Sök i Ratio Lex

Angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete dt f. tygarbetaren 0. V. Johansson

1932-02-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:88, Angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete dt f. tygarbetaren 0. V. Johansson

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 88.

1

Nr 88.

Kungl. Maj:ts ''proposition till riksdagen angående ersättning

för skada till följd av olycksfall i arbete dt

f. tygarbetaren 0. V. Johansson; given Stockholms

slott den 12 februari 1932.

Kungl. Hajd vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

A. Rundqvist.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 12 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gaede, Hambin, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck. Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Rundqvist anför:

Ersättning åt arbetare för skada till följd av olycksfall i arbete utgår

enligt bestämmelserna i lagen den 17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring för

olycksfall i arbete, vilken lag trätt i kraft den 1 januari 1918. Genom

nämnda lag har lagen den 5 juli 1901 (nr 39 sid. 1) angående ersättning för

skada till följd av olycksfall i arbete upphävts, dock att ersättningsanspråk,

som grundas på olycksfall, vilket inträffat före den 1 januari 1918, skall

bedömas enligt äldre lag.

I lagen den 5 juli 1901 föreskrives, att, därest arbetare skadas till följd av

olycksfall i arbetet, det åligger arbetsgivaren att i angivna fall utgiva ersättning

enligt i lagen stadgade grunder. Jämlikt 10 § av nämnda lag är

arbetsgivaren berättigad att i riksförsäkringsanstalten försäkra sina arbetare

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 70 haft. (Nr 88— 89.) 20432 ]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. ''Majus proposition nr HH.

mot olycksfall, som i lagen avses, med den verkan, att arbetsgivaren, så

långt försäkringen räcker, varder från ersättningsskyldighet enligt samma

lag fri.

Vidare föreskrives i 13 § av samma lag, att krav örn ersättning enligt

lagen skall, vid äventyr av talans förlust, genom stämning eller genom påkallande

av skiljeavtals tillämpning, anhängiggöras emot arbetsgivare inom

två år och emot riksförsäkringsanstalten inom tre år, räknat från olycksfallet.

I en till generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet ställd, till

arméförvaltningens artilleridepartement överlämnad, den 19 december 1929

dagtecknad skrivelse har tygmästaren å Karlsborg gjort framställning om

utverkande av pension eiler livränta åt förre tygarbetaren vid tygstationen

därstädes Oscar Valdemar Johansson i anledning av skada, som han ådragit

sig i tjänsten år 1910.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson, som är född den 3

december 1886, varit anställd i sammanlagt omkring 12 */2 år såsom tygarbetare

vid Karlsborgs tygstation, nämligen från och med den 6 juni 1907

till och med den 9 april 1915 samt från och med den 16 mars 1925 till och

med den 1 november 1929, då han avskedats med rätt till avskedsersättning

enligt de grunder, som angivas i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10)

angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare

vid armén och marinen; att nämnda ersättning utgått med ett belopp

av 2,808 kronor 22 öre; att Johansson under tiden 14 mars 1915—14 mars

1925 arrenderat ett mindre område å kronoparken Granvik; att Johansson

den 7 april 1910 skadats genom olycksfall under arbete vid en cirkelsåg i

snickareverkstaden å Karlsborg, varvid han erhöll en kontusion i vänstra

ljumsken; att han under tiden 7—24 april sistnämnda år på grund av den

honom åsamkade skadan varit oförmögen till arbete; att han därefter under

sin anställning vid tygstationen endast kunnat sysselsättas med lättare arbete;

att han enligt av regementsläkaren A. Lillieroth den 12 februari 1930

utfärdat intyg ännu lider av sviter efter olycksfallet, vilka sannolikt torde

bliva för framtiden bestående; samt att Johansson icke äger fast egendom

eller annan förmögenhet utan är medellös.

UiJcsförsäkringsanstalten, som den 7 mars 1930 yttrat sig i ärendet, har

anfört, att riksförsäkringsanstalten funne Johansson vid olycksfallet hava

varit stadd i sådant arbete, som avsåges i lagen den 5 juli 1901 angående

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, vilken lag varit gällande

vid olycksfallets inträffande. Jämlikt 1 § i nämnda lag ålåge det arbetsgivaren

att utgiva ersättning enligt i lagen stadgade grunder. Dock kunde

arbetsgivaren jämlikt 10 § i lagen befria sig från denna skyldighet genom

att taga försäkring hos riksförsäkringsanstalten. Då sådan försäkring icke

tagits för vid Karlsborgs tygstation anställda arbetare, kunde någon ersättning

förty icke utgå från anstalten på grund av olycksfallet. Därest emellertid

Johansson varit försäkrad hos riksförsäkringsanstalten, skulle anstalten

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SS. 3

jämlikt sagda lag hava tillerkänt honom livränta efter en beräknad nedsättning

av arbetsförmågan med 25 procent eller med ett beloj)p av 75 kronor

för år räknat. I detta sammanhang finge anstalten dock erinra örn de preskriptionsbestämmelser,

som funnes intagna i 13 § av förenämnda lag. Anstalten

ville tillika meddela, att om olycksfallet inträffat efter 1918 års ingång

och nu gällande lag den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i

arbete sålunda varit tillämplig å detsamma, samt under förutsättning tillika

att Johanssons arbetsförtjänst skolat beräknas till högsta i nyssnämnda lag

i dess nuvarande lydelse medgivna belopp, eller 3,000 kronor, anstalten med

hänsyn till ovan angivna nedsättning i Johanssons arbetsförmåga skulle

funnit honom berättigad till livränta med ett belopp av oOO kronor för år

räknat.

A rméför vältning ens artiller idepar tenient har med överlämnande av handlingarna

i ärendet uti skrivelse den 17 mars 1930 anfört, bland annat, att Johanssons

tjänstetid icke syntes kunna berättiga honom till erhållande av

pension. Departementet funne dock, med hänsyn till riksförsäkringsanstaltens

uttalande angående den ersättning, som av anstalten skulle kunnat

tillerkännas Johansson, därest 1916 års olycksfallsersättningslag varit på

honom tillämplig, billigt, att Johansson på grund av den i tjänsten åsamkade

skadan genom pension å 500 kronor för år räknat bereddes någon hjälp

till livsuppehälle. Departementet hemställde således, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Johansson en årlig

pension under hans återstående livstid av 500 kronor att utgå från och med

den 1 januari 1930.

Statskontoret, som den 9 april 1930 avgivit utlåtande i ärendet, har anfört,

att såsom skäl för beredande av pension åt Johansson hade aberopats den

omständigheten, att hans arbetsförmåga blivit nedsatt på grund av att han

den 7 april 1910 drabbats av olycksfall i arbete under statsanställning.

Därest Johansson inom föreskriven tid framställt krav örn ersättning enligt

1901 års olycksfallsersättningslag, hade till honom utgått livränta, vilken,

därest han varit försäkrad i riksförsäkringsanstalten, utgjort 75 kronor årligen.

Den livränta, som skulle tillkommit Johansson, därest 1916 års olycksfallsersättningslag

varit tillämplig å honom, hade ej uppgått till det belopp,

500 kronor, som enligt arméförvaltningens artilleridepartements förslag skulle

beredas Johansson såsom pension. Det vore vidare att märka, att dyrtidstillägg

utginge å pension men ej å livränta. Det borde enligt statskontorets

mening ej ifrågakomma, att åt Johansson utverkades högre årlig ersättning,

jin som skulle tillkommit honom, därest bestämmelserna i 1901 års olycksfallsersättningslag

blivit iakttagna. Då billighetsskäl syntes tala för, att

någon ersättning bereddes Johansson, tillstyrkte ^statskontoret, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att till Johansson finge utan hinder

därav att krav örn ersättning icke blivit framställt inom den tid, som föreskrivits

i 13 § av lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 88.

följd av olycksfall i arbete — från och med den 1 januari 1931 utbetalas

den livränta, vartill han enligt grunderna för nämnda lag eljest varit berättigad.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Johansson icke är berättigad

att enligt 1901 års olycksfallsersättningslag utbekomma någon ersättning i

anledning av förenämnda olycksfall, enär krav härom icke gjorts inom behörig

tid. Billighetsskäl synas mig emellertid tala för, att något understöd

tilldelas Johansson, som, enligt vad jag inhämtat, för närvarande är arbetslös

och utan försörjningsmedel. Vad beträffar ersättningens storlek och sättet

för dess utgående delar jag den av statskontoret uttalade uppfattningen, att

densamma bör utgå i form av livränta jämlikt i nyssnämnda lag angivna

grunder, och torde Johanson härvid även böra komma i åtnjutande av å

dylik livränta medgiven tilläggsersättning.

Livräntan synes mig böra utgå från och med den 1 januari 1931.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att till Oscar Taldemar Johansson må — utan hinder därav att krav örn

ersättning icke blivit framställt inom den tid, som föreskrives i 13 § av lagen

den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete

— från och med den 1 januari 1931 utbetalas den livränta, vartill han enligt

grunderna för nämnda lag kan anses berättigad.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hans Edsberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:227 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. s. 2 i texten
  2. BU 1932:30 Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragnimgsstaterna. Bankoutskottet får härmed s. 4 i texten