Sök i Ratio Lex

Angående anslag till statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring m. m

1932-01-22 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:45, Angående anslag till statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 45.

1

Nr 45.

Kungi. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till statens kostnad för pensionstillägg och understöd

enligt lagen om allmän pensionsförsäkring m. m.;

given Stockholms slott den 22 januari 1932.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kiingl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Sam Larsson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj-.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 22 januari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel,

statsråden Gärde, Hamrin, von Stockensteöm, Stadener, Gtllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Larsson, anför efter gemensam

beredning med chefen för finansdepartementet:

Under punkten 24 av femte huvudtiteln i årets statsverksproposition anmälde

jag frågan om beräknande av anslag för nästkommande budgetår till

statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen om allmän

pensionsförsäkring.

Jag omnämnde därvid, att pensionsstyrelsen i skrivelse den 28 augusti 1931

beräknat det erforderliga anslagsbeloppet till 48,800,000 kronor, vari inräknats

dels 390,000 kronor till täckande av det belopp, varmed statens kostnad för

förskottering av landstingens och kommunernas andelar i kostnaden för

pensionstillägg och understöd under senare hälften av nästkommande budgetår

beräknats komma att överstiga de under senare hälften av innevarande

Bihang till riksdagens protokoll 1032. 1 samt. 31 höft. (Nr 45—4b.) 11432 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

budgetår lämnade förskotten för motsvarande ändamål, dels och en summa

av 500,000 kronor, som av anslaget skulle ställas till pensionsstyrelsens

förfogande för dess sjukvårdande verksamhet.

För egen del fann jag emellertid det erforderliga beloppet kunna beräknas

betydligt lägre än pensionsstyrelsen ifrågasatt. Till en början vore — yttrade

jag — härutinnan att märka, att pensionsstyrelsen vid uppskattning av den

årliga ökningen i totala kostnaden för andra pensionstillägg och understöd

än barntillägg nu så till vida avvikit från de antaganden, på vilka anslagsberäkningen

för innevarande budgetår grundats, att styrelsen av angivna

orsaker icke ansett sig böra för ifrågavarande tid räkna med någon minskning

i den årliga ökningen av berörda totalkostnad. Tillräcklig anledning

syntes mig emellertid icke föreligga för denna avvikelse från de tidigare

antagandena. Med hänsyn därtill ansåg jag det av pensionsstyrelsen beräknade

beloppet kunna nedsättas med omkring 300,000 kronor. Vidare

fann jag det såsom bidrag av statsmedel till styrelsens sjukvårdande verksamhet

avsedda beloppet för nästa budgetår icke böra beräknas högre än

det, som för närvarande utgår för ändamålet eller 100,000 kronor.

I detta sammanhang omnämnde jag vidare, att inom socialdepartementet

utarbetats ett förslag om sådan ändring i sättet för bestridande av förskott

å landstingens och kommunernas andelar i kostnaderna för pensionstillägg

och understöd enligt pensionsförsäkringslagen, att dessa förskott icke vidare

skulle utgå från förevarande anslag eller annat anslag, som belastar skattebudgeten.

En dylik ändring skulle medföra, att i anslaget hädanefter icke

behövde inräknas något belopp för täckande av ökning i förskotten från ett

år till ett annat. Av denna anledning ansåg jag det av pensionsstyrelsen

beräknade beloppet kunna reduceras med ungefär 390,000 kronor. För det

budgetår, under vilket omläggningen genomfördes, skulle emellertid därutöver

vinnas en minskning i anslagsbehovet med det belopp, som efter inbetalning

under budgetårets senare hälft av landstingens och kommunernas andelar

för nästföregående kalenderår komme att återföras till anslaget utan att motsvaras

av kostnader för under ifrågavarande budgetår utgivna nya förskott.

Detta belopp kunde, därest omläggningen vidtoges under nästkommande

budgetår, beräknas till icke mindre än 7,600,000 kronor. Av antydda skäl

tillstyrkte jag en sådan omläggning.

I enlighet med vad sålunda anförts fann jag det erforderliga anslagsbeloppet

kunna uppskattas till (48,800,000 — 300,000 — 400,000 — 390,000 —

7,600,000) 40,110,000 kronor, vilket belopp emellertid syntes böra avrundas

uppåt till 40,200,000 kronor.

Jag tilläde härefter, att utredningen angående sättet för omläggning av

förskotteringen av landstingens och kommunernas andelar ännu ej vore fullt

slutförd. Olika alternativ kunde i detta avseende tänkas. Jag vore därför

icke beredd att för det dåvarande framlägga närmare förslag i detta ämne>

Anslaget till statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt pensionsförsäkringslagen

borde vid sådant förhållande endast preliminärt be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. May.ts proposition nr 45.

räknas i riksstatsförslaget. Den förut angivna minskningen i anslagsbehovet

kunde emellertid påräknas, vilket alternativ, som än kunde komma

att väljas.

På min hemställan föreslog Kungl. Maj:t under förenämnda punkt av

femte huvudtiteln riksdagen att, i avbidan på blivande proposition i ämnet,

till statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen om allmän

pensionsförsäkring för budgetåret 1932/1933 beräkna ett extra förslagsanslag

av 40,200,000 kronor.

Sedan erforderlig utredning för ståndpunktstagande i förevarande anslagsfråga

numera slutförts, anhåller jag att få upptaga densamma till närmare

behandling.

Enligt 10 § i lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913 bestrides

kostnaden för de jämlikt samma lag utgående pensionstilläggen till

3/4 av staten och till V4 av landstingen och kommunerna. Detsamma gäller

i fråga om understöd, som i enlighet med 33 § i nämnda lag utgå till

personer, vilka icke erlagt pensionsavgift och alltså icke kunna erhålla

pensionstillägg.

Genom lag den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av

lagen den 30 juni 1913 inbegrepos i rätten till understöd enligt 33 § i sistnämnda

lag vissa kategorier av personer, som på grund av särskilda övergångsförhållanden

ej innefattats under den ursprungliga lagen. A andra

sidan gjordes genom 1915 års lag den inskränkningen i pensionsrätten enligt

lagen den 30 juni 1913, att beloppet av pensionstillägg, understöd och ökning

därav jämväl för dem, som under åren 1919—1929 förvärvade sådan rätt,

bestämdes till 90 i stället för 100 procent av i sistnämnda lag eljest stadgat

belopp.

Efter år 1915 hava vidtagits vissa ändringar i lagen om allmän pensionsförsäkring

och lagen om övergångsbestämmelser, vilka ändringar medfört

ökning av kostnaderna för pensionstillägg och understöd enligt båda de

omförmälda lagarna.

Härutinnan tillåter jag mig att hänvisa till den redogörelse, som finnes

införd i 1926 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 31, sid. 90).

Anslaget till statens andel i kostnaden för pensionstillägg och understöd

enligt lagen om allmän pensionsförsäkring har, i enlighet med av pensionsstyrelsen

framlagd beräkning, i riksstaten för budgetåret 1931/1932 upptagits

med 45,800,000 kronor, varav 100,000 kronor avsetts för styrelsens sjukvårdande

verksamhet.

I sin förenämnda skrivelse den 28 augusti 1931 med anslagsberäkning

för nästkommande budgetår har pensionsstyrelsen hänvisat till en tablå rörande

statens andel i utgifterna för pensionstillägg och understöd inklusive

s. k. barntillägg, vilken tablå är av följande utseende:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 45.

o

Ar,

resp. budgetår

Ursprung-

ligen

beräknat

belopp

1,000-tal kr.

Verkligt

belopp

1,000-tal kr.

Ökning

från före- gående år,

resp.

budgetår

År,

resp. budgetår

Ursprung-

ligen

beräknat

belopp

1,000-tal kr.

Verkligt

belopp

1,000-tal kr.

Ökning

från före- gående år,

resp.

budgetår.

1914 ..........

1915 ............

1916 ...........

2,660

3,600

11,710

12,250

13,100

15,080

16,220

25,830

27,660

1,230

3,260

11,350

12,420

12,640

12,820

13,800

22,660

24,050

13,150

1,230

2,030

8,090

1,070

220

180

980

8,860

1,390

Transport

1923/1924 ....

1924/1925 ....

1925/1926 ....

1926/1927 . .

1927/1928 ...

1928/1929 ....

1929/1930 ..

1930/1931 ....

142,800

30,220

31,910

33,500

34,970

36,400

37,800

39,160

40,600

127,380

26,990

28,060

31,540

33,710

36,700

38,210

40,760

43,220

1,070

3,480

2,170

2,990

1,510

2,550

2,460

1917............

1918 ............

1919 .........

1920 .........

1921 ............

1922 ...........

*/i—so/6 1923

—

Summa

1931/1932 ....

1932/1933. ...

427,360

42,000

43,290

406,570

Transport

142,800

127,380

—

—

I kolumnen för ursprungligen beräknat belopp liava upptagits de

vid pensionsförsäkringslagens genomförande beräknade beloppen, ökade med

belopp, som i samband med senare lagändringar beräknats motsvara beslutad

förhöjning av pensionstillägg och understöd samt medgiven utsträckning av

pensionsrätten. Rörande de i kolumnen verkligt belopp upptagna siffrorna

må anmärkas, att desamma från och med år 1920 icke överensstämma med

i anslagsskrivelser före år 1929 upptagna belopp. Orsaken härtill är den,

att alltsedan sistnämnda år till grund för uppgifterna lagts dels de verkligen

utbetalade pensionsbeloppen och ej som tidigare varit fallet i fråga om åren

efter 1919 de under respektive år utanordnade beloppen, dels pensionsbeloppet

för vederbörande budgetår och ej såsom tidigare medeltalet av beloppen

för två kalenderår.

Sammanlagda verkliga kostnaderna till och med budgetåret 1930/1931 utgöra

alltså 406.57 miljoner kronor, vilket är 20.79 miljoner kronor mindre

än det belopp, som angivits såsom det ursprungligen beräknade. Av den

verkliga kostnaden hava 47.4 5 miljoner kronor bestritts genom bidrag och

förskott ur pensionsförsäkringsfonden, medan återstoden eller omkring 359

miljoner kronor utgått av i riksstaten uppförda anslag. I detta sammanhang

bör nämnas, att summan av för ändamålet beviljade anslag varit väsentligt

större än de verkliga utgifterna eller omkring 380 miljoner kronor. Betydande

belopp hava således, särskilt under tidigare år, tillförts kassafonden.

Eiksstatsanslagens och de därifrån bestridda nettoutgifternas storlek

under senare budgetår framgår av följande sammanställning:

Budgetår

1928/1929.........

1929/1930.........

1930/1931.........

1931/1932.........

Anslag

kronor

39.000. 000

41.000. 000

43.000. 000

45,800,000

Nettoutgifter

kronor

38,564,151

41,198,555

43,773,058

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

I de i denna sammanställning upptagna beloppen ingå, utom statens

andel i kostnaden för pensionstillägg och understöd, jämväl dels kostnader

för statsbidrag till den sjukvårdande verksamheten, dels kostnader för statsbidrag

i förekommande fall till den enligt pensionsförsäkringslagen anordnade,

på frivilliga avgifter grundade försäkringen, dels ock beräknad, respektive

verklig kostnadsökning i anledning av den från ifrågavarande anslag

hittills bestridda förskotteringen av landstingens och kommunernas andelar i

utgifterna för pensionstillägg och understöd, varom mera i det följande.

Pensionsstyrelsen har i sin förevararande skrivelse vidare lämnat vissa

sifferuppgifter rörande pensionstillägg och understöd, frånsett barntillägg

under åren 1921—1930. Av dessa uppgifter må här återgivas följande

:

Antal sökande, avrundat till hundratal.

År 1921.....

................ 29,500

År

1927..............

...... 41,200

» 1922.....

................ 40,400

»

1928...............

...... 41,700

» 1923.....

............... 38,000

»

1929...............

...... 41,600

» 1924.....

................ 35,900

»

1930..............

...... 41,100

» 1925.....

................ 36,800

(därav 1 /j—

-3% 20,743)

» 1926.....

................ 39,500

»

1931 (Vi—3%)

...... 20,629

Antal pensionstillägg och

understöd.

Totalantal

vid årets slut

År

Beviljade

Upphörda

Nettoökning

1921............

......... 25,180

20,947

4,233

239,450

1922............

......... 29,226

23,642

5,584

245,034

1923............

.......... 33,070

21,799

11,271

256,305

1924............

......... 27,298

23,131

4,167

260,472

1925............

.......... 33,436

23,204

10,232

270,704

1926...........

.......... 36,497

24,065

12,432

283,136

1927............

.......... 39,720

27,241

12,479

295,615

1928............

.......... 36,944

25,883

11,061

306,676

1929...........

.......... 37,122

27,031

10,091

316,767

1930...........

.......... 37,337

26,106

11,231

327,998

Årshelopp av pensionstillägg och understöd.

Upphörda

Ökning i

årsbelopp

genom

jämkning i

utgående

förmåner

Netto ökning

Utgående

pensionstillägg

och

understöd

vid årets slut

År

Beviljade

kronor

1921 ........

....... 2,694,691

1922 ........

....... 3,431,731

1923 ........

....... 4,261,470

1924 .......

....... 3,833,186

1925 ........

....... 5,183,026

1926 ........

....... 6,024,122

1927 ........

...... 6,627,025

1928 ........

....... 6,285,420

1929 .......

....... 6,327,408

1930 ........

...... 6,403,174

kronor kronor

2,545,647 198,974

2,890,758 260,508

2,710,927 317,990

2,927,969 353,565

3,021,207 360,931

3,234,593 387,833

3,729,120 440,739

3,654,396 470,104

3,928,426 553,534

3,870,205 459,039

kronor kronor

348,018 28,394,766

801,481 29,196,247

1,868,533 31,064,780

1,258,782 32,323,562

2,522,750 34,846,312

3,177,362 38,023,674

3,338,644 41,362,318

3,101,128 44,463,446

2,952,516 47,415,962

2,992,008 50,407,970

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

I jämförelse med de motsvarande sifferuppgifter, som i vissa liär berörda

hänseenden återfinnas i 1931 års statsverksproposition, förete de nu återgivna

siffrorna en del avvikelser. I allmänhet bero dessa på smärre korrigeringar

på grund av senare inhämtade upplysningar. Större olikhet föreligger emellertid

beträffande årsbeloppen av beviljade pensionstillägg och understöd. Anledningen

härtill är den, att i de i 1931 års statsverksproposition meddelade

siffrorna i detta avseende inräknats nytillkommen kostnad på grund av jämkningar

i tidigare meddelade beslut, vilken kostnad i den här återgivna

sammanställningen upptagits under särskild rubrik.

Under hänvisning till de sålunda lämnade uppgifterna har pensionsstyrelsen

i sin skrivelse särskilt framhållit, hurusom antalet pensionstagare — varmed

i detta sammanhang avses personer, som uppbära pensionstillägg eller

understöd — under de tre senaste åren ökats med respektive 11,061,10,091

och 11,231. Den från år 1929 till år 1930 skedda stegringen i totalantalet

från 316,767 till 327,998 innebure en ökning med 3.5 procent. I anslutning

härtill anför styrelsen, att ökningen i antalet pensioner betydligt överstege

den beräknade. Tidigare hade antagits, att antalet pensionstagare skulle

stiga i samma proportion som antalet arbetsoförmögna över 16 år ökades.

Då sistnämnda ökning utgjort endast omkring 1.2 5 procent per år, hade

alltså den verkliga ökningen i antalet pensionstagare uppgått till inemot tre

gånger den beräknade.

Vid beräkning av utgifterna för pensionstillägg och understöd för nästa

budgetår har pensionsstyrelsen utgått från att någon minskning i tillströmningen

av pensionstagare ännu icke kunde förväntas. Vidare har styrelsen,

på sätt skett jämväl vid uppskattningen av motsvarande utgifter för löpande

budgetår, bortsett från förändringarna i det årliga retroaktiva pensionsbeloppet,

enär dessa förändringar numera saknade all ekonomisk betydelse.

Med hänvisning till att enligt de nyss återgivna uppgifterna nettoökningen

i kostnaderna för utgående pensionstillägg och understöd, frånsett barntillägg,

utgjort under år 1929 2,952,516 kronor och under år 1930 2,992,008

kronor —- i vilken sistnämnda siffra inginge pensioner till något hundratal

under året avlidna pensionstagare, som ännu icke hunnit redovisas i styrelsens

statistik — har styrelsen ansett sig böra beräkna den årliga ökningen

i nämnda kostnader till 2,950,000 kronor.

Beträffande de belopp, som under de sist förflutna fyra budgetåren utbetalats

såsom barntillägg, meddelar pensionsstyrelsen följande uppgifter:

Utbetalat

Budgetär belopp

kronor

1927/1928 ........................................................... 1,923,301

1928/1929 .......................................................... 2,110,817

1929/1930 ........................................................... 2,306,072

1930/1931 ........................................................... 2,523,142

Då enligt dessa uppgifter kostnaderna för barntillägg under vart och ett

av de senaste budgetåren ökats med omkring 200,000 kronor, har pensions
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

7

styrelsen räknat med motsvarande ökning jämväl för budgetåren 1931/1932

och 1932/1933.

Pensionsstyrelsen har i följd härav uppskattat ökningen — jämfört med

närmast föregående budgetår — i den arliga totalkostnaden för pensionstillägg

för nu löpande och nästa budgetår på följande sätt:

Budgetår

1931/1932

1932/1933

För pensionstillägg

ocb

understöd,

frånsett

barntillägg

kronor

2,950,000

2,950,000

För barntillägg
-

kronor

200,000

200,000

Summa

kronor

3,150,000

3,150,000

Den på staten belöpande delen av kostnadsökningen skulle enligt denna

beräkning för vart och ett av nämnda två budgetår utgöra 3/4 X 3,150,000

eller omkring 2,360,000 kronor.

Med utgångspunkt från den förut återgivna siffran för det verkliga beloppet

av statens andel i totalkostnaderna för pensionstillägg och understöd för

budgetåret 1930/1931 eller 43,220,000 kronor har pensionsstyrelsen följaktligen

för nästa budgetår beräknat denna andel till (43,220,000 + 2,360,000 + 2,360,000)

47,940,000 kronor.

Yid statsanslagets fastställande för budgetåret 1932/1933 bör emellertid

enligt styrelsen till det sålunda beräknade beloppet läggas dels ett belopp

av 390,000 kronor till täckande av ökningen i landstingens och kommunernas

av staten förskotterade andelar i kostnaderna för pensionstillägg och understöd,

dels ock — på av styrelsen närmare angivna, under punkten 25 av

femte huvudtiteln i årets statsverksproposition omförmälda skäl — ett belopp

av 500,000 kronor för åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet.

Pensionsstyrelsen har alltså föreslagit, att anslagsbeloppet för nästa

budgetår måtte upptagas till (47,940,000 + 390,000 + 500,000) 48,830,000 kronor

eller i avrundat tal 48,800,000 kronor.

De till pensionsstyrelsens biträde förordnade sakkunniga, herrar Kvarnzelius,

Nilsson och Eriksson samt fröken Wedberg, hava förklarat sig instämma

i vad'' styrelsen sålunda anfört och hemställt, herr Kvarnzelius dock med

den reservation, att han ansett det för åtgärder till förebyggande och hävande

av invaliditet avsedda beloppet av statsmedel böra med hänsyn till det rådande

statsfinansiella läget beräknas till allenast 100,000 kronor.

Innan jag ingår på bedömande av styrelsens anslagsberäkning, ber jag

att få upptaga till behandling den i det föregående berörda frågan om omläggning

av sättet för förskottering av landstingens och kommunernas

andelar i kostnaderna för pensionstillägg och understöd.

Beträffande utbetalning av dessa tillägg och understöd samt täckandet av

landstingens och kommunernas andelar i desamma gäller för närvarande pa

grund av i administrativ väg meddelade föreskrifter följande:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

Utbetalningen av pensionstillägg och understöd verkställes, då fråga ef

ar om barntillägg, genom postverkets förmedling å vederbörlig postanstalt.

Oeneralpoststyrelsen rekvirerar för varje månad från statskontoret det belopp,

som beraknas erforderligt under månaden för utbetalningarnas fullgörande

Statskontoret avför beloppet från femte huvudtitelns förslagsanslag

till statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen om alh

man pensionsförsäkring. Beloppet göres därefter tillgängligt för de olika

postanstalterna.

Barntillägg utbetalas av pensionsstyrelsen. Även de för dessa utbetalningar

erforderliga medlen rekvireras från statskontoret och utgå från nyssnamnda

förslagsanslag. c J

Ifrågavarande utbetalningar avse hela de belopp, vilka tillkomma vederborande

pensions- och understödstagare. De andelar i kostnaden för pensionstillagg

och understöd, som det åligger landstingen och kommunerna

att gaida (en fjärdedel), forskotteras alltså av staten, och förskotten utbetalas

tran samma anslag, varifrån statens andelar utgå.

Efter varje kalenderårs utgång inbetalas till pensionsstyrelsen landstingens

och kommunernas andelar i kostnaden för det förflutna kalenderåret. Beträfbudgetår

inflyter sålunda ersättning för under budgetårets senare

hälft utbetalade förskott först under det närmast följande budgetåret De

inbetalade beloppen inlevereras av pensionsstyrelsen till statskontoret och

tilfgodotoras nyssnämnda anslag.

I en inom socialdepartementet upprättad promemoria, dagtecknad den 23 november

1931, anfördes med avseende å omläggning av sättet för förskottering

av ifrågavarande andelar bland annat följande:

De på landstingen och kommunerna belöpande, av staten förskotterade

andelarna i kostnaden för pensionstillägg och understöd för år 1930 synas

hava uppgått till över 14 miljoner kronor. Med hänsyn till den fortgående

ökningen i utgående pensionstillägg och understöd har man för åren 1931

och 1932 att räkna med än högre belopp. Det anslag till statens kostnad

för pensionstillägg och understöd, som beräknats i riksstaten för innevarande

i6!”’ motsvarar på samma tid belöpande landstings- och kommunandelar

till belopp av omkring 15,100,000 kronor.

Så länge ökningen i utgående pensionstillägg och understöd fortfar, måste

staten för att kunna fullgöra förskottering av landstingens och kommunernas

andelar för varje budgetår höja det för utbetalning av ifrågavarande förmåner

avsedda statsanslaget icke blott med vad som motsvarar ökningen i de utgifter

för ändamålet, vilka slutligen stanna på statsverket, utan jämväl med

belopp, svarande mot ökningen för budgetårets senare hälft i landstingens

och kommunernas andelar. Av denna anledning har i anslaget för innevarande

budgetår inräknats ett belopp av 375,000 kronor, och pensionsstyrelsen

har beräknat, att anslaget borde av samma anledning för nästkommande

budgetår höjas med 390,000 kronor.

olika skal, bland vilka särskilt de budgetära äro av beskaffenhet att

för narvarande vinna beaktande, synes det kunna ifrågasättas, huruvida icke

forskotteringen med statsmedel av landstingens och kommunernas andelar i

ifrågavarande kostnader skulle kunna upphöra och förskotten i stället överflyttas

på pensionsförsäkringsfonden. Mot en sådan omläggning skulle visserligen

måhända kunna invändas, att då alltsedan år 1914 forskotteringen

verkställts genom statsverket, vilket alltså drabbats av de till följd av förskotten

uppkommande ränteförlusterna, det kan synas mindre befogat att

nu överflytta dessa ränteförluster på pensionsförsäkringsfonden. Om åt

denna invändning anses böra tillmätas avgörande betydelse, torde emellertid

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

kunna ifrågasättas, att statsverket ikläder sig skyldighet att ersätta fonden

de räntor, densamma på grund av förskotten komme att gå förlustig.

Om uppgiften att förskottera landstingens och kommunernas andelar i

förevarande tillägg och understöd överflyttas från staten till pensionsförsäkringsfonden,

synes överflyttningen böra genomföras från och med nästkommande

budgetår.

Genom den ifrågasatta omläggningen skulle vinnas, att vid beräkning av

statsanslaget till förmånerna i fråga icke behövde tagas hänsyn till inträdande

stegring i landstingens och kommunernas kostnader utan allenast till

den utgiftsökning, som belöper å statsverket. Därest ränta anses böra erläggas

å belopp, som förskotteras av pensionsförsäkringsfonden, måste dock

beräknas medel härför.

För det budgetår, med vilket överflyttning av förskotteringen från staten

till fonden genomföres, skulle emellertid ernås större utgiftsminskning än

som följer av nyss berörda förhållanden. Om överflyttningen sker från och

med den 1 juli 1932, behöver statsverket icke under det då ingående budgetåret

bestrida några förskott. Men däremot skulle statsverket äga att under

loppet av detta budgetår från landstingen och kommunerna uppbära en

summa, motsvarande av staten under första halvåret 1932 utbetalade förskott,

och alltså utgörande ungefär hälften av den på landsting och kommuner

belöpande kostnaden för pensionstillägg och understöd under kalenderåret

1932.

I promemorian berördes härefter närmare sättet för genomförande av den

ifrågasatta omläggningen, frågan om den räntefot, varefter eventuell ränta

till pensionsförsäkringsfonden borde beräknas, m. m.

Angående storleken av den minskning i eljest erforderligt anslagsbelopp

till statens kostnader för pensionstillägg och understöd, som vid omläggningens

genomförande skulle kunna beräknas för nästkommande budgetår,

anfördes i promemorian, att denna minskning syntes kunna approximativt

uppskattas till mellan 7 och 7‘/2 miljoner kronor. Fastställandet av det

exakta beloppet förutsatte dels ståndpunktstagande till frågan, huruvida

ränta borde erläggas å pensionsförsäkringsfondens förskott, samt beräkning av

räntekostnadernas storlek för senare kalenderhalvåret 1932, dels ock närmare

utredning rörande huru stor del av kostnaderna för pensionstillägg och

understöd under år 1932, som belöpte å första kalenderhalvåret och alltså

kunde beräknas komma att under budgetåret 1932/1933 tillgodoföras statsanslaget.

Genom remiss den 26 november 1931 anbefalldes härefter pension sstyrelsen

att — efter hörande av fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden och, i den

mån så erfordrades, efter samråd med generalpoststyrelsen —• avgiva utlåtande

över förberörda promemoria och därvid förebringa utredning och

förslag i fråga om storleken av det belopp, varmed här ifrågavarande anslag

borde för nästkommande budgetår i riksstaten uppföras, därest omläggning

av sättet för förskottering av landstingens och kommunernas andelar i

kostnaden för pensionstillägg och understöd genomfördes i huvudsaklig

överensstämmelse med vad i promemorian ifrågasatts.

Med anledning härav har pensions styr elsen i utlåtande den 4 december 1931

anfört bland annat följande:

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

Såsom i socialdepartementets promemoria omförmäles, har statsverket

att i samband med bestridandet av kostnaderna för pensionstillägg och

understöd utlägga jämväl den andel i dessa kostnader, som enligt 10 och

33 §§ i lagen om allmän pensionsförsäkring skall gäldas av landsting och

kommuner. Gottgörelse för vad som sålunda under ett kalenderår förskjutits

erhåller statsverket först efter ingången av april därpå följande

kalenderår, sedan de på landsting och kommuner belöpande andelarna inlevererats.

Principiellt sett borde landsting och kommuner gottgöra staten

den ränteförlust, som följer av förskotteringen av de på dem belöpande

andelarna i pensionstillägg och understöd. Av praktiska skäl har staten

emellertid måst påtaga sig ränteförlusten.

I promemorian har nu ifrågasatts, att förskotteringen av landstingens

och kommunernas andelar skulle från och med nästa budgetår överflyttas

på pensionsförsäkrings.fonden. Yid bedömandet av detta förslag måste man

hålla i minnet, att enligt den principiella ståndpunkt, som av statsmakterna

intogs redan vid fastställande av grunderna för pensionsförsäkringsfondens

förvaltning och jämväl senare vidhållits, fonden, som icke är att hänföra

till statsmedel i egentlig mening, bör förvaltas med hänsyn till det ändamål,

för vilket medlen fonderas, varvid för pensionsförsäkringen främmande synpunkter

icke få göra sig gällande (se riksdagens skrivelse den 8 juni 1916,

nr 247, och första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande den 17 maj

1923, nr 20). Denna principiella ståndpunkt, som pensionsstyrelsen alltjämt

finner riktig, kräver uppenbarligen, att garantier skapas för att pensionsförsäkringsfonden

i händelse av den föreslagna omläggningen av förskottsförfarandet

icke utsattes för vare sig ränteförlust eller sådan kapitalförlust,

som möjligen kan uppstå till följd av bristande solvens hos dem, som hava

att _ ersätta förskotten. En annan ståndpunkt i detta hänseende skulle för

övrigt nödvändiggöra ändring i de av riksdagen godkända grunderna för

fondens förvaltning, vilka återfinnas uti av Kungl. Maj:t fastställt reglemente

den 17 juni 1916. Enligt dessa grunder äger nämligen fonden bestrida —

utöver med avgiftsförsäkringen förenade utgifter samt förvaltningskostnader

— endast vissa i § 10 omförmälda kostnader för åtgärder, ägnade att i

pensionsförsäkringens intresse förebygga eller häva arbetsoförmåga eller

befordra folkhälsan. Fondens belastande med förenämnda årliga ränteförlust,

vars nuvärde representerar ett avsevärt kapitalbelopp, skulle dessutom vara

ägnat att i viss mån rubba de beräkningar, på vilka fondens förpliktelser

mot de försäkrade äro grundade.

Under förutsättning att de nämnda garantierna mot förlust för fonden

lämnas, finnes från pensionsstyrelsens sida icke något att erinra mot det

i promemorian framförda förslaget om överflyttning till pensionsförsäkringsfonden

av förskotteringen av ifrågavarande andelar.

Beträffande genomförandet från en dylik utgångspunkt av den ifrågasatta

omläggningen synes detta icke komma att medföra några praktiska svårigheter

vare sig för pensionsstyrelsen eller — enligt vad som inhämtats från

generalpoststyrelsen — för postverket.

Yad angår den föreslagna omläggningens betydelse för beräknande av de

årliga anslagsbehoven för bestridande av statens kostnader för pensionstillägg

och understöd, får styrelsen, under hänvisning till en av dess försäkringstekniska

byrå verkställd, vid skrivelsen såsom bilaga fogad utredning

anföra följande. Uti socialdepartementets promemoria har med rätta anförts,

att genom det nya systemet skulle vinnas, att vid beräkningen av statsanslaget

icke såsom förut behövde tagas hänsyn till den årligen inträdande

stegringen i landstingens och kommunernas kostnader utan endast till den

utgiftsökning, som belöpte på statsverket. I enlighet med nyss berörda

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

principiella ståndpunkt bör emellertid, såsom ock i promemorian framhållits,

staten ikläda sig ersättning för den ränta, som fonden på grund av förskotten

komme att gå förlustig. För att komma verkligheten så nära som

möjligt bör räntan beräknas efter den räntefot, som motsvarar medelräntefoten

under närmast föregående budgetår å mot normal ränta nyplacerade

fondmedel. Medel å anslaget böra sålunda beräknas för bestridande av

ränta till fonden å de förskjutna beloppen. Till grund för ränteberäkningen

har vid den inom styrelsen verkställda utredningen lagts den räntefot, som

efter nuvarande förhållanden skäligen kan antagas komma att motsvara

medelräntefoten under innevarande budgetår å mot normal ränta nyplacerade

fondmedel, nämligen 5 procent. Om man bortser från själva övergångsåret,

torde den summa, varmed anslaget skulle kunna minskas genom att däri ej

vidare inräknas årlig utgiftsökning för förskott av landstings- och kommunandelar,

i allmänhet komma att understiga räntekostnaden. Att märka är

dock att, om någon överföring av förskotten till fonden icke komme till

stånd, statsverket likväl i realiteten finge bära denna räntekostnad, ehuru

den då icke komme att påverka anslagsbeloppet.

För det budgetår, under vilket överflyttningen av förskotten från staten

till fonden genomföres, skulle under alla förhållanden utgiftsminskningen

bliva avsevärd. I sin skrivelse den 28 augusti 1931 har pensionsstyrelsen

föreslagit, att till statens kostnad för pensionstillägg och understöd måtte

för budgetåret 1932/1933 anvisas ett extra förslagsanslag av 48,800,000 kronor.

Om den ifrågasatta överflyttningen till fonden av förskotten kommer till

stånd, skulle anslaget först och främst kunna minskas med det belopp, som

beräknats motsvara ökningen för budgetårets senare hälft av förskotten å

landstingens och kommunernas andelar, eller 390,000 kronor,

kunna fråndragas det belopp, som enligt förslaget skulle komma att under

år 1933 till statsverket utbetalas i ersättning för under första halvåret 1932

utbetalda förskott och som icke längre behövde tagas i anspråk för dylika

utgifter. Detta belopp kan enligt utredningen beräknas utgöra 7,600,000

kronor. Om staten i enlighet med pensionsstyrelsens förslag ikläder sig

skyldighet att gottgöra pensionsförsäkringsfonden ränta å förskotten, måste

emellertid, såsom förut antytts, räntekostnaden påföras anslaget. Efter en

räntefot av 5 procent och enligt approximativ beräkning skulle denna kostnad

uppgå till 175,000 kronor. Anslagsbehovet för budgetåret 1932/1933 skulle

under angivna förutsättningar utgöra 48,800,000 — 390,000 — 7,600,000 + 175,000

eller i runt tal 41,000,000 kronor.

Vid den inom styrelsen verkställda utredningen har till sist ifrågasatts,

att förskotteringen skulle överflyttas till fonden först från och med den 1

januari 1933. I så fall komme statsverket att bestrida förskotten för hela

kalenderåret 1932 och sålunda uppbära hela det under år 1933 från landsting

och kommuner inflytande beloppet. Härigenom skulle först och främst

ernås, att kostnaden för räntegottgörelse till fonden icke behövde belasta

anslaget tidigare än för budgetåret 1933/1934 och att sålunda anslagsbehovet

för budgetåret 1932/1933 skulle kunna ytterligare minskas med det mot

samma räntekostnad svarande beloppet 175,000 kronor. ^Vidare skulle den

approximativa ränteberäkningen lämpligen kunna pa visst sätt förenklas.

Vid dessa förhållanden finner pensionsstyrelsen övervägande skäl tala för,

att den föreslagna omläggningen genomföres först från och med den 1

januari 1933.

Såväl de till styrelsens biträde förordnade sakkunniga herrar Kvarnzelius,

Nilsson och Eriksson samt fröken Wedberg, som även fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden

hava förklarat sig biträda styrelsens ståndpunkt i

förevarande ärende.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj-.is proposition nr 4ö.

Utlåtande i ärendet har härefter inhämtats av fullmäktige i riksgäldskontor,

som den 14 december 1931 anfört huvudsakligen följande:

I och för lättande av belastningen å riksstaten för budgetåret 1932/1933

synes det fullmäktige lämpligt, att åtgärder vidtagas för att minska förslagsanslaget

till statens kostnad för pensionstillägg och understöd. En sådan

minskning kan givetvis komma till stånd genom att, på sätt föreslagits,

landstingens och kommunernas andelar för framtiden förskotteras av pensionsförsäkringsfonden

i stället för av statsverket, varvid fonden av de skäl,

som anförts av pensionsstyrelsen, bör beredas ersättning för uppkommande

ränteförluster. Härav skulle emellertid följa ökat arbete för vederbörande

ämbetsverk med beräkning, utbetalning, mottagande och bokföring av räntebeloppen

m. m., varjämte riksstaten måste belastas med ett anslag för dessa

räntebelopp.

Enligt fullmäktiges mening kan förevarande fråga ordnas på ett vida enklare

sätt. I § 43 av gällande reglemente för riksgäldskontoret stadgas att,

i händelse statsverkets inkomster skulle visa sig otillräckliga för bestridande

av dess utgifter, det åligger riksgäldskontoret att, sedan Kungl. Maj:t på

statskontorets anmälan prövat behovet, för dess fyllande tillhandahålla statskontoret

det belopp, Kungl. Maj:t för sådant ändamål finner gott bestämma;

dock med skyldighet för statskontoret att, så snart statsverkets tillgångar

det medgiva, återgälda vad riksgäldskontoret sålunda förskjutit. Då det

åligger statskontoret att förskottsvis utbetala de andelar i kostnaden för

pensionstillägg och understöd, som landsting och kommuner hava att för

visst år gälda, lärer det ej möta hinder för statskontoret att, jämlikt berörda

stadgande i riksgäldskontorets reglemente, i den mån så kan bliva erforderligt

för bestridande av ifrågavarande förskott, utverka rätt till kassaförstärkning

från riksgäldskontoret. Något anslag å riksstaten för ifrågavarande

ändamål blir, om denna utväg anlitas, givetvis för framtiden ej behövligt,

och ^ tillhandahållandet åt statskontoret av de belopp, varom fråga är, kan

ej vålla riksgäldskontoret någon olägenhet.

Den sålunda ifrågasatta lösningen av det föreliggande spörsmålet är enligt

fullmäktiges mening så mycket lämpligare, som all upplåning för svenska

statens räkning i princip bör ombesörjas av riksgäldskontoret i överensstämmelse

med den konstitutionella ställning, kontoret intager.

På grund av remiss har vidare statskontoret avgivit utlåtande i ärendet

den 22 december 1931. Statskontoret anför följande:

En minskning^ av för budgeten erforderligt anslagsbehov kan givetvis

under ett övergångsår astadkommas genom att pensionsförsäkringsfonden

tages i anspråk för förskottering av landstingens och kommunernas andelar

i kostnaden för pensionstillägg m. m. På de skäl pensionsstyrelsen anfört

bör fonden i så fall erhålla räntegottgörelse, varigenom emellertid uppstår

en ökning av anslagsbehovet under de på övergångsåret följande åren. På

grund härav och då, såsom fullmäktige i riksgäldskontoret framhållit, en

dylik anordning skulle medföra ökat arbete, synas andra utvägar böra sökas

för erhållande av den önskade lättnaden i budgeten.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava ansett, att det ej skulle möta hinder

för statskontoret att -— jämlikt föreskrift i § 43 i reglementet för riksgäldskontoret

— i den mån så kunde bliva erforderligt för bestridande av nu

ifrågavarande förskott för landsting och kommuner, utverka kassaförstärkning

från riksgäldskontoret. Statskontoret vill i anledning härav framhålla, att

berörda paragraf endast torde avse statsverkets utgifter såsom helhet betraktade

och att den i paragrafen anvisade utvägen alltså knappast kan an
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!. Maj:ts proposition nr 45.

litas i annat fall än då behållningen å statsverkets giroräkning i riksbanken

icke är tillfyllest för bestridandet av erforderliga utgifter. Statskontoret

anser sig — exempelvis under nuvarande förhållanden, då giroriikningen utvisar

en god behållning samt ämbetsverket dessutom till riksgäldskontoret

för förvaltning överlämnat 220 miljoner kronor — näppeligen kunna för bestridandet

av en viss, förhållandevis mindre utgift vidtaga åtgärder för erhållande

av kassaförstärkning.

Enligt statskontorets mening skulle det låta sig göra, att ämbetsverket

av omhänderhavda medel bestrede nu ifrågavarande förskott, vilka sedermera

givetvis skulle ersättas i den mån landstingens och kommunernas bidrag

inflöte. Mot en sådan anordning kan göras den invändningen — en

invändning som riktades mot det tidigare allmänt tillämpade förskottsförfarandet

— att utgifterna icke komme till synes i budgeten. Visserligen

skulle nu ifrågavarande utbetalningar utgöra förskott för landsting och kommuner,

under det att de tidigare vanliga förskotten utgjorde förskott för

statsverket självt. Därest emellertid nyssberörda invändning i allt fall anses

böra tillmätas betydelse, torde förskotten böra utbetalas från ett särskilt i

riksstaten under rubrik: Utgifter för kapitalökning, Fonden för förlag till

statsverket, för ändamålet uppfört anslag, anvisat att utgå av lånemedel.

Oeneralpoststyrelsen och pensionsstyrelsen skulle i så fall rekvirera tre

fjärdedelar av utgifter för pensionstillägg och understöd enligt lagen om

allmän pensionsförsäkring från statskontoret samt återstående fjärdedelen

från riksgäldskontoret. För undvikande av författningsändringar torde emellertid

statskontoret böra anbefallas att verkställa hela utbetalningen och

därvid avföra tre fjärdedelar från det för ändamålet å femte huvudtiteln

uppförda anslaget samt en fjärdedel från det anslag, som uppfördes under

rubrik utgifter för kapitalökning. Ämbetsverket skulle därvid äga att av

riksgäldskontoret rekvirera ersättning för utgifter, som avföras å sist angivna

anslag, och statskontoret skulle sedermera tillgodoföra riksgäldskontoret de

bidragsbelopp, som inflyta från landsting och kommuner. En dylik anordning

skulle i sak giva enahanda resultat, som skulle uppstå vid genomförandet

av det av fullmäktige i riksgäldskontoret i frågan framställda förslaget.

Slutligen har riksräkenskapsrerket den 11 januari 1932 avgivit infordrat

utlåtande, vari ämbetsverket yttrat följande:

Mot förslaget att icke vidare redovisa statsverkets förskott för landstingens

och kommunernas andelar i kostnaden för pensionstillägg och understöd

enligt lagen om allmän pensionsförsäkring över budgeten har riksräkenskapsverket

icke funnit skäl till erinran.

I likhet med fullmäktige i riksgäldskontoret finner riksräkenskapsverket

ordnandet av föreliggande fråga enklast kunna ske under den formen, att

statskontoret bemyndigas att av omhänderhavda medel förskottsvis utbetala

de andelar i kostnaden för berörda pensionstillägg och understöd, som landsting

och kommuner hava att gälda.

Med hänsyn till att ifrågavarande utbetalningar icke representera definitiva

statsutgifter utan utgöra verkliga förskott, som av landsting och kommuner

årligen återbetalas, synes intet hinder möta att redovisa desamma å förskottstitel.

Vad först beträffar den inom socialdepartementet väckta frågan om ändring i

sättet för bestridande av förskott å landstingens och kommunernas andelar

i kostnaderna för pensionstillägg och understöd enligt pensionsförsäkrings
-

Dopartements
chofon.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

lagen, har jag redan i statsverkspropositionen angivit min uppfattning om

lämpligheten av en omläggning, varigenom ifrågavarande förskott icke vidare

skulle utgå från förevarande anslag eller annat anslag, som belastar skattebudgeten.

Redan av principiella skäl synes en sådan omläggning vara väl

motiverad. Den skulle dessutom medföra vissa budgettekniska och andra

praktiska fördelar. Sålunda skulle bland annat vinnas, att vid beräkningen

av anslaget för framtiden hänsyn icke behöver, såsom hittills måst ske,

tagas till någon del av den ökning i den förskotterade summan, som från

ett budgetår till ett annat uppkommer, så länge kostnadeima för pensionstillägg

och understöd äro i stigande. Anslagsbelastningen skulle alltså komma

att direkt återspegla de på staten ankommande kostnaderna för de med ifrågavarande

anslag avsedda ändamålen. För omläggningens genomförande just

nu föreligger ett starkt skäl i den jämväl i statsverkspropositionen angivna

omständigheten, att den avsevärda anslagsminskning, som genom omläggningen

kan vinnas under ett övergångsår, i nuvarande statsfinansiella läge

är av särskild betydelse.

Med avseende å sättet för bestridandet i framtiden av ifrågavarande förskott

framkastades i den inom socialdepartementet upprättade promemorian

den med hänsyn till förskottens ändamål nära till hands liggande tanken

att överflytta förskotteringen till pensionsförsäkringsfonden. Vid en lösning

på nämnda väg torde emellertid — såsom i promemorian antytts och i pensionsstyrelsens

utlåtande angivits såsom en bestämd förutsättning för styrelsens

tillstyrkande av detta förslag — få förutsättas, att fonden erhölle gottgörelse för

de genom förskotteringen uppkommande ränteförlusterna. Då härav skulle

föranledas ökat arbete med ränteberäkning och bokföring m. m., hava de

övriga i ärendet hörda myndigheterna ansett en lösning av frågan böra sökas

på annat sätt. För min del vill jag efter övervägande av olika på frågan

inverkande omständigheter biträda sistnämnda uppfattning.

Av de utvägar, som angivits för en omläggning av förskotteringen utan

anlitande av pensionsförsäkringsfonden, har jag ansett mig böra förorda det

förslag, som går ut på att statskontoret skulle bemyndigas att, utan anlitande

av riksstatsanslag, av under händer varande medel verkställa förskottsutbetalning

av landstingens och kommunernas andelar i pensionstillägg och

understöd. Detta förslag, som alternativt framlagts i statskontorets utlåtande,

har tillstyrkts av riksräkenskapsverket. Av utredningen framgår

ock, att förslaget i sak väl överensstämmer med den av riksgäldsfullmäktige

uttalade meningen. I den mån statskontoret ej förfogar över

tillräckliga medel för bestridande av erforderliga utgifter, har ämbetsverket

nämligen att i den ordning, som i riksgäldskontorets reglemente föreskrives,

utverka rätt till kassaförstärkning från riksgäldskontoret. På sätt

riksräkenskapsverket framhållit, lärer någon principiell invändning mot att

redovisa ifrågavarande utgifter under förskottstitel icke med fog kunna göras,

då det här icke — såsom vid det tidigare tillämpade förskottsförfarandet var

fallet — är fråga om definitiva statsutgifter utan om verkliga förskott, vilka

årligen återbetalas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

En lösning av frågan på denna väg skulle innebära en synnerligen enkel

anordning. Generalpoststyrelsen och, i fråga om barntillägg, pensionsstyrelsen

skulle liksom hittills hava att hos statskontoret rekvirera de medel,

som erfordras för utbetalning av pensionstillägg och understöd på föreskrivna

utbetalningsterminer, men de rekvirerade beloppen skulle av statskontoret

utanordnas med endast tre fjärdedelar från riksstatsanslaget, medan den återstående

fjärdedelen skulle utanordnas under förskottstitel och sedermera

täckas med från landstingen och kommunerna inflytande medel, vilka böra

av pensionsstyrelsen inlevereras till statskontoret.

Den omläggning av ifrågavarande förskottering, som jag sålunda förordar,

torde böra genomföras från och med den 1 juli 1932. Därest så sker, skulle

statskontoret efter den inbetalning av för år 1932 förskotterade belopp, som

i början av år 1933 äger rum från landsting och kommuner, hava att i första

hand gottgöra statsanslaget det belopp, som från detsamma förskotterats för

första halvåret 1932, medan återstoden av den inbetalade summan skulle

tagas i anspråk för täckande av utbetalningar, vilka från och med den 1 juli

1932 ägt rum under förskottstitel.

. Den förordade omläggningen kan helt genomföras genom bestämmelser

i administrativ väg och synes ej kräva riksdagens medverkan. Den utgör

emellertid en viktig faktor vid anslagsberäkningen. Först sedan riksdagen

fattat beslut i anslagsfrågan, torde jag därför få underställa Kungl. Maj:t

frågan om utfärdande av för omläggningen erforderliga föreskrifter.

Vid genomförande av den tillstyrkta omläggningen kan, såsom av den

föregående utredningen framgår, en minskning i det av pensionsstyrelsen

beräknade anslagsbehovet för nästkommande budgetår äga rum dels med

390,000 kronor, motsvarande av styrelsen uppskattad utgiftsökning för bestridande

av fortsatta förskott å landstingens och kommunernas andelar i

pensionstillägg och understöd, dels ock med 7,600,000 kronor, utgörande det

beräknade beloppet av de under budgetåret inflytande inbetalningarna från

landsting och kommuner, i vad de avse förskott för första halvåret 1932.

Förstnämnda belopp representerar en för framtiden bestående besparing å

anslaget, medan det sistnämnda beloppet utgör den under övergångsåret

uppkommande tillfälliga minskningen. Sammanlagda anslagsnedsättningen

av nu förevarande anledning skulle alltså utgöra 7,990,000 kronor.

Yad härefter angår pensionsstyrelsens anslagsberäkning i övrigt, har man

tidigare vid uppskattningen för en kommande budgetperiod av totalkostnaden

för pensionstillägg och understöd tillämpat olika beräkningsmetoder. Före

år 1930 grundades uppskattningen på en såvitt möjligt noggrann avvägning

av alla på kostnaden inverkande faktorer (se härutinnan exempelvis statsverkspropositionen

1929, femte huvudtiteln sid. 86 och följande). I 1930 års

statsverksproposition byggde man i stället, i enlighet med förslag av pensionsstyrelsen,

på en genomsnittsberäkning av kostnaderna för de tre sistförflutna

budgetperioderna. Styrelsen ansåg nämligen att, då antalet nytillkomna

pensionstagare och antalet inkomna ansökningar dåmera börjat stabiliseras,

ett dylikt medeltal kunde läggas till grund för beräkningen, under förutsätt
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

ning att därjämte toges hänsyn till vidtagna lagändringar och till folkökningen

i vederbörande åldersgrupper. En anledning till denna omläggning torde

även hava varit att — ehuru utvecklingen i det stora hela med den tidigare

använda, mera komplicerade uppskattningsmetoden låter sig väl beräkna —

de särskilda åren sinsemellan kunna förete variationer av tillfällig art, som

icke kunna förutberäknas, eller med andra ord att en uppskattning, som

bygger på beräkning av var och en av de inverkande faktorerna, enligt

erfarenheten icke för visst år ställer sig tillförlitligare än en mera summarisk

uppskattning.

Vid beräkningen av kostnadens storlek för nu löpande budgetår tillämpades

i överensstämmelse med pensionsstyrelsens förslag en ännu mera förenklad

metod, i det man i fråga om pensionstillägg och understöd, frånsett barntillägg,

uteslutande tog hänsyn till erfarenheterna från de båda senast förflutna

budgetperioderna. Med stöd av dessa erfarenheter antog man, att

nettoökningen av kostnaden för dylika tillägg och understöd skulle under

den närmaste framtiden för varje budgetår komma att minskas med omkring

100,000 kronor. Nettoökningen beräknades i enlighet härmed för budgetåret

1930/1931 till 2,900,000 kronor och för budgetåret 1931/1932 till 2,800,000

kronor. Beträffande barntillägg räknade man däremot med en konstant årlig

ökning av omkring 200,000 kronor.

Såsom framgår av det föregående, har pensionsstyrelsen även i sin här

förevarande framställning grundat beräkningarna på uppgifter angående de

senaste årens nettoökning i totalbeloppet av utgående pensionstillägg och

understöd. Med hänsyn till nu föreliggande uppgifter bland annat angående

ökningen i kostnaderna för pensionstillägg och understöd under år 1930 har

styrelsen emellertid nu ansett sig icke böra för den tid, varom här är fråga,

räkna med någon minskning i den årliga nettoökningen av totalkostnaden

för andra tillägg och understöd än barntillägg. Ökningen har därför, med

utgångspunkt från 1930 års siffror, uppskattats till ett tillsvidare konstant

belopp av 2,950,000 kronor årligen. Beträffande barntilläggen har styrelsen,

liksom vid uppskattningen för innevarande budgetår, räknat med en

konstant årlig ökning av 200,000 kronor.

På sätt jag i statsverkspropositionen angivit, finner jag för min del icke

tillräcklig anledning föreligga att beträffande kostnaden för andra pensionstillägg

och understöd än barntillägg frångå de antaganden, vilka lades till

grund för anslagsberäkningen för innevarande budgetår. Visserligen giva de

av pensionsstyrelsen lämnade, i det föregående återgivna uppgifterna vid

handen, att nettoökningen för år 1930 stegrats i förhållande till ökningen

för år 1929. Emellertid synes den erfarenhet, som sålunda föreligger, omfatta

en alltför kort period för att kunna utgöra grundval för någon bestämd

slutsats angående kostnadsökningens storlek för den närmaste framtiden.

Såsom redan tidigare vid behandlingen av förevarande anslag framhållits,

måste man för övrigt alltid räkna med att utgifterna för ett visst

budgetår kunna komma att med någon procent överskrida eller understiga

de beräknade.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

Vad angår barntilläggen biträder jag däremot pensionsstyrelsens förslag.

Med den uppfattning, jag sålunda angivit, beräknar jag ökningen i den

årliga totalkostnaden för pensionstillägg och understöd, frånsett barntillägg,

för innevarande budgetår till (2,800,000 + 200,000) 3,000,000 kronor och för

nästkommande budgetår till (2,700,000 + 200,000) 2,900,000 kronor. Sammanlagda

ökningen för dessa båda budgetår skulle alltså utgöra 5,900,000 kronor,

varav den på staten belöpande delen skulle utgöra (3/4 X 5,900,000)

4,425,000 kronor. Med utgångspunkt från det av pensionsstyrelsen angivna

verkliga beloppet av statens andel för budgetaret 1930/1931 eller 43,220,000

kronor kan följaktligen för nästa budgetar denna andel beräknas till

(43,220,000 + 4,425,000) 47,645,000 kronor. Detta belopp innebär en nedsättning

i förhållande till pensionsstyrelsens beräkning av i runt tal 300,000

kronor.

Vad härefter angår storleken av det belopp, som bör inräknas i förevarande

anslag såsom bidrag av statsmedel till pensionsstyrelsens sjukvårdande

verksamhet, har jag i statsverkspropositionen (femte huvudtiteln,

punkten 25) angivit de skäl, på vilka jag anser detta belopp böra liksom

för innevarande budgetår begränsas till 100,000 kronor. Av denna anledning

förordar jag en nedsättning i det av pensionsstyrelsen beräknade anslagsbeloppet

med 400,000 kronor.

Vid bifall till vad jag sålunda i skilda hänseenden tillstyrkt skulle det

av pensionsstyrelsen beräknade anslagsbeloppet, 48,800,000 kronor, kunna

minskas med (7,990,000 + 300,000 + 400,000) 8,690,000 kronor till 40,110,000

kronor. Av försiktighetsskäl torde emellertid detta belopp, i enlighet med

den i statsverkspropositionen framlagda preliminära uppskattningen, böra

avrundas uppåt till 40,200,000 kronor.

I det sålunda beräknade anslagsbeloppet torde även kunna ingå statens

utgifter för den jämlikt pensionsförsäkringslagen anordnade, på frivilliga

avgifter grundade försäkringen. Såsom i fjolårets statsverksproposition

framhölls, vill det visserligen synas, som om denna försäkring efter de år

1927 vidtagna ändringarna i grunderna för densamma vore stadd i en ganska

hastig utveckling. Då statens bidrag utgar först när rätt till pension inträder,

torde emellertid tills vidare något särskilt anslagsbelopp icke behöva

beräknas för statsbidragen i fråga.

Såsom av det anförda torde framgå, har jag vid bedömandet av förevarande

anslagsfråga utgått från att några sakliga ändringar beträffande pensionsförsäkringen

icke för närvarande böra vidtagas. Jag har visserligen

haft under övervägande, huruvida med hänsyn till den statsfinansiella situationen

någon ytterligare inskränkning, utöver den år 1927 vidtagna, i rätten

till retroaktiv utbetalning av pensionstillägg och understöd borde företagas,

men tillräckliga skid för en lagändring i detta avseende hava synts mig icke

för närvarande föreligga.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

Bihang till riksdagens protokoll 1032. 1 sand. 31 haft. (Nr 45—46.)

111 92 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj-.ts proposition nr 45.

dels till statens kostnad för pensionstillägg och understöd

enligt lagen om allmän pensionsförsäkring för budgetåret

1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 40,200,000 kronor;

dels och medgiva, att av nämnda förslagsanslag må gäldas

kostnaden för statens bidrag till den jämlikt pensionsförsäkringslagen

anordnade, på frivilliga avgifter grundade försäkringen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ake Karlholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:141 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående anslag till statens kostnad för pensionstillägg oell understöd enligt lagen örn allmän a1 i texten
  2. SU 1932:55 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkr s. 1 i texten