Sök i Ratio Lex

Angående förlängning av den ränte fr ia tiden m. m. beträffande vissa lån till Virestadssjöarnas sänkningsföretag i Kronobergs län

1932-03-11 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:222, Angående förlängning av den ränte fr ia tiden m. m. beträffande vissa lån till Virestadssjöarnas sänkningsföretag i Kronobergs län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 222.

1

Nr 222.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förlängning av den

ränte fr ia tiden m. m. beträffande vissa lån till Virestadssjöarnas

sänkningsföretag i Kronobergs län; given Stockholms

slott den 11 mars 1932.

•

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slett den 11 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström. Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chef en för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström, anter:

Den 7 november 1924 anvisade Kungl. Majit till Virestadssjöarnas sänkningsföretag,

avseende torrläggning av mark inom Yirestads och Stenbrohults

socknar i Kronobergs län dels statsbidrag från allmänna avdikningsanslaget

med 142,110 kronor under villkor, som stadgades i kungörelsen

den 28 juli 1916 (nr 376) angående villkoren för erhållande och

tillgodonjutande av statsbidrag från allmänna avdikningsanslaget, dels

ock lån från odlingslånefonden med 422,140 kronor under de i kungörel
-

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. ISS höft. (Nr 222—2211.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 222.

sen den 9 oktober 1914 (nr 278) angående villkoren för lån från odlings - lånefonden stadgade villkor, varjämte Kungl. Maj:t fastställde arbetsplan

för företaget.

Vidare har Kungl. Majit den 8 februari 1929 till företagets utförande

anvisat dels ytterligare statsbidrag med 89,750 kronor, att utgå från statens

avdikningsanslag under de villkor, som stadgas i kungörelsen den

11 juni 1926 (nr 257) angående villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag

med däri genom kungörelsen den 27 juni 1927 (nr 276)

gjord ändring, dels ock ytterligare lån med 41,580 kronor, att utgå från

statens avdikningslånefond under de i kungörelsen den 11 juni 1926 (nr

258) angående villkoren för lån från statens avdikningslånefond stadgade

villkor.

I en till Kungl. Majit ställd skrift av den 1 oktober 1931 har styrelsen

för ifrågavarande företag på anförda skäl anhållit örn fem års räntefrihet

å beviljat lån utöver den enligt gällande bestämmelser medgivna liden

för räntefrihet samt fem års anstånd med påbörjandet av amorteringen

eller, därest räntefrihet icke kunde erhållas, fem års anstånd med

påbörjandet av amorteringen.

Därjämte hava delägarna i företaget i en till Kungl. Majit ställd skrift

av den 22 oktober 1931 anhållit örn ytterligare statsanslag med 150,000

kronor eller, örn icke enbart statsanslag till nämnda belopp kunde erhållas.

anslag till största möjliga del därav och lån till återstående delen

av berörda belopp.

I ärendet hava infordrade utlåtanden avgivits den 25 februari 1932 av

lantbruksstyrelsen, som bifogat yttranden av statens lantbruksingenjör I.

Helin av den 20 och 26 november 1931, samt den 5 mars 1932 av statskontoret.

Av tillgängliga handlingar inhämtas bland annat följande!

Företaget berör omkring 150 fastigheter och omfattar en arel av 1,845.67

hektar, fördelad på olika jordslag, sålunda:

åker.........................................

....................... 179,66

hektar

äng .........................................

...................... 825,35

»

annan mark ..........................

...................... 313,87

»

landvinning ..........................

....................... 526,79

»

summa 1,845,6 7

hektar

Företaget skall enligt med lantbruksstyrelsen avslutat kontrakt vara

fullbordat den 1 september 1932.

Förslaget till ifrågavarande sjösänkningsföretag upprättades åren 1913

—1917 vid en av dåvarande lantbruksingenjören A. Roos handlagd syneförrättning

enligt 1879 års dikningslag.

Arbetets påbörjande har fördröjts till följd av rättegång mellan intressenterna

i företaget och av detsamma berörda vattenverksägare. Sedan

rättegången år 1922 avskrivits genom en mellan parterna träffad överenskommelse,

verkställde den under mellantiden nytillkomne lantbruksingenjören

Helin, på framställning av företagets intressenter, omräkning

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 222.

av arbetskostnaden ävensom ny uppskattning av båtnaden, med hänsyn

till de sedan år 1917 inträffade förändringarna på arbetsmarknaden och

i det allmänna konjunkturläget för jordbruket.

I den vid beviljandet år 1927 av förenämnda statsunderstöd verkställda

utredningen hade kostnaden för arbetets utförande beräknats till 718,790

kronor 62 öre och den genom detsamma uppkommande båtnaden till

724,232 kronor 41 öre. Av nämnda kostnad utgjorde den egentliga arbetskostnaden

omkring 636,800 kronor, medan återstoden eller omkring 82,000

kronor, belöpte på lösen av vattenverk, jordersättningar, förrättningsarvodeu

m. m.

Enligt nu föreliggande handlingar beräknas den egentliga arbetskostnaden,

däri inräknat återstående schaktningsarbete och dylikt, uppgå till

omkring 720,700 kronor, vilket belopp med 83,900 kronor eller omkring

13 procent överskrider motsvarande, i arbetsplanen beräknad kostnad,

636,800 kronor. Denna merkostnad har genom skiljedomsutslag i tvist mellan

företagets intressenter och vederbörande entreprenör blivit pålagd

intressenterna i företaget. Vidare har företaget fått vidkännas ytterligare

utgifter, så att totalkostnaden för företaget nu kan beräknas ungefär

sålunda:

år 1927 beräknad kostnad för företagets utförande........ kronor 718,790: 6 2

beräknad ökning:

i kostnader för företagets utförande kronor 83,900: —

marklösen ............................................ » 5,000: —

skiljedomsförfarande ............................ » 10,000: —

räntor, båtnadsjordens utbrytning,

kontrollantarvoden m. m................. » 68,750:^ » 167,650: —

summa kronor 886,440: 6 2.

Fördelad på den i företaget berörda arealen, sedan den däri ingående

oodlade jorden reducerats med hänsyn till värdet mellan nämnda jord och

åkerjordens värde, motsvarar det totala kostnadsbeloppet en kostnad för

hektar av omkring 1,280 kronor.

Med stöd av bestämmelserna i 1879 års dikningslag hava för vissa i

företaget ingående fastigheter båtnadsavsägelse ägt rum. Efter skedd

båtnadsavsägelse beräknas de kvarstående lane- och bidragssökandena

utgöra 82.1564 procent i företaget.

Till företagets utförande har såsom förut nämnts staten lämnat understöd.

Sålunda har Kungl. Majit den 7 november 1924 beviljat dels statsbidrag

från allmänna avdikningsanslaget med 142,110 kronor, motsvarande

en fjärdedel av den då beräknade kostnaden för de låne- och bidragssökandenas

andel (568,473 kronor 54 öre) i kostnaden för vattenavledningen,

dels ock odlingslån å 422,140 kronor, motsvarande 70 procent av den

genom vattenavledningen då uppskattade värdeförhöjningen (603,061 kronor

87 öre) av de låne- och bidragssökandenas andel däri.

Vidare har Kungl. Majit den 8 februari 1929 beviljat dels ytterligare

bidrag med 89,750 kronor att utgå från statens avdikningsanslag, motsvarande

en tredjedel av den då uppskattade kostnaden (695,589 kronor)

efter avdrag av förut beviljat bidrag (142,110 kronor), dels ock ytterligare

lån med 41,580 kronor, att utgå från statens avdikningslånefond.

Sålunda har till företaget i statsunderstöd tillhopa beviljats i

i statsbidrag ............................................ kronor 231,860

i lån .................................................... > 463,720

tillhopa kronor 695,580.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 222.

Av det den 7 november 1924 beviljade lånet å 422,140 kronor hava hittills

ntbetalats tillhopa 404,0C0 kronor, därav den första utanordningen ägt

rum i juli 1925. Därjämte hava av det den 8 februari 1929 beviljade lånet

ä 41,580 kronor den 13 juni 1929 utbetalats 36,000 kronor.

I enlighet med lör lånen gällande bestämmelser beräknas för de första

tre åren från första lyftningsdagen icke någon ränta. För näst därpå

följande tre år beräknas å lyftade belopp 3.6 procent årlig ränta, vilken

vid dessa tre års slut lägges till den beviljade lånesumman. Å det sålunda

uppkommande beloppet erlägges från och med det sjunde året efter

första lyftningsdagen, till dess lånet blivit slutbetalt, en annuitet av

sex procent, därav såsom ränta räknas 3.6 procent å det oguldna kapitalbeloppet.

För de nu ifrågavarande lånen inträder alltså skyldighet att inbetala

ränta och amortering under juli 1932 respektive under juni 1936.

I förenämnda skrivelser av den 1 och 22 oktober 1931 har sökanden

såsom skäl för sina framställningar i huvudsak anfört följande:

År 1925 upprättades entreprenadkontrakt örn arbetets utförande, men

hade arbetet på grund av strejk, svåra väderleksförhållanden m. m. icke

ännu blivit slutfört.

Nästan hela år 1930 hade åtgått till skiljedomsförfarande i tvist mellan

företaget och entreprenören. Enligt skiljenämndens majoritets beslut

den 14 och 15 november 1930 hade företaget ålagts att till entreprenören

utbetala ytterligare ersättning, varjämte entreprenören befriats från fullgörande

av återstående arbete och kontraktet hävts.

År 1925 hade företaget erhållit första utbetalningen av det den 7 november

1924 beviljade statslånet, och skulle sålunda enligt gällande bestämmelser

amorteringen av lånet börja år 1932.

På grund av arbetets försenade utförande hade ännu icke flertalet av

företagets delägare kunnat taga sina marker i bruk.

Under år 1931 hade utdebitering verkställts å de i företaget kvarstående

delägarna, uppgående till 1,000 kronor per delaktighetsprocent, för återbetalning

av tagna lån i Virestads församlings sparbank samt i aktiebolaget

Sydsvenska banken å tillhopa 100,008 kronor. För fullgörande av

återstående arbeten m. m. bomme de kvarstående delägarna att under

den närmaste tiden få vidkännas så stora utbetalningar, att, örn de samtidigt

skulle börja återbetalningen av statslånet, detta skulle komma att

medföra så oöverskådliga ekonomiska svårigheter, att säkerligen många

av delägarna därigenom skulle nödgas gå från gård och grund. Delägarna

utgjordes till största delen av mindre, hårt skuldsatta småbrukare.

Av hela antalet delägare utgjordes omkring 90 procent före företagets

utförande av innehavare av så kallade ofullständiga jordbruk. Härtill

bomme jordbrukets för närvarande tryckta och svåra läge ävensom

svårigheten att påbörja amorteringen av statslånet, innan detsamma blivit

fördelat på delägarnas fastigheter.

Då ifrågavarande stora sjösänkningsföretag, som trots allt dock i framtiden

komme att bliva till stort gagn och nytta för såväl delägarna och

orten som ock landet, i statsbidrag icke erhållit mer än en tredjedel

av förut beräknade kostnader, samt då staten enligt nuvarande tillämpning

(kung. 1929:215) tilldelade liknande företag intill hälften av kost
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 222. 5

naderna i statsbidrag, syntes det, som om detta stora, så manga småbrukare

omfattande oell fortfarande pågående sjösänkningsföretag, som utan

vare sig arbetsstyrelsens eller delägarnas förvållande kommit i så svår

ställning, borde få ytterligare hjälp från statens sida.

Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande den 25 februari 1932 hemställt,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att dels den tid, under

vilken ränta icke skulle beräknas å de till ifrågavarande företag utlämnade

lån från odlingslånefonden och statens avdikningslånefond, finge

utsträckas från tre till sex år från första lyftningsdagen, dels ock tidpunkten

för gäldandet av första annuiteten å lånet finge framflyttas från

sjunde till det tionde året efter första lyftningsdagen.

I sitt utlåtande har lantbruksstyrelsen bland annat anfört följande.

Den sammanlagda ökningen av den i arbetsplanen beräknade kostnaden

utgjorde omkring 167 650 kronor. Av handlingarna i ärendet syntes framgå,

att en icke oväsentlig del av denna kostnadsökning bort kunna undvikas.

därest vid arbetets utförande tillämpats mera ändamålsenliga och

effektiva metoder, än som här torde varit fallet. Genom att arbetet varit

utlämnat på entreprenad hade det emellertid icke varit möjligt för företagets

intressenter eller vederbörande lantbruksingenjör att utöva någon

inverkan i nämnda avseende.

Med hänsyn till de betydande kostnader, som företaget, enligt vad av

det förut anförda framginge, hade betingat, syntes det antagligt, att det

för intressenterna i detsamma under nu rådande förhållanden måste mota

stora svårigheter att under den närmare framtiden av egna medel likvidera

företagets utgifter utöver det erhållna statsunderstödet, det ville säga

(886,450 — 695,580 =) i runt tal tal 190,900 kronor. Dessa svårigheter

torde i detta fall vara desto mer framträdande, som dels enligt vad i ansökningshandlingarna

uppgivits ifrågavarande intressenter utgjordes

ända till 90 procent av småbrukare, och dels det från odlingslånefonden

erhållna lånet skulle under år 1932 börja amorteras med årliga

annuiteter av omkring 31,000 kronor. Fördelad på den i företaget ingående,

på sätt förut nämnts i förhållande till åkervärdet uträknade arealert

motsvarade nämnda annuitet ett belopp av omkring 45 kronor för hektar.

Trots det svåra läge, vari företagets delägare sålunda befunne sig, hade

de likväl funnit angeläget framhålla, att de för framtiden väntade sig

stort gagn och nytta av företaget.

Det vore i och för sig icke ägnat att förvåna, att i och med kristidens allt

hårdare tryck svårigheter skulle uppstå för deltagare inom åtskilliga med

statsmedel understödda vattenavledningsföretag att fullgöra atagna förbindelser

i fråga om lånfånget kapitals förräntning och återbetalning.

Härom vittnade åtskilliga inkomna framställningar örn lättnader.i dessa

hänseenden. Särskilt besvärande syntes förhållandena vara, där tiden för

amorteringsskyldighetens fullgörande redan vore inne, men de genom vattenavledningen

vunna eller förbättrade arealerna ännu icke blivit genom

detaljdikning och odling försatta i sådant skick, att de kunde lämna den

ökade avkastning, som varit den egentliga avsikten med företagets igångsättande.

Härtill koinine ofta för företaget betungande, i planen icke beräknade

omständigheter, vilka tillkommit under arbetets gäng, såsom stigande

arbetspriser eller eljest ökade arbetskostnader på grund av försvårade

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i Kungl. Maj:ts proposition Nr 222.

schaktnings- eller sprängningsförhållanden, ogynnsamma förändringar i

vattenståndet eller vattenavrinningen till följd av anläggandet i vattendraget

av dammar för kraftändamål eller genomförandet därstädes av nya

torrläggningsföretag, tvister, stundom processer, med entreprenörer o. s. v.

Dylika omständigheter, mer eller mindre i samverkan med varandra,

hade ofta åstadkommit, att det på arealenheten belöpande annuitetsbeloppet

blivit så betydande, att intressenternas förmåga att inbetala detta ej

sällan måste på goda grunder ifrågasättas. Det hade sålunda mer än en

gång inträffat, att annuiteten kommit att uppgå till, eller till och med

överskridit, i orten vanligt arrende för snarlik åkerjord. Härvid vore

dock att märka, att, örn företaget över huvud varit motiverat, det väl i allmänhet

borde kunna förväntas, att den nyvunna eller förbättrade jorden

skulle lämna en så förhöjd avkastning, att dennas värde motsvarade annuiteten

och så att säga kunde betala denna. Det linge heller icke lämnas

ur räkningen, att annuiteten ju i själva verket representerade en icke oväsentlig

kapitalbildning, i det gäldenären-intressenten därmed avbetalade

en skuld, ådragen vid förvärvandet av särskilda, visst värde åsätta och

honom ensam tillkommande förbättringar.

Dessa nu anförda synpunkter torde vid bedömandet av understödsfrågor

av här förevarande slag icke kunna lämnas utan beaktande. Anmärkas

kunde också, att vid utmätande av sådant understöd, som här avsåges,

den omständigheten, att den allmänna krisen medfört svårighet för en del

intressenter i vissa vattenavledningsföretag att göra rätt för sig, knappast

kunde åberopas som skäl för att staten skulle genom direkta understöd

gynna just dessa jordbrukare i högre grad än vad staten torde kunna

bistå andra, som befunne sig i lika stora ekonomiska svårigheter örn ock

av annan natur.

Skäl syntes också ej sällan föreligga att överväga, huruvida och eventuellt

i vilken utsträckning förluster uppkomna i ett företag, i vilket statens

medverkan inskränkte sig till visst, örn ock betydande understöd men ledningen

helt utövats av intressenterna, skäligen borde bäras av staten.

I de fall, där emellertid tillräckliga skäl finge anses föreligga för ett

statligt ingripande, vore olika former för ett sådant tänkbara. Sålunda

kunde ifrågakomma anvisande av ytterligare statsunderstöd i form av lån

eller bidrag utan återbetalningsskyldigliet respektive avskrivning av förut

beviljat lån. Vidare kunde lindring beredas genom förlängd ränte- eller

amorteringsfrihet eller till viss grad även genom amorteringstidens förlängning

utöver den författningsenligt bestämda. Givetvis kunde också

kombinationer på olika sätt av dessa former för ytterligare statlig hjälp

ifrågakomma.

Såsom en svaghet i varje understödsverksamhet av detta slag torde få

anses den omständigheten, att i fråga örn företag med intressenter av olika

ekonomisk ställning alla — oavsett denna ställning -— bomme i åtnjutande

av proportionellt lika stort understöd, vilket ju knappast kunde anses

skäligt. En diskriminering vöre emellertid i fall sådana som dessa

ofta förenad med betydande svårigheter, möjligen ogörlig.

Vad särskilt nu ifrågavarande torrläggningsföretag beträffade syntes

med hänsyn till den betydande, örn också tillfälliga påfrestning, som blivit

en följd huvudsakligen av intressenterna genom förutnämnda skiljedom

pålagda kontantutlägg, möjligheten böra undersökas att för dem underlätta

likvideringen av företagets engångsutgifter genom lämpligt avvägd

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 222. <

lindring i fråga om återbetalningen av statslånet eller genom anvisande

av direkta statsunderstöd.

I fråga örn sistnämnda eventualitet bade företagets arbetsstyrelse i aen

ena av de nu föreliggande ansökningarna hemställt, att till företaget måtte

beviljas ytterligare statsunderstöd i form av antingen enbart bidrag eller

såväl bidrag som lån med så stort belopp, som svarade mot den genom

skiljedomsutslaget företaget åsamkade merkostnaden, eller 150,000 kronor.

Med avseende härå finge framhållas, att därest dylikt understöd överhuvud

ausåges höra komina i fråga, detsamma torde tora beråknas med

hänsyn till allenast det belopp, (83,900 + 5,000 + 10,000 =) 98,900 kronor,

varmed kostnaderna på grund av oförutsedda arbetssvårigheter, marklösen

och skiljedomsförfarande överstigit de i den fastställda arbetsplanen beräknade.

Med tillämpning av för ifrågavarande statsunderstöd gällande

bestämmelser skulle med hänsyn till förenämnda merkostnad kunna till

företaget nu ytterligare beviljas lån från statens avdikningslånefond med

omkring 41,800 kronor. Något ytterligare bidrag utan återbetalningsskyldighet

kunde däremot icke beviljas inom författningens ram. I betraktande

av den betydande utgift, räknad per ytenhet, som gäldandet av annuiteterna

å de till företaget redan beviljade lånen innebure, syntes emellertid

en utökning av intressenternas skuldbörda genom beviljande av ytterligare

lån om möjligt böra undvikas. Då lantbruksstyrelsen vidare med

hänsyn till det nu rådande statsfinansiella läget, icke gärna ansåge sig

böra ifrågasätta någon direkt medelsanvisning till företaget, hade styrelsen

låtit undersöka, huruvida icke en lämpligt avvägd lindring i villkoren

för återbetalningen av det till företaget redan utbetalade statslånet och

i fråga örn erläggande av ränta därå kunde anses innebära en mera framkomlig

väg ur det trångmål, vari företagets intressenter till följd av förut

relaterade omständigheter linde råkat. Uti sin i sådant hänseende gjorda

framställning hade arbetsstyrelsen alternativt anhållit örn ytterligare fem

års räntefrihet å lånet samt fem års anstånd med påbörjandet av amorteringen

av detsamma eller, därest den begärda räntefriheten icke kunde

erhållas, allenast sådant anstånd, som nu nämnts. Med avseende härå

finge till en början framhållas, att enbart ett uppskov med påbörjandet av

lånets amortering, därest icke en föga antaglig hastig och genomgripande

förändring till det bättre av den allmänna jordbrukskonjunkturen skulle

inträffa, knappast torde medföra någon verklig lättnad för intressenterna

utan endast innebära ett anstånd med amorteringsbeloppens erläggande.

För den händelse, något som med föreliggande framställning torde varit

avsett, ett sådant anstånd förenades med ett motsvarande uppskov jämväl

med räntebetalningen, skulle nämligen lånebeloppet under uppskovstiden

komma att ökas med därunder upplupen ränta, i detta fall sammanlagt omkring

85,003 kronor, och annuiteterna sålunda Idiva väsentligt större, än

vad som varit fallet utan dylikt uppskov. Åsyftad lättnad för intressenterna

torde däremot säkrare kunna vinnas, därest ett anstånd med annuiteternas

gäldande kombinerades med viss tids räntefrihet. I detta avseende

funne emellertid lantbruksstyrelsen för sin del en eventuell förlängning

av den räntefria perioden böra inskränkas till allenast tre år, oell den

tid, varunder ränta å de till företaget utlämnade lånen icke skulle beräknas,

sålunda böra utsträckas från tre till sex år från första lyftningsdagen.

I anslutning till vad f örut nämnts torde en dylik utsträckning av den räntefria

perioden böra förenas med ett motsvarande uppskov med påbörjandet

av lånets amortering.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Hhtpartementsehtfen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 222.

För intressenterna skulle en sådan anordning otvivelaktigt innebära en

värdefull tidsfrist, varigenom möjligheten för dem att i huvudsak gälda

de. betydande kontantutlägg, som ännu återstode, torde kunna antagas

bliva större, benoni en förlängning; av den räntefria perioden nied tre år

skulle staten, då den årliga räntan å ifrågavarande lån uppginge till

16,693 kronor 92 öre, göra en direkt uppoffring av (3 X 16.693.92 =) 50,081

kronor 76 öre och intressenterna i företaget beredas en motsvarande hjälp.

Lantbruksstyrelsen funno sig med hänsyn till här föreliggande särskilda

omständigheter, örn också med tvekan med hänsyn till den prejudicerande

betydelse, ett bifall möjligen kunde få, kunna förorda sålunda ifrågasatta

ytterligare räntefrihet ävensom amorteringsuppskov.

Statskontoret har i utlåtande den 5 mars 1932 anfört följande.

För det den 7 november 1924 beviljade lånet, av vilket hittills utbetalats

404,000 kronor, utgjorde räntan för andra treårsperioden sammanlagt

41,067 kronor. För det den 8 februari 1929 beviljade lånet, varav den 13

juni 1929 utbetalts 36,000 kronor, komme räntan för andra treårsperioden,

under förutsättning att innestaende lånebelopp utbetalades, såsom uppgivits

förmodligen bleve fallet, under hösten 1933, att belöpa sig till i runt

tal 4,200 kronor.

Vid bifall till den av lantbruksstyrelsen gjorda hemställan skulle det

förra lånet komma att återbetalas med en ungefärlig annuitet, beroende

på när innestående delen av lånet lyftes, av 27,974 kronor för åren 1935—

1959 och 25,440 kronor för år 1960 och det senare lånet med en ungefärlig

annuitet av 2,764 kronor för åren 1939—1963 och 2 513 kronor för år 1964.

En utsträckt räntefrihet från tre till sex år skulle åsamka avdikningslånefonden

en direkt ränteförlust av i runt tal 45,000 kronor.

Med hänsyn till de konsekvenser, ett vidtagande av statliga åtgärder

av ifrågavarande slag skulle medföra, ställde sig statskontoret mycket

tveksamt örn lämpligheten av ett bifall till förevarande framställning. I

betraktande av de särskilda omständigheter, som enligt vad lantbruksstyrelsen

framhållit i detta fall kundo anses föreligga, ville statskontoret

emellertid icke motsätta sig ett medgivande av ytterligare räntefrihet

ävensom uppskov med amorteringen på sätt styrelsen härom hemställt.

I enlighet med vad lantbruksstyrelsen anfört synes mig ytterligare

statsunderstöd till ifrågavarande företag i form av bidrag utan återbetalningsskyldighet

eller lån icke böra medgivas.

Däremot synes mig billighetsskäl tala för att — i likhet med vad riksdagen

medgivit (skrivelse 261/1928) i fråga om Dragsängarnas invallningsföretag

i Kopparbergs län — giva företaget någon lättnad i fråga om

återbetalande av de båda lån, som företaget erhållit. I sådant avseende

synes lantbruksstyrelsens förslag, innefattande dels utsträckning av den

räntefria tiden från tre till sex år, dels ock framflyttning av tiden för

gäldandet av dea första annuiteten för det ena lånet till år 1935 och för

det andra lånet till år 1939, bereda intressenterna i företaget lindring i de

svårigheter, vari de på grund av omständigheternas makt kommit.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 222.

dels att dea tid, under vilken ränta icke skall beräknas å förenämnda

till utförande av Virestadssjöarnas sänkningslöretag beviljade lån från

odlingslånefonden och statens avdikningslånefond, må utsträckas från tre

till sex år från första lyftningsdagen,

dels ock att tidpunkten för gäldandet av första annuiteten å lånen må

framflyttas från det sjunde till det tionde året efter första lyftningsdagen..

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen ~

Regenten bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Riwe Thygesen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:151 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående förlängning av den räntefria tiden m. m. beträffande loivsa lån till V ires t adss fri a1 i texten
  2. JoU 1932:47 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående förlängning av den räntefria tiden m. m. beträffande vissa lån till Virestadssjoar na s. 1 i texten