Sök i Ratio Lex

Angående vissa praktiska utbildningslinjer på realskolans åldersstadium m. m

1933-02-24 · 53 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 50 av 53 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:161, Angående vissa praktiska utbildningslinjer på realskolans åldersstadium m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

1

Nr 161.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa praktiska

utbildningslinjer på realskolans åldersstadium m. m.; given

Stockholms slott den 24 februari 1933.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 24 februari 1933.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyten, Wigforss,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Engberg anför:

Jag anhåller att för Kungl. Majit få anmäla frågan om vissa praktiska

utbildningslinjer på realskolans åldersstadium.

I. Frågans tidigare behandling. Nuvarande bestämmelser.

Frågan om möjligheten att i de svenska läroverkens nederskola vid

sidan av den mera teoretiskt betonade linjen infoga en undervisning och

utbildning, som mera direkt kunde förbereda en del av ungdomen för verkBihang

till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 161. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

samhet inom det praktiska livets områden, är av mycket gammalt datum.

Vid sidan av de teoretiska eller lärda studiebanorna uppbyggdes tidigt bildningslinjer

av mera praktisk karaktär. Apologistklassen, apologistsMan, reallinjen

och realskolan äro till sitt ursprung att betrakta som led i dessa strävanden,

ehuru dessa skolor och skolformer dock väsentligen hava utformats

med tanke på ungdom, som förbereder sig för mera kvalificerade arbetsuppgifter

i statens eller enskild tjänst. De på 1850-talet införda tekniska

elementarskolorna voro ett annat sådant led med mera direkt syfte att tillgodose

kraven på förberedande utbildning för det praktiska yrkeslivet. De

högre folkskolorna, vilka från och med 1860-talet började inrättas och vilka

huvudsakligen vända sig till bildningssökande ungdom, som sedermera ämnar

ägna sig åt praktiskt förvärvsarbete av ett eller annat slag, äro väsentligen

att betrakta som skolor för meddelande av allmän medborgerlig och

praktisk bildning. Något inslag av facklig utbildning i egentlig mening

hava de däremot icke ägt, förrän genom beslut vid 1918 års riksdag en

differentiering i allmänna och yrkesbestämda högre folkskolor kom till stånd

och det alltså blev möjligt att införa yrkesundervisning på en sådan skolas

program. Det dröjde emellertid ända till nyssnämnda år, 1918, innan en

differentierad och genomförd organisation av praktiska undervisningsanstalter

kom till stånd och det nuvarande systemet av sådana läroanstalter därmed

erhöll sin utformning.

Enligt det beslut, som fattades vid 1918 års riksdag angående praktiska

ungdomsskolor och som senare kompletterats genom nya beslut av 1921 års

riksdag, öppna sig för den ungdom, som genomgått fullständig 6-klassig

folkskola och icke har för avsikt att förvärva teoretisk utbildning i läroverk

(mellanskola) eller högre flickskola, två fortbildningsmöjligheter. Antingen

kunna de genomgå högre folkskola eller ha de att bevista fortsättningsskolan,

vilken kan vara allmän eller yrkesbestämd. Ännu är den allmänna fortsättningsskolan

vanligare förekommande än den yrkesbestämda, men utvecklingen

synes oförtydbart visa, att den senare alltmer vinner terräng. Givetvis

kan den fackliga undervisningen med hänsyn till den korta lärotiden

endast bliva av mera förberedande art och söka ge en första orientering i

yrkets tekniska, ekonomiska och sociala sidor, liksom den allmänbildande

undervisningen måste inskränka sig till vissa grundläggande ämnen, framför

allt modersmålet och medborgarkunskap. Vad beträffar den högre folkskolan,

kan denna, såsom redan nämnts, enligt 1918 års riksdags beslut jämväl

göras yrkesbestämd. De yrkesbestämda högre folkskolorna hava haft att

uppvisa en snabb tillväxt i numerär med god anslutning. Åtskilliga högre

folkskolor hava börjat såsom allmänna och senare ombildats till yrkesbestämda,

under det att andra blivit ombildade till kommunala mellanskolor.

De egentliga yrkesundervisningsskolorna — med bortseende från sådana

läroanstalter, som närmast kunna anses motsvara de allmänna läroverkens

gymnasier eller ett ännu högre stadium, alltså den högre yrkesundervis
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

ningen — äro lärlings- och yrkesskolorna, de båda ettåriga handels- och hushållsskolorna

samt verkstadsskolorna. Frånsett här nämnda kommunala anstalter

för lägre yrkesundervisning finnas åtskilliga enskilda skolor med liknande

syfte.

Tillträdet till lärling sskolan står öppet för den, som genomgått fortsättningsskolan

och har anställning i praktiskt arbete, medan yrkesskolan vänder

sig till dem, som förut genomgått lärlingsskola och önska förvärva fördjupad

facklig utbildning. I båda fallen är det endast fråga örn deltidsundervisning

och örn lärjungar, som samtidigt äro anställda i yrkesarbete. Undervisningen

är rent facklig och de olika ämnena gruppera sig kring den för

de olika yrkena speciella yrkesläran som medelpunkt. Sålunda äro läroämnena

i lärlingsskolor för handel handelsteknik, ekonomisk geografi med

produktionslära, handelsrätt och nationalekonomi, samt, om nödigt, svenska

språket, i lärlingsskolor för hantverk och industri yrkeslära, yrkesekonomi,

yrkes- och arbetarlagstiftning, samt i lärlingsskolor för husligt arbete praktiskt

hushållsarbete, hushållslära och hälsovård. Därjämte kunna såsom frivilliga

ämnen förekomma levande språk, stenograf!, maskinskrivning m. m.

De ettåriga handels- och husmoder sskolorna hava däremot heldagsundervisning

och avse att meddela personer, som äga praktisk erfarenhet inom handelsyrket

eller äro sysselsatta med husligt arbete men icke varit i tillfälle

att genomgå för deras respektive yrken avsedd lärlings- och yrkesskola, en

på fortsättningsskolans kunskapsmått byggd teoretisk utbildning av den omfattning,

som fordras för fullgörande av deras respektive arbetsuppgifter.

Verkstadsskolorna äro i första hand ägnade att mottaga ungdom i åldern

14—18 år, som icke samtidigt har anställning i praktiskt arbete men önskar

utbildning för inträde i sådant. De kunna genomgås samtidigt med fortsättningsskola.

Skolan, som har heldagsundervisning, ställer som sitt mål

att giva lärjungarna ett visst mått av praktisk yrkesfärdighet.

De nämnda formerna av praktiska ungdomsskolor ovanpå fortsättn!ngsskolan

taga sålunda samtliga sikte på att meddela en förberedande mer eller

mindre grundlig facklig utbildning, och det mera allmänbildande momentet

skjutes därvid i bakgrunden. Praktisk verksamhet i visst yrke förekommer,

bortsett från verkstadsskolorna, jämsides med undervisningen eller är, vad

angår hantverk och industri, rent av en förutsättning för deltagandet i denna.

Genom 1918 års riksdagsbeslut togs ett stort steg i riktning mot beredandet

av praktiska utbildningsmöjligheter för landets ungdom. Erfarenheten

visade dock snart, att vad sålunda vunnits ej var tillräckligt, och

strävanden hava också oavlåtligt pågått för att nå fram till en förbättring

i dessa hänseenden.

Skot kommissionen förordade i sitt den 28 april 1922 avgivna betänkande

ett genomförande överallt av en organisation med fyraårig realskola, byggd

på folkskolans sjätte klass, i huvudsaklig överensstämmelse med den orga
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

nisation, som prövats vid de kommunala mellanskolorna. Frågan örn praktiska

utbildningslinjer upptogs ej till behandling i betänkandet, utan skolkommissionen

nöjde sig beträffande denna fråga med följande uttalande i

samband med ett omnämnande av de farhågor för ökad tillströmning till

de teoretiska skolorna, som på många håll förmodats komma att bliva följden

av en skolreform i den föreslagna riktningen
I

och med att här berörda praktiska skolsystem byggts upp, i syfte att

leda in de unga på praktiska utbildningsvägar, har sålunda grunden ryckts

undan för de farhågor, som i det föregående omförmälts. Detta så mycket

mera som de nya ungdomsskolorna till övervägande del organiserats så, att

de unga under studierna i desamma alltjämt förbliva kvar i sin praktiska

verksamhet. Aven vid anordnandet av de högre formerna av sådana utbildningslinjer

har man låtit sig angeläget vara att söka möjliggöra elevernas

upptagande direkt ur arbetslivet.

I det betänkande, som den 18 februari 1926 avlämnades av de, jämlikt

Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 juni 1924, tillkallade sakkunniga, de

s. k. 1924 års skol sakkunnig a, framlades utredning bland annat beträffande

en treårig, på sexklassig folkskola byggd realskola. Därjämte ägnades en

särskild avdelning åt frågan örn praktiska utbildningslinjer under framläggande

av preliminära förslag till timplaner såväl för fristående treåriga skolor,

vilka föreslogos skola leda fram till en praktisk realexamen, som också

för motsvarande slag av linjer inom fyraåriga realskolan.

II. Frågans behandling vid 1927 års riksdag.

I Kungl. Maj:ts den 18 februari 1927 för riksdagen framlagda proposition,

nr 116, angående omorganisation av det högre skolväsendet m. m.

(1927 års skolproposition) anförde departementschefen i fråga om praktiska

realskollinjer huvudsakligen följande (sid. 164—165):

Från olika håll bland annat av skolöverstyrelsen — har uppmärksamheten

riktats på betydelsen därav, att den högre folkskolan — de skolsakkunniga

hava närmare preciserat önskemålet till att gälla de treåriga skolorna

av denna typ jämväl erhölle rätt att anställa särskild avgångsexamen,

förslagsvis benämnd praktisk realexamen, med vilken viss behörighet

vöre förbunden. I samband härmed har uttalats tanken på en särskild

praktisk bildningslinje vid vissa av de nuvarande realskolorna. Dessa önskemål

hava framsprungit ur en lovvärd strävan att stärka de praktiska utbildningslinjernas

ställning inom skolsystemet och därmed också deras konkurrenskraft.

Jag är för min del gärna villig erkänna, att åtskilligt talar till förmån

för de framlagda förslagen. På grund av de högre folkskolornas för närvarande

starkt skiftande organisation synes mig emellertid denna fråga

lämpligast böra prövas från fall till fall.

Frågan örn praktiska realskollinjer kom emellertid genom flera i ämnet

väckta motioner att närmare behandlas av riksdagen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161. 5

I sin skrivelse i ämnet den 2 juni 1927, nr 262, anförde riksdagen härom

(sid. 76 o. f.) bland annat:

Spörsmålet örn praktiska realskolor beröres i tre motioner nämligen I: 259

och II: 410 samt II: 362. I de förstnämnda motionerna förordas en differentiering

av realskolan av sådan art, att önskemålet örn en mer praktiskt

betonad realskolutbildning kunde tillgodoses. I motionerna föreslås, att

riksdagen måtte besluta att hos Kungl Maj:t anhålla örn utredning och förslag

till nästa riksdag dels om anordningar för realskolan, som medgiva

differentiering i undervisningen, så att realskolan möjliggör för sina lärjungar

att efter anlag och behov få en mera praktisk eller mera teoretisk

utbildning, dels örn organisations- och kursplaner, som möjliggöra avgång

med realskolekompetens från tredje respektive fjärde klassen i realskolan,

vilken dessutom för de lärjungar, som ämna fortsätta i det treåriga gymnasiet,

anordnas så, att den blir förberedande gymnasieklass.

Motionen II: 362 åter tager sikte på den yrkesbestämda högre folkskolan

och ansluter sig närmast till de skolsakkunnigas ovan antydda förslag. I motionen

hemställes, att riksdagen måtte besluta sådana ändringar i det föreliggande

förslaget, att yrkesbestämd högre folkskola, som är minst treårig,

efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall måtte tillerkännas behörighet

att meddela praktisk realexamen, medförande den kompetens, som

i motiveringen till yrkandet angivits; att ämneslärare vid sådan skola i

lönehänseende jämställes med ämneslärare vid kommunal mellanskola; samt

att jämväl rektor vid dylik skola med avseende på arvode jämställes med

rektor vid kommunal mellanskola, dock så, att i det fall han har att förestå

två eller flera skolor, ökat arvode bör utgå.

Den fråga, som sålunda bragts under omprövning, är, såsom förut antytts,

utan tvivel av stor betydelse men också av ej ringa räckvidd. Riksdagen

instämmer med motionärerna i deras åsikt om vikten av att åtgärder

vidtagas för den praktiskt betonade högre skolundervisningens tillgodoseende.

Det måste nämligen å ena sidan anses önskvärt, att även praktiska

yrkesutövare förvärva en vidgad skolbildning, medan å andra sidan den

teoretiskt inriktade undervisningen i de nuvarande realskolorna ej fyller

detta behov. Huruvida nämnda önskemål lämpligast fylles genom realskolans

differentiering på antytt sätt eller genom en anpassning av den yrkesbestämda

högre folkskolan, därom kunna meningarna vara delade. Yad

den senare utvägen beträffar, vill riksdagen erinra örn att genom densamma

en ur vissa synpunkter mindre önskvärd begränsningo av den högre folkskolans

friare och mer obundna ställning förorsakas. A andra sidan är det

möjligt, att den föreslagna differentieringen av realskolan skulle kunna visa

sig ur organisatorisk synpunkt medföra olägenheter och svårigheter. Riksdagen

anser sig icke under nu förhandenvarande förutsättningar vilja falla

ett bestämt omdöme i detta spörsmål. Då riksdagen emellertid som sagt

finnér frågan betydelsefull, anser sig riksdagen i anledning av ifrågavarande

motioner böra hos Kungl. Maj:t hemställa örn närmare utredning i

detta hänseende samt om framläggande för riksdagen av det förslag, som

må kunna därav föranledas. Riksdagen vill i detta sammanhang — detta

närmast i anslutning till motionerna I: 260 och II: 414 — framhålla, att en

dylik utredning beträffande landsbygdens skolväsen bör omfatta även frågan

örn högre folkskolors anordnande såsom led i en mod genomgången

folkhögskola avslutad och särskilt efter landsbygdens behov avpassad högre

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

undervisning samt spörsmålet om åtgärder till underlättande av vistelsen

vid folkhögskola eller därmed förenad lantmannaskola för utom skolkommunen

boende elever.

Riksdagen hemställde i anslutning till vad sålunda anförts, att Kungl.

Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida och i vilken utsträckning dels

praktiska bildningslinjer kunde anordnas på realskolans åldersstadium, dels

högre folkskolor kunde anordnas såsom led i en med genomgången folkhögskola

avslutad och särskilt efter landsbygdens behov anpassad högre undervisning,

dels ock åtgärder kunde vidtagas till underlättande av vistelsen

vid folkhögskola eller därmed förenad lantmannaskola för utom skolkommunen

boende elever, samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill en

sådan utredning kunde giva anledning.

III. 1927 års skolsakkunniga.

Genom beslut den 18 juni 1927 uppdrog Kungl. Majit åt chefen för ecklesiastikdepartementet

att tillkalla tre sakkunniga (1927 års skolsakkunniga)

för att inom nämnda departement bland annat verkställa utredningar samt

avgiva yttranden och förslag i vissa med den av 1927 års riksdag beslutade

skoloiganisationen sammanhängande frågor, och anbefallde Kungl. Majit

därvid bland annat omförmälda sakkunniga att verkställa och till Kungl.

Majit inkomma med utredning i ovannämnda av riksdagen angivna hänseenden.

Innan jag övergår till en redogörelse för den av 1927 års skolsakkunniga

med anledning härav verkställda utredningen, vill jag omnämna vissa till

Kungl. Majit ingivna framställningar, vilka stå i samband med det de sakkunniga

sålunda meddelade uppdraget och av dem behandlats i ett sammanhang.

1- I skrivelse den 2 juni 1927, nr 264, i anledning av väckt motion angående

inläggande i den fyrklassiga realskolavdelningen vid högre allmänna

läroverket i Kristianstad av I. H. Dahls läroanstalt, anhöll riksdagen,

att Kungl. Majit måtte i samband med den utredning rörande praktiska

bildningslinjer å realskolans åldersstadium, varom hemställan från riksdagens

sida förelåge, taga under övervägande vad i sagda motion anförts och

yrkats.

2. Hos Kungl. Majit anhöll dåvarande rektorn vid realskolan i Oskarshamn

H. Grimlund, att Kungl. Maj;t måtte vidtaga de åtgärder, som kunde

befinnas erforderliga för att vid nämnda skola måtte kunna försöksvis från

och med läsaret 1928/1929 upprättas en praktisk linje, handelslinje, grundad

på genomgången sexklassig folkskola och på villkor och förutsättningar för

övrigt, som Kungl. Majit täcktes fastställa. Törhända kunde Kungl. Majit

finna önskvärt och lämpligt att försök gjordes även med en teknisk linje

samt eventuellt med en hushållslinje. Från stadens sida torde intet hinder

komma att uppställas, blott de försöken åtföljande utgifterna för staden

bleve överkomliga.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

3. Med anledning av en av styrelsen för Stockholms stads högre folkskola

för teknisk utbildning gjord framställning hemställde slutligen Stockholms

folkskoledirektion, att nämnda skola hädanefter måtte benämnas Stockholms

stads tekniska realskola, att eleverna efter avgången från skolans tredje klass

måtte få avlägga en examen, benämnd teknisk realexamen, efter den ordning

och med den kontroll, som Kungl. Majit täcktes föreskriva, ävensom med bibehållande

av nu gällande behörighet för avgångsexamen, samt att avgångsexamen

från den maskintekniska linjen i skolans fjärde klass måtte för lärjunge,

som tidigare erhållit godkänt avgångsbetyg från skolans tredje klass, medföra

samma rättigheter och förmåner som avgångsbetyg från en statens

fackskola för maskinindustri.

A. 1927 års skolsakkunnigas betänkande.

Med skrivelse den 2 juli 1930 överlämnade 1927 års skolsakkunniga till

Kungl. Majit »Utredning och förslag rörande praktiska bildningslinjer på

realskolans åldersstadium» (statens offentliga utredningar 1930: 14).

I det stora hela kan jag beträffande nämnda utredning hänvisa till dels

det tryckta betänkandet, dels de redogörelser för innehållet, som återfinnas

i de över betänkandet avgivna utlåtandena. Här torde jag endast behöva

lämna följande summariska sammanfattning.

Efter att här hava redogjort för begreppen »praktisk bildning» och »alimän

medborgerlig bildning» saint förhållanden på näringslivets och angrensande

områden, vilka göra frågan örn behovet av praktiska bildningslinjer

på realskolans åldersstadium till ett aktuellt spörsmål, hava de sakkunniga

kommit till den övertygelsen, att åtgärder äro behövliga, som åsyfta att förstärka

den praktisk-fackliga utbildningens och de praktiska levnadsbanornas

dragningskraft på de unga.

För att tillgodose den praktisk-fackliga utbildningen på realskolans åldersstadium

framhålla de sakkunniga möjligheten av differentierad undervisning

på realskolans stadium. Örn möjlighet beredes att i läroanstalter av realeller

mellanskoltyp erhålla både en fördjupad allmänbildning och en genom

lämplig differentiering av undervisningen särskilt under de sista åren i realskolan

åstadkommen förberedande utbildning för vissa mera omfattande

yrkesområden, blir valet vid avgången från folkskolan mindre svårt än nu,,

emedan det icke längre och icke i samma grad som nu kommer att gälla

två från varandra skilda skolformer, och vägen till fackutbildning då kan

förkortas till gagn ej minst för de lärjungar, för vilka en grundligare fackutbildning

i särskild skola efter realexamen av olika skäl ändock icke kunnat

komma i fråga. . .

De sakkunniga finna, att här ifrågavarande undervisning far anses mest

av behovet påkallad på handelns, de tekniska och industriella yrkenas samt

det husliga arbetets områden. Örn i enskilda fall, isynnerhet på orter, dar

en viss storindustri är förhärskande, ytterligare specialisering kan och bor

äga rum, är ett spörsmål, som på frågans nuvarande stadium ej gärna, kan

låta sig avgöra. De sakkunniga framhålla tillika, att uppgiften att meddela

mera speciella fackkunskaper bör tillkomma yrkesskolans ämnes- och yrkeskurser,

även då det gäller lärjungar, som i de nu föreslagna skolformerna

erhållit den förberedande fackundervisningen.

De sakkunniga uttala som sin mening, att införandet av en praktisk real
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj:ts proposition Nr 161.

examen torde vara en av de viktigaste förutsättningarna för att praktiska

bildmngslinjer på realskolans åldersstadium skola kunna tjäna sitt ur social

synpunkt förnämsta ändamål, nämligen att till det praktiska livets värv

överföra sådana lärjungar, som äga verklig fallenhet för praktiska arbetsuppgifter

oavsett deras större eller mindre studiebegåvning i övrigt, och därigenom

jämväl bidraga till att från de teoretiska studiebanorna avleda dem

bland lärjungarna, vilka nu på grund av saknaden av praktiska linjer kvarhållas

därstädes. De sakkunniga föreslå därför, att de praktiska linjer, vilkas

närmare utformning framgår i det följande, skola avslutas med en examen

och att denna examen erhåller benämningen praktisk realexamen.

I fråga om behörighet till tjänsteanställningar anse de sakkunniga, att en

praktisk realexamen, som förutsätter lika lång studietid och samma offentliga

kontroll som den nuvarande allmänna realexamen samt i vilken kunskapsfordringarna

i ämnen, i vilka godkänt betyg i realexamen nu fordras,

äro lika stora som eller större än i den hittillsvarande formen av realexamen,

skall komma att erkännas såsom jämngod med vanlig realexamen för

aspiranter till tjänster vid kommunikationsverken.

Vad beträffar en praktisk realexamen på en huslig linje, hava icke från

något håll framställts krav på eller önskemål örn behörighet till tjänsteanställningar

av ifrågavarande slag. Till följd av undervisningens syftemål

måste nämligen såväl på denna som på den tekniska linjen en viss reduktion

vidtagas i kurserna just i sådana ämnen, vid vilka kommunikationsverken

lägga särskild vikt, varemot de ämnen, som tillkomma, eller de ämnen,

i vilka kurserna äro större än i den allmänna realskolan, äro sådana,

vid vilka dessa verk fästa mindre avseende.

I fråga örn behörighet till fortsatta studier vid fa elni thil dningsa n sta l ter anföra

de sakkunniga bland annat:

. ^e sakkunniga finna det självfallet, att en blivande praktisk realexamen

i samma ordning som vanlig realexamen bör berättiga till inträde vid fackutbildande

högre skolor inom de arbetsområden, på vilka den skola eller linje

är inriktad, vid vilken praktisk realexamen avlagts, och att dessa linjers

undervisningsplaner sålunda måste bliva så avpassade, att lärjungarna där

erhålla de grundläggande kunskaper, som erfordras för att tillgodogöra sig

den högre, skolans undervisning. Sålunda bör praktisk realexamen från en

handelslinje i samma ordning som allmän realexamen berättiga till fortsatta

studier vid handelsgymnasium. Vidare bör praktisk realexamen från en hushg

linje giva kompetens för inträde vid sådana skolor och kurser, som äro

avsedda att utbilda för vad man skulle kunna kalla »förmåns»-befattningar

på kvinnliga praktiska yrkesbanor, exempelvis i de fall, då vanlig realexamen

eller motsvarande kunskaper stipulerats såsom inträdesvillkor vid dylika

utbildningskurser. Vad slutligen beträffar praktisk realexamen från teknisk

linje, bör en sådan, på samma villkor som allmän realexamen, berättiga till

inträde vid tekniskt gymnasium och fackskola, så mycket mera som, enligt

vad de sakkunniga nedan anföra, dylik behörighet bör kunna erhållas redan

efter genomgången av den tekniska linjens tredje klass.

De sakkunniga övergå härefter till att behandla frågan örn undervisningens

omfattning på de olika linjerna, och efter att hava framhållit vissa allmänna

synpunkter behandla de först de fackligt inriktade ämnena, å sid.

118—120 å handelsundervisningens område, å sid. 120—121 å det husliga

arbetets område samt å sid. 121—122 å industriens och hantverkets områden,

och därefter å sid. 122—124 de allmänbildande ämnena.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

Härefter beröra de sakkunniga organisationen av den föreslagna undervisningen

och uppställa därvid först frågan, huruvida undervisningen bör ordnas

genom -praktiska linjer inom realskolan och kommunala mellanskolan eller

fristående skolor. De sakkunniga betona till en början, att frågan huruvida

en fristående skola för ifrågavarande undervisning är att föredraga framför

en linjedelad realskola i stor utsträckning måste betraktas, icke såsom en

principfråga, utan såsom en lämplighetsfråga, varför den rena lämplighetssynpunkten

i det enskilda fallet bör bliva den utslagsgivande.

De sakkunniga finna i det fall, att en fristående skola skulle komma att

omfatta endast en linje utan parallellavdelningar, lämpligast, att de praktiska

linjerna, såvida ej hänsyn till lokalfrågor skulle göra en annan anordning

lämpligare, inlemmas i befintlig realskola eller kommunal mellanskola

ej endast i de minsta samhällena utan även på sådana orter, där

lärjungautalet eljest möjligen skulle medgiva, att en fristående praktisk

skola kunde upprättas. Alldeles särskilt gäller detta om en. handelslinje.

Samma är enligt de sakkunnigas mening förhållandet, örn det jämte en handelslinje

är fråga om ytterligare en praktisk linje, för den händelse lärjungantalet

i första klassen av en fristående skola ej kan antagas bliva så stort,

att enbart lärjungantalets storlek även i de högre klasserna kan beräknas

motivera skild undervisning på båda linjerna i alla eller i ett flertal kunskapsämnen,

eller såvida icke fördelningen av ortens skollokaler gör en

annan anordning önskvärd.

Beträffande antalet årsklasser moni de praktiska linjerna hava de sakkunniga

efter en undersökning för varje särskild linje funnit skäl tala till förmån

för en anordning inom alla linjer med differentiering under de två

sista läsåren inom realskolan och till förmån för att den tid, som i fråga

om linjer inom realskolan normalt bör bestämmas som den lämpliga för

praktisk realexameus avläggande, blir densamma som för allmän realexamen.

Efter en undersökning linje för linje, vilken verkställts beträffande i en

realskola eller mellanskola inbyggda praktiska linjer oell beträffande fristående

linjer, hava de sakkunniga kommit till det resultatet, att även för de

praktiska linjerna fyraårig skoltid är såväl i och för sig lämplig som också

nödvändig, ifall dessa linjer skola kunna leda till en allmänbildning, som

i huvudsak är jämförlig med den allmänna realskolans bildningsmål, och

på samma gång kunna meddela en praktisk utbildning av värde för lärjungarna.

De sakkunniga framhålla tillika, att man i detta sammanhang

ej får förbise, att det med de sakkunnigas förslag ej längre blott gäller att

kontrollera ådagalagd praktisk duglighet och kunskap utan att kravet på

en praktisk realexamen innebär dessa skolors likställande i det stora hela

med den allmänna realskolan i allmänbildningshänseende.

I fråga om treåriga praktiska linjer byggda på sjuklassig folkskola anse

de sakkunniga, att under vissa förutsättningar även dessa skulle kunna föra

sina lärjungar fram till den kunskaps- och bildningsnivå, som en praktisk

realexamen avser att vitsorda.

De sakkunniga anse vidare, att faran för ett mindre väl överlagt val av

levnadsbana bäst iorekommes genom att lärjungarna erhålla rätt att komplettera

en realexamen på en praktisk linje genom fyllnadsprövning i ett

eller flera ämnen i enlighet med fordringarna i den allmänna realexamen

eller i praktisk realexamen på en annan linjo än den, där examen avlagts.

Skulle fordringarna i praktisk realexamen i samtliga eller så gott som samtliga

ämnen väsentligt avvika från fordringarna i allmän realexamen, komme

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

denna rätt till komplettering att bliva av ringa praktiskt värde, alldenstund

kompletteringsämnena skulle bliva så många och tilläggskurserna i varje

särskilt ämne så stora, att en komplettering ej skulle kunna ifrågakomma

utan omfattande enskild undervisning. En sådan anordning skulle därför

verka avhållande på många lärjungar, som eljest skulle välja någon av de

praktiska linjerna.

0 De sakkunniga anse vidare, att den praktiska realexamen bör omfatta

såväl skriftliga som muntliga prov samt i vederbörliga fall praktiska examensarbeten.

I fråga om sättet för upprättande av praktiska linjer tinna de sakkunniga

beträffande de praktiska linjer, som inbyggas i statens realskolor, självfallet,

att de liksom skolan i övrigt skola vara statliga. I fråga örn dessas upprättande

bör gälla vad som i allmänhet gäller örn upprättandet av statliga

läroanstalter, eller att sedan det föreliggande fallet varit föremål för undersökning

och utredning, förslag i vederbörlig ordning avgives till riksdagen,

som har att besluta.

oDet synes vidare önskvärt, att kommuner, i vilka statsläroverk finnes, erhålla

möjlighet att i samband med statsläroverket upprätta praktiska linjer,

anordnade i huvudsak enligt samma grunder, som under senare år tillämpats

i fråga om kommunala gymnasier eller gymnasielinjer, bundna vid

statsläroverk. Skulle en på detta sätt av kommunen upprätthållen praktisk

linje i fortsättningen visa sig vara av behovet lika starkt påkallad som den

allmänna linjen eller som motsvarande statliga linje vid andra läroverk,

synes man kunna utgå ifrån att staten skall känna sig föranlåten att

lämna understöd åt eller helt övertaga linjen.

Då det gäller sättet för upprättandet av praktiska linjer, inbyggda i en

redan bestående kommunal mellanskola, vilja de sakkunniga föreslå, att bestämmelser

i detta avseende må lämnas, vilka utgöra en motsvarighet till

dem, som äro givna i fråga örn inrättande av praktisk linje vid kommunal

flickskola.

Vad slutligen beträffar de fristående skolor, som skola föra fram till en

praktisk realexamen, anse de sakkunniga, att sådana skolor åtminstone till

att börja med i regel böra upprättas såsom kommunala anstalter. De sakkunniga

anse, att skolor av detta slag böra komma till stånd på så sätt,

att vederbörande kommun först upprättar en högre folkskola med en eller

flera linjer, vilken utbygges till fyraårig med tillämpande av de undervisningsplaner,

som kunna komma att fastställas för skolor, vilka skola föra

sina lärjungar fram till något slag av praktisk realexamen. Därefter

förfares med skolan på samma sätt som nu är föreskrivet i fråga örn allmän

högre folkskolas övergång till kommunal mellanskola.

1 fråga om de praktiska kommunala skolornas benämning finna de sakkunniga,

att benämningen praktisk kommunal mellanskola måste anses såväl med

avseende på studiemålet som också i organisatoriskt och administrativt hänseende

på ett klart och träffande sätt karakterisera de fristående skolor med

enbart praktiska linjer, vilka erhålla rätt att anställa praktisk realexamen.

En skola av de nuvarande kommunala mellanskolornas typ bör då, örn den

icke har någon praktisk linje, i analogi härmed benämnas allmän kommunal

mellanskola, och enbart kommunal mellanskola, ifall den har både allmän och

praktisk linje.

Beträffande lärarkompetens och lärarutbildning anse de sakkunniga, att med

avseende på behörighet till och tillsättning av sådan tjänst, som omfattar

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts proposition Nr 161.

enbart teoretiska läroämnen, bör förfaras enligt enahanda grunder och på

enahanda sätt, som när det gäller behörighet till eller tillsättning av ämneslärartjänst

vid realskola respektive kommunal mellanskola. I fråga örn de

kompetenskrav, som böra uppställas, när det gäller praktiskt ämne, hålla

de sakkunniga före, att dessa böra minst motsvara vad som fordras för anställning

vid yrkesbestämd högre folkskola.

Beträffande administrativa förhållanden anföra de sakkunniga bland annat:

De praktiska linjer, för vilkas upprättande de sakkunniga uttalat sig,

skulle kunna upprättas antingen av stat eller av kommun. Vad beträffar

det förstnämnda slaget av skolor, synas de bestämmelser angående lokalstyrelse,

som finnas intagna i gällande läroverksstadga, böra i huvudsak tilllämpas.

Härvid bör dock enligt de sakkunnigas mening tillses, att näringslivet

alltid blir i erforderlig utsträckning representerat i densamma. Den

paragraf av läroverksstadgan, § 207, som avser lokalstyrelsens sammansättning,

bör alltså kompletteras med en föreskrift av det innehåll, att vid läroverk,

där en eller flera praktiska linjer äro upprättade, för var och en av

dessa skall, utöver de ledamöter, som eljest skola ingå i styrelsen, av vederbörande

lokalstyrelse utses två med avseende på det verksamhetsområde,

linjen avser, sakkunniga personer, den ene representerande arbetsgivare, den

andre i arbete anställda. Dessa sakkunniga skola äga att inom lokalstyrelsen

deltaga i överläggningar rörande ärenden, som angå den linje, de företräda,

ävensom att i dylika ärenden framlägga förslag. Vad beträffar de praktiska

linjer, som upprättas av kommun, hava de sakkunniga tänkt sig två organisationsformer:

antingen skulle dylika linjer anordnas vid kommunala

mellanskolor, eller ock skulle fristående praktiska kommunala mellanskolor

kunna inrättas. För båda dessa fall böra, synes det de sakkunniga, åtgärder

vidtagas för vinnande av garanti, att den speciella fackkunskapen blir representerad

inom skolstyrelsen.

Det är uppenbart, att det av de sakkunniga framlagda förslaget även

måste inom den centrala ledningen, skolöverstyrelsen, påkalla vissa anordningar,

som kunna vara ägnade att på bästa sätt tillgodoföra ledningen av

de föreslagna linjerna den speciella sakkunskap, varöver nämnda styrelse

förfogar. Tillämpas denna grundsats på de nu föreslagna praktiska linjerna,

bör ledningen av de i realskolan eller i den kommunala mellanskolan inbyggda

praktiska linjerna liksom också av de fristående praktiska linjer,

som kunna komma att upprättas av staten, tillkomma läroverks- och yrkesskolavdelningarna

gemensamt. Vad åter beträffar de fristående linjer, som

uppkomma genom ombildning av yrkesbestämda högre folkskolor, synes böra

gälla vad i motsvarande avseende är föreskrivet i fråga om de högre folkskolor,

vilka ombildas till kommunala mellanskolor. Vad angår den närmare

fördelningen på de olika avdelningarna av skolöverstyrelsen av överstyrelsens

åligganden i fråga om de praktiska skolorna, torde det vara äv

stor betydelse, att denna fördelning kommer att ske i överensstämmelse

med den av de sakkunniga hävdade likställdheten mellan den teoretiska

och den praktiska undervisningen och att ett arbetsförfarande, som betryggar

en dylik likställdhet, kommer till stånd.

Å sid. 164—238 i betänkandet hava de sakkunniga framlagt förslag till

undervisning selaner ävensom grunder till sådana planer.

Beträffande dessa undervisningsplaner torde jag få hänvisa till det tryckta

betänkandet, där de olika undervisningsplanerna återfinnas:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

1- Undervisningsplan för handelslinje, inbyggd i fyraårig realskola sid.

164—172;

2. Undervisningsplan för teknisk linje, inbyggd i fyraårig realskola sid.

173—181;

3. Undervisningsplan för huslig linje, inbyggd i fyraårig realskola sid.

182—189;

4. Normalundervisningsplan för kommunal mellanskola för handelsundervisning

sid. 190—196;

5 Normalundervisningsplan för kommunal mellanskola för teknisk undervisning

sid. 197—203;

6. Normalundervisningsplan för kommunal mellanskola för huslig undervisning

sid. 204.

Vidare behandla de sakkunniga å sid. 239—245 i betänkandet vissa ekonomiska

frågor och anföra därvid huvudsakligen följande:

Beträffande praktiska bildningslinjer inom realskolan torde i de teoretiska

läroämnena samläsning i rätt stor utsträckning kunna anordnas för lärjungarna

å den allmänna linjen och å de praktiska linjerna inom realskolan.

Aven där med anledning av antalet lärjungar i klassen eller på grund av

olikhet i kursplaner sådan samläsning icke kan äga rum, böra givetvis

lärarna i teoretiska läroämnen å de praktiska linjerna avlönas enligt samma

grunder som lärarna å den allmänna linjen. Örn, såsom de sakkunniga

anse i vissa fall böra ske, adjunkts^''anst jämte teoretiskt läroämne omfattar

ett eller två praktiska läroämnen, bör vanlig adjunktslön utgå. Skulle en

ordinarie lärartjänst bestämmas att omfatta endast praktiska läroämnen, bör

tjänstinnehavaren avlönas efter samma grunder, som gälla för en adjunkt

i teoretiska ämnen. Likaledes böra lärarna i de vanliga övningsämnena

teckning, gymnastik med lek och idrott, musik, slöjd och annat praktiskt

arbete samt hushållsgöromål avlönas enligt samma grunder som i den allmänna

realskolan.

Vad åter beträffar de icke ordinarie lärarnas avlöning i de praktiska läroämnena,

framhålla de sakkunniga, att flertalet av nämnda läroämnen å de

praktiska linjerna bör intaga samma ställning som de teoretiska ämnena

på den teoretiska linjen.

De anse sig med vissa undantag böra räkna med ett arvode av 140 kronor

för veckotimme åt manlig lärare i praktiskt läroämne vid allmänt läroverk

samt med ett arvode av 130 kronor för veckotimme för kvinnlig sådan

lärare. Dock torde bestämmelse böra införas därom, att arvodet för lärare

i praktiskt läroämne för intill sex veckotimmar inom varje klassavdelning

efter prövning i varje särskilt fall av skolöverstyrelsen må kunna höjas med

högst 45 kronor för varje veckotimme.

För beräkning av statens kostnader för praktiska linjer inom realskolan

hava de sakkunniga undersökt, i vad mån samläsning kan äga rum mellan

lärjungarna å de olika linjerna, i sådana fall, då sammanlagda antalet lärjungar

i klassen icke lägger hinder i vägen för sådan samläsning. Då differentierad

undervisning enligt de sakkunnigas förslag skall förekomma

endast inom de två högsta klasserna av realskolan, gäller frågan endast

dessa klasser.

Med hänsyn till de av de sakkunniga föreslagna tim- och kursplanerna

för de olika praktiska linjerna, synes samläsning mellan allmän linje och

handelslinje i teoretiska läroämnen och i övningsämnen kunna anordnas i

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

sådan omfattning, att man för handelslinjen kan räkna med en kostnad av

5,970 kronor. För teknisk linje blir motsvarande kostnad 9,195 kronor.

Beträffande huslig linje skulle kostnaden bliva 4,120 kronor.

I likhet med vad som är fallet vid de allmänna läroverken i övrigt, bör

tydligen vederbörande kommun tillhandahålla erforderliga lokaler för de praktiska

linjerna. På grund av den jämförelsevis dyrbara utrustning av inrednings-

och undervisningsmateriel, som erfordras särskilt för vissa praktiska

linjer, torde det vara synnerligen önskvärt, att vederbörande kommun i

samband med upprättande av sådana linjer förbinder sig att lämna lämpligt

engångsbidrag för dylik utrustning.!

Lärjungarna å den praktiska linjen böra givetvis erlägga terminsavgifter

såväl till statsverket som till läroverkets kassor efter samma grunder som

lärjungarna i den allmänna linjen.

Även i fråga örn avlöning åt lärarna vid den kommunala mellanskolans

praktiska linjer anse sig de sakkunniga vid sina beräkningar böra utgå från

samma grunder, som för närvarande tillämpas vid andra liknande skolor,

i detta fall närmast de kommunala mellanskolorna, de kommunala flickskolorna

och de yrkesbestämda högre folkskolorna.

De ordinarie lärarna böra, vare sig de undervisa i teoretiska eller i praktiska

läroämnen, åtnjuta samma löneförmåner som ordinarie ämneslärare

vid allmän kommunal mellanskola.

När det åter gäller att söka angiva löneförmånerna för timlärare i praktiska

läroämnen utgå de sakkunniga vid sina beräkningar från avlöningen

åt lärare i yrkesämne vid yrkesbestämd högre folkskola och från gällande

avlöningsbestämmelser vid kommunal mellanskola.

Kostnaden för en fristående praktisk kommunal mellanskola blir tydligen

beroende dels av huru många och vilka linjer, som upprättas vid skolan,

dels ock av antalet parallellavdelningar vid densamma.

Då enligt de sakkunnigas mening lärarnas löner och statsbidrag till nu

ifrågavarande skolor böra utgå efter i stort sett samma grunder som vid

kommunala mellanskolor och yrkesbestämda högre folkskolor, kan man

räkna med att kostnaden för en fristående praktisk kommunal mellanskola

kommer att uppgå till ungefär samma belopp som för nämnda skolor med

motsvarande antal klassavdelningar.

Vad åter beträffar kostnaderna för praktiska linjer, inbyggda i allmänna

kommunala mellanskolor, kunna dessa beräknas på i huvudsak samma sätt

som de sakkunniga gjort i fråga örn praktiska linjer inom realskolan.

Sålunda skulle kostnaden för en handelslinje bliva 4,765 kronor, för en

teknisk linje 7,455 kronor och för en huslig linje 3,630 kronor.

Då de ''praktiska linjerna vid kommunala mellanskolor närmast skulle

komma att motsvara praktisk linje vid kommunal flickskola, torde man,

tills vidare och till dess frågan om avlöningsförmåner och statsbidrag vid

ovan nämnda kommunala skolor av olika slag kan komma att vinna sin

lösning, lämpligen böra räkna med statsbidrag till nu ifrågavarande praktiska

linjer efter i det hela samma grunder som till kommunala flickskolor

med praktisk linje. Med tillämpning av denna princip bör fristående praktisk

kommunal mellanskola i statsbidrag erhålla 2,K00 kronor för varje klassavdelning

inom skolans två lägsta klasser samt 1,400 kronor för varje klassavdelning

inom de två högsta klasserna. Vidare synas bidrag böra utgå

med 105 kronor för manlig och med 95 kronor för kvinnlig lärare för läsår

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

och veckotimme i praktiskt läroämne å handelslinjen och å tekniska linjen

samt med 75 kronor för läsår och veckotimme i praktiskt läroämne å husliga

linjen. Dessutom bör bidrag utgå med 75 kronor för veckotimme för

övningsämnena slöjd och hushållsgöromål.

Till praktisk linje, som är inbyggd i allmän kommunal mellanskola, bör

beträffande klassavdelning, som i teoretiska läroämnen har samläsning med

annan linje, ovannämnda bidrag å 1,400 kronor lämpligen minskas till hälften,

eller 700 kronor. I övrigt torde ovan nämnda bestämmelser kunna

tillämpas.

Slutligen hava de sakkunniga å sid. 246—249 i betänkandet behandlat

frågan om yrkesbestämda högre folkskolor med tre årsklasser och därunder.

Härom anföra de sakkunniga bland annat:

Såsom framgår av förslaget rörande tillvägagångssättet vid yrkesbestämd

högre folkskolas övergång till praktisk kommunal mellanskola, avse de sakkunniga

att så mycket som möjligt underlätta en sådan övergång. Då det

emellertid, under förutsättning att de sakkunnigas förslag blir förverkligat,

kan inträffa, att treåriga skolor — exempelvis för att under en viss övergångstid

avvakta de nya praktiska skolornas utveckling — skulle önska

att, även sedan den nya anordningen trätt i verksamhet, fortsätta sitt arbete

under i huvudsak de gamla formerna, uppstår frågan, huruvida det icke,

med hänsyn till den betydelse dessa skolor, under den tid de verkat, visat

sig äga, skulle vara lämpligt att giva skolorna, närmast måhända såsom ett

slags försöksskolor, en genom en statligt kontrollerad examen i viss mån

auktoriserad ställning vid sidan av de till praktisk realexamen ledande skolformerna.

De sakkunniga vilja dock icke motsätta sig, att den treåriga skolformen

gjordes till föremål för den skärpta prövning och undersökning, som

givetvis skulle bliva en följd av att skolorna finge rätt att anställa en av

staten kontrollerad och därmed också auktoriserad avgångsexamen. Romme en

dylik examen till stånd, borde den givetvis genom den benämning, den erhölle,

bestämt skiljas från den av de sakkunniga föreslagna praktiska realexamen,

vilken är avsedd att avläggas först efter genomgång av fyraårig skolkurs.

Skulle den kommunala mellanskolan, såsom de sakkunniga förut antytt,

komma att benämnas kommunal realskola och den av de sakkunniga föreslagna

praktiska kommunala mellanskolan benämnas praktisk kommunal

realskola, kunde benämningen praktisk kommunal mellanskola överflyttas

på de treåriga yrkesbestämda högre folkskolorna, i den mån dessa efter

vederbörlig prövning befunnes behöriga att anställa statligt kontrollerad

examen. Denna senare examen kunde då till skillnad från den praktiska

realexamen benämnas exempelvis praktisk mellanskolexamen.

Det är emellertid icke blott benämningen, som bör bliva olika för den

fyraåriga och den treåriga skolformens avslutningsexamen. Den behörighet,

som de båda slagen av examen kunde komma att medföra, måste med hänsyn

till det lägre kunskapsmått, som genom en praktisk mellanskolexamen

vitsordas, givetvis även bliva olika.

Vad angår själva formerna för examens avläggande, torde det av de sakkunniga

framlagda förslaget till stadga för praktisk realexamen i stort sett

kunna tillämpas även på den praktiska mellanskolexamen. De sakkunniga

hava i särskild promemoria upptagit de väsentligaste av de skiljaktigheter,

som härvid torde förekomma.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

Då de yrkesbestämda högre folkskolorna, såväl i fråga om yttre organisation

som med avseende på läroämnen och undervisningsplaner sins emellan

förete stora olikheter, synes vid dessa skolors eventuella övergång till

treåriga praktiska mellanskolor största möjliga hänsyn böra tagas till skolornas

dittillsvarande organisation och anpassning efter de förhållanden, som

äro för handen på den ort, där skolan är belägen.

B. Yttranden över 1927 års sakkunnigas betänkande.

Över det av 1927 års sakkunniga avgivna betänkandet avgåvos utlåtanden

av skolöverstyrelsen, kammarkollegium, de s. k. navigationsskolesakkunniga

samt statskontoret, förstnämnda båda myndigheter efter hörande av en

mängd institutioner och sammanslutningar.

Statskontoret har i sitt den 23 oktober 1930 dagtecknade utlåtande uttalat

vissa erinringar ifråga om den föreslagna avlöningen för lärare uteslutande

i praktiska ämnen. Jag hänvisar härvid till utlåtandet. I kostnadsfrågan

anför statskontoret:

De merkostnader, som skulle uppstå för staten vid ett genomförande av

de sakkunnigas förslag, torde vara mycket svåra att beräkna. Storleken av

dylika kostnader är givetvis i första hand beroende av i vilken omfattning

de ifrågasatta skolavdelningarna komma att upprättas. Vidare torde genomförandet

av förslaget medföra, att en del av de elever, som — därest dylika

avdelningar ej upprättades — skulle besöka nu befintliga skolor, komma

att besöka de praktiska avdelningarna inom samma skolor. Statskontoret

föreställer sig, att någon ökning av för skolväsendet utgående anslag icke

är erforderlig, innan erfarenhet vunnits rörande de kostnader, som de nu

ifrågasatta avdelningarna kunna komma att medföra.

Kommerskollegium inhämtade yttrande över de skolsakkunnigas betänkande

från Sveriges industriförbund, Jernkontoret, Sveriges hantverksorganisation,

svenska teknologföreningen, mekaniska verkmästarförbundet samt landets

samtliga handelskamrar.

Beträffande de sålunda av kommerskollegium inhämtade utlåtandena torde

jag i huvudsak få hänvisa till handlingarna i ärendet ävensom till en av

kollegiet upprättad sammanfattande promemoria.

Av uttalandena framgår, att åsikterna gå starkt isär rörande lämpligheten

av de av de sakkunniga föreslagna praktiska linjerna vid vissa real- och

mellanskolor. Sveriges industriförbund, med vars uttalanden i ärendet Jernkontoret

förklarat sig instämma, samt handelskamrarna i Malmö, Göteborg,

Gävle och Sundsvall ställa sig sålunda i huvudsak avvisande till den ifrågasatta

differentieringen av den nuvarande mellanskolan, medan å andra sidan

svenska teknologföreningen — dock med reservation från ett håll till förmån

för den av industriförbundet intagna ståndpunkten -— Stockholms handelskammare

samt handelskamrarna i Karlstad, Jönköping, Norrköping och

Luleå uttala starka sympatier för de föreslagna åtgärderna. Sveriges hantverksorganisation

samt mekaniska verkmästarförbundet ställa sig tveksamma

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. May.ts proposition Nr 161.

rörande lämpligheten av de nya skolformerna och speciellt beträffande utformningen

av den föreslagna tekniska linjen. Hantverksorganisationen framhåller

särskilt, att tillräcklig erfarenhet ännu icke vunnits rörande de utvecklingsmöjligheter

det redan existerande systemet med praktiska ungdomsskolor

kan erbjuda. Handelskammaren i Örebro förordar, att förnyad utredning

måtte verkställas för utarbetande av de linjer, efter vilka undervisningen

skall bedrivas för att leda fram till en verkligt praktisk realexamen.

Den kritik, som riktats mot de föreslagna nya skolformerna över huvud

taget — vare sig desamma skulle inbyggas i redan existerande real- eller

kommunala mellanskolor eller anordnas såsom fristående skolor — synes

även i övrigt i första hand taga sikte på det avbräck, som härigenom befaras

bliva följden för de påbyggnader på folkskolan, vilka genom 1918 års

riksdagsbeslut tillskapats eller beretts förutsättningar för en ytterligare utveckling,

och bland vilka i första hand nämnts lärlingsskolorna samt de

yrkesbestämda fortsättningsskolorna och högre folkskolorna. Vad särskilt

de sistnämnda beträffar, framhålles önskvärdheten av en undersökning, huruvida

icke denna skolform, eventuellt under ändrad benämning, kunde inbyggas

i det kommunala yrkesskoleväsendet för nyttjande av lokaler och

lärarkrafter, som för närvarande endast ofullständigt tagas i anspråk för

befintliga lärlingsskolor.

Bland de mera direkta invändningar, som framförts mot sammanförandet

av de nya »praktiska» linjerna med realskolan och de på sådan grundval

upprättade undervisningsplanerna är det särskilt två, som torde böra tillmätas

största vikt. Det uttalas sålunda från flera håll, och speciellt av

Sveriges industriförbund, starka tvivel därom, att de elever, vilka avlagt den

föreslagna nya »praktiska realskolexamen», i allmänhet skulle vilja söka

platser såsom arbetare inom industri eller hantverk. Genom de praktiska

bildningslinjernäs sammankoppling med en skolform, vars undervisning och

lärarkår i övrigt vore i första hand inställd på att skapa en grundval för

fortsatta studier, kunde en viss ringaktning befaras uppstå för det rent

praktiska arbetet. Risk förelåge sålunda för, att abiturienterna bleve »för

fina» för att utan tvingande skäl söka sig plats som arbetare. I stället kunde

man befara en ökad tillströmning av sökande till sådana lägre kontors- och

dylika befattningar, för vilkas fyllande redan förelåge ett betydande överskott

på kandidater.

Den andra huvudinvändningen riktar sig mot längden av de föreslagna

praktiska kurserna. Man anser nämligen en fyraårig kurs, vars utgående elever

nått 16 ä 17-årsåldern, alltför lång för dem, vilka därefter skola såsom

lärlingar söka anställning inom industri eller hantverk. En treårskurs, eventuellt

avslutad med examen under lämplig kontroll, borde, anses det, utgöra

maximum såsom förberedelse för inträde i det praktiska arbetet.

Från de håll åter, där man med tillfredsställelse hälsat de sakkunnigas

förslag, framhålles, hurusom behovet av åtgärder för att på ett förhållandevis

tidigt stadium bereda ungdomen — i detta fall eleverna på mellanskolestadiet

— tillfälle till mera direkt utbildning för praktiska yrkesskolor

gjort sig starkt gällande. Förhållandena gestaltade sig emellertid mycket

olika inom samhällen av olika typ. De nya skolformerna borde därför komma

till användning endast där verkligt behov och intresse för desamma förelåge,

och icke på sådana platser, där det redan på tillfredsställande sätt vore sörjt

för tillgodoseende av en motsvarande utbildning. I medelstora och mindre

städer samt större industrisamhällen, där man endast mera undantagsvis

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

hade att räkna med andra utbildningsanstalter utöver folkskolestadiet än

statliga och kommunala läroverk, skulle de föreslagna nya skolformerna

däremot fylla ett verkligt behov, såväl rent lokalt som för omgivande

landsbygd.

För egen del har kommerskollegium anfört bland annat följande:

Vad särskilt angår det från industrihåll eftertryckligt framhållna kravet

på, att utväljandet av industriens förmän och med dem närmast likställda

specialarbetare måste i första rummet grunda sig på visad duglighet och

grundlig insikt i det praktiska arbetet, torde knappast från något håll saklig

invändning göras. Den tankegången, att den förberedande utbildning i

praktiska ämnen, som de nya tekniska linjerna avse att lämna, skulle kunna

vara tillräcklig såsom underlag för utbildning till förman eller verkmästare,

eller ens kunna anses på sätt och vis predestinera för sådan befordran,

torde näppeligen kunna sägas hava kommit till uttryck i de sakkunnigas

betänkande. De sakkunniga framhålla, att de rent fackliga kunskaper och

färdigheter, som de nya skollinjerna vore avsedda att bibringa, i själva verket

ej komme att sträcka sig väsentligt utöver vad lärlingsskolan och yrkesskolan

i förening erbjuda sina lärjungar, ehuru med -hänsyn till elevernas

grundligare och mera omfattande allmänbildning, ej minst beträffande språk

och matematik, liggande på ett något högre plan.

Det göres nu gällande, att sistnämnda omständighet, d. v. s. den något

högre allmänbildningen, skulle i och för sig utgöra ett hinder för lärjungarnas

anpassning i praktiskt arbete och för deras benägenhet att söka så
dant.

Härom torde givetvis vara svårt att på förhand uttala någon bestämd

mening. I varje fall synes dock åtskilligt tala för, att de föreslagna praktiska

linjerna i nu berörda hänseende borde erbjuda ett visst företräde framför

den redan existerande real- och mellanskolutbildningen. Med hänsyn

till den starka tillströmningen, som redan nu äger rum till dessa skolor,

torde därför den föreslagna reformen för åtskilliga av dessa skolor ur nu

berörda synpunkt erbjuda en direkt fördel.

Man torde väl för övrigt kunna förutsätta, att det praktiska yrkesarbetets

dragningskraft på den ungdom, som erhållit en något fullständigare teoretisk

utbildning, än den folkskolan meddelar, i väsentlig mån kommer att

påverkas av lönestandardens relativa förskjutning till förmån för förstnämnda

slag av yrkesarbete. En stark utveckling i denna riktning torde

ju redan nu kunna anses föreligga.

Behovet av utvidgade anstalter för fortsatt utbildning av dem, som lämnat

folkskolestadiet, har som bekant vid upprepade tillfällen kraftigt framhållits.

Erkännandet av det berättigade i dessa krav torde få anses hava

kommit till uttryck, såväl i 1918 års riksdagsbeslut om praktiska ungdomsskolor,

som i tillkomsten och den starka utvecklingen av de statliga och

kommunala real- och mellanskolorna. Förstnämnda skolformer hava emellertid

icke fått den utbredning, som uppenbarligen avsågs, utan i väsentlig

mån kommit att vinna tillämpning endast i större stadssamhällen. Utan

att närmare ingå på anledningarna härtill torde kunna sägas, att desamma

varit i huvudsak två, nämligen dels ekonomiska hänsyn (för vederbörande

samhällens eget vidkommande) dels — ifråga om lärliugsskolorna — frånvaron

av en lärlingslag.

De kommunala mellanskolorna åter hava på många håll befunnits utgöra

en skolform, ägnad att på lämpligaste sätt och inom rimlig kostnadsram

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 161. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

tillgodose kravet på fortsatt utbildning av ungdom, tillhörande åldersklasserna

12 till 16 år, såväl beträffande dem, som därefter ämnade söka sig

ut i förvärvsarbete, som i fråga om sådana, vilka ämnade ägna sig åt fortsatta

studier vid gymnasier, eventuellt för vidare högskoleutbildning eller

genomgående av fackskolor av ett eller annat slag.

Man torde knappast misstaga sig därom, att en stor del av de elever,

som efter genomgången skolkurs direkt kommit ut i förvärvsarbete inom

industriell verksamhet eller handel, liksom även de, vilka ägnat sig åt husligt

arbete, skulle haft större gagn av en genomgången praktisk skolkurs,

anordnad i huvudsak enligt av de sakkunniga förordade linjer, än av den

av dem nu genomgångna vanliga realskolekursen. Detsamma kan anses

gälla även ifråga örn det icke ringa antal elever, som lämnat skolan på

tidigare stadier för att ägna sig åt förvärvsarbete.

Givetvis får icke å andra sidan omfånget av den rent yrkesmässiga utbildning,

som står att vinna genom de föreslagna nya skollinjerna, överskattas

eller tilläggas allt för stor betydelse, allra minst i elevernas egen

uppfattning. I sådant hänseende beror uppenbarligen mycket av de lärarkrafter,

som skulle komma att tagas i anspråk för de nya undervisningsoch

övningsämnena, Genom att för sådant ändamål förvärva inom det

praktiska livet verksamma personer torde risken för en sådan överskattning

kunna bäst undvikas, liksom även nödig kontakt uppehållas med de verksamhetsområden

inom näringslivet, för vilka undervisningen vore avsedd

att utgöra en viss förberedande utbildning.

Med hänsyn till vad sålunda anförts, anser kollegium starka skäl tala för

att det, till en början mera försöksvis och i begränsad utsträckning, beredes

möjlighet för sådana samhällen, vilka så önska och i övrigt befinnas erbjuda

nödiga förutsättningar för de nya skolformernas tillämpning, att få

desamma genomförda beträffande handels- och tekniska linjerna. Beträffande

den föreslagna linjen för husligt arbete, vilken ligger helt utom området

för de intressen, som det ankommer på kollegium att företräda, saknar

kollegium anledning att göra något uttalande.

Kollegium vill ansluta sig till det av Stockholms handelskammare gjorda

uttalandet rörande önskvärdheten av att undervisningen i möjligaste mån redan

i första klassen inriktas på praktiska ämnen, så att även de, vilka nödgas

avbryta studierna, utrustas med elementära insikter åtminstone i bokföring

och maskinskrivning. Likaså framstår, såsom ovan anförts, som ett viktigt

av nämnda handelskammare särskilt framhållet önskemål att till lärare i

de praktiska ämnena erhålla personer, som själva deltagit i praktisk verksamhet.

1930 års navigationssJcolesalcJcunniga hava i utlåtande den 11 december 1930

anfört bland annat följande:

Planen att genom anordnande i vidgad omfattning av praktiska utbildningsmöjligheter

minska tillströmningen till de teoretiskt inriktade ungdomsskolorna

finna navigationsskolesakkunniga riktig och välbetänkt, vadan vi

i princip vilja ansluta oss till förslaget att åt förstnämnda bildningsvägar

bereda ökat utrymme inom det offentliga undervisningsväsendet.

Då det därefter gäller att bedöma det sätt, på vilket sagda grundsats

vunnit tillämpning i den förevarande sakkunnigutredningen, ligger det i

sakens natur, att vi, med hänsyn till de uppgifter, som blivit oss förelagda,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

sakna varje anledning att uttala oss beträffande de föreslagna linjerna för

handel och husligt arbete och följaktligen kunna begränsa övervägandena

till att avse den ifrågasatta tekniska linjen.

I berörda avseende vilja de sakkunniga rörande den allmänbildning, som

bör bilda grundvalen för navigationsskolans undervisning, erinra, att den

tekniska realskollinjen otvivelaktigt skulle vara ägnad att utgöra en mycket

god förberedelse för studier å navigationsskolan, särskilt dess maskintekniska

linje. På goda grunder torde det ock kunna antagas, att om man i framtiden

skulle kunna räkna med att eleverna mera allmänt förvärvat en dylik

förberedande utbildning, kursen vid navigationsskolan skulle kunna icke

oväsentligt förkortas. Och även i fråga örn nämnda skolas nautiska linje

synes man vara berättigad göra gällande, att genomgång av teknisk realskollinje

bör utgöra minst lika lämplig förutbildning som den nuvarande

realexamen, detta på grund av den förstärkta ställning, som matematik och

de naturvetenskapliga ämnena där skulle erhålla. Av nu angivna skäl vilja

de sakkunniga förorda, att en teknisk linje må ingå i organisationen.

I fråga örn den närmare utformningen av den nämnda linjen, hålla de

sakkunniga före, att den bästa lösningen utgöres av en fristående skola,

men att under de i många samhällen föreliggande förhållanden, där en

dylik organisation icke låter sig realisera, även en i den teoretiska realskolan

inbyggd linje under vissa förutsättningar, till vilka de sakkunniga nedan

återkomma, kan tillgodose syftet i fråga.

Emellertid kunna de sakkunniga i detta sammanhang icke underlåta att

giva uttryck åt sina mycket starka betänkligheter beträffande den lösning

av organisationsproblemet, som sakkunnigförslaget innebär.

I främsta rummet framstår det såsom betänkligt, att förslaget på sätt

som skett sökt sammankoppla den teoretiska och den praktiska utbildningen.

Det måste nämligen enligt vår mening betecknas såsom i hög grad olyckligt,

att de lärjungar, vilka önska utbilda sig å den föreslagna tekniska

linjen, skola vara nödsakade att följa den vanliga realskolans undervisning

i två eller tre klasser. Såmedelst riskerar man, att deras praktiska intresseläggning

icke kommer till sin rätt och att svårigheterna vid fullföljande

av de teoretiska studierna skola bliva så stora, att de ifrågavarande lärjungarna

aldrig nå fram till den punkt, där den mera praktiskt betonade utbildningen

vidtager.

Om sålunda i nu angivna avseende den hittillsvarande erfarenheten enligt

navigationsskolesakkunnigas mening med styrka kan åberopas för att

den praktiskt inriktade realskolutbildningen anknytes till folkskolans sjätte

klass, gäller detta i lika hög grad vid ställningstagandet till spörsmålet om

den ifrågavarande utbildningens längd.

Såvitt de sakkunniga kunna överblicka förhållandena, har den utbildning,

som för närvarande vinnes i de treåriga högre folkskolorna för teknisk utbildning,

av det praktiska livets män värdesatts såsom mycket god och allmänt

ansetts fullt tillräcklig för sitt ändamål. Det är därför ägnat att överraska,

att sakkunnigförslaget i detta hänseende påkallar en med ett år förlängd

utbildning. Delvis torde detta betingas av den sammankoppling med

den allmänna realskolan, som, enligt vad de sakkunniga redan i det föregående

framhållit, ur andra synpunkter funnits signad att ingiva starka betänkligheter.

Men vid sidan därav synes de skolsakkunnigas ställningstagande

hava dikterats av en önskan, att den ifrågavarande utbildningen

skulle bliva i alla hänseenden likvärdig med den vanliga realexamen. Dy
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

lika prestigehänsyn kunna emellertid navigationsskolesakkunniga icke tillmäta

någon avgörande betydelse i nu förevarande sammanhang.

Ur det praktiska livets synpunkt måste det vara ett grundläggande krav,

att de unga kunna förvärva den förberedande skolutbildningen vid en sådan

ålder, att de icke bliva för gamla, innan de förmått fullfölja skolutbildningen

antingen i den fortsatta rena yrkesutbildningen eller i det praktiska

livet. Härvid är 16—17-årsåldern vida att föredraga framför 17—18- årsåldern och 15—16-årsåldern säkerligen ännu gynnsammare än den förstnämnda.

I stället för att påtvinga samtliga lärjungar ett års längre skoltid

än för närvarande, synes det vara den naturliga utvägen att hänvisa de

jämförelsevis få, som kunna hava behov av realexamenskompetens i full

utsträckning, att komplettera i de ämnen, där brister föreligga.

Ur ekonomisk synpunkt ter sig givetvis en dylik ordning vida förmånligare,

ej blott för den enskilde individen, utan jämväl för det allmänna,

staten och vederbörande kommun.

Vad vidare beträffar den kompetens, som en treårig praktisk utbildning

skulle skänka, synes det de sakkunniga lämpligt att knyta denna till en

examen, vilken torde böra betecknas praktisk realexamen.

I fråga om de förändringar, som sakkunnigförslaget innebär beträffande

benämningen av olika skolor, vilja de sakkunniga såsom sin uppfattning

framhålla att beteckningar, som vunnit burskap, icke utan starkt tvingande

skäl böra ersättas av andra. Med hänsyn härtill saknas efter vårt sätt att

se varje anledning att rubba på den hittillsvarande benämningen högre

folkskola såsom en gemensam beteckning på kommunala läroanstalter av

här förevarande karaktär.

De sakkunniga hemställa, att det av 1927 års skolsakkunniga avgivna

förslaget måtte göras till föremål för överarbetning i syfte att dels den

praktiska inriktningen av undervisningen måtte tillämpas från och med

första klassen i den fyraåriga realskolan, dels ock studierna å den tekniska

linjen begränsas till tre år.

Skolöverstyrelsen har infordrat yttranden i ärendet från läroverkskollegierna

och lokalstyrelserna vid de allmänna läroverken samt styrelser för och lärarkollegier

vid yrkesbestämda högre folkskolor, kommunala mellanskolor, tekniska

läroverk och statsunderstödda handelsgymnasier samt berett tillfälle

för styrelser för och kollegier vid de allmänna högre folkskolorna samt läroverkslärarnas

riksförbund, adjunktsföreningen, Sveriges allmänna folkskollärarförening,

svenska yrkesskoleföreningen, högre folkskolornas lärarförening

och kommunala mellanskolornas lärarförening att till överstyrelsen inkomma

med yttranden i ärendet.

Beträffande dessa yttranden tillåter jag mig hänvisa till handlingarna i

ärendet. Av överstyrelsens eget utlåtande, daterat den 24 april 1931, vill jag

endast lämna följande kortfattade sammandrag:

Behovet av praktiska bildning slinjer på realskolans åldersstadium. Den

fråga, som de ^sakkunniga sålunda haft att i första hand besvara, synes

bliva denna: Kunna de nu existerande praktiska ungdomsskolorna anses

tillräckliga för att tillgodose det behov av förberedande utbildning, som

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

förefinnes för personer, vilka ämna ägna sig åt praktisk yrkesverksamhet

av ett eller annat slag och därvid önska äga möjlighet till befordran

inom sina respektive verksamhetsområden? Eller med en annan utgångspunkt:

Kunna dessa skolor anses tillfyllest för att tillförsäkra det praktiska

yrkeslivet de för sådan verksamhet bäst lämpade personliga krafterna, och

kan det nuvarande skolsystemet i dess helhet anses ägnat att leda de ungas

yrkesval i för samhället önskvärd riktning.

En omständighet, vilken till en början förtjänar ett visst beaktande då

det gäller att bedöma, huruvida de redan befintliga praktiska utbildningsmöjligheterna

äro tillräckliga eller icke, är den jämförelsevis ringa utbredning,

som de praktiska ungdomsskolorna tills vidare vunnit. Medan studier

för realexamen kunna idkas vid statliga eller kommunala läroanstalter på

mer än 150 platser i vårt land, utgöra de kommunala anstalterna för yrkesundervisning

endast ett drygt 60-tal, och detta antal har hållit sig tämligen

konstant under en följd av år.

I enstaka av de yttranden, som överstyrelsen inhämtat från skolstyrelser

och läroanstalter av olika slag, och särskilt i det av svenska yrkesskolföreningen

avgivna yttrandet, har gjorts gällande att inrättandet av en ny form

av skolor för praktisk utbildning kan tänkas komma att hindra utvecklingen

av de redan existerande praktiska ungdomsskolorna och att ytterligare erfarenheter

rörande dessas utveckling och effektivitet böra avvaktas, innan

nya skolformer med likartat syfte skapas. Överstyrelsen kan icke finna

annat än att, därest positiva skäl kunna förebringas för upprättande av en

skolform av i stort sett den av de sakkunniga föreslagna typen eller av de

nuvarande yrkesbestämda högre folkskolornas typ — organisationens utformning

i detalj blir givetvis en senare fråga -— så stora och avgörande olikheter

förefinnas mellan de omhandlade utbildningslinjerna, att man icke

gärna kan tala örn någon konkurrens i egentlig mening dem emellan, utan

att de väl kunna tänkas upprättade sida vid sida inom samma samhälle.

Därest ett samhälle å andra sidan av det ena eller andra skälet icke anser

sig kunna inrätta mer än den ena typen, synes ingen rimlig invändning

kunna göras mot att det får fritt välja den form, som det med hänsyn till

ortens förhållanden finner för sig mest passande. Överstyrelsen vill sålunda

härmed hava sagt, att förefintligheten av de nuvarande lärlings- och yrkesskolorna

liksom av övriga praktiska ungdomsskolor icke i och för sig bör

anses utgöra något hinder för upprättande av andra praktiska ungdomsskolor,

därest dessa äro väsentligen artskilda och behov av en utbildningslinje

av väsentligen sådan art kan visas föreligga.

Att ett sådant behov verkligen föreligger och att de nu existerande praktiska

ungdomsskolorna icke tillgodose alla de behov av förberedande utbildning

för praktisk yrkesverksamhet, som med den fortskridande arbetsspecialiseringen

och rationaliseringen på de flesta områden allt tydligare framträda,

synas de sakkunniga också hava i sin framställning klart ådagalagt.

Do erfarenheter, som redan föreligga från sådana skolor, vilka inom den

nuvarande skolorganisationen närmast likna de av de sakkunniga föreslagna,

nämligen de yrkesbestämda högre folkskolorna, synas också bestämt giva

vid handen, att de fylla ett förefintligt behov.

Man kan framställa den frågan, om icke en utveckling av den yrkesbestämda

högre folkskolan är vad som i första hand behöves för att för närvarande

komplettera de praktiska undervisningsanstalter, som redan finnas.

Mot en sådan syn på problemet torde, därest frågan ses i stort, någon väsent
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

lig invändning ej heller vara att göra. Utan att i detta sammanhang gå

närmare in på frågans detaljer, håller överstyrelsen sålunda före, att de

hittills vunna erfarenheterna tala för en ytterligare utbredning och eventuellt

organisatorisk utveckling av den skolform, som i det svenska undervisningsväsendet

representeras av den yrkesbestämda högre folkskolan.

Om överstyrelsen sålunda icke finner de nu existerande praktiska ungdomsskolorna

tillräckliga för att tillgodose det utbildningsbehov, som förefinnes

för personer, vilka ämna ägna sig åt praktisk yrkesverksamhet, och

följaktligen måste besvara den första av de ovan uppställda frågorna nekande,

så torde ett liknande svar böra givas jämväl å den andra: Äro de

nuvarande praktiska ungdomsskolorna tillfyllest för att tillförsäkra det praktiska

yrkeslivet de för sådan verksamhet bäst lämpade personliga krafterna,

och kan det nuvarande skolsystemet i dess helhet anses ägnat att leda de

ungas yrkesval i för samhället önskvärd riktning?

Då 1927 års riksdag beslöt hos Kungl. Majit begära den utredning, vars

resultat nu föreligger i de sakkunnigas förevarande förslag, synes en av

huvudanledningarna hava varit en önskan att finna medel för att förhindra

en alltför stark dragning till de »lärda» banorna. Denna synpunkt har

också uppenbarligen varit vägledande för de sakkunniga vid utformningen

av deras förslag. Skolor av den typ, som de sakkunniga föreslå, skulle,

mena de, vara ägnade att jämställa den praktiska och teoretiska utbildningsvägen

och därigenom skulle denna praktiska utbildningsväg komma

att utöva större lockelse på de unga och deras målsmän; många, som under

nuvarande förhållanden gå till real- eller mellanskolorna och därigenom

ledas in på andra yrkesbanor, skulle då vara att påräkna för det praktiska

livet.

Det är givetvis vanskligt att uttala sig med någon grad av säkerhet angående

verkningarna i nyssberörda avseende av en reform i föreslagen riktning.

Tendensen att söka fortsatt utbildning för sina barn i skolor av läroverkstyp

är uppenbarligen mycket djupt rotad hos svenska föräldrar och

målsmän. Att lägga några direkta hinder i vägen för tillgodoseende av

dylika önskemål, exempelvis därigenom, att realskolans kapacitet minskas

genom en begränsning av antalet disponibla avdelningar, kan överstyrelsen

icke finna tillrådligt. Särskilt vad realskolan beträffar, sjmes det vara en

fullt legitim strävan att föräldrarna söka bereda sina barn möjlighet att

genomgå denna, då denna skolform ju väsentligen tjänar ett allmänbildande

syfte och ett allmänbildningsmått av realskolans omfattning måste anses

vara av värde för de unga oberoende av deras kommande verksamhet.

Därest tillströmningen blir större, än att sådan anställning efter realexamens

avläggande kan erhållas, som tidigare brukat stå öppen, torde en reglering

av sig själv inträda, och de sålunda utbildade söka sig väg till andra banor,

där de kunna vinna sin utkomst. Men även örn överstyrelsen sålunda

icke i och för sig ser någon större fara i en stark tillströmning till realskolestudierna

— annorlunda ställer det sig visserligen i fråga örn studierna

å gymnasiet — finner överstyrelsen detta icke utgöra någon anledning att

icke söka finna utbildningsvägar, som bättre tillgodose den ungdoms behov,

vilken själv önskar eller av andra omständigheter föranledes att söka

sig in på de praktiska verksamhetsområdena. Då arbete av detta slag numera

i allmänhet är väl betalt och i många fall bättre avlönat än verksamhet

av det slag, som hittills brukat företrädesvis väljas av personer med

realskolutbildning, framträder det onekligen som ett önskemål, att ungdom

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

med naturlig fallenhet och håg för sådant arbete genom lämplig organisation

av utbildningsvägarna i möjligaste mån ledes in på sådana arbetsområden

utan att därmed behöva befara någon underskattning, icke minst i socialt

avseende, av sådan verksamhet.

Det vill sålunda förefalla som en i organisatoriskt avseende klok åtgärd,

då de sakkunniga föreslå en differentiering i realskolans undervisning, varigenom

denna skulle kunna smidigare än för närvarande är fallet anpassas

efter de olika behoven. Förslaget bygger vidare på den svenska traditionel!.

Förslagets huvudgrunder. Böra de praktiska linjerna avslutas med en officiell

examen? Överstyrelsen ansluter sig till den av de sakkunniga uttalade

uppfattningen, att införande av en praktisk realexamen är »en av de viktigaste

förutsättningarna för att praktiska utbildningslinjer på realskolans åldersstadium

skola tjäna sitt ur social synpunkt förnämsta ändamål». Huruvida

därvid denna examen, såsom de sakkunniga föreslå, skall kallas praktisk

realexamen eller erhålla ett annat namn, synes i sista hand böra bliva beroende

på den omfattning, som den examen föregående lärokursen kommer

att erhålla.

Kompetens åtföljande praktisk realexamen. _ Frågan om vilken behörighet

bör tillerkännas dem, som hava avlagt praktisk realexamen, sammanhänger

på det närmaste med frågan örn undervisningens omfattning med avseende

på studieämnen och studietid, och överstyrelsen kan följaktligen i detta sammanhang,

innan överstyrelsen behandlat den ifrågasatta skoltypens utformning

i detalj, endast uttala sig om den behörighet, som det ur allmänna

synpunkter ter sig mest önskvärt att eftersträva för en examen av här lfra
gasatt

art. ......

Från de allmänt principiella utgångspunkter, som överstyrelsen anlagt i

det föregående, synes det vara av stor betydelse, att utbildningen erhåller

en sådan karaktär, att den kan möjliggöra en behörighet, vilken sa långt

som möjligt blir likvärdig med den behörighet, som förvärvas genom allmän

realexamen. En i alla avseenden fullständig likvärdighet torde visserligen

icke kunna åstadkommas, men vad som brister i ett eller annat av de

teoretiska ämnena bör kunna uppvägas av tillskottet i fråga örn annat balunda

lär praktisk realexamen icke kunna tjäna som grundval för studier i

gymnasium, då ju dessa just vila på den allmänna realskolans kurser i e

olika ämnena. Därest emellertid kurserna i något eller några ämnen i den

praktiska realskolan sammanfalla eller äro fullt likvärdiga med eller ligga

över kurserna i den allmänna realskolan, synes godkänt betyg i praktisk

realexamen böra godtagas för tillträde jämväl till gymnasiet, i vad b et rättar

sagda ämnen, och möjlighet stå öppen för lärjungarna att mom viss tid,

exempelvis två år, komplettera sin praktiska realexamen i övriga ämnen ejtel

fordringarna i allmän realexamen. I likhet med de sakkunniga håller överstyrelsen

före, att en bestämmelse i sådan riktning är av vikt ur synpunkten

av det förtroende, som från allmänhetens sida kan komma examen till

del. Av samma anledning synes det önskvärt, att praktisk realexamen erkännes

som möjlig grundval för studier i praktiska läroanstalter, som äro

mer eller mindre jämställda med de allmänna läroverkens gymnasier. Va

som därvid gäller om tillträde till kurser bör även gälla örn tillträde till

befattningar vid kommunikationsverken, statens vattenfallsverk, riksbanken

m. ni. eller till vissa övningslärarbefattningar vid läroverk. Därest icke

andra hänsyn försvåra eller omöjliggöra ett sådant hänsynstagande, bör läro

gången sålunda bliva så avpassad, att sakliga skäl icke kunna anses föreligga

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

för att icke godtaga en praktisk realexamen såsom behörighetsvillkor i nyssnämnda

fall. De studieämnen, som det därvid framför allt synes vara av

vikt att giva en likvärdig ställning inom de båda realskollinjerna äro modersmålet,

främmande språk, geografi och matematik, i vissa fall även fysik

och kemi.

Visserligen synes det icke vara en lämplig anordning, att praktisk realskola

utgör den normala vägen till handelsgymnasium eller tekniskt gymnasium

eiler därmed jämförlig läroanstalt, då ett onödigt dubbelstudium av

lärostoff i praktiska ämnen därav skulle bliva följden. Och icke heller synes

det sannolikt, att tillträde till statliga befattningar eller till kurser, som

förbereda för statlig anställning, kommer att annat än undantagsvis vinnas

av • lärjungar, som avlagt praktisk realexamen. Redan för närvarande diden

behörighet till statsanställning, som medföljer avläggandet av realexamen,

väsentligen illusorisk, då konkurrensen örn platserna är alltför stor,

för att sökande med enbart realexamen skulle kunna göra sig gällande.''

Huvudvikten bör läggas vid att en praktisk realexamen i det allmänna

medvetandet erkännes som likvärdig med allmän realexamen och icke betraktas

som mindervärdig i förhållande till denna eller som en återvändsgränd.

Örn överstyrelsen med hänsyn till den uppskattning och värdesättning

bland allmänheten, som det är ett bestämt intresse, att en praktisk realexamen

vinner, finner det önskvärt, att ett visst kompetensvärde tillerkännes

examen i sa nära anslutning som möjligt till den allmänna realexarnens

behörighetsvärde, vill överstyrelsen å andra sidan betona, att kunskapsfordringarna

i denna examen i första hand böra vara så avpassade,

att de motsvara behoven för blivande idkare av praktisk yrkesverksamhet.

Det synes nämligen överstyrelsen uppenbart, att linjen i första hand bör

vända sig till lärjungar, som icke ämna fortsätta i gymnasier eller fackskolor

utan hava för avsikt att omedelbart eller eventuellt efter genomgång

av kortare specialkurser inträda i praktisk verksamhet inom handels- och

näringsliv. Då lärogången i detalj fastställes, synes detta sålunda böra betraktas

som den primära synpunkten, och först i andra hand största möjliga

hänsyn böra tagas till önskemålet att jämväl tillgodose ovan nämnda

behörighetskrav.

Undervisningens omfattning på de olika linjerna. Allmänna synpunkter.

Huvudsyftet måste bliva en allmän intellektuell skolning, varvid i denna

intellektuella fostrans tjänst även ställas sådana studier och övningar, sorn

äro av direkt betydelse för kommande praktisk yrkesverksamhet. Eli alltför

långt gående differentiering torde därvid icke vara av nöden, frånsett

atthen sadan av praktiskt-ekonomiska skäl icke låter sig genomföras.

Överstyrelsen utgår, i varje fall tills vidare, från de sakkunnigas förslag

örn tre linjer och anser sig så mycket hellre kunna göra detta som erfarenheten

synes hava ådagalagt behov av en differentiering av skolor av ifrågavarande

typ utefter dessa tre huvudlinjer.

Fackligt inriktade ämnen. Handelslinjen. De ettåriga handelsskolorna

och^ de yrkesbestämda högre folkskolorna för handel giva en god ledning

angående de behov, som närmast föreligga i fråga örn fackliga kunskaper

för personer, som ämna ägna sig åt handelsyrket, närmast kontors- men

även annan affärsverksamhet.

Överstyrelsen vill framhålla, att absolut likformighet inom alla praktiska

realskolors handelslinje icke synes böra eftersträvas. Särskilt bör en skillnad

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

kunna göras mellan undervisningsplanerna för inbyggda och fristående skolor,

därest båda dessa skolformer komma till stånd. Vid de fristående skolorna

bör planen kunna göras betydligt mera oberoende av den allmänna

realskolans undervisningsplan än vad fallet måste bli vid de inbyggda, där

undervisningen i en eller två klasser av olika skäl torde få lov att göras

gemensam i den praktiska och den allmänna realskolan. Särskilt bör det

i de fristående skolorna vara möjligt att på ett tidigare stadium påbörja

fackundervisningen.

Till vad överstyrelsen här anfört kommer ännu en omständighet, vid vilken

större avseende torde böra fästas, än som skett i de sakkunnigas betänkande.

Överstyrelsen tänker på den betydande avgången av lärjungar före

examen. Det synes i hög grad önskvärt, att en viss handelsutbildning införes

redan under det tidigare skolstadiet, så att lärjungarna, därest de lämna

skolan efter två år eller senare men utan avgångsexamen, äga förutsättningar

att omedelbart kunna antaga mindre krävande platser inom affärslivet.

Överstyrelsen har kommit till den uppfattningen, att absolut likformighet

vare sig i lärogång eller i timtal för olika ämnen icke bör vara en oeftergivlig

fordran för en enhetlig examen, utan att tim- och undervisnings

planer för en fristående skola kunna uppbyggas utan alltför stort beroendeav

de inbyggda linjernas studieplan.

I de inbyggda skolorna torde det bliva svårt att tillgodose de fackliga

ämnena i annan ordning eller i nämnvärt större utsträckning än de sakkunniga

föreslå.

En grupp av ämnen, som i förevarande fall stå på gränsen mellan de

fackliga och de allmänbildande äro de moderna språken. Dessa ämnen

böra på en handelslinje snarast få en något starkare ställning än i den allmänna

realskolan.

Ben husliga linjen. För de kvinnliga linjerna hava de ettåriga husmodersskolorna

och de yrkesbestämda högre folkskolorna för huslig utbildning

tjänat som mönster. Emellertid råder bland hithörande högre folkskolor

stor brist på överensstämmelse i fråga örn tim- och kursplaner, och medan

några äro mycket starkt fackligt inriktade, så att undervisningen i fackliga

ämnen är betydligt mer omfattande än i de ettåriga hushållsskolorna, förekomma

även skolor, som allenast giva en helt elementär undervisning i

sådana ämnen. I stort sett hava dock hithörande fackliga ämnen beretts

en mycket stark ställning å ifrågavarande högre folkskolors schema.

De högre folkskolorna för huslig utbildning omfatta endast i Stockholn!

en fyraårig utbildningskurs. Annars äro dessa linjer tre- eller tvååriga. Åt

hushållsgöromål och hushållslära, samt hemvård äro ofta anslagna 20 veckotimmar

eller däröver och i ett fall (Norrköping) äro andra och tredje läsåren

nästan uteslutande ägnade åt fackundervisning. Ämnet kvinnlig slöjd

har ett timtal, som växlar mellan 8 och 20, i allmänhet 12 ä 14, dock frånsett

Norrköping, där ifrågavarande speciella husliga linje har 38 timmar i

veckan anslagna åt detta ämne. Barnavård förekommer mera sporadiskt,

därvid ibland frivilligt.

Överstyrelsen är icke beredd att göra något bestämt uttalande angående

det antal timmar, som lämpligast böra anslås åt nämnda praktiska huvudämnen

å en huslig linje. Men överstyrelsen anser sig böra konstatera, att

enligt de sakkunnigas förslag ämnet hushållsgöromål med hushållslära erhåller

en avgjort svagare ställning, än det genomsnittligt intager å de högre

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. May.ts proposition Nr 161.

folkskolornas schema trots den kortare utbildningstiden vid dessa senare

skolor.

Överstyrelsen ser en betydande svårighet för en linje av här ifrågavarande

typ. De praktiska ämnena äro av sådan art, att de kräva avsevärd tid för

att såväl erforderlig teoretisk grund som praktisk träning i desamma skola

kunna ernås. Men härav följer, att den tid, som kan bliva disponibel för

de rent teoretiska ämnena, i motsvarande mån behöver beskäras. Överstyrelsen

vill i detta sammanhang erinra om att, då den kommunala flickskolan

inrättades med uppdelning på en teoretisk och en praktisk linje, det

icke visade sig möjligt eller lämpligt att för den praktiska linjen fixera

något bestämt behörighetsvärde. Att detta är en svaghet för linjen, då det

gäller att locka elever, torde stå utom allt tvivel. Överstyrelsen håller före,

att den kvinnliga linje inom den praktiska realskolan, som de sakkunniga

föreslå, icke uppbäres av ett så starkt behov som exempelvis handelslinjen,

och att de lärjungar, för vilka den är avsedd, åtminstone i många fall,

torde vara mera betjänta med att genomgå en vanlig realskola och sedan

skaffa sig praktisk utbildning i därför avsedd skola. I annat fall riskeras

en alltför stor svaghet i såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen,

och det synes osäkert, huruvida en praktisk realexamen från en

sådan huslig linje skulle kunna godtagas såsom kompetens för inträde vid

sådana skolor och kurser, vilka avse att giva utbildning till vissa ledande

kvinnliga befattningar och till vilka för närvarande erfordras avlagd realexamen

eller förvärvad normalskolekompetens. Så länge någon behörighet

icke blivit fixerad för den praktiska linjen vid de kommunala flickskolorna,

torde det vara svårt att ifrågasätta någon sådan behörighet för den praktiskt-husliga

linjen vid en realskola.

örn överstyrelsen sålunda anser sig böra avstyrka de sakkunnigas förslag

till huslig linje, vill överstyrelsen dock icke bestrida, att i åtskilliga fall,

särskilt på mindre orter, där realskolan är den enda förefintliga skolan på

ifrågavarande åldersstadium, ett behov kan förefinnas av en linje, vilken

ger det väsentligaste av den allmänbildning, som realskolan avser att meddela

och därjämte en viss förberedande huslig utbildning. Därest det skulle

visa sig möjligt att genom en överarbetning av de sakkunnigas förslag till

tim- och kursplaner på förevarande punkt få till stånd en huslig linje, där

det allmänbildande momentet bleve starkare tillgodosett, än som skett i de

sakkunnigas förslag, men där en fylligare utbildning i de praktiska ämnena

än i den allmänna realskolan dock möjliggjordes, vore det måhända möjligt

att tillgodose nyss nämnda behov och samtidigt erhålla en linje ledande till

realexamen. Huruvida en sådan linje komme att avvika tillräckligt från

den allmänna realskolan för att kunna anses konstituera en särskild praktisk

eller den endast vore att betrakta som en allmän realskollinje med

något utvidgad rätt att bortvälja teoretiskt lärostoff och ersätta detta med

praktiskt, är därvid en fråga, som endast torde äga underordnad betydelse

och som i varje fall icke kan för närvarande avgöras.

Då överstyrelsen sålunda av anförda skäl icke anser sig böra tillstyrka

de sakkunnigas förslag till huslig linje med praktisk realexamen, saknar

överstyrelsen anledning att gå närmare in på de olika alternativ, som de

sakkunniga upptagit för en sådan linjes organisation.

Den tekniska linjen. Överstyrelsen vill till en början instämma med de

sakkunniga däri, att det är svårare att med stöd av erfarenheten karaktärisera

arten av den fackliga utbildning, som kan anses erforderlig å en tek
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

nisk linje inom realskolan än å övriga linjer. Även om behovet av en sådan

linje är framträdande, då det synes särskilt önskvärt att leda manlig

ungdom med utpräglad fallenhet för tekniskt arbete in på hithörande yrkesbanor,

möter det svårighet att med säkerhet fixera både ämnen och timtal

på ett sådant sätt, att linjen blir till största möjliga nytta för lärjungarna

å densamma oavsett det speciella område av teknisk yrkesverksamhet, åt

vilket de sedermera komma att ägna sig.

De högre folkskolorna för teknisk utbildning äro mestadels två- eder treåriga.

Dock finnes fyraårig skola i Stockholm, varjämte fyraårig utbildning

är möjlig även i Örebro. Gemensamt för dem alla är, att ämnena matematik,

fysik och kemi med laborationer samt fackritning erhålla en framträdande

plats. Någon undervisning i bokföring brukar ofta meddelas, och därjämte

förekommer genomgående verkstadsarbete eller slöjd. De sakkunniga hava

likaledes givit de nämnda ämnena en stark ställning och dessutom infört

nya ämnen, eller måhända riktigare, såsom särskilda ämnen upptagit vissa

delar av vid de högre folkskolorna lästa ämnen, såsom mekanik med hållfasthetslära,

teknisk varukännedom, beskrivande maskin- och byggnadslära

samt industriell ekonomi. Det vill också synas, som örn det varit lättare

att giva de praktiska ämnena en stark ställning å denna linje än å övriga.

Allmänbildande ämnen. Den husliga linjen har icke i fråga örn något av

de allmänbildande ämnena att uppvisa en förbättrad ställning mot den allmänna

realskolan. Endast i två ämnen, modersmålet och tyska, i stort sett

måhända även i engelska, är ställningen bibehållen, medan den i övriga

måste anses försvagad. Överstyrelsen har givetvis ingenting att invända

mot att en skolform av den typ, de sakkunniga föreslagit, får försökas, men

överstyrelsen anser den icke leda fram till ett bildningsresultat, som kan

anses likvärdigt med realexamens, och i anslutning till vad överstyrelsen

redan förut yttrat håller överstyrelsen därför före, att en praktisk realexamen

med fixerat behörighetsvärde icke gärna kan ifrågakomma såsom

avslutning av studierna å en sådan linje.

Beträffande handelslinjen förekommer en liknande försvagning av vissa

ämnen, framför allt biologi, fysik och kemi, även om någon kompletteringav

dessa ämnen giveso i samband med undervisning i ekonomisk geografi

med varukännedom. Å andra sidan hava vissa av de allmänbildande ämnena

förstärkts å denna linje. Detta gäller de moderna språken och geografi.

Ämnena modersmålet och matematik torde icke kunna anses nämnvärt

eller alls försvagade med hänsyn till den komplettering de erhålla i

samband med undervisningen i praktiska ämnen. Därtill kommer, att själva

handelsundervisningen innehåller moment, som måste anses öga ett betydande

allmänbildningsvärde. Därest en handelslinje i det väsentliga erhåller

en sådan utformning, som förutsatts i de sakkunnigas förslag, torde

någon försvagning av lärjungarnas intellektuella träning i jämförelse med

förhållandena i den allmänna realskolan icke vara att befara, även örn

den bristande orienteringen på det naturvetenskapliga området innebär en

svaghet.

Vad slutligen angår den tekniska linjen är läget så till vida motsatt mot

förhållandena å handelslinjen, som de naturvetenskapliga ämnena (utom

biologi) och matematik intaga en synnerligen stark ställning, under det att

de humanistiska ämnena bliva kraftigt tillbakaträngda. Ur synpunkten av

den allmänbildning och intellektuella träning, som kunna ernås å linjen, är

överstyrelsen böjd för att anse densamma fullt bärkraftig, ehuru bildnings
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

innehållet givetvis kommer att förete avsevärda avvikelser från det traditionella.

Organisationen av den föreslagna undervisningen. Praktiska linjer inom

realskolan och kommunala mellanskolan eller fristående skolor? Till den

grundsyn på problemet, som i detta avseende kommit till uttryck i de sakkunnigas

betänkande, kan överstyrelsen i stort sett uttala sin anslutning.

Med den tendens att låta barnen örn möjligt genomgå de såsom »bättre»

eller »finare» ansedda realskolorna, som obestridligen förefinnes bland föräldrar

och målsmän, är det av vikt, att organisationen även i rent yttre

avseenden jämställer den nya skolformen med den äldre, och så skulle

onekligen i pregnant grad bliva fallet, därest undervisningen meddelades i

samma läroverksbyggnad, av samma lärare och i största möjliga utsträckning

gemensamt. De lärjungar, som under skolgången i realskolan komma

till insikt örn sin större läggning åt det praktiska än det teoretiska hållet,

skulle då endast behöva välja den praktiska linjen, icke byta skola, då de

fattade sitt beslut att inrikta sig på praktisk realexamen. Gossar och flickor

ur mera yälsituerade hem vore med betydligt större sannolikhet att påräkna

såsom lärjungar å dessa praktiska linjer än i en fristående skola vid sidan

av realskolan, vilket i sin tur vore ägnat att höja ifrågavarande utbildningsvägs

anseende och dragningskraft.

Mot detta resonnemang har visserligen på en del håll i avgivna yttranden

och andra uttalanden den invändningen gjorts, att en sådan praktisk

linje inom en realskola skulle bliva en slags avstjälpningsplats för de svagare

begåvningarsom icke förmådde följa den vanliga undervisningen upp

till realexamen. Överstyrelsen finner påståendet örn det förmenta ringa anseende,

som denna klass skulle äga bland såväl lärare och elever som bland

allmänheten, oriktigt eller i varje fall i hög grad överdrivet.

Vidkommande frågans ekonomiska sida ställer sig denna givetvis olika i

olika samhällen allt efter de lokala förhållandena med avseende på skolbyg§''nafler

och dylikt. Men i stort sett torde det dock av redan anförda

skäl ställa sig ojämförligt billigare att inrätta en eller flera inbyggda linjer

än att upprätta en hel fristående skola, denna må omfatta flera linjer eller

endast en. Kraftigast torde därvid samläsningen mellan de olika linjerna

och gemensamheten i fråga örn lokaler verka i förbilligande riktning.

krån åtskilliga håll ha invändningar rests mot de inbyggda linjerna, och

överstyrelsen har redan.sökt bemöta den oftast framförda, nämligen att en

sådan linje i en realskola eller ett högre allmänt läroverk skulle få en ur

elevrekryteringens synpunkt svag ställning, att den skulle huvudsakligen

komma att tjäna som upplagsplats för ur den allmänna realskolan utkuggade

lärjungar. Bortsett från jämförelsen med den nuvarande sjätte klassen

vid de högre allmänna läroverken har överstyrelsen sökt positivt bemöta detta

bland annat genom att hävda, att varken handelslinjen eller den tekniska

linjen kan anses särskilt lätt, sannolikt icke lättare än den allmänna linjen

även om i fråga örn handelslinjen kraven på naturvetenskaplig och i fråga

örn den tekniska linjen kraven på språklig läggning icke torde bliva fullt

så stora som i den allmänna realskolan. Att en realskolas ledning icke

skulle lämpa sig såsom ledning för en dylik praktisk linje är en annan

invändning, som överstyrelsen icke heller kan tillmäta någon större bärkraft.

I likhet med de sakkunniga vill överstyrelsen erinra örn att ledningen

av de praktiska lärlings- och yrkesskolorna liksom tidigare åt de tek
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

niska aftonskolorna ofta anförtrotts just åt läroverkslärare. Det kan med

säkerhet tagas för givet, att om en sådan linje inlemmas i en realskola, där

den leder fram till samma examensmål som undervisningen i övrigt, skolans

ledning och lärare komma att känna samma intresse och samma ansvar

för denna linje som för undervisningen i övriga avdelningar.

Med detta vill överstyrelsen dock icke hava sagt, att inlemmandet är lämpligt

vid vilket läroverk som helst. Överstyrelsen utgår emellertid ifrån, att

initiativet till upprättande av praktiska realskollinjer, åtminstone i regel,

utgår från vederbörande samhälle självt och att frågan sedan blir vederbörligen

prövad i varje särskilt fall med beaktande av de föreliggande omständigheterna.

Då överstyrelsen sålunda ansluter sig till de sakkunnigas förslag örn inbyggda

linjer, innebär detta icke, att överstyrelsen anser denna form i undervisningsavseende

överlägsen den fristående typen eller vill avböja inrättande

av fristående skolor. Det torde tvärtom icke kunna bestridas, att en fristående

skola är i vissa avseenden överlägsen en inbyggd linje. Redan koncentrationen

på en mera begränsad uppgift är att betrakta såsom ett företräde.

Och framför allt finner överstyrelsen det vara att föredraga, att skolan

kan redan från början inrikta sig på sin speciella uppgift och ordna

undervisningen med tanke på denna.

De sakkunniga betona starkt, att valet mellan en inbyggd linje och en

fristående skola i de enskilda fallen är att anse helt och hållet som en

lämplighetsfråga, icke som en principfråga. Det framgår av vad ovan an

förts, att överstyrelsen helt delar denna uppfattning.

Antalet årsklasser inom de praktiska linjerna. En av de svåraste frågorna,

då det gäller organisationen av praktiska realskolor, är frågan örn skolans

omfattning med avseende på antalet årsklasser. Problemet kan därvid sägas

gälla, huruvida organisationen skall göras tre- eller fyraårig, och de i olika

yttranden uttalade meningarna divergera i denna punkt starkt.

Överstyrelsen anser sig icke kunna i detalj gå in på denna invecklade

fråga utan inskränker sig till att framhålla vissa huvudsynpunkter.

Den behörighet, som överstyrelsen funnit önskvärd för den praktiska realexamen,

bör enligt överstyrelsens mening kunna i stort sett vinnas med

den föreslagna omfattningen av skolan, men det synes avgjort uteslutet att

med en treårig kurs tänka sig behörighet exempelvis till handelsgymnasier

eller till kurser och tjänster vid kommunikationsverken eller överhuvud taget

till sådana utbildningskurser och befattningar, för vilka för närvarande realexamen

erfordras.

Vad särskilt handelslinjen beträffar, anser överstyrelsen de kunskaper i

främmande språk, som kunna förvärvas på en treårig linje, avgjort otillräckliga

för mera krävande platser inom modernt affärsliv med dess livliga

och starkt förgrenade internationella förbindelser. Även om sådana ämnen

som kristendomskunskap, historia och biologi helt slopades, vilket överstyrelsen

visserligen icke skulle finna förenligt med en allmän medborgerlig

bildnings krav, skulle en grundlig, ehuru blott elementär utbildning i två

främmande språk jiimto de fackliga ämnena och sådana oumbärliga ämnen

som modersmålet, geografi och matematik innebära en alltför omfattande

kurs, för att den skulle kunna sammanpressas inom tre år. Den fackliga

undervisningen torde visserligen kunna tillgodoses på ett fullt tillfredsställande

sätt i en treårig skola, men allmänbildningen blir lidande med de

här antydda olägenheter, som därav bliva följden.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr Kil.

Då de sakkunniga framhålla, att det ännu är för tidigt att bedöma, i

vad män de från treåriga högre folkskolor utgående erhållit en tillräcklig

utbildning, finner överstyrelsen detta vara ett riktigt påpekande.

Den enda linje, där överstyrelsen i likhet med de sakkunniga hyst någon

egentlig tvekan örn den fyraåriga utbildningsvägens i det stora hela större

företräden, är den fristående tekniska. Språkkunskaperna torde för ifrågavarande

kategori av lärjungar spela en något mindre framträdande roll,

medan betydelsen av att någorlunda tidigt komma ut i det praktiska arbetet

här torde, vara störst. Men det synes å andra sidan vara just i fråga örn

denna linje, som de socialt-.psykologiska skälen tala starkast för en förbättrad

utbildning, alldenstund skillnaden mellan den sociala och den ekonomiska

ställningen för yrkesutövare av här avsedd kategori är mest i ögonen fallande.

Därest en fyraårig organisation av praktiska ungdomsskolor kommer att

bliva genomförd, kunde såsom ett alternativ tänkas en treårig skolform

byggande på sjuårig folkskola. De sakkunniga framkasta denna möjlighet

och ställa, sig under vissa förutsättningar icke bestämt avvisande till densamma.

Överstyrelsen är icke beredd att för närvarande taga ståndpunkt

till frågan örn lämpligheten av en sådan organisation, och anledning till en

närmare undersökning av densamma föreligger väl ej heller, alldenstund

den endast torde kunna tänkas ifrågakomma i enskilda fall, som i så fall

borde bliva föremål för särskild prövning med beaktande av de särskilda

omständigheterna i de föreliggande fallen. I allmänhet torde nämligen ett

samhälle.sakna anledning att ifrågasätta en sådan organisation av sitt skolväsen.

. Överstyrelsen anser sig sålunda i fråga örn denna anordning kunna

väsentligen ansluta sig till vad de sakkunniga i detta avseende anföra.

Praktisk realexamens anordnande. Det synes icke vara nödvändigt att för

närvarande i detalj föreslå bestämmelser angående anordnandet av den praktiska

realexamen, då dessa föreskrifter under alla förhållanden måste bliva

föremål för förnyat övervägande, därest riksdagen beslutar upprättande av

praktiska realskolor och anordnande av praktisk realexamen. I fråga om

examens huvuddrag torde några mera väsentliga erinringar mot den av de

sakkunniga föreslagna anordningen icke vara att göra. Sålunda synes även

med avseende på formerna för examen största möjliga likhet med den allmänna

realexamen böra eftersträvas, och villkoren för att erhålla tillträde

till muntlig prövning och för att kunna godkännas i denna vara i stort sett

desamma.

Vissa avvikelser bliva dock uppenbarligen erforderliga med hänsyn till

förekomsten av de praktiska ämnena. Även i dessa synas skriftliga examensprov

eller prov, som kunna anses motsvara sådana, i viss utsträckning böra

anordnas. Sålunda torde det bliva nödvändigt, att lärjungarna å handelslinjen

få utföra ett fullt självständigt avgångsprov i handelsteknik, huvudsakligen

bokföring samt i regel ett i stenograf! och maskinskrivning. Å den

tekniska linjen synas dylika självständiga arbetsuppgifter böra föreläggas

lärjungarna i maskinlära samt verkstadsarbete — de sakkunniga upptaga

även industriell ekonomi -— och å den husliga linjen hade de sakkunniga

tänkt sig praktiska prov i hushållsarbete och sömnad.

o Överstyrelsen håller före, att de praktiska arbetsuppgifterna icke äro av

sådan natur, att de kunna sägas göra det skriftliga provet i praktisk realexamen

avsevärt mera betungande än motsvarande prov i allmän realexamen.

Överstyrelsen utgår vidare ifrån, att skrivningarna i den praktiska realexamen

skola omfatta tre teoretiska ämnen, varjämte skall å varje praktisk

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Majlis proposition Nr 161.

linje förekomma praktiskt examensarbete i två ämnen. Överstyrelsen skulle

för sin del vilja formulera bestämmelserna för godkännande av skriftlig

praktisk realexamen på ungefär följande sätt:

»Har lärjunge erhållit minst vitsordet Godkänd för förmåga att skriftligen

behandla modersmålet och blivit godkänd i minst ett annat av de i

§ — --för ifrågavarande linje föreskrivna skriftliga proven samt dessutom

erhållit vitsordet Godkänd eller däröver för de i §---fördämma

linje föreskrivna praktiska examensarbeten, äger han undergå muntlig prövning

å därför bestämd tid, dock att samma rätt skall tillkomma jämväl

den, som blivit godkänd i minst två skriftliga prov i teoretiska ämnen på

sätt nyss angivits samt dessutom i endast ett av de praktiska examensarbetena,

så vida minst två tredjedelar av de lärare, som deltagit i bedömandet

av hans skriftliga och praktiska arbeten, anse sådant böra honom

medgivas.»

Beträffande sättet för bestämmandet av de skriftliga uppgifterna kan överstyrelsen

ansluta sig till vad de sakkunniga därvidlag föreslå.

Sättet för upprättande av praktiska linjer. Den fråga, som här i första

hand uppställer sig, är, huruvida praktiska realskollinjer böra organiseras

såsom statliga eller kommunala.

Vad först beträffar de fristående skolorna finner överstyrelsen det.riktigast,

att dessa organiseras såsom kommunala läroanstalter. Det synes icke böra

sättas i fråga, att staten, som genom de senaste skolreformerna övertagit

en betydande del av kommunernas tidigare utgifter för skolväsendet, skall

för närvarande ikläda sig ansvaret för upprättande och upprätthållande av

en helt ny och oprövad organisation av ungdomsskolor, varvid det för övrigt

icke skulle kunna undgås, att vissa samhällen komme att känna sig missgynnade

gent emot andra. I de fall, då ett samhälle önskar upprätta en

fristående praktisk realskola, synes det därför ligga närmast till hands att

följa den väg, som anvisats av de sakkunniga, och sålunda först upprätta

en högre folkskola, som sedan må kunna i lika ordning ombildas till praktisk

realskola eller kommunal mellanskola. Ett samhälle, som redan äger

en högre folkskola, vilken är minst treårig, bör kunna under vissa förutsättningar

få denna omedelbart ombildad till praktisk realskola, därest den

samtidigt omorganiseras till överensstämmelse med för praktiska realskolor

gällande undervisningsplan.

Vidkommande de inbyggda linjerna kunna två möjligheter tänkas, allt

eftersom linjen blivit inbyggd i ett statligt läroverk eller en kommunal

mellanskola. I senare fallet måste det utan vidare anses uteslutet, att den

praktiska linjen erhåller statlig karaktär, men icke den äldre och ursprungliga

delen av skolan. Gäller det åter en i ett statsläroverk inbyggd linje,

synes det icke lika klart, att den praktiska linjen ävenledes skall äga statlig

karaktär. En organisation lik den för de s. k. kommunala gymnasierna

gällande synes jämväl kunna sättas i fråga. Emellertid anser sig överstyrelsen

icke vilja i första hand förorda denna anordning. I stort sett innebär

upprättandet av en inbyggd praktisk linje ingenting annat än en differentiering

av realskolans högstadium, under det att lågstadiet är gemensamt

för båda linjerna. I stor utsträckning inträder samläsning mellan klassavdelningar

tillhörande olika linjer. Den praktiska linjen kan icke beräknas

få så stor omfattning, att facklärare kunna anställas med full tjänstgöring

för denna linje enbart. Det är också av vikt, att ingen olikhet finnes mellan

lärjungarna å olika linjer med avseende på skolavgifter och en sådan

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.is proposition Nr 161.

likhet är givetvis lättare att åstadkomma, därest båda eller samtliga linjerna

äro statliga. Under sådana förhållanden, och med hänsyn därjämte till den

administrativa förenkling, som följer av full enhetlighet i organisatoriskt

hänseende, synes det vara avgjort att föredraga, att de i ett statsläroverk

inbyggda linjerna erhålla statlig karaktär.

Den huvudsakligaste invändning, som kan göras mot en statlig organisation

av de inbyggda linjerna, torde vara, att dylika praktiska linjer till en

början knappast kunna tänkas upprättade annat än i ett jämförelsevis ringa

antal fall. Det kan då synas oriktigt, att läroanstalter, som huvudsakligen

äga betydelse för det samhälle och den bygd, där de upprättas, skola underhållas

av staten: orter, som icke erhålla en sådan linje, komma måhända

att känna sig missgynnade. För ett samhälle, som önskar en praktisk realskola

ligger det då också närmast till hands att, i händelse statsläroverk

finnes på orten, under alla förhållanden försöka få den upprättad i form

av inbyggd linje, vilket ställer sig fördelaktigare för kommunen än örn den

inrättas såsom fristående skola. Man kan sålunda säga, att icke blott vissa

orter bliva gynnade, utan att även den ena typen av praktiska realskolor

kommer i en gynnsammare ställning än den andra.

Emellertid anser överstyrelsen, att en invändning av här angiven art icke

bör i närvarande situation tillerkännas någon större betydelse. Då det gäller

en så^ny och oprövad institution, torde det vara nödvändigt att till en början

gå fram med ytterst stor varsamhet. Överstyrelsen skulle sålunda vilja

ifrågasätta, huruvida icke hela organisationen till en början bör erhålla

karaktären av för söksanordning. Lämpligast vore väl då, att riksdagen medgåve,

att praktiska realsk ollin jer finge upprättas försöksvis vid ett begränsat

antal läroverk, exempelvis högst ett 10-tal. Vilka dessa skulle vara, synes

därvid böra ankomma på Kungl. Maj:ts prövning efter hörande av eller

framställning från vederbörande kommunala myndigheter. För den händelse

under den närmaste tiden även andra samhällen önskade erhålla en praktisk

linje inbyggd i sitt läroverk eller sin kommunala mellanskola eller

önskade en fristående praktisk realskola, kunde tills vidare en sådan linje

eller skola genomgående ordnas såsom kommunal oberoende av organisationsformen,

_ och riksdagen skulle för detta fall allenast bestämma de grunder,

enligt vilka sådana linjer eller skolor finge upprättas samt likaledes de grunder,

enligt vilka statligt understöd finge utgå till desamma.

De praktiska kommunala skolornas benämning. Därest ifrågavarande skolor

erhålla den organisation, som de sakkunniga föreslå och som överstyrelsen

i allt väsentligt biträtt, har överstyrelsen intet att erinra mot vad de sakkunniga

föreslå beträffande skolornas benämning. En treårig skolform åter

skulle avvika alltför starkt från de nuvarande realskolorna och kommunala

mellanskolorna, för att den borde inneslutas under samma benämning som

dessa.

Lärarkompetens och lärarutbildning. Väsentligen kan överstyrelsen biträda

vad som därvid av de sakkunniga föreslås. Svårast ställer det sig i fråga

örn s. k. blandade tjänster. Till en början torde man kunna räkna med

att_ sådana bliva jämförelsevis sällsynta, åtminstone i statliga skolor eller

linjer, då för desamma kvalificerade personer icke i större utsträckning torde

stå till buds. Individuell kompetensprövning blir därvid, åtminstone tills

vidare, sannolikt den enda framkomliga vägen för förvärvande av behörighet,

och sådan, synes lämpligen böra ske i samma ordning som då det gäller

rent praktiska tjänster. Men överstyrelsen vill samtidigt betona vikten av

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.is proposition Nr 161.

att åtgärder vidtagas för att underlätta förvärvandet av erforderlig praktisk

utbildning för akademiskt utbildade lärare liksom också för förvärvande av

viss teoretisk akademisk kompetens för sådana i praktiska ämnen utbildade

lärare, som besitta därför erforderliga kvalifikationer.

Ekonomiska frågor. I fråga örn lärarna i praktiska ämnen torde det kunna

ifrågasättas, huruvida dessa lärares utbildning är lika omfattande som de

övrigas och örn icke med hänsyn därtill något lägre lönesatser kunde ifrågakomma.

Å andra sidan torde utbildningen ställa sig mycket olika i skilda

fall och det följaktligen möta stora svårigheter att med utgångspunkt från

omfattningen av den erforderliga utbildningen fastställa rättvisa och lämpliga

lönesatser. Överstyrelsen anser sig böra biträda de sakkunnigas förslag

i fråga om samma avlöningsförmåner för ordinarie lärare i praktiska och

teoretiska ämnen, så mycket mer som det synes önskvärt, att kvalifikationerna

för lärare i praktiska ämnen må snarast möjligt kunna stabiliseras

vid krav på genomgång av tekniska högskolan eller handelshögskolan eller

på därmed fullt jämförlig utbildning.

Beträffande fastställandet av arvodet till timlärare i olika ämnen anser

överstyrelsen nödvändigt att tills vidare avväga arvoden med hänsyn till

nu rådande avlöningsförhållanden för timlärare i olika ämnen och vid med

respektive praktiska realskolor närmast jämförliga slag av läroanstalter. Under

sådana förhållanden anser sig överstyrelsen även på denna punkt böra

biträda vad de sakkunniga föreslagit.

Yrkesbestämda högre folkskolor med tre årsklasser och därunder. Man torde

böra räkna med, att å en del orter yrkesbestämda högre folkskolor föredraga

att kvarstå i sin nuvarande organisationsform framför att låta sig, ombilda»

till praktiska realskolor eller praktiska kommunala mellanskof. Överstyrelsen

anser det självfallet, att full frihet skall allt fortfarande råda både

för yrkesbestämda högre folkskolor att följa de linjer för sin verksamhet,

som de finna mest lämpliga, och för vederbörande samhällen att organisera

sina praktiska ungdomsskolor på det sätt, som befinnes bäst motsvara ortens

behov. .

Den fråga, som emellertid i detta sammanhang uppställer sig, är, huruvida

det kan vara lämpligt att vid sådana treåriga högre folkskolor införa en

särskild officiell avgångsexamen samtidigt som en officiell sådan examen

införes vid de fyraåriga på visst sätt organiserade praktiska bildningslinjerna.

Överstyrelsen finner ganska starka skäl tala emot en sådan examen.

Det torde icke kunna undvikas, att införandet samtidigt av två nya examina

med så liten skillnad i fråga om den för examens avläggande erforderliga

tiden är ägnat att skapa förvirring icke blott bland ungdomen och dess

målsmän utan jämväl bland arbetsgivare. Då en sådan examen under alla

förhållanden bleve i viss mån ställd i skuggan genom tillkomsten av den

praktiska realexamen och den, såsom saknande det behörighetsvärde, vilket

endast kan tillerkännas en examen med längre föregående utbildning, komme

att betraktas såsom betydligt mindre värd än praktisk realexamen, finner

överstyrelsen det tvivelaktigt, huruvida införandet av en dylik examen verkligen

''skulle bidraga att böja värdet av den vid en treårig högre folkskola

meddelade utbildningen.

Under inga förhållanden anser överstyrelsen, att sådan »lägre examen»

bör införas i de inbyggda linjerna.

Därest överhuvud taget försök skola göras med en examen av bär angiven

art, synes det ligga närmast till bands, att den inskränkes till sådana tre
Bihang

till riksdagens protokoll ■ 1933. 1 sami. Nr ldl. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

ånga högre folkskolor, vilka önska kvarstå såsom sådana men vilka samtidigt

önska erhålla en officiellt erkänd examen såsom avslutning på undervisningen.

Statsmakternas medverkan till en sådan anordning skulle alltså närmast

inskränka sig till att möjlighet till anställande av sådan examen under vissa

angivna förutsättningar öppnades, varefter det skulle ankomma på skolöverstyrelsen

och Kungl. Majit att i de enskilda fallen pröva, huruvida de nödvändiga

förutsättningarna föreligga. Ehuru överstyrelsen, såsom redan framhållits,

finner lämpligheten av en sådan organisation i hög grad tvivelaktig,

anser sig överstyrelsen, i likhet med de sakkunniga, dock icke äga anledning

att motsätta sig en försöksanordning av angivet slag.

Sammanfattning. I anslutning till den uppfattning, åt vilken överstyrelsen

ovan givit uttryck, finner överstyrelsen det sålunda önskvärt, att åtgärder

vidtagas, varigenom en differentiering av den nuvarande undervisningen å

realskolestadiet möjliggöres samt praktiska försök med realskollinjer för

handelsutbildning och teknisk utbildning efter i huvudsak de av de sakkunniga

föreslagna och av överstyrelsen ovan tillstyrkta riktlinjerna anställas.

Skolöverstyrelsens nu återgivna utlåtande och förslag var emellertid icke

enhälligt. Undervisningsråden N. O. Bruce, S. Nylund och A. N. Thomson

avgåvo ett gemensamt yttrande, däri de hävdade, att de praktiska bildningslinjerna

borde organiseras som treåriga ovanpå sexårig folkskola. Beträffande

reservanternas motivering hänvisar jag till handlingarna i ärendet.

Med anledning av skolöverstyrelsens i det föregående omförmälda utlåtande

har styrelsen för Stockholms stads högre folkskola för kvinnlig utbildning i en

den 14 januari 1932 dagtecknad framställning, beträffande vilken jag tillåter

mig att hänvisa till handlingarna i ärendet, hemställt, att åtgärder vidtagas

för att i samband med de praktiska realskolornas genomförande en hushållsteknisk

linje i enlighet med i framställningen föreslagen typ upprättades,

att de högre folkskolor, som så önskade, erhölle tillstånd att på prov snarast

införa undervisning efter i framställningen intagen kursplan och

anordna praktisk realexamen med sina elever, samt att samtliga praktiska

realskolor måtte avses för såväl manliga som kvinnliga elever.

IV. Frågans behandling vid 1932 års riksdag.

Den sålunda verkställda utredningen har emellertid ännu icke kommit att

föranleda någon Kungl. Majits framställning till riksdagen.

I två vid 1932 års riksdag väckta, likalydande motioner (1:29 och II: 49)

hemställdes emellertid, att riksdagen måtte besluta att, i enlighet med av

Kungl. Majit utfärdade närmare bestämmelser, på grundval av 1927 års

skolsakkunnigas och skolöverstyrelsens förslag och med beaktande av i

motionerna framförda synpunkter, medgiva de kommuner, som så önskade,

att upprätta fyraåriga praktiska realskolor på den sexklassiga folkskolan,

fristående eller i samband med de redan befintliga allmänna realskolorna;

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Majus proposition Nr 161.

samt att ett anslag om 1,000 kronor måtte ställas till Kungl. Maj:ts förfogande

för vidtagande av åtgärder för anordnande av praktisk realexamen

vid under nästa år eventuellt upprättade praktiska realskolor.

Till stöd för det i motionerna framförda yrkandet anfördes i motionen

1:29 bland annat följande:

Under de förflutna åren har den allt mer omkring sig gripande ungdomsarbetslösheten

ytterligare framhävt nödvändigheten av en praktisk ungdomsskola

efter den egentliga folkskolan. Utan en sådan ungdomsskola måste

man för framtiden räkna med en omfattande permanent ungdomsarbetslöshet

och alla de obotliga samhällsskador en sådan drager med sig, inte minst

i form av ett växande befolkningsinslag av genom sysslolösheten moraliskt

undergrävda och i fråga örn arbetseffektiviteten mindervärdiga medborgare.

Det är således ett ofrånkomligt samhällsintresse att ge alla svenska barn

tillfälle att genomgå en god praktisk ungdomsskola, som gör dem väl rustade

för utträdet i förvärvsarbetet och samhällslivet. Kostnaderna för denna skola

bli många gånger örn betalda genom borteliminerandet av ett stort både

ekonomiskt och moraliskt undermåligt befolkningsskikt, som ersättes med

för livskampen väl utbildade medborgare. För övrigt måste för närvarande

även den sysslolösa ungdomen på samhällets bekostnad få sitt underhåll,

varför det också från den synpunkten måste bli fördelaktigare att sörja för

en god praktisk utbildning av den under de första ungdomsåren.

I den mån samhället lyckas vinna allmänt förtroende för en sådan praktisk

ungdomsskola, komma också föräldrarna att anstränga sig för att låta

sina barn gå igenom den. Den skolform, som nu närmast, ehuru i alltför

otillräcklig grad, tillgodoser denna praktiska skolas behov, är den yrkesbestämda

högre folkskolan. På de platser, där denna finnes, har det visat

sig att många föräldrar föredraga den framför fortsättningsskolan under de

två år skolplikten varar utöver den egentliga folkskolan. För en verkligt god

praktisk utbildning i den utsträckning denna skolform kan ge en sådan,

behövs det således endast en utsträckning av den nuvarande skolgången av

ett år, eftersom dessa skolor i allmänhet äro treåriga. Tillåtelse borde därför

snarast lämnas alla kommuner som sa önska att upprätta en praktisk

realskola i huvudsaklig överensstämmelse med förslag, som framlagts av

1927 års skolsakkunniga och skolöverstyrelsen. Även vid inbyggande i statens

realskola av sådan praktisk realskola under den närmaste tiden borde initiativet

utgå från kommunen. Då det år 1932 ej på någon plats torde kunna

bli tal om annat än förberedande åtgärder i detta syfte, kan det överlämnas

åt Kungl. Maj:t att till nästa riksdag framlägga förslag örn villkoren för

kommun, som önskar sådana inbyggda praktiska linjer i realskolan, samt

hemställa om nödiga anslag för ändamålet.

Enda sättet att få ur vägen mindervärdighetsstämpeln på den praktiska

ungdomsskolan är att låta samma skola få hand örn både den teoretiskt och

praktiskt betonade allmänbildningen. Denna konsekvens har också tagits både

av de skolsakkunniga och av skolöverstyrelsen. Ett genomförande av denna

princip skulle för övrigt inte bara beteckna ett socialt nyförvärv av största

räckvidd för vårt folks utveckling, det star också i basta överensstämmelse

med synnerligen fruktbärande resultat av den moderna pedagogikens arbete

på detta område. Genom den av de sakkunniga föreslagna differentieringen

i realskolans undervisning skulle, som skolöverstyrelsen uttrycker det, de

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

föräldrar som önska tillförsäkra sina barn en någorlunda god allmänbildning

liksom hittills kunna låta dem genomgå realskolan eller en med realskolan

jämställd skolform, men möjlighet skulle för eleverna stå öppen att,

med vinnande av. tid, redan i realskolan inhämta vissa för praktisk yrkesutövning

nödvändiga förkunskaper, som annars måste inhämtas i särskilda

skolor eller kurser.

Det. är således otvivelaktigt stora värden för vårt folk, som skulle tillspillogiyas,

om statsmakterna vid införande av praktisk realexamen i likhet

med minoriteten i skolöverstyrelsen för denna krävde mindre utbildningstid

i särskilda skolor än för den gamla teoretiskt betonade realexamen i läroverken.

Däremot har minoriteten alldeles rätt i sitt starka framhävande av att

den praktiska ungdomsskolan inte i första hand och förnämligast får se på

deras intressen som framför allt sträva att nå fram till en socialt högt

värdesatt examen. Den synpunkten må vara hur förklarlig som helst från

lärår- och ämbetsmannasynpunkt, svenska folkets breda lager rör den ganska

litet. För dem är huvudsaken att så många svenska barn som möjligt,

framför allt blivande bönder och arbetare, kunna sättas i tillfälle att komma

i åtnjutande av denna ungdomsskolas praktiska undervisning även om flertalet

inte har tid och råd att genomgå alla klasserna. Därför är det en

riktig tanke hos minoriteten att, även om statsmakterna skulle följa de sakkunnigas

förslag örn .införandet av fyraåriga praktiska linjer, dock yrka på

ordentlig kursavslutning också med genomgång av tredje klassen. Örn detta

skall ordnas i förening med en särskild avgångsexamen eller ej, torde inte

spela den avgörande roll som både majoriteten i överstyrelsen, i likhet med

de sakkunniga, och minoriteten tillägga denna anordning. De allra flesta

som sätta värde på examen och behöva den, komma nog att gå igenom alla

fyra klasserna, de övriga torde väl ha lika lätt i framtiden som de yrkesbetonade

högre folkskolornas elever för närvarande att reda sig utan sådan

examen. Dessa högre folkskolor äro ju enligt samstämmiga vittnesbörd

högt skattade av både arbetsgivare och målsmän. Hur med en eventuell

examen efter tredje året bör förfaras, kan riksdagen lugnt överlämna åt

Kungl. Maj:ts prövning.

En synnerligen lämplig utväg står alltid öppen, som möjligen kan tillfredsställa

alla parter. Den praktiska realexamen blir betydligt mera betungande

för eleverna än den vanliga realexamen, eftersom i den förra även

inga praktiska examensarbeten i vissa av de ämnen som avse färdigheters

bibringande. Dessa praktiska arbeten kunde lämpligen uppvisas under senare

delen av tredje läsårets vårtermin, som således bleve den egentliga

examensterminen för det praktiska arbetet. Vid sökande av anställning i

praktiskt arbete kunde då de från tredje klassen utgångna eleverna framvisa

ett avgångsbetyg som samtidigt vöre ett examensbetyg i de för arbetsgivaren

i allmänhet viktigaste ämnena.

Genom denna anordning vunne också skolöverstyrelsen, både majoriteten

och minoriteten, gehör för sin viktigaste kritiska anmärkning mot de sakkunnigas

förslag. De sakkunniga ha, trots sin riktiga principiella inställning

till den^ nuvarande, realskolan såsom i alldeles för stor utsträckning

bortledande från de praktiska levnadsbanorna, i så hög grad låtit binda sig

av en missriktad skoltradition, att i det stora hela undervisningen i de två

första klasserna i den praktiska realskolan, framför allt i de inbyggda linjerna,

skulle bli densamma som i den nuvarande realskolan. Fackunder
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:t,''; proposition Nr 161.

visningen skulle således praktiskt taget uppskjutas till tredje klassen. Skolöverstyrelsen

visar också att i de yrkesbestämda högre folkskolorna fackundervisningen

påbörjas redan i första klassen och anbefaller — utom i

fråga om de »inbyggda» linjerna — att lärjungarna redan från början få

inrikta sig på sitt yrkesstudium och sedan under hela skoltiden få behålla

kontakten med dylikt studium. Fackundervisningen hotade annars att i den

praktiska skolan i många fall bli mindre väl tillgodosedd än i de nuvarande

högre folkskolorna. Skolöverstyrelsen har säkert rätt i sin uppfattning att

det är av stor betydelse att undervisningen i de praktiska ämnena få börja

så tidigt som möjligt, liksom att dessa rent pedagogiskt lämpa sig för ett

lägre stadium, under det att genom en sådan anordning på det högre stadiet

frigöres tid för andra ämnen, vilkas studium där kan göras mer fruktbärande

än tidigare. Överstyrelsen antyder också i annat sammanhang utvägen

att låta fjärde årskursen bliva en påbyggnad på den avrundade och

med examen avslutade treåriga kursen och avsedd att leda till praktisk realexamen,

i vilket fall den praktiska utbildningen i huvudsak borde förläggas

till den treåriga kursen, under det att fjärde klassen finge väsentligen upptaga

teoretiska ämnen. Denna utväg synes i stort tillgodose alla berättigade

intressen hos båda riktningarna.

Men är det riktigt att börja med de praktiska ämnena i de fristående

praktiska realskolorna, måste det också vara det i de »inbyggda» linjerna.

Här äro emellertid sakkunniga och skolöverstyrelsen eniga i sin uppfattning,

att den praktiska realskolans intressen helt naturligt måste offras vid dess

sammanförande med den teoretiskt betonade skolans till ett gemensamt

läroverk. Varför skulle inte undervisningen kunna differentieras även i första

och andra klassen av de inbyggda linjerna? Överstyrelsens minoritet anser

de mindre realskolornas och de kommunala mellanskolornas elevantal så

litet att det kan ifrågasättas örn någon differentiering på en praktisk och

en teoretisk linje — »allmän» som den senare får heta — där kan komma

till stånd. Men varför vore det i så fall helt naturligt att den praktiska

skolan skulle vika för den ur folkflertalets synpunkt opraktiska? Meningen

med införandet av den praktiska realskolan är väl att den så småningom

skall bli den »allmänna», i den betydelsen att det långt övervägande antalet

skolungdom skall söka sig dit. Men samtidigt blir tillströmningen till

de nu »mindre» skolorna tillräckligt stor för att också en mera teoretisk

linje skall kunna upprätthållas. Meningen är ju inte att påtvinga kommunerna

realskolor av ena eller andra typen utan att låta kommunerna inrätta

dem i mån av behov. Men då har staten ingen anledning att gynna

den teoretiskt inriktade skolan på bekostnad av den praktiska. I den riktningen

går inte utvecklingen, bör inte heller göra det.

Av överstyrelsemajoritetens undervärdering av den praktiska utbildningen

i jämförelse med den teoretiska förklaras dess avvisande av de sakkunnigas

förslag om inrättande av praktisk realskola även för huslig undervisning.

Det är således minst lika viktigt att söka få denna praktiska linje till

stånd som någon av de övriga. Det är helt förfelat, då överstyrelsen söker

leda alla flickor med behov av något högre allmänbildning till handelslinjen

i den praktiska realskolan eller till den teoretiskt inriktade realskolan med

möjlighet till praktiska kurser efteråt. Den har ju själv i annat sammanhang

påvisat lämpligheten för att inte säga nödvändigheten av att de unga

från mycket tidiga år inriktas på den praktiska utbildningen för sin levnadsbana.

Och den kommunala flickskolan, örn vilken också talas i över
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

styrelsens utlåtande, kommer den kvinnliga ungdomen från folkets breda

lager sällan eller aldrig i kontakt med. Den har skapats för andra samhällsgrupper.

Det mest vägande skäl överstyrelsens majoritet anför mot den husliga linjen

är, att den föreslagna praktiska utbildningen ej skulle bli nog stark.

Den anmärkningen kunde också framföras mot de sakkunnigas och överstyrelsemajoritetens

förslag, att den praktiska realskolan borde ta hänsyn

till andra utbildningsbehov än för handel, verkstadsarbete och det husliga

livet. Naturligtvis borde i olika landsdelar också sörjas för deras befolknings

speciella utbildningsbehov i för denna särskilt betydelsefulla näringsgrenar.

Likaså borde en särskild jordbrukslinje från början kunna upprättas

vid en hel del realskolor.

Detta är visserligen riktigt, men allt kan och behöver inte göras på en

gång. Det är emellertid högt på tiden att genast göra något. Det är nu

fem år sedan riksdagen begärde den nu föreliggande utredningen, och med

det ej allt för brinnande intresse, varmed myndigheterna behandlat denna

sak, är det inte rådligt att bara fortsätta med utredningar. Inte minst den

permanenta ungdomsarbetslösheten kräver omedelbar handling åtminstone

med igångsättande av försök i stället för bara diskussioner och bordläggningar.

De sakkunnigas och överstyrelsens utredningar och förslag äro

också i väsentliga delar så förtjänstfulla, att riksdagen visst kan överlämna

åt Kungl. Majit att utarbeta bestämmelser för en organisation av den praktiska

realskolan, som genast tillåter intresserade kommuner att göra försök

med denna skolform.

Fortsatt utredning av de i samband med denna praktiska ungdomsskolas

vidare utveckling stående problem är ofrånkomlig och bör inte uppskjutas.

Den kan emellertid fortgå under de försök som göras och ha god erfarenhet

av det i samband därmed utförda arbetet.

I skrivelse den 15 april 1932, nr 8 A, anhöll riksdagen i anledning av

ovanberörda motioner, att Kungl. Majit ville låta utarbeta och för 1933 års

riksdag framlägga förslag angående ombildning till praktiska realskolor av

sådana statsunderstödda, yrkesbestämda högre folkskolor, vilka kunde befinnas

omedelbart därtill lämpade.

V. Skolöverstyrelsens utredning den 25 januari 1933.

Genom beslut den 6 maj 1932 anbefalldes skolöverstyrelsen att utarbeta

och till Kungl. Majit inkomma med förslag i det av riksdagen sålunda angivna

hänseendet.

Skolöverstyrelsen har den 25 januari 1933 avgivit det sålunda infordrade

förslaget och därvid samtidigt till behandling upptagit vissa framställningar

från Stockholms folkskoledirektion ävensom styrelserna för Stockholms högre

folkskola för teknisk utbildning, Stockholms högre folkskola för handelsundervisning,

Stockholms högre folkskola för kvinnlig utbildning samt Orebro

yrkesbestämda högre folkskola.

Styrelserna för Stockholmsskolorna hava anhållit, att skolöverstyrelsen ville

dels vidtaga nödiga åtgärder för att nämnda skolor i den av riksdagen begärda

propositionen till 1933 års riksdag måtte upptagas såsom i första

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition Nr 161.

hand lämpliga att omedelbart ombildas till praktiska realskolor, dels ock utverka

statsanslag till skolorna för budgetåret 1933/1934 som praktiska realskolor,

därest upprättande av sådana skolor komme att av statsmakterna

beslutas.

Stockholms folkskoledirektion har förordat bifall till nämnda framställningar

och därvid anfört bland annat:

Folkskoledirektionen får erinra om att de yrkesbestämda högre folkskolorna

i Stockholm under årens lopp målmedvetet utvecklats med syfte, att

deras utbildningsstandard skulle bliva i väsentliga delar likvärdig med den

som utmärker realskolan och därmed jämförliga skolformer. I anslutning

härtill har folkskoledirektionen tidigare, i skrivelse den 16 februari 1923

förordat framställningar av vederbörande styrelser, avseende att få dessa

skolor benämnda mellanskolor. I skrivelse av den 20 maj 1932, som åtföljde

styrelsernas framställningar örn stadfästelse å reviderade undervisningsplaner,

innebärande omläggning av de fyraåriga kurserna, har folkskoledirektionen

jämväl framhållit det angelägna uti, att nu förevarande

skolor måtte genom nämnda undervisningsplaner föras fram till en klart

och målmedvetet genomtänkt organisation i nära anslutning till de väsentliga

grundtankar, som framgått ur de senare årens offentliga utredningsarbeten

rörande praktiska realskolor. Det torde härav framgå, att folkskoledirektionen

principiellt delar den uppfattning, som tagit sig uttryck i styrelsernas

föreliggande framställningar.

Den ombildning till praktiska realskolor, vilken styrelserna för sina skolor

förordat, torde få anses närmast hava avseende å de klasser och linjer, för

vilkas kursplaner skolöverstyrelsen i skrivelse den 22 juni 1932 meddelat

fastställelse. Det bör med anledning härav erinras örn dels, att i vissa fall

de nya kursplanerna endast successivt träda i tillämpning, dels att för närvarande

vid sidan av de fyraåriga linjer, för vilka nya kursplaner antagits,

i två av skolorna förefinnas kortare linjer, vilka fortfarande äro genom äldre

kursplaner reglerade och rörande vilkas framtid vederbörande styrelser icke

ännu intagit slutlig ståndpunkt. Med hänsyn härtill torde inställa sig frågan

örn beredande av möjlighet för någon form av samorganisation av praktisk

realskola och högre folkskola med likartat bildningsinnehåll, en möjlighet,

som ännu för andra fall kan få reell betydelse. Då emellertid ett närmare

övervägande av hithörande spörsmål torde ifrågakomma först sedan riksdagen

i ärendet beslutat, har folkskoledirektionen i förevarande sammanhang

allenast velat fästa uppmärksamheten på desamma.

Styrelsen för Örebro yrkesbestämda högre folkskola har anhållit, att Kungl.

Majit måtte fastställa ett skrivelsen bifogat förslag till ändring av för skolan

gällande reglemente.

Beträffande den närmare innebörden av denna hemställan torde jag få

hänvisa till den redogörelse härför, som av skolöverstyrelsen lämnats i det

följande.

I sin ovanberörda utredning den 25 januari 1933 har skolöverstyrelsen

anfört bland annat:

Då riksdagen hos Kungl. Majit hemställt om förslag angående ombildning

av vissa högre folkskolor till praktiska realskolor, torde denna riks
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

dagens hemställan — såvitt överstyrelsen kan bedöma — böra uppfattas

som en anhållan om ett förslag till upprättande i viss begränsad omfattning

av fristående fyraåriga praktiska kommunala realskolor (mellanskolor). Då

enligt riksdagens beslut härvid endast sådana yrkesbestämda högre folkskolor

skulle ifrågakomma, som kunde befinnas omedelbart lämpade till en

ombildning, synes detta innebära att — i likhet med vad förhållandet enligt

praxis är vid en allmän högre folkskolas övergång till kommunal mellanskola

— förslaget skulle åsyfta ombildning endast av fyraåriga yrkesbestämda

högre folkskolor.

Innan överstyrelsen närmare ingår på det föreliggande spörsmålet, vill

överstyrelsen framhålla, att överstyrelsen i det följande benämner de ifrågasatta

skolorna »praktiska mellanskolor». Denna benämning synes överstyrelsen

nämligen lämpligast, så länge kommunal mellanskola bibehålies som

namn på en kommunal skola, som leder fram till realexamen.

Överstyrelsen vill då, vad beträffar det föreliggande spörsmålet rörande

ombildning av vissa högre folkskolor till praktiska mellanskolor, till en början

framhålla, att, i den mån förslaget åsyftar en omläggning av undervisningsplanerna

för de ifrågavarande högre folkskolorna, detta spörsmål icke synes

vara av den natur, att detsamma behöver underställas riksdagen. Enligt

gällande stadga för högre folkskolor ankommer det på överstyrelsen att fastställa

undervisningsplan för högre folkskola. Det kan tilläggas, att — såsom

framgår av ovannämnda framställningar från styrelserna för Stockholms

högre folkskolor — vissa av de högre folkskolor, som skulle kunna ifrågakomma

till ombildning, redan nu arbeta efter undervisningsplaner, som i

huvudsak överensstämma med de av 1927 års skolsakkunniga i ovannämnda

betänkande framlagda planerna. För dessa skolor skulle omvandlingen sålunda

— bortsett från att de erhölle ett nytt namn — endast innebära införandet

av en officiellt kontrollerad och efter möjligast enhetliga grunder

anordnad och bedömd avgångsexamen, vilken kunde medföra ett avgångsbetyg

med officiellt fastslagen valör. Införandet av en dylik examen är

emellertid en av kärnpunkterna i 1927 års skolsakkunnigas här ifrågavarande

förslag.

Emellertid skulle ett införande av praktisk realexamen i den begränsade

omfattning, 1932 års riksdagsbeslut åsyftade, icke kunna i någon vidsträcktare

grad medföra nämnda verkningar. Dels förefinnas fyraåriga yrkesbestämda

högre folkskolor för närvarande blott i Stockholm, Göteborg och

Orebro, och dels lia dessa skolor redan nu i icke ringa grad tillvunnit sig

förtroende. Elevantalet i första klassen av de högre folkskolorna å nämnda

orter utgjorde sålunda vid början av innevarande läsår i Stockholm 493, i

Göteborg 361 och i Örebro 164, varav å de fyraåriga linjerna respektive

431, 271 och 127. Härmed vill överstyrelsen dock icke ha uttalat den uppfattningen,

att införandet av praktisk realexamen i fråga örn sagda skolor

skulle vara utan betydelse. Även å ifrågavarande orter — med undantag

för Örebro, där, såsom överstyrelsen nedan närmare skall påvisa, speciella

förhållanden äro rådande — är tillströmningen av elever till de skolor, som

föra fram till realexamen, betydligt större än till de högre folkskolorna.

En jämnare fördelning ej blott ur kvantitativ utan framför allt ur kvalitativ

synpunkt av eleverna på teoretiska och praktiska linjer kan även i dessa

fall anses önskvärd. Detta är också en av de viktigaste orsakerna till att

representanterna för de högre folkskolorna sedan länge ansett det vara ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 161.

önskemål, att denna skolform skulle krönas av en avgångsexamen, som på

ett otvetydigt sätt fastsloge värdet av den i skolan meddelade undervisningen.

Härtill kommer, vad den högre folkskolan i Orebro beträffar, speciella

skäl för införande av en praktisk realexamen. Skolans styrelse anför i sin

ovannämnda skrivelse beträffande detta spörsmål bland annat följande.

»Skolan vore delad på tre treåriga linjer, en för såväl gossar som flickor

avsedd linje för handelsundervisning, en linje för teknisk undervisning för

gossar och en linje för utbildning i husliga göromål för flickor. För elever

på handelslinjen och tekniska linjen hade funnits möjlighet att fortsätta i

en fjärde klass, vilken klass huvudsakligen varit avsedd för sådana elever,

som under vårterminen önskat avlägga realskolexamen som privatister vid

högre allmänt läroverk. Ett stort antal hade begagnat sig av denna möjlighet,

och sedan vårterminen 1921 hade sammanlagt 176 elever som privatister

avlagt realskolexamen vid karolinska högre allmänna läroverket i

Örebro. Vårterminen 1932 hade 17 av fjärde klassens 19 flickor och av gossarna

i fjärde klassen samtliga 19 anmält sig till undergående av realexamen.

Denna jämförelsevis starka tillströmning till fjärde klassen vore så mycket

mer anmärkningsvärd, som det givetvis varit förenat med betydande svårigheter

för eleverna med hänsyn till undervisningens yrkesbetonade karaktär

i de tre lägre klasserna att som privatister avlägga realskolexamen vid ett

för dem främmande läroverk. Man hade räknat med, att den nya läroverksorganisationen,

som gjorde det möjligt för både gossar och flickor att

från folkskolans sjätte klass via den fyraåriga realskolan nå fram till realskolexamen,

skulle minska tillströmningen till högre folkskolans såväl första

som fjärde klass. Så hade emellertid ingalunda blivit fallet.

Trots de svårigheter det inneburit för högre folkskolans elever att nå

fram till realskolexamen hade föräldrarna även efter den nya läroverksreformens

genomförande i ungefär samma utsträckning som tidigare anmält

sina barn till inträde i högre folkskolan. Det vore tydligt, att föräldrar

och målsmän uppskattat den fördelen, att eleverna i högre folkskolan icke

blott haft möjlighet att avlägga en officiell examen utan också erhållit utbildning

för praktiskt förvärvsarbete.

Den dubbeluppgift, som sålunda påvilade Örebro högre folkskola att dels

förbereda för realskolexamen och dels ge utbildning för praktiskt förvärvsarbete,

medförde emellertid en viss splittring i skolans arbete. Sedan Orebro

erhållit ett högre allmänt läroverk även för flickor, torde det kunna ifrågasättas,

örn ej uppgiften att förbereda för realskolexamen lämpligast borde helt överlämnas

till de båda statliga läroverken och undervisningen vid Orebro högre

folkskola i stället inriktades uteslutande på den uppgift, som borde vara

den väsentliga för en yrkesbestämd skola. Härvid mötte emellertid den

svårigheten, att eleverna efter genomgången utbildning i en yrkesbestämd

högre folkskola ej på något sätt kunde få sina kunskaper officiellt dokumenterade.

Ett avskärande av möjligheten för högre folkskolans elever att

avlägga realskolexamen i hittills vanlig ordning skulle innebära en betydande

deklassering av skolan, såvida man ej samtidigt på annat sätt sökte tillgodose

kravet, att eleverna borde få avsluta sin skolgång med avläggandet

av en officiell examen.»

Även örn förändringen av de förevarande högre folkskolorna sålunda

skulle på ifrågavarande orter medföra de fördelar, som man avsett att vinna

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

genom de praktiska bildningslinjerna på realskolans åldersstadium, kan

överstyrelsen dock icke underlåta att hysa vissa betänkligheter mot förslaget

att i nuvarande statsfinansiella läge genomföra nämnda förändring. Överstyrelsen

vill nämligen erinra örn de ekonomiska konsekvenser ett dylikt

beslut kan komma att medföra. Såsom överstyrelsen nedan skall påvisa,

torde man visserligen kunna träffa en sådan anordning, att statsverkets

kostnader under det första året efter omvandlingen av ifrågavarande skolor

ej behövde bliva större, än vad eljest skulle blivit fallet. Men i fortsättningen

torde, därest förändringen skall få åsyftad verkan, en ökning av

statens utgifter bli ett ofrånkomligt resultat av ett beslut örn tillskapande

av förevarande nya skolform. Sålunda torde följden bliva ett ökat antal

parallellavdelningar i de ifrågavarande skolorna, och detta, även om tillströmningen

av elever till första klass icke blir större än för närvarande.

Överstyrelsen syftar här på det förhållandet, att avgången från tredje klass

i flertalet av de fyraåriga högre folkskolorna är synnerligen stor. Till belysning

härav vill överstyrelsen erinra därom, att elevantalet vid början av

innevarande läsår i tredje, respektive fjärde klasserna i Stockholms högre

folkskola för teknisk utbildning utgjorde 103 och 10, i Stockholms högre

folkskola för handelsundervisning 112 och 30, i Göteborgs högre folkskolor

för handelsundervisning 116 och 28 samt i Göteborgs högre folkskolor för

husligt arbete 74 och 23. En åsyftad verkan av införandet av praktisk

realexamen skulle emellertid vara, att eleverna kvarstannade i skolans fjärde

klass, vilket skulle betyda ett ökat behov av parallellavdelningar i denna

klass med därav följande ökat statsbidrag.

Härtill kommer emellertid, att ett beslut om förvandling av de nu fyraåriga

högre folkskolorna till praktiska mellanskolor med största sannolikhet

skulle inom den närmaste framtiden föra med sig, att åtminstone vissa treåriga

högre folkskolor utbyggdes med en fjärde klass, i förhoppning att

vederbörande skola sedan skulle kunna bliva erkänd som praktisk mellanskola.

Då enligt flertalet reglementen för högre folkskolor det ankommer

på vederbörande kommunala organ att — inom de av stadgan för högre

folkskolor angivna gränserna — besluta örn antalet årsklasser, skulle eu

dylik förändring av högre folkskolor från tre- till fyraåriga kunna ske, utan

att frågan behövde underställas statsmakternas prövning. Följden skulle

emellertid då enligt gällande statsbidragsbestämmelser statsbidrag till

högre folkskolor utgår med visst belopp per klassavdelning — bliva ökade

utgifter för statsverket, och detta, vare sig skolan fortfore att vara högre

folkskola eller omvandlades till praktisk mellanskola. Det förhållandet, att

det givetvis alltid skulle ankomma på statsmakterna att besluta, huruvida

en högre folkskola skulle erkännas som praktisk mellanskola eller ej, skulle

visserligen kunna verka återhållande på en utökning av antalet klasser i de

högre folkskolorna. Men därest statsmakterna nu beslöte medgiva en omvandling

av vissa högre folkskolor i ovannämnda tre städer och sålunda

principiellt godtoge den nya skolform, varom här är fråga, synes det överstyrelsen

knappast möjligt att förhindra andra orter, där yrkesbestämda

högre folkskolor sedan ett flertal år verkat efter i huvudsak samma linjer

som till exempel de ovannämnda skolorna i Stockholm, att erhålla samma

förmåner som dessa.

Överstyrelsen vill här erinra örn att i årets statsverksproposition ingår ett

förslag, som skulle medföra en begränsning av antalet parallellavdelningar

i högre folkskolor. En dylik begränsning torde — med hänsyn till vad över
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungt. Maj:ts proposition Nr 161.

styrelsen ovan anfört — icke kunna vidmakthållas örn praktiska mellanskolor

komma till stånd. Att genom en utökning av parallellavdelningarna

vid de tilltänkta praktiska mellanskolorna minska den nuvarande möjligheten

att erhålla parallellavdelningar vid de högre folkskolor som kvarsta

såsom sådana, finner överstyrelsen icke rimligt. En dylik åtgärd skulle bland

annat innebära, att man på andra orter än dem, där praktiska mellanskolor

komme att förefinnas, minskade möjligheterna för ungdom att erhålla en

på det praktiska livets behov inriktad undervisning.

Under nuvarande statsfinansiella läge har överstyrelsen ansett sig nödsakad

biträda förslag örn betydande nedskärningar i anslagen till redan förefintliga

skolformer. Kungl. Majit har dessutom, vad bland annat beträffar anslagen

till yrkesundervisningen, i årets statsverksproposition föreslagit ytterligare

nedsättningar av de anslag, som för innevarande budgetar utgå till sagda

undervisning. Under sådana omständigheter finner överstyrelsen de betänkligheter

överstyrelsen ovan anfört beträffande införandet av den föreslagna

nya skolformen, vara av den betydelse, att överstyrelsen icke kan tillstyrka,

att Kungl. Majit till 1933 års riksdag avlåter proposition i det föreliggande

Härutöver vill överstyrelsen dessutom framhålla följande. I sitt ovannämnda

utlåtande av den 24 april 1931 ifrågasatte överstyrelsen bland annat,

huruvida icke hela den ifrågasatta organisationen av praktiska bildmngslinjer

på realskolans åldersstadium till en början borde erhålla karaktaren

av'' försöksanordning. Överstyrelsen är fortfarande av denna uppfattning,

men överstyrelsen kan icke finna, att den nu avsedda ombildmngen av vissa

högre folkskolor till praktiska mellanskolor skulle hilva av något större varde

som en försöksanordning av den art, överstyrelsen då ifrågasatte. Dels skulle

nämligen på så sätt inga försök komma till stånd i fråga örn i läroverk

eller kommunala mellanskolor inbyggda linjer dels äro — av skal som

överstyrelsen ovan närmare utvecklat — förhållandena a de orter, a vilka

praktiska mellanskolor nu skulle komma till stånd, icke sådana, att dit förlagda

försöksanordningar av ifrågavarande art skulle hilva i Hagon högre

grad vägledande för ett bedömande av frågan om de praktiska bildnmgslinjernäs

betydelse överhuvudtaget.

Fastän överstyrelsen sålunda icke kan tillstyrka, att Kungl. Majit till 1933

års riksdag avlåter proposition i det föreliggande ärendet, anser sig överstyrelsen

dock böra framlägga förslag örn hur en omvandling till praktiska

mellanskolor av vissa högre folkskolor skulle kunna ske, därest Kungl. Majit

icke skulle dela den av överstyrelsen sålunda uttalade uppfattningen.

Då såvitt överstyrelsen kan bedöma, 1932 års riksdagsbeslut icke kan anses

innebära, att riksdagen tagit ställning till frågan örn införande överhuvud

av de ifrågasatta praktiska bildnmgshnjerna, synes det nödvändigt att

riksdagen herodes tillfälle att i princip besluta beträffande den nya skolformen.

Rörande innehållet i det principförslag, som sålunda skulle underställas

riksdagen, anser sig överstyrelsen på det hela taget kunna nöja, sig

med att hänvisa till 1927 års skolsakkunnigas ovannämnda förslag och överstyrelsens

ovanberörda yttrande häröver av den 24 april 1931. Endast e

av de däri behandlade spörsmålen anser sig överstyrelsen nu bora upptaga

till förnyat övervägande. Överstyrelsen avser den ifrågasatta husliga linjen.

Såsom ovan framhållits, ansåg sig överstyrelsen i sitt utlåtande den 24

opaginerad Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majus proposition Nr 161.

april 1931 icke kunna tillstyrka 1927 års skolsakkunnigas förslag till dylik

rJe'' Nuhar.emeUertid styrelsen för Stockholms högre folkskola för kvinnlig

utbildning i ovannämnda skrivelse framlagt en timplan för en praktisk

mellanskola med hushåilsteknisk linje. De principer, enligt vilka denna

linje skulle utformas, har styrelsen utvecklat i en framställning av den 14

januari 1932. Av denna framställning liksom av den till den föreliggande

skrivelsen fogade timplanen synes framgå, att en anordning av en hush olinje

pa sätt bär ifrågasatts skulle väsentligen undanrödja de betänkligheter

mot en dylik linje, överstyrelsen hyste i ovannämnda utlåtande. Överstyrelsen

skulle dock icke anse det önskvärt, att samtliga yrkesbestämda

högre folkskolor för kvinnlig utbildning anordnades på sätt bär ifrågasatts

da detta åtminstone i vissa fall skulle innebära ett försvagande av den prak^.

.u^l^ning, dessa skolor nu meddela. Då dessutom — med undanta^

tor första klassen av en sådan hushåilsteknisk linje — inga kursplaner ännu

hnnas utarbetade, anser sig överstyrelsen icke nu kunna taga definitiv ställliing

till frågan om upprättande av en dylik linje. Överstyrelsen vill dock

ej motsätta sig att vid eventuellt avgivande till riksdagen av förslag rörande

ombildnmg av vissa yrkesbestämda högre folkskolor till praktiska mellanskolor

även tages under övervägande, huruvida en hushåilsteknisk linje

på sätt nämnda styrelse ifrågasatt, lämpligen kan anordnas.

Utöver det principförslag rörande praktiska bildningslinjer på realskolans

åldersstadium, vilket sålunda skulle underställas riksdagen, skulle denna beledas

tillfälle att taga ställning till frågan om en omedelbar omvandling av

vissa högre folkskolor till praktiska mellanskolor. Beslutanderätten i frågan

örn vi ka särskilda skolor som skulle förvandlas till dylika torde — liksom

förhållandet är vid allmänna högre folkskolors förvandling till kommunala

mellanskolor — böra tillkomma Kungl. Majit. Hos riksdagen skulle sålunda

endast inhämtas tillstånd att erkänna som praktiska mellanskolor sådana

tyraanga yrkesbestämda högre folkskolor, vilka Kungl. Majit kunde finna

( artill lämpade. I fråga om sättet för ett dylikt erkännande torde samma

regler böra tillämpas som vid erkännande av kommunal mellanskola.

inDocfnf? statsanslag till en praktisk mellanskola under budgetåret

1933/1934 vill överstyrelsen anföra följande. Såvitt överstyrelsen kan bedöma,

synes 1932 års ovanberörda riksdagsbeslut innebära, att de högre

folkskolor som förvandlades till praktiska mellanskolor, icke skulle på grund

därav erhålla högre statsbidrag, än vad eljest skulle blivit fallet. Nu har

emellertid Kungl. Majit i 1933 års statsverksproposition, såsom redan antytts

föreslagit vissa beskärningar av anslagen till högre folkskolor. Bland

annat skulle statsbidrag till parallellavdelningar icke utgå till sammanlagt

infoö ?,nt, dDlka avdelningar än som förefunnits under budgetåret 1932

1933. Med hänsyn bland annat härtill och för att de högre folkskolor, som

förvandlades till praktiska mellanskolor, icke skulle i statsbidragsavseende

komma i förändrad ställning, synes det överstyrelsen nödvändigt, att dessa

skolor även under budgetåret 1933/1934 erhålla statsbidrag ur anslagen till

folkskolorna^ °r ^ eft<3r Sa“ma grunder som de yrkesbestämda högre

Därest riksdagen på Kungl. Majlis förslag skulle fatta beslut i nu antydd

riktning synas därefter böra utfärdas dels en stadga för praktiska mellanskoior

dels bestämmelser om de rättigheter och förmåner, praktisk realexamen

skulle medföra, dels också en kungörelse om att avlönings- och stats
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161. 45

bidragsbestämmelserna för yrkesbestämda högre folkskolor tills vidare skulle

gälla även för praktiska mellanskolor.

Då frågan örn vilka skolor som skulle förvandlas till praktiska mellanskolor,

enligt vad överstyrelsen ovan förutsatt, skulle komma under Kungl.

Maj:ts bedömande, först sedan riksdagen fattat beslut om upprättande av

dylika skolor, saknar överstyrelsen anledning att nu ingå på en närmare

prövning av de ovanberörda framställningarna från styrelserna för de högre

folkskolorna i Stockholm.

Vad slutligen angår framställningen från styrelsen för Örebro högre folkskola,

så innebär denna framställning, att skolan med bibehållande av sin

nuvarande natur av högre folkskola skulle erhålla rätt att anordna avgångsexamen

i huvudsaklig överensstämmelse med 1927 års skolsakkunnigas förslag

om praktisk realexamen samt att denna avgångsexamen skulle med

visst undantag medföra samma rättigheter och förmåner som realexamen.

Bestämmelserna härom skulle införas i skolans reglemente.

För den händelse frågan örn yrkesbestämda högre folkskolors omvandling

till praktiska mellanskolor bringas till lösning, har styrelsen — enligt

vad den meddelat i den föreliggande framställningen — för avsikt att

omedelbart vidtaga åtgärder för att få till stånd en sådan ombildning av

skolan.

Aven örn överstyrelsen medger, att den ovan omtalade anordningen, varigenom

eleverna vid nämnda skola beredas möjlighet att som privatister

avlägga realexamen, medför åtskilliga nackdelar, anser sig överstyrelsen

dock ej kunna tillstyrka, att praktisk realexamen i realiteten införes vid

sagda skola, innan Kungl. Maj:t och riksdagen varit i tillfälle att i sin

helhet pröva frågan om de praktiska bildningslinjerna på realskolans åldersstadium.

Överstyrelsen kan sålunda för närvarande ej tillstyrka den föreliggande

framställningen.

Åtskilliga av de ledamöter av skolöverstyrelsen, vilka deltagit i behandlingen

av här förevarande ärende, hava avgivit särskilda yttranden.

Undervisningsråden N. O. Bruce och A. N. Thomson framhålla, att ett

förslag till lösning av det föreliggande spörsmålet örn vissa högre folkskolors

ombildning till treåriga praktiska mellanskolor ovanpå sexårig folkskola

icke skulle givit anledning till sådana betänkligheter av ekonomisk

natur, som överstyrelsen framfört i sitt nu avgivna utlåtande; det hade

emellertid icke varit möjligt att medhinna utarbetande av ett fullständigt dylikt

förslag, vilket bland annat skulle förutsatt uppgörande av kursplaner m. m.

Undervisningsrådet N. H. Hänninger anslöt sig till samma uppfattning.

Undervisningsrådet K. A. W. Björck anförde bland annat:

Den ståndpunkt, som överstyrelsen intagit, kan jag icke biträda. Enligt

min mening är det nuvarande tidsläget i särskild grad ägnat att inskärpa

samhällets oavvisliga plikt att i all tänkbar utsträckning underlätta de från

folkskolan utgående ungdomsskarornas praktiska utbildning. Från olika

håll har med styrka framhållits, att de teoretiskt inriktade skolorna utöva

en alltför stark dragningskraft på ungdomen. I föreliggande situation, då

arbetsmöjligheterna för de lärjungar, som lämnat folkskolan, äro i särskilt

hög grad begränsade, och från riksdagens sida påkallats åtgärder för ungdomsarbetslöshetens

effektiva bekämpande, måste det framstå angelägnare

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. May.ts proposition Nr 161.

än någonsin, att det allmänna Böker på allt sätt underlätta för de nödtvunget

sysslolösa att stärka sin individuella utbildning för kommande uppgifter

i samhällets tjänst.

Om det redan i och för sig lär få anses vara en angelägenhet av största

vikt, att en omläggning av de praktiska ungdomsskolorna i den av riksdagen

anvisade riktningen snarast kommer till stånd, framstå omedelbara

åtgärder av denna innebörd såsom oavvisliga under nu rådande arbetsförhållanden.

Jag har därför påyrkat, att överstyrelsen bort hos Kungl. Majit

hemställa örn framläggande för den nu samlade riksdagen av förslag i

huvudsaklig överensstämmelse med vad 1932 års riksdag påkallat.

Den omständigheten, att den uteslutande allmänbildande realskola och

mellanskola, som bygger på folkskolans sjätte klass, är fyraårig, lär icke utgöra

en tvingande anledning att åt den motsvarande praktiska läroanstalten

ovillkorligen utmäta samma studietid. När det från olika håll vitsordas,

att den treåriga högre folkskolan skänker ett ur det praktiska livets synpunkt

fullt tillfredsställande bildningsresultat och det från dem, som äga

mångårig ingående erfarenhet örn de sålunda utbildade lärjungarnas förutsättningar

att fylla sina uppgifter i förvärvsarbetet eller fullfölja sin utbildning

i högre läroanstalter, hävdas, att en utökning av skoltiden ingalunda

är av praktiska behov påkallad, vore det säkerligen föga välbetänkt att utvidga

lärokursen enbart med hänvisning till att såmedelst en formell överensstämmelse

med realskolan skulle uppnås.

Därest vid organisationen uppmärksammas allenast förefintliga behov,

bortfalla väsentligen de ekonomiska betänkligheter, som för överstyrelsen

varit avgörande. Och utgår man vidare från nu rådande förhållanden, äger

man i den treklassiga yrkesbestämda högre folkskolan en naturlig anknytningspunkt

för de åtgärder, som äro av nöden för samhällets mest närliggande

inskridande. Dess organisation och undervisning torde i allt väsentligt

kunna tjäna som mönster för den praktiska mellanskolan. Givetvis

bör den fyraåriga högre folkskolan härutinnan ställas på samma linje.

Genom anordnande av en med bestämd kompetens för det praktiska livet

och för fortsatt utbildning inom vederbörligt studieområde förbunden examen,

praktisk realexamen, torde den ifrågavarande utbildningsvägen erhålla

det sociala värde, som åsyftats. Vid fastställandet av sagda kompetensområde

torde böra övervägas, huruvida viss differentiering i behörigheten kan

vara av omständigheterna påkallad mellan examen avlagd vid treårig och

sådan vid fyraårig lärokurs. Och genom att fortsättningsvis tilldela på så

sätt ombildade yrkesbestämda högre folkskolor statsunderstöd enligt de grunder,

som för närvarande gälla, synes på ett enkelt sätt den ekonomiska

sidan av det föreliggande organisationsproblemet kunna erhålla en tillfredsställande

lösning.

Efter prövning av Kungl. Majit i varje särskilt fall torde med eventuellt

erforderlig jämkning av reglementen och läroplaner nuvarande läroanstalter

av ifrågavarande typ kunna tillerkännas ställning av praktiska mellanskolor

och därmed tillika rätt att anställa praktisk realexamen i enlighet med de

närmare föreskrifter, som Kungl. Majit kan finna gott meddela. På Kungl.

Majit torde ock böra ankomma att lämna erforderliga bestämmelser angående

kompetensvärdet av sådan examen, avlagd vid praktisk mellanskolas

skilda linjer.

I anslutning till vad sålunda anförts har jag ansett, att överstyrelsen bort

hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå 1933 års riksdag att dels med
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

giva, att av kommun upprättad praktisk mellanskola med minst treårig

lärokurs och grundad på lägst folkskolans sjätte klass må åtnjuta statsunderstöd

i enlighet med de grunder, som i sådant avseende gälla för yrkesbestämd

högre folkskola, dels besluta, att examen avlagd vid sådan läroanstalt,

praktisk realexamen, skall medföra den behörighet, som Kungl.

Majit finner skäl bestämma, dels och bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig

anslutning till de villkor och bestämmelser, som i sådant avseende

äro av riksdagen meddelade för yrkesbestämd högre folkskola, utfärda de

närmare föreskrifter, som må prövas erforderliga.

Undervisningsrådet K. Kärre delade överstyrelsens betänksamhet mot att

under nuvarande statsfinansiella förhållanden föreslå upprättandet av en ny

skoltyp av här avsett slag, men fann det synnerligen önskvärt, att försök

med skolor av här avsedd typ måtte kunna med det snaraste igångsättas.

Därest det i ett riksdagsbeslut uttryckligen utsädes, att det tills vidare

gäller en försölcsanordning och att ombildning tills vidare endast finge ske

av ett fixerat mindre antal sådana praktiska mellanskollinjer, torde därigenom

de ekonomiska konsekvenser, som av överstyrelsen befaras, i icke

ringa mån förebyggas. Men det bleve givetvis erforderligt att så beräkna

statsanslaget till högre folkskolor, att lärjungar icke komme att utestängas

från tillträde till sådana skolor på grund av en sannolikt inträdande ökning

av antalet parallellavdelningar i högsta klassen av de försöksvis ombildade

skolorna.

Ur försökssynpunkt skulle jag visserligen finna en anordning med inbyggd

praktisk linje i allmän realskola vara ännu starkare motiverad än

en ombildning av redan existerande skolor och skulle så till vida hava velat

tillika förorda dylika försöks anställande vid ett eller annat allmänt läroverk

(eventuellt kommunal mellanskola). Då emellertid 1932 års riksdags beslut

icke innefattar anhållan örn förslag jämväl därom, har jag icke ansett mig

böra i detta sammanhang framställa något yrkande i sådan riktning.

VI. Till Kungl. Maj:t med anledning av sholöverstyrelsens utlåtande

den 25 januari 1933 ingivna framställningar.

Med anledning av vad skolöverstyrelsen i sitt ovanberörda utlåtande av den

25 januari 1933 anfört och hemställt hava till Kungl. Majit ingivits åtskilliga

framställningar, för vilka jag nu vill i korthet redogöra.

Styrelsen för Stochholms högre folhshola för tehnish utbildning har i skrivelse

den 3 februari 1933 ingått på ett bemötande av skolöverstyrelsens

senaste yttrande. Då skolöverstyrelsen för sin nu intagna avvisande hållning

närmast angivit statsfinansiella skäl, och då dessa skäl väsentligen

syntes vila på missuppfattning, i det att ingen som helst ökad kostnad för

statsverket behövde uppkomma, anhåller styrelsen, att Kungl. Majit ville,

med hänsyn till därmed förbundna stora fördelar såväl för lärjungarna som

i socialt hänseende, för den nu samlade riksdagen framlägga sådant förslag

angående ombildning till praktisk realskola av Stockholms högre folkskola

för teknisk utbildning, som omförmäles i riksdagens skrivelse av den 15

april 1932.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

Styrelserna för Stockholms stads högre folkskolor för handelsundervisning och

för kvinnlig utbildning hava i särskilda skrivelser den 4 februari 1933 —

under åberopande av i huvudsak samma skäl som styrelsen för högre folkskolan

för teknisk utbildning — hemställt, att Kungl. Majit ville till 1933

års riksdag avlåta proposition med förslag till omvandling i enlighet med

riktlinjerna i riksdagens skrivelse den 15 april 1932 av nämnda skolor till

praktisk realskola, respektive praktisk mellanskola med huslig linje.

Slutligen har centralstyrelsen för högre folkskolornas lärarförening i skrivelse

den 4 februari 1933 likaledes bemött skolöverstyrelsens senaste förslag och

hemställt, att Kungl. Majit täcktes till 1933 års riksdag jämlikt riksdagens

skrivelse den 15 april 1932 (nr 8 A punkt 158) avlåta proposition angående

ombildning av ifrågavarande fyraåriga yrkesbestämda högre folkskolor

till praktiska realskolor.

Frågan örn tillskapande av bättre möjligheter för vår ungdom till utbildning

för det praktiska livets behov har länge varit föremål för uppmärksamhet.

Många och tungt vägande äro också de skäl, som tala för

åtgärders vidtagande härutinnan. Det sedan länge framhållna önskemålet

att minska den för varje år ökade tillströmningen till de s. k. »lärda»

banorna synes endast kunna realiseras genom åtgärder, ägnade att göra

de praktiska skolformerna likvärdiga med de teoretiska. Ej minst i dessa

dagar tränga hithörande problem till sin lösning, då man har att räkna

med den omfattande ungdomsarbetslösheten, som gör tillvaratagandet av

ungdomens tid och förmåga samt beredande av möjlighet för den att genom

en god, praktiskt inriktad utbildning nå fram till en ställning i livet

till en tvingande social nödvändighet.

Aven inom riksdagen har uppmärksamheten riktats på dessa spörsmål.

Såsom i det föregående erinrats, hava både vid 1927 och 1932 års riksdagar

framställningar gjorts örn utredning och förslag i ämnet. För de vidlyftiga

utredningar, som med anledning härav utförts, har jag redogjort i det föregående.

Örn det önskvärda i att åtgärder vidtagas hava alla varit ense, men däremot

hava meningarna gått isär beträffande de lämpligaste utvägarna.

Det av 1927 års skolsakkunniga framlagda förslaget innebar upprättande

av praktiska linjer med inriktning på handelsundervisning, teknisk utbildning

eller husligt arbete. Dessa praktiska bildningslinjer skulle kunna upprättas

antingen i form av blott differentierade, i realskolor och kommunala

mellanskolor inbyggda tvååriga linjer eller i form av helt fristående fyraåriga

praktiska kommunala mellanskolor (realskolor), byggda på genomgången

sexårig folkskola. Såväl de inbyggda som de fristående linjerna

skulle föra fram till en examen, som av de sakkunniga benämndes praktisk

realexamen och avsågs att bilda en motsvarighet till den nuvarande

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

realexamen både i fråga om allmänbildning och i fråga om lämnande av

behörighet till vissa befattningar, utbildningslinjer o. s. v. I fråga om de

nu talrikt förekommande treåriga yrkesbestämda högre folkskolorna innebar

de sakkunnigas förslag, att åtgärder borde vidtagas för att möjliggöra avläggandet

vid dessa skolor av en examen, »praktisk mellanskolexamen».

Skolöverstyrelsen tillstyrkte i sitt år 1931 avgivna utlåtande i huvudsak

de sakkunnigas förslag. Emellertid ansåg överstyrelsen, att någon linje

med inriktning på husligt arbete ej kunde komma till stånd, då det vore

svårt att beträffande denna linje åvägabringa lämplig avvägning mellan

teoretiska och praktiska ämnen.

I en vid överstyrelsens utlåtande fogad reservation framhölls emellertid,

att behörighetsfrågan, som för de sakkunniga varit ett av de vägande skälen

för kravet på en fyraårig utbildning, ej finge spela någon större roll vid

utformandet av den nya organisationen. En examen, som gåve behörighet

till statstjänst, kunde ej tänkas leda ungdomen bort från de teoretiska banorna.

Kunskapsfordringarna skulle motsvara behovet för blivande idkare

av praktisk yrkesverksamhet. De praktiska utbildningslinjerna borde —

med hänsyn till att de nuvarande yrkesbestämda högre folkskolorna som

regel vore treåriga — likaledes vara treåriga och leda fram till en examen,

avlagd under betryggande, lämplig kontroll.

1932 års riksdagsbeslut innebar ej något definitivt ståndpunktstagande till

frågan utan avsåg endast framläggande av förslag angående ombildning

till praktiska realskolor av sådana statsunderstödda yrkesbestämda högre

folkskolor, vilka kunde befinnas omedelbart därtill lämpade.

För skolöverstyrelsens med anledning härav verkställda utredning har i

det föregående redogjorts. Av flera skäl har emellertid överstyrelsens majoritet

ansett sig böra avstyrka, att förslag i ämnet förelägges 1933 års riksdag.

Den ovisshet, som sålunda rått beträffande den lämpligaste formen för

de praktiska utbildningslinjernas anordnande, hade givetvis måst framkalla

en viss tveksamhet, örn det nu gällt att för riksdagen framlägga definitivt

förslag i ämnet. Nödvändigheten av snara åtgärder i här förevarande hänseende

är dock enligt mitt förmenande så trängande, att det ej torde vara

försvarligt att längre endast uppehålla sig vid teoretiska undersökningar och

utredningar. Det torde vara riktigare att — såsom också skolöverstyrelsen

framhållit — genom försök vid några därför lämpade skolor söka vinna den

erfarenhet, på vilken sedermera ett slutligt ställningstagande skall kunna

gruudas.

Ett sådant förslag synes mig även väl överensstämma med tankegången

i 1932 års riksdags beslut. Man får härigenom möjlighet att ingående pröva

dels den nya skolformens förmåga att locka till sig lämpligt elevmaterial,

dels de resultat, som kunna nås genom den här meddelade undervisningen,

dels utformandet av den nya examen. Vidare får man möjlighet att, innan

Bihang till riksdagens protokoll 1933. I sami. AV 101.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

man ännu definitivt bundit sig, överblicka de kostnader, som den nya organisationen

kan komma att åsamka stat och kommun.

Innan erfarenhet genom dessa försök vunnits rörande den nya skolformens

möjligheter och dess lämpligaste anordning torde det ej vara rådligt

att, såsom överstyrelsen föreslagit, inhämta ett principbeslut av riksdagen

rörande de praktiska utbildningslinjerna. Däremot torde det böra beredas

tillfälle för riksdagen att taga ställning till förslaget att omedelbart försöksvis

omvandla vissa högre folkskolor till praktiska mellanskolor. Beslutanderätten

i frågan om vilka särskilda skolor som skulle förvandlas till dylika

torde —- liksom förhållandet är vid allmänna högre folkskolors förvandling

till kommunala mellanskolor -— böra tillkomma Kungl. Majit. I här förevarande

hänseende torde alltså böra inhämtas riksdagens medgivande att

såsom en försöksanordning som praktiska mellanskolor erkänna ett visst antal

sådana fyraåriga yrkesbestämda högre folkskolor, vilka Kungl. Majit kan

finna därtill lämpade. I fråga örn sättet för ett dylikt erkännande torde

samma former böra tillämpas som vid erkännande av kommunal mellanskola.

För att försöksanordningen skall giva önskvärt resultat, torde det vara

av nöden, att försöken anordnas vid några skolor av olika typ, där man

redan med den nuvarande organisationen hunnit göra rön i här förevarande

avseende, vilka kunna bliva av betydelse vid de nu ifrågasatta försöken. En

undersökning av förhållandena har givit vid handen, att de yrkesbestämda

högre folkskolor, som för närvarande bäst lämpa sig för ombildning, äro

Stockholms yrkesbestämda högre folkskolor för teknisk utbildning, för handelsundervisning

samt för kvinnlig utbildning ävensom Örebro yrkesbestämda

högre folkskola.

Emellertid håller jag före, att försöken ej blott böra äga rum vid några

redan existerande yrkesbestämda högre folkskolor, vilka alltså skulle bilda

en motsvarighet till de av de sakkunniga föreslagna fristående linjerna. De

skäl, som anförts för anordnandet jämväl av inbyggda linjer, finner jag

tungt vägande. Här rör man sig emellertid på ett område, som är helt

oprövat i praktiken. Med hänsyn härtill finner jag det vara synnerligen

önskvärt, att försök jämväl i detta hänseende vidtagas.

Det synes då vara lämpligt att riksdagens medgivande må inhämtas därtill,

att vid några realskolor eller kommunala mellanskolor, förslagsvis högst

tre, må kunna anordnas försök med praktiska utbildningslinjer, en handelslinje,

en teknisk linje och en huslig linje.

Förläggningen av dessa försök, som givetvis kommer att bliva beroende

på det intresse, som kan komma att visas från olika skolkommuners sida,

torde bero på Kungl. Majits prövning.

Därest riksdagen lämnar sitt medgivande till de nu av mig förordade försöken,

torde det få ankomma på Kungl. Majit att framdeles utfärda de

bestämmelser, som med anledning härav kunna visa sig erforderliga.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.is proposition Nr 161.

Härefter anhåller jag att få övergå till frågans ekonomiska sida och vissa

i samband därmed stående spörsmål. Först gäller det då skolorganisationens

omfattning.

I 1933 års åttonde huvudtitel har jag vid beräkningen av anslagen för

budgetåret 1933/1934 till de allmänna läroverken ävensom till de kommunala

mellanskolorna och högre folkskolorna i anslutning till ett av granskningsnämnden

framlagt förslag utgått från att organisationen icke finge vidgas

utöver den för budgetåret 1932/1933 gällande ramen, d. v. s. att antalet

klassavdelningar i de olika skolformerna för budgetåret 1933/1934 icke må

ökas utöver det nuvarande.

Ett bifall till förslaget örn försöksanordningar med praktiska linjer kommer

sannolikt att redan under det första året medföra en åtminstone något ökad

tillströmning av lärjungar med därmed åtföljande behov av nya klassavdelningar.

Då det icke gärna kan ifrågasättas, att de nuvarande skolformerna

skola nödgas till inskränkningar på grund av tillkomsten av de nya linjerna,

utgår jag från att, vid meddelande av beslut rörande upprättandet av parallellavdelningar

vid de olika skolformerna, i det medgivna antalet icke skall

behöva inräknas sådana, som tillkommit på grund av här förevarande försöksanordning.

Kostnaderna för upprättandet av praktiska linjer torde — i vart fall under

det första året — icke bliva betydande. Vad först beträffar de fyra av mig

i det föregående omförmälda högre folkskolorna saknar jag — med hänsyn

till att det här gäller en försöksanordning — anledning att ingå på frågan

örn särskilda avlöningsbestämmelser för lärarpersonalen. Under försökstiden

synas lämpligen de hittills för dessa skolor gällande bestämmelserna rörande

statsbidrag och läraravlöning m. m. fortfarande böra gälla. Vid dessa skolor

inskränker sig alltså kostnadsökningen för staten till den merkostnad, som

kan uppkomma på grund av ett ökat antal parallellavdelningar.

Kostnaderna för dessa fristående skolor böra under försökstiden bestridas

från förslagsanslaget till högre folkskolor. Någon höjning av detta anslag

med anledning härav har jag icke funnit erforderlig.

Beträffande kostnaderna för de inbyggda linjerna har jag från skolöverstyrelsen

inhämtat följande beräkningar, vilka i huvudsak grunda sig på

1927 års sakkunnigas förslag. I dessa beräkningar har jag utgått från att

under försökstiden endast timlärare komma att användas. I de föreslagna

timarvodena torde de jämkningar nedåt böra av Kungl. Majit vidtagas, som

bliva erforderliga för att sätta avlöningen i lämplig proportion till avlöningen

för de teoretiska ämnenas lärare.

1. Handelslinje, inbyggd i fyraårig eller femårig realskola,

a) Näst högsta klassen (34 eller 4*’).

Teoretiska läroämnen 6,5 timmar ä 140: — = 910:

Praktiska » 8,5 » » 140: — 1,190:

Kronor 2,100: —

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

b) Högsta klassen (4 4 eller 55).

Teoretiska läroämnen 12 timmar ä 140:— = 1,680: —

Praktiska » 13,5 » » 140: — = 1,800: —

Ovningsämne 1 timme » 90: — = 90: —

Kronor 3,660: —

2. Teknisk linje, inbyggd i fyraårig eller femårig realskola,

a) Näst högsta klassen (34 eller 45).

Teoretiska läroämnen 18 timmar ä 140: — = 2,520: —

Praktiska » 1 timme » 140: — = 140: —

» »8 timmar » 115:— = 920: —

Kronor 3,580: —

b) Högsta klassen (44 eller 55).

Teoretiska läroämnen

18,5 timmar

ä 140: —

—

2,590: —

Praktiska »

18

» 140: —

=

2,520: —

» »

5

> 115: —

—

575: —

Tillägg för praktiskt

läroämne . . .

180: —

Kronor

5,865: —

3. Huslig linje, inbyggd i fyraårig eller femårig realskola.

a) Näst högsta klassen (34 eller 45).

Teoretiska läroämnen 6 timmar ä 140: — = ■ 840: —

Praktiska » 17 » » 80: — = 1,360: —

Kronor 2,200: —

b) Högsta klassen (44 eller 55).

Teoretiska läroämnen 11 timmar ä 140: — — 1,540: —

Praktiska * 10 » » 80: — = 800: —

Kronor 2,340: —

Då eventuellt upprättande av här ifrågavarande praktiska linjer givetvis

måste ske successivt, kan det första året endast bli fråga örn praktisk linje

i näst högsta klassen i realskola eller kommunal mellanskola.

Upprättandet av tre sådana linjer, en av vartdera slaget, skulle för läraravlöningar

draga en maximikostnad av 2,100 + 3,580 + 2,200 = 7,880 kronor.

I dessa kostnadsberäkningar ingå icke tillfällig löneförbättring, dyrtidstillägg

och provisorisk avlöningsförbättring.

Om med hänsyn till antalet lärjungar i en klass samläsning icke kan äga

rum mellan den teoretiska linjen och den praktiska linjen, kan kostnaden

för en klassavdelning inom den praktiska linjen beräknas uppgå till omkring

400 kronor för handelslinje och omkring 800 kronor för teknisk linje

mera än för en klassavdelning inom den teoretiska linjen. För huslig linje

skulle det däremot bli någon kostnadsminskning.

Om i en årsklass antalet lärjungar uppgår till 40 ä 50 och 8 å 10 av

dessa lärjungar välja praktisk linje, blir upprättandet av en sådan linje

förenat med en ökad kostnad på omkring 400 kronor för handelslinje och

omkring 800 kronor för teknisk linje.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

1 likhet med vad som är fallet vid de allmänna läroverken i övrigt bör

tydligen vederbörande kommun tillhandahålla erforderliga lokaler för de praktiska

linjerna. För handelslinje torde ej erfordras några särskilda lokaler.

Finnes för en ort kommunal praktisk ungdomsskola, torde den statliga

praktiska realskolan kunna få använda dess lokaler för undervisning i de

praktiska ämnena.

De för dessa linjer erforderliga kostnaderna torde lämpligen böra bestridas

från samma anslag, från vilket övriga utgifter för samma skola bestridas,

alltså antingen från reservationsanslaget till de allmänna läroverken eller

från förslagsanslaget till kommunala mellanskolor. Någon förhöjning av

de för dessa anslag för budgetåret 1933/1934 av Kungl. Majit äskade beloppen

har jag icke funnit erforderlig.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att medgiva

dels att från och med budgetåret 1933/1934 högst fyra

yrkesbestämda högre folkskolor, vilka därtill skola av Kungl.

Majit utses, må i huvudsaklig överenstämmelse med vad av

mig i det föregående anförts samt i enlighet med de närmare

bestämmelser, Kungl. Majit kan finna gott meddela, försöksvis

anordnas såsom praktiska mellanskolor,

dels att under budgetåret 1933/1934 statsbidrag till dessa

skolor må utgå ur förslagsanslaget till högre folkskolor i

enlighet med de grunder, som äro eller varda bestämda

beträffande yrkesbestämda högre folkskolor,

dels att, vid en var av högst tre realskolor eller kommunala

mellanskolor, vilka därtill av Kungl. Majit utses,

må, i huvudsaklig överenstämmelse med vad av mig i det

föregående anförts samt i enlighet med de närmare bestämmelser,

Kungl. Maj:t kan finna gott meddela, från och

med budgetåret 1933/1934 försöksvis anordnas en praktisk

utbildningslinje,

dels ock att kostnaderna för dylik linje må bestridas från

reservationsanslaget till de allmänna läroverken, respektive

förslagsanslaget till kommunala mellanskolor.

Vad departementschefen sålunda, under instämmande

av statsrådets övriga ledamöter, hemställt, behagar Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Anna Meurling.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. ■Nr 161.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:257 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa praktiska utbildningslinjer på realskolans åldersstadium m. m. jämte i ärendet v s. 3 i texten
  2. SU 1933:101 Statsutskottets utlåtande Nr 101 s. 1 i texten