Sök i Ratio Lex

Kungl. May.ts proposition Nr 49

1932-01-22 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:49, Kungl. May.ts proposition Nr 49

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 49.

1

Nr 49.

Kungl. Mayts proposition tiU riksdagen angåonde pension åt statens

fattigvårds- och barnavårdskonsulenter A. W. Norgren och P.

Larsson; given Stockholms slott den 22 januari 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Felix Hamrin.

Utdrog av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 januari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Stadener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anföi

chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin:

Med eget utlåtande av den 25 juli 1981 har statens inspektör för fattigvård

och barnavård överlämnat särskilda framställningar från statens

fattigvårds- och barnavårdskonsulenter i tredje respektive sjunde distriktet

August Wilhelm Norgren och Pontus Larsson om beredande åt dem av pension

av statsmedel.

Norgren, som är född den 7 juni 1865, och Larsson, som är född den o oktober

1864, förordnades den 13 december 1918 av Kungl. Maj:t att från och

med den 1 januari 1919 tills vidare vara fattigvårdskonsulenter i tredje

respektive sjunde distriktet. Jämlikt stadgandet i 20 § andra stycket lagen

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 saml. ''>0 höft. (Nr i!) 50.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 49.

den 6 juni 1924 (nr 361) om samhällets barnavård hava de från och med

lagens ikraftträdande den 1 januari 1926 innehaft jämväl befattningarna

såsom barnavårdskonsulent inom berörda distrikt. Genom beslut den 19

juni 1931 har Kungl. Maj:t medgivit, att Norgren och Larsson må kvarstå

i tjänst intill den 1 juli 1932.

I enlighet med grunder, som angivas i kungl. brev den 18 oktober 1918 och

den 13 juni 1919, åtnjuta Norgren och Larsson vardera lön för år räknat

med 3,000 kronor, varifrån avdrages ett mot pensionsavgift svarande

belopp av 200 kronor, samt tjänstgöringspenningar med 1,500 kronor ävensom

två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor. Härutöver uppbära de tillfällig

löneförbättring med 1,000 kronor för år, varav 700 kronor skola anses

såsom lön och 300 kronor såsom tjänstgöringspenningar, ävensom dyrtidstillägg

enligt för oreglerade verk gällande grunder. Genom omförmälda

brev den 18 oktober 1918 har bestämts, att för åtnjutande av däri angivna

avlöningsförmåner skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad som

stadgats i kungörelsen den 9 oktober 1914 (nr 255) angående avlöningsförmåner

åt folkskolinspektörer m. m., dock med vissa tillägg och ändringar,

varom nu icke är fråga.

Beträffande Norgrens och Larssons verksamhet före den 1 januari 1919

inhämtas av handlingarna i ärendet, bl. a., beträffande Norgren, att han

under åren 1884—1892 varit anställd vid Andra livgardet och därunder avlagt

examen i underofficersskolans högre kurs samt befordrats till korpral

år 1887 och till distinktionskorpral med underofficers tjänstgöring år 1888,

att han under åren 1895—1900 innehaft anställning såsom tillsyningsman

vid åkerbrukskolonien Hall, att han under åren 1904—1911 varit föreståndare

vid Umeå stads fattiggård samt att han under åren 1912

—1918 varit anställd såsom fattigvårdskonsulent i svenska fattigvårdsförbundet;

samt beträffande Larsson, att han under åren 1907—1912 varit

föreståndare för Backa ålderdomshem i Nyed ävensom under tiden därefter

och intill utgången av år 1918 varit föreståndare för Umeå stads ålderdomshem.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård har i ärendet anfört huvudsakligen

följande:

De till statsinspektionen för fattigvård och barnavård hörande konsulenterna

hade alltsedan inspektionens tillkomst varit uppförda på extra stat.

Dessa befattningshavare kunde alltså icke utan vidare komma i åtnjutande

av pension vid avgång ur tjänsten.

Frågan om befattningarnas förvandling till ordinarie hade under

den tid, som förflutit, sedan konsulentverksamheten tagit sin början, vid

åtskilliga tillfällen varit på tal mellan konsulenterna och inspektören. Av

olika anledningar hade emellertid tiden ej ansetts mogen för en dylik åtgärd.

Redan under förberedelserna till den nya barnavårdslagstiftningen

hade framgått, att planer vore å bane att anlita fattigvårdskonsulenterna

för vissa uppdrag beträffande barnavården. Med vetskap härom hade det

ej kunnat komma i fråga att framkomma med förslag om ordinarie an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr i!>.

3

ställning åt konsulenterna förr än visshet vunnits om och i vad mån deras

ursprungliga verksamhet komme att utökas genom lagen om samhällets

barnavård. När verksamheten sedermera vidgats i samband med berörda

lags ikraftträdande, hade det ansetts lämpligt, att någon tids erfarenhet om

arbetets omfattning först erhölles, innan frågan om den ordinarie anställningsformen

fördes fram. ,

I skrivelse den 2 maj 1929 hemställde emellertid samtliga^ dåvarande fattigvårds-

och barna vårdskonsulent er, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta

om att de snarast möjligt erliölle ordinarie anställning.

I det utlåtande, inspektören avgivit över framställningen, hade anförts

bland annat, att, sedan erfarenhet dåmera under längre tid än tre ar vunnits

om lämpligheten av det dittills tillämpade systemet, intet skal syntes

föreligga för att längre undanskjuta lönereglenngsfrågan. Inspektören

hade därför tillstyrkt bifall till framställningen. .

Sedan yttranden därjämte avgivits av statskontoret, allmanna civilförvaltningens

lönenämnd samt de inom socialdepartementet tillkallade s. k.

organisationssakkunniga, hade dåvarande chefen för socialdepartementet

anmält framställningen inför Kungl. Majrt i samband med avlatande av

statsverkspropositionen till 1930 års riksdag (femte huvudtiteln punkt 3b).

Med hänsyn till de av de hörda myndigheterna omförmälda pågående omfattande

utredningarna på den sociala hjälpverksamhetens område både

departementschefen emellertid för det dåvarande icke ansett lämpligt att

upptaga spörsmålet om konsulenternas ordinarieblivande till närmare

T) r övnin ££.

Statskontoret hade i sitt utlåtande beträffande värdet för konsulenterna

av en ordinarie anställnings erhållande anfört, att åtskilliga fördelar darigenom

skulle uppstå. I sammanhang därmed hade emellertid statskontoret

framhållit, att den av konsulenterna själva anförda pensionsfrågan i

allt fall syntes kunna, såsom i många andra fall under de senaste aren

skett, lösas genom beslut av riksdagen i varje särskilt fall.

Då alltså konsulenternas ordinarie anställning för närvarande vore ställd

på framtiden, hade statsmakterna att i varje särskilt fall till prövning upptaga

frågan om pensionering av konsulenter, som avginge ur tjänsten.

För egen del kunde fattigvårdsinspektören ej finna annat än att starka

skäl talade för att konsulenterna Norgren och Larsson, som på grund av

sin levnadsålder snart syntes komma att lämna sina befattningar, bereddes

statspension. .

I detta sammanhang ville fattigvårdsinspektören erinra darom, att enligt

beslut av 1930 års riksdag avlidne fattigvårds- och barnavårdskonsulenten

i nionde distriktet A. T. Gullbergs änka tillerkänts pension av statsmedel.

, , .. . ., , ,

Såväl Norgren som Larsson hade städse med synnerligt nit och le

vande intresse ägnat sig åt sina omfattande och krävande uppgifter samt

nedlagt ett betydande och fruktbärande arbete på fattigvårdens och barnavårdens

utveckling inom sina verksamhetsområden. På grund harav ochgenom

sitt förhållande i övrigt hade de fullgjort sina åligganden till inspektörens

och övriga vederbörandes fulla tillfredsställelse.

Beträffande de belopp, med vilka pensioner borde utgå, syntes det icke

tillkomma fattigvårdsinspektören att avgiva förslag, men tilläte sig inspektören

hemställa, att vid pensionsbeloppets beräknande hänsyn måtte

tagas till följande förhållanden.

Då statens fattigvårdsinspektion i samband med fattigvårdslagen av år

HUS trädde i tillämpning den 1 januari 1919, hade ej inom statsförvalt
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. May.ts proposition Nr 49.

ningen funnits personer, som ägde utbildning eller erfarenhet i sådant arbete,

som skulle tillkomma de nya befattningshavarna. På grund härav

hade rekryteringen måst ske bland personer, som på annat håll förskaffat

sig de nödiga kunskaper, som vore oundgängliga för verksamheten.

\ ad nu särskilt konsulenterna beträffade, vilka skulle lämna fattigvårdsstyrelserna

upplysningar och råd i allt vad som rörde kommunernas

fattigvård, hade det varit nödvändigt att anställa personer, vilka tidigare''

arbetat på området och som tillika vore i besittning av moget omdöme samt

ägde förmåga att genom klokt och sansat uppträdande väcka förståelse och

intresse ute i bygderna för de nya idéer och tankar, vilka vore utmärkande

för den nya fattigvårdslagen. Mot den rekrytering av konsulenter, som

verkställdes 1918, hade ej heller några anmärkningar framställts, trots att

deras ställning många gånger varit mycket ömtålig. På det hela taget

torde kunna sägas, att konsulenterna lyckats att i mycket hög grad vinna

såväl de ledande fattigvårdsmännens som understödstagarnas förtroende.

Konsulenternas omfattande skriftväxling med såväl den ena som den andra

av dessa grupper lämnade också fullgoda bevis för detta förtroende.

Understödstagarna på ålderdomshemmen kände sig också ha ett stöd i konsulenterna,

till vilka de vid besöken i ålderdomshemmen vände sig med

sina bekymmer av olika slag.

Då de egenskaper, som just vore erforderliga för konsulentbefattningarnas

innehavare, såsom förut nämnts ej kunnat förvärvas i statstjänst,

hade den första uppsättningen konsulenter omöjligen kunnat för vinnande

av pension intjäna i lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

omnämnt antal tjänstår. Detta förhållande måste, om ej särskild hänsyn

toges därtill, medföra, att isynnerhet de konsulenter, varom nu vore

fråga, hade att tillgodoräkna sig endast ett jämförelsevis ringa antal

tjänstår i statens tjänst. På grund härav tillstyrkte fattigvårdsinspektören,

att Norgren och Larsson finge för erhållande av högsta möjliga pension

tillgodoräkna sig tjänstetid även i kommunal eller enskild tjänst, då

de vant sysselsatta i fattigvårdsarbete, samt att sådant tillgodoräknande

finge ske i erforderlig omfattning för bekommande av pension till belopp,

motsvarande det de skulle hava erhållit i hel pension, om befattningarna

varit uppförda på ordinarie stat.

Statskontoret har den 19 augusti 1931 avgivit infordrat utlåtande i ärendet

och därvid anfört:

Då befattningarna såsom fattigvårds- och barnavårdskonsulenter icke

vore uppförda på ordinarie stat, vore innehavarna av dessa befattningar

författningsenligt icke berättigade att erhålla pension vid avgång ur

tjänsten.

Såsom statskontoret i ett den 23 maj 1931 avgivet utlåtande angående

sökandenas framställningar om anstånd med avgång från förordnande såsom

fattigvårds- och barnavårdskonsulenter erinrat i anledning av en av

sökanden Larsson samtidigt gjord ansökan om pension, plägade emellertid

i fall, där vederbörande länge innehaft anställning i statstjänst, tillses,

att vid avgang skälig pension bereddes.

Även beträffande nu ifrågavarande befattningshavare syntes skäl föreligga

för beredande åt dem av pension av statsmedel vid deras avgång

från sina befattningar. Härtill syntes så mycket större anledning förefinnas,

som befattningarna ifråga allenast med hänsyn till pågående om
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 49.

fattande utredningar på den sociala hjälpverksamhetens område ännu ej

uppförts på ordinarie stat.

Vidkommande frågan om storleken av de pensionsförmåner, som borde

tillerkcännas dem, ville statskontoret erinra, att fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna

uppbure lön med 3,000 kronor, efter avdrag likväl av

ett belopp, motsvarande pensionsavgift, samt tjänstgöringspenningar

med 1,500 kronor, allt för år räknat. Efter 5 ^ år kunde lönen

böjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor. Då såväl

Norgren som Larsson kommit i åtnjutande av bägge dessa avlöningsförhöjningar,

både, därest befattningarna varit uppförda på ordinarie

stat, pensionsunderlaget för dem utgjort 4,000 kronor. Efter omräkning

enligt de för s. k. nyreglerad pension gällande grunderna i kungörelsen

den 18 juni 1925 (nr 280) skulle underlaget bliva 4,752 kronor, vilket belopp

syntes böra tagas till utgångspunkt för beräknande av sökandenas

pensioner. Beträffande övriga omständigheter, som borde tjäna till ledning

vid beräknandet av storleken av ifrågavarande pensioner, ville statskontoret

vid det förhållande, att enligt brev den 18 oktober 1918 för åtnjutande

av nyssberörda avlöningsförmåner skulle lända till efterrättelse

i tillämpliga delar bestämmelserna i kungörelsen den 9 oktober 1914 (nr

255) angående avlöningsförmåner åt folkskolinspektörer m. m., dock med

vissa tillägg och ändringar, som icke vore av intresse i detta sammanhang,

och då ifrågavarande konsulentbefattningar alltså i detta hänseende

närmast jämställts med folkskolinspektörer, framhålla lämpligheten av

att även i pensionshänseende jämföra fattigvårds- och barnavårdskonsulenter

med dessa befattningshavare.

Enligt gällande pensionslag ägde folkskolinspektör rätt att komma i

åtnjutande av hel pension vid 65 levnads- och 25 tjänstår. Såsom av handlingarna

i ärendet framginge, kunde emellertid varken Norgren eller

Larsson räkna 25 tjänstår. Sålunda uppginge Norgrens sammanlagda anställning

i statens tjänst endast till 22 år och Larssons till 13 år. Därest

befattningarna varit uppförda på ordinarie stat, hade följaktligen sökandenas

pensioner med tillämpning av nyssberörda bestämmelser kommit

att uppgå för Norgren till 22/,5 och för Larsson till 13/25 av förenämnda

pensionsunderlag.

Av handlingarna i ärendet framginge, att Norgren under åren 1895—

1900 varit anställd som tillsyningsman vid åkerbrukskolonien Hall och

under åren 1904—1911 varit föreståndare vid Umeå stads fattiggård. Sökanden

Larsson både under åren 1907—1912 varit föreståndare för Backa

ålderdomshem i Nyed och under tiden därefter och intill utgången av år

1918 varit föreståndare för Umeå stads ålderdomshem.

Beträffande fråga om tillgodoräknande i pensionshänseende av utom

statens tjänst fullgjort arbete, ville statskontoret erinra, att det under

senare år i åtskilliga fall förekommit, att riksdagen med hänsyn till

av vederbörande utom statens tjänst utfört arbete, som varit av direkt

allmännyttig beskaffenhet och till särskilt gagn för deras arbete i statstjänst,

beviljat befattningshavare tilläggspensioner utöver dem författningsenligt

tillkommande pensionsbelopp.

Med hänsyn till vad statens fattigvårdsinspektör anfört i ärendet och i

betraktande av de särskilda omständigheter, som måste anses föreligga i

förevarande fall, funne sig statskontoret böra förorda, att vid bestämmandet

av sökandenas pensionsförmåner biinsyn toges till den tid. varunder

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 49.

de före tillträdandet av innehavande förordnanden utfört arbete i fattigvårdens

tjänst.

Därest sökandena finge tillgodoräkna */3 av sistberörda tid, skulle Norgren

uppnå mer än 25 tjänstår för pension och sålunda böra erhålla pension

till ett årligt belopp av 4,752 kronor. Larsson däremot, som innehade

blott 13 tjänstår och tidigare sysslat med fattigvårdsarbete i 12 år, skulle

efter tillgodoräkning av 2A> av sistnämnda tid eller sålunda 8 år, kunna

för pension räkna endast 21 tjänstår. Hans pension syntes därför böra

beräknas till 21/»5 av 4,752 kronor, eller sålunda till 3,984 kronor.

Vid avpassande av pensionsbelopp för icke-ordinarie befattningshavare

i fall, där man utgått från jämförelse med pensionsunderlaget för motsvarande

ordinarie befattningshavare, plägade vidtagas viss reduktion av det

beräknade pensionsbeloppet av anledning att pensionsavgifter icke erlagts.

I nu förevarande fall, där vederbörande fått å avlöningen vidkännas avdrag,

som uttryckligen angivits motsvara pensionsavgift, ville statskontoret

icke påyrka vidtagande av någon sådan reduktion.

På grund av vad sålunda anförts har statskontoret hemställt, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Norgreu och Larsson finge

från och med månaden näst efter den, varunder de avginge från sina befattningar,

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension, Norgren

av 4,752 kronor och Larsson av 3,984 kronor.

På grund av de i ärendet upplysta omständigheterna anser jag, att Norgren

och Larsson böra — trots den jämförelsevis korta tjänstetiden såsom

statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter — komma i åtnjutande av

pension vid avgången från konsulentbefattningarna ävensom att vid beräkningen

av pensionerna hänsyn bör tagas till det arbete, som de före

befattningarnas tillträdande utfört i fattigvårdens eller barnavårdens

tjänst, genom tillgodoräknande av intill två tredjedelar av tiden för sådan

verksamhet. Däremot synes mig tveksamt, huruvida tillräcklig anledningföreligger

att vid bestämmandet av den pension, som av billighetsskäl sålunda

må böra beviljas, tillgodoräkna Norgren, på sätt statskontorets förslag

innebär, tiden för den militära tjänstgöringen. Då emellertid Norgren

— förutom den av statskontoret omförmälda verksamheten i fattigvårdens

och barnavårdens tjänst — kan åberopa sju års tjänstgöring såsom svenska

fattigvårdsförbundets konsulent omedelbart före den statliga konsulentbefattningens

tillträdande, vid vilken tjänstgöring avseende synes böra

fästas i nu förevarande hänseende, finner jag mig likväl kunna biträda

statskontorets förslag om pension åt Norgren. beräknad efter fullt antal

tjänstår.

Då de av statskontoret i övrigt vid beräkningen av pensionerna tillämpade

grunderna synas mig med nuvarande bestämmelser i fråga om fattigvårds-

och barnavårdskonsulenternas löne- och övriga anställningsförhållanden

kunna lämnas utan erinran, får jag alltså hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 49.

att statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter

August Wilhelm Norgren och Pontus Larsson må från

och med månaden näst efter den, varunder de avgå

från sina befattningar, under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära årliga pensioner,

Norgren till belopp av 4,752 kronor och Larsson till

belopp av 3,984 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga

ledamöter biträdda hemställan förordnar

Hans Maj:t Konungen, att proposition av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:

Hjalmar Ekengren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1932:30 Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragnimgsstaterna. Bankoutskottet får härmed s. 60 i texten