Sök i Ratio Lex

Angående ytterligare statsunderstöd till Mosjöbottnen\s torrläggningsföretag i örebro län m. m

1932-03-16 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:224, Angående ytterligare statsunderstöd till Mosjöbottnen\s torrläggningsföretag i örebro län m. m

Dokumentets text

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

23

Nr 224.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ytterligare statsunderstöd

till Mosjöbottnen\s torrläggningsföretag i örebro

län m. m.; given Stockholms slott den 16 mars 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majlis

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 16 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gaede, Hamein, von Stockenstköm, Stade
NEE,

GYLLENSWÄRD, LaESSON, HOLMBÄCK. JEPPSSON, HANSÉN, RUNDQVIST.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström, anför:
För

torrläggning av vattensjuk mark å den forna Mosjöns botten, tillhörande

fastigheterna Herminge, Attersta, Södra Bro och Kyrkebol samt

Gällersta i Gällersta socken, Frommesta i Ekeby socken, Törsjö, Krutbruket

och Kyrkeby i Mosjö socken samt Norra Moses, Säbylund. Ekenäs

och Sättra i Kumla socken, allt av örebro län, har Kungl. Majit den 31

december 1920 beviljat dels statsbidrag från allmänna avdikningsansla
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ls proposition Nr 224.

get med 218,530 kronor, dels oek lån från odlingslånefonden med 137,070

kronor.

Kungl. Majit har vidare för samma ändamål beviljat den 23 februari

1923 statsbidrag med 1,730 kronor och lån med 3,470 kronor samt den 31

december 1924 lån med 22,670 kronor.

I skrivelse den 31 december 1930 har arbetsstyrelsen för torrläggningsföretaget

— med överlämnande av en utav statens lantbruksingenjör

Gösta Kindblom verkställd utredning —- gjort framställning örn beviljande

till företaget av ett ytterligare statsbidrag å 100,000 kronor för nedskrivning

av det den 31 december 1920 beviljade lånet från odlingslånefonden

samt örn förlängning av amorteringstiden för samma lån till och

med år 1990.

Över arbetss.tyrelsens framställning hava infordrade utlåtanden avgivits

den 25 februari 1932 av lantbruksstyrelsen, som därvid tillika överlämnat

två yttranden från lantbruksingenjören Kindblom av den 18 mars

och den 30 november 1931, samt den 8 mars 1932 av statskontoret.

Beträffande torrläggningsföretaget inhämtas av handlingarna i ärendet:
i

* , *• . i • # • * ■ • ; •

Förslag till företaget upprättades av dåvarande lantbruksingenjören A.

Palm vid en av honom med biträde av gode män åren 1912—1913 förrättad

syneförrättning enligt lagen den 20 juni 1879 örn dikning och annan

avledning av vatten. Sedan missnöje emellertid anmälts mot förrättningen,

instämdes saken till domstol. Målet fullföljdes till Kungl. Majit, som

genom dom den 26 februari 1919 i huvudsakliga delar fastställde synemännens

utlåtande. Den 25 april 1919 påbörjades arbetet, sorn sedan bédrevs

huvudsakligen under åren 1920 och 1921. Arbetet godkändes av

lantbruksstyrelsen den 20 januari 1923.

Torrläggningen omfattade ett område örn cirka 1,100 hektar, därav 160

hektar utgjordes av odlad mark och 940 hektar bestod av äng och annan

odlingsbar mark.

Vid syneförrättningen beräknades kostnaden för företaget till omkring

300.000 kronor, därav 275,000 kronor för egentliga arbetskostnader samt

25.000 kronor för vattenverkslösen, förrättningskostnader och dylikt. År

1919 verkställdes emellertid en omräkning av kostnaden, som då beräknades

till omkring 683,000 kronor, av vilket belopp 650,000 kronor avsåg

de egentliga arbetskostnaderna samt 33,000 kronor vattenverkslösen, förrättnings-

och utredningskostnader m. m.

Arbetet utlämnades på entreprenad mot en entreprenadsumma av 650,000

kronor. Under arbetet uppstod tvist mellan företaget och entreprenören,

vilken tvist avgjordes genom skiljedom den 14 maj 1923. Genom skiljedomen

tillerkändes entreprenören, utöver entreprenadsumman, för utfört

merarbete 25,000 kronor samt en arbetspremie enligt entreprenadkontraktet

å 40,000 kronor. Intressenterna fingo vidare före arbetets godkän

namie vidkännas vissa extra kostnader, nämligen 50,960 kronor på grund

arv oförutsedda arbetssvårigheter och 23,400 kronor för anskaffande av

virke till pålning m. m.

. Efter arbetets godkännande hava intressenterna åsamkats ytterligare

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

kostnader för företaget genom inträffandet av ras i huvudkanalen genom

torrläggningsområdet. Vissa redan upptagna ras hava dragit en kostnad

av 25.000 kronor, och för avhjälpande av återstående ras beräknas en

kostnad av 40,500 kronor. Ett i ärendet företett sammandrag över företagets

räkenskaper upptager därjämte vissa med företaget indirekt förenade

kostnader å tillhopa 136,100 kronor, därav 103,500 kronor för kreditivavgifter

och räntor, 29,000 kronor för rättegång, skiljedom, utbrytning av

båtnadsjord m. m. samt 3,600 kronor i jordersättningar.

Kostnaden för företaget uppgår enligt denna beräkning (650,000 + 33,000

+ 25,000 + 40,000 + 50,960 + 23,400 + 25,000 + 40,500 + 136,100) till i runt

tal 1,024,000 kronor. Denna kostnad överstiger den vid det senast beviljade

statsunderstödet beräknade kostnaden, 734,000 kronor, med 290,000

kronor. Fördelas den erhållna kostnadssumman jämnt på den i företaget

ingående markarealen, erhålles en kostnad för hektar av 927 kronor.

Båtnaden av företaget uppskattades vid syneförrättningen till omkring

380,000 kronor. År 1919, då en förnyad uppskattning av båtnaden skedde,

värderades den till 684,000 kronor. Sistnämnda båtnadsvärde jämnt fördelat

på den i företaget ingående markarealen utgör 620 kronor för hektar.

Den sålunda beräknade båtnaden uppgives emellertid icke hava helt

uppnåtts.

Arbet ss t g reisen har till stöd för sin framställning anfört huvudsakligen

följande.

Flera faktorer hade samverkat till det ur ekonomisk synpunkt olyckliga

resultatet av företaget. Örn företaget kunnat påbörjas omedelbart

efter syneförrättningens avslutande, skulle torrläggningsarbetet sannolikt

kunnat slutföras under åren 1913—1915 utan att någon skuldsättning,

frånsett statslån, behövt ifrågakomma. Vid torrläggningsarbetet hade

oförutsedda svårigheter yppat sig, varav föranletts avsevärda extra kostnader.

Företagets underhåll hade även dragit kostnader, som intressenterna

ej på långt när väntat. Genom 1927 års exceptionellt häftiga sommarflöde

hade intressenterna drabbats av oerhörda förluster. För flertalet

av intressenterna, vilka på några få undantag utgjordes av mindre

jordbrukare, hade skuldbördan blivit mycket tryckande; för mången hade

den blivit övermäktig.

Lantbruksstyrelsen har anfört i huvudsak följande.

Den omständigheten att företaget kom att utföras under en period av

kristiden, då arbetspriserna varit som högst, hade i förening med uteblivandet,

på grund av helt utomstående orsaker, i viss grad av den av företaget

påräknade båtnaden bringat vederbörande intressenter i svårt

trångmål. Detta hade blivit än ytterligare skärpt därigenom att efter

avslutandet av syneförrättningen — som handlades under en tid, då 1879

års dikningslag ännu var gällande och avsägelse av båtnad sålunda var

beträffande företag av ifrågavarande slag medgiven — sådan avsägelse

i högst betydande utsträckning förekommit, nämligen beträffande örn

kring 46 procent av den i företaget ingående markarealen. Genom att deri

på nämnda mark belöpande andelen såväl av kostnaderna för företaget

som även av den annuitet å statslånen, som det ålåge företaget att gälda,

vilken andel likaledes uppginge till omkring 46 procent av hela kostnadssumman

respektive hela annuiteten, sålunda blivit överflyttad på de

i företaget kvarstående intressenterna, hade svårigheterna för dessa att

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.

finansiera företaget ytterligare ökats. I detta avseende kunde ifrågavarande

företag anses utgöra ett parallellfall till ett annat enligt bestämmelserna

i 1879 års dikningslag förberett torrläggningsföretag, som under

senare åren tilldragit sig statsmakternas uppmärksamhet, nämligen

Mästermyrs utdikningsföretag på Gotland, vid vilket företag båtnadsav

sägelse likaså hade i särskilt stor utsträckning ägt rum, och huvudsakligen

till följd därav svårigheter för företagets finansiering uppstått.

Lantbruksstyrelsen funne de med företagets tillkomst och utförande

förknippade omständigheter vara av den art, att ett ytterligare understödjande

av företaget medelst statsmedel kunde synas motiverat. Med

avseende därå ville lantbruksstyrelsen särskilt framhålla den väsentligt

ökade börda, som genom det tvungna övertagandet av båtnadsjorden pålagts

de intressenter, vilka slutligen hade att svara för företagets kostnader

av olika slag. Lantbruksstyrelsen ville emellertid å andra sidan

icke underlåta att framhålla den tvekan, lantbruksstyrelsen i allmänhet

måste hysa i frågor angående understöd till torrläggningsföretag utöver

författningsenligt sådana och som även i detta fall vore i hög grad till

finnandes, speciellt med hänsyn till ett dylikt understöds prejudicerande

betydelse.

Med hänsyn till föreliggande förhållanden och då, till följd av överflyttandet

på ifrågavarande intressenter av båtnadsjordens del i statslånet,

ett ytterligare belastande av deras fastigheter med lån icke torde

böra från statens sida sättas i fråga, funne lantbruksstyrelsen för sin del,

att eventuellt ytterligare statsunderstöd till företaget borde utgå allenast

i form av bidrag utan återbetalningsskyldighet

Intressenterna hade hemställt örn statsbidrag utan återbetalningsskyl

dighet till ett belopp av 100,000 kronor. Lantbruksstyrelsen funne emellertid,

att vid beräkningen av eventuellt statsbidrag till den förut nämnda

vid företaget uppkomna merkostnaden av sammanlagt 290,000 kronor

hänsyn borde tagas allenast till den merkostnad, 25,000 kronor, som er

lagts till entreprenören för utfört merarbete, ävensom till kostnaderna

för dels redan upptagna ras, 25,000 kronor, och dels ännu återstående ar

bete för avhjälpande av dylika ras, 40,500 kronor, eller till ett samman

lagt belopp av 90,500 kronor. Med hänsyn till de avsevärda ytterligare

utgifter, som därutöver åsamkats företagets intressenter, syntes det skäligt,

att nämnda belopp i sin helhet täcktes medelst statsbidrag.

Av det sålunda ifrågasatta statsbidraget torde ett belopp av 40,500 kronor

böra utgå tili bestridande av kostnaderna för avhjälpande av återstående

ras, medan återstoden, eller 50,000 kronor, borde användas till nedskrivning

nied motsvarande belopp av det till företaget den 31 december

1920 beviljade lånet å 437,070 kronor.

Vad därefter beträffade den begärda utsträckningen av amorteringstiden

för nämnda lån till och med år 1990, funne sig lantbruksstyrelsen.

örn också med viss tvekan med hänsyn till att utredning saknades ifråga

örn de konsekvenser, som i detta fall kunde tänkas bliva en följd av amor

teringens utsträckande över en sä lång tidsperiod, likväl böra. i betraktande

av företagets utpräglade karaktär av kristidsarbete, förorda arbetsstyrelsens

framställning i denna del.

På grund av vad sålunda anförts funne sig lantbruksstyrelsen, örn ock

med tvekan, böra hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels till ifrågavarande företag ytterligare anvisa statsbidrag från statens

avdikningsanslag med 90.500 kronor, varav 50,000 kronor till nedskrivning

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

med motsvarande belopp av det till företaget den 31 december 1920 beviljade

lånet från odlingslånefonden, dels ock medgiva, att amorteringstiden

för samma lån finge utsträckas till och med 1990.

Statskontoret har anfört följande.

I betraktande av de alldeles särskilda omständigheter, som enligt vad

lantbruksstyrelsen framhållit i detta fall kunde anses föreligga, torde enligt

statskontorets förmenande vissa skäl förefinnas för ett ytterligare

understödjande medelst statsmedel av ifrågavarande företag, och statskontoret

ville för den skull icke motsätta sig lantbruksstyrelsens förslag

därom. Beträffande frågan örn utsträckning av amorteringstiden för det

år 1920 beviljade lånet ställde sig statskontoret däremot mycket tveksamt.

Dylika medgivanden skulle förvisso kunna medföra allvarliga konsekvenser

och föranleda krav på kapitalökningsanslag å fonden utöver vad eljest

för utlåningen därifrån vöre erforderligt. Trots dessa betänkligheter

ville statskontoret dock med hänsyn till vad lantbruksstyrelsen framhållit

icke motsätta sig en viss utsträckning av amorteringstiden. Statskontoret

ville för sin del förorda en amorteringstid för lånet, sträckande

sig till år 1970.

Annuiteten å ifrågavarande lån, vars amorteringstid med nu gällande

villkor utginge år 1953, utgjorde 29,056 kronor 41 öre. Vid nedskrivning

av återstående låneskuld med 50,000 kronor och utsträckning av amorteringstiden

till år 1990 skulle annuiteten, för återstående amorteringsår

nedgå till 15,820 kronor, och med motsvarande nedskrivning, men utsträckning

av amorteringstiden, såsom statskontoret ifrågasatt, till år

1970 skulle annuiteten komma att utgöra 18,520 kronor. Den jämförelsevis

ringa skillnaden mellan de senare två annuiteterna visade, att även i

sistnämnda fall en avsevärd lättnad skulle beredas låntagarna.

Därest nedskrivning eller förlängning av amorteringstiden för ifrågavarande

lån medgåves, torde det få ankomma på statskontoret att örn

de därav föranledda nedsättningarna av annuiteterna underrätta vederbörande

länsstyrelse för vidtagande av de åtgärder, som i samband därmed

erfordrades.

I betraktande av de omständigheter, som varit förenade med igångsättandet

av ifrågavarande företag och sedan förekommit, torde billighetsskäl

tala för, att visst ytterligare statsunderstöd beredes företaget. Det

av lantbruksstyrelsen förordade statsbidraget å 90,500 kronor, vilket statskontoret

ej motsatt sig, synes mig vara väl avvägt. Av statsbidraget

skulle enligt lantbruksstyrelsens förslag 50,000 kronor användas till nedskrivning

med motsvarande belopp av det till företaget den 31 december

1920 beviljade lånet från odlingslånefonden och återstående 40,500 kronor

användas till täckande av viss av lantbruksstyrelsen angiven kostnad.

Även härutinnan kan jag ansluta mig till lantbruksstyrelsen. Beträffande

frågan örn utsträckning av amorteringstiden för nyssnämnda lån bi

träder jag statskontorets förslag. Amorteringstiden för lånet, vilken

med nu gällande villkor utgår år 1953, skulle enligt statskontorets

förslag utsträckas till år 1970. Vid lånets nedskrivning med 50,000

kronor och amorteringstidens utsträckning till år 1970, kommer dea

årliga annuiteten. som för närvarande utgör 29,056 krono]- 41 öre,

Departement*-

chefen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

att nedgå till 18,520 kronor. För det av mig ifrågasatta ytterligare statsbidraget

och utsträckningen av amorteringstiden för nämnda lån erfordras

riksdagens medgivande. Statsbidraget torde böra utgå ur statens

avdikningsanslag samt därvid icke inräknas i det belopp, som Kungl.

Maj:t enligt riksdagens medgivande äger för respektive år bevilja jämlikt

gällande bestämmelser för anslagets användning.

På grund av det anförda hemställer jag. att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva,

dels att till Mosjöbottnens torrläggningsföretag må från statens avdikningsanslag

anvisas ett ytterligare statsbidrag av 90,500 kronor, därav

50,000 kronor till nedskrivning med samma belopp av det till företaget

den 31 december 1920 beviljade lånet från odlingslånefonden;

dels ock att amorteringstiden för nämnda lån må utsträckas till år 1970.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifall samt förordnar, att proposition i

ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Joh.-s Thygesen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:153 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare statsunderstöd till Mosjöbottnens torrläggningsföretag i Örebro län m. m. a1 i texten
  2. JoU 1932:49 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ytterligare statsunderstöd till Mosjöbottnens torrläggningsföretag i Örebro län m. m. s. 11 i texten