Sök i Ratio Lex

Angående pension åt förre daglönaren N. 1. Landgren

1932-03-11 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:242, Angående pension åt förre daglönaren N. 1. Landgren

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Martts proposition Nr 242.

11

Nr 242.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående pension åt förre

daglönaren N. 1. Landgren; given Stockholms slott den 11

mars 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 11 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför:

I en till Kungl. Majit ställd, den 30 oktober 1929 dagiecknad skrift har

förre daglönaren vid torpeddepartementet å flottans varv i Stockholm

Nils Isidor Landgren anhållit att komma i åtnjutande av pension eller

livränta.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Landgren, som är född den 7

mars 1887, var anställd vid torpeddepartementet å flottans varv i Stockholm

från och med den 7 september 1903 till och med den 31 mars 1929; att

han efter två års anställning beordrats som biträde i värmecentralen i

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition Nr 242.

torpeddepartementets källare oell under denna sin tjänstgöring, därvid

det ålegat honom att hämta stenkol från en utomhus belägen kolbod, var

utsatt för starka temperaturväxlingar; att han under tiden för nämnda

tjänstgöring började lida av huvudvärk, för vilken han vid olika tillfällen

sökte läkarvård; att han år 3910 en tid låg å garnisonssjukhuset för

akut ledgångsreumatism; att han efter återkomsten därifrån beordrades

till arbete med rengöring av torpeder i torpedförrådet, i vilken lokal vintertiden

rådde en temperatur mellan + 4 och f 10° C; att han därunder

på grund av arbetets art ofta måst i besvärande drag stå stilla på ett

synnerligen kallt cementgolv, omgiven av med komprimerad luft fyllda

torpeder, vilka utstrålat kyla; att han härunder blev allt sämre och ständigt

hade svår huvudvärk, varigenom han blev till ytterlighet nervös; att

han tidvis åren 1925 och 1928 vårdades å garnisonssjukhuset för olika

sjukdomar, bland annat, för nervsjukdom (depressionsneuros); att han enligt

ett den 13 februari 1929 av föreståndaren för garnisonssjukhusets i

Stockholm öronavdelning, legitimerade läkaren D. Rudberg utfärdat intyg

då led av sviterna efter en kronisk sjukdom i näsans bihålor, för vilken

han opererats och vilken sedermera utläkts, samt att han med största

sannolikhet ådragit sig denna sjukdom, som praktiskt tagit gjort honom

till invalid, under arbete å varvet i kalla dragiga lokaler; att han enligt

ett annat av l:e marinläkaren K. Dahlman den 21 februari 1929 utfärdat

intyg på grund av nervsjukdom (neuros) ej var lämplig som varvsarbetare;

samt att förste läkaren vid flottans station i Stockholm O. Hult i ett

till varvschefen ställt yttrande den 13 mars 1929 uttalat, att enligt hans

förmenande anledning förelåge till antagande, att tjänstgöringen å varvet

orsakat sjukdomens uppkomst eller bidragit till dess utveckling.

Marinförvaltningen, som den 5 december 1929 avgivit infordrat utlåtande

i ärendet, har däri, med förmälan att Landgren vid avskedet ur varvets

tjänst tillerkänts en avskedsersättning å 6 000 kronor, anfört, att Landgren

sannolikt på grund av arbete vid varvet ådragit sig en sjukdom i näsans

bihålor, för vilken lian opererats. Denna sjukdom vöre emellertid

utläkt och den neuros, varav han lede, gjorde honom olämplig som varvsarbetare.

Då föreliggande omständigheter varken författningsenligt medförde

rätt till årligt understöd från statsverket eller vore sådana, att pension

eller understöd likväl på särskild framställning brukat i liknande

fall beviljas av riksdagen, funne sig marinförvaltningen icke böra tillstyrka

vidare åtgärd i anledning av ansökningen.

I remissutlåtande den 24 februari 1930 har statskontoret anfört, att, då

Landgren arbetat i statens tjänst under 25 år samt enligt läkarintyg lede

av en sjukdom, som han med största sannolikhet ådragit sig under arbetet

och som gjort honom till invalid, sådana omständigheter syntes få anses

föreligga, som i andra liknande fall föranlett beviljande av pension. Där
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 242.

est sökanden vid avskedet uppnått 50 levnadsår, bade ban jämlikt föreskrifterna

i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående förtidspension

och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén

och marinen varit berättigad uppbära förtidspension till belopp av

880 kronor årligen, vartill kommit pensionsförliöjning, så att s. k. ny pension

enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser örn ny

pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl.

pensionärer skulle utgjort 1,044 kronor. Sökanden bade emellertid blivit

tillerkänd avskedsersättning med 6,000 kronor, varav han uppburit 2,000

kronor och år 1930 ägde utbekomma ytterligare 2,000 kronor samt år 1931

än ytterligare 2,000 kronor. En utväg att tillmötesgå ansökningen skulle

vara, att pension beviljades sökanden under förutsättning dels att han

avsade sig rätten till återstoden av avskedsersättningen, dels oek att vad

han redan uppburit såsom avskedsersättning återbetalades genom innehållning

av någon del, förslagsvis 400 kronor årligen, av pensionsbeloppet intill

dess att den uppburna delen av avskedsersättningen till fullo guldits.

En annan utväg vore att minska pensionen med det pensionsbelopp, vars

kapitalvärde kunde anses motsvara den uppburna avskedsersättningen,

eller alltså omkring 140 kronor. Det ville synas statskontoret, som om

den senare utvägen vore att föredraga. I enlighet härmed skulle pensionen

utgöra ett belopp av 900 kronor årligen. Då tiden för rätt att uppbära ytterligare

avskedsersättning inträdde ett år efter det ban erhållit avsked,

syntes pensionen böra utgå först sedan ett år förflutit efter avskedet eller

sålunda från och med den 1 april 1930.

Statskontoret hemställde därför, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva, att Landgren finge — under förutsättning att ban avsade sig

rätten till honom tillerkänd, men ej utbetald avskedsersättning, 4 000 kronor

— under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 900 kronor.

Medicinalstyrelsen, som pä grund av remiss avgivit utlåtande i ärendet

den 31 december 1930, har därvid, i anslutning till vad medlemmen av

styrelsens vetenskapliga råd, docenten O. Lindbom i en utlåtandet bifogad

promemoria anfört, avgivit det utlåtandet, att arten av Landgrens tjänstgöring

och förhållandena å arbetsplatsen med sannolikhet spelat en viss

roll för uppkomsten och utvecklingen av den sjukdom, som gjort honom

olämplig för tjänsten och föranlett hans avskedande.

Docenten Lindbom har i sin promemoria anfört, bland annat, följande:

Under sin tjänstgöring i torpeddepartementet hade Landgren ådragit sig

en kronisk inflammation i näsans bihålor. En sådan uppkomme i regel

som komplikation till snuva. Med stor sannolikhet torde de beskrivna förhållandena

i arbetslokalen få anses hava spelat en viss roll för uppkomsten

och utvecklingen av sjukdomen i fråga. Denna kroniska inflammation i

näsans bihålor, vilken av allt att döma fiirelegai under flera år, hade för
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 242.

orsakat eu ständig pinande huvudvärk och därigenom hos Landgren utlöst

den neuros, som, även sedan sjukdomen i näsan opererats och läkts,

kvarstått och gjort honom olämplig till varvsarbete samt sålunda givit

anledning till hans avskedande.

Den djupast liggande orsaken till neurosen måste givetvis här som i andra

liknande fall sökas i ett konstitutionellt moment i form av ett överkänsligt

nervsystem, men det syntes antagligt, att i detta fall den kroniska nässjukdomen

och den därav framkallade kroniska huvudvärken spelat roller av

utlösande moment. I intyg av en läkare, som närmast behandlat Landgren,

karakteriserades också hans tillstånd som sviter efter kronisk pansinuisit

(sjukdom i näsans bihålor).

Då för uppkomsten av bihåleaffektionen Landgrens tjänstgöring å varvet

med stor sannolikhet varit av betydelse, hade Lindbom kommit till den av

medicinalstyrelsen uttalade, förut återgivna slutsatsen.

Marinförvaltningen, som efter remiss avgivit förnyat utlåtande i ärendet

den 29 december 1931, har därvid funnit sig icke böra tillstyrka vidare åtgärd

i anledning av ansökningen. Landgren hade numera fått till sig utbetalad

hela avskedsersättningen. Förutsättningen för att Landgren skulle

kunna därutöver göra anspråk på pension syntes vara, att han fortfarande

lede av samma sjukdom som vid avskedet, så att han vore oförmögen att

med sitt arbete försörja sig eller åtminstone hade sin arbetsförmåga väsentligen

nedsatt samt att han icke kunde antagas för framtiden återvinna

arbetsförmågan. Då för övrigt vid förfrågan hos varvschefen vid Stockholms

örlogsvarv upplysning icke kunde vinnas angående Landgrens nuvarande

förhållanden, syntes frågan angående pension åt honom böra

bliva föremål för prövning först efter ny ansökan från hans sida.

Statskontoret, som likaledes avgivit förnyat utlåtande i ärendet med anledning

av vad i detsamma ytterligare förekommit, har i utlåtande den 15

januari 1932, under åberopande av vad statskontoret förut yttrat i ärendet,

framhållit, att vad medicinalstyrelsen anfört måste anses bekräfta, att

arten av Landgrens tjänstgöring och förhållandena å arbetsplatsen med

sannolikhet spelat en viss roll för uppkomsten och utvecklingen av den

sjukdom, som gjort honom olämplig för tjänsten och föranlett hans avskedande.

I anledning av vad marinförvaltningen i sitt utlåtande den 29 december

1931 anfört rörande ovissheten örn sökandens nuvarande hälsotillstånd och

örn nedsättningen i hans arbetsförmåga hade sökanden till statskontoret ingivit

ett av andre underläkaren vid garnisonssjukhuset i Stockholm Th.

Wacheim den 13 januari 1932 utfärdat intyg, av vilket framginge, att sökanden

fortfarande lede av kronisk inflammation i näsans bihålor (pansinuisitis

chron. + depressionsneuros), ådragen under hans tjänst som timlö
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 242.

Hare, samt hade väsentligen nedsatt arbetsförmåga, vilken för framtiden

icke kunde anses återvinnas.

Vad sålunda förekommit, efter det att statskontoret förut avgivit utlåtande

i ärendet, föranledde statskontoret att vidhålla sin uppfattning, att

någon pension av statsmedel borde beredas sökanden. Emellertid hade sökanden

numera fått uppbära hela den avskedsersättning å 6,000 kronor, som

tilldelats honom enligt bestämmelserna i förenämnda kungörelse den 15 januari

1926 (nr 10); den sista delen, 2,000 kronor, hade han uppburit den 31

mars 1931. På grund härav och då, såsom statskontoret i sitt förut avgivna

utlåtande anfört, förtidspension åt sökanden skulle, örn han uppnått 50 års

ålder vid avskedet, hava utgjort 1,044 kronor, inberäknat förhöjning enligt

förut omförmälda kungörelse den 18 juni 1925 (nr 280), men denna pensionsförmån

i detta fall borde undergå reducering i ungefärligt förhållande till

den uppburna avskedsersättningens värde såsom grund för en livränta,

syntes understödet åt sökanden böra utgöra 624 kronor, och syntes förmånen

med hänsyn därtill, att sista delen av avskedsersättningen uppburits

tämligen nyligen, böra få åtnjutas först från och med den 1 juli 1932, att

utgå från allmänna indragningsstaten.

Av utredningen i ärendet framgår, att Landgren efter omkring 26 års Departementsanställning

såsom daglönare vid flottans varv i Stockholm med utgången chefen.

av mars 1929 erhållit avsked, sedan han i utfärdat läkarbetyg förklarats

vara på grund av nervsjukdom ej lämplig som varvsarbetare. Härvid

har Landgren, som vid avgången ur tjänst var 42 år gammal, med tilllämpning

av föreskrifterna i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående

förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila

löntagare vid armén och marinen fått sig tillerkänd avskedsersättning

med 6,000 kronor. Under åberopande av att han ådragit sig sin sjukdom

i tjänsten har Landgren nu anhållit om utbekommande av pension eller

livränta.

Enligt den till grund för medicinalstyrelsens utlåtande i ärendet liggande

promemorian av ledamoten i styrelsens vetenskapliga råd, docenten

O. Lindbom hava de förhållanden, under vilka Landgren fullgjort

sitt arbete vid flottan, med stor sannolikhet spelat en viss roll för uppkomsten

och utvecklingen av den nässjukdom, varav Landgren lidit. Denna

sjukdom har, enligt vad i promemorian vidare uttalas, utlöst den neuros,

som kvarstått, även sedan den förra sjukdomen läkts, och som gjort honom

olämplig till varvsarbetare samt sålunda givit anledning till hans avskedande.

Då Landgren vid sin avgång ur tjänst erhållit avskedsersättning till

författningsenligt belopp, måste jag visserligen hysa tvekan, huruvida

den nu gjorda framställningen bör vinna tillmötesgående. Med hänsyn

till den numera föreliggande utredningen beträffande uppkomsten av den

sjukdom, som lett till Landgrens avskedande, har jag emellertid funnit

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maurts proposition Nr 242.

mig kunna tillstyrka, att ett årligt understöd utverkas åt Landgren. Understödet

synes skäligen böra bestämmas med utgångspunkt från vad som

jämlikt kungörelsen den 24 augusti 1920 (nr 645) angående pensionsförbättring

åt vid marinen anställda daglönare skulle hava tillkommit Landgren,

därest han icke till följd av sin sjukdom kommit att avgå i förtid.

Det sålunda beräknade beloppet torde enligt de för bestämmande av sjukpension

i regel tillämpade grunder böra reduceras med en fjärdedel, varefter,

på sätt statskontoret föreslagit, avdrag bör ske med ett belopp, vars

kapitalvärde kan anses motsvara den uppburna avskedsersättningen. Med

tillämpning av nu angivna grunder bör pensionen fastställas till ett årligt

belopp av 444 kronor.

Pensionen torde, i överensstämmelse med statskontorets förslag, böra

utgå från och med den 1 juli 1932 och böra bestridas från allmänna indragningsstaten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre daglönaren Nils Isidor Landgren må från

och med den 1 juli 1932 under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 444 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga

ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

R. Borgström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1932:30 Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragnimgsstaterna. Bankoutskottet får härmed s. 50 i texten