Sök i Ratio Lex

Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer

1932-01-15 · 38 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 38 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:67, Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

1

Nr 67.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension åt vissa

i statens tjänst anställda personer; given Stockholms slott den

15 januari 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen under punkterna l:o)—21:o) hemställt.

GUSTAF.

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 januari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström. Stadener. Gyllenswärd,

Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anmäler följande

frågor om pension, att utgå å allmänna indragningsstaten, åt vissa i statens

tjänst anställda personer och anför därvid:

Försvarsdepartementet.

l:o.

I skrivelse till arméförvaltningens civila departement den 16 juni

1931 har chefläkaren vid garnisonssjukhuset i Stockholm anhållit, att

departementet måtte utverka pension från och med den 1 juli 1932 åt

maskinisten vid sagda sjukhus Johan Walfrid Gottfridson.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 samt. 55 håfl- (Nr 6*7.) 1

Ang.

pensio)/ ät

maskinisten

vid go.rnisonssjukhuset

i 8tockholrn

J. W. Gottfr

ids wi.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Gottfridson," som är född den 10

oktober 1864, varit anställd som maskinist vid sjukhuset sedan den 1 september

1905; att han således den 1 juli 1932 kan åberopa en anställningstid

i statens tjänst av närmare 27 år; att han åtnjuter avlöning enligt 10 lönegraden

13 löneklassen av den i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) med avlöningsbestämmelser

för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare

vid försvarsväsendet intagna löneplanen, uppgående till

3,888 kronor för år; samt att han skött sina åligganden samvetsgrant, plikttroget

och med erforderlig kompetens.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

civila departement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 september 1931 anfört,

bland annat, att departementet med hänsyn till Gottfridsons levnadsålder

samt långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst ansåge det

vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att Gottfridson vid avgång

från befattningen som maskinist vid garnisonssjukhuset erhölle något årligt

understöd av statsmedel för sin återstående levnad. Vad anginge beloppet

av ett dylikt understöd, finge departementet föreslå, att detsamma bestämdes

till 1,224 kronor eller samma belopp, vartill pensionen fastställts

för maskinisten vid ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg Erik

Teodor Ödmark (R. skr. nr 202:1931, punkt 20). Ödmark, som vore född den

15 september 1864, hade varit anställd i statens tjänst i omkring 30 år

och hade åtnjutit en årsavlöning av 3,750 kronor. Ödmarks anställningstid

vore alltså något längre än Gottfridsons, men å andra sidan vore den senares

årsavlöning något större än den, Ödmark åtnjutit.

Civila departementet har alltså hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att Gottfridson Ange från och med månaden näst efter

den, varunder han avginge från sin befattning, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,224 kronor.

Statskontoret, som den 19 september 1931 avgivit infordrat utlåtande i

ärendet, har därvid anfört, att, enär Gottfridson varit anställd såsom

maskinist vid garnisonssjukhuset i Stockholm alltsedan den 1 september

1905 och då han inom kort uppnådde en ålder av 67 år, intet syntes vara att

erinra mot förslaget att bereda honom pension, när han, såsom syntes vara

avsett, avginge från befattningen med utgången av juni 1932. Det av

arméförvaltningens civila departement föreslagna pensionsbeloppet, 1,224

kronor, vore visserligen ingalunda orimligt, men då maskinisten Ödmark,

som kunde räkna trettio tjänstår, enligt 1931 års riksdags beslut erhållit

pension till nämnda belopp samt Gottfridsons högre avlöning snarast syntes

vara föranledd av stationering å dyrort och alltså icke borde inverka på

pensionsbeloppet, föreställde sig statskontoret, att Gottfridsons kortare tjänstetid

borde föranleda till en något lägre pension, högst 1,200 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

Även jag finner mig böra tillstyrka, att Gottfridson beredes pension av oepartementsstatsmedel,

när han avgår från sin befattning. I fråga om pensions- ^efen.

beloppets storlek ansluter jag mig till vad statskontoret anfört och hemställer

alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att maskinisten vid garnisonssjukhuset i Stockholm

Johan Walfrid Gottfridson må från och med månaden

näst efter den, varunder han avgår från sin befattning

vid garnisonssjukhuset, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 1,200 kronor.

2:o.

I skrivelse till arméförvaltningens civila departement den 16 juni 1931

har chefläkaren vid garnisonssjnkhuset i Stockholm gjort framställning

om beredande av pension åt tvättförestånderskan vid sagda sjukhus Matilda

Wilhelmina Lundahl.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Matilda Lundahl, som är född

den 4 januari 1865, varit anställd såsom tvättförestånderska vid garnisonssjukhuset

sedan den 2 november 1899; att hon således den 1 juli 1932, då

hon kommer att lämna sin anställning vid sjukhuset, kan åberopa en anställningstid

i statens tjänst av 32 år 8 månader; att hon åtnjuter avlöning

enligt 4 lönegraden i den i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215)

med avlöningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie

befattningshavare vid försvarsväsendet intagna löneplanen för

kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal, vilken avlöning alltsedan år

1928 uppgår till 1,170 kronor om året; att hon därjämte åtnjuter förmåner

av fri bostad, bränsle, lyse, kost och tvätt, vilka förmåner uppskattats

till 1,197 kronor; samt att hon skött sina åligganden med plikttrohet, samvetsgrannhet,

ordningssinne och arbetsamhet.

Ang.

pension åt

tvättförestånderskan

Matilda

Wilhelmina

Lundahl.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

civila departement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 oktober 1931 anfört,

bland annat, att departementet med hänsyn till Matilda Lundahls

levnadsålder samt långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst

ansåge det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att åt henne

vid avgång från befattningen som tvättförestånderska vid sjukhuset

bereddes något årligt understöd av statsmedel för hennes återstående

levnad.

Vad anginge beloppet av ett dylikt understöd, har departementet erinrat

därom, att pension åt kvinnliga daglönare och med dem jämförliga

befattningshavare plägat avpassas med hänsyn till tjänstårens antal på

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departement#

chefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

sådant sätt, att pensionen vid 25 tjänstår bestämts till 400 kronor (oreglerad

pension). Vid större antal tjänstår både pensionsbeloppet ökats med

10 kronor för varje överskjutande år, medan å andra sidan vid lägre antal

tjänstår beloppet reducerats med 10 kronor för varje felande år

(bankoutskottets utlåtande nr 24:1926, punkt 30). Med tillämpning i förevarande

fall av dessa grunder skulle pensionsbeloppet, då Matilda Lundabl

vid avgång ur tjänst komma att innehava omkring 32 tjänstår, sättas till

470 kronor, vilket belopp efter omräkning till ny pension motsvarades

av ett pensionsbelopp å 876 kronor. Till samma belopp uppginge pensionen,

därest den beräknades enligt grunderna för förtidspension åt

övertaliga civila löntagare vid armén och marinen (Kungl. Maj:ts kungörelse

den 15 januari 1926, nr 10). Enligt dessa grunder pensionerades,

bland andra, vid armén anställda kokerskor, vilka i likhet med Lundahl

åtnjöte avlöning enligt löneplanen för kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal.

På grund av vad sålunda anförts, har departementet hemställt, att

Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen medgiva, att Matilda Lundahl finge

från och med månaden näst efter den, varunder hon avginge från sin befattning,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 876 kronor.

Statskontoret, som den 3 november 1931 avgivit infordrat utlåtande i

ärendet, har därvid anfört, att, då sökanden, som den 4 januari 1932 uppnådde

en levnadsålder av 67 år, under 32 år med synnerligen goda vitsord

innehaft anställning vid garnisonssjukhuset i Stockholm, någon pension

av statsmedel syntes böra utverkas åt henne att åtnjutas, sedan hon,

såsom syntes vara avsett, med utgången av juni månad 1932 lämnade sin

anställning. Arméförvaltningens civila departement hade föreslagit ett

pensionsbelopp av 876 kronor, motsvarande vad som högst kunde i förtidspension

enligt kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) tillkomma

kvinnlig befattningshavare, tillhörande personalgrupp III i nämnda

kungörelse. Även om sökanden icke kunde fullt jämföras med motsvarande

befattningshavare vid Stockholms stads stora sjukhus, så måste

dock sökanden, som, enligt vad statskontoret inhämtat, intoge en arbetsledande

ställning över den av sju tvätterskor bestående personalen å garnisonssjukhusets

tvättinrättning, närmast vara att hänföra till personalgruppen

II i förenämnda kungörelse. Enligt statskontorets mening borde

därför pensionsbeloppet i detta fall icke understiga vad som högst kunde

i förtidspension med pensionsförhöjning tillkomma kvinnlig befattningshavare

i gruppen II, eller alltså 960 kronor. I övrigt har statskontoret

ej haft något att erinra mot vad civila departementet hemställt.

Jag biträder myndigheternas förslag, att Matilda Lundahl bör beredas

pension av statsmedel, då hon efter mer än 32-årigt arbete för statens

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

räkning lämnar sin anställning vid garnisonssjukhuset. Beträffande pensionens

belopp anser jag, att Matilda Lundahl, med hänsyn till sin arbetsledande

ställning och långvariga tjänstetid, bör tillerkännas något

högre pension än arméförvaltningens civila departement föreslagit. Jag

anser mig dock icke kunna förorda, att pensionen bestämmes på sätt, statskontoret

ifrågasatt, utan synes mig en pension å 900 kronor vara i förevarande

fall tillfyllest. Pensionen torde böra utgå från och med månaden

näst efter den, varunder Matilda Lundahl lämnar sin anställning vid sjukhuset,

och bestridas från allmänna indragningsstaten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att tvättförestånderskan vid garnisonssjukhuset i

Stockholm Matilda Wilhelmina Lundahl må från och

med månaden näst efter den, varunder avgång från

tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av

900 kronor.

3:o.

I en till Kungl Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement Ang.

insänd skrivelse den 18 juli 1931 har tillförordnade militärbefälhavaren 1 mageriar^

på Gotland gjort framställning om beredande av pension åt skomakeri- taren 0. E.

arbetaren vid Gotlands infanterikårs intendenturverkstäder Otto Emanuel An erssonAndersson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den 26

februari 1866, anställts såsom skomakare vid dåvarande Gotlands infanteriregementes

intendenturverkstäder den 12 januari 1915 och allt fortfarande

innehar samma befattning vid Gotlands infanterikårs intendenturverkstäder

å Visborgs slätt; att han den 30 juni 1932 beräknas komma att lämna

sin anställning vid kåren; att hans arbetsförmåga, enligt för honom

utfärdat läkarbetyg, är nedsatt på grund av reumatism och allmän svaghet;

att hans avlöning — dyrtidstillägg inberäknat — under de senaste åren

uppgått till omkring 3,470 kronor för år; samt att han utfört det honom

åliggande arbetet till vederbörandes fulla belåtenhet.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

intendentsdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 oktober 1931

anfört, att i betraktande av Anderssons väl vitsordade verksamhet i statens

tjänst och hans jämförelsevis höga ålder departementet funne det vara med

billigheten överensstämmande, att han, efter erhållet avsked, komme i åtnjutande

av något årligt understöd från statens sida för sin återstående levnad.

Beträffande storleken av dylikt understöd har departementet hållit före,

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 67.

att Andersson, med hänsyn till att hans anställningstid i statens tjänst vid

tiden för avsedda avskedstagandet den 30 juni 1932 komme att uppgå till

omkring 17 V2 år, borde i oreglerad pension erhålla ett belopp av

350 kronor för år. Till detta belopp borde läggas det pensionstillägg å 180

kronor, som omförmäldes i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) angående

pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshava3''e i statens tjänst m. fl. pensionärer.

De förhöjningar, som med tillämpning av föreskrifterna i kungörelsen

den 18 juni 192o (nr 280) med bestämmelser om ny pension för

vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer

belöpte å ifrågavarande pension och pensionstillägg, utgjorde: förhöjning

I 105 kronor och förhöjning II 100 kronor, eller tillhopa 205 kronor. Pensionen

skulle alltså komma att uppgå till 350 + 180 + 205 = 735 kronor,

vilket belopp, för att bliva jämnt delbart med 12, borde avjämnas nedåt

till 732 kronor i enlighet med föreskrift i § 5 av sistnämnda kungörelse.

På grund av vad sålunda anförts har intendentsdepartementet hemställt,

att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen medgiva, att Andersson finge från

och med månaden näst efter den, varunder han avginge från sin anställning

vid kåren, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 732 kronor.

Statskontoret, som den 30 oktober 1931 avgivit infordrat utlåtande i

ärendet, har därvid anfört, att, ehuru Andersson, enligt vad handlingarna

utvisade, erhållit statsanställning först den 12 januari 1915 vid nära 49 års

ålder, billigheten dock syntes bjuda, att, då han nu snart vid framskriden

ålder nödgades lämna sin anställning, någon pension av statsmedel utverkades

åt honom. Det av arméförvaltningens intendentsdepartement föreslagna

pensionsbeloppet, 732 kronor, kunde icke anses för högt tilltaget,

snarare tvärt om vid jämförelse med vad som tidigare beviljats i pension

vid ungefär lika lång tjänstetid som i detta fall. I sådant avseende har

statskontoret erinrat exempelvis om 1928 års riksdags beslut om pension å

876 kronor åt tygarbetaren J. G. Flod, som kunde räkna 19 tjänstår, och

om pension å 756 kronor åt maskinisten Olof Håkansson Levin, vilkens

tjänstetid omfattade allenast 15 år (Kungl. Maj:ts prop. nr 57: 1928, punkterna

8 och 9). På grund härav och med ledning tillika av vad som med

tillämpning av kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) tillkomme en civil

löntagare av samma kategori och med lika lång tjänstetid som Andersson

syntes det kunna ifrågasättas, huruvida icke pensionen i detta fall skäligen

borde bestämmas till 852 kronor. I övrigt har statskontoret icke haft något

att erinra mot vad intendentsdepartementet hemställt.

Även jag finner mig böra förorda, att Andersson vid sin avgång ur,

tjänst beredes pension av statsmedel. Beträffande pensionsbeloppets storlek

ansluter jag mig till vad statskontoret föreslagit. Pensionen torde böra

utgå från och med månaden näst efter den, varunder Andersson lämnar sin

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 67. 7

tjänst vid inteudenturverkstäderna, och bestridas från allmänna indragningsstaten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att skomakeriarbetaren vid Gotlands infanterikårs

intendenturverkstäder Otto Emanuel Andersson må från

och med månaden näst efter den, varunder avgång från

tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av

852 kronor.

4:o.

I skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 28 oktober Ang. pension

1931 har styresmannen för ammunitions fabriken gjort framställning om Hedvig charberedande

av pension åt arbeterskan vid fabrikens avdelning å Marieberg Utta Ros.

Hedvig Charlotta Kos.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hedvig Ros, som är född den

3 januari 1872, alltsedan den 1 november 1900 varit anställd i ammunitionsfabrikens

tjänst; att hon under sin 31-ariga tjänstetid iakttagit ett

hedrande uppförande och med flit och skicklighet utfört sitt arbete; att enligt

ett för henne utfärdat läkarbetyg hennes förmåga att genom arbete

försörja sig är på grund av hjärtsjukdom och kronisk blodtrycksstegring i

väsentlig grad och varaktigt nedsatt; samt att hennes arbetsinkomst vid

fabriken under åren 1928—1930 utgjort i medeltal omkring 1,985 kronor

om året, dyrtidstillägg inräknat.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

artilleridepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 november 1931

anfört, bland annat, att departementet ansåge det billigt, att Hedvig Ros

tillerkändes pension under hennes återstående livstid. I fråga om storleken

av den ifrågasatta pensionen funne departementet sig böra föreslå

ett belopp av 864 kronor om året.

Artilleridepartementet har således hemställt, att Kungl. Maj:t ville föreslå

riksdagen att å] allmänna indragningsstaten bevilja Hedvig Ros en årlig

pension under hennes återstående livstid av 864 kronor, att utgå från och

med månaden näst efter den, under vilken hon avginge från sin tjänst

vid ammunitionsfabriken.

Statskontoret, som den 17 november 1931 avgivit infordrat utlåtande i

ärendet, har därvid såsom sin mening uttalat, att goda skäl syntes föreligga

för utverkande av någon pension av statsmedel åt Hedvig Ros, när

hon vid framskriden ålder och efter 31-årig anställning vid ammunitions
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

departement:

chefen.

Ang.

pension it

arbeterskan

Anna Sofia

Kärrman.

8 Kungl. May.ts ''proposition Nr 67.

fabriken inom kort nödgades lämna sin tjänst. Såsom framginge exempelvis

av 1930 års riksdags beslut om pensioner åt ammunitionsfabriksarbeterskorna

Per Jons Anna Andersson, (Kungl. Maj:ts prop. nr 57:1930,

punkt 7), Anna Maria Molin och Sofla Vilhelmina Teresia Pettersson (Kungl.

Maj:ts prop. nr 74 :1930, punkt 8), vilka innehaft anställning i statstjänst

under respektive 32, 35 och 34 år, hade pensionsbeloppet för sådan arbeterska

med en tjänstetid av 30—35 år ansetts böra bestämmas till 852 kronor,

och högre belopp syntes icke böra i detta fall förekomma. I övrigt har

statskontoret icke haft något att erinra mot vad arméförvaltningens artilleridepartement

föreslagit.

I likhet med myndigheterna anser jag skäligt, att pension av statsmedel

beredes Hedvig Ros, när hon lämnar sin tjänst vid ammunitionsfabriken.

Beträffande storleken av pensionen ansluter jag mig till statskontorets

förslag och får sålunda förorda, att pensionen bestämmes till 852

kronor, motsvarande vad som tidigare beviljats arbeterska vid ammunitionsfahrik,

som haft ungefärligen samma tjänstetid som Hedvig Ros. Pensionen

torde böra utgå från och med månaden näst efter den. varunder avgång

från tjänsten äger rum, och bestridas från allmänna indragningsstaten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att arbeterskan vid ammunitionsfabrikens avdelning

å Marieberg Hedvig Charlotta Ros må från och med

månaden näst efter den, varunder hon avgår från sin

anställning vid fabriken, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 852 kronor.

5:o.

I en till arméförvaltningens artilleridepartement ställd, av styresmannen

för ammunitionsfabriken insänd skrivelse den 14 oktober 1931 har arbetsofficeren

vid ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg gjort framställning

om beredande av pension åt arbeterskan vid nämnda avdelning Anna

Sofia Kärrman.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Anna Kärrman, som är född den

26 februari 1881, sedan den 13 maj 1901 varit anställd i ammunitionsfabrikens

tjänst; att hon under sin tjänstetid iakttagit ett hedrande uppförande

och visat god arbetsduglighet; att hennes arbetsförmåga, enligt

läkarbetyg, är på grund av kronisk blodtrycksstegring för framtiden i

väsentlig grad nedsatt; att hennes arbetsinkomst vid fabriken under år 1930,

därest hon ej varit sjukledig under 49 dagar, skulle uppgått till 1,680 kronor

53 öre, dyrtidstillägg inberäknat; samt att hon är medellös.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

9

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

artilleridepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t dén 26 oktober 1931 anfört,

bland annat, att departementet ansåge det billigt, att Anna Kärrman tillerkändes

pension under hennes återstående livstid. I fråga om storleken

av pensionen har departementet funnit sig böra föreslå ett belopp av 852

kronor om året.

Artilleridepartementet har således hemställt, att Kungl. Maj:t ville föreslå

riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Anna Kärrman en årlig

pension under hennes återstående livstid av 852 kronor, att utgå från och

med månaden näst efter den, då hon avginge från sin tjänst vid ammunitionsfabriken.

Statskontoret, som den 6 november 1931 avgivit infordrat utlåtande

i ärendet, har därvid anfört, att, enär Anna Kärrman, som visserligen

endast vore 50 år gammal, på grund av sjukdom för framtiden hade sin

arbetsförmåga i väsentlig grad nedsatt samt därför inom kort efter trettioårigt

arbete vid ammunitionsfabriken nödgades lämna sin anställning, någon

pension av statsmedel syntes böra utverkas åt henne. Då någon erinran

icke syntes vara att göra vare sig beträffande det av arméförvaltningens

artilleridepartement föreslagna pensionsbeloppet, 852 kronor, som motsvarade

vad som plägade i pension beviljas arbeterska vid ammunitionsfabrik efter

en tjänstetid av 30 år men icke uppgående till 35 år, eller mot vad departementet

i övrigt föreslagit, har statskontoret tillstyrkt, att framställning måtte

avlåtas till riksdagen i överensstämmelse med vad artilleridepartementet

hemställt.

Även jag finner mig böra förorda, att Anna Kärrman beredes pen- Departement ssion

av statsmedel med det av artilleridepartementet föreslagna beloppet, chefen.

852 kronor. Pensionen; bör utgå från och med månaden näst efter den,

varunder avgång från tjänsten äger rum, och bestridas från allmänna indragningsstaten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att arbeterskan vid ammunitionsfabrikens avdelning

å Karlsborg Anna Sofia Kärrman må från och med

månaden näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning

vid ammunitionsfabriken, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 852 kronor.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

6:o.

An?. I skrivelse till arméförvaltningens civila departement den 29 juni

kordrängen 1931 har chefen för Herrevadsklosters remontdepå gjort framställning

n. p. Lind- om beredande av pension åt kördrängen vid Herrevadsklosters kungsgård

Nils Peter Lindgren.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindgren, som är född den

25 november 1863, varit anställd vid Herrevadsklosters kungsgård alltsedan

den 1 november 1903; att han under de senare åren uppburit en

årslön av 720 kronor jämte naturaförmåner, värderade till 775 kronor

för år; att han med synnerligen stor omtanke och nit fullgjort sina

åligganden; samt att han efter erhållet avsked kommer att sakna existensmedel.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

civila departement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 oktober 1931 anfört,

bland annat, att departementet med hänsyn till Lindgrens höga levnadsålder

samt långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst

ansåge det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att åt Lindgren

vid avgång ur tjänst bereddes något årligt understöd av statsmedel

för hans återstående levnad. Vad anginge beloppet av ett dylikt

understöd, har departementet, enär Lindgren i avlöningshänseende närmast

syntes vara jämförlig med hästskötare (körkarl) vid remontdepå,

föreslagit, att detsamma måtte bestämmas i analogi med vad som hittills

plägat tillämpas i fråga om pension åt sådan hästskötare. Departementet

har i berörda hänseende erinrat därom, att riksdagen jämlikt

dess skrivelse den 16 maj 1931, nr 202, punkt 43, tilldelat hästsköta-.

ren vid Herrevadsklosters remontdepå Nils Johan Bengtsson, vilken

innehade 29 tjänstår och uppnått en ålder av 65 år, en årlig pension av;

696 kronor. I anslutning härtill syntes pensionen åt Lindgren, vilken

innehade 28 tjänstår och uppnått en levnadsålder av 68 år, böra bestämmas

till samma belopp.

På grund av vad sålunda anförts har departementet hemställt, att

Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen medgiva, att Lindgren finge från

och med månaden näst efter den, under vilken han entledigades från sin

anställning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 696 kronor.

Statskontoret, som den 10 november 1931 avgivit infordrat utlåtande

i ärendet, har därvid yttrat, att goda skäl syntes föreligga för beredande

av någon pension av statsmedel åt Lindgren, när han inom kort vid

framskriden ålder och efter långvarig tjänst nödgades lämna sin anställ
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67. 11

ning vid. Herrevadsklosters kungsgård och den där förlagda remontdepån.

Arméförvaltningens civila departement hade beträffande det

föreslagna pensionsbeloppet, 696 kronor, åberopat 1931 års riksdags beslut

om pension åt hästskötaren vid nämnda depå N. J. Bengtsson, och,

enligt vad som framginge av punkten 5 i Kungl. Maj:ts proposition nr

153:1931, hade pensionen i nämnda och liknande fall ansetts böra avpassas

enligt bestämmelserna i kungörelsen den 8 april 1925 (nr 87) med

grunder för pensionering av vissa icke-ordinarie befattningshavare vid

Flyinge hingstdepå och stuteri samt Strömsholms hingstdepå. Då det

föreslagna beloppet överensstämde med vad som enligt nämnda grunder

skulle under motsvarande förhållanden hava tillkommit en stallbetjänt

vid hingstdepå utan annan avvikelse, än att beloppet jämkats

uppåt för att bliva jämnt delbart med tolv, syntes intet vara att erinra

mot förslaget. Statskontoret har alltså tillstyrkt, att framställning till

riksdagen måtte avlåtas i enlighet med civila departementets hemställan.

I likhet med myndigheterna anser jag, att Lindgren bör beredas pension

från allmänna indragningsstaten, när han lämnar sin anställning

vid Herrevadsklosters kungsgård. Beträffande storleken av pensionen

ansluter jag mig till civila departementets, av statskontoret biträdda

förslag, och tillstyrker alltså, att pensionen bestämmes till 696 kronor.

Pensionen torde böra utgå från och med månaden näst efter den, varunder

Lindgren avgår från tjänsten, och bestridas från allmänna indragningsstaten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kördrängen vid Herrevadsklosters kungsgård

Nils Peter Lindgren må från och med månaden näst

efter den, varunder han lämnar sin anställning vid

kungsgården, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 696

kronor.

7:o.

I en till arméförvaltningens intendentsdepartement ställd, av nämnda

departement jämte eget utlåtande den 20 mars 1931 överlämnad skrivelse

har chefen för Svea ingenjörkår hemställt om beredande av pension åt

förra tvättförestånderskan vid nämnda kår Märta Karlsson.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Märta Karlsson, som är född

den 10 maj 1868, från och med den 1 juni 1913 till och med den 14 oktober

1927,, innehaft anställning såsom tvättförestånderska vid förenämnda

Ifeparteme-nts

chefen.

Ang

pension åt

förra tvättftfrestånderskan

vid

tinea ingenjör

kår Märta

Karlsson.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

kår; att hon från och med den 15 oktober 1927, från vilken tidpunkt kårens

tvätt ombesörjts vid arméns tvättanstalt i Stockholm, till och med utgången

av januari månad 1931 handhaft sorteringen m. m. av kårens tv ättper sedlar

samt sedan februari månad sistnämnda år beretts arbete å kårens skrädderiverkstad

; att hon enligt ett för henne utfärdat läkarintyg lider av hjärtfel, på

grund varav hennes arbetsförmåga är nedsatt till mindre än av den för fullt

arbetsför person normala arbetsförmågan; att hon under de senare åren vid

kåren uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till

l, 800 kronor för år; att hon på ett förtjänstfullt sätt utfört sitt arbete vid

kåren; samt att hon visserligen äger 3,000 kronor i sparbanksmedel men i

övrigt saknar egna medel och att hon ej åtnjuter underhåll och vård av

annan person.

Arméförvaltningens intendentsdepartement har i sitt förenämnda utlåtande

anfört, att i betraktande av Märta Karlssons jämförelsevis långa och väl

vitsordade verksamhet i statens tjänst och då indragningen av kårens tvättinrättning

icke kunde anses stå i samband med införandet av 1925 års försvarsorganisation

samt Märta Karlsson förty icke syntes kunna tillerkännas förtidspension

jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10)

angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare

vid armén och marinen, departementet funne det vara med rättvisa

och billighet överensstämmande, att hon efter erhållet avsked från sin anställning

vid kåren komme i åtnjutande av årligt understöd från statens sida

i form av pension från allmänna indragningsstaten.

Vad beträffar storleken av dylikt understöd, har departementet hållit före,

att, då ifrågavarande arbeterskas anställningstid i statens tjänst inom loppet

av år 1931 komme att uppgå till 18 år, understödet till henne i enlighet

med i allmänhet tillämpade beräkningsgrunder borde bestämmas till 330

kronor för år med därå enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) angående

pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl.

pensionärer utgående pensionstillägg samt å pensionen och nämnda pensionstillägg

jämlikt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser

om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst

m. fl. pensionärer belöpande förhöjningar, att åtnjutas från och med månaden

näst efter den, under vilken hon avginge från sin anställning vid kåren.

På grund av vad sålunda anförts och under åberopande av 1929 års

riksdags skrivelse nr 215, punkt 40, i ärende angående pension åt tvättförestånderskan

Carolina Carlsson, född Edin, har intendentsdepartementet hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Märta Karlsson

finge från och med månaden näst efter den, under vilken hon avginge från

sin anställning vid kåren, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av förenämnda storlek.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67. 13

Statskontoret, som den 13 april 1931 avgivit infordrat utlåtande i ärendet,

har därvid anfört, att omständigheterna i förevarande fall vore i allt väsentligt

likartade med dem, som föranledde 1929 års riksdag att bevilja pension

å 696 kronor åt tvättförestånderskan Carolina Carlsson, född Edin, vilket

belopp också ungefärligen motsvarade vad arméförvaltningens intendentsdepartement

i ärendet föreslagit. Ej heller i övrigt har statskontoret haft

något att erinra mot intendentsdepartementets hemställan.

Under hänvisning till riksdagens beslut i det av myndigheterna åberopade Departementsärendet

tillstyrker jag utverkande av pension åt Märta Karlsson till belopp rhf‘

av 696 kronor och hemställer alltså,

att förra tvättförestånderskan vid Svea ingenjörkår

Märta Karlsson må från och med månaden näst efter

den, under vilken hon avgår från sin anställning vid

kåren, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 696 kronor.

8:o.

I en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens civila departement Ang. ^

insänd skrivelse av den 26 maj 1931 har chefen för Svea ingenjörkår gjort kokerskan

framställning om pension åt kokerskan vid kårens matinrättning i Frö- Emilia

sundavik Emilia Andersson, att utgå från och med månaden näst efter den,

varunder avgång från tjänsten komme att äga rum.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Emilia Andersson, som är född

den 7 april 1872, varit, anställd vid kåren såsom kokerska sedan den 1 maj

1913; att hon i kontanta avlöningsförmåner under ett vart av åren 1926—

1930 uppburit respektive 1,017, 1,011, 1,122, 1,215 och 1,194 kronor, varjämte

i naturaförmåner utgått fri bostad, kost, bränsle, lyse och tvätt, uppskattade

till ett årligt värde av 1,037 kronor; att hon under sin tjänstetid

vid kåren utfört sitt arbete på ett förtjänstfullt sätt; samt att hon enligt

läkarutlåtande lider av dubbelsidig kronisk mellanörinflammation. neuros,

högt blodtryck, dövhet och åderbråck in. m.

Arméförvaltningens civila departement har i skrivelse till Kungl. Maj:t

den 16 juni 1931 anfört, att departementet med hänsyn till Emilia Anderssons

anställningstid — 18 år — samt i betraktande av att hon till följd av nedsatt

arbetsförmåga måste lämna sin anställning ansåge det vara med rättvisa och

billighet överensstämmande, att något årligt understöd av statsmedel bereddes

henne vid avgång ur tjänsten. — Vad anginge beloppet av dylikt understöd,

erinrade departementet därom, att pensioner till kokerskor vid armén under

de senaste åren bestämts i enlighet med de grunder, enligt vilka förtids
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

Departement schefen.

pensioner utginge till vissa övertaliga civila löntagare vid armén och marinen

(B. skr. 214:1927, punkt 48; 215:1929, punkt 31; 369:1930, punkt 22, och

202:1931, punkt 31). Utmätt enligt dessa grunder] skulle’ den Emilia

Andersson tillkommande pensionen uppgå till 684 kronor (530 -f 42 + 117 = 689

eller efter avrundning 684 kronor). Pensionen borde i enlighet med vad i

allmänhet plägat ske tillkomma henne från och med månaden näst efter

den, varunder hon entledigats från sin anställning vid kåren.

På grund av vad sålunda anförts har departementet hemställt, dels att

Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen medgiva, att Emilia Andersson finge

från och med månaden näst efter den, under vilken hon entledigats från

sin anställning vid kåren, under sin återstående livstid uppbära en årlig

pension av 684 kronor, dels ock att Kungl. Maj:t ville medgiva, att från

vederbörande anslag till extra utgifter finge tillsvidare, räknat från och med

månaden näst efter den, då avgång ur tjänsten ägde rum, i avräkning å

blivande pension till Emilia Andersson utbetalas understöd med förslagsvis

55 kronor i månaden (ungefärligen 1/12 av det föreslagna pensionsbeloppet),

intill dess frågan om beredande av pension åt henne blivit slutligen prövad.

Statskontoret, som den 30 juli 1931 avgivit utlåtande i ärendet, har

därvid tillstyrkt bifall till civila departementets förslag.

Enligt brev den 4 september 1931 har Kungl. Maj.t medgivit, att till Emilia

Andersson finge, räknat från avgången ur tjänst, från lantförsvarets anslag

till extra utgifter utbetalas understöd med 50 kronor vid varje

månads utgång, intill dess frågan om beredande av pension åt henne blivit

slutligen prövad, med skyldighet för henne att i den mån pension kunde

bliva henne tillerkänd jämväl för tid, varunder hon uppburit det medgivna

understödet, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna

understödsmedel, vilken återbetalning skulle ske genom överföring av till

betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

Lika med myndigheterna anser jag skäligt, att pension beredes Emilia

Andersson. Då jag i fråga om pensionsbeloppets storlek och jämväl i övrigt

ansluter mig till vad myndigheterna föreslagit, får jag sålunda hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kokerskan vid Svea ingenjörkårs matinrättning i

Frösundavik Emilia Andersson må från och med månaden

näst efter den, under vilken avgång från tjänsten

ägt rum, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 684

kronor, varvid skall iakttagas den henne jämlikt Kungl

Maj:ts beslut den 4 september 1931 ålagda återbetalningsskyldigheten.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

15

9:o.

I eu till chefen för östra arméfördelningen ingiven och av denne till

arméförvaltningens civila departement insänd skrivelse av den 7 september

1931 har sekundchefen för livregementet till häst gjort framställning

om beredande av pension åt kokerskan vid regementets matinrättning

Ulrika Eleonora Lindholm.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ulrika Eleonora Lindholm,

som är född den 11 mars 1860, varit anställd såsom kokerska dels vid

förutvarande livgardet till häst från och med den 27 oktober 1913 till

och med den 31 december 1927, dels ock i samma befattning vid livregementet

till häst sedan den 1 januari 1928; att hon sålunda den 27 oktober

1931 kan räkna en anställningstid i statens tjänst av 18 år; att hon

i kontanta avlöningsförmåner, dyrtidstillägg inberäknat, under åren

1926—1930 uppburit i medeltal omkring 1,090 kronor om året, varjämte i

naturaförmåner utgått fri bostad, vedbrand, lyse och portion till ett för

år 1931 beräknat värde av tillsammans omkring 775 kronor; att hon under

sin anställningstid vid regementet och vid förutvarande livgardet

till häst städse med plikttrohet, nit och intresse fullgjort sina åligganden;

samt att hon enligt läkarbetyg lider av åderförkalkning och astma,

i anledning varav hon är för all framtid oförmögen att sköta sin tjänst.

Arméförvaltningens civila departement har i skrivelse till Kungl. Maj:t

den 13 oktober 1931 anfört, bland annat, att, med hänsyn till att Ulrika

Lindholm varit anställd i statens tjänst omkring 18 år samt i betraktande

av att hon till följd av ålder och sjukdom måste lämna sin anställning,

departementet ansåge det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att något årligt understöd bereddes henne vid avgång från kokerskebefattningen.

Vad anginge beloppet av ett dylikt understöd, har departementet

erinrat därom, att pensioner åt kokerskor vid armén under

de senaste åren bestämts i enlighet med de grunder, enligt vilka förtidspension

utginge till vissa övertaliga civila löntagare vid armén och marinen

(K. skr. nr 369:1930, punkt 22 och 202:1931, punkt 31). Utmätt enligt

dessa grunder skulle den Ulrika Lindholm tillkommande pensionen uppgå

till 684 kronor (530 + 42 + 117 = 689, efter avrundning 684). Pensionen

syntes, i enlighet med vad i allmänhet plägade ske, böra tillkomma Ulrika

Lindholm från och med månaden näst efter den, varunder hon entledigats

från sin anställning vid regementet.

På grund av vad sålunda anförts har arméförvaltningens civila departement

hemställt, att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen medgiva,

att Ulrika Lindholm finge från och med månaden näst efter den, under

vilken hon entledigades från sin anställning vid regementet, under sin

Any.

pension åt

kokerskan

Ulrika

Eleonora

Lindholm.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Ang.

pension åt

sömmerskan

Matilda

Vilhelmina

Jonsson.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 684 kronor.

Statskontoret, som den 30 oktober 1931 avgivit infordrat utlåtande i

ärendet, har därvid anfört, att statskontoret med hänsyn till de i detta

fall föreliggande omständigheterna ansåge, att pension av statsmedel

borde utverkas åt Ulrika Lindholm. Då statskontoret icke funnit anledning

till erinran emot vad arméförvaltningens civila departement i

sådant hänseende föreslagit, har statskontoret tillstyrkt, att framställning

måtte avlåtas till riksdagen i enlighet med nämnda departements

hemställan.

I likhet med myndigheterna anser jag, att Ulrika Lindholm bör vid

sin avgång ur tjänst beredas någon pension av statsmedel. Mot det föreslagna

pensionsbeloppet har jag icke något att erinra. Pensionen torde

böra utbetalas från allmänna indragningsstaten och utgå från och med

månaden näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning vid regementet.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kokerskan vid livregementets till häst matinrättning

Ulrika Eleonora Lindholm må från och

med månaden näst efter den, varunder hon lämnar

sin anställning vid regementet, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 684 kronor.

10:o.

I en till Kungl. Maj:t ställd, av chefen för östra brigaden med tillstyrkan

till arméförvaltningens intendentsdepartement överlämnad skrivelse

av den 2 juni 1931 har chefen för Göta ingenjörkår gjort framställning om

beredande av pension åt sömmerskan vid kårens intendenturverkstäder

Matilda Vilhelmina Jonsson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Matilda Vilhelmina Jonsson,

som är född den 10 februari 1879, varit anställd såsom sömmerska vid förutvarande

Smålands husarregemente under tiden från och med den 10 oktober

1913 intill tidpunkten för detta regementes indragning eller till och

med den 31 mars 1928; att hon från och med den 1 april 1928 innehaft och

alltjämt innehar enahanda befattning vid Göta ingenjörkår; att enligt för

henne utfärdat läkarintyg hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom

(nervsvaghet, kraftlöshet m. m.) är i väsentlig grad nedsatt och att ned
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

sättningen i arbetsförmågan sannolikt är för framtiden bestående; att hon

på grund av sin sjukdom beräknas icke kunna kvarstå i tjänst längre än

till utgången av juni månad 1932; att hon under åren 1926—1930 vid kåren

uppburit en avlöning av i medeltal omkring 1,370 kronor förutom dyrtidstillägg;

samt att hon städse ådagalagt nit och intresse i sitt arbete och

fört en hedrande vandel.

Arméförvaltningens intendentsdepartement har i skrivelse den 6 november

1931 anfört, bland annat, att departementet i betraktande av

Matilda Vilhelmina Jonssons väl vitsordade verksamhet i statens tjänst

samt med hänsyn till hennes klena hälsotillstånd funne det vara med

billigheten överensstämmande, att hon efter erhållet avsked komme i åtnjutande

av något årligt understöd av statsmedel.

Beträffande storleken av nämnda understöd har departementet anfört

följande:

Matilda Vilhelmina Jonsson syntes på grund av längden av sin anställningstid,

vilken vid den beräknade avgången ur tjänst, den 30 juni 1932,

komme att uppgå till 18 år 8 månader 22 dagar, böra i oreglerad pension

erhålla ett belopp av 300 kronor lör år. Till detta belopp borde läggas

det pensionstillägg å 180 kronor för år, som omförmäldes i kungörelsen den

15 juni 1922, nr 360. De förhöjningar, som med tillämpning av föreskrifterna

i kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280, belöpte å ifrågavarande pension

och pensionstillägg, utgjorde: förhöjning I 92 kronor och förhöjning

II 150 kronor, eller tillhopa 242 kronor. Pensionen skulle alltså komma

att uppgå till 300 + 180 + 242 = 722 kronor. Jämlikt § 4 mom. 1 B. av

sistnämnda kungörelse finge emellertid uti här ifrågavarande fall ny pension

utgå med ett belopp av högst 696 kronor.

På grund av vad sålunda anförts har intendentsdepartementet hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Matilda Vilhelmina

Jonsson finge från och med månaden näst efter den, varunder hon entledigades

från sin befattning vid Göta ingenjörkår, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 696

kronor.

Statskontoret, som den 21 november 1931 avgivit infordrat utlåtande i

ärendet, har därvid anfört i huvudsak följande:

Matilda Vilhelmina Jonsson hade visserligen icke uppnått sådan levnadsålder,

då pensionering i allmänhet plägade ifrågakomma. Emellertid

vore hon enligt läkarintyg sjuklig och hennes arbetsförmåga att anse

såsom för framtiden i väsentlig grad nedsatt, och vore det avsett, att hon

med utgången av juni månad 1932 skulle lämna sin anställning, som hon

med goda vitsord skött under 18 år. Här förelåge ungefär liknande omständigheter,

som föranlett till beviljande vid 1928 års riksdag av pension

å 564 kronor åt sömmerskan vid Västerbottens regementes intendenturverkstäder

Hildur Kristina Emelie Sjögren (It. skr. nr 352, punkt 37)

och vid 1930 års riksdag av pension å samma belopp åt sömmerskan vid

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 samt. 53 höft. (Nr 07.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Ang. pension

åt skräddarmästaren

P. S.

.4. Sjööman.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

Västernorrlands regementes skrädderiverkstad Olga Karolina Vikberg (R,

skriv, nr 369, punkt 58). I nu förevarande fall, där en några år längre

tjänstetid kunde åberopas, syntes pensionen böra bestämmas till ett något

högre belopp, förslagsvis 600 kronor. I övrigt hade statskontoret icke

något att erinra mot vad intendentsdepartementet hemställt.

I överensstämmelse med vad i tidigare liknande fall förekommit synes

pension av statsmedel böra beredas Matilda Vilhelmina Jonsson. Beträffande

storleken av pensionen anser jag, att högre pensionsbelopp icke bör

ifrågakomma än som föreslagits av statskontoret. Jag ansluter mig alltså

till detta förslag och hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att sömmerskan vid Göta ingenjörkårs intendenturverkstäder

Matilda Vilhelmina Jonsson må från och

med månaden näst efter den, varunder hon lämnar

sin anställning vid kåren, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 600 kronor.

ll:o.

I en till marinförvaltningen ställd, den 28 mars 1931 dagtecknad och av

marinförvaltningen med eget utlåtande den 21 maj 1931 överlämnad skrivelse

har stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm anhållit,

att ämbetsverket måtte utverka, att en årlig pension måtte tillerkännas

skräddarmästaren vid skeppsgossekåren i Marstrand Patrik Simon Amandus

Sjööman.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Sjööman är född den 19 oktober

1861; att han anställdes vid kåren den 25 oktober 1907; att han enligt

gällande kontrakt åtnjuter ett arvode av 200 kronor för månad under tiden

september—juni med skyldighet för honom att, därest så påfordras, tjänstgöra

även å övriga delar av året mot enahanda gottgörelse som för kortare tider,

beräknad på så sätt, att 1/30 av månadsarvodet utgör en daglön och 1/8 av daglönen

timpenning; samt att hans åligganden avse undervisning och ledning av

skeppsgossarna i förekommande, till skräddaryrket hörande arbeten i och

för underhåll av deras kronobeklädnadspersedlar och att, i den mån ifrågavarande

arbeten icke kunna eller hinna utföras av skeppsgossarna själva,

verkställa desamma ävensom att utföra erforderliga ändringsarbeten av

skeppsgossarnas beklädnad.

Marinförvaltningen har i sitt förenämnda utlåtande anfört, att, då Sjööman

— vilken enligt uttalande av chefen för skeppsgossekåren i Marstrand

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

19

vore att anse som arbets förman — icke vore delägare i flottans pensionskassa,

han icke kunde tillerkännas pension såsom mästare. Då lian icke

vore anställd såsom daglönare vid marinen, vore han ej heller berättigad till

pension enligt kungörelsen den 25 november 1910 (nr 130 sid. 6) angående

pensionering av de vid marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare

och övriga daglönare. Därest sistnämnda förhållande varit för handen skulle

Sjööman, om han kvarstode i tjänst till och med den 25 oktober 1932, då

han innehade 25 tjänstår från 20 års ålder, vara berättigad att i pension

åtnjuta 816 kronor, om han ansåges vara daglönare, och 924 kronor, om han

ansåges vara daglönarförman.

Med hänsyn till Sjöömans ålder och väl vitsordade tjänstgöring syntes

emellertid med rättvisa och billighet förenligt, att Sjööman, efter det han

varit i tjänst 25 år, tillerkändes pension och då Sjöman närmast borde

jämföras med en daglönarförman, har marinförvaltningen hemställt, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Sjööman finge från och

med dagen efter den, då han avginge eller erhölle avsked från sin tjänst, under

förutsättning att avgången eller avskedet skedde tidigast den 25 oktober

1932, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 924 kronor.

Direktionen över flottans pensionskassa, vars yttrande i ärendet inhämtats

av marinförvaltningen, har på de av marinförvaltningen angivna skälen

förordat, att förslag i ämnet förelägges riksdagen av den innebörd, marinförvaltningen

angivit.

Statskontoret, som den 17 juni 1931 avgivit infordrat utlåtande, har

därvid anfört, att vad handlingarna innehölle om Sjöömans anställning och

verksamhet vid skeppsgossekåren i Marstrand syntes böra föranleda till

utverkande åt honom av någon pension av statsmedel, när han vid framskriden

ålder och lång tjänstetid lämnade sin befattning. Mot det av marinförvaltningen

föreslagna pensionsbeloppet, 924 kronor, motsvarande vad

som i pension skulle hava tillkommit honom såsom förman, om pensioneringsgrunderna

beträffande daglönare varit i detta fall tillämpliga, syntes

intet vara att erinra. Jämväl i övrigt har statskontoret anslutit sig till marinförvaltningens

förslag.

Även jag finner mig böra förorda, att Sjööman beredes pension av stats- Departementsmedel.

Vad angår pensionsbeloppets storlek, torde detsamma, vid det för- chefen.

hållande att Sjööman synes böra likställas med arbetsförman, bestämmas

i överensstämmelse med vad myndigheterna föreslagit eller till 924

kronor. Under åberopande härav får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

s. 20 Kontrollera mot PDF

Ang.

pension

åt entra

snickaren

A. G. Json

Öberg.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

att skräddarmästaren vid skeppsgossekåren i Marstrand

Patrik Simon Amandus Sjööman må från och

med månaden näst efter den, då han avgår från sin

anställning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 924 kronor.

Socialdepartementet.]

12:o.

I en till medicinalstyrelsen ställd skrivelse har direktionen för Mariebergs

sjukhus vid Kristinehamn, med föranledande av en av extra snickaren

vid sjukhuset Anders Gustav Johansson Öberg hos direktionen

gjord ansökning, hemställt om beredande av pension åt Öberg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Öberg, som är född den 27 december

1853, under tiden den 15 februari 1898—den 7 november 1912, den

11 juli 1915—den 7 augusti 1916 samt från och med den 22 februari 1918

såsom extra snickare arbetat vid omförmälda sjukhus; att han på ett mycket

förtjänstfullt sätt skött sitt arbete och alltid iakttagit ett hedrande

uppförande; att hans avlöning utgått i form av timpenning (under senare

år 90 öre i timmen) och i medeltal under åren 1926—1930 uppgått till omkring

2,140 kronor; samt att Öberg är ägare tilll en fastighet, taxerad till

3,500 kronors värde, och ett sparat kapital av 2,000 kronor och därutöver

icke har annan inkomst än den, han erhåller från sjukhuset.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har medicinalstyrelsen

i skrivelse till Kungl. Maj;t den 24 november 1931 anfört, bland annat,

följande:

Ehuru Öberg icke innehaft någon befattning vid sjukhuset, syntes det

med hänsyn till den långa tid, varunder han arbetat för sjukhusets räkning,

behjärtansvärt, att något understöd bereddes honom, då hans höga

ålder numera gjorde honom urståndsatt till arbete.

Kiksdagen hade förut beviljat understöd åt extra arbetare vid sinnessjukhusen.

Sålunda hade år 1923 snickaren vid Malmö asyl N. Nelin beviljats

ett understöd av 600 kronor (R. skr. nr 322:1923, punkt 23) och år

1925 extra målaren vid dåvarande Uppsala hospital och asyl A. A. Heinrici

beviljats ett understöd av 500 kronor (R. skr. nr 114:1925, punkt 10).

Under åberopande av vad sålunda anförts har medicinalstyrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen tillerkänna Öberg ett årligt

understöd till skäligt belopp, förslagsvis 600 kronor, att under hans återstående

livstid utgå å allmänna indragningsstaten.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

21

Statskontoret, som den 19 december 1931 avgivit infordrat utlåtande i

ärendet, bar därvid anfört, att statskontoret visserligen icke kunde undgå

att hysa någon tvekan, då det gällde att av statsmedel bereda pension

eller understöd åt personer, vilka icke kunde sägas innehava statlig anställning,

Men med hänsyn till att riksdagen tidigare i ett likartat fall

(R. skr. nr 322:1923, punkt 23) beviljat sådan förmån, ansåge sig statskontoret

icke böra motsätta sig, att jämväl i föreliggande fall dylikt understöd

utverkades av riksdagen. Mot den av medicinalstyrelsen föreslagna

beräkningen av understödsbeloppet hade statskontoret icke något

att erinra.

Enligt vad jag inhämtat, har Öberg under de förut angivna tider, då han

arbetat vid Mariebergs sjukhus, icke utfört annat lönarbete samt vid sjukhuset

haft praktiskt taget permanent och i avseende å den dagliga arbetstiden

full sysselsättning. Vid sådant förhållande och med hänsyn till riksdagens

beslut i tidigare liknande fall vill jag icke motsätta mig, att

pension av statsmedel tillerkännes Öberg. Beträffande pensionsbeloppet

ansluter jag mig till myndigheternas förslag. Pensionen torde böra

utgå från och med månaden näst efter den, varunder Öberg lämnar sitt

arbete vid sjukhuset, och bestridas från allmänna indragningsstaten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att extra snickaren vid Mariebergs sjukhus vid Kristinehamn

Anders Gustav Johansson Öberg må från

och med månaden näst efter den, varunder hans arbete

vid sjukhuset upphör, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 600 kronor.

Kommunikationsdepartementet.

13:o.

I skrivelse den 21 september 1931 har byggnadsstyrelsen gjort framställning

om beredande av pension åt tillsyningsmannen vid Läckö slott

Anders Wilhelm Åkerval].

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Åkervall, som är född den 4

april 1851, förordnades till tillsyningsman vid Läckö slott den 13 januari

1894; att hans årliga arvode utgjort 100 kronor till och med år 1902, 150

kronor åren 1903—1916, 250 kronor år 1917, 350 kronor åren 1918—1922 samt

400 kronor från och med år 1923; att dessa arvoden utgått av de till byggnadsstyrelsens

förfogande ställda anslagen till byggnader och reparationer;

att Åkervall till och med den 24 juli 1926 ägt att vid visning av

Departements
chefen.

Ang.

pension åt

tillsyningsmannen

vid

Lächö slott

A. W• Åkervall.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

slottet uppbära eventuella avgifter av besökande; att han från

da dag tillerkänts ett arvode av 500 kronor om året för bestyret med

försäljning av biljetter till besökande ävensom provision efter viss procent

av inkomsten av försålda biljetter, vilken provision uppgått till 170

kronor 62 öre år 1926, 523 kronor 20 öre år 1927, 580 kronor 50 öre år 1928,

909 kronor 52 öre år 1929 samt 926 kronor 62 öre år 1930; att han alltifrån

sin anställning åtnjutit fri bostad, vilken förmån kunde beräknas till 300

kronor årligen, ävensom dispositionsrätt till visst jordområde; samt att

han under de senaste sju åren taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt

för ett taxerat belopp av i medeltal 2,171 kronor.

Byggnadsstyrelsen har i sin framställning anfört, bland annat, att styrelsen

ansåge, att Åkervall, som vore över SO år gammal, borde ersättas

med en yngre tillsyningsman. Då lian i nära 38 år på ett samvetsgrant

och plikttroget sätt skött sina icke oväsentliga uppgifter såsom den daglige

vårdaren av Läckö slott, syntes det byggnadsstyrelsen vara med rättvisa

förenligt, att han efter avgången från sin befattning eller från och

med den 1 juli 1932 bereddes någon statspension.

Det Åkervall tillkommande pensionsbeloppet syntes enligt styrelsens

förmenande böra grundas på dennes sammanlagda årliga förmåner sålunda:
-

fri bostad .................................................. kronor 300

arvode ...................................................... » 400

arvode för biljettförsäljning ................................ » 500

provision å sålda biljetter, i medeltal för åren 1927—1930 .. » 735

Summa kronor 1,935.

Pensionen syntes böra utgå med 2/s av detta belopp eller i runt tal

1,300 kronor.

Byggnadsstyrelsen har alltså hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att Åkervall finge från och med den 1 juli 1932 under

sin återstående livstid från statsverket uppbära en årlig pension å 1,300

kronor.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har i skrivelse till byggnadsstyrelsen

uttalat sin anslutning till en framställning om pension åt Åkervall. Därvid

har länsstyrelsen framhållit det angelägna i, att Åkervall snarast

möjligt pensionerades, så att befattningen i fråga kunde tillsättas med

en yngre, fullt kvalificerad kraft.

Statskontoret, som den 10 oktober 1931 avgivit infordrat utlåtande i

ärendet, har därvid anfört, att, då Åkervall vid synnerligen framskriden

ålder och efter lång anställningstid inom kort nödgades lämna sin befattning

såsom tillsyningsman vid Läckö slott, någon pension av statsmedel

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

syntes böra beredas honom. Det vore därför allenast i fråga om pensionsbeloppet,

som statskontoret i någon mån tvekade att tillstyrka byggnadsstyrelsens

förslag. Det föreslagna pensionsbeloppet vore avpassat efter

vad befattningen givit i inkomster under de senaste åren, däri inberäknad

provisionen å uppburna biljettförsäljningsmedel, vilken inkomst till

följd av allmänhetens intresse för resultatet av det pågående restaureringsarbetet

m. m. sprungit upp till oväntad höjd. Det skulle kunna

ifrågasättas, huruvida vid avpassande av pension i detta fall hänsyn

borde tagas till nämnda provision och om icke allenast den fasta inkomsten,

vilken med inberäkning av det uppgivna värdet av förmånen av fri

bostad uppginge till 1,200 kronor, borde läggas till grund för beräkningen

av pensionsbeloppet, som alltså enligt vanligen tillämpade regler skulle

uppgå till -U därav. Statskontoret ville dock icke yrka på ett sådant förfarande

i detta fall utan ville förorda, att avseende i någon mån fästes

vid provisionsinkomsten. Bland dem, som i kungörelsen den 15 januari

1926 (nr 10) angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga

civila löntagare vid armén och marinen upptagits under grupp III

såsom eventuellt berättigade till någon sådan förmån, vore tillsyningsman

vid militära etablissementer; och högsta pensionsbeloppet för dylik

löntagare skulle vid minst 30 års anställningstid utgöra 1,152 kronor, däri

inberäknat förhöjning I enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280). Med

erinran tillika att pension å 1,152 kronor av 1930 års riksdag (R. skr. 369,

punkt 49) tillerkänts slottsvaktmästaren å Karlberg J. G. Holmer finge

statskontoret framhålla, att nämnda belopp syntes vara det högsta, som

i detta fall kunde ifrågakomma i pension. Statskontoret hyste å andra

sidan den uppfattningen, att de i detta fall föreliggande särskilda omständigheterna

gåve skälig anledning att icke fastställa ett lägre pensionsbelopp

för Åkervall än det nämnda.

Av skäl, som myndigheterna anfört, anser jag, att pension av stats- Departementsmedel

bör beredas Äkervall vid hans avgång ur tjänst. Vad pensionens

storlek beträffar, synes mig densamma, i överensstämmelse med vad statskontoret

föreslagit, böra bestämmas till 1,152 kronor och utbetalas från

allmänna indragningsstaten.

Jag hemställer alltså, att Kung]. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att tillsyningsmannen vid Läckö slott Anders Wilhelm

Åkervall må från och med månaden näst efter

den, varunder han avgår från sin anställning, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,152 kronor.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

Ang.

pension åt

amanuensen

Ester Maria

Heloise Edquist.

Ecklesiastikdepartementet.

14: o.

I skrivelse den 11 augusti 1931 har Uppsala domkapitel, med föranledande

av en av amanuensen hos domkapitlet Ester Maria Heloise Edquist

gjord framställning, anhållit om utverkande av pension åt Edquist.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ester Edquist, som är född den

26 november 1872, efter avslutade skolstudier vid högre elementarläroverk

för flickor och en tids utövande avi lärarinneverksamhet den 15 juni

1895 anställdes hos Uppsala domkapitel, i vars tjänst hon alltjämt kvarstår;

att hon hos domkapitlet tjänstgjort såsom biträde från och med den

15 juni 189o till och med den 30 april 1907, såsom extra ordinarie amanuens

från och med den 1 maj 1907 till och med den 31 december 1921 samt såsom

amanuens under tiden därefter; att Kungl. Maj:t den 4 augusti 1928

med avseende å bestämmelserna i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 261) angående

antagande av befattningshavare vid domkapitlens expeditioner m. m.

medgivit, att den omständigheten, att Ester Edquist icke avlagt sådana

kunskapsprov, vilka äro föreskrivna för utövande av domarämbete, ej skulle

utgöra hinder för domkapitlet i Uppsala att förordna henne till innehavare

av amanuensbefattningen hos domkapitlet; att hon under senaste år åtnjutit

lön enligt 16 lönegraden 18 löneklassen i den för extra ordinarie

tjänstemän vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den

civila statsförvaltningen, gällande löneplanen; samt att hon under tiden

8 oktober—1 november 1928 efter förordnande uppehållit befattning såsom

stiftsnotarie.

I sin förberörda skrivelse har domkapitlet framhållit den stora skicklighet,

det intresse och den outtröttliga arbetsvilja, varmed Ester Edquist

under de många åren skött sin tjänst hos domkapitlet och som enligt domkapitlets

förmenande gjorde henne i hög grad förtjänt av högsta möjliga

pension, då hon på grund av sin ålder och vacklande hälsa bleve nödsakad

att frånträda amanuensbefattningen.

Domkapitlet har hemställt, att Ester Edquist måtte från och med månaden

näst efter den, varunder hon efter uppnådd ålder av 60 år bleve entledigad

från amanuensbefattningen, komma i åtnjutande av pension till

belopp av lägst 2,580 kronor om året, motsvarande efter 15 procent reduktion

pensionsunderlaget för ordinarie kvinnlig befattningshavare i 16:de

lönegraden.

Statskontoret, som den 1 september 1931 avgivit infordrat utlåtande i

ärendet, har därvid anfört följande:

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

Med hänsyn till vad handlingarna innehölle ansåge statskontoret goda

skäl föreligga för utverkande av pension åt Ester Edquist, när hon efter

snart uppnådd levnadsålder av 60 år komme att lämna sin långvariga anställning

såsom amanuens hos Uppsala domkapitel.

Vid beräkningen av pensionsbeloppet hade domkapitlet utgått från

det pensionsunderlag av 3,036 kronor, som gällde för ordinarie kvinnlig

befattningshavare i samma lönegrad — den 16:e — som den, Ester

Edquist tillhörde, och av anledning att pensionsavgifter i detta fall icke

erlagts vidtagit en reduktion av sistnämnda belopp med 15 procent. Ett

sådant beräkningssätt hade visserligen någon gång tillämpats, men under

senare åren hade i liknande fall såsom utgångspunkt plägat tagas de grunder

för pensionering av icke-ordinarie befattningshavare, som föreslagits i

det av särskilda sakkunniga den 29 mars 1927 avgivna betänkandet angående

ny civil pensionslag m. m. (t. ex. Kungl. Maj:ts proposition nr 124:

1930 angående pension åt amanuensen E. Lindström). För kvinnlig ickeordinarie

befattningshavare i 16:de lönegraden utgjorde pensionsunderlaget

enligt berörda förslag 2,844 kronor. Med iakttagande att detta belopp,

såsom i liknande fall ägt rum, borde reduceras med ungefär 710

på grund av att pensionsavgifter icke erlagts, komme man även på denna

väg till ungefärligen samma pensionsbelopp som det av domkapitlet föreslagna.

Under åberopande härav bar statskontoret tillstyrkt, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva, att Ester Edquist finge från och med

dagen näst efter den, då avgång från tjänsten efter den 26 november 1932

uppnådd levnadsålder av 60 år komme att äga rum, under återstående livstiden

åtnjuta pension å allmänna indragningsstaten till belopp av 2,580

kronor årligen. I

I likhet med myndigheterna anser jag skäligt, att Ester Edquist kommer

i åtnjutande av pension av statsmedel, när hon lämnar sin befattning vid

domkapitlet. I fråga om beräkningen av pensionsbeloppet och tidpunkten,

från vilken pension må utgå, ansluter jag mig till statskontorets förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att amanuensen hos Uppsala domkapitel Ester Maria

Heloise Edquist må från och med dagen näst efter den,

då hon efter uppnådd levnadsålder av 60 år avgår från

sin befattning, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av

2,580 kronor.

Departements
chefen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

15:o.

enalon •< ^ eQ Kungl. Maj:t ställd, av rektorn vid högre allmänna läroverket

vaktmästaren i Skara till skolöverstyrelsen överlämnad skrift har vaktmästaren vid

A. Johansson, nämnda läroverk Alfred Johansson anhållit, att Kungl. Maj:t ville föreslå

riksdagen att bevilja honom pension från och med den 1 juli 1932 efter

de grunder, riksdagen tidigare följt vid pensionering av vaktmästare vid

högre allmänt läroverk.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson, som är född den 20

juli 1863, alltsedan höstterminen 1895 tjänstgjort vid förutnämnda läroverk;

att han fullgjort sitt arbete med trohet, ordning och samvetsgrannhet

och i sällspord grad gjort sig förtjänt av förtroende; att han enligt läkarintyg

på grund av sjukdom (åderförkalkning med yrsel och huvudvärk

samt allmän kraftnedsättning) numera med svårighet kan sköta sin tjänst;

samt att hans avlöningsförmåner under åren 1926—1930 uppgått till 3,084

kronor för år, dyrtidstillägg inräknat, jämte fri bostad om 2 rum och kök

till ett beräknat hyresvärde av 500 kronor.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har skolöverstyrelsen i

skrivelse den 22 juli 1931 anfört, bland annat, att enligt ett av läroverksöverstyrelsen

den 12 september 1911 avgivet förslag till läroverksvaktmästares

pensionering, vilket legat till grund för åtskilliga av riksdagen beviljade

pensioner åt sådana befattningshavare, Johanssons vaktmästarbefattning

vid högre allmänna läroverket i Skara vore att hänföra till den pensionsklass,

som överstyrelsen föreslagit för förste vaktmästare vid högre allmänt

läroverk. Till vaktmästare av nämnda pensionsklass hade pension

senast beviljats av 1931 års riksdag, då pension beviljades till, bland

andra, vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Linköping C. J.

Claeson (R. skr. nr 202 :1931, punkt 60). För denne bestämdes pensionen

till 1,584 kronor, d. v. s. det belopp, vartill en pension av 1,100 kronor —

det pensionsbelopp, som av riksdagen beviljats till vaktmästare av ifrågavarande

pensionsklass i de fall, då vederbörande sökande uppnått en tjänsteålder

av minst 30 år -— uppginge vid omräkning efter de i kungörelserna

den 15 juni 1922 (nr 360) och den 18 juni 1925 (nr 280) angivna grunder

för bestämmande av nyreglerad pension. Med anledning härav syntes jämväl

Johansson böra beviljas en pension av 1,584 kronor om året.

Skolöverstyrelsen har sålunda hemställt, att Kungl. Maj:t ville föreslå

riksdagen medgiva, att Johansson Ange från och med månaden näst efter

den, under vilken avgång från hans innehavande befattning ägde rum,

under återstående livstiden från allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 1,584 kronor.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj-.ts -proposition Nr 67.

Statskontoret, som den 8 augusti 1931 avgivit infordrat utlåtande i

ärendet, har därvid biträtt skolöverstyrelsens hemställan.

I likhet med vad i ett flertal tidigare fall, senast vid 1931 års riks- Departement»- dag, ägt rum torde Johansson böra beredas pension av statsmedel enligt de

av skolöverstyrelsen angivna grunderna.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i

Skara Alfred Johansson må från och med månaden näst

efter den, varunder han avgår från sin befattning,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,584 kronor.

16:o.

I skrivelse den 20 augusti 1931 har riksbibliotekarien gjort framställning Ang.

om beredande av pensioner åt extra befattningshavarna vid Kungl. biblio- ^UaTefattteket

Lennart Höjer och Dagmar Elisabet Bergström. ningshavarna

vid Kungl.

biblioteket

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Höjer, som är född den 6 sep- o. Höjer och

tember 1862, erhållit anställning som extra, frivilligt biträde vid Kungl. Elisabet

biblioteket från början av år 1906; att han, då han ej avlagt erforderliga Bergström.

akademiska examina — han hade av hälsoskäl åtskilliga år tidigare avbrutit

sina akademiska studier — icke kunnat vinna anställning som amanuens

eller befordras till ordinarie tjänsteman; att han emellertid inom Kungl.

biblioteket under hela sin tjänstetid i egenskap av läsesalsinspektör med

för ordinarie tjänsteman föreskriven daglig tjänstgöringstid utövat den

dagliga uppsikten över läsesalen och den däri studerande allmänheten

samt handhaft därmed förenade expeditionsgöromål; att Höjer på grund av

bristande tillgång på avlöningsmedel till år 1922 icke uppburit annan avlöning

än gratifikationer vid skilda tillfällen; att han från och med år 1922

innehaft tjänsteställning såsom extra befattningshavare och därvid åtnjutit

avlöning i 9:e lönegraden av den för icke-ordinarie tjänstemän vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

gällande löneplanen; samt att han icke innehar annan statstjänst eller åtnjuter

pension för sådan tjänst.

Beträffande Dagmar Elisabet Bergström inhämtas av handlingarna i

ärendet, att hon, som är född den 27 februari 1863, alltsedan början av år

1909 tjänstgjort såsom biträde vid den detta år i biblioteket inrättade, på

extra stat uppförda katalogiseringsavdelningen och att hon därefter oavbrutet

varit verksam inom denna avdelning; att hon från och med år 1922 varit

placerad i 4:e lönegraden och från och med budgetåret 1930/1931 i 7:e löne
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

graden av förut nämnda löneplan; att hon icke innehar annan statstjänst

eller åtnjuter pension för sådan tjänst; samt att hon från Karlstads stifts

lärares änke- och pupillkassa uppbär ett mindre årligt understöd å cirka

100 kronor.

Till stöd för sin framställning har riksbibliotekarien anfört, bland annat,

att det tjänsteuppdrag, som Höjer innehade vid Kungl. biblioteket, vore i

de stora utländska biblioteken överlämnat till en högre tjänsteman. För

Kungl. biblioteket hade Höjers verksamhet varit av stor betydelse, då icke

någon av bibliotekets i förhållande till det åvilande arbetet fåtaliga tjänstemän

behövt tagas i anspråk för läsesalsinspektionen. Höjer hade städse

med synnerlig plikttrohet och nit fullgjort sina åligganden i bibliotekets

tjänst och institutionen stode till honom i verklig tacksamhetsskuld för hans

oegennyttiga, mångåriga arbete. För sin framtida utkomst vore han efter

erhållet entledigande från innehavande befattning fullständigt beroende av

den pension, som kunde beviljas honom.

Dagmar Elisabet Bergström hade ävenledes städse med synnerlig nit och

plikttrohet fullgjort sina tjänsteåligganden. Åven hon vore i oundgängligt

behov av den pension, som kunde komma henne till del.

Statskontoret, som den 2 september 1931 avgivit infordrat utlåtande i

ärendet, har därvid anfört, att, då ifrågavarande båda befattningshavare

under lång tid med goda vitsord verkat vid Kungl. biblioteket och en var

av dem inom kort vid framskriden levnadsålder nödgades lämna den anställning,

som hittills givit medel till uppehället, goda skäl syntes föreligga för

utverkande av pensioner åt dem.

Såsom i liknande fall under senare år ägt rum, syntes vid beräkning av

pensionsbeloppen kunna tagas såsom utgångspunkt de grunder för pensionering

av icke-ordinarie befattningshavare, som föreslagits i det av särskilda

sakkunniga den 29 mars 1927 avgivna betänkande angående ny civil pensionslag

m. m. (exempelvis Kungl. Maj:ts prop. nr 124: 1930 om pension åt

amanuensen E. Lindström och nr 50: 1931, punkt 22, om pension åt e. o.

kanslibiträdet Alma Augusta Charlotta Byström), varvid det efter lönegrad

och antal tjänstår beräknade beloppet borde, med hänsyn till att vederbörande

icke haft att erlägga pensionsavgifter för sin pensionering, minskas med

omkring en tiondel.

För Höjer, som åtnjöte avlöning i nionde lönegraden, skulle alltså beräknas

ett pensionsunderlag av 1,920 kronor; och då han vid tidpunkten

för avgången kunde räkna 26 tjänstår, syntes pensionsbeloppet för honom

böra avpassas till sc/35 av nämnda pensionsunderlag med reduktion av en

tiondel och alltså förslagsvis bestämmas till 1,284 kronor.

Dagmar Elisabet Bergström åtnjöte från början av budgetåret 1930/1931

avlöning i sjunde lönegraden och hade under åren närmast därförut hänförts

till fjärde lönegraden. För henne syntes hel pension få beräknas mot
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 67.

svara medeltalet av pensionsunderlagen för de fem sista åren före avgången

eller alltså - * t ^ -----— = 1,500 kronor. Då kon vid avgången kunde

5

räkna 23 tjänstår, borde pensionsbeloppet för henne bliva 83/30 av 1,500

kronor med iakttagande av förenämnda reduktion och alltså kunna bestämmas

till 1,032 kronor.

Statskontoret har alltså hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att ifrågavarande befattningshavare måtte från och med dagen

näst efter avgången under återstående livstid få åtnjuta pensioner å allmänna

indragningsstaten till årliga belopp, Höjer av 1,284 kronor och

Dagmar Bergström av 1,032 kronor.

Med hänsyn till vad i ärendet upplysts anser jag skäl föreligga för att Departementepension

av statsmedel beredes ifrågavarande befattningshavare. Beträffande chefenberäkningen

av pensionsbeloppen biträder jag vad statskontoret härutinnan

föreslagit. Pensionerna torde böra utgå från och med dagen efter den, då

avgång från befattningarna äger rum, samt bestridas från allmänna indragningsstaten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att extra befattningshavarna vid Kungl. biblioteket

Lennart Höjer och Dagmar Elisabet Bergström må från

och med dagen näst efter den, då de avgå från sina anställningar,

under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära pensioner till årliga belopp,

Höjer av 1,284 kronor och Dagmar Bergström av 1,032

kronor.

17:o.

Med skrivelse den 31 augusti 1931 har kanslern för rikets universitet med Ang.

anledning av en av det större akademiska konsistoriet vid universitetet i Lund,

efter förslag av drätselnämnden vid sagda universitet, gjord framställning universitetshemställt

om proposition till 1932 års riksdag i fråga om beredande av en hus<£ 1 Lund

årlig pension å 660 kronor åt portvakten i universitetshuset i Lund Nils strand.

Jonsson Strand.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Strand, som är född den 1 maj

1864, alltsedan den 1 september 1908 tjänstgjort som portvakt i universitetshuset

i Lund; att denna befattning vid tiden för Strands antagande var

uppförd å ordinarie stat med en avlöning i högsta lönegraden av 1,000

kronor, därav 750 kronor utgjorde lön; att avlöningen under tiden den 1

januari 1919—den 30 juni 1925 uppgick till högst 1,400 kronor, varav 1,050

kronor i lön; att 1925 års riksdag efter proposition av Kungl. Maj:t (Kungl.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

Maj:ts prop. nr 115, sid. 303) uppfört befattningen å staten för universitetet i

Lund med ett arvode av 1,800 kronor; samt att Strand för tiden den 1 september

1908—den 30 juni 1925 erlagt pensionsavgifter, vilka under räkenskapsåren

1919—1924/1925 efter ett pensionsunderlag av 1,050 kronor utgjort 31 kronor

50 öre om året; samt att han, därest tjänsten förblivit uppförd å ordinarie

stat med nämnda pensionsunderlag, skulle hava ägt uppbära i pension 660

kronor ||| x l,05oj.

Drätselnämnden vid Lunds universitet har i sin framställning till det

större akademiska konsistoriet till en början erinrat, att med hänsyn till

nu ifrågavarande befattnings förändring från och med den 1 juli 1925 från

ordinarie till icke-ordinarie pensionsavgifter icke uttagits av Strand efter

sagda dag.

Det hade emellertid enligt nämndens mening tydligen ej varit avsett att

genom förändring av befattningens karaktär betaga innehavaren av densamma

rätten till pension. Särskilt orimligt skulle detta vara, om den nuvarande

portvakten, som tidigare haft rätt till pension och under många

år 1908—3% 1925) erlagt pensionsavgifter, skulle gå miste om sin rätt

härtill. Då Strand genom övergång till den nya staten, vartill hans medgivande

visserligen erfordrades, skulle under sin tjänstetid erhålla något

högre avlöning än förut och då han, med hänsyn till vad förut nämnts,

måste kunna räkna med erhållande av pension jämväl i detta fall, syntes

hans beslut i detta avseende icke böra lända honom till men.

Beträffande beloppet av pensionen syntes detta skäligen böra bestämmas

till 660 kronor eller detsamma, som Strand skulle erhållit, därest han bibehållits

vid sina anställningsförhållanden före den 1 juli 1925.

Kanslern för rikets universitet och det större akademiska konsistoriet i

Lund hava i sina framställningar åberopat vad drätselnämnden i ärendet

anfört.

Statskontoret, som den 22 september 1931 avgivit infordrat utlåtande i

ärendet, har därvid yttrat, att på grund av vad handlingarna innehölle

pension syntes böra beredas Strand, när han entledigades från portvaktssysslan.

Mot det föreslagna beloppet syntes icke vara något att erinra.

Statskontoret har alltså hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att Strand finge från och med månaden näst efter den, då

avgång från tjänsten ägde rum, under sin återstående livstid åtnjuta pension

å allmänna indragningsstaten till ett belopp av 660 kronor årligen.

Med hänsyn till de i ärendet åberopade omständigheterna anser jag

skäligt, att Strand vid sin avgång från portvaktssysslan beredes pension av

statsmedel. Mot det förordade beloppet, 660 kronor, har jag icke något att

erinra.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 67. 31

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att portvakten i universitetshuset i Lund Nils Jonsson

Strand må från och med månaden näst efter den, varunder

han lämnar sin anställning, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 660 kronor.

Jordbruksdepartementet.

18:o.

I en till Kungl. Maj:t ställd, av länsstyrelsen i Västmanlands län med

eget utlåtande den 13 oktober 1931 överlämnad skrift har domänintendenten

i nämnda län Bengt Reinhold Wolffram anhållit att komma i åtnjutande

av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Wolffram, som är född den 13

maj 1864, sedan år 1908 skött domänintendentsbefattningen i Västmanlands

län och senast den 19 december 1930 av Kungl. Maj:t förordnats att tillsvidare

under år 1931 uppehålla samma befattning med skyldighet för honom

därjämte att tillsvidare utföra utarrenderings- och besiktningsförrättningar

samt ombudsmannaskap vid syner å kronans jordbruksdomäner i Gävleborgs

och Kopparbergs län; samt att med befattningen varit förenat ett årligt

arvode, som sedan år 1919 utgått med 3,800 kronor.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har i sitt utlåtande framhållit, att

pension av statsmedel tidigare i ett flertal fall beviljats domänintendenter,

som efter långvarig tjänstgöring avgått från befattningen. Pensionen hade

under senare år plägat bestämmas till 2,448 kronor om året.

Med hänsyn till Wolfframs långa tjänstetid, under vilken han städse sökt

att efter bästa förmåga tillgodose statsverkets intressen, har länsstyrelsen

tillstyrkt, att pension till ett belopp av 2,448 kronor om året utverkades åt

Wolffram, att utgå från och med månaden näst efter den, då hans förordnande

upphörde.

Domänstyrelsen, som avgivit utlåtande i ärendet den 22 oktober 1931,

har därvid anfört, att styrelsen kunde vitsorda det synnerligen förtjänstfulla

och plikttrogna sätt, varpå Wolffram städse fullgjort med sin befattning

förenade åligganden. Med hänsyn till Wolfframs levnadsålder — 67 år —

och hans långvariga tjänstgöringstid har domänstyrelsen för den skull hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1932 års riksdag medgiva, att Wolffram

Ang.

pension åt

domänintendenten

B. B.

Wolffram.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

Departe menischefen.

Ang.

pension åt

domänintendenten

C. A.

N. F. Adlercreutz.

finge från och med den 1 januari 1932 under sin återstående livstid från

allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av 2,448 kronor.

Efter remiss har statskontoret den 31 oktober 1931 avgivit infordrat utlåtande

i ärendet och därvid framhållit, att, när domänintendent efter en

tjänstetid av 20 år eller därutöver vid framskriden ålder lämnade sin befattning,

pension hade plägat utverkas åt honom. Pensionsbeloppet hade utan att

avpassas direkt efter tjänstårens antal tidigare bestämts till 2,000 kronor,

men under senare åren hade omreglerad pension — såsom framginge av

1931 års riksdags beslut i anledning av vad som föreslagits under punkt

13 i propositionen nr 153 om pension åt domänintendenten E. A. Lindblad —

fastställts till 2,448 kronor. På grund härav och med hänsyn till vad handlingarna

innehölle har statskontoret, som förutsatte, att Wolfframs förordnande

såsom domänintendent komme att upphöra med utgången av år 1931,

tillstyrkt framställning till riksdagen om beviljande av pension åt honom

från och med den 1 januari 1932 i enlighet med domänstyrelsens hemställan.

I överensstämmelse med ämbetsverkens förslag tillstyrker jag, att pension

av statsmedel utverkas åt Wolffram enligt förut angivna, under senare år

i liknande fall tillämpade grunder. Pensionen torde böra utgå från och

med den 1 januari 1932, vid vilken tidpunkt Wolfframs förordnande såsom

domänintendent upphört, och utbetalas från allmänna indragningsstaten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att domänintendenten i Västmanlands län Bengt

Reinhold Wolffram må, räknat från och med den 1

januari 1932, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 2,448

kronor.

19:o.

Med föranledande av en utav domänintendenten i Östergötlands län Carl

August Nicolas Fredrik Adlercreutz gjord ansökning har domänstyrelsen

i skrivelse den 20 oktober 1931 gjort framställning om beredande av pension

åt Adlercreutz.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Adlercreutz, som är född den 27

maj 1863, från och med den 16 juni 1911 till och med den 31 december

1912 — med undantag av 14 dagar — efter särskilda förordnanden av Kungl.

Maj:t uppehållit domänintendentsbefattningen i Östergötlands län under dåvarande

domänintendentens tjänstledighet för sjukdom; att han från och

med den 1 januari 1913 oavbrutet skött ifrågavarande domänintendents
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67. 33

befattning; samt att denna befattning varit förenad med ett arvode av för

närvarande 4,500 kronor.

Uomänstyrelsen har i sitt utlåtande framliallit, bland annat, att styrelsen

kunde vitsorda det synnerligen förtjänstfulla och plikttrogna sätt, varpå

Adlercreutz fullgjort de med befattningen förenade åliggandena, och har för

den skull ansett, att Adlercreutz, vars förordnande såsom domänintendent i

Östergötlands län tilländaginge den 31 december 1931, vid avgången från

sin tjänst borde beredas pension å allmänna indragningsstaten. I anledning

härav har domänstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att Adlercreutz finge från och med den 1 januari 1932 under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension

av 2,448 kronor.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har, efter anmodan av domänstyrelsen

yttrat sig i ärendet den 9 oktober 1931 och därvid för sin del tillstyrkt,

att Adlercreutz måtte komma i åtnjutande av pension till skäligt belopp.

Statskontoret, som den 2 november 1931 avgivit infordrat utlåtande i

ärendet, har därvid anfört, att, enär av handlingarna inhämtades, att

Adlercreutz vore 68 år gammal och vid utgången av år 1931, då hans förordnande

upphörde, i 20 år innehaft förordnande såsom domänintendent,

statskontoret finge, under åberopande av vad ämbetsverket anfört i utlåtande

den 31 oktober 1931 i fråga om pension åt domänintendenten

Wolffram, tillstyrka, att åtgärd vidtoges i enlighet med domänstyrelsens

förevarande framställning.

Under åberopande av vad under nästföregående punkt anförts får jag tillstyrka,

att pension av statsmedel beredes Adlercreutz från och med den 1

januari 1932, då hans förordnande såsom domänintendent upphört. Pensionen

torde böra utgå med det av myndigheterna föreslagna beloppet, 2,448 kronor,

och bestridas från allmänna indragningsstaten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att domänintendenten i Östergötlands län Carl August

Nicolas Fredrik Adlercreutz må, räknat från och med

den 1 januari 1932, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av

2,448 kronor.

iiilumi) till riksdagens protokoll 1932. 1 Satnl. o5 höft. (hr t>i.)

Departements
chefen.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

20:o.

pention åt 1 skrivelse den 9 september 1931 har lantmäter istyr elsen med föranledande

extra rit- av en av extra ritbiträdet hos styrelsen fru Hilma Tony Amalia Tengstrand

brädet född Örtengren, gjord ansökning hemställt om beredande av en årlig penaZil

TeZ sion åt h«me av 1,000 kronor.

strand.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att fru Tengstrand, som är född

den 23 december 1873, från och med juli månad 1906 till och med april månad

1931 tjänstgjort som extra biträde hos lantmäteristyrelsen och därvid varit

sysselsatt med kartritningsarbeten för styrelsens räkning; att hennes avlöning,

som till ^ en början utgjort omkring 50 kronor för månad, successivt ökats

och för åren 1917 1930 i medeltal utgjort 1,883 kronor för år räknat; att

hennes arbete städse varit präglat av stor noggrannhet och plikttrohet;

samt att hon enligt läkarintyg på grund av sjukdom (svårartad muskeloch

nervreumatism) sannolikt kommer att för framtiden vara oförmögen

till arbete hos styrelsen.

Lantmäteristyrelsen har till stöd för sin framställning anfört, att, dä

fru Tengstrand nödgats på grund sjukdom sluta sin statsanställning, det

torde få anses förenligt med billighet och rättvisa samt även vara överensstämmande

med den uppfattning, som under senare åren vunnit allt större

stadga inom förvaltningen, att hon finge komma i åtnjutande av något

årligt bidrag av statsmedel

Beträffande beloppet av en eventuell pension, syntes detta med hänsyn

därtill, att fru Tengstrand tjänstgjort endast 25 av eljest föreskrivna 30

tjänstår, och i anslutning till gällande pensionsbestämmelser för civila tjänstinnehavare

böra beräknas till 2!,/3n av den med en tredjedel reducerade sammanlagda

årsinkomsten av 1,883 kronor, som hon i medeltal haft under de

senaste 14 åren, eller således till 1,046 kronor för år. Då hon såsom ickeordinarie

befattningshavare icke erlagt några pensionsavgifter, ansåge lantmäteristyrelsen,

att pensionsbeloppet lämpligen borde avkortas till omkring

1,000 kronor för år räknat. Vidare hade dyrtidstillägg icke utgått å den förut

beräknade årsinkomsten annat än för åren 1918—1921, varför styrelsen hölle

före, att å ifrågavarande belopp av 1,000 kronor dyrtidstillägg icke borde

utgå.

Med anledning av vad sålunda anförts har lantmäteristyrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t ville hos riksdagen utverka pension åt fru Tengstrand till

belopp av 1,000 kronor, att utgå från och med den 1 juli 1931.

Statskontoret, som den 13 oktober 1931 avgivit infordrat utlåtande i ärendet,

har därvid anfört, att fru Tengstrand visserligen, ännu icke uppnått

den levnadsålder av 60 år, som i allmänhet gällde såsom pensionsålder för

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

kvinnliga befattningshavare, men då hon efter 25-årigt, synnerligen väl

vitsordat arbete såsom ritbiträde hos lantmäteristyrelsen nödgats lämna denna

sin anställning på grund av sjukdom, som enligt läkares intyg sannolikt

komme att göra henne för framtiden oförmögen till sådant arbete, det syntes

vara skäligt, att någon pension av statsmedel bereddes henne. Vad beträffade

det föreslagna beloppet, 1,000 kronor, ville statskontoret framhålla, att detsamma,

med hänsyn därtill att dyrtidstillägg därå icke skulle åtnjutas, icke

kunde anses för högt tilltaget utan snarare förefölle att vara väl lågt i förhållande

till vad sökanden i medeltal för de sistförflutna fem kalenderåren

åtnjutit i ersättning för sitt arbete (1926: 2,039 kr.; 1927: 2,349 kr.; 1928:

2,132 kr.; 1929: 1,714 kr. 50 öre; och 1930: 1,573 kr.). Då här även i fråga

om vederbörandes ekonomiska ställning förelåge ganska likartade omständigheter

med dem, som föranledde 1929 års riksdag att i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition nr 211 bevilja e. o. kanslibiträdet Anna Scherdin pension

till belopp av 900 kronor, ville statskontoret föreslå, att samma belopp beviljades

sökanden, med rätt att därå i likhet med pensionärer i allmänhet

åtnjuta dyrtidstillägg. Härigenom skulle förmånen för sökanden med då

gällande dyrtidstillägg bliva ungefär 60 kronor större för år räknat än med

tillämpning av lantmäteristyrelsens förslag.

Statskontoret har alltså hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att sökanden Ange från och med den 1 juli 1931 under sin

återstående livstid åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten till belopp

av 900 kronor årligen. I

I likhet med myndigheterna anser jag skäligt, att fru Tengstrand, sedan Departementshon

efter nära 25-årigt arbete i statstjänst på grund av sjukdom nödgats rhefenlämna

sin anställning hos lantmäteristyrelsen, må komma i åtnjutande av

pension av statsmedel. I fråga om storleken av den pension, som således

torde böra tillerkännas fru Tengstrand, ansluter jag mig till statskontorets

förslag. Pensionen torde böra utgå från och med den 1 juli 1931 samt

bestridas från allmänna indragningsstaten.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att extra ritbiträdet hos lantmäteristyrelsen fru Hilma

Tony Amalia Tengstrand, född Örtengren, må, räknat

från och med den 1 juli 1931, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 900 kronor.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. May.ts proposition Nr 67.

Handelsdepartementet.

21: o.

åtn%neeTx°tra .1 en tiU KungL Ma^:t ställd skrift har förre extra läraren vid navigaläraren

vid tionsskolan i Göteborg Johan Enoch Ludvig Selander anhållit att komma

navigations- i åtnjutande av pension.

skolan i Göteborg

J. E. L.

Selander. Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Selander, som är född den 2

oktober 1866, från och med höstterminen 1903 till och med vårterminen

1931 eller sålunda under 28 läsår i följd tjänstgjort såsom extra lärare vid

olika navigationsskolor, nämligen läsåren 1903/1904—1911/1912 vid navigationsskolan

i Stockholm, läsåren 1912/1913 och 1913/1914 vid navigationsskolan

i Härnösand samt läsåren 1914/1915—1930/1931 vid navigationsskolan

i Göteborg; att lian huvudsakligen bestritt undervisning i matematik

och författningskunskap; att hans undervisningsskyldighet vid navigationsskolan

i Stockholm med omkring 2 lektionstimmar i veckan understigit

lägsta undervisningstid för ordinarie lärare men att hans undervisningsskyldighet

därefter beträffande timantal i medeltal för vecka

och läsår icke understigit vissa ordinarie lärares och under åtskilliga läsår

(höstterminen 1921—vårterminen 1926 samt höstterminen 1929—vårterminen

1931) överstigit det högsta timantalet för ordinarie lärare; att Selander

från och med höstterminen 1912 i medeltal för varje läsår i arvode

åtnjutit 3,546 kronor (förutom tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg

efter för oreglerade verk gällande grunder); att arvodet, inklusive

tillfällig löneförbättring, uppgått till 4,880 kronor under vart och.

ett av läsåren 1921/1922—1925/1926, 3,700 kronor under läsåret 1926/1927,

4,000 kronor under läsåret 1927/1928, 3,877 kronor under läsåret 1928/1929''

samt 4,880 kronor under vartdera läsåret 1929/1930 och 1930/1931; att Selander

i samband med den av 1931 års riksdag beslutade omorganisationen

av navigationsskolorna blivit uppsagd från sin befattning med utgången

av juli månad 1931; att Selander före anställningen vid navigationsskolorna

under tio år tjänstgjort vid marinen samt avlagt underofficerssamt

styrmans- och sjökaptensexamen; samt att han under åren 1904 och

1905 under sammanlagt t lla månader uppehållit föroi’dnanden såsom postexpeditör

vid centralpostkontoret i Stockholm.

Föreståndaren för navigationsskolan i Göteborg har i ett handlingarna

närslutet, den 8 februari 1931 dagtecknat intyg anfört, bland annat, att

medeltalet av Selanders undervisningstimmar för vecka och helt läsår

under tjänstgöringen vid navigationsskolorna i Härnösand och Göteborg

kunde anses fullt motsvara den undervisningsskyldighet, som ålåge ordinarie

lärare inom navigationsavdelning, samt icke obetydligt överstege

det antal undervisningstimmar, som vore föreskrivet för ordinarie lärare

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

37

vid maskinistavdelning. Då Selander på ett utmärkt sätt utfört sina

tjänsteåligganden, ansåge navigationsskoleföreståndaren fullgoda skäl

föreligga för beredande av pension åt Selander.

Kommerskollegium har den 11 mars 1931 avgivit infordrat utlåtande i

ärendet och därvid — under erinran, bland annat, att vissa av de adjunktsbeställningar,

för vilka anslag äskats i propositionen nr 124 till 1931 års

riksdag angående anslag för budgetåret 1931/1932 till undervisningsanstalterna

för sjöfart, vore avsedda för undervisning i ämne och klasser, däri

Selander förut undervisat — hemställt, att Kungl. Maj:t måtte göra framställning

till riksdagen om beredande åt Selander av årligt understöd

med belopp, som kunde anses skäligt.

Statskontoret, som avgivit infordrat utlåtande i ärendet den 22 maj 1931,

har därvid anfört följande:

Kungl. Maj:t och riksdagen hade i ett stort antal fall behjärtat framställningar

om pension å allmänna indragningsstaten åt befattningshavare

i statens tjänst, vilka icke innehaft ordinarie anställning och därför icke

kunnat bliva delaktiga av pension enligt föreskrifterna i den civila pensionslagen

eller andra dylika pensioneringsgrunder. Vid sådant förhållande

och då Selander varit i statens tjänst under 38 år, därav under 28

läsår såsom extra lärare vid navigationsskola med så omfattande tjänst

göring, att befattningen kunde beräknas hava upptagit hans huvudsakliga

verksamhet, syntes det skäligt, att någon pension av statsmedel bereddes

sökanden, när han vid snart uppnådda 65 levnadsår eller samma ål

der, vid vilken ordinarie lärare vid navigationsskola vore skyldig att avgå

från tjänsten, komme att lämna sin anställning i sammanhang med genomförandet

av en omorganisation av undervisningsanstalterna för sjöfart.

Vid bestämmandet av pensionsbeloppet syntes man vid det förhållande,

att sökandens tjänstgöring i allmänhet varit minst lika omfattande som

den undervisningsskyldighet, vilken ålåge en ordinarie lärare i maskinlära,

kunna såsom utgångspunkt taga vad som i pension tillkomme sådan

lärare med lika lång tjänstetid i statstjänst som sökanden. Pensionen fölen

sådan lärare skulle utgöra 3,200 kronor, vartill skulle komma förhöjningar

enligt, kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280, med tillhopa 448 kronor,

så att pensionsförmånen, utom dyrtidstillägg, skulle belöpa sig till

3,648 kronor för år. Någon reduktion av beloppet borde i enlighet med vad

som plägade ske vidtagas med hänsyn till att pensionsavgifter icke erlagts.

Ett pensionsbelopp av 3,000 kronor syntes på grund härav vara

lämpligt. Till ungefär samma belopp komme man, om man utginge från

den avlöning jämte tillfällig löneförbättring, som sökanden åtnjöte, och

såsom pensionsunderlag beräknade 2/a därav samt med sålunda erhållet

belopp vidtoge en liknande reducering som nyss nänmts.

Statskontoret har alltså hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att Selander finge från och med månaden näst efter er

hållet entledigande från extra läraranställningen vid Göteborgs naviga

tionsskola under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension å 3,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 79.72. 7 sand. 55 höft (Nr (17.) 4

s. 38 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

Med hänsyn till Selanders långa tjänstetid samt vad i ärendet blivit

upplyst rörande omfattningen av hans undervisningsskyldighet anser jag

i likhet med ämbetsverken, att Selander bör komma i åtnjutande av pension.

Jag tillåter mig härvid framhålla, att, enligt vad jag inhämtat,

allenast i något enda ytterligare fall extra lärare vid navigationsskola

kan åberopa sådan tjänstgöring, att beredande av pension synes kunna

ifrågakomma.

På grund av vad sålunda anförts och då jag anser mig kunna biträda

statskontorets förslag beträffande pensionsbeloppets storlek, får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre extra läraren vid navigationsskolan i Gö

teborg Johan Enoch Ludvig Selander må från och med

månaden näst efter den, varunder han lämnat sin befattning,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 3,000

kronor.

Yad departementschefen ovan under punkterna

l:o)—21:o) hemställt, däri statsrådets övriga

ledamöter instämma, behagar Hans Maj:t

Konungen bifalla samt förordnar, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

R. Borgström.

312564. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1932:30 Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragnimgsstaterna. Bankoutskottet får härmed s. 27 i texten