Sök i Ratio Lex

Angående pension åt förra småskollärarinnan Augusta Söderlund, född Lundh

1932-02-12 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:94, Angående pension åt förra småskollärarinnan Augusta Söderlund, född Lundh

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 94.

7

Nr 94.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension åt förra

småskollärarinnan Augusta Söderlund, född Lundh; given

Stockholms slott den 12 februari 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av hilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 februari

1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför:

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 27 juni 1930 dagtecknad skrift har

förra småskollärarinnan vid Vånga småskola i Norra Vånga skoldistrikt

Augusta Söderlund, född Lundh, anhållit, att hon, som av statens pensionsanstalt

tillerkänts allenast s. k. uppskjuten pension till belopp av

49 kronor, måtte få komma i åtnjutande av full pension.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition Nr 94.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Augusta Söderlund är född

den 10 april 1870 och gift med gårdsägaren Olof Söderlund i Sör Romme,

Stora Tuna församling; att hon, sedan hon den 4 juni 1888 avlagt småskollärarinneexamen,

tjänstgjort såsom småskollärarinna vid Bondstorps

småskola i Bondstorps skoldistrikt under åren 1889—1891 samt under år

1892 intill utgången av november månad, vid Boda och Bullsängs småskola

i Örsås skoldistrikt under tiden den 27 februari 1893—den 24 mars

1894 och vid Vånga småskola i Norra Vånga skoldistrikt under tiden

den 15 juli 1894—den 1 juli 1922, vid vilken sistnämnda tidpunkt hon på

egen begäran avgått på grund av giftermål; att hon för sin tjänstgöring

erhållit mycket goda vitsord; samt att statens pensionsanstalt den 24 maj

1930 för Augusta Söderlund utfärdat pensionsbrev å s. k. uppskjuten pension

till belopp av 49 kronor, gällande från och med den dag, då Augusta

Söderlund uppnått 60 års ålder, eller således den 10 april 1930.

I ett från ordföranden i Stora Tuna södra pensionsdistrikt införskaffat

intyg av den 10 oktober 1930 har uppgivits, att mannen Söderlund,

som är 72 år gammal, tidigare varit sågare och snickare men på flera

år icke kunnat utföra något förvärvsarbete utan endast utfört gårdskarlsgöromålen

vid makarnas fastighet; att han ej vore taxerad för

någon inkomst; att fastigheten vore taxerad till 8,000 kronor och intecknad

för tillsammans 3,800 kronor; att makarna tidigare ägt ett mindre

sparkapital, som nu vore förbrukat; att fastigheten inköpts i tanke att

Augusta Söderlund skulle erhålla full pension såsom f. d. lärarinna; samt

att, därest sådan pension icke skulle beviljas och makarna i anledning

därav nödgades sälja fastigheten, detta skulle medföra betydande förlust.

Till stöd för sin framställning har Augusta Söderlund anfört, att hon

vid frånträdandet år 1922 av sin lärarinnebefattning haft den uppfattningen,

att, enär hon innehade fullt antal tjänstår, hon vid uppnådda 60 år

skulle bekomma hel pension. Tillika har sökanden åberopat, att hon och

hennes man för sin utkomst vore beroende av den pension, som kunde tillerkännas

henne.

I infordrat utlåtande den 28 juli 1930 har statens pensionsanstalt, med

åberopande av föreskrifterna i § 20 mom. 1 och § 27 i reglementet för anstalten,

anfört, att anstalten, ehuru ömmande omständigheter syntes föreligga,

med hänsyn till möjliga för anstalten ekonomiskt ofördelaktiga konsekvenser

av beviljande av full pension i fall som det föreliggande funne

sig förhindrad tillstyrka bifall till ansökningen.

Skolöverstyrelsen, som den 18 augusti 1930 avgivit utlåtande i ärendet,

har därvid anfört följande:

Av till ärendet börande handlingar framginge, att Augusta Söderlund, då

hon på grund av giftermål den 1 juli 1922 frånträtt sin befattning såsom ordinarie

småskollärarinna, ägt tillgodoräkna sig det antal tjänstår, som enligt

gällande pensionsreglemente medförde rätt till erhållande av hel pension. Med

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 94.

hänsyn därtill Ange det anses förklarligt, att hon vid sin avgång från tjänsten

varit av den uppfattningen, att hon vid uppnådda 60 är skulle kornmal

åtnjutande av oavkortad pension. Man syntes även få utgå ifrån, att de vid

tiden för hennes avgång jämförelsevis nya pensionsbestämmelserna varit tor

henne okända. Skolrådets ordförande i Stora Tuna församling hade vitsordat,

att sökanden för sin och mannens utkomst vore beroende av det sökta pensionsbeloppet,

och även statens pensionsanstalt hade medgivit, att ömmande omständigheter

förelåge. överstyrelsen hade ej förbisett, att vid ärendets provning

och avgörande hänsyn måste tagas till de konsekvenser, ett bifall till framställningen

skulle kunna medföra. Det vore emellertid, enligt överstyrelsens

mening, mindre sannolikt, att hädanefter, då pensionsreglementets bestämmelser

blivit för befattningshavarna mera kända, liknande fall skulle förekomma.

Då överstyrelsen sålunda funne billighetsskäl tala för bifall tili

den föreliggande framställningen, ville överstyrelsen för sin del tillstyrka

bifall till densamma.

I utlåtande den 17 september 1930 har statskontoret anfört.

Medan det enligt bestämmelserna för understöd från småskollärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt gällt, att den, som avginge i förtid utan

rätt till genast börjande pension, förlorade all rätt till någon pensionsförmån,

det vid omorganisation av nämnda understödsanstalt jämte vissa

andra till folkskollärarnas pensionsinrättning anslutna kassor med 1920

års ingång införts en rätt till s. k. uppskjuten pension, i det att den,

som avginge i förtid, skulle äga rätt till viss pension, som började utgå,

när han uppnådde pensionsåldern eller dessförinnan drabbades av invaliditet.

Pensionens belopp beräknades försäkringstekniskt, så att den i värde motsvarade

de av den avgångne erlagda tjänstepensionsavgifterna. Endast i fall

att avgången föranletts av befattningens indragning toges vid pensionsbeloppets

beräkning hänsyn jämväl till statens och huvudmannens bidrag till

pensionsavgifterna. När sökanden år 1922 vid o2 års ålder avgått från

sin befattning såsom småskollärarinna för att ingå äktenskap, hade hon alltså

erhållit rätt att komma i åtnjutande av uppskjuten pension vid uppnåendet

av 60 levnadsår. Att denna pension, som utgjorde 49 kronor, motsvarade

så liten del av det pensionsbelopp av något mer än 1,200 kronor, som,

enligt vad statskontoret inhämtat, skulle hava tillkommit henne, örn hon

vid avgången uppnått 60 års ålder, berodde givetvis på de obetydliga årsavgifter,

som av henne erlagts, nämligen före år 1909 4 kronor, åren 1909

—1919 7 kronor och först därefter 30 kronor örn året. Hade till grund för

den försäkringstekniska värdeberäkningen fått läggas jämväl statens och huvudmannens

bidrag, skulle enligt inhämtad uppgift pensionen hava ökats

med 385 kronor, därav 331 kronor grundats på statens andel.

Då avgång i förtid syntes förekomma ganska ofta bland delägarna i

statens pensionsanstalt, kunde det givetvis med hänsyn till konsekvenserna

anses betänkligt att medgiva något undantag från bestämmelserna örn beräkningen

av uppskjuten pension. I alla händelser syntes i detta fall, da

det gällde en avvikelse från de av riksdagen godkända grunderna för pensioneringen

från statens pensionsanstalt, en förbättrad pension åt sökanden

icke kunna beredas utan att frågan underställdes riksdagens prövning. För

sin del kunde statskontoret knappast finna omständigheterna i detta fall

vara sådana, att ett undantag kunde medgivas utan risk för ganska vittgående

konsekvenser. Skulle emellertid billigheten anses bjuda, att någon

liihang lill riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 73 hafi. INr 93—Si.) 3

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Majlis proposition Nr 94.

förbättring av pensionen i detta fall bereddes, föreställde sig dock statskontoret,

att beloppet borde begränsas till 300 å 360 kronor.

Sedan statens pensionsanstalt därefter anmodats inkomma med förnyat

utlåtande med beaktande av de yttranden, som avgivits av skolöverstyrelsen

och statskontoret, samt därvid närmare angiva de ekonomiska konsekvenser,

som beviljandet av pension i förevarande fall kunde föranleda, har pensionsanstalten

den 21 november 1930 avgivit utlåtande av följande innehåll:

Sammanlagda antalet sedan 1920 års ingång — då statens pensionsanstalt

trädde i verksamhet — inkomna anmälningar örn avgång från befattning i

förtid med rätt till s. k. uppskjuten pension utgjorde 725. En del av dem,

som sålunda anmält sin avgång, syntes hava avlidit eller ånyo inträtt i

tjänst. Å andra sidan kunde, enligt vad erfarenheten gåve vid handen,

med säkerhet antagas, att anmälningar örn avgång ej sällan underlätes.

I vad mån de, som avgått, kunde hava i likhet med Augusta Söderlund

hunnit intjäna något mera avsevärt antal tjänstår, kunde med ledning av

de gjorda anmälningarna ej med större säkerhet beräknas, eftersom uppgifterna

örn tjänstgöring, vilka lämnades av befattningshavarna själva, kunde

antagas vara i flera fall ofullständiga eller eljest missvisande. De fall, där

antalet uppgivna tjänstår utgjorde 20 eller mera, uppginge till 76.

Ehuru det sålunda ej gärna vore möjligt att med någon säkerhet beräkna

de ekonomiska konsekvenser, som skulle vara att motse vid ett bifall till

sökandens begäran örn full pension eller, med andra ord, att den uppskjutna

pensionen skulle för henne beräknas efter samma grunder som genast börjande

pension, syntes det i allt fall vara tydligt, att dessa konsekvenser

skulle kunna bliva synnerligen långt gående.

Vad anginge det av Augusta Söderlund till stöd för ansökningen åberopade

förhållandet, att hon vid avgången från tjänsten hyst den uppfattning,

att hon med hänsyn till sina intjänade tjänstår hade att påräkna hel

pension vid inträdd pensionsålder, ville pensionsanstalten erinra, att denna

sökandens uppfattning icke hade stöd i vare sig äldre eller nyare föreskrifter.

Ett mera talande skäl för ansökningen vore de ömmande omständigheter,

som i detta fall otvivelaktigt kunde åberopas. Därest huvudsakligen på

denna grund ett särskilt understöd ansåges böra tilldelas sökanden, syntes

några mera avsevärda konsekvenser ej vara att befara i anledning därav.

I allt fall syntes därpå ej kunna grundas några anspråk på förmånligare

beräkning av uppskjutna pensioner i allmänhet.

Statskontoret hade, med stöd av vissa under hand från pensionsanstalten

erhållna beräkningar, ifrågasatt, att den uppskjutna pensionen skulle höjas

till 300 eller 360 kronor. Rörande dessa beräkningar ville anstalten erinra,

att de, med hänsyn till saknaden av föreskrifter i anstaltens reglemente,

vore gjorda under antaganden, som vore så försiktiga som möjligt och således

för sökanden mindre fördelaktiga. Sålunda hade statens bidrag till

pensionsavgifterna under olika perioder av tjänstgöringstiden antagits avvägda

i förhållande till de under respektive perioder faktiskt gällande pensionsunderlagen

(understödsbeloppen), och hänsyn hade således ej tagits till

att staten vid de tid efter annan företagna höjningarna av underlagen finge

anses hava påtagit sig de på grund av höjningarna erforderliga retroaktivavgifterna.

Hade reglerna för beräkning av uppskjuten pension för den,

som avgått från tjänst på grund av tjänstens indragning, tillämpats, skulle

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 94. 11

den uppskjutna pensionen blivit avsevärt högre och med endast omkring 10

procent understigit beloppet av hel pension.

I allt fall ansage pensionsanstalten pä grund av det anförda det mindre

tillrådligt att hoja den uppskjutna pensionen utan funne lämpligare, att,

pä sätt nyss ifrågasatts, i stället ät sökanden utverkades ett särskilt

understöd, efter vars tillträdande den uppskjutna pensionen skulle upphöra.

Dä pensionsanstalten förutsatte, att understödet skulle utgå av anstaltens

medel, bomme tydligen även i detta fäll sökandens hos anstalten innestäende

andel i pensionsfonden att till hennes förmån tagas i anspråk.

Till viss ledning vid understödets beräknande syntes kunna tjäna mom.

4 i övergangsstadgandena till kap. iV i pensionsanstaltens reglemente samt

däri åberopade kungörelse den Öl december 191b (nr 1095) angående understöd

ät vissa äldre bedövande f. d. folkskollärare och småskollarare m. 11.,

enligt vilka bestämmelser smäskollärarinna, som efter oförvitlig tjänstgöring

under minst femton ars tid avgått fran tjänsten samt uppnatt en levnadsålder

av minst 55 år och befunne sig i bedövande levnadsvillkor, kunde

tilldelas ett understöd av 000 kronor. För föreskriftens direkta tillämplighet

forutsattes, att avgängen frän tjänsten skulle hava ägt rum före utgången

av år 1891, men sagda förhållande syntes ej böra hindra, att ett i

särskild ordning beslutat understöd bestämdes med analog tillämpning av

föreskriften. 1 allt fall syntes densamma åtminstone sä till vida kunna

tjäna till ledning, att ett lägre belopp än 60u kronor med därå belöpande

pensionsfordojning I jämte dyrtidstiliagg knappast borde ifrågakomma.

På sätt av de hörda myndigheterna framhållits, möta starka principiella

betänkligheter mot att frångå de bestämmelser i reglementet lör statens

pensionsanstalt, som äro meddelade i fråga örn beräkningen av pension

åt beiattningshavaxe, som löre uppnådd pensionsålder avgår ur tjänst.

Det synes mig dock ej böra vara uteslutet, att i särskilt undantagsfall

på grund av billighetsskäl understöd beviljas utöver det belopp, som utgår

i s. k. uppskjuten pension. Till följd av de ömmande omständigheter,

som enligt vad utredningen utvisar äro iörhanden i nu förevarande

ärende, och med hänsyn till Augusta Söderlunds långa verksamhet såsom

lärarinna vill jag icke motsätta mig, att sådant understöd utverkas åt

sökanden. Ett sålunda av billighetsskäl föranlett understöd åt Augusta

Söderlund synes mig lämpligen böra lämnas icke i form av en förhöjning

av den uppskjutna pensionen utan såsom en fristående pension vid sidan

örn denna, vilken pension dock i likhet med den uppskjutna pensionen bör

bestridas av statens pensionsanstalts medel.

Vad angår storleken av den pension, som följaktligen torde böra tillerkännas

Augusta Söderlund, har jag ansett mig böra tillstyrka ett belopp av

600 kronor. Sökanden synes icke böra berättigas att å sålunda bestämt

belopp åtnjuta annan förhöjning än dyrtidstillägg. Pensionen torde lämpligen

böra utgå från och med ingången av år 1931.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra småskollärarinnan Augusta Söderlund,

född Lundh, må, räknat från och med den 1 januari

Departem eritschefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

lä

Kungl. Majds proposition Nr 94.

1931, under sin återstående livstid från statens pensionsanstalt

uppbära, utöver henne tillkommande s. k.

uppskjuten pension, en årlig pension av 600 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan lämnar Hans Majit Konungen

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

R. Borgström.

820444. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1932.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:227 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. s. 2 i texten
  2. BU 1932:30 Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragnimgsstaterna. Bankoutskottet får härmed s. 6 i texten