Med förslag till förordaccis å silke
1932-01-29 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1932:61, Med förslag till förordaccis å silke
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.
1
Nr 61.
Kungl. Maj:ts
ning om
1932.
proposition till riksdagen med förslag till förordaccis
å silke; given Stockholms slott den 29 januari
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att
dels antaga härvid fogade förslag till förordning om accis å silke,
dels ock bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen därjämte hemställt.
GUSTAF.
Felix Hamrin.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 saml. 50 höft. (Nr 61.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.
Förslag
till
förordning om accis å silke.
Härigenom förordnas som följer:
1*.
För silke, som inom riket tillverkas för försäljning eller vidare bearbetning,
skall efter vad nedan sägs erläggas accis.
Från accisplikt undantagas dels naturligt, ofärgat råsilke, ospunna
konstsilkefibrer och andra motsvarande på konstlad väg ur cellulosa
framställda spånadsfibrer i mindre längder samt garn av dyfika fibrer,
dels ock silke, som styrkes vara avsett uteslutande för tillverkning av
elektrisk ledningstråd eller av glödstrumpor och andra glödnät.
2 $.
Accisen utgår med 300 kronor efter 100 kilogram av varans nettovikt.
3 i
Den, som ämnar inom riket tillverka accispliktigt silke, skall därom
göra skriftlig anmälan till generaltullstyrelsen. Anmälningsskyldigheten
skall, där tillverkning bedrives vid tiden för denna förordnings
ikraftträdande, fullgöras utan dröjsmål och i annat fall innan tillverkningen
tager sin början.
4 %.
Det åligger tillverkare att, sedan anmälan blivit ingiven, inom en
månad efter varje kalenderkvartals utgång till generaltullstyrelsen avlämna
en på tro och heder avgiven deklaration rörande mängden av det
enligt denna förordning accispliktiga silke, som blivit under kalenderkvartalet
av honom till annan levererat eller taget i bruk för vidare bearbetning.
I deklarationen skola, särskilt för varje dag, angivas de försålda
eller i bruk tagna kvantiteterna.
Har tillverkare under kalenderkvartalet till utlandet utfört silke under
enahanda tullkontroll som i 12 § tullstadgan sägs, äger han att därför
göra motsvarande avdrag i deklaration angående levererad kvantitet.
Härvid skall uppgivas den gränsort, över vilken utförseln skett, dagen
för utförseln samt varupartiets nettovikt.
5 *.
Tillverkares skyldighet att jämlikt 4 § avlämna deklaration upphör,
sedan skriftlig anmälan om rörelsens upphörande och dagen därför
3
KungL Maj:ts proposition Nr 61.
ingivits till generaltullstyrelsen. Dock skall deklaration avlämnas för
det kalenderkvartal, under vilket rörelsen upphört.
6 §.
Tillverkare skall samtidigt med avlämnandet av deklaration till generaltullstyrelsen
erlägga den accis, som belöper å den i deklarationen upptagna
accispliktiga kvantiteten silke.
7 §.
Accis, som i 6 § avses, skall inbetalas genom insättning å generaltullstyrelsens
giroräkning i riksbanken eller å generaltullstyrelsens postgirokonto.
Inbetalning må ock kunna fullgöras därmed, att den betalningsskyldige
på eget ansvar med posten insänder accisbeloppet i check
eller postremissväxel, ställd till generaltullstyrelsen.
Accis, som sålunda mottages av generaltullstyrelsen, skall av styrelsen
levereras till statsverkets giroräkning i riksbanken i enahanda ordning
som tullmedel.
8 §.
överinseendet å kontrollen, att accisen behörigen utgöres, handhaves av
generaltullstyrelsen. Den lokala kontrollen utövas av en såvitt möjligt
inom den ort, där tillverkningen skall ske, bosatt kontrollant, som av generaltullstyrelsen
utses, då anmälan enligt 3 § ingivits eller anledning
därtill eljest föreligger. Det åligger sålunda utsedd kontrollant att under
andra månaden efter varje kalenderkvartals utgång genom granskning
av tillverkares bokföring eller annorledes kontrollera riktigheten
av dennes under nästföregående månad avlämnade deklaration, och skall
rapport över granskningen omedelbart tillställas generaltullstyrelsen.
Tillverkares handelsböcker ävensom erforderliga upplysningar skola i
och för granskningen tillhandahållas kontrollanten.
Kostnaden för kontrollens utövande bestrides av medel, som enligt denna
förordning inflyta till statsverket.
9 §.
Försummar någon att inbetala accis, som det enligt denna förordning
åligger honom att erlägga, må accisen utmätas med det belopp, vartill
generaltullstyrelsen efter verkställd undersökning fastställer densamma.
10 $.
Visar uppgiftspliktig, att vara, som upptagits i deklaration, blivit
före denna förordnings ikraftträdande försåld, och är den
uppgiftspliktige icke på grund av förbehåll i försäljningsavtalet eller
eljest berättigad att hos köparen uttaga accis, som belöper å det försålda
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.
partiet, äger Kungl. Maj:t bestämma, att accisen skall erläggas av köpare,
eller, där skäl därtill föreligger, medgiva befrielse från accisen.
Ansökan om sådan befrielse skall ingivas inom tre månader efter denna
förordnings ikraftträdande.
11 *.
Näringsidkare äger att vid utförsel av här i riket framställd vara, vid
vars framställning använts silke, för vilket accis enligt denna förordning
skall utgå, åtnjuta restitution av erlagd accis eller, i fall accisen
ännu icke erlagts, befrielse från dess gäldande. Rätt till sådan restitution
eller befrielse gäller jämväl i avseende å silke, som gått förlorat vid
exportvarans framställning.
I fråga om rätt till restitution av accis eller befrielse från dess gäldande
skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad som beträffande allmän
industrirestitution är stadgat i förordningen den 4 oktober 1929
(nr 307) angående tullrestitution.
12 §.
Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må
ej verkställas av annan än generaltullstyrelsen eller jämlikt 8 § utsedd
kontrollant. Deklarationerna skola tillhandahållas dem, som i och för sin
befattning böra därav erhålla del. I övrigt må deklaration icke vara för
någon tillgänglig, utan att den, som avgivit deklarationen, medgivit dess
offentliggörande; dock må deklarationer, på sätt Kungl. Maj:t förordnar,
för statistisk bearbetning utlämnas till ämbetsmyndighet eller tjänsteman,
åt vilken Kungl. Maj:t uppdrager utförandet av sådan bearbetning.
13 §.
Kontrollant, som i 8 § sägs, äger vid fullgörande av sitt uppdrag åtnjuta
i förekommande fall resekostnads- och traktamentsersättning enligt
allmänna resereglementet samt, därest han icke är anställd i tullverkets
tjänst, särskilt arvode, som Kungl. Maj:t bestämmer.
14 §.
Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration,
böte från och med tjugufem till och med trehundra kronor, och må generaltullstyrelsen
förelägga den uppgiftspliktige lämpligt vite.
15 §.
Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift,
så att han därigenom undgått att betala accis eller fått erlägga för låg
accis, böte högst fem gånger det belopp, som genom det oriktiga förfarandet
undandragits.
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.
Har den oriktiga uppgiften icke lämnats mot bättre vetande, men bar
den, som lämnat uppgiften, vid dess avgivande gjort sig skyldig till grov
vårdslöshet, vare straffet böter, högst två gånger det belopp, som genom
den oriktiga uppgiften undandragits.
Den, som dömes till straff enligt denna paragraf, skall jämväl förpliktas
utgiva den accis, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.
16 $.
Den, som utan att hava gjort sådan anmälan, varom i B § sägs, tillverkar
silke, straffes med böter, ej under tio dagsböter, samt gälde accis
enligt den i 2 § angivna grund för det silke, som av honom tillverkats.
17 %.
1 mom. Tjänsteman, vilken på grund av sin befattning med ärende, som
i denna förordning avses, erhållit del av deklaration eller tillverkares bokföring,
må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa vare
sig innehållet i sådan deklaration eller tillverkares affärsförhållande,
varom han därvid erhållit kännedom. Den häremot bryter vare underkastad
ansvar såsom för tjänstefel. Gör annan än tjänsteman sig skyldig
till förseelse som nu sagts, straffes med böter, ej under fem dagsböter.
2 mom. Den, som på grund av sådant förordnande om statistisk bearbetning
av deklarationer, som i 12 § sägs, erhållit del av deklaration, må
ej utom tjänsten yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse
härav vare den skyldige förfallen till ansvar, som i 1 mom. stadgas.
18 §.
Åtal för förseelse mot denna förordning skall anhängiggöras vid allmän
domstol.
Förseelse, som i 14, 15 eller 16 § omförmäles, atalas av allmän åklagare.
Förseelse, varom i 17 § sägs, är icke föremål för allmänt atal, där densamma
ej av målsägande till sådant åtal angives.
19 §.
Böter och viten, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till deras fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän
strafflag.
Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Maj:t
bestämmes.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.
Sakkunnig
förslaget.
Konstailkeproduktionens
utveckling.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hems Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 januari 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Stadener, Gyllenswärd
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför:
I den proposition med förslag om införande av tilläggstullar å vissa
varor, som Kungl. Maj:t denna dag beslutat avlåta till riksdagen, föreslås,
bland annat, tilläggstull å silke. Såsom i propositionen framhålles,
har förutsatts, att tilläggstul}en för nämnda vara skall kombineras med
accis å den inhemska tillverkningen därav.
I anledning härav har jag uppdragit åt byråchefen i generaltullstyrelsen
T. Alsén att verkställa utredning angående frågan om en sådan accis.
Resultatet av denna utredning föreligger i en den 27 januari 1932 dagtecknad
promemoria jämte förslag i ämnet.
Hå någon beredning av naturligt silke för närvarande icke förekommer
inom landet, avser utredningen närmast de förhållanden, som beröra
konstgjort silke (s. k. konstsilke).
Beträffande till en början konstsilkeproduktionens utveckling anföres i
promemorian följande:
»Konstsilkeindustrien, som är av jämförelsevis ungt datum, har haft
att uppvisa en enastående utveckling:, särskilt under det senaste decenniet.
Hela världsproduktionen, som år 1900 utgjorde omkring I 000 ton,
uppgick enligt tillgängliga uppgifter:
år 1910 till
» 1920 »
» 1928 »
» 1929 »
» 1930 »
8 000 ton,
25 000 ton.
172 000 ton,
198 000 ton och
185 000 ton.
De viktigaste produktionsländerna äro Amerikas Förenta Stater Italien,
England, Tyskland och Frankrike.
. 1)011 kvantitativa utvecklingen motsvaras av utomordentliga framsteg
i kvalitativt hänseende, varigenom den nya artikeln med fördel kunnat
användas såsom ersättningsprodukt såväl för naturligt silke som för
bomull och, i viss mån, även för ull.
Den inhemska produktionen av konstsilke, som bedrives vid ett enda
företag, begynte år 1918 och har från en blygsam början nått en för våra
Kungl. Maj:ts proposition Nr 61. 7
förhållanden icke obetydlig omfattning. Så kan företagets årliga kapacitet
nu uppskattas till omkring 250 ton med ett värde av cirka 2 miljoner
kronor. Ny byggnad, beräknad för en avsevärt ökad produktion,
är under uppförande. Sedan samarbete etablerats med en av de större
utländska koncernerna, står till den svenska fabrikens förfogande erforderlig
teknisk fackkunskap, varför det svenska fabrikatet är fullt jämförligt
med det utländska.»
Till belysande av silkeinförselns omfattning samt förbrukningen inom
landet av ifrågavarande varuslag meddelas vidare:
»Samtidigt med en stegring i den inhemska produktionen har införseln
av konstsilke ökat. Från att år 1913 hava utgjort icke fullt 12 ton uppgick
införseln år 1930 — ehuru arbetsnedläggelse rådde inom textilindustrien
under tre månader av nämnda år — till 1110 ton och visar, av
hittills tillgängliga statistiska siffror för år 1931 att döma, tecken till fortsatt
stegring. I de uppgivna kvantiteterna äro ej inberäknade ospunna
konstsilkefibrer i mindre längder (s. k. stapelfaser) eller därav framställt
garn, ursprungligen ett såsom avfall erhållet, numera enligt särskild
teknik framställt konstsilke, vilket emellertid, bland annat genom
sin kortfibrighet, ej har det vanliga konstsilkets glans och för närvarande
i tullbeskattningsavseende icke heller är likställt med detta.
Den årliga användningen av konstsilke inom vårt land kan sålunda
uppskattas till omkring 1 350 ton, varav omkring 34 ton i smaförpackningar
och i övrigt avsett för industriellt bruk. I jämförelse med konstsilke
spelar det naturliga silket en underordnad roll. Den sammanlagda
införseln av natursilke, vilket icke tillverkas inom landet, uppgick ar
1930 till omkring 58 ton, varav omkring 32 ton i småförpackningar.»
I fortsättningen lämnas en kortfattad historik över utvecklingen av
vår tullagstiftning i fråga om silke och därav tillverkade artiklar. Med
avseende härå anföres följande:
»Alltsedan en fabriksmässig inhemsk tillverkning av konstsilke uppstått,
har denna artikel tulltaxerats efter de bestämmelser, som gällt för
natursilke. Sålunda fanns redan i 1898 års tulltaxa intagen en anmärkning
av innehåll, att vid tullbehandling av konstgjort silke eller därav
helt eller delvis framställda artiklar nämnda vara skulle anses såsom
silke. Före berörda tulltaxas ikraftträdande drog det färgade eller
blekta silket en tull av 1 krona för kilogram, medan det råa, ofärgade
silket var tullfritt. År 1899 höjdes nämnda tull till 2 kronor för kilogram,
varjämte år 1911 silke i detaljhandelsförpackningar utbröts och
åsattes en särskild tull av 2 kronor 50 öre.
Samtidigt med sistnämnda ändring genomfördes den nuvarande uppdelningen
på natursilke och konstsilke, varvid dock de båda slagen av silke
fortfarande kommo att i stort sett tulltaxeras efter samma allmänna
grunder. Den för rått, ofärgat natursilke gällande tullfriheten avsåg
sålunda även oblekt och vitt konstsilke. Då det dock efter en tid visado
sig alltmera vanskligt att tulltekniskt skilja det oblekta och vita
konstsilket från det blekta, vidtogs år 1922 den ändringen, att de båda
slagen av konstsilke sammanslogos under den för blekt konstsilko gällande
''tullsatsen av 2 kronor för kilogram. _ .
De ändringar, som sedermera kommit till stånd i tullarna å konstsilke,
Införsel och
inhemsk för.
brukning av
silke.
Tullpolitiska
data.
Inhemsk lörbrukning
av
silke; införsel
av silkeartiklar.
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.
hänföra sig till ospunna konstsilkefibrer i mindre längder och konstsilkejVf
f.: samt av nyssnämnda slag av fibrer spunnet garn, vilka artiklar i
det föregående redan berörts. Genom beslut av 1926 års riksdag fastställdes
tullen a ospunna konstsilkefibrer i mindre längder, som förut dragit
en tuli av 2 kronor för kilogram, till 15 öre för kilogram, vilken senare
. 1 ayen asattes konstsilkeavfall, som förut varit tullfritt. I anslutning
till de sålunda vidtagna ändringarna infördes en tull av 50 öre för
kilogram å garn, spunnet av förenämnda fibrer, vilket garn förut tullbehandlats
såsom egentligt konstsilke med tull av 2 kronor per kilogram.
IJet ma i detta sammanhang erinras därom, att de ospunna konstsilkenbrerna
i mindre längder, för vilka tullen sålunda nedsattes från 2 kronor
till 15 ore för kilogram, från att tidigare hava varit en ganska obear.
kel numera fått en rätt betydande användning. Under år
1930 uppgick importen av dylika fibrer till 79 638 kilogram. Samma år
infördes garn av sådana fibrer till en kvantitet av 51124 kilogram
Den största förbrukningen av konstsilke äger rum inom vävnads- och
trikåindustrierna, men även vid tillverkningen av band och snörmakararbeten
användes detta spånadsämne i ej obetydlig omfattning.
De tullsatser, som äro åsätta ifrågavarande artiklar, framgå av nedanstående
sammanställning, i vilken till jämförelse även angivits de tullsatser,
som gällde före den vid 1921 års riksdag genomförda höjningen
av vissa finanstullar. Det torde böra framhållas, att vissa av de då
fastställda tullsatserna blivit nedsatta genom 1926 års handelstraktat
med Tyska riket.
Tulltaxe-
nummer
V aruslag
Nuvarande
tullsats för
100 kg
kronor
Tullsats för 100
kg före höj- ningen år 1921
kronor
477
Vävnader av konstgjort silke enbart eller i för- ening med högst 15 % annat spånadsämne ...
1500
600
480
Halvsidenvävnader................................
1000
300
542
Band av konstgjort silke enbart eller i förening
med högst 15 % annat spånadsämne ............
1 500
600
544
Halvsidenband..............................
1 000
300
546
Snören och andra snörmakararbeten av silke ...
3 000
900
552
Strumpstolsarbeten av silke...........................
2 000
900
I promemorian göres vidare en jämförelse mellan förhållandena före
och efter 1921 års tullförhöjningar, beträffande såväl den industriella
förbrukningen av silke som införseln av sådana artiklar, i vilka silke
(företrädesvis konstsilke) ingår. I detta avseende anföres följande:
»Vår officiella industristatistik är visserligen icke så specialiserad, att
man därav kan bedöma tillverkningens omfattning beträffande olika artiklar,
som helt eller delvis framställts av konstsilke. Nedanstående sammanställning
har emellertid intresse så tillvida, att den utvisar å ena sidan
ökningen av konstsilkeförbrukningen inom olika grenar av den inhemska
industrien och å andra sidan införselns omfattning för de artiklar,
vid vilkas framställning här i landet konstsilke huvudsakligen användes.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.
9
1920
1922
1924
1926
1928
1930
Inhemsk industriell förbrukning
av
silke, företrädesvis konstsilke (tull-
1 353
taxenr 399)...........................
Införsel av:
ton
27
54
226
574
811
vävnader av konstgjort silke enbart
fr. o- m.
eller i förening med högst 15 %
1 aug.
40
100
annat spånadsämne (nr 477)1
ton
—
—
—
8
halvsiden vävnader (nr 480)2
157
66
138
183
158
202
band av konstgjort silke enbart eller
fr. o. m.
i förening med högst 15 % annat
1 aug.
10
20
spånadsämne (nr 542)''.........
ton
—
—
—
3
halvsidenband (nr 544)2 .........
t>
23
17
20
39
23
23
snören och andra snörmakararbeten
av silke (nr 546)2...............
ton
14
8
6
6
6
6
strumpstolsarbeten av silke
(nr
32
43
69
78
552)2 ..............................
ton
90
42
Av dessa siffror framgår, att medan införseln av de helfabrikat, beträffande
vilka en jämförelse mellan införselkvantiteterna åren 1920 och
1930 kan göras, stigit från 284 ton till 309 ton, den industriella förbrukningen
inom landet av silke ökats från 27 ton till 1 353 ton. I sistnämnda
kvantiteter ingår konstsilke med respektive 13 och 1 327 ton.»
Beträffande den ståndpunkt, riksdagen intagit till frågan om tullsatserna
för artiklar av konstsilke, lämnas följande redogörelse:
»I den skrivelse, genom vilken 1921 års riksdag meddelade sitt ovannämnda
beslut om höjning av vissa finanstullar, anförde riksdagen, i enlighet
med bevillningsutskottets i ämnet avgivna betänkande, bland annat
följande:
’För den händelse de av riksdagen beslutade tullförböjningarna skulle
föranleda, att fråga uppkomme om igångsättande av någon ny tillverkning
inom landet, för vilken betingelse kunde anses föreligga i och med
höjningen av en eller annan tullsats, har riksdagen velat uttryckligen
framhålla, att avsikten med de ifrågavarande tullförhöjningarna uteslutande
är att bereda förstärkning åt statskassan, under en tid med sinande
statsinkomster samt att en ny industrigren följaktligen icke kan påräkna,
att de höga tullsatserna skola äga giltighet under längre tid än
som påkallas av det skäl, som nu varit för riksdagen ensamt bestämmande.
’
Bedan vid 1923 års riksdag upptogs i anledning av väckt motion frågan
om tull å artiklar av konstsilke till förnyad behandling. Frågan
gällde då strumpstolsarbeten av konstsilke, ett varuslag som efter tullförhöjningens
inträdande redan vid denna tidpunkt blivit föremål för
avsevärd inhemsk tillverkning. Bevillningsutskottet, som i sitt över motionen
avgivna utlåtande framhöll, att den avsevärda stegringen i tillverkningen
av konstsilkeartiklar, som i motionen omnämnts, utgjorde ett
1 Rubriken infördes i tulltaxan fr. o. m. den 1 augusti 1926-^
2 Med hänsyn till konstsilkets allt större landvinningar på de områden, där förr det
naturliga silket varit förhärskande, kan man utgå från, att införseln företrädesvis bestått av
artiklar, i vilka det ingående silket utgjorts av konstsilke.
Riksdagens
ställning till
tallsatserna
för artiklar
av konstsilke.
Tidigare utredningar.
10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.
fall av sådan under skydd av en höjd finanstull uppkommen tillverkning,
som riksdagen med sitt ovan återgivna uttalande avsett att förebygga,
hemställde, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning
angående de åtgärder, som borde vidtagas för att de av 1921
års riksdag beslutade tullförhöjningarna å varor av konstgjort silke icke
skulle medföra andra verkningar än de av riksdagen avsedda. Enligt
vad utskottet framhöll, borde utredningen i första rummet avse frågan,
huruvida produkter av konstsilke och produkter av natursilke kunde
på tulltekniskt tillfredsställande sätt särskiljas, i vilket fall en nedsättning
av tullen å konstsilkevaror kunde vidtagas. Skulle däremot ett dylikt
särskiljande visa sig icke kunna utföras på ett tillfredsställande sätt,
borde undersökningen inriktas på att pröva andra medel, som till äventyrs
kunde tillgodose det avsedda syftet. Även vid 1930 års riksdag förelågo
motioner om nedsättning av tullen å strumpstolsarbeten av silke, vilka
motioner av riksdagen, i enlighet med bevillningsutskottets under hänvisning
till pågående tullutredning gjorda hemställan, avslogos.»
Vidkommande de utredningar, som tidigare företagits med anledning
av att de höjda tullsatserna för konstsilkeartiklar visat sig medföra andra
verkningar än som åsyftats, meddelas i promemorian följande:
»I överensstämmelse med bevillningsutskottets hemställan anhöll 1923
års riksdag hos Kungl. Maj:t om utredning i ämnet, och blevo kommerskollegium
och generaltullstyrelsen anmodade att verkställa nämnda utredning.
Efter att hava redogjort för möjligheterna att skilja naturligt silke
från konstgjort framställde ämbetsverken i sitt den 27 februari 1924 avgivna
yttrande tvenne förslag, innebärande antingen en nedsättning av
tullen å strumpstolsarbeten av konstsilke eller tullförhöjning å konstsilkegarn
i förening med skatt på den inhemska tillverkningen av dylikt
garn, vilket sistnämnda förslag emellertid icke förordades till omedelbart
genomförande.
Även vid den senast verkställda tulltaxerevisionen uppmärksammades
frågan om tullbeskattningen av konstsilkeartiklar. Det uppdrag, som
meddelats de tillkallade sakkunniga, innefattade också åliggande att undersöka,
huruvida och i vad mån i tulltaxan vidtagna förändringar medfört
ej avsedda verkningar, vilka kunde påkalla korrigeringar. Härvid
hade i första rummet åsyftats en utredning, huruvida de tullförhöjningar,
som år 1921 vidtagits i statsfinansiellt syfte, kommit att i avsevärd
omfattning verka såsom skyddstullar, i vilket hänseende tullsatserna å
vissa artiklar av konstsilke tilldragit sig särskild uppmärksamhet.
De sakkunniga anförde i sitt betänkande, att det icke kunnat undvikas,
att i ett eller annat fall en uteslutande såsom finanstull avsedd tullsats
med tiden fått karaktär av skyddstull. I första rummet gällde detta tullsatserna
å vissa sidenvaror. Med den framskjutna ställning, som konstsilket
kommit att intaga bland spånadsämnena, hade frågan angående
tullen å varor av konstsilke blivit alltmera aktuell. Särskilt gällde detta
strumpstolsarbeten av konstsilke men även vävnader och band, helt
eller delvis bestående av detta spånadsämne. Visserligen hade tullen å
trikåvaror av konstsilke genom handelstraktaten med Tyska riket nedsatts
från 30 till 20 kronor för kilogram, men även sistnämnda tullsats vore
obestridligen högre, än som kunde anses motiverat uteslutande ur tull
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.
11
skyddssynpunkt. Enahanda vore förhållandet, om också i mindre påfallande
grad, beträffande tullsatserna å vävnader och band, innehållande
konstsilke. Då emellertid en nedskrivning av tullsatserna till en ur tullskyddssynpunkt
lämpligare höjd måste grundas på en ingående undersökning
av alla på frågan inverkande faktorer, vilken krävde bland annat
medverkan av industriell sakkunskap, och då därtill komme att en
nedsättning av tullen å konstsilkeprodukter sannolikt skulle få vittgående
statsfinansiella konsekvenser, ansågo de sakkunniga sig icke böra
närmare ingå på frågan.»
Resultatet av utredningen i denna första, mera historiska del sammanfattas
i promemorian sålunda:
»Av det ovan anförda torde framgå,
att, medan tullen å konstsilke tillkommit såsom en skyddstull för den
inhemska tillverkningen, avsikten med den år 1921 beslutade höjningen
av de för artiklar av konstsilke gällande tullsatserna uteslutande varit att
tillföra statskassan ökade inkomster;
att i och med konstsilkets alltmer ökade användning såsom spånadsämne
uppstått tillverkning även inom vårt land av olika slags konstsilkeartiklar,
varigenom vissa såsom finanstullar avsedda tullsatser kommit
att verka såsom skyddstullar;
att ovannämnda, såsom finanstullar fastställda tullsatser torde få anses
högre än som kan vara motiverat uteslutande ur tullskyddssynpunkt;
samt
att syftet med tullsatsernas genomförande, nämligen att tillföra statskassan
ökade inkomster, genom uppkomsten av tillverkning inom landet
av strumpstolsarbeten, vävnader och andra helt eller delvis av konstsilke
bestående artiklar i avsevärd grad förfelats.»
I promemorian beröres vidare frågan angående den omfattning, accisen
lämpligen borde erhålla, I detta avseende göres följande uttalande:
»Under
de förhållanden, som här ovan berörts, framstår vid nu rådande
brist i statskassan med ökad styrka angelägenheten av att syftet med
den år 1921 genomförda tullbeskattningen av konstsilkeartiklar i högre
grad än hittills skett förverkligas. Detta synes lämpligen kunna ske på
det sätt, att samtidigt som tullen å silke höjes, en accis till motsvarande
belopp pålägges den inhemska tillverkningen av nämnda artikel. Det
huvudsakliga intresset i detta avseende anknyter sig till det för vidare
bearbetning (inom vävnads-, trikå- m. fl. industrier) avsedda silket, men
då vissa svårigheter säkerligen skulle möta vid uppdragandet av gränsen
mellan detta silke och sådant, som har annan användning, samt det sistnämnda,
såsom av ovan angivna uppgifter framgår, icke förbrukas i den
omfattning, att en beskattning av detta silke skulle verka nämnvärt betungande,
synes beskattningen böra omfatta båda slagen. Någon anledning
att i fråga om tullen låta det naturliga silket intaga en mera gynnad
ställning än konstsilket synes icke föreligga, och torde med hänsyn
härtill en förordning angående accis å den inhemska tillverkningen även
böra omfatta färgat eller på annat dylikt sätt förädlat natursilke, ehuruväl
någon sådan tillverkning för närvarande icke förekommer inom
landet.
Sammanfatt
ning.
Accisens omfattning.
12
Aecisens
lopp.
Eungl. Maj:ts proposition Nr 61.
Vad. konstsilket beträffar kan på grund av gällande bandelsavtal någon
höjning av tullen icke nu ifrågakomma för ospunna konstsilkefibrer
l ^iIld1r?.1^ngder eller för garn framställt av dylika fibrer, ehuruväl en
tulliorhojnmg å dessa artiklar vore väl förenlig med här förevarande
sytte. -Någon inhemsk tillverkning av dylika fibrer förekommer icke.»
he- Slutligen upptages spörsmålet angående det belopp, med vilket accisen
lämpligen borde utgå. Körande denna fråga anföres följande:
>>I det ovan berörda yttrandet, i vilket kommerskollegium och generaltullstyrelsen
uttalade sig angående vilka åtgärder, som borde vidtagas
för att tullförhöjningarna å varor av konstgjort silke icke skulle medföra
andra verkningar än de av riksdagen avsedda och vari såsom en möjlighet
i sådan riktning framkastades tanken på att höja tullen å konstsilke
och belägga den inhemska tillverkningen med särskild skatt, gingo
ämbetsverken icke in på frågan om tullförhöjningens respektive tillverkningsskattens
storlek. Denna fråga ter sig helt olika, allt eftersom man
— i likhet med ämbetsverken i frågans dåvarande läge — huvudsakligen
betraktar en sådan beskattning såsom en utväg att bringa nettotullskyddet
för tillverkningen av konstsilkeartiklar till en lämplig höjd eller
åsyftar att genom en tullförhöjning å konstsilke jämte accis å den inhemska
tillverkningen av nämnda varuslag tillföra statskassan ökade
inkomster.
En jämförelse mellan nettotullskyddet för viktigare, av konstsilke helt
eller delvis tillverkade artiklar före och efter de år 1921 genomförda tullförhöjningarna
utvisar följande belopp (tullen å konstsilke, 200 kronor
för 100 kilogram, är oförändrad):
Tulltaxe-
numiuer
V a r u 8 1 a g
Tullsats för
100 kg
Nettotullskydd för
100 kg
före tull-
liöjningen
kronor
nu
kronor
före tull- höjningen
kronor
nu
kronor
477
Vävnader av konstgjort silke enbart eller i
förening med högst 15 % annat spånads-
ämne ................................................
600
1 500
400
1 300
480
Halvsidenvävnader ............................. ...
300
1 000
200 1
900
542
Band av konstgjort silke enbart eller i för-
ening med högst 15 % annat spånads-
ämne —......................................
600
1 500
400
1 300
544
Halvsidenband .......................................
300
1 000
200 1
900
546
Snörmakararbeten av silke .....................
900
3 000
700 2
2 800
552
Strumpstolsarbeten av silke .....................
900
2 000
700 2
1800
Att döma enbart av nettotullskyddets ökning, vilket uppgår lägst till
700 kronor för 100 kilogram räknat, skulle en relativt kraftig höjning av
tullen å konstsilke och motsvarande accis vara tänkbar. Emellertid bör
beloppets storlek bedömas ur flera synpunkter. Att de nuvarande tullsatserna
i genomsnitt taget innebära ett högre tullskydd än som erfordras
för den inhemska fabrikationen synes påtagligt. Detta framgår bland
1 Under förutsättning att silke ingår med 50 % av vikten.
s * * 1 spånadsämnet utgöres uteslutande av silke.
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 61.
13
annat därav, att vissa vävnader och strumpstolsarbeten — standardartiklar,
helt av konstsilke eller i vilka konstsilke till större eller mindre
del ingår — säljas till priser, vilka föga överstiga den tull, som skulle
utgå för motsvarande artiklar av utländsk tillverkning. Fabrikanterna
måste nämligen vid prissättningen räkna med att, om tullen utnyttjades
i allt för stor utsträckning, varorna bleve osäljbara i konkurrensen med
i främsta rummet utländska artiklar av andra spånadsämnen, såsom
bomull, ull och, framför allt, s. k. vistragarn.
Enahanda bleve givetvis fallet, om en alltför hög tilläggstull respektive
accis åsattes konstsilke och av detta skäl motsvarande prisstegring inträdde
för konstsilkeartiklar.
Den officiella industristatistiken lämnar icke stöd för bedömandet av
antalet arbetare, som äro sysselsatta med tillverkning av konstsilkeartiklar,
men man lärer härvid kunna räkna med ett fyrsiffrigt tal. Även
med hänsyn till angelägenheten av att dessa personer, särskilt under nu
rådande förhållanden på arbetsmarknaden, icke berövas arbetstillfällen
torde vid skattebeloppets avvägning nödig försiktighet böra iakttagas.
Bedömandet av frågan, huru högt tilläggstullen respektive accisen kan
sättas utan allt för stor risk i ovan berörda avseenden, är givetvis ytterst
vanskligt, då konstsilket såsom halvfabrikat användes för framställning
av en mångfald olika artiklar med olika förutsättningar att vid en
enhetlig beskattning av halvfabrikatet göra sig gällande i marknaden.
Det har emellertid vid övervägandet av olika på denna fråga inverkande
faktorer förefallit, som om, ehuruväl, såsom ovan anförts, tullsatserna för
konstsilkeartiklar ur tullskyddssynpunkt synas medgiva en tämligen hög
skattesats å halvfabrikatet, en tilläggstull respektive accis icke lämpligen
borde sättas till högre belopp än 300 kronor för 100 kilogram.
Stannar man vid detta belopp, synes ej behöva befaras någon nämnvärd
vare sig av beskattningen eller av det minskade nettotullskyddet å
helfabrikaten föranledd tillbakagång i den inhemska produktionen av
konstsilke och därav framställda artiklar.»
I enlighet med resultatet av den verkställda utredningen har utarbetats
förslag till förordning om accis å tillverkningen av silke, varvid de i
förordningen den 2 juni 1922 (nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar
givna bestämmelserna tjänat såsom mönster. Då jag kunnat
ansluta mig till förslaget och detta sålunda kommer att ingå i den hemställan
om framläggande av proposition till riksdagen, som jag ämnar
göra, torde ej vara erforderligt att här återgiva detsamma. Rörande vissa
delar av förslaget har i förenämnda promemoria anförts följande:
»Vid avfattningen av första stycket i denna paragraf har hänsyn tagits
därtill, att framställning av konstsilke i obetydlig skala kan äga
rum vid företag, som tillverka för konstsilkeproduktion avsedd trämassa.
I det fall, att en i sådant mera vetenskapligt syfte tillkommen produkt
icko är föremål för försäljning eller vidare bearbetning, synes tillverkningen
icke böra bliva föremål för beskattning enligt denna förordning.
Såsom i det föregående anförts äro tullsatserna för ospunna konstsilkefibrer
i mindre längder och andra dylika fibrer samt diirav framställt
garn bundna genom handelstraktaten med Tyskland och kunna sålunda
under traktatens giltighetstid icko höjas. Med hänsyn härtill lärer ock
-
Förslag till
förordning.
14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.
så den inhemska tillverkningen av dessa artiklar — i den mån sådan förekommer
— böra undantagas från accis.
Utom i textilindustrien förekommer veterligen ingen annan industriell
användning av silke än vid tillverkningen av elektrisk ledningstråd samt
glödstrumpor och andra glödnät. Ehuru de kvantiteter, som härvid förbrukas,
icke äro stora, har det icke synts lämpligt att genom ökad beskattning
fördyra ett vid dessa tillverkningar använt halvfabrikat.
3 § För närvarande finnes veterligen endast eu fabrik för tillverkning av
konstsilke, och på grund av de tekniska svårigheter, som äro förenade
med nämnda tillverkning, torde man icke hava anledning antaga, att något
större antal sådana fabriker skola uppstå inom vårt land. Den fabrikation,
man nu har att räkna med, är förlagd till Borås, där tullkammare
finnes, vilken i och för andra tjänsteangelägenheter redan står i
livlig kontakt med såväl denna fabrik som med andra, vilka i sin tillverkning
använda konstsilke såsom halvfabrikat. Därest någon ny fabrik
för tillverkning av konstsilke skulle uppstå, är det väl sannolikt, att
även denna kommer att förläggas å en i trafikhänseende så välbelägen
plats, att tullanstalt finnes å densamma. Vid sådant förhållande synes
mest ändamålsenligt att kontrollen över efterlevnaden av förordningen
— såsom i 8 § föreslagits — anförtros åt tullverket. Under denna förutsättning
bör givetvis även anmälan om tillverkningen göras hos generaltullstyrelsen.
4 §• I 4 § av förordningen den 2 juni 1922 (nr 261) om särskild skatt å auto
mobilgummiringar
iöreskrives, att i deklarationen angående levererade
dylika ringar skall, särskilt för varje leverans, angivas, bland annat,
vikt samt namn och fullständig postadress för den. till vilken leveransen
skett. Motsvarande stadgande skulle möjligen kunna ifrågasättas även
beträffande levererat silke. Då emellertid här ifrågavarande förordning
skulle avse icke blott sådant silke, som användes för industriell förbrukning,
utan även silke för handarbeten och annat i smärre uppläggningar
förekommande silke, som försäljes från fabriken i små partier, skulle ett
dylikt åläggande för silkefabrikanten innebära ett omfattande detaljarbete
utan motsvarande fördel för den kontrollerande myndigheten. Däremot
synes den för varje dag levererade sammanlagda kvantiteten böra
uppgivas, vilken bör stämma överens med företagets bokföring och däremot
svarande verifikationer, som kontrollanten har att granska. Närmare
kontrollbestämmelser böra, om så erfordras, utfärdas av generaltullstyrelsen.
Jämlikt 9 § av förordningen om särskild skatt å automobilgummiringar
kan sådan skatt vid utförsel efter ansökan återbekommas. Om, såsom i
detta förslag ifrågasatts, kontrollen ankommer på tullverket, i vars bokföring
även utförseln redovisas, synes den omgång, som är förenad med
accisens återbärande, i förevarande fall kunna undvikas. Tillverkaren
bör sålunda i sin deklaration angående den tillverkade kvantiteten särskilt
angiva den mängd, som under tullkontroll utförts, och göra motsvarande
avdrag. Generaltullstyrelsen har sedermera att även i denna del
granska uppgiftens riktighet.
v §. Den föreslagna ordningen för inbetalning av accismedel överensstämmer
med förfarandet vid hittillsvarande leveranser av medel i allmänhet,
Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.
15
som generaltullstyrelsen har att uppbära för statsverkets räkning. Genom
insättning i första hand av medlen å generaltullstyrelsens girokonto
vinnes icke blott förmånen av likformig behandling av belopp, som
inbetalas kontant, med check eller med postremissväxel, utan även att
generaltullstyrelsen undgår att anlita den omständliga åtgärden att rekvirera
belopp från statsverkets giroräkning för de restitutioner av accismedel,
som enligt förevarande förordning skulle kunna ifrågakomma.
Därjämte kan, om medlen, i likhet med vad eljest sker och såsom föreslagits,
få passera generaltullstyrelsens egen giroräkning, allmänheten beredas
möjlighet att fullgöra sin betalningsskyldighet jämväl med anlitande
av postgiro.
Kontrollen beträffande de avgivna deklarationernas överensstämmelse 8 §•
med företagets bokföring synes lämpligen böra förläggas till månaden
efter den, då deklarationen avgivits. Det ligger i sakens natur, att kontrollanten
därvid skall hava tillgång till all den bokföring och de verifikationer,
som erfordras för kontrollens verkställande eller vilka kunna
vara ägnade att underlätta densamma.
Då den inhemska konstsilkefabriken vid tiden för ikraftträdandet av io §.
den ifrågasatta författningen angående accis å inom landet tillverkat
konstsilke torde hava träffat avtal om försäljning av en stor del av årsproduktionen
och icke haft anledning att därvid räkna med en sådan
beskattning samt sålunda ej säkerställt sig för en dylik eventualitet,
skulle företaget drabbas synnerligen hårt av skyldighet att erlägga accis
för vad sålunda försålts. Det synes därför icke skäligt, att fabrikanten i
här ifrågavarande fall utan vidare ålägges skatteplikt.
Frågan, huruvida skatteplikten skall överföras på köparen, torde
böra bliva beroende på i de särskilda fallen sig företeende omständigheter.
Det lärer ingalunda vara ovanligt, att en fabrikant, som i sin tillverkning
använder större mängd av visst halvfabrikat, i sina köpeavtal
reserverar sig mot inträffande tullförhöjning å detsamma, och särskilt i
dessa tider torde anledning till reservation i berörda avseende hava synts
föreligga beträffande en sådan vara som konstsilke. En fabrikant, som
säkerställt sig mot en tullförhöjning i sådan form, att den täcker även
en accis, skulle, om han icke ålades skyldighet att erlägga accis för det
konstsilke, han inköpt från den svenska fabriken, härav kunna bereda
sig en oförtjänt vinst. I varje fall synes möjlighet böra hållas öppen att
i dylika fall överföra skattskyldigheten från tillverkaren av konstsilket
till köparen av varan. Det torde ligga i sakens natur, att accis ej kommer
att utkrävas för vad som försålts exempelvis till detaljaffärer i
mindre kvantiteter.
Denna paragraf är avfattad i anslutning till 9 § av förordningen den 2
juni 1931 (nr 138) om tillfällig skatt å bensin.
För att tillverkare av exportvara, i vilken ingår här i landet framställt u §•
silke, icke skall komma i ofördelaktigare ställning än den, som i sin fabrikation
använt sig av utländskt silke, bör restitution medgivas av accis
å silke, som använts för framställning av exportvara.
Liknande bestiimmelse var gällande på den tid, då skatt utgick för inhemskt
socker (se bland annat förordningen den 15 maj 1925, nr 117).
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.
12 §.
Kommerskollegium
och
generaltullstyrelsen.
Departements
chefen.
Angående rätten att granska de avgivna deklarationerna synas till sekretessens
säkerställande vissa föreskrifter påkallade. Sådana hava ock
föreslagits i huvudsaklig överensstämmelse med dem som finnas intagna
i 11 § förordningen den 2 juni 1931 (nr 138) om tillfällig skatt å bensin.
Kommerskollegium och generaltullstyrelsen, vilka, efter remiss, denna
dag var för sig avgivit utlåtande över det uppgjorda förslaget till förordning
om accis å silke, hava förklarat, att ur synpunkten av de intressen,
ämbetsverken hava att företräda, någon erinran icke vore att göra mot
förslaget.
Av den lämnade redogörelsen för tillkomsten av nu gällande bestämmelser
angående tullbeskattning av konstsilke och därav framställda artiklar
framgår, att tullen å förstnämnda varuslag avsetts såsom skyddstull,
medan däremot syftet med de vid 1921 års riksdag genomförda tullförhöjningarna
å artiklar av nämnda spånadsämne uteslutande varit att
under en tid av sinande statsinkomster bereda förstärkning åt statskassan.
Vid tiden för genomförandet av nämnda tullförhöjningar hade användningen
av konstsilke icke tillnärmelsevis samma omfattning som nu, och
för vårt lands vidkommande spelade konstsilket då en mycket underordnad
roll såsom halvfabrikat för vävnadsindustrien, trikåtillverkningen
och andra grenar av textilindustrien. Helt annorlunda är förhållandet
nu, då det silke, som årligen förbrukas av den inhemska industrien, uppgår
till 1 344 ton, i vilken kvantitet konstsilke ingår med 1 318 ton.
Med anledning av de ändrade förhållanden, varigenom tullarna å konstsilkeartiklar
kommit att verka såsom skyddstullar och sålunda icke tillfört
statskassan den beräknade inkomstökningen, hava, såsom i det föregående
berörts, inom riksdagen vid flera tillfällen påyrkats åtgärder för
att det med tullförhöjningarna avsedda syftemålet skulle vinnas i större
utsträckning än som blivit fallet. Någon sådan åtgärd har emellertid hittills
icke vidtagits.
Såsom ett förslag i nämnda riktning kan betecknas den av kommerskollegium
och generaltullstyrelsen i yttrandet den 27 februari 1924 framkastade
tanken att höja tullen å konstsilke och samtidigt belägga den inhemska
tillverkningen därav med en mot tullförhöjningen svarande accis.
Då ämbetsverken i sitt yttrande icke förordade detta förslag till omedelbart
genomförande, torde detta hava berott, bland annat, på vanskligheten
att helt eller delvis på denna väg reglera tullskyddet för de tillverkningar,
i vilka konstsilke ingår. Tidpunkten för ett slutligt ordnande av denna
fråga lärer, särskilt med hänsyn till pågående tullutredning, icke heller för
närvarande vara inne. Däremot synes, på sätt ämbetsverken föreslagit,
ett steg nu kunna tagas i nyss angiven riktning. I direktiven, som meddelats
de sakkunniga, vilka tillkallats för att inom finansdepartementet
biträda vid utarbetandet av förslag till vissa ändringar i tullbeskattningen,
avsedda att bereda statsverket ökade inkomster, har också meddelats,
att i förslaget skulle upptagas förhöjd tull å silke, varvid förutsatts,
Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.
17
att denna skulle kombineras med accis å den inhemska tillverkningen av
nämnda varuslag. Då någon beredning av naturligt silke för närvarande
icke förekommer inom landet, är det konstsilketillverkningen man
härvid har att räkna med.
Med hänsyn till möjligheten av att beredning av natursilke kan uppstå
inom landet finnes emellertid ingen anledning att i en blivande förordning
angående accis å silketillverkning göra undantag för detta slag av silke.
Av vissa i utredningen omnämnda tekniska skäl synes accisen böra omfatta
även sådant silke, som förekommer i mindre uppläggningar.
Någon anledning att nu rubba tullskyddet för konstsilketillverkningen
föreligger icke. Tilläggstullen å det utländska konstsilket och accisen å den
inhemska konstsilketillverkningen böra sålunda utgå med lika belopp. Vad
beträffar tillverkningen av sådana varor, i vilka konstsilke ingår, har otvivelaktigt
en stor del av den tillverkning av vävnader, strumpstolsarbeten
m. fl. konsilkeartiklar, som för närvarande finnes inom landet, uppstått
till följd av de år 1921 vidtagna tullförhöjniugarna å dessa varuslag. Men
även oavsett dessa tullförhöjningar torde smakriktningen förr eller senare
även för vår industris vidkommande hava framtvingat ett användande i
viss utsträckning av konstsilke, som inom de ledande länderna på textilindustriens
område allt mer kommit att ersätta natursilke, bomull och ull
såsom spånadsämne, särskilt i fråga om damartiklar. Givet är emellertid,
att smakriktningen härvid icke är den enda faktor, man har att räkna
med. Vid valet av spånadsämne måste nämligen hänsyn även tagas till
priset härå, om den färdiga varan skall kunna försäljas till konkurrenskraftigt
pris. Vid fastställandet av accisens respektive tilläggstullens
storlek måste tillses, att man icke genom en allt för hård beskattning fördyrar
konstsilket så mycket, att man förorsakar kännbara rubbningar för
den inhemska produktionen. Den verkställda sakkunnigutredningen har
givit vid handen, att sådana rubbningar knappast äro att befara, om man
stannar vid ett belopp av 300 kronor för 100 kilogram. För egen del har
jag också funnit denna skattesats lämplig.
Det förslag till förordning om accis å silke, som av den sakkunnige
utarbetats, bygger i huvudsak på gällande förordning om särskild skatt
å automobilgummiringar. Mot förslaget, rörande vars detaljer jag hänvisar
till den i det föregående lämnade redogörelsen, har jag, såsom förut
nämnts, ej funnit anledning till erinran. Förordningen torde böra träda
i kraft å dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes.
Enligt verkställda beräkningar kan accisen förväntas under nästkommande
budgetår inbringa bortåt 900 000 kronor. På sätt jag förut i dag vid
anmälan av proposition med förslag till förordning med tillägg till gällande
tulltaxa angivit, bör detta belopp avrundas till en miljon kronor. Enligt
vad jag samtidigt framhöll, bör vidare — i stället för den i statsverkspropositionen
föreslagna inkomsttiteln »acciser på vissa varor» — upptagas en
inkomsttitel under beteckning »accis å silke» till sistnämnda belopp.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. I sand. ~>0 höft (Nr 61.) 2
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.
Föredraganden uppläser därefter förslag till förordning om accis å
silke samt hemställer, att Kungl. Majrt måtte föreslå riksdagen ått
dels antaga nämnda förslag, 1,1 1 '' . V
dels ock, i stället för den i statsverkspropositionen
föreslagna inkomsttiteln »acciser på vissa varor», i
riksstaten för budgetåret 1932/1933 upptaga en inkomsttitel
med beteckning »accis å silke» å 1 miljon
kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majrt Konungen
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hjalmar Ekengren.
320211. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BevU 1932:4 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om accis å silke. s. 1 i texten