Sök i Ratio Lex

Angående distriktschefen vid statens järnvägar G. E. Löfmarcks pensionsrätt

1932-03-16 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:234, Angående distriktschefen vid statens järnvägar G. E. Löfmarcks pensionsrätt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 234.

1

Nr 234.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående distriktschefen

vid statens järnvägar G. E. Löfmarcks pensionsrätt; given

Stockholms slott den 16 mars 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 16 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför efter gemensam

beredning med chefen för kommunikationsdepartementet:

Med eget utlåtande den 20 februari 1932 har järnvägsstyrelsen överlämnat

en till Kungl. Majit ställd skrift, däri distriktschefen vid statens järnvägar

Gösta Emil Löfmarck — under förutsättning att han erhölle pension

enligt 14 § 1 mom. första stycket av kommunikationsverkens pensionslag

(b. F. S. nr 254 : 1920) anhållit om avsked ur statens järnvägars tjänst

från och med den 1 juli 1932.

''lilläng lill riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 196 hafi. (Nr 234.)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

Beträffande innebörden av åberopade författningsbestämmelser tillåter jag

mig hänvisa till innehållet i nedan intagna utlåtande av kommunikationsverkens

lönenämnd.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Löfmarck är född den 6 januari

1872; att han, efter att år 1895 hava blivit antagen till elev vid statens

järnvägar, år 1898 erhöll anställning såsom extra ordinarie tjänsteman vid

verket och samma år befordrades till innehavare av tjänst å ordinarie stat;

att han den 1 augusti 1913 lämnade statens järnvägars tjänst för att tillträda

enskild anställning; att han vid ingången av år 1915 ånyo tillträdde

ordinarie befattning vid statens järnvägar; att han den 23 oktober, 1914

konstituerades och förordnades att från och med den 1 januari 1915 vara

byråchef vid statens järnvägar; att han den 7 december 1917 konstituerades

och förordnades till distriktschef vid statens järnvägar från och med den

1 januari 1918; att Löfmarck på grund av Kungl. Maj-.ts särskilda beslut

den 18 juni 1920, den 11 december 1925 och den 2 oktober 1931 från och

med den 1 juli 1920 innehaft förordnande såsom distriktschef vid statens

järnvägar; samt att han genom sist omförmälda beslut den 2 oktober 1931

förordnats såsom distriktschef för en tid av 5 år, räknat från och med den

1 januari 1932.

I sitt förenämnda utlåtande den 20 februari 1932 har järnvägsstyrelsen

anfört, att enär Löfmarck, därest han erhölle avsked ur statens järnvägars

tjänst från och nied den 1 juli 1932, då innehade minst tolv års förordnande

såsom distriktschef, han enligt styrelsens förmenande vid avgången

vore berättigad till pension jämlikt det av honom åberopade författningsruinmet,

och har järnvägsstyrelsen på grund härav tillstyrkt bifall till den

av Löfmarck gjorda ansökningen.

Från’ järnvägsstyrelsens i nyssberörda utlåtande innefattade beslut var

föredraganden, byråchefen Iacobi, skiljaktig och anförde till protokollet,

Iliand annat, följande:

Iacobi kunde icke dela den uppfattningen, att Löfmarck, därest han erhölle

avsked ur statens järnvägars tjänst från och med den 1 juli 1932,

skulle vara berättigad till pension enligt 14 § 1 mom. första stycket av

kommunikationsverkens pensionslag. Även örn stadgandena i 13 och 14 §§

av denna lag icke vore fullt tydliga samt erhållit en sådan ordalydelse, att

de i viss mån vore mot varandra stridande och sålunda kunde giva upphov

till olika tolkningar, kunde han icke finna annat än att innebörden av

stadgandena vore den, att en till distriktschef förordnad tjänsteman, vilken,

såsom fallet vore beträffande Löfmarck, vid tillträdet av nämnda befattning

innehaft ordinarie tjänst vid statens järnvägar, skulle under alla förhållanden

i pensionshänseende behandlas såsom en ordinarie tjänsteman,

tillsatt genom konstitutorial. I enlighet härmed gällde för Löfmarck en

pensionsålder av 65 år.

I ärendet har kommunikationsverkens lönenämnd den 9 mars 1932 avgivit

infordrat utlåtande, däri lönenämnden till en början lämnat följande

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 234.

redogörelse för innehållet i och tillkomsten av nu ifrågavarande stadganden

i kommunikationsverkens pensionslag:

Till en början ville lönenämnden erinra, att distriktschef vid statens Kedogöreise

järnvägar tidigare tillsatts genom konstitutorial. I denna ordning för be- för nu inäga

fattningens tillsättande hade vid det nu gällande lönesystemets införande v fättings-1 ~

vidtagits den ändringen, att distriktscliefsbefattning skulle i likhet med b estämmelser

vissa andra högre tjänster vid kommunikationsverken tillsättas genom förordnande

på viss tid. Förslag härom hade avgivits av kommunikationsverkens

lönekommitté i det betänkande angående gemensamt lönesystem

samt lönereglering för kommunikationsverkens befattningshavare, som kommittén

framlagt den 20 februari 1919. Såsom av sagda betänkande framginge,

hade kommittén härvid förutsatt, att tjänsteman vid statens järnvägar,

som förordnats såsom distriktschef men vilkens förordnande

upphörde utan att efterföljas av nytt förordnande, ej skulle avgå med

pension, därest han icke uppnått pensionsåldern eller icke vore till vidare

tjänstgöring oförmögen, utan skulle återgå till ordinarie befattning vid

statens järnvägar i den lönegrad, han tillhört vid tillträdandet av förordnandet.

Härom hade kommittén i sitt betänkande anfört följande (sid.

204—205):

»Slutligen torde böra i detta sammanhang omnämnas, att kommittén efter

samråd med chefen för statens järnvägar funnit sig böra föreslå, att befattningen

såsom distriktschef icke vidare skall tillsättas genom konstitutorial

utan allenast medelst förordnande på viss tid. Chefsposterna vid statens

järnvägars distrikt äro nämligen så viktiga och krävande, att på dem böra

anläggas väsentligen samma synpunkter, som föranlett generaldirektörs- och

överdirektörsbefattningarnas tillsättande på förordnande.

I anledning härav har bland de befattningshavare, som omnämnas i 1 §

1 mom. av kommitténs förslag till avlöningsreglemente, upptagits även

distriktschef vid statens järnvägar.

De övriga i nämnda stadgande omförmälda befattningshavarna bliva, när

förordnandet upphör, berättigade till åtnjutande av pension, oavsett den

levnadsålder, de då innehava. En sådan anordning synes dock icke vara

påkallad i fråga örn tjänsteman vid statens järnvägar, vilken förordnas till

distriktschef. Därest dylikt förordnande utlöper utan att nytt sådant finnes

böra lämnas honom, lärer lian i stället kunna användas i annan befattning

vid statens järnvägar, tills pensionsåldern uppnås. För att utsikt skall

finnas att till distriktschefer förvärva de mest dugande tjänstemännen vid

statens järnvägar, måste därför tjänsteman, som förordnas till distriktschef,

vara garanterad rätt att efter förordnandets upphörande återfå ordinarie

tjänst inom den grad han förut innehade och jämväl att därvid i löncliänseende

ej bliva sämre ställd, än om han hela tiden uppehållit sin förra

befattning. Då den tjänst, som en till distriktschef förordnad tjänsteman

förut innehade, icke under tiden för distriktschefsförordnandet lämpligen

bör hållas vakant, och då det icke kan förutsättas, att i samband med

ombyte av distriktschef alltid skall bliva någon lämplig tjänst ledig, mäste

alltså en ny tjänst för sådant fall kunna inrättas. Av denna anledning

och da de tjänster, örn vilka här kan bliva fråga, till antalet bestämmas

av Kungl. Majit oell riksdagen, men hinder kan möta att omedelbart utverka

riksdagens beslut i dylikt ämne, har det synts nödigt tillägga Kungl.

Majit befogenhet att för nu avsedda fall inrätta ordinarie tjänster. Stadganden

i angivna hänseenden hava införts i 14 § 2 moni. av förslaget till

avlöningsreglemente.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj.ts proposition Nr 234.

Däiest i ovan förutsatta fall distriktschef samtidigt med förordnandets

upphörande skulle uppnått pensionsåldern för sin förra tjänstegrad, följer

av det nyssnämnda stadgandets avfattning, att han kommer i åtnjutande

av pension enligt de för hans förra tjänst gällande grunder.

Skulle fråga uppkomma att till distriktschef förordna någon utom statens

järnvägar stående person, exempelvis befattningshavare vid enskilt järnvägsföretag,

lärer det vara tillfälle att med riksdagens medverkan träffa

anordning i fråga örn hans ställning efter tiden för förordnandets upphörande.

I anslutning till vad kommittén sålunda anfört hade kommittén i 14 §

2 mom. av sitt förslag till nytt avlöningsreglemente intagit följande

bestämmelser:

»Tjänsteman, som förordnats såsom distriktschef vid statens järnvägar

men vilkens förordnande upphör, återgår till ordinarie befattning i den

tjänstegrad, han tillhörde vid tillträdandet av befattning såsom distriktschef;

och äger lian för uppfattning till högre löneklass tillgodoräkna sig

jämväl den tid, han innehaft förordnande såsom distriktschef.

Där så erfordras för beredande i nu avsett fall av ordinarie tjänst åt

dylik befattningshavare, äger Kungl. Majit besluta därav betingad ökning

av det fastställda antalet ordinarie befattningar.»

T samma betänkande (sid. 256 o. f.) hade kommittén jämväl framlagt

\ issa förslag till provisoriskt ordnande av pensionsförhållandena vid de

verk, för vilka löneregleringen avsetts att bliva gällande. Beträffande ordnandet

av pensionsförhållandena för distriktschef vid statens järnvägar

hade kommittén därvid anfört följande (sid. 258):

»Piil sådana tjänstemän, som tillsättas genom förordnande, hava i förslaget

till avlöningsreglemente ävenledes hänförts distriktschef er vid statens

järnvägar, vilka hittills varit konstituerade å sina befattningar. Då emellertid

dessa tjänstemän enligt kommitténs förslag skulle efter upphörande

av förordnande såsom distriktschef återgå till ordinarie befattning i den

tjänstegrad, de före förordnandet tillhörde, har kommittén ansett förordnandet

icke böra inverka på deras ställning i pensionshänseende, utan att

tjänstemännen i fråga skola bibehållas vid den rätt till pension, som genom

innehavandet av den förra tjänsten blivit dem tillförsäkrad. Härför påkallas

emellertid ett särskilt stadgande i 5 § i den för tjänstemän vid statens

järnvägar gällande pensionslagen av innehåll att, under den tid tjänsteman

innehar distriktsehefsförordnande, han skall i pensionshänseende anses uppbära

avlöning såsom örn han kvarstode i den tjänst, han innehade vid tillträdande

av befattning såsom distriktschef.»

1 anslutning härtill hade kommittén föreslagit följande nya stadgande,

att intagas i 5 § av lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för

tjänstemän vid statens järnvägar:

»Tjänsteman, som innehar förordnande såsom distriktschef, skall i pensionshänseende

anses åtnjuta ordinarie arvode till det belopp, vartill arvode

enligt vad ovan är sagt skall beräknas utgå för innehavare av ordinarie

befattning i den tjänstegrad ifrågavarande tjänsteman tillhörde vid tillträdandet

av befattning såsom distriktschef.»

T den proposition rörande lönereglering för komrnunikationsverkens belattningshavare

(nr 391), som på grundval av kommitténs betänkande förelagts

1919 års riksdag, hade icke framställts någon erinran mot kommitténs

förslag i fråga örn avlöningsbestämmelser för distriktschef. Kommitténs

berörda förslag till provisorisk ändring av 1910 års pensionslag hade icke

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition Nr 234.

5

blivit föremål för framställning till riksdagen. I omförmälda proposition,

nr 391, hade nämligen förutsatts, att ett definitivt förslag till ordnande av

personalens pensionsförhållanden skulle utarbetas och föreläggas 1920 års

riksdag, att träda i kraft samtidigt med löneregleringen.

I det förslag till pensionslag för kommunikationsverken, som samma

kommitté sedermera enligt erhållet uppdrag framlagt i betänkande den

29 januari 1920, hade beträffande distriktschef vid statens järnvägar upptagits

följande stadganden:

»13 §•

1. För nedanstående ordinarie befattningar, vilka tillsättas genom förordnande

på viss tid, skola gälla följande tjänstepensionsunderlag:

överdirektör och souschef, överdirektör, överingenjör vid statens järnvägar

samt sådan distriktschef vid statens järnvägar, som vid tillträdandet av

nämnda befattning icke innehade annan ordinarie tjänst vid statens järnvägar

................................................................................................. 7.000 kronor.

2. För tjänsteman, vilken innehar förordnande såsom distriktschef vid

statens järnvägar och vid tillträdandet av nämnda förordnande innehade

sådan tjänst vid statens järnvägar, som avses i 3 kap. av denna lag, skall

i pensionshänseende gälla vad för den tjänsten är stadgat i lagen.

35

Vid tillämpning av bestämmelserna i 13 § 2 moni. skall beträffande den,

som erhållit förordnande såsom distriktschef vid statens järnvägar från och

med den 1 juli 1920 och som omedelbart därförut varit innehavare av

ordinarie distriktschefstjänst, så anses som hade han vid tillträdandet av

nämnda förordnande innehaft tjänst tillhörande 20:e lönegraden och med

en pensionsålder av 65 år.»

Såsom allmän motivering för de sålunda föreslagna pensionsbestämmelserna

hade kommittén anfört följande (sid. 12—14):

»Såsom i det föregående är omförmält, gälla för de olika verkens chefer

samt överdirektörer och överingenjörer vid statens järnvägar ävensom

direktör vid statens kraftverksförvaltning (överdirektör enligt det nya avlöningsreglementet)

särskilda föreskrifter rörande pension. Dessa föreskrifter,

som visserligen inbördes äro tämligen likartade, avvika väsentligt från pensionsbestämmelserna

för övrig ordinarie personal vid vederbörande verk;

och har detta givetvis sin grund däri, att förenämnda befattningar tillsättas

genom förordnande på viss tid. Då nämligen dessa tjänstemäns anställning

kan efter en jämförelsevis kort tjänstetid komma att upphöra och då

möjlighet bör finnas att för nämnda befattningar förvärva personer, som

förut ej varit i statens tjänst, hava dessa tjänstemän — i olikhet nied vad

förhållandet är i fråga om annan ordinarie personal ansetts böra tillförsäkras

rätt till pension oberoende av vederbörandes levnadsålder vid avgången

och med jämförelsevis högt belopp även efter en kort tjänstetid.

Av nyss angivna skäl har kommittén ansett sig böra även i sitt förslag

till pensionsbestämmelser låta de tjänstemän, som tillsättas genom förordnande,

i allmänhet intaga en särställning i förhållande till (ivrig ordinarie

personal.

Ett undantag i omförmälda hänseende synes dock — såsom kommittén

redan i sitt förberörda betänkande angående gemensamt lönesystem m. m.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kandi. Maj:ts proposition Nr 234.

antytt — böra göras beträffande sådan distriktschef vid statens järnvägar,

vilken vid tillträdandet av förordnande å sådan befattning innehade tjänst,

som tillsättes genom konstitutorial.

Under erinran hurusom i allmänhet tjänstemän, som tillsattes genom förordnande,

bleve, när förordnandet upphörde, berättigade till åtnjutande av

pension, oavsett den levnadsålder, de då innehade, framhöll kommittén uti

nämnda betänkande (sid. 205), att en sådan anordning icke syntes påkallad

i fråga örn tjänsteman vid statens järnvägar, vilken förordnades till distriktschef.

Därest dylikt förordnande utlöpte utan att nytt sådant funnes böra

lämnas honom, ansåg kommittén honom i stället kunna användas i annan

befattning vid statens järnvägar, tills pensionsåldern uppnåddes. Tjänsteman,

som förordnades till distriktschef, skulle därför vara garanterad rätt

att efter förordnandets upphörande återfå ordinarie tjänst inom den grad

lian förut innehade. Därest distriktschef samtidigt med förordnandets upphörande

skulle uppnått pensionsåldern för sin förra tjänstegrad, skulle han

komma i åtnjutande av pension enligt de för hans förra tjänst gällande

grunder.

I överensstämmelse med kommitténs berörda uppfattning har i 14 § 2 mom.

av det gemensamma avlöningsreglementet stadgats, att tjänsteman, som förordnats

såsom distriktschef vid statens järnvägar men vilkens förordnande

upphör, återgår till ordinarie befattning i den tjänstegrad, han tillhörde

vid tillträdandet av befattning såsom distriktschef. I anslutning härtill

bör distriktschef, örn vilken nu är fråga, undantagas från tillämpningen

av de särskilda pensionsbestämmelserna för förordnade befattningshavare i

allmänhet och i stället för sådan distriktschef i pensionshänseende gälla

vad som stadgas för den tjänst, å vilken han före förordnandet innehade

konstitutorial.

Vad förut är sagt, kan däremot givetvis icke tillämpas å sådan distriktschef,

som vid tillträdandet av förordnandet icke innehade annan ordinarie

tjänst vid statens järnvägar. Då en av kommittén tidigai-e ifrågasatt anordning

för pensionering av sådan distriktschef måhända skulle medföra

en viss omgång, har kommittén nu tänkt sig, att de pensionsbestämmelser,

som skulle gälla förordnade tjänstemän i allmänhet, även skulle tillämpas

a dylik distriktschef.»

I specialmotiveringen till lagförslaget hade lönekommittén beträffande 13 §

(sid. 47) yttrat följande:

»Uti 13 § 1 mom. angivas pensionsunderlagen för de genom förordnande

tillsatta befattningshavarna, dock med undantag för sådan distriktschef vid

statens järnvägar, vilken vid tillträdandet av förordnande å nämnda befattning

innehade sådan tjänst vid statens järnvägar, som tillsättes genom

konstitutorial. I 2 mom. har meddelats föreskrift rörande dylik distriktschefs

pensionsförhållanden.

I fråga om den närmare motiveringen till stadgandena i förevarande

paragraf åberopas beträffande 1 mom. vad förut å sid. 17 anförts samt

angående 2 mom. vad som yttrats å sid. 13—14.»

I fråga örn 35 § hade av lönekommittén anförts följande (sid. 57—58):

»Distriktschefstjänsterna vid statens järnvägar bliva från och med den

1 juli 1920 ombildade från konstituerade tjänster till befattningar, som

tillsättas genom förordnande på viss tid. Därest en konstituerad distriktschef

från och med det nya avlöningsreglementets ikraftträdande erhåller

förordnande såsom distriktschef, erfordras för tillämpning av 13 § 2 mom.

föreskrift, huru den förra distriktschefstjänsten skall i pensionshänseende

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

betraktas. Då sådan tjänst enligt ännu gällande avlöningsbestämmelser i

fråga om avlöningen är närmast jämförlig med de till 20:e lönegraden nu

hänförda befattningar, torde densamma även beträffande pension skäligen

böra likställas med sistnämnda befattningar. Därjämte bör för sådan distriktschef

gälla den för motsvarande tjänst nu bestämda pensionsåldern av 65 år.

Föreskrift av angivna innebörd har föreslagits uti 35 §.»

Vid utarbetande av proposition till 1920 års riksdag (nr 313) bade kommitténs

lagförslag underkastats vissa ändringar av i huvudsak formell art.

Dessa ändringar hade dock icke berört frågan örn distriktschefs vid statens

järnvägar ställning i pensionshänseende. Enligt vad av propositionen framginge

(sid. 17) hade föredragande departementschefen i fråga om ordnandet

av distriktschefs pensionsförhållanden anfört följande:

»Att såsom hittills särskilda pensionsbestämmelser fortfarande erfordras

i fråga örn tjänstemän, som tillsättas genom förordnande, synes mig självfallet

med hänsyn till arten av dessa tjänstemäns anställning. Från dessa

särbestämmelser har emellertid undantagits distriktschef vid statens järnvägar,

vilken vid tillträdandet av förordnande å sådan befattning innehade

tjänst, som tillsättes genom konstitutorial. Järnvägsstyrelsen har visserligen

ifrågasatt, att distriktschef, som nyss är nämnd, i vissa fall skulle

erhålla samma ställning i pensionshänseende, som skulle tillkomma en

person utom verket, som förordnats till distriktschef. Enär emellertid den

utav kommittén föreslagna anordningen redan i sammanhang med prövningen

av det nya a.vlöningsreglementet var föremål för övervägande och

då icke föranledde erinran av statsmakterna, anser jag mig icke i nämnda

hänseende böra frångå kommitténs förslag.»

Kungl. Maj:ts förslag hade i nu förevarande avseende icke föranlett någon

erinran från riksdagens sida.

Efter utfärdande av nu gällande avlöningsreglemente vid kommunikationsverken

hade sedermera vidtagits vissa ändringar i reglementets 1 och

5 i det att bland där angivna, på förordnande tillsatta tjänster upptagits

vissa nya befattningar, däribland telefondirektör i Stockholm. Därjämte

vore att märka, att genom komplettering av reglementets 14 § 2 mom.

telefondirektör i Stockholm underkastats de bestämmelser i fråga om återgång

till förut innehavd befattning, som där ursprungligen stadgats allenast

beträffande distriktschef. I anslutning härtill hade ock befattningen såsom

telefondirektör i Stockholm upptagits bland de i 13 § 1 mom. av pensionslagen

angivna tjänster, å vilka särskilda, i 2 kap. av pensionslagen givna

pensionsföreskrifter skulle äga tillämpning. Däremot hade nämnda telefondirektörstjänst

icke inordnats under den särskilda, i pensionslagens 13 § 2

mom. upptagna bestämmelsen angående pensionering av distriktschef, som

löre tillträdande av förordnande såsom distriktschef innehaft ordinarie tjänst

vid statens järnvägar.

Beträffande den nu iöreliggande framställningen har kommunikationsverkens

lönenämnd därefter anfört följande:

Av de författningsbestämmelser nied därtill hörande motiveringar, som

av lönenämnden sålunda återgivits, syntes det nämnden framgå, att Löfmarck,

som vore född år 1872 och, så vitt för nämnden vore känt, alltjämt

vöre i besittning av oförminskad arbetsförmåga, icke kunde med stöd av

pensionslagens bestämmelser beredas pension, därest lian den 1 juli 1932

l>å egen begäran avginge frän tjänsten. Enär Löfmarck före sitt tillträ

(lande den 1 juli 1920 av sitt första förordnande såsom distriktschef inne

Kominunikationsverkens

lönenämnds

yttrande över

nu förevarande

framställning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

haft ordinarie befattning vid statens järnvägar, nämligen konstituerad

tjänst såsom distriktschef, skulle å honom tillämpas bestämmelserna i pensionslagens

13 § 2 mom. jämte de kompletterande föreskrifter, som meddelats

i lagens 35 §. 1 enlighet härmed inträdde för Löfmarck rätt till pension

först vid fyllda 65 år, därest han icke dessförinnan på grund av sjukdom

eller dylikt bleve oförmögen till vidare tjänstgöring.

Det syntes emellertid nämnden kunna dragas i tvivelsmål, huruvida de

särskilda bestämmelser, som i 13 § 2 mom. pensionslagen meddelats rörande

distriktschefs pensionsrätt, verkligen kunde anses i allo lämpliga

och ändamålsenliga. Nämnden tänkte härvid i första hand på vederbö

rande verks intresse. En befattningshavare, som från ordinarie tjänst —

vanligen i någon av löneplanens högsta lönegrader — tillträtt förordnande

såsom distriktschef men sedermera icke erhållit förnyat förordnande utan

nödgats återgå till en för honom tillskapad befattning i hans före förord

ilandet innehavda tjänstegrad, torde nämligen merendels icke bliva av det

värde för verket, som svarade mot den i hans nya befattning utgående

avlöningen. Erfarenheten under de år, som gått efter det nu gällande

löne- och pensionssystemets införande, syntes också hava givit vid handen,

att det ur verkssynpunkt vore fördelaktigast, örn sådan tjänsteman, varom

nu vore fråga, i stället för att kvarstanna vid verket intill pensions

ålderns inträde, omedelbart vid förordnandets upphörande avginge ur

tjänst mot åtnjutande av pension och sålunda i allo jämställdes med innehavare

av övriga i lagens 13 § angivna befattningar.

Ur vederbörande befattningshavares egen synpunkt kunde det visserligen

innebära en viss trygghet att vid tillträdande av ett distriktschefs

förordnande bliva garanterad rätt att, därest förordnandet icke förnyades,

ändock få, örn han så önskade, kvarstanna i avlönad befattning vid verket,

i stället för att avgå med pension med därav följande minskning i inkomsterna.

Men å andra sidan måste det för innehavaren av ett distriktschefs

förordnande framstå såsom en anmärkningsvärd ojämnhet i pensionsbestämmelserna,

att därest han på egen begäran lämnade befattningen, han

skulle se sig sämre ställd i pensionshänseende än en avgående verkstadsdirektör

eller annan genom förordnande tillsatt tjänsteman.

Det syntes därför nämnden önskvärt, att en lagändring på denna punkt

komme till stånd. Nämnden ville därför förorda, att nu berörda spörsmål

hänskötes till 1930 års pensionssakkunniga för att tagas i övervägande vid

pågående utredningsarbeten angående revision av kommunikationsverkens

pensionsförfattningar.

Ehuru, såsom redan vore nämnt, Löfmarck icke syntes vid avgång ur

tjänst vid den i hans ansökan angivna tidpunkten kunna författningsenligt

komma i åtnjutande av pension från statens järnvägar, syntes det dock

lönenämnden med hänsyn till de brister, som på sätt förut visats enligt

nämndens mening vidlådde vissa bestämmelser i nu gällande pensionslag

för kommunikationsverken, knappast vara med billighet förenligt, att han,

som alltsedan den 1 januari 1918 innehaft distriktschefstjänst vid statens

järnvägar, skulle gå miste örn pensionsförmån. Härtill komme dessutom,

att vissa sakliga skäl syntes nämnden tala för att Löfmarck tillerkändes

den pension, som eljest vore för distriktschef stadgad. Enligt vad för

nämnden blivit upplyst, hade sökanden för avsikt att antaga ett honom

lämnat erbjudande att övergå i svenska järnvägsföreningeus och svenska

järnvägarnas arbetsgivarförenings tjänst såsom dessa föreningars verkställande

direktör, under förutsättning att han, efter för detta syfte erhållet

avsked från sin distriktschefstjänst, finge uppbära pension från statens

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234. 9

järnvägar. I betraktande av de bekymmersamma ekonomiska förhållanden,

varunder en stor del av landets enskilda järnvägar för närvarande

arbetade, måste det anses vara icke blott ett de enskilda järnvägarnas intresse

utan även — särskilt i betraktande av de betydande summor av

statliga och andra allmänna medel, som vore nedlagda i de enskilda jarn

vägarna — ett allmänt samhälleligt intresse, att en person med Löfmarcks

erkänt stora kapacitet såsom järnvägsman i ledande ställning sattes i tillfälle

att mottaga det gjorda erbjudandet.

På grund av det anförda och då ett bifall till den föreliggande ansökningen

enligt nämndens mening förutsatte, att riksdagen därtill lämnade

sitt medgivande, har nämnden förordat, att Kungl. Majit måtte inga till

1932 års riksdag med proposition i ärendet.

Statskontoret har den 11 mars 1932 avgivit infordrat utlåtande i ärendet

och därvid anfört huvudsakligen följande:

Enligt stadgandet i 13 § 1 mom. i kommunikationsverkens pensionslag

vöre icke varje vid statens järnvägar förordnad distriktschef utan allenast

den, som vid tillträdandet av nämnda befattning icke innehade annan

ordinarie tjänst vid statens järnvägar, delaktig i den pensionering, som

i 2 kap. av nämnda lag vore stadgad för ordinarie tjänstemän, som tillsattes

genom förordnande; och enligt 2 mom. av samma paragraf skulle

en från rätt till sådan pensionering utesluten distriktschef bibehålla pensionsrätt

enligt de för konstituerade tjänstemän i 3 kap. av samma lag

angivna grunder, vilket enligt en i 35 § av lagen intagen bestämmelse beträffande

den, som omedelbart före tillträdandet av förordnande såsom

distriktschef innehaft samma befattning på grund av konstitutorial, inne

bure, att för honom skulle gälla pensionsunderlaget för dåvarande 20:e, numera

30:e lönegraden (för närvarande 6,996 kronor) och att pensionsåldern

för honom skulle vara 65 år.

Dessa bestämmelser vore i och för sig icke av beskaffenhet att giva anledning

till olika tolkning; deras innebörd vore oförtydbar och bekräftades

genom de av kommunikationsverkens lönenämnd meddelade utdragen av

den motivering för bestämmelserna, som funnes i kommunikationsverkens

lönekommittés betänkanden örn enhetligt lönesystem och örn tjänstepension.

Då Löfmarck, enligt Kungl. Majits förordnande, den 1 juli 1920. blev

distriktschef vid statens järnvägar, hade han alltsedan den 1 januari 193S

enligt konstitutorial innehaft distriktschefsbefattning vid statens järnvägar,

och på grund härav vore han utesluten från att komma i åtnjutande

av sådan pension, som enligt 2 kap. av förenämnda lag eljest vore medgiven

för ordinarie tjänstemän, som tillsattes genom förordnande. Då Löfmarck

vore född år 1872 och alltså ännu icke uppnått den för honom gällande

pensionsåldern av 65 år samt här icke förelåge några sådana omständigheter,

som författningsenligt kunde föranleda till förtidspensionering,

syntes pension enligt gällande bestämmelser icke kunna tilläggas

honom, örn han avginge med utgången av juni månad 1932.

Enligt vad av kommunikationsverkens lönenämnds i ärendet avgivna

utlåtande framginge, skulle Löfmarcks avgång från distriktschefstjänsten

redan vid nämnda tidpunkt vara föranledd av hans avsikt att antaga eli

anbud att övergå i svenska järnvägsföreningens och svenska jiirnvägarnas

arbetsgivarförenings tjänst såsom verkställande direktör. Örn, såsom

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 19C> hafi. (Nr 23b.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

nämnden framhållit, en sådan anordning befunnes böra från statens sida

befrämjas, förelåge givetvis anledning att söka på något sätt underlätta

genomförandet.

Med hänsyn till att Löfmarck innehade sin distriktschefstjänst på förordnande

syntes den anordningen icke kunna ifrågakomma att låta honom

med åtnjutande av tjänstledighet lönlös kvarstå i statens järnvägars tjänst

intill uppnådd pensionsålder, en utväg som eljest måhända kunnat anlitas.

Ej heller vore statskontoret benäget att tillstyrka utverkande av pension

åt Löfmarck, örn denna, såsom med framställningen syntes åsyftas, skulle

börja utgå redan vid den tilltänkta avgången från befattningen vid statens

järnvägar. Enligt statskontorets mening kunde det nämligen knappast

anses föreligga anledning för staten att bereda honom pension tidigare

än han vid kvarstående i tjänst vid statens järnvägar skulle hava

tillträtt sådan förmån. Emellertid syntes anledning förefinnas till det antagande,

att Lö tinar eks huvudsakliga intresse vore riktat på att få pension

för sin långvariga statstjänst och att det vore av mera underordnad

betydelse för honom, örn denna förmån icke skulle komma att utgå förr än

lian uppnått den stadgade pensionsåldern. Det syntes därför statskontoret,

som örn med hänsyn till föreliggande omständigheter det borde tagas i

övervägande, huruvida icke föreliggande framställning kunde såtillvida

vinna beaktande, att Kungl. Majit hos riksdagen utverkade medgivande

därtill, att Löfmarck, som syntes kunna räkna mer än 35 tjänstår i statens

tjänst och under fulla 30 år erlagt avgift för egen pensionering, finge

vid uppnådda 65 levnadsår tillträda pension från statens järnvägar till

belopp av 6,996 kronor årligen.

Av vad i ärendet anförts torde få anses framgå, att Löfmarck, örn han

på egen begäran erhåller avsked från sin distriktscliefsbefattning från och

med den 1 juli 1932, författningsenligt icke kan komma i åtnjutande av

pension på grund av sin anställning vid statens järnvägar, enär han vid

nämnda tidpunkt icke uppnått den för honom gällande pensionsåldern av

65 år. Däremot uppfyller Löfmarck i fråga örn antalet tjänstår och med

avseende å erlagda pensionsavgifter villkoren för åtnjutande av hel tjänstepension

från statens järnvägar.

Med hänsyn till de skäl, som åberopats till stöd för Löfmarcks ansökning

örn pension — och särskilt i betraktande av det förhållandet, att det även

ur statsverkets synpunkt måste anses vara av intresse, att Löfmarck

blir i tillfälle att emottaga den honom erbjudna befattningen i svenska

järnvägsföreningens tjänst — finner jag mig emellertid böra tillstyrka,

att åtgärd vidtages för beredande av pension åt Löfmarck

Beträffande formen härför ansluter jag mig i huvudsak till statskontor^

förslag. Nämnda förslag, vilket såsom av det föregående framgår innebär,

att Löfmarck efter uppnåendet av den för honom gällande pensionsåldern,

65 år, skall äga uppbära pension, såsom örn han intill nämnda ålder

kvarstått i statens järnvägars tjänst, torde dock skäligen böra modifieras

genom medgivande, att, därest Löfmarck på grund av sjukdom nödgas

före uppnådd ålder av 65 år lämna omförmälda anställning i enskild tjänst

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234. 11

nied avstående av därmed förenad lön, han redan då må tillträda statspensionen.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att distriktschefen vid statens järnvägar Gösta Emil

Löfmarck må, för den händelse han före uppnådd pensionsålder

av 65 år avgår ur statens järnvägars tjänst

för att tillträda anställning såsom verkställande direktör

hos svenska järnvägsföreningen och svenska

järnvägarnas arbetsgivarförening, utan hinder därav

vid uppnådda 65 levnadsår från statens järnvägar

komma i åtnjutande av den pension, vartill han varit

berättigad, därest han då kvarstått i tjänst, med rätt

för Löfmarck att, örn han före uppnåendet av 65 års

ålder på grund av sjukdom nödgas lämna omförmälda

anställning i enskild tjänst med avstående av därmed

förenad lön, redan från tidpunkten för avgången från

sistherörda anställning erhålla pension från statens

järnvägar.

Med bifall till denna av statsrådets övriga

ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hjalmar Ekengren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:128 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående distriktschef en vid statens järnvägar G. E. Löfmarcks pensionsrätt. a1 i texten
  2. BU 1932:27 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående distriktschef en vid statens järnvägar G. E. Löfmarcks pension sr ät t. s. 1 i texten