Sök i Ratio Lex

Angående distriktsveterinärväsendet

1933-02-10 · 65 sidor, varav 61 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 61 av 65 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:153, Angående distriktsveterinärväsendet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition nr 153.

1

Nr 153.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående distriktsveterinärväsendet;

given Stockholms slott den 10 februari 1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Majlis

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott dea 10 februari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,

Möller, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld:

Under punkt 63 i nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition kar

Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan pä den proposition angående

anslag till distriktsveterinärer, som kunde varda riksdagen förelagd,

beräkna för budgetåret 1933/1934 under titel »Distriktsveterinärer»

ett ordinarie förslagsanslag av 620,000 kronor.

Under punkt 59 av samma huvudtitel har Kungl. Majit vidare föreslagit

riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde

varda förelagd riksdagen, för budgetåret 1933/1934 beräkna ordinarie anslaget

till veterinärinrättningen i Skara till 8,500 kronor.

Slutligen har Kungl. Majit under punkt 65 av nämnda huvudtitel föreslagit

riksdagen att, i avbidan på förberörda proposition, till karantäns
Bihanq

till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Sr 153. •

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

anstalten i Haparanda för husdjur för budgetåret 1933/1934 beräkna ett

extra anslag av 5,490 kronor.

På grund av beslut vid 1931 års riksdag (IX H. T., punkt 49; skr. 9 A,,

punkt 28) måste, såsom jag under punkt 61 i nionde huvudtiteln anfort,,

från och med 1934 års ingång anslag upptagas för samtliga kostnader för

distriktsveterinärväsendet, vilket från nämnda tid skall övertagas av

staten. Sedan särskilt tillkallade sakkunniga (distriktsveterinärlönescikkunniga)

den 12 juli 1930 framlagt förslag beträffande ordnandet av

distriktsveterinärernas anställnings- och avlöningsförhållanden (stan

off. utr. 1930: 18), liava vederbörande myndigheters yttranden införskaffats

däröver, varjämte förslag till jämkningar i den nuvarande indelningen

av länen i veterinärdistrikt utarbetats inom medicinalstyrelsen.

De förslag till åtgärder för genomförandet av den av 1931 års riksdag;

beslutade statsanställningen för distriktsveterinärerna, som jag nu ämnar

framlägga, bar jag för vinnande av större överskådlighet ansett mig

böra uppdela i följande avdelningar:

1. Distriktsveterinärernas avlönings- och pensionsförbållanden m. m.

2. Landets indelning i veterinärdistrikt.

3. Ny taxa för veterinärs tjänsteförrättningar.

4. Kostnadsberäkningar.

I samband med frågan örn avlöningsförhållandena för distriktsveterinärerna

kommer att behandlas ifrågasatta ändringar i gällande taxa för

distriktsveterinärer den 31 juli 1914 (nr 180).

1. Distriktsveterinärernas avlönings- och pensionsförbållanden m, m
Enligt

gällande avlöuingsbestämmelser äger distriktsveterinär, som

är anställd i något av de fyra nordligaste länen, uppbära en begynnelseavlöning

av lägst 2,600 kronor, samt annan distriktsveterinär lägst 2,100

kronor. Härtill komma två ålderstillägg å vartdera 450 kronor efter

respektive 10 års väl vitsordad tjänstgöring. Till begynnelseavlöningen

bidrager staten med 900 kronor i de fyra nordligaste länen och 700 kronor

i övriga län. Statsbidraget till varje ålderstillägg uppgår till 225

kronor. Villkoren för statsbidrags åtnjutande finnas angivna i kungörelsen

den 8 juni 1923 (nr 180) angående statsbidrag till distriktsveterinärers

avlönande. Till distriktsveterinär, som erhåller dyrtidstillägg å

honom av vederbörande landsting tillkommande avlöning, utgår därjämte

dyrtidstillägg av statsmedel å det i avlöningen — begynnelseavlöning

och ålderstillägg — ingående statsbidraget efter samma grunder

som å landstingets andel i avlöningen, dock högst med en tredjedel av

statsbidraget. Vissa landsting hava emellertid fastställt högre begynnelseavlöning

än den bestämda minimiavlöningen, och jämväl beträffande

ålderstilläggen hava särskilda grunder bestämts såväl i avseende å

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

villkoren för deras utgående, tidpunkten för deras tillträdande som deras

storlek. Även i fråga om dyrtidstillägg tillämpas mycket olikartade

normer. Sålunda torde böra nämnas, att i Västernorrlands län distriktsveterinärernas

begynnelseavlöning (statsbidrag inbegripet) uppgår till

4,400 kronor, vartill komma tre ålderstillägg med respektive 450, 500 och

500 kronor efter 5, 10 och 15 års tjänstgöring. I samma län utgår dyrtidstillägg

efter samma grunder, som gälla för befattningshavare i statens

tjänst med s. k. oreglerad avlöning. I fråga örn dyrtidstilläggens

storlek hava 14 landsting beslutat, att dyrtidstillägg skall utgå å landstingets

andel i avlöningen med Vs eller efter samma grunder, som tilllämpas

för befattningshavare i statens tjänst med s. k. oreglerad avlöning.

Av övriga landsting hava flertalet beslutat lägre grunder för dyrtidstillägg

åt distriktsveterinärerna. I något fall har dyrtidstillägg icke

ansetts böra under de senaste åren ifrågakomma. I allmänhet uppbära

distriktsveterinärerna av landstingsmedel särskilda arvoden för avlönande

av vikarier å i allmänhet 300 kronor för år. Distriktsveterinärernas

pensionering är genom landstingens medverkan ordnad i statens pensionsanstalt.

Pensionsunderlaget utgör 3,500 kronor, vartill kommer pensionsförhöjning

I, varigenom hel pension uppgår till 3,960 kronor. Nu

gällande lönereglering för distriktsveterinärerna genomfördes vid 1923

års riksdag, och framgå de skäl, som föranlett densamma, av det vid

statsverkspropositionen för samma år fogade statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden, nionde huvudtiteln, sid. 121—130.

I skrivelse den 27 januari 1926 upptog svenska distriktsveterinärföreningen,

förutom frågan örn distriktsveterinärernas anställningsförhållanden,

vissa avlöuingsspörsmål till behandling. Föreningen påyrkade

därvid en reformering av själva avlöningssystemet och förordade i sådant

hänseende, i anslutning till gällande löneplan för provinsialläkare,

distriktveterinärernas överflyttning på s. k. reglerad stat, varvid skulle

tillämpas en särskild löneplan.

Inordnandet av distriktsveterinärerna i det för allmänna civilförvaltningen

gällande avlöningsreglementet påkallade, enligt föreningen, vissa

övergångsbestämmelser, vilka skulle utfärdas av Kungl. Maj:t. Såsom

huvudregel borde därvid gälla, att de nya avlöningsbestämmelserna

skulle omedelbart efter deras ikraftträdande varda gällande för samtliga

distriktsveterinärer såsom örn bestämmelserna varit tillämpade under

vars och ens hela tjänstetid i oavbruten följd. Det förbehåll örn rätt för

länsveterinär, vilken tidigare överförts å reglerad stat, att med sin befattning

förena tjänst å kommuns stat, borde givetvis gälla även beträffande

distriktsveterinärerna.

Medicinalstyrelsen avgav den 15 maj 1926 yttrande över distriktsveterinärföreningens

nämnda förslag. Därvid föreslog styrelsen, med hänsyn

till då föreslagen lönereglering för länsveterinärerna, en löneplan för distriktsveterinärer

av följande utseende.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition nr 153.

Löneklasa i......._•___,__

Lön

e g r

upp

--------

i 1

II

in

IV

V

VI

VII

1 3,960

4,236

4,512

4,788

5,064

5,340

5,616

2 4,260

4,536

4,812

5,088

5,364

5,640

5,916 |

o 4,560

4,836

5,112

5,388

5,664

5,940

6,216 i

4 4,860

5,136

5,412

5,688

5,964

6,240

6|516

•r> 5,160

5,436

5,712

5,988

6,264

6,540

6,816

Medicinalstyrelsen anförde vidare bland annat följande.

Fördelningen av distriktsveterinärtjänsterna a de sju olika lönegrupperna

inom löneplanen borde bestämmas av Kungl. Majit. Likaså borde

det ankomma på Kungl. Majit att utfärda de föreskrifter, som bleve nödvändiga

vid övergången till den nya löneregleringen. Det för befattningshavare

vid statsdepartement med flera verk gällande avlöningsreglementet

tunne styrelsen kunna vinna tillämpning även beträffande bär ifrågavarande

befattningshavare, örn blott undantagsbestämmelser utfärdades i

anslutning till dem, som ansetts nödvändiga vid länsveterinärernas införande

a löneskalan. Kallortstillägg borde vidare ej utgå, eftersom kallorten

vore beaktad redan i lönegrupperingen.

Med en statsanställuing av distriktsveterinärerna följde såsom självfallet,

att de skulle utnämnas och entledigas av statsmyndighet, här lämp

ligen medicinalstyrelsen. Såsom styrelsen redan förut i skrivelse den 28

februari 1921 framhållit, behövde dock ej ortsintresset bliva lidande genom

en sådan statsanställning.

I och med att distriktsveterinärerna överfördes å nya löneplanen, vilken

motsvarade 17:e lönegraden, skulle deras pension komma att beräknas

jämlikt § 3 i kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 426) sådan denna paragraf

lydde enligt kungörelsen den 12 juni 1925 (nr 277). Pensionsunderlaget

skulle da bliva 3,444 kronor. Då befattningshavarna förut kunnat erhålla

en pension å 3,963 kronor, syntes ett särskilt pensionsunderlag böra fastställas

för dem å förslagsvis 3,996 kronor, eller något mer än det pensionsunderlag,

som fastställts för 20:e lönegraden.

Medicinalstyrelsen hade beräknat kostnaderna för den föreslagna löneregleringen

till i runt tal 1,660,000 kronor, varvid den ökade kostnaden för

staten skulle bliva 1,334,000 kronor, medan samtidigt från landets landsting

avlyftades ett belopp av omkring 842,000 kronor.

Sedermera avlämnade distriktsveterinärföreningen den 31 augusti 1926

i anslutning till medicinalstyrelsens förslag fullständigt förslag till avlöningsreglemente

för distriktsveterinärer jämte motivering till detta

förslag.

Därefter bär statskontoret den 23 november 1928 avgivit infordrat utlåtande

i ärendet och därvid beträffande lönefrågan framhållit, att en

distriktsveterinärs ekonomiska ställning i hög grad vore beroende av inkomsterna

av enskilda förrättningar, samt att av utredningen i ärendet

framginge, att dessa inkomster inom olika distrikt vore synnerligen växlande.

Fördenskull borde distriktsveterinärens lön så avpassas, att även

för befattningshavare inom mindre givande distrikt förutsättningarna för

full försörjning kunde sägas bliva för handen. Ur denna synpunkt vore

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kumjl. Muj:ts proposition nr 153.

5

den nu gällande lönen för distriktsveterinär väl låg. Statskontoret framhöll

vidare, att distriktsveterinärens lön lämpligen borde avvägas i lingen

får samma proportion till länsveterinärs lön, som 1923 ansågs tillbörligPå

grund härav ansåg statskontoret, att grundlönen för distriktsveterinär

borde bestämmas till 2,850 kronor, av vilket belopp V3 borde betalas av

statsverket. Den av ämbetsverket föreslagna avlöningsförhöjningen skulle

medföra en kostnad av 62,500 kronor. Inom statskontoret anfördes emellertid

en skiljaktig mening, enligt vilken något förhöjt statsbidrag till

distriktsveterinärernas avlöning icke borde utgå.

Vidare bär Västerbottens läns landsting i skrivelse den 18 september

1923 föreslagit ett förhöjt statsbidrag till distriktsveterinärerna i de fyra

nordligaste länen, samtidigt som landstinget ifrågasatt sådan ändring i

gällande taxa för distriktsveterinärer, att den något högre ersättning, som

nu utginge i do fyra nordligaste länen, skulle försvinna oell samma praktiktaxa

gälla för landet i dess helhet. I yttranden över detta förslag hava

ifrågasatts, huruvida förslaget icke kunde komma att föranleda, att landstingen

tillgodogjorde sig statsbidragen, och att någon ersättning alitsa

icke skulle tillkomma veterinärerna i anledning av den ifrågasatta iaxesänkningen.

Distriktsveterinärlönesakkiinniga hava i sitt betänkande framlagt förslag

till lönereglering för distriktsveterinärerna i anslutning till de allmänna

synpunkter på frågan, som anförts av medicinalstyrelsen. De sakkunniga

hava såsom utgångspunkt för löneregleringen lämnat vissa uppgifter

rörande distriktsveterinärernas avlöningsförhållanden enligt nu

tillämpade grunder.

Sålunda meddelas, att distriktsveterinärerna, enligt infordrade statistiska

uppgifter, under 1927—1929 haft en sammanlaget medelinkomst, av

löneförmåner å 3,891 kronor, däri inginge såväl ålderstillägg som dyrtidstillägg,

vartill komme en nettoinkomst enligt taxa av i medeltal under

samma period 3,214 kronor.

Vissa distriktsveterinärer hade dessutom haft icke obetydliga inkomster

från köttbesiktningsbyråer, men det antal distriktsveterinärer, som

hade dylika inkomster, uppginge endast till fjärdedelen av hela antalet.

I övrigt hade mer eller mindre tillfälliga inkomster åtnjutits av ungefär

tre fjärdedelar av distriktsveterinärerna med i medeltal 638 kronor, vilket

belopp avsåge även ersättning från vederbörande landsting för seinestervikarie.

Bortsett från inkomsterna från besildningsbyråer eller likartade

inrättningar samt ersättning för avlönande av semestervikarie, uppskattades

medelinkomsten, beräknad å avlöning, ersättning enligt taxa och

övrig inkomst av veterinärverksamhet flir landets distriktsveterinärer enligt

de lämnade uppgifterna till 7,200 ä 7,500 kronor örn året.

Praktikinkomsterna växlade högst betydligt inom olika landstingsområden

samt voro i de fyra nordligaste länen avsevärt lägre ari i övriga delar

av landet. Nämnda inkomster rönte inflytande av huruvida distrikts-;

veterinären erhållit förordnande såsom besiktningsman samt huruvida

praktik inom hans distrikt utövades av länsveterinär, militär veterinär eller

annan veterinär, icke anställd i allmän tjänst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunni. Ma]:ts proposition nr 153.

De sakkunniga hava därefter i enlighet med erhållna direktiv till behandling

upptagit frågan om den ersättning, som skäligen borde tillkomma

en distriktsveterinär för hans arbete, ävensom spörsmålen örn den sammanlagda

inkomst, vilken borde beräknas skola tillföras distriktsveterinär,

samt örn det lämpliga förhållandet mellan den fasta avlöningen och gottgörelsen

enligt taxa eller med andra ord, huru stor del av distriktsveterinärs

förmåner, som borde bestridas av det allmänna, och huru stor del,

som borde läggas på hans enskilda uppdragsgivare. I nämnda hänseende

havn de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Vad först beträffade frågan örn den sammanlagda inkomst, vilken för

framtiden borde beräknas skola tillföras distriktsveterinärerna, hyste de

sakkunniga den uppfattningen, att man vid bedömandet av storleken av

denna inkomst borde taga hänsyn till distriktsveterinärernas långa utbildningstid.

samt önskvärdheten av att kunna bibehålla distriktsveterinärkåren

vid den höga standard i avseende å duglighet och fackkunskap, som

den allmänt ansåges innehava. I betraktande härav syntes denna inkomst

i allmänhet i ett distrikt, varest arbetsbördan och praktikmöjligheterna

kunde anses såsom normala, böra uppgå till åtminstone 8,000 kronor, vilken

inkomst sedermera borde kunna genom intjänade ålderstillägg ökas

till omkring 9,000 kronor. Inkomsten skulle alltså i genomsnitt uppgå till

åtminstone 8,500 kronor. De sakkunniga hade ansett sig böra utgå från att

distriktsveterinär i allmänhet borde, där så lämpligen kunde ske och särskilt

i distrikt med begränsade praktikmöjligheter, förordnas såsom besiktningsman

vid inom distriktet inrättade köttbesiktningsbyråer och exportslakterier

samt att detta i varje fall skulle äga rum, då inkomsten därifrån

icke överstege 2,000 kronor. Alldenstund inrättandet av köttbesiktningsbyråer

vöre en kommunal angelägenhet, kunde emellertid icke denna omständighet

tillmätas större betydelse. Samma synpunkt gällde exportslakterier,

vilka inrättades på enskilt initiativ. Uppmärksammas borde

dock, att ett mycket stort antal distriktsveterinärers inkomster till mer

än hälften utgjordes av ersättning för enligt taxa utfört arbete. Denna

del av inkomsten, som icke kunde anses jämställd med fast inkomst i form

av avlöning, borde vid jämförelse med de inkomster, som tillkomma befattningshavare

i statens tjänst, vilka hade hela sin inkomst bestämd i

form av avlöning av statsmedel, reduceras med omkring 25 procent. En

motsvarande beräkning hade skett exempelvis vid uppskattandet av de

inkomster, som uppbures av statens lantbruksingenjör^, för vilka lönereglering

genomförts vid 1930 års riksdag. Vidkommande därefter frågan

örn huru denna inkomst lämpligen borde fördelas vore de sakkunniga av

deri meningen, att i ett normaldistrikt åtminstone hälften av distriktsveterinärernas

inkomster borde utgå i form av fast avlöning. Emellertid holle

de sakkunniga före, att, i likhet med vad som redan vore fallet, i de nordligaste

länen en väsentligt större del än hälften av inkomsterna borde utgå

i denna form. Genom de sakkunnigas förslag komme någon ökning av

distriktsveterinärernas inkomster att ske därigenom, att en höjning av de

sakkunniga ifrågasattes av den gottgörelse, som skulle utgå till distriktsveterinär

vid arbete för statens räkning. Denna inkomstökning bleve

emellertid jämförelsevis obetydlig, och syntes i detta sammanhang icke

kunna tillmätas större vikt. En begränsning i möjligheterna av att på distriktsveterinärernas

enskilda uppdragsgivare överflytta kostnaderna läge

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 163. ‘

redan dari, att detta skulle föranleda en höjning av ersättningen enligt

1914 års taxa för distriktsveterinärer. Ersättningsgrunderna i denna taxa

hade emellertid avvägts med hänsyn till jordbrukarbefolkningens ekonomiska

bärkraft oell stöde i visst samband till andra förrattnmgstaxor.

Vidkommande därefter frågan örn distriktsveterinärernas inplacering i

det lönesystem, som gäller för allmänna civilförvaltningen, ha\a de sakkunniga

anfört i huvudsak följande.

Distriktsveterinärföreningen hade nied tillstyrkande av medicinalstyrelsen

föreslagit, att distriktsveterinär skulle placeras i _17:e lönegraden av

den i avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen intagna loneplanen.

Statskontoret åter, som icke förordat statsanställmng, hade tillstyrkt

en ökning av distriktsveterinärernas avlöning med 7o0 kronor örn

året eller från nuvarande lägst 2,100 kronor till lägst 2,850 kronor. Harvid

hade emellertid tydligen förutsatts, att denna avlöning skulle betraktas såsom

s. k. oreglerad avlöning, enär någon förändring i dyrtidstilläggsgrunderna

icke samtidigt ifrågasatts. Tillämpade man då det beräkningssa-tt,

som kommit till användning vid uppgörandet av exempelvis loneregleringen

för försvarsväsendets personal, borde sistnämnda minimibelopp tor

Sitt kunna jämföras med den i avlöningsreglementets löneplan upptagna

s. k. reglerade avlöningen ökas med 20 procent eller till 3,420 kronor. Aven

örn det skulle kunna anmärkas, att denna beräkningsgrund vöre något tor

hög, syntes dock en tillämpning av statskontorets förslag närmast föranleda

distriktsveterinärernas placering i 15:e lönegraden å löneplanen, dar

begynnelseavlöningen i lägsta löneklassen å A-ort vore 3,450 kronor.

Med hänsyn till distriktsveterinärernas utbildning samt de risker, som

vöre förenade nied deras tjänsteutövning, hade de sakkunniga kommit till

den uppfattningen, att en placering i 15:e lönegraden i huvudsaklig anslutning

till statskontorets förslag måste anses befogad. Aven örn skal

kunde anföras för en något högre placering, hade de sakkunniga funnit

sig böra stanna vid en placering i 15:e lönegraden. En statsanställning

av distriktsveterinärerna komme att utöver den direkta avlöningen medföra

åtskilliga förmåner, vilka vore förenade nied anställning i statens

tjänst. ...

På i huvudsak enahanda skäl, som föranlett riksdagen att för provinsialläkarna

införa en särskild lönegruppering med hänsyn till tjänstgöxingsdistriktens

svårskötthet och storleken av den inkomst av enskild

praktik, som därstädes kunde påräknas, föresloge de sakkunniga en särskild

löneplan även för distriktsveterinärerna, där i första gruppen avlöningen

skulle motsvara den i A-ort i löre lönegraden med en begynnelseavlöning

av 3,450 kronor och en slutavlöning av 4,500 kronor. Antalet

lönegrupper syntes i anslutning till löneplanen för provinsialläkarna samt

till de av distriktsveterinärföreningen och medicinalstyrelsen framställda

förslagen böra bestämmas till sju. Skillnaden mellan avlöningen inom de

olika lönegrupperna kunde lämpligen bestämmas till 360 kronor. Uppfattning

till högre löneklass skulle ske enligt de i avlöningsreglementet för

allmänna civilförvaltningen fastställda grunderna efter respektive 3, 6,

9 och 12 års tjänstgöring.

I anslutning till de synpunkter, som sålunda anförts av de sakkunniga,

hava de uppgjort följande löneplan.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Löneklass

Lön

e g r u

P P

" ...........

i

II

III

IV 1

V

VI

VII

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1

3,450

3,810

4,170

4,530 |

4,890

5,250

5,610

2

3,660

4,020

4,380

4,740

5,100

5,460

5,820

8

3,960

4,320

4,680

5,040 I

5,400

5,760

6,120

4

4,260

4,620

4,980

5,340

5,700

6,060

6,420

5

4,560

4,920

5,280

5,640 I

6,000

6,360

6,720

Enligt de sakkunnigas mening benede det ankomma på Kungl. Majit att,

i likhet med vad som vöre fallet beträffande gällande ortsgruppering, verkställa

fördelning av distriktsveterinärbefattningarna å de särskilda lönegrupperna.

Härvid syntes hänsyn böra tagas till i vad mån tjänstgöringsdistriktet

kunde anses svårskött eller ej samt till storleken av påräkneliga

inkomster av enskild praktik eller andra förvärvskällor. Jämväl borde

beaktas, örn oek i mindre grad, levnadskostnaderna och kallortsförhållandena.

Särskilt kallortstillägg skulle nämligen icke förekomma. De sakkunniga

hava ansett sig beträffande praktikinkomsten, i vilken jämväl

inräknats arvoden för tuberkulinundersökningar, böra räkna med ungeför

följande fördelning å lönegrupper:

Lönegrupp I ................................ inkomster av praktik över 4,000 kronor

» II » » » 3,501—4,000 »

» Hl ................................ » » » 3,001-3,500 »

» IV ................................ » » » 2,501-3,000 »

» V » » » 2,001—2,500 >»

» • VI ................................ » » » 1,501-2,000 »

» VII ................................ » j> » högst 1,500 »

Begynnelse- och slutavlöningarna för distriktsveterinärer inom ifrågavarande

sju lönegrupper, oberäknat dyrtidstillägg, ävensom genomsnittliga

praktikinkomster framgå av följande av de sakkunniga uppgjorda

tablå.

Lönegrupp

I

II

III

IV

V

VI

VII

Begynnelseavlöning:

Löneklass 1.....................

3,450

3,810

4,170

4,530

4,890

5,250

5,610

Genomsnittlig praktikin- komst ........................

4,500

3,750

3.250

2,750

2,250

1,750

1,250

Summa kr-

7,950

7,560

7,420

7,280

7,140

7,000

6,860

Slutavlöning:

Löneklass 5.....................

4,560

4,920

5,280

5,640

6,000

6,360

6,720

Genomsnittlig praktika-

komst .....................

4,500

3,750

3.250

2,750

2,250

1.750

1,250

f Summa kr.

9,060

8,670

8,530

8,390

8,250

8,110

7,970

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Marits proposition nr 153.

Enligt de sakkunnigas mening skulle en uppdelning av veterinärdistrikten

å ifrågavarande lönegrupper giva till resultat, att till grupp I

skulle hänföras lil distrikt, till grupp II 30 distrikt, till grupp III likaledes

30 distrikt, till grupp IV 15 distrikt, till grupp V likaledes 15

distrikt, till grupp VI 20 distrikt samt till grupp VII 30 distrikt. De sakkunniga

hava fäst uppmärksamheten på, att vid genomförandet av nämnda

gruppindelning en sänkning av den sammanlagda avlöniug, som i

vissa landstingsområden redan nu tillerkänts distriktsveterinärerna, kunde

komma att äga rum.

Därefter hava de sakkunniga upptagit till behandling frågan örn

de särskilda avlöningsbestämmelser, som erfordras för distriktsveterinärernas

del. Sålunda behövdes, utöver de bestämmelser, som gällde för provinsialläkare

och som i tillämpliga delar ansetts böra vinna tillämpning

jämväl å distriktsveterinärerna, föreskrifter örn vikariatsersättning för

distriktsveterinär, som uppehölle länsveterinärbefattning. Vikariatsersättningen

syntes i detta fall höra bestämmas till i allmänhet 8 kronor

örn dagen samt jämkas nedåt i sådana fall av vikariat, då distriktsveterinär

samtidigt uppehölle egen befattning. Därest vikariatet fullgjordes

å annan ort än stationeringsorten, borde givetvis utgå tjänstgöringstraktamente.

Möjlighet borde vidare beredas distriktsveterinär att på en gång

uttaga semester för två år. Därjämte erfordrades särskilda övergångsbestämmelser.

Därvid borde bland annat stadgas, att nuvarande innehavare

av distriktsveterinärtjänster skulle äga för placering i och uppfattning

till högre löneklass tillgodoräkna sig anställningstid såsom

distriktsveterinär.

I fråga örn pensionering av distriktsveterinärerna hava de sakkunniga

gjort gällande, att nuvarande innehavare av distriktsveterinärbefattningar

borde pensioneras av landstingen. Staten skulle däremot åtaga sig

pensioneringen av de distriktsveterinärer, som utnämndes efter genomförandet

av statsanställningen. Pensionsunderlaget borde med hänsyn till

nu gällande pensionsunderlag, som med utgående förhöjning utgjorde

3,960 kronor, ökas till det belopp, vartill pensionsunderlaget i 21: a lönegraden

blivit fastställt eller 4,200 kronor. Höjningen motiverades bland

annat av den omständigheten, att pensionsunderlaget i 20:e lönegraden

understeg för distriktsveterinär nu gällande pensionsunderlag.

Vidare bar framhållits, att utbetalning av avlöningsmedel till distriktsveterinärerna

framdeles borde ske genom en central förvaltningsmyndighet,

varvid i första hand medicinalstyrelsen bordo ifrågakomma.

De sakkunniga hava även påpekat (sid. 28 i betänkandet), att en följd

av distiktsveterinärernas statsanställning skulle bliva, att dessa framdeles

komme att tillsättas av Kungl. Majit eller möjligen, därest det ansåges

önskvärt att befria Kungl. Majit från handläggningen av dessa

ärenden, av medicinalstyrelsen. Bibehållandet av veterinärstyrelserna

skulle vid sådant förhållande icke längre vara erforderligt. Emellertid

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kanyl. Muj:ts proposition nr 153.

hava de sakkunniga ansett lämpligt, att, i trots av distriktsveterinärernas

förändrade ställning, ortsintressena i någon män skulle få göra sig

gällande vid tillsättandet av distriktsveterinärtjänster. Detta syntes då

kunna ske på sådant sätt, att, innan utnämning till distriktsveterinärtjanst

ägde rum, vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott

c rhölle tillfälle att över det i enlighet med nu tillämpad ordning av medicinalstyrelsen

upprättade förslaget avgiva yttrande och därvid lämna

sitt föi ord åt någon av de pa förslaget uppförda. Vid behandlingen av

sadant ärende borde utskottet förstärkas med länsveterinären. En dvlik

anordning hade tidigare av medicinalstyrelsen ifrågasatts och senast

törordats i åtskilliga yttranden från veterinärstyrelserna. De sakkunniga

hava även haft under övervägande, huruvida ortsintresset härvid i

stället lämpligen skulle kunna representeras av vederbörande länsstyrelse

eller landstingets förvaltningsutskott, givetvis i båda fallen med länsveterinären

som särskilt tillkallad ledamot vid hithörande frågors behandling.

iled hänsyn till den allmänna ställning, som numera tillkomma

hushållningssällskapen och deras förvaltningsutskott såsom företrädare

av den jordbrukande befolkningens synpunkter, hava dock övervägande

skäl synts de sakkunniga vara för handen att lämna nu nämnd

befogenhet åt hushållningssällskapens förvaltningsutskott.

De sakkunnigas förslag bär beräknats draga en kostnad av 1,240,000

kronor, i vilket belopp icke ingå några pensioneringskostnader eller utgifter

för dyrtidstillägg.

Beträffande distriktsveterinärernas placering i avlöningskänseeude

m. m. har inom distriktsveterinärlönesakkunniga uttalts en särskild mening

av distriktsveterinär W. Bory.

Bolg har för att belysa utbildningstidens inverkan på distriktsveterinärernas

ekonomiska ställning verkställt en undersökning rörande omkostnaderna

för studier och tjänsteuppsättning m. m. för de distriktsveterinärer,

som utnämnts till sin första ordinarie distriktsveterinärtjanst

under tio år före avgivandet av de sakkunnigas förslag. Undersökningen

utvisade, att en genomsnittlig omkostnad av 20,000 kronor

mäste beräknas, samt att förräntning och amortering av detta kapital

under en 20-årig amorteringstid gåve vid handen, att en årlig insats av

airka 1,500 . kronor vore erforderlig. Av de distriktsveterinärer, som

JU.mi!at uppgifter i nämnda hänseende, hade 82 procent studerat på skuld.

Därjämte har framhållits, dels att distriktsveterinärerna måste för sjukoch

olycksfallsförsäkring med anledning av de med deras yrkesutövning

förenade stora riskerna vidkännas högre årspremier än andra med dem

uamställda tjänstemän, samt att de för sin fortbildning hade betydande

utgifter. Vid jämförelse med bataljons- och regementsveterinärer ävensom

lantbruksingenjörer — i samtliga fall tjänstemän med ensartad utbildning

och likställdhet i fråga örn rätten till praktikutövning — framstode

tydligt, att distriktsveterinärerna föreslagits skola erhålla en för

lag löneplacering.

För att bereda distriktsveterinärkåren möjlighet att bibehålla den höga

standard med avseende å duglighet och fackkunskap, som den allmänt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

ansats innebära oell som enligt de sakkunnigas mening vöre önskvärd,

måste anses erforderligt, att den sammanlagda inkomst av lon och Praktik,

som skulle tillkomma distriktsveterinär, sattes till ett betydligt högre

belopp än de sakkunniga föreslagit. I det särskilda yttrandet har därför

framlagts förslag till en löneplan för distriktsveterinärerna med början

från Ilie lönegraden. Denna löneplan skulle erhålla följande utseende:

!

Löneklass

!

i i

L 6 n

e g r u p p

II

lil

17

V

VI

VII

kr.

kr.

kr. |

kr.

kr.

kr.

kr.

1

3,960

4,260

4,560

4,860

5,160

5,460

5,760

4^260

4,560

4,860

5,160

5.460

5.760

6,060

3

4,560

4,860

5,160

5,460

5,760

6,060

6,360

,4

4,860

5,160

5,460 !

5,760

6,060

6,360

6,660

5

5,160

5,460

5,760

6,060

6,360

6,660

6,960

Merkostnaden vid genomförandet av denna löneplan skulle, obeiäknat

dyrtidstillägg, uppgå till inemot 120,000 kronor eller icke fullt 10 procent

i förhållande till sakkunnigmajoritetens förslag.

Distriktsveterinärlöncsakkunniga hava i sitt betänkande jämväl behandlat

frågan örn jämkning av bestämmelserna i nu gällande taxa för

distriktsveterinärer oell i sådant hänseende anfört i huvudsak

följande.

I det av de sakkunniga framlagda förslaget till taxa för arvode åt vissa

i civil tjänst anställda veterinärer m. fl. (veterinärtaxa) har såsom avdelning

A upptagits ersättningsbestämmelserna vid enskild husdjurssjukvård

(praktiktaxa), medan under avdelning B intagits föreskrifter

örn ersättning för tjänsteförrättningar (tjänstetaxa). Bestämmelserna

under avdelning A hava i huvudsak anslutits till nu gällande föreskrifter

i 1914 års taxa för distriktsveterinärer. De sakkunniga hava

emellertid ansett sig böra införa skyldighet för veterinär att, i likhet

med vad som redan gäller för provinsialläkare, inom vissa gränser bestämma

arvodets storlek med hänsyn till såväl sjukdomsfallets natur

och det arbete, veterinären måst nedlägga, som ock till den betalmngsskyldiges

förmåga att gälda kostnaderna. Som utgångspunkt och medeltal

vid fastställandet av dessa gränser för arvodena hava de sakkunniga,

som vid avvägandet av avlöningen till distriktsveterinärerna ansett,

att den nuvarande praktikinkomsten borde i huvudsak bibehållas

oförändrad, tagit de i § 4 av gällande taxa för de särskilda grupperna

intagna arvodesbeloppen. Detta skulle alltså komma att innebära, att

djurägare i ringa förmögenlietsvillkor kunde erhålla en sänkning av nuvarande

arvode, vilken sänkning uppvägdes av en. motsvarande höjning

av arvodet för djurägare i bättre ekonomisk ställning.

För de fyra nordligaste länen gälla enligt nyssnämnda § 4 högre ersättningsgrunder

för arvodets bestämmande vid sjukbesök pa avstånd

över 20 kilometer. Då bibehållandet av dessa undantagsbestämmelser

knappast kunde anses vara motiverat, och då de sakkunniga dessutom

erfarit, att bestämmelserna vid tillämpningen saknade större betydelse,

hava de i anslutning till förut berörda framställning fran Västerbottens

läns landsting ansett sig böra förorda, att för hela.landet skola galla

enhetliga föreskrifter rörande veterinärs arvode för sjukbesök.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Beträffande detaljbestämmelserna i praktiktaxan hava de sakkunniga

anfört följande.

»I betraktande av jordbrukets åtminstone under nu rådande förhållanden

svaga bärkraft hava de sakkunniga ansett ytterligare åtgärder till

nedbringandet av de med veterinärs sjukbesök förenade kostnaderna för

djurägaren vara önskvärda. Detta syntes också kunna ske, utan att veterinärens

berättigade intressen trädas för nära. I detta syfte torde

nämligen i praktiktaxan kunna intagas sådana bestämmelser i fråga örn

veterinärs resekostnadsersättning, att denna kommer att utgå i nära anslutning

till självkostnaden, och vidare synes någon utjämning av resekostnaderna

kunna åstadkommas därigenom, att ersättningen vid kortare

resor beräknas proportionsvis högre än vid längre resor. Då flertalet

distriktsveterinärer i och för sin tjänst hålla egna automobiler,

hava de sakkunniga uppgjort förslag till särskild taxa vid begagnandet

av egen automobil. Veterinär, som icke håller sådan automobil bör äga

ratt att med automobilägare träffa avtal örn tillämpning av ifrågavarande

taxa, men är skyldig att, örn sådan överenskommelse icke träffats begagna

sig av automobil, som kan komma att tillhandahållas av veder-''

börande hushållningssällskap. De sakkunniga förutsätta nämligen, att

hushållningssällskapen skola kunna i djurägarens intresse träffa uppgörelse

med automobilägare i orten örn tillhandahållande av automobil ät

veterinär, som därvid skall vara skyldig debitera den resekostnadsersättning,

som av hushållningssällskapet fastställes. Denna hushållningssällskapets

medverkan, vilken givetvis är frivillig, skulle följaktligen

ifrågakomma allenast för det fall, att veterinären icke håller egen automobil

och icke heller med automobilägare träffat uppgörelse örn tillämpning

av nämnda specialtaxa. Därest denna medverkan ej komme till

stand, skulle nämligen resekostnadersättningen beräknas enligt något av

de i allmänna resereglemente! upptagna färdsätten taxeautomobil eller

hastskjuts. Vid begagnandet av dessa färdsätt komme emellertid resekostnaden

att bliva väsentligt högre än enligt den föreslagna special^

™'' -7° sakkunniga hålla före, att det icke kan anses innebära någon

obillighet gent emot veterinärerna att ålägga dem skyldighet att debitera

en ersättning vid resor med egen automobil, som i stort sett endast motsvarar

självkostnaden, medan å andra sidan en sänkning av resekostnadsersattningen

otvivelaktigt är till avsevärd fördel för djurägarna. Det

torde också, förtjäna framhållas, att ett stort antal distriktsveterinärer

redan nu vid användandet av egen automobil debitera ersättning, sorn

väsentligt understiger den ersättning, vartill de författningsenligt äro berättigade.

Följande exempel torde i någon mån belysa skillnaden mellan den

resekostnadsersättning, som enligt nu gällande bestämmelser tillkommer

veterinär, och den, som enligt den av de sakkunniga föreslagna specialtaxan

skulle utgå. Vid resa för sjukbesök på ett avstånd från veterinärens

bostad av 5 kilometer äger veterinären enligt nuvarande be®

.meisel'' vid en beräknad lega för häst och åkdon av 4 kronor 25 öre

*. uPPuära för fram- och återresa en sammanlagd resekostnadsersattnmg

av 4 kronor 25 öre. Vid tillämpning av den föreslagna specialtaxan

skulle resekostnadsersättningen utgöra 3 kronor. Sjukbesök på

ett avstånd från veterinärens bostad av 15 respektive 30 kilometer berättigar

honom för närvarande att vid tillämpning av nyssnämnda lega

debitera tor fram- och återresan sammanlagt 12 kronor 50 öre respektive

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majrts proposition nr löij.

25 kronor 50 öre. Den föreslagna specialtaxan skulle berättiga till en

resekostnadsersättning av endast 7 kronor 50 öre respektive 13 kronor 50

öre.

Givetvis förutsätta de sakkunniga, att vid förrättningsresorna det

färdsätt kommer till användning, vilket med hänsyn till såväl förrättningens

art, andra förrättningar under samma resa och förekommande

resor för statens räkning som djurägarens intresse av resekostnadernas

nedbringande måste anses vara det i varje fall ändamålsenligaste. Klart

är även, att, då tjänsteförrättning och enskild husdjurssjukvård förekomma

under samma resa, resekostnaden bör av veterinären på lämpligt

sätt fördelas, och att dubbel ersättning ej i dylikt fall får utgå.

Vid sjukbesök på kortare avstånd än en kilometer — i vilket fall veterinären

ej har rätt att bliva hämtad och ej heller äger åtnjuta resekostnadsersättning

— bör det åligga den, som kallat veterinär, att till förrättningsstället

transportera erforderliga instrument. Stadgande härom

bär ansetts böra intagas i § 5.

I övrigt hava de sakkunniga, som ansett nu gällande bestämmelser

böra i här ovan icke berörda delar bibehållas i stort sett oförändrade,

beträffande ifrågavarande avdelning av veterinärtaxan endast föreslagit

vissa i huvudsak formella jämkningar. Beträffande praktiktaxan vilja

de sakkunniga dock framhålla, att skäl synas tala för att veterinär, som

under alla förhållanden enligt veterinärinstruktionen är skyldig på kallelse

infinna sig för sjukbesök eller förrättning, må erhålla förmånsrätt

i djurägarens konkurs för arvode och resekostnadsersättning, som utgå

för sjukbesök.»

Nämnda § 4 i de sakkunnigas förslag är av följande lydelse:

1. För varje sjukbesök, som av veterinären på anmodan av vederbörande

djurägare göres med utgångspunkt från veterinärens bostad eller annat

inom distriktet beläget ställe, där han uppehåller sig, skall, vare sig

recept meddelas eller icke, arvode, såvitt icke detta enligt § 6 här nedan

skall beräknas efter tid, utgå på följande sätt:

då avståndet är

5 kilometer eller därunder

................ 3-

5

kronor

över

5

men

ej

över

10 kilometer................

................ 5-

■ 7

»

»

10

»

»

»

15

» ................

............... 6-

■ 8

»

»

15

»

»

»

20

» .................

................ 7—

9

»

>

20

»

»

»

25

» ................

................ 8-

10

»

»

25

»

»

»

30

» ................

............... 9-

11

»

■»

30

»

»

»

35

» ................

................ 10-

12

»

»

35

»

»

40

» ................

............... 11-

13

»

»

40

»

»

»

50

» ................

................ 12-

-14

»

»

50

»

»

»

60

» ................

................ 13-

-15

»

o. s. v

med en kronas förhöjning av de båda sist angivna beloppen för varje nytt

tiotal kilometer.

2. Särskild gottgörelse för återfärden utgår icke.

Beträffande de sakkunnigas förslag i avseende å § 4 har de sakkunnigas

ordförande, riksdagsmannen E. O. Magnusson i Tumhult, uttalat särskild

mening.

opaginerad Kontrollera mot PDF

J 4

Kungl. Majlis proposition nr 153.

Magnusson Ilar framhållit, att det vore ett önskemål, varom alla vore

ense, att djurägaren skulle tillkalla veterinär i alla de fall, där så befunnes

nödvändigt, men att förutsättningen för att detta verkligen skulle

ske vore, att kostnaden för veterinärens sjukbesök icke komme att ställa

sig alltför hög för djurägaren. Han anslöt sig till de sakkunnigas förslag

om en jämkning nedåt i gällande taxa för distriktsveterinär i sådana

fall, där omfattningen av veterinärens arbete eller den betalningsskyldiges

förmåga att gälda kostnaden kunde giva anledning till en lägre debitering

än den normala. Denna jämkning borde dock enligt hans mening givas

något större räckvidd samt icke kompenseras genom beredande av möjlighet

till motsvarande höjning av taxan för andra djurägare. Då de sakkunnigas

förslag innefattade en avsevärd förhöjning av minimiavlöningen

för distriktsveterinärerna samt en billigare kostnad för djurägaren

vid anlitande, av veterinär med sannolikhet skulle medföra en ökning av

distriktsveterinärernas praktik, möjliggjord genom de senaste årens utveckling

på kommunikationsväsendets område, hade han ansett sig böra

föreslå, att det i § 4 första stycket angivna arvodet borde utgå på följande

sätt:

då avståndet är

5 kilometer eller

därunder

................ 3-

- 5

över

5

men

ej i

över

10 kilometer.................

................ 4-

6

»

10

»

»

»

15

» ................

................ 5—

- 7

»

15

»

»

»

20

» .................

................ 6—

- 8

»

20

»

»

»

25

» .................

............... 7-

9

25

»

»

»

30

» .................

.............. 8-

10

»

30

»

»

»

35

» .................

............... 9-

11

»

35

»

»

40

» .................

............... 10 -

12

»

40

»

»

»

50

» .................

............... 11—

13

»

50

»

»

»

60

» .................

................ 12-

14

o. s. v.

med en kronas förhöjning av de båda sist angivna beloppen för varje nytt

tiotal kilometer.

Över distriktsveterinärlönesakkunnigas förslag hava utlåtanden infordrats

från samtliga länsstyrelser, landsting, hushållningssällskaps förvaltningsutskott

oell veterinärstyrelser ävensom från medicinalstyrelsen, statskontoret,

allmänna civilförvaltningens lönenämnd, lantbruksstyrelsen och

styrelsen för veterinärhögskolan. Dessutom hava yttranden inkommit från

styrelsen för svenska landstingsförbundet, svenska veterinärläkarföreningen

och svenska distriktsveterinärföreningen.

Av länsstyrelsernas, landstingens, hushållningssällskapens förvaltningsutskotts

och veter inär styrel sellas yttranden framgår i huvudsak följande.

Distriktsveterinärernas avlöning. 53 myndigheter hava

yttrat sig över frågan örn distriktsveterinärernas avlöningsförmåner. Medan

hushållningssällskapet och veterinärstyrelsen i Malmöhus län med instämmande

av länsstyrelsen i samma län icke funnit någon höjning av

distriktsveterinärernas nuvarande löner påkallad, hava åter såväl länsstyrelsen

som landstinget, hushållningssällskapet och veterinärstyrelsen i Örebro

län, länsstyrelsen, hushållningssällskapet och veterinärstyrelsen i Blekinge

län ävensom veterinärstyrelserna i Värmlands och Västernorrlands

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

län förordat, att lönen skulle bestämmas efter 17:e lönegraden i avlönings

reglementet (herr Borgs särskilda mening). Länsstyrelsen, landstinget, hus

hållningssällskapet och veterinärstyrelsen i Västerbottens län hava åter

helt allmänt uttalat sig för högre lön än som av de sakkunniga föreslagits.

Veterinärstyrelserna i Södermanlands och Norrbottens län hava ansett, att

avlöningen borde ställas i relation till taxan, så att en sänkning av denna

kompenserades med högre avlöning. Samtliga återstående myndigheter,

därav flertalet landsting och veterinärstyrelser, hava tillstyrkt de sakkunnigas

förslag eller lämnat detsamma utan erinran. Landstinget i

Västernorrlands län har beslutat att icke göra något uttalande i lönefrågan,

då detta spörsmål måste anses vara en statens angelägenhet.

Distriktsveterinärer n as pensio n e r i n g. 13 av nyss nämnda

myndigheter hava yttrat sig i frågan örn bestridande av kostnaderna för

distriktsveterinärernas pensionering. Under det att 11 myndigheter hava

gjort gällande, att staten borde vidkännas jämväl pensioneringskostnaderna

för de tjänstinnehavare, som innehade sina befattningar vid statens

övertagande av distriktsveterinärväsendet, havn 2 myndigheter, länsstyrelsen

i Västerås och landstinget i Örebro län, funnit rättvist, att landstingen

fortfarande betalade pensioneringskostnaderna för distriktsveterinärer,

som utnämnts före statsanställningens genomförande.

Distriktsveterinärernas tillsättande. I denna fråga bär

endast ett mindre antal länsstyrelser yttrat sig. Länsstyrelsen i Södermanlands

län har i anslutning till ett av veterinärstyrelsen i länet avgivet

yttrande framhållit, att den föreslagna organisationen, enligt vilken hushållningssällskapets

förvaltningsutskott skulle äga avgiva förord vid distriktsveterinärs

tillsättande, ej kunde ersätta veterinärstyrelsen, samt att

länsstyrelsen borde få i någon form deltaga vid förordets avgivande. Länsstyrelsen

i Kristianstads län har framhållit, att distriktsveterinärerna

borde tillsättas av Kungl. Majit. Länsstyrelsen i Västernorrlands län bär

med instämmande i ett av länets veterinärstyrelse avgivet yttrande framhållit,

att ortsintressena icke behövde representeras vid tillsättningen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har i anslutning till ett av hushållningssällskapets

förvaltningsutskott avgivet yttrande framhållit önskvärdheten av

att utnämningen skedde av veterinärstyrelsen. Av övriga länsstyrelser,

som yttrat sig i denna fråga, hava 7 tillstyrkt det föreslagna tillsättningsförfarandet

samt 4 förklarat sig lämna förslaget utan erinran.

Av de 13 landsting, som yttrat sig i frågan örn distriktsveterinärernas

tillsättande, hava 7 tillstyrkt de sakkunnigas förslag och 3 förklarat sig

lämna detta utan erinran. Södermanlands läns landsting Ilar instämt i

det av veterinärstyrelsen i länet avgivna yttrandet. Landstinget i Malmöhus

län har framhållit, att distriktsveterinär borde utnämnas av lokal

myndighet. Landstinget i Västernorrlands län slutligen har gjort gällande,

att onödiga kostnader skulle uppstå för sammankallandet av hushållningssällskapens

förvaltningsutskott allenast för att avgiva förord vid distriktsveterinärs

tillsättning, saint att ortsintresset utan olägenhet kunde

undvaras vid tillsättningsförfarande!.

Bland de hushållningssällskap, som genom sina förvaltningsutskott yttrat

sig beträffande detta spörsmål, har hushållningssällskapet i Östergötlands

län betecknat det föreslagna tillvägagångssättet såsom tillfredsställande

samt hushållningssällskapet i Västerbottens Ilin såsom ett lyckligt

funnet förslag. Hushållningssällskapen i Malmöhus län, Kalmar läns

norra, landstingsområde, Västernorrlands län samt Södermanlands län

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Muj:ts proposition nr 153.

Lava haft vissa erinringar mot förslaget i avseende a ortsmyndiglieternas

förord vid tillsättningen. Hushållningssällskapet i Kristianstads län har

ansett, att distriktsveterinärerna borde utnämnas av Kungl. Majit samt

hushållningssällskapet i Skaraborgs län, att veterinärstyrelsen borde i

stället för hushållningssällskapets förvaltningsutskott få avgiva förord.

Sistnämnda synpunkt återkommer i det av hushållningssällskapet i Blekinge

län avgivna yttrandet. Av övriga hushållningssällskap, som yttrat

sig, hava 6 tillstyrkt förslaget och 1 lämnat detsamma utan erinran.

Av veterinär styrelserna hava 12 helt anslutit sig till de sakkunnigas förslag

utan närmare motivering. Veterinärstyrelserna i Kristianstads län

och Kalmar läns norra landstingsområde hava i samband med tillstyrkande

av förslaget förklarat sig anse, att distriktsveterinärerna borde tillsättas

av Kungl. Majit, varemot veterinärstyrelsen i Stockholms län gjort

gällande, att de borde tillsättas av medicinalstyrelsen. Veterinärstyrelsen

i Malmöhus län har ansett, att distriktsveterinärerna borde tillsättas

av veterinärstyrelsen i länet, något som även påyrkats av veterinärstyrelsen

i Skaraborgs län. Däremot har veterinärstyrelsen i Västernorrlands

län framhållit, att ortsintressena icke behövde göra sig gällande vid

tillsättningen. Veterinärstyrelsen i Östergötlands län har tillstyrkt förslaget

under förutsättning, att hushållningssällskapets förvaltningsutskott

finge avgiva förord. Veterinärstyrelsens i Södermanlands län yttrande

har refererats förut i samband med länsstyrelsens i länet utlåtande i

ärendet.

Praktiktaxan. I fråga örn distriktsveterinärernas praktiktaxa hava

nära nog samtliga myndigheter uttalat sig. Inemot två tredjedelar av

dessa hava anslutit sig till den av riksdagmannen Magnusson i Tumhult

uttalade särskilda meningen, avseende viss reducering av de i $ 4 av den

föreslagna taxan upptagna ersättningsbeloppen. Hushållningssällskapet

och veterinärstyrelsen i Malmöhus län hava med instämmande av länsstyrelsen

i länet ansett den i nämnda reservation föreslagna sänkningen

otillräcklig samt framhållit, att arvodet icke borde bestämmas med hänsyn

till djurägarens ekonomiska bärkraft. Liknande uttalanden hava

gjorts av laudstinget och veterinärstyrelsen i Gävleborgs län. Huvudförslaget

i taxefrågan har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av 10 länsstyrelser.

6 landsting, 6 hushållningssällskap och 7 veterinärstyrelser, varjämte

2 länsstyrelser, 2 landsting, 3 hushållningssällskap och 3 veterinärstyrelser

framhållit, att en sänkning av praktiktaxan borde gottgöras med

förhöjning av avlöningen.

Sedan nämnda yttranden från ortsmyndiglieter inkommit, hava utlåtanden

infordrats från medicinalstyrelsen, statskontoret, allmänna civilförvaltningens

lönenämnd, lantbruksstyrelsen och styrelsen för veterinärhögskolan.

Följande redogörelse torde få lämnas för huvudinnehållet i

sistnämnda myndigheters yttranden.

Medicinalstyrelsen. Styrelsen har i fråga örn tillsättandet av distriktsveterinärtjänsterna

ansett det mindre lämpligt, att en och samma myndighet

skulle upprätta förslag och utnämna samt därför föreslagit, att distriktsveterinärerna

måtte utnämnas av Kungl. Majit. Ehuru medicinalstyrelsen

vore av den uppfattningen, att, då distriktsveterinärerna skulle helt

avlönas av statsmedel, skäl talade mot införandet av bestämmelsen örn

lokalt förord, anser sig styrelsen, som tidigare uttalat sig för att förord

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Muj:ts proposition nr 153.

bordo fä lämnas av lokal myndighet, höra föreslå, att förordet skulle avgivas

av vederbörande länsstyrelse efter länsveterinärens hörande. Länsstyrelsen

syntes nämligen på grund av sin ingående kännedom örn och

förtrogenhet med förhållandena i länet vara i minst lika hög grad so™

någon annan lokal institution skickad att tillvarataga berättigade lokala

intressen. Även det förhållandet, att distriktsveterinärbefattningarna

skulle bliva rent statliga befattningar, talade för förordsrattens förläggande

till länsstyrelserna. .. .

I fråga örn distriktsveterinärernas löneställning har medicinalstyrelsen

med vidhållande av sin tidigare i ärendet uttalade uppfattning (jfr styrelsens

utlåtande år 1926) ansett, att en löneplan för distriktsveterinärerna

borde grunda sig på 17:e lönegraden i avlöningsreglementet för allmänna

civilförvaltningen och följaktligen tillstyrkt det förslag, som framlagts

av distriktsveterinären Borg i hans vid de sakkunnigas betänkande fogade

särskilda mening. I avseende å den föreslagna lönegrupperingen har från

medicinalstyrelsens sida intet annat varit att erinra än att fördelningen

å de särskilda lönegrupperna ej borde rubbas under den tid, samme belattningshavare

innehade tjänsten, och ej heller göras beroende av eventuell

inkomst från köttbesiktningsbyrå. Sistnämnda inkomst borde enligt medicinalstyrelsens

mening ej heller hava något inflytande å frågan örn distriktsveterinärernas

allmänna lönegradsplacering..

Styrelsen har icke haft något att erinra i anledning av vad de sakkunniga*

föreslagit rörande särskilda avlöningsbestämmelser och i fråga örn

distriktsveterinärernas pensionering.

Förslaget till praktiktaxa har tillstyrkts nied den ändringen, att distriktsveterinär

väl skall vara skyldig att, örn han icke håller egen automobil,

träffa överenskommelse med automobilägare örn tilllämpning av viss i $ o

mom. 2 av de sakkunnigas förslag intagen reducerad taxa, men icke be

hova örn sådan överenskommelse icke av honom träffas, begagna sig av

automobil, som kan komma att tillhandahållas honom av vederbörande

hushållningssällskap. . „ ...

Statskontoret. Med utgångspunkt fran de avlöningsförmåner, som tillkomma

länsveterinär, har statskontoret funnit den föreslagna, löneplace

ringen väl hög och ägnad att medföra en alltför stor utjämning av förhållandet

mellan distriktsveterinärs slutavlöning och länsveterinärs begynnelseavlöning.

Med hänsyn bland annat till länsveterinärs förmanskap

samt till önskemålet, att till länsveterinärer erhålla de skickligaste

av distriktsveterinärerna, vore det lämpligt, att en viss skillnad

mellan distriktsveterinärs slutavlöning och länsveterinärs begynnelseavlöning

upprätthölles. Ämbetsverket har icke haft något att erinra mot,

att löneplanen för distriktsveterinärer i likhet med löneplanen för provinsialläkare

skulle omfatta 7 lönegrupper med en skillnad mellan avlöningen

inom de olika grupperna av 360 kronor. Härvid har dock erinrats örn,

att 1928 års lönekommitté i sitt betänkande med förslag till allmänt avlöningsreglemente

för ordinarie tjänstemän, tillhörande den civila stats

förvaltningen, för provinsialläkare föreslagit en löneplan omfattande allenast

5 lönegrupper. , . .. .... .... ,

De sakkunnigas förslag i Haga örn distriktsveterinärernas tillsättande

och pensionering samt till ändring av gällande piaktiktaxa havn icke lör

anlett någon erinran från statskontorets sida.

Allmänna civilförvaltningens tönenämnd. Det föreslagna lörfarings

Oihnnq till riksdaqens protokoll 19.13 t nami. Nr 1!1.1 -

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr lois.

sättet att bereda en icke statlig korporation tillfälle att bedöma de sökandes

kvalifikationer komme enligt nämndens mening att avvika från de

principer, som eljest vanligen följdes vid tillsättandet av statens befattningar.

Nämnden ville för sin del ifrågasätta, huruvida distriktsveterinärtjänsterna

kunde vara av den särskilda betydelse ur vederbörande orters

lokala synpunkter, att tillräcklig anledning förefunnnes att frångå

eljest föreskriven och tillämpad ordning vid besättandet av lediga statliga

befattningar med ordinarie innehavare.

Den av de sakkunniga föreslagna löneplanens konstruktion syntes nämn

den kunna godtagas, liksom även de i löneplanen angivna lönebeloppen

syntes vara på skäligt sätt avvägda. Nämnden förutsatte emellertid, att.

därest 1928 års lönekommittés förslag till begränsad gruppindelning för

provinsialläkarna, komme att genomföras, jämväl de sakkunnigas förslag

till löneplan till distriktsveterinärer skulle på motsvarande sätt omräknas.

I övrigt föranledde de sakkunnigas betänkande icke till något särskilt

uttalande från nämndens sida.

Lantbruksstyrelsen. Styrelsen, som funnit den beräknade nettotaxein

kornsten för distriktsveterinärerna vara oväntat låg, har icke ansett sig

böra närmare ingå på frågan örn distriktsveterinärernas inordnande i det

statliga avlöningssystemet. Styrelsen, som icke anser den genomsnittsinkomst,

som av de sakkunniga beräknats böra tillkomma en distriktsveterinär

med normal arbetsbörda och praktikmöjlighet eller ungefär 8,500

kronor per år vara pa något sätt oskälig, är ense med de sakkunniga

därom, att den ökning av distriktsveterinärernas inkomst, som kunde bliva,

erforderlig för uppnåendet av nyssnämnda inkomstbelopp, borde tillföras

dem huvudsakligen genom höjning av deras fasta löneförmåner.

Beträffande praktiktaxan, framhåller styrelsen som sin övertygelse, att

den medgivna maximigränsen komme att i största utsträckning utnyttjas,

varigenom det högsta taxebeloppet skulle bliva normaltaxa. Då härigenom

en höjning av jordbrukarnas kostnader för veterinärvården skulle

kunna inträda, ville lantbruksstyrelsen varna för en dylik åtgärd. Styrelsen

ansluter sig till det av de sakkunnigas ordförande framlagda taxeförslaget.

Vad beträffar arvodet för rådfrågning i bostaden (§ 3 mom. 1

x de sakkunnigas taxeförslag) har styrelsen icke funnit sig böra tillstyrka,

att någon höjning komme till stånd, isynnerhet som rådfrågning i bostaden

enligt styrelsens uppfattning komme att ske huvudsakligen genom telefonsamtal.

Styrelsen för veterinärhögskolan. I ett av skolaus lärarkollegium avgivet

yttrande, till vilket högskolans styrelse anslutit sig, har påyrkats att

löneplanen skulle grundas på 17:e lönegraden i anslutning till distriktsveterinären

Borgs särskilda mening. Kollegiet finner vidare förmånligast

om vid inplacering i lönegrupp hänsyn icke tages till inkomster av köttbesiktningsbyrå,

enär härigenom hinder kunde resas mot ett systematiskt

ordnande av livsmedelskontrollen inom landet. Avlöningen för en distriktsveterinär

i högsta löneklassen borde enligt kollegiets mening så avpassas,

att den jämte praktikinkomsterna i ett välskött, medelgott distrikt

uppginge till åtminstone 10,000 kronor örn året.

I fråga örn den föreslagna praktiktaxan anser kollegiet visserligen den

samma med hänsyn till det arbete veterinären utförde i flera avseenden

för låg. men finner sig med hänsyn till rådande ekonomiska depression

för jordbruket för närvarande icke böra påyrka någon höjning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts preposition nr 153. 19

I övrigt har kollegiet icke haft något av betydelse att erinra mot de sakkunnigas

förslag.

Beträffande i övrigt inkomna yttranden över de sakkunnigas förslag

torde följande böra meddelas.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet har ansett, att staten borde

övertaga kostnaderna för pensionering av nuvarande distriktsveterinärer.

Svenska veterinärläkarföreningen har ansett omotiverat, att någon viss

korporation skulle hava att avgiva yttrande med förord över upprättat

förslag rörande tillsättande av distriktsveterinärtjänst. I avlöningsfrågan

anser föreningen en lönegradsplacering med utgångspunkt från 15:e

lönegraden innebära ett värdesättande av distriktsveterinärerna, som

måste väcka beklagande och förstämning särskilt örn hänsyn tages till

andra i utbildningshänseende jämställda grupper av befattningshavare,

exempelvis lantbruksingenjörerna. I fråga örn praktiktaxan gör föreningen

gällande, att maximiersättningarna enligt taxan äro alltför låga, varför

de rättvisligen borde höjas.

Svenska distriktsveterinärföreningen har i sitt yttrande över de sakkunnigas

förslag yrkat, att distriktsveterinär utnämnes av Kungl. Maj:t efter

förslag av medicinalstyrelsen, som jämväl hör kunna lämna förord åt någon

av de föreslagna, att avlöningsbestämmelserna för distriktsveterinärer

ordnas i enlighet med av herr Borg i särskilt yttrande samt i övrigt

av de sakkunniga framlagt förslag, dock med viss ändring i fråga örn

stadgandet rörande arvode för vikarierande länsveterinär, samt med beaktande

av, att ingen distriktsveterinär lider minskning i sina innehavande

löneförmåner, att vid uppgörandet av fördelning av de olika veterinärdistrikten

å lönegrupper tillräcklig hänsyn tages till distrikts svårskötthet,

varvid särskild uppmärksamhet hör fästas vid skärgårdsdistrikt,

att eventuell framtida omplacering av distrikt i lägre lönegrupp icke sker

vid andra tillfällen än vid ombyten av tjänsteinnehavare, att fast inkomst

av hesiktningsmannatjänst icke må betraktas såsom praktikinkomst och

därigenom inverka på lönegrupperingen, att kall- och dyrortstillägg beredas

innehavare av sådana distrikt som äro därav i behov, vilket torde

vara fallet med samtliga distrikt i de fyra nordligaste länen, samt att ny

veterinärtaxa utfärdas i enlighet med de sakkunnigas förslag, dock med

den ändring rörande § 5 mom. 2 sista stycket, som av hen* Borg i särskilt

yttrande föreslagits.

Sedermera har samma förening i skrivelse den 14 oktober 1932 hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1933 års riksdag att fastställa den löneplan

för distriktsveterinärer, som innefattas i den av distriktsveterinären Borg

anförda särskilda meningen, samt veterinärtaxa enligt det av de sakkunniga

upprättade förslaget.

I detta sammanhang torde även böra omnämnas, att veterinärstyrelsen

i Västernorrlands län den 4 oktober 1932 gjort framställning örn att i

samband med övergångsbestämmelserna föreskrift måtte meddelas därom,

att fyra distriktsveterinärer, som vore anställda i Västernorrlands

län, skulle även efter övergång i statstjänst äga uppbära det tredje .ålderstillägg,

som utginge i länet.

Svenska länsveterinärföreningen har den 2 juli 1932 upptagit till be

handling frågan örn rätt för distriktsveterinär, som befordrats eller kom

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

ine att befordras till länsveterinär, att såsom tjänstår för statspension

tillgodoräkna tjänstetid såsom distriktsveterinär jämväl till den del, den

fullgjorts i landstingsanställning. Länsveterinärföreningen har anfört

bland annat följande.

En särskild anledning att, utan avvaktande av en blivande ny civil

pensionslagstiftning,. vid denna tidpunkt beröra frågan örn länsveterinärernas

pensionsförhållanden hade föreningen funnit ligga däri, att

distriktsveterinärkåren enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens redan fattade

beslut skulle från och med den 1 januari 1934 helt förstatligas. På

grund härav syntes distriktsveterinärkårens avlönings- och pensionsförhållanden

efter övergång i statsanställning komma att vid 1933 års riksdag

bliva föremål för närmare reglering. Man borde kunna utgå från att

de distriktsveterinärer, vilka från och med sagda tidpunkt bleve statstjänstemän,

finge för statspension tillgodoräkna sig de tjänstår, som de

dessförinnan uppnått i egenskap av distriktsveterinärer i landstingens

tjänst. I anslutning härtill borde enligt föreningens mening distriktsveterinär,

som efter den 1 januari 1934 — alltså efter vunnen statsan

ställning —- befordrades till länsveterinär, såsom tjänstår för pension i

länsveterinärbefattning få tillgodoräkna anställning såsom distriktsveterinär

även till den del, densamma fullgjorts i landstingstjänst. Billig

heten syntes föreningen kräva, att samtidigt härmed medgivande lämnades

till att jämväl länsveterinär, vilken utnämnts till sådan befattning

före distriktsveterinärkårens förstatligande, finge såsom tjänstår för pension

tillgodoräkna sin föregående anställning i egenskap av distriktsvete

rinär. Föreningen ansåg sig böra hos Kungl. Majit göra hemställan örn

åtgärder för ett dylikt medgivande.

Därest detta förslag funnes icke kunna i sin helhet bifallas, anhölle föreningen,

att det i varje fall skulle lämnas ett generellt medgivande därtill,

att såsom tjänstår för pension finge av länsveterinär tillgodoräknas

■U av föregående tjänstetid såsom distriktsveterinär. Ett medgivande

av sist angivna innebörd skulle ligga helt inom ramen såväl för de förslag

till lagstiftning beträffande civila tjänstemäns pension, vilka under

senare år avgivits, som ock för den praxis, vilken under senare tid

utbildat sig vid statsmakternas behandling av frågor örn tilläggspensioner

i särskilda fall.

På grund av vad som anförts anhöll länsveterinärföreningen, att

Kungl. Majit måtte i samband med förslag till ordnande av distriktsveterinärkårens

avlönings- och pensionsförhållanden efter övergång i statstjänst

framlägga förslag örn medgivande, att distriktsveterinär, som befordrats

eller efter den 1 januari 1934 befordrades till länsveterinär, finge

såsom tjänstår för statspension tillgodoräkna tjänstetid såsom distriktsveterinär

jämväl till den del, den fullgjorts i landstingsanställning.

över föreningens ansökan hava yttranden avgivits av statskontoret

den 18 augusti 1932 och av statens pensionsanstalt den 30 december 1932.

Statskontoret har därvid anfört, att det för hel pension erforderliga

antalet tjänstår för länsveterinär satts så lågt som till 25 just med hänsyn

därtill, att innehavare av dylik befattning först vid jämförelsevis

hög ålder vunne inträde i statens tjänst. Emellertid hade en förmån, lik

nande den, som länsveterinärföreningen begärt i sin förevarande ansök

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

ning, redan blivit genomförd för provinsialläkarna, varjämte Kungl.

Majit i ett flertal fall utverkat riksdagens medgivande för läroverkslärare,

som kunnat åberopa tjänstgöring vid statsunderstödda läroanstalter

att i viss omfattning tillgodoräkna denna anställning såsom tjänstår

för pension. Vid sådant förhållande syntes billigheten få anses bjuda,

att det toges under övervägande, örn och i vilken mån motsvarande förmån

kunde beredas länsveterinärerna, särskilt sedan riksdagen numera

fattat beslut örn beredande av statsanställning åt distriktsveterinärerna.

Den väckta frågan ställde sig emellertid något olika, beroende på, vid

vilken tidpunkt vederbörande erhållit anställning som distriktsveterinär

och när överflyttning till länsveterinärtjänst ägt rum. De länsveterinärer,

som innehaft distriktsveterinärtjänst under någon del av tiden efter

den 1 januari 1920, syntes nämligen, så länge denna anställning räckte,

hava varit delägare i statens pensionsanstalt och ägde därför att vid

uppnådda 65 år utbekomma uppskjuten pension från sagda pensionsanstalt.

I fråga örn dessa länsveterinärer torde det vara erforderligt att,

innan avgörande träffas i den nu föreliggande frågan, utredning verkställes

angående storleken av ifrågakommaude pensioner från statens

pensionsanstalt, angående den inverkan dessa pensioner borde få, på pensionen

vid länsveterinärtjänsten och örn lämpligheten av att rätten att

som tjänstår för pension vid länsveterinärtjänsten tillgodoräkna anställning

som distriktsveterinär kompenserades genom överförande till civila

pensionsfonden av medel från statens pensionsanstalt.

Statens pensionsanstalt har med föranledande av statskontorets uttalande

örn önskvärdheten av en utredning angående den rätt till uppskjuten

pension från statens pensionsanstalt, som vissa efter ingången av

1920 utnämnda länsveterinärer förvärvat under föregående anställning

såsom distriktsveterinärer, meddelat, att pensionsanstalten verkställt en

utredning i ärendet. Utredningen avsåge dom av ifrågavarande länsveterinärer,

som utnämnts senare än vid 40 års ålder och således ej hunne

att i statstjänsten intjäna 25 tjänstår vid pensionsåldern, 65 år. Den uppskjutna

pensionen skulle endast i ett fall förslå att utfylla länsveterinärpensionen

till hel pensions belopp, och i övriga fall skulle de sammanlagda

pensionerna avsevärt understiga detta belopp.

Finge däremot, i enlighet med föreningens anhållan, tjänstetiden såsom

distriktsveterinär tillgodoräknas såsom tjänstår för statspension, skulle

samtliga de i utredningen avsedda länsveterinärerna kunna nå hel pension

utom två, för vilka syntes komma att felas omkring respektive 3

och 2 år i det för hel pension föreskrivna antal av 25 tjänstår.

Beträffande den av statskontoret berörda frågan örn lämpligheten av

att rätt till tjänstårsberäkning kompenseras genom överförande till civila

pensionsfonden av medel från statens pensionsanstalt, fann pensionsanstalten

det lämpligare, att för pension enligt civila pensionslagen finge

utan särskilt vederlag från anstaltens sida, tillgodoräknas intjänade

tjänstår i anstalten.

I statsverkspropositionen lill 1931 års riksdag lramlades i samband

med frågan örn statsanställning för distriktsveterinärerna jämväl huvudgrunderna

för deras (iverflyttning fran att vara befattningshavare

hos landstingen till att erhålla ställning såsom statstjänstemän. Do

spörsmål, sorn. efter det, nämnda riksdag fatlat. beslut örn statsanställning

för distriktsveterinärerna, från och med ingången av ar 1934. nu

Departements
chefen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

torde böra föreläggas riksdagen beröra huvudsakligen deu löneställning,

distriktsveterinärerna skola intaga såsom befattningshavare i statens

tjänst. Därjämte har jag ansett lämpligt, att i samband med frågan örn

distriktsveterinärernas löneställning behandla ersättningsgrunderna

för den enskilda husdjurssjukvård, som utgör distriktsveterinärernas

huvudsakliga verksamhet.

Vad då först beträffar distriktsveterinärernas allmänna löneställning

är jag i likhet med flertalet av de i ärendet hörda myndigheter av den

uppfattningen, att de sakkunnigas förslag är ägnat att läggas till grund

för reglerandet av distriktsveterinärernas löneförmåner. När jag i stort

sett ansluter mig till de sakkunnigas uttalanden beträffande den inkomst,

som bör tillförsäkras en distriktsveterinär i ett distrikt, varest

arbetsbördan och praktikmöjligheterna kunna anses såsom normala, har

jag velat erinra örn, att man givetvis måste utgå från, att denna inkomst

under normala förhållanden bör tillförsäkras en distriktsveterinär,

men att jag givetvis icke förbiser, att under för tillfället rådande förhållanden

inom jordbruket taxeinkomsten kan komma att minskas. Å

andra sidan bör uppmärksammas, att de sakkunniga just för att utjämna

vissa ojämnheter beträffande inkomsten av praktik funnit sig böra

för vinnande av jämförelse med vanlig löneinkomst sänka inkomsten av

enskild praktik med omkring 25 procent. Här må även framhållas, att

de förändringar i fråga örn dyrtidstilläggen, som inträtt sedan de sakkunniga

avgåvo sitt förslag och vilka föranlett någon minskning i löneförmånerna

för statens befattningshavare i allmänhet, även inverka på

distriktsveterinärernas avlöning och i viss mån reducera den av de sakkunniga

angivna normalinkomsten.

I fråga örn uppdelningen av distriktsveterinärernas inkomster mellan

avlöning och ersättning för enskild husdjurssjukvård håller jag före, att

ungefär hälften av inkomsten bör i ett normaldistrikt utgöras av fast

avlöning med eventuellt därå utgående dyrtidstillägg.

Vidkommande distriktsveterinärernas placering i lönehänseende ansluter

jag mig till den av allmänna civilförvaltningens lönenämnd uttalade

uppfattningen, att den av de sakkunniga föreslagna löneplanen är

godtagbar, och att de i löneplanen angivna lönebeloppen äro på skäligt

sätt avvägda. Även örn vissa omständigheter synas mig kunna anföras

för att något öka ersättningen av statsmedel inom de högsta lönegrupperna

-— avsedda för distrikt, där praktikmöjligheterna äro ringa och

som äro särskilt svårskötta — har jag dock icke velat framställa förslag

härutinnan, då någon erfarenhet ännu icke vunnits rörande den föreslagna

lönegrupperingens praktiska verkningar. Emellertid synes mig anledning

föreligga att bereda lcallortstillägg åt de distriktsveterinärer,

vilka vid en blivande gruppindelning komma att hänföras till lönegrupperna

V—VII och vilka stationeras å orter, där kallortstillägg utgår.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majda proposition nr 153.

Härigenom torde åt de i inkomsthänseende sämst ställda veterinärerna,

framförallt i de nordligaste delarna av landet, komma att beredas

någon förbättring i den löneställning, som de sakkunniga föreslagit,

utan att dock någon rubbning sker uti den av dem föreslagna loneplauen.

Vid gruppindelningen torde man därför icke böra taga hänsyn

till huruvida stationsorten är en sådan plats, där kallortstillägg enligt

avlöningsreglementet utgår. För övrigt lärer man vid veterinärdistriktens

fördelning å de särskilda lönegrupperna främst böra taga

hänsyn till distriktens möjligheter att bereda inkomster av praktik och

annan veterinär verksamhet ävensom till deras svårskötthet. Nedsättning

i lägre lönegrupp synes mig icke böra ske annat än vid ombyte av

distriktsveterinär.

Avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen torde kunna

tillämpas för distriktsveterinärerna liksom för länsveterinärerna.. En

fördel synes mig nämligen vara, att samma avlöningsreglemente vinner

tillämpning på ifrågavarande två slag av t jänste veterinär er. De jämförelsevis

obetydliga förändringar, som erfordras i form av särskilda föreskrifter

för reglementets tillämpning och vilka närmast avse löneplanen

och gruppindelningen, torde böra få utfärdas av Kungl. Maj.t. Med be

rörda jämkningar böra de för länsveterinärerna gällande föreskrifterna

tillämpas även å distriktsveterinärerna. Mot de av de sakkunniga föreslagna

särskilda avlöningsbestämmelserna för distriktsveterinärerna har

jag intet att erinra. Jag vill endast tillägga, att vid bestämmandet av

semester distriktsveterinär bör jämställas med befattningshavare i lönegraden

B 21, men däremot för beräkning av tjänstledighetsavdrag m. m.

med tjänsteman i lönegraden B 15. Jämväl dessa bestämmelser torde få

utfärdas av Kungl. Majit i samband med övriga bestämmelser örn tillämpning

å distriktsveterinärerna av avlöningsreglementet för allmänna civi - förvaltningen.

Såsom de sakkunniga omnämnt kommer tillämpningen av den av. mig

förordade löneplanen att för vissa distriktsveterinärer medföra en minskning

av den avlöning, som tillerkänts dem av vederbörande landsting

och vilken de nu uppbära eller framdeles skulle komma att erhålla. Ehuru

jag icke bortser från, att det måste anses vara mindre tillfredsställande

att vid en omorganisation såsom den föreliggande befattningshavare erhålla

minskning i tidigare uppburna fasta löneförmåner, anser jag mig

dock icke böra framställa något förslag, att distriktsveterinär vid övergång

till statsanställning skall erhålla gottgörelse för den inkomstminskning,

som möjligen kan uppstå för honom. Det ligger nämligen i sakens

natur, att vid tillämpningen av de mera enhetliga avlöningsgrunder, som

innefattas i det statliga avlöningssystemet, en utjämning kommer till

stånd. Örn jag alltså icke finner anledning föreligga att föreslå cn övergångsbestämmelse

av nyss angivet innehåll, vill jag dock förorda, att

i samband med övergången stadgande meddelas därom, att distrikts
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

veterinär skall äga för placering å den nya löneplanen och uppfattning

i högre löneklass tillgodoräkna hela sin tjänstetid såsom distriktsveterinär,

ävensom den tid, han före överflyttningen till statstjänst

innehaft länsveterinärbefattning. Något avdrag i fråga örn denna tid

synes icke berättigat, men torde i övrigt höra tillämpas de föreskrifter,

som avlöningsreglementet innehåller rörande tillgodoräkning av viss tid

för placering i och uppflyttning i löneklass. Nuvarande innehavare av

distriktsveterinärtjänst lärer icke höra mot sin vilja förflyttas till annat

distrikt eller till annan stationsort i annat fall än då detta enligt redan

nu för honom gällande bestämmelser låter sig göra. Däremot torde

han höra vara skyldig att underkasta sig även ganska omfattande jämkningar

i tjänstgöringsdistriktets omfattning. Jag förutsätter, att Kungl.

Majit erhåller bemyndigande att utfärda erforderliga övergångsbestämmelser,

och anser jag mig icke höra för närvarande, i vidare mån än som

skett, behandla denna fråga, då det givetvis först i samband med verkställandet

av övergången torde komma att visa sig vilka svårigheter,

som uppstå för att ordna denna på ett såväl med hänsyn till statsverket

som nuvarande innehavare av distriktsveterinärtjänster tillfredsställande

sätt.

Jag övergår härefter att behandla frågan örn distriktsveterinärernas

tillsättning. I likhet med allmänna civilförvaltningens lönenämnd håller

jag före, att anledning icke föreligger att vid tillsättande av befattningshavare

i statens tjänst låta lokal myndighet avgiva förord. Detta

skulle, såsom lönenämnden framhållit, vara ett avsteg från hittills tillämpad

praxis, och det torde enligt min mening kunna ifrågasättas,

huruvida icke en dylik åtgärd i själva verket måste anses vara mera till

skada än till gagn för distriktsveterinärväsendet i dess helhet. Att, såsom

de sakkunniga alternativt ifrågasatt, låta medicinalstyrelsen utnämna

distriktsveterinärer, sedan styrelsens förslag utställts till yttern

de av en lokal myndighet, även örn denna såsom väl närmast skulle kun

na ifrågakomma vore vederbörande länsstyrelse, kan enligt min mening

icke gärna ifrågakomma. Det må även uppmärksammas, vilken omgång

och tidsutdräkt en dylik anordning skulle medföra. Såvitt jag kan finna

måste det lämpligaste vara, att distriktsveterinärerna utnämnas av Kungl.

Majit, sedan förslag i ärendet framlagts av medicinalstyrelsen.

Vidkommande därefter de förändringar i taxan för distriktsveterinärer,

som från olika håll föreslagits, vill jag meddela, att de taxebestämmelser,

som förordats av riksdagsmannen Magnusson i Tumhult i

den vid de sakkunnigas betänkande fogade reservationen, enligt min

åsikt i huvudsak böra fastställas även örn härigenom någon minskning

skulle inträda i distriktsveterinärernas ersättning. Den djurägande befolkningens

intressen torde motivera någon sänkning av taxan, och synes

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

mig, såsom flertalet myndigheter gjort gällande, det lämpligaste vara,

att möjlighet skapas att, med bibehållande av nuvarande taxegrunder för

de i ekonomiskt hänseende bättre ställda bland den jordbrukande befolkningen,

de sämst lottade djurägarna skola kunna erhålla nuvarande arvode

vid anlitande av veterinär något reducerat. Mot den av de sakkunniga

föreslagna särskilda resetaxan och borttagandet av den s. k. norrlandstaxan

har jag intet att erinra. Däremot synes mig anledning icke föreligga

att ålägga veterinärerna att under vissa förutsättningar vid sina

förrättningar begagna automobil, som tillhandahålles av vederbörande

hushållningssällskap. En tillämpning av de av de sakkunniga föreslagna

grunderna för reseersättningens bestämmande synes mig kunna utan

dylikt åläggande ernås. De sålunda angivna allmänna grunderna,

efter vilka enligt min uppfattning praktiktaxan bör fastställas, har jag

ansett mig böra i detta sammanhang framlägga. Taxan bör, sedan en

närmare granskning skett jämväl rörande vissa detaljbestämmelser, fastställas

av Kungl, Maj:t.

Vad slutligen angår frågan örn distriktsveterinärernas pensionering

kommer chefen för finansdepartementet senare att upptaga berörda

spörsmål.

2. Landets indelning i veterinärdistrikt.

Antalet distriktsveterinärer, till vilkas avlöning för närvarande utgår

statsbidrag, utgör 251. Utöver de länsveterinärer, som äro stationerade i

länens residensstäder, finnas 2 övertaliga länsveterinärer, stationerade i

Mora och Sundsvall, vilka till en del utöva verksamhet såsom distriktsveterinärer.

I sitt betänkande den 12 juli 1930 framhöllo distriktsveterinärlönesakkunniga

i samband med frågan örn distriktsveterinärernas anställningsförhållanden,

att statsanställning av distriktsveterinärerna rent organisatoriskt

sett borde kunna genom därav föranledd centralisering medföra

minskade kostnader för administration och förvaltning. Därvid erinrades

om de svårigheter, som ofta mött, då det gällt att sammanjämka

intressen inom olika landstingsområden för åstadkommande av önskvärda

förändringar i nuvarande distriktsindelning. De sakkunniga anförde

också såsom en av de fördelar, en statsanställning av distriktsveterinärerna

skulle komma att medföra, att större möjligheter skapades att på

ett fullt rationellt sätt ordna distriktsveterinärernas tjänstgöringsområdcn

och reglera dessas gränser. I anslutning härtill framhöllo slutligen

de sakkunniga, att frågan örn jämkning i nuvarande indelning i tjänstgöringsdistrikt

samt örn möjligheten av indragning utav distrikt i vissa

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Martts proposition nr ,153.

län borde undersökas, sedan avgörande träffats beträffande distriktsveterinärernas

ställning.

Sedan 1931 års riksdag beslutat örn statsanställning av distriktsveterinä-- rerna, bar frågan om förändringar i nuvarande distriktsindelning upptagits

till närmare prövning av medicinalstyrelsen, som i skrivelse den

29 oktober 1932 framlagt förslag till ny distriktsindelning. Inom medicinalstyrelsen

bar uppgjorts ett preliminärt förslag till dylik indelning,

vilket förslag varit föremål för granskning vid sammanträden inför vederbörande

länsstyrelser med representanterna för veterinärstyrelserna

och särskilda ortsombud. Medicinalstyrelsen har vid dessa sammanträden

representerats av chefen för styrelsens veterinärbyrå. Såsom en

följd av dessa överläggningar har medicinalstyrelsen i sitt föreliggande

definitiva förslag till distriktsindelning gjort åtskilliga jämkningar för

att tillgodose vid ifrågavarande sammanträden uttalade önskemål. I det

slutliga förslaget har medicinalstyrelsen utgått från, att länsveterinärerna

i allmänhet borde hava särskilda praktikområden, avpassade med hänsyn

till förhållandena inom de olika länen. Därjämte har styrelsen vid

förslagets uppgörande sökt åstadkomma en för riket i dess helhet likformig

indelning i distriktsveterinärdistrikt, så att dessa skulle inom landets

olika delar bliva med hänsyn till areal och kreaturstäthet i möjligaste

mån lika stora, därvid emellertid hänsynen till kreaturstätheten fått gå

i främsta rummet. Stationsorterna för distriktsveterinärerna har medicinalstyrelsen

sökt lägga så centralt som möjligt inom distrikten. I län,

där särskilda praktikområden för länsveterinärerna ej föreslagits, hava

distriktsveterinärdistrikten kring residensstäderna tilltagits jämförelsevis

stora med hänsyn till, att i varje sådan residensstad finnas minst två

tjänsteveterinärer. Inom sina praktikomraden skulle länsveterinärerna

hava skyldighet fullgöra distriktsveterinärs åligganden. I länsveterinärens

frånvaro skulle i angränsande distrikt stationerade distriktsveterinärer

fullgöra de honom eljest åvilande arbetsuppgifterna inom praktik

området.

Följande sammanställning må meddelas angående antalet distrikt enligt

nuvarande indelning, nyssnämnda preliminära förslag och det av medicinalstyrelsen

nu framlagda förslaget.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153. 27

Antal distriktsveterinärdistrikt.

Län

Nuvarande

indelning

Preliminärt

förelag

Medicinal- styrelsens

förslag den

29 oktober

1932

Ökning +

minskning —

| Stockholms.......................................

10

8

8

— 2

i Uppsala .......................................

6

5

6

; Södermanlands.................................j

11

10

11

Östergötlands...................................

16

16

16

| Jönköpings ...................................

9

9

9

i Kronobergs ....................................

5

6

6

+ 1

s

; Kalmar ..........................................

15

13

14

— 1 1

] Gotlands..........................................

2

3

3

+ 1

j Blekinge..........................................

4

4

4

1 Kristianstads....................................

10

10

10

i Malmöhus .......................................

22

20

21

— 1

i Hallands..........................................

6

6

6

! Göteborgs och Bohus........................

8

7

8

Älvsborg» ....................-..................

19

16

16

— 3

Skaraborgs......................................

15

114

14

l —1

Värmland*.......................................

14

13

13

— 1

Örebro.........................................••••

12

12

Västmanlands .................................

6

6

6

| Kopparbergs ....................................

''13 + 1

14

15

+ 1

j Gävleborgs......................................

10

10

10

j Västernorrlands ..............................

''9 + 1

9

10

1 Jämtlands .......................................

11

11

11

)

Västerbottens ................................

11

11

12

+ 1

Norrbottens ...................................

“7+1

8

8

Tillhopa

251 + 3

240

| 249

1 -5

Av denna sammanställning framgår, att enligt det preliminära förslaget

förutsatts, att antalet veterinärdistrikt i riket skulle kunna minskas

från nuvarande 251 — eller örn två övertaliga länsveterinärers och

karantänsveterinärens praktikområden redan nu räknas som särskilda distrikt

i stället 254 — till 240. under det att enligt medicinalstyrelsens defi
1

I Skaraborgs län skulle dessutom antalet veterinärtjänster minskas med 1, därigenom

»tt föreståndaren lör veterinärinrättningen i Skara tilldelades ställning av distriktsveterinär.

* Avser praktikområde för en länsveterinär, som skulle ställas pa övergångsstat och vid

nuvarande innehavares avgång ersättas med distriktsveterinär
*

Avser praktikområdet lör den statsavlönade karantänsveterinären i Haparanda, som

skulle tilldelas ställning av distriktsveterinär.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

nitiva förslag distriktens antal skulle utgöra 249. I sistnämnda siffra

ingå emellertid dels två distrikt, motsvarande de praktikområden för en

länsveterinär i vartdera av Kopparbergs och Västernorrlands län, inom

vilka distrikt distriktsveterinärens verksamhet skulle utövas av de två

länsveterinärer, som medicinalstyrelsen föreslagit skola överföras till

övergångsstat, dels ett distrikt, inom vilket djursjukvården skulle överlämnas

till veterinärinrättningen i Skara att handhava, dels ock ett

distrikt, motsvarande praktikområdet för den statsavlönade karantänsveterinären

i Haparanda, vilken horde erhålla distriktsveterinärs ställning.

Medicinalstyrelsens förslag innebär alltså i själva verket en indragning

av 6 distriktsveterinärtjänster.

I förhållande till nuvarande distriktsindelning innefattar medicinalstyrelsens

förslag inom de särskilda länen i huvudsak följande.

Stockholms län. Väsby distrikt indrages och uppdelas på angränsande

distrikt, varvid stationsorten för Knivsta distrikt flyttats från Knivsta

till Märsta. Åkersbergs nuvarande distrikt avses såsom praktikområde för

länsveterinären och veterinärhögskolan.

Uppsala län. Nuvarande Dannemora distrikt erhåller sin stationsort i

Alunda och tillföres vissa socknar från Stockholms län.

Södermanlands län. Ifrågasatt förflyttning av stationsorten i Vagnhärads

distrikt från Vagnhärad till Trosa har icke upptagits i förslaget.

Östergötlands län. Endast smärre gränsregleringar hava föreslagits.

Jönköpings län. Röksbergs nuvarande distrikt har föreslagits skola

sammanföras med de omkring Jönköping liggande kommunerna till ett

distrikt med stationsort i Jönköping.

Kronobergs län. Från Växjö distrikt hava avskilts vissa kommuner,

som hänförts till praktikområdet för länsveterinären. För att tillmötesgå

ett flera gånger framfört önskemål har medicinalstyrelsen föreslagit inrättande

av ett nytt veterinärdistrikt med station i Markaryd. Till detta

distrikt skulle utom vissa kommuner i södra delen av länet läggas angränsande

delar av Kristianstads och Hallands län. Härigenom möjliggöres

en önskvärd minskning av såväl Ljungby distrikt i Kronobergs län

som Hässleholms distrikt i Kristianstads län.

Kalmar län. Västerviks distrikt föreslås skola indragas och uppdelas

mellan Gamleby och Mörtfors distrikt. Stationsorten i nuvarande Höss

mo distrikt föreslås flyttad till Vassmolösa.

Gotlands län. Ett nytt distrikt har föreslagits med stationsort för distriktsveterinären

i Ljugarn.

Blekinge län. I sitt preliminära förslag upptog medicinalstyrelsen förflyttning

av stationsorten för distriktsveterinären i Lyckeby distrikt till

Jämjöslätt. _ Styrelsen har emellertid i det definitiva förslaget frångått

detta, men i allt fall avdelat särskilt praktikområde för länsveterinären.

Kristianstads län. I samband med en utvidgning av Simrishamns distrikt

har stationsorten för Hammenhögs distrikt ansetts böra flyttas till

Löderup. Båstads distrikt har föreslagits ökas med några kommuner från

Hallands län.

Malmöhus län. Svedala distrikt har föreslagits skola indragas och delvis

sammanslås med Anderslövs distrikt, varvid stationsorten i distriktet

ansetts böra vara Svedala.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majda proposition nr 153.

Hallands län. Vissa jämkningar i länets distriktsindelning påkallas

med hänsyn till föreslagna förändringar i fråga om distriktsindelningen

i angränsande län. Därjämte har en ökning med tre kommuner skett av

Ullareds distrikt.

Göteborgs och Bohus län. Stationsorten för Munkedals distrikt har föreslagits

skola flyttas till Dingle.

Älvsborgs län. Medicinalstyrelsen har föreslagit indragning av Brålanda,

Trollhättans och Fristads distrikt i samband med att distrikten

uppdelas på angränsande distrikt.

Skaraborgs län, Med hänsyn till att två distriktsveterinärer för närvarande

äro placerade i Lidköping har medicinalstyrelsen föreslagit sammanslagning

av Lidköpings och Södra Kållands distrikt. Axvalls distrikt

har föreslagits skola hilva praktikområde för Skara veterinärinrättning.

Stationsorten i Vartofta distrikt har ansetts böra flyttas från Vartofta

till Mullsjö. Jämväl har föreslagits, att till Karlsborg flytta den nu i

Undenäs placerade distriktsveterinären i Undenäs distrikt.

Värmlands län. Visnums distrikt har föreslagits skola indragas och

uppdelas på angränsande distrikt. Omreglering av Deje distrikt föreslås

samtidigt som distriktsveterinärens stationsort flyttas från Deje till Mol

kom. Stationsorten för nuvarande Skönneruds distrikt har vidare föreslagits

skola bliva Koppom.

örebro län. Preliminärt hade medicinalstyrelsen föreslagit indragning

av Grythytteheds distrikt, men styrelsen har sedermera frånfallit detta

förslag och i sitt definitiva förslag endast ifrågasatt vissa jämkningar i

nuvarande distriktsindelning.

Västmanlands län, Åtskilliga jämkningar hava föreslagits i fråga örn

distriktsindelningen samtidigt som ett större område avskilts såsom praktikområde

för länsveterinären.

Kopparbergs län. Beträffande detta län har medicinalstyrelsen föreslagit

helt ny indelning i samband med upprättandet av ett nytt veterinärdistrikt

med stationsort i Borlänge. Länsveterinären i Mora har föreslagits

för framtiden bliva befriad frän länsveterinärgöromålen, samtidigt

som befattningen föreslås placerad å övergångsstat. Beträffande

distriktsindelningen i länet bär medicinalstyrelsen gjort särskild framställning.

Gävleborgs län. Några förändringar i distriktsindelningen hava icke

föreslagits.

Västernorrlands län. Länsveterinären i Sundsvall har föreslagits bliva

befriad från länsveterinärgöromålen och placerad å övergångsstat.

Inom Sundsvalls veterinärdistrikt skall han däremot fullgöra distrikts

veterinärs åligganden. Stationen för distriktsveterinären i Vivstavarvs

distrikt har föreslagits skola bliva Indals-Liden. Tåsjö kommun har föreslagits

skola jämte angränsande kommuner i Västerbottens län bilda ett

särskilt veterinärdistrikt.

Jämtlands län, Smärre jämkningar i distriktsindelningen hava föreslå

gits i samband med anordnandet av särskilt praktikområde åt länsveterinären.

Västerbottens län. Upprättandet av ett nytt distrikt, benämnt Bjur

holms distrikt, har föreslagits. Åsele och Dorotea kommuner samt Tåsjö

kommun i Västernorrlands län hava sammanförts till ett distrikt med

stationsort för distriktsveterinären i Dorotea. I samband härmed skulle

Åsele nuvarande distrikt försvinna.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Martts proposition nr 153.

Norrbottens län. Karantänsveterinärtjänsten i Haparanda Ilar föreslagits

skola ombildas till en distriktsveterinärtjänst i Haparanda. Vidare

Ilar medicinalstyrelsen föreslagit, att stationsorten för distriktsveterinären

i Öjeby flyttas till Piteå.

Medicinalstyrelsens förslag till ny indelning av landet i veterinärdistrikt

torde såsom bilaga få fogas vid detta protokoll.

I sitt förslag till landets indelning i veterinär distrikt bar medicinalstyrelsen

utgått från, att den nya distriktsindelningen skall kunna träda

i kraft den 1 januari 1934. De distrikts veterinärtjänster, vilka föreslagits

till indragning men som då icke äro vakanta, skulle bibehållas med oförändrade

distrikt till tiden för nuvarande tjänsteinnehavares avgång.

Ombildningen av Alunda distrikt i Uppsala län och Indals-Lidens distrikt

i Västernorrlands län borde enligt medicinalstyrelsens mening anstå, intill

dess nuvarande distriktsveterinären i Dannemora distrikt och läns

veterinären i Sundsvall bomme att avgå från sina tjänster. Så länge till

indragning föreslagna distrikt bibehölles, borde likaledes, i den mån andra

distrikt berördes av föreslagen omreglering, den nuvarande indelningen

bibehållas. Medicinalstyrelsen har slutligen föreslagit, dels att de två

övertaliga länsveterinärerna i Mora och Sundsvall uppföras å övergångsstat

från och med den 1 januari 1934, dels att de till indragning föreslagna

distriktsveterinärtjänsternas innehavare uppföras å övergångsstat med

bibehållande av senast fastställda löneförmåner av landstingsmedel jämte

statsbidrag, dels ock i fråga örn de föreslagna förflyttningarna av stationsorter,

att för sådana distrikt, inom vilka veterinärerna å de nuvarande

stationsorterna uppfört egna bostäder eller tecknat hyreskontrakt

för längre tid, frågan örn veterinärens kvarboende å nuvarande stationsort

skall göras beroende av Kungl. Maj:ts beslut efter framställning i

varje särskilt fall.

Med anledning av medicinalstyrelsens salunda framlagda förslag till ny

indelning av landet i veterinärdistrikt hava åtskilliga framställningar inkommit,

vilka här torde böra i korthet omnämnas.

Södermanlands län. Framställningar från Vagnhärads med flera kommuner

i fråga örn distriktsveterinärens förflyttning från Vagnhärad till

Trosa.

Kronobergs län. Skrivelse från H. Olofsson i Älmhult rörande upprättandet

av ett veterinärdistrikt med veterinärens stationsort i Älmhult.

Skrivelser i samma sak från länsveterinären H. Hasselgren samt Agunnaryds,

Virestads och Göteryds kommuner.

Kalmar län. Skrivelse fran Tuna kommun med begäran, att kommunen

fortfarande måtte få tillhöra Vimmerby veterinärdistrikt.

Kristianstads län. Skrivelse från C. Truedsson och E. Hallberg rörande

uppdelning av nordöstra områdena i Kristianstads län, som nu tillhöra

huvudsakligen Broby distrikt, i två särskilda veterinärdistrikt.

Malmöhus län. Skrivelse från Anderslövs kommunalnämnd med hem

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj-.ts proposition nr 153.

ställan, att Anderslövs veterinärdistrikt måtte bibehållas samt veterinärens

stationsort måtte få kvarbliva i Anderslöv. Framställningar från

kommunalfullmäktige i Västra Alstad samt från A. Persson m. fl. personer

i Svedala uti samma ärende.

Göteborgs och Bohus län. Skrivelse från Håby kommun rörande förläggning

av stationsorten för distriktsveterinären i Munkedal till Håby.

Skrivelse från Svarteborgs kommun rörande stationsortens förflyttning

till Dingle, varvid kommunen förklarat sig villig uppföra lämplig bostad

jämte sjukstall under förutsättning av förflyttning till Dingle.

Älvsborgs län. Skrivelse från Trollhättans drätselkammare angående

indragning av Trollhättans veterinärdistrikt. Skrivelse från G. Eriksson

m. fl. representanter för kommuner inom Brålanda veterinärdistrikt

rörande distriktets bibehållande i nuvarande form.

Skaraborgs län. Skrivelse från Skaraborgs läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott samt Kållands kretsavdelning av samma hushållningssällskap

rörande bibehållande av Södra Kållands veterinärdistrikt.

Skrivelse från J. V. Andersson m. fl. rörande bibehållande av Vartofta

som stationeringsort för distriktsveterinären i Vartofta (Mullsjö distrikt.

Framställningar från Tiveds och Undenäs kommuner örn bibehållande av

Undenäs som stationeringsort för distriktsveterinären i Undenäs distrikt.

Värmlands län. Framställningar från Nysunds, Södra Kåda, Rudskoga,

Visnums-Kils och Visnums kommuner rörande bibehållande av Visnums

veterinärdistrikt. Skrivelse från Eda kommun angående förflyttning av

distriktsveterinärens stationsort från Skönnerud till Charlottenberg.

Framställningar från provinsialläkaren T. Gardell m. fl. rörande bibehållande

av namnet Skönneruds veterinärdistrikt samt från Järnskogs, Köla,

Skillingmarks och Östervallskogs kommuner med tillstyrkande av medicinalstyrelsens

förslag.

Örebro län. Skrivelse från veterinärstyrelsen i Örebro med förslag, att

Grythytteheds veterinärdistrikt skall benämnas Grythyttans veterinärdistrikt.

Västmanlands län, Skrivelse från Kung Karls kommun rörande vissa

förändringar av Arboga veterinärdistrikt m. m.

Jämtlands län. Skrivelser från T. Hermansson och N. Arfors angående

förflyttning av veterinärstationen i Bergs (Svenstaviks) distrikt till Åsarne

stationssamhälle. Framställningar i samma sak från Åsarne och Storsjö

kommuner. Förflyttningen har tillstyrkts av medicinalstyrelsen. Distriktsveterinären

S. Svensson samt Bergs kommun hava hemställt, aTt

distriktets stationsort fortfarande bliver Svenstavik.

Norrbottens län. Framställning från stadsfullmäktige i Piteå rörande

förflyttning av distriktsveterinärens i Öjebyn stationsort till Piteå stad.

I skrivelse den 30 december 1932 har länsstyrelsen i Gotlands län med

tillstyrkan överlämnat en ansökning från Gotlands läns landsting örn

upprättande av ett nytt veterinärdistrikt på Gotland med station för

distriktsveterinären i Ljugarn och omfattande 1<S kommuner på östra

Gotland.

Såsom förut nämnts har medicinalstyrelsen föreslagit ny indelning

av Kopparbergs län i veterinärdistrikt. Styrelsens framställning,

som är dagtoeknat den 17 oktober 1931, innefattar, att inom länet skola

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

finnas 15 veterinär distrikt. I detta antal ingå Mora distrikt, där länsveterinären

i Dalarnas övre länsveterinärdistrikt avses att förrätta distriktsveterinärens

åligganden, samt Borlänge distrikt, som nybildats. Medicinalstyrelsens

förslag grundar sig på en framställning år 1931 från

Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott och bar ansetts endast i

vissa mindre betydelsefulla hänseenden böra jämkas vid avgivandet av

det här behandlade förslaget örn ny indelning av landet i veterinärdistrikt.

Förslaget med berörda jämkningar är upptaget i förut nämnda

bilaga till statsrådsprotokollet.

Medicinalstyrelsen har i sitt förslag till indelning i veterinärdistrikt utgått

från, att för veterinärinrättningen i Skara bör framdeles

avses ett särskilt distrikt såsom praktikområde (Axvalls distrikt). I

anledning härav torde frågan örn anslag till ifrågavarande veterinärin

rättning, som för övrigt till stor del bekostas av donationsmedel, böra

behandlas i detta sammanhang. I ärendet har medicinalstyrelsen den 10

november 1932 inkommit med begärd utredning rörande behovet av vete

rinärinrättningens bibehållande såsom statlig institution och därvid an

fört i huvudsak följande.

Veterinärinrättningens i Skara uppgift vore att vara dels en sjukvårdsanstalt

för djur, där undervisning i behandling av enklare åkommor

meddelades dem, som ville begagna sig därav, dels en undervisningsanstalt,

som sedan 1889 inskränkts att omfatta fullständig hovslageriundervisning

''för utbildning av skickliga hovslagare. Inrättningens arbetsmaterial

borde med de resurser, varöver inrättningen förfogade, kunna

avsevärt utökas, örn, såsom medicinalstyrelsen i sin framställning om

indelning av distriktsveterinärdistrikt föreslagit, ett visst område kring

Skara tilldelades inrättningen att därinom fullgöra distriktsveterinärs

åligganden. Härigenom skulle en distriktsveterinärtjänst (i nuvarande

Axvalls distrikt) kunna indragas, och statsverkets utgifter till avlöning åt

en distriktsveterinär inbesparas.

För föreståndarens för inrättningen vidkommande skulle detta betyda,

att hans kliniktjänstgöring komme att omfatta även en ambulatorisk klinik

(distriktsveterinärens praktik utom tjänstgöringsorten). Inrättningen

skulle emellertid ej belastas med kostnaderna för drivandet av denna

klinik, utan skulle densamma organiseras och handhavas av föreståndaren

i likhet med varje annan distriktsveterinärs kliniska verksamhet och

med tillämpande av samma taxa, som för distriktsveterinär vore gällande.

En sådan utvidgning av inrättningens sjukvårdande verksamhet tillstyrkte

likaledes dess styrelse, som bland annat i skrivelse till länsstyrel

sen i Skaraborgs län den 7 oktober 1932 finner benämningen »Skara veterinärinrättnings

distrikt» synnerligen tilltalande.

Man skulle visserligen kunna invända, att föreståndarens åligganden

enligt 9 § av stadgan för veterinärinrättningen i Skara den 2 oktober

1908 (nr 75 bih.) ej skulle medgiva denne tid att med samma skyndsamhet,

som det ålåge en distriktsveterinär, i varje fall tillhandagå med djursjukvård

inom distriktet. Att märka vöre emellertid, att enligt gällande

veterinärinstruktion distriktsveterinär vore skyldig att »varje dag å be
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Martts propositioyi nr 153.

stämda tider vara i sin bostad tillgänglig för besökande», vilken mottagningstid

i regel ej vore så avsevärt kortare än den, som stadgats för

öppethållandet av veterinärinrättningens poliklinik (beträffande såväl stationär

klinik som poliklinik »hålles inrättningen öppen alla söckenförmiddagar

klockan 10—12», 22 §). _ „

Vid anlitandet av inrättningens kliniker hade hitintills ej erlagts någon

avgift för läkaråtgärder varken i medicinskt eller kirurgisk! avseende.

Örn fri veterinärvård vid inrättningen funnes ej någonstädes något

omnämnt i donations- och testamentsurkunderna rörande veterinärinrättningen.

Denna bestämmelse, som tydligen kvarstode sedan den tid,

då inrättningen var en skola för utbildandet av veterinärer och då hade

sitt berättigande, borde nu upphävas. Det förelåge ej längre något sksil,

varför djursjukvården i trakten kring Skara skulle i motsats till förhållandet

överallt annorstädes i vårt land vara kostnadsfri. Medicinalstyrelsen

föresloge därför, att inrättningen bleve berättigad uppbära ersättning

av klinikbesökande jämlikt distriktsveterinärtaxan. Dessa avgifter

skulle emellertid ej tillfalla föreståndaren-distriktsveterinären, vilken i

denna sin verksamhet ej skulle erhålla något utsträckt åliggande, utan

ingå i inrättningens kassa att användas för bestridande av inrättningens

utgifter, i första hand för avlöningar åt befattningshavare vid klinikerna

och, i den mån dessa medel därtill försloge, även för bestridande

av undervisningsverksamheten vid hovslagarskolan. Enbart antalet behandlade

sjukdomsfall och besiktningar under. 10-årsperioden 1922—1931.

genomsnittligt beräknade till 3,165, skulle vid tillämpning av gällande distriktsveterinärtaxas

lägsta honorar inbringa omkring 3,500 kronor. Härtill

skulle komma arvoden för operationer m. m. Av dessa medel kunde

bland annat disponeras viss del för avlöning åt en yngre veterinär som

assistent åt föreståndaren, åtminstone tidvis, då arbetet efter styrelsens

för inrättningen beprövande så fordrade.

Med denna utvidgning av veterinärinrättningens sjukvårdsverksamhet

borde inrättningen ännu mera än hittills motsvara donators avsikter i

detta hänseende med densamma, och förbunden med distriktsveterinärväsendet,

vilket från och med 1934 bleve en rent statlig institution, borde

densammas statliga funktion enligt medicinalstyrelsens uppfattning ej

längre ifrågasättas.

Beträffande föreståndarens löneförmåner ansåge medicinalstyrelsen, att

dessa borde bibehållas vid nuvarande belopp, detta i betraktande av hans

i jämförelse med andra distriktsveterinärer dels vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet,

dels ock mindre inkomst av praktikverksamheten å bostadsorten,

då denna inkomst avsåges att ingå till inrättningens kassa.

Statsverkets direkta anslag till veterinärinrättningen i Skara skulle, i

betraktande av att inrättningens inkomster komme att ökas genom upptagande

av klinikavgifter, lämpligen kunna för budgetåret 1933/1934 upptagas

såsom reservationsanslag till anslagets nuvarande belopp 8,500 kronor,

varefter med ledning av resultatet av inrättningens verksamhet under

sistnämnda tid kunde närmare bedömas, huru stort bidrag av statsmedel

bleve erforderligt för inrättningens uppehållande.

Nämnda anslagsbelopp komme, vid det förhållandet att inrättningen

skulle övertaga en distriktsveterinärs verksamhet i ett distrikt, att i realiteten

innebära en minskning av statsutgifterna med ett belopp motsvarande

årsavlöningen till en distriktsveterinär.

Bihang till riksdagens protokoll 10":i. I sami. Sr lidi. •!

s. 34 Kontrollera mot PDF

Departements.

chefen.

34 Kungl. May.ts proposition nr 153.

J arn väl frågan om karantänsveterinärens i Haparanda

ställning synes böra komma under behandling i samband med frågan örn

indelningen i veterinärdistrikt.

För karantänsanstalten i Haparanda utgår för budgetåret 1932/1933 ett

extra anslag av 6,250 kronor, vilket enligt den av Kungl. Majit genom

beslut den 27 maj 1932 fastställda staten är fördelad på följande poster:

Arvode till karantänsveterinären .......................... kronor 5,000

Arvode till vaktmästaren .................................. >, 750

Bränsle och lyse ............................................ » 100

Telefon och telegram ...................................... » 10O

Desinfektionsmedel, komplettering och underhåll av instrument

.................................................... » 80

Underhåll av anstalten, komplettering och underhåll av inventarier

................................................ » 170

Diverse oell oförutsedda utgifter .......................... » 50

Summa kronor 6,250.

Beträffande anslagsbehovet för budgetåret 1933/1934 må anmälas följande

framställningar.

Karantänsveterinären har föreslagit, att för budgetåret 1933/1934 till anstalten

måtte anvisas 7,240 kronor, varav 1,040 kronor utgjorde den beräknade

kostnaden för utvändiga reparationer vid anstalten. Samtidigt har

karaktänsveterinären föreslagit, att den i staten föreslagna posten för »underhåll

av anstalten, komplettering och underhåll av inventarier» måtte

minskas med 50 kronor till 120 kronor.

Medicinalstyrelsen har i skrivelse den 26 augusti 1932 förklarat sig icke

i och för sig hava något att erinra mot det sålunda framlagda statförslaget,

men samtidigt framhållit, att karantänsveterinären enligt styrelsens

förslag till landets indelning i veterinärdistrikt avsetts att tjänstgöra

såsom distriktsveterinär med Haparanda såsom stationsort. Enligt

styrelsens förslag skulle distriktsveterinären i Haparanda mot åtnjutande

av särskilt arvode fullgöra jämväl de åligganden, som åvilade innehavaren

av befattningen såsom karantänsveterinär. Ifrågavarande arvode

har föreslagits skola utgöra 1,500 kronor för år. Anslaget till karantänsanstalten

i Haparanda skulle följaktligen enligt medicinalstyrelsens

mening, alldenstund den förändrade organisationen först skulle kunna

träda i kraft med ingången av år 1934, för budgetåret 1933/1934 böra upptagas

med 5,490 kronor.

Vid övervägande av de skilda synpunkter, som givetvis kunna framträda,

då det gäller att genomföra förändringar i den nuvarande indelningen

av landet i veterinärdistrikt, synes i främsta rummet böra tillmätas

betydelse åt den omständigheten, att genom de avsevärt förbättrade

kommunikationerna större möjligheter skapats för distriktsveterinärerna

att snabbt kunna efter kallelse inställa sig, samt att den nuvarande

indelningen i många fall påverkats av svårigheten att mellan olika landsting

träffa uppgörelse rörande kostnaderna för anställandet av en distriktsveterinär,

vars distrikt lämpligen bort omfatta delar av skilda län

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

eller landstingsområden. Otvivelaktigt är även, att åtminstone i vissa

av de stora norrländska länen någon ökning av antalet distriktsveterinärer

måste anses behövlig med hänsyn till de långa resor, veterinärerna

nu måste företaga, och de kostnader för djurägarna, som uppstå på grund

av att reseersättningarna skola gäldas av dem. Utan att i de södra

delarna av landet några berättigade intressen från djurägarnas sida trädas

för nära, synes därför anledning föreligga att där indraga vissa veterinärdistrikt,

varvid då i första rummet bör komma i betraktande sådana

landsdelar, där veterinär distrikten, även örn hänsyn tages till antalet

kreatur, äro relativt små och ej i högre grad arbetstyngda. Givetvis måste

man vid en nyindelning av landet i veterinärdistrikt framgå med stor

försiktighet, då förändringar i distriktsindelningen beröra såväl djurägarnas

som distriktsveterinärernas intressen, men å andra sidan får, såsom

distriktsveterinärlönesakkunniga framhållit, icke förbises, att statsekonomiska

skäl tala för, att icke statsverket vid övertagande av distriktsveterinärväsendet

utgår från ett större antal distrikt än som måste anses

vara oundgängligen nödvändigt för djursjukvårdens bestridande. Med

dessa utgångspunkter har jag vid granskning av medicinalstyrelsens förslag

till ny distriktsindelning funnit mig i fråga örn minskning av distriktens

antal kunna gå något längre än styrelsen gjort i sitt definitiva

förslag.

Jag delar medicinalstyrelsens uppfattning, att för veterinärinrättningen

i Skara bör skapas ett särskilt praktikområde genom indragning av

Axvalls veterinärdistrikt och vidtagandet av jämkningar beträffande angränsande

distrikt. Föreståndaren (lektorn) vid veterinärinrättningen i

Skara synes böra åläggas att tjänstgöra som distriktsveterinär inom ett

nybildat Skara veterinärinrättnings distrikt, som alltså i huvudsak

skulle ersätta Axvalls nuvarande distrikt. Emellertid torde ytterligare

utredning vara erforderlig, särskilt i fråga örn personalbehovet, innan

slutlig ståndpunkt kan tagas till frågan örn veterinärinrättningens framtida

organisation, under förutsättning att föreståndarbefattningen och

distriktsveterinärtjänsten sammanslås. Anordningen lärer dock i allt

fall icke lämpligen kunna helt genomföras, förrän vakanser inträtt å

föreståndarbefattningen och distriktsveterinärtjönsten i Axvalls distrikt.

Under erinran örn att veterinärinrättningen i Skara till stor del betalas

med avkastningen av till veterinärinrättningen upplåtna fastigheter

och kapital, anser jag mig alltså för närvarande icke böra förorda någon

förändring i fråga örn det ordinarie anslaget å 8,500 kronor, som är i

riksstaten upptaget för veterinärinrättningen i Skara.

Vad åter beträffar karantänsveterinären i Haparanda Ilar medicinal

styrelsen föreslagit, att denna befattning skall indragas och denne veterinär

erhålla distriktsveterinärs ställning i ett nybildat Haparanda vete
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kunell. Marits proposition nr 153.

rinärdistrikt. Till detta förslag ansluter jag mig. Tilläggsarvodet för

distriktsveterinären i Haparanda distrikt för bestridande av vissa åligganden,

som nu tillkomma karantänsveterinären, torde böra bestämmas

till det av medicinalstyrelsen föreslagna beloppet, 1,500 kronor för år.

1 riksstaten för budgetåret 1933/1934 torde i enlighet med medicinalstyrelsens

förslag böra upptagas ett extra anslag av 5,490 kronor för karantänsanstalten

drift. Härvid förutsätter jag, att karantänsveterinärtjänstens

förändring till distriktsveterinärtjänst bör kunna utan förflyttning

av nuvarande innehavare äga rum vid utgången av 1933.

Vidkommande därefter frågan örn distriktsindelningen inom de särskilda

länen vill jag till en början framhålla, att jag icke ansett mig böra

framställa någon erinran mot att särskilda praktikområden i allmänhet

fastställas för länsveterinärerna. Dock synes det nödvändigt vidtaga någon

jämkning beträffande dessa områden, sådana de föreslagits av medicinalstyrelsen,

på det att icke, vilket synes vara fallet exempelvis i Uppsala

län, praktikområdena bliva alltför stora. Givetvis måste sådana

anordningar vidtagas, att de distriktsveterinärer, som äro bosatta närmast

intill länsveterinärens praktikområde, äga skyldighet att, vid hinder

för länsveterinären på grund av tjänsteresor m. m. att utöva praktiken,

i stället fullgöra hans åligganden i fråga örn djursjukvården. De nuvarande

länsveterinärerna i Mora och Sundsvall synas, såsom medicinalstyrelsen

föreslagit, böra uppföras å övergångsstat, och lärer detta lämpligen

böra ske från och med ingången av budgetåret 1934/1935. De böra

samtidigt befrias från de länsveterinärgöromål, som nu tillkomma dem.

Vid avgången ur tjänsten böra de ersättas med distriktsveterinärer.

För att minska de olägenheter, som alltid äro förenade med rubbning

av en bestående indelning, och för att tillmötesgå befolkningens intressen

inom sådana kommuner, som äro jämförelsevis avlägset belägna i förhållande

till stationeringsorten för distriktsveterinären i visst distrikt, har

jag ansett mig i anslutning till vissa uttalanden av medicinalstyrelsen

böra förorda, att vid fastställandet av ny distriktsindelning stadgas, att

jämväl distriktsveterinär i angränsande distrikt skola kunna av medicinalstyrelsen

åläggas skyldighet att i sådana kommuner utöva enskild

djursjukvård. I de fall, där en förflyttning av distriktsveterinärens nuvarande

stationsort måste äga rum, synes distriktsveterinären böra kunna

av medicinalstyrelsen åläggas att någon dag varje vecka hava mottagning

på den gamla stationsorten och detta åtminstone därest vederbörande

kommun vill åtaga sig att betala kostnaden för veterinärens inställelse

å mottagningsorten efter samma grunder som vid kallelse från djurägares

sida. En likartad bestämmelse torde för övrigt kunna till en del

minska svårigheterna vid varje förändring av stationsort, och en motsva

rande anordning synes mig tänkbar även i det fall, då distriktsveterinären

kvarbor å nuvarande stationsort, ehuru, vid ombyte av befattnings
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

havare, denne avses att placeras å annan ort, som enligt den nya indelningen

skall bliva den ordinarie stationsorten.

Jag övergår härefter till vissa detaljer i fråga om de särskilda länens

indelning i veterinärdistrikt.

Mot medicinalstyrelsens förslag bär jag i stort sett och utöver vad redan

anförts icke funnit anledning till erinran, i vad detsamma avser Stockholms,

Uppsala, Jönköpings, Kalmar, Hallands, Göteborgs oell Bohus, Älvsborgs,

Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens

län.

I fråga örn Södermanlands län torde indragning av ett veterinärdistrikt

få anses befogad. Jag har därvid i första hand ansett indragningen kunna

ske genom sammanslagning av Mariefreds och Strängnäs distrikt.

Emellertid lärer närmare utredning härom böra av medicinalstyrelsen

verkställas, innan definitivt beslut i denna fråga fattas.

1 Östergötlands län anser jag mig böra föreslå indragning av Vadstena

distrikt och detta distrikts uppdelning på de angränsande distrikten, nämligen

Motala, Skänninge och Ödeshögs distrikt.

Beträffande Kronobergs län anser jag mig böra tillstyrka att, såsom

medicinalstyrelsen föreslagit, ett nytt veterinärdistrikt bildas med station

i Markaryd. Det blivande distriktets omfattning torde böra bestämmas

med hänsyn till de övriga förändringar i distriktsindelningen, som

av mig föreslås i detta och angränsande län. Jämväl anser jag mig böra

förorda det väckta förslaget örn bildande av ett särskilt veterinärdistrikt

i södra delen av Kronobergs län och norra delen av Kristianstads län

med station i Älmhult. I samband härmed torde det nuvarande Växjö distrikt

böra till en del avses såsom praktikområde för länsveterinären i

Kronobergs län, varjämte vissa gränsregleringar måste äga rum i fråga

örn angränsande distrikt av Kronobergs och Kristianstads län. Den i

Växjö nu stationerade distriktsveterinären synes böra tilldelas Älmhults

distrikt och jämväl i detta distrikt bestrida praktiken. Medicinalstyrelsen

synes böra inkomma med förslag till genomförandet av den föreslagna

anordningen, vilken i varje fall icke avses att träda i kraft före ingången

av budgetåret 1934/1935.

Jag kan icke finna tillräckliga skäl anförda för att i detta sammanhang

föreslå upprättandet av ett nytt veterinärdistrikt på Gotland.

I fråga örn Blekinge län vill jag förorda, att stationsorten för den nu i

Lyckeby stationerade distriktsveterinären vid ombyte av befattningshavare

flyttas till Jämjöslätt, en anordning, som upptagits i medicinalstyrelsens

preliminära förslag. Detta synes mig nödvändigt, därest något

praktikområde skall kunna skapas för länsveterinären i Blekinge län, vilkens

arbete såsom länsveterinär för närvarande knappast kan giva honom

full sysselsättning.

Beträffande Kristianstads län anser jag mig böra föreslå indragning av

Båstads distrikt, vilket synes mig kunna uppdelas på Ängelholms och

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Laholms distrikt. I samband med de föreslagna förändringarna i fråga

örn distriktsindelning i Kronobergs län erfordras åtskilliga gränsregleringar

beträffande distrikt inom länet.

Medicinalstyrelsens förslag beträffande distriktsindelningen i Malmöhus

län föranleder från min sida allenast det uttalandet, att stationsorten

för det sammanslagna Svedala-Anderslövs distrikt synes mig böra bliva

Anderslöv.

I fråga örn distriktsindelningen i Skaraborgs län finner jag mig böra

förorda, att stationsorten för distriktsveterinären i nuvarande Vartofta

distrikt fortfarande blir Vartofta. Tvekan synes mig kunna råda örn

lämpligheten av medicinalstyrelsens förslag örn förflyttning av distriktsveterinären

i Undenäs till Karlsborg. Dock anser jag mig icke böra motsätta

mig medicinalstyrelsens förslag härutinnan.

Inom Värmlands län torde liksom fallet skulle vara i Jönköpings och

Örebro län länsveterinärens praktikområde böra ingå i närmast liggande

veterinärdistrikt, i detta fall Kils distrikt. I samband med vissa förändringar

i distriktsindelningen för Örebro län lära jämkningar böra ske av

gränserna för Filipstads distrikt.

Vad därefter beträffar Örebro län synes mig, vid det förhållandet att

två tjänsteveterinärer äro placerade i Örebro, indragning kunna ske av

Odensbackens distrikt. Därjämte torde Grythytteheds distrikt kunna indragas

och uppdelas på angränsande distrikt inom Örebro och Värmlands

län.

I fråga örn Jämtlands län har jag intet att erinra mot, att stationsorten

för distriktsveterinären i Svenstaviks distrikt blir Åsarne. Framställning

härom har tillstyrkts av medicinalstyrelsen.

Beträffande slutligen Norrbottens län anser jag tillräcklig anledning

icke föreligga att flytta stationsorten för Öjebyns distrikt till Piteå stad.

I övrigt föranleder medicinalstyrelsens förevarande förslag ingen erinran

från min sida.

Enligt det av mig sålunda framlagda förslaget kan, utöver vad medicinalstyrelsen

förordat, indragning ske av ytterligare 5 veterinärdistrikt,

varjämte frågan örn indragande av ännu ett distrikt skulle göras till föremal

för fortsatt utredning. Den nya distriktsindelningen skulle alltså

upptaga 244 distrikt, däri ingående praktikområdena för länsveterinärerna

i Mora och Sundsvall samt de för Skara veterinärinrättning och karantänsveterinären

i Haparanda avsedda distrikten. Sedan riksdagen fattat

beslut om antalet veterinärdistrikt inom landet, torde det ankomma på

Kungl. Majit att, efter medicinalstyrelsens hörande, fastställa gränserna

och stationsorterna för veterinärdistrikten.

Jag anser mig böra förorda, att de nya veterinärdistrikten i Kronobergs,

Kopparbergs och Västerbottens län upprättas redan med 1934 års

ingång. Enligt vad jag inhämtat, kunna åtminstone tre till indragning

föreslagna distrikt beräknas vara vakanta vid 1933 års utgång. Från

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. May.ts proposition nr 153.

och nied den 1 januari 1934 torde alltså tre distrikt kunna indragas, varemot

samma antal distrikt skulle tillkomma, på grund varav man alltså

synes hava att vid nämnda tid räkna med ett högsta antal av 249 distriktsveterinärer.

I detta antal ingå emellertid då icke Mora och Sundsvalls

distrikt, där distriktsveterinärernas åligganden tillsvidare fullgöras av

länsveterinärer, vilkas avlöning bestrides från särskilt anslag.

Enligt min mening höra icke de distriktsveterinärer, som nu äro placerade

i distrikt, som avses att indragas, erhålla sämre ställning än sådana

distriktsveterinärer, som icke kommit att beröras av förändringarna.

Jag föreslår därför, att samtliga distriktsveterinärer överflyttas

på ny stat och att, såsom medicinalstyrelsen föreslagit, den nya organisationen

tillämpas först i mån av vederbörande befattningshavares avgång.

Det lärer på grund härav bliva nödvändigt att i viss utsträckning

vakanssätta distriktsveterinärbefattningar. Upprättandet av särskild

övergångsstat synes mig dock knappast nödvändigt och under de av mig

angivna förutsättningarna ägnat ätt göra övergången till den nya organisationen

mera komplicerad än som är nödvändigt.

3. Ny taxa för veterinärs tjänsteförrättningar.

Genom Kungl. Maj:ts taxa för veterinärs tjänsteförrättningar den 19

oktober 1888 (nr 54) hava bestämmelser meddelats rörande ersättning för

av veterinär utförda förrättningar för statens räkning samt för besiktningar

och andra förrättningar vid in- och utförsel av husdjur m. m.

(ändrad genom kungörelse den 24 juli 1914, nr 106).

Under de senaste åren hava åtskilliga framställningar gjorts rörande

ändring i gällande bestämmelser örn ersättning för av distriktsveterinärer

m. fl. utförda förrättningar.

Sålunda har svenska veterinärläkarföreningen gjort framställning örn

högre ersättning för obduktion av husdjur än som medgivits enligt 1888

års taxa för veterinärs tjänstförrättningar och 1914 års taxa för distriktsveterinärer.

Vidare har svenska länsveterinärföreningen gjort framställning

örn meddelande av bestämmelser rörande ersättning åt veterinär i

vissa fall för mikroskopisk undersökning av blodprov i diagnostiskt syfte.

Slutligen hava aktiebolaget Lama samt Fallenius & Lefflers aktiebolag

m. fl. firmor i Göteborg begärt en viss ändring i 1888 års taxa beträffande

där stadgade arvoden vid besiktning och desinfektion m. m. vid införsel

till Sverige från av smittsam kreatursjukdom berört främmande land

av ull m. fl. varor. En generell framställning örn utarbetande av ny

mera tidsenlig taxa för veterinärs tjänsteförrättningar har därjämte

gjorts av svenska länsveterinärföreningens styrelse, och har lantbruksstyrelsen

häröver yttrat sig.

Över samtliga dessa framställningar har medicinalstyrelsen den 21

februari 1922 avgivit utlåtande (se sid. 57—63 i distriktsveterinärlönesakkunnigas

betänkande) och samtidigt till Kungl. Maj:ts Provning överlämnat

ett av styrelsen uppgjort förslag till ny taxa för veterinära tjänstförrättningar

jämte tillhörande speciell motivering (se sid. 63 70, nämnda

betänkande).

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Över detta förslag hava yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen och

statskontoret, varjämte medicinalstyrelsen inkommit med utlåtande i

anledning av vissa av dessa ämbetsverk mot förslaget gjorda erinringar

fse betänkandet sid 70—80). Svenska veterinärläkarföreningen har dessutom

den 24 maj 1927, den 28 augusti 1928 och den 19 december 1928 gjort

framställningar i ärendet (se betänkandet sid. 80—86).

Distriktsveterinärlönesakkunniga, som haft att yttra sig i ärendet,

hava ansett, att ersättningen vid veterinärs tjänsteförrättningar borde

upptagas såsom en särskild avdelning (avd. B) av veterinärtaxan samt i

sådant, hänseende uppgjort förslag, i vilket §§ 13—18 upptaga gottgörelse

vid tjänsteförrättningar. Enligt de sakkunnigas förslag är § 13, som

omfattar tjänsteförrättningar, vilka skola betalas av statsmedel, av följande

lydelse.

»§ 13.

1. För tjänsteförrättning, som av veterinär utföres på grund av gällande

instruktion eller myndighets uppdrag, äger han, där ej fråga är

örn förrättning, varom i mom. 2 sägs, åtnjuta ett arvode av 8 kronor,

dock att, därest under samma dygn flera tjänsteförrättningar verkställas,

arvodet för varje förrättning utöver den första utgår med allenast

4 kronor.

Är förrättningsstället beläget på längre avstånd från veterinärens bostad

än två kilometer samt nödgas veterinären för förrättningens utförande

företaga särskild resa, äger veterinären därjämte uppbära resekostnadsersättning

enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet.

Vid förrättningsresa, som kräver veterinärens bortovaro från bostaden

under längre tid än 6 timmar, är veterinären dessutom berättigad att

uppbära traktamentsersättning enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet,

dock med iakttagande av att dylik ersättning tillkommer

honom endast för tid överstigande 6 timmar samt att traktamente för

natt utgår för varje sådan resa, som avslutas mellan klockan 1 och klockan

6.

2. Då veterinären vid förrättning, varom ovan sägs, jämlikt gällande

föreskrifter verkställer fullständig obduktion av husdjur, äger han därför

åtnjuta ett arvode av 20 kronor, dock att, därest under samma dygn

flera obduktioner verkställas, arvodet för varje obduktion utöver den

första utgår med allenast 10 kronor.

3. Därest veterinär i samband med tjänsteförrättning, som i mom. 1

Sägs, utför mikroskopisk undersökning, tillkommer honom därför särskilt

arvode med 3 kronor för varje undersökning.

4. För tjänsteförrättning, varom i denna paragraf stadgas, utgår ersättning

av statsmedel.»

De sakkunniga hava till stöd för sitt förslag anfört i huvudsak följande.

I § 13 av förslaget hava införts bestämmelserna örn ersättning för de

tjänsteförrättningar, som skola utföras i statens tjänst och gäldas av

statsmedel (1 § i 1888 års taxa för veterinärs tjänsteförrättningar). Dessa

bestämmelser äga tillämpning å icke blott läns- och distriktsveterinärer

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. May.ts proposition nr 153.

utan även andra veterinärer, vilka antingen enligt veterinärinstruktionen

kava skyldighet att fullgöra vissa förrättningar för statens räkning

eller erhållit myndighets uppdrag att utföra dylika förrättningar. De

sakkunniga hava här i anslutning till uttalanden, som gjorts vid 1927 och

1929 års riksdagar (jfr statsutskottets utlåtanden nr 86 år 1927 och nr /I

år 1929 samt riksdagens skrivelse nr 184 år 1927) om önskvärdheten av

att i sådana fall, då traktamentsersättningen jämväl ansetts i viss män

innefatta ersättning för under förrättning utfört arbete, fastställa särskilda

förrättningsarvoden och icke sammanblanda ersättningsföreskrifterna

med traktamentsbestämmelserna i resereglemente!, föreslagit införandet

av ett särskilt förrättningsarvode. Detta skall utgöra ersättning

för veterinärens arbete under en tid av upp till 6 timmar samt i

allmänhet jämväl inbegripa sådana särskilda arvoden, som exempelvis

läkarna äga uppbära enligt provinsialläkartaxan. pärest emellertid en

och samma förrättning tager längre tid i anspråk än 6 timmar, bör

veterinären vara berättigad att för den överskjutande tiden uppbära

traktamentsersättning enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet.

De sakkunniga hava härvid utgått från, att distriktsveterinärerna böra

bibehållas i rese- och traktamentsklass II D. För att erhålla närmast

möjliga anslutning till 1929 års resereglementes föreskrifter hava de

sakkunniga föreslagit sådan komplettering av föreskriften örn traktamentsersättning,

att traktamente för natt kommer att utgå föi varje

resa, omfattande tid över 6 timmar, som avslutas mellan klockan 1 och 6.

Härav följer, att traktamente för natt ej kommer att utgå för förrättning,

som avslutas mellan midnatt och klockan 1. I fråga örn förrättningsarvodets

storlek anse de sakkunniga, att ett belopp av 8 kronor bör

utgå för den första förrättningen under ett och samma dygn samt att

varje under dygnet verkställd förrättning utöver den första bör ersättas

med allenast 4 kronor. Vid fastställandet av ifrågavarande belopp

hava de sakkunniga utgått från att veterinären, i anslutning till vad de

flesta i ärendet hörda myndigheterna framhållit, för sitt arbete för

statens räkning bör erhålla en högre ersättning än som nu utgår enligt

1888 års taxa. . .,

De sakkunniga vilja i detta sammanhang erinra örn, att sedan tiden

för avgivandet av de ovan berörda, tidigare av olika myndigheter fiamställda

förslagen i ersättningsfrågan åtskilliga jämkningar skett i de allmänna

föreskrifterna örn ersättning vid resor i statens ärenden. Det

torde jämväl böra uppmärksammas, att, bortsett från resekostnaden, utsättningen

tidigare utgått med 10 kronor eller högre belopp, men att den

för närvarande vid förrättning av upp till (5 timmars varaktighet endäst

utgör 5 kronor samt vid längre förrättning 10 kronor, allt för dag

räknat. Genom införandet av ett enhetligt förrättningsarvode kommer

emellertid enligt de sakkkunnigas mening en utjämning i stort sett att

ske av kostnaderna vid kortare och längre förrättningar, även örn i allmänhet

de förrättningar i statens ärenden, som här avses, mäste anses

vara jämförelse tidsödande. .

Beträffande resekostnadsersättningen ansluter sig de sakkunnigas förslag

i huvudsak till bestämmelserna i provinsialläkartaxan.

För obduktion hava de sakkunniga med utgångspunkt fran medicinalstyrelsens

förslag upptagit ett enhetligt förrättningsarvode av 20 kronor,

som dock, därest flera obduktioner skulle komma att verkställas under

ett och samma, dygn, siinkes lill 10 kronor för varje obduktion utöver

s. 42 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

den första. För jämförelse torde böra nämnas, att för en obduktion, som

tager i anspråk mera än 6 timmar av dagen ersättningen nu utgör 17

kronor och av de sakkunniga föreslagits skola utgöra (20 + 5=) 25 kronor.

För rättsmedicinsk undersökning av död människas kropp utgår

enligt provinsialläkartaxan 52 kronor. I sammanhang med denna fråga

vilja de sakkunniga framhålla, att veterinären vid en obduktion, sorn

tager i anspråk en tid av högst 6 timmar, för närvarande uppbär lägre

arvode än, som tillkom honom omedelbart efter fastställandet av 1888

års taxa.

För mikroskopisk undersökning föreslå de sakkunniga ett särskilt arvode

utöver förrättningsarvodet med 3 kronor för varje undersökning

oberoende av huruvida undersökningen lämnar positivt resultat eller ej.

Ur de över de sakkunnigas förslag avgivna yttrandena torde i nu

ifrågavarande hänseende böra anföras följande.

Medicinalstyrelsen har tillstyrkt de sakkunnigas förslag rörande § 13.

Statskontoret har erinrat, att ämbetsverket tidigare framhållit, att det

särskilda förrättningsarvode, som föreslagits böra utgå med 8 kronor,

lämpligen kunde sättas till 6 kronor. Då emellertid sedermera i allmänna

resereglementet införts den bestämmelsen, att traktamente för dag endast

finge beräknas för den tid, varunder förrättningsman varit frånvarande

från bostads- eller tjänstgöringsorten, samt att traktamente

skulle utgå för dag, varunder frånvaron omfattade högst 6 timman med

hälften av eljest utgående belopp, ansåg sig statskontoret kunna tillstyrka

de sakkunnigas förslag.

Lantbruksstyrelsen har anfört, att styrelsen i huvudsak intet hade att

erinra mot de av de sakkunniga föreslagna ersättningarna vid rent statliga

förrättningar (§ 13), dock syntes det föreslagna särskilda arvodet för

fullständig obduktion av husdjur vara ganska högt.

Svenska veterinärlåkarföreningen har föreslagit sådan ändring av

tjänstetaxan, att uttrycket två kilometer skulle ändras till en kilometer

för vinnande av överensstämmelse med resereglementet oell andra taxor.

Beträffande de sakkunnigas förslag till ny taxa för veterinärs tjänsteförrättningar

torde riksdagen böra beredas tillfälle att yttra sig över

ersättningsgrunderna vid förrättningar i statens ärenden. Dessa innefattas,

såsom redan nämnts, i § 13 av de sakkunnigas taxeförslag. I likhet

med flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna har jag ansett

mig kunna ansluta mig till de huvudgrunder för lämnande av gottgörelse

åt veterinär vid förrättningar i statens ärenden, som i sagda paragraf

framlagts av de sakkunniga. Någon förändring i beloppen av de anslag,

från vilka ersättningen skall bestridas, torde icke behöva ifrågakomma.

Vad heträffar de i de sakkunnigas förslag under §§ 14 och 15 upptagna

bestämmelserna beträffande arvoden vid besiktningar vid införsel och

utförsel av djur ävensom de sakkunnigas förslag i övrigt rörande gottgörelse

för tjänsteförrättningar synes ytterligare prövning böra ske rö
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

rande den lämpliga avvägningen av där upptagna arvodesbelopp m. m. Därefter

torde föreskrifter rörande samtliga tjänsteförrättningar, som veterinär

har att utföra, böra av Kungl. Maj:t utfärdas.

4. Kostnadsberäkningar.

Distriktsveterinärlönesakkunniga hava uppskattat landstingens kostnader

år 1930 för distriktsveterinärväsendet till i runt tal 825,000 kronor.

Statens kostnader för samma ändamål uppgå till 335,000 kronor.

Sammanlagt kunna alltså landstingens och statens kostnader för

distriktsveterinärväsendet uppskattas till (825,000 + 335,000 =) 1,160,000

kronor.

Distriktsveterinärlönesakkunniga hava beräknat, att ett bifall till de

sakkunnigas förslag skulle med utgångspunkt från det antal distrikt,

som ansetts böra hänföras till de av dem angivna lönegrupperna, medföra

följande kostnader.

Avlöning enligt näst högsta löneklassen inom varje lönegrupp:

lil x 4,260.................... kronor 472,860

30 x 4,620.................... » 138,600

30 x 4,980.................... » 149,400

15 x 5,340.................... » 80,100

15 x 5,700.................... » 85,500

20 x 6,060.................... » 121,200

30 x 6,420 ................... » 192,600 kronor 1,240,260

Dyrtidstillägg................................................» 180,000

Summa kronor 1,420,260

Enligt de sakkunnigas beräkning skulle för avlönande av distriktsveterinärer

behöva upptagas i riksstaten ett ordinarie förslagsanslag av

1,240,000 kronor, från vilket anslag skulle utgå jämväl ersättningar till

semestervikarier, sjukersättningar m. m. Huruvida detta anslagsbelopp

kunde komma att bliva tillräckligt för bestridandet av även sistnämnda

ersättningar kunde ej med säkerhet avgöras, men de sakkunniga hade

icke funnit sig böra här tillämpa andra grunder för beräkningen av medelsbehovet

än dem, som i allmänhet numera vunnit tillämpning. För

dyrtidstillägg enligt år 1930 gällande beräkningsgrunder behövdes en

summa av 180,000 kronor. Do sakkunniga hava vidare anfört:

Ett bifall till statskontorets förut omförmälda förslag örn ökning av

begynnelseavlöningen till distriktsveterinär med 750 kronor skulle för det

allmänna med inräknande av dyrtidstillägg å detta belopp hava medfört

en ökad utgift av ungefär 240,000 kronor, varav ungefär 80,000 kronor för

statsverket. För det allmänna hade distriktsveterinärväsendet vid genomförandet

av statskontorets förslag kommit att draga en sammanlagd

kostnad av (1,160,000 + 240,000=) 1,400,000 kronor. De sakkunnigas förslag

till statsanställning av distriktsveterinärerna medförde, såsom

s. 44 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

nämnts, en kostnad av i avrundat tal 1,420,000 kronor. Härvid vore emellertid

att märka, att statens utgifter för distriktsveterinärernas egen pensionering

icke medräknats och att å andra sidan hänsyn icke tagits till

de nuvarande kostnaderna för veterinärstyrelserna.

Medicinalstyrelsens förslag örn statsanställda för distriktsveterinärerna

hade av styrelsen själv beräknats kosta 1,660,000 kronor. Under

samma förutsättningar, som legat till grund för de sakkunnigas förslag

och för beräkningen av kostnaderna för det allmänna enligt statskontorets

förslag, skulle medicinalstyrelsens förslag föranleda en utgift av i

det närmaste 1,500,000 kronor. Uppmärksammas borde dock, att den av

medicinalstyrelsen föreslagna fördelningen å lönegrupper gåve till resultat

en ungefär 60,000 kronor lägre kostnad än den, som följde av de sakkunnigas

förslag samt att dessutom antalet veterinärdistrikt ökats, sedan

medicinalstyrelsens förslag avgavs.

Med utgångspunkt från ett antal distrikt av 244 efter fullt genomförd

organisation kunna statens utgifter för distriktsveterinärväsendet, oberäknat

dyrtidstillägg, uppskattas till 1,210,000 kronor. Under det närmaste

budgetåret lärer man böra för 249 distriktsveterinärer beräkna en

kostnad av 1,240,000 kronor, i vilken summa ingå utgifter för kallortstilllägg

med förslagsvis 8,000 kronor. Under rubrik »Distriktsveterinärer»

synes man i riksstaten för budgetåret 1933/1934 endast behöva upptaga såsom

ordinarie förslagsanslag hälften av nämnda summa, 1,240,000 kronor,

eller 620,000 kronor. För dyrtidstillägg åt statsanställda distriktsveterinärer

under första halvåret 1934 har under nionde huvudtitelns allmänna

dyrtidstilläggsanslag inräknats ett belopp av 60,000 kronor, att utgå enligt

gällande allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens

tjänst.

Från ifrågavarande ordinarie anslag torde böra utgå alla kostnader

för distriktsveterinärernas avlönande med undantag av dyrtidstillägg,

alltså jämväl ex-sättningar till sjuk- och semestervikarier, avlöning under

sjukdom, begravningshjälp m. m. Beträffande ordnandet av frågan

örn vikarier under semestrar torde medicinalstyrelsen böra erhålla i uppdrag

att inkomma med förslag, och bör därvid eftersträvas en så praktisk

lösning som möjligt av detta spörsmål. Måhända kan det komma att visa

sig lämpligt att, liksom nu är fallet, utbetala ersättning för semestervikarier

till vederbörande distriktsveterinär, örn han själv ordnar vikariefrågan

på tillfredsställande sätt. I så fall bör anslaget få disponeras för

detta ändamål.

För pensionering av distriktsveterinärerna torde för närvarande icke

behöva beräknas några särskilda medel.

Såsom tidigare omnämnts torde i förevarande sammanhang även böra

upptagas följande anslag:

Veterinärinrättningen i Skara, ordinarie anslag med oförändrat

belopp ........................................... kronor 8,500

Karantänsanstalten i Haparanda för husdjur, extra anslag » 5,490.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Majda proposition nr 153.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra

verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, skall

från och med den 1 januari 1934 i tillämpliga delar

och i den mån ej annorlunda följer av vad här nedan

sägs äga giltighet å distriktsveterinärer;

dels tillsvidare bestämma antalet distriktsveterinärer

till 249, varvid dock skall iakttagas, att antalet

i den ordning Kungl. Majit bestämmer successivt

nedbringas till 244;

dels godkänna följande löneplan för distriktsvetenärer:
-

Löneklass

Lör

i e g r u p p

i

11

III

IV

VI

VII

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1

3,450

3,810

4,170

4,530

4,890

5,250

5,610

2

3,660

4,020

4,380

4,740

5,100

5,460

5,820

3

3,960

4,320

4,680

5,040

5,400

5,760

6,120

4

4,260

4,620

4,980

5,340

O

o

6,060

6,420

5

4,560

4,920

5,280

5,640

6,000

6,360

6,720

dels besluta, att samma särskilda bestämmelser,

som enligt kungörelsen den 18 juni 1926 (nr 267)

gälla för länsveterinärer, skola i tillämpliga delar

från och med den 1 januari 1934 gälla även för

distriktsveterinärer samt att för tillämpningen av

löneplanen och däri intagen lönegruppering skola gälla

de föreskrifter, som av Kungl. Majit utfärdas;

dels medgiva, att Kungl. Majit må utfärda de tilllämpningsbestämmelser

i övrigt ävensom övergångsbestämmelser,

som erfordras för ordnandet av distriktsveterinärernas

anställning i statens tjänst och tilllämpning

å dem av förenämnda avlöningsreglemente,

allt i huvudsaklig överensstämmelse med de allmänna

grunder, som av mig framlagts;

dels förklara, att av riksdagen med avseende å den

definitiva löneregleringen för befattningshavare vid

statsdepartement m. fl. verk lämnade medgivanden

må i tillämpliga delar gälla även beträffande distrikts
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

veterinärer, dock med iakttagande av att någon övergångsavlöning

icke skall utgå;

dels medgiva, att ersättningar till vikarier för

distriktsveterinärer må efter Kungl. Majrts bestämmande

bestridas av de för avlöning åt distriktsveterinärer

anvisade medel;

dels ock under nionde huvudtiteln i riksstaten

a) från och med budgetåret 1933/1934 uppföra ett

nytt ordinarie förslagsanslag under titel »Distriktsveterinärer»

samt därunder anvisa ett belopp av

620,000 kronor;

b) för samma budgetår uppföra ordinarie anslaget

till veterinärinrättningen i Skara med oförändrat

belopp, 8,500 kronor; samt

c) till karantänsanstalten i Haparanda för husdjur

anvisa för nämnda budgetår ett extra anslag av 5,490

kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten bifall samt förordnar att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 153.

47

Bilaga.

Medicinalstyrelsens förslag till ny indelning i veterinärdistrikt

(jämför medicinalstyrelsens skrivelse den 29 oktober 1932).

Stockholms län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1913 och den 19 april 1918.)

1. Östhammars distrikt: Forsmarks, Valö, Hökhuvuds, Börstils, Gräsö och

Hargs kommuner samt Östhammars och Öregrunds städer med station

för veterinären i Östhammar.

2. Skebo distrikt: Edebo, Edsbro, Ununge, Häverö, Singö, Väddö och Sö
derby-Karls

kommuner med station för veterinären i Skebo.

3. Norrtälje distrikt: Björkö-Arholma, Vätö, Koslags-Bro, Estuna, Lohä
rads,

Malsta, Frötuna, Rådmansö, Blidö, Länna och Ljusterö kommuner

samt Norrtälje stad med station för veterinären i Norrtälje.

4. Rimbo distrikt: Husby-Lyhundra, Skederids, Rö, Rimbo, Fasterna,

Kårsta, Närtuna, Gottröra, Vada, Angarns, Össeby-Garns, Riala och

Roslags-Kulla kommuner med station för veterinären i Rimbo.

5. Märsta distrikt: Husby-Långhundra, Östuna, Lagga, Alsike, Knivsta,

Vassunda, Haga, S:t Olof och S:t Pers, Norrsunda, Husby-Ärlinghundra,

Odensala, Vidbo, Skepptuna, Lunda, Frösunda, Orkesta,

Markims, Skånela, Hammarby, Fresta, Vallentuna och Eds kommuner

samt Sigtuna stad med station för veterinären i Märsta.

6. Drottningholms distrikt: Sollentuna, Järfälla, Spånga, Lovö, Skå,

Sånga, Hilleshögs, Färentuna, Munsö, Ekerö och Adelsö kommuner

samt Hässelby villastads köping och Sundbybergs stad med station

för veterinären i Drottningholm.

7. Södertälje distrikt: Botkyrka, Salems, Grödinge, Östertälje, Väster
tälje,

Tveta, Turinge, Överjärna och Ytterjärna kommuner samt Södertälje

stad med station för veterinären i Södertälje.

8. Tungelsta distrikt: Sorunda, Västerhaninge, Österhaninge, Tyresö, Da
larö,

Nämndö, Ornö, Utö, Muskö, Ösmo och Torö kommuner samt

Nynäshamns köping med station för veterinären i Tungelsta.

Länsveterinärens praktikområde: Österåkers, Värmdö, Möja, Djurö.

Ingarö, Gustavsbergs, Bo, Östra Ryds, Solna, Stocksunds köpings,

Danderyds, Täby, Nacka, Saltsjöbadens köpings och Huddinge kommuner

samt Djursholms, Lidingö och Vaxholms städer.

Uppsala län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1912, den 13 april 1922 och

den 27 januari 1928.)

1. Bålsta distrikt: Bro och Lossa, Stockholmsnäs, Västra Ryds, HåboTibble,

Håtuna, Häggeby, Skoklosters, övergrans, Yttergrans och

Kalmars kommuner med station för veterinären i Bålsta.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

2. Enköpings distrikt: Hacksta, Löts, Villberga, Litslena, Härkeberga,

Boglösa, Lillkyrka, Vallby, Arnö, Kungs-Hnsby, Veckholms, Torsvi,

Enköpings-Näs, Teda, Svinnegarns, Tillinge, Breds, Sparrsätra,

Vårfrukyrka och Långtora kommuner samt Enköpings stad med

station för veterinären i Enköping.

3. Örsundsbro distrikt: Husby-Sjutolfts, Nysätra, Biskopskulla, Fröslun
da,

Giresta, Hjälsta, Kulla, Holms, Fittja, Gryta, Bälingsta, Västeråkers,

Dalby, Ramsta, Hagby, Skogs-Tibble, Ålands och Järlåsa kommuner,

med station för veterinären i Örsundsbro.

4. Alunda distrikt: Rasbokils, Stavby, Tuna, Ekeby, Skäfthammars,

Alunda, Morkarla, Dannemora och Films kommuner samt Bladåkers,

Faringe, Almunge och Knutby kommuner i Stockholms län

med station för veterinären i Alunda.

5. Skärplinge distrikt: Tegelsmora, Österlövsta, Hållnäs och Västlands

kommuner med station för veterinären i Skärplinge.

6. Tierps distrikt: Vendels, Tierps, Tierps köpings, Söderfors, Tolfta och

Älvkarleby kommuner med station för veterinären i Tierps köping.

Länsveterinärens praktikområde: Bondkyrka, Uppsala-Näs, Vänge,

Läby, Börje, Jumkils, Åkerby, Bälinge, Skuttunge, Gamla Uppsala,

Vaksala, Danmarks, Fundbo, Rasbo, Björklinge, Viksta, Tensta.

Lena och Ärentuna kommuner samt Uppsala stad.

Södermanlands län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 7 februari 1913 och den 20 september 1919.)

1. Nyköpings distrikt: Tuna, Halla, Nykyrka, Stigtomta, Bärbo, Bergs
hammars,

Tunabergs, S:t Nikolai, Svärta, Helgona, Råby-Rönö, Runtuna,

Lids, Spelviks, Bogsta och Tystberga kommuner samt Nyköpings

stad med station för veterinären i Nyköping.

2. Björkviks distrikt: Lunda, Kila och Björkviks kommuner med station

för veterinären i Björkvik.

3. Gnesta distrikt: Ripsa, Ludgo, Frustuna, Kattnäs, Björnlunda, Gryts,

Gåsinge och Dillnäs kommuner samt Vårdinge kommun i Stockholms

län med station för veterinären i Gnesta.

4. Vagnhärads distrikt: Sättersta, Bälinge, Lästringe, Torsåkers, Väster
ljungs,

Trosa-Vagnhärads, Mörkö och Hölö kommuner samt Trosa

stad med station för veterinären i Vagnhärad.

5. Mariefreds distrikt: Taxinge, Kärnbo, Ytterenhörna, Överenhörna,

Toresunds, Ytterselö, Överselö, Åkers och Länna kommuner samt Mariefreds

stad med station för veterinären i Mariefred.

6. Strängnäs distrikt: Aspö, Helgarö, Fogdö, Vansö, Härads och Barva

kommuner samt Strängnäs landskommun och Strängnäs stad med

station för veterinären i Strängnäs.

7. Malmköpings distrikt: Dunkers, Lilla Malma, Malmköpings köpings,

Hyltinge, Helgesta, Årdala och Ärla kommuner med station för veterinären

i Malmköping.

8. Flens distrikt: Forssa, Flens, Lilla Mellösa, Sköldinge, Vadsbro,

Blacksta, Husby-Oppunda, Vrena, Bettna och Lerbo kommuner med

station för veterinären i Flen.

9. Eskilstuna distrikt: Näshulta, Husby-Rekarne, Stenkvista, Jäders,

Kjula, Hammarby, Sundby, Vallby, Tumbo, Råby-Rekarne, Gillberga,

Lista och Oja kommuner samt Torshälla landskommun, Es
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

49

kilstuna och Torshälla städer med station för veterinären i Eskilstuna.

10. Katrineholms distrikt: Julita, Floda, Stora Malms och östra Ving
åkers

kommuner samt Katrineholms stad med station för veterinären

i Katrineholm.

11. Vingåkers distrikt: Västra Vingåkers och Österåkers kommuner med

station för veterinären i Vingåker.

Östergötlands län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1912 och den 6 augusti 1920.)

«•

1. Tjällmo distrikt: Godegårds, Tjällmo och Kristbergs kommuner med

station för veterinären i Tjällmo.

2. Finspångs distrikt: Hällestads, Vånga, Risinge, Regna och Skedevi

kommuner med station för veterinären i Finspång.

3. Norrköpings distrikt: Simonstorps, Kvillinge, Kullerstads, Kimstads,

Borgs, Tingstads, Furingstads, Styrestads, Dagsbergs och Krokeks

kommuner samt Norrköpings stad med station för veterinären i

Norrköping.

4. Östra Husby distrikt: Kvarsebo, Östra Stenby, östra Husby, Härads
hammars,

Jonsbergs, Rönö, östra Ny, Å, Kuddby och Konungsunds

kommuner med station för veterinären i Östra Husby.

5. Söderköpings distrikt: Tåby, Västra Husby, Drothems, Skönberga, Mo
gata,

Börrums, Skällviks, S:t Anna, Östra Ryds och Gårdeby kommuner

samt Söderköpings stad med station för veterinären i Söderköping.

6. Valdemarsviks distrikt: Gryts, Valdemarsviks köpings och Ringarums

kommuner samt Hannäs, Tryserums och Östra Eds kommuner i Kalmar

län med station för veterinären i Valdemarsvik.

7. Åtvidabergs distrikt: Yxnerums, Grebo, Värna, Björsäters och Åtvids

kommuner samt Gärdserums kommun i Kalmar län med station för

veterinären i Åtvidaberg.

8. Linköpings distrikt: Skärkinds, Gistads, Lillkyrka, Östra Skrukeby,

Törnevalla, östra Hargs, Rystads, Vårdsbergs, Askeby, Örtomta,

Bankekinds, Vists, Landeryds, Skeda, Slaka, Kärna, Kaga, Vreta

klosters, Stjärnorps, Ljungs, Flistads, Björkebergs, Ledbergs, Rappestads,

Vikingstads, Nykils och Klockrike kommuner samt Linköpings

stad med station för veterinären i Linköping.

9. Motala distrikt: Brunneby, Ekebyborna, Lönsås, Fornåsa, Västra Ny,

Motala landskommun, Vinnerstads, Asks och Västra Stenby kommuner

samt Motala stad med station lör veterinären i Motala.

10. Skänninge distrikt: Älvestads, Skeppsås, Vallerstads, Varvs, Styra, Fi
velstads,

Appuna, Bjälbo, Allhelgona, Järstads, Väderstads, Herrberga,

Normlösa och Västerlösa kommuner samt Skänninge svad

med station för veterinären i Skänninge.

11. Vadstena distrikt: Hagebyhöga, Orlunda, Strå, S:t Pers, Nässja, Öl
berga,

Herrestads. Källstads, Rogslösa. Väversunda och Hovs kommuner

samt Vadstena stad med station för veterinären i Vadstena.

12. Ödeshögs distrikt: Västra Tollstads, Ödeshögs, Stora Åby, Trehörna,

Röks, Heda, Svanshals och Kumla kommuner med station för veterinären

i Ödeshög.

Bihang till riksdagens protokoll 19.''I3. I sami. Nr 15.‘i. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Majlis proposition nr 153.

13. Mjölby distrikt: Högby, Högstads, Västra Hargs, Östra Tollstads, Sya,

Veta, Viby, Sjögestads och Gammalkils kommuner samt Mjölby stad

med station för veterinären i Mjölby.

14. Boxholms distrikt: Hinna, Ekeby, Åsbo, Blåviks, Malexanders och Ul
rika

kommuner med station för veterinären i Boxholm.

15. Kisa distrikt: Vårdnäs, Tjärstads, Kättilstads, Hägerstads, Oppeby,

Hycklinge, Horns, Västra Eneby, Kisa och Tidersrums kommuner

med station för veterinären i Kisa.

16. Österbymo distrikt: Norra Vi, Sunds, Asby, Torpa, Västra Ryds och

Svinhults kommuner med station för veterinären i Österbymo.

. Jönköpings län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1912 och den 31 december 1921.)

1. Eksjö distrikt: Mariannelunds köpings, Hässleby, Ingatorps, Bellö, Eds
hults.

Hults, Mellby, Hörreda och Kråkshults kommuner samt Eksjö

landskommun och Eksjö stad med station för veterinären i Eksjö.

2. Nässjö distrikt: Norra Solberga, Flisby, Järsnäs, Barkeryds, Forserums,

Ödestugu, Malmbäcks och Almesåkra kommuner samt Nässjö landskommun

och Nässjö stad med station för veterinären i Nässjö.

3. Tranås distrikt: Askeryds, Bredestads, Bälaryds, Lommaryds, Mar
bäcks,

Frinnaryds, Linderås och Säby kommuner samt Tranås stad

med station för veterinären i Tranås.

4. Gränna distrikt: Haurida, Vireda, Adelövs, Visingsö, Ölmstads, Skär
stads

och Svarttorps kommuner samt Gränna landskommun och

Gränna stad med station för veterinären i Gränna.

5. Jönköpings distrikt: Lekeryds, Öggestorps, Hakarps, Rogberga, Barn
arps,

Månsarps, Sandseryds, Järtorps, Bankeryds, Bottnaryds,

Mulseryds, Angerdshestra, Bondstorps, Stengårdshults, Norra Unnaryds,

Öreryds, Valdshults och Byarums kommuner samt Jönköpings

och Huskvarna städer med station för veterinären i Jönköping.

6. Värnamo distrikt: Norra Hestra, Åsenhöga, Källeryds, Tannåkers, Dan
näs,

Torskinge, Forsheda, Kulltorps, Gnosjö, Kärda, Hångers, Tånö,

Våxtorps, Rydaholms, Gällaryds, Fryele, Hagshults, Kävsjö, Åkers

och Tofteryds kommuner samt Värnamo landskommun och Värnamo

stad med station för veterinären i Värnamo.

7. Reftele distrikt: Anderstorps, Båraryds, Våtkults, Bosebo, Villastads,

Burseryds, Sandviks, Gryteryds, Södra Hestra, Långaryds, Färgaryds,

Femsjö, Södra Unnaryds, Jälluntofta, Kållerstads, Ås, Bolmsö,

Bredaryds och Reftele kommuner med station för veterinären i Reftele

stationssamhälle.

8. Sävsjö distrikt: Bringetofta, Hylletofta, Svenarums. Vrigstads, Nydala.

Hjälmseryds, Stockaryds, Hultsjö, Skepperstads, Hjärtlanda, Norra

Ljunga, Vallsjö, Norra Sandsjö, Fröderyds, Bäckaby och Ramkvilla

kommuner samt Bodafors köping med station för veterinären i Sävsjö.

9. Vetlanda distrikt: Södra Solberga, Korsberga, Lemnhults, Näshults,

Stenberga, Skirö, Nye, Bäckseda, Näsby, Myresjö, Lannaskede, Nävelsjö,

Björkö, Skede, Alseda, Ökna och Karlstorps kommuner samt Vetlanda-landskommun

och Vetlanda stad med station för veterinären i

Vetlanda.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Kronobergs län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 7 februari 1913, den 31 december 1913 och

den 17 juni 1921.)

1. Lenhovda distrikt: Åseda, Nottebäcks med Granhult, Sjösås, Dädesjö,

Herråkra, Lenhovda, Älghults, Hälleberga och Ekeberga kommuner

med staiion för veterinären i Lenhovda.

2. Tingsryds distrikt: Älmeboda, Linneryds, Nöbbele, Väckelsångs, Tings
ås,

Tingsryds köpings, Södra Sandsjö, Ålmundsryds och Urshults

kommuner med station för veterinären i Tingsryd.

3. Växjö distrikt: Hovmantorp, Furuby, Hemmesjö, Tegnaby, östra Tors
ås,

Uråsa, Jäts, Kalvsviks, Tävelsås, Dänningelanda, Vederslövs, Oja,

Bergunda och Skatelövs kommuner samt Växjö landskommun och

Växjö stad med station för veterinären i Växjö.

4. Alvesta distrikt: Örs, Härlövs, Moheda, Slätthögs, Mistelås, Kvenne
berga,

Hjortsberga, Lekaryds, Åringsås, Blädinge, Vislanda, Västra

Torsås, Härlunda, Virestads, Stenbrohults och Älmhults köpings

kommuner med station för veterinären i Alvesta.

5. Markaryds distrikt: Göteryds, Hinneryds, Traryds, Hallaryds, Marka
ryds

och Markaryds köpings kommuner, Verums, Visseltofta, Vittsjö

och Fagerhults kommuner i Kristianstads län samt Hishults kommun

i Hallands län med station för veterinären i Markaryds köping.

6. Ljungby distrikt: Pjätteryds. Agunnaryds, Södra Ljunga, Hamneda,

Kånna, Ljungby, Tutaryds, Byssby, Berga, Dörarps, Vittaryds,

Angelstads, Odensjö, Lidhults, Vrå, Torpa, Annerstads och Nöttja

kommuner med station för veterinären i Ljungby.

Länsveterinärens praktikområde: Hornaryds, Drevs, Öjaby, Gårdsby,

Söraby, Tjureda, Tolgs, Åsa, Aneboda, Bergs och Ormesberga kommuner.

Kalmar län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1912, den 17 juni 1921, den

18 november 1921, den 22 november 1929 samt den 27 februari 1930.)

1. Gamleby distrikt: Dalhems, Ukna, Västra Eds, Loftahammars, Lofta,

Överrums, Gamleby, Odensvi, Blackstads, Hallingebergs och Törnsfalls

kommuner samt Västerviks stad med station för veterinären i

Gamleby.

2. Vimmerby distrikt: Locknevi, Frödinge, Djursdala, Södra Vi, Kums
kulla,

Pelarne och Vena kommuner samt Vimmerby landskommun

och Vimmerby stad med station för veterinären i Vimmerby.

3. Mörtfors distrikt: Gladhammars, Västrums, Hjorteds. Tuna, Mister
hults

och Figeholms köpings kommuner med station för veterinären

i Mörtfors.

4. Målilla distrikt: Mörlunda, Tveta, Målilla, Gårdveda, Lönneberga, Järe
da,

Virserums och Hultsfreds köpings kommuner med station för

veterinären vid Målilla station.

5. Oskarshamns distrikt: Kristdala och Döderhults kommuner samt den

del av Flisery ds kommun, som ligger norr örn Emån, ävensom Oskarshamns

stad med station för veterinären i Oskarshamn.

6. Högsby distrikt: Fagerhults, Fågelfors, Högsby och Kråksmåla kom
muner

med station för veterinären i Högsby.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

7. Mönsterås distrikt: Långemåla, Mönsterås, Mönsterås köpings ock

Ålems kommuner samt den del av Fliseryds kommun, som ligger söder

örn Emån, med station för veterinären i Mönsterås köping.

8. Rockneby distrikt: Ryssby, Bäckebo, Åby och Förlösa kommuner med

station för veterinären i Rockneby.

9. Nybro distrikt: Kristvalla, S:t Sigfrids, Madesjö, Örsjö och Oskars

kommuner samt Nybro stad med station för veterinären i Nybro.

10. Vassmolösa distrikt: Hossmo, Ljungby, Mortorp, Karlslunda, Arby och

Hagby kommuner med station för veterinären i Vassmolösa.

11. Emmaboda distrikt: Vissefjärda och Emmaboda köpings kommuner

samt Algutsboda, Långasjö och Ljuders kommuner i Kronobergs län

med station för veterinären i Emmaboda.

12. Torsås distrikt: Våxtorps, Halltorps, Söderåkra, Torsås och Gullabo

kommuner med station för veterinären i Torsås.

13. Borgholms distrikt: Böda, Högby, Källa, Persnäs, Föra, Alböke, Kö
pings,

Räpplinge, Högserums, Löts, Ekby, Bredsätra, Gärdslösa,

Långlöts, Runstens och Glömminge kommuner samt Borgholms stad

med station för veterinären i Borgholm.

14. Mörbylånga distrikt: Algutsrums, Torslunda, Vickleby, Resmo, Mörby
långa,

Mörbylånga köpings, Norra Möckleby, Gårdby, Sandby, Stenåsa,

Hulterstads, Kastlösa, Smedby, Södra Möckleby, Segerstads,

Gräsgårds, Ventlinge och Ås kommuner med station för veterinären i

Mörbylånga köping.

Länsveterinärens praktikområde: Kalmar stad samt Kläckeberga och

Dörby kommuner.

Gotlands län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1912.)

1. Slite distrikt: Fårö, Bunge, Rute, Fleringe, Halls, Hang vars, Lärbro,

Hellvi, Othems, Boge, Bäls, Vallstena, Källunge, Hejnums, Tingstäde,

Stenkyrka, Hörsne med Bara, Gothems och Norrlanda kommuner

med station för veterinären i Slite.

2. Ljugarns distrikt: Viklau, Guldrupe, Buttle, Vänge, Sjonhems, Gant
hems,

Anga, Kräklingbo, Ala, Ardre, Gammelgarns, Östergarns,

Etelhems, Lye, Garde, Alskogs, Lau och Närs kommuner med station

för veterinären i Ljugarn.

3. Hemse distrikt: Klinte, Fröjels, Eksta, Sproge, Silte, Hablingbo, Le
vede,

Gerums, Fardhems, Linde, Lojsta, Burs, Stånga, Hemse, Alva,

Rone, Eke, Havdhems, Näs, Grötlingbo, Fide, Oja, Hamra, Vamlingbo

och Sundre kommuner med station för veterinären i Hemse.

Länsveterinärens praktikområde: Lummelunda, Martebo, Västkinde,

Bro, Lokrume, Fole, Ekeby, Barlingbo, Endre, Hejdeby, Follingbo,

Akebäcks, Roma, Björke, Halla, Dalhem, Västerhejde, Träkumla.

Valls, Atlingbo, Hogräns, Stenkumla, Tofta, Eskelhems, Väster

garns, Sanda, Mästerby, Väte och Hejde kommuner samt Visby

landskommun och Visby stad.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Blekinge län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1912.)

1. Lyckeby distrikt: Kristianopels, Jämjö, Torhamns, Ramdala, Lösens,

Augerums, Rödeby oell Sillhövda kommuner med station för veterinären

i Lyckeby. . _ ,

2 Ronneby distrikt: Eringsboda, Tvings, Listerby, Hjortsberga, Edestads,

Bäckaryds, Öljehults och Bräkne-Hoby kommuner samt Ronneby

landskommun och Ronneby stad med station för veterinären i Ron
3.

Karlshamns distrikt: Åryds, Hällaryds, Ringamåla, Asarums, Mörrums

och Elleholms kommuner samt Karlshamns stad med station för

veterinären i Karlshamn.

4 Sölvesborgs distrikt: Kyrkhults, Jämshögs, Gammalstorps, Ysane och

Mjällby kommuner samt Sölvesborgs landskommun och Sölvesborgs

stad med station för veterinären i Sölvesborg.

Länsveterinärens praktikområde: Sturkö, Tjurkö, Eridlevstads, Nättraby,

Aspö, Hasslö och Förkärla kommuner samt Karlskrona stad.

Kristianstads län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1912 och den 31 december 1913.)

1. Simrishamns distrikt: Östra Nöbbelövs, Simris, Järrestad?!, östra

Tommarps, Gladsax, Östra Yemmerlövs, Stiby, Vallby, Bolshögs,

Östra Hoby, Östra Herrestads, Smedstorps och Rörums kommuner

samt Simrishamns stad med station för veterinären i Simrishamn.

2. Löderups distrikt: Borrby, Hörups, Löderups, Valleberga, Ingelstorps,

Glemminge, Tosterups, Bollerups, Hannas, Hammenhögs, Östra Ingelstads,

Kverrestads, Ullstorps, Övraby, Benestads, Tryde och Tomelilla

köpings kommuner med station för veterinären i Löderup.

3 Brösarps distrikt: Spjutstorps, Onslunda, Tranås, Fågeltofta, S:t Olofs,

Södra Mellby, Vitaby, Eljaröds, Andrarums, Brösarps, Ravlunda,

Maglehems, Hörröds, Degeberga och Vittskövle kommuner samt

den del av Åhus kommun, som ligger söder örn Helgeån, med station

för veterinären i Brösarp. ... „

4 Tottarps distrikt: Huaröds, Östra Sönnarslövs, Everöds, Lyngsjö, Ostra

Vrams, Västra Vrams, Linderöds, Äsphults, Djurröds, Träne och

Köpinge kommuner, Åhus köpings och den del av Åhus kommun,

som ligger norr örn Helgeån, med station för veterinären i Tollarp.

5 Kristianstads distrikt: Skepparslövs, Vä, Norra Åsums, Rinkaby,

Gustav Adolfs, Nosaby, Fjälkinge, Nymö, Trolle-Ljungby, Gualovs,

Kiaby, Ivo, Ivetofta, Näsums, Vånga, Oppmanna, Österlövs, Fjälkestads,

Färlövs, Norra Strö, Gumlösa, Sörby, Ignaberga, Vinslövs

och Önnestads kommuner samt Kristianstads stad med station for

veterinären i Kristianstad. ..

6. Broby distrikt: Kviinge, Gryts, Knisslinge, Hjärsås, Emislövs, Östra

Broby, Glimåkra, Örkeneds, Loshults, Osby, Hästveda, Farstorps

och Norra Sandby kommuner med station för veterinären i Broby.

7. Hässleholms distrikt: Norra Åkarps, Röke, Hörja, Finja, Vankiva,

Stoby, Nävlinge, Häglinge Tjörnarps, Norra Mellby, Brönnestads,

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Matteröds och Västra Torups kommuner samt Hässleholms stad

med station för veterinären i Hässleholm.

8. Klippans distrikt: Färingtofta, Riseberga, Perstorps, Oderljunga, Rya,

Örkelljunga, Källna, Östra Ljungby, Gråmanstorps, Vedby, Stenestads,

Västra Sönnarslövs, Kvidinge, Björnekulla och Västra Broby

kommuner med station för veterinären i Klippan.

9. Ängelholms distrikt: Tosjö,_ Tostarps, Munka-Ljungby, össjö, Starby,

Strövelstorps, Ausås, Höja, Rebbelberga, Barkåkra och Hjärnarps

kommuner samt Ängelholms stad med station för veterinären i Ängelholm.

10. Båstads distrikt: Förslövs, Grevie, Båstads, Hovs, Västra Karups och

Torekovs kommuner samt Hasslövs och Östra Karups kommuner i

Hallands län med station för veterinären i Båstad.

Malmöhus län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1913.)

1. Höganäs distrikt: Brunnby, Höganäs, Väsby, Vikens, Jonstorps och

Farhults kommuner med station för veterinären i Höganäs.

2. Kattarps distrikt: Välinge, Kattarps, Fleninge och Allerums kom
muner

med station för veterinären i Kattarp.

3. Mörarps distrikt: Kropps, Mörarps, Bjuvs, Norra Vrams, Södra

Vrams, Risekatslösa, Hässlunda, Frillestads, Välluvs, Bårslövs och

Ekeby kommuner samt Hälsingborgs stad med station för veterinären

i Mörarp.

4. Teckomatorps distrikt: Kågeröds, Billeberga, Tirups, Svalövs, Fele
stads,

Källs-Nöbbelövs, Norrvidinge, Norra Skrävlinge, Torrlösa,

Reslövs, Östra Karaby, Asks och Konga kommuner med station för

veterinären i Teckomatorp.

5. Tågarps distrikt: Halmstads, Ottarps, Fjärestads, Kvistofta, Glums
lövs,

S:t Ibbs, Härslövs, Säby, Vadensjö, Örja, Tofta, Asmundtorps

och Sireköpinge kommuner samt Landskrona stad med station för

veterinären i Tågarp.

6. Kävlinge distrikt: Annelövs, Lilla Harrie, Virke, Stora Harrie, Dags
torps,

Södervidinge, Kävlinge, Högs, Västra Karaby, Saxtorps, Hofterups,

Barsebäcks, Löddeköpinge, Borgsby, Stävie, Lackalänga och

Västra Hoby kommuner med station för veterinären i Kävlinge.

7. Eslövs distrikt: Trollenäs, Västra Strö, Bosarps, Röstånga, Billinge,

Stehags, Västra Sallerups, Remmarlövs, Örtofta, Gårdstånga, Borlunda,

Skeglinge, Skarhults och Östra Strö kommuner samt Eslövs

stad med station för veterinären i Eslöv.

8. Höörs distrikt: Hallaröds, Bosjöklosters, Södra Rörums, Höörs, Munk
arps

och Norra Rörums kommuner med station för veterinären i

Höör.

9. Lunds distrikt: Flädie, Fjälie, Håstads, Igelösa och Odarslövs, Stång
by,

Vallkärra, Norra Nöbbelövs, Stora Råby, Hardeberga, Södra

Sandby, Knästorps, Uppåkra, Flackarps och Lomma kommuner

samt Lunds landskommun och Lunds stad med station för veterinären

i Lund.

10. Staffanstorps distrikt: Bjällerups, Lyngby, Esarps, Kyrkheddinge,

Brågarps, Nevishög^, Hyby, Bjärshögs, Bara, Mölleberga, Tottarps.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. May.ts proposition nr 153.

Burlövs, Görslövs, Särslövs och Södra Sallerups kommuner med station

för veterinären i Staffanstorp.

11. Löberöds distrikt: Revinge, Västerstads, Harlösa, Hammarlunda,

Holmby, Hurva, Gudmuntorps och Högsereds kommuner nied station

för veterinären i Löberöd.

12. Veberöds distrikt: Silvåkra, Hällestads, Dalby, Bonderups, Godelovs,

Veberöds, Everlövs, Blentarps, Genarps och Vombs kommuner med

station för veterinären i Veberöd.

13. Svedala distrikt: Skabersjö, Svedala, Svedala köpings, Anderslovs,

Fru Alstads och V. Alstads kommuner med station för veterinären

i Svedala. ,

14. Jordholmens distrikt: Oxie, Glostorps, Lockarps, Arrie, Sodra Åkarps,

Mellan-Grevie, Ö. Grevie, V. Ingelstads, Törringe, V. Kärrtorps,

Lilla Slågarps, Stora Slågarps, Västra Tommarps, Hammarlövs,

Västra Vemmerlövs och Kyrkoköpinge kommuner samt Trallebergs

stad med station för veterinären i Jordholmen. . .

15. Vellinge distrikt: Bunkeflo, Västra Klagstorps, Tygelsjö, Gässie, Es
kilstorps,

Hököpinge, Fuglie, Västra Ingelstads, Vellinge, Stora

Hammars, Rängs, Håslövs, Bodarps, Skegrie och Maglarps kommuner

samt Skanör med Falsterbo stad med station för veterinären i

16. Klagstorps distrikt: Gylle, Dalköpinge, Gislövs, Bosarps, Simlinge, Lil
la

Isie, Östra Torps, Hemmesdynge, Södra Åby, Östra Klagstorps,

Äspö, Kålltorps, Lilla Bedinge, Tullstorps, Östra Vemmenhögs och

Grönby kommuner med station för veterinären i Klagstorp.

17 Skurups distrikt: Västra Vemmenhögs, Önnarps, Gärdslövs, Gustavs,

Slimminge, Skurups, Skurups köpings, Svenstorps, Hassle-Bosarps,

Örsjö, Solberga, Skivarps och Villie kommuner med station for veterinären

i Skurups köping. _ „

18 Ystads distrikt: Västra Nöbbelövs, Sjörups, Katslösa, Skarby, Balk
åkra,

Snårestads, Bjäresjö, Hedeskoga, Oja, Stora Köpinge, Stora

Herrestads, Borrie, Bromma, Sövestads, Högestads och Baldringe

kommuner samt Ystads stad nied station för veterinären i Ystad.

19. Sjöbo distrikt: Ramsåsa, Röddinge, Sövde, Ilstorps, Björka, Öveds,

Brandstads, Södra Åsums, Tolånga och Vanstads kommuner med

station för veterinären i Sjöbo. TT „ .

20. Vollsjö distrikt: Östra Kärrstorps, Lövestads, Vollsjö, bränninge,

Långaröds och Östraby kommuner med station för veterinären i

21. Hörby distrikt: Lyby, Hörby, Hörby köpings, Östra Sallerups, Svens
köps,

Äspinge och Fulltofta kommuner med station för veterinären

i Hörby köping.

Länsveterinärens praktikområde: Malmö stad, Husie och Fosie kommuner.

Hallands län.

(Nuvarande indelning enligt brev den di december 1912.)

1. Laholms distrikt: Våxtorps, Skummeslövs, Ränneslö vs. Ysby, Knä

reds, Tjärby och Veinge kommuner samt Laholms landskommun och

Laholms stad med station för veterinären i Laholm.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

2. Halmstads distrikt: Tönnersjö, Eldsberga, Trönninge, Snöstorps, Brea
reds,

Enslövs, Kinnareds, Torups, Slättåkra, Kvibille, Holms, Övraby,

Vapnö, Söndrums, Harplinge, Steninge, Rävinge och Getinge

kommuner samt Halmstads stad med station för veterinären i Halmstad.

3. Falkenbergs distrikt: Slöinge, Eftra, Skrea, Årstads, Asige, Abilds,

Vessige, Askome, Drängsereds, Dagsås, Sibbarps, Ljungby, Alfshögs!

Vinbergs, Stafsinge och Morups kommuner samt Falkenbergs stad

med station för veterinären i Falkenberg.

4. Ullareds distrikt: Krogsereds, Gunnarps, Fagereds, Källsjö, Ullareds.

Gällareds, Okome, Svartrå, Köinge oell Nösslinge kommuner med station

för veterinären i Ullared.

5. Varbergs distrikt: Tvååkers, Spannarps, Träslövs, Hunnestads, Göde
stads,

Grimetons, Rolfstorps, Skällinge, Stamnareds, Valinge, Lindbergs,

Torpa, Ås, Sällstorps, Veddige, Värö och Stråvalla kommuner

samt Varbergs stad med station för veterinären i Varberg.

6. Kungsbacka distrikt: Frillesås, Landa, Ölmevalla, Gällinge, Idala, För
landa,

Fjärås, Hanhals, Onsala, Vallda, Släps, Tölö, Älvsåkers och

Lindome kommuner samt Kungsbacka stad med station för veterinären

i Kungsbacka.

Göteborgs och Bohus län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 7 februari 1913, den 24 maj 1918 och den

6 mars 1931.)

1. Göteborgs distrikt: Härryda, Landvetters, Partille, Råda, Kållereds,

Askims, Västra Frölunda, Styrsö, Tuve, Öckerö, Torslanda, Björlanda

och Backa kommuner samt Göteborgs och Mölndals städer

med station för veterinären i Göteborg.

2. Kungälvs distrikt: Säve, Rödbo, Romelanda, Kareby, Ytterby, Hare
stads,

Torsby, Lycke och Hålta kommuner samt Kungälvs och Marstrands

städer med station för veterinären i Kungälv.

3. Jörlanda distrikt: Solberga, Jörlanda, Spekeröds, Norums, Ödsmåls

och Ucklums kommuner med station för veterinären i Jörlanda.

4. Uddevalla distrikt: Ljungs, Resteröds, Forshälla, Lane-Ryrs, Bäve,

Herrestads, Skredsviks, Högås, Bokenäs och Dragsmarks kommuner

samt Uddevalla stad med station för veterinären i Uddevalla

5. Varekils distrikt: Torps,_ Myckleby, Långelanda, Stala, Tegneby, Röra,

Morlanda, Skaftö, Fiskebäckskil, Grundsunds, Gullholmens, Käringöns,

Mollösunds, Valla, Stenkyrka, Klövedal, Rönnängs och

Klädesholmens kommuner med station för veterinären i Varekil.

6. Dingle distrikt: Lyse, Brastads, Bro, Malmöns, Kungshamns, Smögens,

Askums, Tossene, Bärfendals, Svarteborgs, Håby, Foss, Hede, Sanne

och Krokstads kommuner samt Lysekils stad med station för veterinären

i Dingle.

7. Orrekläpps distrikt: Naverstads, Mo, Kville, Bottna, Svenneby, Ta
nums,

Grebbestads köpings och Lurs kommuner med station för veterinären

i Orrekläpp.

8. Strömstads distrikt: Tjärnö, Skee, Näsinge, Hogdals och Lommelands

kommuner samt Strömstads stad med station för veterinären i Strömstad.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153. 57

Älvsborgs län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1912 och den 31 december 1913.)

1. Åmåls distrikt: Edsleskogs, Mo, Fröskogs, Tösse, Tydje, Ånimskogs och

Tisselskogs kommuner samt Åmåls landskommun och Åmåls stad

med station tor veterinären i Åmål.

2. Dals-Eds distrikt: Bäcke, Ödskölts, Håbols, Dals-Eds, Töftedals, Rölan
da,

Gesäters, Lerdals och Råggärds kommuner med station för veterinären

i Dals-Ed.

3. Bengtsfors distrikt: Steneby, Laxarby, Vårviks, Torrskogs, Ärtemarks,

Bengtsfors köpings och Nössemarks kommuner med station för veterinären

i Bengtsfors.

4. Färgelanda distrikt: Rännelanda, Järbo, Högsäters, Färgelanda, Öde
borgs,

Torps och Valbo—Ryrs kommuner med station för veterinären

i Färgelanda.

5. Melleruds distrikt: Örs, Gunnarsnäs, Dalskogs, Skålleruds, Holms,

Melleruds köpings, Järns, Grinstads, Erikstads, Bolstads, Gestads,

Brålanda och Sundals-Ryrs kommuner med station för veterinären

i Mellerud.

6. Lilla Edets distrikt: Gärdhems, Romele, Fors, Åsbräcka, Fuxerna och

Tunge kommuner samt Västerlanda, Hjärtuna och Grinneröds kommuner

i Göteborgs och Bohus län med station för veterinären i Lilla

Edet.

7. Sollebrunns distrikt: Väne-Åsaka, Stora Mellby, Magra, Erska, Lag
mansereds,

Upphärads och Långareds kommuner med station för

veterinären i Sollebrunn.

8. Älvängens distrikt: Hålanda, Ale-Skövde, S:t Peters, Skepplanda, Ki
landa,

Starrkärrs, Nödinge, Angereds, Bergums och Stora Lundby

kommuner med station för veterinären i Älvängen.

9. Alingsås distrikt: Östads, Lerums, Skallsjö, Hemsjö, Ödenäs, Alingsås

landsförsamling och Rödene, Bälinge, Skogsbygdens, Lena, Bergstena,

Fullestads, Hols, Horla, Siene, Algutstorps, Kullings-Skövde,

Södra Härene, Tumbergs, Bråttensby och Landa kommuner samt

Alingsås stad med station för veterinären i Alingsås.

10. Herrljunga distrikt: Eggvena, Remmene, Tarsleds, Fölene, Herrljunga,

Nårunga, Ljurs, Kvinnestads, Asklanda, Ornunga, Vesene, Grude,

Jällby, Södra Björke, Hudene, Skölvene, Norra Säms, Hovs, Källunga,

Hällestads, Mjäldrunga, Eriksbergs, Broddarps, Öra, Alboga,

Ods och Molla kommuner med station för veterinären i Herrljunga.

11. Ulricehamns distrikt: Kärråkra, Södra Vånga, Möne, Källstads, Mu
rums,

Södra Vings, Tvärreds, Marbäcks, Gällstads, Grönahögs,

Strängsereds, Gullereds, Hössna, Brunns, Vists, Timmele, Böne,

Knätte, Liareds, Kölingareds, Fivlereds, Dalums, Blidsbergs, Humla,

Kölaby, Solberga, Norra Åsarps och Smula kommuner samt Ulricehamns

stad med station för veterinären i Ulricehamn.

12. Borås distrikt: Grovare, Fänneslunda, Härna, Varnums, Tärby,

Rångedala, Äspcreds, Toarps, Brämhults, Gingri, Fristads, Borgstena,

Tämta, Vänga, Bredareds och Sandhults kommuner samt

Borås stad med station för veterlhären i Borås.

13. Rävlanda distrikt: Töllsjö, Bollebygds, Björketorps, Sätila och Hyss
na

kommuner med station för veterinären i Rävlanda.

14. Skene distrikt: Hajoms, Berghems, Fotskäls, Tostareds, Surteby-Katt
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.

unga, Öxnevalla, Horreds, Istorps, Kungsäters, Grimmareds, Karl

Gustavs, Gunnarsjö, Torestorps, Älekulla, Öxabäcks, Örby, Kinna,

Seglora, Fritsla, Skepphults och Kinnarumma kommuner med station

för veterinären i Skene.

15. Svenljunga distrikt: Ljushults, Hillareds, Sexdrega, Roasjö, Redsla
reds,

Svenljunga, Ullasjö, Örsås, Revesjö, Holsljunga, Mjöbäcks, Älvsereds,

Mårdaklevs, Kalvs, Östra Frölunda, Håcksviks, Länghems

och Dannike kommuner med station för veterinären i Svenljunga.

16. Limmareds distrikt: Sjötofta, Ambjörnarps, Mossebo, Tranemo, Nit
torps,

Ljungsarps, Ölsremma, Dalstorps, Hulareds, Södra Åsarps.

Månstads, Finnekumla och Södra Säms kommuner med station för

veterinären i Limmared.

Länsveterinärens praktikområde: Vänersborgs stad, Trollhättans stad,

Frändefors, Väne-Ryrs, Vassända-Naglums, Västra Tunhems och

Norra Björke kommuner.

Skaraborgs län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1912, den 31 december 1913,

den 16 februari 1923 och den 31 mars 1928.)

1. Grästorps distrikt: Vänersnäs, Flo, Sals, Ås, Karaby, Tuns, Friels,

Tängs, Håle, Särestads, Bjärby, Flakebergs, Sparlösa, Hyringa,

Malma, Längnums, Tengene, Grästorps köpings, Trökörna, Främmestads

och Bärebergs kommuner med station för veterinären i

Grästorp.

2. Vara distrikt: Slädene, Levene, Essunga, Kyrkås, Fåglums, Barne
Åsaka,

Lekåsa, Elings, Naums, Södra Kedums, Ryda, Longs, Hållums,

Skarstads, Vara, Vara köpings, Önums, Laske-Vedums, Västerbitterna,

Österbitterna, Larvs, Södra Lundby, Längjums, Uvereds

och Järpås kommuner med station för veterinären i Vara köping.

3. Kvänums distrikt: Tråvads, Vinköls, Västra Gerums, Synnerby, Skall
meja,

Trässbergs, Härjevads, Saleby, Öttums, Jungs, Fyrunga, Kvänums,

Norra Vånga och Edsvära kommuner med station för veterinären

i Kvänum.

4. Lidköpings distrikt: Häggesleds, Lavads, Tranums, Tådene, Norra

Kedums, Väla, Gillstads, Mellby, Kållands-Åsaka, Råda, Örslösa,

Söne, Skalunda, Rackeby, Gösslunda, Sunnersbergs, Strö, Otterstads,

Hovby, Norra Härene, Hasslösa, Lindärva, Sävare, Hangelösa, Skeby,

Källby och Broby kommuner samt Lidköpings stad med station

för veterinären i Lidköping.

5. Götene distrikt: Ova, Skälvums, Husaby, Västerplana, Medelplana,

Österplana, Restads, Kinne-Kleva, Sils, Kinne-Vedums, Fullösa,

Forshems, Bredsäters, Lugnås, Holmestads, Götene, Vättlösa och

Ledsjö kommuner med station för veterinären i Götene.

6. Skara veterinärinrättnings distrikt: Istrums, Öglunda, Eggby, Skarke

(Varnhems), Norra Lundby, Bolums, Stenums, Norra Vings, Skånings-Åsaka,

Händene, Härlunda, Marums och Bjärka kommuner

samt Skara landskommun och Skara stad.

7. Skövde distrikt: Häggums, Skärvs, Sjogerstads, Rådene, Stenstorps,

Brunnhems, Värsås, Varola, Hagelbergs, Örns, Norra Kyrketorps,

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Våmbs, Ryds, Forsby, Svenstorps, Locketorps, Värings, Horns,

Frösve, Säters, Bergs, Lerdala, Timmersdala, Böja, Låstads, Binnebergs,

Odenåkers, Tidavads, Flistads och Götlunda kommuner samt

Skövde stad med station för veterinären i Skövde.

8. Falköpings distrikt: Ullene, Vilske-Kleva, Marka, Gökhems, Sörby,

Trävattna, Floby, Göteve, Grolanda, Jäla, Brismene, Börstigs, Kinneveds,

Vårkumla, Luttra, Karleby, Slöta, Skörstorps, Mularps,

Åsle, Tiarps, Högstena, Södra Kyrketorps, Segerstads, Håkanstorps,

Valtorps, Torbjörntorps, Friggeråkers, Östra Tunhems, Gudhems,

Ugglums, Bjurums, Sätuna, Hornborga och Broddetorps kommuner,

Falköpings östra och Falköpings västra landskommuner samt Falköpings

stad med station för veterinären i Falköping.

9. Mullsjö distrikt: Kälvene, Vartofta-Åsaka, Vistorps, Yllestads, Näs,

Kymbo, Härja, Utvängstorps, Sandhems, Nykyrka, Bjurbäcks, Habo

och Gustav Adolfs kommuner med station för veterinären i

Mullsjö.

10. Tidaholms distrikt: Hångsdala, Östra Gerums, Kungslena, Hömbs,

Varvs, Dimbo, Ottravads, Suntaks, Valstads, Vättaks, Brandstorps,

Daretorps, Velinge, Baltaks, Acklinga och Agnetorps kommuner

samt Tidaholms stad med station för veterinären i Tidaholm.

11. Hjo distrikt: Fröjereds, Korsberga, Fridene, Ljunghems, Edåsa,

Borgunda, Dala, Södra Fågelås, Norra Fågelås, Grevbäcks, Bredviks,

Kyrkefalla och Mofalla kommuner, Hjo landskommun samt

Hjo stad med station för veterinären i Hjo.

12. Töreboda distrikt: Svenneby, Hjälstads, Mo, Vads, Bällefors, Ekeskogs,

Halna, Fägre, Trästena, Färeds, Bäcks, Björkängs, Töreboda köpings

och Fredsbergs kommuner med station för veterinären i Töreboda.

13. Karlsborgs distrikt: Beatebergs, Ransbergs, Mölltorps, Karlsborgs,

Tiveds och Undenäs kommuner med station för veterinären i Karlsborg.

14. Hova distrikt: Lyrestads, Hova, Älgarås, Finnerödja och Amnehärads

kommuner samt Södra Råda kommun i Värmlands län med station

för veterinären i Hova.

Länsveterinärens praktikområde: Utby, Ekby, Eks, Ullervads, Björsäters,

Leksbergs, Torsö samt Hassle, Enåsa och Berga kommuner

ävensom Mariestads stad.

Värmlands län.

(Nuvarande indelning enligt Iney den 31 december 1912. den 31 december 1913,

den 19 januari 1924 och den 6 juli 1928.)

1. Filipstads distrikt: Rämens, Gåsborns, Nordmarks,_ Färnebo, Bratt
fors,

Kroppa och Lungsunds kommuner samt Filipstads stad med

station för veterinären i Filipstad.

2. Kristinehamns distrikt: Rudskoga, Visnums-Kils, Visnums, Varnums

och Ölme kommuner samt Kristinehamns stad med station fiir veterinären

i Kristinehamn.

3. Molkoms distrikt: Väse, Nedre Ulleruds, Övre Ulleruds, Älvsbacka och

Nyeds kommuner samt Forshaga församling av Grava kommun

med station för veterinären i Molkom.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Majlis proposition nr 153.

4. Uddeholms distrikt: Ransäters, Ekshärads, Gustav Adolfs, Norra Råda

och Sunnemo kommuner med station för veterinären i Norra Råda.

5. Kils distrikt: Stora Kils, Frykeruds, Nors, Segerstads, Grums och

Boda kommuner med station för veterinären i Kil.

6. Häljebols distrikt: Borgviks, Svanskogs, Långseruds, Gillberga, Värm
skogs,

Stavnäs och Glava kommuner med station för veterinären i

Häljebol.

7. Säffle distrikt: Eds, Bro, Södra Ny, Huggenäs, By, Säffle köpings.

Botilsäters, Ölseruds, Millesviks, Eskilsäters, Tveta och Kila kommuner

med station för veterinären i Säffle.

8. Arvika distrikt: Högeruds, Bogens, Gunnarskogs, Ny, Älgå, Mang
skogs

och Brunskogs kommuner samt Arvika landskommun och Ar

vika stad med station för veterinären i Arvika.

9. Årjängs distrikt: Silleruds, Silbodals, Blomskogs, Trankils, Västra Få
gelviks,

Holmedals, Töcksmarks och Karlanda kommuner med station

för veterinären i Årjäng.

10. Koppoms distrikt: Öster vallskogs, Järnskogs, Skillingmarks, Köla och

Eda kommuner med station för veterinären vid Koppoms järnvägsstation.

11. Sunne distrikt: Västra Emterviks, Östra Emterviks, Sunne, Sunne kö
pings

och Gräsmarks kommuner med station för veterinären i Sunne

köping.

12. Torsby distrikt: Lysviks, Fryksände, Lekvattnets, Östmarks och Vit
sands

kommuner med station för veterinären i Torsby.

13. Värmlands-Dalby distrikt: Nyskoga, Södra Finnskoga, Norra Finn
skoga,

Dalby och Norra Ny kommuner med station för veterinären

vid Värmlands-Dalby.

Länsveterinärens praktikområde: östra Fågelviks, Alsters och Hammarö

kommuner, Karlstads landskommun samt Grava sockendel av

Grava kommun och Karlstads stad.

Örebro län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1912, den 31 december 1913,

och den 6 juli 1928.)

1. Örebro distrikt: Kils, Gräve, Tysslinge, Täby, Mosjö, Almby, Ånsta,

Längbro, Ekers, Hovsta, Axbergs, Rinkaby, Glanshammars, Norrbyås

och Gällersta kommuner samt Örebro stad med station för veterinären

i Örebro.

2. Fjugesta distrikt: Vintrosa, Kräklinge, Hackvads, Skagershults,

Tångeråsa, Edsbergs, Knista, Hidinge och Kvistbro kommuner med

station för veterinären i Fjugesta.

3. Fellingsbro distrikt: Ödeby, Lillkyrka, Götlunda, Näsby och Fellings
bro

kommuner med station för veterinären i Fellingsbro.

4. Odensbackens distrikt: Lännäs, Askers, och Stora Mellösa kommuner

med station för veterinären i Odensbacken.

5. Pålsboda distrikt: Ekeby, Sköllersta, Svennevads och Bo kommuner

med station för veterinären i Pålsboda.

6. Hallsbergs distrikt: Lerbäcks, Hallsbergs, Hallsbergs köpings, Kumla.

Hardemo och Viby kommuner med station för veterinären i Hallsbergs

köping.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. May.ts proposition nr 153.

7. Askersunds distrikt: Ramundeboda, Snavlunda och Hammars kom
muner

samt Askersunds landskommun och Askersunds stad med

station för veterinären i Askersund.

8. Karlskoga distrikt: Nysunds, Degerfors, Karlskoga och Bjurkärns

kommuner med station för veterinären i Karlskoga.

9. Grythytteheds distrikt: Grythyttans och Hällefors kommuner med sta
tion

för veterinären i Grythyttehed.

10 Kopparbergs distrikt: Hjulsjö, Ramsbergs och Ljusnarsbergs kommuner

samt Kopparbergs köping med station för veterinären i Köpparberg.

11. Nora distrikt: Järnboås, Vikers och Ervalla kommuner samt Nora

landskommun och Nora stad med station för veterinären i Nora.

12. Lindesbergs distrikt: Linde kommun samt Lindesbergs stad med sta
tion

för veterinären i Lindesberg.

Västmanlands län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 7 februari 1913 och den 21 november 1930.)

1 Arboga distrikt: Torpa, Kung Karls, Kungsörs köpings, Björskogs, Sä
terbo

och Medåkers kommuner, Arboga landskommun och Västermo

kommun (Södermanlands län) samt Arboga stad med station för

veterinären i Arboga. , ,, ,

2 Köpings distrikt: Kungsbarkarö, Västra Skedvi, Himmeta, Bro, Mai
ma,

Odensvi, Heds, Gunnilbo och Munktorps kommuner samt Köpings

stad med station för veterinären i Köping.

3. Norbergs distrikt: Skinnskattebergs, Västanfors, Norbergs, Västervåla.

Karbennings och Ramnäs kommuner med station för veterinären

i Norberg. „

4 Sala distrikt: Västerfärnebo, Fläckebo, Kumla, Kila, Moklinta, Ln
åkers,

Västerlövsta, Norrby och Tärna kommuner samt Sala landskommun

och Sala stad med station för veterinären i Sala.

5 Fjärdhundra distrikt: Sevalla, Altuna, Simtuna, Frösthults, Härnevi,

Torstuna, Österunda och Vittinge kommuner med station for veterinären

i Fjärdhundra.

6. Östervåla distrikt: Huddunge, Harbo, Östervåla och Nora kommuner

med station för veterinären i Östervåla.

Länsveterinärens praktikområde: Västerås stad, Sura, Svedvi, Bergs,

Kolbäcks, Säby, Rytterne, Västerås-Barkarö, Dingtuna, Lillhärads,

Skerike, Skultuna, Harakers, Romfartuna, Tillberga, Hubbo, Badelunda,

Irsta, Kärrbo, Kungsåra, Ängsö, Björksta och Tortuna kommuner.

Kopparbergs län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1912.)

1. Fors distrikt: By, Folkärna, Krylbo köpings och Grytnäs kommuner

samt Avesta stad med station för veterinären vid Fors station.

2. Hedemora distrikt: Garpenbergs kommun, Hedemora och Säters lands
kommuner

samt Säters och Hedemora städer med station för veterinären

i Hedemora.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Majlis proposition nr 153.

3. Dala-Husby distrikt: Husby och Stora Skedvi kommuner med station

för veterinären i Dala-Husby.

4. Svärdsjö distrikt: Svärdsjö och Envikens kommuner med station för

veterinären i Svärdsjö.

5. Borlänge distrikt: Stora Tuna, Borlänge köpings, Domnarvets, Tor
sångs,

Gustavs och Silvbergs kommuner med station för veterinären

i Borlänge.

6. Smedjebackens distrikt: Söderbärke, Malingsbo, Norrbärke och Smed
jebackens

köpings kommuner samt Ludvika landskommun och Ludvika

stad med station för veterinären i Smedjebacken.

7. Sunnansjö distrikt: Grangärde och Sävsnäs kommuner med station för

veterinären i Sunnansjö.

8. Nås distrikt: Floda, Nås och Järna kommuner samt Mockfjärds ka
pellag

av Gagnefs kommun med station för veterinären i Nås.

9. Malungs distrikt: Äppelbo och Malungs kommuner med station för

veterinären i Malung.

10. Ti ansti ands distrikt: Lima och Transtrands kommuner med station

för veterinären i Transtrand.

11. Leksands distrikt: Äls, Leksands och Siljansnäs kommuner samt Gag
nefs

sockendel av Gagnefs kommun med station för veterinären i

Leksand.

12. Rättviks distrikt: Rättviks och Boda kommuner med station för vete
rinären

i Rättvik.

13. Orsa distrikt: Ore, Orsa och Våmhus kommuner med station för vete
rinären

i Orsa.

14. Mora distrikt: Mora, Morastrands köpings, Solleröns och Venjans kom
muner

med station för veterinären i Mora.

15. Älvdalens distrikt: Älvdalens, Särna och Idre kommuner med station

för veterinären i Älvdalen.

Länsveterinärens praktikområde: Vika, Sundborns, Kopparbergs, Aspeboda

och Bjursås kommuner samt Falu stad.

Mora distrikt tillsättes icke, förrän nuvarande länsveterinären i Mora

avgår från denna tjänst.

Dalarnas övre länsveterinärdistrikt indrages och länsveterinären överföres

på övergångsstat med skyldighet att inom Mora distrikt fullgöra

distriktsveterinärs åligganden.

Gävleborgs län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1912, den 31 december 1913,

den 31 december 1918 och den 21 januari 1927.)

1. Ockelbo distrikt: Ockelbo, Hamrånge och Skogs kommuner nied sta
tion

för veterinären i Ockelbo.

2. Storviks distrikt: Järbo, Ovansjö, Storviks köpings, Hofors, Torsåkers,

Årsunda, Sandvikens köpings och Högbo kommuner med station för

veterinären i Storvik.

3. Gysinge distrikt: Österfärnebo och Hedesunda kommuner med station

för veterinären i Gysinge.

4. Söderhamns distrikt: Söderala, Norrala, Trönö och Mo kommuner samt

Söderhamns stad med station för veterinären i Söderhamn.

5. Bollnäs distrikt: Rengsjö, Segersta, Hanebo, Bollnäs, Björkhamre kö
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

pings, Bollnäs köpings, Arbrå och Undersviks kommuner med station

för veterinären i Bollnäs.

6. Edsbyns distrikt: Alfta, Ovanåkers och Voxna kommuner med station

för veterinären i Edsbyn.

7. Ljusdals distrikt: Järvsö, Ljusdals, Ljusdals köpings och Kamsjö kom
muner

samt Färila sockendel av Färila-Kårböle kommun med station

för veterinären i Ljusdals köping.

8. Los distrikt: Los kommun samt Kårböle kapellag av Färila-Kårböle

kommun med station för veterinären i Los.

9. Bergsjö distrikt: Bjuråkers, Harmångers, Jättendal, Gnarps, Bergsjö

och Hassela kommuner med station för veterinären i Bergsjö.

10. Hudiksvalls distrikt: Norrbo, Delsbo, Nianfors, Enångers, Njutångers,

Forsa, Högs, Ilsbo, Hälsingtuna, Idenors och Rogsta kommuner

samt Hudiksvalls stad med station för veterinären i Hudiksvall.

Länsveterinärens praktikområde: Gävle stad, Valbo och Hille kommuner.

Västernorrlands län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1912, den 31 december 1919,

och den 19 januari 1923.)

1. Fränsta distrikt: Haverö, Borgsjö, Torps och Stöde kommuner med

station för veterinären i Fränsta.

2. Sundsvalls distrikt: Sättna, Selångers, Tuna, Attmars, Njurunda,

Sköns, Timrå, Alnö, Tynderö och Hässjö kommuner samt Sundsvalls

stad med station för veterinären i Sundsvall.

3. Indals-Lidens distrikt: Ljustorps, Indals, Indalslidens och Holms

kommuner med station för veterinären i Indals-Liden.

4. Nylands distrikt: Gudmundrå, Styrnäs, Boteå, Överlännäs, Torsåkers,

Ytterlännäs och Dals kommuner med station för veterinären i Nyland.

5. Skogs distrikt: Nora, Skogs, Bjärtrå, Ullångers, Nordingrå och Vibyg
gerå

kommuner med station för veterinären i Skog.

6. Långsele distrikt: Sånga, Multrå, Sollefteå lands-, Eds,^ Långsele, Gra
ninge,

Helgums och Resele kommuner samt Sollefteå stad med station

för veterinären i Långsele.

7. Ramsele distrikt: Edsele, Ramsele och Ådals-Lidens kommuner med

station för veterinären i Ramsele.

8. Backe distrikt: Junsele, Fjällsjö och Bodums kommuner med station

för veterinären i Backe.

9. Örnsköldsviks distrikt: Nätra, Mo, Själevads, Arnäs, Grundsunda och

Gideå kommuner samt Örnsköldsviks stad med station för veterinären

i Örnsköldsvik.

10. Bredbyns distrikt: Sidensjö, Skorpeds, Anundsjö, Björna och Trehörningsjö

kommuner med station för veterinären i Bredbyn.

Länsveterinärens praktikområde: Häggdångers, Säbrå, Stigsjö, Viksjö,

Högsjö och Hemsö kommuner samt Härnösands stad.

Sund svallsdistriktet tillsättes icke, förrän nuvarande länsveterinären

i Medelpads distrikt avgår. Intill dess (den 30 augusti 1935) bibehålies

alltså nuvarande Vivstavarvs distrikt.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Jämtlands län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1912, den 31 december 1913,

den 7 juni 1921 och den 3 december 1926.)

1. Ragunda distrikt: Fors, Hällesjö, Håsjö, Ragunda och Stuguns kom
muner

med station för veterinären i Ragunda.

2. Hammerdals distrikt: Borgvattnets, Hammerdals och Gåxsjö kommu
ner

med station för veterinären i Hammerdal.

3. Bräcke distrikt: Bräcke, Nyhems, Sundsjö, Revsunds och Bodsjö kom
muner

med station för veterinären i Bräcke.

4. Svenstayiks distrikt: Hackås, Näs, Bergs, Åsarne, Klövsjö, Rätans och

Storsjö kommuner med station för veterinären i Svenstavik.

o. Föllinge distrikt: Föllinge, Laxsjö och Hotagens kommuner med station

för veterinären i Föllinge.

6. Strömsunds distrikt: Ströms, Alanäs och Frostvikens kommuner med

station för veterinären i Strömsund.

7. Mörsils distrikt: Åre, Undersåkers, Horsik, Kalls och Mattmars kom
muner

samt den del av Hallens kommun, som ligger norr örn Storsjön,

med station för veterinären i Mörsil.

8. Offerdals distrikt: Offerdals och Alsens kommuner med station för

veterinären i Offerdal.

9. Månsåsens distrikt: Norderöns, Marby, Ovikens och Myssjö kommu
ner,

den del av Sunne kommun, som ligger väster om Storsjön, samt

Hallens kommun med undantag av den del, som ligger norr örn

Storsjön, med station för veterinären i Månsåsen.

10. Hede distrikt: Vemdalens, Hede och Tännäs kommuner med station

för veterinären i Hede.

11. Svegs distrikt: Lillhärdals, Linsälls, Svegs, Älvros, överhogdals, Yt
terhogdals

och Ängersjö kommuner med station för veterinären i

Svegsmon.

Länsy eter inär ens^ praktikområde: Lockne, Marieby, Brunflo, Rödöns,

Näskotts, Aspås, Ås, Kyrkas, Lits, Häggenäs och Frösöns kommuner,

den del av Sunne kommun, som ligger öster örn Storsjön, samt

Östersunds stad.

Västerbottens län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 7 februari 1913, den 29 augusti 1913, den

2 februari 1923 och den 19 januari 1924.)

1. Nordmalings distrikt: Nordmalings och Hörnefors kommuner med sta
tion

för veterinären i Nordmalings municipalsamhälle

2. Bjurholms distrikt: Bjurholms, Örträsks och Fredrika kommuner med

station för veterinären i Bjurholm.

3. Vindelns distrikt: Degerfors kommun och Botsmarks kyrkobokförings
område

av Sävars kommun med station för veterinären i Vindeln.

4. Nysätra distrikt: Bygdeå, Nysätra och Lövångers kommuner med sta
tion

för veterinären i Ånäset.

5. Burträsks distrikt: Burträsks kommun med station för veterinären i

Burträsks municipalsamhälle.

6. Skellefteå distrikt: Bureå kommun och Skellefteå landskommun, med

undantag av Kågedalens församling, samt Skellefteå stad med station

för veterinären i Skellefteå.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153. 65

7. Byske distrikt: Byske kommun och Ekedalens församling av Skellef
teå

landskommun samt den del av Jörns kommun, som ligger öster

örn norra stambanan, med station för veterinären i Byske municipalsamhälle.

8. Norsjö distrikt: Norsjö och Malå kommuner samt den del av Jörns

kommun, som ligger väster örn norra stambanan, inheräknat Jörns

municipalsamhälle, med station för veterinären i Norsjö kyrkoby.

9. Lycksele distrikt: Lycksele och Lycksele köpings kommuner med sta
tion

för veterinären i Lycksele köping.

10. Storumans distrikt: Stensele, Sorsele och Tärna kommuner med sta
tion

för veterinären i Storuman.

11. Vilhelmina distrikt: Vilhelmina kommun med station för veterinären

i Vilhelmina municipalsamhälle.

12. Dorotea distrikt: Dorotea och Åsele kommuner samt Tåsjö kommun i

Västernorrlands län med station för veterinären i Dorotea stationssamhälle.

Länsveterinärens praktikområde: Vännäs, Vännäs köpings, Umeå

lands- och Holmsunds kommuner, Sävars kommun med undantag

av Botsmarks kyrkobokföringsområde ävensom Holmöns kommun

och Umeå stad.

Norrbottens län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1912.)

1. Piteå distrikt: Hortlax, Norrfjärdens och Älvsby kommuner samt Pi
teå

landskommun och Piteå stad med station för veterinären i Piteå.

2. Bodens distrikt: Överluleå, Edefors och Eåneå kommuner samt Bo
dens

stad med station för veterinären i Boden.

3. Arvidsjaurs distrikt: Arvidsjaurs och Arjeplogs kommuner med sta
tion

för veterinären i Arvidsjaur.

4. Jokkmokks distrikt: Jokkmokks kommun med station för veterinären

i Jokkmokk.

5. Gällivare distrikt: Gällivare, Jukkasjärvi och Karesuando kommuner

med station för veterinären i Gällivare.

6. Nederkalix distrikt: Överkalix, Töre och Nederkalix kommuner med

station för veterinären i Nederkalix.

7. Haparanda distrikt: Nedertorneå, Karl Gustavs och Hietaniemi kom
muner,

Övertorneå kommun med undantag av Svansteins kyrkobokföringsområde

samt Haparanda stad med station för veterinären

i Haparanda.

8. Pajala distrikt: Korpilombolo, Tärendö, Pajala och Junosuando kom
muner

samt Svansteins kyrkobokföringsområde av Övertorneå kommun

med station för veterinären i Pajala.

Länsveterinärens praktikområde: Nederluleå kommun och Luleå stad.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 153.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:248 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående distriktsveterinärväsendet. s. 1 i texten
  2. JoU 1933:89 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående distriktsveterinärväsendet jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten