Sök i Ratio Lex

Angående rätt för ordinarie statsanställd lärare att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig viss tjänstgöring

1932-01-22 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:52, Angående rätt för ordinarie statsanställd lärare att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig viss tjänstgöring

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 52.

1

Nr 52.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående rätt för ordinarie

statsanställd lärare att för erhållande av ålderstillägg

tillgodoräkna sig viss tjänstgöring; given Stockholms slott

den 22 januari 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Sam. Stadener.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22

januari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Stadener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rtjndqvist.

Departementschefen, statsrådet Stadener anför:

Genom kungörelse den 15 juni 1922 (nr 373) har Kungl. Maj:t, i överensstämmelse

med riksdagens beslut meddelat bestämmelser i fråga om ålderstillägg

vid ordinarie anställning inom den civila statsförvaltningen, med

undantag av kommunikationsverken samt statsdepartement och övriga verk,

vilkas avlöningsförhållanden blivit eller må bliva reglerade enligt de för

nämnda verk gällande avlöningssystem.

Denna kungörelse är tillämplig å, bland andra, statsanställda ordinarie

lärare. Mom. 1 av kungörelsen har följande lydelse:

Om den, som från icke-ordinarie befattning vinner befordran till ordinarie

tjänst, innebar sådan anställning i statens tjänst, som i avseende å

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 saml. 42 häft. (Nr 52.) 1

Ang. rätt för

ordinarie

statsanställd

lärare att för

erhållande av

ålderstillägg

tillgodoräkna

viss tjänstgöring.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 52.

tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar med

eller högre än den ifrågavarande ordinarie tjänsten, må för bestämmandet

av hans rätt till ålderstillägg vid denna tjänst tillgodoräknas honom den

tid utöver tre år, under vilken han efter fyllda 18 år i en följd innehaft

dylik anställning.

Vid sådant tillgodoräknande tages icke hänsyn till del av kalenderkvartal.

I skrivelse den 19 oktober 1931 har nu skolöverstyrelsen anfört, bland

annat, följande.

Ifrågavarande bestämmelser torde hava erhållit sin nuvarande ordalydelse

mindre med tanke på i statens tjänst anställda lärare än på vissa andra

civila befattningshavare, och detta torde vara anledningen till att de bereda

vissa svårigheter och verka ojämnt vid tillämpningen på lärare vid olika

slag av statliga läroanstalter. Redan det i kungörelsen använda ordet anställning

— »den tid utöver tre år, under vilken han efter fyllda 18 år i

en följd innehaft dylik anställning» — är ägnat att i fråga om här förevarande

kategori av befattningshavare i det givna sammanhanget verka

förvirrande. Icke-ordinarie befattningshavare inom det statliga undervisningsväsendet

äro nämligen anställda tills vidare under terminen eller läsåret,

och med terminens, respektive läsårets slut upphör anställningen. Då

följaktligen alltid sommarferierna och under vissa förhållanden jämväl julferierna

bilda avbrott i anställningen och för en tid upphäva denna, skulle

någon sådan anställning i följd, som enligt kungörelsen får i förevarande

syfte tillgodoräknas, aldrig kunna uppkomma för hithörande kategori av

befattningshavare.

Av det förhållande, att nyssberörda bestämmelser äro tillämpliga på, bland

andra, befattningshavare vid de allmänna läroverken, måste följa, att begreppet

anställning i fråga om sagda befattningshavare får en sådan innebörd,

att det ansluter sig till de inom undervisningsväsendet faktiskt föreliggande

anställningsförhållandena. En befattningshavare måste enligt överstyrelsens

uppfattning anses vara anställd vid de allmänna läroverken, så

länge han innehar förordnande som lärare vid allmänt läroverk eller anmäler

sig till och erhåller fortsatt sådant förordnande, utan att därvid det

faktiska entledigande från förordnandet, som inträder vid sjukdom eller

semester (ferier) eller av annan tillfällig anledning, konstituerar avbrott i

själva anställningen. Visserligen kan han under två på varandra följande

terminer vara anställd vid olika läroverk, men att detta saknar betydelse i

förevarande avseende torde få slutas därav, att författningen talar om »dylik

anställning» och denna ordalydelse i Kungl. Maj:ts motivering för förslaget

angives hava blivit direkt vald »i syfte att flera till tiden sammanhängande

men olika anställningar må för ifrågavarande ändamål tillgodoräknas»

(Kungl. Majrts proposition nr 217/1922, sid. 9). Överstyrelsen har sålunda

aldrig hyst någon tvekan om författningens tillämplighet på anställning som

vikarierande eller extra lärare vid samma eller olika läroverk under flera

år i följd fram till tillträdet av den ordinarie befattningen, då icke annat

avbrott förelegat än semester (ferier) mellan två förordnanden eller av sjukdom

eller annan anledning föranlett kortare entledigande under tiden för

anställningen.

Det framgår av vad redan blivit anfört, att det särskilt är bestämmelsen,

att anställningen skall hava innehafts i en följd — »den tid utöver tre år,

under vilken han efter fyllda 18 år i en följd innehaft dylik anställning»

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 52.

— som är ägnad att vålla svårigheter vid den praktiska, tillämpningen i

fråga om här berörda grupp av civila befattningshavare. Överstyrelsen vill

med några exempel ytterligare belysa detta förhållande.

Om eu lärare efter några års tjänstgöring anmäler sig till genomgående

av provår, uppstår i och med provåret ett avbrott i hans anställning,

och den föregående anställningen blir utan betydelse för hans tjänstårsberäkning

i här förevarande avseende. Häremot vore i och för sig mindre

att invända, därest det vore det vanliga att genomgå provår omedelbart

eller någorlunda omedelbart efter de akademiska studiernas avslutande

och därest det vore möjligt för läraraspiranten att själv bestämma

tiden för sitt provår. Så är emellertid ingalunda fallet. Öfta dröjer det

åtskilliga år efter inträdet på lärarbanan innan provåret kan genomgås. En

aspirant erhåller efter ansökan »hänvisning till provår» (jfr stadgan angående

provår vid rikets allmänna läroverk den 19 maj 1917, nr 312, § ö).

Hänvisning kan erhållas vid första ansökan eller efter en eller flera gånger

upprepad ansökan beroende bland annat på längden av sökandens föregående

tjänstgöring och antalet provårssökande vid olika tillfällen. Ansökan

om nytt förordnande som extra lärare göres ofta fakultativt samtidigt med

ansökan om provårshänvisning, och frågan blir då ur den förordnande och

hänvisande myndighetens synpunkt, huruvida vederbörande skall erhålla

förordnande eller provårshänvisning. I båda fallen måste sökanden anses

såsom lärare tillhöra undervisningsväsendet, närmare bestämt de allmänna

läroverken. Något reellt avbrott i hans lärarverksamhet föreligger icke,

endast ett nödtvunget avbrott i anställningen, vilket han icke själv kan till

tiden bestämma. Då under alla förhållanden de tre första åren av den

anställning, som får i löneturshänseende räknas, skola avdragas, vill det

synas, som om ytterligare inskränkningar icke vore påkallade och som om

i'' denna treårsklausul skulle ligga en fullt tillräcklig samt i alla avseenden

lämpligare och mera rättvist verkande regulator för ett givetvis fullt befogat

lönetursavdrag för en viss lärotid.

Överstyrelsen vill i detta sammanhang även fästa uppmärksamheten vid

ett annat förhållande. Därest en lärare under ett antal år med nit och

skicklighet bestritt tjänstgöring vid allmänt läroverk eller vissa andra läroanstalter,

erhåller han ej sällan dispens från provåret. I så fall uppstår

intet avbrott i anställningen, och följaktligen kan han utan vidare i och

för lönetur i den ordinarie tjänsten tillgodoräknas all den tid utöver tre år,

han efter fyllda 18 år i en följd innehaft sådan extra ordinarie anställning,

som i avseende på tjänstgöringens art och omfattning kan anses fullt svara

mot den ordinarie tjänsten. Bestämmelserna få alltså den verkan, att en

extra ordinarie lärare i här angiven situation går förlustig lönetursrätten

för sin föregående tjänstgöring, därest han genomgår provår, men bibehåller

densamma, därest han fortsätter att tjänstgöra något år, tills han kan erhålla

dispens från provåret. Och skulle en lärares föregående tjänstgöring

vara av den art och omfattning, att den enligt vanlig praxis berättigade

till dispens från provåret, men vederbörande icke desto mindre önskade

förvärva den praktiska utbildning och de meriter, som genomgång av provår

innebär, torde lian med hänsyn till lönetursbestämmelsernas verkan finna

sig nödsakad avstå härifrån.

Det här nämnda fallet, att genomgång av provår skall betraktas såsom

medförande avbrott i anställningen, är måhända det mest i ögonen fallande

exemplet på de nuvarande bestämmelsernas ojämna verkan. Men även

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 52.

andra fall av avbrott i anställningen förekomma, där bestämmelserna verka i

olika avseenden ogynnsamt. Överstyrelsen tänker särskilt på de talrika fall,

då en i examens- eventuellt även i provårsavseende fullt utbildad lärare

önskar höja sin teoretiska kompetens genom ytterligare någon tids studier

vid universitet eller högskola eller, i fråga om språklärare, genom en längre

tids vistelse utomlands. Inför utsikten att, därest han på detta sätt fortsätter

studierna, gå förlustig sin förut intjänade lönetursrätt, finner han sig

med all sannolikhet nödsakad avstå från tanken på fortsatta studier. Det

är uppenbart, att detta icke blott blir till förfång för honom själv utan

också till skada för undervisningsarbetet, som endast kan vinna på en höjning

av lärarens kvalifikationer i kunskapshänseende. Överstyrelsen vill i

detta avseende även framhålla, att fall av denna art med all sannolikhet

äro särskilt vanliga och av särskild betydelse inom undervisningsväsendet

med dess befordringsförhållanden och med de särskilda anspråk, som där

ställas på lärarnas modernt vetenskapliga utrustning.

Överstyrelsen kan icke heller se något skäl varför en lärare, som under

en följd av år tjänstgjort som extra ordinarie lärare vid en statlig läroanstalt

och därunder intjänat ett antal lönetursår och sedan övergår till en

enskild eller kommunal läroanstalt av samma eller liknande slag som ett

allmänt läroverk, i och med detta skall förlora sin rätt att räkna de föregående

åren i statens tjänst. En rätt, som en gång blivit intjänad, synes

icke böra förverkas, därför att den icke kan omedelbart tillgodonjutas.

Genom kungörelsen den 23 februari 1917 (nr 91) har föreskrivits, att,

därest ordinarie ämneslärare vid kommunal mellanskola utnämnes till ordinarie

adjunkt vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, han må för

uppflyttning i högre lönegrad som adjunkt tillgodoräkna sig de tjänstår utöver

tre, han, efter vunnen behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk,

intjänat i sin befattning som ordinarie ämneslärare vid kommunal

mellanskola ; dock att honom icke må tillgodoföras mer än tio dylika lönetursår.

Såsom skäl för medgivande av denna lönetursrätt anfördes det

önskvärda i att åt de kommunala mellanskolorna förvärva adjunktskompetenta

lärarki’after, vilket annars ansågs skola bliva förenat med svårigheter.

Det kan ifrågasättas, om det icke kommer att otillbörligt försvåra möjligheten

för kommunala och enskilda läroanstalter att erhålla välkvalificerade

lärare, när det blir allmänt bekant, att tidigare i statens tjänst intjänade

lönetursår förloras genom en tids övergång till en sådan enskild eller kommunal

skola. Och dessa skolor fylla dock ett behov, som om det icke tillgodosåges

av dem, måste tillgodoses genom statliga läroanstalter. De erfarenheter,

som göras under arbetet i en sådan skola, komma sedan arbetet

i de statliga skolorna tillgodo. Det är för övrigt att märka, att det här

icke gäller rätten att få räkna lönetursår för tjänstgöring i enskild eller

kommunal läroanstalt, endast rätten att få tillgodoräkna tidigare utfört arbete

i statens tjänst och därunder intjänade lönetursår, utan att dessa förklaras

förverkade genom en längre eller kortare tids mellankommande anställning

i enskild eller kommunal tjänst, en anställning, som ju dock så

gott som alltid är knuten till skola, vilken står under skolöverstyrelsens

inseende.

Att bestämmelserna skulle få en sådan verkan, som ovan angivits, torde

icke hava varit av statsmakterna avsett. De hava icke heller tidigare vid

den praktiska tillämpningen tolkats så bokstavligt som ovan angivits. Emellertid

har överstyrelsen blivit alltmera tveksam, huruvida bestämmelsernas

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 52.

ordalag verkligen medgiva den friare tolkning, som tidigare tillämpats, och

vid behandlingen av de vid årsskiftet 1930/1931 inkomna ansökningarna

om ålderstillägg fann sig överstyrelsen böra övergå till en tillämpning, som

hade ett mera otvetydigt stöd i bestämmelsernas ordalydelse. Överstyrelsens

beslut blev av fem sökande, som erhållit avslag på sin hemställan, överklagat

hos kammarrätten, men genom beslut den 30 september 1931 fann

kammarrätten ej skäl göra ändring i skolöverstyrelsens beslut. Den strängare

tolkning av bestämmelserna, som överstyrelsen övergått att tillämpa och

vars innebörd framgår av det ovan anförda, har sålunda blivit i högsta

instans fastslagen. Då överstyrelsen emellertid av anförda skäl finner denna

tillämpning av bestämmelserna verka ojämnt och orättvist och vara till

skada för undervisningsväsendet, anser sig överstyrelsen böra hos Kungl.

Maj:t hemställa om åtgärders vidtagande för att vid sidan av bestämmelserna

i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 373) en tilläggsbestämmelse må

komma till stånd med avseende på de särskilda förhållandena inom undervisningsväsendet.

En sådan tilläggsbestämmelse bör i sak så nära som

möjligt ansluta sig till de allmänna bestämmelserna, men den bör erhålla

en sådan ordalydelse, som gör dem på ett tydligt sätt tillämplig på de särskilda

befattningshavare, det här gäller.

Det kan visserligen synas mindre lämpligt att för närvarande ifrågasätta

ändrade lönetursbestämmelser, då frågan om en allmän lönereglering för

läroverkens lärare står på dagordningen, och det kan tänkas, att i samband

med en sådan, i enlighet med det av 1928 års lönekommitté avgivna förslaget,

helt nya grunder för ordinarie befattningshavares rätt att tillgodoräkna

lönetursår för föregående extra ordinarie tjänstgöring, kunna bliva

antagna. Överstyrelsen vill emellertid framhålla, att det här icke gäller nya

lönetursbestämmelser utan endast en av förhållandena betingad mindre

modifikation av de nu gällande och ett förtydligande av dessa, varigenom

en för närvarande icke förefintlig men av behovet högeligen påkallad klarhet

om bestämmelsernas innebörd vinnes och en mera jämnt och rättvist verkande

tillämpning kan bliva möjlig.

Överstyrelsen vill i detta sammanhang även framhålla, att det antal befattningshavare,

som med av överstyrelsen föreslagen formulering av bestämmelserna

skulle få tillgodoräkna sådana lönetursår, till vilka överstyrelsen,

med nuvarande ordalydelse av bestämmelserna, icke skulle anse sig

kunna taga hänsyn, är jämförelsevis begränsat, och att någon ökning av

det begärda anslaget till ålderstillägg ej torde fördenskull vara erforderlig.

Överstyrelsen slutar med att hemställa, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga

åtgärder för att följande bestämmelser måtte bliva utfärdade:

Vid bestämmande av rätt till ålderstillägg för ordinarie lärare vid statens

undervisningsanstalter må tillgodoräknas honom den tid utöver tre ar, under

vilken han efter fyllda 18 år innehaft sådan icke-ordinarie anställning i

statens tjänst, som i avseende på tjänstgöringens art och omfattning finnes

svara mot, vara jämförbar med eller högre än den ifrågavarande ordinarie

befattningen.

Vid sådant tillgodoräknande beräknas för läroanstalten i fråga gällande

läsår lika med ett år och läsetermin lika med halvt år, varvid hänsyn dock

icke tages till termin, under vilken tjänstgöringen icke omfattat minst tre

månader.

Här givna bestämmelser skola beträffande befattningshavare inom det

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 52.

statliga undervisningsväsendet ersätta de i kungörelsen den 15 juni 1922

(nr 373) under punkt 1 givna bestämmelserna för civila befattningshavare

i statens tjänst.

I ärendet har vidare läroverTcslärarnas riksförbund ingivit en skrift, däri

hemställes, att Kungl. Maj:t täcktes dels besluta i överensstämmelse med

skolöverstyrelsens framställning, dels vidtaga sådan åtgärd, att de av överstyrelsen

föreslagna bestämmelserna få retroaktiv verkan på det sätt, att

lärare, som enligt desamma varit berättigade till ålderstillägg från en tidigare

tidpunkt, också kunna komma i åtnjutande, därav.

Till stöd för sin hemställan har riksförbundet anfört:

Riksförbundet, som alltsedan skolöverstyrelsens oväntade avsteg från av

densamma konsekvent under 10 år fasthållen praxis haft för avsikt att

ingå till Kungl. Maj:t med framställning i samma syfte, anser sig emellertid

nu kunna inskränka sig till att på det livligaste instämma i överstyrelsens

framställning, vilken har till mål att bringa reda i den genom överstyrelsens

ändrade författningstolkning uppkomna, oklara situationen och

att undanröja uppenbara orimligheter vid tillämpning av nyssnämnda lagrum

på lärarna.

På samma gång tillåter sig riksförbundet erinra om en hithörande angelägenhet,

som icke beröres i överstyrelsens nyssnämnda skrivelse.

Genom överstyrelsens nya författningstolkning vid behandling av de till

årsskiftet 1930/1931 inkomna ansökningarna om ålderstillägg berövades tydligen

ett — enligt överstyrelsens skrivsätt — jämförelsevis begränsat antal

läroverkslärare förmånen av sådant tillägg, vilket de enligt överstyrelsens

tidigare tillämpade tolkningssätt bort åtnjuta från och med ingången av år

1931. I vissa fall drabbade detta till och med lärare, som genom förfrågningar

hos överstyrelsen i god tid förvissat sig om att de, till exempel vid

anställning i kommunal läroanstalt, icke löpte någon risk att mista den för

läroverkslärarna framför de flesta andra kategorier av statstjänstemän värdefulla

rätten att under de många årens väntan på ordinarie anställning tillgodoräkna

intjänad lönetur. För den händelse Kungl. Maj:t skulle finna

skäligt vidtaga åtgärder för åstadkommande av författningsändring i överensstämmelse

med överstyrelsens förslag och sådan ändring skulle komma

till stånd, skulle givetvis läroverkslärare komma att erhålla ålderstillägg

enligt samma principer, som av överstyrelsen tillämpats i fråga om ansökningar,

som ingivits till överstyrelsen under perioden 1920—1930.

De lärare åter, som av nyssnämnd anledning förvägrats rätt till ålderstillägg

från och med år 1931, vilket måhända även kan komma att gälla

ett antal lärare från och med år 1932, synas emellertid icke utan vidare

därigenom komma i åtnjutande av sin fulla rätt. Detta skulle tydligen

innebära en stor och alldeles omotiverad orättvisa: de lärare, som hade

oturen att under ett tidsintervall på ett eller två år råka ut för en vacklande

författningstolkning, skulle bli sämre ställda än med dem jämförliga

från såväl tidigare som även senare ansökningsår.

Statskontoret har den 12 november 1931 avgivit utlåtande i ärendet och

därvid anfört:

Skolöverstyrelsen har framhållit, hurusom bestämmelsen, att föregående

anställning skall för att kunna tillgodoräknas vederbörande hava innehafts

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 52.

i en följd med tillträdandet av den ordinarie befattningen, är ägnad att vålla

särskilda svårigheter vid den praktiska tillämpningen beträffande lärare vid

olika slag av statliga läroanstalter.

Skolöverstyrelsen har därför i förevarande framställning hemställt, att

Kungl. Maj:t måtte med hänsyn till de säregna förhållanden, som äro rådande

inom undervisningsväsendet, vidtaga åtgärder för att nya bestämmelser

rörande statsanställda lärares lönetur måtte bliva utfärdade.

I likhet med skolöverstyrelsen finner visserligen statskontoret, att någon

tvekan kan råda rörande lämpligheten av att för närvarande, då spörsmålet

om en allmän lönereglering för ifrågavarande befattningshavare .står på

dagordningen, vidtaga ändring av gällande lönetursbestämmelser. A andra

sidan synes emellertid förberörda krav på att tjänstgöring skall, för att

kunna tillgodoräknas, vara fullgjord i en följd leda till större ojämnheter

och orättvisor för lärarpersonalens vidkommande, än vad fallet torde vara

beträffande andra grupper av befattningshavare. Härtill kommer, att ifrågavarande

bestämmelser under en följd av år tolkats på ett för lärarna förmånligare

sätt, än vad som enligt kammarrättens nu föreliggande utslag

befunnits vara riktigt. På grund därav hava olägenheterna för lärarkårens

vidkommande av nyssberörda föreskrift ännu icke kommit att göra sig

gällande annat än beträffande ett jämförelsevis begränsat antal lärare. Därest

emellertid den tolkning av 1922 års kungörelse i ämnet, som i sagda utslag

fastställts av kammarrätten, skulle för framtiden tillämpas på lärarna,

måste detta för en högst avsevärd del av lärarkåren komma att framstå

som en direkt och ingalunda obetydlig försämring av lönevillkoren. Vid

sådant förhållande och i betraktande av att det i och för sig måste anses

vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att en ändring kommer

till stånd av nu gällande lönetursbestämmelser, finner sig statskontoret böra

förorda, att hänvändelse till riksdagen göres i sådant syfte. I anseende till

i detta fall förekommande omständigheter av säregen art torde några konsekvenser

beträffande andra grupper av befattningshavare icke vara att befara

av en dylik åtgärd.

Statskontoret kan däremot icke biträda framställningen om utfärdande

av bestämmelser i ämnet av det innehåll skolöverstyrelsen föreslagit. Dessa

skulle nämligen leda till att de befattningshavare, om vilka här är fråga,

finge rätt att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna hela den tid utöver

tre år, varunder de fullgjort med innehavande befattning likvärdigt

arbete, alldeles oavsett vilka avbrott, som förekommit i vederbörandes tjänstgöring.

Ifrågavarande lärare skulle på detta sätt komma i en väsentligt

bättre ställning med avseende å lönetur än övriga statliga befattningshavare.

På grund härav och i betraktande av att en dylik lönetursrätt

säkerligen skulle framkalla krav på enahanda förmån för befattningshavare

inom andra grenar av statsförvaltningen, anser statskontoret, att undantag

från ifrågavarande bestämmelser bör för lärarnas vidkommande medgivas

allenast i den mån sådant kan anses påkallat för vinnande av det utav

skolöverstyrelsen angivna syftet att undanröja de ojämnheter och orättvisor,

som dessa bestämmelser äro särskilt ägnade att medföra för befattningshavare

inom undervisningsväsendet.

I anslutning till nu nämnda uppfattning synes det ligga närmast till

hands att beträffande sådana avbrott i lärarnas tjänstgöring i statens tjänst,

vilka föranletts av vissa av de utav skolöverstyrelsen i förevarande skrivelse

särskilt omnämnda, för undervisningsväsendet egenartade anledningar,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 52.

föreskriva, att de icke skola utesluta rätt till tillgodoräkning i löneturshänseende

av dessförinnan fullgjord tjänstgöring. Härvid torde i främsta

rummet genomgång av provår få komma ifråga. Av vad skolöverstyrelsen

härom anfört synes nämligen framgå, att det i många fall skulle leda till

synnerligen otillfredsställande och obilliga resultat, därest fullgörandet av

föreskriven provårstjänstgöring skulle medföra, att ifråga om uppflyttning

i högre lönegrad hänsyn icke finge tagas till vederbörandes tjänstgöring i

statliga läroanstalter före provåret.

Enligt statskontorets mening synas skäl även föreligga för medgivande

av enahanda undantag beträffande avbrott i en lärares statsanställning på

grund av att han åtager sig tjänstgöring vid enskild eller kommunal läroanstalt.

Såsom överstyrelsen framhållit, torde det nämligen kunna ifrågasättas,

om icke möjligheten för kommunala och enskilda läroanstalter att

erhålla välkvalificerade lärare komme att otillbörligt försvåras, om tidigare

i statens tjänst intjänade lönetursår skulle förloras genom en tids tjänstgöring

vid en dylik skola. I detta sammanhang må även erinras, att Kungl.

Maj:t och riksdagen tidigare beaktat liknande synpunkter. Sålunda har

med hänsyn till önskvärdheten av att åt de kommunala mellanskolorna förvärva

adjunktskompetenta lärarkrafter medgivits att, därest ordinarie ämneslärare

vid kommunal mellanskola utnämnes till ordinarie adjunkt vid allmänt

läroverk eller folkskoleseminarium, han må för uppflyttning i högre lönegrad

som adjunkt tillgodoräkna sig de tjänstår utöver tre, han, efter vunnen

behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, tjänstgjort såsom

ordinarie ämneslärare vid kommunal mellanskola, dock ej mer än tio år.

Vidare vill statskontoret erinra, att riksdagen under senare år plägat medgiva

statsanställda lärare rätt att för erhållande av pension tillgodoräkna

viss del av den tid, varunder de tjänstgjort vid enskilda statsunderstödda

läroanstalter.

I betraktande av vad sålunda anförts, synas några betänkligheter av principiell

art knappast kunna anföras mot ett medgivande, att statligt anställda

lärare icke behöva gå miste om redan intjänta lönetursår enbart på den

grund, att de därefter innehaft anställning vid enskild eller kommunal läroanstalt.

Skolöverstyrelsen har vidare anfört ett ytterligare fall, då bestämmelserna

i kungörelsen den 15 juni 1922 skulle för lärarpersonalen leda till mindre

tillfredsställande resultat, nämligen då en i examens- eventuellt även i provårsavseende

fullt utbildad lärare önskar höja sin teoretiska kompetens genom

ytterligare någon tids studier vid universitet eller högskola eller, i

fråga om språklärare, genom en längre tids vistelse utomlands. Inför utsikten,

att han därigenom ginge förlustig sin förut intjänade lönetursrätt,

skulle han enligt skolöverstyrelsens mening med all sannolikhet finna sig

nödsakad avstå från tanken på fortsatta studier. Överstyrelsen har även

framhållit, att fall av denna art med all sannolikhet äro mycket vanliga

och av särskild betydelse inom undervisningsväsendet med dess befordringsförhållanden

och med de särskilda anspråk, som där ställas på lärarnas

modernt vetenskapliga utrustning.

Det vill emellertid förefalla statskontoret tvivelaktigt, huruvida samma

skäl för medgivande av undantag föreligga i sistnämnda fall som i de båda

föregående. Även med allt beaktande av betydelsen för undervisningen av

lärarnas fortsatta utbildning, synes dock undervisningsväsendet i nu förevarande

hänseende knappast intaga någon sådan särställning till statsför
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 52.

valtningen i övrigt, att särskild lönetursrätt i detta avseende kan vara tillräckligt

motiverad.

Även på andra områden inom statsförvaltningen torde nämligen lika

starka skäl kunna åberopas för medgivande av motsvarande undantag, till

exempel beträffande befattningshavare vid universitet och högskolor, bibliotek

arkiv museer m. fl. institutioner med vetenskapligt utbildad personal.

Då’ sålunda ett särskilt medgivande för lärarna rörande lönetursrätten i

detta fall sannolikt skulle framkalla lika berättigade framställningar från

andra grupper av befattningshavare, finner sig statskontoret knappast kunna

förorda, att ifrågasatta undantagsbestämmelser utsträckas till att avse aven

sistnämnda fall.

• Med hänsyn till i detta ärende förekommande omständigheter torde det

få anses rimligt och rättvist, att här avsedda befattningshavare erhålla

samma ställning i fråga om ålderstillägg, som om undantagsbestämmelser

av ovan angivet innehåll hade varit gällande från tidpunkten for meranämnda

kungörelses ikraftträdande. Statskontoret anser sig därför hora

biträda den av läroverkslärarnas riksförbund i ärendet g]orda framställningen.

Statskontoret slutar med att hemställa, att riksdagens medgivande måtte

utverkas därtill, att vid tillämpningen av de genom kungörelsen den In

juni 1922 (nr 373) meddelade bestämmelserna å lärare vid statens under

skolöverstyrelsens överinseende stående undervisningsanstalter må, räknat

från tidpunkten för kungörelsens ikraftträdande, iakttagas, att sådant avbrott

i tjänstgöringen, som föranletts av att vederbörande lärare genomgått

provår eller tjänstgjort vid enskild eller kommunal läroanstalt, icke utesluter

rätt för läraren att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna dess

förinnan fullgjord tjänstgöring i statens tjänst.

Skolöverstyrelsens förevarande framställning åsyftar att åt ordinarie lärare

vid statens under överstyrelsens inseende ställda läroanstalter bereda rätt

att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig hela den tid utöver tre

år, varunder de fullgjort arbete, likvärdigt med det med deras innehavande

befattning förenade, oavsett vilka avbrott som än ägt ruin i vederbörandes

tjänstgöring. Såsom ofta förekommande avbrott i tjänstgöringen, vilka nu

betaga vederbörande rätt att tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring, nämner

skolöverstyrelsen särskilt avbrott för genomgående av provår, för tjänstgöring

vid enskild eller kommunal läroanstalt samt för studier vid universitet,

högskola eller utomlands för vinnande av förbättrad teoretisk kompetens.

Statskontoret har understött skolöverstyrelsens framställning, dock endast

så] till vida att genomgående av provår och tjänstgöring vid enskild eller

kommunal läroanstalt icke skulle utesluta rätt för nu ifrågavarande lärare

att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna dessförinnan fullgjord lärartjänstgöring

i statens tjänst.

Vidare har läroverkslärarnas riksförbund hemställt, att do lärare, om

Bihang till riksdagens protokoll 1932. / somt. 42 höft. (Nr 52.)

Departe
mentschefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 52.

vilka nu är fråga, måtte erhålla samma ställning i avseende å rätt till

ålderstillägg som om de nu föreslagna undantagsbestämmelserna varit gällande

från tidpunkten för ikraftträdandet av förenämnda kungörelse den

15 juni 1922 (nr 373), eller från den 1 juli 1922. Till denna hemställan

har statskontoret tillstyrkt bifall.

För egen del finner jag den genom nyssberörda kungörelse meddelade

bestämmelsen, att föregående anställning skall, för att kunna tillgodoräknas

vederbörande, hava utan avbrott innehafts i en följd med tillträdandet

av den ordinarie befattningen, vara ägnad att vålla särskilda svårigheter,

när det gäller lärare vid statliga läroanstalter. Jag syftar givetvis

härvid icke på de avbrott, som förorsakas av inträdande ferier, då dessa,

så vitt jag känner, aldrig ansetts avbryta tjänstårsberäkning av här ifrågavarande

slag. Men det är att märka, att nu berörda lärares tjänstgöring

i statens tjänst ofta är underkastad avbrott av andra anledningar, som hänföra

sig till deras läraruppgift, särskilt genomgående av provår och tjänstgöring

vid icke-statliga läroanstalter. Nu antydda svårigheter hava framträtt,

sedan skolöverstyrelsen börjat tillämpa den strängare tolkning av

ifiågavarande bestämmelse, vilken fått sin bekräftelse genom åtskilliga av

kammarrätten under år 1931 givna utslag. Jag anser alltså en ändring av

gällande bestämmelser vara av behovet synnerligen påkallad. Därvid finner

jag de av skolöverstyrelsen framställda önskemålen böra i huvudsak tillmötesgås.

I likhet med statskontoret anser jag dock, att endast vissa skäl

för avbrott i tjänstgöringen böra godkännas. Främst vill jag därvid förorda,

att lärare må kunna åberopa genomgående av provår eller tjänstgöring

vid enskild eller kommunal läroanstalt. Med hänsyn till den vikt, som bör

läggas därå, att en lärare, som avlagt teologie eller filosofie licentiatexamen

och vilken önskar genom avläggande av disputationsprov avsluta sin studiegång

och förvärva full lektorskompetens, icke därigenom skall gå förlustig

en eventuellt förut intjänad lönetursrätt, vill jag härutöver förorda, att avbrott,

varom nu är fråga, även må intill högst ett år kunna förorsakas av

studier för avläggande av disputationsprov, varvid dock förutsättes, att

disputationsprovet under avbrottsåret verkligen avlagts.

Den av läroverkslärarnas riksförbund gjorda hemställan om retroaktiv

tillämpning av de föreslagna bestämmelserna finner jag i likhet med statskontoret

böra bifallas, detta så mycket hellre som, på sätt tidigare omnämnts,

den strängare tillämpningen av här ifrågavarande bestämmelser ägt

rum endast under nyss förfluten, kort tid och således kommit att gälla blott

ett fåtal lärare. Då emellertid rätt att tillgodoräkna sig avbrott för avläggande

av disputationsprov icke i tidigare praxis medgivits, torde, av hänsyn

till konsekvenserna, dylik rätt icke böra inträda före den 1 januari 1933.

På grund av vad sålunda blivit anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 52.

att besluta, att till de genom kungörelsen den 15 juni

1922 (nr 373) meddelade bestämmelser angående ålderstilllägg

för befattningshavare i statens tjänst, skall fogas tillägg

av innehåll,

dels att för lärare vid statens under skolöverstyrelsens

inseende ställda läroanstalter sådant avbrott i tjänstgöringen,

som föranletts av genomgående av provår eller tjänstgöring

vid under överstyrelsens inseende ställd enskild eller kommunal

läroanstalt, icke må utesluta rätt att för erhållande

av ålderstillägg tillgodoräkna dessförinnan fullgjord tjänstgöring

i statens tjänst; skolande vad sålunda föreslås äga

tillämpning från och med den 1 juli 1922;

dels ock att för lärare vid statens under skolöverstyrelsens

inseende ställda läroanstalter, vilken avlagt teologie

eller filosofie licentiatexamen, sådant avbrott i tjänstgöringen

intill högst ett år, varunder han avlagt disputationsprov,

icke må utesluta rätt att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna

dessförinnan fullgjord tjänstgöring i statens tjänst ;

skolande vad sålunda föreslås äga tillämpning från och

med den 1 januari 1933.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

I. A. Hedenlund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:347 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rätt för ordinarie statsanställd lärare att för erhållande av ålderstillägg tillgodorä s. 4 i texten
  2. SU 1932:121 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rätt för ordinarie statsanställd lärare att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig viss t s. 1 i texten