Sök i Ratio Lex

Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer

1932-03-11 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:233, Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 233.

1

Nr 233.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension åt vissa

i statens tjänst anställda personer; given Stockholms slott

den 11 mars 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o)—10:o) hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Félix Hamrin.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet ål Stockholms

slott den 11 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gaede, Hamrin, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anmäler följande

frågor örn pension, att utgå å allmänna indragningsstaten, åt vissa i statens

tjänst anställda personer och anför därvid:

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 195 haft. (Nr 233.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 233.

Äng.

pension åt

vissa förmän

och arbetare

vid fästningsoch

kasernbyggnadsarbetena

i Boden.

Försvarsdepartementet.

l:o.

Med eget utlåtande den 16 december 1931 har arméförvaltningens fortifikationsdepartement

överlämnat en av fortifikationsbefälhavaren i Boden

i skrivelse den 6 augusti 1931 gjord framställning örn beredande av pension

åt, bland andra, förmännen vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i

Boden Lars Petter Nilsson, Oskar Fredrik Rönnkvist, Erik Johan Ersson,

Isak Olof Eriksson och Nils August Nordin samt arbetaren vid nämnda byggnadsarbeten

August Vikström.

Av handlingarna i ärendet samt av fortifikationsbefälhavaren och arméförvaltningens

fortifikationsdepartement gjorda sammanställningar över omförmälda

förmäns och arbetares anställningstid i statstjänst inhämtas

beträffande Nilsson: att han, som är född den 25 februari 1873, varit

anställd dels vid vissa statens järnvägars arbeten under tiden den 15

januari —den 20 december 1892 samt den 23 december 1916—den 15 maj

1919, dels ock vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den

12 januari 1902 med avbrott för förenämnda anställning vid statens järnvägar

den 23 december 1916—den 15 maj 1919 och med vissa uppehåll i

övrigt; att han, örn han kvarstår i tjänst till utgången av den månad, varunder

han uppnår 60 års ålder, eller februari 1933, varit anställd i statens

tjänst under en tid av sammanlagt mer än 29 år; samt att han under åren

1926—1930 uppburit avlöning, dyrtidstillägg inräknat, med i medeltal omkring

2,830 kronor för år;

beträffande Rönnkvist: att han, som är född den 14 mars 1872, varit

anställd dels vid statens järnvägars arbeten under tiden den 10 januari

1892 -den 31 oktober 1893, den 12 september-den 21 oktober 1910, den

1 januari—den 6 september 1919, den 24 februari 1920—den 16 november 1922

och den 21 november 1922—den 25 september 1924, dels vid Porjus kraftverksbyggnad

under tiden den 11 januari 1911—den 11 april 1913 och den

1 augusti—den 31 oktober 1918, dels vid Norrfors kraftverksbyggnad under

tiden den 25 oktober 1924—den 29 juni 1926, dels ock vid fästnings- och

kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 17 september 1901 med avbrott

för nyssnämnda anställningstider, i den mån de infallit efter sist angivna

dag, samt med vissa uppehåll i övrigt; att han, örn han kvarstår i tjänst

till utgången av den månad, varunder han uppnår 60 års ålder, eller mars

1932, varit anställd i statens tjänst under sammanlagt mer än 28 år; samt

att han under åren 1926—1930 uppburit avlöning, dyrtidstillägg inräknat,

med i medeltal omkring 2,890 kronor för år;

beträffande Ersson: att han, som är född den 6 mars 1871, varit anställd

dels vid statens järnvägars arbeten under följande tider, nämligen: den 15

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''233.

augusti—den 20 oktober 1891, den 3 maj—den 5 november 1892, den 20

juni—den 28 oktober 1893, den 2 juni—den 15 oktober 1894, den 4 juli—

den 4 oktober 1900, den 1 maj—den 31 oktober 1903 och den 1 juni 1918—

den 12 april 1919, dels ock vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i

Boden sedan den 8 januari 1902 med avbrott för nyssnämnda anställningstider,

i den mån de infallit efter sist angivna dag, samt med vissa uppehåll

1 övrigt; att'' han vid uppnåendet av 60 års ålder varit anställd i statens

tjänst under sammanlagt omkring 23 år; samt att han under åren 1926 —

1930 uppburit avlöning, dyrtidstillägg inräknat, med i medeltal omkring

1,830 kronor för år;

beträffande Eriksson: att han, som är född den 1 februari 1873, varit

anställd dels vid statens järnvägars arbeten under följande tider, nämligen:

den 5 maj—den 15 november 1892, den 20 juni—den 20 oktober 1893, den

2 juni—den 4 november 1894, den 8 maj—den 10 november 1899, den 1

maj—den 31 oktober 1903 och den 23 december 1919—den 1 april 1920,

dels ock vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 8

januari 1902 med avbrott för nyssnämnda anställningstider, i den mån de

infallit efter sist angivna dag, samt med vissa uppehåll i övrigt; att han,

örn han kvarstår i tjänst till utgången av den månad, varunder han uppnår

en levnadsålder av 60 år, eller februari 1933, varit anställd i statens

tjänst under sammanlagt mer än 21 år; samt att han under åren 1926 —

1930 uppburit avlöning, dyrtidstillägg inräknat, med i medeltal omkring

1,770 kronor för år;

beträffande Nordin: att han, som är född den 21 augusti 1871, varit

anställd vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 13

januari 1902, dock med vissa avbrott; att han vid uppnåendet av 60 års

ålder varit anställd i statens tjänst under sammanlagt mer än 20 år; samt

att han under åren 1926—1930 uppburit avlöning, dyrtidstillägg inräknat,

med i medeltal omkring 1,710 kronor för år; och

beträffande Vikström: att han, som är född den 1 mars 1872, varit anställd

dels vid Porjus kraftverksbyggnad under tiden den 11 januari—den

12 april 1911, dels ock vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden

sedan den 17 oktober 1901 med avbrott för förenämnda anställning och vissa

uppehåll i övrigt; att han, örn han kvarstår i tjänst till utgången av den

månad, varunder han uppnår en levnadsålder av 60 år, eller mars 1932,

varit anställd i statens tjänst under sammanlagt mer än 28 år; samt att

han under åren 1926—1930 uppburit avlöning, dyrtidstillägg inräknat, med

i medeltal omkring 2,800 kronor för år.

Vidare inhämtas av handlingarna, att samtliga omförmälda anställningshavare,

vilkas arbete i statens tjänst blivit väl vitsordat, på grund av ålder

och i vissa fall till följd av styrkt sjukdom numera hava nedsatt arbetsförmåga.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 233.

Fortifikationsbefälhavaren i Boden har i sin förenämnda framställning

anfört, bland annat, följande:

Med hänsyn till den inskränkning i arbetstillgången, som för närvarande

vore rådande i Boden och i vilken någon ändring till det bättre ej kunde

vara att med säkerhet påräkna, förelåge stor svårighet att finna några för

dessa äldre arbetare, med deras helt naturligt minskade krafter och rörlighet,

passande arbeten, varför deras sysselsättande vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena

i Boden i och med deras tilltagande ålder måste bliva allt

mer tillfälligt för att slutligen helt upphöra, samt att, då de ägnat sina

bästa år åt arbete för statens räkning, det finge anses rättvist och billigt,

att staten för deras försörjning under deras återstående livstid tillerkände

dem en årlig pension, att utgå från tiden för avskedandet, vilket icke i något

fall avsåges att äga rum, förrän vederbörande fyllt 60 år.

Beträffande beräkningen av vederbörandes anställningstid, hade fortifikationsbefälhavaren,

i likhet med vad vid lämnande av uppgifter vid ansökan

örn pension för förut pensionerade fortifikationsarbetare ägt rum,

icke fråndragit tiden för under anställningen inträffade kortare uppehåll i

arbetet på grund av bristande tillgång på för årstiden lämpligt arbete, enär

under sådana uppehåll arbetaren, för att få kvarstå såsom fortifikationsarbetare,

haft att på vid kallelse utsatt tid infinna sig i arbete, och enär på

den grund endast i högst få fall arbete hos annan arbetsgivare under sådan

period torde hava kunnat av arbetaren anskaffas, vadan nämnda avbrott

för arbetarna endast varit till stor nackdel. För staten däremot hade

berörda bestämmelser i ett flertal fall varit till icke ringa fördel, varför det

syntes fortifikationsbefälhavaren rättvist, att arbetarna vid åtnjutande av

pension erhölle den för statens del obetydliga men för arbetaren värdefulla

ökningen av pensionsbeloppet, som de för detta belopps beräknande av honom

tillämpade grunderna bomme att medföra.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har i sin förenämnda skrivelse

den 16 december 1931 yttrat, bland annat, följande:

Sedan departementet av handlingarna i ärendet inhämtat, att för beräkning

av pensionsbeloppet åt förmännen Lars Petter Nilsson, Oskar Fredrik

Rönnkvist, Erik Johan Ersson och Isak Olof Eriksson åberopats

anställning, förutom vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden,

jämväl vid vissa statens järnvägars arbeten, hade fortifikationsdepartementet

i skrivelse till järnvägsstyrelsen den 22 augusti 1931 anhållit,

att styrelsen ville meddela, huruvida de i handlingarna angivna anställningarna

vid statens järnvägars arbeten kunde vitsordas och örn styrelsen

hade något att erinra däremot, att samma anställningar räknades

vederbörande förmän och arbetare till godo vid prövningen av ansökningarna

örn statspension till dem.

Till svar härå hade järnvägsstyrelsen i skrivelse till fortifikationsdepartementet

den 24 oktober 1931 åberopat vad styrelsen den 13 september 1929

anfört rörande av styrelsen tillämpade grunder i fråga örn tillgodoräknande

av tjänstetid i och för erhållande av pension jämlikt kungörelsen den 8

november 1918 (nr 859) angående pensionering av förmän och arbetare vid

statens järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning.

I sistnämnda skrivelse hade järnvägsstyrelsen framhållit, att styrelsen

icke plägat såsom bevis örn anställning godtaga intyg av arbetskamrater

eller arbetsförmän i vidare mån än då så erfordrades för ernående av för

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts proposition Nr 233.

minimipension stadgat antal tjänstår, dock nied iakttagande av, dels att sådan

komplettering godkändes endast för ett latal års anställning, dels ock

att ingen annan anställning, intygad av kamrater eller förmän, godkändes

såsom styrkt än sådan, som läge i tiden efter första officiellt styrkta

anställning. Med hänvisning till vad sålunda framhållits hade järnvägsstyrelsen

vidare dels anfört, att inga andra upplysningar stått att vinna

rörande omfrågade arbetare, än att förmannen Lars Petter Nilsson varit

anställd vid stambanan genom övre Norrland från och med den 1 februari

till och med den 14 juli 1892 samt från och med den 1 augusti samma år,

men att uppgift å avgångstid saknades, dels ock erinrat därom, att enligt

vad handlingarna i ärendet utvisade de uppgivna anställningstiderna vid

statens järnvägar blivit styrkta genom arbetsbetyg eller intyg av personer

i befälsställning i följande utsträckning, nämligen beträffande Lars Petter

Nilsson tiden den 23 december 1916—den 15 maj 1919, Rönnkvist tiden

den 10 januari 1892—den 31 oktober 1893, den 12 september—den 29 oktober

1910, den 1 januari—den 6 september 1919, den 24 februari 1920—den 16 november

1922 samt den 21 november 1922—den 25 september 1924, Ersson

tiden den 1 juni 1918—den 12 april 1919 samt 6 månader av år 1903 samt

Eriksson tiden den 1 maj—den 31 oktober 1903 och den 23 december 1919—

den 1 april 1920, och hade järnvägsstyrelsen förklarat, att, därest styrelsen

haft att pröva fråga örn pensionsrätt för ifrågavarande arbetare enligt 1918

års kungörelse, styrelsen ansett sig kunna tillgodoräkna vederbörande

nyss angivna anställningstider men däremot icke övriga, av arbetsförmän

eller kamrater styrkta tider.

Fortifikationsdepartementet har i anledning av de av järnvägsstyrelsen

sålunda framlagda riktlinjerna för tillgodoräknande av anställningstid vid

statens järnvägsbyggnader i sin berörda skrivelse vidare anfört följande:

Vid avgivande av förslag rörande pensionsbeloppen för i Kungl. Maj:ts

proposition nr 138 till 1928 års riksdag, punkt 8, angivna förmän och arbetare

vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden hade departementet

ansett sig på grund av järnvägsstyrelsens vid detta senare tillfälle avgivna

yttrande, vilket av Kungl. Majit i nyssnämnda proposition återgivits

i sammandrag, böra utan inskränkning eller förbehåll tillgodoräkna

vederbörande hela den av arbetsförmän i avgivna intyg uppgivna anställningstiden,

där dessa intyg i övrigt kunde vitsordas. Mot detta godtagande

av de bilagda intygen syntes Kungl. Majit icke hava haft något att erinra,

utan hade Kungl. Majit i nyssnämnda proposition hos riksdagen framlagt

förslag örn pension åt ifrågavarande förmän och arbetare med belopp, som

beräknats med utgående från av fortifikationsdepartementet för vederbörande

angiven sammanlagd anställningstid i statens tjänst. I skrivelse nr

352, punkt 31, hade 1928 års riksdag sedermera meddelat sitt bifall till denna

Kungl. Majits framställning.

I skrivelse den 4 december 1929 hade fortifikationsdepartementet vidare

avgivit förslag till pension ät vissa andra förmän och arbetare vid fästnings-

och kasernbyggnadsarbetena i Boden, därvid departementet, med

åberopande av de vid det tidigare pensionsärendets handläggning tillämpade

principerna för beräknandet av arbetarnas tjänstetid, såsom sin åsikt

framhållit, att det icke vore med riittvisa och billighet förenat att vid bedömandet

av vid framställningen fogade anställningsintyg följa mera rigorösa

principer än de, som följts år 1928, då det gällt att tillerkänna förmän

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 233.

och arbetare vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden pension.

Departementet hade vid samma tillfälle vid uträkningen av vederbörandes

sammanlagda anställningstid i statens tjänst tagit samma hänsyn till av

arbetsförmän uppgivna anställningstider som vid det tidigare tillfället. I

propositionen nr 166 till 1930 års riksdag, punkt 10, hade Kungl. Majit med

hänsyn till den ståndpunkt, Kungl. Majit och riksdagen sålunda tidigare

intagit (Kungl. Majits prop. nr 138:1928 och K. skr. nr 352:1928), beträffande

ifrågavarande spörsmål godtagit de grunder, fortifikationsdepartementet

följt i fråga örn beräkning av vederbörandes sammanlagda anställningstid i

statens tjänst.

På grund härav hade fortifikationsdepartementet jämväl nu vid uträkningen

av vederbörandes sammanlagda anställningstid i statens tjänst tagit

samma hänsyn till av arbetsförmän uppgivna anställningstider som tidigare

men däremot ej godtagit andra av arbetskamrater och dylika intygade

anställningstider.

Då av handlingarna i ärendet därjämte inhämtats, att för beräkning av

pensionsbeloppet åt förmannen Rönnkvist och arbetaren Vikström åberopats

anställning jämväl vid Porjus kraftverksbyggnad, för Rönnkvist sammanlagt

2 år 6 månader och för Vikström 3 månader 1 dag samt vid Norrfors

kraftverksbyggnad för Rönnkvist 1 år 8 månader 4 dagar, hade vattenfallsstyrelsen

på därom av departementet framställd förfrågan meddelat,

att dessa anställningar varit av den natur, att de kunde tillgodoräknas vederbörande

för erhållande av pension jämlikt förenämnda kungörelse den 8

november 1918 (nr 859).

Under åberopande av vad sålunda förekommit har fortifikationsdepartementet

anfört, att departementet funne det billigt, att nu ifrågavarande

förmän oell arbetare genom pension bereddes någon hjälp till sitt

livsuppehälle under deras återstående livstid, samt föreslagit, att pensionerna

med hänsyn till anställningstid och övriga föreliggande omständigheter

i anslutning till de grunder, som riksdagen under de senaste åren

därutinnan tillämpat, måtte bestämmas till följande belopp, nämligen:

för Nilsson till 1,092 kronor, för Rönnkvist till 1,068 kronor, för Ersson till

960 kronor, för en var av Eriksson och Nordin till 912 kronor samt för

Vikström till 960 kronor.

Fortifikationsdepartementet har vidare hemställt, att pensionerna

måtte bestridas å allmänna indragningsstaten samt till vederbörande utgå

från och med månaden näst efter entledigandet från anställningen i

statens tjänst, dock ej i något fall före uppnådd ålder av 60 år.

Statskontoret, som den 19 januari 1932 avgivit infordrat utlåtande i

ärendet, har därvid anfört, att ämbetsverket beträffande framställningen,

i vad den avsåge nu ifrågavarande anställningshavare, icke hade annat

att erinra än att de föreslagna pensionsbeloppen förefölle väl höga vid

jämförelse med vad som hittills beviljats i pensioner åt grovarbetare med

ungefär lika lång tjänstetid. För sin del ansåge statskontoret pensionsbeloppen

icke böra överstiga för var och en av förmännen Nilsson och

Rönnkvist 924 kronor, för förmannen Ersson 840 kronor, för förmännen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr 233. 7

Eriksson oell Nordin vardera 804 kronor samt för arbetaren Vikström 876

kronor.

I senare utlåtande av den 22 januari 1932 bar statskontoret, med hänsyn

till vissa dåmera framkomna upplysningar angående tiden för Vikströms

arbete i statstjänst, ifrågasatt någon höjning av det pensionsbelopp,

som av statskontoret föreslagits för Vikström i förstnämnda utlåtande.

I likhet med myndigheterna anser jag, att ifrågavarande anställningshavare

vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden, vilka samtliga

enligt vad jag inhämtat alltjämt kvarstå i tjänst, böra komma i åtnjutande

av pension av statsmedel. Mot den av fortifikationsbefälhavaren

och arméförvaltningens fortifikationsdepartement verkställda beräkningen

av vederbörandes sammanlagda anställningstid, vilken beräkning står i

överensstämmelse med i liknande fall tidigare tillämpade grunder, har

jag icke funnit anledning till erinran. Beträffande storleken av de pensioner,

som böra tillkomma omförmälda anställningshavare, ansluter jag

mig till statskontorets förslag, därvid jag beträffande Vikström förordar

det av statskontoret i dess först avgivna utlåtande tillstyrkta pensionsbeloppet

av 876 kronor.

Med biträdande i övrigt av vad myndigheterna föreslagit, får jag hemställa,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att nedan angivna förmän och arbetare vid fästnings-

och kasernbyggnadsarbetena i Boden må från

och med månaden näst efter den, varunder efter uppnådd

levnadsålder av 60 år avgång från anställningen

vid nämnda byggnadsarbeten äger rum, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära årliga pensioner med följande belopp, nämligen:

envar av förmännen Lars Petter Nilsson och

Oskar Fredrik Rönnkvist 924 kronor, förmannen Erik

Johan Ersson 840 kronor, envar av förmännen Isak

Olof Eriksson och Nils August Nordin 804 kronor

samt arbetaren August Vikström 876 kronor.

2:o.

I en till Kungl. Majit ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement

inkommen och av intendentsdepartementet med eget utlåtande den 6

oktober 1931 överlämnad skrivelse av den 3 juli 1931 har platsbefälhavaren

å Karlsborg hemställt örn beredande av pension åt änkan Emelie Augusta

Andersson, född Nilsson, på grund av anställning såsom städerska vid garnisonshotellet

å Karlsborg.

Departements
chefen.

Ang.

pension åt städerskan

vid

garnisonshotlitet

å Karlsborg

Emelin

Augusta

Andersson.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 233.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Augusta Andersson, som är född

den 3 december 1865, varit anställd såsom städerska vid garnisonshotellet å

Karlsborg under tiden ''den 1 januari 1911—30 september 1921 samt från och

med den 1 augusti 1922 och att hon fortfarande jämlikt av platsbefälhavaren

å Karlsborg med henne avslutat kontrakt innehar nämnda anställning;

att hon under vart och ett av åren 1926—1930 uppburit avlöning, vilken utgått

av statsmedel, med i; genomsnitt 690 kronor för år, vartill kommit

naturaförmåner, bestående av fri bostad jämte bränsle och lyse och uppskattade

till ett värde av 300 kronor för år; att hon enligt för henne utfärdat

läkarbetyg på grund av organiskt hjärtfel och nedsatta kroppskrafter

är oförmögen att vidare fullgöra de med hennes anställning förenade göromålen

ävensom oförmögen att för framtiden försörja sig med arbete; samt att

hon utfört det henne åliggande arbetet med den största samvetsgrannhet

och ordentlighet.

Med bifall till av Kungl. Majit därom framlagt förslag tillerkände 1927

års riksdag (R. skr. nr 216, punkt 5) Augusta Andersson, såsom änka

efter tygarbetaren vid Karlsborgs tygstation K. E. Andersson, pension från

och med den 1 januari 1926 å 384 kronor för år, att utgå från allmänna

indragningsstaten.

Enligt av: kyrkoherden i Karlsborgs församling'' utfärdat intyg äger

Augusta Andersson icke andra tillgångar än nämnda pension.

Arméförvaltningens intendentsdepartement har i sitt förberörda utlåtande

den 6 oktober 1931 anfört, att i betraktande av det utav Augusta Andersson

såsom städerska i kronans tjänst utförda, synnerligen väl vitsordade

arbetet samt de för henne föreliggande ömmande omständigheterna, departementet

funne det vara med billigheten överensstämmande, att henne bereddes

någon ytterligare pension av statsmedel.

Beträffande storleken av dylik pension har departementet ansett, att densamma

skäligen borde bestämmas till så stort belopp, att pensionen, med

inräknande av den henne tillerkända änkepensionen, komme att uppgå till

sammanlagt 500 kronor för år.

Intendentsdepartementet har sålunda hemställt, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva, att Augusta Andersson finge från och med månaden

näst efterf den,1” varunder hon avginge från sin städerskebefattning,

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av nyss angiven

storlek.

I ärendet har statskontoret avgivit infordrat utlåtande den" 28 oktober

1931 och därvid anfört, att ämbetsverket med hänsyn till vad i ärendet upplysts

ansåge, att Augusta Andersson borde beredas någon ytterligare pension, när

hon inom kort tid vid framskriden ålder och efter långvarig anställning nödgades

lämna sin av statsmedel avlönade befattning. Mot vad intendentsdepartementet

föreslagit hade statskontoret i sak icke annat att erinra än att pensionen

syntes böra avrundas till närmaste med tolv i helt krontal jämnt del
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 233.

bara belopp och alltså, inberäknat änkepensionen å 384 kronor, utgöra 504

kronor. I betraktande av de olika villkoren för åtnjutandet av och de

olika bestämmelserna för tilläggsförmåner, som gällde beträffande änkepensioner

och tjänstepensioner, och då pensionen för Augusta Andersson i själva

verket hädanefter vore att i sin helhet betrakta såsom tjänstepension, ville

statskontoret emellertid ifrågasätta, huruvida icke riksdagens medgivande

borde utverkas därtill, att Augusta Andersson finge i stället för den henne

tillagda änkepensionen å 384 kronor från och med månaden näst efter den,

vari hon avginge från städerskebefattningen, under sin återstående livstid

åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten till ett belopp av 504

kronor för år räknat.

Med hänsyn till i ärendet upplysta förhållanden anser jag mig i likhet Departement!- med myndigheterna böra tillstyrka, att Augusta Andersson, vilken på sätt cAe/en‘

förut nämnts för närvarande åtnjuter änkepension till belopp av 384 kronor

för år, kommer i åtnjutande av något ökade pensionsförmåner, efter det

hon lämnat sin städerskebefattning. Mot det av statskontoret i sådant hänseende

föreslagna beloppet har jag intet att erinra. Av skäl, statskontoret

anfört, anser också jag, att uppdelning icke bör ske i änkepension och tjänstepension

utan att pensionen bör bestämmas att helt utgå i form av tjänstepension.

Jag får alltså hemställa,ratt Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att städerskan vid garnisonshotellet å Karlsborg, änkan

Emelie Augusta Andersson, född Nilsson, må från

och med månaden näst efter den, varunder hon avgår

från sin städerskebefattning, mot avstående av henne

beviljad änkepension under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 504 kronor.

3:o.

Med eget utlåtande den 23 februari 1932 har arméförvaltningens inten- Äng.

dentsdepartement överlämnat en till Kungl. Majit ställd, av chefen för

Västernorrlands regemente ävensom chefen för norra arméfördelningen till- arbetaren L.

styrkt ansökning av skomakeriarbetaren vid nämnda regementes intendentur- J- Erikssonverkstäder

Lars Johan Eriksson örn erhållande av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Eriksson, som är född den 18

december 1879, sedan den 1 juni 1915 innehaft anställning såsom skomakare

vid Västernorrlands regementes intendenturverkstäder; att han enligt för

honom utfärdat läkarintyg numera på grund av lungtuberkulos är varaktigt

oförmögen till arbete; att hans avlöning vid regementet under vart och ett

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition Nr 233.

av åren 1927—1931 uppgått till i genomsnitt omkring 2,200 kronor för år,

förutom dyrtidstillägg; att han utfört honom åliggande arbete till vederbörandes

fulla belåtenhet; samt att han är medellös.

Arméförvaltningens intendentsdepartement har i förberörda utlåtande

den 23 februari 1932 anfört, att departementet i betraktande av Erikssons

väl vitsordade verksamhet i statens tjänst och synnerligen klena hälsotillstånd

funne det vara med billigheten överensstämmande, att han efter erhållet

avsked komme i åtnjutande av något årligt understöd från statens

sida för sin återstående levnad.

Beträffande storleken av dylikt understöd har departementet yttrat följande:

Eriksson borde, med hänsyn till att hans anställningstid i statens tjänst

inom kort komme att uppgå till omkring 17 år, i oreglerad pension erhålla

ett belopp av 340 kronor för år. Till detta belopp syntes böra läggas det

pensionstillägg å 180 kronor, som omförmäldes i kungörelsen den 15 juni

1922 (nr 360) angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i

statens tjänst m. fl. pensionärer. De förhöjningar, som med tillämpning

av föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser

örn ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens

tjänst m. fl. pensionärer belöpte å ifrågavarande pension och pensionstillägg,

utgjorde: förhöjning I 102 kronor och förhöjning II 100 kronor eller tillhopa

202 kronor. Pensionen skulle alltså komma att uppgå till (340 + 180 + 202 =)

722 kronor, vilket belopp, för att bliva jämnt delbart med tolv, borde avjämnas

nedåt till 720 kronor i enlighet med föreskrift i § 5 av sistnämnda

kungörelse.

På grund av vad sålunda anförts, har intendentsdepartementet hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Eriksson finge från

och med månaden näst efter den, varunder han avginge från sin anställning

vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 720 kronor.

Statskontoret, som den 3 mars 1932 avgivit infordrat utlåtande i ärendet,

har därvid anfört följande:

Då Eriksson enligt vad handlingarna utvisade arbetat för statens räkning

under en tid av inemot 17 år och nu måste lämna sin anställning till följd

av sjukdom, varigenom hans arbetsförmåga varaktigt blivit i hög grad

nedsatt och som i allt fall vore av beskaffenhet att utestänga honom från

stadigvarande arbetsanställning, syntes billigheten bjuda, att han från statens

sida icke lämnades alldeles utan hjälp i sin nödställda belägenhet.

Beträffande beloppet av den pension, som syntes böra utverkas åt Eriksson,

ville statskontoret erinra därom, att 1931 års riksdag i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition nr 50, punkt 17, under likartade förhållanden beviljat

pension å 696 kronor åt förre skomakeriarbetaren J. O. V. Lindgren. Då

skillnaden i tjänstetid i förevarande fall vore allenast några månader, förefölie

det lämpligt, att även Erikssons pension bestämdes till nämnda belopp.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 233.

Lika med myndigheterna anser jag billigt, att Eriksson kommer i åtnju- Departement*- tande av pension, efter det han på grund av sin sjukdom lämnat anställ- chefen.

ningen vid Västernorrlands regemente. Beträffande storleken av pensionen

förordar jag, att densamma bestämmes till det av arméförvaltningens intendentsdepartement

föreslagna beloppet, 720 kronor. Jag vill härvid anmärka,

att omständigheterna i nu förevarande ärende och i det av statskontoret

åberopade, vid 1931 års riksdag handlagda ärendet angående skomakeriarbetaren

Lindgren förete vissa skiljaktigheter, som synas mig motivera,

att pensionen åt Eriksson fastställes till något högre belopp än som beviljades

åt Lindgren.

Med biträdande i övrigt av ämbetsverkens förslag hemställer jag, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att skomakeriarbetaren vid Västernorrlands regementes

intendenturverkstäder Lars Johan Eriksson må från och

med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin

anställning vid regementet, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 720 kronor.

4:o.

Med eget utlåtande den 13 oktober 1931 har arméförvaltningens intendentsdepartement

överlämnat en till departementet ingiven, av chefen för

norra arméfördelningen tillstyrkt framställning av chefen för Dalregementet

örn beredande av pension åt serveringsbiträdet vid regementets marketenterirörelse

Kerstin öman.

Äng.

pension åt

marketenterib

it rådet

Kerstin

Öman.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Kerstin öman, som är född den

18 september 1881, alltsedan den 22 maj 1911 varit anställd såsom biträde

vid Dalregementets marketenterirörelse; att bon enligt för henne utfärdat

läkarbetyg lider av sjukdom, muskelreumatism och ansvällning av underbenen,

vilken sjukdom orsakats av arten av bennes arbete, och att hon

numera ej förmår utföra något avsevärt arbete; att hon under de senaste

åren vid regementet uppburit kontant avlöning med 540 kronor för år

jämte naturaförmåner, bestående av fri bostad, kost, värme, lyse och tvätt

samt uppskattade till ett sammanlagt årligt värde av 950 kronor; samt att

hon fullgjort alla sina tjänsteåligganden med utomordentlig flit och plikttrohet.

Arméförvaltningens intendentsdepartement bar i sin skrivelse den 13

oktober 1931 anfört, att i betraktande av Kerstin Ömans synnerligen väl

vitsordade verksamhet vid regementet — vilken borde tillgodoräknas benne

s. 12 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 233.

såsom anställning i statens tjänst — under en tid, som vid hennes beräknade

avgång ur tjänst den 30 juni 1932 komme att uppgå till omkring 21

år, samt med hänsyn till hennes klena hälsotillstånd departementet funne

det vara med billigheten överensstämmande, att hon efter erhållet avsked

komme i åtnjutande av något årligt understöd av statsmedel.

Beträffande storleken av understödet har departementet föreslagit, att

Kerstin öman med hänsyn såväl till längden av hennes anställningstid som

ock till nedsättningen i hennes arbetsförmåga måtte i oreglerad pension

erhålla ett belopp av 300 kronor örn året. Till detta belopp borde läggas

det pensionstillägg å 180 kronor örn året, som omförmäldes i kungörelsen

den 15 juni 1922 (nr 360) angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer. De förhöjningar, som med

tillämpning av föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med

bestämmelser örn ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer belöpte å ifrågavarande pension och pensionstillägg,

utgjorde: förhöjning I 92 kronor och förhöjning II150 kronor

eller tillhopa 242 kronor. Pensionen skulle alltså komma att uppgå till

300 -f- 180 + 242 = 722 kronor. Jämlikt § 4 mom. 1 B av sistnämnda

kungörelse finge emellertid i här ifrågavarande fall ny pension utgå med

ett belopp av högst 696 kronor.

På grund av vad sålunda anförts har intendentsdepartementet hemställt,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Kerstin Öman finge

från och med månaden näst efter den, varunder hon entledigades från sin

befattning vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 696 kronor.

Statskontoret, som den 28 oktober 1931 avgivit infordrat utlåtande i

ärendet, har därvid anfört, att Kerstin öman visserligen icke uppnått någon

mera framskriden ålder, i det att hon nyligen fyllt 50 år. Då hon emellertid

numera vore på grund av sjukdom oförmögen att fortsätta sitt arbete

vid Dalregementets marketenteri samt denna sjukdom framkallats av arten

av hennes arbete, syntes det statskontoret billigt, att, när hon inom kort

efter mer än 20-årig tjänstetid nödgades lämna sin anställning, någon pension

av statsmedel tilldelades henne. Med erinran att 1930 års riksdag med

bifall till Kungl. Maj:ts i punkten 8 av propositionen nr 166 framlagda

förslag beviljat pension till belopp av 696 kronor åt förestånderskan för

marketenteriet vid Norra skånska infanteriregementet Ellen Johansson, född

Martinsson, vilken alltså innehade en ar betsledan de ställning och kunde

räkna inemot 25 år i statens tjänst, ville statskontoret ifrågasätta, att

pensionen i nu förevarande fall bestämdes till 600 kronor.

Liksom myndigheterna anser jag det vara med billighet överensstämmande,

att Kerstin Öman kommer i åtnjutande av pension av statsmedel, efter det

hon lämnat sin statsanställning. Vad beträffar storleken av pensionen till
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 233. 13

styrker jag statskontorets förslag om pensionsbeloppets bestämmande till 600

kronor.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att serveringsbiträdet vid Dalregementets marketenteriröreise

Kerstin öman må från och med månaden näst

efter den, varunder hon lämnar sin anställning, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 600 kronor.

5:o.

I en till Kungl. Majit ställd, den 21 september 1929 dagtecknad skrift

har förre daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Carl Magnus Johansson

gjort framställning i syfte att komma i åtnjutande av pension.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Johansson, som är född den 11

juni 1885, innehaft anställning såsom daglönare vid ingenjördepartementet

vid flottans varv i Karlskrona under tiden den 18 november 1915—15 maj

1916 samt den 31 juli 1916-22 augusti 1924; att hans arbetsförmåga på

grund av kronisk njurinflammation alltsedan avgången ur tjänst varit i

hög grad nedsatt; att, enligt vad läkarintyg utvisar, Johanssons tjänstgöring

i cellerna under torpedrummet å pansarskeppet Manligheten i januari 1920

i avsevärd kyla och fukt sannolikt bidragit till sjukdomens uppkomst; att

Johansson i en tidigare till Kungl. Majit gjord framställning hemställt

örn ersättning för ifrågavarande sjukdom; att Kungl. Majit, sedan riksförsäkringsanstalten

den 30 december 1924 avgivit utlåtande i ärendet, den

14 januari 1925 överlämnat sistnämnda framställning till riksförsäkringsanstalten

för avgörande; samt att riksförsäkringsanstalten enligt beslut

den 9 februari 1925, då förut omförmälda njursjukdom icke uppkommit

till följd av något Johansson övergånget olycksfall, funnit ersättning för

densamma icke kunna utgå enligt lagen den 17 juni 1916 örn försäkring

för olycksfall i arbete, ävensom funnit förordningen den 18 juni 1909 angående

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

icke vara i ifrågavarande fall tillämplig, enär sagda förordning

icke omfattade daglönare vid flottan.

Av handlingarna i ärendet framgår vidare, att Johansson under åren

1925—1929 haft inkomst av stenhuggeriarbete till belopp av respektive

1,180, 740, 1,270, 1,248 och 396 kronor, samt att han på grund av sin

sjukdom därefter måst helt upphöra med arbetet.

Äng.

pension dt

förre daglönaren

C. M.

Johansson.

I utlåtande den 21 januari 1930 har riksförsäkringsanstalten anfört,

att anstalten i anledning av den förnyade framställningen ansett sig böra

undersöka, huruvida Johanssons sjukdom orsakats av förhållanden under

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 233.

hans anställning vid flottan, samt för sådant ändamål införskaffat viss

utredning ävensom inhämtat yttrande från en av sina biträdande läkare,

överläkaren A. Gullbring. Med stöd av vad sålunda framkommit har riksförsäkringsanstalten

avgivit det utlåtandet, att den njursjukdom, varav

Johansson lede, borde anses hava orsakats av hans ifrågavarande anställning.

På grund härav och då sjukdomen syntes hava medfört en för

framtiden bestående nedsättning i Johanssons arbetsförmåga med 75 procent,

skulle Johansson, därest 1909 års militärersättningsförordning varit på

honom tillämplig, hava ägt uppbära en årlig livränta å 675 kronor.

Marinförvaltningen har den 13 februari 1930 avgivit infordrat utlåtande

i ärendet och därvid yttrat, att, enär Johanssons sjukdom borde

anses hava orsakats av hans arbete för flottan, men han enligt gällande

författningar icke vore berättigad till ersättning på grund av honom

åsamkad nedsättning i arbetsförmågan för framtiden, marinförvallniugen

tillstyrkte framställning till riksdagen örn årligt understöd åt honom.

Marinförvaltningen ansåge för sin del skäligt, att understödet beräknades

till något högre belopp, än riksförsäkringsanstalten ifrågasatt, förslagsvis

till det lägsta pensionsbelopp, som i kungörelsen den 15 januari 1926 (nilo)

angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila

löntagare vid armén och marinen funnes upptaget för där avsedd manlig

personal, eller 680 kronor, vartill komme pensionsförhöjning å 138 kronor.

Pensionen borde alltså bestämmas till, efter avjämning för delbarhet med

tolv, 816 kronor för år, och utgå från och med den 1 januari 1930 från

allmänna indragningsstaten.

Statskontoret har i infordrat utlåtande den 22 februari 1930 anfört, att,

med hänsyn till vad handlingarna innehölle örn orsaken till den sjukdom, av

vilken Johansson lede och som numera medfört en väsentlig och för framtiden

bestående nedsättning i hans arbetsförmåga, statskontoret ansåge goda

skäl föreligga att åt honom utverka en livränta. Då synnerligen ömmande

förhållanden tillika förelåge, ville statskontoret icke göra någon erinran

beträffande det av marinförvaltningen föreslagna beloppet, 816 kronor.

Emellertid vore ifrågavarande förmån att hänföra till ersättning i anledning

av kroppsskada och ej en pension i egentlig mening, på grund varav

det borde föreskrivas, att å beloppet ej finge utgå dyrtidstillägg. Mot marinförvaltningens

förslag i övrigt hade statskontoret icke haft något att

erinra.

Genom beslut den 7 mars 1930 har Kungl. Maj.t medgivit, att till

Johansson finge, räknat från och med den 1 januari 1930, tillsvidare, intill

dess frågan örn beredande av årligt understöd åt honom blivit slutligt

prövad, från sjöförsvarets anslag till extra utgifter vid varje månads utgång

utbetalas ett understöd med 68 kronor, varå dyrtidstillägg ej må

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. May.ts proposition Nr 233.

utgå, med skyldighet för honom att, i den mån understöd kunde bliva

honom tillerkänt jämväl för tid, varunder han uppburit genom Kungl.

Maj:ts förevarande beslut medgivet understöd, till nämnda anslag återbetala

därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel, vilken återbetalning skulle

ske genom överföring av till betalning förfallna understödsbelopp.

Såsom av det föregående framgår är icke vare sig lagen den 17 juni Departements1916

örn försäkring för olycksfall i arbete eller förordningen den 18 juni ^efen.

1909 angående ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

i förevarande fall tillämplig. Marinförvaltningen och statskontoret

äro emellertid ense därom, att Johansson bör på grund av det

sannolika sambandet mellan hans tjänstgöring vid flottan och den sjukdom,

varav han lider, tillerkännas årligt understöd av statsmedel. Med hänsyn

till omständigheterna i ärendet finner jag mig ock böra ansluta mig till

nämnda myndigheters ståndpunkt. Vad storleken av pensionen beträffar

har vid jämförelse med de till daglönare enligt kungörelse den 24 augusti

1920 (nr 645) utgående pensionerna och med hänsyn till de för beräkning

av sjukpension i allmänhet tillämpade grunder en pension till belopp av

672 kronor synts mig vara skälig. Pensionen, varå enligt vanliga regler

bör utgå dyrtidstillägg, synes höra utgå från och med den 1 januari

1930, från vilken tid, såsom förut nämnts, till Johansson utgått understöd

från sjöförsvarets anslag till extra utgifter i avbidan på pensionsfrågans

avgörande.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Carl

Magnus Johansson må, räknat från och med den 1 januari

1930, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 672 kronor,

varvid skall iakttagas den honom jämlikt Kungl. Majits

beslut den 7 mars 1930 ålagda återbetalningsskyldigheten.

Socialdepartementet.

6:o.

I skrivelse den 25 januari 1932 har medicinalstyrelsen, med föranledande

av en av karantänsvakten vid Fejans karantänsanstalt Axel Erik

Lundin hos styrelsen gjord ansökning, hemställt, att pension måtte utverkas

åt Lundin.

Äng.

pension åt

karantänsvakten
A.

E. Ijundin.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 233.

Beträffande Lundins tjänstgörings- och avlöningsförhållanden har medicinalstyrelsen

meddelat följande:

Lundin, som vore född den 23 september 1867, hade alltsedan den 28

november 1894 tjänstgjort såsom karantänsvakt vid karantänsanstalten

på Fejan med förordnande som karantänsmästare de tider, anstalten varit

öppnad. Såsom karantänsvakt hade han skyldighet att utöva uppsikt

över anstaltens område samt ansvara för vården av därvarande byggnader

och dithörande inventarier. Hans avlöning såsom karantänsvakt

hade sedan den 1 januari 1923 utgjort 6 kronor örn dagen jämte dyrtidstillägg,

vartill kommit fri bostad med lyse och bränsle, vilka sistnämnda

förmåner kunde uppskattas till 750 kronor för år. Under de tider, Lundin

varit förordnad som karantänsmästare hade han åtnjutit avsevärt högre

avlöningsförmåner. Så hade han under sitt senaste karantänsmästarförordnande,

som omfattat tiden den 7 augusti 1927—den 16 januari 1928,

uppburit i arvode 15 kronor örn dagen utom under de dagar, karantänspliktigt

fartyg legat vid karantänsplatsen, då hans avlöning utgjort 12

kronor örn dagen jämte fri kost. Lundins samtliga avlöningsförmåner

kunde således beräknas uppgå till omkring (6 X 365 + 750 =) 2,940 kronor

för år såsom karantänsvakt och till omkring (15 X 365 + 750 =) 6,225 kronor

för år såsom karantänsmästare. Ehuru Lundins karantänsmästarförordnanden

endast omfattat en mindre del av den tid, han tjänstgjort på Fejan,

syntes de dock böra tillmätas betydelse vid bedömande av värdet av

Lundins arbete i det allmännas tjänst. Det ansvarsfullaste och mest kvalificerade

arbetet hade givetvis utförts under de tider, anstalten varit

öppen och Lundin varit förordnad som karantänsmästare, Karantänsmästarförordnanden

för Lundin hade utfärdats under åren 1894, 1895, 1905,

1910, 1915, 1918, 1919, 1920, 1921 (två gånger), 1922, 1923 och 1927 samt omfattat

en sammanlagd tid av mer än 4 år 2 månader. I intyg, utfärdade

av karantänsläkare, som tjänstgjort vid Fejans karantänsanstalt,

hade Lundin givits de bästa vitsord. Den senast vid anstalten förordnade

karantänsläkaren, docenten Carl Naeslund, som sedan 10 år tidvis tjänstgjort

därstädes, hade bland annat anfört, att Lundin skött sin befattning

på ett i allo tillfredsställande sätt samt visat stor skicklighet och gott

omdöme vid vården av anstaltens olika tillhörigheter, att han alltid visat

omutlig plikttrohet och stor sparsamhet med statens medel samt att

det välvårdade och goda tillståndet hos såväl byggnader som inventarier

å anstalten utgjorde bevis för den skicklighet och omsorg, med vilken

han fullgjort sin tjänst.

I sin förenämnda skrivelse har medicinalstyrelsen vidare anfört, bland

annat, följande:

Enligt gällande bestämmelser vore Lundin vid sin avgång från karantänsvaktsbefattningen

icke berättigad till pension. Medicinalstyrelsen

funne det emellertid skäligt, att Lundin komme i åtnjutande av pension

av statsmedel, när han efter nära 38 års väl vitsordat arbete vid 65 års

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 233.

ålder önskade lämna karantänsvaktsbefattningen på Fejan. Det kunde

visserligen ifrågasättas, att Lundin lör erhållande av pension borde kvarstå

som karantänsvakt till fyllda 67 är, men med hänsyn till ön Fejans

avskilda och ensliga läge syntes det styrelsen obilligt att fordra en så hög

pensionsålder för Lundin. Å fast fyr- eller gasstation anställda fyrmästare,

fyrvaktare och fyrbiträden, vilkas tjänstgöringsorter beträffande

avskilt läge erinrade örn karantänsvaktens å Fejan, erhölle pension vid

65 levnadsår, och även i övrigt hade så många undantag gjorts från fordringen

på uppnådda 67 levnadsår för erhållande av pension, att några

principiella hinder ej syntes föreligga att även i förevarande fall göra ett

undantag från berörda krav.

I motsats till Lundins avlöning hade löneförmånerna för karantänsmästaren

på Känsö karantänsanstalt blivit reglerade. Örn Lundins avlöning

i genomsnitt uppskattats till i huvudsak samma avlöning, som tillkomme

karantänsmästaren vid Känsö karantänsanstalt, eller — frånsett denne

tillkommande personligt lönetillägg samt ersättning för båtlega och skrivmaterialier

— 2,950 kronor jämte förmånen av fri bostad, som ej torde

kunna uppskattas till lägre belopp, exklusive bränsle, än 300 kronor,

syntes Lundin böra medgivas en pension av cirka 2,000 kronor, vilket belopp

i det närmaste motsvarade % av hans beräknade årsinkomst.

I enlighet härmed har medicinalstyrelsen hemställt, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva, att Lundin finge från och med månaden

näst efter den, varunder han efter fyllda 65 år avginge från sin befattning

som karantänsvakt, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av förslagsvis 2,000 kronor.

Statskontoret, som efter remiss avgivit utlåtande i ärendet den 9 februari

1932, har därvid yttrat följande:

Med erinran att kostnaderna för underhåll och drift av karantänsanstalten

vid Fejan, vilka under senare år utgått från förslagsanslaget till

allmän hälso- och sjukvård, numera bestredes från det å femte huvudtiteln

i riksstaten uppförda förslagsanslaget till »kostnader i övrigt för allmän

hälso- och sjukvård», ville statskontoret framhålla, att den vid anstalten

befintliga befattningen icke —lika litet som befattningarna vid den

med särskilt anslag uppehållna karantänsanstalten å Känsö — vore av beskaffenhet

att medföra rätt till pension. Såsom framginge exempelvis av

1921 års riksdags beslut om pension åt karantänsläkaren på Känsö G. E.

Hjortsberg, hade pensionsförmån efter framställning i varje särskilt fall

beviljats befattningshavare vid karantänsanstalt vid avgång efter långvarig

anställning.

Med hänsyn till vad handlingarna inneliölle örn Lundins långa anställningstid

och uppnådda levnadsålder ansåge statskontoret, att pension bil - ligtvis borde beredas honom. I betraktande av do avlöningsförmåner, som

tillkomme honom, syntes någon egentlig erinran mot det av medicinalstyrelsen

föreslagna pensionsbeloppet, 2,000 kronor, icke kunna göras.

Pensionen syntes dock, såsom numera alltid iakttoges, fastställas till ett

med tolv i fullt krontal jämt delbart belopp och alltså i detta fall till

2,004 kronor.

fallang lill riksdagens protokoll 19.12. 1 sami. 195 hält. (Nr 2.13.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 233.

Departements- I likhet med ämbetsverken tillstyrker jag, att Landin på grund av sin

långvariga och synnerligen väl vitsordade tjänstgöring vid Fejan kommer

i åtnjutande av pension av statsmedel. Det av medicinalstyrelsen

förslagsvis angivna pensionsbeloppet, 2,000 kronor, synes mig emellertid

något högt och skäligen böra reduceras till 1,800 kronor. Då jag i övrigt

icke har något att erinra mot ämbetsverkens förslag, får jag hemställa,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att karantänsvakten vid Fejans karantänsanstalt

Axel Erik Lundin må från och med månaden näst

efter den, varunder han efter uppnådd ålder av 65

år avgår ur tjänst, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av

1,800 kronor.

7:o.

I en till Kungl. Majit ställd, av socialstyrelsen med eget utlåtande den

22 februari 1932 överlämnad skrift har extra ordinarie kontorsbiträdet

hos yrkesinspektionen Karin Uhr anhållit att komma i åtnjutande av

pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karin Uhr, som är född den

25 juni 1886, under åren 1905—1908 och 1910—1912 under en sammanlagd

tid av omkring sex år var anställd såsom kartriterska hos olika lantmätare;

att hon under tiden den 15 juli 1913—den 6 maj 1916 innehade anställning

såsom av statsverket avlönat biträde åt förste lantmätaren i länslantmäterikontoret

i Kopparbergs län; att hon under tiden den 15 maj

1916—den 30 september 1918 tjänstgjorde såsom extra biträde hos socialstyrelsen;

att hon sedan den 1 januari 1920 varit anställd hos yrkesinspektionen,

nämligen intill den 1 juli 1923 såsom kvinnligt biträde med

avlöning, motsvarande den kvinnligt biträde av dåvarande lia lönegraden

tillkommande lön, därefter och intill den 1 juli 1925 såsom kontorsbiträde

å extra stat i dåvarande lönegraden C 2 samt under tiden efter

sistnämnda tidpunkt såsom extra ordinarie kontorsbiträde i 4 lönegraden

i gällande löneplan för extra ordinarie tjänstemän vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen; att hon

under sin anställning hos socialstyrelsen och yrkesinspektionen — förutom

semester och tjänstledighet på grund av sjukdom — åtnjutit tjänstledighet

för enskilda angelägenheters skötande under sammanlagt 2 månader

15 dagar, för hälsans vårdande under 2 månader 2 dagar, för uppehållande

av befattning såsom platsledarinna vid Skogssällskapets statsarbeten

under 2 månader 15 dagar samt för vissa studier under 10 dagar; att hon

enligt företett läkarintyg på grund av sjukdom (tarmkatarr och recidive
-

Ang.

pension åt

e. o. kontorsbiträdet

hos

yrkesinspektionen

Karin Uhr.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maurts proposition Nr 233.

19

rande blodpropp i benen) sannolikt för framtiden är oförmögen att uppehålla

sin nuvarande befattning bos yrkesinspektionen; samt att bon, som på

grund av sjukdom varit förhindrad tjänstgöra sedan den 30 januari 1932,

av socialstyrelsen beviljats fortsatt tjänstledighet för sjukdom till den

1 juni 1932, från och med vilken dag hon av styrelsen entledigats från sin

innehavande befattning.

Socialstyrelsen bär i sitt utlåtande anfört, bland annat, att Karin Uhr

enligt samstämmiga vitsord av vederbörande yrkesinspektörer i sjunde

distriktet, dit hon haft sin tjänstgöring förlagd, under de senaste åren

icke kunnat på ett tillnärmelsevis tillfredsställande sätt fullgöra den med

hennes befattning förenade tjänstgöringen, och hade även tidigare på

grund av Uhrs sjuklighet stora svårigheter mött att av henne erhålla ett

tillfredsställande arbetsresultat.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har styrelsen hemställt, att Kungl.

Majit måtte vidtaga åtgärder för utverkande av högsta möjliga pension

åt Karin Uhr, att utgå från och med den 1 juni 1932, med vilken

dag hon av styrelsen entledigats från sin befattning hos yrkesinspektionen.

Statskontoret, som avgivit infordrat utlåtande i ärendet den 2 mars

1932, har därvid yttrat följande:

Då Karin Uhr till följd av sjukdom icke längre kunde bibehållas vid

sitt arbete hos yrkesinspektionen och därför entledigats från och med den

1 juni 1932, syntes med hänsyn till hennes ganska långvariga arbete i

statens tjänst billigheten bjuda, att hon icke lämnades alldeles utan hjälp

till uppehället för framtiden. Statskontoret ville därför icke motsätta

sig, att framställning gjordes till riksdagen örn pension åt henne.

I fråga örn pensionsbelopp för befattningshavare, som åtnjöte avlöning

å löneplanen i något av de nya avlöningsreglementena för icke-ordinarie

befattningar, hade under de senare åren plägat iakttagas, att pensionen

till beloppet avpassades med ledning av 1926 års pensionsutrednings förslag

till pensionsunderlag för i lönegrad placerad icke-ordinarie personal,

varvid dock en viss reduktion (10 ä 15 procent) vidtagits till följd därav,

att vederbörande icke erlagt avgifter för egen pensionering. Med tilllämpning

av samma förfaringssätt beträffande Karin Uhr, som vore placerad

i 4 lönegraden av gällande löneplan för extra ordinarie befattningshavare,

skulle pensionsunderlaget utgöra 1,404 kronor och pensionen,

beräknad efter reglerna för sjukpension med omkring 10 procent reduktion,

bliva 948 kronor.

Med hänsyn till de i ärendet upplysta förhållandena anser jag mig Departementsböra

tillstyrka, att pension utverkas åt Karin Uhr. Mot statskontorets chefer’.

förslag ifråga örn beräkningen av pensionen har jag intet att erinra. Pensionen

synes böra bestämmas att utgå från och med dagen efter den, då

Karin Uhr lämnar sin anställning hos yrkesinspektionen, samt bestridas

från allmänna indragningsstaten.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Ang.

pension it

portvakten

Albertina

Sofia

Andersson.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 233.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva.

att extra ordinarie kontorsbiträdet hos yrkesinspektionen

Karin Uhr må från och med dagen näst

efter den, då hon lämnar sin befattning, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 948 kronor.

Ecklesiastikdepartementet.

8:o.

Fråga har väckts örn beredande av pension åt portvakten i ecklesiastikdepartementets

lokal i huset nr 32 vid Jakobsgatan i Stockholm

Albertina Sofia Andersson, vilken kommer att entledigas från sin nämnda

befattning från och med den 1 oktober 1932, då omförmälda fastighet skall

avträdas till Stockholms stad.

Av en inom ecklesiastikdepartementet upprättad promemoria inhämtas,

bland annat, följande:

Albertina Sofia Andersson, som är född den 8 juli 1863, blev år 1908 biträde

åt dåvarande portvakten i ecklesiastikdepartementets nuvarande lokaler, vilken

var anställd av hovförvaltningen. Förvaltningen av ifrågavarande fastighet

övertogs år 1910 av byggnadsstyrelsen. År 1912 erhöll Albertina Sofia

Andersson ensam portvaktssysslan, för vilken hon därefter under tiden till

den 1 oktober 1919 av byggnadsstyrelsen åtnjöt ersättning, bestående av fri

bostad örn ett rum samt kontant avlöning, till en början med 300 kronor

och sedermera med 500 kronor örn året. Härjämte hade Albertina Sofia

Andersson inkomst av städning åt 2 eller 3 kommittéer. Från och med

den 1 oktober 1919 uppbär Albertina Sofia Andersson avlöning av ecklesiastikdepartementet.

Enligt kontrakt den 3 oktober 1919 utgör hennes ersättning

för portvaktsbestyret kontant 500 kronor för år jämte fri bostad och

två famnar björkved örn året. Albertina Sofia Andersson är medellös samt

på grund av sjukdom (höggradig strama samt blodbrist och hjärtbesvär)

för framtiden oförmögen att försörja sig med eget arbete.

Statskontoret, som avgivit infordrat utlåtande i ärendet den 17 februari

1932, har därvid yttrat:

Av handlingarna inhämtades, att Albertina Sofia Andersson sedan 20 år

haft anställning såsom portvakt i den fastighet, som alltsedan den 1 oktober

1919 disponerats till ämbetslokaler åt ecklesiastikdepartementet, och att hon

den 1 oktober 1932, då fastigheten komme att avträdas till Stockholms stad,

bleve entledigad från sin syssla. Under sådana förhållanden och då hon

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 233.

21

vöre gammal och av sjukdom för framtiden oförmögen att försörja sig med

eget arbete samt saknade medel till sitt uppehälle, måste billigheten anses

bjuda, att hon icke lämnades alldeles utan understöd från statens sida

under återstående livstiden. Örn pensionsbeloppet i detta fall skulle avpassas

efter den jämförelsevis obetydliga ersättning, som hon åtnjöte i sin

syssla, utgörande kontant 500 kronor årligen jämte fri bostad örn ett rum

med vedbrand, skulle högre pension knappast kunna ifrågasättas än omkring

400 kronor. För sin del ville statskontoret emellertid föreslå, att hon

finge i pension erhålla ungefär vad hon nu hade i kontant avlöning eller

alltså 504 kronor.

I enlighet härmed har statskontoret hemställt, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva, att Albertina Sofia Andersson finge från och

med dagen näst efter den, då hon lämnade sin syssla hos ecklesiastikdepartementet,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension å 504 kronor.

I likhet med statskontoret finner jag billigt, att Albertina Sofia Anders- Departementsson

kommer i åtnjutande av pension av statsmedel efter entledigandet

från den av henne nu innehavda portvaktssysslan. Statskontorets förslag

ifråga örn beloppet av pensionen anser jag mig ock kunna biträda. Pensionen

synes böra utgå från och med månaden näst efter den, då Albertina

Sofia Andersson lämnar sin anställning, samt bestridas från allmänna indragningsstaten.

.Tåg hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att portvakten i ecklesiastikdepartementets lokal i

Stockholm Albertina Sofia Andersson må från och med

månaden näst efter den, varunder hon lämnar portvaktssysslan,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 504 kronor.

Jordbruksdepartementet.

9:o.

I skrivelse den 19 januari 1932 har styrelsen för lantbruksinstitutet vid

Ultuna gjort framställning örn utverkande av pension åt stalldrängen vid

Ultuna egendom Fredrik Teodor Hjelm.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hjelm, som är född den 11

december 1869, varit anställd såsom fodermarsk och stalldräng vid Ultuna

egendom sedan år 1905; att hans avlöningsförmåner under åren 1927—-1931

utgjort i medeltal för år räknat omkring 1,060 kronor kontant avlöning

Äng.

pension åt

stalldrängen

vid Ultuna

egendom

F. T. Hjelm.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 233.

jämte naturaförmåner, värderade till sammanlagt omkring 575 kronor, eller

tillhopa omkring 1,635 kronor; att lian fullgjort sina tjänsteåligganden

med nit och plikttrohet samt fört en hedrande vandel; att han förutom en

del lösöre icke äger några tillgångar; samt att hans arbetsförmåga på grund

av ledgångs- och muskelreumatism i benen och ryggen är så nedsatt, att

han endast till någon del kan sköta sin tjänst.

Lantbruksstyrelsen, som avgivit infordrat utlåtande i ärendet den 1 februari

1932, har därvid anfört, att då Hjelm icke lämpligen borde få kvarstå i

tjänst och han på grund av sjukdom icke syntes vara i stånd att försörja

sig själv och sin familj, det syntes styrelsen i betraktande av hans långa

tjänstgöring billigt, att pension av allmänna medel bereddes honom.

Beträffande pensionsbeloppets storlek har lantbruksstyrelsen anfört följande:
Med

hänsyn till Hjelms ålder och tjänstår ävensom åtnjutna avlöningsförmåner

föresloge lantbruksstyrelsen, att pensionen bestämdes till 760 kronor

för år. Vid beräkning av detta belopp hade lantbruksstyrelsen utgått från

ett pensionsunderlag av 2/s utav de sammanlagda avlöningsförmånerna,

1,635 kronor, eller 1,090 kronor. Detta belopp hade till en början, i anseende

till att pensionsavgifter icke erlagts, reducerats med Vin (HO kronor)

till 980 kronor. Då emellertid för åtnjutande av full pension i regel

erfordrades 35 tjänstår, men Hjelm kunde åberopa endast 27 års tjänst,

hade sistnämnda belopp synts böra ytterligare minskas med */35 därav eller

till i runt tal 760 kronor.

På grund av vad sålunda anförts har lantbruksstyrelsen hemställt, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Hjelm finge från och

med månaden näst efter den, varunder han lämnade sin anställning, under

sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 760 kronor.

Efter remiss har statskontoret avgivit utlåtande i ärendet den 16 februari

1932 och därvid yttrat följande:

Enligt kungörelsen den 8 april 1925 (nr 87) med grunder för pensionering

av vissa icke-ordinarie befattningshavare vid Flyinge hingstdepå och stuteri

samt Strömsholms hingstdepå kunde fodermarsk, som avginge efter uppnådd

levnadsålder av 60 år, erhålla pension till belopp, som vid uppnådda

25 tjänstår utgjorde 720 kronor och för varje fullt tjänstår däröver höjdes

med 30 kronor, dock till högst 1,200 kronor. Motsvarande pensionsbelopp

för stallbetjänt vore 600 kronor med likaledes 30 kronors förhöjning för

varje tjänstår utöver 25 och med ett högsta pensionsbelopp av 900 kronor.

Då stalldrängen Hjelm torde vara att räkna till förmännen och närmast

vara jämförlig med fodermarsk vid hingstdepå, syntes det för honom föreslagna

pensionsbeloppet 760 kronor icke vara för högt tilltaget. Statskontoret

ville för sin del ifrågasätta, huruvida icke pensionen för honom borde

avpassas efter forenämnda grunder, i vad de avsåge pension åt fodermarsk,

och alltså, då Hjelm kunde räkna 27 tjänstår, bestämmas till 780 kronor

för år räknat.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

'' Kungl. Maj:ts proposition Nr 233.

Även jag anser sådana förhållanden föreligga, att pension hör utverkas

åt Hjelm. Jag ber härvid även få erinra, att i en det tidigare fall,

bland annat genom beslut av 1926 och 1931 års riksdagar, pension beviljats

åt anställningshavare vid Ultuna egendom. Beträffande storleken av pensionen

åt Hjelm förordar jag det av statskontoret föreslagna beloppet, 780

kronor. I enlighet härmed oell med biträdande av vad myndigheterna i

övrigt föreslagit hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att stalldrängen vid Ultuna egendom Predrik Teodor

Hjelm må från och med månaden näst efter den, varunder

han lämnar sin anställning, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 780 kronor.

Handelsdepartementet.

10:o.

I skrivelse den 28 augusti 1931 har lotsstyrelsen, med föranledande av

en av förre arbetsiörmannen Nils Predrik Lindström hos styrelsen gjord

ansökning, hemställt örn beredande av pension åt Lindström.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindström, som är född den

6 april 1863, från och med den 12 september 1888 till och med den 6 maj

1891 eller sålunda under 2 år 7 månader 24 dagar var daglönare vid flottans

varv i Karlskrona; att han i egenskap av murare, förman och arbetsledare

tjänstgjorde under fortifikationsbefälhavaren i Karlskrona under

en tid av sammanlagt 16 år 4 månader 16 dagar under åren 1891—1898,

1900 1906 och 1909—1912; att han var anställd såsom självständig arbetsledare

under fyringenjören för hus- och vattenbyggnadsärendena hos lotsstyrelsen

under en tid av sammanlagt 8 år 7 månader 12 dagar under

åren 1921—1931; att hans arbetsinkomst utgjort under åren 1921—1930 i

medeltal omkring 3,200 kronor för år samt under år 1931, under vilket

år han arbetat för lotsverkets räkning under omkring 71/2 månader, 3,378

kronor eller 450 kronor för månad; samt att Lindström härjämte enligt

betings- eller kontraktsavtal åren 1900—1908 under en tid av 3 år 8 månader

15 dagar utfört vissa byggnadsarbeten för flottans varv i Karlskrona

ävensom såsom entreprenör utfört liknande arbeten under åren 1907 och

1908 för Karlskrona fortifikationsförvaltning samt under åren 1914 och

1915 för dåvarande Karlskrona grenadjärregemente.

Lotsstyrelsen har till stöd för sin framställning anfört, bland annat,

följande:

Departements
chefen.

Äng.

pension åt

förre arbetsförmannen

N. F. Lindström.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 233.

Med hänsyn till den av Lindström uppnådda levnadsåldern samt till

den långa tid, han arbetat för statens räkning, och då han fullgjort sina

åligganden på ett i allo tillfredsställande sätt, ansago sig lotsstyrelsen

böra tillstyrka, att Lindström tillerkändes ett årligt understöd, att utgå

från och med månaden näst efter den, varunder hans anställning vid lotsverket

upphörde. I enlighet med de grunder, som i frågor rörande pension

åt arbetarpersonal brukade tillämpas av riksdagen, ville lotsstyrelsen

föreslå, att understödet åt Lindström måtte bestämmas till 1,116 kronor.

Med hänsyn till att Lindström icke vöre anställd vid lotsverket på sådant

sätt, att han kunde betraktas såsom befattningshavare, och då det

å pensionsstaten för lotsstyrelsen samt lots- och fyrstaten uppförda anslaget

å 15,000 kronor till beredande av understöd åt vissa förutvarande

befattningshavare vid lotsverket eller deras änkor och barn i sin helhet

vore behövligt för det ändamål, vartill detsamma nu vore avsett, syntes

understödet åt Lindström icke böra utgå från detta anslag. I stället syntes

understödet böra få utgå å allmänna indragningsstaten i likhet med

vad som år 1929 medgivits beträffande förre arbetsförmannen vid lotsverket

P. Hultman (Kungl. Martts prop. nr 17, punkt 1, och R. skr. nr 215,

punkt 86).

Under åberopande av vad sålunda anförts har lotsstyrelsen hemställt,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Lindström finge

från och med månaden näst efter den, varunder hans nuvarande anställning

vid lotsverket upphörde, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta ett årligt understöd å 1,116 kronor.

Statskontoret, som den 15 september 1931 avgivit infordrat utlåtande i

ärendet, har därvid anfört:

Förevarande framställning syntes välgrundad. Mot det föreslagna pensionsbeloppet,

1,116 kronor, som överensstämde med vad 1929 års riksdag

under liknande omständigheter, som i detta fall förelåge, beviljat i pension

åt förre arbetsförmannen vid lotsverket P. Hultman, syntes det icke

vara något att erinra, liksom ej heller mot lotsstyrelsen hemställan, atf

pensionen måtte anvisas att utgå från allmänna indragningsstaten.

Efter remiss bär arméförvaltningens fortifikationsdepartenient den 28

november 1931 yttrat sig i ärendet och därvid beträffande det arbete,

Lindström utfört under åren 1914 och 1915 för dåvarande Karlskrona grenadjärregementes

räkning, anfört, att, då Lindström, såsom framginge av

handlingarna i ärendet, vid utförandet av dessa arbeten varit entreprenör

åt kronan, departementet icke ansåge sig kunna tillstyrka, att

denna tid finge tillgodoräknas Lindström vid bestämmande av det pensionsbelopp,

som kunde anses böra tillerkännas honom.

Marinförvaltningen, som efter remiss yttrat sig i ärendet den 22 december

1931, har därvid under hänvisning till av marinförvaltningen från

befälhavande amiralen i Karlskrona infordrat utlåtande jämte därvid fogat

yttrande av direktionen över flottans pensionskassa instämt i stats
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 233 25

kontorets hemställan om årlig pension åt Lindström med ett belopp av

1,116 kronor.

Direktionen: över flottans pensionskassa hade i sitt av marinförvaltningen

åberopade yttrande anfört, bland annat, följande:

Lindströms tjänstetid såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona

utgjorde 2 år 7 månader 24 dagar. För denna korta tjänstetid kunde han

enligt gällande bestämmelser icke tillerkännas pension genom flottans

pensionskassa. Emellertid syntes vissa skäl föreligga, för att Lindström

bereddes pension från allmänna indragningsstaten för den tid, han varit

anställd i statens tjänst. Såsom arméförvaltningens fortifikationsdepartement

framhållit, syntes emellertid den tid, varunder Lindström varit

entreprenör åt kronan, icke böra tillgodoräknas honom vid bestämmandet

av det pensionsbelopp, som knnde anses böra tillerkännas honom.

Befälhavande amiralen i Karlskrona hade likaledes tillstyrkt utverkande

av pension åt Lindström, under framhållande tillika, att den tid, Lindström

varit entreprenör åt kronan, icke borde tillgodoräknas honom vid

bestämmande av pensionens storlek.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår har Lindströms statsanställning

icke varit fortlöpande utan avbrutits av tidsperioder, delvis

av betydande längd, varunder han utfört arbete — tidvis såsom entreprenör

åt kronan — under sådana förhållanden, att hänsyn därtill icke synes

kunna tagas i nu förevarande sammanhang. Dä emellertid Lindström,

bortsett från det arbete, han under nyssnämnda tidsperioder utfört

för statens räkning, under sammanlagt över 27 år varit anställd

i statstjänst, vill jag icke motsätta mig, att han kommer i åtnjutande

av pension av statsmedel. På grund av vad som blivit upplyst angående

arten av Lindströms arbete under statsanstä] lili agen och den av

honom åtnjutna avlöningen, vill jag icke heller rikta invändning mot det

föreslagna pensionsbeloppet, 1,116 kronor för år. Pensionen synes böra

utgå från och med månaden näst efter den, varunder Lindström lämnat

sin anställning i lotsverkets tjänst, samt bestridas från allmänna, indragningsstaten.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre arbetsförmannen vid lotsverket Nils Fred

lik Lindström må från oell med månaden näst efter

den, varunder han lämnat sin anställning vid lotsverket,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,116 kronor.

Vad departementschefen ovan underpunkterna

1:°)—Ilbo) hemställt, däri statsrådets övriga le
Bihang

till riksdagens protokoll lil.12. 1 sami. 1!)C> hafi. (Nr 23S.) 3

Departements
chefen,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 233.

damöter instämma, bifaller Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten samt förordnar, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

R. Borgström.

320630. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1932:30 Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragnimgsstaterna. Bankoutskottet får härmed s. 44 i texten