Sök i Ratio Lex

Med förslag om ändring i vissa delar av allmänna resereglementet den 27 juni 1929 (nr 210)

1933-02-10 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:100, Med förslag om ändring i vissa delar av allmänna resereglementet den 27 juni 1929 (nr 210)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

1

Nr 100.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag om ändring i

vissa delar av allmänna resereglementet den 27 juni

1929 (nr 210); given Stockholms slott den 10 februari

1933.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att godkänna

härvid fogade förslag till kungörelse angående ändring i vissa delar

av allmänna resereglementet den 27 juni 1929 (nr 210).

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1938

1 sami.

Nr 100.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Förslag

till

kungörelse angående ändring i vissa delar av allmänna resereglemente!

den 27 juni 1929 (nr 210).

Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom. och 8 § 1 mom. allmänna resereglemente!

den 27 juni 1929 skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade

lydelse:

2 §•

1 mom. Resekostnadsersättning jämlikt detta reglemente utgår i enlighet

med vad för nedannämnda färdsätt och reseklasser finnes angivet.

Färdsätt

Järnväg.....|

Fartyg......j

Luftfartyg.....

Spårväg......

Omnibus.....|

Taxeautomobil . . |

Annan automobil och V

hästskjuts . . . /

Annat färdsätt än \

ovan nämnts . . /

Klass I

Avgift för 1 plats i I

klass

Avgift för enskild hytt

med högst 2 liggplatser
Avgift

för 1 plats

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats samt

5 öre per km.

Avgift för 1 person

samt 5 öre per km.

35 öre per km.

30 öre per km.

Klass II

Avgift för 1 plats i II

klass

Avgift för hyttplats

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats samt

5 öre per km.

Avgift för 1 person

samt 5 öre per km.

35 öre per km.

30 öre per km.

Klass III

Avgift för 1 plats i III

klass

Avgift för salongsplats

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats samt

5 öre per km.

Avgift för 1 person

samt 5 öre per km.

35 öre per km.

30 öre per km.

Vid resa-----verkligen använts.

Med fartyg -— ----verkligen använts.

Till omnibus-----persontrafik (s. k. linjetrafik).

Med taxeautomobil--—--kunnat ifrågakomma.

Har förrättningsman nödgats för transportmedlet vidkännas kostnad till

högre belopp än den sammanlagda ersättning, som enligt ovanstående bestämmelser

tillkommer honom, äger han undfå gottgörelse för vad han visar sig

hava utgivit.

8 §.

1 mom. Hava vid -— ----båtar m. m.

Resekostnadsersättning utgår i dylikt fall med vad som verkligen utgivits,

däri inbegripet styrkta utgifter för hämtning av resande, beställningspenningar

och väntpenningar, samt förskjutes för samtliga förråttningsmän av

främste förrättningsmannen. _

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1934.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

3

Utdrag av protokollet över finans är enden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 10 februari 1933.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,

Möller, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Wigforss anför:

I samband med det förslag till upphävande av stadgan örn skjuts väsendet,

som Kungl. Majit denna dag på föredragning av chefen för kommunikationsdepartementet

beslutit förelägga riksdagen, erfordras jämväl vissa ändringar

av allmänna resereglementet den 2!7 juni 1929. Förslag till dessa ändringar har

uppgjorts av landshövdingen E. A. Beskow, som biträtt med utredningen örn

skjutsstadgans upphävande. Utredningsmannens förslag innebär i huvudsak,

att resekostnadsersättning för hästskjuts bestämmes till 35 öre per kilometer

utan tillägg av kilometerpenningar eller alltså efter enahanda grunder, som nu

gälla för bestämmande av ersättning för resa med annan automobil än taxeautomobil.

Den i resereglementets 2 § 1 mom. ingående tabellen föreslås sålunda

skola undergå den ändringen, att rubrikerna för dessa två färdsätt ersättas

med den gemensamma rubriken: »Annan automobil och hästskjuts.»

Förslaget innefattar därjämte dels av den sålunda föreslagna ändringen påkallad

redaktionell ändring av nyssnämnda moments sista stycke, dels ock

att ordet »åkdonslega» skall utgå ur resereglementets 8 § 1 mom. Till stöd

för den föreslagna ändringen av allmänna resereglementet har utredningsmannen

anfört bland annat följande:

Enligt nu gällande resereglemente av den 27 juni 1929 utginge för hästskjuts

ersättning efter lega för en häst jämte kilometerpenningar, som numera

utgjorde 5 öre. Fegan för häst vore det för orten bestämda maximibeloppet av

dylik lega för kilometer räknat. Hade förrättningsman för transportmedel

nödgats vidkännas kostnad till högre belopp än den sammanlagda ersättning,

som enligt ovanstående bestämmelser tillkomme honom, eller vore maximilega

för viss ort icke bestämd, ägde han undfå gottgörelse för vad han visade sig

hava utgivit. I sistnämnda fall utginge dock ersättningen med minst 30 öre

per kilometer, vartill komme kilometerpenningar. I kilometerpenningarna

inbegrepes ersättning för hämtning av skjuts, åkdonslega samt s. k. beställningspenningar.

Å orter, för vilka maximilega icke funnes bestämd, utginge ersättning för

hästskjuts alltså — såvitt icke förrättningsmannen visade sig hava fått vidkännas

högre kostnad — med 30 öre per kilometer jämte kilometerpenningar

5 öre.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 100.

Därest resereglementets ifrågavarande bestämmelser icke ändrades i samband

med skjutsstadgans upphävande, skulle sistnämnda ersättning för resa

efter häst sålunda komma att gälla för hela riket.

För bedömande av frågan, huruvida denna ersättning för resa efter häst

lämpligen skulle kunna tillämpas å alla orter, hade utredningsmannen infordrat

uppgifter å de för år 1932 bestämda maximibeloppen av lega för hästskjuts,

vilka uppgifter sammanförts i en vid betänkandet fogad tabell.

Av dessa uppgifter framginge, att maximibeloppen inom de olika länen

varierade avsevärt eller mellan 3 och 5 kronor per mil för skjuts under dagen

samt mellan 3 och 6 kronor per mil för skjuts under natten.

Därest man jämväl inom de län, där maximibelopp av lega för häst nu funnes

fastställda, vid bestämmande av förrättningsmans ersättning för resa efter

häst tillämpade resereglementets regler för bestämmande av ersättning för ort,

där dylika maximibelopp icke fastställts, skulle denna ersättning sålunda —

med undantag för ett län (Västmanlands) -—- komma att minskas från 60—35

öre till 30 öre per kilometer. För statsverket skulle detta givetvis medföra en

viss kostnadsbesparing; med hänsyn till att hästskjuts numera användes endast

i ringa utsträckning och då förrättningsman i de fall, då verkliga utgiften

för skjutsen överstege resereglementets minimitaxa, ägde undfå gottgörelse

för vad han utgivit, borde dock denna besparing icke överskattas.

Genom införande av bestämmelse örn att ersättning för hästskjuts skulle

utgå med samma belopp för hela riket skulle man emellertid utom det, att man

erhölle enkla och enhetliga regler för bestämmande av denna ersättning, även

ernå den fördelen, att man ej behövde vidtaga särskilda åtgärder för bestämmande

av skjutslegans belopp inom de olika länen.

Vid bestämmande av storleken av denna gemensamma lega för häst läge det

närmast till hands att utgå från resereglementets minimitaxa för hästskjuts,

30 öre per kilometer, samt därutöver beräkna 5 öre i kilometerpenningar, vadan

sammanlagda ersättningen komme att uppgå till 35 öre per kilometer. Härvid

förutsattes då, att bestämmelsen örn att förrättningsman, då verkliga kostnaden

för skjutsen överstege den sammanlagda ersättning, som sålunda skulle

utgå, ägde undfå gottgörelse för verkliga kostnaden bibehölles. Med hänsyn

till storleken av nu gällande maximibelopp och därutöver utgående kilometerpenningar

kunde visserligen ifrågasättas, om icke 35 öre per kilometer bleve

en alltför låg taxa. Härvid vore emellertid att märka — förutom det att de

högsta maximibeloppen måhända icke motsvarades av ett verkligt prisläge -—

att denna taxa komme att få karaktär av minimitaxa. Vidare erinrades, att

enligt resereglementet utginge ersättning för resa med annan automobil än

taxeautomobil med 35 öre per kilometer, därvid kilometerpenningar icke ifrågakomma.

På grund härav och då ersättning för skjuts efter häst icke borde utgå med

högre belopp än ersättning för resa med egen automobil, syntes det utredningsmannen

lämpligast, att förrättningsmans ersättning för resa efter häst bestämdes

till samma belopp och efter enahanda grunder som för resa med annan

automobil än taxeautomobil eller sålunda till 35 öre per kilometer.

Av de yttranden, som avgivits över utredningsmannens förslag, innehåller

statskontorets vissa erinringar mot den föreslagna ändringen av resereglementet.

Statskontoret framhåller sålunda, att det knappast kunde vara riktigt att

vid bestämmande av en maximiersättning utgå från vad som för närvarande

vore en minimiersättning. Det vore därjämte att märka, att så låg ersättning

som den föreslagna tillämpades vid endast en av rikets nuvarande skjutsanstalter.

Vidare befarade statskontoret, att i följd av denna låga »lega» skjuts
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ]00.

5

anstalterna skulle ställa större anspråk på det allmänna. I de fall, då skjutsning

ej verkställdes från skjutsanstalt, och dessa torde enligt statskontorets

förmenande omfatta flertalet, skulle i allmänhet bestämmelserna i resereglementets

2 § 1 mom. sista stycket komma att tillämpas, varvid de för förrättningsmannen

avsedda kilometerpenningarna icke skulle tillkomma honom. Det

syntes statskontoret ej heller lämpligt, att en föreskrift så avfattades, att såsom

regel en undantagsbestämmelse måste tillämpas. Ur sålunda anförda

synpunkter förordade statskontoret, att ersättning för färd med hästskjuts

fastställdes till 40 öre per kilometer och att, därest enhetliga föreskrifter rörande

lega infördes, legan bestämdes till 35 öre per kilometer.

Vidare har länsstyrelsen i Malmöhus län mot den i betänkandet förutsatta

tolkningen av bestämmelsen i 2 § 1 mom. sista stycket i resereglementet om

viss minimiersättning för hästskjuts, enligt vilken tolkning det utöver minimiersättningen,

30 öre per kilometer, skulle utgå kilometerpenningar, anmärkt,

att förrättningsmannen i de fall, som i berörda stycke avsåges, icke skulle

äga uppbära kilometerpenningar. Länsstyrelsen har tillstyrkt den föreslagna

ändringen av resereglementet under förutsättning, att omförmälda stycke gåves

den av länsstyrelsen hävdade tolkningen.

Gentemot vad statskontoret anfört torde böra framhållas, att — såsom jämväl

i betänkandet angives — den ersättning, som föreslagits skola utgå för

resa efter häst, icke är avsedd att utgöra maximiersättning; snarare är den att

betrakta som en minimiersättning, då den utgör den ersättning, som förrättningsmannen

i varje fall skulle äga uppbära. Om förrättningsmannen fått vidkännas

kostnad till högre belopp, får han nämligen alltid ersättning för vad

han visar sig hava utgivit. Vidare är att märka, att i betänkandet icke förutsattes,

att den enligt resereglementet utgående ersättningen för resa efter häst

skall läggas till grund för bestämmande av maximilega för de skjutsanstalter,

som alltjämt komma att finnas kvar. Intet hindrar, att vederbörande länsstyrelse

vid upprättande av kontrakt örn skjutshållning i de fall, då sådant i fortsättningen

skulle ifrågakomma, bestämmer maximilegan till högre belopp än

minimiersättningen enligt resereglementet.

Vid bestämmande av storleken av den föreslagna resekostnadsersättningen

vid begagnande av hästskjuts har utredningsmannen dels utgått från den ersättning,

som för närvarande tillämpas inom de län, för vilka maximilega icke

bestämts, dels ock sökt vinna likställighet i förevarande avseende mellan hästskjuts

och annan automobil än taxeautomobil. Sistnämnda synpunkt synes

mig beaktansvärd, särskilt med tanke på de fall, då egen hästskjuts användes.

Det måste nämligen anses mindre tillfredsställande att •— såsom enligt nu gällande

bestämmelser kan vara fallet —- resekostnadsersättning utgår med högre

belopp för resa efter egen häst än för resa med egen automobil. Jag erinrar

i detta sammanhang örn att redan i 1927 års proposition med förslag till nytt

resereglemente sistnämnda två färdsätt inrymdes under samma rubrik: »annat

färdsätt än ovan nämnts». Föredragande departementschefen framhöll i

denna proposition, att nämnda rubrik i huvudsak komme att omfatta — förutom

»hästskjuts» — den »egna bilen» och att, medan hästskjutsen med motor
-

Departe
ments
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 100.

trafikens utveckling fått en allt mindre betydelse, färd med »egen bil» redan

då erhållit en så utbredd användning, att resekostnadsersättningen i första hand

borde avpassas med hänsyn till detta färdsätt. I sistnämnda del blev propositionen

visserligen icke bifallen av riksdagen, som ansåg, att hästskjutsen alltjämt

borde tillsvidare bibehållas såsom särskilt färdsätt, men sedan motortrafiken

nu vunnit ytterligare utbredning på bekostnad av hästskjutsen, synas mig

de anförda synpunkterna kunna med än större skäl åberopas.

Vad beträffar den av länsstyrelsen i Malmöhus län gjorda anmärkningen

mot utredningsmannens tolkning av bestämmelsen örn minimiersättning för hästskjuts,

då maximilega för viss ort icke bestämts, vill jag erinra, att denna

bestämmelse fogats som ett tillägg till 2 § 1 mom. sista stycket i resereglementet

på förslag av statsutskottet i dess utlåtande nr 71/1929 i anledning av

1929 års proposition angående nytt resereglemente, i vilket utlåtande utskottet

(sid. 20) uttalade, att utöver den föreslagna minimiersättningen borde utgå kilometerpenningar.

Då emellertid enligt det här föreliggande förslaget särskilda

kilometerpenningar ej äro avsedda att utgå vid färd med hästskjuts, kan för

framtiden någon tvekan på denna punkt icke uppstå.

Beträffande 8 § 1 mom. andra stycket har jag, med hänsyn till avfattningen

av den av Kungl. Majit den 26 februari 1931 utfärdade normaltaxan för

länstrafik med vanlig personautomobil, ansett viss formell jämkning i utredningsmannens

förslag böra vidtagas.

Förslaget till förordning örn upphävande av stadgan örn skjutsväsendet innebär,

att sagda stadga skall upphöra att gälla med utgången av år 1933, dock

med den övergångsbestämmelsen att beträffande skjutsanstalt, för vilken enligt

stadgan slutet entreprenadavtal först därefter utgår, föreskrifterna i stadgan

skola tillämpas intill entreprenadtidens utgång. Det kunde ifrågasättas, huruvida

icke motsvarande övergångsbestämmelse borde gälla jämväl beträffande nu

föreslagna ändringar i resereglementet. I likhet med utredningsmannen anser

jag dock sådana bestämmelser icke påkallade, utan jag vill föreslå, att ifrågavarande

ändringar i resereglementet skola träda i kraft samtidigt med skjutsstadgans

upphävande eller den 1 januari 1934.

Föredragande departementschefen uppläser härefter förslag till kungörelse

angående ändring i vissa delar av allmänna resereglementet den 27 juni 1929

(nr 210) och hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att godkänna

detsamma.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla

och förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hjalmar Ekengren.

Stockholm 1933. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

330251

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:247 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag om ändring i vissa delar av allmänna resereglementet den 27 juni 1929 s. 1 i texten
  2. SU 1933:93 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag om ändring i vissa delar av allmänna resereglementet den 27 juni 1929 s. 1 i texten