Sök i Ratio Lex

Angående understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer

1932-01-15 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:69, Angående understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 69.

1

Nr 69.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd åt efterlevande

till vissa i statens tjänst anställda personer; given

Stockholms slott den 15 januari 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o)—3:o) hemställt.

GUSTAF.

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 januari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Stadener, Gyllenswärd,

Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anmäler följande

frågor om understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer

och anför därvid:

Justitiedepartementet.

l:o.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 14 mars 1931 dagtecknad skrift har Ang. pension

vaktkonstapeln vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona Anders Petter Anders- ^ naktkonsta

son Lindqvists änka, Ingrid Maria Lindqvist, född Svensdotter, anhållit att Andersson

komma i åtnjutande av pension.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sand. 57 höft. (Nr 69—71.)

Lindqvists

änka, Ingrid

Maria Lindqvist.

.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition Nr 69.

Av handlingarna i ärendet framgår, att mannen Lindqvist, som var född

den 1 november 1845, inträtt i fångvårdens tjänst den 20 november 1873,

förordnats till vaktkonstapel vid dåvarande straffängelset, sedermera tvångsarbetsanstalten

i Karlskrona den 27 april 1877 samt konstituerats till ordinarie

vaktkonstapel den 19 december 1882; att han efter mer än 37 års

anställning avgått ur tjänsten med utgången av januari månad 1911 mot

åtnjutande av årlig pension av 800 kronor; att han icke varit delägare i

civilstatens änke- och pupillkassa; att Lindqvist, som avlidit i februari

månad 1931, efterlämnat hustru och en dotter; att bouppteckningen efter

mannen utvisar brist i boet; att änkan, som är född den 11 december 1849,

enligt intyg av pastorsämbetet i Karlskrona stadsförsamling är medellös och

i behov av allt det understöd, som kan beredas henne; samt att änkan

icke bar barn eller nära anhörig, som är i stånd att bidraga till hennes

uppehälle.

Fångvårdsstyrelsen, som i ärendet avgivit utlåtande den 11 april 1931,

har därvid anfört, att sökandens ömmande omständigheter — särskilt hennes

höga ålder och tilltagande skröplighet — syntes påkalla understöd från statsverkets

sida. I liknande fall hade riksdagen vid upprepade tillfällen beviljat

änkor efter bevakningsmän vid fångvården ekonomisk hjälp på deras

ålderdom. Styrelsen ville särskilt erinra, att 1928 års riksdag enligt skrivelse

till Kungl. Maj:t den 1 juni 1928, nr 354, punkt 1, efter proposition av Kungl.

Maj:t beviljat understöd å allmänna indragningsstaten åt två vaktkonstapelsänkor

under deras återstående livstid, varvid understödsbeloppen för envar

av nämnda änkor bestämts till 384 kronor för år, oavsett dyrtidstillägg. Då

emellertid någon proposition i ämnet icke syntes kunna ifrågakomma till

1931 års riksdag, men änkan med hänsyn till hennes höga ålder och svaga

hälsotillstånd snarast syntes vara i behov av understöd, hemställde styrelsen,

att Kungl. Maj:t måtte av för ändamålet tillgängliga medel bevilja änkan

ett tillfälligt understöd till belopp, Kungl. Maj:t kunde finna skäligt.

Statskontoret har i infordrat utlåtande den 11 maj 1931 anfört, att med

hänsyn till föreliggande omständigheter och då, såsom fångvårdsstyrelsen erinrat,

riksdagen i flera fall under liknande förhållanden beviljat änkepensioner

— i vilket avseende statskontoret framhållit, att 1931 års riksdag bifallit

Kungl. Maj:ts i proposition nr 93, punkt 1, framlagda förslag om pension

åt förre vaktkonstapeln F. J. Hanssons änka — statskontoret ville hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Ingrid Lindqvist

finge från och med den 1 mars 1931 under sin återstående livstid,

så länge hon förbleve änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension å 384 kronor. Statskontoret har ock anslutit sig till fångvårdsstyrelsens

hemställan om anvisande av ett tillfälligt understöd, vilket lämpligen

syntes böra utgå av andra huvudtitelns anslag till extra utgifter

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 69. 3

och ersättas från allmänna indragningsstaten, sedan den föreslagna pensionen

beviljats.

Genom beslut den 16 juli 1931 har Kungl. Maj:t tillerkänt Ingrid Lindqvist

ett tillfälligt understöd av 384 kronor, att av fångvårdsstyrelsen bestridas

från det under riksstatens andra huvudtitel uppförda reservationsanslaget

till extra utgifter.

Såsom ämbetsverken erinrat, har riksdagen vid upprepade tillfällen berett Vepai tementsårliga

pensioner åt änkor efter bevakningsmän vid fångvården, vilka icke chefen.

varit delägare i civilstatens änke- och pupillkassa. Även i det nu föreliggande

fallet synas mig förhållandena vara sådana, att pension bör utverkas

av riksdagen.

Vad understödsbeloppet angår, torde detsamma, på sätt myndigheterna

hemställt, böra bestämmas till 384 kronor och utgå från allmänna indragningsstaten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre vaktkonstapeln vid tvångsarbetsanstalten i

Karlskrona Anders Petter Andersson Lindqvists änka,

Ingrid Maria Lindqvist, född Svensdotter, må, räknat

från och med den 1 mars 1931, så länge hon förbliver

änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 384 kronor; dock med skyldighet för henne

att vidkännas avdrag med beloppet av det tillfälliga

understöd å 384 kronor, som hon tilldelats jämlikt

Kungl. Maj:ts beslut den 16 juli 1931.

Kommunikationsdepartementet.

2:o.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 3 februari 1931 dagtecknad skrift har Ang.

förre stationsmästaren vid statens järnvägar Jöns Esbjörn Lundqvists änka, ^e*sf”<ionaLinda

Charlotta Lundqvist, född Vesterberg, anhållit att bliva tillerkänd mästarenj.E.

. ,, otj i Lundqvists

pension eller ärligt understöd. änka. Linda

Charlotta

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande: Lundqvist.

Jons Esbjörn Lundqvist, som var född den 3 november 1848 och avled

den 8 februari 1926, hade varit anställd vid statens järnvägar under en tid

av 39 år, därav såsom ordinarie stationskarl från och med den 1 mars 1875

till den 1 november 1886 samt såsom stationsmästare från och med sistsagda

dag intill sin avgång den 1 december 1913. Han hade varit delägare

i statens järnvägars änke- och pupillkassa men, då han år 1904 in
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 69.

Departements
chefen.

gått äktenskap med sökanden, hade han uppnått en levnadsålder av 55 år,

på grund varav delägarrätt i kassan för erhållande av pension åt sökanden

vid sagda tid icke kunnat vinnas utan erläggande av avsevärda tilläggsavgifter.

Sökanden är född den 2 juli 1873 och barnlös. Enligt intyg, vars riktighet

bestyrkts av komministern inom den församling, där sökanden är

kyrkoskriven, har hon, som enligt läkarintyg lider av allmän klenhet på

grund av genomgången lungsot m. m., endast haft tillfälligt lättare sömnadsarbete

och icke åtnjutit annat understöd än från »Föreningen Gör godt»

vid jultiden 1930.

Järnvägsstyrelsen, som den 25 februari 1931 avgivit utlåtande i ärendet,

har därvid erinrat, att riksdagen tidigare i olika fall beviljat understöd

under likartade förhållanden som de nu förevarande, d. v. s. då pensionsrätt

icke förelegat, enär äktenskapet ingåtts efter den tid, då enligt gällande

bestämmelser äktenskap skulle hava slutits för att i vanlig ordning medföra

pensionsrätt för änkan. Med hänsyn härtill och i betraktande av

mannens långa anställningstid vid statens järnvägar har styrelsen ansett

sig böra förorda, att Linda Lundqvist tillerkändes något understöd av trafikmedel.

Detta understöd borde, i överensstämmelse med vad som under

senare år skett i liknande fall, bestämmas till 444 kronor årligen, att utgå

så länge hon befunne sig i sitt nuvarande änkestånd.

Statskontoret har i infordrat utlåtande i ärendet av den 28 mars 1931

anfört, att skäl syntes föreligga för beredande av någon pension av statsmedel

åt sökanden. Statskontoret har tillstyrkt järnvägsstyrelsens förslag

och därvid föreslagit pensionens utgående från och med ingången av år 1931.

Såsom järnvägsstyrelsen erinrat, har riksdagen tidigare i vissa fall beviljat

pension åt änka efter befattningshavare i statens tjänst under likartade

förhållanden som de nu förevarande, d. v. s. då med hänsyn till

mannens ålder vid äktenskapets ingående detta icke medfört pensionsrätt

för änkan. På grund härav och med beaktande jämväl av övriga i ärendet

åberopade omständigheter anser jag mig böra tillstyrka, att änkan Lundqvist,

som befinner sig i knappa omständigheter, tillerkännes något understöd

av statsmedel. Understödet synes mig böra bestämmas till det av järnvägsstyrelsen

ifrågasatta beloppet samt utgå av trafikmedel från och med

ingången av år 1931.

Jag får sålunda hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att förre stationsmästaren vid statens järnvägar Jöns

Esbjörn Lundqvists änka, Linda Charlotta Lundqvist,

född Vesterberg, må, räknat från och med den 1 januari

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts proposition Nr 69.

1931, under sin återstående livstid, så länge hon förbliver

änka, av traflkmedel uppbära en årlig pension av 444

kronor.

Jordbruksdepartementet.

3:o.

I en till domänstyrelsen ställd och av styrelsen jämte eget utlåtande den

2 februari 1931 överlämnad skrift har extra jägmästaren Ernst Richard

Hedebys änka, Greta Hedeby, född Danckwardt-Lillieström, hemställt om

beredande av pension åt henne och makarnas fem minderåriga barn.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande:

Hedeby, som var född den 1 februari 1889, förordnades, efter att hava

avlagt avgångsexamen från skogshögskolan den 31 mars 1917» den 12

april samma år till extra jägmästare. Hans effektiva tjänstgöring inom

domänverket från sistnämnda dag till dödsdagen den 11 september 1929

omfattade sammanlagt 6 år 3 månader 19 dagar. Därjämte tjänstgjorde

han under tiden 11 januari—15 juli 1918 samt 25 oktober 1918- 31 januari

1921 hos bränslekommissionen såsom distriktschef i Mjölby distrikt, °varigenom

hans sammanlagda effektiva statstjänst uppginge till 9 år 1 månad.

Med inberäknande av jämväl den tid, under vilken arbete ej kunde beredas

honom, utgjorde anställningstiden 12 år 5 månader. Dessutom hade Hedeby

under de senare åren a^ sin levnad med stöd av anslag från fonden för

skogsvetenskaplig forskning utfört vissa undersökningar av ekens stamform

och ekonomiska utnyttjande. Rektorn vid skogshögskolan, professorn T.

Jonson, som på uppdrag av fondens styrelse haft att följa denna undersökning,

hade i avgivet intyg lämnat Hedebys forskningsarbete ett synnerligen

gott vitsord, samt däri meddelat, att enligt professor Jonsons mening de ur

fonden beviljade anslagen icke synts hava täckt kostnaderna ens för själva

materialinsamlingen och sålunda än mindre för bearbetningen, varför åtminstone

den senare måst utföras med uppoffring av Hedebys egna tillgångar.

. ... .

Vid sitt frånfälle hade Hedeby alltsedan den 1 april 1927 åtnjutit avlöning

enligt tjänstegrupp 7, löneklass III, i löneplanen för extra befattningshavare

vid domänverket. Enär Hedeby under de fyra sista månaderna av år 1929

erhållit förordnande å assistenttjänst inom lönegrupp C i nämnda löneplan,

hade hans avlöning vid dödstillfället utgått efter 4,284 kronor för år jämte

därå belöpande dyrtidstillägg.

Enligt bevis från pastorsämbetet i Mjölby efterlämnade Hedeby såsom

sterbhusdelägare förbemälda änka, född den 12 oktober 1893, ävensom följande

5 minderåriga barn: Beck Stig Axel, född den 5 oktober 1919, Claes Per

Åke, född den 17 februari 1921, Erik Ulf Rickard, född den 22 oktober 1923,

Britta Margareta, född den 26 juli 1925, och Gunilla Maria Augusta, född

den 26 februari 1927. .

Sedan boet efter Hedeby avträtts till urarvakonkurs, uppginge enligt

bouppteckningen, som förrättats av gode mannen i konkursen, boets tillgångar

till 14,371 kronor 23 öre, därav kontanta medel 85 kronor, personlig lös
-

Ang.

uppfostringsbidrag

åt

extra jägmästaren

K. Ti. Hedebys

minderåriga

barn.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 69.

egendom 860 kronor, fordringar (avlöningsmedel) 426 kronor 23 öre och

livförsäkringar 13,000 kronor. Skulderna vore däremot upptagna till 35,417

kronor 78 öre, på grund varav bristen i boet utgjorde 21,046 kronor 55 öre.

Den huvudsakliga lösegendomen hade emellertid sålts genom lösöreköpskontrakt

år 1925 för 4,917 kronor, och livförsäkringsbreven vore pantförskrivna

för fulla värdet.

Änkan Hedeby vore, sedan dödsboet avträtts i konkurs, i fullständig saknad

av tillgångar och beskattningsbar inkomst samt efter mannens död för sig

och sina barns uppehälle i huvudsak hänvisad till främmande hjälp.!

I detta sammanhang må erinras, att fråga om pension åt Hedebys efterlevande

varit föremål för prövning vid 1930 års riksdag i anledning av en

inom andra kammaren i ämnet väckt motion. I utlåtande nr 32, punkt 25,

anförde hankoutskottet, att utskottet visserligen funnit vad i motionen anförts

tala för att understöd av statsmedel i en eller annan form lämnades

Hedebys efterlevande, men utskottet, som för övrigt sade sig icke vara berett

att på grundval av den förebragta utredningen tillstyrka en åtgärd i

sådan riktning, hade varit av den meningen, att ärendet vore av den art,

att prövningen av detsamma i första hand borde ankomma på vederbörande

myndigheter och Kungl. Maj:t. Utskottet hade också förmenat, att Kungl.

Maj:t — därest efter närmare utredning omständigheterna funnes böra därtill

föranleda — icke skulle underlåta att till riksdagen inkomma med framställning

i ämnet. I anslutning till utskottets hemställan föranledde den

väckta motionen icke till någon riksdagens åtgärd.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande har domänstyrelsen, som lämnat de

bästa vitsord om nit och intresse beträffande Hedebys tjänstgöring inom

domänverket, anfört, att, då Hedeby såsom innehavare av allenast extra

befattning icke varit i tillfälle att genom inträde i civilstatens änke- och

pupillkassa eller annan statlig pensionsinrättning bereda sina efterlevande

något bidrag till underhållet, synnerligen goda skäl syntes föreligga för

beredande av understöd av statsmedel åt änkan, så länge hon förbleve i sitt

änkestånd, och åt vart och ett av barnen intill uppnådd ålder av 18 år.

Något bevis om att änkan vore oförmögen till arbete funnes visserligen icke

bilagt ansökningshandlingarna, men änkan hade själv framhållit svårigheten

att vid hennes ålder erhålla inkomstbringande arbete samt erinrat om, att

hennes huvudsakliga tid toges i anspråk för skötseln av hem och barn.

Domänstyrelsen hade visserligen icke kunnat förebringa någon nämnvärd

vidsträcktare utredning än den, som förelädes 1930 års bankoutskott, men

det syntes styrelsen fullt klart, att här förelåge ett fall, då statsverket borde

träda stödjande emellan. Väl vore det sant, att Hedebys verksamhet i statens

tjänst icke varit långvarig, men Hedeby hade dock avlidit under sin anställning

i statstjänst och i det ögonblick, då han kunde räkna med något ljusare

framtidsutsikter på den bana, dit intresse och fallenhet fört honom.

Vad de eventuella pensionsbeloppen beträffar, har styrelsen erinrat därom,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 69.

att i den vid 1930 års riksdag väckta motionen föreslagits ett årligt belopp

av 600 kronor för änkan Hedeby och 184 kronor för vart och ett av barnen.

Styrelsen insåge visserligen, att dessa belopp ingalunda kunde täcka kostnaderna

för familjens uppehälle, men med hänsyn till dels Hedebys jämförelsevis

korta tjänstetid, dels hans tjänsteställning såsom allenast extra

tjänsteman med därav föranledd befrielse från varje inbetalning till pensionskassor,

dels ock den praxis, som syntes hava utbildat sig beträffande

pensioner och understöd åt efterlevande till statsanställda, ville styrelsen

icke ifrågasätta högre pensionsbelopp än de av motionärerna föreslagna,

dock med avrundning beträffande barnens pensioner till med 12 jämnt

delbara belopp. Styrelsen förutsatte emellertid, att å samtliga dessa pensionsbelopp

komme att utgå sedvanligt dyrtidstillägg.

På grund av vad domänstyrelsen sålunda anfört har styrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, -att änkan Hedeby samt

vart och ett av makarnas minderåriga barn Beck Stig Axel, Claes Per Åke,

Erik Ulf Rickard, Britta Margareta och Gunilla Maria Augusta finge, räknat

från och med den 1 oktober 1929, från statens domäners fond åtnjuta årligt

understöd, änkan, så länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd, med

600 kronor samt vart och ett av barnen till och med det år, varunder det

uppnådde 18 års ålder, med 180 kronor.

Statskontoret, som den 23 mars 1931 avgivit infordrat utlåtande i ärendet,

har därvid anfört, att det av den av domänstyrelsen framlagda utredningen

syntes ådagalagt, att Hedebys efterlämnade familj vore i behov av hjälp

till sitt uppehälle samt att understöd borde lämnas åt familjen av domänverkets

medel. Emellertid vore änkan Hedeby blott 37 år gammal och,

såvitt handlingarna utvisade, fullt arbetsför. Här förelåge alltså ett fall,

där under liknande omständigheter understöd ansetts icke böra beviljas

änkan utan allenast såsom uppfostringsbidrag till barnen. Ordnades det på

sådant sätt, syntes dock understödsbeloppet till varje barn skäligen böra

något höjas, förslagsvis till 240 kronor. Statskontoret har för den skull

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att vart och

ett av makarna Hedebys fem barn finge från och med den 1 oktober 1929 till

och med utgången av det kalenderår, varunder barnet uppnådde 18 års ålder,

av domänfondens medel uppbära ett årligt uppfostringsbidrag å 240 kronor.

Med hänsyn till Hedebys jämförelsevis korta verksamhet i statens tjänst Departementshar

jag måst ställa mig i viss mån betänksam mot att understöd av stats- cAe/«*- medel beredes hans efterlevande. I betraktande av de särskilda omständigheter,

som anförts till stöd för en dylik åtgärd, vill jag dock ej motsätta

mig, att staten träder hjälpande emellan.

Vad beträffar understödets omfattning, har domänstyrelsen föreslagit understöd

för såväl änkan som barnen, under det att statskontoret på angivna skäl

ansett, att understöd bör beredas familjen allenast i form av uppfostringsbidrag

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 69.

för barnen. Jag delar statskontorets uppfattning i denna fråga. På sätt statskontoret

förordat torde emellertid, därest pension ej beviljas änkan, uppfostringsbidragen

för barnen böra höjas utöver vad domänstyrelsen ifrågasatt.

Understöden torde, på sätt ämbetsverken föreslagit, böra utgå från

och med den 1 oktober 1929 och bestridas av domänfondens medel.

På grund av vad sålunda anförts får jag alltså hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att ett vart av avlidne extra jägmästaren Ernst

Richard Hedebys och hans efterlämnade änka Greta

Hedebys barn, Beck Stig Axel, Claes Per Åke, Erik Ulf

Rickard, Britta Margareta och Gunilla Maria Augusta,

må, räknat från och med den 1 oktober 1929, till och

med utgången av det kalenderår, under vilket barnet

uppnår 18 års ålder, från statens domäners fond uppbära

ett årligt uppfostringsbidrag av 240 kronor.

Vad departementschefen ovan under punkterna

l:o)—3:o) hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter

instämma, behagar Hans Maj:t Konungen

bifalla samt förordnar, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Vid protokollet:

R. Borgström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:229 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer m s. 34 i texten
  2. BU 1932:32 Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer rn. fl. Bankout s. 1 i texten