Sök i Ratio Lex

Angående ytterligare statsunderstöd till delägare i Säveåns regleringsföretag i Älvsborgs län

1932-03-11 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:223, Angående ytterligare statsunderstöd till delägare i Säveåns regleringsföretag i Älvsborgs län

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

11

Nr m.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ytterligare statsunderstöd

till delägare i Säveåns regleringsföretag i Älvsborgs

län; given Stockholms slott den 11 mars 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av hilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majlis

Min allen]adigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag uv protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Halis

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 11 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström, anför:

Vid flera tillfällen har Kungl. Majit anvisat statsbidrag från allmänna

avdikningsanslaget och lån från odlingslånefonden till ett företag, avseende

reglering av Säveån med tillflöden mellan Hjultorps och Hede kvarnfall

för torrläggning av vattenskadade marker, tillhörande hemmanen

Hjultorp i Kullings—Skövde socken, Algutstorp, Häggrunga, Bänatorp

och Stenstorp i Algutstorps socken samt Ormentorp, Lunden, Eklanda,

Kärboröd, Tollestorp, Hede kvarn, Siene, Ljunghem, Tubbestorp, Storehagen

och Vårgårda i Siena socken av Älvsborgs län

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Sedan syneförrättning tor ifrågavarande regleringsföretag'' under åren

1915—1917 liäilits av lantbruksingenjören L. Holmström, anvisade Kungl.

Majit sålunda den 28 juni 1918 till ifrågavarande företag dels statsbidrag

från allmänna avdikningsanslaget med 59,870 kronor, dels lån från odlingslånelonden

med 119,760 kronor. Tillika fastställde Kungl. Majit i enlighet

med av lantbruksstyrelsen avgivet förslag arbetsplan för företaget.

Vid den nyssnämnda synelörrättningen hade den båtnad, som genom regleringen

ansågs uppkomma för i företaget ingående mark, uppskattats med

ledning av då inhämtade upplysningar örn det med hänsyn till vattenframsläppningen

vid Hjultorps kvarn normala medelvattenståndet i Säveån

under vegetationstiden. I arbetsplanen beräknades båtnaden till

182,942 kronor 50 öre samt kostnaden för arbetet till 191,956 kronor 36 öre.

Ben 5 maj 1922 beviljade Kungl. Majit företaget ytterligare statsbidrag

och lån med 2,320 respektive 4,660 kronor.

I skrivelse den 3 oktober 1924 hemställde företagets arbetsstyrelse därefter

örn ytterligare understöd till belopp av 185,190 kronor. Arbetsstyrelsen

uppgav därvid, att företaget intill den 15 september 1924 kostat omkring

371,000 kronor och att för arbetets fullbordande krävdes ytterligare

15,000 kronor, vadan den verkliga kostnaden slutligen syntes bliva 386,000

kronor eller cirka 194,000 kronor mera än som beräknats vid arbetsplanens

fastställande. Såsom orsak till den väsentliga skillnaden mellan beräknade

och verkliga kostnader angavs dyrtiden samt att de jordmassor, som

måste hortschaktas, varit av helt annan och svårare beskaffenhet än vad

i kostnadsberäkningarna angivits. Vidare hade det varit omöjligt för arbetsstyrelsen

att erhålla entreprenör för utförande av arbetet i dess helhet,

vadan arbetsstyrelsen träffat särskilda överenskommelser örn utförande

av skilda delar av företaget.

Med anledning av denna framställning fann Kungl. Majit den 13 mars

1925 gott att dels, jämlikt gällande föreskrifter, till företaget anvisa ytterligare

statsbidrag från allmänna avdikningsanslaget med 14,430 kronor,

dels ock i proposition (nr 113) till riksdagen anhålla örn medgivande att

till företaget anvisa ytterligare statsbidrag från sagda anslag med 12 450

kronor och ytterligare lån från odlingslånefonden med 53.730 kronor. Sedan

riksdagen bifallit propositionen, anvisade Kungl. Majit den 21 augusti

1925 till företaget sistnämnda båda belopp.

Slutligen har företaget enligt kungörelserna nr 464/1919, 565/1920 och

351 1921 uppburit ett tilläggsbidrag från statens avdikningsanslag av

14.250 kronoi*.

Till ifrågavarande företag hava sålunda enligt hittills meddelade beslut

och gällande bestämmelser utgått sammanlagt 103 320 kronor såsom statsbidrag

och 178150 kronor såsom odlingslån eller tillhopa 281.470 kronor.

Av den beräknade båtnaden 182 942 kronor 50 öre belöpte sig 178,156 kronor

64 öre på de fastigheter, vilka erhållit odlingslån.

Företaget godkändes av lantbruksstyrelsen den 5 november 1926. Någon

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition Nr 223. 13

uppgift om den slutliga kostnaden för företaget lämnades då icke lantbruksstyrelsen.

Hos Kungl. Maj:t gjorde arbetsstyrelsen för företaget den 12 april 1930

framställning dels örn utredning genom statens försorg av vissa förhållanden

vid företaget, särskilt rörande genom detsamma uppkommen båtnad

för de olika fastigheterna, dels ock örn vidtagande av åtgärder för

ytterligare understödjande av företaget medelst statsbidrag eller genom nedskrivning

av till detsamma beviljade lån. I häröver avgivet infordrat yttrande

den 27 september 1930 anförde lantbruksstyrelsen, att det visserligen

vore önskvärt, att frågan örn den genom företaget erhållna båtnaden

gjordes till föremål för närmare utredning, men att skäl icke förelåge till

medverkan härför från Kungl. Maj:ts sida. Frågan örn ytterligare statsunderstöd

till företaget syntes lantbruksstyrelsen bliva aktuell, först då

vederbörlig utredning presterats. Kungl. Maj:t fann den 16 oktober 1930

framställningen ieke föranleda annan åtgärd, än att avskrift av lantbruksstyrelsen

yttrande skulle tillställas arbetsstyrelsen.

Hos Kungl. Majit har nu arbetsstyrelsen för företaget i skrivelse den

11 september 1931 — med överlämnande av en utav f. d, lantbruksingenjören

A. V. Nordin i ämnet verkställd utredning — anhållit örn ytterligare

statsbidrag för täckande av 1) skillnaden mellan den av intressenterna

nu uppgivna slutliga kostnaden för företaget, 440,000 kronor, och den år

1925 vid anvisandet av ytterligare statsundstöd beräknade kostnaden,

386,000 kronor, eller 54,000 kronor, 2) skillnaden mellan den av förrättningsmannen

1915—1917 beräknade båtnaden, 182,942 kronor 50 öre, och

den av Nordin nu konstaterade verkliga båtnaden, 104,455 kronor 85 öre,

eller 78,486 kronor 65 öre samt 3) kostnaden för den av Nordin verkställda

undersökningen och utredningen, 800 kronor. Sammanlagt avser ansökningen

sålunda ett ytterligare statsbidrag av 133,286 kronor 65 öre.

I den av /. d. lantbruksingenjör en Nordin verkställda utredningen har

anförts bland annat följande.

Av Nordin inhämtade uppgifter rörande högvattenstånd och vanligen

förekommande vattenstånd vid Hjultorps kvarndamm vore långt ifrån

överensstämmande med de vattenförhållanden, som omnämndes i synemännens

utlåtande av den 12 mars 1917 och vilka legat till grund för synemännens

uppskattning av båtnaden genom regleringsföretagets utförande.

Beträffande högvattenstånd hette det nämligen i punkt 5 av utlåtandet:

»vid högvatten får vattnet vid dammen ej uppdämmas högre

än + 2 meter över jämförelseplanet, varför dammen ej influerar på högvattenståndet».

Enligt den till den fastställda arbetsplanen hörande profilritningen

vöre skibordets höjd 1.95 meter över jämförelseplanet. Högvattenståndet

hade således räknats stiga blott fem centimeter över skibordskrönet,

vilket stöde i strid med den beräkning, som i detta hänseende

gjordes redan vid häradsrättens syn år 1909. Vattenståndet vid

kvarndammen stegrades under större flöden oaktat alla flodluckor vore fullt

uppdragna omkring 0.9 å 0.4 meter över skibordet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Vad åter anginge den till grund för båtnadsuppskattningen lagda och

å prolilritningen inritade medelvattenytan läge enligt arbetsplanen denna

vid Hjultorps damm »på höjden 1.4 meter över jämiörelseplanet» och

således (l.as—1.40 =) 0.55 meter under skibordets krön. Då dämningsrätt

och bestämmande vattenstånd under normala förhållanden måste räknas

sammanfalla med skibordets krön, följde därav att markens verkliga

höjd över normalt rådande vattenstånd blivit räknat allt för högt.

I slutet av samma punkt 5 av synemännens utlåtande sades i fråga

örn jordens hopsjunkning efter vattenavsänkningen: »Det torde här böra

anmärkas, att markens sättning etter företagets utförande torde bliva

skäligen obetydlig, enär dyjorden mycket sällan förekommer ren utan är

inmängd med sandskikt avsatta vid åns översvämningar.» Verkliga

förhållandet inom företagets nedre område, ägorna nedom Eklanda bro,

vore det rakt motsatta. Dyjorden eller rättare torvjorden vöre.efter den

redan inträdda liopsjunkningen mycket lös och oförmultnad med djup

av i allmänhet 1.2, 1.4 å 1.6 meter på botten av sand och grus. Några i

torvjorden avsatta sandskikt hade vid den nu verkställda jordborrningen

icke påträffats på denna sträcka av vattendraget, där skiljaktigheterna

mellan uppskattad och verklig båtnad visat sig vara väsentliga.

Av vad sålunda framhållits framginge, att såväl laga dämningsrätt

vid Hjultorps kvarn som ock den på grund av jordens beskaffenhet hittills

inträdda och jämväl fortgående liopsjunkningen i betydande grad

måste anses nedsätta markens värde efter företaget. Torrläggningsmöjligheterna

vore på sträckan nedom Eklanda bro i så hög grad minskade

mot vad vid syneförrättningen uppskattats, att betydande delar av den

till odling avsedda marken icke ernått därför erforderlig höjd över vattenståndet.

Stora vidder utgjordes i övrigt av forna »drågar» (förr vid

eller under vatten ständigt stående områden), av vilka de inom Bänatorps

by vid laga skiftet ej inginge i delning. Dessa mycket låga områden

läge blott några få decimeter över nuvarande dämningsvattenstånd

och lämnade f. n. icke någon avkastning, nära nog sterila som de

vore. Och dock hade ett flertal av dessa drågar uppskattats vid syneförrättningen

såsom blivando fullgod åkerjord efter företagets genomförande.

Denna väsentliga och fullt påtagliga skillnad i beräknad och verkligen

ernådd båtnad borde väl i tid hava beaktats av intressenterna och föranlett

ny laga uppskattning av jordförbättringens värde. I stället för att

påkalla sådan ny uppskattning vidtoge intressenterna, ehuru de sökt och

redan lyftat statslån till företaget, den märkliga åtgärden att hos länsstyrelsen

avsäga sig båtnaden av företaget. Enligt lämnad uppgift skulle

sådan avsägelse gjorts beträffande alla i företaget ingående fastigheter

undantagandes Algutstorp och Siene ecklesiastika boställsjordar. Denna

åtgärd, varmed intressenterna förmodade sig kunna undgå betalningsskyldighet

till företaget, förklarade anledningen till att ny laga uppskattning

ej kommit till stånd.

Statslån hade emellertid utgått såsom understöd för nära nog alla

fastigheter som inginge i företaget. Dessa lån hade jämväl blivit i behörig

ordning fördelade och påvilade nu fastighetsägarna att avbetala.

För att utreda den verkligen ernådda båtnaden av företaget hade ny

uppskattning påtagligen varit av nöden. Sådan hade nu verkställts i anslutning

till de grundvärden, som komme till användning vid syneförrättningen.

Beträffande ägoområdena ovan Eklanda bro hade ny uppskattning

icke varit erforderlig, enär dessa ernått nödig torrläggning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

15

Enahanda vore förhållandet med den inom nedre delen av företaget belägna

jord, som redan vid tiden för syneförrättningen brakades såsom

åker. Över den nn i tämligen stora drag gjorda uppskattningen hade

upprättats en tabell, av vilken franninge, att en betydande vidd jord ansetts

omöjlig eller åtminstone synnerligen olämplig att hänföra till odlingsmark.

Såsom slutresultat framginge, att av den vid syneförrättningen

uppskattade båtnaden till belopp av närmast 183,000 kronor hade

i verkligheten ernåtts båtnad till värde av endast omkring 104,500 kronor,

så att förlusten i form av utebliven båtnad utgjorde cirka 78,500 kronor.

Enligt Nordins beräkningar av båtnaden och av företagets verkliga kostnader

skulle för företaget i dess helhet hava uppstått en förlust av 195,544

kronor 15 öre.

Arbetsstyrelsen har till stöd för sin nu föreliggande framställning anfört

huvudsakligen följande.

Arbetena med upprensning av den 9 kilometer långa kanalen hade igångsatts

på våren 1919. Redan de första åren arbetet pågått mötte emellertid

stora svårigheter, beroende dels på att dyrtiden verkade förryckande

på kalkylerna samt dels på att massorna i kanalen till stor del ej vore av

den godartade beskaffenhet, ritningarna utvisade. Trots stora motigheter

lyckades det dock styrelsen få företaget färdigt hösten 1926. Kostnaden

för arbetet hade uppgått till omkring 440,000 kronor, inklusive naturaprestationer.

Detta motsvarade en kostnad av omkring 2,300 kronor per

hektar.

Företagets finansiering hade skett genom från staten erhållna medel

samt genom uttaxeringar på intressenterna. Ar 1921 uttaxerades 25,000

kronor och år 1924 126,000 kronor. Vidare hade intressenterna utfört naturaprestationer,

bestående i körslor och vedleveranser till ett värde av

cirka 30,000 kronor. I detta sammanhang kunde tilläggas, att företaget för

närvarande ej hade någon svävande skuld med undantag av ett lån å cirka

7,000 kronor.

När arbetena började lida mot sitt slut och det visade sig, att kostnaderna

för företaget i avsevärd mån överstege den beräknade båtnaden, hade

besvikelsen häröver blivit stor, då man förut allmänt hoppats kunna utvinna

tillräckliga skördar ur marken för att med dessas tillhjälp kunna

betala annuiteter å odlingslånen samt förränta de för uttaxeringarnas

gäldande upplåtna penningarna. På grund härav avsade sig nu samtliga

intressenter med undantag av två ecklesiastika boställen båtnaden i hopp

om att på så vis draga sig ur företaget. Kungl. Majit i regeringsrätten

fördelade emellertid lånen på lånesökandenas fastigheter, vilka sålunda

bleve definitivt belastade därmed.

_ Av Nordins utredning framginge med önskvärd tydlighet, vilken svår

situation det stora flertalet intressenter kommit uti. Å ena sidan vora

stora ekonomiska uppoffringar gjorda och å andra sidan hade den av förrättningsmännen

beräknade båtnaden till stor del uteblivit.

Granskade man ingenjör Nordins utredning vidare, funne man, att han

kommit till det enligt styrelsens mening riktiga resultatet, att de söder

örn Eklanda bro belägna markerna erhållit full förbättring, under det att

markägarna norr örn bron i mer eller mindre hög grad gått miste örn båtnaden.

Det vore för dessa senare jordägare, som situationen vore synnerligen

svår. De lägst liggande områdena (de tidigare »drågarna») läge blott

några decimeter över vattenytan och vore på grund av jordens dåliga be
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

skaffenhet nära nog sterila. Även de något högre liggande partierna upp

emot den egentliga lastmarken vore svåra oell dyrbara att odla, enär de

regelbundet återkommande höst- och vårflödena bomme ån att stiga långt

över sina bräddar, därvid igensköljande dagdiken och bortförande matjord.

Jämförde man vidare Nordins resultat nied den grundläggande syneiorrättningen,

finge man det intrycket, att denna förrättning handlagts på

ett minst sagt märkligt sätt. Gungflyerna vore nästan otillgängliga före

vattnets avsänkande, och lämnade detta stöd för den allmänna uppfattningen,

att förrättningsmännen 1917 icke tillräckligt undersökt den till

torrläggning avsedda marken. Som följd härav kunde förrättningsmännen

ej bilda sig en riktig uppfattning av jordarten å marken. Ett annat

anmärkningsvärt faktum vore även, att förrättningsmännen, såsom frainginge

av Nordins utredning, kalkylerade med ett högsta vattenstånd stående

cirka 1/2 meter under laga dämningsrätt Aud Hjultorps kvarn, vilket

förhållande var ägnat att giva en skev bild av uppkommande båtnad.

De av förrättningsmännen uppgjorda kalkylerna med avseende å båtnaden

hade sålunda givit en felaktig bild aA» de ekonomiska förutsättningarna

för företaget. Stora ekonomiska uppoffringar Amre gjorda av intressenterna,

och ett flertal a\T intressenterna hade fått ringa båtnad. Visserligen

skulle ett avflyttande av skuldbördan på dessa sämre jordar kunnat

ske genom en i laga tid begärd omgradering, men hade då den torrlagda

jorden kommit att belastas hårdare än vad den kunnat bära. Även

fullt torrlagd jord kunde ej förränta och amortera vilka kostnader som

helst, och den sammanlagda uteblivna båtnaden hade ju ändock icke blivit

mindre genom att båtnaden fördelats på annat sätt. Som situationen för

närvarande vore, funnes för ett flertal delägare inga möjligheter att kunna

amortera statslånen och förränta i samband med företaget ådragna skulder.

Som framginge a\ Nordins tabell hade särskilt fyra egnahem upptagna

under rubriken »Storehagen» samt fastigheter i Bänatorp och Eklanda

drabbats hårt genom utebliven båtnad.

Dessa intressenter kunde ej fullgöra sina ekonomiska förpliktelser, utan

komme i ett flertal fall den situationen att uppstå, att fastigheterna finge

säljas exekutivt för gäldande ax statslånen. Huruvida en del fastigheter

t. ex. egnahemmen under sådana förhållanden komme att inbringa vad

fastigheten häftade i skuld för till staten, torde vara mer än tvivelaktigt.

LikaAml som staten lämnade sin hjälpande hand för tillkomsten av egna

hem, borde staten träda hjälpande emellan, när det gällde bevarandet av

hemman åt en trakts odalbefolkning, Arars existens vore hotad på grund av

omständigheter, Anika Amre beroende på felbedömningar från en statens

tjänsteman.

Genom remiss den 15 september 1931 anbefalldes lantbruksstyrelsen att

avgiva utlåtande över arbetsstyrelsens framställning. Lantbruksstyrelsen

inhämtade yttranden i ärendet av lantbruksingenjören L. Holmström, som

under 1915—1917 verkställt syneförrättning för företaget, samt a\T den nuvarande

lantbruksingenjören i länet C. B. Carlsson.

Lantbruksingenjören Holmström har anfört, bland annat, följande.

De orimliga kostnaderna för företagets utförande skylldes bland annat

på felaktig massberäkning. Att massorna beräknats riktigt enligt föreliggande

sektioner torde vara lätt påvisbart. Vid Holmströms senaste besök

vid Säveån år 1923 påpekades, att bergskärningen Aud Hjultorp A»arit större

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

än som beräknats och att detta till stor del berodde därpå, att kanalens

läge ändrats och alltså ej sammanfölle med det å planen utsatta. För

övrigt avhördes ej några klagomål beträffande massberäkningen, men vä!

över de orimliga arbetskostnaderna. Dessa klagomål vore också orsaken

till Holmströms närvaro å arbetsplatsen, enär lian erhållit arbetsstyrelsens

förtroende att vara skiljeman mellan företaget och dess antagna arbetsledare.

Åtminstone under åren 1919 till 1923 utfördes arbetet av arbetsstyrelsen,

som till ledare av arbetet utsett en person vid namn Englund,

vilken vid arbetsplatsen representerades av schaktmästare Sjöbeeker.

Detta tillvägagångssätt för arbetets utförande hade beslutats av ar

betsstyrelsen trots Holmströms synnerligen ivriga avrådande. Att detta

varit befogat visade resultatet. Sjöbeeker hade för sitt arbete en lön av

öOO kronor i månaden. Samtidigt hade han andra privatuppdrag på annat

håll. Det mesta arbetet utfördes mot timpenning. Denna hade varit

1919 1920 1921

för förmän............................... kronor 1.40 1.7 2 1.30

» arbetare ............................ » 0.9 5—l.io 1.x6—1.44 0.80—1.—

enligt till skiljemannen lämnade uppgifter. Det ursprungliga kostnads

förslaget var upprättat efter då gällande timpenning, 60 öre. Att under

sådana förhållanden arbetet blev dyrt, vore ej att förvåna sig över. En

dast arbetsledningen hade ju gått till minst 6,000 kronor om året. Holm

ström antoge nämligen, att arbetsstyrelsen ej gjorde sitt arbete gratis. Var

och en, som haft med dylika arbeten att skaffa, kunde förstå vilken arbets

intensitet, som utvecklades utmed kanalen under sådana förhållanden. De

stridigheter mellan arbetsstyrelsen och dess arbetsledare, vilka kulminerade

i skiljedoms påkallande, grundade sig också på arbetsstyrelsens miss

tankar, att arbetsledare!! ej visade sig nitisk nog vid arbetets övervakande

och drivande, och de till skiljemannen inlämnade skrivelserna från bådadera

parter blottade sådana förhållanden vid detta arbete, att det alldeles

icke vore förvånansvärt, att kostnaderna fördubblades. Holmström tve

kade ej att påstå, att detta resultat vore i hög grad beroende på arbetsstyrelsens

dispositioner beträffande arbetets utförande.

Lantbruksingenjören C. B. Carlsson har anfört, bland annat, följande.

Den högst avsevärda ökningen av den från början beräknade kostnaden

för företaget hade till väsentlig del sin grund i felkalkylerade arbetssvårigheter

samt, huvudsakligen, däri att arbetena utfördes under tiden för

de högst förekommande arbets- och materialpriserna.

Den prekära ställning, vari de ökade kostnaderna försatt deltagarna,

hade påtagligen förvärrats genom uteblivandet av den båtnad, som beräknats

uppstå genom företaget. Med det vid torrläggningsprojektets lil

arbetande gjorda säregna antagandet — vilket syntes hava undandragit

sig uppmärksamhet vid den granskning projektet sedermera varit under

kastat — att det normerande vattenståndet för den torrläggning, som ansetts

ändamålsenlig för ifrågakommande marker, varit liktydig med en

vattennivå, som med 0.55 meter understege krönet å skibordet i dammbyggnaden

vid Hjultorp, med vilken dammbyggnad vore förknippad oinskränkt

dämningsrätt till nämnda krön, vore ej underligt, att dea beräknade

båtnaden till avsevärd del uteblivit, eftersom verkan av en till skillerås

krönet inställd vattenyta sträckte sig så gott som över hela den förstorade

ån. En torrläggning, åt vilken avsåges en bestående varaktighet, kunde

näppeligen grundas på ett allenast under kortare tidsmoment- nedsänkt

vattenstånd.

Ritning lill riksdagens protokoll 19112. 1 sami. ISS hafi. ISr 222 22li.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Den båtnad, som sålunda uteblivit för marken utmed ån, bade synbarligen

i stället utan vederlag kommit vattenverket vid Hjultorp och jämväl

övriga verk i Säveån mellan Hjultorp och Mjörn till godo, enär ett

icke föraktligt vattenmagasin uppstått i ån ovanför Hjultorpsdammen genom

de utförda arbetena.

Det syntes troligt, att åtskilliga av delägarna i företaget icke kunde

komma ut med de utgifter för företaget, som vore bundna vid deras fastigheter,

och att deras bestånd som självständiga jordbrukare äventyrades,

därest staten ej trädde emellan. Innan dock prövningen av styrelsens

framställning örn ytterligare bidrag av allmänna medel till företaget ägde

rum, torde en närmare granskning av räkenskaperna böra ske för att utröna,

hur mycket av utgifterna, som kunde hänföras till verkliga kostnader

för företaget. Särskilt syntes de så kallade naturaprestationerna vara

av beskaffenhet att böra närmare undersökas liksom ock posten omkostnader,

vilken förefölle osedvanligt hög.

Att de, för vilka båtnaden kommit att utgöra allenast en ringa bråkdel

av de beräknade och som på grund härav fått en oskäligt hög anpart i

kostnaderna, trots ett mer än lovligt ringa intresse för en angelägenhet,

som berörde dem så nära, i första hand borde hjälpas, vore ofrånkomligt,

så vitt deras ekonomiska ställning icke medgåve ett fullgörande av betalningsplikten.

Men för den eller dem, som dragit fördel av företaget i annat

hänseende än vad som åsyftats från deras sida, vilka uteslutande hade

jordbruket som näring, ansåge Carlsson ytterligare bidrag till underlättande

av deras ställning inom företaget i ingen mån påkallat.

I en inlaga den 11 februari 1932 har sysslomannen för regleringsföretaget

härefter bemött vissa uttalanden i lantbruksingenjörernas yttranden.

Därvid har anförts, att Holmströms yttrande på intet sätt vederlagt

Nordins utredning.

Lantbruksstyrelsen har i utlåtande den 25 februari 1932 anfört huvudsakligen

följande.

Den högst avsevärda kostnadsökningen vid ifrågavarande företag hade

givetvis i väsentlig grad blivit en följd av att detsamma utförts under

kristiden, då arbetspriserna varit som högst. Hänsyn härtill hade jämväl

tagits genom beviljandet år 1925 av ytterligare statsunderstöd till företaget.

Emellertid syntes det uppenbart, att kostnadsökningen därjämte

till stor del vore att tillskriva olämpliga dispositioner i fråga om arbetets

utförande. En i lantbruksstyrelsen verkställd undersökning av de nu uppgivna

arbetskostnadernas storlek i förhållande till schaktnings- och

sprängningsmassornas art och omfattning hade givit vid handen, att enhetspriserna

i icke ringa grad, eller med minst 10 procent, överstigit den

i sig själv mycket höga prisnivå, som varit gällande under kristiden. Den

ytterligare fördyring av arbetet, som sålunda genom intressenternas eget

förvållande blivit en följd av dålig arbetsledning och olämpliga dispositioner

för arbetets bedrivande, torde kunna uppskattas till ett belopp av,

lågt räknat, 40,000 kronor.

Båtnaden av företaget hade vid 1917 års syneförrättning beräknats till

182,942 kronor 50 öre, varvid, i likhet med vad fallet varit vid en 1912

hållen syneförrättning, hänsyn tagits till visst vattenstånd i Säveån under

vegetationstiden enligt den kännedom i fråga örn vattenframsläppningen

vid Hjultorps damm, som vid förrättningen syntes varit tillgänglig

för forrättningsmännen. Av förenämnda, av Nordin efter undersök
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition Nr 223.

19

ning på platsen i augusti 1931 verkställda utredning franninge emellertid,

att det för torrläggningen av i löretaget ingående marker bestämmande

vattenståndet torde ligga O.jj meter högre, än det varifrån förrättningsmännen

vid 1912 och 1917 års synelörrättningar utgått. Nordin hade

med biträde av två godemän verkställt en uppskattning i stora drag av den

båtnad, som i verkligheten erhållits genom företaget, då hänsyn toges lill

detta högre vattenstånd, och därvid kommit till en slutsumma för hela

företaget av 104,455 kronor 85 öre, vilket belopp med 78,486 kronor 65 öre

eller omkring 43 procent nnderstege det år 1917 uppskattade båtnadsvärdet.

Vad frågan örn ytterligare statsunderstöd för nu ifrågavarande torrläggningsföretag

beträffade torde till en början höra anmärkas, att i den angivna

ökningen i arbetskostnaderna med 54,000 kronor även inginge räntor

med ett belopp av omkring 23,500 kronor, medan återstoden, eller 30,500

kronor, torde få inräknas i den fördyring av arbetet, som blivit en följd

av arbetets mindre ändamålsenliga bedrivande. I likhet med vad tidigare

såsom regel tillämpats syntes något statsunderstöd icke böra utgå till här

ifrågavarande ränteutgifter. I fråga örn den senare utgiftsposten kunde

framhållas, att det näppeligen kunde anses påkallat att medelst statsmedel

täcka förluster, som orsakats intressenter i torrläggningsföretag

genom att arbetet av dem bedrivits på ett oekonomiskt och ineffektivt

sätt. Härtill komme, att i här förevarande fall kompensation för den

av kristiden orsakade kostnadsökningen redan lämnats vederbörande intressenter

genom de år 1925 till löretaget beviljade ytterligare statsunderstöden.

Därutöver syntes enligt lantbruksstyrelsens uppfattning statens

mellankomst i här nämnda avseende icke böra ånyo sättas i fråga.

Icke heller syntes statsunderstöd skäligen böra utgå till det belopp, 800

kronor, som intressenterna fått vidkännas för den av Nordin verkställda

utredningen m. m. Det hade nämligen stått intressenterna öppet att, på

sätt stadgades i 1879 års dikningslag, inom därför föreskriven tid begära

ny uppskattning av den genom företaget uppkommande båtnaden, i vilket

fall någon anledning icke torde förefunnits att av statsmedel ersätta intressenterna

för kostnaderna för sådan uppskattningsförrättning. Det

syntes ock naturligt, att i fall som det här ilrågavarande erforderlig utredningskostnad

bures av intressenterna själva.

Däremot funne lantbruksstyrelsen vissa skäl tala för att en jämkning

av det till löretaget beviljade lånet vidtoges med hänsyn till den nu konstaterade

minskningen av den tidigare uppskattade båtnaden av företaget.

Även örn den av Nordin verkställda uppskattningen av denna båtnadsreducering

skett i tämligen stora drag, torde densamma kunna ur här berörda

synpunkt tillmätas vitsord. I varje fall syntes anledning icke förefinnas

att nedlägga ytterligare kostnad för åstadkommande av en i detta

avseende mera detaljerad uppskattning.

Här ifrågasatt jämkning syntes böra vidtagas beträffande samtliga i

företaget ingående fastigheter, i den mån desamma enligt Nordins utredning

drabbats av den inträdda båtnadsreduceringen. Dock syntes härvid

i nu förevarande sammanhang undantag böra göras för de fastigheter,

Vårgårda l1, 21, 31 och 41 samt Jonskulla l1, vilka tillhörde ägaren av

Hjultorps kvarn. Denne syntes niimligen hava genom det utförda regleringsarbetet

erhållit viss båtnad för kvarndriften, utan att därmed varit

förenad någon skyldighet att för sagda båtnad deltaga i kostnaderna för

torrläggningsföretaget, och det torde vara rimligt att, då fråga nu kunde

uppstå örn en eventuel] jämkning av lånet, hänsyn toges jämväl till dylik.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

vid syneförrättuingen icke förutsedd båtnad. Någon utredning om dennas

storlek förelåge likväl icke, varför frågan om jämkning av det till företaget

utlämnade lånet syntes, för ifrågavarande fastigheters vidkommande,

böra anstå, tills sådan utredning kunde hava kommit till stånd.

För övriga i företaget ingående fastigheter, vilka kommit i åtnjutande

av de till företaget beviljade lånen, hade vid 1917 års syneförrättning båtnaden

av torrläggningen uppskattats till ett värde av 156,003 kronor 94 öre.

medan motsvarande värde enligt Nordins uppskattning utgjorde allenast

97,474 kronor 73 öre. Båtnadsreduceringen uppginge sålunda beträffande

dessa fastigheter till ett belopp av 58,529 kronor 21 öre. Ifrågavarande

fastigheters andel i de till företaget beviljade lånen å 178,150 kronor utgjorde

sammanlagt 155,998 kronor 13 öre. Med hänsyn till de nu påvisade

förhållandena och om, såsom lantbruksstyrelsen i föregående icke ve

lat motsätta sig, Nordins utredning angående den uppkomna båtnaden i

det stora hela tillmättes vitsord, syntes skäl kunna anses föreligga, att

sistnämnda lån minskades till samma belopp som det reducerade båtnads

värdet, det ville säga till 97,474 kronor 73 öre. Låneminskningen skulle där

igenom komma att uppgå till (155,998 kronor 13 öre — 97,474 kronor 73 öre

=) 58.523 kronor 40 öre. Lantbruksstyrelsen ville såsom skälig kompensation

för den uteblivna båtnaden föreslå en låneminskning av 50,000

kronor.

I sammanhang härmed kunde slutligen påpekas att, enligt vad framginge

av lantbruksingenjören Carlssons yttrande, ekonomiska förutsättningar

för sådan sänkning av vattenståndet vid Hjultorps damm, att den

med regleringsföretaget utsprungligen avsedda båtnaden erhölles, näppeligen

torde vara för handen.

På grund av vad sålunda anförts har lantbruksstyrelsen hemställt, örn

ock icke utan tvekan, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till företaget måtte från statens avdikningsanslag anvisas ytterligare

statsbidrag med 50,000 kronor, under villkor att det till företaget, efter

frånräknande av fastigheterna Vårgårda l1, 21, 31 och 41 samt Jonskulla l1.

beviljade lånet från odlingslånefonden minskades med ett bidraget motsvarande

belopp.

I yttrande i ärendet den 7 mars 1932 har statskontoret anfört följande.

I likhet med lantbruksstyrelsen ansåge statskontoret, att förevarande

framställning i vad den avsåge erhållande från statens avdikningsanslag

av ytterligare statsbidrag, motsvarande dels viss uppgiven ökning i arbetskostnaden

för ifrågavarande företag utöver den beräkning, som legat till

grund för tidigare bidrags beviljande, dels ock kostnaden för den nya utredningen

rörande båtnaden av samma företag, icke borde föranleda till

någon åtgärd. Vad därefter beträffade den del av framställningen, som

avsåge utbekommande av anslag, motsvarande den konstaterade minskningen

av den tidigare uppskattade båtnaden av företaget, hyste statskontoret,

med hänsyn till att missräkningar rörande avdikningsföretags

resultat icke vore så ovanliga, visserligen någon betänksamhet i betraktande

av möjligheten av vittgående konsekvenser, men då här syntes föreligga

alldeles särskilda förhållanden, som för flertalet intressenter medfört,

att de utan motsvarande nytta drabbades hårt av skuldbördan för

odlingslånen, ville statskontoret icke motsätta sig, att någon lättnad härutinnan

bereddes på sätt lantbruksstyrelsen föreslagit. Därest detta förslag

bifölles, föreställde sig statskontoret, att Kungl. Majit ville efter

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. May.ts proposition Nr 223.

lantbruksstyrelsen börande fastställa de belopp, som borde efterskänkas

å varje i företaget deltagande fastighets andel i återstående sammanlagda

låneskulden, samt att statskontoret därefter finge låta genom vederbörande

länsstyrelse ombestyra, att anteckningar ägde rum i jordebok och iastighetsbok

örn den därav föranledda nedsättningen av annuiteterna.

För egen del finner jag mig kunna biträda vad lantbruksstyrelsen och

statskontoret föreslagit. Jag finner sålunda tillräcklig anledning’ icke

föreligga att tillstyrka den del av framställningen, som avser utlämnande

av ytterligare statsbidrag för täckande av de i företaget nedlagda

stora arbetskostnaderna. Ej heller kan jag tillstyrka ersättning för de a\

arbetsstyrelsen nu havda utredningskostnaderna. Däremot anser jag, lika

med ämbetsverken, att sådana omständigheter framkommit i avseende å

båtnadsuppskattningen, att billighetsskäl tala för lämnande av ytterligare

statsunderstöd åt företaget med hänsyn till den minskade båtnad, som

slutligen utvunnits genom företaget. Då härtill kommer, att åtskilliga delägare

i företaget synas vara i trängande behov av bistånd, kan jag alltså

ansluta mig till ämbetsverkens förslag, att ytterligare understöd lämnas

vissa av de ägare av i företaget ingående mark, vilka häfta för odlingslån.

Lika med ämbetsverken anser jag, att sådant understöd ej bör utgå beträffande

de fastigheter, vilka tillhöra ägaren av Hjultorps kvarn, enär denne,

enligt vad lantbruksstyrelsen uppgivit, av företaget erhållit båtnad för

kvarndriften utan att härför hava deltagit i kostnaderna. Det ifrågasatta

ytterligare understödsbeloppet, 50,000 kronor, torde böra användas till gäldande

av viss på respektive delägare belöpande del av odlingslån för företaget.

För utlämnande av här avsett bidragsbelopp erfordras riksdagens

medgivande. Beloppet torde böra utgå ur statens avdikningsanslag samt

därvid icke inräknas i det belopp, som Kungl. Maj:t enligt riksdagens

medgivande äger för respektive år bevilja jämlikt gällande bestämmelser

för anslagets användning.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva.

att till nedbringande, på sätt Kungl. Majit ma närmare bestämma, av

på delägare i Säveåns regleringsföretag mellan Hjultorps och Hede kvarnfall

belöpande lån från odlingslånefonden må från statens avdikningsanslag

tagas i anspråk ett belopp av 50,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Departements
chefen.

Ur protokollet:

Bune Thygesen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:152 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare statsunderstöd till delägare i Säveäns regler i ngsföretag i Älvsborgs län a1 i texten
  2. JoU 1932:48 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående ytterligare statsunderstöd till delägare i Seveåns reglering sföretag i Älvsboi''gs l s. 6 i texten