Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 12 maj 1897 (nr 27) för Sveriges riksbank

1932-05-20 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:258, Med förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 12 maj 1897 (nr 27) för Sveriges riksbank

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

1

Nr 258.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om vissa

ändringar i lagen den 12 maj 1897 (nr 27) för Sveriges riksbank;

given Stockholms slott den 20 maj 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 12

maj 1897 (nr 27) för Sveriges riksbank.

GUSTAF.

Felix Hamrin.

Bihang lill riksdagens protokoll 1932.

1 sami. 216 höft. (Nr 25S—259.)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition Nr 258.

Förslag

till

Lag

om vissa ändringar i lagen den 12 maj 1897 (nr 27) för

Sveriges riksbank.

Härigenom förordnas, att 6 och 7 §§ lagen den 12 maj 1897 för Sveriges

riksbank1 skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

6 §.

Riksbanken---kronor.

Örn sådant med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas nödigt,

må Konungen och riksdagen samfällt eller, örn riksdagen ej är samlad,

Konungen på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter

samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken

att utgiva sedlar till belopp av ytterligare högst trehundrafemtio miljoner

kronor. Dylikt av Konungen mellan riksdagarna lämnat medgivande skall,

därest detsamma icke varder av nästföljande riksdag inom tjugu dagar

från riksdagens början gillat, efter utgången av nämnda tid upphöra att

lända till efterrättelse. Det åligger fullmäktige i riksbanken att, så snart

ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar till belopp, motsvarande

vad som på grund av sålunda medgiven ökning av sedelutgivningsrätten

må hava utgivits.

7 §.

Riksbankens--- — sammanräknade:

a) lätt--— statspapper;

b) allmänna---börs;

c) på utrikes ----kassan;

d) växlar---riket;

e) hos---räkning;

f) medel, utlånade på bestämd tid av högst tre månader eller med högst

samma uppsägningstid mot säkerhet av sådana statspapper och obligationer,

som omförmälas under a) och b), samt, intill ett belopp av etthundra

miljoner kronor, mot annan säkerhet.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

'' Senaste lydelse se 1930:114.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 maj 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anmäler av fullmäktige

i riksbanken i skrivelse av den 13 maj 1932 gjord framställning örn

vissa ändringar i lagen örn Sveriges riksbank, avseende bestämmelserna

örn riksbankens sedelutgivningsrätt.

Föredraganden anför:

Genom lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1S97 fastställdes riksbankens

sedelutgivningsrätt till ett belopp, som med en kontingent av

högst etthundra miljoner kronor översteg summan av följande kassatillgångar

(primär sedeltäckning):

a) metallisk kassa, d. v. s. riksbankens guldbehållning inom landet,

b) riksbankens guldbehållning i utlandet eller under transport därifrån

samt

c) riksbankens hos bankinrättningar eller handelshus på utrikes ort i

löpande räkning innestående medel.

För sedelutgivning, som icke motsvarades av dessa kassatillgångar, erfordrades

täckning av vissa andra tillgångar (supplementär sedeltäckning).

Den metalliska kassan fick ej bibehållas vid lägre belopp än 25 miljoner

kronor. Örn den av kassatillgångar icke täckta sedelutgivningen översteg

ett belopp av 60 miljoner kronor, erfordrades viss förhöjning av minimibeloppet.

Den sålunda bestämda sedelutgivningsrätten visade sig emellertid så

gott som omedelbart vara för snävt tilltagen. Genom lag den 3 maj 1901

genomfördes därför den utvidgning av densamma, att riksbanken medgavs

rätt att utöver kassatillgångarna utgiva sedlar förutom till nämnda

belopp av 100 miljoner kronor jämväl till det belopp, varmed den metalliska

kassan översteg 40 miljoner kronor.

Enligt sistnämnda lag fick den metalliska kassan ej bibehållas vid lägre

belopp än 40 miljoner kronor.

Äldre bestämmelser.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Gällande

bestämmelser.

4 Kungl. Majlis proposition Nr 258.

Dessa regler för riksbankens sedelutgivningsrätt gällde till den 12

augusti 1913, då bestämmelserna i lagen den 4 juni 1913 trädde i kraft.

De förändringar, som år 1913 genomfördes, inneburo, att den kontingent,

varmed sedelutgivningsrätten fick överstiga dubbla beloppet av den metalliska

kassan, höjdes från 60 miljoner kronor till 125 miljoner kronor

eller med 65 miljoner kronor. Sedelutgivningsrätten ökades emellertid

ej med detta belopp, enär det samtidigt bestämdes, att riksbankens utländska

guldbehållning och tillgodohavande å löpande räkning i utlandet

icke längre skulle utgöra primär utan endast supplementär täckning.

Då dessa tillgångar under åren 1904—1912 i allmänhet hållit sig mellan

25 och 35 miljoner kronor, blev ökningen i sedelutgivningsrätten genom

1913 års lagändring 30—40 miljoner kronor.

Den metalliska kassans minimibelopp fixerades till 75 miljoner kronor.

Genom lag den 31 augusti 1914 har den supplementära sedeltäckningen

utökats med medel utlånade mot säkerhet av sådana statspapper och obligationer,

vilka själva kunna tjäna som dylik täckning.

Genom lag samma dag, som upphörde att gälla med ingången av

1915 års riksdag, infördes en bestämmelse örn rätt för Konungen att

medgiva riksbanken utvidgad sedelutgivningsrätt. Bestämmelsen härom

hade sin plats i 6 § andra stycket riksbankslagen. Denna Konungens rätt

förnyades genom särskild lag den 25 maj 1915, som gällde till ingången

av 1916 års riksdag. Även genom lag den 20 juni 1918 erhöll Konungen

rätt att medgiva riksbanken viss ytterligare sedelutgivning. Lagen förnyades

av urtima riksdagen samma år samt av lagtima riksdagen 1919.

Sistnämnda lag upphörde att gälla tjugu dagar efter det 1919 års urtima

riksdag sammanträtt.

Den Konungen medgivna rätten kom till användning dels den 20 december

1918, då Konungen medgav riksbanken att utgiva sedlar till det

angivna maximibeloppet, 125 miljoner kronor, dels ock den 31 mars 1919,

då medgivandet begränsades till ett belopp av 50 miljoner kronor. Sistnämnda

medgivande avsåg tiden till och med den 31 juli 1919.

Vid sidan av de författningar, på grund varav Konungen under vissa

tider ägt att mellan riksdagarna medgiva en utvidgad sedelutgivningsrätt,

är genom lag den 25 maj 1915 i 6 § andra stycket riksbankslagen

stadgat, att örn sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris

prövas oundgängligen nödigt, Konungen och riksdagen samfällt må

medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av högst 125 miljoner

kronor utöver det belopp, som omfattas av den ordinära sedelutgivningsrätten.

Riksbankens sedelutgivningsrätt har senast reglerats genom lag den

9 maj 1930, vilken trädde i kraft nästföljande dag. Genom denna lag bestämdes

omfattningen av den ordinära sedelutgivningsrätten till 250 miljoner

kronor utöver dubbla metalliska kassan, varjämte, bland annat, mi
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

nimibeloppet för metalliska kassan höjdes från 75 miljoner kronor till 150

miljoner kronor. De nu gällande bestämmelserna återfinnas i följande

paragrafer i riksbankslagen:

6 §. Riksbanken äger att utgiva sedlar till det belopp, som motsvaras

av dubbla summan av riksbankens metalliska kassa, så beräknad, som i

8 § sägs, samt därutöver till ett belopp av tvåbundrafemtio miljoner

kronor. (Lag den 9 maj 1930, nr 114.)

Örn sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas

oundgängligen nödigt, må Konungen och riksdagen samfällt medgiva

riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst etthundratjugufem

miljoner kronor; åliggande det fullmäktige i riksbanken

att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar till belopp,

motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven ökning av sedelutgivningsrätten

må hava utgivits. (Lag den 25 maj 1915, nr 134.)

7 §. Riksbankens utelöpande sedlar skola till den del de överstiga bankens

metalliska kassa motsvaras av följande tillgångar sammanräknade:

a) lätt säljbara statspapper;

b) allmänna hypoteksbanken och konungariket Sveriges stadshypotekskassas

obligationer ävensom andra inhemska obligationer, som noteras

å utländsk börs;

c) på utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande

sätt försäkrat guldmynt och omyntat guld, som icke enligt 8 § inräknas i

metalliska kassan; (Lag den 9 maj 1930, nr 114.)

d) växlar, betalbara inom eller utom riket;

e) hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning innestående, inom sex

månader till betalning förfallna medel, efter avdrag av riksbankens skuld

i dylik räkning;

f) medel, utlånade mot säkerhet av sådana statspapper och obligationer,

som omförmälas under a) och h). (Lag den 31 augusti 1914, nr 176.)

8 §. Såsom riksbankens metalliska kassa skall räknas allt riksbanken

tillhörigt, dels inom landet befintligt guldmynt samt omyntat guld dels

ock, intill ett belopp motsvarande femton hundradelar av hela metalliska

kassan, på utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande

sätt försäkrat guldmynt och omyntat guld.

Metalliska kassan må ej bibehållas vid lägre belopp än etthundrafemtio

miljoner kronor. (Lag den 9 maj 1930, nr 114.)

Sedan fullmäktige i sin förenämnda framställning erinrat örn tidigare

och nuvarande bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivningsrätt,

hava fullmäktige meddelat följande tabell till belysande av den metalliska

kassan, sedelutgivningsrätten, sedelcirkulationen och sedelreserven

under vissa perioder av den tid, varunder de nuvarande bestämmelserna

tillämpats.

Bankofullmäktiges

framställning

om ändrade

bestämmelser.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition Nr 258.

Senare

Förra

Senare

Januari

— april

halvåret

halvåret

halvåret

—

1930

1931

1931

1931

1932

i

mili

o n

e r k

r o n o r

Metallisk kassa:

högst.................................

6/7

242.8

8/i

240.8

*h

238.2

s/i

240.8

30/4

205.9

lägst .................................

31/l,

240.8

s0/e

238.2

17/l0

198.5

30/4

239.8

7*

205.8

medeltal

242.0

239.9

219.4

240.2

205.9

Sedelutgivningsrätt:

högst............i....................

bh

735.5

3/i

731.6

V»

726.4

7l

731.6

30/4

661.9

lägst .................................

*2/n

689.0

"/•

719.5

-4/>0

624-4

28/5

719.5

*/l

661.6

medeltal

720.7

729.0

670.4

729.3

661.8

Sedelcirkulation:

högst.................................

so/o

612.6

3%

586.8

S0/9

594.4

3l/3

579.5

31 /»

601.2

lägst .................................

,6h

499.6

nh

477.9

■sh

498.8

477.9

"/i

466.1

medeltal

548-1

521.7

544.8

518.8

522.7

Sedelreserv:

högst...............................

212.9

27>

252.9

95/,

217.6

”/i

252.9

’7*

195.6

lägst .................................

30/9

121.8

30/e

139.7

3°/9

52.9

*7*

150. ä

*7*

60.5

medeltal

172.3

207.3

125.6

210.5

139.0

I anslutning till denna tabell hava fullmäktige anfört följande:

»Översikten belyser bland annat den minskning av den metalliska kassan,

som inträdde under senare halvåret 1931. I samband därmed nedgick

sedelutgivningsrätten, och då sedelomloppet under nämnda period var

ungefär lika högt, som under motsvarande tid 1930, utvisade medeltalet

för sedelreserven en nedgång, som i det närmaste motsvarade minskningen

av sedelutgivningsrätten. Det lägsta beloppet för sedelreserven under

senare delen av år 1931 utgjorde ej mer än omkring 53 miljoner kronor.

Framför allt på grund av nedgången i guldkassan har sedelreserven

under de fyra första månaderna av 1932 i genomsnitt varit betydligt

lägre än under motsvarande tid år 1931. Därtill har dock även bidragit,

att medeltalet för sedelcirkulationen innevarande år varit något högre

än under nästlidet år. Sedelreserven nådde under januari—april detta

år sitt lägsta belopp den 31 mars, då den utgjorde 60 miljoner kronor,

motsvarande endast omkring 10 procent av beloppet utelöpande sedlar.»

I skrivelsen har härefter framhållits, hurusom fullmäktige redan i slutet

av år 1931 ansett sig böra taga under övervägande frågan örn sådan

ändring av bestämmelserna angående sedelutgivningsrätten, att denna

gjordes mindre beroende av guldkassans storlek än vad nu är fallet. Anledning

till en förändrad lagstiftning i berörda avseende syntes föreligga

framför allt med hänsyn till det allmäna ekonomiska läget, vilket fullmäktige

ansåge motivera, att riksbanken i avseende å sedelutgivningen

bereddes ökad handlingsfrihet och anpassningsförmåga. Därigenom skulle

banken bliva bättre rustad att motstå de påfrestningar på penningväsendet,

som eventuellt kunde inträda. Exempelvis skulle banken hava

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

större möjlighet att disponera sina tillgångar i guld och utländska valutor

på det vid varje tillfälle lämpligaste sättet. Försiktigheten syntes

bjuda att genom beslut av innevarande års riksdag bereda riksbanken

den rörelsefrihet, som kunde anses vara tillfyllest.

Fullmäktige hava vidare erinrat örn att enligt 6 § andra stycket riksbankslagen

Konungen och riksdagen samfällt äga att under vissa förutsättningar

medgiva riksbanken en extra sedelutgivningsrätt omfattande

125 miljoner kronor, samt att således en ökning av sedelutgivningsrätten

med berörda belopp kan, så länge riksdagen är samlad, genomföras utan

ändring av nämnda lagrum. Dea innevarande år inträdda ökningen av

sedelomloppet och minskningen av sedelreserven syntes ej vara större, än

att utnyttjandet av nu berörda utvidgningsmöjlighet torde erbjuda tillräcklig

marginal, nämligen under förutsättning att oförutsedda omständigheter

ej tillstötte. Emellertid gjorde tidsläget det nödvändigt att räkna

med möjligheten av att särskilda krav komme att ställas på riksbanken.

Fullmäktige hava till utveckling härav vidare anfört:

»Exempelvis kan utvecklingen i utlandet framkalla en krisskärpning,

som föranleder en plötslig, mer eller mindre tillfällig ökning av sedelbehovet

även inom vårt land. Skulle de gällande lagbestämmelserna förhindra

en ökning av tillgången på betalningsmedel, kunde därav framkallas

farhågor, vilket skulle ytterligare stegra sedelbehovet. Såsom

förut antytts, bör riksbanken hava möjlighet ej blott till ökad sedelutgivning

vid oförändrad guldkassa utan jämväl att kunna i någon mån minska

guldkassan utan att samtidigt nödgas att genom kreditinskränkningar

åstadkomma en begränsning av sedelomloppet. Erinras må, att enligt

gällande bestämmelser sedelutgivningsrätten nedgår med ett belopp, som

är dubbelt så stort som det belopp, varmed guldkassan minskas. Formella

hinder böra ej stå i vägen för ett utnyttjande av guldkassan såsom

betalningsmedel till utlandet i större utsträckning än nu är möjligt.»

Fullmäktige hava förklarat, att med hänsyn till nu anförda omständigheter

en utvidgning av sedelutgivningsrätten måste betecknas såsom en

under nuvarande förhållanden nödvändig försiktighetsåtgärd.

I fråga örn sättet för genomförande av en utvidgad sedelutgivningsrätt

hava fullmäktige yttrat:

»Vid sitt tidigare övervägande av frågan örn en ändring av sedelutgivningsbestämmelserna

tänkte fullmäktige sig närmast, att den s. 1».

kontingenteringsprincipen skulle vinna tillämpning på ett mera renodlat

sätt än för närvarande är fallet. Detta skulle ske därigenom, att riksbanken

medgåves rätt att utgiva sedlar dels till ett belopp lika med guldkassan

(i stället för som nu är föreskrivet till ett belopp lika med dubbla

guldkassan) och dels därutöver till en viss kontingent, som skulle erhålla

en betryggande storlek. Samtidigt skulle en viss ökning ske av den i (i §

2 stycket riksbankslagen medgivna extraordinära sedelutgivningsrätten.

Vidare övervägdes i detta sammanhang lämpligheten att minska det

i samma lag föreskrivna lägsta belopp, varvid den metalliska kassan ina

bibehållas. Slutligen avsågo fullmäktige en sådan ändring av bestämmelserna

i 7 § riksbankslagen, angående supplementär täckning, att riksbanken

även därigenom erhölle ökad handlingsfrihet.»

s. 8 Kontrollera mot PDF

Förutsättningarna

lör

extraordinär

sedelutgiyningsrätt.

Den extraordinära

sedelutgivningens

maximibelopp.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

Fullmäktige hava emellertid stannat för att förorda, att under nuvarande

förhållanden, då det ej syntes lämpligt att åstadkomma en lagstiftning

på längre sikt, lagändringarna inskränktes dels till en ökning av

beloppet av den extraordinära sedelutgivningsrätt, som riksbanken enligt

6 § andra stycket riksbankslagen under vissa förutsättningar kan erhålla,

samtidigt som möjlighet bereddes att medgiva en dylik extra sedelutgivning

ä\ en då riksdagen ej vore samlad, dels ock till någon lindring av

de i 7 § riksbankslagen uppställda fordringarna på beskaffenheten av

den supplementära sedeltäckningen.

Fullmäktige hava vidare anfört, att den ändring av 6 § andra stycket

riksbankslagen, som erfordrades för att bereda möjlighet till utvidgning

av sedelutgivningsrätten mellan riksdagarna, lämpligen syntes kunna genomföras

på det sätt, att lagrummet erhölle en avfattning, som anslöte

sig till stadgandet i § 72 regeringsformen örn rätt för Konungen att på

framställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd med fullmäktige

i riksgäldskontoret medgiva riksbanken befrielse för viss tid

från skyldigheten att inlösa sina sedlar med guld. Såväl i nu ifrågavarande

paragraf i riksbankslagen som i nyssnämnda paragraf i regeringsformen

föreskreves emellertid, att i lagrummet avsett medgivande finge

lämnas riksbanken allenast örn sådant med hänsyn till krig, krigsfara

eller svår penningkris prövades oundgängligen nödigt. Enligt fullmäktiges

mening syntes det ej påkallat, att lika stränga förutsättningar uppställdes

för ett medgivande av extraordinär sedelutgivningsrätt som för

ett medgivande av befrielse från sedelinlösningsskyldigheten. Till stöd

för att villkoren att medgiva ökad sedelutgivningsrätt ej borde göras alltför

rigorösa syntes kunna anföras, bland annat, att allmänheten icke borde

hysa någon tvekan örn att riksbanken, i händelse behov därav skulle

inträda, komme att beviljas erforderlig utvidgning av sedelutgivningsrätten.

Fullmäktige hava i överensstämmelse med vad sålunda anförts

föreslagit, att såsom villkor för att den extraordinära sedelutgivningsrätten

skall kunna medgivas uppställes, att sådant med hänsyn till utomordentliga

omständigheter prövas nödigt.

Beträffande maximibeloppet för den extraordinära sedelutgivningsrätten

hava fullmäktige framhållit, att en betryggande höjning härav utöver

det nuvarande, 125 miljoner kronor, syntes erforderlig. Sedelutgivningsrätten

syntes böra fastställas till ett sa högt belopp, att även vid en

ökning av sedelomloppet eller en minskning av guldkassan en så avsevärd

marginal återstode, att allmänheten ej funne anledning till oro på

grund av sedelreservens ringa belopp. Fullmäktige föresloge därför, att

maximibeloppet för den extraordinära sedelutgivningsrätten fastställdes

till 350 miljoner kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts proposition Nr 258.

Med avseende slutligen å de i 7 § riksbankslagen uppställda fordringarna

å beskaffenheten av den supplementära sedeltäckningen hava fullmäktige

anfört:

Bestämmelserna örn supplementär täckning avsåge i främsta rummet

att utgöra en garanti för, att de placeringar, som motsvarade utgivna

sedlar ägde rum i så likvida tillgångar, att åt sedelcirkulationen förlänades

nödig elasticitet. Beloppet av utelöpande betalningsmedel borde nämligen

städse så snabbt som möjligt kunna anpassas efter sedelbankens politik.

Fullmäktige, som till fullo erkände betydelsen av nu berörda synpunkt,

hade ej kunnat underlåta att taga under övervägande frågan,

huruvida de nuvarande bestämmelserna örn supplementär täckning kunde

förhindra en utvidgning av sedelutgivningsrätten. Under ett krisläge

kunde det bliva svårt att iakttaga, att en plötsligt inträdande ökning av

kreditgivningen ägde rum under sådana former, att villkoren örn supplementär

täckning bleve uppfyllda. Men ägde detta ej rum, bleve bestämmelserna

örn en ökning av sedelutgivningsrätten till större eller mindre

del illusoriska. Det syntes därför nödvändigt, att viss jämkning av gällande

täckningsbestämmelser vidtoges, och detta torde lämpligen kunna

genomföras på det sätt, att riksbanken medgåves att såsom supplementär

täckning få inräkna intill ett visst högsta belopp jämväl lån mot annan

säkerhet än som angåves i 7 § a) och b) riksbankslagen. Endast sådana

lån borde enligt fullmäktiges mening därvid ifrågakomma, vilka iitlämnats

på en bestämd tid av högst tre månader eller med högst samma uppsägningstid.

För de lån, vilka enligt 7 § f) av lagen redan finge inräknas,

funnes ej någon bestämmelse angående löptiden. Dessa lån torde dock

utan undantag uppfylla nämnda villkor. Det syntes därför lämpligen

böra föreskrivas, att för samtliga lån, vilka finge inräknas i den supplementära

täckningen, löptiden skulle vara begränsad på angivet sätt.

Det högsta belopp, till vilket lån mot annan säkerhet än den i 7 § a) och

b) omförmälda skulle få tillföras den supplementära täckningen, syntes

böra fastställas till 100 miljoner kronor eller omkring tjugu procent av

den sedelmängd, varav omsättningen under de senaste åren visat sig hava

ett konstant behov.

Riksbankens utlåning mot annan säkerhet än statspapper och andra

guldkantade obligationer uppginge i allmänhet endast till mindre betydande

belopp. Enligt fullmäktiges mening borde möjlighet att i den supplementära

sedeltäckningen få inräkna lån mot ej guldkantad säkerhet

endast under extraordinära förhållanden föranleda en ändring av den i

detta avseende tillämpade praxis.

Fullmäktige hava slutligen framlagt förslag till erforderliga ändringar

i 6 och 7 §§ riksbankslagen. Därjämte hava fullmäktige överlämnat en

kortfattad redogörelse för sedelutgivningsbestämmelserna i vissa främ
-

Deri supplementära

sedeltäckningen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Yttrande av

fullmäktig*

i riksgäldskontoret.

Departements
chefen.

10 Kungl. Martts proposition Nr 258.

mande länder, vilken jag anhåller måtte få såsom bilaga fogas vid dagens

statsrådsprotokoll.

Fullmäktige i riksgäldskontoret, vilka beretts tillfälle att yttra sig över

bankofullmäktiges framställning, hava i utlåtande av den 18 maj 1932

förklarat sig tillstyrka bifall till densamma.

Riksbankens ordinära sedelutgivningsrätt omfattar enligt nu gällande

bestämmelser det belopp, som motsvaras av dubbla summan av riksbankens

metalliska kassa — för vilken ett minimum av 150 miljoner kronor

är fixerat — samt därutöver ett belopp av 250 miljoner kronor. Den

extraordinära sedelutgivningsrätten omfattar ett belopp av ytterligare

högst 125 miljoner kronor. För att denna sistnämnda rätt skall kunna

tagas i anspråk av riksbanken erfordras medgivande av Konungen och

riksdagen samfällt, och för att sådant medgivande skall kunna lämnas

uppställes såsom villkor, att detta med hänsyn till krig, krigsfara eller

svår penningkris prövas oundgängligen nödigt.

Fullmäktige i riksbanken ifrågasätta nu icke någon rubbning i gällande

lag beträffande den ordinära sedelutgivningsrätten men föreslå, att bestämmelserna

örn den extraordinära sedelutgivningsrätten måtte undergå

förändring i tre olika avseenden. För det första bör Konungen tillerkännas

rätt att, när riksdagen ej är samlad, på framställning av fullmäktige i

riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret,

lämna medgivande till utvidgad sedelutgivning, dock att dylikt medgivande

skall, därest det icke varder av nästföljande riksdag inom tjugu

dagar från riksdagens början gillat, efter utgången av nämnda tid upphöra

att lända till efterrättelse. För det andra bör såsom förutsättning

för medgivande av den extraordinära sedelutgivningsrätten — evad medgivandet

lämnas av Konungen och riksdagen samfällt eller mellan riksdagarna

av Konungen allena — angivas, i stället för det nu gällande villkoret

örn oundgänglig nödvändighet på grund av krig, krigsfara eller

svår penningkris, att sådant medgivande med hänsyn till utomordentliga

omständigheter prövas nödigt. Slutligen bör den extraordinära sedelutgivningsrättens.

maximibelopp höjas från det nuvarande, 125 miljoner

kronor, till 350 miljoner kronor.

linder hänvisning till de av bankofullmäktige angivna skälen för de

nu omförmälda ändringsförslagen finner jag mig böra giva deni samtliga

min anslutning. Sålunda är det uppenbart att såväl under den nu

rådande ekonomiska krisen som eljest särskilda förhållanden kunna inträffa

mellan riksdagarna, som kunna göra det av synnerlig vikt för

riksbanken att redan innan riksdagen samlats erhålla en ökad sedelutgivningsrätt.

Det föreslagna stadgandet av innebörd, att extraordinär

sedelutgivningsrätt må av Konungen på framställning av bankofullmäktige

och efter samråd med riksgäldsfullmäktige mellan riksdagarna

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

medgivas, när sådant med hänsyn till utomordentliga omständigheter

prövas nödigt, synes, sammanställt med att riksdagens godkännande skall

vara erforderligt för att medgivandet i framtiden skall lända till efterrättelse,

innebära fullt tillfredsställande garantier för att en ökning av

sedelutgivningsrätten kommer att medgivas endast i sådana fall, då densamma

måste anses påkallad i det allmännas intresse. Att maximibeloppet

för den extraordinära sedelutgivningsrätten höjes på sätt bankofullmäktige

föreslagit, innebär självfallet icke någon befrielse från skyldigheten

att begränsa varje medgivande av ökad sedelutgivning till att

avse allenast det belopp, som med hänsyn till de föreliggande omständigheterna

prövas nödigt.

I 7 § riksbankslagen återfinnas bestämmelserna örn den s. k. supplementära

sedeltäckningen, d. v. s. de riksbankens tillgångar, som skola

motsvara bankens utelöpande sedlar till den del dessa överstiga bankens

metalliska kassa. Dessa tillgångar kunna bestå av, bland annat, lätt säljbara

statspapper eller allmänna hypoteksbankens och konungariket Sveriges

stadsbypotekskassas obligationer samt andra inhemska obligationer,

som noteras å utländsk börs, ävensom av medel, utlånade mot säkerhet

av sådana statspapper och obligationer, som förut nämnts. Bankofullmäktige

föreslå nu att utlånade medel skola få inräknas i den supplementära

sedeltäckningen även i fall de säkerheter, mot vilka lånet beviljats,

icke äro hänförliga till förenämnda statspapper och obligationer,

dock att sådana utlånade medel skola få ingå i den supplementära sedeltäckningen

med högst ett belopp av 100 miljoner kronor. Därjämte föreslå

fullmäktige såsom villkor för att medel, utlånade mot angivna slag av

statspapper och obligationer och mot annan säkerhet, överhuvud skola

få medräknas såsom sedeltäckning, att utlåningen skall hava skett på bestämd

tid av högst tre månader eller med högst samma uppsägningstid.

Då jag finner de av fullmäktige för ifrågavarande ändringsförslag anförda

skälen övertygande, kan jag giva jämväl detta förslag min anslutning.

Föredragande departementschefen uppläser härefter upprättat förslag

till lag om vissa ändringar i lagen den 12 maj 1897 (nr 27) för Sveriges

riksbank samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå

riksdagen att antaga samma förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Kurt Björklund.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

Bilaga.

Kortfattad redogörelse för sedelutgivningsbestämmelserna i vissa

främmande länder.

Norge:

Norges Bank äger utgiva sedlar till ett belopp, motsvarande dess guldkassa

och därutöver 250 miljoner kronor. Under särskilda extraordinära

förhållanden såsom krig, krigsfara eller allvarlig penningkris må Konungen

»med stortingets efterföljande godkännande» medgiva banken en

extraordinär sedelutgivningsrätt till ett i medgivandet bestämt belopp.

Sådant medgivande lämnas för viss tid eller till dess Konungen annat

bestämmer. För den extra sedelutgivningen erlägger banken viss skatt.

Skulle den fastställda sedelutgivningsrätten tillfälligt överskridas, skall

banken till regeringen avgiva förklaring örn orsaken härtill samt erlägga

viss avgift till statskassan. Några särskilda bestämmelser angående supplementär

täckning finnas icke.

Danmark:

Enligt oktrojen för Nationalbanken skola utelöpande sedlar till minst

50 procent täckas av metallfonden. Regeringen äger dock för en tid av

högst två år medgiva en lägre täckning. Genom kunglig resolution den

30 oktober 1931 har för tiden till och med den 31 juli 1932 bestämts, att

metallfonden skall motsvara minst en tredjedel av beloppet utelöpande

sedlar.

Metallfonden skall bestå av myntat och omyntat guld, skiljemynt samt

bankens icke räntebärande avista tillgodohavanden hos Sveriges riksbank,

Norges Bank och tyska riksbanken. Guldbehållningen skall utgöra

minst 30 procent av sedelskulden. För metallfonden finnes ej något

absolut minimum föreskrivet. Så snart metallfonden understiger 50 procent

av sedelcirkulationen, skall en särskild sedelskatt erläggas.

Till säkerhet för den del av sedelcirkulationen, som ej täckes av metallfonden,

skall banken äga lätt säljbara, goda och säkra tillgångar efter förhållandet

125 kronor i tillgångar för 100 kronor i sedlar. Såsom dylika

tillgångar räknas särskilt »Forskrivninger for Raan imod haandfaaet

Pant», in- och utländska växlar, avista tillgodohavanden hos korrespondenter

i utlandet, offentligt noterade obligationer samt, intill ett belopp

av 6 miljoner kronor, inteckningar i fast egendom.

Finland:

Finlands bank äger utgiva sedlar till ett belopp, motsvarande summan

av guldkassan och tillgodohavanden i räkning hos utländska korrespondenter

samt därutöver 1,200 miljoner mark. För sistnämnda 1,200 miljoner

mark skall finnas supplementär täckning, vilken må utgöras av

1) växlar betalbara i utlandet i utländskt myntslag,

2) utländska obligationer noterade å utländsk börs,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majus proposition Nr 258.

3) förfallna räntekuponger i utländskt myntslag,

4) utländska banksedlar,

5) inhemska växlar, förfallande inom 3 månader och med minst två vederhäftiga

namn.

Med sedlar likställas i fråga örn täckning Finlands Banks andra avistaförbindelser

samt beviljade kreditiv till den del desamma ej tagits i anspråk.

Den bestämmelse, som tidigare funnits örn en minimiguldkassa av 300

miljoner finska mark, har under oktober 1931 upphävts.

Bestämmelser finnas ej örn ett tillfälligt överskridande av sedelutgivningsrätten.

Tyskland:

Utelöpande sedlar skola till 40 procent täckas av guld eller utländska

valutor. Sedeltäckningen skall till minst 3A utgöras av guld. Något absolut

minimibelopp för guldkassan finnes ej fastställt. Den av guld och

utländska valutor icke täckta delen av sedelcirkulationen skall motsvaras

av växlar och checkar av viss beskaffenhet. Generalrådet äger medgiva

nedsättning av procenttalet för sedeltäckningen. Dylikt medgivande må

dock endast lämnas, när riksbankens diskonto ej understiger viss nivå.

När sedeltäckningen ej uppgår till 40 procent, skall riksbanken erlägga

en enligt vissa grunder beräknad sedelskatt, varjämte diskontot skall höjas^

visst förhållande till det procenttal, varmed sedeltäckningen underskrider

40 procent.

England:

Bank of England äger utgiva sedlar till ett belopp, motsvarande dess

guldkassa samt därutöver 260 miljoner pund sterling. Finansdepartementet

(Treasury) må efter framställning från banken medgiva en ökning av

den ej guldtäckta sedelutgivningen. Dylikt medgivande kan lämnas fölen

tid av högst 6 månader och må förnyas. Den sammanlagda tiden för

den extraordinära sedelutgivningsrätten må dock ej utan parlamentets uttryckliga

medgivande utsträckas över två år. För parlamentet skall ofördröjligen

anmälas, när medgivande örn extra sedelutgivning lämnats. Lagen

för Bank of England innehåller icke någon bestämmelse örn minimum

för guldkassan. Den del av sedelcirkulationen, som ej täckes av guldkassan,

skall motsvaras av ej särskilt angivna »securities», vilka förutom av

statens fasta skuld till banken å 11,015 miljoner pund sterling samt skiljemynt

till ett belopp av högst 5.5 miljoner pund sterling huvudsakligen

torde utgöras av statspapper.

Frankrike:

Banque de France är skyldig att innehava en guldkassa, som ej må understiga

35 procent av summan av bankens sedelcirkulation och avista

förbindelser.

Bestämmelser angående supplementär täckning och absolut minimum

för guldkassan saknas.

Ej heller finnas några bestämmelser angående ett tillfälligt överskridande

av sedelutgivningsrätten.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

14

Holland:

Sammanlagda beloppet av Nederländska bankens sedlar, kunders tillgodohavanden

i löpande räkning och s. k. bankassignationer skall till 40

procent vara täckt av mynt och ädel metall. Metalltäckningsprocenten

fastställes genom kunglig förordning och är ej i lag bestämd. Något stadgande

örn minimiguldkassa finnes icke. Såsom supplementär täckning

kunna tjäna såväl växlar som lombardlån och utländska valutor. I täckningen

må inräknas endast sådana lombardlån, som ej äro utgivna på

längre tid än tre månader.

Schweiz:

Utelöpande sedlar skola motsvaras av följande tillgångar:

1) in- och utländskt guldmynt samt omyntat guld,

2) växlar och checkar, dragna på Schweiz, samt schweiziska obligationer,

3) växlar och checkar, dragna på utlandet, utländska skattkammarväxlar

och avista tillgodohavanden i utlandet,

4) fordringar i löpande räkning med högst 10 dagars uppsägning och

mot säkerhet av skuldförbindelser eller ädla metaller.

Guldtäckningen skall utgöra minst 40 procent av sedelcirkulationen.

Bestämmelser örn en extraordinär sedelutgivningsrätt finnas icke.

Doktrin (1)

  1. Dan Hanqvist, Staten som gäldenär i och garant för penningväsendet, FT 2005 nr 3 s. 251, på s. 256 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:319 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majlis proposition nied förslag till lag ani vissa ändringar i lagen den 12 maj 1897 s. 10 i texten
  2. BU 1932:60 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om vissa ändringar % lagen den 12 mai 1897 s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 2005 s. 251 Dan Hanqvist, Staten som gäldenär i och garant för penningväsendet s. 256 i texten