Sök i Ratio Lex

Angående viss lindring i betalningsskyldigheten för statslån till östra centralbanans järnvägsaktiebolag m. m

1932-01-15 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:38, Angående viss lindring i betalningsskyldigheten för statslån till östra centralbanans järnvägsaktiebolag m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 38.

1

Nr 38.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående viss

lindring i betalningsskyldigheten för statslån till

östra centralbanans järnvägsaktiebolag m. m.; given

Stockholms slott den 15 januari 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ola Jeppsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 15 januari 1932.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Jeppsson anför:

I en till Kungl. Majit ingiven skrift den 9 november 1981 har Östra centralbanans

järnvägsaktiebolag gjort framställning örn lindring i betalningsskyldigheten

för bolagets statslån m. m.

Bolaget är ägare till järnvägarna Vimmerby—Storebro—Hultsfred, varå

Kungl. Majit beviljat koncession den 15 maj 1874, från Linköping över Rimforsa

och Kisa till Vimmerby, varå koncession beviljats den 19 november

1897, samt den från Åtvidaberg—Bjärka-Säby järnvägsaktiebolag år 1920

förvärvade järnvägen mellan Bjärka station å nyssnämnda järnväg från Linköping

till Vimmerby samt Åtvidabergs station å järnvägen Västervik—

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 32 käft. (Nr 38.) 58 32 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Åtvidaberg—Bersbo. Koncession å järnvägen Bjärka—Åtvidaberg beviljades

den 3 juli 1903.

För anläggande av järnvägen Linköping—Vimmerby erhöll bolaget år

1899 ett statslån å 1,710,000 kronor mot säkerhet av inteckning med bästa

förmånsrätt i järnvägen.

För utförande av järnvägsanläggningen Bjärka—Åtvidaberg beviljade Kungl.

Majit år 1903 dåvarande koncessionshavaren ett statslån av 290,000 kronor,

likaledes mot säkerhet av inteckning med bästa förmånsrätt i järnvägen,

vilket statslån i samband med järnvägens förvärvande övertagits av Östra

centralbanans järnvägsaktiebolag.

Båda lånen hava utgått ur allmänna järnvägslånefonden. För vartdera

lånets tillgodonjutande hava stadgats, bland andra, följande villkor:

Annuiteten beräknades till fem procent å ursprungliga försträckningsbeloppet,

med vilken annuitet först skulle gottgöras ränta efter fyra och en

halv procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgöra avbetalning

därå. Anstånd med räntans erläggande medgavs för tre år från lyftningsdagen,

dock icke utöver ett år från den dag, den 31 december 1901 respektive

den 1 september 1907, då vederbörande järnväg enligt meddelad koncession

senast skulle vara färdig och öppnad för trafik; och skulle beloppet

av den ränta, med vars erläggande anstånd sålunda medgivits, inbetalas till

staten, sedan genom de stadgade annuitetslikviderna all övrig ränta, med

vilken anstånd icke beviljats, blivit gulden och kapitalet gottgjort, så att

efter nämnda tids förlopp med annuitetens erläggande skulle fortfara så

länge, till dess även beloppet av den ränta, med vars erläggande anstånd

medgivits, blivit till staten inbetalt. Kapitalavbetalningen skulle vidtaga

den 31 december 1904 respektive den 1 september 1910 och i sammanhang

därmed gottgörelse ske av därförinnan upplupen obetald ränta, för så vitt

uppskov med densammas erläggande icke beviljats; och skulle annuiteten

sedermera erläggas samma dag varje år, till dess försträckningen och all

därå upplupen ränta blivit till fullo gulden. Därest till betalning förfallet

belopp icke bleve i föreskriven ordning erlagt, skulle bolaget därå gälda fem

procent årlig ränta, intill dess samma belopp bleve behörigen inbetalt.

Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition nr 10 framställda förslag medgav

1916 års riksdag beträffande förstnämnda statslån å 1,710,000 kronor,

att de den 31 december 1915 förfallna annuitets- och räntebeloppen, 1,342,046

kronor 46 öre, finge, räknat från och med år 1916, kapitaliseras såsom särskilt

lån till bolaget, till säkerhet för vilket lån skulle lämnas dels inteckning

för 250,000 kronor i bolagets järnväg från Vimmerby till Hultsfred

med förmånsrätt näst efter de inteckningar i samma järnväg, som för det

dåvarande läge som säkerhet för ett bolaget av Nässjö—Oskarshamns nya

järnvägsaktiebolag beviljat lån, dels inteckning för återstoden av lånet,

1,092,046 kronor 46 öre, i bolagets järnväg från Linköping till Vimmerby

med förmånsrätt näst efter inteckningar för tillsammans 2,710,000 kronor,

dels ock, i den man de bleve frigjorda, de i omförmälda järnvägar fastställda

inteckningar med bättre rätt än de, som enligt vad nu sagts skulle

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 38.

lämnas i pant. Därjämte föreskrevs bland annat, att annuiteten å det nya

lånet skulle beräknas till 73,000 kronor, av vilken annuitet först skulle gottgöras

ränta efter fyra och en halv procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden

utgöra avbetalning därå, samt att, därest till betalning förfallet belopp

icke i föreskriven ordning erlades, bolaget skulle därå gälda fem

procent årlig ränta, intill dess samma belopp bleve behörigen inbetalt.

Beträffande det andra statslånet å 290,000 kronor har 1922 års riksdag

med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition nr 36 gjorda förslag medgivit, att

av de den 31 december 1921 förfallna annuitets- och räntebeloppen, 135,213

kronor 56 öre, ett belopp av 125,000 kronor finge, räknat från och med år

1922, kapitaliseras såsom särskilt lån till bolaget, till säkerhet för vilket lan

skulle lämnas inteckningar å tillhopa 125,000 kronor i bolagets järnväg från

Bjärka till Åtvidaberg med förmånsrätt näst efter den inteckning i samma

järnväg, som lage såsom säkerhet för bolagets lån å ursprungligen 290,000

kronor. Därjämte föreskrevs, bland annat, att bolaget skulle vid lånets erhållande

till riksgäldskontoret inbetala det belopp, varmed bolagets förfallna

skuld å sistnämnda lån den 31 december 1921 överstege 125,000 kronor, att

annuiteten å det nya lånet skulle beräknas till 7,300 kronor, varav först

skulle gottgöras ränta efter fem procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden

utgöra avbetalning därå, att annuiteten skulle till riksgäldskontoret

inbetalas första gången den 31 december 1922 och sedermera samma dag

varje år, intill dess lånet blivit till fullo betalt, samt att, därest till betalning

förfallet belopp icke i föreskriven ordning erlades, bolaget skulle

därå gälda fem och en halv procent årlig ränta, intill dess samma belopp

bleve behörigen inbetalt.

Bolaget åtnjuter alltså fyra statslån, beviljade åren 1899, 1903, 1916 respektive

1922.

Här må även erinras örn att 1925 års riksdag, med bifall till Kungl.

Maj:ts i proposition nr 72 under punkten 2 framställda förslag, medgivit,

att Östra centralbanans järnvägsaktiebolag finge såsom säkerhet för ett nytt

fast lån å högst 400,000 kronor och av beskaffenhet att kunna godkännas av

fullmäktige i riksgäldskontoret använda de inteckningar å tillhopa 400,000

kronor, som vore fastställda i bolagets järnväg från Linköping till Vimmerby

med förmånsrätt näst efter inteckningar för tillsammans 2,260,000

kronor. Detta medgivande innebar en eftergift å det beträffande 1916 års

lån stadgade villkoret örn överlämnande, i den mån de bleve frigjorda, till

riksgäldskontoret av inteckningar med bättre rätt än de, som skulle lämnas

som säkerhet för nämnda lån.

Statens fordran per den 31 december 1931 på grund av statslånen framgår

av följande, av fullmäktige i riksgäldskontoret lämnade sammanställning:
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 38.

Östra centralbanans järnrägsaktiebolags skuld för statslånen

per den 31/ia 1931.

Lån nr 1 av dr 1899.

Kapital .......................................

Ränta..........................................

Overränta....................................

Anståndsränta.............................

Lån nr 2 av år 1916.

Kapital ......................................

Ränta..........................................

Överränta....................................

Lån nr 3 av dr 1903.

Kapital .......................................

Ränta..........................................

Overränta...................................

Anståndsränta..............................

Lån nr 4 av dr 1922.

Kapital ......................................

Ränta.........................................

Sammandrag:

Kapital ..................................

Ränta.....................................

Overränta................................

Anståndsränta..........................

Icke förfallen

skuld

Kronor

Förfallen

skuld

Kronor

Summa

Kronor

1.248,357

05

54,913

98

1,303,271

03

—

—

116,086

02

116.086

02

—

—

4,275

—

4,275

—

177,768

74

—

-

177,766

74

1,426,123

79

175,275

—

1,601,398

79

1,055,603

11

47,749

02

1,103,352

13

—

—

48,600

13

48,600

13

—

—

1,167

45

1,167

45

1,055,603

11

97,516

60

1,153,119

71

237,360

06

3,654

35

241,014

41

3.530

73

10,845

65

14,376

38

—

—

239

65

239

65

35,898

88

—

—

35,898

88

276,789

67

14,739

65

291,529

32

111,793

21

1,628

89

113,422

10

—

—

5,671

11

5,671

11

111,793

21

7,300

—

119,093

21

2,653,113

43

107.946

24

2,761,059

67

3,530

73

181.202

91

184,733

64

—

—

5,682

10

5.682

10

213,665

62

—

—

213,665

62

2,870,309

78

294,831

25

3,165,141

03

I sin förberörda framställning meddelar Östra centralbanans järnvägsaktiebolag

vissa uppgifter till belysande av bolagets ekonomiska ställning —

härtill återkommer jag i det följande — samt anför vidare:

Under nuvarande förhållanden är bolaget ej i stånd att fullgöra de förpliktelser,

som åligga bolaget gent emot dess fordringsägare. Annuiteterna

å bolagets fasta lån uppgå till 325,000 kronor årligen, och däremot svarar

för år 1931 ett beräknat driftöverskott av allenast 100,000 kronor. Någon

förbättring härutinnan kan visserligen vara att motse under de närmaste

åren, i den mån den nuvarande ekonomiska depressionen giver vika och

vissa av bolaget redan planerade besparingsåtgärder hinna genomföras. Att

göra något bestämt uttalande angående bolagets framtida förhållanden i

ekonomiskt avseende är givetvis icke möjligt; i varje fall är dock uppenbart,

att behållningen å bolagets rörelse ej kommer att förslå till betalning av alla

annuiteter å bolagets stora skuldbörda. Erinras må ock, att driftöverskotten

ej kunna i sin helhet användas till räntelikvid och avbetalning å bolagets

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

gäld. En avsevärd del därav måste nämligen tågås i anspråk för de ersättnings-

oell förnyelsearbeten, som årligen böra verkställas för att balla

banorna med därtill hörande anläggningar oell rullande materiel i trafik
dugligt

skick. .

I det brydsamma läge, vari bolaget nu befinner sig, och da bolaget ej

kan påräkna att från kommuner, trafikanter eller andra erhålla understöd

genom borgen eller i annan forin, återstår för bolaget ej annat än att bernställa

örn lindring i betalningsskyldigheten för de lån, bolaget erhållit av

staten. Skulle en dylik eftergift ej beviljas, komma bolagets passiva att år

för år ökas genom debiterade, obetalda räntor och bolagets ekonomi därigenom

till sist bliva fullständigt undergrävd, på samma gång möjligheten

att hos banker uppbringa erforderligt rörelsekapital omintetgöres.

Sedan bolaget under hand hos riksgäldskontoret anhållit örn verkställande

av utredning rörande eventuella eftergifter i nu gällande betalningsvillkor

för statslånen, hava förhandlingar i ärendet ägt rum mellan två av riksgäldskontoret

utsedda ombud och representanter för bolagets styrelse. A bolagets

sida har därvid framhållits, att en väsentlig lättnad i dess ekonomiska ställning

komme att inträda år 1941, då bolagets båda obligationslån av åren

1901 och 1916 bleve slutamorterade. Såsom resultat av förhandlingarna

föreligger en överenskommelse, att bolaget skall hos Kungl. Majit hemställa

örn i huvudsak följande medgivanden: ..

»Under tiden till och med den 31 december 1931 förfallna, oguldna räntor a

statslånen avskrivas, och de under samma tid förfallna, ej inbetalda amorteringsbeloppen

överföras till icke förfallen kapitalskuld. Bolaget befrias fran

skyldigheten att för åren 1932—1934 erlägga ränta å statslånen och att verkställa

den för nämnda tre år stadgade kapitalavbetalningen å lånen Därest

och i den mån riksgäldsfullmäktig efter företagen prövning skulle finna,

att bolagets ekonomiska ställning ej medgiver återupptagandet av annuitetslikviderna

från och med år 1935, må fullmäktige för tiden intill ar 1942,

dock högst för två år i sänder, medgiva samma eftergift, som föreslagits

beträffande perioden 1932—1934. För anskaffande av erforderligt rörelsekapital

må bolaget tills vidare under den tid, då annuiteter å statslånen ej

gäldas eller erläggas endast delvis, för egen räkning disponera två inteckningar

i järnvägarna Linköping—Vimmerby och Vimmerby Hultsfred, vardera

å 50,000 kronor, med sådant läge i avseende på förmånsrätten, att bankkredit

kan erhållas mot hypotek av inteckningarna.»

Under åberopande av det anförda hemställer bolaget, att Kungl. Majit

ville till 1932 års riksdag avlåta proposition örn beviljande av lindring i

betalningsskyldigheten för bolagets statslån enligt de grunder, som i framställningen

angivits.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava den 19 november 1931 avgivit yttrande

i ärendet. Fullmäktige hava därvid överlämnat, bland annat, avskrift

av en av riksgälässelcreteraren J. Hägglund och byråchefen i järnvägsstyrelsen

S. Norrman avgiven promemoria den 23 oktober 1931, innefattande på fullmäktiges

uppdrag verkställd utredning jämte förslag angående lindring i

betalningsskyldigheten för ifrågavarande statslån m. m.

I nämnda promemoria, beträffande vars innehåll i övrigt jag torde få

hänvisa till handlingarna i ärendet, anföres bland annat följande:

Bolagets verksamhet har, såsom framgår av efterföljande tablå, i allmänhet

lämnat vinst. Under vissa år, då särskilt ogynnsamma förhållanden varit

rådande, har dock rörelsen gått med förlust.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 38.

Å r

Drift-

över-

skott

Kr.

Räntor

Kr.

Av-

skriv-

ningar

Kr.

Vinst

eller

förlust

Kr.

Avskriv-

nings-

fond

Kr.

Vinstens

Reserv- och dispo- sitions- fonder

Kr.

användning

Aktie-

utdel-

ning

Kr.

Andra

ändamål

Kr.

1902—1906...

759,518

698,184

56,900

4,434

4,434

1907—1908...

336,291

418,156

—

- 81,865

—

_

— 81,865

1909—1914...

1,699,927

1,248,986

26,913

424.028

180,000

75,565

_

86,598

1915—1920 .

2,089,800

1,170,182

195,841

723,777

410,000

260,000

_

53,777

1921 ...

165,293

207,339

—

— 42,046

—

_

_

— 42,046

1922—1926...

1,522,004

1,059,778

404,801

57,425

_

_

_

15,379

1927 ...

319,647

207,815

104,801

7,031

_

_

_

1928 ...

346,843

204,224

130,486

12,133

—

—

_

12,133

1929 ...

375,478

198,770

150,083

26,625

—

_

_

26,625

1930 ...

268,289

194,338

128,543

— 54,592

—

—

—

- 54,592

Under de två senaste årtiondena hava betydliga avskrivningar verkställts.

Inalles redovisas sådana till ett samlat belopp av 1,788,368 kronor, varav

590,000 kronor upptagits såsom avsättning till avskrivningsfond. Ehuru bolagets

redovisade vinster särskilt under krigsåren voro betydande, har dock

ingen utdelning till aktieägare förekommit, då de likvida medlen måst tagas

i anspråk för andra ändamål, särskilt avbetalningar å lån.

Här återges ett sammandrag av bolagets balansräkning vid 1930 års

utgång:

Tillgångar:

Järnvägsanläggningen med rullande materiel och inventarier .... kr. 6,461,500

TV«. -----1 —ne*____ nAA/x»

D:o, nyanskaffningar ...............................................

Fastigheter................................................

.......... »)

30325

kr. 6,491,825

» 128,594

Aktier i Vimmerby—Ydre järnväg (250 st. å nominellt 100 kronor)..

» 25

förråd........................

.......... kr.

142,150

Fraktfordringar .....................................

»

2,896

Ostergötlands Enskilda Bank: uppsägningsråkning

......... »

16,353

Kassa...............

2,015

» 163,414

Summa kronor 6,783,858

Skulder:

Statslån, 4 st. ..................

.......... kr.

3,036,958

Obligationslån, 3 st..................................

»

1,199,190

Reverslån .....................

......... »

64,873

Diverse skulder .........

»

27,581

Sjuk- och understödskassa ............................................

.......... »

8,138

kr. 4,336,740

Aktiekapital ...............................

......... kr.

1,885,000

Reservfond ..................

»

240,000

Dispositionsfond ...........................................................

Ny verkstadsanläggning och rälsutbyte ..........................

Balanserad vinst ...........................................................

.......... »

100,000

» 2,225,000

» 215,070

» 7,048

Summa kronor 6,783,858

Såsom av balansräkningen framgår har bolaget relativt stora egentliga

skulder. De utgjorde vid 1930 års slut 64 procent av de redovisade tillgångarna

och nära dubbla det belopp, som var investerat som eget kapital.

Av skulderna falla därjämte stora belopp på enskilda skulder, särskilt obligationslån,

å vilka betydande avbetalningar årligen måste göras. Det är vid

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 38.

sådant förhållande tydligt, att svårigheter i likviditetshänseende lätt kunna

uppkomma vid minskningar av de driftöverskott, med vilka man tidigare

kunnat räkna.

Efter en redogörelse för de bolaget beviljade statslånen lämna utredningsmännen

följande uppgifter rörande bolagets övriga egentliga skulder.

Ursprungligt

belopp

Den 31 decem- ber 1930 kvar- stående belopp

Säkerhet

kronor

kronor

Obligationslån av år 1901

1,100,000

577,500

Inteckningar i järnvägen Linköping

—Vimmerby med förmånsrätt när- mast efter som säkerhet för stats- lånet givna inteckningar och med

företrädesrätt till sådana, som fri-

Obligationslån av år 1916......

Obligationslån av år 1925......

350.000

400.000

211,000

400,000

Inteckningar med bästa förmånsrätt

i Vimmerby—Hultsfreds järnväg.

Inteckningar i järnvägen Linköping

—Vimmerby med förmånsrätt näst

efter inteckningar å 2,260,000

kronor.

Bolagets reverslån äro ställda på Nässjö—Oskarshamns nya järnvägsaktiebolag

och statens järnvägar och avse täckning för bolaget åvilande bidrag

till vissa byggnadsarbeten vid Hultsfreds och Linköpings stationer.

Det sammanlagda belopp, som vid 1930 års slut återstod oguldet å dessa

skulder, utgjorde 64,873 kronor.

Utredningsmännen ingå härefter på en jämförelse mellan bolagets driftöverskott

och annuitetsutgifter samt anföra härom:

Bolagets årliga utgifter för gäldande av räntor och avbetalningar å samtliga

lån uppgå enligt följande sammanställning för år 1930 till omkring

325,000 kronor.

Annuitet

Härav

Räntor

Avbetalning

K

rönö

r

85.500

73,000

14.500

7,300

c:a 58,700

» 49,700

» 11,000

» 5.800

c:a 26,800

». 23,300

» 3,500

» 1,500

180,300

c:a 125,200

c:a 55,100

71,325

26,375

22,000

33,825

12,375

22,000

37,500

14,000

119,700

68,200

51,500

5,641

9,600

10,306

1,137

1,222

1,718

4,504

8,378

8,588

25,547

4,077

21,470

325,547

197,477

128,070

Statslån nr 1 av år 1899....

„ »» 2 » » 1916....

» » 3 » » 1903....

» » 4 » » 1922....

Obligationslån av år 1901

» » 1916

» » » 1925

Summa för statslån

Summa för obligationslån

Reverslån till Nässjö—Oskarshamns järnväg ......

» » Statens järnvägar nr 1 ................

» » » » »2 ................

Summa för reverslån

Summa för samtliga lån

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 38.

Bolagets årliga driftöverskott hava, innan avskrivningar eller häremot svalde

aTsättningar Bil förnyelsefond verkställts, i medeltal för åren 1926—

''929 utgjort 330,200 kronor; för år 1930 har motsvarande driftöverskott nedgått

till 268,289 kronor. Då de bolaget åliggande årliga utgifterna för lånen

samtidigt belöpt sig till omkring 325,000 kronor, är det tydligt, att bolagets

in.“^™,*tiesultat redan år 1930 undergått sådan försämring, att svårigheter inträtt

för fullgörande av bolagets förbindelser gent emot dess långivare, helst

som bolagets tillgodohavande i bank vid 1930 års ingång endast belöpte sig

till omkring 43,700 kronor. F 8

Innan utredningsmännen till prövning upptagit frågan, huruvida med liänsyn

till nämnda omständigheter och till senare inträdd ytterligare försämring

viss lindring i bolagets betalningsskjddiglieter å statslånen kunde anses

befogad, hava undersökningar verkställts rörande möjligheten att genom

besparingar på utgiftssidan och ökning av inkomsterna erhålla förbättrade

driftöverskott. Av byråchefen i järnvägsstyrelsen G. Englund verkställd och

den 19 juni 1931 avgiven utredning i förstberörda hänseende jämte till utredningen

hörande handlingar hava bifogats utredningsmännens promemoria.

I fråga örn driftresultatet vid bolagets järnvägar anföra utredningsmännen:

Driftkostnaderna vid Östra centralbanan hava under de senare åren

enligt allmän järn vägsstatistik i avrundade tal utgjort:

År 1928 ....................................... 1,223,800 kronor

» 1929 ...................................... 1,269,300 »

» 1930 ...................................... 1,217,100 »

1930 års driftkostnader understiga således dem för år 1929 med 52 200

kronor.

För år 1931 beräknas motsvarande kostnader komma att nedbringas med

ytterligare omkring 60,000 kronor till omkring 1,157,000 kronor. Ytterligare

besparingsåtgärder avses snarast möjligt skola vidtagas. Med hänsyn till

personalen kunna dock i flertalet fall ifrågasatta besparingar först efter hand

genomforas. Bolagets verkställande direktör har under hand meddelat, att

man synes kunna räkna med en driftkostnadsstat på omkring 1,125,000 kronor

i genomsnitt för de närmaste åren. Yi hava icke funnit anledning att

mot denna beräkning rikta någon erinran.

. Bolagets trafikinkomster hava under de senare åren utfallit med följande

belopp i avrundade tal:

År 1928

År 1929

År 1930

kronor

kronor

kronor

Persontrafik......................

.......................... 486,700

486,500

470,800

Post..................................

......................... 42,900

50,500

49,200

Godstrafik........................

.......................... 999,500

1,062,500

927,100

Övriga inkomster.............

......................... 41,500

45,300

38^300

Summa 1,570,600

1,644,800

1,485,400

Såsom av sammanställningen framgår har en betydande inkomstminskning

inträtt under år 1930. Till en del är densamma föranledd av vissa taxesanknmgar,

som trätt i kraft den 1 oktober 1930 såväl i person- som i godstrafik,

men till största delen beror inkomstminskningen på att godstrafiken

nedgått i storlek. Avledning till lastbilstrafik har härvid haft viss betydelse,

men trafikminskningen är dock till övervägande del beroende på den under

år 1930 allt starkare inträdande depressionen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Under år 1931 hava dennas verkningar blivit än mera framträdande.

Järnvägens huvudsakliga godstransporter utgöras av trävaror, varav exporten

nedgått till ett minimum. Härtill kommer, att ny sänkt godssamtrafikstaxa

trätt i kraft den 1 januari 1931 och att Östra centralbanan genom i samband

härmed införda nya bestämmelser örn transportvägar i samtrafik gått förlustig

en betydande trafik, särskilt av il- och styckegods. Att döma av de

uppgifter över trafikinkomsternas storlek under gångna månader av år 1931,

som vid vårt samråd med bolagets representanter i september förelågo,

kunde 1931 års inkomster beräknas komma att understiga 1930 års med

omkring 230,000 kronor, av vilket belopp omkring 80,000 kronor beräknas

härflyta av taxesänkningar, 70,000 kronor av trafikminskning på grund av

depressionen och 80,000 kronor av trafikens avledning till andra samtrafiksvägar.

Driftöverskotten eller skillnaden mellan inkomster och driftkostnader

före debitering av avskrivningar och räntor hava jämlikt i det föregående

meddelad tablå uppgått till:

År 1928 ..................................................... 346,843 kronor

» 1929 ...................................................... 375,478

» 1930 .................................................... 268,289 »

Under förutsättning att nyss framlagda beräkningar över 1931 års inkomster

och utgifter icke väsentligt rubbas, skulle motsvarande driftresultat komma

att för sagda år uppgå till endast omkring 100,000 kronor. Även örn något

bättre resultat kan vara möjligt och kanske sannolikt, så är det dock redan

nu tydligt, att bolagets driftöverskott för år 1931 icke kommer att tillnärmelsevis

uppgå till det belopp, som bolaget har att gälda i annuiteter å

sina lån.

I mån som den näringslivet förlamande och särskilt trävaruexporten

starkt hämmande depressionen kommer att giva vika, har man emellertid

att räkna med stigande inkomster och förbättrat driftsresultat. Bolaget

har även att under 10 år framåt tillgodoräkna sig viss ersättning för avledd

trafik, vilken ersättning för sagda tid beräknas till 16,000 kronor i medeltal

per år. Närmare beräkningar över blivande ekonomiska resultat kunna

givetvis icke nu utföras, men viss sannolikhet synes enligt i samråd med

bolagets verkställande direktör utförd beräkning finnas för, att de ekonomiska

resultaten i medeltal per år för den närmare tiden med först svagare och

efter hand sig bättrande resultat skola utfalla med:

inkomster, inklusive ersättning för

avledd trafik................................ c:a 1,310,000 kronor

driftkostnader.................................... » 1,125,000 »

driftöverskott .................................... » 185,000 »

Beträffande driftöverskottens användning anföres vidare:

Av driftöverskotten måste en del reserveras för förnyelser och andra

järnvägens behov av likvida medel. Det belopp, som bolaget enligt den

nya bokföringslagen har att, örn så erfordras inom linjen, upptaga som avsättning

till förnyelsefond, uppgår enligt lägsta beräkningsmetod till 118,700

kronor. Bolagets omedelbara behov av medel till förnyelsearbeten är

emellertid mindre. I medeltal per år för perioden 1920—i 929 bär för nyanläggningar

och utbyten förbrukats omkring 71,000 kronor. Enligt en av

bolagets verkställande direktör framlagd plan anses önskligt att för förnyelseanskaffningar

och dylikt under perioden 1931—1945 hava tillgång till följande

belopp för respektive ändamål:

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 38.

per år.

Bullande materiel........................ kronor 240,000

Bälsutbyten ................................. » 520,000

Broförstärkningar........................ » 33,000

Säkerhetsanläggningar ............... » 42,000

Diverse spår m. m.................... » 65,000

Summa kronor 900,000 eller 60,000 kronor

Det minsta belopp, som bolaget kan behöva av driftöverskotten disponera

för egna ändamål, beräknas av oss till 50,000 kronor. Av de beräknade

genomsnittliga driftöverskotten skulle härvid endast 135,000 kronor återstå

för annuiteter å bolagets lån, medan såsom förut visats 1930 års annuiteter

stego till ett belopp av 325,347 kronor, varav 197,447 kronor räntor och

128,070 kronor amortering.

Slutligen ingå utredningsmännen på frågan örn beredande av erforderlig

lindring i betalningsskyldigheten för bolagets lån och anföra härom:

Det torde av det sagda vara tydligt, att eftergifter från långivarnas sida

måste medgivas, därest bolaget icke skall nödgas gå i konkurs. Sådan

eftergift från obligationsägarnas sida kan icke ifrågasättas. Ej heller synes

lämpligt, att sådan begäres av de järnvägar, som hava fordringar enligt

reverser för utförda arbeten vid föreningsstationer, helst som ifrågavarande

lån äro till sina belopp relativt obetydliga. Effektiv hjälp kan således

lämnas endast genom beviljande av lindring beträffande annuiteterna å

statslånen.

Av de enskilda lånen skola slutbetalas:

år 1933: två reverslån med årsutgift (år 1930) av kronor 19,900

» 1934: ett » » annuitet av............... » 5,600

» 1941: två obligationslån » » ............... » 97,700.

A andra sidan börjar år 1936 amorteringen av 1925 års obligationslån,

föranledande en merutgift av 12,000 kronor.

Bolagets utgifter för de enskilda länens förräntning och amortering minskas

sålunda i jämförelse med 1930 års motsvarande utgifter:

år 1933 med .............................. 19,900 kronor

» 1934 — 1935 » 25,500 » per år

» 1936 — 1941 » 13,500 » » »

fr. o. m. år 1942 » 111,200 » » ».

Därest bolaget tills vidare befrias från skyldigheten att erlägga annuiteter

å statslånen, bör bolaget sålunda åtminstone från och med år 1942 vara i

tillfälle att återupptaga inbetalningar för statslånen helt enligt amorteringsplanerna

eller till den del, som av dåtida förhållanden kan påkallas.

Från bolagets sida har framhållits såsom synnerligen önskvärt, att dylik

eftergift medgives. Bolaget, som den 20 oktober 1931 häftade i förfallen

skuld för sina statslån med 127,791 kronor 75 öre, kan tydligen icke under

den närmaste tiden och innan 1901 och 1916 års obligationslån blivit slutamorterade

fullgöra sina inbetalningar till riksgäldskontoret. Därest förfallande

räntor icke bleve efterskänkta, skulle bolaget tvingas att år för år

redovisa stora och med överräntorna växande förluster, som skulle undergräva

bolagets kredit hos banker och leverantörer. Vi hava för vår del

funnit dessa bolagets synpunkter värda beaktande. Bolagets ekonomiska

ställning är och kommer uppenbarligen en tid framåt att bliva synnerligen

bekymmersam. Därest förfallande statslåneräntor icke efterskänkas, komma

annuiteter och överräntor att efter hand så stiga, att bolaget med all sanno
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majis proposition nr 38.

likhet icke heller efter nyssnämnda två obligationslåns slutamortering skall

bliva i stånd att fullgöra sina förbindelser gent emot staten. En reglering

av statslånen torde således under alla förhållanden tvinga sig fram. Det

synes under sådana förhållanden vara affärsmässigt att redan nu göra en

eftergift, ägnad att vidmakthålla en allmän kredit, som för järnvägen givetvis

måste vara av stor betydelse. Något statens intresse behöver härvid ej

trädas för nära.

Ifrågasättas kan måhända, att bolaget ej bör befrias från inbetalning av

de räntor å statslånen, som vid förfallotiden ej kunna gäldas, utan att räntebeloppen

fonderas till nytt lån. Emellertid'' bliva bolagets årliga utgifter

för lånens gäldande även efter 1941 års slutbetalningar av vissa obligationslån

så betydande, att man med tämlig visshet kan utgå från att bolaget vid

denna tid ej skall bliva i stånd att utöver annuiteter för nu befintliga lån

dessutom gälda annuiteter å ett nytt, genom statslåneräntornas fondering

uppkommet lån, som får beräknas bliva av betydande storlek. Därest åter

befrielse från gäldande av annuiteter å ett sådant lån skulle, i likhet med

vad gäller beträffande s. k. anståndsräntor, lämnas till dess de nuvarande

statslånen blivit helt eller delvis slutamorterade, så finge räntornas fondering

endast ringa ekonomisk betydelse. Vid anförda förhållanden och då numera

enligt gällande bestämmelser för lån från allmänna järnvägslånefonden full

befrielse lämnas från gäldande av räntor under tid, motsvarande den, för

vilken anståndsräntor tidigare beräknades, hava vi funnit skäl ifrågasätta,

att bolaget helt befrias från gäldande av räntor under viss tid.

I det föregående har visats, att bolaget redan år 1933 kommer att erhålla

viss mindre lindring i sina utgifter för lånen men att en verkligt betydande

sådan lindring icke inträder förr än från och med år 1942. Det synes da

skäligt, att möjlighet till räntefrihet och anstånd med amorteringarna beredas

bolaget intill sistnämnda år. Då emellertid konjunkturerna under ett

decennium framåt och med dem järnvägens trafik och ekonomi kunna komma

att undergå väsentliga förbättringar, synes icke lämpligt att redan nu definitivt

bevilja sådan eftergift under hela ifrågavarande tid, utan torde densamma

böra begränsas till att omfatta tiden t. o. m. år 1934, med bemyndigande

för fullmäktige i riksgäldskontoret att sedermera t. o. m. år 1941

efter utredning för högst två år i sänder medgiva bolaget förenämnda förmåner

med avseende å alla eller eventuellt endast vissa av ifrågavarande lån.

Enligt vad från bolagets sida uppgivits saknas möjlighet att uppbringa

borgen till beredande av ökad säkerhet för statslånen i ersättning för nu

ifrågasätta medgivanden. Viss ökad säkerhet kommer emellertid att automatiskt

erhållas, i män som obligationslånen amorteras och statens inteckningar

härvid få bättre förmånsrätt. Då emellertid den möjligheten kan

tänkas, att bolagets driftöverskott under medgiven moratorietid kunna komma

att stiga till väsentligt större belopp än vid moratoriets beviljande blivit

beräknat, torde fullt betryggande säkerhet böra vinnas, för att bolaget ej

skall kunna förbruka disponibla överskottsmedel pa ett ur statens i egenskap

av fordringsägare synpunkt mindre lämpligt sätt. Järnvägens styrelse synes

till beredande av sådan säkerhet böra tillförbindas att icke utan av fullmäktige

i riksgäldskontoret lämnat medgivande under moratorietiden använda

disponibla medel för vare sig utvidgningar eller förbättringar av järnvägens

anläggningar och rullande materiel eller annat för järnvägsdriftens upprätthållande

ej nödvändigt syfte, varvid det må ankomma på fullmäktige att

lämna sådana direktiv beträffande överskottsmedlens användning, som med

hänsyn till dels tryggande av riksgäldskontorets intressen, dels bolagets

behov av rörelsefrihet beträffande relativt smärre penninganvändningar kunna

befinnas lämpliga. Det kan synas skiiligt, att bolaget härvid erhåller rätt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 38.

till fritt förfogande för nyanläggningar och ersättningsarbeten av överskottsmedel

till ett belopp) av 50,000 kronor per år, dock att beslut örn häri ingående

större belopp böra underställas fullmäktiges prövning. Bolagets

verkställande direktör har ock under hand vitsordat möjligheten ur bolagets

synpunkt av en sådan tillämpning av ifrågavarande bestämmelse.

Bolagets ekonomiska ställning är emellertid så försvagad, att man måste

räkna med, att svårigheter under de närmaste tio åren kunna uppstå för

uppbringande av erforderligt rörelsekapital, även örn annuiteterna å statslånen

ej skulle behöva erläggas. Vid sådant förhållande och då det givetvis

är önskvärt, att trafiken å bolagets järnvägar må kunna ostört upprätthållas,

hava vi ansett oss kunna ifrågasätta, att medgivande därjämte lämnas bolaget

att tills vidare under den tid, då annuiteter å statslånen ej skulle behöva

gäldas eller erläggas endast delvis, för egen räkning disponera inteckningar

i bolagets järnvägar å sammanlagt 100,000 kronor med sådant läge, att de

kunna vara användbara för belåning i bank. Därvid synas närmast böra

komma i fråga två inteckningar, vardera å 50,000 kronor med ränta, vilka

enligt gällande bestämmelser skola överlämnas till riksgäldskontoret vid

deras frigörande under hösten 1931. Dessa inteckningar, av vilka den ena är

beviljad den 7 oktober 1901 under § 390 i järnvägen Linköping—Vimmerby

och den andra den 3 december 1906 under § 487 i järnvägen Vimmerby—

Hultsfred, åtnjuta förmånsrätt närmast efter 2,410,000 kronor respektive

200,000 kronor.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hava utredningsmännen föreslagit,

att fullmäktige i riksgäldskontoret ville hos Kungl. Majit hemställa

örn reglering av Östra centralbanans järnvägsaktiebolags skuldförhållande

till staten enligt följande grunder:

1) De oguldna räntor och överräntor å Östra centralbanans järnvägsaktiebolags

statslån av åren 1899, 1916, 1903 och 1922, som debiterats eller

debiteras för åren 1930 och 1931, avskrivas, i samband varmed de oguldna

amorteringsbelopp, vilka ingå i nämnda två års annuiteter, återföras till ej

förfallen kapitalskuld.

2) Bolaget befrias från skyldigheten att för åren 1932—1934 erlägga ränta

å statslånen och att under samma tid därå verkställa kapitalavbetalning.

3) Därest och i den mån fullmäktige i riksgäldskontoret efter verkställd

utredning skulle finna, att bolagets ekonomiska ställning ej medgiver annuitetslikvidernas

återupptagande från och med år 1935, äga fullmäktige att

för tiden intill år 1942, dock för högst två år i sänder, helt eller delvis bevilja

bolaget enahanda eftergift i betalningsskyldigheten, som enligt punkt

2) medgivits för åren 1932—1934.

4) Från och med det år, då bolagets skyldighet att förränta och amortera

statslånen åter inträder, skola annuiteterna å respektive förfallodagar inbetalas

till riksgäldskontoret, och skall denna annuitetslikvid fortfara, intill

dess kapital- och ränteskulden för statslånen ävensom den å 1899 och 1903

års statslån debiterade anståndsräntan till fullo guldits. Av annuiteterna

skall först gäldas ränta å ogulden kapitalskuld och återstoden utgöra avbetalning

å denna skuld respektive anståndsräntan.

5) I och för anskaffande av erforderligt rörelsekapital må bolaget tills

vidare under den tid, då annuiteter å statslånen enligt lämnat medgivande

ej gäldas eller erläggas endast delvis, för egen räkning disponera två inteckningar,

vardera å 50,000 kronor med ränta, beviljade den ena den 7 oktober

1901 under § 390 i järnvägen mellan Linköping och Vimmerby samt den

andra den 3 december 1906 under § 487 i järnvägen från Vimmerby till

Hultsfred.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majus proposition nr 38.

6) Under i punkt 5) omförmälda tid må bolaget ej utan av fullmäktige i

riksgäldskontoret lämnat medgivande använda disponibla medel för vare sig

utvidgningar eller förbättringar av bolagets järnvägar oell rullande materiel

eller annat för järnvägsdriftens uppehållande ej nödvändigt syfte.

Fullmäktige i riksgäldskontoret liava för egen del anfört följande:

Av den i utredningsmännens promemoria förebragta utredningen framgår,

att bolaget för närvarande icke är i stånd att samtidigt fullgöra betalningsskyldigheten

för statslånen och de lån hos enskilda, för vilka bolaget käftar

i skuld. Under tiden till och med år 1929 har det ekonomiska resultatet

av trafiken å bolagets järnvägar varit jämförelsevis gynnsamt, men från och

med år 1930 har en avsevärd försämring härutinnan inträtt. Sistnämnda

års driftöverskott uppgår till något över 268,000 kronor och har, jämfört

med år 1929, nedgått med i runt tal 107,000 kronor. År 1931 kännetecknas

av en ännu starkare minskning av driftöverskottet. Med stöd av föreliggande

utgifts- och inkomstrapporter har detta överskott av riksgäldskontorets

ombud beräknats komma att uppgå endast till omkring 100,000 kronor. Bolagets

i bank innestående medel, vilka den 31 december 1926 utgjorde något

över 73,000 kronor, hava därefter, med bortseende från år 1929, efter hand

minskats och uppgå för närvarande till omkring 37,000 kronor, varvid är

att märka, att bolaget i september 1931 måst upptaga ett tillfälligt lån å

25.000 kronor; örn detta belopp frånräknas, återstår endast en summa av

12.000 kronor såsom disponibelt banktillgodohavande.

För egen del hava fullmäktige ej något att erinra mot, att den lindring

i betalningsskyldigheten för statslånen, varom bolaget nu gjort framställning,

medgives av Kungl. Majit och riksdagen. De belopp, som staten enligt det

avgivna förslaget skulle komma att förlora, äro visserligen betydande. Definitivt

skulle nämligen efterskänkas de den 31 december 1931 upplupna

oguldna räntorna å tillhopa 190,415 kronor 74 öre samt ytterligare tre års

räntor, uppgående (ä kronor 124,814: 80 för år) till sammanlagt 374,444 kronor

40 öre. Den förlust, som staten under alla förhållanden skulle hava att

vidkännas, utgör sålunda inalles 564,860 kronor 14 öre. Men -därjämte ifrågasättes

även, att staten eventuellt skulle ytterligare avstå från sju års räntor,

tillsammans utgörande 873,703 kronor 60 öre. I ogynnsammaste fall skulle

staten alltså efterskänka 1,438,563 kronor 74 öre. Å andra sidan vilja fullmäktige

framhålla, att den eftergift, varom nu är fråga, endast avser räntor

men däremot ej själva kapitalskulden, vilken skulle kvarstå oförändrad. I

ett flertal tidigare fall har staten måst finna sig i att å utlämnade järnvägslån

avskriva icke allenast alla förfallna, oguldna räntor utan även en avsevärd

del av sin kapitalfordran. Vidare må anföras, att Östra centralbanans

järnvägsaktiebolag under en lång följd av år behörigen fullgjort sin betalningsskyldighet

för statslånen. Från och med åren 1916 respektive 1922,

då tidigare av riksdagen medgivna skuldregleringar ägde rum, har bolaget

till riksgäldskontoret å de fyra statslånen inbetalat sammanlagt 2,473,222

kronor 16 öre. Av detta belopp utgöra 1,921,875 kronor 69 öre upplupna

räntor och återstående 551,346 kronor 47 öre avbetalning å kapitalskulden.

Även en annan synpunkt förtjänar beaktande. Försämringen i bolagets ekonomiska

ställning beror delvis därpå, att samtrafiksvägarna under senaste

tiden blivit förändrade och transportavgifterna för samtrafiksgods sänkta.

Bestämmelserna härom hava tillkommit utan att bolaget kunnat öva något

inflytande därpå; bolaget har endast haft att bära deri därav härrörande förlusten

i inkomst.

Vid flera under de senaste åren verkställda regleringar av järnvägsaktiebolags

skuldförhållande till staten har den kvarstående delen av statslånet

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

uppdelats i två lån, med skyldighet för vederbörande bolag att omedelbart

eller snart påbörja förräntning oell amortering av det ena lånet, för vilket

vanligen utöver inteckning lämnats säkerhet i form av kommunborgen, och

med rätt för fullmäktige att, örn och i den mån fullmäktige tinna bolagets

ekonomiska ställning sådant medgiva, framdeles påfordra förräntning och

amortering av det andra länet, varför endast inteckningssäkerhet lämnats.

Det nu ifrågasatta bemyndigandet för fullmäktige att efter år 1934 successivt

förlänga tiden för ränte- och amorteringsfriliet för Östra centralbanans järnvägsaktiebolags

statslån är principiellt likartat med den fullmäktige sålunda

tidigare vid flera tillfällen tillerkända befogenheten, även örn det formellt

innebär en nyhet. Förslaget i denna del synes emellertid fullmäktige praktiskt

och lämpligt, enär därigenom undvikes, att riksdagen eventuellt skulle

komma att ett flertal gånger besväras med handläggning av den förevarande

regleringsfrågan. Givet är, att fullmäktige först efter omsorgsfull utredning

och omprövning komma att efter år 1934 medgiva bolaget den lättnad i dess

betalningsskyldighet för statslånen, som för bolagets bestånd och järnvägsdriftens

behöriga uppehållande kail befinnas nödvändig.

Vid förevarande ärendes behandling hava fullmäktige haft sin uppmärksamhet

fäst på den olika ställning, staten och bolagets enskilda fordringsägare

skulle komma att intaga, i händelse det nu föreliggande förslaget bifalles

av statsmakterna. Enligt förslaget skulle nämligen staten ensam göra

eftergifter i sin fordringsrätt, under det att däremot förräntningen och avbetalningen

å bolagets tre obligationslån skulle fortgå i stadgad ordning,

intill dess de bliva slutlikviderade. Någon erinran mot ett dylikt tillvägagångssätt

torde ej kunna göras vad beträffar obligationslånet av år 1916;

säkerheten för detta utgöres nämligen av inteckningar i bandelen Vimmerby—

Hultsfred, gällande med bästa förmånsrätt. Vad åter angår obligationslånen

av åren 1901 och 1925 är förhållandet ett annat. Hypoteken för dessa lån

bestå av inteckningar, meddelade i bandelen Linköping—Vimmerby och i

avseende på förmånsrätten liggande mellan inteckningarna för 1899 och 1916

års statslån. Fullmäktige anse sig emellertid i avseende därpå böra framhålla,

att, örn staten icke skulle visa tillmötesgående mot bolaget i dess

nuvarande svårigheter och bolaget i anledning därav i en sannolikt ej avlägsen

framtid skulle se sig nödsakat att träda i konkurs eller likvidation,

fullmäktige enligt bestämmelse i § 60 av riksgäldskontorets reglemente måste

bevaka statens hela kapital- och räntefordran för nyssnämnda två statslån.

Detta skulle emellertid betyda, att riksgäldskontoret tvingades att antingen

kontant inlösa de båda obligationslånen eller ock övertaga betalningsansvaret

för dem. Härtill kommer, att ett statsinköp av banorna under nuvarande

ekonomiska förhållanden alls icke är önskvärt.

Fullmäktige ingå härefter på frågan örn medgivande för bolaget att för

uppbringande av rörelsekapital få disponera vissa inteckningar och anföra

härom:

Järnvägsbolaget har vidare hemställt örn medgivande att tillsvidare för

egen räkning få disponera två inteckningar i järnvägarna Linköping—

Vimmerby och Vimmerby—Hultsfred, vardera å 50,000 kronor, med sådant

läge i avseende på förmånsrätten, att de kunna användas såsom hypotek

för bankkredit. De båda inteckningar, som härvid åsyftas, beviljades den

ena den ,7 oktober 1901 under § 390 i Linköping—Vimmerby järnväg och

den andra den 3 december 1906 under § 487 i Vimmerby—Hultsfreds järnväg.

Ifrågavarande inteckningar hava frigjorts genom avbetalningar å bolagets

två äldsta obligationslån och böra, jämlikt vid 1916 års skuldreglering

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr H8.

15

meddelade bestämmelser (Kungl. Maj:ts resolution den 31 mars 1916) omedelbart

överlämnas till riksgäldskontoret såsom ytterligare säkerhet för bolagets

statslån av samma år. Då bolagets kontanta medel för närvarande äro ytterst

ringa oell bolaget, för att kunna behörigen uppehålla trafiken å sina järnvägar,

givetvis måste äga tillgång till erforderligt rörelsekapital, hava fullmäktige

ej velat motsätta sig bifall till bolagets nu omförmälda hemställan.

Liknande medgivande har ock lämnats i samband med tidigare verkställda

skuldregleringar beträffande vissa järnvägslån.

Slutligen hava fullmäktige förklarat sig även biträda det förslag, som av

riksgäldskontorets ombud vid förutnämnda förhandlingar avgivits därom, att

bolaget ej utan medgivande av fullmäktige må under den tid, då annuiteter

å statslånen ej gäldas eller erläggas endast delvis, använda disponibla medel

för vare sig utvidgningar eller förbättringar av bolagets järnvägar och rul.

lande materiel eller annat för järnvägsdriftens uppehållande ej nödvändigt

syfte.

Vid fullmäktiges skrivelse har fogats en från järnvägsbolaget lämnad

tabellarisk uppgift å de i bolagets järnvägar meddelade inteckningarna samt

dessas placering. Tabellen torde få såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet.

Väg- och vattenbxjggnadsstyrélsen har i utlåtande den 10 december 1931

tillstyrkt bifall till bolagets framställning.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har Östra centralbanans

järnvägsaktiebolag efter de åren 1916 och 1922 vidtagna regleringarna av

bolagets skuldförhållande till staten kunnat för tiden till och med år 1929

fullgöra betalningsskyldigheten för bolaget beviljade statslån. Under de

två sistförflutna åren har bolaget däremot på grund av starkt minskade

driftöverskott icke förmått fullfölja de för lånens återbetalning och förräntning

fastställda planerna. Orsakerna till de försämrade driftöverskotten

uppgivas vara att finna i den allmänna depressionen, i vidtagna taxesänkningar

samt i trafikavledning till andra järnvägar eller konkurrerande

trafikmedel. Ehuru avsevärda beskärningar på utgiftssidan företagits eller

planeras, torde, enligt vad av handlingarna framgår, driftöverskotten under

de närmaste åren icke komma att uppgå till sådana belopp, att de beträffande

statslånen bestämda annuiteterna kunna förväntas bliva erlagda.

Vid sådant förhållande och med hänsyn jämväl till bolagets ställning i övrigt

synes staten böra träda emellan genom att medgiva för tryggande av

bolagets fortsatta verksamhet erforderlig lindring i dess betalningsskyldighet

för berörda statslån. Det förefaller antagligt att, örn så ej sker, bolagets

försvagade ställning skall komma att för statsverket medföra än mindre

tillfredsställande resultat i fråga om återbekommandet av statens fordran

hos bolaget.

I anledning härav och på föranstaltande av fullmäktige i riksgäldskontoret

verkställda undersökningar hava resulterat i det förslag, som i det föregående

återgivits. Förslaget avser i första hand avskrivning av de under åren

Departements
chefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 38.

1930 och 1931 debiterade oguldna räntebeloppen, 190,415 kronor 74 öre, samt

befrielse från erläggande av låneräntorna under åren 1932—1934, uppgående

till sammanlagt 374,444 kronor 40 öre; staten skulle alltså efterskänka tillhopa

564,860 kronor 14 öre. De i annuiteterna för åren 1930 och 1931 ingående

amorteringsbeloppen skulle återföras till ej förfallen kapitalskuld

och fortsatt återbetalning av statslånen taga sin början först år 1935. Tillika

skulle emellertid fullmäktige i riksgäldskontoret bemyndigas att, efter förnyad

utredning och i mån av behov, för högst två år i sänder bevilja enahanda

eftergifter å betalningsskyldigheten för åren 1935—1941, som föreslagits

för åren 1932—1934. Räntorna för dessa sju år uppgå till 873,703

kronor 60 öre. Därest ränteplikt ånyo inträder först med år 1942, skulle

alltså statens totala ränteförlust bliva 1,438,563 kronor 74 öre. Bolagets

kapitalskuld på grund av statslånen skulle däremot kvarstå oförändrad.

Det sålunda framlagda förslaget, till vilket såväl bolagsstyrelsen som fullmäktige

i riksgäldskontoret samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anslutit

sig, har jag med hänsyn till föreliggande omständigheter och i betraktande

av vad fullmäktige anfört funnit vara av beskaffenhet att kunna godtagas.

Jag anser mig alltså kunna tillstyrka avlåtande av framställning till riksdagen

örn medgivande av lindring i betalningsskyldigheten för ifrågavarande

statslån i enlighet med berörda förslag.

Bolagsstyrelsen har därjämte anhållit att, på sätt jämväl utredningsmännen

föreslagit, få under den tid, då annuiteter å statslånen enligt lämnat

medgivande icke alls eller endast delvis erläggas, disponera två inteckningar

i järnvägarna Linköping—Vimmerby och Vimmerby—Hultsfred å

vardera 50,000 kronor, med sådant läge i avseende å förmånsrätten, att

bankkredit kan erhållas mot hypotek av inteckningarna. De båda inteckningar,

som härmed avses, åtnjuta bättre förmånsrätt i respektive järnvägar

än de till säkerhet för 1916 års statslån liggande inteckningarna och skulle

förty, jämlikt villkoren för nämnda statslån, sedan de blivit frigjorda överlämnas

till riksgäldskontoret såsom ytterligare säkerhet för detta lån. Det

begärda medgivandet skulle sålunda innefatta eftergift med avseende å förenämnda

lånevillkor av enahanda art, som enligt vad förut nämnts av statsmakterna

beviljades bolaget år 1925. Med hänsyn till det även av fullmäktige

i riksgäldskontoret betonade behovet av att järnvägsbolaget erhåller

möjlighet till anskaffande av rörelsekapital vill jag i likhet med fullmäktige

icke motsätta mig bifall till framställningen.

Såsom villkor för de avsedda regleringsåtgärderna hava utredningsmännen

föreslagit, att bolaget under den tid, då annuiteter enligt lämnat medgivande

icke alls eller endast delvis erläggas, ej utan tillstånd av fullmäktige i riksgäldskontoret

må använda disponibla medel för vare sig utvidgningar eller

förbättringar av bolagets järnvägar och rullande materiel eller annat för järnvägsdriftens

uppehållande ej nödvändigt syfte. Härtill hava fullmäktige givit

sin anslutning. Även jag finner detta villkor vara rimligt och böra fastställas.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj-.ts proposition nr 38.

dels att lindring i betalningsskyldigheten för Östra centralbanans

järnvägsaktiebolags statslån må beviljas på sätt och

under villkor, som i statsrådsprotokollet förordats,

dels och att nämnda bolag må på enahanda villkor under

i statsrådsprotokollet angiven tid för egen räkning disponera

två inteckningar, vardera å 50,000 kronor med ränta, beviljade

respektive den 7 oktober 1901, § 390, i järnvägen Linköping

—Vimmerby och den 3 december 1906, § 487, i järnvägen Vimmerby—Hultsfred.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den, lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

Bihang till riksdagens protokoll 1032. 1 sami. 32 käft. (Nr 38.)

58 3a 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm 1932. K. L. Beckmans Boktr.

Bilaga.

Förteckning över Östra centralbanans inteckningar i olika järnvägslinjer, ävensom deras placering.

I n t

e c k

n i n g a

Placering

Anm.

Nr

Dag

§

Antal

å

Kronor

Summa

kronor

hos

såsom säkerhet för

A.

Sandelen Linköping— Vimmerby.

1

8%> 01

375

i

1,000,000

1,000,000

2

»

))

i

225,000

225,000

3

))

»)

i

200,000

200,000

1,425,000

Riksgäldskontoret

1899 års statslån

4

))

»

i

285,000

285,000

5

Vio 01

376—381

6

50,000

300,000

585,000

Östergötlands Enskilda Bank

1901 » obligationslån

6

»

382-390

9

50,000

450,000

450,000

» » »

1925 » »

7

»

391 - 399

9

50,000

450,000

i

8

tyll 10

587-588

2

2,500

5,000

9

),

589-598

10

5,000

50,000

10

1S/l2 10

611

1

5,000

5,000

11

»

612—635

24

10.000

240,000

12

13/i i 16

598-599

2

50,000

100.000

;

13

89A 17

47—51

5

50,000

250.000

1,100,000

Riksgäldskontoret

1916 » statslån

14

»

52—54

3

50,000

—

150,000

—

—

Icke disponerade.

15

»

55

i

50,000

—

50,000

J ärnvägssty reisen

likvider, bidrag omb. Lin-

köping station

Summa kronor

3,760,000

B

Sandelen

Vimmerby—Hultsfred.

1

tyli 06

483—487

5

50,000

_

250,000

Sydsvenska Banken

1916 års obligationslån

2

»

488-492

5

50,000

—

250,000

Riksgäldskontoret

1916 » statslån

i

3

tyli 07

607-608

2

50,000

—

100,000

Järnvägsstyrelsen

likvider, bidrag omb. Lin-

J Se ovan *).

köping station

1

Summa kronor

600,000

C.

Sandelen Bjärka-Säby—Åtvidaberg.

1

26/s 06

78

1

290,000

—

290,000

Riksgäldskontoret

1903 års statslån

2

>ty4 07

178-182

5

25,000

—

125,000

»

1922 » »

3

»

183-186

4

25,000

—

100,000

—

—

Icke disponerade.

Summa kronor

515,000

*) För dessa lån äro jämväl inteckningar i bandren Linköping—Vimmerby överlämnade som säkerhet.

Kungl. Majus proposition nr 38.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:232 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss lindring i betalningsskyldigheten för statslån till östra centralbanans järnvägs s. 43 i texten
  2. BU 1932:49 Utlåtande, i anledning av Kungl. May.ts positionen angående viss lindring i betalningsskyldigheten för statslån till östra centralbanans järnvägsaktiebolag m. m s. 1 i texten