed räntan beräknas

utgå.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar till 9 §.

1. Med fastighets värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet) förstås

det belopp, som en förståndig köpare kan antagas vilja betala för fastigheten,

örn den tänkes såld inom den kundkrets, som för en dylik egendom

1 Denna text linnes ej intagen i Kuvlenstiernas promemoria men införes här för erhållande

av jämförelse.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 220.

I utkastet föreslagen lydelse.

97

Utkast till ändringar i lagtexten.

Kommunalskattelagen.

Anvisningar till 8 §.

1.---

2. Emellertid---äga rum.

I sådant —--taxeringsenhet.

Detsamma gäller---hör exempelvis torp, även torp för skogsarbetare

o. dyl., därå jordbruket---särskilt taxeras. Örn däremot inne
havet

av torpet väsentligen är att anse såsom bostadsförmån eller såsom

en del av den — — — taxeringsenhet.

Vidare skall---understöd, m. m.

3. ---

4. ---

5. ---

6. ---

7.---

9 §.

Taxeringsvärde---saluvärdet).

Till den del jordbruksfastighet utgöres av skogsmark och växande skog

skall den upptagas till det värde, som den kan anses äga vid ett efter rationella

grunder bedrivet skogsbruk, försåvitt den ej kan anses betinga

ett högre allmänt saluvärde vid utnyttjande till tomtmark eller till industriellt

eller likartat ändamål än vid användning för skogsbruk.

Frälseränta —- — — utgå.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar till 9 §.

1. 9 § med anvisningar avser att meddela bestämmelser för uppskattning

av taxeringsvärdet i dess helhet för viss taxeringsenhet med utgångspunkt,

såvitt fråga är om jordbruksfastighet, från förhållandena

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Gällande lydelse.

kail antagas vara att påräkna, ock köpt för ett med hänsyn till fastighetens

beskaffenhet lämpligt utnyttjande.

Härav följer, att köpeskilling, som under senare tid faktiskt betalts för

en viss fastighet, icke får utan vidare anses som ett exakt uttryck för det

allmänna saluvärdet. Frånsett det att köpeskillingen kan hava påverkats

av särskilda förhållanden, såsom släktskap, affektionsvärde o. dyl., kan

densamma vara ett topp-pris eller ett bottenpris, som ingalunda motsvarar

det allmänna saluvärdet. Sådant kan föranledas av vid tiden för försäljningen

rådande abnorma konjunkturer å fastighetsmarknaden, av särskilt

tvingande skäl till försäljning eller köp vid en viss tidpunkt, av ett

obetänksamt ingånget avtal m. m. dyl. Först örn ett något så när tillräckligt

antal olika försäljningar föreligga, örn vilka anledning ej finnes

antaga, att ovidkommande omständigheter inverkat å prisbildningen, kan

ur dem dragas en tillförlitlig slutsats angående det allmänna saluvärdet.

Detta värde är sålunda att förstå såsom ett normalt värde i handel och

vandel, icke såsom beloppet av en i visst fall för en viss fastighet faktiskt

betald köpeskilling.

Härmed är emellertid faktiskt betald köpeskillings betydelse såsom

uppskattningsgrund för det allmänna saluvärdet ingalunda förringad.

Men sådan köpeskilling kan och bör underkastas undersökning, örn den

må anses avvika från det normala värdet i handel och vandel; och där så

är fallet, bör taxeringsvärdet därefter lämpas. Därför måste taxeringsmyndigheten

vid taxeringsvärdets åsättande taga hänsyn jämväl till

andra förhållanden, som kunna tjäna till ledning vid värdesättningen.

I detta hänseende hänvisas taxeringsmyndigheten till de enhet sv är den,

som kunna hava föreslagits i den ordning, som i taxeringsförordningen

närmare omförmäles, samt till fastighetens avkastning och andra kända

förhållanden, som kunna tjäna till ledning för bedömande av dess allmänna

saluvärde, såsom brandförsäkringsvärde å byggnader m. m. Härvid

må ihågkommas, att även s. k. impediment, vartill hänföras mossar,

myrar, berg och annan dylik mark med ringa avkastningsförmåga ur

skoglig synpunkt, regelmässigt har något, större eller mindre, värde på

grund av dess användbarhet ur andra synpunkter. Taxeringsvärdet bör

framgå såsom resultat av ett övervägande av samtliga berörda förhållanden.

2. Vid värdesättningen skall noga beaktas, örn och i vilken omfattning

ökning eller minskning i värdet för viss fastighet i förhållande till andra

fastigheter i orten bör äga rum till följd av förhållanden, som äro för

den fastigheten säregna, såsom

beträffande jordbruksfastighet:

fastighetens storlek och läge samt mer eller mindre goda eller dåliga

avsättnings- och användningsförhållanden;

ägornas inbördes läge och därav föranledda mer än vanligt goda eller

svåra brukningsförhållanden samt örn fastigheten är i synnerligt god

hävd eller vanhävdad och förfallen;

åbyggnadernas beskaffenhet, örn de skilja sig från i orten vanligt medelbestånd,

d. v. s. örn å fastigheten finnes förnämligare bostadsbyggnad

eller eljest ovanligt goda åbyggnader eller örn åbyggnaderna äro olämpliga,

förfallna eller otillräckliga;

särskilda naturtillgångar eller förmåner, som kunna finnas å fastigheten,

såsom vattenfall, torvmosse, ej inmutningsbara fyndigheter, jaktmar
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

I utkastet föreslagen lydelse.

beträffande i taxeringsenheten ingående olika områden på marken, under

det att i 10 § givna föreskrifter örn det totala taxeringsvärdets redovisning

i olika delvärden ej alltid hänföra sig till skilda sådana områden.

2. Med fastighets---lämpligt utnyttjande, utan avräkning för

gäld eller för kapitalvärdet av annan privaträttslig förpliktelse, vilken

ej är grundad på servitut eller annat maian de förhållande.

Härav följer---betald köpeskilling.

Vid sidan av faktiskt betalda köpeskillingar — vilkas betydelse såsom

uppskattningsgrund dock ej måt underskattas — måste vid taxeringen beaktas

andra förhållanden, som kunna tjäna till ledning för bedömande av

allmänna saluvärdet å en fastighet, såsom fastighetens avkastning, brandförsäkringsvärde

å byggnader m. m. Särskilt vad angår jordbruksfastighet

skola till ledning vid taxeringen gälla de enhetsvärden, som föreslagits

i den ordning, taxeringsförordningen närmare omförmäler. Allmänna

saluvärdet bör sålunda framgå såsom resultat av ett övervägande av

olika beträffande fastighetsvärdena i allmänhet och särskilt värdet å den

ifrågavarande fastigheten kända förhållanden.

Det må anmärkas, att all mark regelmässigt har något, örn ock stundom

obetydligt saluvärde. Ej ens s. k. impediment, vartill hänföras mossar,

myrar, berg och annan dylik mark med ingen eller ringa avkastningsförmåga

ur skoglig synpunkt, kan anses vara helt värdelöst, då det kan

tänkas äga användbarhet ur andra synpunkter; dess värde torde dock

vanligen vara lägre än värdet på sämsta skogsmark.

3. Vid värdesättning av jordbruksfastighet till den del den ej utgöres

av skogsmark och växande skog skall noga beaktas, örn och i vilken omfattning

ökning eller minskning av det värde, som erhålles vid tillämpning

av de för fastigheter av motsvarande storlek i orten antagna enhetspriser

eller andra allmänna taxeringsgrunder, bör äga rum till följd av

förhållanden som äro för den fastigheten säregna, såsom:

fastighetens läge samt mer eller mindre--- — förfallen;

åbyggnadernas beskaffenhet, örn de skilja sig från i orten för fastigheter

av motsvarande storlek vanligt medelbestånd, d. v. s.--— otill
räckliga;
särskilda

naturtillgångar eller dylika förmåner---ej inmutnings
bara

fyndigheter, möjlighet till jakt, fiskevatten---taxeras;

servitut---fastigheten;

förekomsten av sådana ovan ej omförmälda förhållanden, som avses i

punkt 6 här nedan:

med mera sådant.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10(1

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Gällande lydelse.

ker, fiskevatten o. dyl., försåvitt samma naturtillgång eller förmån ej är

av beskaffenhet att, efter ty under 8 § sägs, böra särskilt taxeras;

servitut eller annan liknande rättighet till förmån eller last för fastigheten;

^

förekomsten av sådana förhållanden, som enligt 10 § föranleda därtill,

att en del av taxeringsvärdet bör redovisas såsom tomt- och industrivärde;

med mera sådant;

beträffande annan fastighet:

fastighetens läge med därav följande större eller mindre möjligheter i

fråga örn dess utnyttjande, exempelvis för tomt i stad: örn inskränkningar

gälla i rätten till dess bebyggande, örn den ligger i stadens affärscentrum

eller i yttre område, örn den ligger vid huvudgata eller bigata,

örn den är hörntomt eller mellantomt o. s. v.; för industrifastighet, upplagsplats,

stenbrott, grustäkt o. dyl.: örn den äger bättre eller sämre tillgång

till erforderliga kommunikationer, o. s. v.;

markens naturliga beskaffenhet och därav följande större eller mindre

lämplighet för ett förmånligt tillgodogörande, exempelvis örn tomtmark

företer synnerligen goda eller dåliga grundläggningsförhållanden, örn vattenfall,

stenbrott, grustäkt o. dyl. för sitt utnyttjande erbjuder större eller

mindre av naturförhållandena förorsakade svårigheter, o. s. v.;

servitut eller annan liknande rättighet till förmån eller last för fastigheten;
med

mera sådant.

Vid värdesättningen måste emellertid alltid fasthållas, att det, alldeles

oavsett vilken metod som användes för denna — örn man bortser från

skogen — alltid är allmänna saluvärdet, som skall vara avgörande för

taxeringen. En riktig tillämpning av de här stadgade reglerna bör således

ej kunna medföra ett sådant resultat, som att en tomt med tillhörande

åbyggnad, taxerad som annan fastighet, erhåller högre taxeringsvärde

än ett annat i närheten liggande lika värdefullt område med liknande

åbyggnad, vilket taxerats såsom jordbruksfastighet, allenast på den grund

att beträffande den senare fastigheten värdesättningen skett på grundval

av de i punkt 1 här ovan angivna enhetsvärden.

3. Örn två eller flera fastigheter, vilka äro belägna i skilda kommuner,

skulle, därest de hade varit belägna i samma kommun, hava utgjort

gemensam taxeringsenhet, bör taxeringen verkställas, som örn detta varit

förhållandet och det i enlighet med föreskriften i tredje punkten sista

stycket av anvisningarna till 8 § skolat angivas, huru stor del av taxeringsvärdet

som belöpt å vad som faller inom varje särskild kommun.

4. Vad nu sagts örn fastighets uppskattning gäller icke skogsmark och

därå växande skog. Dessa skola upptagas efter de värden, de kunna anses

äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk.

Skogsmark skall värdesättas efter sin normala avkastningsförmåga.

Såsom skogsmark skall därvid upptagas all icke odlad mark, som, vare

sig den vid tillfället är skogbärande eller icke, är lämplig att använda för

skogsproduktion. Till skogsmark hänföres således även ljungmark och annan

dylik mark, som av ålder ligger skoglös, såframt den kan anses lämpa

sig för skogsproduktion. Är å skogbeväxt hagmark (betesmark) betestillgången

det väsentliga och skogsproduktionen av underordnad betydelse,

skall marken likväl taxeras såsom skogsmark, såvida icke densamma är

att betrakta såsom kultiverad betesäng. Med kultiverad betesäng förstås

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

101

I utkastet föreslagen lydelse.

Jämväl vid värdesättning av annan fastighet skall hänsyn tagas till

för varje fastighet säregna förhållanden, såsom:

fastighetens läge---med mera sådant.

Vid värdesättningen måste alltid fasthållas, att det, alldeles oavsett vilken

metod som användes för denna, alltid är allmänna---angivna

enhetsvärden.

4. (Här införas anvisningar rörande taxering av vattenfall.)

5. För jordbruksfastighet till den del den utgöres av skogsmark och

därå växande skog skola gälla följande uppskattningsgrnnder, vilka närmare

ntvecklas i särskild instruktion för värdering av skogsmark och

växande skog.

Dylik fastighet skall, försåvitt ej beträffande densamma eller del därav

förekomsten av mervärde, som i 6 punkten här nedan avses, till annat

föranleder, upptagas efter det värde, den kan anses äga vid ett efter rationella

grunder bedrivet skogsbruk. Åtskillnad göres vid uppskattningen

mellan skogsmark, växande skog och särskild förmån å skogsmarken.

Skogsmark skall värdesättas efter sin normala avkastningsförmåga.

Såsom skogsmark---kulturåtgärder.

Till skogsmark---påräknas. Sådan marks värde---i övrigt.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Gällande lydelse.

sådan icke i vanlig mening under plog lagd, i huvudsak foderproducerande

men icke sällan något trädbevuxen betesmark, vilken för betets förbättrande

är föremål för ordnad skötsel, varmed förstås sådana åtgärder

som röjning, dikning, planering, kalkning, gödsling, frösådd med mera.

Såsom skogsmark skall ej heller upptagas sådan skoglös ängsmark, som,

ehuru den visserligen kan användas för skogsproduktion, i främsta rummet

disponeras för foderproduktion genom bete eller slåtter samt med

god hushållning även bör därtill användas (naturlig betes- eller slåtteräng),

ehuru den ej är föremål för egentliga kulturåtgärder.

Till skogsmark hänföras icke mossar, myrar, kärr, berg, fjällmark och

annan dylik mark, som på grund av klimatiska förhållanden, ogynnsamma

vattenförhållanden, näringsbrist hos marken eller de lösa jordlagrens

ringa djup är av den beskaffenhet, att någon egentlig skogsproduktion

där icke kan påräknas. Sådan marks eventuella värde skall medräknas

vid värdesättning av fastigheten i övrigt.

Finnes å skogsmark bete, skall värdet därå tilläggas markens värde såsom

skogsproducerande; dock skall beträffande skogsmark, därå rationellt

skogsbruk bedrives, dylikt värde beräknas allenast försåvitt betet plägar

utnyttjas. Betesvärdet beräknas särskilt för sig till den storlek, som kan

ernås utan att intrång på rationellt skogsbruk göres. Kan på grund av

betets utnyttjande skogen ej lämna den avkastning, som förutsatts vid

bestämmande av värdet å skogsmarken såsom skogsproducerande, skall

betesvärdet sättas så mycket lägre än det verkliga, att totalsumman ej

blir högre än den skulle blivit, örn skogsmarken såsom skogsproducerande

värderats med hänsyn till den avkastning, marken faktiskt lämnar.

Skogsmarkens normala avkastningsförmåga skall beräknas efter den

årliga avkastning, som anses kunna erhållas under antagande att marken

vore beväxt med ett tillfredsställande samt å behöriga åldrar fördelat

virkesförråd (normal skogstillgång).

Den normala årliga virkesavkastningen uppskattas i kubikmeter per

hektar såsom uttryck för markens virkesproducerande förmåga (bonitet).

Värdet i penningar av den sålunda uppskattade normala årsavkastningen

beräknas efter virkets nettovärde per kubikmeter å rot enligt de pris.

som för liknande sortiment i genomsnitt varit i orten gällande under viss

tidsperiod, som bestämmes i särskild instruktion för värdering av skogsmark

och växande skog.

Från värdet av den enligt sålunda angivna grunder beräknade avkastningen

skall avdragas en fjärdedel för kostnader för skogens vård, förvaltning,

bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning,

skogsindelning, skatter m. m. För skyddsskog eller annan därmed

jämförlig skog, som på grund av gällande lagstiftning eller rådande svåra

naturförhållanden måste skötas i skyddssyfte med anlitande för skogens

vård och underhåll av en osedvanligt stor del av den alstrade avkastningen.

må avdraget för kostnader efter prövning i varje särskilt fall och

med angivande av skälen höjas, dock ej till mer än hälften av den beräknade

normala avkastningen. Det sålunda reducerade värdet anses utgöra

nettovärdet på ett års normal avkastning per hektar skogsmark.

Skogsmarkens värde per hektar anses utgöra så många gånger nettovärdet

på ett års normala avkastning, som bestämmes i instruktionen för

värdering av skogsmark och växande skog.

Växande skog skall — oavsett örn avverkningsrätt till densamma upp
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

103

I utkastet föreslagen lydelse.

Skogsmarkens normala avkastningsförmåga skall beräknas genom värdering

i penningar av den årliga virkesavkastning, som---(normal

skogstillgång).

Den normala---virkets nettovärde per kubikmeter å rot (rot
värde)

enligt de pris, som i genomsnitt varit å orten gällande för de sortiment,

varav dylik normal virkesavkastning anses sammansatt, under viss

tidsperiod, som bestämmes i instruktionen för värdering av skogsmark

och växande skog.

Från värdet---hektar skogsmark.

Skogsmarkens värde---växande skog.

Växande skog---befinner sig, och den avkastning i penningar,

som---(relativ skogstillgång).

Finnas å annan till jordbruksfastighet hörande mark än skogsmark

växande träd, skola dessa ej ingå i värdet av den växande skogen utan

till sitt fulla värde medräknas vid bestämmande av värdet å fastigheten

i övrigt.

Belastas skogsområde av servitut eller liknande rättighet, kan därav

föranledas nedsättning av den växande skogens värde, och bör sådan nedsättning

särskilt angivas.

Särskild förmån å skogsmarken, såsom skogsbete, möjlighet till jakt,

byggnad å skogen, i den mån ej densamma bör anses inbegripen i sådant

normalt byggnadsbestånd å taxeringsenheten, som inräknas i de för inägorna

tillämpade enhetsvärden, servitutsrätt e. dyl. skall uppskattas för

sig med skäligt belopp. Härvid skall alltid iakttagas, att uppskattning

sker till det värde förmånen har för den taxeringsenhet, varom fråga är.

Örn rationellt skogsbruk bedrives å skogsmarken, må betesvärde åsättas

endast så framt betet plägar utnyttjas. Därest å skogsmark, varå rationellt

skogsbruk ej bedrives, bete ej plägar utnyttjas, torde detta i regel

visa, att betet för ifrågavarande fastighet har så obetydligt värde, att

anledning att särskilt uppskatta detsamma saknas. Skogshärbärgen och

andra dylika, oftast mera tillfälliga byggnader åsättas intet särskilt värde,

utan anses deras värde ingå i skogsmarkens värde.

Har på grund av förhållande, som angives i 6 punkten här nedan, jordbruksfastighet,

i den mån densamma utgöres av skogsmark och växande

skog, helt eller delvis ett sådant mervärde, som i sagda punkt omförmäles,

skall fastigheten till den del den äger ett dylikt mervärde uppskattas till

allmänna saluvärdet. Att därjämte för åsättande av särskilda redovisningsvärden

enligt 10 § uppskattning enligt här ovan angivna grunder av

skogsmark och växande skog å dylikt område tillsamman med övrig

skogsmark och växande skog i taxeringsenheten bör äga rum, framgår

av anvisningarna till 10 §.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Majlis proposition Nr 220.

Gällande lydelse.

låtits eller ej — värdesättas med hänsyn till det skick, vari den faktiskt

befinner sig, och den avkastning, som för framtiden därur kan uttagas

under förutsättning av en rationellt driven hushållning. Därest skogen

innehåller ett sådant på behöriga åldrar fördelat virkesförråd, att den

beräknade normala avkastningen genast kan uthålligt uttagas och sålunda

normal skogstillgång förefinnes, sättes värdet till det antal gånger nettovärdet

på ett års normala avkastning, som bestämmes i ovannämnda instruktion.

Avviker skogstillgången från det normala, fastställes den växande

skogens värde till den bråkdel av det på nyss angivet sätt erhållna

värdet, som skogstillgången utgör av normal sådan (relativ skogstillgång).

Närmare föreskrifter rörande värdering av skogsmark och växande

skog meddelas i förenämnda instruktion.

Har på grund av förhållande, som omförmäles i punkt 4 av anvisningarna

till 10 §, skogsmark med därå växande skog ett högre saluvärde än

värdet vid användning till skogsbruk och bete, skall detta medföra motsvarande

höjning av taxeringsvärdet.

Finnas å annan till jordbruksfastighet hörande mark än skogsmark växande

träd, skola dessa medräknas vid bestämmande av fastighetens jordbruksvärde.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

I utkastet föreslagen lydelse.

105

6. Jordbruksfastighet kan stundom äga ett högre allmänt saluvärde än

örn den skulle användas endast för jordbruk med binäringar eller skogsbruk

på den grund, att den inom överskådlig framtid lämpligen kan användas

såsom tomtmark eller för industriellt eller dylikt ändamål.

Ett dylikt högre värde förefinnes i allmänhet blott å sådan jordbruksfastighet,

å vilken finnes vattenfall, brytvärdig fyndighet, torvmosse eiler

dylikt eller som är belägen i närheten av större stad eller i tillväxt

varande industri- eller järnvägssamhälle. Men även närbelägenhet till

gruv- eller vattenkraftsanläggning, badortsanläggning eller annat sådant

företag kan medföra, att i fastighetens allmänna saluvärde ingår ett mervärde

av ifrågavarande art; i den mån utvecklingen å en dylik ort fortskrider,

behöver närbelägen därför lämpad mark tagas i anspråk för nya

bostäder, industriella anläggningar m. m.

Vid uppskattning av värdet å fastighet, varom nu är fråga, bör iakttagas,

att detta merendels är beroende av utvecklingens hastighet och att

hänsyn härtill måste tagas. Därest exempelvis ett område kan exploateras

såsom tomtmark, är det möjligt, att någon eller några tomter kunna

omedelbart avyttras efter visst å-pris, medan däremot övriga tomter

kunna först successivt försäljas och exploateringen kan väntas bliva slutförd

först efter så lång tid, att något mervärde för tomtändamål knappast

kan anses ännu tillkomma alla delar av området, utan att det dock är

möjligt att avgöra, i vilken ordning de särskilda delarna kunna komma

att tagas i anspråk såsom tomtmark. I dylikt fall bör värdet beräknas

för hela området på sådant sätt, att de vid olika tidpunkter påräkneliga

försäljningsvärdena diskonteras till nutidsvärden, därvid hänsyn ta ges

jämväl till exploateringens osäkerhet och andra sådana omständigheter,

som kunna påverka det pris en förståndig köpare skulle vilja erlägga för

området. Tillbörlig hänsyn bör härvid tagas även till å ena sidan den

avkastning, som kan erhållas från fastigheten, innan försäljningen för

tomtändamål kan väntas äga rum, å andra sidan kostnader för exploatering

m. m.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Gällande lydelse.

5. Vid uppskattning av frälseränta bör densamma beräknas utgå med

det belopp, vartill räntan uppgått enligt markegång för året näst före

taxeringsåret; dock att, där räntan i enlighet med 14 § i kungörelsen den

11 maj 1855 utgår efter medelmarkegångspris, detta senare bör Jäggas

till grund för beräknande av räntans belopp.

6. Har vid uppskattning av fastighet hänsyn tagits till förekomsten

av andra naturtillgångar än träd, skall dessas beräknade värde i vederbörande

taxeringslängd antecknas.

Anvisningar till 10 §.

1. Det i enlighet med bestämmelserna i 9 § åsätta taxeringsvärdet skall

jämlikt 10 § redovisas i särskilda värden. På sätt framgår av 11 § skola

dessa särskilda redovisningsvärden utföras i jämna hundratal kronor, och

får därför vid redovisningsvärdenas bestämmande ske den jämkning, som

erfordras för att de skola jämnt motsvara det åsätta taxeringsvärdet.

2. Vid angivande av jordbruksvärde har vederbörande beskattningsmyndighet

att utgå ifrån att fastigheten i fråga användes till jordbruk

med binäringar eller skogsbruk. Med denna förutsättning skall såsom

jordbruksvärde upptagas värdet av fastighetens hela ägoområde i åker,

tomt- och trädgårdsmark, äng, skogsmark — dock utan att värdet å växande

skog medräknas — övrig mark såsom vägar, mossar, myrar, kärr

m. m., samt till fastigheten hörande vattentäckt område, ävensom värdet

av jordägaren tillhöriga mangårds- och driftbyggnader, såsom bostadsbyggnad

för ägare eller brukare med tillhörande s. k. ekonomibyggnader,

samt byggnader, uppförda för ägares eller brukares bekvämlighet och

trevnad, såsom lusthus, bad- och båthus, stall för lyxhästar, jaktstuga

o. dyl-, förvaltar- eller inspektorsbyggnad, drängstuga, statare- eller stattorpsbyggnader,

bostad för skogvaktare och annan skogspersonal, stall,

ladugård, ladu- och logbyggnader, smedja o. dyl., ävensom byggnader, avsedda

för sådan verksamhet, som är att hänföra till jordbrukets binäringar.

Örn dylika byggnader tillhöra annan än jordägaren, skall värdet å dem

likaledes utföras såsom jordbruksvärde.

3. Vid jordbruksvärdes bestämmande skall ur totalvärdet urskiljas och

särskilt angivas värdet av skogsmark (jfr punkt 4 av anvisningarna till

9 §).

4. Tomt- och industrivärde utgör det värde, som tillkommer jordbruksfastighet

utöver jordbruksvärde och skogsvärde på grund därav, att den

kan tillgodogöras för annat ändamål än jordbruk med binäringar eller

skogsbruk, såsom för bostadsbyggnader, industriella anläggningar o. dyl.,

och således har étt högre saluvärde, än örn den skulle användas endast

för jordbruk med binäringar eller skogsbruk. Den ökning av taxerings
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

107

I utkastet föreslagen lydelse.

Beträffande jordbruksfastighet till den del densamma utgöres av skogsmark

och därå växande skog tages hänsyn till mervärde, varom här ovan

sagts, allenast örn och i den mån fastigheten verkligen kan anses betinga

ett högre allmänt saluvärde vid utnyttjande till tomtmark eller industriellt

eller likartat ändamål än vid användning för skogsbruk samt örn

förstnämnda värde tillika överstiger det enligt punkt 5 här ovan uppskattade

värdet på skogsmark och växande skog. I den mån detta ej är

fallet verkställes uppskattningen allenast efter de särskilda grunder, som

gälla för värdering av skogsmark och växande skog.

7. Örn två---(= nuv. punkt 3)---särskild kommun.

8. Vid uppskattning---(= nuv. punkt 5)---belopp.

Anvisningar till 10 §.

1. Det i--— särskilda värden (jfr punkt 1 av anvisningarna till

9 §). På sätt---taxeringsvärdet.

2. Vid angivande av jordbruksvärde har man att utgå ifrån---

dock utan att värdet av därå växande skog medräknas--— statare
eller

stattorpsbyggnader, stall, ladugård, ladu- och logbyggnader, smedja

och dylikt, bostäder för skogsförvaltare, skogvaktare eller annan skogspersonal

samt för skogsarbetare, ävensom---binäringar.

Örn —• — — jordbruksvärde.

Vid jordbruksvärdes bestämmande skall ur totalvärdet urskiljas och

särskilt angivas värdet å all skogsmark, beräknat enligt de i punkt 5 av

anvisningarna till 9 § angivna grunder. I vederbörande taxeringslängd

skall särskilt antecknas dels värde å bete på skogsmark, beräknat enligt

de i punkt 5 av anvisningarna till 9 § angivna grunder, dels värde å övriga

i jordbruksvärde ingående särskilda förmåner, såsom byggnader, i

den mån ej hänsyn till desamma tagits vid tillämpning av enhetsvärden

eller eljest gällande allmänna taxeringsgrunder, eller särskilda naturtillgångar,

vartill särskild hänsyn tagits vid taxeringen, m. m.

3. Såsom skogsvärde utföres värdet av den växande skogen å fastigheten,

uppskattat enligt de grunder, som angivas i punkt 5 av anvisningarna

till 9 §.

4. Tomt- och industrivärde redovisas i fall, då på grund av att jordbruksfastighet

kan tillgodogöras för annat ändamål än jordbruk med

binäringar eller skogsbruk ett särskilt värde tillkommer densamma utöver

jordbruks- och skogsvärde, och utföres med det belopp, som utgör

skillnaden mellan å ena sidan det enligt 9 § åsätta totala taxeringsvärdet

och å andra sidan jordbruks- och skogsvärde.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Gällande lydelse.

värdet, som detta högre saluvärde medför, skall särskilt redovisas såsom

tomt- och industrivärde.

Tomt- och industrivärde förefinnes i regel mera allmänt blott å sådana

jordbruksfastigheter, som äro belägna i närheten av större städer eller i

tillväxt varande industri- och järnvägssamhällen. Men även närbelägenhet

till gruv- och vattenkraftsanläggningar, badortsanläggningar och

andra sådana företag kan medföra, att i taxeringsvärdet ingår ett mervärde

av ifrågavarande art; i den mån utvecklingen å en dylik ort fortskrider,

behöver närbelägen därför lämpad mark tagas i anspråk för nya

bostäder, industriella anläggningar m. m. Där en sådan utveckling framträtt,

har merendels den mark, som kan antagas komma att därvid bliva

föremål för användning, utöver jordbruksvärdet ett värde, vars storlek

är beroende av utvecklingens hastighet m. m.; detta värde bör särskilt

för sig angivas. Understundom kan ock vattenfall eller brytvärdig fyndighet

å fastigheten hava grundlagt ett liknande mervärde, som jämväl

bör upptagas såsom tomt- och industrivärde, där ej naturtillgången i fråga

är av beskaffenhet att böra taxeras såsom annan fastighet.

Därest tomt- och industrivärde belöper allenast å viss del eller vissa delar

av en fastighet, iakttages, att sådan del eller sådana delar till läge och

storlek angivas i vederbörande taxeringslängd. Befinnes fastighet till

särskilda områden hava olika tomt- och industrivärden, skall likaledes

sådant i längden angivas.

5. Vid uppskattning av markvärde å annan fastighet har taxeringsmyndigheten

att taga hänsyn till de ovan i anvisningarna till 9 § angivna

förhållanden.

Är å annan fastighet mark och byggnad i samme ägares hand, skall

byggnadsvärdet utföras med det belopp, som utgör skillnaden mellan fastighetens

allmänna saluvärde i dess helhet och markvärdet jämte eventuellt

parkvärde.

Parkvärde förekommer endast undantagsvis. I allmänhet lärer å fastighet,

som skall såsom annan fastighet taxeras, mera sällan förekomma

växande träd eller anläggning, som ej är att hänföra till byggnad, av den

betydenhet, att fastighetens värde i allmänna marknaden därigenom i någon

väsentligare grad påverkas. Men örn å fastigheten finnes trädbestånd

eller till byggnad ej hänförlig anläggning, exempelvis en mera avsevärd

trädgård eller park, och denna förmån kan anses i avsevärd mån

inverka på fastighetens allmänna saluvärde, bör värdet å sådan förmån

särskilt redovisas såsom parkvärde.

12 §.

1 mom. Allmän uppskattning av fastighets värde (allmän fastighetstaxering)

skall ske vart femte år. De vid sådan uppskattning fastställda

värdena må ej ändras förrän vid nästa allmänna fastighetstaxering, där

ej annat föranledes av stadgandena i 2 mom.

2 menn. Nya taxeringsvärden skola åsättas i stället för de vid den allmänna

fastighetstaxeringen bestämda, därest under löpande taxeringsperiod
sådant

förhållande inträffat, att taxeringsenhet bör uppdelas i flera

taxeringsenheter eller flera taxeringsenheter böra sammanslås till en,

eller ändring i fastighets beskattningsnatur inträtt,

eller fastighets värde genom eldsvåda, vattenflöde eller annan dylik an
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

I utkastet föreslagen lydelse.

Därest tomt- och industrivärde belöper allenast å viss del eller vissa

delar av en fastighet, iakttages, att sådan del eller sådana delar till läge

och storlek angivas i vederbörande taxeringslängd. Befinnes fastighet

till särskilda områden hava olika tomt- och industrivärden, skall likaledes

sådant i längden angivas.

5. Vid uppskattning--

---såsom parkvärde.

— annan fastighet skall tagas hänsyn

12 $.

1 mom. Allmän---2 mom.

2 mom. Nya taxeringsvärden —--beskattningsnatur inträtt,

eller fastighet, som förut varit undantagen från skatteplikt, blivit

skattepliktig,

eller fastighets värde genom eldsvåda---minskning av taxerings
värdet

med minst en femtedel,

eller fortsatt bebyggelse skett å fastighet, som vid den tidpunkt, nästföregående

taxering avsett, ej varit färdigbyggd,

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 186 haft. (Nr 220.) Bilaga. 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Gällande lydelse.

ledning eller genom nedrivning av byggnad eller skogsavverkning så

minskats, att förändringen föranleder en minskning av taxeringsvärdet

med minst en femtedel,

eller fastighets värde genom ny-, till- eller ombyggnad så förhöjts, att

därav föranledes en ökning av taxeringsvärdet med minst en femtedel.

Taxering, som i detta mom. avses, skall verkställas med hänsyn till det

allmänna prisläge, som legat till grund för den närmast föregående allmänna

fastighetstaxeringen.

TaxeringsfHärdningen.

59 $.

1 mom. Senast---skog.

Vid---lämpas.

För sådana trakter inom länet, där jordbruksfastigheterna kunna med

avseende å ägoslag och jordens beskaffenhet anses vara väsentligen likartade,

böra de vid dessa sammanträden närvarande på grundval av den

redogörelse, landskamreraren enligt vad nyss är sagt har att avgiva, föreslå

vissa värden för ytenhet mark av olika ägoslag, godhetsklasser och

brukningsförhållanden under förutsättning av normalt byggnadsbestånd,

vilka enhetsvärden må tjäna till ledning vid taxeringen av jordbruksfastigheter.

Jämväl i fråga örn annan fastighet bör, i den mån så anses erforderligt,

överenskommas örn enhetliga grunder för taxeringen.

Till---erforderliga.

Vid---protokollet.

2 mom. Skulle---tillämpning.

3 mom. Sedan---protokollet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

lil

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

I utkastet föreslagen lydelse.

eller fastighets värde —--en femtedel.

Taxering, som i detta mom. avses, skall ske med hänsyn till alla ändringar

i avseende å fastigheten, som ägt rum sedan den tidpunkt, det

senast åsätta taxeringsvärdet avsett, men efter det allmänna prisläge,

som legat till grund för den närmast föregående allmänna fastighetstaxeringen.

Föranledes taxeringen därav att fastighet, som förut varit

undantagen från skatteplikt, blivit skattepliktig, skall fullständig nyvärdering

av fastigheten ske med hänsyn till berörda prisläge.

Taxeringsf förordningen.

59 §.

1 mom. Senast —• —• — skog.

Vid---lämpas.

För —--har att avgiva, beträffande fastigheter i skilda storleks
grupper

föreslå vissa värden-----taxeringen.

Till —• —• — erforderliga.

Vid---protokollet.

2 mom. Skulle---tillämpning.

3 mom. Sedan---protokollet.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Innehållsförteckning.

Sid.

Propositionen................................................................ 1

Förslag till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370) ................................................................... 2

Förslag till förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379) ............................................................ 15

Förslag till förordning med instruktion för värdering av skogsmark och

växande skog vid taxering av fastighet .................................................... 17

Statsrådsprotokollet............................................................................................ 30

Repartitionstalet för jordbruksfastighet............................................................ 30

Allmän fastighetstaxering år 1933 ............................................................... 66

Värdering av skogsmark och växande skog ................................................ 72

Taxering av vattenfallsfastighet .................................................................... 84

Beskattning av inkomst på grund av pensionsförsäkring ............................ 110

Specialmotivering ............................................................................................... 126

Kommunalskattelagen ................................................................................... 127

Taxeringsförordningen .................................................................................... 159

Förordning med instruktion för värdering av skogsmark och växande skog 168

Bilagor.

Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition.

Repartitionstalen för jordbruksfastighet

Utlåtande avgivet av 1930 års kommunalskatteberedning ........................... 3

Historik rörande repartitionstalen för fastighet vid kommunalbeskattningen 25

Utredning rörande verkningarna av vissa förslag till ändrade repartitionstal

för jordbruksfastighet m. m..................................................................... 35

Bilaga 2.

Domänstyrelsens utlåtande den 8 november 1931 med förslag till

instruktion för värdering av skogsmark och växande skog vid allmän

fastighetstaxering år 1933 ............................................................ 61

Bilaga 3.

P. M. med utkast till vissa ändringar i kommunalskattelagen m. m.

i anledning av förestående allmänna fastighetstaxering .................... 83

820749. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BevU 1932:56 Bevillningsutskottets memorial Nr 56 s. 1 i texten
  2. Rskr. 1932:255 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 m. s. 1 i texten
  3. BevU 1932:42 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 m. m. ävensom i s. 1 i texten