Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående märkning av kärl, innehållande söta läskedrycker, m. m

1932-03-04 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:239, Med förslag till förordning angående märkning av kärl, innehållande söta läskedrycker, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 239.

1

Nr 239.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående märkning av kärl, innehållande söta läskedrycker,

m. m.; given Stockholms slott den 4 mars 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

antaga härvid fogade förslag till

l:o) förordning angående märkning av kärl, innehållande söta läskedrycker;

samt

2:o) förordning örn tillägg till 12 § förordningen den 8 maj 1925

(nr 119) angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga

drycker.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Félix Hamrin.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 200 höft. (Nr 239.)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 239.

Förslag

till

förordning angående märkning av kärl, innehållande söta

? läskedrycker.

Härigenom förordnas som följer:

1 $•

Denna förordning avser alla drycker, som äro tillagade av annat än malt

samt försatta med kolsyra och sötningsmedel och som antingen äro helt

fria från alkohol eller icke innehålla mer än 2i/i volymprocent alkohol

(söta läskedrycker).

2

'' Dryck, som i 1 § sägs, må från tillverkningsställe utlämnas endast på

kärl, som är märkt med etikett, varå angivits dryckens benämning, tillverkarens

namn eller firma och tillverkningsorten. Har vid tillverkningen

använts sackarin, skall etiketten därjämte vara försedd med uppgiften »Innehåller

sack arin». Denna uppgift skall anbringas omedelbart under dryckens

benämning samt utföras med bokstäver av minst två millimeters höjd i sådan

färg, att uppgiften tydligt framträder mot etikettens bottenfärg.

Med sackarin förstås i denna förordning varje konstgjort sötningsmedel,

som har högre .söthetsgrad än raffinerat socker men icke sockrets näringsvärde.

3 §.

Är dryck, som i 1 § sägs, veterligen försatt med sackarin, må den icke

förvaras å försäljningsställe annat än å kärl, märkt med etikett av sådan beskaffenhet,

som i 2 § stadgas. Vid utminutering och utskänkning skall

kärlet städse vara försett med dylik etikett.

4 §.

Den, som underlåter att ställa sig till efterrättelse föreskrifterna i 2 §,

straffes med dagsböter.

överträder någon de i 3 § givna bestämmelser, straffes med böter från

och med fem till och med trettio kronor.

Till ansvar enligt denna förordning må ej dömas, där förseelsen enligt

allmänna strafflagen eller annan författning bör beläggas med strängare

straff.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 239. 3

5 §.

Den som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse mot denna

förordning, fortsätter samma förseelse, skall, när han därtill varder lagligen

förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits, dömas

till de böter, som äro stadgade för sådan förseelse.

6 §.

Husbonde ansvarar för förseelse mot denna förordning, som begås av

hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore förseelsen begången

av honom själv, därest icke omständigheterna göra sannolikt, att

förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

7 §.

Åtal för överträdelse av föreskrifterna i denna förordning anhängiggöres

vid allmän domstol och utföres av allmän åklagare.

Hälsovårdsnämnd eller, där sådan icke finnes, kommunalnämnd åligger

att ägna synnerlig uppmärksamhet däråt, att förseelser mot denna förordning

varda angivna till åtal. Finner sådan nämnd kemisk undersökning

av läskedryck erforderlig, må, såframt icke undersökningen anses böra vidtagas

i annan ordning, prov å drycken insändas till kontrollstyrelsens laboratorium,

som har att undersöka provet och utfärda analysprotokoll.

I maltdrycksbryggeri, där tillverkning jämväl av söta läskedrycker bedrives,

har tjänsteman vid kontrollen över maltdryckstillverkningen att

enligt bestämmelser, som meddelas av kontrollstyrelsen, utöva tillsyn över

denna förordnings efterlevnad.

8 §.

Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän

strafflag.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1932.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 239.

Förslag

till

förordning om tillägg till; 12 § förordningen den 8 maj 1925 (nr 119)

angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker.1

Härigenom förordnas, att till 12 § förordningen den 8 maj 1925 angående

försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker skall

fogas ett sjätte stycke av följande lydelse:

Angående märkning av kärl, innehållande söta läskedrycker, är särskilt

stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1932.

1 Senaste lydelse se 1930: 225.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 239.

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronpririsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 4 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden

Gärde, Hamrin, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck,

Jeppsson, Hansén, Sundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anmäler fråga örn

införande av bestämmelser angående märkning av kärl, innehållande

söta läskedrycker, och anför härvid följande:

I anledning av likalydande motioner i båda kamrarna (1:107 och II: 102)

anhöll 1928 års riksdag i skrivelse nr 201, under åberopande av bevillningsutskottets

av riksdagen godkända betänkande nr 34, att Kungl. Maj:t ville

föranstalta örn utredning, huruvida då gällande förbud mot användning

av sackarin vid tillverkning av svagdricka och mot försäljning av sackarinhaltigt

svagdricka kunde upphävas, ävensom för riksdagen framlägga

de förslag, till vilka utredningen kunde giva anledning. I sitt betänkande

hade bevillningsutskottet anfört, att utskottet ansåg övervägande skäl

tala för att nämnda förbud upphävdes, dock icke utan att föreskrift infördes

örn skyldighet för tillverkare och försäljare att å kärl, vari sacka

rinhaltigt svagdricka tillhandahölles, utmärka, att drycken innehölle såckarp.

Enligt utskottets mening borde emellertid lämpligen i samband

härmed en motsvarande bestämmelse införas beträffande läskedrycker

och därmed jämförliga drycker.

Sedan Kungl. Maj:t anbefallt kontrollstyrelsen att verkställa den av

riksdagen sålunda begärda utredningen samt att efter samråd med medicinalstyrelsen

till Kungl. Maj:t inkomma med av utredningen föranledda

förslag, avgav kontrollstyrelsen, efter det sådant samråd ägt rum, med

skrivelse den 30 december 1929 utredning och förslag i ämnet.

I sitt utlåtande anförde kontrollstyrelsen beträffande nu förevarande

fråga:

Användning av sackarin vid läskedryckstillverkning vore ingalunda

ovanligt förekommande, och sackarinet utnyttjades därvid ofta på sådant

sätt, att den vara, allmänheten erhölle, bleve av mindre tillfredsställande

kvalitet. Förekomsten av sackarinhaltiga läskedrycker innebure även betydande

olägenheter med hänsyn till den illojala konkurrens, tillverkare

av sackarinfria läskedrycker därigenom hade att utstå. Under sådana

1928 dre

riksdag.

Vildt anden

dien 1929

och 1930■

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 239.

förhållanden förelåge otvivelaktigt starka skäl för vidtagande av den av

bevillningsutskottet i detta hänseende föreslagna åtgärden.

Kontrollstyrelsen ifrågasatte emellertid, huruvida spörsmålet örn utfärdande

av dylika bestämmelser lämpligen borde upptagas enbart beträffande

läskedrycker eller örn icke sådana föreskrifter i stället borde meddelas

i ett större sammanhang. De ovan antydda olägenheterna av användning

av sackarin vid tillverkning av läskedrycker syntes nämligen enligt styrelsens

mening göra sig gällande även beträffande vissa andra varor,

exempelvis saft, sylt, marmelad och liknande produkter, rörande vilkas

tillverkning och försäljning förelåge ett av livsmedelslagstiftningskommittén

avgivet förslag till författning, innefattande bland annat förbud

mot användning vid deras tillverkning av konstgjorda sötningsmedel. Att

till särskild reglering upptaga ifrågavarande spörsmål allenast i vad rörde

läskedrycker syntes därför ej böra ske.

Kontrollstyrelsens uppfattning delades av medicinalstyrelsen, som i avgivet

yttrande förklarade, att frågan örn användande av sackarin som

sötningsmedel för läskedrycker och därmed jämförliga drycker av prak

tiska skäl lämpligast borde lösas i samband med ordnande av livsmedelshandeln

genom en allmän livsmedelslagstiftning.

Härefter avgav kommerskollegium den 18 januari 1930 utlåtande i ärendet,

därvid kollegium uttalade, att — alldeles oavsett den stora önskvärdheten

av att den viktiga frågan örn en allmän livsmedelslagstiftning snarast

kunde upptagas till slutligt avgörande i ett sammanhang — kollegium

ansåge, att åtskilliga skäl kunde anföras till stöd för att det i fråga örn

svagdricka förordade deklarationstvånget vid användning av sackarin

och liknande konstgjorda sötningsmedel, oberoende av förutnämnda mera

svårlösta fråga, vunne tillämpning även i fråga örn läskedrycker. Då

emellertid jämväl en dylik starkt begränsad lagstiftning syntes böra föregås

av en särskild, mera ingående utredning, än som då förelåge, ansåg

sig kollegium icke i detta samband böra framställa något förslag härom.

1930 åm I proposition den 7 februari 1930, nr 156, föreslog Kungl. Majit riksriksdag.

dagen, bland annat, att antaga författningsförslag, innefattande upphäPr“P°iS^101)

vande av förbudet mot användande av sackarin eller liknande sötämne

vid tillverkning av svagdricka. I propositionen föreslogs emellertid, att,

örn vid tillverkning av svagdricka använts sackarin, dulcin eller annat

konstgjort sötningsmedel, kärl, å vilket drycken utlämnades från bryggeriet,

skulle vara försett med uppgiften »Innehåller konstgjort sötningsmedel»,

att svagdricka, som veterligen vore tillsatt dylikt sötningsmedel,

icke skulle få förvaras på försäljningsställe annat än å kärl, som på tydligt

framträdande sätt vore försett med samma uppgift, samt att, örn vid

utminutering svagdricka till köpare utlämnades å tillslutet kärl, detta

skulle vara försett med dylik beteckning.

Enligt det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet anförde

dåvarande chefen för finansdepartementet i anledning av det av

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 239.

1928 års bevillningsutskott uttalade önskemålet om införande av skyldig

het att deklarera förekomsten av sackarin i läskedrycker, att en bestäm

ruelse av nämnda innebörd, vilken icke stöde i nödvändigt samband med

införandet av en motsvarande deklarationsskyldighet i fråga örn svagdricka,

i varje fall icke borde meddelas utan en mera ingående utredning

än den, man i då förevarande sammanhang haft anledning verkställa.

Vid 1930 års riksdag framfördes emellertid i likalydande motioner (I:

284 och 11:441) yrkande örn att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte låta utarbeta och för riksdagen

framlägga förslag till lagbestämmelser, varigenom för användande av

sackarin i läskedrycker uppställdes samma villkor, som beträffande svagdricka

föreslagits i propositionen.

Sammansatta bevillnings- och andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande

nr 3 beträffande nu föreliggande fråga, att delade meningar knappast

syntes kunna råda därom, att behovet av uppgiitsplikt i fråga örn

användning av sackarin gjorde sig gällande med minst samma styrka

beträffande läskedrycker som i fråga om svagdricka. Kontrollstyrelsen

och medicinalstyrelsen hade emellertid ansett lämplighetsskäl tala för.

att frågan om användande av sackarin som sötningsmedel i läskedrycker

löstes i samband med ordnande av livsmedelshandeln genom en allmän

livsmedelslagstiftning. Denna uppfattning hade utskottet icke kunnat

dela. Utsikter syntes knappast förefinnas för sistnämnda frågas lösning

inom en näraliggande framtid. För övrigt stöde frågorna rörande sackarinets

användning i läskedrycker och i svagdricka i ett sådant sammanhang

till varandra, att desamma syntes böra lösas efter i stort sett samma

linjer. Utskottet hade därför anslutit sig till vad i motionerna föreslagits.

I skrivelse den 31 maj 1930, nr 329, tillkännagav riksdagen, under åberopande

av sammansatta bevillnings- och andra lagutskottets förenämnda,

av riksdagen godkända utlåtande, att riksdagen, som icke kunnat

bifalla propositionen oförändrad, med anledning tillika av vissa inom

riksdagen väckta motioner för sin del antagit förslag till dels förordning

örn vissa ändringar i förordningen den 1 juni 1923 (nr 140) angående

tillverkning och beskattning av maltdrycker, dels ock förordning om ändrad

lydelse av 12 § förordningen den 8 maj 1925 (nr 119) angående försäljning

av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker. Dessa förslag

skilde sig från Kungl. Majits förslag bland annat därutinnan,

att alla slag av konstgjorda sötningsmedel sammanförts under benämningen

sackarin, varmed skulle förstås varje konstgjort sötningsmedel,

som hade högre söthetsgrad än raffinerat socker men icke sockrets näringsvärde,

och att som följd härav kärl, vari sackarinhaltigt svagdricka utlämnades

från bryggeriet, skulle vara försett med uppgiften »Innehåller

sackarin». I överensstämmelse med de av riksdagen antagna förslagen

utfärdades den 20 juni 1930 förordningarna nr 224 och 225.

[ frågan

väckta''

motioner.

Sammansatta

bevillnings-

och

andra lagutskottet.

I

Riksdagens

skrivelse

nr 329

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utredning

åren 19SO

och 1931.

Sveriges

vattenfabrikanters

riksförbund.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 239.

I sin nyssnämnda skrivelse den 31 maj 1930 anhöll riksdagen tillika, att

Kungl. Majit måtte efter verkställd utredning utfärda eller, i den mån

så funnes erforderligt, för riksdagen framlägga förslag till bestämmelser,

varigenom för användande av sackarin i läskedrycker uppställdes i huvudsak

samma villkor, som av riksdagen beslutats beträffande svagdricka.

Sedan Kungl. Majit, med föranledande av riksdagens nyssnämnda anhållan,

anbefallt kommerskollegium och kontrollstyrelsen att gemensamt

avgiva förslag till i skrivelsen avsedda bestämmelser, hava nämnda ämbetsverk

inkommit med ett den 2 februari 1931 dagtecknat utlåtande jämte

författningsförslag i ämnet och därvid tillika överlämnat av kommerskollegium

inhämtade yttranden från Sveriges kemiska industrikontor,

svenska bryggareföreningen, kooperativa förbundet och Sveriges vattenfabrikanters

riksförbund. Vid sitt utlåtande hava ämbetsverken fogat

jämväl en från aktiebolaget Fructus fabriker till kommerskollegium inkommen

skrivelse i ämnet.

I samtliga de av kommerskollegium inhämtade yttrandena har förordats

genomförandet av deklarationstvång rörande närvaron av sackarin i läskedrycker

i huvudsaklig överensstämmelse med vad som numera gäller i

fråga örn svagdricka.

Sveriges vattenfabrikanters riksförbund bar åberopat resultatet av en

synnerligen omfattande undersökning, som på uppdrag av riksförbundet

år 1930 utförts av sju olika kemiska stationer och vilken omfattat läskedrycker,

tillverkade och försålda inom Stockholms stad och fjorton län.

Av de inom de undersökta områdena förefintliga 418 läskedrycksfabrikerna

hade härvid 334 fabrikers produkter varit föremål för provtagning,

varibland 113 fabriker eller 33.8 procent befunnits använda sackarintillsats.

Undersökningsresultatet i övrigt framgår av nedanstående sammanställning:
Antal

undersökta prov

Därav befunna innehålla sackarin

Undersökningens resultat beträffande den utsträckning, i vilken olika

slag av läskedrycksfabriker i sin tillverkning använt sackarin, framgår

av följande siffror i

Antal fabriker

t,.. Av de undersökta

Fabrikernas art

Samtl.

Därav

undersökta

n. v uc

användes

Antal

sankarin

%

Skattepliktiga bryggerier

......... 71

65

3

4.8

Svagd ricksbryggerier.......................

.......... 95

76

37

48.7

Apotek ..............................................

......... 36

25

4

16

övriga läskedrycksfabriker

.......... 216

168

69

41.1

Sockerdricka

Lemonad

Samma

......................... 319

327

646

st..................... 95

102

197

i % av samtl. 29.8

31.2

30.s

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 239.

9

Av en av riksförbundet föranstaltad undersökning av de etiketter, vilka

använts till sackarinhaltiga läskedrycker, framginge, att av 79 granskade

etiketter 31 befunnits försedda med beträffande sötningsmedlet vilseledande

uppgifter. Sålunda hade konstaterats, att sackarinhaltigt sockerdricka

i ett fall benämnts »prima sockerdricka» och i fyra fall »extra sockerdricka»,

i ett fall angivits innehålla »ingredienser av prima beskaffenhet»,

i fyra fall försetts med avbildningar av en eller två sockertoppar, i sex

fall benämnts »extra sockerdricka» och därjämte försetts med avbildning

av två sockertoppar, samt i ett fall angivits vara framställt av »druvor

och kristallsocker» med samtidig sidotext »garanteras fri från sackarin».

Kommerskollegium och kontroll styrelsen hava, under hänvisning till

den utredning, som av riksförbundet sålunda åvägabragts, framhållit

denna såsom ett kraftigt stöd för uppfattningen örn behovet av att den

av riksdagen ifrågasatta lagstiftningen örn deklarationstvång i fråga örn

förekomsten av sackarin i läskedrycker snarast möjligt genomfördes. Ämbetsverken

hava såsom skäl för införande av berörda deklarationstvång

åberopat synpunkten av nödigt skydd för konsumentintresset samt nödvändigheten

av att effektivt hindra en uppenbart oredlig trafik. Införandet

av deklarationstvång — i närmaste anslutning till vad som numera

gällde i fråga om maltdrycker — borde som konsekvens medföra skyldighet

att å kärl, varå läskedryck utlämnades från tillverkningsställe, medelst

etikett angiva såväl dryckens benämning som tillverkarens namn

eller firma och tillverkningsort. Å samma etikett borde även deklaration

angående närvaro av sackarin anbringas.

Beträffande sättet för deklarationens anbringande hava ämbetsverken

anfört följande:

Erfarenheterna rörande sackarindekiarationens utförande å kärl, inne

hållande sackarinhaltigt svagdricka, hade givit vid handen, att närmare

angivande av huru deklarationen skulle ske vore önskvärt. Då något cem

tralt övervakande organ icke torde komma att finnas i fråga om sackarinkontrollen

å läskedrycker, kunde eljest befaras, att olikformighet med avseende

å deklarationens utförande bleve rådande samt att det avsedda

syftemålet med ifrågavarande lagstiftningsåtgärd i vissa fall kunde

äventyras genom deklarationens mer eller mindre otydliga beskaffenhet.

Efter samråd under hand med riksförbundet förordade därför ämbetsverken

att uppgiften »Innehåller sackarin» skulle anbringas å etiketten

omedelbart under dryckens benämning samt utföras med bokstäver av

minst 2 millimeters höjd i sådan färg, att uppgiften tydligt framträdde

mot etikettens bottenfärg.

Beträffande kontrollen över efterlevnaden av den föreslagna lagstiftningen

anförde sammansatta bevillnings- och andra lagutskottet vid 1930

års riksdag i sitt förenämnda utlåtande:

Med avseende å läskedrycker gjorde sig i fråga örn kontrollen delvis

andra synpunkter gällande än beträffande svagdricka. Utskottet ville

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 200 hafi (Nr 239.) 2

Kommerskollegium

och koutrollstyrelsen.

Erforderliga

hontrollföre
skrifter.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 239.

emellertid framhålla angelägenheten av att kontrollbestämmelserna gjordes

enkla samt att kontrollen så anordnades, att densamma icke förorsakade

större kostnader eller besvär för vare sig det allmänna eller de personer,

som tillverkade eller försålde dylika drycker. Det syntes kunna antagas,

att redan genom förefintligheten av förbud mot att tillhandahålla

sådana drycker, försatta med sackarin, utan att uppgift därom lämnades

å kärl, vari drycken utlämnades eller tillhandahölles, samt genom införande

av bestämmelse örn straff vid överträdelse av förbudet, syftemålet

med lagstiftningen borde kunna vinnas. Emellertid syntes böra uppdragas

åt viss myndighet, förslagsvis kontrollstyrelsen, att meddela föreskrifter

angående sättet för uppgiftspliktens fullgörande ävensom att, där

så påfordrades eller eljest, verkställa analyser för fastställande, huruvida

sackarin inginge i drycken.

Sveriges kemiska industrikontor och Sveriges vattenfabrikanters riksförbund

hava förordat, att kontrollen skulle överlämnas till hälsovårdsmyndigheterna,

därvid emellertid riksförbundet alternativt ifrågasatt

kontrollstyrelsen.

Kommerskollegium och kontrollstyrelsen hava i nu förevarande fråga

anfört:

Då den nu ifrågasatta, speciella lagstiftningen måste betraktas såsom

ett led i en blivande livsmedelslagstiltning, vars tillämpning otvivelaktigt

torde komma att underställas hälsovårdsmyndigheterna, och då läskedryckstillverkningen,

oavsett ett stundom förekommande tekniskt-ekonomiskt

samband med tillverkning av maltdrycker, ur ren författningsmässig

synpunkt saknade varje beröring med sistnämnda tillverkning,

ansåge ämbetsverken övervägande skäl tala för att överlämna tillsynen

över blivande författningsbestämmelsers efterlevnad till hälsovårdsmyndigheterna.

Detta borde givetvis ej utgöra hinder för att den speciella sakkunskap i

fråga örn sackarinundersökningars verkställande samt de möjligheter

till biträde med tillsynens utövande inom en viss del av läskedrycksindustrien,

som förefunnes inom kontrollstyrelsen, skulle kunna utnyttjas. Till

kontrollstyrelsens laboratorium, som för närvarande i betydlig omfattning

toges i anspråk för utförande av analyser å maltdrycksprov för sackarinkontroll

och som för sådant ändamål hade tillgång till speciell utrustning

och erfaren personal, borde hälsovårdsmyndigheter m. fl., som

så önskade, kunna få insända prov å läskedrycker för undersökning. Någon

ökning av laboratoriets arbetskraft beräknades näppeligen bliva erforderlig

genom tillkomsten av denna undersökningsverksamhet. Undersökningarna

syntes emellertid böra utföras mot särskild ersättning,

som av Kungl. Maj:t torde bestämmas efter förslag av kontrollstyrelsen.

Under erinran, att av de något över 700 läskedrycksfabrikerna i landet

inemot 300 dreves i samband med bryggerirörelse, hava ämbetsverken vidare

anfört, att då bryggerierna stöde under fortlöpande uppsikt av kontrolltjänstemännen

vid maltdryckstillverkningen och dessa hade till åliggande

att utöva viss tillsyn även över sackarinbestämmelsernas efterlevnad i

fråga örn maltdryckerna, det icke syntes vara ur vägen, att sagda tjänstemän

erhölle en liknande skyldighet jämväl beträffande sackarinkontrollen

över den inom bryggeriet bedrivna läskedryckstillverkningen. Denna

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 239.

kontrollanordning, vilkens närmare utformning borde ankomma på kontrollstyrelsen,

behövde icke medföra andra kostnader för statsverket än

att kontrolltjänstemännen borde, såsom ifråga örn maltdrycksproven, tillerkännas

frankeringsfrihet för postförsändelser till kontrollstyrelsen, innehållande

för undersökning avsett prov å läskedryck.

Ämbetsverken hava vidare förklarat sig i likhet med riksförbundet utgå

från att någon obligatorisk, regelbunden kontroll genom provtagning av i

handeln förekommande läskedrycker icke skulle visa sig erforderlig, utan

att sådan endast skulle behöva ifrågakomma, då misstanke uppstått örn

att någon viss fabrik överträdde föreskrifterna. Ämbetsverken ansåge

jämväl, att konkurrensen mellan de olika läskedrycksfabrikanterna i

praktiken komme att medföra kontroll i erforderlig utsträckning.

Sammansatta bevillnings- och andra lagutskottet vid 1930 års riksdag

har i sitt förutnämnda utlåtande yttrat, att det finge anses önskvärt, att

vid en blivande utredning i ämnet jämväl frågan örn sackarinets användning

i safter gjordes till föremål för undersökning.

I detta avseende torde jag få omnämna, att livsmedelslagstiftningskommittén

i sitt den 28 november 1921 framlagda förslag till livsmedelslag

med flera författningar föreslog förbud mot saluhållande eller försäljning

som saft av vara, sötad med glykos, stärkelsesocker eller sirap eller

med sackarin, dulcin eller andra konstgjorda sötningsmedel.

I yttrande över förslaget ifrågasatte kommerskollegium, huruvida det

överhuvudtaget vore lämpligt att utfärda detaljförordningar rörande sådana

varuslag som saft.

Tekniska högskolan överlämnade ett av vissa ledamöter av högskolans

lärarkollegium avgivet yttrande över förslaget, enligt vilket tillräckliga

skäl icke ansågos föreligga för sackarias och liknande sötningsmedels förbjudande

vid tillverkning av saft men deklarationstvång vid användande

av sackarin för sådan tillverkning ansågs böra införas.

Kommerskollegium och kontrollstyrelsen hava i sitt utlåtande den 2

februari 1931 erinrat örn att benämningen »saft» i ordsammanställning,

som angåve saften såsom beredd av frukter eller bär, jämlikt förordningen

den 29 juni 1917 angående förbud i vissa fall mot användande av vilseledande

varubeteckningar vid handel med födoämnen torde vara — eller

i allt fall kunde genom meddelande av bestämmelser i fråga örn vad

som skulle avses med normal sammansättning av dylik saft bliva —

skyddad mot missbruk genom vilseledande varubeteckning. Beträffande

nu förevarande fråga hava ämbetsverken vidare anfört:

Enligt inhämtade uppgifter torde fruktsafter numera så gott som

undantagslöst beredas med tillsats av rörsocker och. utan användande av

sackarin. Under de år närmast efter kriget, då sockerprisen voro relativt

höga, hade visserligen i åtskilliga fall förekommit, att rörsockret i safter

och sylter m. m. ersatts med glykos (druv- eller stärkelsesocker), varvid

för upphjälpande av glykosens mindre sötande smakverkan en tillsats

Användning

av sackarin

i saft.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis ''proposition Nr 239.

Departements

chefen.

gjordes av sackarin. Vid nuvarande prisläge å rörsocker, respektive glykos,

torde emellertid ett dylikt utbyte vara alldeles oekonomiskt och därför

ej ifrågakomma. Någon särskild bestämmelse örn deklaration av sackarias

förekomst i fruktsaft torde därför icke heller för närvarande vara

av förhållandena påkallad. En sådan bestämmelse skulle måhända t. o.

m. kunna vara till viss nackdel såsom innebärande ett visst godkännande

av en sammansättning å fruktsaft, som numera icke eljest anses såsom

normal, och som alltså jämlikt 1917 års förordning icke skulle överhuvudtaget

berättiga till varans försäljning under namn av saft. Någon

särskild förklaring med utgångspunkt från 1917 års förordning, avseende

vad som skall anses vara normal sammansättning av saft, torde på anförda

skäl knappast heller kunna anses erforderlig.

Vid fabriksmässig beredning av läskedrycker förekommer i icke ringa

utsträckning, att sackarin och liknande konstgjorda sötningsmedel användas

i stället för socker. Visserligen har denna användning under de

senare åren minskat, men ännu år 1930, då den av Sveriges vattenfabrikanters

riksförbund verkställda undersökningen ägde rum, förekom vid

omkring en tredjedel av de undersökta vattenfabrikerna sackarintillsats

vid läskedryckstillverkningen. Av förbundets utredning framgår vidare,

att i ett stort antal fall förekommit, att kärl, vari sackarinhaltig läskedryck

förvarades, försetts med vilseledande uppgifter rörande sötningsmedlets

art.

Ehuru i sanitärt avseende några betänkligheter mot förekomsten av

sackarin i läskedrycker icke torde kunna resas, är sackarinet ur andra

synpunkter att anse såsom mindervärdigt i förhållande till det ordinära

sötningsmedlet, d. v. s. sockret. Särskilt bör framhållas, att sackarinet

saknar allt näringsvärde och att dess användning i stället för socker vid

läskedrycksberedning åstadkommer en i kvalitetshänseende sämre produkt

i jämförelse med läskedrycker, vid vilkas tillverkning använts socker.

Även örn ifrågavarande drycker icke i allmänhet förtäras på grund

av något sitt näringsvärde, kan det sålunda ej vara likgiltigt, örn sötningsmedlet

utgjorts av socker eller ej. Denna synpunkt gör sig särskilt

gällande, örn man beaktar, att de söta läskedryckerna hava sin största

omsättning inom de bredare folklagren, samt att de i stor utsträckning

konsumeras av minderåriga. Det synes således framstå såsom ett berättigat

intresse för allmänheten, att skyldighet ålägges tillverkare och försäljare

att vid saluhållande av med sackarin försatta läskedrycker deklarera

förekomsten av detta sötningsmedel. Även ur synpunkten av att

förhindra en på sackarinets prisbillighet såsom sötningsmedel grundad

illojal konkurrens torde ett sådant deklarationstvång vara väl motiverat.

Jag finner mig sålunda i likhet med samtliga i frågan hörda myndigheter

och sammanslutningar böra tillstyrka införandet av föreskrift därom

att å kärl, vari med sackarin försatt läskedryck utlämnas från tillverkningsställe

eller hålles till salu, skall anbringas uppgift om förefintligheten

av dylikt ämne.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Martts proposition Nr 239.

''“Vad angår kontrollen rörande deklarationspliktens behöriga fullgörande

finner jag, i likhet med de myndigheter och sammanslutningar, som

yttrat sig i frågan, att denna kontroll bör utövas av den lokala hälsovårds

myndigheten, d. v. s. hälsovårdsnämnden, eller, där sådan icke finnes,

kommunalnämnden. Sådan myndighet torde emellertid böra erhålla rätt

att, i fall av behov, påkalla kontrollstyrelsens medverkan för verkställande

av kemisk undersökning rörande beskaffenheten av läskedryck.

Att, på sätt kommerskollegium och kontrollstyrelsen föreslagit, föreskriva

skyldighet för hälsovårdsmyndigheten att erlägga avgift för utförandet

av dylik undersökning synes mig icke böra ifrågakomma. Enligt vad

ämbetsverken ifrågasatt, torde det böra åläggas kontrolltjänstemännen

vid maltdryckstillverkningen att vid bryggerierna utöva viss tillsyn jämväl

över efterlevnaden av de nu ifrågasatta bestämmelserna örn deklarationsplikt.

Någon obligatorisk, regelbunden kontroll genom provtagningav

salubjuden läskedryck torde däremot icke bliva erforderlig av skäl,

som ämbetsverken anfört. På frågan örn tjänstebrevsrätt för vederbörande

kontrolltjänstemän finner jag mig icke böra ingå i nu förevarande

sammanhang.

Förordningen den 8 maj 1925 (nr 119) angående försäljning av vissa alkoholfria

och därmed jämförliga drycker avser, bland annat, nu ifrågavarande

läskedrycker. Vid sådant förhållande kunde ifrågasättas, örn

icke de nu föreslagna bestämmelserna lämpligen borde, i likhet med vad

som skett beträffande bestämmelserna örn deklaration av förekomst av

sackarin vid försäljning av svagdricka, erhålla sin plats i nämnda förordning.

Då den nu ifrågavarande deklarationsplikten avser i första hand

tillverkaren av dryckerna, synes den dock lämpligen böra regleras genom

en särskild författning. Som en dylik författning i viss mån kommer att

utgöra ett komplement till 1925 års förordning, lärer den, liksom sagda

förordning, böra utfärdas under medverkan av riksdagen. Därvid torde

det vara på sin plats, att till 12 § i förutnämnda förordning, i vilket författningsrum

nyssberörda bestämmelser i fråga örn svagdricka finnas intagna,

fogas en hänvisning till att särskilda bestämmelser gälla beträffande

märkning av kärl, innehållande söta läskedrycker.

Vidkommande slutligen frågan örn införande av deklarationstvång be-,

träffande förekomsten av sackarin i saft finner jag, under hänvisning till

vad de i ärendet hörda ämbetsverken härutinnan anfört, bestämmelser i

ämnet icke för närvarande vara erforderliga.

Föredragande departementschefen uppläser härefter upprättade förslag

till

l:o) förordning angående märkning av kärl, innehållande söta läskedrycker,

vilket förslag, med av det förut anförda föranledda jämkningar,

ansluter sig till det av kommerskollegium och kontrollstyrelsen upprätta

de förslaget, samt

Billan fl till riksdagens protokoll 1932. t sami. >00 höft. (Nr 239.) :t

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 239.

2:o) förordning om tillägg till 12 § förordningen den 8 maj 1925 (nr 119)

angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker*

samt hemställer, att Kungl. Majit måtte genom proposition föreslå riksdagen

att antaga nämnda förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Olga Gjörloff.

350698. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:192 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående märkning av kärl, innehållande söta läskedrycker m. m. a1 i texten
  2. BevU 1932:37 Betänkande, i anledning av Kungl. Marits proposition med förslag till förordning angående märkning av kärl, innehållande söta läskedrycker, m. m. s. 1 i texten