Med förslag om ändring i vissa delar av allmänna resereglementet den 27 juni 1929 (nr 210)
1933-02-10 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1933:100, Med förslag om ändring i vissa delar av allmänna resereglementet den 27 juni 1929 (nr 210)
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 100.
1
Nr 100.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag om ändring i
vissa delar av allmänna resereglementet den 27 juni
1929 (nr 210); given Stockholms slott den 10 februari
1933.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att godkänna
härvid fogade förslag till kungörelse angående ändring i vissa delar
av allmänna resereglementet den 27 juni 1929 (nr 210).
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 1938
1 sami.
Nr 100.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
Förslag
till
kungörelse angående ändring i vissa delar av allmänna resereglemente!
den 27 juni 1929 (nr 210).
Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom. och 8 § 1 mom. allmänna resereglemente!
den 27 juni 1929 skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade
lydelse:
2 §•
1 mom. Resekostnadsersättning jämlikt detta reglemente utgår i enlighet
med vad för nedannämnda färdsätt och reseklasser finnes angivet.
Färdsätt
Järnväg.....|
Fartyg......j
Luftfartyg.....
Spårväg......
Omnibus.....|
Taxeautomobil . . |
Annan automobil och V
hästskjuts . . . /
Annat färdsätt än \
ovan nämnts . . /
Klass I
Avgift för 1 plats i I
klass
Avgift för enskild hytt
med högst 2 liggplatser
Avgift
för 1 plats
Avgift för 1 plats
Avgift för 1 plats samt
5 öre per km.
Avgift för 1 person
samt 5 öre per km.
35 öre per km.
30 öre per km.
Klass II
Avgift för 1 plats i II
klass
Avgift för hyttplats
Avgift för 1 plats
Avgift för 1 plats
Avgift för 1 plats samt
5 öre per km.
Avgift för 1 person
samt 5 öre per km.
35 öre per km.
30 öre per km.
Klass III
Avgift för 1 plats i III
klass
Avgift för salongsplats
Avgift för 1 plats
Avgift för 1 plats
Avgift för 1 plats samt
5 öre per km.
Avgift för 1 person
samt 5 öre per km.
35 öre per km.
30 öre per km.
Vid resa-----verkligen använts.
Med fartyg -— ----verkligen använts.
Till omnibus-----persontrafik (s. k. linjetrafik).
Med taxeautomobil--—--kunnat ifrågakomma.
Har förrättningsman nödgats för transportmedlet vidkännas kostnad till
högre belopp än den sammanlagda ersättning, som enligt ovanstående bestämmelser
tillkommer honom, äger han undfå gottgörelse för vad han visar sig
hava utgivit.
8 §.
1 mom. Hava vid -— ----båtar m. m.
Resekostnadsersättning utgår i dylikt fall med vad som verkligen utgivits,
däri inbegripet styrkta utgifter för hämtning av resande, beställningspenningar
och väntpenningar, samt förskjutes för samtliga förråttningsmän av
främste förrättningsmannen. _
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1934.
Kungl. Maj:ts proposition nr 100.
3
Utdrag av protokollet över finans är enden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 10 februari 1933.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,
Möller, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Departementschefen, statsrådet Wigforss anför:
I samband med det förslag till upphävande av stadgan örn skjuts väsendet,
som Kungl. Majit denna dag på föredragning av chefen för kommunikationsdepartementet
beslutit förelägga riksdagen, erfordras jämväl vissa ändringar
av allmänna resereglementet den 2!7 juni 1929. Förslag till dessa ändringar har
uppgjorts av landshövdingen E. A. Beskow, som biträtt med utredningen örn
skjutsstadgans upphävande. Utredningsmannens förslag innebär i huvudsak,
att resekostnadsersättning för hästskjuts bestämmes till 35 öre per kilometer
utan tillägg av kilometerpenningar eller alltså efter enahanda grunder, som nu
gälla för bestämmande av ersättning för resa med annan automobil än taxeautomobil.
Den i resereglementets 2 § 1 mom. ingående tabellen föreslås sålunda
skola undergå den ändringen, att rubrikerna för dessa två färdsätt ersättas
med den gemensamma rubriken: »Annan automobil och hästskjuts.»
Förslaget innefattar därjämte dels av den sålunda föreslagna ändringen påkallad
redaktionell ändring av nyssnämnda moments sista stycke, dels ock
att ordet »åkdonslega» skall utgå ur resereglementets 8 § 1 mom. Till stöd
för den föreslagna ändringen av allmänna resereglementet har utredningsmannen
anfört bland annat följande:
Enligt nu gällande resereglemente av den 27 juni 1929 utginge för hästskjuts
ersättning efter lega för en häst jämte kilometerpenningar, som numera
utgjorde 5 öre. Fegan för häst vore det för orten bestämda maximibeloppet av
dylik lega för kilometer räknat. Hade förrättningsman för transportmedel
nödgats vidkännas kostnad till högre belopp än den sammanlagda ersättning,
som enligt ovanstående bestämmelser tillkomme honom, eller vore maximilega
för viss ort icke bestämd, ägde han undfå gottgörelse för vad han visade sig
hava utgivit. I sistnämnda fall utginge dock ersättningen med minst 30 öre
per kilometer, vartill komme kilometerpenningar. I kilometerpenningarna
inbegrepes ersättning för hämtning av skjuts, åkdonslega samt s. k. beställningspenningar.
Å orter, för vilka maximilega icke funnes bestämd, utginge ersättning för
hästskjuts alltså — såvitt icke förrättningsmannen visade sig hava fått vidkännas
högre kostnad — med 30 öre per kilometer jämte kilometerpenningar
5 öre.
4
Kungl. Majlis proposition nr 100.
Därest resereglementets ifrågavarande bestämmelser icke ändrades i samband
med skjutsstadgans upphävande, skulle sistnämnda ersättning för resa
efter häst sålunda komma att gälla för hela riket.
För bedömande av frågan, huruvida denna ersättning för resa efter häst
lämpligen skulle kunna tillämpas å alla orter, hade utredningsmannen infordrat
uppgifter å de för år 1932 bestämda maximibeloppen av lega för hästskjuts,
vilka uppgifter sammanförts i en vid betänkandet fogad tabell.
Av dessa uppgifter framginge, att maximibeloppen inom de olika länen
varierade avsevärt eller mellan 3 och 5 kronor per mil för skjuts under dagen
samt mellan 3 och 6 kronor per mil för skjuts under natten.
Därest man jämväl inom de län, där maximibelopp av lega för häst nu funnes
fastställda, vid bestämmande av förrättningsmans ersättning för resa efter
häst tillämpade resereglementets regler för bestämmande av ersättning för ort,
där dylika maximibelopp icke fastställts, skulle denna ersättning sålunda —
med undantag för ett län (Västmanlands) -—- komma att minskas från 60—35
öre till 30 öre per kilometer. För statsverket skulle detta givetvis medföra en
viss kostnadsbesparing; med hänsyn till att hästskjuts numera användes endast
i ringa utsträckning och då förrättningsman i de fall, då verkliga utgiften
för skjutsen överstege resereglementets minimitaxa, ägde undfå gottgörelse
för vad han utgivit, borde dock denna besparing icke överskattas.
Genom införande av bestämmelse örn att ersättning för hästskjuts skulle
utgå med samma belopp för hela riket skulle man emellertid utom det, att man
erhölle enkla och enhetliga regler för bestämmande av denna ersättning, även
ernå den fördelen, att man ej behövde vidtaga särskilda åtgärder för bestämmande
av skjutslegans belopp inom de olika länen.
Vid bestämmande av storleken av denna gemensamma lega för häst läge det
närmast till hands att utgå från resereglementets minimitaxa för hästskjuts,
30 öre per kilometer, samt därutöver beräkna 5 öre i kilometerpenningar, vadan
sammanlagda ersättningen komme att uppgå till 35 öre per kilometer. Härvid
förutsattes då, att bestämmelsen örn att förrättningsman, då verkliga kostnaden
för skjutsen överstege den sammanlagda ersättning, som sålunda skulle
utgå, ägde undfå gottgörelse för verkliga kostnaden bibehölles. Med hänsyn
till storleken av nu gällande maximibelopp och därutöver utgående kilometerpenningar
kunde visserligen ifrågasättas, om icke 35 öre per kilometer bleve
en alltför låg taxa. Härvid vore emellertid att märka — förutom det att de
högsta maximibeloppen måhända icke motsvarades av ett verkligt prisläge -—
att denna taxa komme att få karaktär av minimitaxa. Vidare erinrades, att
enligt resereglementet utginge ersättning för resa med annan automobil än
taxeautomobil med 35 öre per kilometer, därvid kilometerpenningar icke ifrågakomma.
På grund härav och då ersättning för skjuts efter häst icke borde utgå med
högre belopp än ersättning för resa med egen automobil, syntes det utredningsmannen
lämpligast, att förrättningsmans ersättning för resa efter häst bestämdes
till samma belopp och efter enahanda grunder som för resa med annan
automobil än taxeautomobil eller sålunda till 35 öre per kilometer.
Av de yttranden, som avgivits över utredningsmannens förslag, innehåller
statskontorets vissa erinringar mot den föreslagna ändringen av resereglementet.
Statskontoret framhåller sålunda, att det knappast kunde vara riktigt att
vid bestämmande av en maximiersättning utgå från vad som för närvarande
vore en minimiersättning. Det vore därjämte att märka, att så låg ersättning
som den föreslagna tillämpades vid endast en av rikets nuvarande skjutsanstalter.
Vidare befarade statskontoret, att i följd av denna låga »lega» skjuts
-
Kungl. Maj:ts proposition nr ]00.
5
anstalterna skulle ställa större anspråk på det allmänna. I de fall, då skjutsning
ej verkställdes från skjutsanstalt, och dessa torde enligt statskontorets
förmenande omfatta flertalet, skulle i allmänhet bestämmelserna i resereglementets
2 § 1 mom. sista stycket komma att tillämpas, varvid de för förrättningsmannen
avsedda kilometerpenningarna icke skulle tillkomma honom. Det
syntes statskontoret ej heller lämpligt, att en föreskrift så avfattades, att såsom
regel en undantagsbestämmelse måste tillämpas. Ur sålunda anförda
synpunkter förordade statskontoret, att ersättning för färd med hästskjuts
fastställdes till 40 öre per kilometer och att, därest enhetliga föreskrifter rörande
lega infördes, legan bestämdes till 35 öre per kilometer.
Vidare har länsstyrelsen i Malmöhus län mot den i betänkandet förutsatta
tolkningen av bestämmelsen i 2 § 1 mom. sista stycket i resereglementet om
viss minimiersättning för hästskjuts, enligt vilken tolkning det utöver minimiersättningen,
30 öre per kilometer, skulle utgå kilometerpenningar, anmärkt,
att förrättningsmannen i de fall, som i berörda stycke avsåges, icke skulle
äga uppbära kilometerpenningar. Länsstyrelsen har tillstyrkt den föreslagna
ändringen av resereglementet under förutsättning, att omförmälda stycke gåves
den av länsstyrelsen hävdade tolkningen.
Gentemot vad statskontoret anfört torde böra framhållas, att — såsom jämväl
i betänkandet angives — den ersättning, som föreslagits skola utgå för
resa efter häst, icke är avsedd att utgöra maximiersättning; snarare är den att
betrakta som en minimiersättning, då den utgör den ersättning, som förrättningsmannen
i varje fall skulle äga uppbära. Om förrättningsmannen fått vidkännas
kostnad till högre belopp, får han nämligen alltid ersättning för vad
han visar sig hava utgivit. Vidare är att märka, att i betänkandet icke förutsattes,
att den enligt resereglementet utgående ersättningen för resa efter häst
skall läggas till grund för bestämmande av maximilega för de skjutsanstalter,
som alltjämt komma att finnas kvar. Intet hindrar, att vederbörande länsstyrelse
vid upprättande av kontrakt örn skjutshållning i de fall, då sådant i fortsättningen
skulle ifrågakomma, bestämmer maximilegan till högre belopp än
minimiersättningen enligt resereglementet.
Vid bestämmande av storleken av den föreslagna resekostnadsersättningen
vid begagnande av hästskjuts har utredningsmannen dels utgått från den ersättning,
som för närvarande tillämpas inom de län, för vilka maximilega icke
bestämts, dels ock sökt vinna likställighet i förevarande avseende mellan hästskjuts
och annan automobil än taxeautomobil. Sistnämnda synpunkt synes
mig beaktansvärd, särskilt med tanke på de fall, då egen hästskjuts användes.
Det måste nämligen anses mindre tillfredsställande att •— såsom enligt nu gällande
bestämmelser kan vara fallet —- resekostnadsersättning utgår med högre
belopp för resa efter egen häst än för resa med egen automobil. Jag erinrar
i detta sammanhang örn att redan i 1927 års proposition med förslag till nytt
resereglemente sistnämnda två färdsätt inrymdes under samma rubrik: »annat
färdsätt än ovan nämnts». Föredragande departementschefen framhöll i
denna proposition, att nämnda rubrik i huvudsak komme att omfatta — förutom
»hästskjuts» — den »egna bilen» och att, medan hästskjutsen med motor
-
Departe
ments
chefen.
6
Kungl. Majlis proposition nr 100.
trafikens utveckling fått en allt mindre betydelse, färd med »egen bil» redan
då erhållit en så utbredd användning, att resekostnadsersättningen i första hand
borde avpassas med hänsyn till detta färdsätt. I sistnämnda del blev propositionen
visserligen icke bifallen av riksdagen, som ansåg, att hästskjutsen alltjämt
borde tillsvidare bibehållas såsom särskilt färdsätt, men sedan motortrafiken
nu vunnit ytterligare utbredning på bekostnad av hästskjutsen, synas mig
de anförda synpunkterna kunna med än större skäl åberopas.
Vad beträffar den av länsstyrelsen i Malmöhus län gjorda anmärkningen
mot utredningsmannens tolkning av bestämmelsen örn minimiersättning för hästskjuts,
då maximilega för viss ort icke bestämts, vill jag erinra, att denna
bestämmelse fogats som ett tillägg till 2 § 1 mom. sista stycket i resereglementet
på förslag av statsutskottet i dess utlåtande nr 71/1929 i anledning av
1929 års proposition angående nytt resereglemente, i vilket utlåtande utskottet
(sid. 20) uttalade, att utöver den föreslagna minimiersättningen borde utgå kilometerpenningar.
Då emellertid enligt det här föreliggande förslaget särskilda
kilometerpenningar ej äro avsedda att utgå vid färd med hästskjuts, kan för
framtiden någon tvekan på denna punkt icke uppstå.
Beträffande 8 § 1 mom. andra stycket har jag, med hänsyn till avfattningen
av den av Kungl. Majit den 26 februari 1931 utfärdade normaltaxan för
länstrafik med vanlig personautomobil, ansett viss formell jämkning i utredningsmannens
förslag böra vidtagas.
Förslaget till förordning örn upphävande av stadgan örn skjutsväsendet innebär,
att sagda stadga skall upphöra att gälla med utgången av år 1933, dock
med den övergångsbestämmelsen att beträffande skjutsanstalt, för vilken enligt
stadgan slutet entreprenadavtal först därefter utgår, föreskrifterna i stadgan
skola tillämpas intill entreprenadtidens utgång. Det kunde ifrågasättas, huruvida
icke motsvarande övergångsbestämmelse borde gälla jämväl beträffande nu
föreslagna ändringar i resereglementet. I likhet med utredningsmannen anser
jag dock sådana bestämmelser icke påkallade, utan jag vill föreslå, att ifrågavarande
ändringar i resereglementet skola träda i kraft samtidigt med skjutsstadgans
upphävande eller den 1 januari 1934.
Föredragande departementschefen uppläser härefter förslag till kungörelse
angående ändring i vissa delar av allmänna resereglementet den 27 juni 1929
(nr 210) och hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att godkänna
detsamma.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla
och förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hjalmar Ekengren.
Stockholm 1933. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
330251
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1933:247 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag om ändring i vissa delar av allmänna resereglementet den 27 juni 1929 s. 1 i texten
- SU 1933:93 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag om ändring i vissa delar av allmänna resereglementet den 27 juni 1929 s. 1 i texten