Angående anslag till statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring m. m
1932-01-22 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1932:45, Angående anslag till statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring m. m
Dokumentets text
Kiingl. Maj:ts proposition nr 45.
1
Nr 45.
Kungi. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
till statens kostnad för pensionstillägg och understöd
enligt lagen om allmän pensionsförsäkring m. m.;
given Stockholms slott den 22 januari 1932.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kiingl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Sam Larsson.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj-.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 22 januari 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel,
statsråden Gärde, Hamrin, von Stockensteöm, Stadener, Gtllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Larsson, anför efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet:
Under punkten 24 av femte huvudtiteln i årets statsverksproposition anmälde
jag frågan om beräknande av anslag för nästkommande budgetår till
statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen om allmän
pensionsförsäkring.
Jag omnämnde därvid, att pensionsstyrelsen i skrivelse den 28 augusti 1931
beräknat det erforderliga anslagsbeloppet till 48,800,000 kronor, vari inräknats
dels 390,000 kronor till täckande av det belopp, varmed statens kostnad för
förskottering av landstingens och kommunernas andelar i kostnaden för
pensionstillägg och understöd under senare hälften av nästkommande budgetår
beräknats komma att överstiga de under senare hälften av innevarande
Bihang till riksdagens protokoll 1032. 1 samt. 31 höft. (Nr 45—4b.) 11432 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 45.
budgetår lämnade förskotten för motsvarande ändamål, dels och en summa
av 500,000 kronor, som av anslaget skulle ställas till pensionsstyrelsens
förfogande för dess sjukvårdande verksamhet.
För egen del fann jag emellertid det erforderliga beloppet kunna beräknas
betydligt lägre än pensionsstyrelsen ifrågasatt. Till en början vore — yttrade
jag — härutinnan att märka, att pensionsstyrelsen vid uppskattning av den
årliga ökningen i totala kostnaden för andra pensionstillägg och understöd
än barntillägg nu så till vida avvikit från de antaganden, på vilka anslagsberäkningen
för innevarande budgetår grundats, att styrelsen av angivna
orsaker icke ansett sig böra för ifrågavarande tid räkna med någon minskning
i den årliga ökningen av berörda totalkostnad. Tillräcklig anledning
syntes mig emellertid icke föreligga för denna avvikelse från de tidigare
antagandena. Med hänsyn därtill ansåg jag det av pensionsstyrelsen beräknade
beloppet kunna nedsättas med omkring 300,000 kronor. Vidare
fann jag det såsom bidrag av statsmedel till styrelsens sjukvårdande verksamhet
avsedda beloppet för nästa budgetår icke böra beräknas högre än
det, som för närvarande utgår för ändamålet eller 100,000 kronor.
I detta sammanhang omnämnde jag vidare, att inom socialdepartementet
utarbetats ett förslag om sådan ändring i sättet för bestridande av förskott
å landstingens och kommunernas andelar i kostnaderna för pensionstillägg
och understöd enligt pensionsförsäkringslagen, att dessa förskott icke vidare
skulle utgå från förevarande anslag eller annat anslag, som belastar skattebudgeten.
En dylik ändring skulle medföra, att i anslaget hädanefter icke
behövde inräknas något belopp för täckande av ökning i förskotten från ett
år till ett annat. Av denna anledning ansåg jag det av pensionsstyrelsen
beräknade beloppet kunna reduceras med ungefär 390,000 kronor. För det
budgetår, under vilket omläggningen genomfördes, skulle emellertid därutöver
vinnas en minskning i anslagsbehovet med det belopp, som efter inbetalning
under budgetårets senare hälft av landstingens och kommunernas andelar
för nästföregående kalenderår komme att återföras till anslaget utan att motsvaras
av kostnader för under ifrågavarande budgetår utgivna nya förskott.
Detta belopp kunde, därest omläggningen vidtoges under nästkommande
budgetår, beräknas till icke mindre än 7,600,000 kronor. Av antydda skäl
tillstyrkte jag en sådan omläggning.
I enlighet med vad sålunda anförts fann jag det erforderliga anslagsbeloppet
kunna uppskattas till (48,800,000 — 300,000 — 400,000 — 390,000 —
7,600,000) 40,110,000 kronor, vilket belopp emellertid syntes böra avrundas
uppåt till 40,200,000 kronor.
Jag tilläde härefter, att utredningen angående sättet för omläggning av
förskotteringen av landstingens och kommunernas andelar ännu ej vore fullt
slutförd. Olika alternativ kunde i detta avseende tänkas. Jag vore därför
icke beredd att för det dåvarande framlägga närmare förslag i detta ämne>
Anslaget till statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt pensionsförsäkringslagen
borde vid sådant förhållande endast preliminärt be
-
3
Kungl. May.ts proposition nr 45.
räknas i riksstatsförslaget. Den förut angivna minskningen i anslagsbehovet
kunde emellertid påräknas, vilket alternativ, som än kunde komma
att väljas.
På min hemställan föreslog Kungl. Maj:t under förenämnda punkt av
femte huvudtiteln riksdagen att, i avbidan på blivande proposition i ämnet,
till statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen om allmän
pensionsförsäkring för budgetåret 1932/1933 beräkna ett extra förslagsanslag
av 40,200,000 kronor.
Sedan erforderlig utredning för ståndpunktstagande i förevarande anslagsfråga
numera slutförts, anhåller jag att få upptaga densamma till närmare
behandling.
Enligt 10 § i lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913 bestrides
kostnaden för de jämlikt samma lag utgående pensionstilläggen till
3/4 av staten och till V4 av landstingen och kommunerna. Detsamma gäller
i fråga om understöd, som i enlighet med 33 § i nämnda lag utgå till
personer, vilka icke erlagt pensionsavgift och alltså icke kunna erhålla
pensionstillägg.
Genom lag den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av
lagen den 30 juni 1913 inbegrepos i rätten till understöd enligt 33 § i sistnämnda
lag vissa kategorier av personer, som på grund av särskilda övergångsförhållanden
ej innefattats under den ursprungliga lagen. A andra
sidan gjordes genom 1915 års lag den inskränkningen i pensionsrätten enligt
lagen den 30 juni 1913, att beloppet av pensionstillägg, understöd och ökning
därav jämväl för dem, som under åren 1919—1929 förvärvade sådan rätt,
bestämdes till 90 i stället för 100 procent av i sistnämnda lag eljest stadgat
belopp.
Efter år 1915 hava vidtagits vissa ändringar i lagen om allmän pensionsförsäkring
och lagen om övergångsbestämmelser, vilka ändringar medfört
ökning av kostnaderna för pensionstillägg och understöd enligt båda de
omförmälda lagarna.
Härutinnan tillåter jag mig att hänvisa till den redogörelse, som finnes
införd i 1926 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 31, sid. 90).
Anslaget till statens andel i kostnaden för pensionstillägg och understöd
enligt lagen om allmän pensionsförsäkring har, i enlighet med av pensionsstyrelsen
framlagd beräkning, i riksstaten för budgetåret 1931/1932 upptagits
med 45,800,000 kronor, varav 100,000 kronor avsetts för styrelsens sjukvårdande
verksamhet.
I sin förenämnda skrivelse den 28 augusti 1931 med anslagsberäkning
för nästkommande budgetår har pensionsstyrelsen hänvisat till en tablå rörande
statens andel i utgifterna för pensionstillägg och understöd inklusive
s. k. barntillägg, vilken tablå är av följande utseende:
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 45.
o
Ar,
resp. budgetår
Ursprung-
ligen
beräknat
belopp
1,000-tal kr.
Verkligt
belopp
1,000-tal kr.
Ökning
från före- gående år,
resp.
budgetår
År,
resp. budgetår
Ursprung-
ligen
beräknat
belopp
1,000-tal kr.
Verkligt
belopp
1,000-tal kr.
Ökning
från före- gående år,
resp.
budgetår.
1914 ..........
1915 ............
1916 ...........
2,660
3,600
11,710
12,250
13,100
15,080
16,220
25,830
27,660
1,230
3,260
11,350
12,420
12,640
12,820
13,800
22,660
24,050
13,150
1,230
2,030
8,090
1,070
220
180
980
8,860
1,390
Transport
1923/1924 ....
1924/1925 ....
1925/1926 ....
1926/1927 . .
1927/1928 ...
1928/1929 ....
1929/1930 ..
1930/1931 ....
142,800
30,220
31,910
33,500
34,970
36,400
37,800
39,160
40,600
127,380
26,990
28,060
31,540
33,710
36,700
38,210
40,760
43,220
1,070
3,480
2,170
2,990
1,510
2,550
2,460
1917............
1918 ............
1919 .........
1920 .........
1921 ............
1922 ...........
*/i—so/6 1923
—
Summa
1931/1932 ....
1932/1933. ...
427,360
42,000
43,290
406,570
Transport
142,800
127,380
—
—
I kolumnen för ursprungligen beräknat belopp liava upptagits de
vid pensionsförsäkringslagens genomförande beräknade beloppen, ökade med
belopp, som i samband med senare lagändringar beräknats motsvara beslutad
förhöjning av pensionstillägg och understöd samt medgiven utsträckning av
pensionsrätten. Rörande de i kolumnen verkligt belopp upptagna siffrorna
må anmärkas, att desamma från och med år 1920 icke överensstämma med
i anslagsskrivelser före år 1929 upptagna belopp. Orsaken härtill är den,
att alltsedan sistnämnda år till grund för uppgifterna lagts dels de verkligen
utbetalade pensionsbeloppen och ej som tidigare varit fallet i fråga om åren
efter 1919 de under respektive år utanordnade beloppen, dels pensionsbeloppet
för vederbörande budgetår och ej såsom tidigare medeltalet av beloppen
för två kalenderår.
Sammanlagda verkliga kostnaderna till och med budgetåret 1930/1931 utgöra
alltså 406.57 miljoner kronor, vilket är 20.79 miljoner kronor mindre
än det belopp, som angivits såsom det ursprungligen beräknade. Av den
verkliga kostnaden hava 47.4 5 miljoner kronor bestritts genom bidrag och
förskott ur pensionsförsäkringsfonden, medan återstoden eller omkring 359
miljoner kronor utgått av i riksstaten uppförda anslag. I detta sammanhang
bör nämnas, att summan av för ändamålet beviljade anslag varit väsentligt
större än de verkliga utgifterna eller omkring 380 miljoner kronor. Betydande
belopp hava således, särskilt under tidigare år, tillförts kassafonden.
Eiksstatsanslagens och de därifrån bestridda nettoutgifternas storlek
under senare budgetår framgår av följande sammanställning:
Budgetår
1928/1929.........
1929/1930.........
1930/1931.........
1931/1932.........
Anslag
kronor
39.000. 000
41.000. 000
43.000. 000
45,800,000
Nettoutgifter
kronor
38,564,151
41,198,555
43,773,058
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 45.
I de i denna sammanställning upptagna beloppen ingå, utom statens
andel i kostnaden för pensionstillägg och understöd, jämväl dels kostnader
för statsbidrag till den sjukvårdande verksamheten, dels kostnader för statsbidrag
i förekommande fall till den enligt pensionsförsäkringslagen anordnade,
på frivilliga avgifter grundade försäkringen, dels ock beräknad, respektive
verklig kostnadsökning i anledning av den från ifrågavarande anslag
hittills bestridda förskotteringen av landstingens och kommunernas andelar i
utgifterna för pensionstillägg och understöd, varom mera i det följande.
Pensionsstyrelsen har i sin förevararande skrivelse vidare lämnat vissa
sifferuppgifter rörande pensionstillägg och understöd, frånsett barntillägg
under åren 1921—1930. Av dessa uppgifter må här återgivas följande
:
Antal sökande, avrundat till hundratal.
År 1921.....
................ 29,500
År
1927..............
...... 41,200
» 1922.....
................ 40,400
»
1928...............
...... 41,700
» 1923.....
............... 38,000
»
1929...............
...... 41,600
» 1924.....
................ 35,900
»
1930..............
...... 41,100
» 1925.....
................ 36,800
(därav 1 /j—
-3% 20,743)
» 1926.....
................ 39,500
»
1931 (Vi—3%)
...... 20,629
Antal pensionstillägg och
understöd.
Totalantal
vid årets slut
År
Beviljade
Upphörda
Nettoökning
1921............
......... 25,180
20,947
4,233
239,450
1922............
......... 29,226
23,642
5,584
245,034
1923............
.......... 33,070
21,799
11,271
256,305
1924............
......... 27,298
23,131
4,167
260,472
1925............
.......... 33,436
23,204
10,232
270,704
1926...........
.......... 36,497
24,065
12,432
283,136
1927............
.......... 39,720
27,241
12,479
295,615
1928............
.......... 36,944
25,883
11,061
306,676
1929...........
.......... 37,122
27,031
10,091
316,767
1930...........
.......... 37,337
26,106
11,231
327,998
Årshelopp av pensionstillägg och understöd.
Upphörda
Ökning i
årsbelopp
genom
jämkning i
utgående
förmåner
Netto ökning
Utgående
pensionstillägg
och
understöd
vid årets slut
År
Beviljade
kronor
1921 ........
....... 2,694,691
1922 ........
....... 3,431,731
1923 ........
....... 4,261,470
1924 .......
....... 3,833,186
1925 ........
....... 5,183,026
1926 ........
....... 6,024,122
1927 ........
...... 6,627,025
1928 ........
....... 6,285,420
1929 .......
....... 6,327,408
1930 ........
...... 6,403,174
kronor kronor
2,545,647 198,974
2,890,758 260,508
2,710,927 317,990
2,927,969 353,565
3,021,207 360,931
3,234,593 387,833
3,729,120 440,739
3,654,396 470,104
3,928,426 553,534
3,870,205 459,039
kronor kronor
348,018 28,394,766
801,481 29,196,247
1,868,533 31,064,780
1,258,782 32,323,562
2,522,750 34,846,312
3,177,362 38,023,674
3,338,644 41,362,318
3,101,128 44,463,446
2,952,516 47,415,962
2,992,008 50,407,970
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 45.
I jämförelse med de motsvarande sifferuppgifter, som i vissa liär berörda
hänseenden återfinnas i 1931 års statsverksproposition, förete de nu återgivna
siffrorna en del avvikelser. I allmänhet bero dessa på smärre korrigeringar
på grund av senare inhämtade upplysningar. Större olikhet föreligger emellertid
beträffande årsbeloppen av beviljade pensionstillägg och understöd. Anledningen
härtill är den, att i de i 1931 års statsverksproposition meddelade
siffrorna i detta avseende inräknats nytillkommen kostnad på grund av jämkningar
i tidigare meddelade beslut, vilken kostnad i den här återgivna
sammanställningen upptagits under särskild rubrik.
Under hänvisning till de sålunda lämnade uppgifterna har pensionsstyrelsen
i sin skrivelse särskilt framhållit, hurusom antalet pensionstagare — varmed
i detta sammanhang avses personer, som uppbära pensionstillägg eller
understöd — under de tre senaste åren ökats med respektive 11,061,10,091
och 11,231. Den från år 1929 till år 1930 skedda stegringen i totalantalet
från 316,767 till 327,998 innebure en ökning med 3.5 procent. I anslutning
härtill anför styrelsen, att ökningen i antalet pensioner betydligt överstege
den beräknade. Tidigare hade antagits, att antalet pensionstagare skulle
stiga i samma proportion som antalet arbetsoförmögna över 16 år ökades.
Då sistnämnda ökning utgjort endast omkring 1.2 5 procent per år, hade
alltså den verkliga ökningen i antalet pensionstagare uppgått till inemot tre
gånger den beräknade.
Vid beräkning av utgifterna för pensionstillägg och understöd för nästa
budgetår har pensionsstyrelsen utgått från att någon minskning i tillströmningen
av pensionstagare ännu icke kunde förväntas. Vidare har styrelsen,
på sätt skett jämväl vid uppskattningen av motsvarande utgifter för löpande
budgetår, bortsett från förändringarna i det årliga retroaktiva pensionsbeloppet,
enär dessa förändringar numera saknade all ekonomisk betydelse.
Med hänvisning till att enligt de nyss återgivna uppgifterna nettoökningen
i kostnaderna för utgående pensionstillägg och understöd, frånsett barntillägg,
utgjort under år 1929 2,952,516 kronor och under år 1930 2,992,008
kronor —- i vilken sistnämnda siffra inginge pensioner till något hundratal
under året avlidna pensionstagare, som ännu icke hunnit redovisas i styrelsens
statistik — har styrelsen ansett sig böra beräkna den årliga ökningen
i nämnda kostnader till 2,950,000 kronor.
Beträffande de belopp, som under de sist förflutna fyra budgetåren utbetalats
såsom barntillägg, meddelar pensionsstyrelsen följande uppgifter:
Utbetalat
Budgetär belopp
kronor
1927/1928 ........................................................... 1,923,301
1928/1929 .......................................................... 2,110,817
1929/1930 ........................................................... 2,306,072
1930/1931 ........................................................... 2,523,142
Då enligt dessa uppgifter kostnaderna för barntillägg under vart och ett
av de senaste budgetåren ökats med omkring 200,000 kronor, har pensions
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 45.
7
styrelsen räknat med motsvarande ökning jämväl för budgetåren 1931/1932
och 1932/1933.
Pensionsstyrelsen har i följd härav uppskattat ökningen — jämfört med
närmast föregående budgetår — i den arliga totalkostnaden för pensionstillägg
för nu löpande och nästa budgetår på följande sätt:
Budgetår
1931/1932
1932/1933
För pensionstillägg
ocb
understöd,
frånsett
barntillägg
kronor
2,950,000
2,950,000
För barntillägg
-
kronor
200,000
200,000
Summa
kronor
3,150,000
3,150,000
Den på staten belöpande delen av kostnadsökningen skulle enligt denna
beräkning för vart och ett av nämnda två budgetår utgöra 3/4 X 3,150,000
eller omkring 2,360,000 kronor.
Med utgångspunkt från den förut återgivna siffran för det verkliga beloppet
av statens andel i totalkostnaderna för pensionstillägg och understöd för
budgetåret 1930/1931 eller 43,220,000 kronor har pensionsstyrelsen följaktligen
för nästa budgetår beräknat denna andel till (43,220,000 + 2,360,000 + 2,360,000)
47,940,000 kronor.
Yid statsanslagets fastställande för budgetåret 1932/1933 bör emellertid
enligt styrelsen till det sålunda beräknade beloppet läggas dels ett belopp
av 390,000 kronor till täckande av ökningen i landstingens och kommunernas
av staten förskotterade andelar i kostnaderna för pensionstillägg och understöd,
dels ock — på av styrelsen närmare angivna, under punkten 25 av
femte huvudtiteln i årets statsverksproposition omförmälda skäl — ett belopp
av 500,000 kronor för åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet.
Pensionsstyrelsen har alltså föreslagit, att anslagsbeloppet för nästa
budgetår måtte upptagas till (47,940,000 + 390,000 + 500,000) 48,830,000 kronor
eller i avrundat tal 48,800,000 kronor.
De till pensionsstyrelsens biträde förordnade sakkunniga, herrar Kvarnzelius,
Nilsson och Eriksson samt fröken Wedberg, hava förklarat sig instämma
i vad'' styrelsen sålunda anfört och hemställt, herr Kvarnzelius dock med
den reservation, att han ansett det för åtgärder till förebyggande och hävande
av invaliditet avsedda beloppet av statsmedel böra med hänsyn till det rådande
statsfinansiella läget beräknas till allenast 100,000 kronor.
Innan jag ingår på bedömande av styrelsens anslagsberäkning, ber jag
att få upptaga till behandling den i det föregående berörda frågan om omläggning
av sättet för förskottering av landstingens och kommunernas
andelar i kostnaderna för pensionstillägg och understöd.
Beträffande utbetalning av dessa tillägg och understöd samt täckandet av
landstingens och kommunernas andelar i desamma gäller för närvarande pa
grund av i administrativ väg meddelade föreskrifter följande:
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 45.
Utbetalningen av pensionstillägg och understöd verkställes, då fråga ef
ar om barntillägg, genom postverkets förmedling å vederbörlig postanstalt.
Oeneralpoststyrelsen rekvirerar för varje månad från statskontoret det belopp,
som beraknas erforderligt under månaden för utbetalningarnas fullgörande
Statskontoret avför beloppet från femte huvudtitelns förslagsanslag
till statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen om alh
man pensionsförsäkring. Beloppet göres därefter tillgängligt för de olika
postanstalterna.
Barntillägg utbetalas av pensionsstyrelsen. Även de för dessa utbetalningar
erforderliga medlen rekvireras från statskontoret och utgå från nyssnamnda
förslagsanslag. c J
Ifrågavarande utbetalningar avse hela de belopp, vilka tillkomma vederborande
pensions- och understödstagare. De andelar i kostnaden för pensionstillagg
och understöd, som det åligger landstingen och kommunerna
att gaida (en fjärdedel), forskotteras alltså av staten, och förskotten utbetalas
tran samma anslag, varifrån statens andelar utgå.
Efter varje kalenderårs utgång inbetalas till pensionsstyrelsen landstingens
och kommunernas andelar i kostnaden för det förflutna kalenderåret. Beträfbudgetår
inflyter sålunda ersättning för under budgetårets senare
hälft utbetalade förskott först under det närmast följande budgetåret De
inbetalade beloppen inlevereras av pensionsstyrelsen till statskontoret och
tilfgodotoras nyssnämnda anslag.
I en inom socialdepartementet upprättad promemoria, dagtecknad den 23 november
1931, anfördes med avseende å omläggning av sättet för förskottering
av ifrågavarande andelar bland annat följande:
De på landstingen och kommunerna belöpande, av staten förskotterade
andelarna i kostnaden för pensionstillägg och understöd för år 1930 synas
hava uppgått till över 14 miljoner kronor. Med hänsyn till den fortgående
ökningen i utgående pensionstillägg och understöd har man för åren 1931
och 1932 att räkna med än högre belopp. Det anslag till statens kostnad
för pensionstillägg och understöd, som beräknats i riksstaten för innevarande
i6!”’ motsvarar på samma tid belöpande landstings- och kommunandelar
till belopp av omkring 15,100,000 kronor.
Så länge ökningen i utgående pensionstillägg och understöd fortfar, måste
staten för att kunna fullgöra förskottering av landstingens och kommunernas
andelar för varje budgetår höja det för utbetalning av ifrågavarande förmåner
avsedda statsanslaget icke blott med vad som motsvarar ökningen i de utgifter
för ändamålet, vilka slutligen stanna på statsverket, utan jämväl med
belopp, svarande mot ökningen för budgetårets senare hälft i landstingens
och kommunernas andelar. Av denna anledning har i anslaget för innevarande
budgetår inräknats ett belopp av 375,000 kronor, och pensionsstyrelsen
har beräknat, att anslaget borde av samma anledning för nästkommande
budgetår höjas med 390,000 kronor.
olika skal, bland vilka särskilt de budgetära äro av beskaffenhet att
för narvarande vinna beaktande, synes det kunna ifrågasättas, huruvida icke
forskotteringen med statsmedel av landstingens och kommunernas andelar i
ifrågavarande kostnader skulle kunna upphöra och förskotten i stället överflyttas
på pensionsförsäkringsfonden. Mot en sådan omläggning skulle visserligen
måhända kunna invändas, att då alltsedan år 1914 forskotteringen
verkställts genom statsverket, vilket alltså drabbats av de till följd av förskotten
uppkommande ränteförlusterna, det kan synas mindre befogat att
nu överflytta dessa ränteförluster på pensionsförsäkringsfonden. Om åt
denna invändning anses böra tillmätas avgörande betydelse, torde emellertid
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 45.
kunna ifrågasättas, att statsverket ikläder sig skyldighet att ersätta fonden
de räntor, densamma på grund av förskotten komme att gå förlustig.
Om uppgiften att förskottera landstingens och kommunernas andelar i
förevarande tillägg och understöd överflyttas från staten till pensionsförsäkringsfonden,
synes överflyttningen böra genomföras från och med nästkommande
budgetår.
Genom den ifrågasatta omläggningen skulle vinnas, att vid beräkning av
statsanslaget till förmånerna i fråga icke behövde tagas hänsyn till inträdande
stegring i landstingens och kommunernas kostnader utan allenast till
den utgiftsökning, som belöper å statsverket. Därest ränta anses böra erläggas
å belopp, som förskotteras av pensionsförsäkringsfonden, måste dock
beräknas medel härför.
För det budgetår, med vilket överflyttning av förskotteringen från staten
till fonden genomföres, skulle emellertid ernås större utgiftsminskning än
som följer av nyss berörda förhållanden. Om överflyttningen sker från och
med den 1 juli 1932, behöver statsverket icke under det då ingående budgetåret
bestrida några förskott. Men däremot skulle statsverket äga att under
loppet av detta budgetår från landstingen och kommunerna uppbära en
summa, motsvarande av staten under första halvåret 1932 utbetalade förskott,
och alltså utgörande ungefär hälften av den på landsting och kommuner
belöpande kostnaden för pensionstillägg och understöd under kalenderåret
1932.
I promemorian berördes härefter närmare sättet för genomförande av den
ifrågasatta omläggningen, frågan om den räntefot, varefter eventuell ränta
till pensionsförsäkringsfonden borde beräknas, m. m.
Angående storleken av den minskning i eljest erforderligt anslagsbelopp
till statens kostnader för pensionstillägg och understöd, som vid omläggningens
genomförande skulle kunna beräknas för nästkommande budgetår,
anfördes i promemorian, att denna minskning syntes kunna approximativt
uppskattas till mellan 7 och 7‘/2 miljoner kronor. Fastställandet av det
exakta beloppet förutsatte dels ståndpunktstagande till frågan, huruvida
ränta borde erläggas å pensionsförsäkringsfondens förskott, samt beräkning av
räntekostnadernas storlek för senare kalenderhalvåret 1932, dels ock närmare
utredning rörande huru stor del av kostnaderna för pensionstillägg och
understöd under år 1932, som belöpte å första kalenderhalvåret och alltså
kunde beräknas komma att under budgetåret 1932/1933 tillgodoföras statsanslaget.
Genom remiss den 26 november 1931 anbefalldes härefter pension sstyrelsen
att — efter hörande av fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden och, i den
mån så erfordrades, efter samråd med generalpoststyrelsen —• avgiva utlåtande
över förberörda promemoria och därvid förebringa utredning och
förslag i fråga om storleken av det belopp, varmed här ifrågavarande anslag
borde för nästkommande budgetår i riksstaten uppföras, därest omläggning
av sättet för förskottering av landstingens och kommunernas andelar i
kostnaden för pensionstillägg och understöd genomfördes i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i promemorian ifrågasatts.
Med anledning härav har pensions styr elsen i utlåtande den 4 december 1931
anfört bland annat följande:
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 45.
Såsom i socialdepartementets promemoria omförmäles, har statsverket
att i samband med bestridandet av kostnaderna för pensionstillägg och
understöd utlägga jämväl den andel i dessa kostnader, som enligt 10 och
33 §§ i lagen om allmän pensionsförsäkring skall gäldas av landsting och
kommuner. Gottgörelse för vad som sålunda under ett kalenderår förskjutits
erhåller statsverket först efter ingången av april därpå följande
kalenderår, sedan de på landsting och kommuner belöpande andelarna inlevererats.
Principiellt sett borde landsting och kommuner gottgöra staten
den ränteförlust, som följer av förskotteringen av de på dem belöpande
andelarna i pensionstillägg och understöd. Av praktiska skäl har staten
emellertid måst påtaga sig ränteförlusten.
I promemorian har nu ifrågasatts, att förskotteringen av landstingens
och kommunernas andelar skulle från och med nästa budgetår överflyttas
på pensionsförsäkrings.fonden. Yid bedömandet av detta förslag måste man
hålla i minnet, att enligt den principiella ståndpunkt, som av statsmakterna
intogs redan vid fastställande av grunderna för pensionsförsäkringsfondens
förvaltning och jämväl senare vidhållits, fonden, som icke är att hänföra
till statsmedel i egentlig mening, bör förvaltas med hänsyn till det ändamål,
för vilket medlen fonderas, varvid för pensionsförsäkringen främmande synpunkter
icke få göra sig gällande (se riksdagens skrivelse den 8 juni 1916,
nr 247, och första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande den 17 maj
1923, nr 20). Denna principiella ståndpunkt, som pensionsstyrelsen alltjämt
finner riktig, kräver uppenbarligen, att garantier skapas för att pensionsförsäkringsfonden
i händelse av den föreslagna omläggningen av förskottsförfarandet
icke utsattes för vare sig ränteförlust eller sådan kapitalförlust,
som möjligen kan uppstå till följd av bristande solvens hos dem, som hava
att _ ersätta förskotten. En annan ståndpunkt i detta hänseende skulle för
övrigt nödvändiggöra ändring i de av riksdagen godkända grunderna för
fondens förvaltning, vilka återfinnas uti av Kungl. Maj:t fastställt reglemente
den 17 juni 1916. Enligt dessa grunder äger nämligen fonden bestrida —
utöver med avgiftsförsäkringen förenade utgifter samt förvaltningskostnader
— endast vissa i § 10 omförmälda kostnader för åtgärder, ägnade att i
pensionsförsäkringens intresse förebygga eller häva arbetsoförmåga eller
befordra folkhälsan. Fondens belastande med förenämnda årliga ränteförlust,
vars nuvärde representerar ett avsevärt kapitalbelopp, skulle dessutom vara
ägnat att i viss mån rubba de beräkningar, på vilka fondens förpliktelser
mot de försäkrade äro grundade.
Under förutsättning att de nämnda garantierna mot förlust för fonden
lämnas, finnes från pensionsstyrelsens sida icke något att erinra mot det
i promemorian framförda förslaget om överflyttning till pensionsförsäkringsfonden
av förskotteringen av ifrågavarande andelar.
Beträffande genomförandet från en dylik utgångspunkt av den ifrågasatta
omläggningen synes detta icke komma att medföra några praktiska svårigheter
vare sig för pensionsstyrelsen eller — enligt vad som inhämtats från
generalpoststyrelsen — för postverket.
Yad angår den föreslagna omläggningens betydelse för beräknande av de
årliga anslagsbehoven för bestridande av statens kostnader för pensionstillägg
och understöd, får styrelsen, under hänvisning till en av dess försäkringstekniska
byrå verkställd, vid skrivelsen såsom bilaga fogad utredning
anföra följande. Uti socialdepartementets promemoria har med rätta anförts,
att genom det nya systemet skulle vinnas, att vid beräkningen av statsanslaget
icke såsom förut behövde tagas hänsyn till den årligen inträdande
stegringen i landstingens och kommunernas kostnader utan endast till den
utgiftsökning, som belöpte på statsverket. I enlighet med nyss berörda
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 45.
principiella ståndpunkt bör emellertid, såsom ock i promemorian framhållits,
staten ikläda sig ersättning för den ränta, som fonden på grund av förskotten
komme att gå förlustig. För att komma verkligheten så nära som
möjligt bör räntan beräknas efter den räntefot, som motsvarar medelräntefoten
under närmast föregående budgetår å mot normal ränta nyplacerade
fondmedel. Medel å anslaget böra sålunda beräknas för bestridande av
ränta till fonden å de förskjutna beloppen. Till grund för ränteberäkningen
har vid den inom styrelsen verkställda utredningen lagts den räntefot, som
efter nuvarande förhållanden skäligen kan antagas komma att motsvara
medelräntefoten under innevarande budgetår å mot normal ränta nyplacerade
fondmedel, nämligen 5 procent. Om man bortser från själva övergångsåret,
torde den summa, varmed anslaget skulle kunna minskas genom att däri ej
vidare inräknas årlig utgiftsökning för förskott av landstings- och kommunandelar,
i allmänhet komma att understiga räntekostnaden. Att märka är
dock att, om någon överföring av förskotten till fonden icke komme till
stånd, statsverket likväl i realiteten finge bära denna räntekostnad, ehuru
den då icke komme att påverka anslagsbeloppet.
För det budgetår, under vilket överflyttningen av förskotten från staten
till fonden genomföres, skulle under alla förhållanden utgiftsminskningen
bliva avsevärd. I sin skrivelse den 28 augusti 1931 har pensionsstyrelsen
föreslagit, att till statens kostnad för pensionstillägg och understöd måtte
för budgetåret 1932/1933 anvisas ett extra förslagsanslag av 48,800,000 kronor.
Om den ifrågasatta överflyttningen till fonden av förskotten kommer till
stånd, skulle anslaget först och främst kunna minskas med det belopp, som
beräknats motsvara ökningen för budgetårets senare hälft av förskotten å
landstingens och kommunernas andelar, eller 390,000 kronor,
kunna fråndragas det belopp, som enligt förslaget skulle komma att under
år 1933 till statsverket utbetalas i ersättning för under första halvåret 1932
utbetalda förskott och som icke längre behövde tagas i anspråk för dylika
utgifter. Detta belopp kan enligt utredningen beräknas utgöra 7,600,000
kronor. Om staten i enlighet med pensionsstyrelsens förslag ikläder sig
skyldighet att gottgöra pensionsförsäkringsfonden ränta å förskotten, måste
emellertid, såsom förut antytts, räntekostnaden påföras anslaget. Efter en
räntefot av 5 procent och enligt approximativ beräkning skulle denna kostnad
uppgå till 175,000 kronor. Anslagsbehovet för budgetåret 1932/1933 skulle
under angivna förutsättningar utgöra 48,800,000 — 390,000 — 7,600,000 + 175,000
eller i runt tal 41,000,000 kronor.
Vid den inom styrelsen verkställda utredningen har till sist ifrågasatts,
att förskotteringen skulle överflyttas till fonden först från och med den 1
januari 1933. I så fall komme statsverket att bestrida förskotten för hela
kalenderåret 1932 och sålunda uppbära hela det under år 1933 från landsting
och kommuner inflytande beloppet. Härigenom skulle först och främst
ernås, att kostnaden för räntegottgörelse till fonden icke behövde belasta
anslaget tidigare än för budgetåret 1933/1934 och att sålunda anslagsbehovet
för budgetåret 1932/1933 skulle kunna ytterligare minskas med det mot
samma räntekostnad svarande beloppet 175,000 kronor. ^Vidare skulle den
approximativa ränteberäkningen lämpligen kunna pa visst sätt förenklas.
Vid dessa förhållanden finner pensionsstyrelsen övervägande skäl tala för,
att den föreslagna omläggningen genomföres först från och med den 1
januari 1933.
Såväl de till styrelsens biträde förordnade sakkunniga herrar Kvarnzelius,
Nilsson och Eriksson samt fröken Wedberg, som även fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden
hava förklarat sig biträda styrelsens ståndpunkt i
förevarande ärende.
12
Kungl. Maj-.is proposition nr 4ö.
Utlåtande i ärendet har härefter inhämtats av fullmäktige i riksgäldskontor,
som den 14 december 1931 anfört huvudsakligen följande:
I och för lättande av belastningen å riksstaten för budgetåret 1932/1933
synes det fullmäktige lämpligt, att åtgärder vidtagas för att minska förslagsanslaget
till statens kostnad för pensionstillägg och understöd. En sådan
minskning kan givetvis komma till stånd genom att, på sätt föreslagits,
landstingens och kommunernas andelar för framtiden förskotteras av pensionsförsäkringsfonden
i stället för av statsverket, varvid fonden av de skäl,
som anförts av pensionsstyrelsen, bör beredas ersättning för uppkommande
ränteförluster. Härav skulle emellertid följa ökat arbete för vederbörande
ämbetsverk med beräkning, utbetalning, mottagande och bokföring av räntebeloppen
m. m., varjämte riksstaten måste belastas med ett anslag för dessa
räntebelopp.
Enligt fullmäktiges mening kan förevarande fråga ordnas på ett vida enklare
sätt. I § 43 av gällande reglemente för riksgäldskontoret stadgas att,
i händelse statsverkets inkomster skulle visa sig otillräckliga för bestridande
av dess utgifter, det åligger riksgäldskontoret att, sedan Kungl. Maj:t på
statskontorets anmälan prövat behovet, för dess fyllande tillhandahålla statskontoret
det belopp, Kungl. Maj:t för sådant ändamål finner gott bestämma;
dock med skyldighet för statskontoret att, så snart statsverkets tillgångar
det medgiva, återgälda vad riksgäldskontoret sålunda förskjutit. Då det
åligger statskontoret att förskottsvis utbetala de andelar i kostnaden för
pensionstillägg och understöd, som landsting och kommuner hava att för
visst år gälda, lärer det ej möta hinder för statskontoret att, jämlikt berörda
stadgande i riksgäldskontorets reglemente, i den mån så kan bliva erforderligt
för bestridande av ifrågavarande förskott, utverka rätt till kassaförstärkning
från riksgäldskontoret. Något anslag å riksstaten för ifrågavarande
ändamål blir, om denna utväg anlitas, givetvis för framtiden ej behövligt,
och ^ tillhandahållandet åt statskontoret av de belopp, varom fråga är, kan
ej vålla riksgäldskontoret någon olägenhet.
Den sålunda ifrågasatta lösningen av det föreliggande spörsmålet är enligt
fullmäktiges mening så mycket lämpligare, som all upplåning för svenska
statens räkning i princip bör ombesörjas av riksgäldskontoret i överensstämmelse
med den konstitutionella ställning, kontoret intager.
På grund av remiss har vidare statskontoret avgivit utlåtande i ärendet
den 22 december 1931. Statskontoret anför följande:
En minskning^ av för budgeten erforderligt anslagsbehov kan givetvis
under ett övergångsår astadkommas genom att pensionsförsäkringsfonden
tages i anspråk för förskottering av landstingens och kommunernas andelar
i kostnaden för pensionstillägg m. m. På de skäl pensionsstyrelsen anfört
bör fonden i så fall erhålla räntegottgörelse, varigenom emellertid uppstår
en ökning av anslagsbehovet under de på övergångsåret följande åren. På
grund härav och då, såsom fullmäktige i riksgäldskontoret framhållit, en
dylik anordning skulle medföra ökat arbete, synas andra utvägar böra sökas
för erhållande av den önskade lättnaden i budgeten.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava ansett, att det ej skulle möta hinder
för statskontoret att -— jämlikt föreskrift i § 43 i reglementet för riksgäldskontoret
— i den mån så kunde bliva erforderligt för bestridande av nu
ifrågavarande förskott för landsting och kommuner, utverka kassaförstärkning
från riksgäldskontoret. Statskontoret vill i anledning härav framhålla, att
berörda paragraf endast torde avse statsverkets utgifter såsom helhet betraktade
och att den i paragrafen anvisade utvägen alltså knappast kan an
-
13
Kung!. Maj:ts proposition nr 45.
litas i annat fall än då behållningen å statsverkets giroräkning i riksbanken
icke är tillfyllest för bestridandet av erforderliga utgifter. Statskontoret
anser sig — exempelvis under nuvarande förhållanden, då giroriikningen utvisar
en god behållning samt ämbetsverket dessutom till riksgäldskontoret
för förvaltning överlämnat 220 miljoner kronor — näppeligen kunna för bestridandet
av en viss, förhållandevis mindre utgift vidtaga åtgärder för erhållande
av kassaförstärkning.
Enligt statskontorets mening skulle det låta sig göra, att ämbetsverket
av omhänderhavda medel bestrede nu ifrågavarande förskott, vilka sedermera
givetvis skulle ersättas i den mån landstingens och kommunernas bidrag
inflöte. Mot en sådan anordning kan göras den invändningen — en
invändning som riktades mot det tidigare allmänt tillämpade förskottsförfarandet
— att utgifterna icke komme till synes i budgeten. Visserligen
skulle nu ifrågavarande utbetalningar utgöra förskott för landsting och kommuner,
under det att de tidigare vanliga förskotten utgjorde förskott för
statsverket självt. Därest emellertid nyssberörda invändning i allt fall anses
böra tillmätas betydelse, torde förskotten böra utbetalas från ett särskilt i
riksstaten under rubrik: Utgifter för kapitalökning, Fonden för förlag till
statsverket, för ändamålet uppfört anslag, anvisat att utgå av lånemedel.
Oeneralpoststyrelsen och pensionsstyrelsen skulle i så fall rekvirera tre
fjärdedelar av utgifter för pensionstillägg och understöd enligt lagen om
allmän pensionsförsäkring från statskontoret samt återstående fjärdedelen
från riksgäldskontoret. För undvikande av författningsändringar torde emellertid
statskontoret böra anbefallas att verkställa hela utbetalningen och
därvid avföra tre fjärdedelar från det för ändamålet å femte huvudtiteln
uppförda anslaget samt en fjärdedel från det anslag, som uppfördes under
rubrik utgifter för kapitalökning. Ämbetsverket skulle därvid äga att av
riksgäldskontoret rekvirera ersättning för utgifter, som avföras å sist angivna
anslag, och statskontoret skulle sedermera tillgodoföra riksgäldskontoret de
bidragsbelopp, som inflyta från landsting och kommuner. En dylik anordning
skulle i sak giva enahanda resultat, som skulle uppstå vid genomförandet
av det av fullmäktige i riksgäldskontoret i frågan framställda förslaget.
Slutligen har riksräkenskapsrerket den 11 januari 1932 avgivit infordrat
utlåtande, vari ämbetsverket yttrat följande:
Mot förslaget att icke vidare redovisa statsverkets förskott för landstingens
och kommunernas andelar i kostnaden för pensionstillägg och understöd
enligt lagen om allmän pensionsförsäkring över budgeten har riksräkenskapsverket
icke funnit skäl till erinran.
I likhet med fullmäktige i riksgäldskontoret finner riksräkenskapsverket
ordnandet av föreliggande fråga enklast kunna ske under den formen, att
statskontoret bemyndigas att av omhänderhavda medel förskottsvis utbetala
de andelar i kostnaden för berörda pensionstillägg och understöd, som landsting
och kommuner hava att gälda.
Med hänsyn till att ifrågavarande utbetalningar icke representera definitiva
statsutgifter utan utgöra verkliga förskott, som av landsting och kommuner
årligen återbetalas, synes intet hinder möta att redovisa desamma å förskottstitel.
Vad först beträffar den inom socialdepartementet väckta frågan om ändring i
sättet för bestridande av förskott å landstingens och kommunernas andelar
i kostnaderna för pensionstillägg och understöd enligt pensionsförsäkrings
-
Dopartements
chofon.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 45.
lagen, har jag redan i statsverkspropositionen angivit min uppfattning om
lämpligheten av en omläggning, varigenom ifrågavarande förskott icke vidare
skulle utgå från förevarande anslag eller annat anslag, som belastar skattebudgeten.
Redan av principiella skäl synes en sådan omläggning vara väl
motiverad. Den skulle dessutom medföra vissa budgettekniska och andra
praktiska fördelar. Sålunda skulle bland annat vinnas, att vid beräkningen
av anslaget för framtiden hänsyn icke behöver, såsom hittills måst ske,
tagas till någon del av den ökning i den förskotterade summan, som från
ett budgetår till ett annat uppkommer, så länge kostnadeima för pensionstillägg
och understöd äro i stigande. Anslagsbelastningen skulle alltså komma
att direkt återspegla de på staten ankommande kostnaderna för de med ifrågavarande
anslag avsedda ändamålen. För omläggningens genomförande just
nu föreligger ett starkt skäl i den jämväl i statsverkspropositionen angivna
omständigheten, att den avsevärda anslagsminskning, som genom omläggningen
kan vinnas under ett övergångsår, i nuvarande statsfinansiella läge
är av särskild betydelse.
Med avseende å sättet för bestridandet i framtiden av ifrågavarande förskott
framkastades i den inom socialdepartementet upprättade promemorian
den med hänsyn till förskottens ändamål nära till hands liggande tanken
att överflytta förskotteringen till pensionsförsäkringsfonden. Vid en lösning
på nämnda väg torde emellertid — såsom i promemorian antytts och i pensionsstyrelsens
utlåtande angivits såsom en bestämd förutsättning för styrelsens
tillstyrkande av detta förslag — få förutsättas, att fonden erhölle gottgörelse för
de genom förskotteringen uppkommande ränteförlusterna. Då härav skulle
föranledas ökat arbete med ränteberäkning och bokföring m. m., hava de
övriga i ärendet hörda myndigheterna ansett en lösning av frågan böra sökas
på annat sätt. För min del vill jag efter övervägande av olika på frågan
inverkande omständigheter biträda sistnämnda uppfattning.
Av de utvägar, som angivits för en omläggning av förskotteringen utan
anlitande av pensionsförsäkringsfonden, har jag ansett mig böra förorda det
förslag, som går ut på att statskontoret skulle bemyndigas att, utan anlitande
av riksstatsanslag, av under händer varande medel verkställa förskottsutbetalning
av landstingens och kommunernas andelar i pensionstillägg och
understöd. Detta förslag, som alternativt framlagts i statskontorets utlåtande,
har tillstyrkts av riksräkenskapsverket. Av utredningen framgår
ock, att förslaget i sak väl överensstämmer med den av riksgäldsfullmäktige
uttalade meningen. I den mån statskontoret ej förfogar över
tillräckliga medel för bestridande av erforderliga utgifter, har ämbetsverket
nämligen att i den ordning, som i riksgäldskontorets reglemente föreskrives,
utverka rätt till kassaförstärkning från riksgäldskontoret. På sätt
riksräkenskapsverket framhållit, lärer någon principiell invändning mot att
redovisa ifrågavarande utgifter under förskottstitel icke med fog kunna göras,
då det här icke — såsom vid det tidigare tillämpade förskottsförfarandet var
fallet — är fråga om definitiva statsutgifter utan om verkliga förskott, vilka
årligen återbetalas.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 45.
En lösning av frågan på denna väg skulle innebära en synnerligen enkel
anordning. Generalpoststyrelsen och, i fråga om barntillägg, pensionsstyrelsen
skulle liksom hittills hava att hos statskontoret rekvirera de medel,
som erfordras för utbetalning av pensionstillägg och understöd på föreskrivna
utbetalningsterminer, men de rekvirerade beloppen skulle av statskontoret
utanordnas med endast tre fjärdedelar från riksstatsanslaget, medan den återstående
fjärdedelen skulle utanordnas under förskottstitel och sedermera
täckas med från landstingen och kommunerna inflytande medel, vilka böra
av pensionsstyrelsen inlevereras till statskontoret.
Den omläggning av ifrågavarande förskottering, som jag sålunda förordar,
torde böra genomföras från och med den 1 juli 1932. Därest så sker, skulle
statskontoret efter den inbetalning av för år 1932 förskotterade belopp, som
i början av år 1933 äger rum från landsting och kommuner, hava att i första
hand gottgöra statsanslaget det belopp, som från detsamma förskotterats för
första halvåret 1932, medan återstoden av den inbetalade summan skulle
tagas i anspråk för täckande av utbetalningar, vilka från och med den 1 juli
1932 ägt rum under förskottstitel.
. Den förordade omläggningen kan helt genomföras genom bestämmelser
i administrativ väg och synes ej kräva riksdagens medverkan. Den utgör
emellertid en viktig faktor vid anslagsberäkningen. Först sedan riksdagen
fattat beslut i anslagsfrågan, torde jag därför få underställa Kungl. Maj:t
frågan om utfärdande av för omläggningen erforderliga föreskrifter.
Vid genomförande av den tillstyrkta omläggningen kan, såsom av den
föregående utredningen framgår, en minskning i det av pensionsstyrelsen
beräknade anslagsbehovet för nästkommande budgetår äga rum dels med
390,000 kronor, motsvarande av styrelsen uppskattad utgiftsökning för bestridande
av fortsatta förskott å landstingens och kommunernas andelar i
pensionstillägg och understöd, dels ock med 7,600,000 kronor, utgörande det
beräknade beloppet av de under budgetåret inflytande inbetalningarna från
landsting och kommuner, i vad de avse förskott för första halvåret 1932.
Förstnämnda belopp representerar en för framtiden bestående besparing å
anslaget, medan det sistnämnda beloppet utgör den under övergångsåret
uppkommande tillfälliga minskningen. Sammanlagda anslagsnedsättningen
av nu förevarande anledning skulle alltså utgöra 7,990,000 kronor.
Yad härefter angår pensionsstyrelsens anslagsberäkning i övrigt, har man
tidigare vid uppskattningen för en kommande budgetperiod av totalkostnaden
för pensionstillägg och understöd tillämpat olika beräkningsmetoder. Före
år 1930 grundades uppskattningen på en såvitt möjligt noggrann avvägning
av alla på kostnaden inverkande faktorer (se härutinnan exempelvis statsverkspropositionen
1929, femte huvudtiteln sid. 86 och följande). I 1930 års
statsverksproposition byggde man i stället, i enlighet med förslag av pensionsstyrelsen,
på en genomsnittsberäkning av kostnaderna för de tre sistförflutna
budgetperioderna. Styrelsen ansåg nämligen att, då antalet nytillkomna
pensionstagare och antalet inkomna ansökningar dåmera börjat stabiliseras,
ett dylikt medeltal kunde läggas till grund för beräkningen, under förutsätt
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 45.
ning att därjämte toges hänsyn till vidtagna lagändringar och till folkökningen
i vederbörande åldersgrupper. En anledning till denna omläggning torde
även hava varit att — ehuru utvecklingen i det stora hela med den tidigare
använda, mera komplicerade uppskattningsmetoden låter sig väl beräkna —
de särskilda åren sinsemellan kunna förete variationer av tillfällig art, som
icke kunna förutberäknas, eller med andra ord att en uppskattning, som
bygger på beräkning av var och en av de inverkande faktorerna, enligt
erfarenheten icke för visst år ställer sig tillförlitligare än en mera summarisk
uppskattning.
Vid beräkningen av kostnadens storlek för nu löpande budgetår tillämpades
i överensstämmelse med pensionsstyrelsens förslag en ännu mera förenklad
metod, i det man i fråga om pensionstillägg och understöd, frånsett barntillägg,
uteslutande tog hänsyn till erfarenheterna från de båda senast förflutna
budgetperioderna. Med stöd av dessa erfarenheter antog man, att
nettoökningen av kostnaden för dylika tillägg och understöd skulle under
den närmaste framtiden för varje budgetår komma att minskas med omkring
100,000 kronor. Nettoökningen beräknades i enlighet härmed för budgetåret
1930/1931 till 2,900,000 kronor och för budgetåret 1931/1932 till 2,800,000
kronor. Beträffande barntillägg räknade man däremot med en konstant årlig
ökning av omkring 200,000 kronor.
Såsom framgår av det föregående, har pensionsstyrelsen även i sin här
förevarande framställning grundat beräkningarna på uppgifter angående de
senaste årens nettoökning i totalbeloppet av utgående pensionstillägg och
understöd. Med hänsyn till nu föreliggande uppgifter bland annat angående
ökningen i kostnaderna för pensionstillägg och understöd under år 1930 har
styrelsen emellertid nu ansett sig icke böra för den tid, varom här är fråga,
räkna med någon minskning i den årliga nettoökningen av totalkostnaden
för andra tillägg och understöd än barntillägg. Ökningen har därför, med
utgångspunkt från 1930 års siffror, uppskattats till ett tillsvidare konstant
belopp av 2,950,000 kronor årligen. Beträffande barntilläggen har styrelsen,
liksom vid uppskattningen för innevarande budgetår, räknat med en
konstant årlig ökning av 200,000 kronor.
På sätt jag i statsverkspropositionen angivit, finner jag för min del icke
tillräcklig anledning föreligga att beträffande kostnaden för andra pensionstillägg
och understöd än barntillägg frångå de antaganden, vilka lades till
grund för anslagsberäkningen för innevarande budgetår. Visserligen giva de
av pensionsstyrelsen lämnade, i det föregående återgivna uppgifterna vid
handen, att nettoökningen för år 1930 stegrats i förhållande till ökningen
för år 1929. Emellertid synes den erfarenhet, som sålunda föreligger, omfatta
en alltför kort period för att kunna utgöra grundval för någon bestämd
slutsats angående kostnadsökningens storlek för den närmaste framtiden.
Såsom redan tidigare vid behandlingen av förevarande anslag framhållits,
måste man för övrigt alltid räkna med att utgifterna för ett visst
budgetår kunna komma att med någon procent överskrida eller understiga
de beräknade.
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 45.
Vad angår barntilläggen biträder jag däremot pensionsstyrelsens förslag.
Med den uppfattning, jag sålunda angivit, beräknar jag ökningen i den
årliga totalkostnaden för pensionstillägg och understöd, frånsett barntillägg,
för innevarande budgetår till (2,800,000 + 200,000) 3,000,000 kronor och för
nästkommande budgetår till (2,700,000 + 200,000) 2,900,000 kronor. Sammanlagda
ökningen för dessa båda budgetår skulle alltså utgöra 5,900,000 kronor,
varav den på staten belöpande delen skulle utgöra (3/4 X 5,900,000)
4,425,000 kronor. Med utgångspunkt från det av pensionsstyrelsen angivna
verkliga beloppet av statens andel för budgetaret 1930/1931 eller 43,220,000
kronor kan följaktligen för nästa budgetar denna andel beräknas till
(43,220,000 + 4,425,000) 47,645,000 kronor. Detta belopp innebär en nedsättning
i förhållande till pensionsstyrelsens beräkning av i runt tal 300,000
kronor.
Vad härefter angår storleken av det belopp, som bör inräknas i förevarande
anslag såsom bidrag av statsmedel till pensionsstyrelsens sjukvårdande
verksamhet, har jag i statsverkspropositionen (femte huvudtiteln,
punkten 25) angivit de skäl, på vilka jag anser detta belopp böra liksom
för innevarande budgetår begränsas till 100,000 kronor. Av denna anledning
förordar jag en nedsättning i det av pensionsstyrelsen beräknade anslagsbeloppet
med 400,000 kronor.
Vid bifall till vad jag sålunda i skilda hänseenden tillstyrkt skulle det
av pensionsstyrelsen beräknade anslagsbeloppet, 48,800,000 kronor, kunna
minskas med (7,990,000 + 300,000 + 400,000) 8,690,000 kronor till 40,110,000
kronor. Av försiktighetsskäl torde emellertid detta belopp, i enlighet med
den i statsverkspropositionen framlagda preliminära uppskattningen, böra
avrundas uppåt till 40,200,000 kronor.
I det sålunda beräknade anslagsbeloppet torde även kunna ingå statens
utgifter för den jämlikt pensionsförsäkringslagen anordnade, på frivilliga
avgifter grundade försäkringen. Såsom i fjolårets statsverksproposition
framhölls, vill det visserligen synas, som om denna försäkring efter de år
1927 vidtagna ändringarna i grunderna för densamma vore stadd i en ganska
hastig utveckling. Då statens bidrag utgar först när rätt till pension inträder,
torde emellertid tills vidare något särskilt anslagsbelopp icke behöva
beräknas för statsbidragen i fråga.
Såsom av det anförda torde framgå, har jag vid bedömandet av förevarande
anslagsfråga utgått från att några sakliga ändringar beträffande pensionsförsäkringen
icke för närvarande böra vidtagas. Jag har visserligen
haft under övervägande, huruvida med hänsyn till den statsfinansiella situationen
någon ytterligare inskränkning, utöver den år 1927 vidtagna, i rätten
till retroaktiv utbetalning av pensionstillägg och understöd borde företagas,
men tillräckliga skid för en lagändring i detta avseende hava synts mig icke
för närvarande föreligga.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
Bihang till riksdagens protokoll 1032. 1 sand. 31 haft. (Nr 45—46.)
111 92 2
18
Kungl. Maj-.ts proposition nr 45.
dels till statens kostnad för pensionstillägg och understöd
enligt lagen om allmän pensionsförsäkring för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 40,200,000 kronor;
dels och medgiva, att av nämnda förslagsanslag må gäldas
kostnaden för statens bidrag till den jämlikt pensionsförsäkringslagen
anordnade, på frivilliga avgifter grundade försäkringen.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ake Karlholm.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1932:141 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående anslag till statens kostnad för pensionstillägg oell understöd enligt lagen örn allmän a1 i texten
- SU 1932:55 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkr s. 1 i texten