Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder till sockerbetsodlingens stödjande

1932-02-05 · 51 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 48 av 51 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:76, Angående åtgärder till sockerbetsodlingens stödjande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 76.

1

Nr 76.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder till

sockerbetsodlingens stödjande; given Stockholms slott den 5

februari 1932.

.Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 februari

1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström, anför:

Jag anhåller att få för Kungl. Majit anmäla föreliggande fråga angående

vissa åtgärder till den svenska sockerbetsodlingens stödjande.

Inledningsvis vill jag erinra, att mellan de svenska sockerfabriksaktiebolagen

och de enskilda sockerbetsodlarna ingingos, efter förhandlingar

under hösten 1926 inför en av Kungl. Majit tillsatt kommission, kontrakt

angående leverans av sockerbetor linder de fem åren 1927—1931. Dessa

femarskontrakt innehöllo, bland annat, att till grund för beräkningen av

betpriset skulle läggas medelpriset å 1 kilogram krossad melis (K 5) en-''

Bihang lill riksdagens protokoll 19.32. 1 sami. 02 höft- (Nr 70.)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

1929 dr»

riksdag.

1930 års

riksdag.

2 Kungl. Maj.-ts proposition Nr 76.

ligt svenska sockerfabriksaktiebolagets priskurant vid försäljning till

engrossister under tiden från den 1 februari det år, betorna odlades, till

den 31 januari nästföljande år, sedan därifrån dragits dels sockerskatten

1 och dels den i noteringen ingående engrosrabatten utgörande 4 procent

av bruttopriset. Det sålunda framräknade effektiva krossmelispriset

skulle utgöra grundtalet för betprisberäkningen. För 100 kilogram

sockerbetor med 16 procent sockerhalt utgjorde priset 6.5 gånger nämnda

grundtal (= grundpriset). För varje Vio procent ökning eller minskning

i medelsockerkalten skulle betpriset röna ett tillägg eller avdrag av 1 öre

för 100 kilogram betor. Odlare ägde viss rätt att för ett år i sänder efter

anmälan minska den i kontraktet tecknade arealen ned till hälften.

Sedan sockerpriserna, på grund av förhållandena å världsmarknaden,

under senare delen av 1928 börjat starkt nedgå, uppkom fråga örn vidtagande

av särskilda åtgärder till sockerbetsodlingens uppehållande i den

i kontrakten förutsatta omfattningen. Efter verkställd utredning avlät

Kungl. Majit sålunda den 9 januari 1929 proposition, nr 7, till riksdagen,

vari föreslogs höjning av tullsatsen å raffinerat socker med 3 öre för kilogram.

Vid riksdagen väcktes även åtskilliga motioner i ämnet, av vilka

vissa avsågo att genom anvisande av särskilt anslag a riksstaten bereda

möjlighet till förbättrande av betpriset. Sedan sammansatta bevillningsoch

jordbruksutskottet i utlåtande nr 1 tillstyrkt anvisande av anslag för

nyssnämnda ändamål, avslog emellertid 1929 års riksdag samtliga föreliggande

förslag örn åtgärder till den inhemska sockerbetsodlingens säkerställande.

Den 1 november 1929 upptog Kungl. Majit sockerfrågan till förnyad

behandling. Därvid beslöt Kungl. Majit bemyndiga chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla sakkunniga att inom departementet biträda

med utredning och upprättande av förslag i sockerfrågan. De jämlikt

nämnda bemyndigande tillkallade utredningsmännen (1929 års sockersakkunniga)

avgåvo i skrivelse den 28 januari 1930 redogörelse för

vad dittills framgått av deras utredning. Med skrivelsen följde i form

av bilagor ett antal genom utredningsmännens försorg utförda specialundersökningar.

Nämnda skrivelse med tillhörande specialundersökningar

blev såsom bilaga fogad till Kungl. Majits proposition nr 82 till 1930

års riksdag. I sagda proposition förnyades förslaget örn höjning av raffinadtullen

med 3 öre för kilogram. Inom riksdagen framfördes motionsvis

även sist sagda år förslag om anvisande av anslag till sockerbetsodlingens

stödjande. Med godkännande av sammansatta bevillnings- och

jordbruksutskottets i ämnet avgivna utlåtande nr 1 beslöt riksdagen (skr.

nr 65) att för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av

3,800,000 kronor att användas för utlämnande, i huvudsaklig överensstämmelse

med vissa av utskottet föreslagna grunder, av visst tillägg till pri
-

1 Sockerskatten borttogs tran och med den 1 juli 1929.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr76.

3

set för 1930 års sockerbetsodling. Enligt sagda grunder skulle tillägget

utgöra per 100 kilogram betor skillnaden mellan 2 kronor 45 öre och det

enligt betodlingskontraktet utgående grundpriset för betor med 16 procent

sockerkalt. För erhållande av tilläggspris gällde i huvudsak, att

odlare, som före 1930 tecknat flerårskontrakt, skulle under sagda år verkställa

odling på en areal av minst 70 procent av den i kontraktet ursprungligen

tecknade, därvid tilläggspris utgick för betor från hela den

odlade arealen, i den mån denna ej översteg den ursprungligen tecknade

arealen. Därjämte förutsattes, att sockerfahriksaktiebolagen i enlighet

med därom till 1929 års sockersakkunniga gjorda utfästelser skulle av

egna medel lämna betodlarna visst fraktbidrag på sätt framgår av följande

uppställning.

Fraktkostnad per Betodlarnas

100 kg betor andel

intill 8 öre hälften

8 intill 12 öre 4 öre

12 » 16 » 5 »

16 » 20 ''> 6 »

20 » 24 » 7 »

24 öre och däröver 8 » .

I nyssnämnda, av riksdagen godkända utskottsutlåtande anfördes, bland

annat, att utskottet förutsatte, att de betodlare, som använde lejd arbetskraft

för betskötsel och betupptagning, under 1930 icke erbjöde sämre

villkor för detta arbete, än vad som i detta avseende i allmänhet hade

gällt i orten under åren närmast före 1929. Vidare uttalades i utskottsutlåtandet,

i anledning av en i motionen I: 247 gjord hemställan örn skrivelse

till Kungl. Maj:t med begäran örn utredning angående möjligheterna

för den svenska sockerindustrien att genom koncentration och omläggning

av fabrikationsmetod nedbringa sina tillverkningskostnader

samt angående den jämkning beträffande nu gällande tullsatser, som härför

kunde vara erforderliga, att utskottet ansåge det vara ett viktigt

önskemål, att till förutsättningslös undersökning upptoges i motionen

berörda spörsmål.

Vid anmälan den 14 mars 1930 av riksdagens nyssnämnda skrivelse

beslöt Kungl. Maj:t, bland annat, att ställa det av riksdagen för budgetåret

1930/1931 anvisade extra förslagsanslaget å 3,800,000 kronor till statskontorets

förfogande att användas för därmed avsett ändamål, varefter

Kungl. Majit den 20 september 1930 meddelade föreskrifter angående anordnande

av kontroll rörande användningen av från anslaget utanordnade

belopp.

Efter framställning av 1929 års sockersakkunniga och vederbörandes

hörande uppdrog Kungl. Majit den 22 augusti 1930 åt nämnda sockersakknnniga

att i egenskap av undersökningsmyndighet enligt lagen den 18

1931 ira

riksdag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Marits proposition Nr 76.

juni 1925 om undersökning angående monopolistiska företag ock sammanslutningar

verkställa undersökning rörande de svenska sockerfabriksak - tiebolagens inverkan på prisförbållandena å sockerbetor och socker inom

landet. Vid sidan av ifrågavarande undersökning, till vars resultat jag

senare återkommer, fortsatte de sakkunniga sitt allmänna utredningsarbete

i sockerfrågan. Med skrivelse den 15 december 1930 överlämnade

1929 års sockersakkunniga av dem sålunda verkställd utredning (stat.

off. utr. 1930:35) rörande de med sockerfrågan sammanhängande spörsmål,

vilka ej voro avsedda att behandlas i samband med nyss åsyftade

särskilda undersökning av sockerfabriksaktiebolagen.

I sockersakkunnigas betänkande den 15 december 1930 lämnades även

en redogörelse för verkställda undersökningar angående förutsättningarna

för 1931 års inhemska sockerbetsodling samt angåvos olika utvägar

till eventuell statlig stödaktion för samma års betodling. Sedan vederbörande

myndigheter häröver avgivit infordrade utlåtanden, avlät Kungl.

Maj:t den 23 januari 1931 proposition (nr 42) till riksdagen, däri föreslogs,

att riksdagen måtte, för utlämnande enligt vissa grunder av tilllägg

till priset för 1931 års sockerbetsodling, för budgetåret 1931/1932 anvisa

ett extra förslagsanslag av 3,800,000 kronor.

Till stöd för det i propositionen sålunda framlagda förslaget anförde

jag bland annat följande.

Förhållandena på den internationella sockermarknaden bade under 1930

medfört ytterligare prisfall å socker. Priskurantpriset i Sverige å krossad

melis (K 5), som i början av 1930 varit 31 å 32 öre för kilogram, hade därefter,

frånsett en tillfällig återhämtning under hösten sagda år, oavbrutet

fallit och utgjorde sedan slutet av november 1930 endast 26 öre för

kilogram. Det enligt de mellan sockerfabriksaktiebolagen och betodlarna

för åren 1927—1931 gällande betodlingskontrakten utgående grundpriset

för betor av 1930 års skörd, vilket uträknades på grund av krossmelisnoteringen

för tiden 1 februari 1930—31 januari 1931, komme, så vitt kunde

bedömas, att stanna vid ungefär 1 krona 78 öre för 100 kilogram betor

med 16 procent sockerlialt. Emellertid hade betodlarna genom beslut

av 1930 års riksdag under vissa villkor tillförsäkrats ett betpris av 2

kronor 45 öre för 100 kilogram sextonprocentiga betor, och utginge alltså

för 1930 års sockerbetsodling till odlarna ett tillägg av statsmedel till

kontraktspriset av ungefär (245 — 178 =) 67 öre för 100 kilogram betor.

I fråga örn utsikterna för den svenska betodlingen under 1931 kunde

läget betecknas såsom varande för odlingen i stort sett lika allvarligt

som 1930. Prisläget vore sämre än vid samma tid sist sagda år, och framtidsutsikterna

vöre lika ovissa som då. Den i sockersakkunnigas utredning

och myndigheternas yttranden uttalade förmodan vore riktig, att,

därest betpriset för 1931 års odling icke genom statsunderstöd förbättrades,

odlarna komme att i stor utsträckning begagna sin kontraktsenliga

rätt att till hälften minska sin betareal. Av utredningen framginge vidare,

att det betpris, som på grund av rådande sockerpris skulle utgå enligt

betodlingskontrakten, icke av odlarna ansåges tillnärmelsevis täcka

produktionskostnaderna, ävensom att samma betpris måste betraktas såsom

synnerligen ogynnsamt. Situationen vore även i det hänseendet lik
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 76. 5

artad nied fjolårets, att en. väsentligt inskränkt betodling komme att

medföra enahanda allvarliga olägenheter, icke minst med hänsyn till de

bortfallande arbetstillfällena, som förra året befarades skola inträda vid

utebliven statlig stödaktion. Då de omständigheter, som föranledde 1930

års beslut örn betodlingens stödjande, fortfarande vore för handen, förordade

jag, att staten i form av visst tillägg till det kontraktsenliga

betpriset lämnade sin medverkan till uppehållande i viss omfattning av

betodlingen 1931, det sista år, varunder de då gällande femåriga betodlingskontrakten

ägde giltighet.

I avseende å frågan om det betpris, till vars uppnående staten beträffande

1931 års odling borde lämna understöd, anförde jag, att det av

statsmedel utgående pristillägget borde av statsfinansiella hänsyn och

för att i görligaste mån förebygga ett överskridande av för ändamålet

anvisat anslag begränsas till ett belopp av 10 öre för 100 kilogram. Därjämte

tillstyrkte jag, att pristillägg borde utgå endast i den mån, kontraktspriset

för 100 kilogram betor med 16 procent sockerhalt understege

2 kronor 40 öre. Liksom för 1930 års understöd skulle såsom villkor för

rätt att erhålla pristillägg gälla, att odlare med flerårskontrakt även

under 1931 odlade betor på en areal, ej understigande 70 procent av den

i kontraktet ursprungligen tecknade arealen. Enär staten under då rådande

ovissa förhållanden ej borde uppmuntra till sockerbetsodlingens

utbredning, ansåg jag vidare, att pristillägg för 1931 års odling ej borde

utgå för mer än 90 procent av den av en var odlare kontrakterade arealen.

Vidare förutsattes, att sockerbolagen även 1931 av egna medel lämnade

betodlarna visst fraktbidrag. I enlighet nied dessa synpunkter utformades

i proposition de grunder, som borde tillämpas vid understödjande

av 1931 års sockerbetsodling. Slutligen uttalade jag, att frågan

örn betodlingens och den härpå grundade sockerindustriens inbördes förhållanden

för tiden efter utgången av gällande betodlingskontrakt i

god tid upptoges till erforderliga överväganden, därvid spörsmålet örn

den svenska sockernäringens möjligheter att i fortsättningen kunna bestå

utan extra ordinärt statsunderstöd givetvis borde med största noggrannhet

undersökas.

Förenämnda proposition behandlades i sammansatt bevillnings- och

jordbruksutskott, till vilket även hänvisades åtskilliga inom riksdagen

väckta motioner i sockerfrågan. Av utskottets i ämnet avgivna utlåtande

nr 1 inhämtas bland annat följande.

Läget å den internationella sockermarknaden vore fortfarande sådant,

att det måste anses uteslutet att med någon säkerhet bedöma den kommande

utvecklingen. Sedan motsvarande tidpunkt förra året hade priset

för socker kraftigt sjunkit och befunne sig för närvarande å en nivå

lägre iin tillförne. Liksom under 1930 torde därför år 1931 ett avgörande

i sockerfrågan böra ske med hänsyn till för närvarande kända förhållanden

samt inskränkas att avse endast årets odling. Till denna ståndpunkt

ansåg sig utskottet hava desto större anledning, som med utgången

s. 6 Kontrollera mot PDF

1929 års

sockersakkuninga.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 7b.

av 1931 års kampanj de mellan sockerfabriksaktiebolagen och betodlarna

tecknade femåriga kontrakten upphörde att gälla.

Utginge man alltså från de för det dåvarande rådande förhållandena,

hade man enligt utskottet beträffande 1931 års sockerbetsodling att räkna

med ett så lågt betpris, att odlingen säkerligen komme att avsevärt minskas,

därest staten ej ingrepe till dess stödjande. De olägenheter i skilda

hänseenden, som vore förbundna med en dylik minskning, vore enligt

utskottets mening för det dåvarande så allvarliga, att det måste anses

som ett allmänt intresse av stor betydelse att söka medverka till odlingens

uppehållande även under 1931. Utskottet underströk i detta sammanhang

den betydelse för beredande av arbetstillfällen, som sockerbetsodlingen

och den därpå grundade sockerindustrien måste anses äga särskilt

i dåvarande tider, när arbetslösheten i allmänhet på grund av den

alltmer märkbara depressionen inom näringslivet hotade att stiga. Utskottet

ansåg sig alltså böra förorda, att staten genom ett tillfälligt stöd

medverkade till uppehållande jämväl av 1931 års sockerbetsodling.

I avseende å det sätt, varpå en dylik medverkan skulle lämnas, samt

de bestämmelser och villkor, som därvid borde tillämpas, anslöt sig utskottet

till den i propositionen härutinnan uttalade mening. Huru önskvärt

det ur åtskilliga synpunkter kunde vara att vid 1931 års odling bibehålla

det betpris, som tillförsäkrats odlarna förra året, vore det likväl

av statsfinansiella skäl nödvändigt att åtnöja sig med det av Kungl.

Maj:t föreslagna beloppet. Utskottet ansåg sig likväl böra förutsätta,

att betodlarna under 1931 vid användande av lejd arbetskraft ej tillämpade

sådana lönesatser, som äventyrade statshjälpens sociala karaktär.

Utskottet framhöll vidare såsom självklart, att den fortsatta utredningen

i sockerfrågan även borde klarlägga, huru tullskyddet utnyttjades av de

olika intressenterna inom sockerproduktionen.

Sedan riksdagen i skrivelse den 3 mars 1931, nr 44, under åberopande

av sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets förberörda, av

riksdagen godkända utlåtande tillkännagivit, att riksdagen bifallit

Kungl. Maj:ts förut nämnda proposition nr 42/1931, fann Kungl. Majit

den 6 mars 1931 gott att, bland annat, ställa det av riksdagen för budgetåret

1931/1932 sålunda beviljade extra förslagsanslaget å 3,800,(100 kronor

till statskontorets förfogande att användas för därmed avsett ändamål.

I .samband härmed meddelade Kungl. Majit beslut angående kontrollen

rörande användningen av från anslaget ifråga utanordnade belopp.

Samma den 6 mars 1931 avlät jag en skrivelse till 1929 års sockersakkunniga,

däri jag bringade till de sakkunnigas kännedom, i och för

iakttagande vid deras fortsatta arbete, vad vid sockerfrågans riksdagsbehandling

1931 av vederbörande utskott anförts rörande den fortsatta

utredningen i sockerfrågan.

1929 års sockersakkunniga hava numera avslutat sitt utredningsarbete

samt den 16 november 1931 avlämnat dels en översikt rörande utvecklingen

å sockermarknaden inom och utom Sverige under 1931, dels ock

en redogörelse för resultatet av den utav dem enligt Kungl. Majits

uppdrag den 22 augusti 1930 jämlikt lagen örn undersökning angående

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 76. 7

monopolistiska företag ock sammanslutningar verkställda särskilda undersökningen

rörande de svenska sockerfabriksaktiebolagens inverkan på

prisförhållandena å sockerbetor och socker inom landet. Den del av sist

berörda undersökning, som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 23 december

1931 får utlämnas till offentligheten, torde såsom bilaga C få fogas

till detta protokoll.

I den förstberörda översikten rörande utvecklingen å sockermarknaden

inom och utom Sverige under 1931 hava 1929 års sockersakkunniga

anfört i huvudsak följande.

I den redogörelse för den internationella sockermarknaden, vilken de

sakkunniga tidigare lämnat, hade de framhållit, att den i hög grad kännetecknades

av osäkerhet. Denna tendens hos marknaden kvarstode alltjämt.

Visserligen hade det katastrofala fall i råsockerpriset, som ägde

rum under 1930, upphört och en mindre återhämtning däri skett.

Världsmarknadspriset för råsocker vore dock fortfarande mycket tryckt

och underkastat starka svängningar. Noteringen å Cuba-socker i Newyork

hade sålunda under den gångna delen av 1931 växlat mellan cirka

l.io cent och 1.60 cent per skålpund eller mellan 9 och 13 öre per kilogram.

I medio av november 1931 utgjorde noteringen l.so cent per skålpund. Det

tryckta läget å sockermarknaden vore till stor del en återverkan av den

ekonomiska kris, som sedan något år tillbaka överginge världen. Råvarupriserna

hade sålunda under 1931 fortsatt att falla. Särskilt hårt hade

därvid jordbruksprodukterna drabbats. Det allmänna förtroendet inom

affärslivet, varav den internationella handeln vore i så hög grad beroende,

hade ytterligare undergrävts av de senaste månadernas händelser på valutamarknaden.

Under sådana förhållanden vore det ej ägnat att förvåna, att de åtgärder

av internationell karaktär, som vidtagits av sockerindustrierna i vissa

länder för att reglera marknaden, ännu ej lett till någon mera märkbar

förbättring av sockerpriserna. De sedan lång tid tillbaka pågående underhandlingarna

mellan sockerindustrierna i de viktigaste sockerexporterande

länderna örn vidtagande av gemensamma åtgärder för sockermarknadens

stabilisering hade nämligen irnder året bragts till ett gynnsamt slut, i det

att den 9 maj 1931 en överenskommelse i ämnet undertecknades mellan

representanter för sockerindustrierna å Cuba, Java, i Tjeckslovakien,

Tyskland, Polen, Ungern och Belgien. Överenskommelsen, som fått namn

efter sin upphovsman, amerikanaren Chadbourne, innebure i korthet, att

de anslrrtna sockerindustrierna förpliktat sig att under en tid av 5 år begränsa

sin sockerutförsel på sätt omstående sammanställning angåve.

Med hänsyn till de betydande lager, som samlats i olika delar av världen,

hade vidare bestämts, att dc anslutna industrierna skulle, i den mån

så vore möjligt, inskränka produktionen under kommande år, så att lagren

vöre avverkade vid femårsperiodens slut. Denna bestämmelse väntades

få till följd, att sockerproduktionen inskränktes i Europa med 16 procent,

å Java med 15 procent samt å Cuba med 37 procent. Även sockerexporten

från Cuba till Förenta staterna hade nämligen tidigare enligt regeringsdekret,

inskränkts till högst 2,577,000 ton under 1931 och 2.800,000 ton

under vartdera av åren 1932—1935. Såsom verkställande organ hade beslutats

inrätta en särskild kommission med säte i Haag. I denna kommission

ägde vid besluts fattande den cubanska industrien 35 röster, den javane
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.

Exportkvantiteter enligt »Chadbourne-överenskom niel sen».

1930/31

1931/32

1932/33

1933/34

1934/35

1,000 ton

Cuba, export till länder utanför Förenta sta-

terna1 * .............................................

655

805

855

855

855

Java, total export3....................................

2,300

2,400

2,500

2,600

2,700

Tjeckoslovakien, export3 ...........................

571

571

571

571

571

Tyskland, export4 ....................................

500

350

300

300

300

Polen, export4..........................................

309

309

309

309

309

Ungern, export4....................................

84

84

84

84

84

Belgien, export4.......................................

30

30

30

30

30

siska 30 röster samt de europeiska industrierna tillsammans 25 röster. För

att förhindra att begränsningarna i exporten skulle leda till en alltför

stark stegring i sockerpriset avtalades, att exportkvoterna skulle ökas med

5 procent, därest världsmarknadspriset för råsocker överstege 2 cent per lb.

Höjdes priset till 2 V* cent, hade den tillsatta kommissionen rätt att öka

kvoterna med ytterligare 2.5 procent. Skulle priset stiga till 2.5 cent eller

mer, vore dock kommissionen i varje fall skyldig att utvidga kvoterna

med 5 procent, däri inräknade de 2.5 procent, varmed kommissionen

eventuellt tidigare utvidgat dem. Som världsmarknadspris skulle anses

medelnoteringen i Förenta staternas valuta i London under 30 dagar å råsocker,

basis 96° polarisation, fob Cuba.

Den träffade överenskommelsen bade otvivelaktigt baft till följd en betydande

minskning i råsockerproduktionen. På sakkunnigt båll beräknade

man sålunda, att densamma i endast Europa, örn man frånsåge Sovjetunionen,

koinme att under år 1931/1932 i jämförelse med föregående år

minskas från 8.6 miljoner ton till 6.4 miljoner ton eller med 2.2 miljoner

ton. Ehuru denna kraftiga nedgång till stor del vore beroende på en genomsnittligt

svag betskörd, bade dock härtill även bidragit en avsevärd

inskränkning i odlingens omfattning. Den med sockerbetor odlade arealen

i angivna område bade nämligen minskats från 1.9 miljoner hektar till 1.6

miljoner hektar eller med cirka 16 procent. Att minskningen av arealen

stannat vid denna siffra, vore beroende på det höga tullskydd, som den

inhemska sockernäringen åtnjöte i flertalet av Europas stater och vilket

under slutet av år 1930 samt den hittillsvarande delen av 1931 än ytterligare

förstärkts i flera av dem. Bland andra länder bade sålunda Frankrike,

Belgien och Polen under ifrågavarande tidrymd böjt sina sockertullar.

I Nederländerna bade, vid sidan av den 1930 införda tullen å raffinerat

socker med 2.4 gulden (3 kronor 60 öre) per 100 kilogram, åt 1931 års

betodling lämnats särskilt understöd i form av direkt subvention. Detta

utginge med högst 0.45 gulden (67.5 öre) per deciton efter en sjunkande

skala vid stigande sockerpris samt finge tillgodonjutas för en betmängd

av högst 80 procent av betproduktionen i medeltal under de tre senaste

åren. Denna skärpta tullpolitik från de europeiska staternas sida bade

givetvis bidragit att förvärra situationen å den internationella sockermark
1

Avse kalenderåren 1931 —1935.

a » åren 1 april 1931/31 mars 1932—1 april 1935/31 mars 193G.

» 1 oktober 1930/30 september 1931 — 1 oktober 1934/30 september 1935.

» 1 september 1930/31 augusti 1931—1 september 1934/31 augusti 1935.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.

9

Haden. Enär vidare strävandena att skydda den inhemska sockernäringen

1 regel gått ut på att, jämte det att betodlarna bereddes erforderligt stöd,

tillse, att sockrets bearbetning till färdig konsumtionsvara i möjligaste

mån skedde inom det egna landet, hade en överproduktion av konsumtionssocker

framkallats, vilken bidragit till att ytterligare sänka priset å

dylikt socker i förhållande till råsockerpriset. Belysande för utvecklingen

härutinnan vore, att spänningen mellan dessa båda pris, vilken för endast

ett fåtal år sedan hade uppgått till 6 å 7 öre per kilogram, under 1931 i allmänhet

legat vid 2.5 öre å 3 öre per kilogram.

Sistberörda omständighet vore givetvis av den största betydelse för den

svenska socker marknaden. På sätt i 1930 års sockerutredning påvisats

följde nämligen sockerpriset i Sverige mycket nära priset å konsumtionssocker

utomlands, varvid särskilt noteringarna i Hamburg utövade ett

normerande inflytande. Enär dessa under 1931 till följd av stora utbud av

europeiskt konsumtionssocker varit mycket pressade, hade även läget å den

svenska marknaden varit synnerligen tryckt. Den återhämtning, som kunnat

iakttagas å den internationella råsockermarknaden, hade sålunda varit

väsentligt mindre framträdande i fråga örn priset å svenskt socker. Efter

att i slutet av november 1930 hava sjunkit till 26 öre, hade priskurantpriset

å krossmelis förblivit å denna nivå till slutet av mars 1931, då det höjdes

till 27 öre. Efter en mindre nedgång i maj med en nästan omedelbart

därefter följande motsvarande uppgång, hade priset stigit till 28 öre i juli,

men sjönk sedan till 26 öre i augusti. Under de senaste månaderna hade dock

valutaförhållandena i någon mån bidragit att lätta trycket å den svenska

marknaden. I slutet av september 1931 höjdes priset med 4 öre under

loppet av en vecka, i huvudsak till följd av den svenska valutans depreciering,

men denna prisstegring hade sedan delvis gått förlorad. För dagen

(den 16 november 1931) utgjorde priskurantpriset å krossmelis 28 öre per

kilogram.

Då grundpriset för betor med 16 procent sockerlialt enligt gällande odlingskontrakt

mellan sockerfabriksaktiebolagen och odlarna utginge med

6.5 gånger priskurantpriset å krossmelis efter avdrag av grossistrabatten

4 procent för tiden från 1 februari det år, odlingen skedde, till den 31 januari

påföljande år, torde såvitt man då kunde bedöma, det betpris, som sockerbolagen

skulle betala för 1931 års odling, bliva jämförelsevis lågt. Antoge

man nämligen, att ett sockerpris av 28 öre förbleve gällande till avverkningsårets

slut, skulle genomsnittspriset å krossmelis bliva cirka 27 öre och

som följd därav betpriset utgöra 6.5 (27 —-4 X 27 :100) = 168 öre per deciton

betor. Med tillägg av statens bidrag ä 40 öre skulle följaktligen priset vid

16 procents sockerhalt vara 2 kronor 8 öre. Räknade man vidare med en

sockerhalt av 18 procent, bleve tillägget härför 20 öre, varför det sammanlagda

betpriset komme att uppgå till 2 kronor 28 öre. I jämförelse nied

1930 års betpris, som vid en sockerhalt av 17.2 procent hos betorna varit

2 kronor 57 öre, skulle alltså en sänkning med 11 procent hava ägt rum.

Samtidigt hade även prisfallet å jordbrukets övriga alster fortsatt. I vad

avsåge vegetabiliska produkter hade visserligen nedgången varit mindre

framträdande, beroende delvis på statens stöd åt brödsädsodlingen, men

i fråga örn den animaliska produktionen hade däremot priserna under 1931

kraftigt sjunkit. Det allmänt försämrade läget för jordbruksproduktionen

i dess helhet torde även bidragit till att sockerbetsodlingen ej inskränkts

mer än vad som skett. Den under 1931 med sockerbetor odlade arealen

uppginge till 35,100 hektar. Skörden torde emellertid bliva synnerligen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.

låg, i det att enligt bolagens beräkningar den skulle uppgå till knappt

900,000 ton eller cirka 245 deciton per hektar. På grund därav bleve odlarens

inkomst av odlingen jämförelsevis låg, trots den höga sockerhalten,

eller 560 kronor per hektar. Kostnaden för betskötseln hade utgått med

belopp, som varierat mellan 210 kronor och 250 kronor per hektar.

Vad anginge kommande års sockerbetsodling, vore det för tidigt att nu

uttala sig, Då det hösten 1926 ingångna femåriga odlingsavtalet mellan

svenska sockerfabriksaktiebolaget och Skånes betodlares centralförening

nu utlöpt, vore nämligen odlingen under de närmaste åren beroende av de

nya överenskommelser mellan parterna, som kunde komma att träffas.

Underhandlingar härom hade inletts.

På dessa underhandlingar komme att inverka den internationella sockermarknadens

sannolika utveckling och denna marknads återverkan på

våra svenska förhållanden. Chadbourneplanens antagande vore den åtgärd,

vid vilken samlade sig berättigade förhoppningar örn en så småningom

inträffande stabilisering av den internationella sockermarknaden.

Dessa förhoppningars infriande vore emellertid beroende av, huru den nuvarande

osäkra ekonomiska världssituationen komme att utveckla sig.

Vad parternas ställningstagande vidare beträffade torde från jordbrukarnas

sida ett ökat intresse för betodlingen vara att förvänta som en

följd av att, vid jämförelse med förhållandena vid ingående av 1926 års

avtal, med betodlingen konkurrerande odlingar nu lämnade ett mycket

sämre ekonomiskt utbyte. För sockerindustriens del åter vore konkurrensen

med utlandet visserligen hård, men vid jämförelse med det nuvarande

läget för större delen av den svenska industrien vore sockerindustriens

läge gynnsamt, dels genom att den sedan länge åtnjutit och fortfarande åtnjöte

ett relativt högt tullskydd, dels genom att den förädlade en inhemsk

råvara, som till priset vore oberoende av osäkra valutaförhållanden, dels

genom att den ägde en inhemsk marknad för sina produkter. Därtill

komme, att industrien hade en väl konsoliderad ställning.

Att hoppas vore därför, och detta även med hänsyn till de kraftiga påfrestningar,

för vilka landets ekonomi vore utsatt till följd av stegrad arbetslöshet

och försämrad handelsbalans, att parterna skulle komma till

sådan uppgörelse, att sockernä ringen ostört finge fortsätta sin verksamhet.

Vt''esa statistiska

uppgifter

angående

sockerbetsodlingen

och sockerpriserna.

I avseende å den till svenska sockerfabriksaktiebolaget hörande betodlingen

under de fem senaste åren meddelas i följande sammanställning åtskilliga

uppgifter, vilka äro ägnade att belysa läget inom nämnda näringsgren

samt den inverkan detta haft å odlingens omfattning.

Kampanjår

Betareal

hektar

Inköpta

betor

ton

Socker-

halt

%

Effektivt

medelpris

för K 5

för tiden

öre

Grund-

pris

öre

Betpris

Tillägg

för soc- kerhalt

öre

)er 100 k

Summa

öre

t

Härtill

kommer

subven- tion av

staten

öre

1927/28 ............

37,437

914,712

1 6.64

43.ss

281.66

6.46

288.12

1928/29 ...........

39,330

1,021,836

16.7t

37.67

244.28

7.41

251.64

—

1929/30 ............

25,604

719,092

17.66

32.56

211.61

16.89

228.60

—

1930/31 ............

34,017

1,130,955

17.22

27.84

177.73

12.21

199.94

67.27

1931/32 ...........

32,607

826,975

18.1 ii

26.09

169.57

21.ss

191.4 5

40.00

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 76. 11

Till komplettering av förestående uppgifter lämnas vidare i följande

tablå månadsmedeltalen för priset å krossmelis enligt svenska sockerfabriksaktiebolagets

priskurant. Förändringarna i dessa månadsmedeltal,

vilka visserligen i första band härröra av förskjutningar i läget å världsmarknaden

men delvis även bero av sänkningarna oell borttagandet av

sockerskatten, kunna nämligen i viss utsträckning anses belysande för utvecklingen

av konsumentpriset å socker i Sverige.

Månad

1926

1927

1928

1929

1930

1931

Januari.......................................

54.2

56.5

50.3

39.9

31.8

26.0

Februari ....................................

53.4

56.9

48.8

40. o

31.6

26.0

Mars ........................................

52.2

57.0

50.8

39.3

31.0

26.2

April..........................................

53.4

55.2

51.1

38.0

30.2

27.0

Maj.............................................

55.0

55.0

50. o

37.1

29.0

26.9

Juni ..........................................

53.3

53.2

48.1

36.1

29.0

27.0

Juli ..........................................

48.2

53.8

43.0

35.2

28.3

27.5

Augusti.......................................

48.1

55.2

43.5

35.0

28.0

26.5

September ................................

50.1

56.0

43.0

36.5

27.7

26.4

Oktober.......................................

50.9

51.6

41.5

34.4

27.6

28.4

November....................................

'' 52.0

48.5

40.7

32.5

27.7

28.3

'' December....................................

55.8

49.3

40.3

32.0

26.0

27.6

Såsom inledningsvis redan omnämnts upphörde de under hösten 1926

ingångna femåriga betodlingskontrakten att gälla med utgången av 1931

års kampanj. I anledning därav hava under 1931 svenska sockerfabriksaktiebolaget

och styrelsen för Skånes betodlares centralförening förhandlat

med varandra rörande villkoren för 1932 års betodling. Redan vid

sammanträde i mars 1931 mellan representanter för de båda parterna

framfördes sålunda från betodlarhåll vissa önskemål i avseende å de olika

detaljbestämmelser, som kunde ifrågakomma i ett eventuellt kontrakt rörande

1932 års odling. Sedermera hava vid upprepade tillfällen liknande

överläggningar ägt rum, dock utan definitivt resultat. Parterna enades

därför i november 1931 örn att tillkalla landshövdingen A. von Sneidern

att såsom opartisk ordförande leda förhandlingarna.

Vid de överläggningar, som därefter pågått mellan sockerbolaget och

styrelsen för Skånes betodlares centralförening, hava från vardera partens

sida framställts åtskilliga yrkanden på ändring av detaljbestämmelserna

i de hittills tillämpade kontrakten. I avseende å betpriset har vidare

bolaget förklarat sig anse, att man borde utgå från ett grundpris för 100

kilogram betor med 16 procent sockcrhalt, beräknat på sätt angives i de

för åren 1927—1931 tillämpade femårskontrakten. Under förutsättning,

att ej ändring i gällande tullsatser till bolagets nackdel vidtoges under

avtalsperioden, var bolaget villigt att till det sålunda framräknade grund
-

Direkta förhandlingar

under 1931

mellan svenska

sockerfabriksaktiebolaget

och

Skånes betodlares

centralförening.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts proposition Nr 76.

priset, i den mån så erfordrades för att bringa detta upp till 2 kronor 10

öre, tillskjuta ett belopp av högst 20 öre, vilket tillskott, därest en odling

äv minst 36,000 hektar erhölles, komme att ökas med 5 öre till högst 25 öre.

Därjämte medgav bolaget, att det under åren 1930 och 3931 till odlarna

lämnade särskilda fraktbidraget alltjämt skulle utgå.

Styrelsen för Skånes betodlares centralförening förklarade sig emellertid

ej kunna åtnöjas med bolagets erbjudande. I början av förhandlingarna

framfördes sålunda från styrelsen krav på att multipeln vid bestämmande

av betprisets relation till sockerpriset borde höjas från 6.5 i de nu

ntlöpta femåriga kontrakten till 7.5 samt att vid betprisets beräkning avdrag

från sockerpriset ej finge göras med den i bolagets priskurantpris

ingående grossistrabatten 4 procent. Därjämte påyrkades viss ändring

av reglerna för sockerbetornas betalning efter deras sockerhalt. Under förhandlingarnas

fortgång vidtogo emellertid betodlarna den jämkning i sina

krav, att de förklarade sig åtnöjas med en multipel av 7.2. Därest dessa

yrkanden ej kunde av bolaget bifallas, ansågo sig odlarna, i anslutning

till bolagets erbjudande, böra alternativt yrka på att bolaget — oberoende

a\ betarealen , vid varje prisläge å socker för betor med 16 procent sockerhalt

erlade ett grundpris, beräknat i enlighet med bestämmelserna i

femårskontraktet med tillägg av 25 öre. För betor med en sockerhalt överskjutande

16 procent skulle bolaget därjämte för var procent, varmed sockerhalten

överstege 16 procent, betala ett tillägg motsvarande halva priset

för 1 kilogram krossmelis (K5). Enligt vad från centralföreningens styrelse

framhållits kunde man vid sistnämnda alternativ räkna med att vid

ett sockerpris av 33 öre per kilogram erhålla en odling, som motsvarade

bolagets avverkningskapacitet. Enligt ifrågavarande alternativ skulle

vid 33 öres krossmelisnotering priset för betor med 16 procent sockerhalt

bliva 2 kronor 31 öre och för betor med 17.2 procent sockerhalt 2 kronor

51 öre, allt för 100 kilogram.

Då det under de fortsatta förhandlingarna visade sig omöjligt att, i vad

avser frågan örn betprisets beräkning, ytterligare närma parterna till varandra,

vid vilket förhållande bolaget förklarade sig ej heller önska fortsätta

förhandlingarna i fråga om detaljbestämmelserna, ansåg den av parterna

tillkallade ordföranden det utsiktslöst att för det dåvarande fortsätta

förhandlingarna, vilket han den 5 januari 1932 meddelade i skrivelser

till svenska sockerfabriksaktiebolaget och till styrelsen för Skånes

betodlares centralförening. Samtidigt underrättade han mig örn vad sålunda

förevarit.

Förhandling

nr i sockerbeta

f> ägan inför

en av

Kungl. Majit

tillsatt kommission.

Sedan de direkta förhandlingarna mellan sockerbolaget och betodlarna

sålunda avbrutits, förordnade Kungl. Maj:t den 8 januari 1932 en kommission

med uppgift att skyndsammast undersöka möjligheterna för uppgörelse

mellan svenska sockerfabriksaktiebolaget och Skånes betodlares centralförening

angående villkoren för sockerbetsodlingen 1932.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition Nr 76.

13

I skrivelse den 5 februari 1932 har kommissionen meddelat, att den i

enlighet med erhållet uppdrag undersökt möjligheterna för uppgörelse

mellan svenska sockerfahriksaktiebolaget och Skånes betodlares centralförening

angående villkoren för sockerbetsodling 1932 samt i sådant syfte

bedrivit ingående förhandlingar med representanter för bolaget och styrelsen

för föreningen. Därjämte har kommissionen i sagda skrivelse anmält,

att sedan det visat sig icke vara möjligt att åstadkomma uppgörelse mellan

parterna örn en betodling i önskvärd omfattning under 1932 utan särskilt

statligt understöd, förhandlingarna fortsatts, därvid såsom resultat

framkommit visst förslag till villkor angående sockerbetsodling under

1932. Detta förslag hade styrelsen för Skånes betodlares centralförening

förklarat sig, med hänsyn till de fördelar i övrigt, som genom förslaget

vunnits, beredd att för betodlarnas föreningsstämma tillstyrka

till godkännande att gälla för betodlingen under 1932, därvid styrelsen

tillagt, att den dock funne det angivna minimipriset väl lågt.

Sockerbolagets representanter hade förklarat sig beredda att antaga

förslaget, under förutsättning att viss ifrågasatt importreglering å socker

komme till stånd. Rörande sist nämnda angelägenhet har kommissionen

meddelat, att den, efter förhandlingar med representanter dels för nyssnämnda

bolag och dels för mellersta Sveriges sockerfabriksaktieholag,

upprättat förslag till kontrakt mellan svenska staten och svenska sockerfabriksaktiebolaget

samt mellan svenska staten och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag,

vari närmare angåves de bestämmelser och villkor,

under vilka staten skulle å nämnda båda bolag överlåta viss ensamrätt

till införsel av socker. Bolagen hava förbundit sig att, under förutsättning

att kontraktsförslagen av statsmakterna oförändrat godkändes, sluta

avtal med staten i enlighet med förslagen.

Sistnämnda förslag till kontrakt mellan staten och de båda soekerfabriksaktiebolagen

torde såsom bilagor A och B få fogas till detta protokoll.

Börande den närmare innebörden av förslaget till villkor för 1932 års

sockerbetsodling och nyssnämnda kontrakt har i en vid kommissionens

skrivelse fogad promemoria anförts i huvudsak följande.

»Förslaget till villkor angående sockerbetsodling under 1932.

Vid förslagets utformande har man utgått från de för åren 1927—1931

gällande femårskontrakten samt angivit de ändringar, som ansetts böra

vidtagas i dess bestämmelser.

Bland do sålunda föreslagna ändringarna böra i första hand framhållas

do nya reglerna för beräkning av grundpriset för betor med

16 procent sockerhalt. Till grund härför skall enligt förslaget alltjämt

läggas medelpriset å 1 kilogram krossmelis enligt svenska

sockerfabriksaktiebolagets priskurant för en tid av ett år, sedan

därifrån dragits den i noteringen ingående engrosrabatten, 4 procent,

men den multipel, som angiver betprisets relation till sockerpriset, har

höjts från 6.r> till 7. Ehuru denna förändring av beräkningssättet för bet
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.

priset vid ett sockerpris av t. ex. 30 öre per kilogram skulle medföra en

förbättring av priset för 100 kilogram betor med 14.4 öre, kommer likväl

betpriset vid låga sockerpris att bliva för odlarna otillfredsställande. Av

de förda förhandlingarna har även framgått, att för att sockerbetsodling

i ej alltför ringa omfattning skall kunna erhållas under 1932, det vore

nödvändigt, att odlarna garanterades ett visst minimipris, vilket efter

övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter satts till 2

kronor 30 öre för 100 kilogram sextonprocentiga betor. Erinras må,

att genom statsmakternas medverkan grundpriset för betor med 16 procent

sockerhalt under år 1930 fastställdes till lägst 2 kronor 45 öre samt

att tillägg av statsmedel till betpriset under 1931 icke fick utgå i annan

mån, än att nyssberörda grundpris icke översteg 2 kronor 40 öre.

Förutom att sålunda beräkningssättet för grundpriset ändrats till betodlarnas

förmån, hava även reglerna för betornas betalning efter sockerhalt

blivit genom förslaget gynnsammare för odlarna. Enligt femårskontrakten

rönte betpriset ett tillägg respektive avdrag av 1 öre för var 1/io

procent, varmed medelsockerhalten översteg respektive understeg 16 procent,

men enligt förslaget skall motsvarande tillägg respektive avdrag utgöra

Vibo av grundpriset.

Betpris, i ören, enligt femårskontrakten och enligt det föreslagna kontraktet.

Pris vid fri

prisbildning

å 1 kg. K 5

(öre)

Enligt femårskon!Takten

Enligt förslaget

Förbättring

i betpriset

enligt för- slaget (öre)

Grandpris

Tillägg för

sockerhalt

vid 17.2 %

betor

Summa

Grundpris

Tillägg för

sockerhalt

vid 17.2 %

hetor

Summa

28............

175

12

187

230

17

247

60

29............

181

12

193

230

17

247

54

30............

187

12

199

230

17

247

48

31............

193

12

205

230

17

247

42

32............

199

12

211

230

17

247

36

33...........

203

12

218

230

17

247

29

34............

212

12

224

230

17

247

23 1

35............

218

12

230

235

18

253

23

Även i fråga örn rätt till erhållande av vissa från råsockerfabrikationen

härflytande biprodukter hava betodlarna i förslaget erhållit

vissa ytterligare fördelar. Den i femårskontrakten medgivna förmånen

åt odlare vid fabrik, där det s. k. Steffenska förfarandet tillämpas, att

för varje 100 kilogram levererade betor erhålla 4 kilogram sockersnitzel

till ett nedsatt pris av 5 öre per kilogram har utökats till att omfatta 5

kilogram, i samband varmed även den föreskriften föreslagits till intagande

i kontraktet, att sockerhalten i snitzeln ej får i medeltal för kampanjen

understiga 23 procent. En liknande föreskrift har även föreslagits

beträffande betmassa, i det denna enligt förslaget vid varje fabrik under

kampanjen i genomsnitt bör innehålla högst 90.5 procent vatten och icke

får innehålla mer än 91 procent. Enligt femårskontrakten skulle betmassan

tillhandahållas odlarna väl pressad, men någon bestämmelse örn den

högsta tillåtna vattenhalten fanns ej intagen däri.

Enligt förslaget skola bestämmelserna i femårskontrakten ändras i åt
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. May.ts proposition Nr 76.

skillra andra hänseenden, än de nu nämnda. Bland annat har den utfästelse

att lämna särskilt fraktbidrag, som bolaget lör tidigare år avgivit,

nu iirågasatts till intagande i själva kontrakten. Vidare har den i femårskontrakten

iörekommande bestämmelsen örn viss inskränkning i bolagets

rätt att nedlägga driften vid råsockerfabriker borttagits i lörslaget,

varför bolaget i detta hänseende skall hava fria händer att ordna betleveranserna.

Förslaget till kontrakt mellan svenska staten och svenska sockerfabriks
aktiebolaget.

Det av sockerbolaget enligt förberörda förslag till villkor för 1932 års

sockerbetsodling gjorda åtagandet med avseende å betpriset, innebärande

bland annat garanterande av ett minimipris av 2 kronor 30 öre för 100

kilogram sextonprocentiga betor, har skett under förutsättning, att viss

medverkan lämnas från statens sida. Enligt förevarande förslag till kontrakt

mellan staten och bolaget avses denna medverkan — i viss anslutning

till vad som för närvarande gäller beträffande statens åtgärder till

spannmålsodlingens stödjande — skola lämnas i den form, att staten för

viss tid, nämligen från och med den 1 mars 1932 eller den tidigare dag,

Kungl. Majit bestämmer, till och med den 28 februari 1933, tillförsäkrar de

båda sockerbolagen viss ensamrätt till sockerimport. Den vartdera bolaget

sålunda medgivna importrätten skall emellertid, i likhet med vad som

i motsvarande hänseende gäller i avseende å spannmålsregleringen, icke

utgöra hinder för transitering, returförtullning eller uppläggning å tulllager

eller provianteringsfrilager av socker och ej heller skall s. k. egentlig

gränstrafik eller enligt tulltaxeförordningen tullfri sockerimport i regel

vara förhindrad. Huru den åt bolagen medgivna ensamrätten till sockerimport,

vilken givetvis kommer att så gott som uteslutande avse råsocker,

skall fördelas mellan dem, regleras genom inbördes överenskommelse bolagen

emellan. — Vid kommissionens förhandlingar med sockerbolaget

förutsattes, att bolaget under avtalstiden skulle förmedla import av sådant

socker, som ej tillverkades inom landet och ej heller kunde ersättas

av svenskt socker.

Vid en anordning sådan som den föreslagna med avstängd konkurrens

från importerad raffinad har bolaget, på sätt i kontraktet närmare bestämmes,

måst åtaga sig att med viss begränsning nedåt icke tillämpa

högre sockerpris, än som betingas av prisrörelsen å världsmarknaden för

socker. Den nyss åsyftade begränsningen innebär, att bolaget under avtalstiden

icke behöver tillämpa lägre sockerpris än, beträffande K5, 31

öre per kilogram samt för andra sockersorter i förhållande härtill. Det

sålunda satta lägsta sockerpriset, vilket ligger rätt avsevärt under sockerpriset

under tiden närmast före världskriget och endast obetydligt (för dagen

2 öre) överstiger det för närvarande gällande sockerpriset, har måst

införas i regleringssystemet för att sockerbolaget skall kunna vara i stånd

att garantera odlarna det föreslagna minimipriset för betorna. Genom bestämmandet

av nyss berörda lägsta sockerpris skyddas nämligen bolaget

för prisfall å raffinad och erhåller en möjlighet att, därest priserna å råsocker

på världsmarknaden skulle nedgå, göra vissa eljest icke påräkneliga

vinster å sin tillverkning av raffinad ur utländskt råsocker. Med avseende

å bolagets prissättning å socker gäller i övrigt, såsom förut anförts, att

bolaget icke får under avtalstiden tillämpa högre pris, än vad som i enlig
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Martts proposition Nr 76.

het med prisrörelsen å världsmarknaden skulle gällt vid fri prisbildning.

I berörda hänseende ställes enligt förslaget bolaget under statlig kontroll,

därvid kontrollorganet bestående av en nämnd av tre sakkunniga och

opartiska personer, utsedda av Kungl. Majit, tillerkänts befogenhet att

med för bolaget bindande verkan, i den mån så befinnes påkallat, meddela

beslut i fråga örn prissättningen.

Slutligen ma framhållas, att i kontraktsförslaget införts vissa bestämmelser

för det fall, att någon före den dag (den 2 februari 1932), då

meddelande lämnats örn den nu ifrågasatta importregleringen,

träffat avtal örn inköp av utländskt socker, att importeras efter tiden för

importregleringens ikraftträdande. Dylik import skall enligt förslaget

i viss ordning och under betryggande garantier mot missbruk kunna få

äga rum.

Förslaget till kontrakt mellan svenska staten och mellersta Sveriges soc
kerfabriksaktiebolaget.

Detta förslag är i allt väsentligt av samma innebörd som förslaget till

kontrakt mellan svenska staten och svenska socker fabriksaktiebolaget.»

Kommissionen har i sin skrivelse vidare erinrat, att för giltighet av

förberörda kontrakt mellan staten och de båda bolagen erfordras riksdagens

samtycke samt att den föreslagna anordningen i avseende å

sockerimporten därjämte förutsätter riksdagens beslut, att rätt att till

riket införa socker under tiden för kontraktens giltighet icke skall tillkomma

annan än staten eller den eller dem, åt vilken eller vilka Kungl.

Majit överlåter sådan rätt. Därjämte har kommissionen, med hänsyn till

angelägenheten av att den föreslagna importregleringen kommer landets

sockernäring till godo, betonat vikten av att stränga och fullt effektiva åtgärder

hållas i beredskap för neutraliserande av till äventyrs förekommande

prisspekulationer under tiden tills förslaget må bliva förverkligat.

Kommissionens skrivelse utmynnar i hemställan, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen dels besluta, att för tiden från och med den 1 mars 1932

eller den tidigare dag, Kungl. Majit bestämmer, till och med den 28

februari 1933 rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer 119 och 120)

med av Kungl. Majit stadgade undantag icke skall tillkomma annan än

staten eller den eller dem, åt vilken eller vilka Kungl. Majit överlåter

sådan rätt, dels bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de närmare föreskrifter,

som må erfordras för upprätthållandet av nu angivna ensamrätt,

dels ock godkänna förberörda kontrakt mellan svenska staten och de båda

sockerfabriksaktiebolagen.

Yttranden

Sver sockerbetskommistimeus

förslag.

Infordrade yttranden över kommissionens förslag hava den 5 februari

1932 avgivits av kommerskollegium, lantbruksstyrelsen och generaltullstyrelsen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Martts proposition Nr 76.

Kommerskollegium bär anfört i huvudsak följande.

Kollegium hade vid upprepade tillfällen under de föregående åren och

senast i utlåtande den 10 januari 1031 över utredning och förslag i soekerfrågan

av 1929 års sockersakkunniga, uttalat sig rörande de successiva

statliga åtgärder, som föreslagits till stöd för den inhemska betodlingen

och råsockertillverkningen, och tilläte sig åberopa de utredningar

i ärendet, som därvid förebragts. I anledning av ärendets synnerligen

brådskande natur hade vid detta tillfälle icke kunnat införskaffas yttranden

i ärendet från de näringsorganisationer, vilka närmast berördes

av de framställda förslagen. Sockerfrågan torde för övrigt — särskilt

genom 1929 års sockersakkunnigas utredningar samt den av dem jämlikt

lagen den 18 juni 1925 örn undersökning angående monopolistiska

företag och sammanslutningar verkställda undersökningen rörande de

svenska sockerfabriksaktiebolagens inverkan på prisförhållandena å

sockerbetor och socker inom landet — få anses så grundligt utredd

och genomdebatterad, att något nytt av vikt näppeligen syntes vara att

tillägga.

För belysande av det nu föreliggande förslagets sannolika verkningar

i några viktigare hänseenden tilläte sig kollegium hänvisa till vissa

uppgjorda tabeller,1 dels över Sveriges import och export av socker, sirap

och melass åren 1927—1931, dels över medelprisen per månad för

svenskt och tjeckoslovakiskt socker åren 1926—1931, dels och rörande

sockeibolagens prisnoteringar månadsvis under samma år (inklusive

januari—februari 1932) å K 5 socker (krossmelis).

Av uppgifterna framginge, att det inhemska sockerpriset, följande

värhismarknadsnoteringen, från januari 1931 till början av februari

1932 ökats från 26 till 29 öre per kilogram. Prisdifferensen mellan

nämnda pris med avdrag av grossistrabatt och skatt (då sådan tidigare

utgått) samt priset å närmast jämförligt slag av tjeckoslovakiskt socker

hade i genomsnitt utgjort 12 å 13 öre, varav 10 öre motsvarat sockertullens

belopp och resten dels fraktkostnader, dels ett visst kvalitetstillägg

för det inhemska sockret.

Enligt det föreliggande förslaget till avtal med sockerbolagen skulle

priset å krossmelis bestämmas enligt samma grunder som hittills efter

läget å världsmarknaden. Detta torde få anses innebära, att samma

prisdifferens komme att under den tid, avtalet gällde, medgivas, dock

med undantag för de fall, då det så beräknade priset skulle komma

att understiga minimipriset, 31 öre per kilogram. För närvarande

innebure detta minimipris en prisförhöjning, som drabbade konsumenterna,

med 2 öre per kilogram. Även de industrier, som förbrukade socker

- - såsom sötmedels- och fruktkonserveringsindustrierna — komme

givetvis att åsamkas viss belastning genom prisförhöjningen.

Med hänsyn till tidsläget och de för landet ogynnsamma följder, som

ett nedläggande eller en mera omfattande inskränkning av betodlingen

skulle medföra i form av skärpta svårigheter för jordbruket, särskilt i

vissa landsdelar, ökad arbetslöshet och ökad import av råsocker, ansåge

sig kollegium i likhet nied föregående år böra förorda nödiga statliga

åtgärder till stöd för betodlingens uppehållande i lämplig omfattning.

Att härför enligt förslaget valts formen av importmonopol och statligt

kontrollerad prissättning med visst minimipris torde få anses vara

en av det statsfinansiclla läget betingad nödvändighet. Kollegium an
1

Se bilagorna I), I'' och I-'' Ull detta protokoll.

Bihang lill riksdagens protokoll Wil‘2. ] sand. Ii‘> hafi. l\r lii.) •>

s. 18 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 76,

såge visserligen såsom förut önskvärt, att betodlingen och den därmed

i samband stående råsockertillverkningen gradvis begränsades till de

områden av landet, som därför erbjöde naturliga och gynnsamma förutsättningar.

Ehuru de föreliggande avtalen ej direkt gåve vid handen, att

någon sådan koncentration och rationalisering åsyftades, torde dock’

den ändring i 16 § av det tidigare gällande kontraktet med betodlarna,

som nu föresloges, och enligt vilken första stycket av nämnda paragraf

i dess tidigare lydelse skulle utgå, bereda vissa möjligheter för en sådan

utveckling.

Ender åberopande av det anförda har kommerskollegium förklarat sig

icke hava någon erinran mot att det remitterade förslaget lades till

grund för framställning till riksdagen i ämnet.

Lantbruksstyrelsen har anfört i huvudsak följande.

Det föreliggande förslaget hade upplagts efter andra än förut i samma

fråga tillämpade grunder. Dess inverkan på betodlingen och dess

utveckling vore därför svåra att överblicka. Lantbruksstyrelsen ansåge

sig emellertid böra framhålla, att förslaget, så vitt styrelsen kunnat utläsa

ur detsamma, icke syntes ägnat medverka till sockerbetsodlingens

koncentration till för denna odling särskilt lämpade jordar, vilket ur

flera synpunkter torde vara önskvärt.

Då emellertid föreliggande förslag i jämförelse med senast på området

tillämpade bestämmelser enligt styrelsens förmenande måste anses

innebära fördelar för jordbruket och säkerställa ett betpris, som åtminstone

i fråga örn odlare, vilka icke behövde anlita främmande arbetskraft

för sin betodling, torde få anses jämförelsevis tillfredsställande

och ägnat att upprätthålla denna för vissa delar av landet betydelsefulla

del av lantbruksproduktionen, ansåge sig lantbruksstyrelsen böra

tillstyrka bifall till förslaget.

Lantbruksstyrelsen ville emellertid i detta sammanhang erinra örn

den för en avsevärd del av jordbruksnäringens utövare kännbara olägenheten

därav, att genom det av kommissionen ifrågasatta fastlåsandet,

åtminstone för den tid uppgörelsen avsåge, av melasstullen ett abnormt

högt pris på fodermelass fortfarande bomme att vidmakthållas, ett pris,

som uteslöte användning av detta värdefulla fodermedel utanför betodlarnas

förhållandevis trånga krets.

Generaltullstyrelsen har icke haft något att erinra mot förslaget, i vad

det berör styrelsens verksamhetsområde.

Läget å den internationella sockermarknaden kännetecknas alltjämt i

hög grad av osäkerhet. Visserligen har en förbättring däri ägt rum under

det senaste året till följd av de överenskommelser, som träffats örn

begränsning av sockerproduktionen i de viktigaste exportländerna, men

å andra sidan har den allmänna ekonomiska krisen blivit allt kännbarare

i skilda delar av världen, vilket även påverkat sockermarknaden. På

grund av den ovisshet, som vidlåder den kommande ekonomiska utvecklingen,

samt med hänsyn till osäkerheten på den internationella valutamarknaden

kan man i nuvarande läge näppeligen göra något mera säkert

antagande örn den sannolika utvecklingen beträffande sockerpriset å den

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 76.

19

internationella marknaden. Med det nära samband, som råder mellan

denna ock den svenska marknaden, följer därav, att sockerfrågan i Sverige

alltjämt bör bedömas med utgångspunkt från nu kända förhållanden samt

med. hänsyn närmast tagen till läget inom landet.

Såsom förut omnämnts hava de till och med fjolåret gällande femårskontrakten

mellan sockerbolagen och betodlarna numera utlöpt, varför

frågan örn sockerbetsodlingen under 1932 blivit beroende av ny överenskommelse

mellan parterna rörande odlingsvillkoren. Med anledning härav

och sedan direkta förhandlingar mellan parterna icke lett till resultat, har

såsom redan erinrats en av Kungl. Majit tillsatt kommission undersökt

betingelserna för att en dylik överenskommelse skulle kunna ernås. Såsom

resultat härav har framkommit ett förslag, vars genomförande förutsätter

viss medverkan från statens sida.

De omständigheter, som föranlett statsmakterna att under de två senaste

åren lämna sockerbetsodlingen särskilt stöd, föreligga beträffande årets

odling i minst lika hög grad. som tidigare. Därjämte synes i år särskilt

avseende böra fästas vid frågans betydelse med hänsyn till handelsbalansen.

Då vidare det av kommissionen efter ingående förhandlingar med

parterna nu framlagda förslaget innebär, att dessa genom ömsesidiga

tillmötesgåenden jämnat vägen för frågans lösning, därvid sockerbolagen

gjort betydande ekonomiska medgivanden utöver vad som förekommit i

de nu utlöpta femårskontrakten, anser jag, att staten bör medverka tili

överenskommelsens förverkligande.

Mot den form, varunder statens medverkan föreslås skola lämnas, synas

mig några vägande invändningar näppeligen kunna göras. Den ifrågasatta

anordningen, vilken i huvudsak följer samma principer som för närvarande

tillämpas i avseende å spannmålsregleringen, torde vara ägnad

att lämna sockernäringen erforderligt - stöd vid låga sockerpris utan att

andra berättigade intressen därigenom skadas. Såväl lantbruksstyrelsen

som kommerskollegium hava också i huvudsak givit förslaget sin anslutning.

Den del av förslaget, som avser grunderna för betprisberäkningen och

övriga villkor för 1932 års sockerbetsodling, torde ur betodlingens synpunkt

under nuvarande förhållanden kunna anses godtagbar. Genom

förslaget tillgodoses åtskilliga av betodlarna i deras förhållande gent emot

sockerbolagen eftersträvade önskemål, därvid främst bör framhållas, att

den multipel, som skall angiva betprisets förhållande till sockerpriset,

höjts från 6.5 i de nyligen utlöpta femårskontrakten till 7, varjämte reglerna

för beräknande av tilläggspriset för högre sockerhalt än 16 procent

ändrats till odlarnas förmån. Den för betodlingens säkerställande betydelsefullaste

bestämmelsen är emellertid garanterandet av ett visst lägsta

grundpris för sextonprocentiga betor. Det härutinnan föreslagna priset 2

kronor 30 öre för 100 kilogram torde — med hänsyn jämväl till det ökade

pristillägget vid högre sockerhalt — vara ägnat att medföra odling i så
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 76.

dan omfattning, att de olägenheter ur det allmännas synpunkt, vartill en

nedsatt betodling leder, kunna undgås. Med de sålunda föreslagna bestämmelserna

örn betpriset torde det från statens sida böra förutsättas, att

betodlarna vid användande av lejd arbetskraft under 1932 ej tillämpa sådana

lönesatser, att det sociala syftet med statens medverkan till betodlingens

uppehållande därmed äventyras.

För att sockerbolagen skola åtaga sig att erlägga betalning för betorna

enligt nyssnämnda grunder med ett garanterat lägsta pris förutsätter

förslaget, att staten skulle å bolagen överlåta ensamrätt till import av

socker samt medgiva, att bolagen i sin prissättning å socker, vilken skulle

under statlig kontroll ske enligt hittills tillämpade grunder, ej behövde

notera lägre pris än, ifråga örn krossmelis, 31 öre per kilogram. För konsumenterna

kommer denna anordning visserligen att innebära, att de avskäras

från möjligheterna att få fördel av lägre pris, än som motsvaras

av det nyss nämnda. Skulle däremot prisförhållandena å världsmarknaden

så utveckla sig, att priskurvan åter överstiger sagda pris, kommer

det inhemska sockerpriset enligt förslaget att liksom hittills och utan någon

ytterligare fördyring följa fluktuationerna å världsmarknaden. Det

föreslagna lägsta krossmelispriset, 31 öre per kilogram, ligger visserligen

något över dagens pris och medför alltså, att konsumenterna för tillfället få

vidkännas viss uppoffring för den inhemska sockerbetsodlingens uppehållande.

Emellertid torde även för konsumenterna ligga någon fördel däri, att

priset stabiliseras, enär erfarenheten visat, att i tider med fluktuerande

priser spänningen mellan producent- och konsumentpriserna tenderar att

stegras. Framhållas må ock, att ett krossmelispris av 31 öre måste anses

mycket lågt, örn man tager hänsyn till prisutvecklingen under en längre

tid tillbaka. Såsom närmare framgår av den i bilaga G till detta protokoll

intagna tabell uppgick nämligen motsvarande pris under åren närmast

före världskriget till ungefär 55 öre, och utgjorde medelpriset under

femårsperioden 1922/1926 77 öre och under femårsperioden 1927/1931

38 öre. Jag har följaktligen ansett förslaget jämväl i nu berörda del

kunna godtagas.

I 6 § av de föreslagna kontrakten mellan staten och sockerbolagen har

angivits de förutsättningar, under vilka bolagen gjort sina åtaganden,

innebärande bland annat att inga ändringar under avtalstiden vidtagas

beträffande gällande tullsatser å socker och melass. Under förevarande

förhållanden anser jag hinder ej möta mot att en dylik föreskrift godtages

från statens sida. Härav följer, att vad lantbruksstyrelsen anfört

i frågan örn melasstullen, synes mig icke böra för närvarande föranleda

någon åtgärd.

För giltighet av de ifrågasatta kontrakten mellan staten och sockerbolagen

erfordras riksdagens samtycke. Den föreslagna anordningen förutsätter

riksdagens beslut, att för tiden från och med den 1 mars 1932 eller

den tidigare dag, Kungl. Maj:t bestämmer, till och med den 28 februari

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

21

1933 rätt att till riket införa socker icke skall tillkomma annan än staten

eller den eller dem, åt vilken eller vilka Kungl. Maj :t överlåter sådan rätt.

Meddelande av erforderliga närmare föreskrifter torde ankomma på Kungl.

Maj:t. Därvid torde givetvis iakttagas, att importen lämnas fri beträffande

de i 1 § andra och tredje styckena av kontrakten angivna fall, samt

att särskilda bestämmelser meddelas rörande sådan import, som avses i

7 § andra stycket, ävensom angående ordningen för uppbärande av där

omförmäld avgift.

Såsom i förslaget till kontrakt mellan staten och sockerbolagen förutsatts

torde av Kungl. Majit böra tillsättas en nämnd av tre sakkunniga

och opartiska personer för utövande av kontroll över bolagens verksamhet,

i vad den beröres av kontrakten. Närmare bestämmelser rörande

nämndens verksamhet torde få meddelas av Kungl. Majit. De belopp,

som må inflyta i form av avgifter jämlikt 7 § andra stycket i kontrakten,

torde böra tillgodoföras inkomsttiteln diverse inkomster, varifrån

kostnaderna för nämnden torde få bestridas.

Slutligen vill jag i likhet med kommissionen framhålla angelägenheten

av att effektiva åtgärder hållas i beredskap mot prisspekulation under

tiden tills förevarande förslag må bliva genomfört.

"Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att för tiden från och med den 1 mars 1932 eller den tidigare

dag, Kungl. Majit bestämmer, till och med den 28 februari 1933 rätt

att till riket införa socker (tulltaxenummer 119 och 120) med av Kungl.

Majit stagade undantag icke skall tillkomma annan än staten eller den

eller dem, åt vilken eller vilka Kungl. Majit överlåter sådan rätt;

dels bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de närmare föreskrifter, som

må erfordras för upprätthållande av nu angivna ensamrätt;

dels ock godkänna de såsom bilagor A och B till detta protokoll fogade

förslagen till kontrakt mellan svenska staten och svenska sockerfabriksaktiebolaget

samt mellan svenska staten och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Allon Tigerschiöld.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Mcij:ts proposition Nr 76.

Bilaga A.

Förslag till

Kontrakt

mellan svenska staten och svenska sockerfabriksaktiebolaget.

Mellan svenska staten å ena sidan samt å andra sidan svenska sockerfabriksaktiebolaget,

i det följande benämnt bolaget, är följande överenskommelse

träffad.

1 i

Staten tillförsäkrar bolaget för nedan i 7 § första stycket omförmälda

tid, att annan än bolaget och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag

ej skall äga laglig rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer 119

och 120).

Vad ovan sägs skall icke utgöra hinder för annan att företaga transitering,

returförtullning eller uppläggning å tullager eller provianteringsfrilager

av nyss omförmälda vara; dock får å provianteringsfrilager upplagd

sådan vara endast efter av Kungl. Maj:t för varje särskilt fall meddelat

tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven

ordning.

Vad i första stycket sägs gäller ej heller i avseende å vara, som införes

1 egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för

varan åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än

den under s) upptagna eller enligt 6 eller 8 § samma förordning.

2 §.

Bolaget förbinder sig att i enlighet med därom inför den av Kungl.

Majit den 8 januari 1932 tillsatta kommissionen rörande sockerbetsfrågan

gjord utfästelse inbjuda till teckning av kontrakt angående sockerbetsodling

under år 1932 samt i kontrakten i avseende å beräkningen av betpriset

intaga bland annat följande bestämmelser.

Till grund för beräkningen av betpriset lägges medelpriset å 1 kilogram

krossmelis (K 5) enligt svenska sockerfabriksaktiebolagets priskurant vid

försäljning till engrossister under tiden från och med den 1 mars 1932

till och med den 28 februari 1933, sedan därifrån dragits den i noteringen

ingående grossistrabatten 4 %. Det sålunda framräknade effektiva krossmelispriset

utgör grundtalet för betprisberäkningen. För 100 kilogram

sockerbetor med 16 % söderhält utgör priset 7 gånger ovannämnda

grundtal (= grundpriset); dnck att sagda grundpris icke må understiga

2 kronor 30 öre.

För varje 1/10 % ökning eller minskning i medelsockerhalten röner betpriset

ett tillägg eller avdrag av Vibo av grundpriset.

3 i

Vid försäljning av socker är bolaget skyldigt att följa samma grundsatser,

som hittills i detta hänseende av bolaget tillämpats för försäljning

till leveransdagens pris. Bolaget skall bedriva sin verksamhet på

ett lojalt sätt och så att icke annans intresse obehörigen skadas.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.

4 $.

Svenska sockerfabriksaktiebolagets priskurantpris å krossmelis (K 5)

skall vara normerande för priskurantpriserna å övriga av bolaget saluförda

sockersorter på så sätt, att en ökning eller minskning av priset å

K 5 åtföljes av samma ökning eller minskning av priserna å övriga sockersorter.

Priset å K 5 bestämmes enligt samma grunder som hittills efter

läget å världsmarknaden, varvid dock gäller, att lägre pris än 31 öre per

kilogram ej behöver av bolaget för sagda sockersort tillämpas.

5 §.

Bolagets verksamhet, i vad den beröres av detta kontrakt, skall vara

underkastad fortlöpande kontroll av en utav Kungl. Majit tillsatt nämnd

av tre opartiska och sakkunniga personer.

Av bolaget fattat beslut angående priserna å socker skall ofördröjligen

meddelas nämnden. Då denna finner av bolaget tillämpade priser icke

stå i överensstämmelse med vad i 4 § sägs, har den att meddela bolaget

detta samt, örn rättelse ej ernås, själv efter det bolaget beretts tillfälle

yttra sig besluta angående priserna å socker. Dylikt av nämnden fattat

beslut skall omedelbart lända till efterrättelse. Det åligger bolaget att,

vid anfordran, till nämnden lämna de uppgifter, som denna anser erforderliga

för kontrollens utövande.

Rörande nämndens verksamhet i övrigt äger Kungl. Majit meddela

närmare föreskrifter.

6 §.

Bolagets åtagande enligt detta kontrakt gäller under förutsättning, att

inga ändringar under avtalstiden vidtagas beträffande gällande tullsatser

å raffinerat eller oraffinerat socker eller å melass, samt att sådana

åtgärder under nämnda tid icke vidtagas beträffande användning av

melass vid tillverkning av brännvin, varigenom bolagets möjligheter att

vinna avsättning för melass väsentligen inskränkas. 7

7 §.

Detta kontrakt, som är giltigt endast under förutsättning av riksdagens

godkännande, träder i kraft den dag, Kungl. Majit bestämmer, dock

senast den 1 mars 1932, och gäller till och med den 28 februari 1933.

Har någon före den 2 februari 1932 träffat avtal örn inköp i fast räkning

av visst parti socker att importeras efter tiden för kontraktets

ikraftträdande samt anmält detta för den i 5 § omförmälda nämnd senast

den 15 mars 1932, äger han, i den mån inköpet ej skäligen kan antagas

hava skett i uppenbart spekulativt syfte, efter tillstånd av nämnden

verkställa ifrågavarande införsel, men vare därvid skyldig att till statsverket

erlägga en avgift, motsvarande skillnaden mellan å ena sidan värdet

å varan, beräknat efter de vid importtillfället i Sverige gällande pris

enligt bolagets noteringar — efter avdrag av 4 % grosshandelsrabatt

för märket F, örn införseln avser hårt socker såsom bit- och toppsocker,

och för K 5, örn införseln avser annat socker, samt å andra sidan det

belopp, som han styrker sig hava erlagt för partiet, däri inräknat förekommande

tullavgifter. Skäligheten av sist nämnda belopp skall i varje

fall prövas av nämnden, inför vilken importören skall avgiva deklaration

på heder och samvete angående liden och villkoren för köpet. Där

särskilda skäl därtill föranleda, äger Kungl. Majit medgiva befrielse

från eller återbäring av den avgift, varom ovan sägs.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.

Bilaga B.

Förslag till

Kontrakt

mellan svenska staten och mellersta Sveriges sockerfabriks
aktiebolag.

Mellan svenska staten å ena sidan samt å andra sidan mellersta Sveriges

sockerfabriksaktiebolag, i det följande benämnt bolaget, är följande

överenskommelse träffad.

1 §.

. Staten tillförsäkrar bolaget för nedan i 7 § första stycket omförmälda

tid, att annan än bolaget och svenska sockerfabriksaktiebolaget ej skall

äga laglig rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer 119 och 120).

Vad ovan sägs skall icke utgöra hinder för annan att företaga transitering,

returförtullning eller uppläggning å t ullager eller provianteringsfrilager

av nyss omförmäld vara; dock får å pro vian teringsfrilager upplagd

sådan vara endast efter av Kungl. Majit för varje särskilt fall meddelat

tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantera i föreskriven

ordning.

Vad i första stycket sägs gäller ej heller i avseende å vara, som införes

1 egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för

varan åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än

den under s) upptagna eller enligt 6 eller 8 § samma förordning.

2 %.

Bolaget förbinder sig att i kontrakt angående sockerbetsodling under

fr 1932 i avseende å beräkningen av betpriset intaga bland annat följande

bestämmelser.

Till grund för beräkningen av betpriset lägges medelpriset å 1 kilogram

krossmelis. (K 5) enligt svenska sockerfabriksaktiebolagets priskurant

vid försäljning till engrossister under tiden från och med den 1 mars

1932 till och med den 28 februari 1933, sedan därifrån dragits den i noteringen

ingående grossistrabatten 4 %. Det sålunda framräknade effektiva

krossmelispriset utgör grundtalet för betprisberäkningen. För 100 kilogram

sockerbetor med 16 % sockerhalt utgör priset 7 gånger ovannämnda

grundtal (= grundpriset); dock att sagda grundpris icke må understiga

2 kronor 30 öre.

För värjo Vio- % ökning eller minskning i medelsockerhalten röner betpriset

ett tillägg eller avdrag av Vibo av grundpriset.

. Dessutom åtager sig bolaget även beträffande 1932 års sockerbetsodling

att lämna särskilt fraktbidrag till betodlarna enligt samma grunder

som för 1931.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.

25

3 $.

\ id försäljning'' av socker är bolaget skyldigt att följa samma grundsatser,

. som hittills i detta. hänseende av bolaget tillämpats för försäljning

till leveransdagens pris. Bolaget skall bedriva sin verksamhet på

ett lojalt sätt och så att icke annans intresse obehörigen skadas.

4 §.

Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolags priskurantpris å krossmelis

(KM) skall vara normerande för priskurantpriserna å övriga av bolaget

saluförda sockersorter på så sätt, att en ökning eller minskning av priset

å KM åtföljes av samma ökning eller minskning av priserna å övriga sockersorter.

Priset å KM bestämmes enligt samma grunder som hittills

efter läget å världsmarknaden, varvid dock gäller, att lägre pris än 31

öre per kilogram ej behöver av bolaget för sagda sockersort tillämpas.

5 §.

Bolagets verksamhet, i vad den beröres av detta kontrakt, skall vara

underkastad fortlöpande kontroll av en utav Kungl. Maj:t tillsatt nämnd

av tre opartiska och sakkunniga personer.

Av bolaget fattat beslut angående priserna å socker skall ofördröjligen

meddelas nämnden. Då denna finner av bolaget tillämpade priser

icke stå i överensstämmelse med vad i 4 § sägs, har den att meddela

bolaget detta samt, örn rättelse ej ernås, själv efter det bolaget beretts

tillfälle yttra sig besluta angående priserna å socker. Dylikt av nämnden

fattat beslut skall omedelbart lända till efterrättelse. Det åligger

bolaget att, vid anfordran, till nämnden lämna de uppgifter, som denna

anser erforderliga för kontrollens utövande.

Körande nämndens verksamhet i övrigt äger Kungl. Majit meddela

närmare föreskrifter.

6 §.

Bolagets åtagande enligt detta kontrakt gäller under förutsättning, att

inga ändringar under avtalstiden vidtagas beträffande gällande tullsatser

å raffinerat eller oraffinerat socker eller å melass, samt att sådana

åtgärder under nämnda tid icke vidtagas beträffande användning av

melass vid tillverkning av brännvin, varigenom bolagets möjligheter att

vinna avsättning för melass väsentligen inskränkas. 7

7 §.

Detta kontrakt, som är giltigt endast under förutsättning av riksdagens

godkännande, träder i kraft den dag, Kungl. Majit bestämmer, dock

senast den 1 mars 1932, och gäller till och med den 28 februari 1933.

Har någon före den 2 februari 1932 träffat avtal örn inköp i fast räkning

av visst parti socker att importeras efter tiden för kontraktets

ikraftträdande samt anmält detta för den i 5 § omförmälda nämnd senast

den 15 mars 1932, äger han, i den mån inköpet ej skäligen kan antagas

hava skett i uppenbart spekulativt syfte, efter tillstånd av nämnden

verkställa ifrågavarande införsel, men vare därvid skyldig att till statsverket

erlägga en avgift, motsvarande skillnaden mellan å ena sidan värdet

å varan, beräknat efter de vid importtillfället i Sverige gällande pris

enligt svenska sockerfabriksaktiebolagets noteringar — efter avdrag av

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.

4 % grosshandelsrabatt — för märket F, örn införseln avser hårt socker

såsom bit- och toppsocker, samt för K 5, örn införseln avser annat socker,

samt å andra sidan det belopp, som ban styrker sig hava erlagt för partiet,

däri inräknat förekommande tullavgifter. Skäligheten av sist nämnda

belopp skall i varje fall prövas av nämnden, inför vilken importören

skall avgiva deklaration på beder och samvete angående tiden och villkoren

för köpet. Där särskilda skäl därtill föranleda, äger Kungl. Majit

medgiva befrielse från eller återbäring av den avgift, varom ovan sägs.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.

27

Bilaga C.

Redogörelse för av 1929 års sockersakkunniga verkställd undersökning

jämlikt den s. k. monopollagen av den 18 juni 1925 rörande

de svenska sockerfabriksaktiebolagens inverkan på prisförhållandena

å socker och sockerbetor inom landet.

Avd. I. Undersökningens föremål och omfattning.

Av den utredning, som 1929 års sockersakkunniga avlämnade den 15

december 1930 ock vilken i det följande benämnes 1930 års sockerutredning,

inhämtas bland annat följande rörande läget å den svenska sockermarknaden.

Det föreliggande behovet av konsumtionssocker i landet,

vilket uppgår till 230,000 å 240,000 ton per år, fylles i huvudsak av den

inhemska industrien. Importen av konsumtionssocker, vilken för det senast

förflutna året redovisas till 21,144 ton, utgör sålunda knappt en tiondel

av behovet. Det utländska» sockret har ej vunnit större insteg å den

svenska marknaden på grund av att den inhemska industrien för att motverka

importen reducerat priset på sina produkter. Ehuru sockerpriset i

Sverige rönt en mycket kännbar och omedelbar påverkan av det försämrade

läget å den internationella sockermarknaden, har likväl den svenska

sockerindustrien alltjämt kunnat för sina produkter uttaga ett något

högre pris än den förtullade utländska varan betingar. Möjligheten att

uttaga detta överpris torde visserligen främst bero på det svenska konsumtionssockrets

höga kvalitet, men bidragande har även varit industriens

koncentration till endast två företag, nämligen svenska socker fabr iksaktiebolaget

och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag, av vilka det

senare i allmänhet i sin försäljningspolitik tillämpat samma grundsatser

och förfaringssätt som svenska sockerfabriksaktiebolaget. Genom denna

sin koncentration har den svenska sockerindustrien kunnat utöva ett

verksamhet inflytande å sockerengroshandelns organisation. Sålunda har

under industriens medverkan genomförts en tämligen enhetlig prissättning

vid försäljning av svenskt socker till detaljhandlarna. Dessa stå

däremot jämförelsevis fria i sitt förhållande till den inhemska sockerindustrien.

Industrien saknar också möjlighet att påverka prisbildningen å

socker inom detaljhandeln. Följden därav har blivit, att konsumentpriset

å socker i olika orter företer väsentligt större variationer, än vad som kail

anses betingat av fraktförhållandena.

Den svenska sockerindustrien spelår en avgörande roll vid prissättning

av sockerbetor i Sverige, enär praktiskt taget samtliga inom landet odlade

sockerbetor levereras till sockerindustrien. Brännerierna förbruka

endast mellan 4,000 och 5,000 ton per år. Ej heller för utfodring odlas i

Sverige sockerbetor i någon nämnvärd omfattning. I detta avseende föreligger

en viss skillnad mellan den svenska och danska botodlingen. I

Sockerfabrik saktiebolagens

inverkan å

sockerpriset

i Sverige.

Sockerfabriksaktiebolagen*

inverkan å

betpriset i

Sverige.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.

Danmark användes ärligen inemot 10 % av den totala sockerbetsarealen

för odling av sockerbetor till foder. Även i Tyskland användes sockerbetor

i.ej obetydlig omfattning såsom kreatursfoder. På grund av att

i Sverige sockerfabriksaktiebolagen äro sockerbetsodlarnas enda avnämare,

kommer priset å betorna att bliva beroende av de uppgörelser,

som träffas mellan odlarna oell bolagen. Personligt kontrakt rörande odlingsvillkoren

tecknas visserligen mellan respektive bolag samt var och

en av dess odlare, men innehållet i dessa kontrakt bestämmes i allt väsentligt

vid förhandlingar mellan svenska sockerfabriksaktiebolaget och Skånes

betodlares centralförening, som utgör en sammanslutning av de skånska

betodlarna för tillvaratagande av deras gemensamma intressen gentemot

sockerindustrien. Betpriset fastställes sålunda genom en kollektiv

uppgörelse mellan sockerfabriksaktiebolagen och betodlarna.

Den inhemska betodlingen är under nuvarande förhållanden ej tillräcklig

för att fylla landets behov av socker. Härför samt för att tillgodose

den svenska rasockerindustriens mot behovet svarande produktionskapacitet

erfordras för närvarande en årlig bettillförsel i landet av c:a 1.7 milj.

ton, vilket motsvarar en socker hetsareal av mellan 60,000 å 70,000 hektar.

Enär under åren närmast före inträdet av nuvarande kris å sockermarknaden

den svenska sockerindustrien avverkade endast c:a 1 milj. ton betor,

som erhöllos från en areal av i runt tal 40,000 hektar, kunde vid denna tid

cm 70 % av landets dåvarande hetbehov täckas. För närvarande är

ifrågavarande tal ännu lägre. Följden härav bär blivit, att högst betydande

kvantiteter råsocker måst importeras. Någon konkurrens har härigenom

ej uppstått mellan inhemskt och utländskt råsocker, då sockerfabriksaktiebolagen

raffinera hela sin inhemska sockerproduktion vid egna raffinaderier.

Däremot bidraga sänkta råsockerpris utomlands att minska

bolagens intresse för den inhemska sockerbetsodlingen. I varje fall innebär

möjligheten för bolagen att uppehålla sin verksamhet genom att importera

råsocker, att deras ställning gentemot betodlaresammanslutningarna

starkes.

Undersok- De svenska sockerfabriksaktiebolagen ha vid sin försäljning av kon"''''om

fatt ninn’ sumtionssocker en mycket stark känning av den utländska konkurrensen.

och planlägg. \ fråga örn hetinköpen framträder däremot deras monopolställning väsentning.

ligt starkare. Med anledning därav synes en undersökning av de svenska

sockerfabriksaktiebolagens inverkan på prisförhållandet rörande socker

och sockerbetor höra i första hand inriktas på att söka utreda de hetpris,

som bolagen vid olika sockerpris skäligen kunna anses höra betala.

För detta ändamål torde det vara nödigt att lämna redogörelse för dels

sockerindustriens inkomster vid visst antaget sockerpris, dels ock dess

omkostnader under enahanda antagande. Med hänsyn till att undersökningen

avser att utreda betingelserna över huvud taget för sockerfabrikationen

i Sverige, torde i detta sammanhang sockerfabriksaktiebolagens

verksamhet endast i vad avser tillverkning och försäljning av socker höra

tagas i betraktande. De inkomster eller utgifter, som härröra av bolagens

rörelse i övrigt, såsom jordbruksdrift, förvaltande av värdepapper etc.

hava sålunda i. det följande lämnats åsido.

I överensstämmelse härmed ha från vart och ett av de båda bolagen infordrats

ingående uppgifter rörande deras produktions- och övriga med

sockerrörelsen sammanhängande ekonomiska förhållanden. Bolagen hava

sålunda på grundval av olika av oss angivna förutsättningar upprättat

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.

och till oss överlämnat kalkyler rörande sin rörelse, av vilka framgår

resultatet av verksamheten vid varje fabrik ävensom vid varje bolag

i dess helhet. För den rent bokföringsmässiga granskningen av dessa kalkyler,

vilka i enlighet med våra direktiv i möjligaste mån baserats på bolagens

bokföring, hava vi jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande anlitat

särskilt ombud, auktoriserade revisorn, ingenjören H. J. Holmström, som

däröver avgivit utlåtanden, vilka finnas fogade härvid som bilagor. (Bilaga

1 och 2.)

Till belysning av förhållandena inom den svenska sockerindustrien i

tekniskt avseende hava vidare från ett flertal utländska fackmän, vilka

beretts tillfälle bese de svenska sockerfabrikerna, införskaffats allmänna

utlåtanden, vilka finnas sammanförda i bilaga 3. I övrigt hava vi

granskat förenämnda kalkyler ävensom med ledning därav utarbetat följande

redogörelse för den svenska sockerindustrien. Därvid har ej ansetts

föreligga anledning att i framställningen genomgående skilja mellan

de båda sockerfabriksaktiebolagen, då de, såsom framhållits, i sitt yttre

framträdande i allmänhet tillämpa samma grundsatser och förfaringssätt.

Däremot har det synts lämpligt, i betraktande av att båda bolagen

i sina raffinaderier använda ej endast svenskt råsocker utan jämväl utländskt

dylikt, att uppdela redogörelsen i tvenne skilda avdelningar, av

vilka den ena behandlar råsockerindustrien och den andra raffinadindustrien.

I en särskild avdelning har därefter sammanförts de viktigaste

resultaten av undersökningen särskilt för vart bolag. I anslutning

därtill meddelas även en redogörelse för huru rådande tullskydd för sockertillverkningen

i Sverige fördelar sig å olika intressenter, i den mån en

dylik fördelning är möilig att verkställa.

Avd. IV. Sammanfattning av utredningsresultaten.

Kap. 1. De svenska sockerfabriksaktiebolagens räntabilitetsförhållanden.

Av den lämnade redogörelsen för den svenska sockerindustriens produktions-

och övriga ekonomiska förhållanden framgår, att dessa gestalta sig

väsentligt olika för de båda i landet för närvarande verksamma sockerfabriksaktiebolagen.

Att så även måste vara fallet är uppenbart, örn man

tager i betraktande de båda bolagens ställning till sockerbetsodlingen i

Sverige. Det mellansvenska bolaget äger ett raffinaderi, vars kapacitet

utgör drygt en femtedel av hela den svenska raffinadindustrien, medan samtidigt

den betkvantitet, som samma bolag tillhörande råsockerfabriker numera

förarbeta, uppgår till endast 5—8 % av den totala. Mellersta Sveriges

sockerfabriksaktiebolag framträder därför numera såsom ett företag, huvudsakligen

baserat på raffinering av utländskt råsocker, medan däremot

svenska sockerfabriksaktiebolaget, åtminstone under normala förhållanden,

har tyngdpunkten av sin verksamhet liggande å råsockerfabrikationen.

Emellertid har i och med sockerprisets fall en förskjutning mellan

de båda grenarnas betydelse för bolagets samlade driftsresultat ägt rum.

Till stöd för detta påstående samt för belysning av vissa andra i samband

därmed stående företeelser meddelas i det följande en sammanfattning av

de erhållna utredningsresultaten.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.

Svenska sockerfabriksaktiebolaget.

Med utgångspunkt från, dels ett priskurantpris å krossmelis av 30 öre

per kilogram, dels en total raffinadtillverkning av 190,000 ton, dels oek

slutligen ett betpris, som utgår i enlighet med gällande odlingskontrakt,

har svenska sockerfabriksaktiebolaget i sina kalkyler angivit totala produktionskostnaden

per kilogram raffinad efter avdrag av inkomst av biprodukter

till resp. 32.369, 31.530, 30.796 och 30.166 öre vid en betavverkning

i bolagets råsockerfabriker av resp. 0.8 milj., l.o milj., 1.2 milj. och

1.4 milj. ton. Därvid har emellertid hänsyn ej tagits till ränta å

erforderligt driftskapital, vilka kostnader vid olika betmängder och

en räntefot av 6 % beräknats till resp. 1.109, Lisö, Lin och Lito öre. Tillhopa

skulle följaktligen kostnaderna vara 33.478, 32.660, 31.937 och 31.336 öre per

kilogram. I dessa kostnader ingår ej ränta å anläggningskapitalet. I

kalkylerna har emellertid räknats med, dels en onormalt låg sockerhalt hos

betorna, varigenom råsockerutbytet per deciton inköpta betor blir c:a

0.4 kilogram mindre än vad som kan anses normalt, dels ock ett pris å

det importerade råsockret, som med c:a 1.2 öre överstiger vad som enligt

vår mening är att betrakta som sannolikt. Därest sistberörda korrigeringar

vidtagas, nedbringas kostnaderna vid ovan angivna betmängder

med resp. c:a 1.45 milj., Lid milj., 0.94 milj. och 0.7 milj. kronor, vilka belopp

per kilogram raffinad motsvara 0.76, 0.63, 0.49 och 0.37 öre. Utgifterna

vid ett krossmelispris av 30 öre per kilogram samt ett pris av 1 krona 99

öre per deciton betor med en sockerhalt av 17.2 % bli då resp. 32.72, 32.03,

31.45 och 30.97 öre per kilogram raffinad. Med en i enlighet med bolagets

kalkyler antagen inkomst per kilogram raffinad av 31.44 öre uppstår alltså

å bolagets verksamhet en förlust av resp. 1.28 öre, 0.5» öre och O.oi öre

vid en betmängd av resp. 0.8 milj., l.o milj. och 1.2 milj. ton men däremot

en vinst av 0.47 öre per kilogram raffinad, därest betmängden utökades

till 1.4 milj. ton. En ökning av bolagets bettillförsel från 0.8 till l.o milj.

ton skulle följaktligen minska förlusten å sockerrörelsen från 12.8.190,000

= 2,432,000 kronor till 5.9.190,000 = 1,121,000 kronor eller med 1,311,000

kronor. Vid ett prisläge av 30 öre per kilogram krossmelis äger sålunda

bolaget ett betydande intresse att uppehålla sockerbetsodlingen i nödig

omfattning, men detta intresse minskas i den mån sockerpriset faller. Till

belysning härav meddelas i följande sammanställning det beräknade

driftsresultatet vid ett oförändrat betpris av 1 krona 99 öre per deciton

betor med 17.2 % sockerhalt, men vid olika sockerpris och bettillförsel. För

att ej onödigt komplicera beräkningarna har därvid antagits, att driftskapitalet

bibehålies oförändrat. Vidare har förutsatts, att priset å importerat

råsocker följer ändringarna i raffinadpriset, Vid beräkningarna har

man utgått ifrån, att en sänkning i priskurantpriset å krossmelis av 4 öre,

som skulle innebära en sänkning av det effektiva priset å krossmelis —

priskurantpris med avdrag av grossistrabatt 4 % — med 3.84 öre, kommer

att medföra, dels en minskning av bolagets inkomster med 190,000.38.4

eller 7.3 milj, kronor, dels ock en motsvarande minskning i råsockerpriset

med 3.84 öre per kilogram. För bolagets hela råsockerimport, som vid betmängder

av resp. 0.8 milj. ton, l.o milj. ton och 1.2 milj. ton av bolaget beräknats

uppgå till resp. 87,600 ton. 57,800 ton och 28,100 ton. skulle motsvarande

utgiftsminskning vara 3.4 milj., 2.2 milj. och l.i milj. kronor. Vid en

betmängd av 1.4 milj. ton erfordras ej införsel av utländskt råsocker. Deli

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Marits proposition Nr 76.

totala inkomstminskningen skulle sålunda vara resp. 3.9 milj., 5.i milj.,

6.2 milj. och 7.3 milj. kronor.

Svenska sockerfabriksaktieholagets driftsresultat (+ vinst — förlust) vid olika

sockerpris.

Priskurant å krossmelis

Bettiiiförsei 34 öre 30 öre 26 öre

1. Betpriset oförändrat vid 1 krona 99 öre per deciton.

0.8 milj. ton + 1.5 milj. kr. — 2.4 milj. kr. — 6.3 milj. kr.

1.0 »

» +4.o »

»

— 1.1 »

» — 6.2 »

»

1.2 »

» +6.2 »

»

O.o »

» — 6.2 »

»

1.4 »

» + 8.2 »

+ 0.9 »

» — 6.4 »

2. Betpriset rörligt i enlighet med gällande kontrakt.

O.s milj. ton

—

0.5 milj.

kr.

— 2.4 milj.

kr.

— 4.3 milj. kr.

1.0 » »

+

1.5 »

»

— l.i »

»

— 3.7 » »

1.2 » »

+

3.2 »

»

O.o »

»

— 3.2 » »

1.4 » »

+

4.7 »

»

+ 0.9 »

»

— 2.9 » »

I detta sammanhang torde det vara av intresse att jämföra bolagets

bokslut för år 1930/1931 med det resultat, som framgår av kalkylen. Under

angivna år inköpte bolaget l.i milj. ton betor med en medelsockerhalt

av 17.2 % efter ett pris av 1 krona 90 öre per deciton. Priskurantpriset

å krossmelis för räkenskapsåret var i genomsnitt c:a 27 öre per kilogram.

Det effektiva försäljningspriset för bolagets raffinad blir då enligt kalkylen

28.56 öre. Totala produktionskostnaden efter avdrag av biprodukternas

värde utgör likaledes enligt kalkylen vid ett råsockerpris av 23 öre

per kilogram samt ett betpris av 1 krona 94.4 öre per deciton betor med

16.74 % sockerhalt 32.30 öre per kilogram raffinad. Under angivna förutsättningar

skulle alltså bolagets drift lämna ett underskott av 3.74 öre per

kilogram raffinad eller 7.i milj. kronor. Emellertid kan vid ett priskurantpris

å krossmelis av 27 öre per kilogram priset för det behövliga utländska

råsockret, varav erfordras 43,000 ton, antagas vara ej 23 öre utan

c:a 19 öre, varför angivna underskott bör reduceras med 43,000 . (230—-190)

= 1.7 milj. kronor. På grund av att vidare det betalda betpriset var lägre

än vad i kalkylen förutsatts och samtidigt sockerhalten hos betorna högre,

förbättras bolagets driftsresultat med c:a 1.40 milj. kronor. Underskottet

skulle sålunda för året enligt kalkylen lia uppgått till 7.i — 1.7 — 1.4 = 4.o

milj. kronor. Därvid har emellertid bland bolagets kostnader inräknats

en ränteutgift för bolagets eget driftskapital av 2.i milj. kronor. Om så

ej sker, reduceras följaktligen underskottet till c:a 1.9 milj. kronor. Enligt

bokslutet utgör bolagets vinst 3.3 milj. kronor, vari dock ingår inkomst av

kapital m. m. med 0.8 milj. kronor. Vidare ha bolaget för det gångna

året ej verkställt erforderliga avskrivningar, vilka i kalkylen angivits

till 5.i milj. kronor. Tages hänsyn härtill har sålunda å bolagets sockerrörelse

i verkligheten uppstått en förlust av 2.6 milj. kronor, vilket belopp

bör jämföras med ovan angivna 1.9 milj. kronor. Skillnaden mellan

det verkliga och det kalkylerade underskottet å sockerrörelsen för

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.

året, vilken salunda uppgår till 0.7 milj. kronor eller knappt 0.4 öre per

kilogram raffinad, torde i den man den ej härrör av ofullständigheter i

beräkningsmetoden, i huvudsak bero av höjda fraktkostnader samt

ogynnsamma inköp av utländskt råsocker.

Av de i föregående tablå anförda siffrorna framgår, att medan det vid

ett fast hetpris av 1 krona 99 öre per deciton betor förligger ett mycket

stort intresse för bolaget att sockerbetsodlingen uppehälles i så stor utsträckning

som möjligt vid ett sockerpris av exempelvis 34 öre per kilogram

intresset avsevärt avtager med sockerprisets fall och praktiskt

taget har helt försvunnit vid ett priskurantpris å krossmelis av 26 öre

per kilogram. Vid ytterligare nedgång i sockerpriset medför ökad tillförsel

av betor större förluster för bolaget, varför det är till fördel för

detta, att odlingen inställes, såvida ej en motsvarande nedsättning av

hetpriset kan ske. Enär resultatet av bolagets raffineringsverksamhet i

allt väsentligt är beroende av spänningen mellan priserna å raffinerat

socker och råsocker samt denna i endast mycket ringa grad följer sockerprisets

växlingar, blir resultatet av raffineringen relativt oberoende

av sockerpriset. Den förbättring i bolagets driftsresultat, som enligt

ovanstående siffror blir en följd av stigande sockerpris är därför i huvudsak

att hänföra till den inhemska råsockerfabrikationen och sammanhänger

med att bolaget vid höjt sockerpris i ökad omfattning erhåller

sina vid råsockertillverkningen förbundna fasta kostnader täckta. I

detta sammanhang bör framhållas, att en omläggning av bolagets avskrivningspolitik

i och för sig ej utövar något inflytande i fråga örn bolagets

intresse i sockerbetsodlingens uppehållande i större eller mindre

omfattning. Utgår man från att raffineringskostnaderna är o desamma

för inhemskt och utländskt råsocker, bestämmes nämligen bolagets intresse

av den svenska betodlingens uppehållande av i vad mån skillnaden

mellan raffinadpriset samt betpriset jämte övriga rörliga kostnader

vid råsockerfabrikationen överstiger spänningen mellan raffinadpriset

samt priset å det importerade råsockret. Härav följer att sagda intresse

stimuleras endast genom åtgärder, sorn bidraga till att antingen minska

ifrågavarande spänning eller ock öka ovanämnda skillnad mellan sockerpris

och de rörliga kostnaderna vid råsockertillverkningen. En

minskning av spänningen torde endast kunna ske genom att höja råsockertullen.

Då detta med hänsyn till den import av råsocker, som för

närvarande är ofrånkomlig, skulle innebära ett försämrat läge för den

svenska sockernäringen som helhet betraktad, något som under nuvarande

tider är ägnat att ingiva stora betänkligheter, lärer en dylik höjning

böra äga rum endast under förutsättning, att näringen beredes

vederlag i en eller annan form. Detta kan ske på så sätt, att raffinadtullen

även liöjes, ehuru i mindre grad än råsockertullen. Därest tullsatsen

å raffinerat socker höjes med 1 öre från 10 till 11 öre per kilogram,

kommer bolaget vid en raffinadtillverkning av 190,000 ton att i ökade

inkomster tillföras 1.9 milj. kronor. Höjes samtidigt råsockertullen från

7 till 10 öre, skulle emellertid vid en import av 60,000 å 70,000 ton råsocker

bolagets utgifter för raffineringen stiga med ungefär samma belopp.

Vid en dylik förändring av tullsatserna skulle sålunda staten i ökade

inkomster tillföras nyssnämnda belopp 1.9 milj. kronor. Genom en dylik

åtgärd, som givetvis bidroge att i hög grad öka bolagets intresse folden

inhemska betodtingen, skulle dock det effektiva raffineringsskyd
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.

det, vilket för närvarande utgör c:a 2.6 öre per kilogram raffinad nedgå

till c:a 0.5 öre, varför med all sannolikhet raffinering av utländskt råsocker

i och för sig bleve förlustbringande. Beträffande svenska sockerfabriksaktiebolaget

torde denna omständighet dock betyda mindre,

då nämnda bolags verksamhet är baserad på i huvudsak den inhemska

råsockerproduktionen samt dess raffinering, men för mellersta Sveriges

sockerfabriksaktiebolag skulle åtgärden i fråga bliva synnerligen kännbar.

Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag.

Med anledning av de kalkyler, som lämnats av mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag,

ha bolagets totala produktionskostnader beräknats.

Därvid medtagas emellertid endast fabrikerna i Mörbylånga och Linköping

ävensom raffinaderiet i Lidköping, medan däremot råsockerfabriken

i Lidköping såsom alltför obetydlig lämnas åsido. Vid en dylik kostnadsberäkning

kan man exempelvis utgå från en raffinadtillverkning

av 32,000 ton. Vidare förutsättes ett priskurantpris å krossmelis av 30

öre per kilogram och ett motsvarande pris av 1 krona 97 öre för betor

med en sockerhalt av 17 %. På grundval av dessa förutsättningar torde

bolagets totala produktionskostnader efter avdrag av inkomst från biprodukter

kunna beräknas till 31.7 öre, 31.4 öre och 31.i öre per kilogram

vid betmängder örn resp. 60,000 ton, 80,000 ton och 100,000 ton. Av sistnämnda

kvantiteter antagas resp. 20,000 ton, 30,000 ton och 40,000 ton

belöpa sig å fabrikerna i Linköping samt återstoden å fabriken i Mörbylånga.

Till jämförelse kan nämnas att hettillförseln vid de båda fabrikerna

var under år 1927 18,800 ton resp. 50,300 ton, under år 1928 19,700

ton resp. 44,900 ton samt under år 1929 14,700 ton resp. 25,400 ton. Importbehovet

av utländskt råsocker är vid angivna betmängder resp.

25,520 ton, 22,360 ton och 19,200 ton. Beträffande de anförda kostnadsbeloppen

är vidare att framhålla, att däri ej ingå avskrivningar å råsockerfabrikerna,

men däremot vad som kan anses erforderligt för nyanskaffningar

vid raffinaderiet. Orsaken härtill är, att bolaget i sina

kalkyler ej ansett sig böra belasta råsockerfabrikationen med utgifter

för avskrivningar. Ej heller äro i beloppen intagna eventuellt förefintliga

ränteanspråk. Utgår man emellertid i enlighet med av bolaget lämnade

uppgifter från. att det behövliga driftskapitalet vore c:a 5 milj.

kronor, skulle vid en räntefot av 6 % ränteutgifterna uppgå till c:a 0.9

öre per kilogram raffinad. Bolagets samtliga produktionskostnader

skulle sålunda utgöra resp. 32.o öre, 32.s öre och 32.o öre per kilogram raffinad

vid ovan angivna betmängder. Emir ett priskurantpris å krossmelis

av 30 öre innebär ett effektivt medelpris för den tillverkade raffinaden

av högst 31.2 öre per kilogram skulle bolagets rörelse vid nämnda

sockerpris lämna underskott å resp. 1.40 öre, l.io öre och O.so öre per kilogram

raffinad. De absoluta beloppen av underskotten i fråga framgå

av nedanstående sammanställning, vari även angivits resultatet av bolagets

rörelse vid sockerpris av 26 öre resp. 34 öre per kilogram. I samtliga

fall förutsättes sockerhalten i de avverkade betorna vara 17 %.

Hithörande beräkningar ha verkställts på samma sätt som tillämpades

beträffande svenska sockerfabriksaktiebolaget.

Bihang lill riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 62 lid fl. (Nr 76.)

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majlis proposition Nr 76.

Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolags drittsresultat (+ vinst — förlust) vid

olika sockerpris.

Priskurant å krossmelis

Bettiilförsei 34 öre 30 öre 26 öre

1. Betpriset oförändrat vid 1 krona 97 öre per deciton.

60.000 ton - 199,000 kr. - 448,000 kr. - 697,000 kr.

80.000 » + 18,000 » - 352,000 » - 720,000 >

100,000 » + 136,000 » - 256,000 » - 748,000 »

2. Betpriset rörligt i enlighet med gällande kontrakt.

60.000 ton - 349,000 kr. - 448,000 kr. - 547,000 kr.

80.000 » ~ 182,000 » - 352,000 » - 520,000 »

100,000 » - 114,000 » - 256,000 » - 498,000 »

Med ledning av de i tablån meddelade siffrorna samt med utgångspunkt

från att priskurantpriset för räkenskapsåret 1930/1931, som slutade

den 31 mars 1931, utgjorde 28 öre per kilogram och att bettilliörseln

uppgick till nära 80,000 ton kan man beräkna underskottet å bolagets

sockerrörelse för samma år till i runt tal 450,000 kronor, varvid bland utgifterna

inräknats ränta å bolagets driftskapital med 0.9 öre per kilogram

raffinad eller 290,000 kronor. Det verkliga underskottet blir sålunda

160,000 kronor. Bolagets bokslut år 1930 1931 uppvisar före avdrag

av skatter emellertid en vinst av 306,000 kronor. Med hänsyn till

att bolaget bokfört inkomst av kapital och lantbruk till 334.000 kronor,

kommer dock sockerrörelsen att lämna en förlust av 28,000 kronor.

Skillnaden mellan det verkliga och det beräknade resultatet lör året skulle

alltså vara 160,000 — 28,000 = 132,000 kronor, eller c:a 0.4 öre per kilogram

raffinad. Denna skillnad torde i huvudsak bero på svårigheter att

uppställa en exakt kalkyl för bolagets råsockerfabriker vid växlande

betmängder. Vidare föreligger det vissa möjligheter för bolaget att genom

gynnsamma råsockerinköp bereda sig extra inkomster.

Det förut berörda förhållandet beträffande sockerindustriens minskade

intresse för den inhemska sockerbetsodlingens uppehållande vid sjunkande

sockerpris och oförändrat betpris, framträder även i förestående

tablå mycket tydligt. Vid ett sockerpris av 26 öre per kilogram ökas bolagets

förluster med stigande bettiilförsei och synes det sålunda vara

till fördel att betodlingen så långt som möjligt inskränkes, medan däremot

vid ett sockerpris av 34 öre bolaget har mycket påtagliga fördelar

av större odling. Orsaken härtill är den, att vid låga sockerpris spänningen

mellan priset å raffinad och råsockerpriset gör det fördelaktigare

för bolaget att importera utländskt råsocker än att tillverka sådant inom

landet. Enligt vad den förebragta utredningen visat, torde dock något

nämnvärt överskott ej uppstå vid raffinering av utländskt råsocker under

nuvarande förhållanden, då raffinadpriset å den internationella

marknaden tidvis endast obetydligt överstiger priset å råsocker. Vid

sådant förhållande är det uppenbart, att en minskning av gällande tullskydd

för raffineringsindustrien kommer att bliva synnerligen kännbar

för det mellansvenska bolaget.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 76.

35

Kap. 2. Möjligheter att nedbringa de svenska sockerfabriksaktiebolagens

tillverkningskostnader.

Den verkställda utredningen, varav en kort sammanfattning meddelats

i föregående kapitel, har avsett att klarlägga de svenska sockerfabriksaktiebolagens

förutsättningar att under nuvarande förhållanden driva en ekonomisk

sockerproduktion av svenska betor. I anslutning härtill ha vi undersökt

de möjligheter, som i olika avseenden kunna föreligga att nedbringa

sockerindustriens nuvarande manufaktureringskostnader. I den

mån besparingar kunna göras, vilka hänföra sig till raffinadindustrien

eller till råsockerindustriens fasta kostnader, påverka de visserligen icke,

enligt vad tidigare visats, bolagens ekonomiska intresse av att för sin raffinadindustri

framställa inhemskt råsocker i stället för att köpa utländskt

sådant. Men alla besparingar förbättra bolagens räntabilitet och därigenom

deras förmåga att betala högre betpris.

Undersökningen har givetvis icke kunnat ingå i tekniska eller ekonomiska

detaljer, utan måst utmynna i angivande av de områden, å vilka enligt

vår mening ett målmedvetet besparingsarbete närmast bör inrikta sig.

Det tillkommer sedan vederbörande industrier att själva fortsätta undersökningarna,

vilkas mål är den industriella verksamhetens anpassning elter

det nya ekonomiska läget. Ty även i detta böra givetvis industrierna söka

att fylla den uppgift i folkhushållet, som statsmakterna avsett att de skola

fylla genom att lämna och bibehålla ett såväl absolut stort som beträffande

förhållandet mellan råsocker- och raflinadtull gynnsamt tullskydd. Under

förutsättning av ett bestämt och konsekvent handlande från statsmakternas

sida, vilket även bör omfatta åtgärder att skänka industrierna en

viss tid framåt trygghet i de på statsmakterna beroende förhållanden, under

vilka industrierna arbeta, borde icke föreligga tvivel örn industriernas

beredvilliga medverkan till ett för övrigt redan påbörjat rationaliseringsarbete.

Ett sådant tillvägagångssätt ligger i industriernas eget ekonomiska

intresse, men det bör också vara en betingelse för fortsatt skydd

från statens sida.

Sockerindustrien och betodlingen fylla direkt och indirekt betydelsefulla

uppgifter i landets hushållning. Dessa uppgifter ha ökat i vikt genom nuvarande

rubbningar i världshushållningen, vilka tendera att ge ökad betydelse

åt näringar, som arbeta för att tillgodose en säker hemmamarknad.

Någon möjlighet att för närvarande fylla dessa uppgifter, utan att nuvarande

tullskydd bibohålles, torde ej föreligga. Tvärtom måste alla ansträngningar

inriktas på att åstadkomma mest ekonomiska drift.

Vi hålla före att icke obetydliga besparingar kunna göras, örn, som sig

bör, vid driften uteslutande hänsyn tages till vad nutida och framtida

svensk sockerframställning kräver. Traditionella och lokala hänsyn få

icke föranleda bevarandet av en kvantitativt alltför vidlyftig produktionsapparat,

trots att dess uppbyggande givetvis har sin historiska förklaringsgrund.

Liknande skäl få ej heller föranleda bevarandet av tyngande

och dyrbara organisationsformer. Med andra ord den tekniska rationalisering,

som industrierna, i detta avseende lämnade åt sig själva, på ett

förtjänstfullt sätt genomfört, bör efterföljas av en organisatorisk. Vi hålla

före att härigenom vunna besparingar skola betydligt förbättra ovan återgivna

driftskalkyl.

Men även örn driftsresultatet icke kan bli belt tillfredsställande under

Allmänt.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Avskriv
ningar.

36 Kungl. Maj:ts proposition Kr 76.

nuvarande prisläge, anse vi icke oberättigat att hänvisa tili bolagens möjligheter

att arbeta sig igenom nuvarande ekonomiska vågdal med stöd ay

tidigare intjänade vinster. På grund av sockerindustriens starka förtrust

ning, vilken möjliggjort tullskyddets hela utnyttjande, äro dessa vinster

förvärvade med stöd av statens tullskydd, och detta är lämnat i avsikt att

en bestående industri skall upprätthållas. Ett tullskydd kan icke alltför

ofta justeras och anpassas efter stundens ekonomiska läge. I industriens

eget intresse är en viss stabilitet även på detta område önskvärd. Men

denna motverkas, örn den meningen skulle vinna burskap, att en gång in

tjänta vinster principiellt äro undandragna den fortsatta rörelsen.

Vid ekonomiseringsarbetet är naturligt att söka bereda de varor och

tjänster, som för sockerindustrien erfordras samma ersättning som de

kunna erhålla inom annat med denna industri konkurrerande använd

ningsområde — varken mer eller mindre. Emellertid är ingalunda alltid

säkert, att sockerindustriens produktionsfaktorer kunna erhålla annan användning,

och i sådana fall är befogat att, då det gäller sockernäringens

fortsatta bestånd, i landet, även dessa produktionsfaktorer få vidkännas

uppoffringar.

Svenska sockerfabrik saktiebo lage t.

Bland sockerindustriens manufaktureringskostnader ingå även avskrivningar,

varmed menas de utgiftsposter, vilka äro avsedda att i räkenskaperna

upptagas till belopp, motsvarande den värdeminskning, industriens

anläggningar jämte tillhörande maskiner och inventarier undergår under

räkenskapsåret. Avskrivningarna böra icke vara mindre, än att medel

finnas tillgängliga för nyanskaffning av förbrukat material, när behov

härav inställer sig. Men i en kalkyl, avsedd att beräkna förutsättningarna

för en framtida drift, böra de icke heller upptagas högre. Man får icke

belasta den framtida driften med ersättningar för föråldrade produktionsanordningar

vilka icke för den fortsatta driften behöva förnyas och vilka

vederbörande tidigare försummat eller icke förmått att avskriva.

Vid beräkning av de avskrivningsbelopp, som ingå i svenska sockerfabriksaktiebolagets

kalkyler, har man utgått från en år 1920 antagen

avskrivningsplan. På grundval av då fastställda värden och med ledning

av särskilt utarbetade livslängdstabeller, vilka senast reviderats år 1923,

har man fixerat avskrivningarnas storlek. För att kunna bedöma skäliglieten

av ifrågavarande avskrivningsbelopp är det erforderligt att pröva

dels den av bolaget tillämpade avskrivningsplanen, dels de värden å bolagets

olika tillgångar, som lagts till grund för avskrivningarnas storlek.

För ett bedömande är emellertid även av nöden att taga i betraktande bolagets

tidigare avskrivningspolitik. Före kristiden var denna mycket försummad.

Under denna tid användes de belopp, som avsatts till avskrivningar,

i huvudsak till nedskrivning av värdet å nedlagda anläggningar. Vid

fastställande av 1920 års avskrivningsplan utgick man därför ifrån, att de

anläggningar, som då ingingo i driften, borde belastas med högre avskrivningar,

än vad som motsvarade den årliga värdeminskningen. Den fastställda

avskrivningsplanen innebar således, att från kommande års driftsöverskott

undandrogos, förutom vad som motsvarade den årliga värde

minskningen av bolagets i drift varande anläggningar, även vissa belopp

till täckande av den förmögenhetsförlust, som rent bokföringsmässigt upp

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:t8 proposition Nr 76.

stått i och med nedläggandet av de överflödiga anläggningarna. Mot att

bolaget så förfor, när årsvinsten lämnade möjlighet härtill, finnes naturligtvis

ingen erinran att göra. Men märkas bör, att dessa senare belopp

ej äro att betrakta såsom avskrivningar i ovan angivna mening och få

därför ej tagas i betraktande, när det gäller uppställandet av en kalkyl,

utvisande den objektiva självkostnaden vid sockertillverkning. Dä därtill

kommer, att prisnivån sedan berörda tid avsevärt sjunkit, är det uppenbart,

att avskrivningsbeloppen, i den mån de äro fotade på under år 1920

fastställda värden, måste anses för höga. Efter nämnda år lia i bolagets

anläggningar investerats c:a 30 milj. kronor, för vilka nyinvesteringar,

örn man frånser dem, som vidtogos till följd av arbetstidslagens införande,

lägre avskrivningar torde lia beräknats.

Emellertid lärer det vara överflödigt att här närmare ingå på ett bedömande

av skäligheten av det i kalkylen intagna avskrivningsbeloppet,

enär av allt att döma sådana anordningar komma att av bolagets ledning

vidtagas, att beloppet för framtiden avsevärt reduceras. I årets styrelseberättelse

föreslås sålunda att, sedan aktiekapitalet nedsatts med 54 milj.

kronor till 81 milj. kronor, 33.75 milj. kronor användas till sådana engångsavskrivningar,

som kunna befinnas erforderliga, samt återstoden 20.25 milj.

kronor återbäras till aktieägarna. Ehuru styrelsen, enligt vad vi inhämtat,

ännu ej upprättat någon plan för den sålunda ifrågasatta nedskrivningen

av bolagets tillgångar, antydes dock i styrelseberättelsen, att nedskrivningen

skall ske på så sätt, att en minskning i de årliga avskrivningarna

med över 2 milj. kronor vinnes. De årliga avskrivningarna komma således

hädanefter att belöpa sig till omkring 3 milj. kronor. Även denna

summa synes vara fullt betryggande. Till jämförelse kan anföras, att bolaget

sedan 1923 i genomsnitt per ar använt c:a 2.3 milj. kronor till nyanskaffning

och att bolaget under denna tid utfört ett betydande moderniseringsarbete.

Styrelsen upplyser vidare örn att de belopp, som före

1920 ansågos kunna tagas i anspråk för avskrivningar, åtgingo till nedskrivning

av nedlagda driftsenheter — bestående av fem raffinaderier

och en saftstation — samt att de kvarvarande enheterna sedermera lingö

bära ökade årsavskrivningar å egna fasta tillgångar. Följden härav har

varit att avskrivningskontot hittills starkt betungats av föremål, som an

skaffats före nämnda år. Den långt övervägande delen av det betydande

avskrivningsbeloppet för maskiner och inventarier faller enligt styrelsen

för närvarande sålunda å dylika föremål. Den ifrågasatta nedskrivningen

av tillgångarna skulle sålunda, av de lämnade uppgifterna att döma, avse

att anpassa de nu i drift varande anläggningarnas värde efter gällande

prisnivå. Därest de föreslagna åtgärderna genomföras, komma de att påverka

bolagets kalkyler i så måtto, att manufaktureringskostnaderna min

skås med c:a 2 milj. kronor eller Lira öre per kilogram raffinad. I

I direkt samband nied avskrivningsfrågan står det även i årets styrelseberättelse

framlagda och av bolagsstämman numera godkända förslaget,

att bolaget skall återbära ett större belopp till sina aktieägare. Vi kunna

icke underlåta att något belysa innebörden av en dylik åtgärd.

Styrelsen angiver år 1920 som det år, då en avgörande vändning inträffade

i bolagets avskrivningspolitik. Det bör anmärkas, att detta år var

ett av de krisår, under vilke! bolaget arbetade under statsgaranti. De år

bolaget arbetade under sådan garanti bestämde staten betpris och sockerpris

samt iklädde sig garanti för av Kungl. Majit godkända kostnader för

Nedskrivniny

av aktiekapitalet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Dr i/t 6- famcentr elfton.

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.

betornas inköp och förädling. Kungl. Majit tillkom det således även att

pröva avskrivningarnas belopp. Bolaget gjorde anspråk på betydande av

skrivningar, dels avskrivningar i normal, örn än ej av bolaget tidigare

tillämpad omfattning, dels en mycket hastig avskrivning av anläggnin

gar, som bolaget företog i arbetsbesparande syfte för att kompensera verkningarna

av den införda 8-timmarsdagen. Kungl. Majit biföll i stort sett

dessa anspråk. Man torde ej misstaga sig, örn man som huvudsakligt skäl

till Kungl. Majits tillmötesgående anger en önskan att befordra en konsolidering

av bolaget och därmed en ökad möjlighet för detta att under

eventuellt svåra tider upprätthålla sin verksamhet. Ej heller säger man

för mycket, örn man uttalar, att krisårens avskrivningspolitik skulle mött

ett annat mottagande, därest man då kunnat förutse, att resultatet ej

skulle komma att stärka verksamheten utan tillfalla aktieägarna. Den

avskrivningspolitik, som påbörjades under kristiden, har sedan av bolaget

följts.

För aktieägarna innebär den föreslagna transaktionen ingen annan uppoffring,

än att aktier, vilkas börsvärde för närvarande är under 50 %,

nedskrivas från nominellt 100 kronor till 60 kronor. Samtidigt erhålla

aktieägarna i kontanta pengar 15 kronor. Då i själva verket ingen vinst

uppkommit i år — nödiga årliga avskrivningar, vilka underlåtits, överstiga

den redovisade och till utdelning föreslagna vinsten — utdelar bolaget

av sitt kapital ytterligare 2.so kronor å varje aktie. Den samman

lagda kapitalutdelningen är 23,650,000 kronor eller mer än hälften av det

inbetalda aktiekapitalet i de bolag, som på sin tid uppgingo i det nuvarande

bolaget. Då några nya aktier ej utgivas, bibehålies varje aktieägare

vid den andel i bolaget, som han tidigare innehaft.

Styrelsen uppger, att bolagets ställning, trots den föreslagna kapitalutdelningen,

är synnerligen likvid. Villigt skall medgivas, att, då bolaget

praktiskt taget är skuldfritt, användandet av en driftskredit på 10—20 milj.

kronor viss lid av året för ett bolag med sockerbolagets tillgångar är en

överkomlig sak. Men åtgärden betyder dock ett försvagande av bolaget

och detta vid en tidpunkt i ej blott bolagets och sockerindustriens liv utan

i vårt lands och världens ekonomiska liv, då av varje företag kräves, att

det till det yttersta utnyttjar sina möjligheter för att bestå och utöva sin

verksamhet samt att göra detta med egen kraft.

Såsom framgår av 1930 års sockerutredning, har spörsmålet örn lämpligheten

av en driftskoncentration inom sockerindustrien tidigare varit ett

mycket omstritt ämne. I den undersökning av sockerindustrien, som under

år 1912 verkställdes av särskilda sakkunniga, påvisades sålunda bland

annat, hurusom sockerindustrien i Danmark företedde en väsentligt högre

grad av driftskoncentration än den i Sverige. Nackdelarna för den svenska

industrien visade sig i behovet av ett stort fast kapital och ett avsevärt

sämre utnyttjande av arbetskraften. De sakkunniga framhöllo vidare,

att driften vid de svenska raffinaderierna ej pågingo året runt, vilket däremot

vore fallet i Danmark. Denna avsevärda skillnad i driftens intensi

tet syntes dem giva stöd åt antagandet, att de svenska raffinaderiernas an

tal vöre större än vad som motsvarade behovet. De sakkunniga antogo

även, att vissa av bolagets råsockerfabriker på grund av sitt läge i trakter

med ofördelaktiga betodlingsförhållanden antingen lämnade ringa eller

alls intet driftsöverskott eller ock gingo med förlust.

De sålunda framförda synpunkterna upptogos även av föredragande

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kunni- Majus proposition Nr 76.

departementschefen i hans anförande till statsrådsprotokollet .i samband

med att beslut fattades om avlåtande av proposition örn sänkning av sockertullen.

Inom riksdagen restes emellertid ett starkt motstånd mot varje

nedläggning av råsockerfabriker. Riksdagen uttalade oek den förväntan,

att icke genom bolagets åtgöranden betodlingen bragtes att upphöra inom

de områden, från vilka betor för det dåvarande levererades till bolagets

fabriker. Rörande raffineringsindustrien däremot gjordes intet uttalande.

Detta ställningstagande från riksdagens sida ledde till, att, medan under

de följande åren ej mindre än fem raffinaderier nedlades, samtliga bola

gets råsockerfabriker bibehöllos i verksamhet.

I detta läge befinner sig deli svenska sockerindustrien alltjämt. Under

det att raffineringsidustrien varit föremål för en kraftig koncentration,

företer råsockerindustrien i stort sett samma struktur som i början av

århundradet. Redan härav följer med viss sannolikhet, att en ytterligare

centralisering av svenska soekerfabriksaktiebolagets raffinadverksamhet

ej skulle medföra några mera nämnvärda besparingar. Denna förmodan

bekräftas även av de kalkyler och övriga ekonomiska uppgifter, som av

bolaget tillhandahållits. En särställning i förevarande hänseende intager

dock raffinaderiet i Stockholm. Av bolaget upprättade kalkyler över

framställningsskostnaderna för socker därstädes framgår, att vid en tillverkning

av 27,143 ton eller en sjundedel av bolagets hela raffinadproduktion

ett driftsöverskott av 86,000 kronor eller 0,316 öre per kilogram

raffinad skulle uppstå. Örn ej hänsyn tages till inkoms-ten från det frakttillägg,

som för närvarande debiteras vid leverans från Stockholm,

skulle emellertid överskottet utbytas mot ett underskott av c:a 200,000

kronor. I vad mån nämnda frakttillägg även i fortsättningen skall

kunna uttagas, är osäkert, enär bolaget redan nu sett sig nödsakat att leverera

socker från raffinaderierna i Skåne eif samtliga svenska hamnar

långs ostkusten. Då vidare framställningskostnaden för socker är icke

oväsentligt högre i Stockholm än vid bolagets övriga raffinaderier föreligga

otvivelaktigt skäl för ett överförande av bolagets hela raffineringsverksamhet

till dessa senare. I Stockholmsraffinaderiets tillverkningskostnader

ingå emellertid sjöfrakterna för råsockrets transport från fabrikerna

i Roma, Karlshamn och Karpalund till ett betydande belopp, av

vilket en avsevärd del kommer att, därest ej nämnda råsockerfabriker

nedläggas, i fortsättningen belasta bolagets verksamhet, även örn driften

vid ifrågavarande raffinaderi upphör. De direkta fördelarna av en dylik

åtgärd skulle därigenom ej obetydligt r-educeras.

Helt annorlunda är läget inom råsockerindustrien. Driftsresultatet

vid de olika råsockerbruken beror i första hand av den avverkade betmängdens

storlek, vilken i sin ordning sammanhänger med sockerbetsodlingens

omfattning i den omgivande trakten. Härutinnan föreligga

emellertid högst avsevärda skiljaktigheter. Under exempelvis år 1928/1929

växlade betarealerna vid de särskilda fabrikerna mellan så vida gränser

som 817 hektar och 5,071 hektar. De inköpta betmängderna varierade

samtidigt mellan 16,400 ton och 135,200 ton. Under sådana förhållanden

är det givet, att produktionskostnaden per deciton betor för tillverkning

av råsocker efter avdrag av värdet av biprodukterna likaledes skiftar

högst avsevärt.

Vad beträffar det sätt, varpå en dylik koncentration av råsockerfabrikationen

bör genomföras, ankommer detta givetvis på bolaget självt att

avgöra. Uppenbart är emellertid, att. med hänsyn till att Siven vid en

s. 40 Kontrollera mot PDF

Omläggning

av fabrikationsmetod.

40 Kunyl. Majda proposition Nr 76.

antagen bettilliörsel hos bolaget av ej mindre än 1.4 milj. ton — den

största av bolaget någonsin inköpta betmängden per år är I.35 milj. ton

— driften vid en var av fabrikerna i Ängelholm, Genevad, Hälsingborg

och Karlshamn lämna ett underskott av 100,000 kronor eller mer, lämpligheten

av dessa fabrikers bibehållande starkt kan ifrågasättas. Ej ens

om bolaget avstår från erforderliga avskrivningar lämnar driften vid

de angivna fabrikerna överskott. Deras andel i de för bolagets samtliga

råsockerfabriker gemensamma kostnaderna är på grund av den ringa

bettillförseln relativt lag. Även örn fabrikernas nedläggande skulle

medföra, att betodlingen i dessa trakter helt upphörde, bomme följaktligen

driften vid bolagets övriga fabriker att därav ej lida nämnvärt

men. Emellertid behöver dessa fabrikers nedläggning icke få till följd

betodlingens nedläggning. En ökad bettilliörsel till de fabriker, som

ligga närmast dem, vilka ifrågasättas till nedläggning, torde medföra

sådan vinstökning för dem, att det i allmänhet skulle löna sig att betala

de högre frakterna för betornas forsling dit.

Driften av fabriken i Koma torde vara lika oekonomisk som driften

vid do fyra nu nämnda fabrikerna. Men situationen är så tillvida olika,

att transport av betor från Gotland till någon annan av bolagets fabriker

svårligen kan ekonomiskt utföras. En nedläggning av fabriken på

Gotland skulle därför sannolikt få till följd en nedläggning av betodlrngen

på ön. Men betodlingen på Gotland liksom på Öland spelar, så

vitt vi kunna bedöma, för befolkningen en stor ekonomisk roll, liksom

den av befolkningen omfattas med stort intresse. Den är — naturligtvis

med betydande undantag — huvudsakligen en de mindre jordbrukarnas

odling och beräknade säkra inkomstkälla. På så sätt är, betodlingens

bevarande på öarna i hög grad ett allmänt intresse.

Härtill kommer att på Gotland åtskilligt ännu återstår att göra beträffande

täckdikning och annan jordkultur för att öns naturliga förutsättningar

för betodling skola komma till sin fulla rätt. Man har därför

rätt att hoppas, att arealskördarna så småningom skola ökas och därmed

även bettillförseln till fabriken och dennas ekonomiska resultat.

Jämsides med att vi haft under bedömande lämpligheten av en centralisering

av sockerfabrikationen till färre antal fabriker av likartat slag

hava vi även undersökt förutsättningarna för en driftskoncentration av

sockerindustrien i vertikal riktning. I samband därmed hava vi i enlighet

med av 1930 års riksdag därom uttalad önskan övervägt möjligheterna

för den .svenska sockerindustrien att genom omläggning av fabrikationsmetod

nedbringa sina tillverkningskostnader. Med anledning

av vad därvid framkommit, vilja vi framhålla följande.

Att en koncentration av sockerframställningen ur betorna till endast

ett slag av anläggningar skulle medföra vissa fördelar är otvivelaktigt.

Transportkostnaderna för mellanprodukterna nedbringas till ett minimum

samtidigt med att arbetskraften kan utnyttjas på ett mer tillfredsställande

sätt. Tillfälliga störningar i produktionen kunna lättare undvikas,

därest hela framställningsprocessen är sammanförd till en fabrik.

Till belysning av de gynnsamma verkningarna av en driftskoncentration

i vertikal riktning kan framhållas det goda driftsresultatet vid fabriken

i Arlöv, varest råsockerbruket kombinerats med ett raffinaderi.

Kostnaderna för såväl betornas avverkning, som det erhållna råsockrets

raffinering äro där särskilt låga. Å andra sidan följer av att central!-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.

Hamburg no teringarna å raffinad (Tj. Feinkom) och vitsocker (Weisszucker)

kronor per 100 kilogram.

1 9

2 6

1 9

2 7

1 9

2 8

1 9

2 9

1 9

3 0

1 9

3 1

Tj.

Fein- ko rn

• ''

Weiss-

zucker

Tj.

Fein-

korn

Weiss-

zucker

Tj.

Fein-

korn

Weiss-

zucker

Tj.

Fein-

korn

Weiss-

zucker

Tj.

Fem-

korn

Weiss- zucker

Tj.

Fein-

korn

Weiss-

zucker

Jan.

25.0

25.0

34.0

33.5

27.5

26.5

20.6

20.1

17.5

16.0

—

11.5 j

Febr.

25.1

25.4

33."

33.4

26.5

25.6

19.5

19.0

17.0

15.s

12.4

11.7

Mars

24.1

24.2

32.8

32.4

26.a

25.5

19.s

19.7

16. c

15.o

12.7

12.0 1

April

24.t

24.2

31.6

31.1

26.5

25.6

19.3

18.8

16.0

14.6

13.4

12.6

Maj

25.7

24.9

31.»

30.7

25.8

24.7

18.4

17.0

15.0

13.4

12.9

11.9 |

Juni

25.S

24.8

30.4

29.4

25.1

23.6

17.6

17.4

14.6

13.8

12.9

12.0 !

Juli

26.2

25.1

31.2

28.8

25.5

23.7

19.8

19.0

15.0

12.7

12.9

12.3

Aug.

26.7

25.4

31.2

28.1

25.6

24.2

19.1

18.3

14.7

12.0

12.8

— i

Sept.

28.3

26.4

30.6

27.2

24.7

24.1

20.0

19.5

13.8

11.5

12.4

-

Okt.

29.7

27.9

27.4

25.4

23.6

22.2

20.3

19.4

13.5

12.0

13.3

-

i

Nov.

31.7

29.8

26.5

25. s

21.7

21.2

—

17.9

12.8

12.1

—

-

l Dec.

35.7

32.6

27.4

27.0

21.o

21.0

—

17.o

11.9

11.6

—

—

seringen av betavverkningen ej kaia drivas hur långt som helst, att en

koncentration av sockerindustrien i vertikal riktning leder till en decentralisation

av raffinadindustrien. Men denna har nyligen med gynnsamt

resultat blivit centraliserad. Det torde därför vara uteslutet att

åter decentralisera den. Helt annorlunda ställer sig däremot förhållandet,

därest man använder sig av ett enklare förfarande för råsockrets

rening vid framställning av konsumtionssocker. Utomlands förekommer

sålunda i stor utsträckning, att det framställda råsockret efter att. enligt

olika metoder hava noggrant tvättats och torkats, vilket vanligen

sker vid råsockerfabrikerna, såsom s. k. raffinerat socker eller vitsocker

saluföres för konsumtionsändamål. Tillverkningskostnaderna för dylikt

socker bliva jämförelsevis låga.

En dylik omläggning av fabrikationsmetod skulle bär i Sverige medföra

en sänkning av det svenska sockrets kvalitet, vilken för närvarande

åtnjuter ett synnerligen gott anseende. Detta behöver möjligen i och

för sig ej betyda så mycket, då priserna för olika slag av konsumtionssocker,

avsett att användas för samma ändamål, trots växlande kvalitet

ofta i den internationella handeln ej skilja sig så avsevärt från varandra.

Omstående tablå, som anger världsmarknadsnoteringarna å visst slag av

raffinerat socker och vitsocker, kan i detta hänseende anses belysande.

Den synes ge vid handen, att de båda angivna slagen av konsumtionssocker

äro i det närmaste lika begärliga i den internationella handeln.

I flera länder förekommer det även, att vitsocker och raffinerat socker

säljas jämsides med varandra, utan att någon åtskillnad göres. Exempelvis

i Danmark salu föres sålunda till ett enhetligt pris och under gemensam

benämning »Stedt Melis» med märket Lff såväl raffinerat Socket

som vitsocker, vilket framställts direkt vid råsockerfabrikerna medelst

en särskilt omsorgsfull tvättning och torkning av råsockret. Pri
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.

set a dylikt socker i Damnark har tämligen nära följt noteringen å

krossmelis i Sverige. Enär tillverkningskostnaden för det danska vitsockret

beräknas vara c:a 3 öre lägre än kostnaderna för raffinerat socker

av jämförlig kvalitet, har givetvis den danska sockerindustrien haft

en betydande fördel av sin vitsockerproduktion. Det synes även föreligga

en viss tendens till densammas ytterligare utvidgning.

En övergång för den svenska sockerindustriens del till framställning

av vitsocker kan därför synas vara lockande. Vi hava emellertid, sedan

från svenska sockerfabriksaktiebolaget och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag

inhämtats yttrande i frågan, erhållit svar, att bolagen

på anförda skäl, finna en omläggning av den svenska sockerproduktionen

i ovannämnd riktning ej önskvärd. De skäl. som kunna anföras

mot en omläggning, äro följande.

För närvarande utgöres den svenska sockerproduktionen till tua 40 %

av s. k. hart socker eller topp- och bitsocker. I Danmark utgör motsvarande

tal 10 å 15 %. Med den prisskillnad, som i Sverige kan upprätthållas

mellan bitsocker och strösocker, blir tillverkningen av det förra

jämförelsevis ekonomiskt gynnsam. Enär till hårt socker användes endast

den bästa raffinaden, måste tillverkningen av dylikt socker kombineras

med framställning av annat raffinerat socker i viss omfattning.

Därest man önskar bibehålla tillverkning av hårt socker vid dess hittillsvarande

storlek, kan därför framställningen av raffinerat strösocker

av tekniska skäl ej beskäras alltför mycket, utan torde enligt vad

de svenska sockerfabriksaktiebolagen uppgivit, böra uppgå till minst

40 % av den nuvarande tillverkningen i Sverige av konsumtionssocker.

För vitsockerproduktionen skulle alltså återstå endast c:a 20 % eller i

Tunt tal 40,000 ton. För en produktion av vitsocker i dylik omfattning

skulle emellertid erfordras, att åtminstone vid 4 råsockerfabriker särskilda

anordningar infördes, vilka med ledning av de danska förhållandena

kunna beräknas draga en kostnad av 1 milj. kronor per fabrik.

Därjämte bleve ett av landets raffinaderier överflödigt. Den vinst, som

skulle uppstå ä vitsockertillverkningen därigenom, att de direkta framställningskostnaderna

nedbragtes, reducerades sålunda högst väsentligt,

Därtill kommer, att starka, tvivel yppats från ledningarna i de båda bolagen

örn, att vitsocker skulle kunna vinna insteg hos den svenska allmänheten.

Förhållandena i Danmark äro icke jämförliga med våra.

Det danska vitsockrets införande på marknaden betydde en förbättring

från det dittills allmänt använda pudersockret. I Sverige skulle införandet

av vitsocker betyda, att en hittills använd högre kvalitet sockerraffinad

utbyttes mot en lägre kvalitet, vilket ej minst med tanke på de

svenska konsumenternas anspråk och vanor torde komma att möta betydande

svårigheter. Under sådana förhållanden synes det näppeligen

föreligga tillräckligt starka skäl att påyrka en allmän omläggning av

fabrikationen i angiven riktning. Frågan synes dock vara av den be

tydelse, att bolaget bör upptaga till prövning, huruvida ett försök i

mindre skala kan anordnas. Ett dylikt försök är även motiverat av den

anledning, att det förefaller anmärkningsvärt, att oaktat de svenska konsumenterna

allmänt ställa synnerligen stora krav på varans kvalitet

samt det svenska sockret vitsordas genomgående vara bättre än det utländska,

denna omständighet likväl ej kunnat utnyttjas i form av överpris

å svenskt socker i annan mån än som skett. Det överpris, som för

närvarande uttages i Sverige för det svenska sockret, är nämligen ej

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 76. 48

högre äu det motsvarande överpris, som den danska industrien uttager

å sin inhemska marknad, ehuru det svenska sockret är avsevärt bättre

till sin kvalitet och konkurrensen i de båda länderna gör sig gällande

från samma håll.

Beträffande transportkostnaderna bör man skilja mellan a ena sidan

frakterna för raffinerat socker, vilka framför allt betingas jäv konkurrenshänsyn,

och ä andra sidan övriga transportkostnader, vilka åtminstone

i huvudsak sammanhänga med bolagets inre organisation. Raffinadfrakterna,

vilka för svenska sockerfabriksaktiebolagets del delvis

motvägas av frakttillägg vid expedition av socker från vissa orter,

varest nederlag upplagts, hava under senare år tilltagit rätt avsevärt beroende

dels på den utländska konkurrensen, till följd varav bolaget

bland annat sett sig nödsakat sälja sockret eif ett flertal hamnar längs

landets kust, men dels även på den inbördes konkurrensen mellan de

båda svenska sockerfabriksaktiebolagen. Denna sistnämnda konkurrens

har särskilt under senare tid blivit mycket intensiv och tolide för båda

bolagen medföra rätt betydande kostnader.

Vad de övriga transportkostnaderna beträffar, redovisas de av svenska

sockerfabriksaktiebolaget till ett belopp av c:a 3 milj, kronor. Tages

därjämte hänsyn till betodlarnas fraktutgifter för betor och betmassa

eller c:a 1 milj. kronor, skulle alltså fraktkostnaderna för råsocker fabrikationen

vid svenska sockerfabriksaktiebolaget utgöra c:a, 4 milj. kronor

eller 40 öre per deciton betor. Dessutom tillkomma åtskilliga andra

fraktutgifter för råsockerfabrikationen, såsom kostnaderna för transport

av kol, förbrukningsartiklar m. m. För år 1925 redovisas för samtliga

betraktande järnvägar i landet en inkomst av samtliga transporter för

råsockertillverkningen av c:a. 5 milj. kronor. Av nyssnämnda belopp 5

milj. kronor kommo 3.8 milj. kronor eller 76 % å enskilda banor. Fraktnedsättningar

hava redan medgivits av järnvägarna. Möjligen bli järnvägarna

tvungna till ytterligare nedsättningar för att möta en även på

detta område spirande konkurrens från bilarna. Men industriens behov

av järnvägarnas bestånd och dessas ömtåliga ekonomiska läge gör förklarligt

den varsamhet, med vilken bolaget synes utnyttja sin starka

ställning i förhållande till dem.

Under vårt utredningsarbete lia vi funnit, att de båda bolagen genom

inbördes konkurrens förorsaka varandra en del förluster. Visserligen

hållas samma priser, men förlusterna förorsakas därigenom, att i konkurrenssyfte

kunderna befrias från tidigare debiterade frakttillägg,

fraktbidrag lämnas, där så ej förut skett, nya nederlag, vilka alltid draga

kostnader, inrättas m. m. Man bör förvänta att en uppgörelse träffas

mellan bolagen, så att båda kunna reservera sina kralter för industriens

upprätthållande i den hårda konkurrensen från utlandet.

Denna i all industri dryga utgiftspost har givetvis varit föremål för vår

särskilda uppmärksamhet. I betraktande bar bland annat kommit tjänstemännen

och de årsanställda arbetarna vid råsockerfabrikerna, vilka

i medeltal äro i drift endast under c:a halvannan månad av året. För

närvarande äro i genomsnitt å varje dylik fabrik mellan kampanjerna

normalt anställda ett 10-tal tjänstemän samt ett 60-tal arbetare, vilka

senare i huvudsak äro sysselsatta meri underhållsarbeten samt att för

Transport
kostnader.

Konkurrenser,

mellan bolagen.

Avlöning at

och arvoden..

s. 44 Kontrollera mot PDF

Hedläggande

av råsockerfabrikationen

i Mellansverige.

44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.

bereda den kommande kampanjen. Vid jämförelse med förhållandet i

andra länder kan ingen anmärkning göras mot detta antal. För exempelvis

den danska råsockerindustriens vidkommande uppgives sålunda antalet

tjänstemän och årsarbetare per fabrik vara c:a 10 resp. 100. Emellertid

producera de danska fabrikerna i genomsnitt ungelär dubbelt så

mycket som de svenska, vartill även kommer att i Danmark en betydande

arbetsstyrka under våren och sommaren äro sysselsatta med underhållsarbeten

å de till de olika fabrikerna hörande decauville-banorna. Även

om sålunda förhållandena inom den svenska industrien ej giva anledning

till anmärkning, hava vi likväl med hänsyn till den högt utvecklade

teknik, som i övrigt kännetecknar driften i de svenska sockerfabrikerna,

samt de möjligheter, som förefinnas till arbetsbesparande åtgärder av

olika slag, ej kunnat underlåta att framhålla önskvärdheten av, att denna

organisationsfråga upptages till ingående prövning av bolaget. Vidare

anse vi oss böra påpeka den överorganisation, som består i att ännu bibehålies

en del fabriksdirektörer som ett mellanled mellan fabriksdispoDenterna

och bolagets verkställande ledning. Det är önskvärt, att den

påbörjade avvecklingen av denna anordning påskyndas.

Vad angår till bolagets funktionärer och arbetare utgående löner och

arvoden, äro dessa enligt vår mening i allmänhet tilltagna i överkant, om

jämförelse göres med vad som kan anses gängse inom liknande företag.

Särskilt gäller detta till styrelsens nio medlemmar utgående arvoden och

tantieme. I allmänhet har till dem utbetalats ett belopp av tillhopa omkring

200,000 kronor örn året, — ungefär hälften arvode och hälften

tantieme — vilket förefaller anmärkningsvärt. Vid årets bolagsstämma har

på styrelsens förslag en reduktion av arvoden vidtagits, och det har upplysts,

att styrelsens medlemmar frivilligt avstått från sitt tantieme. Det

är därför att hoppas, att bestående och avsevärda minskningar komma

att vidtagas. Även de till tjänstemännen utgående lönerna synas i vissa

fall vara höga. Vad kampanjarbetarnas löner angår, har i den föregående

utredningen visats att de sedan tiden före kriget stegrats mycket

kraftigt. För närvarande uppgår de till mer än dubbla beloppet av lantarbetarlönen

i motsvarande trakter. Även örn denna löneklyfta i allmänhet

har sin motsvarighet inom allt arbete i industri och jordbruk, lärer

det med hänsyn till att arbetarna vid råsockerfabrikerna, vilka i stor

omfattning hava sin huvudsakliga sysselsättning inom jordbruket, ofta

även under sin anställning i industrien utföra ett arbete fullt jämförligt

med det, som åvilar arbetarna å betfälten, ej kunna bestridas, att löneskillnaden

på här förevarande område medför särskilda olägenheter. Arbetets

olika värdesättning inom sockerindustri och sockerbetsodling bidrager

sålunda bland annat att försvåra ett samförstånd mellan dessa

för varandra nödvändiga led inom sockerfabrikationen. Dessa svårigheter

framträda givetvis särskilt starkt vid nedåtgående konjunkturer,

därest verkningarna därav, som fallet för närvarande synes vara. medföra.

att löneklyftan vidgas.

Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag.

Vad därefter mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag angår, har

detta bolag, såsom redan framhållits, ej avlämnat uppgifter rörande råsockerfabriken

i Lidköping. Betodlingen i Västergötland, som fortgått

sedan år 1904, har även under obestridligen gynnsamma år ej nått någon

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 7b.

45

nämnvärd omfattning — den största betareal som uppnåtts var under år

1921, då den omfattade 435 hektar. Det synes därför tämligen utsiktslöst

att vänta, att den kommer att få tillräcklig omfattning för att råsockerfabriken

i Lidköping skall bli räntabel även med de blygsammaste

anspråk på ränta och avskrivningar. Någon anledning för statsmakterna

att vid bedömande av den svenska sockernäringens betingelser samt

dess behov av stöd taga hänsyn till råsockerfabrikationen i Västergötland

föreligger därför ej. Detsamma gäller i viss mån om råsockertillverkningen

i Östergötland. Sockerbetsodlingen är där visserligen av större

omfattning, men har dock under åren efter kriget trots ett erkännansvärt

arbete från bolagets sida för att väcka intresse för odlingen stadigt

avtagit och för de senaste åren uppgått till endast mellan 800 och 900

hektar. Kvantiteten betor vid fabriken i Linköping har därför under de

senaste åren i regel ej överstigit 20,000 ton. Produktionskostnaderna

uppgå vid nämnda betmängd samt med hänsyn tagen till erforderliga

avskrivningar till ett belopp, som endast obetydligt skiljer sig från produktionskostnaden

vid svenska sockerfabriksaktiebolagets minst lönande

råsockerfabrik. Kåsockerfabrikationen i Linköping innebär därför under

nuvarande förhållanden en belastning av mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag.

Den sociala betydelsen av sockerbetsodlingen i Östergötland

torde även vara jämförelsevis ringa. Odlingen ifråga bedrives

i regel av större jordbrukare å relativt obetydliga arealer och utan att

dessa äro inlagda i ordnad växtföljd.

Vad däremot råsockerfabriken i Mörbylånga beträffar, ligga förhållandena

något annorlunda till. Visserligen lämnar driften även vid denna

fabrik ett resultat, som endast är obetydligt bättre än Linköpingsfabrikens,

men betodlingen i denna landsdel har dock en väsentligt större

omfattning än i Östergötland. Efter världskriget och intill de senaste

åren har sålunda den med sockerbetor odlade arealen i Kalmar län varje

år uppgått till c:a 2,000 hektar. Odlingen ifråga omfattas på sina håll.

särskilt å södra Öland, med stort intresse och har fått en stor betydelse för

ortens befolkning. Otvivelaktigt har den även bidragit till jordbrukets

uppryckning. Särskilt har genom sockerbetsodlingen de goda förutsättningarna

för en intensivare jordbruksdrift i Mörbylångadelen kommit

till sin fulla rätt. Då vidare Öland för närvarande är synnerligen vanlottat

på industrier, varest befolkningen beredes tillfälle till behövliga

arbetsförtjänster, synes det vara ett allmänt intresse att ifrågavarande

råsockerfabrik såvitt möjligt hålles i gång.

Kail. 3. Den svenska sockernäringens tullskydd.

Tullsatsen för raffinerat socker utgör för närvarande 10 öre per kilogram.

Detta tullskydd utnyttjas till fullo av den inhemska sockerindustrien,

som enligt vad förut framhållits även är i stånd att uttaga ett

överpris för sitt socker. I samband med sockertillverkningen erhålles

emellertid jämväl andra produkter, som äro fullbelagda. Den viktigaste

av dessa biprodukter är melass, för vilken uttages en tull av 5 öre per

kilogram. Denna tull har för närvarande! sin största betydelse som

avsättningsskydd, i det den försvårar importen av utländsk melass och

underlättar avsättningen av inhemsk vara. Under nuvarande tryckta

Dea i/thernska

socker när ingens

totala

lullskydd.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.

Tullskyddet#

fördelning d

ra/fineringsindustri

och

råsockerfabrikation.

Fördelning ao

råsocker fabrikationens

tullskydd

å industri

och

sockerbetsodling.

foderpris torde sålunda det effektiva prisskyddet av nämnda tull kunna

uppskattas till högst 3.5 öre per kilogram. Melassutbytet vid tillverkning

av 100 kilogram ralfinerad av inhemska sockerbetor beräknas till c:a 25

kilogram, varav 2/3 utvinnes i samband med råsockertillverkningen och

återstoden vid råsockrets raffinering. Sockerindustriens tullskydd på

grund av melasstullen blir sålunda 0.25 • 3.5 = 0.875 öre per kilogram tillverkad

raffinad. Förutom melass erhålles vid råsockrets raffinering

även mindre mängder matsirap. Produktionen därav, som uppgår till

mellan 400 och 500 ton årligen eller knappt 0.3 kilogram per 100 kilogram

socker, åtnjuter ett tullskydd av 5 öre per kilogram, vilket helt utnyttjas.

Per kilogram raffinerad utgör sålunda sistberörda skydd O.015 öre.

Den svenska sockerindustriens samlade tullskydd kommer sålunda att

under angivna förutsättningar uppgå till 10 + 0.875 -j- O.015 = 10.89 öre eller

i runt tal 10.9 öre per kilogram tillverkad raffinad.

På grund av den konkurrens, som enligt vad tidigare påvisats, föreligger

mellan svenskt och utländskt råsocker, möter det inga särskilda

svårigheter att uppdela nyssnämnda tullskydd å raffineringsindustri och

råsockerfabrikation. Det skydd, som raffineringsindustrien åtnjuter, består

nämligen dels i den skillnad, som föreligger mellan tullsatserna å

raifinerat socker och råsocker (10 resp. 7 öre per kilogram), dels i tullskyddet

för vid råsockrets raffinering erhållen melass och sirup. Det

är emellertid att märka, att för framställning av 100 kilogram raffinad

för närvarande erfordras i genomsnitt c:a 110 kilogram råsocker. För

enbart svenskt råsocker är motsvarande tal något lägre och för utländskt

råsocker i allmänhet något högre. Kaffineringsindustriens tullskydd

blir sålunda per kilogram raffinad 10 + 3.5 • O.oss + 5 • O.003 — 7 • l.i — 2.6

öre. Skillnaden mellan sockerindustriens totala tullskydd 10.9 öre och

nyssnämnda belopp 2.6 öre eller 8.3 öre utgör den svenska råsockerindustriens

tullskydd per kilogram raffinad, vilket omräknat per kilogram

råsocker blir drygt 7.5 öre. Därav belöpa sig 7 öre på rå sockertullen och

/3.5 • 0.167

= 0.53

1.1

återstoden på melasstullen

Vad angår frågan örn fördelningen av råsocker fabrikationens tullskydd

å industri och betodling bör till en början erinras därom, att sockerbetsodlingen

i Sverige på grund av höga transportkostnader vid import

av utländska betor åtnjuter ett naturligt skydd gentemot främmande

konkurrens med i det närmaste prohibitiv verkan. Det kan förövrigt

framhållas att en mellanfolklig handel med sockerbetor förekommer

endast undantagsvis, såsom mellan Nederländerna och dess grannländer,

varest de talrika kanalerna möjliggöra billiga transporter. Då

därtill kommer att i Sverige betodlingen åtnjuter ett tullskydd av 1

krona för råa och 5 kronor för torkade betor, är det utan vidare klart,

att konkurrens med utländska betor å den svenska marknaden ej kan

förekomma. Den svenska råsockerindustrien är emellertid bunden vid

sockerbetor som råvara. Betodlarna å sin sida kunna icke vinna avsättning

för sina hetor å annat håll än till sockerindustrien. Bränneriindustriens

behov av sockerbetor är ytterst obetydligt och inskränker sig till

4,000 å 5,000 ton örn året. Till utfodring användes ej heller sockerbetor

i någon större omfattning. Enär sålunda råsockerindustrien och sockerbetsodlingen

i Sverige äro nödvändigt förenade med varandra, så att

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 76.

47

ilen. ena näringsgrenens existens förutsätter den andras uppehållande,

är det omöjligt avgöra, huru stor del av det gemensamma tullskyddet,

som tillkommer vardera näringsgrenen. Vissa beräkningar kunna dock

verkställas, vilka äro ägnade att ur olika synpunkter belysa hithörande

förhållanden.

Med anledning av förhållandena i Danmark utförde sålunda på sin tid

tull- och traktatkommittén beräkningar i sådant syfte. Kommittén anförde

»att betodlarna i vårt land icke kunnat utnyttja här gällande

råsockertull till större del än högst vad som motsvarar skillnaden i betpriserna

i Sverige och Danmark med tillägg av den danska råsockertullen».

Enär ifrågavarande skillnad i betpriserna per 100 kilogram råsocker

beräknades utgöra 1 krona 77 öre samt den effektiva råsockertullen

efter år 1908 var 95 öre per 100 kilogram, skulle alltså de svenska betodlarna

med högst 2 kronor 72 öre kunnat utnyttja dåvarande råsockertull

i Sverige, vilken var 10 kronor per 100 kilogram. Använder man samma

beräkningsmetodi men utgår från förhållandena under år 1929, innan

sålunda den svenska staten lämnat odlingen extra stöd, skulle de svenska

betodlarna — örn hänsyn tages till att de danska odlarna erhålla

betmassa gratis men samtidigt äro skyldiga betala betfröet — under

sistnämnda år ha kunnat tillgodonjuta ett effektivt tullskydd av c:a 3

kronor per 100 kilogram råsocker eller c:a 45 öre per deciton betor. Emellertid

bör det framhållas, att även örn det anförda beräkningssättet må

anses användbart för att belysa tullskyddets olika storlek för den svenska

och den danska sockerbetsodlingen vid tiden löre kriget, då tämligen

stabila förhållanden voro rådande, samma beräkningsmetod för närvarande

med nu förekommande hastiga prislörskjutningar samt även eljest

inträffade störningar kan leda till missvisande resultat. Omnämnas bör

även att det danska betpriset för närvarande utgår i proportion till sockerpriset

samt att betodlarna därjämte åtnjuta viss del av sockerindustriens

vinst. Att genom jämförelse av betpriserna och råsockertullarna

kunna bedöma betcdlingens tullskydd i de båda länderna synes därför

icke möjligt.

En metod för beräkning av betodlingens andel av sockerindustriens

tullskydd, som torde föresvävat betodlarna och sockerindustrien vid nu

gällande odlingskontrakts ingående, är att utgå från betprisets andel i

sockerpriset och anse att tullskyddet fördelar sig i samma proportion på

betodlingen. För denna metod talar bland annat att tullskyddet i huvudsak

innebär en förbättring av sockerpriset och fördelningen av tullskyddet

på olika intressenter bör därför följa samma regler som fördelningen

av sockerpriset. Enligt gällande kontrakt utgör grundpriset för

betor med 16 % sockerhalt 6.24 gånger sockerpriset — 6.5 gånger sockerpriset

efter avdrag av 4% — vartill kommer ett tillägg av 12 öre för betor

med normal sockerhalt (17.2 %). Räknar man med att av 1 deciton

betor med normal sockerhalt erhållas i runt tal 14 kilogram socker,

skulle grundpriset uppgå till 624 delat med 14 eller 44.o % av sockerpriset.

Därjämte utgör tillägget för sockerhalten c:a 1 öre per kilogram

socker, vilket motsvarar c:a 3 å 4 % av sockerpriset. Tillhopa uppgår

alltså betpriset till c:a 48 % av sockerpriset. I gällande odlingskontrakt

stipuleras även, att ändringar i tullsal serna å socker oell melass

dölas lika mellan bolagen och betodlarna. Med sist angivna beräkningsmetod

komme betodlingens tullskydd att vara 5.2 iire per kilogram raffinerat

inhemskt socker oller 73 öro per deciton hetor. Per kilogram

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. May.ts proposition Nr 76.

Statens inkomster

av

sockertullarna.

råsocker bleve betodlingens tullskydd 4.7 öre, varför alltså å råsockerindustrien

skulle belöpa sig endast 2.8 öre.

Man kan även anföra en tredje beräkningsmetod, som ur en annan synpunkt

vore ägnad att belysa tullskyddets betydelse för de olika leden i

råsockerfabrikationen. Av den lämnade redogörelsen framgår, att råsockerindustriens

produktionskostnader, däri inräknade även utgifterna

för betinköpen, ej bliva täckta av inkomsterna från de erhållna produkterna.

Vid en betmängd av 1 milj. ton och ett råsockerpris av 21.8 öre

per kilogram redovisar sålunda svenska sockerfabriksaktiebolaget ett

underskott å råsockerfabrikationen, som, örn hänsyn tages till av oss

tidigare förordade korrigeringar uppgår till 34.2 öre per deciton betor

eller tillhopa 3.42 milj. kronor. Betpriset förutsättes utgöra 1 krona 99 öre

per deciton. Därest fabrikationen helt nedlades, skulle bolaget alltjämt

vara belastat med vissa fasta kostnader till ett årligt belopp av 6.7 milj.

kronor. Genom sockerfabrikationens uppehållande i angiven omfattning

förbättras sålunda industriens driftsresultat med 3.28 milj. kronor

eller 32.s öre per deciton betor, vilket motsvarar c:a 2.i öre per kilogram

råsocker. Nämnda belopp utgör sålunda råsockerindustriens förmån av

tullskyddet vid ett råsockerpris av 21.8 öre per kilogram, ett betpris av 1

krona 99 öre per deciton samt en betmängd av 1 milj. ton. Återstoden av

råsockerfabrikationens tullskydd eller 5.4 öre per kilogram råsocker kan

anses högst tillgodokomma sockerbetsodlingen. Tilläggas bör, att den

omständigheten, att bolaget för kommande år ämnar nedbringa sina kostnader

genom att reducera avskrivningarna, ej utövar något inflytande

å beräkningarnas resultat.

Vid sidan av att de enskilda intressenterna i sockernäringen tillföras

betydande fördelar av rådande tullar å olika sockerindustriella produkter

åtnjuter även staten betydande inkomster därifrån. Under senare år

ha nämligen importerats årligen i genomsnitt c:a 20,000 ton konsumtionssocker

med en tull av 10 öre per kilogram, 66,000 ton råsocker med en tull

av 7 öre per kilogram, 2,000 ton melass med en tull av 5 öre per kilogram

samt 17,000 ton sirup med en tull av likaledes 5 öre per kilogram. Per

ton räknat bliva angivna tullsatser resp. 100 kronor, 70 kronor, 50 kronor

och 50 kronor. Statens inkomster därav utgöra alltså 20,000 • 100 + 66,000 *

70 + 2,000 ■ 50 + 17,000 • 50 = 7.6 milj. kronor. Enligt vad tidigare påvisats

utgör raffinadindustriens och råsockerfabrikationens tullskydd per

ton raffinad räknat 26 kronor resp. 83 kronor. Kaffinadindustriens och

råsockerfabrikationens inkomster till följd av tullskyddet uppgå följaktligen

vid antagande av inhemsk raffinadtillverkning av 210,000 ton,

varav 150,000 ton av inhemskt råsocker, till 210,000 • 26 = 5.5 milj. kronor

resp. 150,000 • 83 = 12.4 milj. kronor. Tillhopa uppgå statens och de enskilda

intressenternas inkomster av sockertullarna till 7.6 + 5.5 + 12.4 =

25.5 milj. kronor. I detta belopp ingå statsinkomsterna med 29.8 %,

raffineringsindustrien med 21.5 % samt råsockerfabrikationen med 48.7

%. Det nuvarande tullskyddet i avseende å sockerproduktionen är sålunda

till nära en tredjedel av fiskalisk karaktär samt utgör till drygt

en femtedel ett rent industriskydd. Knappt hälften av tullarna äro att

anse såsom ett blandat jordbruks- och industriskydd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 62 höft. (Nr 76.)

Bilaga D,

Sveriges import och export av socker, sirap och melass under åren 1927, 1928 och 1929.

: Stat.

nr

19 2 7

19 2

8

19 2 9

Varuslag j Import

Export

Import

Export

I m p

ort

Export

kg-

kr.

kg-

kr.

kg-

kr.

kg-

kr.

kg.

kr.

kg.

kr.

1

| ,

|

Socker .......................1113,279,546 29,395,877

11,740

8,991

93,919,596

22.984,366

16,188

s

143,850,335

26,746,602

49,588

24,066

158 A

raffinerat: bit- .........i 1,545,816

560,211

6,336

4,918

7,411,854

2,492,467

6,689

4,803

2,714,542

760,203

14,131

7,964

B

kandi- ...... 42,169

18,295

—

—

48,677

18,693

—

—

42,845

15,659

—

—

c

krossat...... 10,111,529

3,360,745

3,543

2,645

22,552,803

6,602,511

5,823

3,638

16,665,160

3,920,970

29,479

13,188

D

topp- ... 113,597

44,119

1,861

1,428

541,630

188,693

3,676

2,475

226,281

64,324

3,371

1,899

E

annat......... 103,172

58,216

—

76,087

44,671

—

—

88,594

44,121

2,607

1,015

oraffinerat:

polariserande mer änj

98 % :

159 A

betsocker............1 —

—

—

—

59,156

13,014

—

—

—

—

—

—

polariserande högst

98 %:

160 A

betsocker............ 58,239,408 14,047,767

—

—

22,343,767

4,750,678

—

—

52,924,161

9,539,855

—

—

B

rörsocker............ 43,119,879 11,298,994

—

—

40,885,622

8,873,639

—

—

71,186,498

12,397,195

—

—

C

annat ...............j 3,976

7,530

—

—

-

—

—

—

2,254

4,275

—

—

161 A

Sirap..........................! 17,291.853

5,301,372

282

225

19,168,473

6,030,615

269

210

17,118,241

4,850,009

236

182

161 B

Melass ....................... 2,770,237

144.878

—

—

6,162,873

595,124

—

—

2,084,827

193,168

—

—

4^

CO

Kungl. Majlis proposition Nr 76.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.

Bilaga. E.

Sveriges import och export av socker, sirap och melass under åren

1980 och 1931.

"

19 3 0

19 3

1

Stat.

Varuslag

Import

Export

Import

Export

k?-

kr. i

kg-

kr.

kg.

kr.

kg-

kr.

Socker ........................

86,309,804

13,756,924

82,088

34,760

84,543,359

10,307,094

67,209

26,780

283

polariserande högst 98 %:

betsocker..................

34,604,384

5,293,283

_

_

59,063,899

6,443,383

_

—

284

annat .....................

29,561,606

4,335,462

—

—

6,657,532

795,522

—

285

polariserande mer än

98 %:

bit.........................

2,711,996

643,195

21,875

10,697

2,487,197

477,749

15,911

7,239

286

krossat eller pulverise- rat .......................

18,181,927

3,402,200

55,578

22,545

16,085,173

2,520,765

47,229

18,003

287

annat........................

249,891

82,784

4,635

1,518

249,558

69,675

4,069

1,538

288

Sirap...........................

16,326,176

4,126,023

404

161

16,712,316

3,612,553

2,797

978

289

Melass ........................

260,111

21,452

—

4,848

1,013

2,298,500

32,759

Bilaga F.

Medelpriser per månad för svenskt och tjeckoslovakiskt socker, kronor per

100 kilogram.

(Priset å krossmelis avser svenska sockerlabriksaktiebolagets priskurantpris med avdrag av skatt och

grossistrabatt. Priset å tjeckoslovakiskt s. k. »Feinkorn» avser världsmarknadsnoteringen därå fob.

Hamburg, vilken hämtats ur tidskriften »Wirtschaftsdienst».)

Månad

1

C r o

s s

melis

|

Tjeckoslovakiskt »Feinkorn»

Skillnad mellan det svenska

sockerpriset och ifråga- varande notering

1926

1927 1928

1929

1930

1931

1926

1927

1928

1929

1930

1931

1926

1927

1928

1929

1930

1931

Januari .........

38.1

46.3

40.2

34.3

30.6

25.0

25.2

34.3

27.9

21.8

17.7

12.7

12.9

12.0

12.3

12.5

12.9

12.3

Februari ......

37.s

46.5

38.9

34.4

30.3

25.o

25.5

34.0

26.8

20.5

17.1

12.6

11.8

12.5

12.1

13.9

13.2

12.4

Mars ............

36.2

46.7

40.7

33.9

29.7

25.2

24.6

33.1

26.9

20.6

16.8

13.0

11.6

13.6

13.8

13.3

12.9

12.2

April ............

37.3

45.0

40.8

32.5

29.0

25.9

25.0

31.9

26.8

19.6

16.2

13.6

12.8

13.1

14.0

12.9

Maj...............

38.s

44.8

40. o

31.6

27.8

25.8

25.9

31.7

26.fi

18.7

15.3

13.2

12.9

13.1

13.5

12.9

12.5

12.6

Juni ............

37.2

43.1

38.1

30.6

27.9

25.9

26.0

30.7

25.3

18.6

14.8

13.0

11.2

12.4

12.8

12.0

13.1

12.9

Juli..............

38.8

43.7

37.1

33.7

27.2

26.4

26.1

31-0

25.4

20.8

15.2

13.3

12.2

12.7

11.7

12.9

12.0

13.1

Augusti .........

38.2

44.9

37.7

33.6

26.9

25.4

26.3

31.1

25.9

21.i

15.0

1 12.6

11.9

13.8

11.8

12.5

11.9

12.9

September......

40.2

45.7

37.2

34.7

26.5

25.3

27.3

30.9

25.4

21.6

14.1

2 11.6

12.9

14.8

11.8

13.1

12.4

13.7

Oktober.........

40.8

41.7

35.7

33.o

26.4

27.3

28.7

26.8

23.9

20.7

13.7

2 13.2

12.1

14.9

11.8

12.3

12.7

14.1

November......

42.5

38.6

35.0

31.2

26.3

27.2

30.0

26.9

22.1

18.6

13.2

13.6

12.5

11.7

12.9

12.6

13.1

13.6

1

December......

45.5

39.8

34.6

30.7

25.0

26.5

1 33.0

27.8

21.41 18.2

12.3

>14.6

12.5

11.5

13.2

12.5

12.7! 11.9

1 5 noteringar. — 2 2 noteringar.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.

51

Bilaga G.

Medelpriser per år för svenskt socker, öre per kilogram.

(Priset avser svenska sockerlabriksaktiebolagets priskurantpris å krossad melis, K 5).

1907......

1916 ..........

.............. 56.0

1925 ............

........... 58.5

1908..............

............. 54.6

1917 ..........

.............. 56.5

1926 ............

........... 52.2

1909......

1918 ..........

.............. 70. o

1927 ............

1910.............

.......... 59.6

1919 ..........

.............. 99.9

1928 ............

1911.............

............ 57.6

1920 ..........

.............. 126.8

1929 ...........

.......... 36.3

1912..............

............. 59.8

1921 ..........

.............. 128.4

1930 ............

........... 28.9

1913..............

............. 54.4

1922 ..........

.............. 118.3

1931 ............

........... 26.9

1914..............

............. 52.1

1923 .........

.............. 83.»

1915..............

............. 53.0

1924 .........

.............. 75.9

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:46 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till sockerbetsodlingens stödjande.'' s. 1 i texten
  2. BevU 1932:10 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till sockerbetsodlingens stödjande ävensom i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten