Sök i Ratio Lex

Angående användande av medel ur undsättningsfonden för tillvaratagande av stormfälld skog inom vissa delar av landet

1932-01-29 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:66, Angående användande av medel ur undsättningsfonden för tillvaratagande av stormfälld skog inom vissa delar av landet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

1

Nr 66.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående användande av

medel ur undsättningsfonden för tillvaratagande av stormfälld

skog inom vissa delar av landet; given Stockholms slott

den 29 januari 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 januari

1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Stadener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström, anför:
Jag

anhåller att få för Kungl. Maj:t anmäla uppkommen fråga om

hjälpåtgärder från statens sida för tillvaratagande av stormfälld skog

inom vissa delar av landet.

Den 15 och den 16 december 1931 övergick en mycket svår storm vissa

områden inom Stockholms, Uppsala och Gotlands län, varigenom skogarna

därstädes utsattes för osedvanligt stora skador. Förödelsen berodde icke

blott på stormens orkanartade styrka — vindhastigheten uppgick i norra

Uppland till 30—34 sekundmeter och inom vissa delar av Gotland tidvis till

37 sekundmeter — utan även därpå, att stormen föregicks av ett häftigt

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 saml. 54 höft. (Nr 66.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

snöblandat regn, som efter hastigt inträdd kyla orsakade isbildning och

tyngde ned genom riklig kottsättning redan förut hårt belastade trädkronor.

Genom skogsvårdsstyrelserna i nämnda län igångsattes omedelbart undersökningar

av stormfällningens storlek samt av utdrivnings- och försäljningsmöjligheterna.

Ortsbefolkningen samlades till möten såväl i

Stockholms som Uppsala län för att överlägga om åtgärder för tillvaratagande

och avyttring av de stormfällda virkesmängderna. Härefter

sammanträdde representanter för do tre länen till gemensam överläggning.

Vid det inom Stockholms län hållna mötet, vilket ägde rum den 4 januari

1932 i Östhammar, uppdrogs åt en delegation, bestående av landshövdingen

N. Edén, länsjägmästaren E. Hedeman-Gade samt fem skogsägare,

att med ledning av vid mötet framförda synpunkter hos Kungl.

Maj :t göra framställning i ämnet, och hava delegerade i skrivelse den 9

januari 1932 på anförda skäl hemställt, att Kungl. Maj:t måtte bereda

köpare av stormfälld skog inom sådana områden av Stockholms län, där

stormfällningen uppgår till mer än en normal årsavverkning, räntefria

lån under ett år under förutsättning, att priset icke understiger vad som

kan anses skäligt samt att köparna ställa säkerhet, som godkännes av

den myndighet, Kungl. Maj:t bestämmer. Med utlåtande den 11 januari

1932 har länsstyrelsen i Stockholms län överlämnat sagda skrivelse ävensom

en skrift i ämnet från skogsägare i Börstils kommun.

Vidare hava, på uppdrag av i Österlövsta och Alunda i Uppsala län

hållna möten, ordföranden i sagda läns skogsvårdsstyrelse friherre Fr.

von Essen, länsjägmästaren R. Liibeck samt elva skogsägare, i skrivelse

den 9 januari 1932 gjort enahanda hemställan som förenämnda delegerade

för mötet i Stockholms län. Med utlåtande sagda den 9 januari har

länsstyrelsen i Uppsala län överlämnat nämnda skrivelse.

Därjämte hava landshövdingen A. E. Rodhe, länsjägmästaren E. Melin

samt tre representanter för skogsägare på Gotland i skrivelse den 9

januari 1932 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte bereda köpare av stormfälld

skog å enskild mark inom sist nämnda län räntefria lån under ett

år under förutsättning, att priset icke överstiger vad som kan anses skäligt

samt att köparna ställa säkerhet, som godkännes av den myndighet,

Kungl. Maj:t bestämmer. Denna skrivelse har länsstyrelsen i Gotlands

län överlämnat med utlåtande samma dag.

Ur framställningarna meddelas i huvudsak följande uppgifter rörande

stormskadornas omfattning.

Stockholms län. Stormskadorna äro störst inom Forsmarks, Valö,

Börstils, Hökhuvud och Hargs socknar i Frösåkers härad, där den vindfällda

kubikmassan beräknas uppgå till 11 fm3 (kubikmeter fast mått)

per hektar av all produktiv skog. Inom vissa delar av Edebo, Gräsö,

Bladåkers, Faringe, Väddö och Björkö-Arholma socknar hava vidare på

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

enstaka hemman stormfällts 5 å 10 fm3 per hektar, men inom sistnämnda

socknar heräknas stormfällningen dock i medeltal till allenast ungefär ett

års normal avverkning. De beräknade stormskadorna inom det hårdast

härjade området i Stockholms län framgå närmare av följande tabell.

Skogsägare

Totalareal

produktiv

skogsmark

hektar

Stormfälld

virkesmassa

Därav beräknas erhållas

fm3

per hektar

av total- arealen i fm8

antal

timmer

lms

sulfitved

Kronan.................................

3,800

63,000

16

150,000

Uppsala akademi ..................

100

2,000

20

5,000

Gimo-Österby bruks A.-B.......

20,000

230,000

12

490,000

[ 200,000

Hargs bruk...........................

15,000

250,000

16

400,000

Forsmarks bruk.....................

13,000

100,000

8

70,000

Hemmansägare ....................

24,000

189,000

8

155,000

1

Tillhopa

75,900

834,000

11

1,270,000 |

200,000

Normala årsavverkningen å de i tabellen angivna skogarna heräknas

under de senare åren hava uppgått till 2.5 fm3 per hektar. Den stormfällda

virkesmassan skulle alltså motsvara i medeltal något mer än fyra

årsavverkningar. Flera hemman hade emellertid förlorat ända till 80

procent av sitt virkesförråd. För den i tabellen angivna virkesmängden

kunde rotvärdet efter priserna vid 1927/1928 års fastighetstaxering heräknas

uppgå till närmare 5,000,000 kronor.

Uppsala län. De socknar inom nämnda län, som blivit hårdast drabbade,

äro Österlövsta, Hållnäs, Film, Dannemora, Skäfthammar och Edeby,

men därjämte hava stora förödelser uppstått på åtskilliga ställen

inom Älvkarleby, Västlands, Tegelsmora, Morkarla, Alunda, Stavby,

Rasbokils, Vendels och Tensta socknar. De beräknade stormskadorna

inom de härjade områdena framgå av följande uppgifter.

Totalareal

Stormfälld

virkesmassa

Därav beräknas erhållas

Skogsägare

produktiv

skogsmark

hektar

fm3

per hektar

av total- arealen i fm8

antal

timmer

lm3

sulfitved

Kronan och andra allmänna

skogar ..............................

12,600

144,000

11.4

350,000

Uppsala akademi ..................

1,500

18,000

12

40,000

Gimo-Österby bruks A.-B.......

54,800

570,000

10

1,500,000

• 220,000

Hemmansägare o. dyl............

20,980

210,000

10

380,000

Tillhopa

89,880

942,000

10.6

2,270,000

220,000

Gotlands län. Inom Fårö socken uppskattas antalet stormfällda träd

till ungefär 100,000, och torde totalantalet för länet närma sig 600,000

träd med en virkesmassa av inemot 200,000 kubikmeter. Svårast har

stormen drabbat vissa soeknar på norra och nordöstra Gotland, där

åkerjorden tillika är karg och ringa.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

I de föreliggande framställningarna liar vidare utförligt avhandlats

de svårigheter, vari skogsägarna blivit försatta på grund av stormfällningen,

samt närmare undersökts möjligheterna för det stormfällda virkets

tillvaratagande och avsättning. Jag vill nu lämna en sammanfattning

av de synpunkter härutinnan, som kommit till uttryck i de olika

framställningarna.

Rådande synnerligen låga pris å skogsprodukter hade redan förut försatt

många skogsägare i mycket svårt läge och föranlett dem att i möjligaste

mån inskränka avverkningarna för vintern. Man hade nämligen

ej° velat avyttra de värdefullare sortimenten till de gällande, abnormt

låga priserna, och virke från gallringar och rensningar hade för

närvarande så obetydligt värde, att det knappt motsvarade omkostnaderna

och virket således ofta saknat rotvärde. Skadorna hade nu övergått

de värdefullaste skogarna, och därmed tvingades skogsägarna att under

de mest ogynnsamma konjunkturer till varje pris realisera betydande delar

av skogstillgångarna, för många nästan de totala. Den inträffade

skadegörelsen komme därför att medföra högst avsevärda förluster för

varje av densamma drabbad skogsägare, och för en del av dem skulle

den kunna bliva ruinerande.

Det vore emellertid av den största vikt, att det stormfällda virket bleve

tillvarataget redan under denna vinter. Man kunde eljest befara, att

de fällda och torkade stammarna komme att utgöra farliga härdar för

skadliga insekter (barkborrar, märgborrar, tallvivlar, tallbocken m. fl.),

som efter en massförökning kunde komma att innebära den största fara

för angränsande ännu friska skogar. På anmodan av skogsvårdsstyrelsen

i Stockholms län hade föreståndaren för statens skogsförsöksanstalts

entomologiska avdelning, professorn I. Trägårdh, gjort ett uttalande härom.

— Professor Trägårdh har framhållit, bland annat, att de ifrågavarande

skadeinsekternas förökningssiffra vore så stor, att det ej behövdes

mer än att yngelmöjligheterna genom vind- eller snöbrott ökades,

för att en massförökning kunde komma till stånd, att om granbarkborren

och andra insekter finge ostört utveckla sig i den stormfällda skogen,

man hade att motse en större härjning av dem under de följande

åren, vilken komme att gå ut över de kvarvarande bestånden, samt att

det av denna orsak vore en angelägenhet av största vikt, att det stormfällda

virket under sakkunnig ledning behandlades på ett sådant sätt,

att insekternas förökning i möjligaste grad bekämpades.

Ett dröjsmål med upphuggningen av virket utöver innevarande vinter

skulle, enligt framställningarna, därjämte i betydande grad nedsätta virkets

redan nu ringa värde. Rötsvampar, blåytesvampar och vissa vedätande

insekter skulle komma att bedriva ett förödelsearbete, som helt

säkert skulle på många håll göra det omöjligt att med ekonomisk vinst

taga vara på virket.

På grund av den oreda, som genom stormfällningarna uppstått i skogarna,

bleve alla arbeten med upphuggning, släpning och utkörning väsentligt

försvårade och därigenom fördyrade.

En synnerligen stor olägenhet uppstode för flertalet smärre skogsägare

särskilt i Uppland därigenom, att de nu måste i stor utsträckning använda

lejt folk till dessa arbeten, som under andra förhållanden brukade

utgöra deras egen vanliga vintersysselsättning.

Det beräknas vidare, att för upphuggning av det stormfällda virket

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

5

skulle erfordras en arbetsstyrka av ungefär 2,500 inom Stockholms län

och av ungefär 2,000 man inom Uppsala län, i båda fallen under en tid

av inemot 70 arbetsdagar.

För nämnda båda läns vidkommande torde för virkets tillvaratagande

traktens egen tillgång på arbetskraft icke förslå, utan måste arbetare

anskaffas från andra håll. För underlättande av detta hade vissa särskilda

åtgärder för arbetsförmedling vidtagits. En väsentlig del av de

arbetare, som sålunda nu kunde beredas arbete, torde eljest hava behövt

söka arbetslöshetsunderstöd.

Från representanterna för Stockholms län har framhållits, att en förutsättning

för tillgodogörande av det stormfällda virket å större delen

av den härjade arealen vore, att interimsflottning kunde medgivas i

Olandsån och Forsmarksån. Ansökningar om dylik flottning hade redan

inlämnats. Interimsflottning i Olandsån kunde av formella skäl endast

lämnas åt Gimo—österby bruks aktiebolag. Bolaget hade dock vid förda

förhandlingar förklarat sig icke hava något att erinra mot att samtliga

övriga av flottleden berörda markägare utnyttjade denna. Då den blivande

flottningen av praktiska skäl icke torde kunna företagas under

annan form än separatflottning, syntes virket efter respektive flottleder

icke kunna säljas annat än till ett mycket begränsat antal köpare.

Till det anförda komma ytterligare en allvarlig svårighet, nämligen

att finna köpare till allt det virke, som måste tillvaratagas. De flesta

större virkesköp hade redan skett för säsongen, och de större skogsavverkarna

hade redan ordnat för vinterns arbeten, så att några större förändringar

eller omläggningar i syfte att inskränka avverkningar på andra

håll för att koncentrera dem till de härjade trakterna torde knappast

vara att påräkna. Även om en del försäljningar kunde ske för skogsindustriens

behov under säsongen, finge man dock vara beredd på att största

delen finge säljas för dessa industriers förbrukning under nästkommande

år och att därigenom svårigheterna komme att i all synnerhet gälla dels

finansierandet av inköp så långt i förväg och dels ernåendet av erforderliga

medel till så billiga villkor, att ej betungande räntor i alltför hög

grad verkade nedtryckande på virkesprisen.

Förslaget om räntefri kredit åt köpare av stormfälld skog har i framställningen

från Uppsala län motiverats på i huvudsak följande sätt.

Vid mötena med skogsägarna hade allmänt uttalats den förhoppningen,

att någon hjälp från det allmännas sida skulle erhållas för underlättande

av virkesförsäljningarna. Även om en sådan kreditgivning innebure vissa

svårigheter, torde man dock kunna utfinna former, som, utan att innebära

risker för statsverket och ej heller större omkostnader, likväl skulle

lända de betryckta skogsägarna till stor hjälp.

Helt visst skulle det ej vara lämpligt eller genomförbart, att sådan kredit

lämnades do avverkande skogsägarna direkt. Redan deras störa antal

skulle omöjliggöra en sådan anordning. Däremot skulle sannolikt avtal

kunna träffas med större skogsförbrukande industrier om att dessa åtoge

sig att under vissa bestämda villkor uppträda såsom köpare mot det att

de kommo i åtnjutande av statskredit i en utsträckning, som motsvarade

inköpen. Med hänsyn till att inköpen till största delen skulle komma att

avse ett kommando års behov, syntes det föreligga skäl för att sådan kredit

lämnades räntefritt under ett år. Givetvis skulle de köpare, som beviljades

sådan kredit, prestera den säkerhet, som skäligen bordo krävas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

*Z?''h0Vt betrj;gSande avtal träffas om att de priser, som komme att

I 6''0 ®ka,hga °®h att köPen endast komme att omfatta virke

m ,tnr ,nU lairf fSk°g'' f°rda underhandlingar ville det synas, som

utsikter funnes för att vederhäftiga köpare skulle kunna vinnas

åt denna marknad, om kreditfrågan kunde ordnas på antytt sätt.

Det sammanlagda kreditbehovet för enskildas stormfällda skogar inom

Uppsala län har i framställningen beräknats till ungefär 3,500,000 kronor,

b ör Stockholms läns vidkommande har i framställningen från representanter

för skogsägare i nämnda län anförts, att den erforderliga statskrediten

beraknats till ett sammanlagt belopp av ungefär 3,000,000 kronor

Vad Gotlands län beträffar har i den från sagda län inkomna framställningen

uppgivits, att ett stort antal skogsägare särskilt inom skogfattigare

trakter för eget behov och för kommande års förbrukning inom orten

torde komma att lagra det från den stormfällda skogen härrörande virket

och kunde på grund härav statskrediten för Gotlands län, såvitt nu kunde

bedömas, icke behöva röra sig om högre belopp än 600,000 kronor.

I do av vederbörande länsstyrelser i ämnet avgivna utlåtanden hava

ansökningarna om räntefri kredit livligt tillstyrkts. Länsstyrelserna

hava för egen del anfört i huvudsak följande.

Länsstyrelsen i Stockholms lön kunde vitsorda dels stormskadornas exempellösa

omfattning mom det ifrågavarande området av länet, dels ock den

trängande angelägenheten för att icke säga nödvändigheten av att omedelbart

under denna vinter upphugga, aptera och sammanföra det stormlallda

virket. Likaledes hade länsstyrelsen funnit det vara uppenbart,

att en sa forcerad, allmän avverkning av den stormfällda virkesmassan.

som sålunda måste göras, icke läte sig åstadkommas, utan att skogsägarna

kunde räkna på virkets avsättning till rimliga priser, samt att å andra

sidan köpare — i trävarumarknadens nuvarande tryckta läge och vid

denna tidpunkt på året — knappast torde kunna uppdrivas utan särskilda

anstalter för att stimulera till vederhäftiga anbud. Det vore på så

satt som tanken om ett års räntefri statskredit logiskt tvingat sig fram.

Länsstyrelsen tilläte, sig med. all styrka framhålla, att skogsägarna och

skogsvårdsstyrelsen i länet gjort och vore beredda att göra allt vad de

av egna krafter förmådde. Men i sista hand bleve dock det hela ofrånkomligt

beroende av möjligheten till virkets försäljning, och denna möjlighet

kunde icke åvägabringas utan den begärda statskrediten. Då nu en

statskredit, sådan som den här skisserade, icke behövde åsamka staten

annan kostnad än den, som motsvarade ett års ränta å tillhandahållna

medel, och. då därmed skulle vinnas åtminstone en avsevärd lindring av

den ödesdigra olycka, som drabbat en hel landsdel, särskilt dess sko"-sagande

jordbrukarbefolkning, ville länsstyrelsen enträget förorda den

gjorda ansökningen.

Länsstyrelsen i Uppsala län har framhållit, att stormskadorna i de

uppländska skogarna den 15—16 december 1932 haft extraordinär omfattning

till såväl areal som beskaffenhet. Skadorna vore så mycket mera

kännbara som nuvarande läge på trävarumarknaden vore ogynnsamt

för avsättning över huvud och så mycket mera, när det gällde virkesmängder,

svarande mot flera års avverkning. Härtill komme, att stormskadan

inträffat vid den tid, då eventuella köpare i regel redan träffat

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

7

avtal om avverkning av förut inköpta virkespartier och således icke

kunde antagas vara benägna att komplettera sina virkesförråd. —• Under

dessa förhållandena syntes för jordägarna och det allmänna föreligga

två risker. Den ena vore, att det stormfällda virket, som tyvärr omfattade

särskilt värdefull skog, slumpades bort till mycket låga priser. För

skogsägarna innebure detta en tvångsrealisation med. direkt förlust under

i övrigt för jordbruket särskilt tryckande produktpriser. Många jordägares

ekonomi kunde härigenom helt visst råka i allvarlig fara. Den

andra risken vore, att jordägarna inför de dåliga utsikterna till avsättning

läte de stormfällda träden kvarligga i skogen. Härigenom komme

virkets värde ytterligare att sjunka, och dessutom kunde med stor säkerhet

befaras, att den kvarstående skogen under sommaren råkade ut för

svåra härjningar av insekter med därav följande förökad ödeläggelse av

landskapets skogar. — Bär antydda omständigheter hotade en hel landsdel

med så stor skada, att hjälpåtgärder från det allmännas sida torde

vara väl befogade. De ifrågasatta åtgärderna för räntefri kredit till

köparna under kontroll över prissättningen hade vid inom länet med

skogsägarna hållna möten ansetts innebära den på samma gång mest effektiva

och i tillämpningen mest praktiska anordningen. Med den stimulering

till forsäljningsavtal, varom en sådan åtgärd lämnade förhoppning,

torde man kunna antaga, att det över huvud avsättningsbara

virket under innevarande säsong bortfördes från skogarna. Åtgärder för

att underlätta flottningen i de berörda flottlederna vore under behandling.

_ Då här berördes frågan om skyndsam försäljning och bortföring

av virket, hade länsstyrelsen ingalunda förbisett, att en forcerad avverkning

under innevarande vinter komme att beröva jordägarna möjligheten

att uteslutande med egna arbetskrafter utdriva virket. Tvärtom bleve

det nödvändigt att anskaffa ett betydande antal vana skogsarbetare från

andra håll. Inför de stora värdeförluster, som hotade, därest virket finge

kvarligga, måste dock denna synpunkt sättas i andra hand. Tillika finge

framhållas, att genom de sålunda erbjudna arbetstillfällena lättnad på

arbetsmarknaden skulle kunna åstadkommas och detta just under den

svåraste tiden. Novembersiffrorna för arbetssökande inom jordbruk och

skogsbruk i förhållande till antalet lediga platser hade aldrig varit så

höga, som enligt senaste redovisning. Över huvud hade, särskilt inom

jordbruket och skogsbruket, stegringen av arbetslösheten under 1931 varit

särskilt stark. —- På grund av vad sålunda anförts finge länsstyrelsen

livligt tillstyrka bifall till föreliggande ansökning.

Länsstyrelsen i Gotlands län har likaledes vitsordat, att den synnerligen

häftiga storm, som den 15—16 december 1931 härjade på Gotland, anställde

mycket allvarliga skador å länets skogar, särskilt i de norra delarna.

Angelägenheten av att skyndsamt tillvarataga den stormfällda skogen

samt svårigheterna för skogsägarna, av vilka ett flertal befunne sig I

små omständigheter, att anskaffa erforderligt rörelsekapital, syntes val

motivera, att från statens sida lämnades ett stöd för att mildra verkningarna

av den olycka, som inträffat. Stora värden stode otvivelaktigt på

spel. om icke möjlighet snarast bereddes* skogsägarna att tillgodogöra sig

de avsevärda mängder timmer, som nu lågo runt om i skogarna. — Den

form för statshjälpens lämnande, som föresloges, nämligen ett års räntefria

lån till köpare av stormfälld skog, syntes länsstyrelsen lämplig med

hänsyn till svårigheterna att organisera en hjälpkredit till alla de olika

skogsägarna. Emellertid villo länsstyrelsen icke underlåta att framhålla,

att det för Gotlands del kundo komma att visa sig vara förenat mod vissa

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

svaiigheter att finna köpare till sa stora virkesmängder, varom bär vore

fråga. Vid de förhandlingar, som förts, hade även framhållits önskvärdheten

av att, om statskredit beviljades, denna utsträcktes till två

år, varav det första året räntefritt. De köpare, som måste lagra virket,

vore nämligen icke säkra på att redan inom ett år kunna försälja detsamma.

Länsstyrelsen ansåge denna synpunkt böra beaktas vid frågans

prövning.

Härefter har skogsvårdsstyrelsen inom Gotlands län i skrivelse den 13

januari 1932 gjort framställning, åsyftande vissa åtgärder för åstadkommande

av upphandling för statens järnvägars räkning av slipers,

upphuggen av stormfälld skog å Gotland.

Vidare hava läns jägmästarna Hedeman-Gade och Liibeck, vilka av

förenämnda delegerade från Stockholms och Uppsala län utsetts att utgöra

arbetsutskott, efter överläggning med landshövdingarna i nämnda

län, i skrivelse den 16 januari 1932, till komplettering av delegerades förut

omförmälda framställningar, anfört i huvudsak följande.

Enligt vad delegerade beräknat i deras skrivelse den 9 januari 1932, uppginge

sammanlagda kreditbehovet för de båda länen till högst 6,500,000

kronor.

Av skrivelserna framginge icke, huru detta belopp beräknats. Det finge

därför här framhållas, att angivna kreditbehov grundats uteslutande på

de virkeskvantiteter, som ovillkorligen måste försäljas i oförädlat skick,

alltså endast på sådana kvantiteter, som under inga förhållanden kunde

försågas vid förefintliga sågverk eller av skogsägarna upplagras.

Gimo-Österby bruks aktiebolag hade sålunda av förefintliga timmermängder

endast beräknat att sälja cirka 1,000,000 timmer, medan bolaget

räknat med att kunna lagra ej mindre än 1,600,000 timmer, motsvarande

två års försågningar vid egna verk. Bolagets årliga sågningskapacitet

vore nämligen omkring 700,000 timmer. Hargs bruk hade vidare beräknat

få sälja 200.000 timmer, medan återstoden eller 200,000 skulle lagras. Detta

bruks sågningskapacitet uppginge till omkring 100,000 timmer.

Därest Gimo-Österby bruks aktiebolag icke lojalt funnit sig i att bifalla

det från de mindre skogsägarna framkomna förslaget om att gemensamma

försäljningar borde ordnas, utan i stället med stöd av sina affärsförbindelser

omedelbart efter stormen slungat ut exempelvis 1,000.000 timmer i

marknaden, hade detta antagligen kunnat ske till priser, som endast i någon

mån understigit dem, som gällde under hösten. Med säkerhet hade

dock marknaden i sådant fall blivit överfull och hemmansägarna berövats

praktiskt taget varje möjlighet att sälja sitt timmer. Stora värden skulle

i så fall hava kunnat gå till spillo för alla dessa smärre skogsägare.

Detta borde särskilt framhållas, för den händelse på något håll lämpligheten

av att den ifrågasatta krediten även skulle komma att gälla en del

av de virkeskvantiteter, som beräknades komma från ett bolags skogar,

skulle komma att dragas i tvivelsmål. Det hade därför varit alldeles speciella

orsaker, som föranlett delegerade att föreslå bolaget att deltaga i de

planerade gemensamhetsförsäljningarna. Endast genom dylika försäljningar

skulle virket från hemmansägareskogarna över huvud till något

så när acceptabla priser kunna avyttras.

Den realisation av förefintliga virkeskapital, som tillvaratagandet av

det stormfällda virket för många innebure, kunde måhända förefalla så
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

som en förmån i så måtto, att skogsägarna tillfördes kontanta medel redan

i år i stället för att, om avverkningarna ntförts i normal gång, dessa

medel skulle inflyta först under loppet av flera år. Detta skulle, kade det

uttalats, innebära en rånte vinst. Så vore dock ingalunda fallet. Det läge

nämligen i skogsvårdens natur att genom lämpliga ingrepp i bestånden

källa tillväxten på virkesmassan bög, ock man strävade därvid efter att

ernå en värdeökning, som åtminstone motsvarade skälig ränta på skogskapitalets

värde. I följd därav kunde man ej beräkna, att någon räntevinst

uppstode genom att flera års avverkningar så att säga toges ut i

förskott. Även om sådan vinst i vissa fall skulle kunna tänkas uppstå, där

den stormfällda virkesmängden omfattade så gammal ock grov skog, att

värdeökningen genom tillväxt vore förhållandevis liten, medförde forceringen

i avverkningen ock den försvåring i utdrivningen, som orsakades

av att virket läge kullvräkt i stora bråtar en sådan fördyring av omkostnaderna,

att redan denna fördyring mer än uppvägde en eventuell räntevinst.

Tvånget att realisera skogstillgången utgjorde även en förlust. Om

kommande virkespriser vore naturligtvis svårt att uppställa någon spådom,

men det torde väl få anses vara en allmän mening, att de nu vore

mycket nära ett bottenläge. I varje fall såge skogsägarna saken så, vilket

framginge därav att man i år allmänt räknat med att inskränka avverkningarna

så långt detta av tekniska eller ekonomiska skäl varit möjligt.

Det kade på sina båll framhållits, att svåra stormskador å skog förekommit

även inom andra delar av landet, särskilt inom Kalmar län, men att

några anspråk på statlig hjälp därifrån ej blivit framställda. Det torde

därför böra påpekas, att det rådde ganska betydande skiljaktigheter med

avseende på möjligheten för skogsägarna inom dessa skilda landsändar

att reda upp situationen. Beträffande först omfattningen av stormhärjningarna

torde böra framhållas, att de från Uppland lämnade uppgifterna

endast avsåge de delar av landskapet, där skadorna varit av särskilt svår

art. nämligen mer än eu normalt förekommande årsavverkning, medan

andra delar av landskapet lämnats helt ur räkningen, trots att betydande

virkeskvantiteter även där stormhärjats och förorsakat åtskilliga svårigheter

för skogsbruket.

Emellertid innebure tidpunkten för härjningen i Uppland den största

svårigheten. De flesta större virkeskonsumenterna hade i mitten av december

1931 redan fyllt sina behov och ägde vid den tiden ej möjlighet att

öka dessa. En omläggning av deras avverkningar med inskränkning i

virkesfånget å egna skogar för att utnyttja det stormfällda virket vore

omöjliggjort därigenom att avtal redan träffats med körare och huggare

om utdrivning. Beträffande den stora mängden av det nu stormfällda

virket vore man därför hänvisad till köpare, som kunde mottaga virke fölen

kommande säsongs behov.

Därtill utgjorde den skyndsamhet, med vilken såväl ordnandet av avverkningarna

som försäljningarna måste ske för att den korta avverkningssäsongen

skulle kunna utnyttjas, en omständighet av mycket besvärande

art. Anskaffandet av köpare och erhållandet av skäliga priser

måste givetvis i hög grad försvåras av att den korta tiden ej medgåve

affärernas bedrivande i vanlig ordning.

Arbetsutskottet hade trätt i förbindelse med ett flertal trävaruindustrier

för att söka intressera dem för inköp av det stormfiillda virket. Vid

förhandlingarna hade det påtagligen framgått, att, då huvudparten av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

virket av förut framförda skäl beräknades för ett kommande års behov,

frågan om kapital för inköpen och ränteförlust å detta spelade en avgörande

roll för ernåendet av en tillfredsställande uppgörelse. Preliminära

avtal hade nu träffats, och därvid hade priser ernåtts, vilka under

förhandenvarande förhållanden kunde anses såsom fullt skäliga. Såsom

en ovillkorlig förutsättning för att avtalen skulle bliva gällande, hade

dock köparna uppställt fordran på att förslaget om räntefri statskredit

bleve realiserat.

Då sökandena hos Kungl. Maj:t anhållit om räntefri statskredit under

ett år, hade icke något blivit sagt angående kreditens form. I detta avseende

torde nu förslagsvis kunna framhållas, att man möjligen skulle

kunna tänka sig en anordning i likhet med den kredit som 1931 års riksdag

ställt till Kungl. Maj:ts förfogande för inköp av smågatsten. Det

syntes dock ligga närmare till hands att krediten ordnades så mycket som

möjligt i överensstämmelse med det sätt, varpå virkesköp vanligen finansierades.

Enligt detta alternativ skulle köparna i de banker, med vilka de

hade förbindelse, diskontera växlar på köpesummorna, varefter dessa växlar

räntefritt skulle av bankerna rediskonteras i riksbanken under en tid

av, efter eventuell förlängning, ett år. För ränteförlusten borde riksbanken

erhålla ersättning genom särskilt anslag.

Sedan Kungl. Maj:t berett fullmäktige i riksbanken tillfälle att avgiva

utlåtande i förevarande ärende samt därvid särskilt yttra sig om den

form och den förutsättning, varunder den ifrågasatta räntefria krediten

kunde tillhandahållas av riksbanken, hava fullmäktige den 21 januari

1932 utlåtit sig i ämnet och därvid anfört i huvudsak följande.

Fullmäktige ansåge sig böra begränsa sitt yttrande till att huvudsakligen

avse formen för den ifrågasatta krediten.

Tiden för krediten syntes böra begränsas till ett år. Att utsträcka densamma

till två år, såsom ifrågasatts av länsstyrelsen i Gotlands län, ansåge

fullmäktige ej tillrådligt.

Såsom kreditgivare i första hand borde fungera respektive köpares

vanliga bankförbindelse. Krediten syntes lämpligen böra lämnas i form

av växlar, vilka riksbanken vore villig att mottaga i rediskontering. Under

förutsättnnig att växeln vore utställd på tre månader, syntes riksbanken

därvid böra tillämpa sitt lägsta diskonto. Med den bank, som i

första hand verkställde diskonteringen, borde avtal träffas av den innebörd,

att densamma tillämpade ett diskonto, som med högst en procent

överstege riksbankens lägsta diskonto.

Den räntegottgörelse, som statsverket komme att lämna, borde enligt

fullmäktiges mening endast utgå å likvider, som verkställts till säljarna.

I saknad av kännedom om innehållet i de avtal, som komme att träffas

mellan säljare och köpare, kunde fullmäktige ej uttala sig om på vad sätt

utbetalning av dylik gottgörelse borde ske.

Härefter har statskontoret i infordrat yttrande den 26 januari 1932

yttrat sig, i vilken utsträckning medel ur undsättningsfonden kunde tagas

i anspråk för det ifrågasatta ändamålet, samt därvid anfört följande.

Enligt för undsättningsfonden gällande bestämmelser kunde fonden anlitas

till behövandes undsättning utan återbetalningsskyldighet, då allmännare

nöd i någon ort uppstått på grund av missväxt, felslagen skörd,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

felslaget fiske, översvämning, större eldsvåda eller andra liknande orsaKer.

Till sådana torde otvivelaktigt kunna hänföras den vådsamma

storm, som gått härjande fram över störa delar av Stockholms, Uppsala

och Gotlands län.

I den mån härigenom ett allmännare nödläge uppstått, syntes hinder

sålunda icke föreligga att disponera medel ur fonden till understöd åt

dem, som därav kunde vara i verkligt behov.

Storleken av det belopp, som för nu ifrågavarande ändamål kunde erfordras,

vore statskontoret icke i stånd att bedöma.

Fondens tillgångar redovisades den 31 december 1931 på följande sätt:

å statsverkets giroräkning i riksbanken.................... 1,391:3 7

» checkräkning i privatbanker.................................... 8,888: 12

obligationer .................................................................... 533,606: 20

utestående, av Kungl. Maj:t anvisade lån ............... 62,062:2 7

Avgå av Kungl. Maj:t anvisade, ej utbetalda medel (i runt tal)

605,947: 96

60,000: —

Kronor 545,947: 9 6.

För undsättning utan återbetalningsskyldighet ägde Kungl. Maj:t årligen

av fonden disponera 50,000 kronor. Förelåge i något fall sådana

förhållanden, att större belopp ansåges böra anvisas, skulle frågan härom

underställas riksdagens prövning. Fondens samtliga förenämnda

tillgångar med undantag för utestående av Kungl. Maj:t anvisade lån,

62,062 kronor 27 öre, kunde av statskontoret utan större svårigheter så

gott som omedelbart göras likvida. Efter riksdagens hörande skulle alltså

av fonden för närvarande kunna disponeras i runt tal 480,000 kronor.

Med hänsyn till de många krav, som ställdes på fonden, och betydelsen

av den uppgift, fonden hade att fylla, ansåge sig statskontoret emellertid

höra framhålla vikten av att fonden ej alltför mycket nedskures. Ur

principiell synpunkt torde visserligen varje nedskärning av fonden böra

undvikas, men i beaktande av föreliggande exceptionella omständigheter

och rådande ekonomiska förhållanden ville statskontoret icke motsätta

sig ett ingrepp i fondens tillgångar. Statskontoret hölle dock före. att åtminstone

två tredjedelar av fondens nu disponibla medel borde bibehållas

för tillgodoseende av kommande behov.

Ytterligare må anmälas, att från länsstyrelsen i Kalmar län ingivits

en den 25 januari 1932 dagtecknad skrift, vari anförts bland annat följande.

_ Under den synnerligen svåra storm, som rådde inom Kalmar län under

sistlidne juli månad, blevo enligt approximativ beräkning 2,515,000 träd

stormfällda. Av detta antal belöpte sig 2.240,000 på enskildas marker.

Enligt vederbörande länsjägmästares beräkningar motsvarade detta sistnämnda

träd antal omkring 400,000 nr.

Stormen hade sålunda även inom Kalmar län förorsakat betydande

skador. Av den fällda skogen hade visserligen en del tack vare befolkningens

företagsamhet redan upphuggits samt till någon mindre del antingen

tillvaratagits för eget bruk eller försålts, ehuru till mycket låga

pris. Men stora kvantiteter läge dock kvar i skogarna och fråga vore,

om det skulle kunna tillvaratagas, då virkesköparna vore synnerligen

återhållsamma. Det vore därför uppenbart, att skogsägarna inom länet

riskerade att bliva utsatta för betydande förluster, På många gårdar

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

Departement sehefen.

beräknades stormfällningen överstiga två årsavverkningar, och på ett

mindre antal uppginge den ända till tre å fyra årsavverkningar.

Härjämte finge länsstyrelsen fästa uppmärksamheten på den stora fara,

som läge däri, att viss skog bleve kvarliggande över våren. Skedde

detta, kunde man med säkerhet förvänta massuppträdande av vissa

skogsskadeinsekter. Av största vikt vore därför att få virket ur skogen,

vilket borde ske även ur den synpunkten, att det virke, som läge kvar

till sommaren, bleve behäftat med s. k. blåytesvamp och därigenom fullkomligt

osäljbart.

Då det kommit till länsstyrelsens kännedom, att av Kungl. Maj:t åtgärder

planerades för att utverka statshjälp för tillvaratagandet av det

i Stockholms och Uppsala län vindfällda virket, finge länsstyrelsen, då

enahanda svårigheter till följd av den svåra julistormen även uppkommit

för skogsägarna i Kalmar län och konsekvensen krävde, att enahanda

hjälp jämväl bereddes Kalmar läns skogsägare i liknande situation,

hemställa, att i det förslag till riksdagen, som kunde komma att avgivas,

den ifrågasatta hjälpaktionen även måtte komma länets förberörda

skogsägare till godo.

Såsom framgår av förevarande utredning blevo skogarna inom vissa

delar av Stockholms, Uppsala och Gotlands län utsatta för mycket stora

skador genom den orkanartade storm, som den 15 och 16 december 1931

övergick ifrågavarande trakter. Inom de svårast härjade områdena beräknas

stormfällningen omfatta en virkesmassa av sammanlagt ungefär

2,000,000 kubikmeter fast mått, vilket för de berörda skogsarealerna torde

motsvara i genomsnitt något över fyra normala årsavverkningar.

Givetvis är det av största vikt, att det stormfällda virket icke förfares

utan att det snarast möjligt tillvaratages. Under medverkan av respektive

läns skogsvårdsstyrelser har också ett forcerat arbete omedelbart

igångsatts för virkets upphuggning, aptering och utdrivning. Med

hänsyn till den tidpunkt, vid vilken stormskadorna uppstått, och dessas

stora omfattning föreligga emellertid särskilda svårigheter för skogsägarna

att vinna avsättning för virket till skäliga pris. Skadorna hava

nämligen inträffat vid en tidpunkt, då eventuella köpare i regel redan

tillgodosett sitt virkesbehov och alltså icke gärna kunna vara villiga att

nu verkställa vidare inköp. Härtill kommer, att rådande tryckta läge på

trävarumarknaden ytterligare försvårar avsättningsmöjligheterna.

Såsom i de föreliggande framställningarna och i yttrandena från vederbörande

länsstyrelser framhållits är det därför angeläget, att särskilda

åtgärder vidtagas för att möjliggöra det stormfällda virkets avsättning

redan under denna vinter på sådana villkor, att skogsägarna

undgå alltför kännbara förluster. Under medverkan av länsstyrelserna

och skogsvårdsstyrelserna hava förhandlingar också pågått i syfte att

finna vederhäftiga köpare till åtminstone vissa delar av den stormfällda

skogen. Att kunna ernå för säljarna och särskilt för de enskilda, mindre

skogsägarna godtagbara köpevillkor har emellertid visat sig vara förenat

med svårigheter. Det har härvidlag gällt att söka få till stånd större

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

samlade försäljningar, ty genom ett splittrat utbud av en mängd smärre

virkespartier skulle priserna hava oskäligt nedpressats. Vidare är att

märka, att sådana skogsägare, vilkas skog utsatts för stora skador, i

många fall och särskilt där ekonomien förut är svag hava ett trängande

behov att snarast möjligt utfå viss kontant likvid för finansiering

av de ganska dryga kostnaderna för det stormfällda virkets upphuggning

och utdrivning. Men virkesköparna, vilka måste under en längre

tid lagra de sålunda utöver deras normala behov inköpta virkesmängderna,

hava icke ansett sig kunna med tillämpande av för säljarna rimliga

pris lämna dylik kontant likvid eller överhuvud inlåta sig på ifrågavarande

affär med mindre de hållas skadeslösa för uppkommande ränteförluster.

Det är närmast i sistnämnda hänseende, som åtgärder från

statens sida hava påkallats.

För min del finner jag det vara skäligt, att det allmänna under vissa

förutsättningar bispringer de av olyckan drabbade skogsägarna. Såsom

statskontoret erinrat har staten tillförene hjälpande inskridit för

lindrande av de svårigheter, som för en bygd eller ort uppstått på grund

av missväxt, felslagen skörd, felslaget fiske, översvämning och dylikt.

I nu förevarande fall äro förhållandena av liknande beskaffenhet. Därjämte

bör bemärkas, att genom åtgärder för det stormfällda virkets tillvaratagande

ett avsevärt tillskott av arbetstillfällen beredes arbetsbehövande

personer från andra orter, något som under nuvarande förhållanden måste

framstå såsom betydelsefullt.

Då jag alltså tillstyrker visst understöd från det allmännas sida för

underlättande av avsättning på rimliga villkor av det stormfällda virket,

vilket understöd torde böra utgå i form av räntegottgörelse vid köp

av virket, vill jag emellertid betona vikten av att hjälpen lämnas under

sådana villkor, att den medför avsett stöd för vederbörande skogsägare,

samt att understödet begränsas att avse leveranser från skogar, tillhöriga

enskilda personer. I förstnämnda hänseendet bör kontroll utövas

rörande ingångna försäljningsavtal för utrönande av att ej andra virkespartier

än stormfällda medtagas samt att skogsägarna tillförsäkras

skäliga pris och få tillfredsställande betalningsterminer. Den i sistnämnda

hänseende angivna regeln medför, att skogar tillhöriga kronan,

Uppsala akademi och Gimo-Österby bruks aktiebolag undantagas.

Beträffande försäljningarnas finansiering torde, med den av mig nu

tillstyrkta anordningen med viss räntegottgörelse, någon särskild kreditanordning

ej vara erforderlig. Kreditanskaffningen synes nämligen

kunna, i viss anslutning till vad fullmäktige i riksbanken anfört, ordnas

på exempelvis följande sätt. Sedan köpare, som ingått vederbörligen

godkänt försäljningsavtal rörande viss virkesleverans, för en var likvidtermin

beräknat det belopp, som skall av honom vid ifrågavarande termin

utbetalas, och sagda beräkning granskats, diskonteras en eller flera

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

av köparen accepterade växlar om tillhopa sålunda beräknat belopp i

vanlig ordning i köparens bank, vilken sedan torde kunna i riksbanken

rediskontera växlarna, försedda med den förlagsgivande bankens endossement.

För det diskonto, som av riksbanken därvid debiteras, bör i särskild

ordning gottgörelse lämnas av statsmedel.

Den erforderliga kontrollen över ingångna försäljningsavtal och av köparna

gjorda likvider torde lämpligen böra omhänderhavas av vederbörande

länsstyrelse under medverkan av länsjägmästaren. Likaså torde

utbetalandet av räntegottgörelsen böra ske genom länsstyrelsen.

Beträffande Gotlands län bar ifrågasatts viss försäljning till statens

järnvägar av stormfällt virke, upphugget till slipers. Därest dylik försäljning

kommer till stånd, torde vad förut anförts rörande räntegottgörelse

böra i tillämpliga delar gälla jämväl i detta fall.

Vad angår det belopp, vartill kostnaderna för den ifrågasatta räntegottgörelsen

skulle uppgå, har en verkställd uppskattning givit vid handen,

att för Stockholms och Uppsala län tillhopa torde böra räknas med

följande försäljningsmängder av beskaffenhet att kunna inordnas under

hjälpåtgärderna, nämligen i runt tal 670,000 stycken timmer och

160,000 kubikmeter (löst mått) pappersved. Värdet av dessa leveranser

torde kunna uppskattas till sammanlagt ungefär 3,000,000 kronor. Det

för räntegottgörelsen erforderliga beloppet, vilket givetvis är beroende

av diskontots höjd, synes för sagda läns vidkommande med hänsyn till

förenämnda beräkningar kunna uppskattas till 150,000 å 180,000 kronor.

För Gotlands läns vidkommande torde ett belopp av 20,000 å 25,000 kr o

nor böra vara tillfyllest. Härjämte synes, med hänsyn till vad som i förberörda

skrivelse från länsstyrelsen i Kalmar län blivit anfört rörande

vissa därstädes under förliden sommar timade stormskador, om ock förhållandena

därstädes i viss mån avvika från de i Uppland och på Gotland

föreliggande, ett mindre belopp böra beräknas jämväl för sagda

län och möjligen även för ytterligare något område. Såvitt nu kan bedömas

torde för ifrågavarande lijälpåtgärder inom samtliga nu åsyftade

områden ett sammanlagt belopp av intill 200,000 kronor böra finnas tillgängligt.

I anslutning till vad statskontoret anfört vill jag förorda, att ifrågakommande

understödsbelopp må utgå av medel ur undsättningsfonden.

Härför erfordras emellertid riksdagens samtycke.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kung],

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Kungl. Maj:t må av undsättningsfondens tillgångar använda ett

belopp av intill 200,000 kronor för vidtagande, i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig tillstyrkt förslag, av åtgärder för tillvaratagande

av stormfälld skog inom vissa delar av landet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:80 Riksdagens skrivelse Nr 80 a1 i texten
  2. JoU 1932:28 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående användande av medel ur undsättningsfonden för tillvaratagande av stormfälld skog i vissa delar av la s. 1 i texten