Angående vissa praktiska utbildningslinjer på realskolans åldersstadium m. m
1933-02-24 · 53 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 50 av 53 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1933:161, Angående vissa praktiska utbildningslinjer på realskolans åldersstadium m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
1
Nr 161.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa praktiska
utbildningslinjer på realskolans åldersstadium m. m.; given
Stockholms slott den 24 februari 1933.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Arthur Engberg.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 24 februari 1933.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyten, Wigforss,
Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Departementschefen, statsrådet Engberg anför:
Jag anhåller att för Kungl. Majit få anmäla frågan om vissa praktiska
utbildningslinjer på realskolans åldersstadium.
I. Frågans tidigare behandling. Nuvarande bestämmelser.
Frågan om möjligheten att i de svenska läroverkens nederskola vid
sidan av den mera teoretiskt betonade linjen infoga en undervisning och
utbildning, som mera direkt kunde förbereda en del av ungdomen för verkBihang
till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 161. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
samhet inom det praktiska livets områden, är av mycket gammalt datum.
Vid sidan av de teoretiska eller lärda studiebanorna uppbyggdes tidigt bildningslinjer
av mera praktisk karaktär. Apologistklassen, apologistsMan, reallinjen
och realskolan äro till sitt ursprung att betrakta som led i dessa strävanden,
ehuru dessa skolor och skolformer dock väsentligen hava utformats
med tanke på ungdom, som förbereder sig för mera kvalificerade arbetsuppgifter
i statens eller enskild tjänst. De på 1850-talet införda tekniska
elementarskolorna voro ett annat sådant led med mera direkt syfte att tillgodose
kraven på förberedande utbildning för det praktiska yrkeslivet. De
högre folkskolorna, vilka från och med 1860-talet började inrättas och vilka
huvudsakligen vända sig till bildningssökande ungdom, som sedermera ämnar
ägna sig åt praktiskt förvärvsarbete av ett eller annat slag, äro väsentligen
att betrakta som skolor för meddelande av allmän medborgerlig och
praktisk bildning. Något inslag av facklig utbildning i egentlig mening
hava de däremot icke ägt, förrän genom beslut vid 1918 års riksdag en
differentiering i allmänna och yrkesbestämda högre folkskolor kom till stånd
och det alltså blev möjligt att införa yrkesundervisning på en sådan skolas
program. Det dröjde emellertid ända till nyssnämnda år, 1918, innan en
differentierad och genomförd organisation av praktiska undervisningsanstalter
kom till stånd och det nuvarande systemet av sådana läroanstalter därmed
erhöll sin utformning.
Enligt det beslut, som fattades vid 1918 års riksdag angående praktiska
ungdomsskolor och som senare kompletterats genom nya beslut av 1921 års
riksdag, öppna sig för den ungdom, som genomgått fullständig 6-klassig
folkskola och icke har för avsikt att förvärva teoretisk utbildning i läroverk
(mellanskola) eller högre flickskola, två fortbildningsmöjligheter. Antingen
kunna de genomgå högre folkskola eller ha de att bevista fortsättningsskolan,
vilken kan vara allmän eller yrkesbestämd. Ännu är den allmänna fortsättningsskolan
vanligare förekommande än den yrkesbestämda, men utvecklingen
synes oförtydbart visa, att den senare alltmer vinner terräng. Givetvis
kan den fackliga undervisningen med hänsyn till den korta lärotiden
endast bliva av mera förberedande art och söka ge en första orientering i
yrkets tekniska, ekonomiska och sociala sidor, liksom den allmänbildande
undervisningen måste inskränka sig till vissa grundläggande ämnen, framför
allt modersmålet och medborgarkunskap. Vad beträffar den högre folkskolan,
kan denna, såsom redan nämnts, enligt 1918 års riksdags beslut jämväl
göras yrkesbestämd. De yrkesbestämda högre folkskolorna hava haft att
uppvisa en snabb tillväxt i numerär med god anslutning. Åtskilliga högre
folkskolor hava börjat såsom allmänna och senare ombildats till yrkesbestämda,
under det att andra blivit ombildade till kommunala mellanskolor.
De egentliga yrkesundervisningsskolorna — med bortseende från sådana
läroanstalter, som närmast kunna anses motsvara de allmänna läroverkens
gymnasier eller ett ännu högre stadium, alltså den högre yrkesundervis
-
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
ningen — äro lärlings- och yrkesskolorna, de båda ettåriga handels- och hushållsskolorna
samt verkstadsskolorna. Frånsett här nämnda kommunala anstalter
för lägre yrkesundervisning finnas åtskilliga enskilda skolor med liknande
syfte.
Tillträdet till lärling sskolan står öppet för den, som genomgått fortsättningsskolan
och har anställning i praktiskt arbete, medan yrkesskolan vänder
sig till dem, som förut genomgått lärlingsskola och önska förvärva fördjupad
facklig utbildning. I båda fallen är det endast fråga örn deltidsundervisning
och örn lärjungar, som samtidigt äro anställda i yrkesarbete. Undervisningen
är rent facklig och de olika ämnena gruppera sig kring den för
de olika yrkena speciella yrkesläran som medelpunkt. Sålunda äro läroämnena
i lärlingsskolor för handel handelsteknik, ekonomisk geografi med
produktionslära, handelsrätt och nationalekonomi, samt, om nödigt, svenska
språket, i lärlingsskolor för hantverk och industri yrkeslära, yrkesekonomi,
yrkes- och arbetarlagstiftning, samt i lärlingsskolor för husligt arbete praktiskt
hushållsarbete, hushållslära och hälsovård. Därjämte kunna såsom frivilliga
ämnen förekomma levande språk, stenograf!, maskinskrivning m. m.
De ettåriga handels- och husmoder sskolorna hava däremot heldagsundervisning
och avse att meddela personer, som äga praktisk erfarenhet inom handelsyrket
eller äro sysselsatta med husligt arbete men icke varit i tillfälle
att genomgå för deras respektive yrken avsedd lärlings- och yrkesskola, en
på fortsättningsskolans kunskapsmått byggd teoretisk utbildning av den omfattning,
som fordras för fullgörande av deras respektive arbetsuppgifter.
Verkstadsskolorna äro i första hand ägnade att mottaga ungdom i åldern
14—18 år, som icke samtidigt har anställning i praktiskt arbete men önskar
utbildning för inträde i sådant. De kunna genomgås samtidigt med fortsättningsskola.
Skolan, som har heldagsundervisning, ställer som sitt mål
att giva lärjungarna ett visst mått av praktisk yrkesfärdighet.
De nämnda formerna av praktiska ungdomsskolor ovanpå fortsättn!ngsskolan
taga sålunda samtliga sikte på att meddela en förberedande mer eller
mindre grundlig facklig utbildning, och det mera allmänbildande momentet
skjutes därvid i bakgrunden. Praktisk verksamhet i visst yrke förekommer,
bortsett från verkstadsskolorna, jämsides med undervisningen eller är, vad
angår hantverk och industri, rent av en förutsättning för deltagandet i denna.
Genom 1918 års riksdagsbeslut togs ett stort steg i riktning mot beredandet
av praktiska utbildningsmöjligheter för landets ungdom. Erfarenheten
visade dock snart, att vad sålunda vunnits ej var tillräckligt, och
strävanden hava också oavlåtligt pågått för att nå fram till en förbättring
i dessa hänseenden.
Skot kommissionen förordade i sitt den 28 april 1922 avgivna betänkande
ett genomförande överallt av en organisation med fyraårig realskola, byggd
på folkskolans sjätte klass, i huvudsaklig överensstämmelse med den orga
-
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
nisation, som prövats vid de kommunala mellanskolorna. Frågan örn praktiska
utbildningslinjer upptogs ej till behandling i betänkandet, utan skolkommissionen
nöjde sig beträffande denna fråga med följande uttalande i
samband med ett omnämnande av de farhågor för ökad tillströmning till
de teoretiska skolorna, som på många håll förmodats komma att bliva följden
av en skolreform i den föreslagna riktningen
I
och med att här berörda praktiska skolsystem byggts upp, i syfte att
leda in de unga på praktiska utbildningsvägar, har sålunda grunden ryckts
undan för de farhågor, som i det föregående omförmälts. Detta så mycket
mera som de nya ungdomsskolorna till övervägande del organiserats så, att
de unga under studierna i desamma alltjämt förbliva kvar i sin praktiska
verksamhet. Aven vid anordnandet av de högre formerna av sådana utbildningslinjer
har man låtit sig angeläget vara att söka möjliggöra elevernas
upptagande direkt ur arbetslivet.
I det betänkande, som den 18 februari 1926 avlämnades av de, jämlikt
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 juni 1924, tillkallade sakkunniga, de
s. k. 1924 års skol sakkunnig a, framlades utredning bland annat beträffande
en treårig, på sexklassig folkskola byggd realskola. Därjämte ägnades en
särskild avdelning åt frågan örn praktiska utbildningslinjer under framläggande
av preliminära förslag till timplaner såväl för fristående treåriga skolor,
vilka föreslogos skola leda fram till en praktisk realexamen, som också
för motsvarande slag av linjer inom fyraåriga realskolan.
II. Frågans behandling vid 1927 års riksdag.
I Kungl. Maj:ts den 18 februari 1927 för riksdagen framlagda proposition,
nr 116, angående omorganisation av det högre skolväsendet m. m.
(1927 års skolproposition) anförde departementschefen i fråga om praktiska
realskollinjer huvudsakligen följande (sid. 164—165):
Från olika håll bland annat av skolöverstyrelsen — har uppmärksamheten
riktats på betydelsen därav, att den högre folkskolan — de skolsakkunniga
hava närmare preciserat önskemålet till att gälla de treåriga skolorna
av denna typ jämväl erhölle rätt att anställa särskild avgångsexamen,
förslagsvis benämnd praktisk realexamen, med vilken viss behörighet
vöre förbunden. I samband härmed har uttalats tanken på en särskild
praktisk bildningslinje vid vissa av de nuvarande realskolorna. Dessa önskemål
hava framsprungit ur en lovvärd strävan att stärka de praktiska utbildningslinjernas
ställning inom skolsystemet och därmed också deras konkurrenskraft.
Jag är för min del gärna villig erkänna, att åtskilligt talar till förmån
för de framlagda förslagen. På grund av de högre folkskolornas för närvarande
starkt skiftande organisation synes mig emellertid denna fråga
lämpligast böra prövas från fall till fall.
Frågan örn praktiska realskollinjer kom emellertid genom flera i ämnet
väckta motioner att närmare behandlas av riksdagen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161. 5
I sin skrivelse i ämnet den 2 juni 1927, nr 262, anförde riksdagen härom
(sid. 76 o. f.) bland annat:
Spörsmålet örn praktiska realskolor beröres i tre motioner nämligen I: 259
och II: 410 samt II: 362. I de förstnämnda motionerna förordas en differentiering
av realskolan av sådan art, att önskemålet örn en mer praktiskt
betonad realskolutbildning kunde tillgodoses. I motionerna föreslås, att
riksdagen måtte besluta att hos Kungl Maj:t anhålla örn utredning och förslag
till nästa riksdag dels om anordningar för realskolan, som medgiva
differentiering i undervisningen, så att realskolan möjliggör för sina lärjungar
att efter anlag och behov få en mera praktisk eller mera teoretisk
utbildning, dels örn organisations- och kursplaner, som möjliggöra avgång
med realskolekompetens från tredje respektive fjärde klassen i realskolan,
vilken dessutom för de lärjungar, som ämna fortsätta i det treåriga gymnasiet,
anordnas så, att den blir förberedande gymnasieklass.
Motionen II: 362 åter tager sikte på den yrkesbestämda högre folkskolan
och ansluter sig närmast till de skolsakkunnigas ovan antydda förslag. I motionen
hemställes, att riksdagen måtte besluta sådana ändringar i det föreliggande
förslaget, att yrkesbestämd högre folkskola, som är minst treårig,
efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall måtte tillerkännas behörighet
att meddela praktisk realexamen, medförande den kompetens, som
i motiveringen till yrkandet angivits; att ämneslärare vid sådan skola i
lönehänseende jämställes med ämneslärare vid kommunal mellanskola; samt
att jämväl rektor vid dylik skola med avseende på arvode jämställes med
rektor vid kommunal mellanskola, dock så, att i det fall han har att förestå
två eller flera skolor, ökat arvode bör utgå.
Den fråga, som sålunda bragts under omprövning, är, såsom förut antytts,
utan tvivel av stor betydelse men också av ej ringa räckvidd. Riksdagen
instämmer med motionärerna i deras åsikt om vikten av att åtgärder
vidtagas för den praktiskt betonade högre skolundervisningens tillgodoseende.
Det måste nämligen å ena sidan anses önskvärt, att även praktiska
yrkesutövare förvärva en vidgad skolbildning, medan å andra sidan den
teoretiskt inriktade undervisningen i de nuvarande realskolorna ej fyller
detta behov. Huruvida nämnda önskemål lämpligast fylles genom realskolans
differentiering på antytt sätt eller genom en anpassning av den yrkesbestämda
högre folkskolan, därom kunna meningarna vara delade. Yad
den senare utvägen beträffar, vill riksdagen erinra örn att genom densamma
en ur vissa synpunkter mindre önskvärd begränsningo av den högre folkskolans
friare och mer obundna ställning förorsakas. A andra sidan är det
möjligt, att den föreslagna differentieringen av realskolan skulle kunna visa
sig ur organisatorisk synpunkt medföra olägenheter och svårigheter. Riksdagen
anser sig icke under nu förhandenvarande förutsättningar vilja falla
ett bestämt omdöme i detta spörsmål. Då riksdagen emellertid som sagt
finnér frågan betydelsefull, anser sig riksdagen i anledning av ifrågavarande
motioner böra hos Kungl. Maj:t hemställa örn närmare utredning i
detta hänseende samt om framläggande för riksdagen av det förslag, som
må kunna därav föranledas. Riksdagen vill i detta sammanhang — detta
närmast i anslutning till motionerna I: 260 och II: 414 — framhålla, att en
dylik utredning beträffande landsbygdens skolväsen bör omfatta även frågan
örn högre folkskolors anordnande såsom led i en mod genomgången
folkhögskola avslutad och särskilt efter landsbygdens behov avpassad högre
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
undervisning samt spörsmålet om åtgärder till underlättande av vistelsen
vid folkhögskola eller därmed förenad lantmannaskola för utom skolkommunen
boende elever.
Riksdagen hemställde i anslutning till vad sålunda anförts, att Kungl.
Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida och i vilken utsträckning dels
praktiska bildningslinjer kunde anordnas på realskolans åldersstadium, dels
högre folkskolor kunde anordnas såsom led i en med genomgången folkhögskola
avslutad och särskilt efter landsbygdens behov anpassad högre undervisning,
dels ock åtgärder kunde vidtagas till underlättande av vistelsen
vid folkhögskola eller därmed förenad lantmannaskola för utom skolkommunen
boende elever, samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill en
sådan utredning kunde giva anledning.
III. 1927 års skolsakkunniga.
Genom beslut den 18 juni 1927 uppdrog Kungl. Majit åt chefen för ecklesiastikdepartementet
att tillkalla tre sakkunniga (1927 års skolsakkunniga)
för att inom nämnda departement bland annat verkställa utredningar samt
avgiva yttranden och förslag i vissa med den av 1927 års riksdag beslutade
skoloiganisationen sammanhängande frågor, och anbefallde Kungl. Majit
därvid bland annat omförmälda sakkunniga att verkställa och till Kungl.
Majit inkomma med utredning i ovannämnda av riksdagen angivna hänseenden.
Innan jag övergår till en redogörelse för den av 1927 års skolsakkunniga
med anledning härav verkställda utredningen, vill jag omnämna vissa till
Kungl. Majit ingivna framställningar, vilka stå i samband med det de sakkunniga
sålunda meddelade uppdraget och av dem behandlats i ett sammanhang.
1- I skrivelse den 2 juni 1927, nr 264, i anledning av väckt motion angående
inläggande i den fyrklassiga realskolavdelningen vid högre allmänna
läroverket i Kristianstad av I. H. Dahls läroanstalt, anhöll riksdagen,
att Kungl. Majit måtte i samband med den utredning rörande praktiska
bildningslinjer å realskolans åldersstadium, varom hemställan från riksdagens
sida förelåge, taga under övervägande vad i sagda motion anförts och
yrkats.
2. Hos Kungl. Majit anhöll dåvarande rektorn vid realskolan i Oskarshamn
H. Grimlund, att Kungl. Maj;t måtte vidtaga de åtgärder, som kunde
befinnas erforderliga för att vid nämnda skola måtte kunna försöksvis från
och med läsaret 1928/1929 upprättas en praktisk linje, handelslinje, grundad
på genomgången sexklassig folkskola och på villkor och förutsättningar för
övrigt, som Kungl. Majit täcktes fastställa. Törhända kunde Kungl. Majit
finna önskvärt och lämpligt att försök gjordes även med en teknisk linje
samt eventuellt med en hushållslinje. Från stadens sida torde intet hinder
komma att uppställas, blott de försöken åtföljande utgifterna för staden
bleve överkomliga.
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
3. Med anledning av en av styrelsen för Stockholms stads högre folkskola
för teknisk utbildning gjord framställning hemställde slutligen Stockholms
folkskoledirektion, att nämnda skola hädanefter måtte benämnas Stockholms
stads tekniska realskola, att eleverna efter avgången från skolans tredje klass
måtte få avlägga en examen, benämnd teknisk realexamen, efter den ordning
och med den kontroll, som Kungl. Majit täcktes föreskriva, ävensom med bibehållande
av nu gällande behörighet för avgångsexamen, samt att avgångsexamen
från den maskintekniska linjen i skolans fjärde klass måtte för lärjunge,
som tidigare erhållit godkänt avgångsbetyg från skolans tredje klass, medföra
samma rättigheter och förmåner som avgångsbetyg från en statens
fackskola för maskinindustri.
A. 1927 års skolsakkunnigas betänkande.
Med skrivelse den 2 juli 1930 överlämnade 1927 års skolsakkunniga till
Kungl. Majit »Utredning och förslag rörande praktiska bildningslinjer på
realskolans åldersstadium» (statens offentliga utredningar 1930: 14).
I det stora hela kan jag beträffande nämnda utredning hänvisa till dels
det tryckta betänkandet, dels de redogörelser för innehållet, som återfinnas
i de över betänkandet avgivna utlåtandena. Här torde jag endast behöva
lämna följande summariska sammanfattning.
Efter att här hava redogjort för begreppen »praktisk bildning» och »alimän
medborgerlig bildning» saint förhållanden på näringslivets och angrensande
områden, vilka göra frågan örn behovet av praktiska bildningslinjer
på realskolans åldersstadium till ett aktuellt spörsmål, hava de sakkunniga
kommit till den övertygelsen, att åtgärder äro behövliga, som åsyfta att förstärka
den praktisk-fackliga utbildningens och de praktiska levnadsbanornas
dragningskraft på de unga.
För att tillgodose den praktisk-fackliga utbildningen på realskolans åldersstadium
framhålla de sakkunniga möjligheten av differentierad undervisning
på realskolans stadium. Örn möjlighet beredes att i läroanstalter av realeller
mellanskoltyp erhålla både en fördjupad allmänbildning och en genom
lämplig differentiering av undervisningen särskilt under de sista åren i realskolan
åstadkommen förberedande utbildning för vissa mera omfattande
yrkesområden, blir valet vid avgången från folkskolan mindre svårt än nu,,
emedan det icke längre och icke i samma grad som nu kommer att gälla
två från varandra skilda skolformer, och vägen till fackutbildning då kan
förkortas till gagn ej minst för de lärjungar, för vilka en grundligare fackutbildning
i särskild skola efter realexamen av olika skäl ändock icke kunnat
komma i fråga. . .
De sakkunniga finna, att här ifrågavarande undervisning far anses mest
av behovet påkallad på handelns, de tekniska och industriella yrkenas samt
det husliga arbetets områden. Örn i enskilda fall, isynnerhet på orter, dar
en viss storindustri är förhärskande, ytterligare specialisering kan och bor
äga rum, är ett spörsmål, som på frågans nuvarande stadium ej gärna, kan
låta sig avgöra. De sakkunniga framhålla tillika, att uppgiften att meddela
mera speciella fackkunskaper bör tillkomma yrkesskolans ämnes- och yrkeskurser,
även då det gäller lärjungar, som i de nu föreslagna skolformerna
erhållit den förberedande fackundervisningen.
De sakkunniga uttala som sin mening, att införandet av en praktisk real
-
8
Kung!. Maj:ts proposition Nr 161.
examen torde vara en av de viktigaste förutsättningarna för att praktiska
bildmngslinjer på realskolans åldersstadium skola kunna tjäna sitt ur social
synpunkt förnämsta ändamål, nämligen att till det praktiska livets värv
överföra sådana lärjungar, som äga verklig fallenhet för praktiska arbetsuppgifter
oavsett deras större eller mindre studiebegåvning i övrigt, och därigenom
jämväl bidraga till att från de teoretiska studiebanorna avleda dem
bland lärjungarna, vilka nu på grund av saknaden av praktiska linjer kvarhållas
därstädes. De sakkunniga föreslå därför, att de praktiska linjer, vilkas
närmare utformning framgår i det följande, skola avslutas med en examen
och att denna examen erhåller benämningen praktisk realexamen.
I fråga om behörighet till tjänsteanställningar anse de sakkunniga, att en
praktisk realexamen, som förutsätter lika lång studietid och samma offentliga
kontroll som den nuvarande allmänna realexamen samt i vilken kunskapsfordringarna
i ämnen, i vilka godkänt betyg i realexamen nu fordras,
äro lika stora som eller större än i den hittillsvarande formen av realexamen,
skall komma att erkännas såsom jämngod med vanlig realexamen för
aspiranter till tjänster vid kommunikationsverken.
Vad beträffar en praktisk realexamen på en huslig linje, hava icke från
något håll framställts krav på eller önskemål örn behörighet till tjänsteanställningar
av ifrågavarande slag. Till följd av undervisningens syftemål
måste nämligen såväl på denna som på den tekniska linjen en viss reduktion
vidtagas i kurserna just i sådana ämnen, vid vilka kommunikationsverken
lägga särskild vikt, varemot de ämnen, som tillkomma, eller de ämnen,
i vilka kurserna äro större än i den allmänna realskolan, äro sådana,
vid vilka dessa verk fästa mindre avseende.
I fråga örn behörighet till fortsatta studier vid fa elni thil dningsa n sta l ter anföra
de sakkunniga bland annat:
. ^e sakkunniga finna det självfallet, att en blivande praktisk realexamen
i samma ordning som vanlig realexamen bör berättiga till inträde vid fackutbildande
högre skolor inom de arbetsområden, på vilka den skola eller linje
är inriktad, vid vilken praktisk realexamen avlagts, och att dessa linjers
undervisningsplaner sålunda måste bliva så avpassade, att lärjungarna där
erhålla de grundläggande kunskaper, som erfordras för att tillgodogöra sig
den högre, skolans undervisning. Sålunda bör praktisk realexamen från en
handelslinje i samma ordning som allmän realexamen berättiga till fortsatta
studier vid handelsgymnasium. Vidare bör praktisk realexamen från en hushg
linje giva kompetens för inträde vid sådana skolor och kurser, som äro
avsedda att utbilda för vad man skulle kunna kalla »förmåns»-befattningar
på kvinnliga praktiska yrkesbanor, exempelvis i de fall, då vanlig realexamen
eller motsvarande kunskaper stipulerats såsom inträdesvillkor vid dylika
utbildningskurser. Vad slutligen beträffar praktisk realexamen från teknisk
linje, bör en sådan, på samma villkor som allmän realexamen, berättiga till
inträde vid tekniskt gymnasium och fackskola, så mycket mera som, enligt
vad de sakkunniga nedan anföra, dylik behörighet bör kunna erhållas redan
efter genomgången av den tekniska linjens tredje klass.
De sakkunniga övergå härefter till att behandla frågan örn undervisningens
omfattning på de olika linjerna, och efter att hava framhållit vissa allmänna
synpunkter behandla de först de fackligt inriktade ämnena, å sid.
118—120 å handelsundervisningens område, å sid. 120—121 å det husliga
arbetets område samt å sid. 121—122 å industriens och hantverkets områden,
och därefter å sid. 122—124 de allmänbildande ämnena.
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
Härefter beröra de sakkunniga organisationen av den föreslagna undervisningen
och uppställa därvid först frågan, huruvida undervisningen bör ordnas
genom -praktiska linjer inom realskolan och kommunala mellanskolan eller
fristående skolor. De sakkunniga betona till en början, att frågan huruvida
en fristående skola för ifrågavarande undervisning är att föredraga framför
en linjedelad realskola i stor utsträckning måste betraktas, icke såsom en
principfråga, utan såsom en lämplighetsfråga, varför den rena lämplighetssynpunkten
i det enskilda fallet bör bliva den utslagsgivande.
De sakkunniga finna i det fall, att en fristående skola skulle komma att
omfatta endast en linje utan parallellavdelningar, lämpligast, att de praktiska
linjerna, såvida ej hänsyn till lokalfrågor skulle göra en annan anordning
lämpligare, inlemmas i befintlig realskola eller kommunal mellanskola
ej endast i de minsta samhällena utan även på sådana orter, där
lärjungautalet eljest möjligen skulle medgiva, att en fristående praktisk
skola kunde upprättas. Alldeles särskilt gäller detta om en. handelslinje.
Samma är enligt de sakkunnigas mening förhållandet, örn det jämte en handelslinje
är fråga om ytterligare en praktisk linje, för den händelse lärjungantalet
i första klassen av en fristående skola ej kan antagas bliva så stort,
att enbart lärjungantalets storlek även i de högre klasserna kan beräknas
motivera skild undervisning på båda linjerna i alla eller i ett flertal kunskapsämnen,
eller såvida icke fördelningen av ortens skollokaler gör en
annan anordning önskvärd.
Beträffande antalet årsklasser moni de praktiska linjerna hava de sakkunniga
efter en undersökning för varje särskild linje funnit skäl tala till förmån
för en anordning inom alla linjer med differentiering under de två
sista läsåren inom realskolan och till förmån för att den tid, som i fråga
om linjer inom realskolan normalt bör bestämmas som den lämpliga för
praktisk realexameus avläggande, blir densamma som för allmän realexamen.
Efter en undersökning linje för linje, vilken verkställts beträffande i en
realskola eller mellanskola inbyggda praktiska linjer oell beträffande fristående
linjer, hava de sakkunniga kommit till det resultatet, att även för de
praktiska linjerna fyraårig skoltid är såväl i och för sig lämplig som också
nödvändig, ifall dessa linjer skola kunna leda till en allmänbildning, som
i huvudsak är jämförlig med den allmänna realskolans bildningsmål, och
på samma gång kunna meddela en praktisk utbildning av värde för lärjungarna.
De sakkunniga framhålla tillika, att man i detta sammanhang
ej får förbise, att det med de sakkunnigas förslag ej längre blott gäller att
kontrollera ådagalagd praktisk duglighet och kunskap utan att kravet på
en praktisk realexamen innebär dessa skolors likställande i det stora hela
med den allmänna realskolan i allmänbildningshänseende.
I fråga om treåriga praktiska linjer byggda på sjuklassig folkskola anse
de sakkunniga, att under vissa förutsättningar även dessa skulle kunna föra
sina lärjungar fram till den kunskaps- och bildningsnivå, som en praktisk
realexamen avser att vitsorda.
De sakkunniga anse vidare, att faran för ett mindre väl överlagt val av
levnadsbana bäst iorekommes genom att lärjungarna erhålla rätt att komplettera
en realexamen på en praktisk linje genom fyllnadsprövning i ett
eller flera ämnen i enlighet med fordringarna i den allmänna realexamen
eller i praktisk realexamen på en annan linjo än den, där examen avlagts.
Skulle fordringarna i praktisk realexamen i samtliga eller så gott som samtliga
ämnen väsentligt avvika från fordringarna i allmän realexamen, komme
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
denna rätt till komplettering att bliva av ringa praktiskt värde, alldenstund
kompletteringsämnena skulle bliva så många och tilläggskurserna i varje
särskilt ämne så stora, att en komplettering ej skulle kunna ifrågakomma
utan omfattande enskild undervisning. En sådan anordning skulle därför
verka avhållande på många lärjungar, som eljest skulle välja någon av de
praktiska linjerna.
0 De sakkunniga anse vidare, att den praktiska realexamen bör omfatta
såväl skriftliga som muntliga prov samt i vederbörliga fall praktiska examensarbeten.
I fråga om sättet för upprättande av praktiska linjer tinna de sakkunniga
beträffande de praktiska linjer, som inbyggas i statens realskolor, självfallet,
att de liksom skolan i övrigt skola vara statliga. I fråga örn dessas upprättande
bör gälla vad som i allmänhet gäller örn upprättandet av statliga
läroanstalter, eller att sedan det föreliggande fallet varit föremål för undersökning
och utredning, förslag i vederbörlig ordning avgives till riksdagen,
som har att besluta.
oDet synes vidare önskvärt, att kommuner, i vilka statsläroverk finnes, erhålla
möjlighet att i samband med statsläroverket upprätta praktiska linjer,
anordnade i huvudsak enligt samma grunder, som under senare år tillämpats
i fråga om kommunala gymnasier eller gymnasielinjer, bundna vid
statsläroverk. Skulle en på detta sätt av kommunen upprätthållen praktisk
linje i fortsättningen visa sig vara av behovet lika starkt påkallad som den
allmänna linjen eller som motsvarande statliga linje vid andra läroverk,
synes man kunna utgå ifrån att staten skall känna sig föranlåten att
lämna understöd åt eller helt övertaga linjen.
Då det gäller sättet för upprättandet av praktiska linjer, inbyggda i en
redan bestående kommunal mellanskola, vilja de sakkunniga föreslå, att bestämmelser
i detta avseende må lämnas, vilka utgöra en motsvarighet till
dem, som äro givna i fråga örn inrättande av praktisk linje vid kommunal
flickskola.
Vad slutligen beträffar de fristående skolor, som skola föra fram till en
praktisk realexamen, anse de sakkunniga, att sådana skolor åtminstone till
att börja med i regel böra upprättas såsom kommunala anstalter. De sakkunniga
anse, att skolor av detta slag böra komma till stånd på så sätt,
att vederbörande kommun först upprättar en högre folkskola med en eller
flera linjer, vilken utbygges till fyraårig med tillämpande av de undervisningsplaner,
som kunna komma att fastställas för skolor, vilka skola föra
sina lärjungar fram till något slag av praktisk realexamen. Därefter
förfares med skolan på samma sätt som nu är föreskrivet i fråga örn allmän
högre folkskolas övergång till kommunal mellanskola.
1 fråga om de praktiska kommunala skolornas benämning finna de sakkunniga,
att benämningen praktisk kommunal mellanskola måste anses såväl med
avseende på studiemålet som också i organisatoriskt och administrativt hänseende
på ett klart och träffande sätt karakterisera de fristående skolor med
enbart praktiska linjer, vilka erhålla rätt att anställa praktisk realexamen.
En skola av de nuvarande kommunala mellanskolornas typ bör då, örn den
icke har någon praktisk linje, i analogi härmed benämnas allmän kommunal
mellanskola, och enbart kommunal mellanskola, ifall den har både allmän och
praktisk linje.
Beträffande lärarkompetens och lärarutbildning anse de sakkunniga, att med
avseende på behörighet till och tillsättning av sådan tjänst, som omfattar
11
Kungl. May.ts proposition Nr 161.
enbart teoretiska läroämnen, bör förfaras enligt enahanda grunder och på
enahanda sätt, som när det gäller behörighet till eller tillsättning av ämneslärartjänst
vid realskola respektive kommunal mellanskola. I fråga örn de
kompetenskrav, som böra uppställas, när det gäller praktiskt ämne, hålla
de sakkunniga före, att dessa böra minst motsvara vad som fordras för anställning
vid yrkesbestämd högre folkskola.
Beträffande administrativa förhållanden anföra de sakkunniga bland annat:
De praktiska linjer, för vilkas upprättande de sakkunniga uttalat sig,
skulle kunna upprättas antingen av stat eller av kommun. Vad beträffar
det förstnämnda slaget av skolor, synas de bestämmelser angående lokalstyrelse,
som finnas intagna i gällande läroverksstadga, böra i huvudsak tilllämpas.
Härvid bör dock enligt de sakkunnigas mening tillses, att näringslivet
alltid blir i erforderlig utsträckning representerat i densamma. Den
paragraf av läroverksstadgan, § 207, som avser lokalstyrelsens sammansättning,
bör alltså kompletteras med en föreskrift av det innehåll, att vid läroverk,
där en eller flera praktiska linjer äro upprättade, för var och en av
dessa skall, utöver de ledamöter, som eljest skola ingå i styrelsen, av vederbörande
lokalstyrelse utses två med avseende på det verksamhetsområde,
linjen avser, sakkunniga personer, den ene representerande arbetsgivare, den
andre i arbete anställda. Dessa sakkunniga skola äga att inom lokalstyrelsen
deltaga i överläggningar rörande ärenden, som angå den linje, de företräda,
ävensom att i dylika ärenden framlägga förslag. Vad beträffar de praktiska
linjer, som upprättas av kommun, hava de sakkunniga tänkt sig två organisationsformer:
antingen skulle dylika linjer anordnas vid kommunala
mellanskolor, eller ock skulle fristående praktiska kommunala mellanskolor
kunna inrättas. För båda dessa fall böra, synes det de sakkunniga, åtgärder
vidtagas för vinnande av garanti, att den speciella fackkunskapen blir representerad
inom skolstyrelsen.
Det är uppenbart, att det av de sakkunniga framlagda förslaget även
måste inom den centrala ledningen, skolöverstyrelsen, påkalla vissa anordningar,
som kunna vara ägnade att på bästa sätt tillgodoföra ledningen av
de föreslagna linjerna den speciella sakkunskap, varöver nämnda styrelse
förfogar. Tillämpas denna grundsats på de nu föreslagna praktiska linjerna,
bör ledningen av de i realskolan eller i den kommunala mellanskolan inbyggda
praktiska linjerna liksom också av de fristående praktiska linjer,
som kunna komma att upprättas av staten, tillkomma läroverks- och yrkesskolavdelningarna
gemensamt. Vad åter beträffar de fristående linjer, som
uppkomma genom ombildning av yrkesbestämda högre folkskolor, synes böra
gälla vad i motsvarande avseende är föreskrivet i fråga om de högre folkskolor,
vilka ombildas till kommunala mellanskolor. Vad angår den närmare
fördelningen på de olika avdelningarna av skolöverstyrelsen av överstyrelsens
åligganden i fråga om de praktiska skolorna, torde det vara äv
stor betydelse, att denna fördelning kommer att ske i överensstämmelse
med den av de sakkunniga hävdade likställdheten mellan den teoretiska
och den praktiska undervisningen och att ett arbetsförfarande, som betryggar
en dylik likställdhet, kommer till stånd.
Å sid. 164—238 i betänkandet hava de sakkunniga framlagt förslag till
undervisning selaner ävensom grunder till sådana planer.
Beträffande dessa undervisningsplaner torde jag få hänvisa till det tryckta
betänkandet, där de olika undervisningsplanerna återfinnas:
12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
1- Undervisningsplan för handelslinje, inbyggd i fyraårig realskola sid.
164—172;
2. Undervisningsplan för teknisk linje, inbyggd i fyraårig realskola sid.
173—181;
3. Undervisningsplan för huslig linje, inbyggd i fyraårig realskola sid.
182—189;
4. Normalundervisningsplan för kommunal mellanskola för handelsundervisning
sid. 190—196;
5 Normalundervisningsplan för kommunal mellanskola för teknisk undervisning
sid. 197—203;
6. Normalundervisningsplan för kommunal mellanskola för huslig undervisning
sid. 204.
Vidare behandla de sakkunniga å sid. 239—245 i betänkandet vissa ekonomiska
frågor och anföra därvid huvudsakligen följande:
Beträffande praktiska bildningslinjer inom realskolan torde i de teoretiska
läroämnena samläsning i rätt stor utsträckning kunna anordnas för lärjungarna
å den allmänna linjen och å de praktiska linjerna inom realskolan.
Aven där med anledning av antalet lärjungar i klassen eller på grund av
olikhet i kursplaner sådan samläsning icke kan äga rum, böra givetvis
lärarna i teoretiska läroämnen å de praktiska linjerna avlönas enligt samma
grunder som lärarna å den allmänna linjen. Örn, såsom de sakkunniga
anse i vissa fall böra ske, adjunkts^''anst jämte teoretiskt läroämne omfattar
ett eller två praktiska läroämnen, bör vanlig adjunktslön utgå. Skulle en
ordinarie lärartjänst bestämmas att omfatta endast praktiska läroämnen, bör
tjänstinnehavaren avlönas efter samma grunder, som gälla för en adjunkt
i teoretiska ämnen. Likaledes böra lärarna i de vanliga övningsämnena
teckning, gymnastik med lek och idrott, musik, slöjd och annat praktiskt
arbete samt hushållsgöromål avlönas enligt samma grunder som i den allmänna
realskolan.
Vad åter beträffar de icke ordinarie lärarnas avlöning i de praktiska läroämnena,
framhålla de sakkunniga, att flertalet av nämnda läroämnen å de
praktiska linjerna bör intaga samma ställning som de teoretiska ämnena
på den teoretiska linjen.
De anse sig med vissa undantag böra räkna med ett arvode av 140 kronor
för veckotimme åt manlig lärare i praktiskt läroämne vid allmänt läroverk
samt med ett arvode av 130 kronor för veckotimme för kvinnlig sådan
lärare. Dock torde bestämmelse böra införas därom, att arvodet för lärare
i praktiskt läroämne för intill sex veckotimmar inom varje klassavdelning
efter prövning i varje särskilt fall av skolöverstyrelsen må kunna höjas med
högst 45 kronor för varje veckotimme.
För beräkning av statens kostnader för praktiska linjer inom realskolan
hava de sakkunniga undersökt, i vad mån samläsning kan äga rum mellan
lärjungarna å de olika linjerna, i sådana fall, då sammanlagda antalet lärjungar
i klassen icke lägger hinder i vägen för sådan samläsning. Då differentierad
undervisning enligt de sakkunnigas förslag skall förekomma
endast inom de två högsta klasserna av realskolan, gäller frågan endast
dessa klasser.
Med hänsyn till de av de sakkunniga föreslagna tim- och kursplanerna
för de olika praktiska linjerna, synes samläsning mellan allmän linje och
handelslinje i teoretiska läroämnen och i övningsämnen kunna anordnas i
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
sådan omfattning, att man för handelslinjen kan räkna med en kostnad av
5,970 kronor. För teknisk linje blir motsvarande kostnad 9,195 kronor.
Beträffande huslig linje skulle kostnaden bliva 4,120 kronor.
I likhet med vad som är fallet vid de allmänna läroverken i övrigt, bör
tydligen vederbörande kommun tillhandahålla erforderliga lokaler för de praktiska
linjerna. På grund av den jämförelsevis dyrbara utrustning av inrednings-
och undervisningsmateriel, som erfordras särskilt för vissa praktiska
linjer, torde det vara synnerligen önskvärt, att vederbörande kommun i
samband med upprättande av sådana linjer förbinder sig att lämna lämpligt
engångsbidrag för dylik utrustning.!
Lärjungarna å den praktiska linjen böra givetvis erlägga terminsavgifter
såväl till statsverket som till läroverkets kassor efter samma grunder som
lärjungarna i den allmänna linjen.
Även i fråga örn avlöning åt lärarna vid den kommunala mellanskolans
praktiska linjer anse sig de sakkunniga vid sina beräkningar böra utgå från
samma grunder, som för närvarande tillämpas vid andra liknande skolor,
i detta fall närmast de kommunala mellanskolorna, de kommunala flickskolorna
och de yrkesbestämda högre folkskolorna.
De ordinarie lärarna böra, vare sig de undervisa i teoretiska eller i praktiska
läroämnen, åtnjuta samma löneförmåner som ordinarie ämneslärare
vid allmän kommunal mellanskola.
När det åter gäller att söka angiva löneförmånerna för timlärare i praktiska
läroämnen utgå de sakkunniga vid sina beräkningar från avlöningen
åt lärare i yrkesämne vid yrkesbestämd högre folkskola och från gällande
avlöningsbestämmelser vid kommunal mellanskola.
Kostnaden för en fristående praktisk kommunal mellanskola blir tydligen
beroende dels av huru många och vilka linjer, som upprättas vid skolan,
dels ock av antalet parallellavdelningar vid densamma.
Då enligt de sakkunnigas mening lärarnas löner och statsbidrag till nu
ifrågavarande skolor böra utgå efter i stort sett samma grunder som vid
kommunala mellanskolor och yrkesbestämda högre folkskolor, kan man
räkna med att kostnaden för en fristående praktisk kommunal mellanskola
kommer att uppgå till ungefär samma belopp som för nämnda skolor med
motsvarande antal klassavdelningar.
Vad åter beträffar kostnaderna för praktiska linjer, inbyggda i allmänna
kommunala mellanskolor, kunna dessa beräknas på i huvudsak samma sätt
som de sakkunniga gjort i fråga örn praktiska linjer inom realskolan.
Sålunda skulle kostnaden för en handelslinje bliva 4,765 kronor, för en
teknisk linje 7,455 kronor och för en huslig linje 3,630 kronor.
Då de ''praktiska linjerna vid kommunala mellanskolor närmast skulle
komma att motsvara praktisk linje vid kommunal flickskola, torde man,
tills vidare och till dess frågan om avlöningsförmåner och statsbidrag vid
ovan nämnda kommunala skolor av olika slag kan komma att vinna sin
lösning, lämpligen böra räkna med statsbidrag till nu ifrågavarande praktiska
linjer efter i det hela samma grunder som till kommunala flickskolor
med praktisk linje. Med tillämpning av denna princip bör fristående praktisk
kommunal mellanskola i statsbidrag erhålla 2,K00 kronor för varje klassavdelning
inom skolans två lägsta klasser samt 1,400 kronor för varje klassavdelning
inom de två högsta klasserna. Vidare synas bidrag böra utgå
med 105 kronor för manlig och med 95 kronor för kvinnlig lärare för läsår
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
och veckotimme i praktiskt läroämne å handelslinjen och å tekniska linjen
samt med 75 kronor för läsår och veckotimme i praktiskt läroämne å husliga
linjen. Dessutom bör bidrag utgå med 75 kronor för veckotimme för
övningsämnena slöjd och hushållsgöromål.
Till praktisk linje, som är inbyggd i allmän kommunal mellanskola, bör
beträffande klassavdelning, som i teoretiska läroämnen har samläsning med
annan linje, ovannämnda bidrag å 1,400 kronor lämpligen minskas till hälften,
eller 700 kronor. I övrigt torde ovan nämnda bestämmelser kunna
tillämpas.
Slutligen hava de sakkunniga å sid. 246—249 i betänkandet behandlat
frågan om yrkesbestämda högre folkskolor med tre årsklasser och därunder.
Härom anföra de sakkunniga bland annat:
Såsom framgår av förslaget rörande tillvägagångssättet vid yrkesbestämd
högre folkskolas övergång till praktisk kommunal mellanskola, avse de sakkunniga
att så mycket som möjligt underlätta en sådan övergång. Då det
emellertid, under förutsättning att de sakkunnigas förslag blir förverkligat,
kan inträffa, att treåriga skolor — exempelvis för att under en viss övergångstid
avvakta de nya praktiska skolornas utveckling — skulle önska
att, även sedan den nya anordningen trätt i verksamhet, fortsätta sitt arbete
under i huvudsak de gamla formerna, uppstår frågan, huruvida det icke,
med hänsyn till den betydelse dessa skolor, under den tid de verkat, visat
sig äga, skulle vara lämpligt att giva skolorna, närmast måhända såsom ett
slags försöksskolor, en genom en statligt kontrollerad examen i viss mån
auktoriserad ställning vid sidan av de till praktisk realexamen ledande skolformerna.
De sakkunniga vilja dock icke motsätta sig, att den treåriga skolformen
gjordes till föremål för den skärpta prövning och undersökning, som
givetvis skulle bliva en följd av att skolorna finge rätt att anställa en av
staten kontrollerad och därmed också auktoriserad avgångsexamen. Romme en
dylik examen till stånd, borde den givetvis genom den benämning, den erhölle,
bestämt skiljas från den av de sakkunniga föreslagna praktiska realexamen,
vilken är avsedd att avläggas först efter genomgång av fyraårig skolkurs.
Skulle den kommunala mellanskolan, såsom de sakkunniga förut antytt,
komma att benämnas kommunal realskola och den av de sakkunniga föreslagna
praktiska kommunala mellanskolan benämnas praktisk kommunal
realskola, kunde benämningen praktisk kommunal mellanskola överflyttas
på de treåriga yrkesbestämda högre folkskolorna, i den mån dessa efter
vederbörlig prövning befunnes behöriga att anställa statligt kontrollerad
examen. Denna senare examen kunde då till skillnad från den praktiska
realexamen benämnas exempelvis praktisk mellanskolexamen.
Det är emellertid icke blott benämningen, som bör bliva olika för den
fyraåriga och den treåriga skolformens avslutningsexamen. Den behörighet,
som de båda slagen av examen kunde komma att medföra, måste med hänsyn
till det lägre kunskapsmått, som genom en praktisk mellanskolexamen
vitsordas, givetvis även bliva olika.
Vad angår själva formerna för examens avläggande, torde det av de sakkunniga
framlagda förslaget till stadga för praktisk realexamen i stort sett
kunna tillämpas även på den praktiska mellanskolexamen. De sakkunniga
hava i särskild promemoria upptagit de väsentligaste av de skiljaktigheter,
som härvid torde förekomma.
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
Då de yrkesbestämda högre folkskolorna, såväl i fråga om yttre organisation
som med avseende på läroämnen och undervisningsplaner sins emellan
förete stora olikheter, synes vid dessa skolors eventuella övergång till
treåriga praktiska mellanskolor största möjliga hänsyn böra tagas till skolornas
dittillsvarande organisation och anpassning efter de förhållanden, som
äro för handen på den ort, där skolan är belägen.
B. Yttranden över 1927 års sakkunnigas betänkande.
Över det av 1927 års sakkunniga avgivna betänkandet avgåvos utlåtanden
av skolöverstyrelsen, kammarkollegium, de s. k. navigationsskolesakkunniga
samt statskontoret, förstnämnda båda myndigheter efter hörande av en
mängd institutioner och sammanslutningar.
Statskontoret har i sitt den 23 oktober 1930 dagtecknade utlåtande uttalat
vissa erinringar ifråga om den föreslagna avlöningen för lärare uteslutande
i praktiska ämnen. Jag hänvisar härvid till utlåtandet. I kostnadsfrågan
anför statskontoret:
De merkostnader, som skulle uppstå för staten vid ett genomförande av
de sakkunnigas förslag, torde vara mycket svåra att beräkna. Storleken av
dylika kostnader är givetvis i första hand beroende av i vilken omfattning
de ifrågasatta skolavdelningarna komma att upprättas. Vidare torde genomförandet
av förslaget medföra, att en del av de elever, som — därest dylika
avdelningar ej upprättades — skulle besöka nu befintliga skolor, komma
att besöka de praktiska avdelningarna inom samma skolor. Statskontoret
föreställer sig, att någon ökning av för skolväsendet utgående anslag icke
är erforderlig, innan erfarenhet vunnits rörande de kostnader, som de nu
ifrågasatta avdelningarna kunna komma att medföra.
Kommerskollegium inhämtade yttrande över de skolsakkunnigas betänkande
från Sveriges industriförbund, Jernkontoret, Sveriges hantverksorganisation,
svenska teknologföreningen, mekaniska verkmästarförbundet samt landets
samtliga handelskamrar.
Beträffande de sålunda av kommerskollegium inhämtade utlåtandena torde
jag i huvudsak få hänvisa till handlingarna i ärendet ävensom till en av
kollegiet upprättad sammanfattande promemoria.
Av uttalandena framgår, att åsikterna gå starkt isär rörande lämpligheten
av de av de sakkunniga föreslagna praktiska linjerna vid vissa real- och
mellanskolor. Sveriges industriförbund, med vars uttalanden i ärendet Jernkontoret
förklarat sig instämma, samt handelskamrarna i Malmö, Göteborg,
Gävle och Sundsvall ställa sig sålunda i huvudsak avvisande till den ifrågasatta
differentieringen av den nuvarande mellanskolan, medan å andra sidan
svenska teknologföreningen — dock med reservation från ett håll till förmån
för den av industriförbundet intagna ståndpunkten -— Stockholms handelskammare
samt handelskamrarna i Karlstad, Jönköping, Norrköping och
Luleå uttala starka sympatier för de föreslagna åtgärderna. Sveriges hantverksorganisation
samt mekaniska verkmästarförbundet ställa sig tveksamma
16
Kungl. May.ts proposition Nr 161.
rörande lämpligheten av de nya skolformerna och speciellt beträffande utformningen
av den föreslagna tekniska linjen. Hantverksorganisationen framhåller
särskilt, att tillräcklig erfarenhet ännu icke vunnits rörande de utvecklingsmöjligheter
det redan existerande systemet med praktiska ungdomsskolor
kan erbjuda. Handelskammaren i Örebro förordar, att förnyad utredning
måtte verkställas för utarbetande av de linjer, efter vilka undervisningen
skall bedrivas för att leda fram till en verkligt praktisk realexamen.
Den kritik, som riktats mot de föreslagna nya skolformerna över huvud
taget — vare sig desamma skulle inbyggas i redan existerande real- eller
kommunala mellanskolor eller anordnas såsom fristående skolor — synes
även i övrigt i första hand taga sikte på det avbräck, som härigenom befaras
bliva följden för de påbyggnader på folkskolan, vilka genom 1918 års
riksdagsbeslut tillskapats eller beretts förutsättningar för en ytterligare utveckling,
och bland vilka i första hand nämnts lärlingsskolorna samt de
yrkesbestämda fortsättningsskolorna och högre folkskolorna. Vad särskilt
de sistnämnda beträffar, framhålles önskvärdheten av en undersökning, huruvida
icke denna skolform, eventuellt under ändrad benämning, kunde inbyggas
i det kommunala yrkesskoleväsendet för nyttjande av lokaler och
lärarkrafter, som för närvarande endast ofullständigt tagas i anspråk för
befintliga lärlingsskolor.
Bland de mera direkta invändningar, som framförts mot sammanförandet
av de nya »praktiska» linjerna med realskolan och de på sådan grundval
upprättade undervisningsplanerna är det särskilt två, som torde böra tillmätas
största vikt. Det uttalas sålunda från flera håll, och speciellt av
Sveriges industriförbund, starka tvivel därom, att de elever, vilka avlagt den
föreslagna nya »praktiska realskolexamen», i allmänhet skulle vilja söka
platser såsom arbetare inom industri eller hantverk. Genom de praktiska
bildningslinjernäs sammankoppling med en skolform, vars undervisning och
lärarkår i övrigt vore i första hand inställd på att skapa en grundval för
fortsatta studier, kunde en viss ringaktning befaras uppstå för det rent
praktiska arbetet. Risk förelåge sålunda för, att abiturienterna bleve »för
fina» för att utan tvingande skäl söka sig plats som arbetare. I stället kunde
man befara en ökad tillströmning av sökande till sådana lägre kontors- och
dylika befattningar, för vilkas fyllande redan förelåge ett betydande överskott
på kandidater.
Den andra huvudinvändningen riktar sig mot längden av de föreslagna
praktiska kurserna. Man anser nämligen en fyraårig kurs, vars utgående elever
nått 16 ä 17-årsåldern, alltför lång för dem, vilka därefter skola såsom
lärlingar söka anställning inom industri eller hantverk. En treårskurs, eventuellt
avslutad med examen under lämplig kontroll, borde, anses det, utgöra
maximum såsom förberedelse för inträde i det praktiska arbetet.
Från de håll åter, där man med tillfredsställelse hälsat de sakkunnigas
förslag, framhålles, hurusom behovet av åtgärder för att på ett förhållandevis
tidigt stadium bereda ungdomen — i detta fall eleverna på mellanskolestadiet
— tillfälle till mera direkt utbildning för praktiska yrkesskolor
gjort sig starkt gällande. Förhållandena gestaltade sig emellertid mycket
olika inom samhällen av olika typ. De nya skolformerna borde därför komma
till användning endast där verkligt behov och intresse för desamma förelåge,
och icke på sådana platser, där det redan på tillfredsställande sätt vore sörjt
för tillgodoseende av en motsvarande utbildning. I medelstora och mindre
städer samt större industrisamhällen, där man endast mera undantagsvis
17
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
hade att räkna med andra utbildningsanstalter utöver folkskolestadiet än
statliga och kommunala läroverk, skulle de föreslagna nya skolformerna
däremot fylla ett verkligt behov, såväl rent lokalt som för omgivande
landsbygd.
För egen del har kommerskollegium anfört bland annat följande:
Vad särskilt angår det från industrihåll eftertryckligt framhållna kravet
på, att utväljandet av industriens förmän och med dem närmast likställda
specialarbetare måste i första rummet grunda sig på visad duglighet och
grundlig insikt i det praktiska arbetet, torde knappast från något håll saklig
invändning göras. Den tankegången, att den förberedande utbildning i
praktiska ämnen, som de nya tekniska linjerna avse att lämna, skulle kunna
vara tillräcklig såsom underlag för utbildning till förman eller verkmästare,
eller ens kunna anses på sätt och vis predestinera för sådan befordran,
torde näppeligen kunna sägas hava kommit till uttryck i de sakkunnigas
betänkande. De sakkunniga framhålla, att de rent fackliga kunskaper och
färdigheter, som de nya skollinjerna vore avsedda att bibringa, i själva verket
ej komme att sträcka sig väsentligt utöver vad lärlingsskolan och yrkesskolan
i förening erbjuda sina lärjungar, ehuru med -hänsyn till elevernas
grundligare och mera omfattande allmänbildning, ej minst beträffande språk
och matematik, liggande på ett något högre plan.
Det göres nu gällande, att sistnämnda omständighet, d. v. s. den något
högre allmänbildningen, skulle i och för sig utgöra ett hinder för lärjungarnas
anpassning i praktiskt arbete och för deras benägenhet att söka så
dant.
Härom torde givetvis vara svårt att på förhand uttala någon bestämd
mening. I varje fall synes dock åtskilligt tala för, att de föreslagna praktiska
linjerna i nu berörda hänseende borde erbjuda ett visst företräde framför
den redan existerande real- och mellanskolutbildningen. Med hänsyn
till den starka tillströmningen, som redan nu äger rum till dessa skolor,
torde därför den föreslagna reformen för åtskilliga av dessa skolor ur nu
berörda synpunkt erbjuda en direkt fördel.
Man torde väl för övrigt kunna förutsätta, att det praktiska yrkesarbetets
dragningskraft på den ungdom, som erhållit en något fullständigare teoretisk
utbildning, än den folkskolan meddelar, i väsentlig mån kommer att
påverkas av lönestandardens relativa förskjutning till förmån för förstnämnda
slag av yrkesarbete. En stark utveckling i denna riktning torde
ju redan nu kunna anses föreligga.
Behovet av utvidgade anstalter för fortsatt utbildning av dem, som lämnat
folkskolestadiet, har som bekant vid upprepade tillfällen kraftigt framhållits.
Erkännandet av det berättigade i dessa krav torde få anses hava
kommit till uttryck, såväl i 1918 års riksdagsbeslut om praktiska ungdomsskolor,
som i tillkomsten och den starka utvecklingen av de statliga och
kommunala real- och mellanskolorna. Förstnämnda skolformer hava emellertid
icke fått den utbredning, som uppenbarligen avsågs, utan i väsentlig
mån kommit att vinna tillämpning endast i större stadssamhällen. Utan
att närmare ingå på anledningarna härtill torde kunna sägas, att desamma
varit i huvudsak två, nämligen dels ekonomiska hänsyn (för vederbörande
samhällens eget vidkommande) dels — ifråga om lärliugsskolorna — frånvaron
av en lärlingslag.
De kommunala mellanskolorna åter hava på många håll befunnits utgöra
en skolform, ägnad att på lämpligaste sätt och inom rimlig kostnadsram
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 161. 2
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
tillgodose kravet på fortsatt utbildning av ungdom, tillhörande åldersklasserna
12 till 16 år, såväl beträffande dem, som därefter ämnade söka sig
ut i förvärvsarbete, som i fråga om sådana, vilka ämnade ägna sig åt fortsatta
studier vid gymnasier, eventuellt för vidare högskoleutbildning eller
genomgående av fackskolor av ett eller annat slag.
Man torde knappast misstaga sig därom, att en stor del av de elever,
som efter genomgången skolkurs direkt kommit ut i förvärvsarbete inom
industriell verksamhet eller handel, liksom även de, vilka ägnat sig åt husligt
arbete, skulle haft större gagn av en genomgången praktisk skolkurs,
anordnad i huvudsak enligt av de sakkunniga förordade linjer, än av den
av dem nu genomgångna vanliga realskolekursen. Detsamma kan anses
gälla även ifråga örn det icke ringa antal elever, som lämnat skolan på
tidigare stadier för att ägna sig åt förvärvsarbete.
Givetvis får icke å andra sidan omfånget av den rent yrkesmässiga utbildning,
som står att vinna genom de föreslagna nya skollinjerna, överskattas
eller tilläggas allt för stor betydelse, allra minst i elevernas egen
uppfattning. I sådant hänseende beror uppenbarligen mycket av de lärarkrafter,
som skulle komma att tagas i anspråk för de nya undervisningsoch
övningsämnena, Genom att för sådant ändamål förvärva inom det
praktiska livet verksamma personer torde risken för en sådan överskattning
kunna bäst undvikas, liksom även nödig kontakt uppehållas med de verksamhetsområden
inom näringslivet, för vilka undervisningen vore avsedd
att utgöra en viss förberedande utbildning.
Med hänsyn till vad sålunda anförts, anser kollegium starka skäl tala för
att det, till en början mera försöksvis och i begränsad utsträckning, beredes
möjlighet för sådana samhällen, vilka så önska och i övrigt befinnas erbjuda
nödiga förutsättningar för de nya skolformernas tillämpning, att få
desamma genomförda beträffande handels- och tekniska linjerna. Beträffande
den föreslagna linjen för husligt arbete, vilken ligger helt utom området
för de intressen, som det ankommer på kollegium att företräda, saknar
kollegium anledning att göra något uttalande.
Kollegium vill ansluta sig till det av Stockholms handelskammare gjorda
uttalandet rörande önskvärdheten av att undervisningen i möjligaste mån redan
i första klassen inriktas på praktiska ämnen, så att även de, vilka nödgas
avbryta studierna, utrustas med elementära insikter åtminstone i bokföring
och maskinskrivning. Likaså framstår, såsom ovan anförts, som ett viktigt
av nämnda handelskammare särskilt framhållet önskemål att till lärare i
de praktiska ämnena erhålla personer, som själva deltagit i praktisk verksamhet.
1930 års navigationssJcolesalcJcunniga hava i utlåtande den 11 december 1930
anfört bland annat följande:
Planen att genom anordnande i vidgad omfattning av praktiska utbildningsmöjligheter
minska tillströmningen till de teoretiskt inriktade ungdomsskolorna
finna navigationsskolesakkunniga riktig och välbetänkt, vadan vi
i princip vilja ansluta oss till förslaget att åt förstnämnda bildningsvägar
bereda ökat utrymme inom det offentliga undervisningsväsendet.
Då det därefter gäller att bedöma det sätt, på vilket sagda grundsats
vunnit tillämpning i den förevarande sakkunnigutredningen, ligger det i
sakens natur, att vi, med hänsyn till de uppgifter, som blivit oss förelagda,
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
sakna varje anledning att uttala oss beträffande de föreslagna linjerna för
handel och husligt arbete och följaktligen kunna begränsa övervägandena
till att avse den ifrågasatta tekniska linjen.
I berörda avseende vilja de sakkunniga rörande den allmänbildning, som
bör bilda grundvalen för navigationsskolans undervisning, erinra, att den
tekniska realskollinjen otvivelaktigt skulle vara ägnad att utgöra en mycket
god förberedelse för studier å navigationsskolan, särskilt dess maskintekniska
linje. På goda grunder torde det ock kunna antagas, att om man i framtiden
skulle kunna räkna med att eleverna mera allmänt förvärvat en dylik
förberedande utbildning, kursen vid navigationsskolan skulle kunna icke
oväsentligt förkortas. Och även i fråga örn nämnda skolas nautiska linje
synes man vara berättigad göra gällande, att genomgång av teknisk realskollinje
bör utgöra minst lika lämplig förutbildning som den nuvarande
realexamen, detta på grund av den förstärkta ställning, som matematik och
de naturvetenskapliga ämnena där skulle erhålla. Av nu angivna skäl vilja
de sakkunniga förorda, att en teknisk linje må ingå i organisationen.
I fråga örn den närmare utformningen av den nämnda linjen, hålla de
sakkunniga före, att den bästa lösningen utgöres av en fristående skola,
men att under de i många samhällen föreliggande förhållanden, där en
dylik organisation icke låter sig realisera, även en i den teoretiska realskolan
inbyggd linje under vissa förutsättningar, till vilka de sakkunniga nedan
återkomma, kan tillgodose syftet i fråga.
Emellertid kunna de sakkunniga i detta sammanhang icke underlåta att
giva uttryck åt sina mycket starka betänkligheter beträffande den lösning
av organisationsproblemet, som sakkunnigförslaget innebär.
I främsta rummet framstår det såsom betänkligt, att förslaget på sätt
som skett sökt sammankoppla den teoretiska och den praktiska utbildningen.
Det måste nämligen enligt vår mening betecknas såsom i hög grad olyckligt,
att de lärjungar, vilka önska utbilda sig å den föreslagna tekniska
linjen, skola vara nödsakade att följa den vanliga realskolans undervisning
i två eller tre klasser. Såmedelst riskerar man, att deras praktiska intresseläggning
icke kommer till sin rätt och att svårigheterna vid fullföljande
av de teoretiska studierna skola bliva så stora, att de ifrågavarande lärjungarna
aldrig nå fram till den punkt, där den mera praktiskt betonade utbildningen
vidtager.
Om sålunda i nu angivna avseende den hittillsvarande erfarenheten enligt
navigationsskolesakkunnigas mening med styrka kan åberopas för att
den praktiskt inriktade realskolutbildningen anknytes till folkskolans sjätte
klass, gäller detta i lika hög grad vid ställningstagandet till spörsmålet om
den ifrågavarande utbildningens längd.
Såvitt de sakkunniga kunna överblicka förhållandena, har den utbildning,
som för närvarande vinnes i de treåriga högre folkskolorna för teknisk utbildning,
av det praktiska livets män värdesatts såsom mycket god och allmänt
ansetts fullt tillräcklig för sitt ändamål. Det är därför ägnat att överraska,
att sakkunnigförslaget i detta hänseende påkallar en med ett år förlängd
utbildning. Delvis torde detta betingas av den sammankoppling med
den allmänna realskolan, som, enligt vad de sakkunniga redan i det föregående
framhållit, ur andra synpunkter funnits signad att ingiva starka betänkligheter.
Men vid sidan därav synes de skolsakkunnigas ställningstagande
hava dikterats av en önskan, att den ifrågavarande utbildningen
skulle bliva i alla hänseenden likvärdig med den vanliga realexamen. Dy
-
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
lika prestigehänsyn kunna emellertid navigationsskolesakkunniga icke tillmäta
någon avgörande betydelse i nu förevarande sammanhang.
Ur det praktiska livets synpunkt måste det vara ett grundläggande krav,
att de unga kunna förvärva den förberedande skolutbildningen vid en sådan
ålder, att de icke bliva för gamla, innan de förmått fullfölja skolutbildningen
antingen i den fortsatta rena yrkesutbildningen eller i det praktiska
livet. Härvid är 16—17-årsåldern vida att föredraga framför 17—18- årsåldern och 15—16-årsåldern säkerligen ännu gynnsammare än den förstnämnda.
I stället för att påtvinga samtliga lärjungar ett års längre skoltid
än för närvarande, synes det vara den naturliga utvägen att hänvisa de
jämförelsevis få, som kunna hava behov av realexamenskompetens i full
utsträckning, att komplettera i de ämnen, där brister föreligga.
Ur ekonomisk synpunkt ter sig givetvis en dylik ordning vida förmånligare,
ej blott för den enskilde individen, utan jämväl för det allmänna,
staten och vederbörande kommun.
Vad vidare beträffar den kompetens, som en treårig praktisk utbildning
skulle skänka, synes det de sakkunniga lämpligt att knyta denna till en
examen, vilken torde böra betecknas praktisk realexamen.
I fråga om de förändringar, som sakkunnigförslaget innebär beträffande
benämningen av olika skolor, vilja de sakkunniga såsom sin uppfattning
framhålla att beteckningar, som vunnit burskap, icke utan starkt tvingande
skäl böra ersättas av andra. Med hänsyn härtill saknas efter vårt sätt att
se varje anledning att rubba på den hittillsvarande benämningen högre
folkskola såsom en gemensam beteckning på kommunala läroanstalter av
här förevarande karaktär.
De sakkunniga hemställa, att det av 1927 års skolsakkunniga avgivna
förslaget måtte göras till föremål för överarbetning i syfte att dels den
praktiska inriktningen av undervisningen måtte tillämpas från och med
första klassen i den fyraåriga realskolan, dels ock studierna å den tekniska
linjen begränsas till tre år.
Skolöverstyrelsen har infordrat yttranden i ärendet från läroverkskollegierna
och lokalstyrelserna vid de allmänna läroverken samt styrelser för och lärarkollegier
vid yrkesbestämda högre folkskolor, kommunala mellanskolor, tekniska
läroverk och statsunderstödda handelsgymnasier samt berett tillfälle
för styrelser för och kollegier vid de allmänna högre folkskolorna samt läroverkslärarnas
riksförbund, adjunktsföreningen, Sveriges allmänna folkskollärarförening,
svenska yrkesskoleföreningen, högre folkskolornas lärarförening
och kommunala mellanskolornas lärarförening att till överstyrelsen inkomma
med yttranden i ärendet.
Beträffande dessa yttranden tillåter jag mig hänvisa till handlingarna i
ärendet. Av överstyrelsens eget utlåtande, daterat den 24 april 1931, vill jag
endast lämna följande kortfattade sammandrag:
Behovet av praktiska bildning slinjer på realskolans åldersstadium. Den
fråga, som de ^sakkunniga sålunda haft att i första hand besvara, synes
bliva denna: Kunna de nu existerande praktiska ungdomsskolorna anses
tillräckliga för att tillgodose det behov av förberedande utbildning, som
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
förefinnes för personer, vilka ämna ägna sig åt praktisk yrkesverksamhet
av ett eller annat slag och därvid önska äga möjlighet till befordran
inom sina respektive verksamhetsområden? Eller med en annan utgångspunkt:
Kunna dessa skolor anses tillfyllest för att tillförsäkra det praktiska
yrkeslivet de för sådan verksamhet bäst lämpade personliga krafterna, och
kan det nuvarande skolsystemet i dess helhet anses ägnat att leda de ungas
yrkesval i för samhället önskvärd riktning.
En omständighet, vilken till en början förtjänar ett visst beaktande då
det gäller att bedöma, huruvida de redan befintliga praktiska utbildningsmöjligheterna
äro tillräckliga eller icke, är den jämförelsevis ringa utbredning,
som de praktiska ungdomsskolorna tills vidare vunnit. Medan studier
för realexamen kunna idkas vid statliga eller kommunala läroanstalter på
mer än 150 platser i vårt land, utgöra de kommunala anstalterna för yrkesundervisning
endast ett drygt 60-tal, och detta antal har hållit sig tämligen
konstant under en följd av år.
I enstaka av de yttranden, som överstyrelsen inhämtat från skolstyrelser
och läroanstalter av olika slag, och särskilt i det av svenska yrkesskolföreningen
avgivna yttrandet, har gjorts gällande att inrättandet av en ny form
av skolor för praktisk utbildning kan tänkas komma att hindra utvecklingen
av de redan existerande praktiska ungdomsskolorna och att ytterligare erfarenheter
rörande dessas utveckling och effektivitet böra avvaktas, innan
nya skolformer med likartat syfte skapas. Överstyrelsen kan icke finna
annat än att, därest positiva skäl kunna förebringas för upprättande av en
skolform av i stort sett den av de sakkunniga föreslagna typen eller av de
nuvarande yrkesbestämda högre folkskolornas typ — organisationens utformning
i detalj blir givetvis en senare fråga -— så stora och avgörande olikheter
förefinnas mellan de omhandlade utbildningslinjerna, att man icke
gärna kan tala örn någon konkurrens i egentlig mening dem emellan, utan
att de väl kunna tänkas upprättade sida vid sida inom samma samhälle.
Därest ett samhälle å andra sidan av det ena eller andra skälet icke anser
sig kunna inrätta mer än den ena typen, synes ingen rimlig invändning
kunna göras mot att det får fritt välja den form, som det med hänsyn till
ortens förhållanden finner för sig mest passande. Överstyrelsen vill sålunda
härmed hava sagt, att förefintligheten av de nuvarande lärlings- och yrkesskolorna
liksom av övriga praktiska ungdomsskolor icke i och för sig bör
anses utgöra något hinder för upprättande av andra praktiska ungdomsskolor,
därest dessa äro väsentligen artskilda och behov av en utbildningslinje
av väsentligen sådan art kan visas föreligga.
Att ett sådant behov verkligen föreligger och att de nu existerande praktiska
ungdomsskolorna icke tillgodose alla de behov av förberedande utbildning
för praktisk yrkesverksamhet, som med den fortskridande arbetsspecialiseringen
och rationaliseringen på de flesta områden allt tydligare framträda,
synas de sakkunniga också hava i sin framställning klart ådagalagt.
Do erfarenheter, som redan föreligga från sådana skolor, vilka inom den
nuvarande skolorganisationen närmast likna de av de sakkunniga föreslagna,
nämligen de yrkesbestämda högre folkskolorna, synas också bestämt giva
vid handen, att de fylla ett förefintligt behov.
Man kan framställa den frågan, om icke en utveckling av den yrkesbestämda
högre folkskolan är vad som i första hand behöves för att för närvarande
komplettera de praktiska undervisningsanstalter, som redan finnas.
Mot en sådan syn på problemet torde, därest frågan ses i stort, någon väsent
-
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
lig invändning ej heller vara att göra. Utan att i detta sammanhang gå
närmare in på frågans detaljer, håller överstyrelsen sålunda före, att de
hittills vunna erfarenheterna tala för en ytterligare utbredning och eventuellt
organisatorisk utveckling av den skolform, som i det svenska undervisningsväsendet
representeras av den yrkesbestämda högre folkskolan.
Om överstyrelsen sålunda icke finner de nu existerande praktiska ungdomsskolorna
tillräckliga för att tillgodose det utbildningsbehov, som förefinnes
för personer, vilka ämna ägna sig åt praktisk yrkesverksamhet, och
följaktligen måste besvara den första av de ovan uppställda frågorna nekande,
så torde ett liknande svar böra givas jämväl å den andra: Äro de
nuvarande praktiska ungdomsskolorna tillfyllest för att tillförsäkra det praktiska
yrkeslivet de för sådan verksamhet bäst lämpade personliga krafterna,
och kan det nuvarande skolsystemet i dess helhet anses ägnat att leda de
ungas yrkesval i för samhället önskvärd riktning?
Då 1927 års riksdag beslöt hos Kungl. Majit begära den utredning, vars
resultat nu föreligger i de sakkunnigas förevarande förslag, synes en av
huvudanledningarna hava varit en önskan att finna medel för att förhindra
en alltför stark dragning till de »lärda» banorna. Denna synpunkt har
också uppenbarligen varit vägledande för de sakkunniga vid utformningen
av deras förslag. Skolor av den typ, som de sakkunniga föreslå, skulle,
mena de, vara ägnade att jämställa den praktiska och teoretiska utbildningsvägen
och därigenom skulle denna praktiska utbildningsväg komma
att utöva större lockelse på de unga och deras målsmän; många, som under
nuvarande förhållanden gå till real- eller mellanskolorna och därigenom
ledas in på andra yrkesbanor, skulle då vara att påräkna för det praktiska
livet.
Det är givetvis vanskligt att uttala sig med någon grad av säkerhet angående
verkningarna i nyssberörda avseende av en reform i föreslagen riktning.
Tendensen att söka fortsatt utbildning för sina barn i skolor av läroverkstyp
är uppenbarligen mycket djupt rotad hos svenska föräldrar och
målsmän. Att lägga några direkta hinder i vägen för tillgodoseende av
dylika önskemål, exempelvis därigenom, att realskolans kapacitet minskas
genom en begränsning av antalet disponibla avdelningar, kan överstyrelsen
icke finna tillrådligt. Särskilt vad realskolan beträffar, sjmes det vara en
fullt legitim strävan att föräldrarna söka bereda sina barn möjlighet att
genomgå denna, då denna skolform ju väsentligen tjänar ett allmänbildande
syfte och ett allmänbildningsmått av realskolans omfattning måste anses
vara av värde för de unga oberoende av deras kommande verksamhet.
Därest tillströmningen blir större, än att sådan anställning efter realexamens
avläggande kan erhållas, som tidigare brukat stå öppen, torde en reglering
av sig själv inträda, och de sålunda utbildade söka sig väg till andra banor,
där de kunna vinna sin utkomst. Men även örn överstyrelsen sålunda
icke i och för sig ser någon större fara i en stark tillströmning till realskolestudierna
— annorlunda ställer det sig visserligen i fråga örn studierna
å gymnasiet — finner överstyrelsen detta icke utgöra någon anledning att
icke söka finna utbildningsvägar, som bättre tillgodose den ungdoms behov,
vilken själv önskar eller av andra omständigheter föranledes att söka
sig in på de praktiska verksamhetsområdena. Då arbete av detta slag numera
i allmänhet är väl betalt och i många fall bättre avlönat än verksamhet
av det slag, som hittills brukat företrädesvis väljas av personer med
realskolutbildning, framträder det onekligen som ett önskemål, att ungdom
23
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
med naturlig fallenhet och håg för sådant arbete genom lämplig organisation
av utbildningsvägarna i möjligaste mån ledes in på sådana arbetsområden
utan att därmed behöva befara någon underskattning, icke minst i socialt
avseende, av sådan verksamhet.
Det vill sålunda förefalla som en i organisatoriskt avseende klok åtgärd,
då de sakkunniga föreslå en differentiering i realskolans undervisning, varigenom
denna skulle kunna smidigare än för närvarande är fallet anpassas
efter de olika behoven. Förslaget bygger vidare på den svenska traditionel!.
Förslagets huvudgrunder. Böra de praktiska linjerna avslutas med en officiell
examen? Överstyrelsen ansluter sig till den av de sakkunniga uttalade
uppfattningen, att införande av en praktisk realexamen är »en av de viktigaste
förutsättningarna för att praktiska utbildningslinjer på realskolans åldersstadium
skola tjäna sitt ur social synpunkt förnämsta ändamål». Huruvida
därvid denna examen, såsom de sakkunniga föreslå, skall kallas praktisk
realexamen eller erhålla ett annat namn, synes i sista hand böra bliva beroende
på den omfattning, som den examen föregående lärokursen kommer
att erhålla.
Kompetens åtföljande praktisk realexamen. _ Frågan om vilken behörighet
bör tillerkännas dem, som hava avlagt praktisk realexamen, sammanhänger
på det närmaste med frågan örn undervisningens omfattning med avseende
på studieämnen och studietid, och överstyrelsen kan följaktligen i detta sammanhang,
innan överstyrelsen behandlat den ifrågasatta skoltypens utformning
i detalj, endast uttala sig om den behörighet, som det ur allmänna
synpunkter ter sig mest önskvärt att eftersträva för en examen av här lfra
gasatt
art. ......
Från de allmänt principiella utgångspunkter, som överstyrelsen anlagt i
det föregående, synes det vara av stor betydelse, att utbildningen erhåller
en sådan karaktär, att den kan möjliggöra en behörighet, vilken sa långt
som möjligt blir likvärdig med den behörighet, som förvärvas genom allmän
realexamen. En i alla avseenden fullständig likvärdighet torde visserligen
icke kunna åstadkommas, men vad som brister i ett eller annat av de
teoretiska ämnena bör kunna uppvägas av tillskottet i fråga örn annat balunda
lär praktisk realexamen icke kunna tjäna som grundval för studier i
gymnasium, då ju dessa just vila på den allmänna realskolans kurser i e
olika ämnena. Därest emellertid kurserna i något eller några ämnen i den
praktiska realskolan sammanfalla eller äro fullt likvärdiga med eller ligga
över kurserna i den allmänna realskolan, synes godkänt betyg i praktisk
realexamen böra godtagas för tillträde jämväl till gymnasiet, i vad b et rättar
sagda ämnen, och möjlighet stå öppen för lärjungarna att mom viss tid,
exempelvis två år, komplettera sin praktiska realexamen i övriga ämnen ejtel
fordringarna i allmän realexamen. I likhet med de sakkunniga håller överstyrelsen
före, att en bestämmelse i sådan riktning är av vikt ur synpunkten
av det förtroende, som från allmänhetens sida kan komma examen till
del. Av samma anledning synes det önskvärt, att praktisk realexamen erkännes
som möjlig grundval för studier i praktiska läroanstalter, som äro
mer eller mindre jämställda med de allmänna läroverkens gymnasier. Va
som därvid gäller om tillträde till kurser bör även gälla örn tillträde till
befattningar vid kommunikationsverken, statens vattenfallsverk, riksbanken
m. ni. eller till vissa övningslärarbefattningar vid läroverk. Därest icke
andra hänsyn försvåra eller omöjliggöra ett sådant hänsynstagande, bör läro
gången sålunda bliva så avpassad, att sakliga skäl icke kunna anses föreligga
24
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
för att icke godtaga en praktisk realexamen såsom behörighetsvillkor i nyssnämnda
fall. De studieämnen, som det därvid framför allt synes vara av
vikt att giva en likvärdig ställning inom de båda realskollinjerna äro modersmålet,
främmande språk, geografi och matematik, i vissa fall även fysik
och kemi.
Visserligen synes det icke vara en lämplig anordning, att praktisk realskola
utgör den normala vägen till handelsgymnasium eller tekniskt gymnasium
eiler därmed jämförlig läroanstalt, då ett onödigt dubbelstudium av
lärostoff i praktiska ämnen därav skulle bliva följden. Och icke heller synes
det sannolikt, att tillträde till statliga befattningar eller till kurser, som
förbereda för statlig anställning, kommer att annat än undantagsvis vinnas
av • lärjungar, som avlagt praktisk realexamen. Redan för närvarande diden
behörighet till statsanställning, som medföljer avläggandet av realexamen,
väsentligen illusorisk, då konkurrensen örn platserna är alltför stor,
för att sökande med enbart realexamen skulle kunna göra sig gällande.''
Huvudvikten bör läggas vid att en praktisk realexamen i det allmänna
medvetandet erkännes som likvärdig med allmän realexamen och icke betraktas
som mindervärdig i förhållande till denna eller som en återvändsgränd.
Örn överstyrelsen med hänsyn till den uppskattning och värdesättning
bland allmänheten, som det är ett bestämt intresse, att en praktisk realexamen
vinner, finner det önskvärt, att ett visst kompetensvärde tillerkännes
examen i sa nära anslutning som möjligt till den allmänna realexarnens
behörighetsvärde, vill överstyrelsen å andra sidan betona, att kunskapsfordringarna
i denna examen i första hand böra vara så avpassade,
att de motsvara behoven för blivande idkare av praktisk yrkesverksamhet.
Det synes nämligen överstyrelsen uppenbart, att linjen i första hand bör
vända sig till lärjungar, som icke ämna fortsätta i gymnasier eller fackskolor
utan hava för avsikt att omedelbart eller eventuellt efter genomgång
av kortare specialkurser inträda i praktisk verksamhet inom handels- och
näringsliv. Då lärogången i detalj fastställes, synes detta sålunda böra betraktas
som den primära synpunkten, och först i andra hand största möjliga
hänsyn böra tagas till önskemålet att jämväl tillgodose ovan nämnda
behörighetskrav.
Undervisningens omfattning på de olika linjerna. Allmänna synpunkter.
Huvudsyftet måste bliva en allmän intellektuell skolning, varvid i denna
intellektuella fostrans tjänst även ställas sådana studier och övningar, sorn
äro av direkt betydelse för kommande praktisk yrkesverksamhet. Eli alltför
långt gående differentiering torde därvid icke vara av nöden, frånsett
atthen sadan av praktiskt-ekonomiska skäl icke låter sig genomföras.
Överstyrelsen utgår, i varje fall tills vidare, från de sakkunnigas förslag
örn tre linjer och anser sig så mycket hellre kunna göra detta som erfarenheten
synes hava ådagalagt behov av en differentiering av skolor av ifrågavarande
typ utefter dessa tre huvudlinjer.
Fackligt inriktade ämnen. Handelslinjen. De ettåriga handelsskolorna
och^ de yrkesbestämda högre folkskolorna för handel giva en god ledning
angående de behov, som närmast föreligga i fråga örn fackliga kunskaper
för personer, som ämna ägna sig åt handelsyrket, närmast kontors- men
även annan affärsverksamhet.
Överstyrelsen vill framhålla, att absolut likformighet inom alla praktiska
realskolors handelslinje icke synes böra eftersträvas. Särskilt bör en skillnad
25
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
kunna göras mellan undervisningsplanerna för inbyggda och fristående skolor,
därest båda dessa skolformer komma till stånd. Vid de fristående skolorna
bör planen kunna göras betydligt mera oberoende av den allmänna
realskolans undervisningsplan än vad fallet måste bli vid de inbyggda, där
undervisningen i en eller två klasser av olika skäl torde få lov att göras
gemensam i den praktiska och den allmänna realskolan. Särskilt bör det
i de fristående skolorna vara möjligt att på ett tidigare stadium påbörja
fackundervisningen.
Till vad överstyrelsen här anfört kommer ännu en omständighet, vid vilken
större avseende torde böra fästas, än som skett i de sakkunnigas betänkande.
Överstyrelsen tänker på den betydande avgången av lärjungar före
examen. Det synes i hög grad önskvärt, att en viss handelsutbildning införes
redan under det tidigare skolstadiet, så att lärjungarna, därest de lämna
skolan efter två år eller senare men utan avgångsexamen, äga förutsättningar
att omedelbart kunna antaga mindre krävande platser inom affärslivet.
Överstyrelsen har kommit till den uppfattningen, att absolut likformighet
vare sig i lärogång eller i timtal för olika ämnen icke bör vara en oeftergivlig
fordran för en enhetlig examen, utan att tim- och undervisnings
planer för en fristående skola kunna uppbyggas utan alltför stort beroendeav
de inbyggda linjernas studieplan.
I de inbyggda skolorna torde det bliva svårt att tillgodose de fackliga
ämnena i annan ordning eller i nämnvärt större utsträckning än de sakkunniga
föreslå.
En grupp av ämnen, som i förevarande fall stå på gränsen mellan de
fackliga och de allmänbildande äro de moderna språken. Dessa ämnen
böra på en handelslinje snarast få en något starkare ställning än i den allmänna
realskolan.
Ben husliga linjen. För de kvinnliga linjerna hava de ettåriga husmodersskolorna
och de yrkesbestämda högre folkskolorna för huslig utbildning
tjänat som mönster. Emellertid råder bland hithörande högre folkskolor
stor brist på överensstämmelse i fråga örn tim- och kursplaner, och medan
några äro mycket starkt fackligt inriktade, så att undervisningen i fackliga
ämnen är betydligt mer omfattande än i de ettåriga hushållsskolorna, förekomma
även skolor, som allenast giva en helt elementär undervisning i
sådana ämnen. I stort sett hava dock hithörande fackliga ämnen beretts
en mycket stark ställning å ifrågavarande högre folkskolors schema.
De högre folkskolorna för huslig utbildning omfatta endast i Stockholn!
en fyraårig utbildningskurs. Annars äro dessa linjer tre- eller tvååriga. Åt
hushållsgöromål och hushållslära, samt hemvård äro ofta anslagna 20 veckotimmar
eller däröver och i ett fall (Norrköping) äro andra och tredje läsåren
nästan uteslutande ägnade åt fackundervisning. Ämnet kvinnlig slöjd
har ett timtal, som växlar mellan 8 och 20, i allmänhet 12 ä 14, dock frånsett
Norrköping, där ifrågavarande speciella husliga linje har 38 timmar i
veckan anslagna åt detta ämne. Barnavård förekommer mera sporadiskt,
därvid ibland frivilligt.
Överstyrelsen är icke beredd att göra något bestämt uttalande angående
det antal timmar, som lämpligast böra anslås åt nämnda praktiska huvudämnen
å en huslig linje. Men överstyrelsen anser sig böra konstatera, att
enligt de sakkunnigas förslag ämnet hushållsgöromål med hushållslära erhåller
en avgjort svagare ställning, än det genomsnittligt intager å de högre
26 Kungl. May.ts proposition Nr 161.
folkskolornas schema trots den kortare utbildningstiden vid dessa senare
skolor.
Överstyrelsen ser en betydande svårighet för en linje av här ifrågavarande
typ. De praktiska ämnena äro av sådan art, att de kräva avsevärd tid för
att såväl erforderlig teoretisk grund som praktisk träning i desamma skola
kunna ernås. Men härav följer, att den tid, som kan bliva disponibel för
de rent teoretiska ämnena, i motsvarande mån behöver beskäras. Överstyrelsen
vill i detta sammanhang erinra om att, då den kommunala flickskolan
inrättades med uppdelning på en teoretisk och en praktisk linje, det
icke visade sig möjligt eller lämpligt att för den praktiska linjen fixera
något bestämt behörighetsvärde. Att detta är en svaghet för linjen, då det
gäller att locka elever, torde stå utom allt tvivel. Överstyrelsen håller före,
att den kvinnliga linje inom den praktiska realskolan, som de sakkunniga
föreslå, icke uppbäres av ett så starkt behov som exempelvis handelslinjen,
och att de lärjungar, för vilka den är avsedd, åtminstone i många fall,
torde vara mera betjänta med att genomgå en vanlig realskola och sedan
skaffa sig praktisk utbildning i därför avsedd skola. I annat fall riskeras
en alltför stor svaghet i såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen,
och det synes osäkert, huruvida en praktisk realexamen från en
sådan huslig linje skulle kunna godtagas såsom kompetens för inträde vid
sådana skolor och kurser, vilka avse att giva utbildning till vissa ledande
kvinnliga befattningar och till vilka för närvarande erfordras avlagd realexamen
eller förvärvad normalskolekompetens. Så länge någon behörighet
icke blivit fixerad för den praktiska linjen vid de kommunala flickskolorna,
torde det vara svårt att ifrågasätta någon sådan behörighet för den praktiskt-husliga
linjen vid en realskola.
örn överstyrelsen sålunda anser sig böra avstyrka de sakkunnigas förslag
till huslig linje, vill överstyrelsen dock icke bestrida, att i åtskilliga fall,
särskilt på mindre orter, där realskolan är den enda förefintliga skolan på
ifrågavarande åldersstadium, ett behov kan förefinnas av en linje, vilken
ger det väsentligaste av den allmänbildning, som realskolan avser att meddela
och därjämte en viss förberedande huslig utbildning. Därest det skulle
visa sig möjligt att genom en överarbetning av de sakkunnigas förslag till
tim- och kursplaner på förevarande punkt få till stånd en huslig linje, där
det allmänbildande momentet bleve starkare tillgodosett, än som skett i de
sakkunnigas förslag, men där en fylligare utbildning i de praktiska ämnena
än i den allmänna realskolan dock möjliggjordes, vore det måhända möjligt
att tillgodose nyss nämnda behov och samtidigt erhålla en linje ledande till
realexamen. Huruvida en sådan linje komme att avvika tillräckligt från
den allmänna realskolan för att kunna anses konstituera en särskild praktisk
eller den endast vore att betrakta som en allmän realskollinje med
något utvidgad rätt att bortvälja teoretiskt lärostoff och ersätta detta med
praktiskt, är därvid en fråga, som endast torde äga underordnad betydelse
och som i varje fall icke kan för närvarande avgöras.
Då överstyrelsen sålunda av anförda skäl icke anser sig böra tillstyrka
de sakkunnigas förslag till huslig linje med praktisk realexamen, saknar
överstyrelsen anledning att gå närmare in på de olika alternativ, som de
sakkunniga upptagit för en sådan linjes organisation.
Den tekniska linjen. Överstyrelsen vill till en början instämma med de
sakkunniga däri, att det är svårare att med stöd av erfarenheten karaktärisera
arten av den fackliga utbildning, som kan anses erforderlig å en tek
-
27
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
nisk linje inom realskolan än å övriga linjer. Även om behovet av en sådan
linje är framträdande, då det synes särskilt önskvärt att leda manlig
ungdom med utpräglad fallenhet för tekniskt arbete in på hithörande yrkesbanor,
möter det svårighet att med säkerhet fixera både ämnen och timtal
på ett sådant sätt, att linjen blir till största möjliga nytta för lärjungarna
å densamma oavsett det speciella område av teknisk yrkesverksamhet, åt
vilket de sedermera komma att ägna sig.
De högre folkskolorna för teknisk utbildning äro mestadels två- eder treåriga.
Dock finnes fyraårig skola i Stockholm, varjämte fyraårig utbildning
är möjlig även i Örebro. Gemensamt för dem alla är, att ämnena matematik,
fysik och kemi med laborationer samt fackritning erhålla en framträdande
plats. Någon undervisning i bokföring brukar ofta meddelas, och därjämte
förekommer genomgående verkstadsarbete eller slöjd. De sakkunniga hava
likaledes givit de nämnda ämnena en stark ställning och dessutom infört
nya ämnen, eller måhända riktigare, såsom särskilda ämnen upptagit vissa
delar av vid de högre folkskolorna lästa ämnen, såsom mekanik med hållfasthetslära,
teknisk varukännedom, beskrivande maskin- och byggnadslära
samt industriell ekonomi. Det vill också synas, som örn det varit lättare
att giva de praktiska ämnena en stark ställning å denna linje än å övriga.
Allmänbildande ämnen. Den husliga linjen har icke i fråga örn något av
de allmänbildande ämnena att uppvisa en förbättrad ställning mot den allmänna
realskolan. Endast i två ämnen, modersmålet och tyska, i stort sett
måhända även i engelska, är ställningen bibehållen, medan den i övriga
måste anses försvagad. Överstyrelsen har givetvis ingenting att invända
mot att en skolform av den typ, de sakkunniga föreslagit, får försökas, men
överstyrelsen anser den icke leda fram till ett bildningsresultat, som kan
anses likvärdigt med realexamens, och i anslutning till vad överstyrelsen
redan förut yttrat håller överstyrelsen därför före, att en praktisk realexamen
med fixerat behörighetsvärde icke gärna kan ifrågakomma såsom
avslutning av studierna å en sådan linje.
Beträffande handelslinjen förekommer en liknande försvagning av vissa
ämnen, framför allt biologi, fysik och kemi, även om någon kompletteringav
dessa ämnen giveso i samband med undervisning i ekonomisk geografi
med varukännedom. Å andra sidan hava vissa av de allmänbildande ämnena
förstärkts å denna linje. Detta gäller de moderna språken och geografi.
Ämnena modersmålet och matematik torde icke kunna anses nämnvärt
eller alls försvagade med hänsyn till den komplettering de erhålla i
samband med undervisningen i praktiska ämnen. Därtill kommer, att själva
handelsundervisningen innehåller moment, som måste anses öga ett betydande
allmänbildningsvärde. Därest en handelslinje i det väsentliga erhåller
en sådan utformning, som förutsatts i de sakkunnigas förslag, torde
någon försvagning av lärjungarnas intellektuella träning i jämförelse med
förhållandena i den allmänna realskolan icke vara att befara, även örn
den bristande orienteringen på det naturvetenskapliga området innebär en
svaghet.
Vad slutligen angår den tekniska linjen är läget så till vida motsatt mot
förhållandena å handelslinjen, som de naturvetenskapliga ämnena (utom
biologi) och matematik intaga en synnerligen stark ställning, under det att
de humanistiska ämnena bliva kraftigt tillbakaträngda. Ur synpunkten av
den allmänbildning och intellektuella träning, som kunna ernås å linjen, är
överstyrelsen böjd för att anse densamma fullt bärkraftig, ehuru bildnings
-
28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
innehållet givetvis kommer att förete avsevärda avvikelser från det traditionella.
Organisationen av den föreslagna undervisningen. Praktiska linjer inom
realskolan och kommunala mellanskolan eller fristående skolor? Till den
grundsyn på problemet, som i detta avseende kommit till uttryck i de sakkunnigas
betänkande, kan överstyrelsen i stort sett uttala sin anslutning.
Med den tendens att låta barnen örn möjligt genomgå de såsom »bättre»
eller »finare» ansedda realskolorna, som obestridligen förefinnes bland föräldrar
och målsmän, är det av vikt, att organisationen även i rent yttre
avseenden jämställer den nya skolformen med den äldre, och så skulle
onekligen i pregnant grad bliva fallet, därest undervisningen meddelades i
samma läroverksbyggnad, av samma lärare och i största möjliga utsträckning
gemensamt. De lärjungar, som under skolgången i realskolan komma
till insikt örn sin större läggning åt det praktiska än det teoretiska hållet,
skulle då endast behöva välja den praktiska linjen, icke byta skola, då de
fattade sitt beslut att inrikta sig på praktisk realexamen. Gossar och flickor
ur mera yälsituerade hem vore med betydligt större sannolikhet att påräkna
såsom lärjungar å dessa praktiska linjer än i en fristående skola vid sidan
av realskolan, vilket i sin tur vore ägnat att höja ifrågavarande utbildningsvägs
anseende och dragningskraft.
Mot detta resonnemang har visserligen på en del håll i avgivna yttranden
och andra uttalanden den invändningen gjorts, att en sådan praktisk
linje inom en realskola skulle bliva en slags avstjälpningsplats för de svagare
begåvningarsom icke förmådde följa den vanliga undervisningen upp
till realexamen. Överstyrelsen finner påståendet örn det förmenta ringa anseende,
som denna klass skulle äga bland såväl lärare och elever som bland
allmänheten, oriktigt eller i varje fall i hög grad överdrivet.
Vidkommande frågans ekonomiska sida ställer sig denna givetvis olika i
olika samhällen allt efter de lokala förhållandena med avseende på skolbyg§''nafler
och dylikt. Men i stort sett torde det dock av redan anförda
skäl ställa sig ojämförligt billigare att inrätta en eller flera inbyggda linjer
än att upprätta en hel fristående skola, denna må omfatta flera linjer eller
endast en. Kraftigast torde därvid samläsningen mellan de olika linjerna
och gemensamheten i fråga örn lokaler verka i förbilligande riktning.
krån åtskilliga håll ha invändningar rests mot de inbyggda linjerna, och
överstyrelsen har redan.sökt bemöta den oftast framförda, nämligen att en
sådan linje i en realskola eller ett högre allmänt läroverk skulle få en ur
elevrekryteringens synpunkt svag ställning, att den skulle huvudsakligen
komma att tjäna som upplagsplats för ur den allmänna realskolan utkuggade
lärjungar. Bortsett från jämförelsen med den nuvarande sjätte klassen
vid de högre allmänna läroverken har överstyrelsen sökt positivt bemöta detta
bland annat genom att hävda, att varken handelslinjen eller den tekniska
linjen kan anses särskilt lätt, sannolikt icke lättare än den allmänna linjen
även om i fråga örn handelslinjen kraven på naturvetenskaplig och i fråga
örn den tekniska linjen kraven på språklig läggning icke torde bliva fullt
så stora som i den allmänna realskolan. Att en realskolas ledning icke
skulle lämpa sig såsom ledning för en dylik praktisk linje är en annan
invändning, som överstyrelsen icke heller kan tillmäta någon större bärkraft.
I likhet med de sakkunniga vill överstyrelsen erinra örn att ledningen
av de praktiska lärlings- och yrkesskolorna liksom tidigare åt de tek
-
29
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
niska aftonskolorna ofta anförtrotts just åt läroverkslärare. Det kan med
säkerhet tagas för givet, att om en sådan linje inlemmas i en realskola, där
den leder fram till samma examensmål som undervisningen i övrigt, skolans
ledning och lärare komma att känna samma intresse och samma ansvar
för denna linje som för undervisningen i övriga avdelningar.
Med detta vill överstyrelsen dock icke hava sagt, att inlemmandet är lämpligt
vid vilket läroverk som helst. Överstyrelsen utgår emellertid ifrån, att
initiativet till upprättande av praktiska realskollinjer, åtminstone i regel,
utgår från vederbörande samhälle självt och att frågan sedan blir vederbörligen
prövad i varje särskilt fall med beaktande av de föreliggande omständigheterna.
Då överstyrelsen sålunda ansluter sig till de sakkunnigas förslag örn inbyggda
linjer, innebär detta icke, att överstyrelsen anser denna form i undervisningsavseende
överlägsen den fristående typen eller vill avböja inrättande
av fristående skolor. Det torde tvärtom icke kunna bestridas, att en fristående
skola är i vissa avseenden överlägsen en inbyggd linje. Redan koncentrationen
på en mera begränsad uppgift är att betrakta såsom ett företräde.
Och framför allt finner överstyrelsen det vara att föredraga, att skolan
kan redan från början inrikta sig på sin speciella uppgift och ordna
undervisningen med tanke på denna.
De sakkunniga betona starkt, att valet mellan en inbyggd linje och en
fristående skola i de enskilda fallen är att anse helt och hållet som en
lämplighetsfråga, icke som en principfråga. Det framgår av vad ovan an
förts, att överstyrelsen helt delar denna uppfattning.
Antalet årsklasser inom de praktiska linjerna. En av de svåraste frågorna,
då det gäller organisationen av praktiska realskolor, är frågan örn skolans
omfattning med avseende på antalet årsklasser. Problemet kan därvid sägas
gälla, huruvida organisationen skall göras tre- eller fyraårig, och de i olika
yttranden uttalade meningarna divergera i denna punkt starkt.
Överstyrelsen anser sig icke kunna i detalj gå in på denna invecklade
fråga utan inskränker sig till att framhålla vissa huvudsynpunkter.
Den behörighet, som överstyrelsen funnit önskvärd för den praktiska realexamen,
bör enligt överstyrelsens mening kunna i stort sett vinnas med
den föreslagna omfattningen av skolan, men det synes avgjort uteslutet att
med en treårig kurs tänka sig behörighet exempelvis till handelsgymnasier
eller till kurser och tjänster vid kommunikationsverken eller överhuvud taget
till sådana utbildningskurser och befattningar, för vilka för närvarande realexamen
erfordras.
Vad särskilt handelslinjen beträffar, anser överstyrelsen de kunskaper i
främmande språk, som kunna förvärvas på en treårig linje, avgjort otillräckliga
för mera krävande platser inom modernt affärsliv med dess livliga
och starkt förgrenade internationella förbindelser. Även om sådana ämnen
som kristendomskunskap, historia och biologi helt slopades, vilket överstyrelsen
visserligen icke skulle finna förenligt med en allmän medborgerlig
bildnings krav, skulle en grundlig, ehuru blott elementär utbildning i två
främmande språk jiimto de fackliga ämnena och sådana oumbärliga ämnen
som modersmålet, geografi och matematik innebära en alltför omfattande
kurs, för att den skulle kunna sammanpressas inom tre år. Den fackliga
undervisningen torde visserligen kunna tillgodoses på ett fullt tillfredsställande
sätt i en treårig skola, men allmänbildningen blir lidande med de
här antydda olägenheter, som därav bliva följden.
30
Kungl. Maj:ts proposition Nr Kil.
Då de sakkunniga framhålla, att det ännu är för tidigt att bedöma, i
vad män de från treåriga högre folkskolor utgående erhållit en tillräcklig
utbildning, finner överstyrelsen detta vara ett riktigt påpekande.
Den enda linje, där överstyrelsen i likhet med de sakkunniga hyst någon
egentlig tvekan örn den fyraåriga utbildningsvägens i det stora hela större
företräden, är den fristående tekniska. Språkkunskaperna torde för ifrågavarande
kategori av lärjungar spela en något mindre framträdande roll,
medan betydelsen av att någorlunda tidigt komma ut i det praktiska arbetet
här torde, vara störst. Men det synes å andra sidan vara just i fråga örn
denna linje, som de socialt-.psykologiska skälen tala starkast för en förbättrad
utbildning, alldenstund skillnaden mellan den sociala och den ekonomiska
ställningen för yrkesutövare av här avsedd kategori är mest i ögonen fallande.
Därest en fyraårig organisation av praktiska ungdomsskolor kommer att
bliva genomförd, kunde såsom ett alternativ tänkas en treårig skolform
byggande på sjuårig folkskola. De sakkunniga framkasta denna möjlighet
och ställa, sig under vissa förutsättningar icke bestämt avvisande till densamma.
Överstyrelsen är icke beredd att för närvarande taga ståndpunkt
till frågan örn lämpligheten av en sådan organisation, och anledning till en
närmare undersökning av densamma föreligger väl ej heller, alldenstund
den endast torde kunna tänkas ifrågakomma i enskilda fall, som i så fall
borde bliva föremål för särskild prövning med beaktande av de särskilda
omständigheterna i de föreliggande fallen. I allmänhet torde nämligen ett
samhälle.sakna anledning att ifrågasätta en sådan organisation av sitt skolväsen.
. Överstyrelsen anser sig sålunda i fråga örn denna anordning kunna
väsentligen ansluta sig till vad de sakkunniga i detta avseende anföra.
Praktisk realexamens anordnande. Det synes icke vara nödvändigt att för
närvarande i detalj föreslå bestämmelser angående anordnandet av den praktiska
realexamen, då dessa föreskrifter under alla förhållanden måste bliva
föremål för förnyat övervägande, därest riksdagen beslutar upprättande av
praktiska realskolor och anordnande av praktisk realexamen. I fråga om
examens huvuddrag torde några mera väsentliga erinringar mot den av de
sakkunniga föreslagna anordningen icke vara att göra. Sålunda synes även
med avseende på formerna för examen största möjliga likhet med den allmänna
realexamen böra eftersträvas, och villkoren för att erhålla tillträde
till muntlig prövning och för att kunna godkännas i denna vara i stort sett
desamma.
Vissa avvikelser bliva dock uppenbarligen erforderliga med hänsyn till
förekomsten av de praktiska ämnena. Även i dessa synas skriftliga examensprov
eller prov, som kunna anses motsvara sådana, i viss utsträckning böra
anordnas. Sålunda torde det bliva nödvändigt, att lärjungarna å handelslinjen
få utföra ett fullt självständigt avgångsprov i handelsteknik, huvudsakligen
bokföring samt i regel ett i stenograf! och maskinskrivning. Å den
tekniska linjen synas dylika självständiga arbetsuppgifter böra föreläggas
lärjungarna i maskinlära samt verkstadsarbete — de sakkunniga upptaga
även industriell ekonomi -— och å den husliga linjen hade de sakkunniga
tänkt sig praktiska prov i hushållsarbete och sömnad.
o Överstyrelsen håller före, att de praktiska arbetsuppgifterna icke äro av
sådan natur, att de kunna sägas göra det skriftliga provet i praktisk realexamen
avsevärt mera betungande än motsvarande prov i allmän realexamen.
Överstyrelsen utgår vidare ifrån, att skrivningarna i den praktiska realexamen
skola omfatta tre teoretiska ämnen, varjämte skall å varje praktisk
31
Kungl. Majlis proposition Nr 161.
linje förekomma praktiskt examensarbete i två ämnen. Överstyrelsen skulle
för sin del vilja formulera bestämmelserna för godkännande av skriftlig
praktisk realexamen på ungefär följande sätt:
»Har lärjunge erhållit minst vitsordet Godkänd för förmåga att skriftligen
behandla modersmålet och blivit godkänd i minst ett annat av de i
§ — --för ifrågavarande linje föreskrivna skriftliga proven samt dessutom
erhållit vitsordet Godkänd eller däröver för de i §---fördämma
linje föreskrivna praktiska examensarbeten, äger han undergå muntlig prövning
å därför bestämd tid, dock att samma rätt skall tillkomma jämväl
den, som blivit godkänd i minst två skriftliga prov i teoretiska ämnen på
sätt nyss angivits samt dessutom i endast ett av de praktiska examensarbetena,
så vida minst två tredjedelar av de lärare, som deltagit i bedömandet
av hans skriftliga och praktiska arbeten, anse sådant böra honom
medgivas.»
Beträffande sättet för bestämmandet av de skriftliga uppgifterna kan överstyrelsen
ansluta sig till vad de sakkunniga därvidlag föreslå.
Sättet för upprättande av praktiska linjer. Den fråga, som här i första
hand uppställer sig, är, huruvida praktiska realskollinjer böra organiseras
såsom statliga eller kommunala.
Vad först beträffar de fristående skolorna finner överstyrelsen det.riktigast,
att dessa organiseras såsom kommunala läroanstalter. Det synes icke böra
sättas i fråga, att staten, som genom de senaste skolreformerna övertagit
en betydande del av kommunernas tidigare utgifter för skolväsendet, skall
för närvarande ikläda sig ansvaret för upprättande och upprätthållande av
en helt ny och oprövad organisation av ungdomsskolor, varvid det för övrigt
icke skulle kunna undgås, att vissa samhällen komme att känna sig missgynnade
gent emot andra. I de fall, då ett samhälle önskar upprätta en
fristående praktisk realskola, synes det därför ligga närmast till hands att
följa den väg, som anvisats av de sakkunniga, och sålunda först upprätta
en högre folkskola, som sedan må kunna i lika ordning ombildas till praktisk
realskola eller kommunal mellanskola. Ett samhälle, som redan äger
en högre folkskola, vilken är minst treårig, bör kunna under vissa förutsättningar
få denna omedelbart ombildad till praktisk realskola, därest den
samtidigt omorganiseras till överensstämmelse med för praktiska realskolor
gällande undervisningsplan.
Vidkommande de inbyggda linjerna kunna två möjligheter tänkas, allt
eftersom linjen blivit inbyggd i ett statligt läroverk eller en kommunal
mellanskola. I senare fallet måste det utan vidare anses uteslutet, att den
praktiska linjen erhåller statlig karaktär, men icke den äldre och ursprungliga
delen av skolan. Gäller det åter en i ett statsläroverk inbyggd linje,
synes det icke lika klart, att den praktiska linjen ävenledes skall äga statlig
karaktär. En organisation lik den för de s. k. kommunala gymnasierna
gällande synes jämväl kunna sättas i fråga. Emellertid anser sig överstyrelsen
icke vilja i första hand förorda denna anordning. I stort sett innebär
upprättandet av en inbyggd praktisk linje ingenting annat än en differentiering
av realskolans högstadium, under det att lågstadiet är gemensamt
för båda linjerna. I stor utsträckning inträder samläsning mellan klassavdelningar
tillhörande olika linjer. Den praktiska linjen kan icke beräknas
få så stor omfattning, att facklärare kunna anställas med full tjänstgöring
för denna linje enbart. Det är också av vikt, att ingen olikhet finnes mellan
lärjungarna å olika linjer med avseende på skolavgifter och en sådan
32
Kungl. Maj.is proposition Nr 161.
likhet är givetvis lättare att åstadkomma, därest båda eller samtliga linjerna
äro statliga. Under sådana förhållanden, och med hänsyn därjämte till den
administrativa förenkling, som följer av full enhetlighet i organisatoriskt
hänseende, synes det vara avgjort att föredraga, att de i ett statsläroverk
inbyggda linjerna erhålla statlig karaktär.
Den huvudsakligaste invändning, som kan göras mot en statlig organisation
av de inbyggda linjerna, torde vara, att dylika praktiska linjer till en
början knappast kunna tänkas upprättade annat än i ett jämförelsevis ringa
antal fall. Det kan då synas oriktigt, att läroanstalter, som huvudsakligen
äga betydelse för det samhälle och den bygd, där de upprättas, skola underhållas
av staten: orter, som icke erhålla en sådan linje, komma måhända
att känna sig missgynnade. För ett samhälle, som önskar en praktisk realskola
ligger det då också närmast till hands att, i händelse statsläroverk
finnes på orten, under alla förhållanden försöka få den upprättad i form
av inbyggd linje, vilket ställer sig fördelaktigare för kommunen än örn den
inrättas såsom fristående skola. Man kan sålunda säga, att icke blott vissa
orter bliva gynnade, utan att även den ena typen av praktiska realskolor
kommer i en gynnsammare ställning än den andra.
Emellertid anser överstyrelsen, att en invändning av här angiven art icke
bör i närvarande situation tillerkännas någon större betydelse. Då det gäller
en så^ny och oprövad institution, torde det vara nödvändigt att till en början
gå fram med ytterst stor varsamhet. Överstyrelsen skulle sålunda vilja
ifrågasätta, huruvida icke hela organisationen till en början bör erhålla
karaktären av för söksanordning. Lämpligast vore väl då, att riksdagen medgåve,
att praktiska realsk ollin jer finge upprättas försöksvis vid ett begränsat
antal läroverk, exempelvis högst ett 10-tal. Vilka dessa skulle vara, synes
därvid böra ankomma på Kungl. Maj:ts prövning efter hörande av eller
framställning från vederbörande kommunala myndigheter. För den händelse
under den närmaste tiden även andra samhällen önskade erhålla en praktisk
linje inbyggd i sitt läroverk eller sin kommunala mellanskola eller
önskade en fristående praktisk realskola, kunde tills vidare en sådan linje
eller skola genomgående ordnas såsom kommunal oberoende av organisationsformen,
_ och riksdagen skulle för detta fall allenast bestämma de grunder,
enligt vilka sådana linjer eller skolor finge upprättas samt likaledes de grunder,
enligt vilka statligt understöd finge utgå till desamma.
De praktiska kommunala skolornas benämning. Därest ifrågavarande skolor
erhålla den organisation, som de sakkunniga föreslå och som överstyrelsen
i allt väsentligt biträtt, har överstyrelsen intet att erinra mot vad de sakkunniga
föreslå beträffande skolornas benämning. En treårig skolform åter
skulle avvika alltför starkt från de nuvarande realskolorna och kommunala
mellanskolorna, för att den borde inneslutas under samma benämning som
dessa.
Lärarkompetens och lärarutbildning. Väsentligen kan överstyrelsen biträda
vad som därvid av de sakkunniga föreslås. Svårast ställer det sig i fråga
örn s. k. blandade tjänster. Till en början torde man kunna räkna med
att_ sådana bliva jämförelsevis sällsynta, åtminstone i statliga skolor eller
linjer, då för desamma kvalificerade personer icke i större utsträckning torde
stå till buds. Individuell kompetensprövning blir därvid, åtminstone tills
vidare, sannolikt den enda framkomliga vägen för förvärvande av behörighet,
och sådan, synes lämpligen böra ske i samma ordning som då det gäller
rent praktiska tjänster. Men överstyrelsen vill samtidigt betona vikten av
33
Kungl. Maj.is proposition Nr 161.
att åtgärder vidtagas för att underlätta förvärvandet av erforderlig praktisk
utbildning för akademiskt utbildade lärare liksom också för förvärvande av
viss teoretisk akademisk kompetens för sådana i praktiska ämnen utbildade
lärare, som besitta därför erforderliga kvalifikationer.
Ekonomiska frågor. I fråga örn lärarna i praktiska ämnen torde det kunna
ifrågasättas, huruvida dessa lärares utbildning är lika omfattande som de
övrigas och örn icke med hänsyn därtill något lägre lönesatser kunde ifrågakomma.
Å andra sidan torde utbildningen ställa sig mycket olika i skilda
fall och det följaktligen möta stora svårigheter att med utgångspunkt från
omfattningen av den erforderliga utbildningen fastställa rättvisa och lämpliga
lönesatser. Överstyrelsen anser sig böra biträda de sakkunnigas förslag
i fråga om samma avlöningsförmåner för ordinarie lärare i praktiska och
teoretiska ämnen, så mycket mer som det synes önskvärt, att kvalifikationerna
för lärare i praktiska ämnen må snarast möjligt kunna stabiliseras
vid krav på genomgång av tekniska högskolan eller handelshögskolan eller
på därmed fullt jämförlig utbildning.
Beträffande fastställandet av arvodet till timlärare i olika ämnen anser
överstyrelsen nödvändigt att tills vidare avväga arvoden med hänsyn till
nu rådande avlöningsförhållanden för timlärare i olika ämnen och vid med
respektive praktiska realskolor närmast jämförliga slag av läroanstalter. Under
sådana förhållanden anser sig överstyrelsen även på denna punkt böra
biträda vad de sakkunniga föreslagit.
Yrkesbestämda högre folkskolor med tre årsklasser och därunder. Man torde
böra räkna med, att å en del orter yrkesbestämda högre folkskolor föredraga
att kvarstå i sin nuvarande organisationsform framför att låta sig, ombilda»
till praktiska realskolor eller praktiska kommunala mellanskof. Överstyrelsen
anser det självfallet, att full frihet skall allt fortfarande råda både
för yrkesbestämda högre folkskolor att följa de linjer för sin verksamhet,
som de finna mest lämpliga, och för vederbörande samhällen att organisera
sina praktiska ungdomsskolor på det sätt, som befinnes bäst motsvara ortens
behov. .
Den fråga, som emellertid i detta sammanhang uppställer sig, är, huruvida
det kan vara lämpligt att vid sådana treåriga högre folkskolor införa en
särskild officiell avgångsexamen samtidigt som en officiell sådan examen
införes vid de fyraåriga på visst sätt organiserade praktiska bildningslinjerna.
Överstyrelsen finner ganska starka skäl tala emot en sådan examen.
Det torde icke kunna undvikas, att införandet samtidigt av två nya examina
med så liten skillnad i fråga om den för examens avläggande erforderliga
tiden är ägnat att skapa förvirring icke blott bland ungdomen och dess
målsmän utan jämväl bland arbetsgivare. Då en sådan examen under alla
förhållanden bleve i viss mån ställd i skuggan genom tillkomsten av den
praktiska realexamen och den, såsom saknande det behörighetsvärde, vilket
endast kan tillerkännas en examen med längre föregående utbildning, komme
att betraktas såsom betydligt mindre värd än praktisk realexamen, finner
överstyrelsen det tvivelaktigt, huruvida införandet av en dylik examen verkligen
''skulle bidraga att böja värdet av den vid en treårig högre folkskola
meddelade utbildningen.
Under inga förhållanden anser överstyrelsen, att sådan »lägre examen»
bör införas i de inbyggda linjerna.
Därest överhuvud taget försök skola göras med en examen av bär angiven
art, synes det ligga närmast till bands, att den inskränkes till sådana tre
Bihang
till riksdagens protokoll ■ 1933. 1 sami. Nr ldl. 3
34
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
ånga högre folkskolor, vilka önska kvarstå såsom sådana men vilka samtidigt
önska erhålla en officiellt erkänd examen såsom avslutning på undervisningen.
Statsmakternas medverkan till en sådan anordning skulle alltså närmast
inskränka sig till att möjlighet till anställande av sådan examen under vissa
angivna förutsättningar öppnades, varefter det skulle ankomma på skolöverstyrelsen
och Kungl. Majit att i de enskilda fallen pröva, huruvida de nödvändiga
förutsättningarna föreligga. Ehuru överstyrelsen, såsom redan framhållits,
finner lämpligheten av en sådan organisation i hög grad tvivelaktig,
anser sig överstyrelsen, i likhet med de sakkunniga, dock icke äga anledning
att motsätta sig en försöksanordning av angivet slag.
Sammanfattning. I anslutning till den uppfattning, åt vilken överstyrelsen
ovan givit uttryck, finner överstyrelsen det sålunda önskvärt, att åtgärder
vidtagas, varigenom en differentiering av den nuvarande undervisningen å
realskolestadiet möjliggöres samt praktiska försök med realskollinjer för
handelsutbildning och teknisk utbildning efter i huvudsak de av de sakkunniga
föreslagna och av överstyrelsen ovan tillstyrkta riktlinjerna anställas.
Skolöverstyrelsens nu återgivna utlåtande och förslag var emellertid icke
enhälligt. Undervisningsråden N. O. Bruce, S. Nylund och A. N. Thomson
avgåvo ett gemensamt yttrande, däri de hävdade, att de praktiska bildningslinjerna
borde organiseras som treåriga ovanpå sexårig folkskola. Beträffande
reservanternas motivering hänvisar jag till handlingarna i ärendet.
Med anledning av skolöverstyrelsens i det föregående omförmälda utlåtande
har styrelsen för Stockholms stads högre folkskola för kvinnlig utbildning i en
den 14 januari 1932 dagtecknad framställning, beträffande vilken jag tillåter
mig att hänvisa till handlingarna i ärendet, hemställt, att åtgärder vidtagas
för att i samband med de praktiska realskolornas genomförande en hushållsteknisk
linje i enlighet med i framställningen föreslagen typ upprättades,
att de högre folkskolor, som så önskade, erhölle tillstånd att på prov snarast
införa undervisning efter i framställningen intagen kursplan och
anordna praktisk realexamen med sina elever, samt att samtliga praktiska
realskolor måtte avses för såväl manliga som kvinnliga elever.
IV. Frågans behandling vid 1932 års riksdag.
Den sålunda verkställda utredningen har emellertid ännu icke kommit att
föranleda någon Kungl. Majits framställning till riksdagen.
I två vid 1932 års riksdag väckta, likalydande motioner (1:29 och II: 49)
hemställdes emellertid, att riksdagen måtte besluta att, i enlighet med av
Kungl. Majit utfärdade närmare bestämmelser, på grundval av 1927 års
skolsakkunnigas och skolöverstyrelsens förslag och med beaktande av i
motionerna framförda synpunkter, medgiva de kommuner, som så önskade,
att upprätta fyraåriga praktiska realskolor på den sexklassiga folkskolan,
fristående eller i samband med de redan befintliga allmänna realskolorna;
35
Kungl. Majus proposition Nr 161.
samt att ett anslag om 1,000 kronor måtte ställas till Kungl. Maj:ts förfogande
för vidtagande av åtgärder för anordnande av praktisk realexamen
vid under nästa år eventuellt upprättade praktiska realskolor.
Till stöd för det i motionerna framförda yrkandet anfördes i motionen
1:29 bland annat följande:
Under de förflutna åren har den allt mer omkring sig gripande ungdomsarbetslösheten
ytterligare framhävt nödvändigheten av en praktisk ungdomsskola
efter den egentliga folkskolan. Utan en sådan ungdomsskola måste
man för framtiden räkna med en omfattande permanent ungdomsarbetslöshet
och alla de obotliga samhällsskador en sådan drager med sig, inte minst
i form av ett växande befolkningsinslag av genom sysslolösheten moraliskt
undergrävda och i fråga örn arbetseffektiviteten mindervärdiga medborgare.
Det är således ett ofrånkomligt samhällsintresse att ge alla svenska barn
tillfälle att genomgå en god praktisk ungdomsskola, som gör dem väl rustade
för utträdet i förvärvsarbetet och samhällslivet. Kostnaderna för denna skola
bli många gånger örn betalda genom borteliminerandet av ett stort både
ekonomiskt och moraliskt undermåligt befolkningsskikt, som ersättes med
för livskampen väl utbildade medborgare. För övrigt måste för närvarande
även den sysslolösa ungdomen på samhällets bekostnad få sitt underhåll,
varför det också från den synpunkten måste bli fördelaktigare att sörja för
en god praktisk utbildning av den under de första ungdomsåren.
I den mån samhället lyckas vinna allmänt förtroende för en sådan praktisk
ungdomsskola, komma också föräldrarna att anstränga sig för att låta
sina barn gå igenom den. Den skolform, som nu närmast, ehuru i alltför
otillräcklig grad, tillgodoser denna praktiska skolas behov, är den yrkesbestämda
högre folkskolan. På de platser, där denna finnes, har det visat
sig att många föräldrar föredraga den framför fortsättningsskolan under de
två år skolplikten varar utöver den egentliga folkskolan. För en verkligt god
praktisk utbildning i den utsträckning denna skolform kan ge en sådan,
behövs det således endast en utsträckning av den nuvarande skolgången av
ett år, eftersom dessa skolor i allmänhet äro treåriga. Tillåtelse borde därför
snarast lämnas alla kommuner som sa önska att upprätta en praktisk
realskola i huvudsaklig överensstämmelse med förslag, som framlagts av
1927 års skolsakkunniga och skolöverstyrelsen. Även vid inbyggande i statens
realskola av sådan praktisk realskola under den närmaste tiden borde initiativet
utgå från kommunen. Då det år 1932 ej på någon plats torde kunna
bli tal om annat än förberedande åtgärder i detta syfte, kan det överlämnas
åt Kungl. Maj:t att till nästa riksdag framlägga förslag örn villkoren för
kommun, som önskar sådana inbyggda praktiska linjer i realskolan, samt
hemställa om nödiga anslag för ändamålet.
Enda sättet att få ur vägen mindervärdighetsstämpeln på den praktiska
ungdomsskolan är att låta samma skola få hand örn både den teoretiskt och
praktiskt betonade allmänbildningen. Denna konsekvens har också tagits både
av de skolsakkunniga och av skolöverstyrelsen. Ett genomförande av denna
princip skulle för övrigt inte bara beteckna ett socialt nyförvärv av största
räckvidd för vårt folks utveckling, det star också i basta överensstämmelse
med synnerligen fruktbärande resultat av den moderna pedagogikens arbete
på detta område. Genom den av de sakkunniga föreslagna differentieringen
i realskolans undervisning skulle, som skolöverstyrelsen uttrycker det, de
36
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
föräldrar som önska tillförsäkra sina barn en någorlunda god allmänbildning
liksom hittills kunna låta dem genomgå realskolan eller en med realskolan
jämställd skolform, men möjlighet skulle för eleverna stå öppen att,
med vinnande av. tid, redan i realskolan inhämta vissa för praktisk yrkesutövning
nödvändiga förkunskaper, som annars måste inhämtas i särskilda
skolor eller kurser.
Det. är således otvivelaktigt stora värden för vårt folk, som skulle tillspillogiyas,
om statsmakterna vid införande av praktisk realexamen i likhet
med minoriteten i skolöverstyrelsen för denna krävde mindre utbildningstid
i särskilda skolor än för den gamla teoretiskt betonade realexamen i läroverken.
Däremot har minoriteten alldeles rätt i sitt starka framhävande av att
den praktiska ungdomsskolan inte i första hand och förnämligast får se på
deras intressen som framför allt sträva att nå fram till en socialt högt
värdesatt examen. Den synpunkten må vara hur förklarlig som helst från
lärår- och ämbetsmannasynpunkt, svenska folkets breda lager rör den ganska
litet. För dem är huvudsaken att så många svenska barn som möjligt,
framför allt blivande bönder och arbetare, kunna sättas i tillfälle att komma
i åtnjutande av denna ungdomsskolas praktiska undervisning även om flertalet
inte har tid och råd att genomgå alla klasserna. Därför är det en
riktig tanke hos minoriteten att, även om statsmakterna skulle följa de sakkunnigas
förslag örn .införandet av fyraåriga praktiska linjer, dock yrka på
ordentlig kursavslutning också med genomgång av tredje klassen. Örn detta
skall ordnas i förening med en särskild avgångsexamen eller ej, torde inte
spela den avgörande roll som både majoriteten i överstyrelsen, i likhet med
de sakkunniga, och minoriteten tillägga denna anordning. De allra flesta
som sätta värde på examen och behöva den, komma nog att gå igenom alla
fyra klasserna, de övriga torde väl ha lika lätt i framtiden som de yrkesbetonade
högre folkskolornas elever för närvarande att reda sig utan sådan
examen. Dessa högre folkskolor äro ju enligt samstämmiga vittnesbörd
högt skattade av både arbetsgivare och målsmän. Hur med en eventuell
examen efter tredje året bör förfaras, kan riksdagen lugnt överlämna åt
Kungl. Maj:ts prövning.
En synnerligen lämplig utväg står alltid öppen, som möjligen kan tillfredsställa
alla parter. Den praktiska realexamen blir betydligt mera betungande
för eleverna än den vanliga realexamen, eftersom i den förra även
inga praktiska examensarbeten i vissa av de ämnen som avse färdigheters
bibringande. Dessa praktiska arbeten kunde lämpligen uppvisas under senare
delen av tredje läsårets vårtermin, som således bleve den egentliga
examensterminen för det praktiska arbetet. Vid sökande av anställning i
praktiskt arbete kunde då de från tredje klassen utgångna eleverna framvisa
ett avgångsbetyg som samtidigt vöre ett examensbetyg i de för arbetsgivaren
i allmänhet viktigaste ämnena.
Genom denna anordning vunne också skolöverstyrelsen, både majoriteten
och minoriteten, gehör för sin viktigaste kritiska anmärkning mot de sakkunnigas
förslag. De sakkunniga ha, trots sin riktiga principiella inställning
till den^ nuvarande, realskolan såsom i alldeles för stor utsträckning
bortledande från de praktiska levnadsbanorna, i så hög grad låtit binda sig
av en missriktad skoltradition, att i det stora hela undervisningen i de två
första klasserna i den praktiska realskolan, framför allt i de inbyggda linjerna,
skulle bli densamma som i den nuvarande realskolan. Fackunder
-
37
Kungl. Maj:t,''; proposition Nr 161.
visningen skulle således praktiskt taget uppskjutas till tredje klassen. Skolöverstyrelsen
visar också att i de yrkesbestämda högre folkskolorna fackundervisningen
påbörjas redan i första klassen och anbefaller — utom i
fråga om de »inbyggda» linjerna — att lärjungarna redan från början få
inrikta sig på sitt yrkesstudium och sedan under hela skoltiden få behålla
kontakten med dylikt studium. Fackundervisningen hotade annars att i den
praktiska skolan i många fall bli mindre väl tillgodosedd än i de nuvarande
högre folkskolorna. Skolöverstyrelsen har säkert rätt i sin uppfattning att
det är av stor betydelse att undervisningen i de praktiska ämnena få börja
så tidigt som möjligt, liksom att dessa rent pedagogiskt lämpa sig för ett
lägre stadium, under det att genom en sådan anordning på det högre stadiet
frigöres tid för andra ämnen, vilkas studium där kan göras mer fruktbärande
än tidigare. Överstyrelsen antyder också i annat sammanhang utvägen
att låta fjärde årskursen bliva en påbyggnad på den avrundade och
med examen avslutade treåriga kursen och avsedd att leda till praktisk realexamen,
i vilket fall den praktiska utbildningen i huvudsak borde förläggas
till den treåriga kursen, under det att fjärde klassen finge väsentligen upptaga
teoretiska ämnen. Denna utväg synes i stort tillgodose alla berättigade
intressen hos båda riktningarna.
Men är det riktigt att börja med de praktiska ämnena i de fristående
praktiska realskolorna, måste det också vara det i de »inbyggda» linjerna.
Här äro emellertid sakkunniga och skolöverstyrelsen eniga i sin uppfattning,
att den praktiska realskolans intressen helt naturligt måste offras vid dess
sammanförande med den teoretiskt betonade skolans till ett gemensamt
läroverk. Varför skulle inte undervisningen kunna differentieras även i första
och andra klassen av de inbyggda linjerna? Överstyrelsens minoritet anser
de mindre realskolornas och de kommunala mellanskolornas elevantal så
litet att det kan ifrågasättas örn någon differentiering på en praktisk och
en teoretisk linje — »allmän» som den senare får heta — där kan komma
till stånd. Men varför vore det i så fall helt naturligt att den praktiska
skolan skulle vika för den ur folkflertalets synpunkt opraktiska? Meningen
med införandet av den praktiska realskolan är väl att den så småningom
skall bli den »allmänna», i den betydelsen att det långt övervägande antalet
skolungdom skall söka sig dit. Men samtidigt blir tillströmningen till
de nu »mindre» skolorna tillräckligt stor för att också en mera teoretisk
linje skall kunna upprätthållas. Meningen är ju inte att påtvinga kommunerna
realskolor av ena eller andra typen utan att låta kommunerna inrätta
dem i mån av behov. Men då har staten ingen anledning att gynna
den teoretiskt inriktade skolan på bekostnad av den praktiska. I den riktningen
går inte utvecklingen, bör inte heller göra det.
Av överstyrelsemajoritetens undervärdering av den praktiska utbildningen
i jämförelse med den teoretiska förklaras dess avvisande av de sakkunnigas
förslag om inrättande av praktisk realskola även för huslig undervisning.
Det är således minst lika viktigt att söka få denna praktiska linje till
stånd som någon av de övriga. Det är helt förfelat, då överstyrelsen söker
leda alla flickor med behov av något högre allmänbildning till handelslinjen
i den praktiska realskolan eller till den teoretiskt inriktade realskolan med
möjlighet till praktiska kurser efteråt. Den har ju själv i annat sammanhang
påvisat lämpligheten för att inte säga nödvändigheten av att de unga
från mycket tidiga år inriktas på den praktiska utbildningen för sin levnadsbana.
Och den kommunala flickskolan, örn vilken också talas i över
-
38
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
styrelsens utlåtande, kommer den kvinnliga ungdomen från folkets breda
lager sällan eller aldrig i kontakt med. Den har skapats för andra samhällsgrupper.
Det mest vägande skäl överstyrelsens majoritet anför mot den husliga linjen
är, att den föreslagna praktiska utbildningen ej skulle bli nog stark.
Den anmärkningen kunde också framföras mot de sakkunnigas och överstyrelsemajoritetens
förslag, att den praktiska realskolan borde ta hänsyn
till andra utbildningsbehov än för handel, verkstadsarbete och det husliga
livet. Naturligtvis borde i olika landsdelar också sörjas för deras befolknings
speciella utbildningsbehov i för denna särskilt betydelsefulla näringsgrenar.
Likaså borde en särskild jordbrukslinje från början kunna upprättas
vid en hel del realskolor.
Detta är visserligen riktigt, men allt kan och behöver inte göras på en
gång. Det är emellertid högt på tiden att genast göra något. Det är nu
fem år sedan riksdagen begärde den nu föreliggande utredningen, och med
det ej allt för brinnande intresse, varmed myndigheterna behandlat denna
sak, är det inte rådligt att bara fortsätta med utredningar. Inte minst den
permanenta ungdomsarbetslösheten kräver omedelbar handling åtminstone
med igångsättande av försök i stället för bara diskussioner och bordläggningar.
De sakkunnigas och överstyrelsens utredningar och förslag äro
också i väsentliga delar så förtjänstfulla, att riksdagen visst kan överlämna
åt Kungl. Majit att utarbeta bestämmelser för en organisation av den praktiska
realskolan, som genast tillåter intresserade kommuner att göra försök
med denna skolform.
Fortsatt utredning av de i samband med denna praktiska ungdomsskolas
vidare utveckling stående problem är ofrånkomlig och bör inte uppskjutas.
Den kan emellertid fortgå under de försök som göras och ha god erfarenhet
av det i samband därmed utförda arbetet.
I skrivelse den 15 april 1932, nr 8 A, anhöll riksdagen i anledning av
ovanberörda motioner, att Kungl. Majit ville låta utarbeta och för 1933 års
riksdag framlägga förslag angående ombildning till praktiska realskolor av
sådana statsunderstödda, yrkesbestämda högre folkskolor, vilka kunde befinnas
omedelbart därtill lämpade.
V. Skolöverstyrelsens utredning den 25 januari 1933.
Genom beslut den 6 maj 1932 anbefalldes skolöverstyrelsen att utarbeta
och till Kungl. Majit inkomma med förslag i det av riksdagen sålunda angivna
hänseendet.
Skolöverstyrelsen har den 25 januari 1933 avgivit det sålunda infordrade
förslaget och därvid samtidigt till behandling upptagit vissa framställningar
från Stockholms folkskoledirektion ävensom styrelserna för Stockholms högre
folkskola för teknisk utbildning, Stockholms högre folkskola för handelsundervisning,
Stockholms högre folkskola för kvinnlig utbildning samt Orebro
yrkesbestämda högre folkskola.
Styrelserna för Stockholmsskolorna hava anhållit, att skolöverstyrelsen ville
dels vidtaga nödiga åtgärder för att nämnda skolor i den av riksdagen begärda
propositionen till 1933 års riksdag måtte upptagas såsom i första
39
Kungl. Maj.ts proposition Nr 161.
hand lämpliga att omedelbart ombildas till praktiska realskolor, dels ock utverka
statsanslag till skolorna för budgetåret 1933/1934 som praktiska realskolor,
därest upprättande av sådana skolor komme att av statsmakterna
beslutas.
Stockholms folkskoledirektion har förordat bifall till nämnda framställningar
och därvid anfört bland annat:
Folkskoledirektionen får erinra om att de yrkesbestämda högre folkskolorna
i Stockholm under årens lopp målmedvetet utvecklats med syfte, att
deras utbildningsstandard skulle bliva i väsentliga delar likvärdig med den
som utmärker realskolan och därmed jämförliga skolformer. I anslutning
härtill har folkskoledirektionen tidigare, i skrivelse den 16 februari 1923
förordat framställningar av vederbörande styrelser, avseende att få dessa
skolor benämnda mellanskolor. I skrivelse av den 20 maj 1932, som åtföljde
styrelsernas framställningar örn stadfästelse å reviderade undervisningsplaner,
innebärande omläggning av de fyraåriga kurserna, har folkskoledirektionen
jämväl framhållit det angelägna uti, att nu förevarande
skolor måtte genom nämnda undervisningsplaner föras fram till en klart
och målmedvetet genomtänkt organisation i nära anslutning till de väsentliga
grundtankar, som framgått ur de senare årens offentliga utredningsarbeten
rörande praktiska realskolor. Det torde härav framgå, att folkskoledirektionen
principiellt delar den uppfattning, som tagit sig uttryck i styrelsernas
föreliggande framställningar.
Den ombildning till praktiska realskolor, vilken styrelserna för sina skolor
förordat, torde få anses närmast hava avseende å de klasser och linjer, för
vilkas kursplaner skolöverstyrelsen i skrivelse den 22 juni 1932 meddelat
fastställelse. Det bör med anledning härav erinras örn dels, att i vissa fall
de nya kursplanerna endast successivt träda i tillämpning, dels att för närvarande
vid sidan av de fyraåriga linjer, för vilka nya kursplaner antagits,
i två av skolorna förefinnas kortare linjer, vilka fortfarande äro genom äldre
kursplaner reglerade och rörande vilkas framtid vederbörande styrelser icke
ännu intagit slutlig ståndpunkt. Med hänsyn härtill torde inställa sig frågan
örn beredande av möjlighet för någon form av samorganisation av praktisk
realskola och högre folkskola med likartat bildningsinnehåll, en möjlighet,
som ännu för andra fall kan få reell betydelse. Då emellertid ett närmare
övervägande av hithörande spörsmål torde ifrågakomma först sedan riksdagen
i ärendet beslutat, har folkskoledirektionen i förevarande sammanhang
allenast velat fästa uppmärksamheten på desamma.
Styrelsen för Örebro yrkesbestämda högre folkskola har anhållit, att Kungl.
Majit måtte fastställa ett skrivelsen bifogat förslag till ändring av för skolan
gällande reglemente.
Beträffande den närmare innebörden av denna hemställan torde jag få
hänvisa till den redogörelse härför, som av skolöverstyrelsen lämnats i det
följande.
I sin ovanberörda utredning den 25 januari 1933 har skolöverstyrelsen
anfört bland annat:
Då riksdagen hos Kungl. Majit hemställt om förslag angående ombildning
av vissa högre folkskolor till praktiska realskolor, torde denna riks
-
40
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
dagens hemställan — såvitt överstyrelsen kan bedöma — böra uppfattas
som en anhållan om ett förslag till upprättande i viss begränsad omfattning
av fristående fyraåriga praktiska kommunala realskolor (mellanskolor). Då
enligt riksdagens beslut härvid endast sådana yrkesbestämda högre folkskolor
skulle ifrågakomma, som kunde befinnas omedelbart lämpade till en
ombildning, synes detta innebära att — i likhet med vad förhållandet enligt
praxis är vid en allmän högre folkskolas övergång till kommunal mellanskola
— förslaget skulle åsyfta ombildning endast av fyraåriga yrkesbestämda
högre folkskolor.
Innan överstyrelsen närmare ingår på det föreliggande spörsmålet, vill
överstyrelsen framhålla, att överstyrelsen i det följande benämner de ifrågasatta
skolorna »praktiska mellanskolor». Denna benämning synes överstyrelsen
nämligen lämpligast, så länge kommunal mellanskola bibehålies som
namn på en kommunal skola, som leder fram till realexamen.
Överstyrelsen vill då, vad beträffar det föreliggande spörsmålet rörande
ombildning av vissa högre folkskolor till praktiska mellanskolor, till en början
framhålla, att, i den mån förslaget åsyftar en omläggning av undervisningsplanerna
för de ifrågavarande högre folkskolorna, detta spörsmål icke synes
vara av den natur, att detsamma behöver underställas riksdagen. Enligt
gällande stadga för högre folkskolor ankommer det på överstyrelsen att fastställa
undervisningsplan för högre folkskola. Det kan tilläggas, att — såsom
framgår av ovannämnda framställningar från styrelserna för Stockholms
högre folkskolor — vissa av de högre folkskolor, som skulle kunna ifrågakomma
till ombildning, redan nu arbeta efter undervisningsplaner, som i
huvudsak överensstämma med de av 1927 års skolsakkunniga i ovannämnda
betänkande framlagda planerna. För dessa skolor skulle omvandlingen sålunda
— bortsett från att de erhölle ett nytt namn — endast innebära införandet
av en officiellt kontrollerad och efter möjligast enhetliga grunder
anordnad och bedömd avgångsexamen, vilken kunde medföra ett avgångsbetyg
med officiellt fastslagen valör. Införandet av en dylik examen är
emellertid en av kärnpunkterna i 1927 års skolsakkunnigas här ifrågavarande
förslag.
Emellertid skulle ett införande av praktisk realexamen i den begränsade
omfattning, 1932 års riksdagsbeslut åsyftade, icke kunna i någon vidsträcktare
grad medföra nämnda verkningar. Dels förefinnas fyraåriga yrkesbestämda
högre folkskolor för närvarande blott i Stockholm, Göteborg och
Orebro, och dels lia dessa skolor redan nu i icke ringa grad tillvunnit sig
förtroende. Elevantalet i första klassen av de högre folkskolorna å nämnda
orter utgjorde sålunda vid början av innevarande läsår i Stockholm 493, i
Göteborg 361 och i Örebro 164, varav å de fyraåriga linjerna respektive
431, 271 och 127. Härmed vill överstyrelsen dock icke ha uttalat den uppfattningen,
att införandet av praktisk realexamen i fråga örn sagda skolor
skulle vara utan betydelse. Även å ifrågavarande orter — med undantag
för Örebro, där, såsom överstyrelsen nedan närmare skall påvisa, speciella
förhållanden äro rådande — är tillströmningen av elever till de skolor, som
föra fram till realexamen, betydligt större än till de högre folkskolorna.
En jämnare fördelning ej blott ur kvantitativ utan framför allt ur kvalitativ
synpunkt av eleverna på teoretiska och praktiska linjer kan även i dessa
fall anses önskvärd. Detta är också en av de viktigaste orsakerna till att
representanterna för de högre folkskolorna sedan länge ansett det vara ett
opaginerad Kontrollera mot PDF
41
Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 161.
önskemål, att denna skolform skulle krönas av en avgångsexamen, som på
ett otvetydigt sätt fastsloge värdet av den i skolan meddelade undervisningen.
Härtill kommer, vad den högre folkskolan i Orebro beträffar, speciella
skäl för införande av en praktisk realexamen. Skolans styrelse anför i sin
ovannämnda skrivelse beträffande detta spörsmål bland annat följande.
»Skolan vore delad på tre treåriga linjer, en för såväl gossar som flickor
avsedd linje för handelsundervisning, en linje för teknisk undervisning för
gossar och en linje för utbildning i husliga göromål för flickor. För elever
på handelslinjen och tekniska linjen hade funnits möjlighet att fortsätta i
en fjärde klass, vilken klass huvudsakligen varit avsedd för sådana elever,
som under vårterminen önskat avlägga realskolexamen som privatister vid
högre allmänt läroverk. Ett stort antal hade begagnat sig av denna möjlighet,
och sedan vårterminen 1921 hade sammanlagt 176 elever som privatister
avlagt realskolexamen vid karolinska högre allmänna läroverket i
Örebro. Vårterminen 1932 hade 17 av fjärde klassens 19 flickor och av gossarna
i fjärde klassen samtliga 19 anmält sig till undergående av realexamen.
Denna jämförelsevis starka tillströmning till fjärde klassen vore så mycket
mer anmärkningsvärd, som det givetvis varit förenat med betydande svårigheter
för eleverna med hänsyn till undervisningens yrkesbetonade karaktär
i de tre lägre klasserna att som privatister avlägga realskolexamen vid ett
för dem främmande läroverk. Man hade räknat med, att den nya läroverksorganisationen,
som gjorde det möjligt för både gossar och flickor att
från folkskolans sjätte klass via den fyraåriga realskolan nå fram till realskolexamen,
skulle minska tillströmningen till högre folkskolans såväl första
som fjärde klass. Så hade emellertid ingalunda blivit fallet.
Trots de svårigheter det inneburit för högre folkskolans elever att nå
fram till realskolexamen hade föräldrarna även efter den nya läroverksreformens
genomförande i ungefär samma utsträckning som tidigare anmält
sina barn till inträde i högre folkskolan. Det vore tydligt, att föräldrar
och målsmän uppskattat den fördelen, att eleverna i högre folkskolan icke
blott haft möjlighet att avlägga en officiell examen utan också erhållit utbildning
för praktiskt förvärvsarbete.
Den dubbeluppgift, som sålunda påvilade Örebro högre folkskola att dels
förbereda för realskolexamen och dels ge utbildning för praktiskt förvärvsarbete,
medförde emellertid en viss splittring i skolans arbete. Sedan Orebro
erhållit ett högre allmänt läroverk även för flickor, torde det kunna ifrågasättas,
örn ej uppgiften att förbereda för realskolexamen lämpligast borde helt överlämnas
till de båda statliga läroverken och undervisningen vid Orebro högre
folkskola i stället inriktades uteslutande på den uppgift, som borde vara
den väsentliga för en yrkesbestämd skola. Härvid mötte emellertid den
svårigheten, att eleverna efter genomgången utbildning i en yrkesbestämd
högre folkskola ej på något sätt kunde få sina kunskaper officiellt dokumenterade.
Ett avskärande av möjligheten för högre folkskolans elever att
avlägga realskolexamen i hittills vanlig ordning skulle innebära en betydande
deklassering av skolan, såvida man ej samtidigt på annat sätt sökte tillgodose
kravet, att eleverna borde få avsluta sin skolgång med avläggandet
av en officiell examen.»
Även örn förändringen av de förevarande högre folkskolorna sålunda
skulle på ifrågavarande orter medföra de fördelar, som man avsett att vinna
opaginerad Kontrollera mot PDF
42
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
genom de praktiska bildningslinjerna på realskolans åldersstadium, kan
överstyrelsen dock icke underlåta att hysa vissa betänkligheter mot förslaget
att i nuvarande statsfinansiella läge genomföra nämnda förändring. Överstyrelsen
vill nämligen erinra örn de ekonomiska konsekvenser ett dylikt
beslut kan komma att medföra. Såsom överstyrelsen nedan skall påvisa,
torde man visserligen kunna träffa en sådan anordning, att statsverkets
kostnader under det första året efter omvandlingen av ifrågavarande skolor
ej behövde bliva större, än vad eljest skulle blivit fallet. Men i fortsättningen
torde, därest förändringen skall få åsyftad verkan, en ökning av
statens utgifter bli ett ofrånkomligt resultat av ett beslut örn tillskapande
av förevarande nya skolform. Sålunda torde följden bliva ett ökat antal
parallellavdelningar i de ifrågavarande skolorna, och detta, även om tillströmningen
av elever till första klass icke blir större än för närvarande.
Överstyrelsen syftar här på det förhållandet, att avgången från tredje klass
i flertalet av de fyraåriga högre folkskolorna är synnerligen stor. Till belysning
härav vill överstyrelsen erinra därom, att elevantalet vid början av
innevarande läsår i tredje, respektive fjärde klasserna i Stockholms högre
folkskola för teknisk utbildning utgjorde 103 och 10, i Stockholms högre
folkskola för handelsundervisning 112 och 30, i Göteborgs högre folkskolor
för handelsundervisning 116 och 28 samt i Göteborgs högre folkskolor för
husligt arbete 74 och 23. En åsyftad verkan av införandet av praktisk
realexamen skulle emellertid vara, att eleverna kvarstannade i skolans fjärde
klass, vilket skulle betyda ett ökat behov av parallellavdelningar i denna
klass med därav följande ökat statsbidrag.
Härtill kommer emellertid, att ett beslut om förvandling av de nu fyraåriga
högre folkskolorna till praktiska mellanskolor med största sannolikhet
skulle inom den närmaste framtiden föra med sig, att åtminstone vissa treåriga
högre folkskolor utbyggdes med en fjärde klass, i förhoppning att
vederbörande skola sedan skulle kunna bliva erkänd som praktisk mellanskola.
Då enligt flertalet reglementen för högre folkskolor det ankommer
på vederbörande kommunala organ att — inom de av stadgan för högre
folkskolor angivna gränserna — besluta örn antalet årsklasser, skulle eu
dylik förändring av högre folkskolor från tre- till fyraåriga kunna ske, utan
att frågan behövde underställas statsmakternas prövning. Följden skulle
emellertid då enligt gällande statsbidragsbestämmelser statsbidrag till
högre folkskolor utgår med visst belopp per klassavdelning — bliva ökade
utgifter för statsverket, och detta, vare sig skolan fortfore att vara högre
folkskola eller omvandlades till praktisk mellanskola. Det förhållandet, att
det givetvis alltid skulle ankomma på statsmakterna att besluta, huruvida
en högre folkskola skulle erkännas som praktisk mellanskola eller ej, skulle
visserligen kunna verka återhållande på en utökning av antalet klasser i de
högre folkskolorna. Men därest statsmakterna nu beslöte medgiva en omvandling
av vissa högre folkskolor i ovannämnda tre städer och sålunda
principiellt godtoge den nya skolform, varom här är fråga, synes det överstyrelsen
knappast möjligt att förhindra andra orter, där yrkesbestämda
högre folkskolor sedan ett flertal år verkat efter i huvudsak samma linjer
som till exempel de ovannämnda skolorna i Stockholm, att erhålla samma
förmåner som dessa.
Överstyrelsen vill här erinra örn att i årets statsverksproposition ingår ett
förslag, som skulle medföra en begränsning av antalet parallellavdelningar
i högre folkskolor. En dylik begränsning torde — med hänsyn till vad över
-
43
Kungt. Maj:ts proposition Nr 161.
styrelsen ovan anfört — icke kunna vidmakthållas örn praktiska mellanskolor
komma till stånd. Att genom en utökning av parallellavdelningarna
vid de tilltänkta praktiska mellanskolorna minska den nuvarande möjligheten
att erhålla parallellavdelningar vid de högre folkskolor som kvarsta
såsom sådana, finner överstyrelsen icke rimligt. En dylik åtgärd skulle bland
annat innebära, att man på andra orter än dem, där praktiska mellanskolor
komme att förefinnas, minskade möjligheterna för ungdom att erhålla en
på det praktiska livets behov inriktad undervisning.
Under nuvarande statsfinansiella läge har överstyrelsen ansett sig nödsakad
biträda förslag örn betydande nedskärningar i anslagen till redan förefintliga
skolformer. Kungl. Majit har dessutom, vad bland annat beträffar anslagen
till yrkesundervisningen, i årets statsverksproposition föreslagit ytterligare
nedsättningar av de anslag, som för innevarande budgetar utgå till sagda
undervisning. Under sådana omständigheter finner överstyrelsen de betänkligheter
överstyrelsen ovan anfört beträffande införandet av den föreslagna
nya skolformen, vara av den betydelse, att överstyrelsen icke kan tillstyrka,
att Kungl. Majit till 1933 års riksdag avlåter proposition i det föreliggande
Härutöver vill överstyrelsen dessutom framhålla följande. I sitt ovannämnda
utlåtande av den 24 april 1931 ifrågasatte överstyrelsen bland annat,
huruvida icke hela den ifrågasatta organisationen av praktiska bildmngslinjer
på realskolans åldersstadium till en början borde erhålla karaktaren
av'' försöksanordning. Överstyrelsen är fortfarande av denna uppfattning,
men överstyrelsen kan icke finna, att den nu avsedda ombildmngen av vissa
högre folkskolor till praktiska mellanskolor skulle hilva av något större varde
som en försöksanordning av den art, överstyrelsen då ifrågasatte. Dels skulle
nämligen på så sätt inga försök komma till stånd i fråga örn i läroverk
eller kommunala mellanskolor inbyggda linjer dels äro — av skal som
överstyrelsen ovan närmare utvecklat — förhållandena a de orter, a vilka
praktiska mellanskolor nu skulle komma till stånd, icke sådana, att dit förlagda
försöksanordningar av ifrågavarande art skulle hilva i Hagon högre
grad vägledande för ett bedömande av frågan om de praktiska bildnmgslinjernäs
betydelse överhuvudtaget.
Fastän överstyrelsen sålunda icke kan tillstyrka, att Kungl. Majit till 1933
års riksdag avlåter proposition i det föreliggande ärendet, anser sig överstyrelsen
dock böra framlägga förslag örn hur en omvandling till praktiska
mellanskolor av vissa högre folkskolor skulle kunna ske, därest Kungl. Majit
icke skulle dela den av överstyrelsen sålunda uttalade uppfattningen.
Då såvitt överstyrelsen kan bedöma, 1932 års riksdagsbeslut icke kan anses
innebära, att riksdagen tagit ställning till frågan örn införande överhuvud
av de ifrågasatta praktiska bildnmgshnjerna, synes det nödvändigt att
riksdagen herodes tillfälle att i princip besluta beträffande den nya skolformen.
Rörande innehållet i det principförslag, som sålunda skulle underställas
riksdagen, anser sig överstyrelsen på det hela taget kunna nöja, sig
med att hänvisa till 1927 års skolsakkunnigas ovannämnda förslag och överstyrelsens
ovanberörda yttrande häröver av den 24 april 1931. Endast e
av de däri behandlade spörsmålen anser sig överstyrelsen nu bora upptaga
till förnyat övervägande. Överstyrelsen avser den ifrågasatta husliga linjen.
Såsom ovan framhållits, ansåg sig överstyrelsen i sitt utlåtande den 24
opaginerad Kontrollera mot PDF
44
Kungl. Majus proposition Nr 161.
april 1931 icke kunna tillstyrka 1927 års skolsakkunnigas förslag till dylik
rJe'' Nuhar.emeUertid styrelsen för Stockholms högre folkskola för kvinnlig
utbildning i ovannämnda skrivelse framlagt en timplan för en praktisk
mellanskola med hushåilsteknisk linje. De principer, enligt vilka denna
linje skulle utformas, har styrelsen utvecklat i en framställning av den 14
januari 1932. Av denna framställning liksom av den till den föreliggande
skrivelsen fogade timplanen synes framgå, att en anordning av en hush olinje
pa sätt bär ifrågasatts skulle väsentligen undanrödja de betänkligheter
mot en dylik linje, överstyrelsen hyste i ovannämnda utlåtande. Överstyrelsen
skulle dock icke anse det önskvärt, att samtliga yrkesbestämda
högre folkskolor för kvinnlig utbildning anordnades på sätt bär ifrågasatts
da detta åtminstone i vissa fall skulle innebära ett försvagande av den prak^.
.u^l^ning, dessa skolor nu meddela. Då dessutom — med undanta^
tor första klassen av en sådan hushåilsteknisk linje — inga kursplaner ännu
hnnas utarbetade, anser sig överstyrelsen icke nu kunna taga definitiv ställliing
till frågan om upprättande av en dylik linje. Överstyrelsen vill dock
ej motsätta sig att vid eventuellt avgivande till riksdagen av förslag rörande
ombildnmg av vissa yrkesbestämda högre folkskolor till praktiska mellanskolor
även tages under övervägande, huruvida en hushåilsteknisk linje
på sätt nämnda styrelse ifrågasatt, lämpligen kan anordnas.
Utöver det principförslag rörande praktiska bildningslinjer på realskolans
åldersstadium, vilket sålunda skulle underställas riksdagen, skulle denna beledas
tillfälle att taga ställning till frågan om en omedelbar omvandling av
vissa högre folkskolor till praktiska mellanskolor. Beslutanderätten i frågan
örn vi ka särskilda skolor som skulle förvandlas till dylika torde — liksom
förhållandet är vid allmänna högre folkskolors förvandling till kommunala
mellanskolor — böra tillkomma Kungl. Majit. Hos riksdagen skulle sålunda
endast inhämtas tillstånd att erkänna som praktiska mellanskolor sådana
tyraanga yrkesbestämda högre folkskolor, vilka Kungl. Majit kunde finna
( artill lämpade. I fråga om sättet för ett dylikt erkännande torde samma
regler böra tillämpas som vid erkännande av kommunal mellanskola.
inDocfnf? statsanslag till en praktisk mellanskola under budgetåret
1933/1934 vill överstyrelsen anföra följande. Såvitt överstyrelsen kan bedöma,
synes 1932 års ovanberörda riksdagsbeslut innebära, att de högre
folkskolor som förvandlades till praktiska mellanskolor, icke skulle på grund
därav erhålla högre statsbidrag, än vad eljest skulle blivit fallet. Nu har
emellertid Kungl. Majit i 1933 års statsverksproposition, såsom redan antytts
föreslagit vissa beskärningar av anslagen till högre folkskolor. Bland
annat skulle statsbidrag till parallellavdelningar icke utgå till sammanlagt
infoö ?,nt, dDlka avdelningar än som förefunnits under budgetåret 1932
1933. Med hänsyn bland annat härtill och för att de högre folkskolor, som
förvandlades till praktiska mellanskolor, icke skulle i statsbidragsavseende
komma i förändrad ställning, synes det överstyrelsen nödvändigt, att dessa
skolor även under budgetåret 1933/1934 erhålla statsbidrag ur anslagen till
folkskolorna^ °r ^ eft<3r Sa“ma grunder som de yrkesbestämda högre
Därest riksdagen på Kungl. Majlis förslag skulle fatta beslut i nu antydd
riktning synas därefter böra utfärdas dels en stadga för praktiska mellanskoior
dels bestämmelser om de rättigheter och förmåner, praktisk realexamen
skulle medföra, dels också en kungörelse om att avlönings- och stats
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161. 45
bidragsbestämmelserna för yrkesbestämda högre folkskolor tills vidare skulle
gälla även för praktiska mellanskolor.
Då frågan örn vilka skolor som skulle förvandlas till praktiska mellanskolor,
enligt vad överstyrelsen ovan förutsatt, skulle komma under Kungl.
Maj:ts bedömande, först sedan riksdagen fattat beslut om upprättande av
dylika skolor, saknar överstyrelsen anledning att nu ingå på en närmare
prövning av de ovanberörda framställningarna från styrelserna för de högre
folkskolorna i Stockholm.
Vad slutligen angår framställningen från styrelsen för Örebro högre folkskola,
så innebär denna framställning, att skolan med bibehållande av sin
nuvarande natur av högre folkskola skulle erhålla rätt att anordna avgångsexamen
i huvudsaklig överensstämmelse med 1927 års skolsakkunnigas förslag
om praktisk realexamen samt att denna avgångsexamen skulle med
visst undantag medföra samma rättigheter och förmåner som realexamen.
Bestämmelserna härom skulle införas i skolans reglemente.
För den händelse frågan örn yrkesbestämda högre folkskolors omvandling
till praktiska mellanskolor bringas till lösning, har styrelsen — enligt
vad den meddelat i den föreliggande framställningen — för avsikt att
omedelbart vidtaga åtgärder för att få till stånd en sådan ombildning av
skolan.
Aven örn överstyrelsen medger, att den ovan omtalade anordningen, varigenom
eleverna vid nämnda skola beredas möjlighet att som privatister
avlägga realexamen, medför åtskilliga nackdelar, anser sig överstyrelsen
dock ej kunna tillstyrka, att praktisk realexamen i realiteten införes vid
sagda skola, innan Kungl. Maj:t och riksdagen varit i tillfälle att i sin
helhet pröva frågan om de praktiska bildningslinjerna på realskolans åldersstadium.
Överstyrelsen kan sålunda för närvarande ej tillstyrka den föreliggande
framställningen.
Åtskilliga av de ledamöter av skolöverstyrelsen, vilka deltagit i behandlingen
av här förevarande ärende, hava avgivit särskilda yttranden.
Undervisningsråden N. O. Bruce och A. N. Thomson framhålla, att ett
förslag till lösning av det föreliggande spörsmålet örn vissa högre folkskolors
ombildning till treåriga praktiska mellanskolor ovanpå sexårig folkskola
icke skulle givit anledning till sådana betänkligheter av ekonomisk
natur, som överstyrelsen framfört i sitt nu avgivna utlåtande; det hade
emellertid icke varit möjligt att medhinna utarbetande av ett fullständigt dylikt
förslag, vilket bland annat skulle förutsatt uppgörande av kursplaner m. m.
Undervisningsrådet N. H. Hänninger anslöt sig till samma uppfattning.
Undervisningsrådet K. A. W. Björck anförde bland annat:
Den ståndpunkt, som överstyrelsen intagit, kan jag icke biträda. Enligt
min mening är det nuvarande tidsläget i särskild grad ägnat att inskärpa
samhällets oavvisliga plikt att i all tänkbar utsträckning underlätta de från
folkskolan utgående ungdomsskarornas praktiska utbildning. Från olika
håll har med styrka framhållits, att de teoretiskt inriktade skolorna utöva
en alltför stark dragningskraft på ungdomen. I föreliggande situation, då
arbetsmöjligheterna för de lärjungar, som lämnat folkskolan, äro i särskilt
hög grad begränsade, och från riksdagens sida påkallats åtgärder för ungdomsarbetslöshetens
effektiva bekämpande, måste det framstå angelägnare
46
Kungl. May.ts proposition Nr 161.
än någonsin, att det allmänna Böker på allt sätt underlätta för de nödtvunget
sysslolösa att stärka sin individuella utbildning för kommande uppgifter
i samhällets tjänst.
Om det redan i och för sig lär få anses vara en angelägenhet av största
vikt, att en omläggning av de praktiska ungdomsskolorna i den av riksdagen
anvisade riktningen snarast kommer till stånd, framstå omedelbara
åtgärder av denna innebörd såsom oavvisliga under nu rådande arbetsförhållanden.
Jag har därför påyrkat, att överstyrelsen bort hos Kungl. Majit
hemställa örn framläggande för den nu samlade riksdagen av förslag i
huvudsaklig överensstämmelse med vad 1932 års riksdag påkallat.
Den omständigheten, att den uteslutande allmänbildande realskola och
mellanskola, som bygger på folkskolans sjätte klass, är fyraårig, lär icke utgöra
en tvingande anledning att åt den motsvarande praktiska läroanstalten
ovillkorligen utmäta samma studietid. När det från olika håll vitsordas,
att den treåriga högre folkskolan skänker ett ur det praktiska livets synpunkt
fullt tillfredsställande bildningsresultat och det från dem, som äga
mångårig ingående erfarenhet örn de sålunda utbildade lärjungarnas förutsättningar
att fylla sina uppgifter i förvärvsarbetet eller fullfölja sin utbildning
i högre läroanstalter, hävdas, att en utökning av skoltiden ingalunda
är av praktiska behov påkallad, vore det säkerligen föga välbetänkt att utvidga
lärokursen enbart med hänvisning till att såmedelst en formell överensstämmelse
med realskolan skulle uppnås.
Därest vid organisationen uppmärksammas allenast förefintliga behov,
bortfalla väsentligen de ekonomiska betänkligheter, som för överstyrelsen
varit avgörande. Och utgår man vidare från nu rådande förhållanden, äger
man i den treklassiga yrkesbestämda högre folkskolan en naturlig anknytningspunkt
för de åtgärder, som äro av nöden för samhällets mest närliggande
inskridande. Dess organisation och undervisning torde i allt väsentligt
kunna tjäna som mönster för den praktiska mellanskolan. Givetvis
bör den fyraåriga högre folkskolan härutinnan ställas på samma linje.
Genom anordnande av en med bestämd kompetens för det praktiska livet
och för fortsatt utbildning inom vederbörligt studieområde förbunden examen,
praktisk realexamen, torde den ifrågavarande utbildningsvägen erhålla
det sociala värde, som åsyftats. Vid fastställandet av sagda kompetensområde
torde böra övervägas, huruvida viss differentiering i behörigheten kan
vara av omständigheterna påkallad mellan examen avlagd vid treårig och
sådan vid fyraårig lärokurs. Och genom att fortsättningsvis tilldela på så
sätt ombildade yrkesbestämda högre folkskolor statsunderstöd enligt de grunder,
som för närvarande gälla, synes på ett enkelt sätt den ekonomiska
sidan av det föreliggande organisationsproblemet kunna erhålla en tillfredsställande
lösning.
Efter prövning av Kungl. Majit i varje särskilt fall torde med eventuellt
erforderlig jämkning av reglementen och läroplaner nuvarande läroanstalter
av ifrågavarande typ kunna tillerkännas ställning av praktiska mellanskolor
och därmed tillika rätt att anställa praktisk realexamen i enlighet med de
närmare föreskrifter, som Kungl. Majit kan finna gott meddela. På Kungl.
Majit torde ock böra ankomma att lämna erforderliga bestämmelser angående
kompetensvärdet av sådan examen, avlagd vid praktisk mellanskolas
skilda linjer.
I anslutning till vad sålunda anförts har jag ansett, att överstyrelsen bort
hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå 1933 års riksdag att dels med
-
47
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
giva, att av kommun upprättad praktisk mellanskola med minst treårig
lärokurs och grundad på lägst folkskolans sjätte klass må åtnjuta statsunderstöd
i enlighet med de grunder, som i sådant avseende gälla för yrkesbestämd
högre folkskola, dels besluta, att examen avlagd vid sådan läroanstalt,
praktisk realexamen, skall medföra den behörighet, som Kungl.
Majit finner skäl bestämma, dels och bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig
anslutning till de villkor och bestämmelser, som i sådant avseende
äro av riksdagen meddelade för yrkesbestämd högre folkskola, utfärda de
närmare föreskrifter, som må prövas erforderliga.
Undervisningsrådet K. Kärre delade överstyrelsens betänksamhet mot att
under nuvarande statsfinansiella förhållanden föreslå upprättandet av en ny
skoltyp av här avsett slag, men fann det synnerligen önskvärt, att försök
med skolor av här avsedd typ måtte kunna med det snaraste igångsättas.
Därest det i ett riksdagsbeslut uttryckligen utsädes, att det tills vidare
gäller en försölcsanordning och att ombildning tills vidare endast finge ske
av ett fixerat mindre antal sådana praktiska mellanskollinjer, torde därigenom
de ekonomiska konsekvenser, som av överstyrelsen befaras, i icke
ringa mån förebyggas. Men det bleve givetvis erforderligt att så beräkna
statsanslaget till högre folkskolor, att lärjungar icke komme att utestängas
från tillträde till sådana skolor på grund av en sannolikt inträdande ökning
av antalet parallellavdelningar i högsta klassen av de försöksvis ombildade
skolorna.
Ur försökssynpunkt skulle jag visserligen finna en anordning med inbyggd
praktisk linje i allmän realskola vara ännu starkare motiverad än
en ombildning av redan existerande skolor och skulle så till vida hava velat
tillika förorda dylika försöks anställande vid ett eller annat allmänt läroverk
(eventuellt kommunal mellanskola). Då emellertid 1932 års riksdags beslut
icke innefattar anhållan örn förslag jämväl därom, har jag icke ansett mig
böra i detta sammanhang framställa något yrkande i sådan riktning.
VI. Till Kungl. Maj:t med anledning av sholöverstyrelsens utlåtande
den 25 januari 1933 ingivna framställningar.
Med anledning av vad skolöverstyrelsen i sitt ovanberörda utlåtande av den
25 januari 1933 anfört och hemställt hava till Kungl. Majit ingivits åtskilliga
framställningar, för vilka jag nu vill i korthet redogöra.
Styrelsen för Stochholms högre folhshola för tehnish utbildning har i skrivelse
den 3 februari 1933 ingått på ett bemötande av skolöverstyrelsens
senaste yttrande. Då skolöverstyrelsen för sin nu intagna avvisande hållning
närmast angivit statsfinansiella skäl, och då dessa skäl väsentligen
syntes vila på missuppfattning, i det att ingen som helst ökad kostnad för
statsverket behövde uppkomma, anhåller styrelsen, att Kungl. Majit ville,
med hänsyn till därmed förbundna stora fördelar såväl för lärjungarna som
i socialt hänseende, för den nu samlade riksdagen framlägga sådant förslag
angående ombildning till praktisk realskola av Stockholms högre folkskola
för teknisk utbildning, som omförmäles i riksdagens skrivelse av den 15
april 1932.
48
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
Styrelserna för Stockholms stads högre folkskolor för handelsundervisning och
för kvinnlig utbildning hava i särskilda skrivelser den 4 februari 1933 —
under åberopande av i huvudsak samma skäl som styrelsen för högre folkskolan
för teknisk utbildning — hemställt, att Kungl. Majit ville till 1933
års riksdag avlåta proposition med förslag till omvandling i enlighet med
riktlinjerna i riksdagens skrivelse den 15 april 1932 av nämnda skolor till
praktisk realskola, respektive praktisk mellanskola med huslig linje.
Slutligen har centralstyrelsen för högre folkskolornas lärarförening i skrivelse
den 4 februari 1933 likaledes bemött skolöverstyrelsens senaste förslag och
hemställt, att Kungl. Majit täcktes till 1933 års riksdag jämlikt riksdagens
skrivelse den 15 april 1932 (nr 8 A punkt 158) avlåta proposition angående
ombildning av ifrågavarande fyraåriga yrkesbestämda högre folkskolor
till praktiska realskolor.
Frågan örn tillskapande av bättre möjligheter för vår ungdom till utbildning
för det praktiska livets behov har länge varit föremål för uppmärksamhet.
Många och tungt vägande äro också de skäl, som tala för
åtgärders vidtagande härutinnan. Det sedan länge framhållna önskemålet
att minska den för varje år ökade tillströmningen till de s. k. »lärda»
banorna synes endast kunna realiseras genom åtgärder, ägnade att göra
de praktiska skolformerna likvärdiga med de teoretiska. Ej minst i dessa
dagar tränga hithörande problem till sin lösning, då man har att räkna
med den omfattande ungdomsarbetslösheten, som gör tillvaratagandet av
ungdomens tid och förmåga samt beredande av möjlighet för den att genom
en god, praktiskt inriktad utbildning nå fram till en ställning i livet
till en tvingande social nödvändighet.
Aven inom riksdagen har uppmärksamheten riktats på dessa spörsmål.
Såsom i det föregående erinrats, hava både vid 1927 och 1932 års riksdagar
framställningar gjorts örn utredning och förslag i ämnet. För de vidlyftiga
utredningar, som med anledning härav utförts, har jag redogjort i det föregående.
Örn det önskvärda i att åtgärder vidtagas hava alla varit ense, men däremot
hava meningarna gått isär beträffande de lämpligaste utvägarna.
Det av 1927 års skolsakkunniga framlagda förslaget innebar upprättande
av praktiska linjer med inriktning på handelsundervisning, teknisk utbildning
eller husligt arbete. Dessa praktiska bildningslinjer skulle kunna upprättas
antingen i form av blott differentierade, i realskolor och kommunala
mellanskolor inbyggda tvååriga linjer eller i form av helt fristående fyraåriga
praktiska kommunala mellanskolor (realskolor), byggda på genomgången
sexårig folkskola. Såväl de inbyggda som de fristående linjerna
skulle föra fram till en examen, som av de sakkunniga benämndes praktisk
realexamen och avsågs att bilda en motsvarighet till den nuvarande
49
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
realexamen både i fråga om allmänbildning och i fråga om lämnande av
behörighet till vissa befattningar, utbildningslinjer o. s. v. I fråga om de
nu talrikt förekommande treåriga yrkesbestämda högre folkskolorna innebar
de sakkunnigas förslag, att åtgärder borde vidtagas för att möjliggöra avläggandet
vid dessa skolor av en examen, »praktisk mellanskolexamen».
Skolöverstyrelsen tillstyrkte i sitt år 1931 avgivna utlåtande i huvudsak
de sakkunnigas förslag. Emellertid ansåg överstyrelsen, att någon linje
med inriktning på husligt arbete ej kunde komma till stånd, då det vore
svårt att beträffande denna linje åvägabringa lämplig avvägning mellan
teoretiska och praktiska ämnen.
I en vid överstyrelsens utlåtande fogad reservation framhölls emellertid,
att behörighetsfrågan, som för de sakkunniga varit ett av de vägande skälen
för kravet på en fyraårig utbildning, ej finge spela någon större roll vid
utformandet av den nya organisationen. En examen, som gåve behörighet
till statstjänst, kunde ej tänkas leda ungdomen bort från de teoretiska banorna.
Kunskapsfordringarna skulle motsvara behovet för blivande idkare
av praktisk yrkesverksamhet. De praktiska utbildningslinjerna borde —
med hänsyn till att de nuvarande yrkesbestämda högre folkskolorna som
regel vore treåriga — likaledes vara treåriga och leda fram till en examen,
avlagd under betryggande, lämplig kontroll.
1932 års riksdagsbeslut innebar ej något definitivt ståndpunktstagande till
frågan utan avsåg endast framläggande av förslag angående ombildning
till praktiska realskolor av sådana statsunderstödda yrkesbestämda högre
folkskolor, vilka kunde befinnas omedelbart därtill lämpade.
För skolöverstyrelsens med anledning härav verkställda utredning har i
det föregående redogjorts. Av flera skäl har emellertid överstyrelsens majoritet
ansett sig böra avstyrka, att förslag i ämnet förelägges 1933 års riksdag.
Den ovisshet, som sålunda rått beträffande den lämpligaste formen för
de praktiska utbildningslinjernas anordnande, hade givetvis måst framkalla
en viss tveksamhet, örn det nu gällt att för riksdagen framlägga definitivt
förslag i ämnet. Nödvändigheten av snara åtgärder i här förevarande hänseende
är dock enligt mitt förmenande så trängande, att det ej torde vara
försvarligt att längre endast uppehålla sig vid teoretiska undersökningar och
utredningar. Det torde vara riktigare att — såsom också skolöverstyrelsen
framhållit — genom försök vid några därför lämpade skolor söka vinna den
erfarenhet, på vilken sedermera ett slutligt ställningstagande skall kunna
gruudas.
Ett sådant förslag synes mig även väl överensstämma med tankegången
i 1932 års riksdags beslut. Man får härigenom möjlighet att ingående pröva
dels den nya skolformens förmåga att locka till sig lämpligt elevmaterial,
dels de resultat, som kunna nås genom den här meddelade undervisningen,
dels utformandet av den nya examen. Vidare får man möjlighet att, innan
Bihang till riksdagens protokoll 1933. I sami. AV 101.
4
50
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
man ännu definitivt bundit sig, överblicka de kostnader, som den nya organisationen
kan komma att åsamka stat och kommun.
Innan erfarenhet genom dessa försök vunnits rörande den nya skolformens
möjligheter och dess lämpligaste anordning torde det ej vara rådligt
att, såsom överstyrelsen föreslagit, inhämta ett principbeslut av riksdagen
rörande de praktiska utbildningslinjerna. Däremot torde det böra beredas
tillfälle för riksdagen att taga ställning till förslaget att omedelbart försöksvis
omvandla vissa högre folkskolor till praktiska mellanskolor. Beslutanderätten
i frågan om vilka särskilda skolor som skulle förvandlas till dylika
torde —- liksom förhållandet är vid allmänna högre folkskolors förvandling
till kommunala mellanskolor -— böra tillkomma Kungl. Majit. I här förevarande
hänseende torde alltså böra inhämtas riksdagens medgivande att
såsom en försöksanordning som praktiska mellanskolor erkänna ett visst antal
sådana fyraåriga yrkesbestämda högre folkskolor, vilka Kungl. Majit kan
finna därtill lämpade. I fråga örn sättet för ett dylikt erkännande torde
samma former böra tillämpas som vid erkännande av kommunal mellanskola.
För att försöksanordningen skall giva önskvärt resultat, torde det vara
av nöden, att försöken anordnas vid några skolor av olika typ, där man
redan med den nuvarande organisationen hunnit göra rön i här förevarande
avseende, vilka kunna bliva av betydelse vid de nu ifrågasatta försöken. En
undersökning av förhållandena har givit vid handen, att de yrkesbestämda
högre folkskolor, som för närvarande bäst lämpa sig för ombildning, äro
Stockholms yrkesbestämda högre folkskolor för teknisk utbildning, för handelsundervisning
samt för kvinnlig utbildning ävensom Örebro yrkesbestämda
högre folkskola.
Emellertid håller jag före, att försöken ej blott böra äga rum vid några
redan existerande yrkesbestämda högre folkskolor, vilka alltså skulle bilda
en motsvarighet till de av de sakkunniga föreslagna fristående linjerna. De
skäl, som anförts för anordnandet jämväl av inbyggda linjer, finner jag
tungt vägande. Här rör man sig emellertid på ett område, som är helt
oprövat i praktiken. Med hänsyn härtill finner jag det vara synnerligen
önskvärt, att försök jämväl i detta hänseende vidtagas.
Det synes då vara lämpligt att riksdagens medgivande må inhämtas därtill,
att vid några realskolor eller kommunala mellanskolor, förslagsvis högst
tre, må kunna anordnas försök med praktiska utbildningslinjer, en handelslinje,
en teknisk linje och en huslig linje.
Förläggningen av dessa försök, som givetvis kommer att bliva beroende
på det intresse, som kan komma att visas från olika skolkommuners sida,
torde bero på Kungl. Majits prövning.
Därest riksdagen lämnar sitt medgivande till de nu av mig förordade försöken,
torde det få ankomma på Kungl. Majit att framdeles utfärda de
bestämmelser, som med anledning härav kunna visa sig erforderliga.
51
Kungl. Maj.is proposition Nr 161.
Härefter anhåller jag att få övergå till frågans ekonomiska sida och vissa
i samband därmed stående spörsmål. Först gäller det då skolorganisationens
omfattning.
I 1933 års åttonde huvudtitel har jag vid beräkningen av anslagen för
budgetåret 1933/1934 till de allmänna läroverken ävensom till de kommunala
mellanskolorna och högre folkskolorna i anslutning till ett av granskningsnämnden
framlagt förslag utgått från att organisationen icke finge vidgas
utöver den för budgetåret 1932/1933 gällande ramen, d. v. s. att antalet
klassavdelningar i de olika skolformerna för budgetåret 1933/1934 icke må
ökas utöver det nuvarande.
Ett bifall till förslaget örn försöksanordningar med praktiska linjer kommer
sannolikt att redan under det första året medföra en åtminstone något ökad
tillströmning av lärjungar med därmed åtföljande behov av nya klassavdelningar.
Då det icke gärna kan ifrågasättas, att de nuvarande skolformerna
skola nödgas till inskränkningar på grund av tillkomsten av de nya linjerna,
utgår jag från att, vid meddelande av beslut rörande upprättandet av parallellavdelningar
vid de olika skolformerna, i det medgivna antalet icke skall
behöva inräknas sådana, som tillkommit på grund av här förevarande försöksanordning.
Kostnaderna för upprättandet av praktiska linjer torde — i vart fall under
det första året — icke bliva betydande. Vad först beträffar de fyra av mig
i det föregående omförmälda högre folkskolorna saknar jag — med hänsyn
till att det här gäller en försöksanordning — anledning att ingå på frågan
örn särskilda avlöningsbestämmelser för lärarpersonalen. Under försökstiden
synas lämpligen de hittills för dessa skolor gällande bestämmelserna rörande
statsbidrag och läraravlöning m. m. fortfarande böra gälla. Vid dessa skolor
inskränker sig alltså kostnadsökningen för staten till den merkostnad, som
kan uppkomma på grund av ett ökat antal parallellavdelningar.
Kostnaderna för dessa fristående skolor böra under försökstiden bestridas
från förslagsanslaget till högre folkskolor. Någon höjning av detta anslag
med anledning härav har jag icke funnit erforderlig.
Beträffande kostnaderna för de inbyggda linjerna har jag från skolöverstyrelsen
inhämtat följande beräkningar, vilka i huvudsak grunda sig på
1927 års sakkunnigas förslag. I dessa beräkningar har jag utgått från att
under försökstiden endast timlärare komma att användas. I de föreslagna
timarvodena torde de jämkningar nedåt böra av Kungl. Majit vidtagas, som
bliva erforderliga för att sätta avlöningen i lämplig proportion till avlöningen
för de teoretiska ämnenas lärare.
1. Handelslinje, inbyggd i fyraårig eller femårig realskola,
a) Näst högsta klassen (34 eller 4*’).
Teoretiska läroämnen 6,5 timmar ä 140: — = 910:
Praktiska » 8,5 » » 140: — 1,190:
Kronor 2,100: —
52 Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
b) Högsta klassen (4 4 eller 55).
Teoretiska läroämnen 12 timmar ä 140:— = 1,680: —
Praktiska » 13,5 » » 140: — = 1,800: —
Ovningsämne 1 timme » 90: — = 90: —
Kronor 3,660: —
2. Teknisk linje, inbyggd i fyraårig eller femårig realskola,
a) Näst högsta klassen (34 eller 45).
Teoretiska läroämnen 18 timmar ä 140: — = 2,520: —
Praktiska » 1 timme » 140: — = 140: —
» »8 timmar » 115:— = 920: —
Kronor 3,580: —
b) Högsta klassen (44 eller 55).
Teoretiska läroämnen
18,5 timmar
ä 140: —
—
2,590: —
Praktiska »
18
» 140: —
=
2,520: —
» »
5
> 115: —
—
575: —
Tillägg för praktiskt
läroämne . . .
180: —
Kronor
5,865: —
3. Huslig linje, inbyggd i fyraårig eller femårig realskola.
a) Näst högsta klassen (34 eller 45).
Teoretiska läroämnen 6 timmar ä 140: — = ■ 840: —
Praktiska » 17 » » 80: — = 1,360: —
Kronor 2,200: —
b) Högsta klassen (44 eller 55).
Teoretiska läroämnen 11 timmar ä 140: — — 1,540: —
Praktiska * 10 » » 80: — = 800: —
Kronor 2,340: —
Då eventuellt upprättande av här ifrågavarande praktiska linjer givetvis
måste ske successivt, kan det första året endast bli fråga örn praktisk linje
i näst högsta klassen i realskola eller kommunal mellanskola.
Upprättandet av tre sådana linjer, en av vartdera slaget, skulle för läraravlöningar
draga en maximikostnad av 2,100 + 3,580 + 2,200 = 7,880 kronor.
I dessa kostnadsberäkningar ingå icke tillfällig löneförbättring, dyrtidstillägg
och provisorisk avlöningsförbättring.
Om med hänsyn till antalet lärjungar i en klass samläsning icke kan äga
rum mellan den teoretiska linjen och den praktiska linjen, kan kostnaden
för en klassavdelning inom den praktiska linjen beräknas uppgå till omkring
400 kronor för handelslinje och omkring 800 kronor för teknisk linje
mera än för en klassavdelning inom den teoretiska linjen. För huslig linje
skulle det däremot bli någon kostnadsminskning.
Om i en årsklass antalet lärjungar uppgår till 40 ä 50 och 8 å 10 av
dessa lärjungar välja praktisk linje, blir upprättandet av en sådan linje
förenat med en ökad kostnad på omkring 400 kronor för handelslinje och
omkring 800 kronor för teknisk linje.
53
Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.
1 likhet med vad som är fallet vid de allmänna läroverken i övrigt bör
tydligen vederbörande kommun tillhandahålla erforderliga lokaler för de praktiska
linjerna. För handelslinje torde ej erfordras några särskilda lokaler.
Finnes för en ort kommunal praktisk ungdomsskola, torde den statliga
praktiska realskolan kunna få använda dess lokaler för undervisning i de
praktiska ämnena.
De för dessa linjer erforderliga kostnaderna torde lämpligen böra bestridas
från samma anslag, från vilket övriga utgifter för samma skola bestridas,
alltså antingen från reservationsanslaget till de allmänna läroverken eller
från förslagsanslaget till kommunala mellanskolor. Någon förhöjning av
de för dessa anslag för budgetåret 1933/1934 av Kungl. Majit äskade beloppen
har jag icke funnit erforderlig.
I anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att medgiva
dels att från och med budgetåret 1933/1934 högst fyra
yrkesbestämda högre folkskolor, vilka därtill skola av Kungl.
Majit utses, må i huvudsaklig överenstämmelse med vad av
mig i det föregående anförts samt i enlighet med de närmare
bestämmelser, Kungl. Majit kan finna gott meddela, försöksvis
anordnas såsom praktiska mellanskolor,
dels att under budgetåret 1933/1934 statsbidrag till dessa
skolor må utgå ur förslagsanslaget till högre folkskolor i
enlighet med de grunder, som äro eller varda bestämda
beträffande yrkesbestämda högre folkskolor,
dels att, vid en var av högst tre realskolor eller kommunala
mellanskolor, vilka därtill av Kungl. Majit utses,
må, i huvudsaklig överenstämmelse med vad av mig i det
föregående anförts samt i enlighet med de närmare bestämmelser,
Kungl. Maj:t kan finna gott meddela, från och
med budgetåret 1933/1934 försöksvis anordnas en praktisk
utbildningslinje,
dels ock att kostnaderna för dylik linje må bestridas från
reservationsanslaget till de allmänna läroverken, respektive
förslagsanslaget till kommunala mellanskolor.
Vad departementschefen sålunda, under instämmande
av statsrådets övriga ledamöter, hemställt, behagar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Anna Meurling.
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. ■Nr 161.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1933:257 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa praktiska utbildningslinjer på realskolans åldersstadium m. m. jämte i ärendet v s. 3 i texten
- SU 1933:101 Statsutskottets utlåtande Nr 101 s. 1 i texten