Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift

1932-05-20 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:263, Med förslag till förordning angående rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 263.

1

Nr 263.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift; given

Stockholms slott den 20 maj 1932.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet över

handelsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att antaga

bilagda förslag till förordning angående rätt för Konungen att åsätta

särskild tullavgift.

GUSTAF.

D. Hansén.

Bihang till riksdagens protokoll 1932

1 sami.

220 haft. (Nr 263.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Martts proposition Nr 263.

Förslag

till

Förordning

angående rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift.

Härigenom förordnas som följer:

Varor, som från utlandet införas, må kunna efter Konungens förordnande

beläggas med särskild tilläggstull, utöver den enligt tulltaxan utgående

tullavgift, till högst tre gånger samma belopp som denna senare

eller, där varan enligt taxan är tullfri, påföras tull till högst en fjärdedel

av det belopp, vartill varans värde uppgår.

Särskild tullavgift, enligt vad nu är sagt, må åsättas allenast å tid, då

riksdagen icke är samlad. Beslutet därom skall underställas näst sammanträdande

riksdag inom tio dagar efter riksdagens öppnande och gäller,

där riksdagen icke godkänner detsamma oförändrat, högst tio dagar

efter det riksdagen fattat sitt beslut i frågan.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt

därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i svensk författningssamling,

och gäller till och med den 30 juni 1933.

Genom denna förordning upphäves förordningen den 6 mars 1931 (nr

30) angående fortsatt tillämpning av förordningen den 27 april 1923 (nr

93) örn rätt för Konungen att i visst fall åsätta särskild tullavgift.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 263.

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Hajd

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 maj 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,

Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Hansén, anför efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för finans-

och jordbruksdepartementen:

»Jämlikt Kungl, Maj:ts den 22 januari 1932 givna bemyndigande tillkallade

jag den 27 i samma månad ett antal sakkunniga för att enligt av

mig angivna riktlinjer verkställa utredning rörande vissa handelspolitiska

spörsmål m. m.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1932 års handelskommitterade,

bestå av generaldirektören K. A. Fryxell, ordförande, verkställande

direktören i Sveriges industriförbund handelsrådet V. Lundvik, vice ordförande,

direktören T ,R. Hérnod, generalkonsuln A. Ax:son Johnson, direktören

J. C. Kempe, direktören P. L. Nanneson, verkställande direktören i

Sveriges allmänna exportförening O, E. Nylander, hemmansägaren A. A.

Pehrsson, överdirektören B. G. Prytz, bankdirektören J. O. E. Rydbeck,

f. d. generalkonsuln J. E. Sachs, verkställande direktören i Jernkontoret,

doktor A. F. Wahlberg, disponenten C. J. Wahren, direktören E. L. Åqvist,

generaldirektören A. E. Örne tillika med statssekreteraren i handelsdepartementet

S. E. Österberg samt chefen för utrikesdepartementets handelsavdelning

utrikesrådet A. Richert. På framställning av 1932 års handelskommitterade

har jag såsom särskilda experter åt de kommitterade ytterligare

tillkallat direktören A. G. Bergengren, verkställande direktören

i Svenska trävaruexportföreningen J. L. Ekman, verkställande direktören

i Svenska pappershruksföreningen F. Jahn, verkställande direktören i

Svenska cellulosaföreningen T. Lundgren samt disponenten C. J. Malmros.

Då jag på sin tid hegärde och erhöll det Kungl. Maj:ts bemyndigande,

med stöd varav handelskommitterade tillkallades, framhöll jag, att detta

skedde i ett läge, som på grund av aktuella valuta- och finanssvårigheter

blivit alltmera tillspetsat och i vilket den allmänna isoleringstendensen i

de skilda ländernas handelspolitik kommit till allt kraftigare uttryck genom

tullförhöjningar, importförbud eller importkontingenteringar samt

inskränkningar i handeln med utländska betalningsmedel. De handelspo
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 263.

Handelskol».

mitterade.

litiska förhållandena påkallade under sådana omständigheter skärpt uppmärksamhet

från det allmännas sida, därvid enligt sakens natur de aktuella

handelspolitiska svårigheterna i första hand krävde beaktande.

Sedan 1932 års kandelskommitterade den 28 april 1932 avgivit utlåtande

med förslag till vissa handelspolitiska beredskapsåtgärder, anhåller jag

att till Kungl. Majlis prövning få framlägga ifrågavarande förslag.

I sitt utlåtande hava kommitterade uttalat, att den för dem närmast

föreliggande uppgiften bestått uti att följa den handelspolitiska utvecklingen

samt att framlägga förslag till åtgärder, som i förekommande fall

kunde vara ägnade att utjämna svårigheterna eller mildra verkningarna

för det svenska näringslivet av de i skilda länder vidtagna skyddsåtgärderna.

Under de månader, som förflutit sedan kommitterade började

sitt arbete, hade denna uppgift tagit de kommitterades uppmärksamhet

helt i anspråk. Kommitterade hade genom aktgivande på andra länders

åtgöranden sökt att vinna allmän orientering med avseende å de handelspolitiska

förhållandena i stort ävensom att ernå och bibehålla känning med

utvecklingen å alla områden, där sådant folie inom kommitterades uppgift.

I sitt utlåtande lämna kommitterade följande översikt över den handelspolitiska

utvecklingen under senare tid.

Den handelspolitiska utvecklingen under det senaste decenniet företer —

trots de strävanden, som kommit till uttryck vid 1927 års ekonomiska

världskonferens liksom vid senare hållna internationella konferenser — på

det hela taget en fortlöpande tendens till avstängning och isolering länderna

emellan. Primärorsakerna till detta utvecklingsförlopp äro väsentligen

att söka i de genomgripande omvälvningar, som kriget förde med sig och

varigenom för stora delar av världen ett nytt ekonomiskt utgångsläge skapades.

Strävandena att vidmakthålla eller ytterligare utvidga den av kriget

betingade industriella och agrara expansionen utan hänsyn till de ekonomiska

förutsättningarna härför eller att inom de nationella gränserna

vinna största möjliga grad av ekonomisk oavhängighet ha i många fall

bidragit till att skärpa motsättningarna mellan länderna och därigenom

medverkat till och påskyndat utvecklingen i den inslagna riktningen. Den

politiska och ekonomiska nationalism, som kriget sålunda fört med sig,

bär jämte strävan att i största möjliga grad begränsa arbetslösheten avsatt

djupa spår i den handelspolitiska utvecklingsprocessen. Allt ifrån

fredsslutet har denna utveckling i hög grad präglats av tullpolitisk aktivitet,

varvid tullmurarna höjts i ett flertal länder antingen i direkt skyddssyfte

eller för skapande av handelspolitiska påtryckningsmedel. Skyddsåtgärderna

hava i en del fall vidtagits av mera speciella motiv, såsom

åstadkommande av ekonomisk försvarsberedskap, bekämpande av statsfinansiella

svårigheter eller motverkande av valutadepreciering; icke minst

hava de framkallats av rubbningar på det ekonomiska området till följd

av skadestånd och övriga krigsskulder.

Under trycket av den rådande världskrisen har nu läget i hög grad tillspetsats.

I första hand hava protektionistiska och fiskaliska hänsyn i förening,

särskilt under den depressionsperiod, som föregick krisen, samt under

krisens begynnelseskede, tagit sig uttryck i allmänna tullförhöjningar

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Martts -proposition Nr ‘263.

i ett flertal länder. Allteftersom krisen skärpts oell särskilt efter den under

kosten 1931 inträffade valutakrisen har det ena landet efter det andra

i sin omsorg örn handelsbalans och valuta drivits till allt radikalare ingrepp

på det ekonomiska området, särskilt genom importförbud, importkontingentering,

valutarestriktioner o. s. v., varigenom på vissa håll praktiskt

taget hela utrikeshandeln lagts under statlig kontroll. Det skulle

emellertid föra för långt att ingå på en detaljskildring av hela denna utveckling.

Den efterföljande redogörelsen skall därför begränsas till en

schematisk bild av dess huvudfaser i vissa länder.

En av de mest anmärkningsvärda händelserna i efterkrigstidens handelspolitiska

utveckling utgör tvivelsutan Storbritanniens övergång från

frihandel till protektionisan. Frånsett vissa tidigare införda skyddstullar

uppehölls frihandelsregimen i Storbritannien till november månad 1931.

Genom lag den 20 november 1931 bemyndigades därefter Board of Trade

att för sådana varor, som under år 1931 varit föremål för »abnorm import»,

genom särskilda förordningar införa tullar på intill 100 procent av

varuvärdet. Detta bemyndigande utnyttjades under den närmaste tiden

genom utfärdande av successiva tullistor, enligt vilka ett flertal industrivaror

temporärt åsattes en tull av 50 procent av varuvärdet. Med stöd av

ett liknande bemyndigande utfärdade vidare jordbruksministern tullar för

vissa jordbruksprodukter. Nästa steg i utvecklingen blev antagandet av

den nya tariffbillen, den s. k. Import Duties bill, 1932, varigenom från och

med den 1 mars detta år en generell 10-procents värdetull åsattes alla varor

med undantag för sådana, som redan förut voro tullhelagda eller som

upptogos i en särskild frilista. I slutet av april månad innevarande år

har detta provisoriska tullsystem utbyggts genom införande av en serie

tilläggstullar; dessa tilläggstullar tillämpas sedan den 26 april, från vilken

dag de ovannämnda 50 procentstullarna trätt ur kraft, och uppgå för

de flesta helfabrikat till 10 procent, för vissa lyxvaror till 15 och 20 procent

samt i fråga örn flertalet halvfabrikat av järn och stål till 23 Vs procent.

Det sammanlagda tullbeloppet kommer härigenom i fråga örn ett

stort antal varor att uppgå till 20 respektive 33 Vs procent av varuvärdet,

i vissa fall dock endast till 15 procent därav. Tillämpligheten av de sålunda

fastställda tullsatserna är emellertid i en del fall begränsad till

viss tid och överhuvud taget torde den nuvarande brittiska tullregimen

vara av provisorisk karaktär. Den slutliga utformningen av Storbritanniens

tullpolitik lärer väsentligt komma att påverkas av den stundande

imperiekonferensen i Ottawa.

Utvecklingen i Frankrike har alltsedan kriget i hög grad präglats av

statligt ingripande till den nationella produktionens skydd. I sådant

syfte vidtagna åtgärder hava i första hand gått ut på höjning av tullarna.

Såsom ett särskilt utslag av Frankrikes protektionistiska tullpolitik

må omnämnas de i november 1931 utfärdade bestämmelserna örn

påläggande av en särskild tilläggstull, uppgående till i regel 15 procent

av varuvärdet, vid införsel till Frankrike av varor från vissa länder med

deprecierad valuta, däribland Sverige. Under senare hälften av år 1931

genomfördes i Frankrike en omfattande reglering av importen förmedelst

ett system med importkontingenter för särskilda varuslag. De första

varuslag, som underkastades kontigentering voro lin, viner och trävaror.

Kontingenteringen har därefter successivt utvidgats att omfatta

ett flertal produkter av jordbruk och fiske. Efter 1932 års ingång har

systemet undan flir undan utsträckts till industrivaror av olika slag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Majlis proposition Nr 263.

Listan över importkontingenterade varor i Frankrike är för närvarande

synnerligen omfattande och detaljerad.

Tysklands tullpolitiska handlingsfrihet är för närvarande avsevärt begränsad

genom ingångna handelsavtal, varigenom en stor del av tullsatserna

i den tyska tulltaxan bundits vid fixa belopp. Liknande avtalsmässiga

inskränkningar i handlingsfriheten föreligga även beträffande

rätten att utfärda import- och exportförbud. Ehuru utrymmet för genomförande

av tullhöjningar eller importförbud sålunda starkt reducelats,

hava likväl i Tyskland under senare tid åtgärder vidtagits, varigenom

avsättningen på den tyska marknaden i Betydande grad försvårats.

Bland dessa åtgärder ma framkallas den under senare år genomförda

omfattande revisionen av tullsatserna för jordbruksprodukter, vilka

successivt drivits upp till betydande och i vissa fall prokibitiva belopp.

Härtill komma en serie inre statsingripanden, vilka icke oväsentligt

återverkat på betingelserna för utrikeshandeln. Sedan mitten av år

1931. hava omfattande restriktioner i fråga örn handeln med utländska betalningsmedel

införts. Verkningarna härav hava i praktiken i många

fall varit desamma som av en direkt importreglering. Av särskilt intresse

ur svensk synpunkt är vidare, att tyska regeringen jämlikt erhållet

bemyndigande i januari 1932 utfärdat en förordning, enligt vilken

smör, som införes från länder med deprecierad valuta, däribland Sverige,

numera belägges med en till 15 procent av varuvärdet uppgående tillläggsavgift

utöver den egentliga tullsatsen, vilken senare samtidigt, utom

i fråga örn viss kontingent, underkastats en stegring till minst det dubbla

beloppet. Slutligen må framhållas, att genom en förordning den 29

februari 1932 i den tyska tulltaxan införts en s. k. »Obertarif», upptagande

väsentligt förhöjda tullar och avsedd att gälla beträffande varor från

länder, med vilka Tyskland saknar handelsavtal eller där tyska varor

behandlas ogynnsammare än tredje lands varor. Denna »Obertarif» har

tillämpats emot Polen och Canada. Med Polen har likväl senare träffats

uppgörelse, varigenom tillämpligheten av ifrågavarande tariff på polska

varor inskränkts.

I Schweiz har förbundsrådet med stöd av erhållna utomordentliga befogenheter

i början av ar 1932 utfärdat successiva förordningar med kontingenteringsbestämmelser

ifråga örn ett flertal varuslag. Bestämmelserna

gå beträffande vissa varor ut på, att införsel till hittillsvarande tullsatser

endast får ske inom ramen för vissa kontingenter, medan för överskjutande

kvantiteter högre tull skall utgå med belopp, vilka fastställts

till sådan höjd, att de i praktiken verka starkt importbegränsande. I fråga

om andra varuslag gå kontingenteringsbestämmelserna ut på begränsning

av importen till bestämda kvantiteter, utöver vilka import icke skall

vara tillåten. Jämte de med kontingenteringssystemet direkt sammanhängande

särskilda tullhöjningarna hava i början av innevarande år

vissa allmänna tullhöjningar genomförts i samband med utlöpandet av

det schweizisk-tyska handelsavtalet.

Tullnivån i Österrike har under tiden 1925—1931 genom successiva tullrevisioner

undergått en högst avsevärd stegring, åsyftande såväl att bevara

hemmamarknaden för det inhemska jordbruket och industrien som

också att stärka landets position vid tarifförhandlingar med andra länder.

Mot slutet av år 1931 infördes i Österrike omfattande valutarestriktioner.

I Polen befinna sig tullsatserna till följd av successiva höjningar allt
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 263.

sedan år 1925 numera ifråga om ett flertal varor på sådan höjd, att de

väsentligt försvåra avsättningen på den polska marknaden; dock kunna,

enligt ett åt finansministern givet bemyndigande, nedsättningar av tulltaxans

satser i autonom väg beviljas. Jämte de svårigheter, som härröra

från de polska tullarnas höga nivå, hava på senaste tid nya importhinder

tillkommit genom utfärdande av importregleringsbestämmelser för ett

betydande antal varuslag.

Genom en i slutet av år 1931 i Estland antagen lag tillerkändes regeringen

befogenhet att ifråga örn särskilda varuslag införa ett statligt

monopol beträffande importen. Härvid lades i regeringens hand att bestämma

vilka varor, som på grund av nämnda lag skulle bliva föremål

för reglering. I enlighet härmed hava under den följande tiden successiva

förordningar utfärdats, varigenom ett stort antal varuslag underkastats

importreglering. Importrestriktionerna beräknas för närvarande

omfatta omkring 80 procent av hela importen. Allt sedan oktober månad

1931 tillämpas härjämte i Estland restriktiva bestämmelser i fråga

örn handeln med utländska valutor.

I slutet av år 1931 infördes i Lettland ett importkontingenteringssystem,

vilket under februari 1932 utvidgats att omfatta samtliga varuslag. I

följd härav har den lettländska importregleringskommissionen numera

fullständig kontroll över landets hela införsel. Handeln med utländska

valutor är härjämte i Lettland underkastad vissa inskränkningar.

Beträffande den handelspolitiska utvecklingen i övriga europeiska länder

kan sammanfattningsvis sägas, att densamma i flertalet fall präglas

av liknande strävanden och tendenser, som kommit till uttryck i de ovan

omförmälda ländernas ekonomiska politik. Allmänna tullhöjningar hava

sålunda under senaste tid genomförts exempelvis i Nederländerna, Belgien,

Norge och Italien. Importregleringar och importkontingenteringssystem

hava införts i Nederländerna, Tjeckoslovakien, Portugal, Turkiet

samt, ifråga örn trävaror även i Norge. I ett stort antal länder hava dessutom

införts bestämmelser, varigenom handeln med utländska valutor

underkastats mer eller mindre vittgående inskränkningar.

I vissa utomeuropeiska länder, särskilt i Sydamerika, hava de statliga

ingripandena på det ekonomiska området varit särdeles långt gående

och tagit sig uttryck icke blott i allmänna tullhöjningar utan också i importregleringar

och vittgående valutarestriktioner.

Såsom sammanfattning framhålla kommitterade, att det nuvarande

handelspolitiska världsläget företer en förvirrad och kaotisk bild. Grundvalarna

för de handelspolitiska systemen hava starkt rubbats under trycket

av de politiska och finansiella svårigheter, som hemsöka staterna på

olika håll. Den ekonomiska och kommersiella avspärrningen mellan nationerna

har nått en sådan utveckling, att endast världskrigets dagar

kunna uppvisa någon motsvarighet. Det internationella varuutbytet möter

snart sagt överallt hinder och skrankor, som i ständigt ökad grad

försvåra dess uppehållande. Intressemotsättningarna mellan nationerna

hava ökats, konkurrensen har skärpts och de kommersiella metoderna

hava brutaliserats. Någon tendens till förbättring i dessa förhållanden

är icke för närvarande skönjbar. En allmän osäkerhet kännetecknar läget

och utvecklingen ter sig även för den närmaste framtiden helt oberäknelig.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 263.

Inför denna i hög grad ovissa situation hava kommitterade funnit sig

i främsta rummet böra söka utröna på vad sätt verkningarna av de från

utlandets sida hittills vidtagna åtgärderna drabbat vår export samt tillse,

vilka åtgöranden från det allmännas sida, som i det nuvarande läget

kunna krävas.

I sådant hänseende framhålla kommitterade till en början, att den

svenska exporten för närvarande otvivelaktigt har att kämpa med mycket

stora svårigheter. Till en inom stora marknadsområden starkt minskad

köpkraft och därav föranledd nedgång i efterfrågan å varor av

olika slag komma de importhämmande åtgärder, som vidtagits i flertalet

av den svenska exportindustriens viktigare avsättningsländer. De

kraftiga tullförhöjningarna i åtskilliga stater ävensom Storbritanniens

övergång till protektionismen utgöra därvid ej mindre hindersamma faktorer

än de på andra håll genomförda kontingenteringssystemen, vilka

särskilt i Frankrike och Polen erhållit en synnerligen restriktiv karaktär.

De i Tyskland och övriga centraleuropeiska stater liksom även på

vissa andra håll vidtagna inskränkningarna i den fria handeln med valutor

hava medfört hinder och olägenheter, som icke stå de förut nämnda

efter.

Dessa förhållanden hava, såsom kommitterade framhållit, självfallet

föranlett åtgärder från statsmyndigheternas sida i den utsträckning sådant

påkallats och kunnat ske med till buds stående medel. Sveriges

diplomatiska representanter hava varit verksamma för tillvaratagande

av de svenska exportörernas intressen genom hänvändelser till de utländska

myndigheterna eller annorledes. Då anledning därtill förekommit,

hava ävenledes förhandlingar med de främmande myndigheterna

förts genom utrikesdepartementet i ändamål att vinna beaktande för

svenska synpunkter och krav, vilka därigenom i icke ringa mån blivit

tillgodosedda.

Med hänsyn härtill och då förhållandena hittills icke utvecklat sig så,

att ett ur svensk synpunkt mera gynnsamt läge kunnat förväntas uppkomma

genom omedelbart vidtagande från vårt lands sida av allmänna

handelspolitiska försvars- eller repressalieåtgärder, hava kommitterade

icke funnit sig böra för närvarande väcka förslag av sådan innebörd.

Situationen kunde emellertid när som helst ändra sig och händelserna

kunde därvid tänkas utveckla sig med sådan snabbhet, att ett hastigt ingripande

bleve nödvändigt. I betraktande härav hava kommitterade

funnit själva ovissheten örn de förutsättningar, varmed man kan hava

att räkna, innebära en anvisning örn vad som närmast bör åtgöras. Kommitterade

hava, med andra ord, ansett situationen kräva genomförandet

av ett antal beredskapsåtgärder, avsedda att medgiva ett snabbt ingripande

i olika tänkbara lägen.

Då kommitterade härefter ingå på vilka beredskapsåtgärder, som

de funnit vara att anbefalla, hava kommitterade — under framhållande

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 263.

att de med hänsyn till arten av dem anförtrodda uppgifter icke ansett

andra än rent handelspolitiska synpunkter höra av dem anläggas — till

en början gjort det uttalandet, att även örn Sverige under normala förhållanden

icke torde böra övergiva de mera liberala principer, som hittills

i stort sett kännetecknat dess handelspolitik och som, allmänt tilllämpade,

torde vara till gagn för dess intressen, så hör vårt land dock

icke underlåta att i en tid, då det råder ett allas krig mot alla på det

handelspolitiska området, skaffa sig den rustning och de försvarsmedel,

som erfordras för att skydda de egna intressena. Huvudsyftet med de

tilltänkta åtgärderna bör, enligt vad kommitterade framhålla, vara försvar

mot sådana utländska åtgöranden, som innebära ett allvarligt hot

mot våra ekonomiska intressen. Vid val av medel härvidlag bör, enligt

kommitterades mening, huvudsynpunkten vara den, att statsmakterna,

utan att binda sig för visst tillvägagångssätt, genom erforderliga förhandsåtgärder

skapa största möjliga handlingsfrihet i växlande lägen,

varvid det synts kommitterade ur flera synpunkter ligga nära till

hands att förbereda åtgärder av samma eller liknande slag som dem,

vilka man avser att motverka.

Härvid hava kommitterade i främsta rummet funnit sig böra taga

i betraktande å ena sidan de importregleringssystem i form av importförbud

med eller utan kontingentering, som äro i tillämpning i åtskilliga

länder, och å andra sidan det medel, som består uti tullförhöjningar, vilket

under senare år kommit till allt vidsträcktare användning i olika

länder.

Med avseende å importreglering som handelspolitiskt hjälpmedel hava

kommitterade framhållit, hurusom de i vissa länder genomförda importregleringarna

i form av införselförbud med eller utan kontingentering redan

medfört betydande olägenheter för den svenska exporten och allt

fortfarande syntes utgöra ett allvarligt hot mot densamma. Vidare hava

kommitterade uttalat, att det läge nära till hands att utnyttja en importreglering

så, att vissa stater gynnades på andras bekostnad och att, örn

ett sådant system skulle vinna större utbredning, vilket icke syntes osannolikt,

en stat, som icke hade motsvarande förhandlingsmedel, säkerligen

skulle utsätta sig för risken att få sina intressen mer eller mindre åsidosatta.

Därtill komme enligt kommitterades mening, att ett land, som

lämnade porten helt öppen för utländska importvaror, medan flertalet

andra stater utestängde importen, kunde få lida mycket kännbara olägenheter

genom att under hänsynslös konkurrens från olika håll bliva

översvämmat av utländska varor under en tid, då den inhemska produktionen

måhända hade att kämpa med stora svårigheter och då rubbningar

i handelsbalansen kunde hava ödesdigra verkningar. Med hänsyn till

dessa förhållanden syntes det kommitterade vara angeläget, att nödiga

Import
reglering.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 263.

förberedelser vidtoges för genomförande även i vårt land av importreglering

av ett eller annat slag, därest omständigheterna skulle göra sådant

erforderligt.

I utlandet hava enligt av kommitterade lämnade uppgifter ett flertal

olika system tillämpats, då det gällt att begränsa importen. De rena importförbuden

höra till undantagen men förekomma dock. De förbindas

vanligen med licensgivning, utan att någon särskild grund för densamma

finnes angiven (s. k. fri licensgivning). Så är fallet t. ex. i Norge beträffande

trävaror. I de flesta fall har man emellertid valt s. k. importkontingentering,

det vill säga man fastslår på förhand den myckenhet,

som får under viss period till landet införas av ett varuslag. I Frankrike

tillämpas systemet beträffande vissa varuslag så, att införseln inom

ramen av de medgivna kontingenterna är helt fri. När den för ett land

fastställda kontingenten beträffande ett varuslag under en period blivit

fylld, tillkännagives detta genom ett officiellt meddelande, och ytterligare

import får därefter under perioden ej ske från samma land. Vanligen

förbindes dock importkontingenteringen med licensgivning, varvid införseln

intill de bestämda kontingenterna efter olika grunder fördelas på

importörerna. Slutligen förekommer, t. ex. i Schweiz och Tyskland, s. k.

tullkontingentering, varvid införseln av visst varuslag får ske till gällande

tullsatser allenast i hestämda kvantiteter, medan för överstigande

kvantiteter högre tullsatser tillämpas.

Bestämmandet av införselkontingenterna sker efter mycket olika grunder,

beroende på det ändamål, införselregleringen i varje fall avser att

tjäna. Vanligtvis lägges till grund den under ett visst antal föregående

normala år skedda importen av det varuslag, varom fråga är. Men kontingenterna

bestämmas även utan att hänsyn tages till den tidigare importen.

Handelskommitterade hava framhållit, att det icke skulle vara lämpligt

eller ens möjligt att på förhand uppställa regler, som ovillkorligen

skulle vara bindande för alla fall, då statens ingripande för reglering av

införseln kunde finnas erforderligt, utan att man i varje särskilt fall

måste taga i övervägande vilka åtgärder, som bäst tjänade ändamålet

med regleringen. Emellertid hava kommitterade stannat vid att förorda

dels fri licensgivning utan kontingentering och dels kontingentering med

licensgivning. Vilket av dessa system, som borde tillämpas, skulle enligt

kommitterades mening bliva beroende på omständigheterna i varje särskilt

fall. Örn kontingentering skulle ifrågakomma, borde detta uttryckligen

angivas vid förordnandet örn importreglering. Men det vöre enligt

kommitterades mening icke lämpligt att generellt på förhand meddela

bindande föreskrifter angående grunden för beräkning av kontingenterna,

utan borde Kungl. Maj:t därvid ha fullt fria händer för varje fall.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 263.

Vad tullarna angår hava kommitterade till en början erinrat om, att Kungl. Majis

tullförhöjningar kunna påkallas jämväl å tid, då riksdagen icke är sam- baet(°|®^teat

lad. I dylika fall föreligger för närvarande ingen annan möjlighet för särskild tullKungl.

Maj:t än den, som erbjudes genom förordningen örn rätt för Ko- avgift,

nungen att i visst fall åsätta särskild tullavgift. Rörande denna förordnings

tillkomst och innebörd anhåller jag att i detta sammanhang få

framhålla följande.

I sitt med betänkande den 3 maj 1909 framlagda förslag till förordning Historik.

med tulltaxa för inkommande varor upptog 1906 års tulltaxekommitté ett

stadgande av innebörd, att varor från land, där svenska fartyg eller varor

åtnjöte mindre gynnsam behandling än andra länders, skulle efter

Konungens förordnande kunna beläggas med tilläggstull, utöver den enligt

tulltaxan utgående tullavgift, till högst samma belopp som denna

senare eller, där varan enligt taxan vore tullfri, påföras tull till högst det

belopp, vartill varans värde uppginge. Sådan särskild tullavgift skulle

få åsättas allenast å tid, då riksdagen icke vore samlad. Beslutet därom

skulle underställas näst sammanträdande riksdag inom tio dagar efter

riksdagens öppnande och skulle gälla, där riksdagen icke godkände detsamma

oförändrat, högst tio dagar efter det riksdagen fattat sitt beslut

i frågan.

Det sålunda föreslagna stadgandet upptogs i det till 1910 års riksdag

av Kungl. Majit med proposition nr 69 framlagda förslaget till tulltaxeförordning.

I sitt yttrande i anledning av propositionen uttalade bevillningsutskottet,

att utskottet funne den rätt att i viss mån bestämma över

tullbevinningen, som med stadgandet skulle inrymmas åt Kungl. Majit,

icke lämpligen böra fastställas att gälla på obestämd tid, utan syntes det

utskottet lämpligare, att rätten ifråga upplätes allenast för särskild begränsad

tid. I enlighet med utskottets förslag beslöt riksdagen att till

tulltaxeförordningen foga stadgandet i fråga såsom en övergångsbestämmelse

med giltighet allenast intill utgången av år 1912. Bestämmelsen

blev därefter icke förnyad, i följd varav densamma med 1912 års utgång

upphörde.

I skrivelse den 3 maj 1919 gjorde sedermera tull- och traktatkommittén,

under framhållande att åtskilliga av Sveriges handelstraktater upphört

att gälla eller inom den närmaste tiden kunde komma att upphöra, framställning

örn återupplivande under viss tid av ifrågavarande bemyndigande,

i syfte att därigenom sätta svenska regeringen i stånd att möta

blivande förhandlingar rörande nya handelstraktater. För undvikande

av att bemyndigandet erhölle en med hänsyn till då rådande förhållanden

alltför snäv omfattning, föreslog emellertid kommittén sådan ändrad

lydelse av stadgandets inledande sats, att den ifrågavarande särskilda

tullavgiften skulle kunna åsättas ''varor, som infördes från visst land’.

Sedan den med anledning härav föranledda propositionen nr 403 blivit av

s. 12 Kontrollera mot PDF

Handelskommitterades

förslag.

12 Kungl. Marits proposition Nr 263.

riksdagen bifallen, utfärdades förordning den 16 juli 1919 (nr 423), vari

stadgades följande.

''Varor, som från visst land införas, må kunna efter Konungens förordnande

beläggas med tilläggstull, utöver den enligt tulltaxan utgående

tullavgift, till högst samma belopp som denna senare eller, där varan enligt

taxan är tullfri, påföras tull till högst det belopp, vartill varans värde

uppgår.

Särskild tullavgift, enligt vad nu är sagt, må åsättas allenast å tid, då

riksdagen icke är samlad. Beslutet därom skall underställas näst sammanträdande

riksdag inom tio dagar efter riksdagens öppnande och gäller,

där riksdagen icke godkänner detsamma oförändrat, högst tio dagar

efter det riksdagen fattat sitt beslut i frågan.’

Detta bemyndigande, vars giltighet var begränsad till utgången av år

1920, förnyades därefter genom särskilda beslut av 1921 och 1922 års riksdagar

att gälla intill utgången av år 1923.

Sedan tull- och traktatkommittén föreslagit, att beträffande varor, som

enligt tulltaxan vore tullpliktiga, maximigränsen för tilläggstullarna

skulle höjas från 100 till 300 procent av de enligt tulltaxan utgående tullsatserna,

framlades för 1923 års riksdag proposition nr 172 med förslag

i enlighet med tull- och traktatkommitténs hemställan. Den av riksdagen

med bifall till Kungl. Maj:ts förslag antagna förordningen i ämnet utfärdades

den 27 april 1923 (nr 93). Förordningen, vilken — oavsett nyss

angivna ändring i fråga örn tulltilläggens storlek — var likalydande

med den förut gällande, ägde giltighet till utgången av år 1924.

Giltighetstiden för ifrågavarande förordning har sedermera på förslag

av Kungl. Majit årligen genom beslut av riksdagen blivit förlängd, senast

år 1931 för tiden intill 1932 års utgång. I de till riksdagen avlåtna

propositionerna i ämnet har framhållits såsom en förutsättning, att

Kungl. Majit, som hittills icke begagnat sig av bemyndigandet, icke heller

i fortsättningen skulle göra bruk därav under annan förutsättning,

än att så visade sig oundgängligen nödvändigt.

Rörande förordningen örn rätt för Konungen att i visst fall åsätta särskild

tullavgift hava handelskommitterade framhållit, att av denna förordnings

såväl historiska utveckling som formulering torde framgå, att

densamma är avsedd att användas antingen såsom repressaliemedel mot

visst land, som behandlar svenska handels- och sjöfartsintressen ogynnsamt

i jämförelse med andra länders, eller ock, i fall av behov, såsom

allmänt handelspolitiskt påtryckningsmedel riktat mot visst land. På

grund av att bestämmelsen, som nämnts, är inskränkt till varor, som från

visst land införas, erhåller varje med stöd av densamma vidtagen tullförhöjning

karaktären av utpräglad diskriminering, innebärande ett

synnerligen markerat avsteg från mestgynnadnationsprincipen. Dylik

åtgärd kommer enligt sakens egen natur att framkalla ett skärpt förhål
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 263.

13

lande till det land, varom fråga är, oell måste följaktligen anses föga lämplig

såsom inledning till eller medel för handelspolitiska förhandlingar.

Förordningen i fråga torde därför i sin nuvarande avfattning, enligt

kommitterades mening, icke kunna tagas i praktiskt bruk för annat ändamål

än såsom vapen vid ett eventuellt handelskrig med visst land.

Kommitterade anse synnerligen angeläget, att Kungl. Majit i här

ifrågavarande hänseende utrustas med effektivare och smidigare förhandlingsmedel.

Förhållandena kräva enligt kommitterades mening en

utvidgning av Kungl. Majits befogenhet att vidtaga tullförhöjningar i

så måtto att denna befogenhet skulle icke blott såsom hittills gälla i förhållande

till visst land utan jämväl avse tullförhöjningar med generell

tillämpning. Behovet av en dylik vidgad befogenhet för Kungl. Majit

gör sig, enligt vad i utlåtandet framhålles, gällande såväl vid mera isolerade

handelspolitiska aktioner som ock vid avtalsförhandlingar av

större omfattning. Även med avseende å förhandlingar av sistnämnda

slag kunna nämligen, enligt vad kommitterade betona, förhållandena utveckla

sig med sådan snabbhet, att tullförhöjningar kunna erfordras jämväl

under tid, då riksdagen icke är samlad.

Kommitterade hava ansett en revision i nu antydd riktning av bestämmelserna

rörande Kungl. Majits rätt att åsätta särskild tullavgift utgöra

en oundgänglig beredskapsåtgärd, vars omedelbara genomförande

av kommitterade förordas. Till utlåtandet finnes fogat förslag till ändrad

lydelse av 1923 års förordning i ämnet.

I fortsättningen av sitt utlåtande peka kommitterade på den med

enkeltariffsystemet förenade olägenhet, som sammanhänger med dess

konstitutiva egenskap att icke upptaga mer än en tullsats för ett och samma

varuslag. Sedan riksdagen godkänt ett fördrag, som innefattar tariffbestämmelser,

ändras den svenska tulltaxan på sådant sätt, att ifrågakommande

högre tullsatser upphävas och ersättas med de genom avtalet

reducerade. Utlöper sedermera det fördrag, vari tullnedsättningar medgivits,

inverkar detta emellertid icke på tulltaxan, och motparten kommer

sålunda trots avtalets upphörande alltfort i åtnjutande av de gjorda

tullnedsättningarna. Häremot skulle enligt kommitterades mening icke

ur vare sig principiell eller praktisk synpunkt vara något att erinra,

därest de fördelar, i utbyte mot vilka tullnedsättningarna lämnats, fortfarande

körnare oss till godo. Detta torde emellertid särskilt i fråga om

oss medgivna tullreduktioner icke kunna påräknas. De länder, med vilka

Sverige slutit fördrag, innefattande tariffbestämmelser, tillämpa nämligen,

såsom kommitterade framhållit, allmänt system med dubbeltariffer,

vilket innebär, att konventionella tullnedsättningar i regel automatiskt

ersättas av en general- eller maximitariffs högre tullsatser, när det

fördrag upphör att gälla, vari nedsättningarna gjorts. Härtill kommer

ytterligare den omständigheten, att en eventuellt föreliggande benägen
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Särskilt

yttrande.

Remiss
yttranden.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 263.

het att uppsäga en med. Sverige sluten tarifftraktat kan ökas av medvetandet

örn, att vederbörande stat, även efter utlöpandet av fördraget, får

åtnjuta av Sverige däri beviljade nedsättning i tullsatser.

Nu berörda förhållanden hava föranlett kommitterade att till övervägande

upptaga frågan, huruvida vår tullagstiftnings allmänna struktur

kan anses ändamålsenlig i handelspolitiskt hänseende. Ett spörsmål,

som därvid närmast komme i betraktande, vöre det, huruvida det svenska

enkeltariffsystemet borde utbytas mot ett system med dubbla tariffer.

Detta problem, som vore av stor principiell betydelse, krävde

emellertid en mera ingående och omfattande utredning, än tiden hittills

medgivit kommitterade att verkställa. Med hänsyn till rådande ovisshet

örn den handelspolitiska utvecklingen i andra länder förefinnes för övrigt

enligt kommitterades mening för närvarande knappast tillräckliga förutsättningar

för ett bestämt ställningstagande till berörda principfråga.

Emellertid hade kommitterade funnit en utväg erbjuda sig genom ett

under överläggningarna framkommet förslag, som, utan att innebära

något principiellt avståndstagande från hittills gällande system, skulle

undanröja de väsentligaste i berörda hänseende därmed förknippade

olägenheter. Förslagets innebörd är den, att i samband med godkännande

av handelsavtal, i vilka tullnedsättningar förekomma, särskilt beslut

skulle fattas av innehåll, att genom det ifrågavarande tariffavtalet nedsatta

tullsatser automatiskt skulle återföras till sin ursprungliga höjd i

och med att avtalet upphörde att gälla. Då vidare enligt förslaget endast

de nedsatta tullsatserna skulle tillämpas under tariffavtalets giltighetstid

och de ursprungliga tullsatserna skulle träda i generell tillämpning

i och med avtalets upphörande, och sålunda allenast en tullsats

kunna samtidigt tillämpas för ett och samma varuslag — vilket utgör

enkeltariffsystemets kännemärke — skulle förändringen enligt kommitterades

förmenande icke innebära någon rubbning uti det hittills konsekvent

tillämpade enkeltariffsystemet.

I särskilt yttrande har herr Örne anslutit sig till kommitterades förslag

i vad angår frågan örn automatisk återgång vid en handelstraktats

utlöpande till de före traktatens ikraftträdande gällande tullsatserna,

varemot herr Örne på anförda skäl avstyrkt förslagen i övrigt.

I anledning av handelskommitterades utlåtande hava kommerskollegium,

generaltullstyrelsen och lantbruksstyrelsen avgivit infordrade yttranden.

Kommerskollegium har tillstyrkt handelskommitterades förslag. I en

vid utlåtandet fogad reservation har dock kommerserådet Matz på anförda

skäl principiellt avstyrkt vidtagande från statsmakternas sida av åtgärder

i importreglerande syfte.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 263.

Lantbruksstyrelsen har likaledes tillstyrkt förslagens antagande.

Generaltullstyrelsen, som icke ansett sig höra ingå på förslagens lämplighet

ur handelspolitiska synpunkter eller eljest på deras ändamålsenlighet

för det därmed avsedda syftet, har anfört bland annat, att genomförandet

av en importreglering enligt styrelsens uppfattning lämpligast

borde ske i huvudsaklig överensstämmelse med de av kommitterade angivna

grunderna. Beträffande förslaget till förordning angående rätt

för Konungen att åsätta särskild tullavgift ävensom den därmed sammanhängande

frågan örn automatisk höjning av tullsatserna, då handelstraktat

upphört att gälla, har styrelsen inskränkt sig till att med avseende

å sistnämnda förslag förorda att, då på grund av handelstraktat tullsatser

nedsättas, i tulltaxan tillika angivas de högre tullsatser, som vid

traktatens upphörande skola tillämpas.

Under trycket av den rådande ekonomiska depressionen med därav följande

minskning i produktion och utrikeshandel samt ökad arbetslöshet

hava flertalet länder tillgripit handelspolitiska skyddsmedel i alltmera

vidgad omfattning och av stegrad skärpa. Tullarna, som redan förut

på många håll varit av ansenlig höjd, hava ytterligare ökats och hava i

flera länder kompletterats med andra i den fria samfärdseln djupt ingripande

åtgärder såsom importförbud och importkontingenteringar samt

reglering av handeln med utländska betalningsmedel. Åtgärder i ett land

hava dragit med sig motåtgärder i ett annat och i mån som krisen skärpts

hava restriktionerna och hindren för varuutbytet folken emellan givits

ökad omfattning. Som ett särskilt framträdande drag i utvecklingen på

detta område under senaste tiden märkes, att folkrepresentationerna i

skilda länder utrustat regeringarna med utomordentliga befogenheter

att under nuvarande ekonomiska kristid träffa omedelbara avgöranden rörande

tullar, import- och exportrestriktioner samt valutafrågor eller andra

för det ekonomiska livet betydelsefulla spörsmål, allt givetvis i syfte att

möjliggöra ett snabbt ingripande till skydd för det egna landets intressen,

då vederbörande regering anser så vara av omständigheterna påkallat.

Bemyndiganden av sådant slag som nu åsyftats — ehuru av olika omfattning

och innebörd — hava givits regeringarna i Storbritannien, Frankrike,

Tyskland, Belgien, Nederländerna, Schweiz, Finland, Estland med flera

länder.

Nu angivna utveckling på det handelspolitiska området under senare

tid har medfört avsevärda hinder och svårigheter för svensk export. Med

hänsyn härtill och då det handelspolitiska läget präglas av en allmän

osäkerhet med däri liggande möjligheter till hastiga och oförutsedda förändringar,

finner jag lika med handelskommitterade nödvändigt, att tjänliga

beredskapsåtgärder vidtagas, vilka äro ägnade att möjliggöra ett

snabbt och efter omständigheterna lämpat ingripande, då så av förhållandena

påkallas.

Departe
mentschefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 263.

En viktig uppgift för vår handelspolitik torde i fortsättningen liksom

hittills bliva att genom underhandlingar med de länder, där man tillämpar

för vår export hindrande bestämmelser, söka uppnå överenskommelser, som

mildra verkningarna av de restriktiva åtgärderna. Örn för sådant ändamål

skulle visa sig påkallat och lämpligt, att importreglerande åtgärder

vidtagas jämväl från svensk sida för tillvaratagande med erforderligt eftertryck

av den svenska exporthandelns intressen, böra enligt min uppfattning

dylika åtgärder också tillgripas som nödtvungna handelspolitiska

hjälpmedel.

Handelskommitterade hava i sitt utlåtande jämväl berört den av importhindren

i utlandet uppkommande risken för ökad import till ett land,

som icke vidtager motsvarande restriktiva åtgärder. Ett sådant land

kunde, enligt vad kommitterade uttalat, få lida mycket kännbara olägenheter

genom att under hänsynslös konkurrens från olika håll bliva översvämmat

av utländska varor under en tid, då den inhemska produktionen

måhända hade att kämpa med stora svårigheter och då rubbningar i handelsbalansen

kunde hava ödesdigra verkningar. Den av kommitterade

sålunda berörda synpunkten anser jag höra i detta sammanhang uppmärksammas.

Det är enligt min mening icke uteslutet, att importreglerande

åtgärder kunna komma att visa sig behövliga jämväl för beredande av erforderligt

skydd i fall som nu antytts.

Emellertid förbiser jag ingalunda de stora vanskligheter, som äro förenade

med det praktiska handhavandet av ett restriktionssystem för importhandeln.

Lika med handelskommitterade vill jag därför uttryckligen

betona, att ingripanden av denna art icke höra ske förrän händelsernas utveckling

gör sådant motiverat. De för en eventuell importreglerings genomförande

erforderliga författningsbestämmelserna torde kunna meddelas

av Kungl. Majit i administrativ ordning.

Vad därefter angår frågan örn förlängd och i samband därmed vidgad

befogenhet för Kungl. Majit att åsätta särskilda tullavgifter, delar jag

kommitterades uppfattning, att det nu gällande bemyndigandet i detta hänseende

icke är av den innebörd, att det utom i särskilda undantagsfall

utgör något användbart handelspolitiskt hjälpmedel. För att så skall

bliva fallet erfordras, såsom kommitterade framhållit, att Kungl. Majits

befogenhet med avseende å tullarna under den tid, då riksdagen icke är

samlad, utvidgas till att avse rätt att åsätta särskilda tullar med generell

tillämpning. Jag tillstyrker därför kommitterades förslag i denna del.

Det nu åsyftade bemyndigandet skulle sålunda innefatta rätt för Kungl.

Majit att under tid, då riksdagen icke är samlad, besluta örn särskild

tilläggstull utöver den enligt tulltaxan utgående tullavgift samt örn

tull å tullfria varor. Liksom fallet är med det nuvarande bemyndigandet

av motsvarande slag, torde av Kungl. Majit fattade beslut örn sådana

tullar böra underställas näst sammanträdande riksdag inom viss

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majda proposition Nr 263.

kortare tid, förslagsvis tio dagar efter riksdagens öppnande. Sådant beslut

bör, där riksdagen icke godkänner detsamma oförändrat, gälla högst

tio dagar efter det riksdagen fattat sitt beslut i frågan.

Beträffande de särskilda tullavgifternas storlek hava handelskommitterade,

såvitt tullpliktiga varor angår, icke ifrågasatt någon ändring i

den i ämnet nu gällande bestämmelsen. Tilläggstull skulle alltså för

dylika varor kunna åsättas till högst tre gånger samma belopp som den

enligt tulltaxan utgående tullavgiften. Dylikt tulltillägg skulle beräknas

och utgå oberoende av förekommande särskilda tilläggstullar av det slag,

som av innevarande års riksdag beslutats. Icke heller för egen del finner

jag anledning föreslå någon ändring i nu berörda hänseende. Vad däremot

angår tullfria varor är jag, lika med kommitterade, av den uppfattningen,

att en sänkning av maximigränsen för den särskilda tullavgiften

lämpligen bör vidtagas i syfte att åvägabringa ett riktigare förhållande

mellan eventuella tullavgifter för dessa varor och för de eljest tullpliktiga

varorna. Härvid torde särskilt beaktas, att de tullfria varorna i huvudsak

utgöras av råvaror och halvfabrikat, som användas för den inhemska

industrien och jordbruket. En fjärdedel av varuvärdet synes för här avsedda

fall vara en fullt tillräcklig maximigräns för tullsatsen.

Såsom en allmän förutsättning för bemyndigandets tillämpning bör

självfallet gälla, att Kungl. Majit icke begagnar sig därav annat än då så

med hänsyn till det handelspolitiska läget visar sig nödvändigt.

Bemyndigandet torde lämpligen böra gälla till utgången av juni månad

1933.

Vad därefter angår handelskommitterades förslag örn automatisk återgång

till de högre tullsatserna, då handelsfördrag, som innefattar nedsättning

och bindning av fastställda tullar, upphör att gälla, finner jag

en sådan anordning utgöra en ur flera synpunkter värdefull komplettering

av det i vårt land tillämpade enkeltariffsystemet utan att den för

ifrågavarande system utmärkande grundprincipen frångås. Jag uttalar

därför min anslutning i princip till förslaget ifråga. Såsom kommitterade

framhållit, påkallas emellertid icke något beslut av statsmakterna

rörande detta spörsmål förrän i samband med godkännande framdeles av

eventuella tariffavtal.

Slutligen torde jag få nämna, att handelskommitterade i ett den 17 maj

1932 avgivet utlåtande framlagt förslag till ytterligare en beredskapsåtgärd,

avsedd att bereda möjlighet till betalningsutjämning, s. k. valutaclearing,

mellan vårt land och sådana främmande länder, som vidtagit inskränkningar

i rätten att förfoga över betalningsmedel. Denna fråga

torde jag i annat sammanhang få tillfälle att anmäla.»

Departementschefen uppläser härefter ett enligt förut angivna grunder

upprättat förslag till förordning angående rätt för Konungen att åsätta

Bihang (ill riksdagens protokoll 1932. t sami. 220 höft. (Nr 203.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 263.

särskild tullavgift samt hemställer, att sagda förslag måtte föreläggas

riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

N. Tolstoy.

321505. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:359 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift ävensom i a1 i texten
  2. BevU 1932:54 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift ävensom i ämnet väckt s. 1 i texten