Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring

1932-01-29 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:63, Angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

1

Nr 63.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning

till vissa personer i anledning av sjukdom,

ådragen under militärtjänstgöring; given Stockholms

slott den 29 januari. 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—4:o hemställt.

GUSTAF.

A. Rundqvist.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 29 januari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel,

statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Stadener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Rundqvist anför:

Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

utgår enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), vilken

förordning trätt i kraft den 1 januari 1928. Genom ifrågavarande förordning

har förordningen den 18 juni 1909 (nr 89 sid. 1) om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, upphävts, dock att ersättningsanspråk,

som grundas på olycksfall som inträffat eller sjukdom som

yppats före den 1 januari 1928, skall bedömas enligt äldre bestämmelser.

Bihang till riksdagens protokoll 1332. 1 sand. 52 höft. (Nr 63—64.) mas

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Ang.

ersättning

till R. M.

Johansson.

Kangl. Maj:ts proposition nr 63.

I 1 § av förordningen den 18 juni 1909 stadgas, att därest under militärtjänstgöring

i fred olycksfall inträffar, så att tjänstgörande värnpliktig,

volontär vid hären eller någon, som tillhör flottans eller kustartilleriets

stammanskap, varder skadad, eller därest person, som nu nämnts, skadas

under tjänstgöring i krig, staten skall utgiva ersättning jämlikt vissa i förordningen

stadgade grunder. Dylik ersättning utgives jämväl, om sjukdom

med därav följande skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring

och tjänstgöringen skäligen kan antagas hava till sjukdomen bidragit.

Vidare föreskrives i 11 § av nämnda förordning, bland annat, att därest

skada medfört eller skäligen kan antagas medföra påföljd, som enligt de i

förordningen meddelade ersättningsbestämmelserna föranleder ersättning,

undersökning ofördröjligen skall hållas rörande skadans uppkomst samt

läkarbetyg anskaffas angående skadans beskaffenhet och den skadades tillstånd;

att sagda undersökning skall, om skadan yppats under militärtjänstgöring,

föranstaltas av vederbörande befälhavare; samt att läkarbetyg, undersökningsprotokoll

och övriga till ärendet hörande handlingar skola, om

önskan att utbekomma ersättning anmäles, så snart ske kan överlämnas till

vederbörande regements- eller kårchef eller stationsbefälhavare. Denne har

därefter att till riksförsäkringsanstalten göra framställning om ersättningens

bestämmande.

Göres ej framställning om ersättning i anledning av skada inom två år

efter det skadan yppades eller, där fråga är om ersättning i anledning av

dödsfall, från det döden inträdde, är, enligt den ursprungliga lydelsen av

12 § i omförmälda förordning, rätten till ersättning förverkad.

I sistnämnda stadgande har genom förordning den 4 juni 1920 (nr 305)

vidtagits den ändring, att, beträffande skada, som yppats efter ingången av

år 1919, rätten till ersättning är förverkad, därest ej framställning om ersättning

i anledning av skada göres inom tre år från det för värnpliktig

tjänstgöringen samt för volontär vid hären och för den, som tillhör flottans

eller kustartilleriets stammanskap, anställningen upphörde eller från den

senare tidpunkt, då skadan yppades, eller, där fråga är om ersättning i anledning

av dödsfall, från det döden inträdde.

Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 46 mom. 1 värnpliktslagen

omförmälda invalid- och pensionsfond.

l:o.

I en till riksförsäkringsanstalten ingiven skrift, dagtecknad den 14 februari

1930, gjorde Eedvan Markus Johansson från Klackarp, Forserum, framställning

om ersättning i anledning av sjukdom, som han ådragit sig under

militärtjänstgöring år 1918. Då berörda framställning icke gjorts inom den

i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, stadgade tid, fann anstalten enligt beslut

den 9 september 1930 sådan ersättning icke kunna tillerkännas Johansson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kttngl. Maj:ts proposition nr 63.

Hos Kungl. Maj:t har Johansson sedermera i en den 21 oktober 1930

dagtecknad skrift anhållit att, utan hinder därav att hans framställning ieke

blivit gjord inom föreskriven tid, komma i åtnjutande av ersättning i anledning

av ovanberörda sjukdom.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson under fullgörande av

sin värnpliktstjänstgöring vid förutvarande Jönköpings regemente i juni

månad 1918 under pågående gymnastikövning ådragit sig en skada (traumatisk

gonit) i höger knä; att han för nämnda skada vårdats å regementets sjukhus

under tiden 19 juni—1 september 1918 och i kvarter under tiden 2—6 september

samma år; att han den 7 nämnda september blivit förklarad såsom

icke vapenför; att han under tidsperioderna 11—28 september och 26 oktober

—22 no.vember 1918 vårdats å Jönköpings lasarett för ifrågavarande knäskada,

vilken då visat sig hava övergått i kroniskt stadium; att, enligt ett av

läkaren vid nämnda lasarett L. Bergström den 14 november 1930 utfärdat

intyg, knäledsaffektionen numera utvecklat sig till en deformerande arthrit

i högra knäleden med häremot svarande nedsättning i Johanssons arbetsförmåga;

samt att Johansson, som är jordbruksarbetare, har svårt men av

sin sjukdom i sitt arbete.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet den 6 februari

1931 anfört, bland annat, att för den händelse Kungl. Maj:t skulle finna

skäligt, att Johansson, utan hinder därav att framställning om ersättning i

förevarande fall icke gjorts inom föreskriven tid, bereddes ersättning jämlikt

grunderna för förordningen den 18 juni 1909, därest hans militärtjänstgöring

skäligen kunde antagas hava bidragit till hans ifrågavarande sjukdom, hade

riksförsäkringsanstalten verkställt utredning i sistnämnda hänseende. Härvid

hade anstalten funnit Johansson hava ådragit sig sjukdomen under sådana

förhållanden, att anstalten, därest framställning om ersättning gjorts

inom föreskriven tid, skulle hava tillerkänt honom ersättning jämlikt berörda

förordning.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse, som den 19 februari

1931 avgivit utlåtande i ärendet, hava anfört, att oaktat Johansson författningsenligt

icke vore berättigad till ersättning av statsmedel för den knäskada,

han ådragit sig under värnpliktstjänstgöring år 1918 och varav han fortfarande

lede, syntes det likväl departementet och sjukvårdsstyrelsen, med

hänsyn därtill att Johansson icke torde hava haft kännedom om gällande

förordning rörande anmälan och ersättning i dylika fall samt i betraktande

av att han genom knäskadan otvivelaktigt lidit ett avsevärt ekonomiskt avbräck

i sin utkomst, som om billigheten fordrade, att ersättning bereddes

honom jämlikt grunderna för förordningen den 18 juni 1909. Att statsverket

borde ikläda sig dylik ersättningsskyldighet torde så mycket mera böra ske,

som, enligt vad av handlingarna i ärendet syntes framgå, någon sådan undersökning,

varom förmäldes i 11 § av sagda förordning, icke blivit verkställd

i anledning av Johanssons knäskada. Hade dylik undersökning skett, vore

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Ang.

ersättning till

E. R. M.

Wahlberg.

4 Kungl. Majits proposition nr 63.

det högst sannolikt, att Johansson för länge sedan tillerkänts ersättning av

statsmedel för knäskadan. Departementet ock styrelsen finge i berörda

hänseende erinra om, att i ett flertal fall — senast genom riksdagens skrivelse

den 4 juni 1930, nr 369, punkterna 6 ock 7 — medgivits, att, där anledning

funnits antaga, att militärtjänstgöringen bidragit till skadans eller

sjukdomens uppkomst eller utveckling, samt där omständigheterna givit vid

lianden, att sådan undersökning, varom förmäldes i 11 § av förordningen

den 18 juni 1909, bort äga rum, men av vederbörande militärbefäl underlåtits,

ersättning i enlighet med förordningens föreskrifter finge utbetalas

utan hinder av däri stadgade preskriptionsbestämmelser. På grund av vad

sålunda anförts hemställde departementet och sjukvårdsstyrelsen, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att till Johansson finge,— utan

hinder därav att framställning om ersättning icke blivit gjord inom föreskriven

tid — från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas

den ersättning, vartill han enligt grunderna för ovannämnda förordning den

18 juni 1909 kunde anses berättigad.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Johansson icke kunnat tillerkännas

någon ersättning enligt förordningen den 18 juni 1909, enär ansökning

därom icke gjorts inom behörig tid. Emellertid har förut, där särskilda

omständigheter förelegat, dispens från förordningens preskriptionsbestämmelser

medgivits. Sa har skett i, bland andra, sådana fall, då förhållandena

givit vid handen, att undersökning, varom förmäles i 11 § av förordningen,

bort äga rum. I förevarande fall synas omständigheterna hava bort giva

anledning till dylik undersökning. På grund härav och då, enligt vad riksförsäkringsanstalten

meddelat, Johansson ådragit sig ifrågavarande sjukdom

under sådana förhållanden, att ersättning enligt bestämmelserna i förutnämnda

förordning kunnat tillerkännas honom, därest framställning därom

gjorts inom föreskriven tid, finner jag billigt, att han får komma i åtnjutande

av ersättning enligt i förordningen angivna grunder. Ersättningen torde böra

utgå från och med den 1 januari 1932.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Redvan Markus Johansson må — utan hinder därav

att framställning om ersättning icke blivit gjord inom den tid,

som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 om

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

— från och med den 1 januari 1932 från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses

berättigad.

2:o.

I en till riksförsäkringsanstalten ingiven skrift, dagtecknad den 20 december

1930, anhöll förre furiren vid Norrbottens regemente Eric Rudolf

Magnus Wahlberg från Pitea att komma i åtnjutande av ersättning i anled
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 63. 5

ning av sjukdom, som lian ådragit sig under militärtjänstgöring under tiden

1 mars 1925—31 oktober 1927. Då berörda framställning icke gjorts inom

den tid, som stadgats i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, med den ändrade

lydelse nämnda förordning erhållit genom förordningen den 4 juni 1920,

fann anstalten enligt beslut den 20 mars 1931 sådan ersättning icke kunna

tillerkännas Wahlberg.

Hos Kungl. Maj:t har Wahlberg sedermera i en den 6 juni 1931 dagtecknad

skrift anhållit att, utan hinder därav att hans framställning icke

blivit gjord inom föreskriven tid, komma i åtnjutande av ersättning i anledning

av ovanberörda sjukdom.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Wahlberg under tiden 1 mars

1925—31 oktober 1927 varit fast anställd vid Norrbottens regemente; att

hos honom under åren 1925 och 1926 konstaterats vissa lungförändringar

ävensom körtlar å halsen; att han i februari 1928 opererats för tuberkulösa

körtlar; att han i juli månad sistnämnda år intagits å garnisonssjukhuset

i Boden, där han vistats till den 1 augusti 1929, då han överflyttats

till Apelvikens kustsanatorium; att han under sjukhusvistelsen företett symtom

på lung-, körtel- och ryggradstuberkulos; samt att vederbörande regementsläkare

såsom sin åsikt uttalat, att det syntes sannolikt, att Wahlberg

under militärtjänsten endera ådragit sig tuberkulos infektion eller fått en

latent dylik infektion aktiverad.

Hiksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet den 18 augusti

1931 anfört, bland annat, att för den händelse Kungl. Maj:t skulle finna

skäligt, att Wahlberg utan hinder därav, att framställning om ersättning icke

gjorts inom föreskriven tid, bereddes ersättning jämlikt grunderna för förordningen

den 18 juni 1909, därest hans militärtjänstgöring skäligen kunde

antagas hava bidragit till hans ifrågavarande skada, hade riksförsäkringsanstalten

prövat ärendet i sistnämnda hänseende. Härvid hade anstalten

funnit skadan hava ådragits under sådana förhållanden, att anstalten, därest

framställning om ersättning gjorts inom därför föreskriven tid, skulle hava

tillerkänt Wahlberg ersättning jämlikt berörda förordning.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava den 13

oktober 1931 avgivit yttrande i ärendet och därvid på i huvudsak samma

skäl, som departementet och styrelsen anfört i sitt under punkten l:o omförmälda

utlåtande, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Wahlberg finge — utan hinder därav att framställning om

ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid — från beväringsmanskapets

invalid- och peusionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt

grunderna för förordningen den 18 juni 1909 kunde anses berättigad.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Departements
chefen.

Ang.

ersättning till

S. R. 0.

Landberg.

Kungl. Mhj:ts proposition nr 63.

Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Eric Rudolf Magnus Wahlberg må — utan hinder

därav att framställning om ersättning icke blivit gjord inom

den tid, som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni

1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring — från och med den 1 januari 1932 från

beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den

ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda förordning

kan anses berättigad.

3:o.

I en till riksförsäkringsanstalten ingiven, den 17 september 1918 dagtecknad

skrift anhöll Sune Ragnar Olof Landberg i Stockholm att komma

i åtnjutande av ersättning i anledning av sjukdom (lungtuberkulos), som han

ådragit sig under militärtjänstgöring vid Upplands artilleriregemente under

tiden 1 november 1908—31 oktober 1910. Då berörda framställning icke

gjorts inom den tid, som stadgats i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, fann

anstalten enligt beslut den 30 september 1918 sådan ersättning icke kunna

tillerkännas honom.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 mars 1920 anhöll härefter Landberg,

att, enär han under fältmanöver i Norrland hösten 1909 ådragit sig lungtuberkulos,

kronisk luftrörskatarr och muskelreumatism, Kungl. Maj:t måtte

i anledning härav tilldela honom viss ersättning.

Av handlingarna i ärendet inhämtades, att Landberg innehaft anställning

såsom volontär vid Upplands artilleriregemente från och med den 1 november

1908 till och med den 31 oktober 1910, då han erhållit avsked på

grund av sjukdom; att han under militärtjänstgöringen upprepade gånger

varit sjukskriven; att han år 1910 dels genomgått difteri, dels ådragit sig

ett flertal bronchiter; samt att det den 20 oktober 1910 konstaterats, att

Landberg lede av bronchitis tuberkulosa.

I över Landbergs berörda ansökning avgivet utlåtande den 11 maj 1920

anförde riksförsältringsanstalten, bland annat, följande:

I sin förevarande ansökan hade Landberg uppgivit, att han till följd av

förkylning under fältmanöver i Norrland hösten 1909 åsamkats lungtuberkulos,

kronisk luftrörskatarr och muskelreumatism, ävensom att han sedermera

alltjämt lidit svårt av sagda sjukdomar. Riksförsäkringsanstalten, som

i ärendet inhämtat yttrande från vederbörande läkare inom anstalten, hade

med ledning av utdrag ur den vid vid regementet rörande Landberg förda

sjukjournalen funnit Landbergs militärtjänstgöring skäligen kunna antagas

hava bidragit till den lungtuberkulos, som han ådragit sig. Däremot gåve

handlingarna i ärendet icke stöd för antagandet, att sagda tjänstgöring bidragit

till uppkomsten eller utvecklingen av den luftrörskatarr och muskelreumatism,

varav Landberg uppgivit sig lida. På grund härav skulle, för

såvitt ifrågavarande ersättningsanspråk icke varit preskriberat, Landberg

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 63.

hava tillerkänts ersättning från riksförsäkringsanstalten jämlikt förordningen

•den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, för den tid, efter det lian upphört att åtnjuta underhåll

och vård genom militär myndighets försorg eller den 31 oktober 1910, under

vilken hans arbetsförmåga till följd av förstnämnda sjukdom varit nedsatt

med minst en tiondel, varemot någon ersättning i anledning av sistberörda

sjukdomar icke skulle hava utgått.

Eiksförsäkringsanstalten ville emellertid i detta sammanhang erinra om,

att det förslag rörande ändrade bestämmelser angående ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, som av riksförsäkringsanstalten

med biträde av utsedda sakkunniga avgivits den 30 december

1918, i avseende å preskription innehölle den föreskrift, att, för såvitt fråga

vore om fast anställd, hos vilken sjukdom yppats under sådan tjänstgöring,

rätten till ersättning skulle vara förverkad, därest icke inom en tid av tre

år från det anställningen upphört, viss underrättelse, anmälan eller anhållan

om ersättning blivit gjord. Även om de sålunda föreslagna preskriptionsbestämmelserna

skulle hava tillämpats å förevarande fall, skulle alltså rätten

till ersättning varit förverkad.

På grund av vad sålunda anförts ansåge sig riksförsäkringsanstalten icke

kunna tillstyrka bifall till Landbergs förevarande framställning.

Genom beslut den 18 mars 1921 fann Kungl. Maj:t Landbergs ansökning

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

I en till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet ställd, den 26

januari 1931 dagtecknad skrift har ledamoten av riksdagens andra kammare

E. G. E. Eriksson i Stockholm gjort framställning om understöd åt Landberg.

Sedan skrivelsen överlämnats för yttrande till riksförsäkringsanstalten,

har ämbetsverket föranstaltat om vederbörlig undersökning rörande Landbergs

hälsotillstånd. Läkarundersökningen har verkställts av anstaltens

biträdande läkare, överläkaren A. Gullbring, som i ett den 12 februari

1931 utfärdat intyg anfört, att några hållpunkter för att lungtuberkulos

skulle föreligga icke förefunnes, men att vissa omständigheter talade för

att den åkomma, som nu besvärade Landberg, vore bronchiektasier, med

stor sannolikhet härrörande från de många bronchiter han icke minst under

militärtjänsten ådragit sig; att på grund av lungåkomman Landberg vore

duglig endast till lättare arbete; att då erfarenheten visat, att de kroniska

broncliiterna icke sällan ogynnsamt påverkades av klimatiska förändringar,

hans arbetsförmåga tidvis torde vara än ytterligare nedsatt; samt att Landbergs

allmäntillstånd vore väsentligt nedsatt huvudsakligast beroende på

umbäranden och att nervsystemet vore upprivet.

lliksför säkring sanstalten har för egen del i avgivet utlåtande den 17

februari 1931 anfört, att anstalten med stöd, bland annat, av förenämnda

läkarutlåtande numera funne ådagalagt, att samband förelåge mellan Landbergs

militärtjänstgöring och den sjukdom, utvidgning av bronkerna, varav

han nu lede.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse, som härefter

hörts i ärendet, hava i utlåtande den 24 februari 1931 anfört:

Såsom framginge av riksförsäkringsanstaltens den 17 februari 1931 avgivna

utlåtande torde det numera få anses ådagalagt, att samband förelåge

mellan Landbergs militärtjänstgöring och den sjukdom, utvidgning av bronkerna,

varav Landberg nu lede. Hithörande ersättningsfråga hade följaktligen

kommit i ett annat läge, än den hade vid den tidpunkt, då Kungl.

Maj:t förklarade en av Landberg år 1920 gjord ansökning om ersättning i

anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring, icke föranleda

någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Vid sådant förhållande och då Landberg genom

sin sjukdom otvivelaktigt åsamkats ett avsevärt ekonomiskt avbräck i sin

utkomst samt i betraktande av att han levde i mycket fattiga omständigheter,

ansåge departementet och sjukvårdsstyrelsen det vara med rättvisa

och billighet överensstämmande, att något årligt understöd av statsmedel

bereddes Landberg, trots att framställning om ersättning icke blivit gjord

inom den tid, som stadgades i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Departementet

och styrelsen finge erinra därom, att riksdagen i ett flertal fall medgivit,

att, där anledning funnits antaga, att militärtjänstgöringen bidragit till

sjukdomens uppkomst eller utveckling, ersättning finge utgå enligt förordningens

föreskrifter, oaktat framställning om ersättning i anledning av sjukdomen

icke gjorts inom föreskriven tid. På grund av vad sålunda anförts

hemställde departementet och sjukvårdsstyrelsen, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva, att till Landberg finge — utan hinder därav att

framställning om ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid — från

beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för ovannämnda förordning den 18 juni 1909

kunde anses berättigad.

I en den 26 maj 1931 dagtecknad skrift har sedermera Landberg hos

Kungl. Maj:t anhållit att, utan hinder därav att hans framställning icke

blivit gjord inom föreskriven tid, komma i åtnjutande av ersättning i anledning

av förenämnda sjukdom.

Departements- Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att

chefen. Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Sune Ragnar Olof Landberg må — utan hinder därav

att framställning om ersättning icke blivit gjord inom den

tid, som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring — från och med den 1 januari 1932 från

beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den

ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda förordning

kan anses berättigad.

4:o.

Ang. I en till försvarsdepartementet den 23 april 1931 inkommen skrift har

F^j^Bengts- J°han Bengtsson från Yästra Broby, Ormastorp, hos Kungl. Maj:t

son.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63. 9

gjort framställning om ersättning i anledning av skada, som han ådragit sig

under militärtjänstgöring vid flottan år 1912.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Bengtsson under fullgörande av

värnpliktstjänstgöring vid flottan skadats i högra handen den 24 juli 1912

under salutskjutning ombord å pansarkryssaren Fylgia; att vederbörande

fartygsläkare i ett påföljande dag avgivet intyg uttalat, att mjukdelarna å

högra handens ryggsida vore avslitna motsvarande andra, tredje och fjärde

mellanhandsbenen, sträcksenorna å högra handens ryggsida avslitna och

främre delen av fjärde mellanhandsbenet krossad, att framtida men komme att

följa samt att graden av invaliditet för det dåvarande ej kunde avgöras; att

Bengtsson för ifrågavarande iskada vårdats å flottans sjukhus i Karlskrona

under tiden 26 juli—14 oktober 1912; att Bengtsson enligt egen uppgift

sedermera på grund av handskadan haft avsevärda svårigheter att erhålla

arbete; att enligt ett av e. provinsialläkaren i Bjuv Y. Jernmark den 26 mars

1931 avgivet intyg Bengtssons högra hand vid företagen undersökning befunnits

förete ett flertal svåra förändringar; samt att kasernläkaren vid

flottans station i Karlskrona A. R. Prag den 28 maj 1931 intygat, att militärtjänstgöringen

måste anses hava bidragit till uppkomsten och utvecklingen

av Bengtssons handskada.

IliJcsförsälcringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet den 19 juni 1931

anfört, bland annat, att för den händelse Kungl. Maj:t skulle finna skäligt,

att Bengtsson utan hinder därav, att framställning om ersättning icke gjorts

inom därför föreskriven tid, bereddes ersättning jämlikt grunderna för förordningen

den 18 juni 1909, hade riksförsäkringsanstalten i sistnämnda hänseende

prövat ärendet. Härvid hade anstalten funnit skadan hava ådragits

under sådana förhållanden, att anstalten, därest framställning om ersättning

gjorts inom föreskriven tid, skulle hava tillerkänt Bengtsson ersättning jämlikt

berörda förordning.

Marinförvaltningen, som den 16 juli 1931 avgivit utlåtande i ärendet, har

anfört, att i ett flertal liknande fall — senast enligt riksdagens beslut jämlikt

dess skrivelse den 16 maj 1931 nr 202 — medgivits att, där anledning

funnits antaga, att militärtjänstgöringen bidragit till sjukdomens uppkomst

och utveckling, ersättning i enlighet med föreskrifterna i förordningen den

18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

finge utbetalas utan hinder av däri stadgade preskriptionsbestämmelser.

Vidare syntes omständigheterna i här föreliggande fall bort

giva anledning till särskild undersökning enligt 11 § i berörda förordning.

Någon dylik undersökning syntes icke hava blivit verkställd. På grund av

vad sålunda anförts hemställde marinförvaltningen, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva, att till Bengtsson finge — utan hinder därav, att

framställning om ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid — från

beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, var
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

till han enligt grunderna för ovannämnda förordning den 18 juni 1909 kunde

anses berättigad.

Departements- Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att

chefen. Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Fritz Johan Bengtsson må — utan hinder därav att

framställning om ersättning icke blivit gjord inom den tid,

som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 om

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

— från och med den 1 januari 1932 från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för nämnda förordning

kan anses berättigad.

Yad departementschefen ovan under punkterna l:o

—4:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt

förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Lindman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1932:30 Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragnimgsstaterna. Bankoutskottet får härmed s. 18 i texten