Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för förre stadsförvaltaren J. E. Elfving från viss betalningsskyldighet på grund av borgen

1932-01-29 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:56, Angående befrielse för förre stadsförvaltaren J. E. Elfving från viss betalningsskyldighet på grund av borgen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

1

Nr 56.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse

för förre stadsförvaltaren J. E. Elfving från viss

betalningsskyldighet på grund av borgen; given Stockholms

slott den 29 januari 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

A. Rundqvist.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj-.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 29 januari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Stadener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Rundqvist anför:

Sedan chefen för fjärde arméfördelningen till A. Josefson pa arrende

upplåtit kronoegendomen Råsta nr 1 och 2 i Spånga socken, förklarade förre

stadsförvaltaren J. E. Elfving jämte annan person i en den 21 januari 1921

dagtecknad handling, att de ginge i full borgen för såväl arrendesummans

riktiga erläggande som de förpliktelser i övrigt Josefson enligt arrendekontraktet

iklätt sig.

Genom utslag den 20 december 1921 ålade länsstyrelsen i Stockholms län

Josefson att till kronan utgiva för ovannämnda egendom oguldet arrende

5,480 kronor jämte G procent årlig ränta därå från den 1 april 1921, tills

betalning skedde.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 saml. 40 haft. (Nr 50—57.)

119 99

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition nr 56.

I Josefsons sedermera inträffade konkurs bevakades kronans fordran

enligt förenämnda utslag. Konkursen avslutades emellertid utan utdelning.

Genom dom den 18 april 1923 förpliktade härefter Stockholms rådhusrätt

Elfving att på grund av förenämnda borgensförbindelse till kronan utgiva

2,740 kronor jämte 6 procent årlig ränta därå från den 1 april 1921, tills

betalning skedde, ävensom att ersätta kronans rättegångskostnader med 32

kronor. Rådhusrättens dom vann laga kraft.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 27 april 1931, har

Elfving anhållit, att kronans fordran hos honom på grund av rådhusrättens

omförmälda dom måtte efterskänkas. Såsom skäl härför har Elfving framhållit,

att han, som lede av lungtuberkulos, saknade utsikt att nu eller framdeles

erhålla arbete eller inkomst och att det i följd härav vore honom

omöjligt att betala sin skuld eller någon del av densamma.

I avgivet yttrande den 25 november 1931 har arméförvaltningens fortifikationsdepartement

anfört följande.

Samtidigt med att Elfving av Stockholms rådhusrätt den 18 april 1923

ålagts att till kronan utgiva å honom belöpande andel av Josefsons skuld

med 2,740 kronor jämte sex procent årlig ränta därå från den 1 april 1921,

tills betalning skedde, ävensom att ersätta kronans rättegångskostnader med

32 kronor, hade, jämlikt utslag av annan domstol, den andre borgensmannen

förpliktats att gottgöra kronan den å denne borgensman belöpande andelen

av Josefsons skuld med likaledes 2,740 kronor jämte ränta och rättegångskostnader.

Sistnämnde borgensman hade sedermera fullgjort sin betalningsskyldighet

till kronan, vadan alltså numera kronans fordran återstode blott

i fråga om det Elfving ådömda beloppet, för vilket även Josef son fortfarande

vore ansvarig. Senast år 1931 hade vidtagits nya indrivningsförsök beträffande

kronans ifrågavarande kvarstående fordran, därvid beträffande

Josefson utmätningsförsök med negativt resultat vidtagits av landsfiskalen i

Västerås distrikt den 30 mars och 19 september 1931. Vidkommande Elfving

hade sådana försök vidtagits år 1923 med likaledes negativt resultat. Sedan

nya indrivningsåtgärder mot Elfving under år 1931 påkallats i dennes hemort,

Enköping, hade magistraten i nämnda stad i skrivelse den 9 maj 1931

— med stöd av bland annat ett av utmätningsmannen i staden den 7 maj

1931 utfärdat bevis om att Elfving i staden icke torde äga några utmätningsbara

tillgångar — gjort det uttalandet, att någon utsikt att fordringsbeloppet

helt eller delvis kunde uttagas hos Elfving icke ansåges föreligga.

Av i ärendet befintliga handlingar framginge vidare, att Elfving, som vore

född år 1887, enligt läkarbetyg sedan ett tiotal år tillbaka lede av lungsjukdom,

varför lian åtnjutit flerårig sanatorievård, att han sedan år 1922

varit oförmögen till arbete, att hans arbetsförmåga för framtiden sannolikt

icke torde komma att förbättras, att vetskapen om hans ifrågavarande skuld

för honom innebure ett psykiskt tryck utöver det, som hans sjukdom förorsakade,

samt att han vore i saknad av såväl privat förmögenhet som egna

inkomster.

Därest kronans fordran hos Elfving understigit 1,000 kronor, syntes hinder

icke hava förelegat för fortifikationsdepartementet att förordna om avskrivning

av fordringen jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 29 september

1911 (nr 106 sid. 3) angående extra ordinarie avskrivning av vissa kronans

utestående fordringar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Fortifikationsdepartementet, som vid i ärendet upplysta förhållanden ansåge,

att vidare åtgärder för indrivande av kronans ifrågavarande fordran,

i vad avsåge Elfving, icke borde vidtagas, finge därför under framhållande

av att inställande av berörda indrivningsåtgärder icke torde inverka å kronans

möjligheter att av liuvudgäldenären Josefson utfå samma fordran — tillstyrka

Elfvings ansökan om efterskänkande av kronans fordran hos honom.

Statskontoret, som härefter hörts i ärendet, har i utlåtande den 31 december

1931 anfört:

Enligt vad statskontoret inhämtat, förelåge här icke solidarisk borgen,

varför möjlighet icke förefunnes att hos Elfvings medborgensman utkräva det

resterande beloppet. Ehuru statskontoret funne det i viss mån betänkligt,

att kronans fordran i ett fall som det föreliggande avskreves, ville statskontoret

likväl med hänsyn till i ärendet anförda omständigheter icke motsätta

sig, att riksdagens medgivande inhämtades till vidtagande av en dylik

åtgärd.

Då Elfving synes sakna utmätningsbara tillgångar och då, av utredningen

att döma, utsikterna för kronan att framdeles av honom utfå sin fordran

vare sig helt eller till någon avsevärd del lära vara skäligen ringa, torde

fordringen vara för kronan praktiskt taget värdelös. På grund härav och

med hänsyn till föreliggande ömmande omständigheter finner jag mig böra

tillstyrka, att kronan avstår från sin fordran hos Elfving jämlikt omförmälda

domstolsutslag. Framställning i sådant syfte torde böra göras hos riksdagen.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre stadsförvaltaren J. E. Elfving må befrias från honom jämlikt

Stockholms rådhusrätts omförmälda dom den 18 april 1923 åliggande betalningsskyldighet

till kronan.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

*4. Lindman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:71 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för förre stadsförvaltaren J. E. Elfving frän viss betalningsskyldighet på g a1 i texten
  2. SU 1932:20 Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående befrielse för förre stadsförv altar en J. E. Elfving från viss betalningsskyldighet på grund av borge s. 1 i texten