Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 40 § lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse
1933-02-24 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1933:162, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 40 § lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.
1
Nr 162.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 40 § lagen den 6 juni 1930
(nr 259) om församlingsstyrelse; given Stockholms slott
den 24 februari 1933.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 40 § lagen
den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Arthur Engberg.
Bihang till riksdagens protokoll Hlds.
1 sami.
Nr 162.
1
2
Kungl. Maj.is proportion Nr 162.
Förslag
till
Lag angående ändrad lydelse av 40 § lagen den 6 juni 1930
(nr 259) om församlingsstyrelse.
Härigenom förordnas, att 40 § lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
40 $.
I varje församling skall finnas ett kyrkoråd och ett skolråd.
Bilda två eller flera församlingar ett pastorat, skola de, ändå att de icke
utgöra en kyrklig samfällighet, hava ett gemensamt kyrkoråd eller ock,
med bibehållande av de särskilda kyrkoråden, utse ett gemensamt kyrkoråd
för vården örn pastoratets och församlingarnas gemensamma angelägenheter.
Att pastorat må uppdraga åt särskild boställsstyrelse att i
avseende å förvaltningen av prästgård och löneboställe fullgöra de åligganden,
som eljest tillhöra kyrkorådet, är särskilt stadgat.
Två eller flera församlingar må ock, ändå att de icke utgöra en kyrklig
samfällighet eller bilda ett pastorat, förena sig örn gemensamt kyrkoråd
eller ock, med bibehållande av de särskilda kyrkoråden, utse ett gemensamt
kyrkoråd för vård örn viss eller vissa angelägenheter.
Gäller beträffande folk- och fortsättningsskoleväsendet i församling vad
i lagen örn skolstyrelse i vissa kommuner är stadgat, skall skolråd ej utses
i församlingen.
För förvaltningen ------för församlingarna.
Där församling — ------ särskild biblioteksstyrelse.
Beträffande fortsättningsskolestyrelse-----angående skolråd.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Där i pastorat bestående av två eller flera församlingar vid tiden för
ikraftträdandet av denna lag icke finnes gemensamt kyrkoråd för vården
örn pastoratets angelägenheter, skall val av ledamöter och suppleanter i
sådant kyrkoråd äga rum före den 1 maj 1933; och skall tjänstgöringstiden
för de sålunda valda utgå den 31 december 1935.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.
3
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten i statsrådet å Stockholms
slott den 24 februari 1933.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,
Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet och t. f.
chefen för socialdepartementet anför chefen för ecklesiastikdepartementet,
statsrådet Engberg:
Jag anhåller att få erinra örn, att Kungl. Majit den 6 juni 1930 i samband
med promulgerande av ny lagstiftning, avseende den borgerliga
kommunalförvaltningen, utfärdade lagar örn församlingsstyrelse samt örn
församlingsstyrelse i Stockholm. (Sv. F.S. 1930: 259 och 260 samt Kungl.
Maj:ts proposition till 1930 års riksdag nr 100, konstitutionsutskottets utlåtande
nr 31 och memorial nr 34 och riksdagens skrivelse nr 331.) Vidare
torde jag här få erinra örn, att Kungl. Majit den 30 augusti 1932 utfärdade
ecklesiastik boställsordning och lag örn kyrkofond med flera författningar,
avseende nyordning av den ecklesiastika boställsförvaltningen, att
enligt kungörelse samma dag träda i kraft den 1 maj 1933. (Sv. F.S.
1932: 400—412 samt Kungl. Maj:ts proposition till 1932 års riksdag nr 187,
sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 8 och memorial
nr 12 och riksdagens skrivelse nr 361 ävensom Kungl. Maj:ts skrivelse
till 1932 års kyrkomöte nr 2, kyrkolagsutskottets betänkande nr 1 och
kyrkomötets skrivelse nr 2.)
Med hänsyn till den mångfald nya uppgifter av uteslutande ekonomisk
art, som den nya ecklesiastika boställslagstiftningen tillägger pastoraten,
har nu fråga uppkommit örn utseendet av beredande och verkställande
organ för desamma. De sakkunniga, som genom Kungl. Maj:ts beslut den
30 augusti och den 14 oktober 1932 tillkallats för att inom ecklesiastikdepartementet
biträda med handläggning av ärenden rörande ecklesiastika
boställen och vad därmed äger samband, de s. k. 1932 års ecklesiastika
hoställssakkunniga, hava sålunda i en till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
ställd skrivelse den 29 januari 1933 gjort framställning
i sådant hänseende. Redan i detta sammanhang torde det emellertid
få konstateras, att i pastorat, som sammanfaller med församling, dennas
kyrkoråd utgör det städse tillgängliga förvaltningsorganet även för pastoratsangelägenheterna.
Den fråga, det här gäller, avser förvaltningsorgan i
pastorat, som omfatta två eller flera församlingar. Jag anhåller nu att
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.
inför Kungl. Maj:t få framlägga den av nämnda sakkunniga väckta frågan
härom.
Innan jag närmare ingår på de boställssakkunnigas förslag till lagändring,
torde jag få lämna en kortfattad redogörelse för innehållet i förarbetena
till församlingsstyrelselagen, i vad desamma avse gemensamma
förvaltningsorgan i två- och flerförsamlingspastorat, samt för nu gällande
bestämmelser på detta område. Jag återgiver de boställssakkunnigas i
detta avseende lämnade redogörelse:
Den genom bestämmelserna i 40 § församlingsstyrelselagen reglerade
frågan örn gemensamt förvaltningsorgan för två- eller flerförsamlingspastoraten
är av rätt gammalt datum. Härom må bringas i erinran
följande.
På sätt närmare framgår av den redogörelse, som lämnats i särskilda
sakkunnigas —• de s. k. kyrkofullmäktigsakkunnigas — år 1922 avgivna
betänkande med förslag till lag örn församlingsstyrelse m. m. (St. off. utr.
1923: 4 sid. 171 ff) och i Kungl. Majlis proposition nr 100 till 1930 års riksdag
(sid. 80 ff) väckte med anledning av särskild motion (A. K. nr 50) riksdagen
år 1917 i skrivelse till Kungl. Majit fråga örn åstadkommande av
bestämmelser därom, huru i pastorat bestående av mer än en församling
skulle förfaras med de funktioner, som ålagts kyrkorådet i avseende å uppbörd
och förvaltning samt utbetalning av för prästerskapets avlöning
avsedda medel. —- I motiveringen anfördes, hurusom i pastorat med
flera församlingar och särskilda kyrkoråd svårigheter vållades därav,
att uträkning av lönetillgångarna måste ske gemensamt för alla församlingarna
men ingen hade skyldighet eller ens befogenhet att handla å
pastoratets vägnar.
Kammarkollegiet anförde i denna fråga i utlåtande den 11 februari
1921, bland annat, följande: 1909 års prästlönesakkunniga hade i sitt
förslag den 14 december 1909 med förslag till lag angående reglering
av prästerskapets avlöning förordat ett stadgande av innehåll att,
örn pastorat bestode av två eller flera församlingar, de särskilda församlingarnas
kyrkoråd skulle kunna för behandling av ärenden, som
avsåges i lagen, sammanträda till gemensamt kyrkoråd. Någon ovillkorlig
föreskrift, att så skulle ske, bade de sakkunniga icke ansett
vara erforderlig, utan hade frihet synts böra lämnas församlingarna att
härutinnan förfara efter omständigheterna på varje ort, och hade det
föreslagna stadgandet ej upptagits i propositionen med förslag till avlöningslag.
Kollegiet anförde vidare, att vid tillämpning av gällande
bestämmelser rörande förvaltning, utbetalning och redovisning av för
prästerskapets avlöning avsedda medel olägenheterna av att bestämmelser
icke vore meddelade örn något visst förvaltningsorgan för pastoratet,
där detta bestode av flera församlingar med skilda kyrkoråd, gjorde sig
på ett kännbart sätt gällande. Kent förvaltningsmässigt enklast skulle
belt visst vara, att moderförsamlingens kyrkoråd pålades de åligganden,
som enligt nyssberörda författningar tillagts vederbörande kyrkoråd. Då
emellertid nödig sakkännedom ifråga örn annexförsamlingarnas förhållanden
ej alltid kunde förutsättas hos moderförsamlingens kyrkoråd, som
dessutom kunde tänkas stundom bliva oskäligt betungat genom berörda
åligganden och det vidare icke kunde anses överensstämma med principerna
för självförvaltningen, att vissa församlingar uteslötes från möj
-
5
Kung1. Maj:ts proposition Nr 162.
liglieten att inverka på dess liandhaA7ande, för vilket de ändå såsom medlemmar
av pastoratsorganisationen komme att stå i ansvar, vore berörda
utväg ej att förorda. Att för tillgodoseende av ifrågavarande uppgifter
sammanföra de olika församlingarnas kyrkorådsledamöter till ett
gemensamt kyrkoråd skulle bliva en i förhållande till uppgifternas jämlörelsevis
enkla beskaffenhet alltför tung organisation och syntes på den
grund ej böra ifrågakomma. Enligt 21 § i kyrkostämmoförordningen den
21 mars 1862 stöde det väl öppet för församlingar inom samma pastorat
att förena sig örn gemensamt kyrkoråd. Ett dylikt kyrkoråd uteslöte emellertid
tillvaron av särskilda församlingskyrkoråd. Anlitande av denna utväg
för ernående av det föreliggande syftemålet vore därför ej alltid lämpligt,
då ju inom varje församling i regel förekomma en mångfald andra
angelägenheter, för vilkas besörjande särskilt kyrkoråd mäste anses erforderligt.
För de prästerliga avlöningsmedlens bibehållande för avsett ändamål
vore varje pastorat beträffande för dess prästerskap avsedda medel
ansvarigt, liksom ock för de överskottsmedel, som på grund av bestämmelsen
i 3 § 5 mom. i lagen örn kyrkofond den 9 december 1910 skulle ingå
till kyrkofonden. Hela pastoratet syntes därför böra å gemensam kyrkostämma
utse ett gemensamt kyrkoråd. Ett dylikt för pastoratet gemensamt
kyrkoråd med särskilda uppgifter av ekonomisk natur skulle sålunda existera
vid sidan av de särskilda församlingarnas kyrkoråd. Då emellertid
tillskapandet av gemensamt kyrkoråd, varom förmäldes i 21 § 3 stycket
kyrkostämmoförordningen (förenat kyrkoråd), för handliavande av alla på
kyrkoråd ankommande uppgifter, sålunda även frågor av ovanberörda
natur, ej syntes böra omöjliggöras, borde enligt kollegiets mening den
ifrågasatta bestämmelsen givas den form att, »där i pastorat med flera
församlingar för dessa gemensamt kyrkoråd icke finnes, församlingarna
skola å gemensam kyrkostämma utse ett särskilt kyrkoråd för ovan angivna
och andra för församlingarna gemensamma ekonomiska angelägenheter,
dock att, i den mån dessa redan anförtrotts åt särskild myndighet,
därvid skall förbliva».1
Kyrkofullmäktigsakkunniga, som framlade förslag till lag örn församlingsstyrelse,
innefattade bland annat bestämmelser örn bildande av kyrkliga
samfälligheter av flera församlingar för vården av samtliga i lagen
avsedda kyrkliga angelägenheter eller av samtliga hithörande angelägenheter
av ekonomisk natur, yttrade sig även örn mellan församlingar bestående
gemenskap av mindre omfattande art än den, som kunde föranleda
bildande av dylik samfällighet. I avseende å pastoratsgemenskap
anförde de sakkunniga bland annat, att för flera församlingar gemensamma
frågor, ofta synnerligen omfattande oell invecklade, kunde, i mån
som de nya prästlöneregleringslagarna bleve genomförda, förväntas förekomma
i allt större antal. Dessa lagar förutsatte nämligen, att pastoratet,
även där det bestode av flera olika församlingar, framträdde såsom den
primära enheten i fråga örn såväl gäldandet av prästerskapets löner och
förvaltningen av därtill anslagna medel som byggande och underhåll av
bostäder åt samtliga inom pastoratet anställda ordinarie prästmän. Därigenom
uppkomme mellan de olika församlingarna inom ett pastorat en
ekonomisk gemenskap, för vilken tillräckliga gemensamma förvaltningsorgan
ännu saknades. Att endast för detta ändamål anlita utvägen att,
'' Med dylik »särskild myndighet» avsågos närmast kyrkonämnderna i de kyrkliga
samfälligheter, soie utgjordes av församlingarna i (löteborg neli Norrköping.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.
med upphävande av vardera församlingens ekonomiska självständighet,
jämväl i övrigt låta dem förenas till en kyrklig samfällighet torde i
många fall, särskilt på landsbygden, möta betänkligheter. De sakkunniga
hade därför, under förutsättning att den gemensamma kyrkostämman bibehölles
såsom beslutande organ i dessa frågor, velat öppna utväg för två
eller flera församlingar inom samma pastorat eller stad att kunna, med
bibehållande av de särskilda kyrkoråden för handläggning av ärenden,
som uteslutande avsåge den egna församlingen, därjämte utse ett gemensamt
kyrkoråd för handläggning av ärenden av ekonomisk natur, som på
sätt nyss nämnts, vore för församlingarna gemensamma. De sakkunniga
föreslogo under § 41 i sitt förslag följande bestämmelser:
»I varje församling skall finnas ett kyrkoråd.
Inom samma pastorat eller stad må två eller flera församlingar kunna,
med bibehållande av de särskilda kyrkoråden, utse ett gemensamt kyrkoråd
för handläggning av visst eller vissa ärenden av ekonomisk natur.
Har Konungen---- — förordnat, att två eller flera församlingar
skola utgöra en kyrklig samfällighet, skall för samfälligheten utses ett
gemensamt kyrkoråd (kyrkonämnd), varvid, då gemenskapen omfattar
samtliga kyrkliga angelägenheter, kyrkoråd för de särskilda församlingarna
icke utses.»
Det fakultativa »förenade» kyrkorådet enligt kyrkostämmoförordningen
skulle alltså göras obligatoriskt för totala kyrkliga samfälligheter men
eljest försvinna och ersättas av ett gemensamt kyrkoråd vid sidan av de
särskilda församlingskyrkoråden.
De sakkunniga föreslogo vidare sådan ändring i lagen örn kommunalförbund,
att det skulle vara tillåtet jämväl för församlingar, tillhörande
samma eller skilda pastorat, att ingå i sådant förbund, dock med den
begränsning att »kyrkligt kommunalförbund» icke finge ingås med borgerlig
kommun utan allenast mellan kyrkoförsamlingar inbördes.
I sammanhang med en inom ecklesiastikdepartementet år 1929 verkställd
omarbetning av gällande bestämmelser rörande den kyrkliga kommunen
uppgjordes utkast till, bland annat, lag om församlingsstyrelse.
I detta utkast intogos jämväl föreskrifter örn kyrkliga samfälligheter.
Enligt dessa bestämmelser skulle pastorat, bestående av två eller flera
församlingar, alltid utgöra en kyrklig samfällighet, såvitt anginge pastoratets
gemensamma angelägenheter. Därjämte kunde Kungl. Maj:t förordna,
att även i annat fall två eller flera församlingar eller delar av
olika församlingar skulle i visst avseende bilda en kyrklig samfällighet.
I fråga örn kyrklig samfällighet skulle, såvitt anginge gemensamma angelägenheter,
reglerna örn församling i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
Sålunda skulle för samfälligheten finnas kyrkostämma, eventuellt
kyrkofullmäktige, och kyrkoråd samt — örn samfälligheten avsåge skolväsendet
— skolråd.
Vederbörande departementschef anförde i propositionen nr 100 till 1930
års riksdag, efter att hava behandlat vissa kategorier av kyrkliga samfälligheter,
bland annat, följande (propositionen sid. 94):
»Vidkommande härefter önskemålet att i andra fall än nu berörts skapa
samfällda organ för handläggning av ärenden, som äro gemensamma för
två eller flera församlingar, må erinras, att enligt utkastet varje pastorat
skulle bilda en kyrklig samfällighet. Pastoratet skulle sålunda, såvitt angår
för pastoratet gemensamma angelägenheter, likställas med församling.
7
Kungl. May.ts proposition Nr 102.
Dess beslutanderätt skulle utövas av kyrkostämma eller kyrkofullmäktige
och för verkställighet skulle finnas kyrkoråd. Den föreslagna anordningen
synes emellertid komma att leda till en betänklig överorganisation. I
många pastorat förekomma gemensamma ärenden endast sällan, och. att
för handläggning av dessa ärenden välja särskilda fullmäktige synes icke
påkallat. Lämpligare torde vara, att sådana ärenden avgöras av en för
pastoratet gemensam kyrkostämma. Det viktigaste är emellertid, att möjlighet
beredes pastorat att tillsätta ett gemensamt verkställande organ
framför allt för förvaltning, utbetalning och redovisning av medel avsedda
för prästerskapets avlöning. Att för detta ändamål föreskriva, att ledamöterna
i de olika församlingarnas kyrkoråd skola bilda ett pastoratskyrkoråd,
synes mindre ändamålsenligt. En dylik anordning skulle innebära
en alltför tung organisation och skulle i vissa fall kunna leda till att
de olika församlingarna finge en representation, som icke stöde i rättvist
förhållande till deras storlek. Ej heller synes lämpligt att uppdraga åt
moderförsamlings kyrkoråd att handhava pastoratets angelägenheter.
Bättre torde vara, att församlingarna erhålla möjlighet att utse ett för
pastoratet gemensamt kyrkoråd. Sådant kyrkoråd bör finnas vid sidan av
de särskilda församlingarnas kyrkoråd. Naturligen bör härvid icke göras
någon inskränkning i den rätt, som redan tillkommer församlingar, att i
vissa fall förena sig örn gemensamt kyrkoråd, vilket träder i stället för de
särskilda kyrkoråden. Behov av en organisation av den art, som nu förordats,
lärer egentligen vara för handen i församlingar tillhörande samma
pastorat. Emellertid torde anordningen icke böra begränsas till dylika församlingar.
Former för samverkan kunna vara önskvärda även i fråga örn
församlingar tillhörande olika pastorat. Det synes därför riktigast att
generellt föreskriva, att ärende, som är gemensamt för två eller flera församlingar,
vilka ej bilda en kyrklig samfällighet, skall handläggas å gemensam
kyrkostämma med församlingarna, samt att dylika församlingar
hava rätt att vid sidan av sina särskilda verkställande organ utse gemensamt
kyrkoråd.
Genom de bestämmelser jag sålunda förordar torde förut berörda önskemål
att skapa former för samverkan mellan församlingar bliva i huvudsak
tillgodosedda. Då det emellertid är svårt att överblicka de olika förhållanden,
som råda på skilda platser, särskilt i fråga örn församlingar, vilka
önska ingå i kyrklig samfällighet, torde det böra överlämnas åt Kungl.
Majit att meddela de bestämmelser, som utöver lagens stadganden kunna
anses påkallade. Tydligen bör Kungl. Majit härvid kunna uppställa vissa
föreskrifter även rörande handläggningen av de ärenden, i vilka beslutanderätten
tillkommer de i samfälligheten ingående särskilda församlingarna.
Speciella bestämmelser rörande kyrkliga samfälligheter torde i
regel kunna givas i samband med meddelande av förordnande, att en sådan
samfällighet skall bildas. Det synes lämpligt, att därest förevarande lagförslag
godkännas av riksdagen, beslut örn konstituerande av kyrklig samfällighet
meddelas i god tid före lagarnas ikraftträdande.
Tillräcklig anledning torde icke föreligga att nu upptaga bestämmelser
örn rätt för församlingar att bilda kommunalförbund. Det synes nämligen
vara skäl att avvakta någon tids erfarenhet rörande den omfattning, i vilken
de nu föreslagna formerna för samverkan komma till användning,
samt angående resultatet därav. Erinras må i detta sammanhang, att utredning
för närvarande pågår rörande möjligheterna att sammanföra
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.
borgerliga kommuner för handhavande av den sociala försäkrings- och
hjälpverksamheten, samt att denna utredning kan bliva av betydelse även
för frågan örn sättet för samverkan mellan församlingar.»
Lagen om församlingsstyrelse. I enlighet med vad departementschefen
sålunda uttalat, upptogs i det 1930 års riksdag förelagda förslaget till lag
örn församlingsstyrelse stadganden, svarande dels mot kyrkostämmoförordningens
bestämmelse örn förenat kyrkoråd, dels ock mot de bestämmelser,
som influtit i § 41 stycket 2 i kyrkofullmäktigsakkunnigas förslag
till lag örn församlingsstyrelse. Dessa stadganden, som av riksdagen godkändes,
återfinnas nu i 40 § lagen örn församlingsstyrelse, där de hava
följande lydelse: »I varje församling skall finnas ett kyrkoråd och ett
skolråd. Två eller flera församlingar må dock, ändå att de icke utgöra en
kyrklig samfällighet, förena sig örn gemensamt kyrkoråd eller ock, med
bibehållande av de särskilda kyrkoråden, utse ett gemensamt kyrkoråd
för vård örn viss eller vissa angelägenheter.» Beträffande åter beslutanderätten
upptog Kungl. Maj:ts förslag bestämmelser i enlighet med. kyrkofullmäktigsakkunnigas
förslag, att i ärende, som vore gemensamt för två
eller flera församlingar, vilka icke utgjorde en kyrklig samfällighet, beslutanderätten
skulle utövas å gemensam kyrkostämma med församlingarna.
Föreskrift i överensstämmelse härmed inflöt i 3 § lagen örn församlingsstyrelse.
Vad härefter Stockholms stad beträffar inflöt icke någon bestämmelse i
lagen om församlingsstyrelse i Stockholm, svarande mot stadgandet örn
gemensamt kyrkoråd i lagen örn församlingsstyrelse. Anledningen härtill
har synbarligen varit den att vid tiden för lagförslagets behandling — liksom
ej heller för närvarande — något pastorat icke fanns därstädes, omfattande
mer än en församling. Däremot är i 43 § förordnat, huru frågor
som angå vissa av huvudstadens församlingar gemensamt, skola avgöras
av delegerade för församlingarna.
1932 års ecklesiastika boställssakkunniga erinra nu till en början i sin
skrivelse dels örn att pastoraten såsom särskilda indelningsenheter hittills
huvudsakligen haft sina uppgifter begränsade till att vara tjänstgöringsområden
för kyrkoherde samt distrikt, som jämlikt den härom gällande
särskilda lagstiftningen hava att i första hand ansvara för avlöningen åt
det territoriellt anställda prästerskapet, dels ock örn att av rikets 1,400
pastorat flera än 800 äro bildade av två eller flera församlingar. De sakkunniga
framhålla även, att pastoratens förut icke starkt utvecklade
karaktär av kommunal enhet blivit väsentligen mera utpräglad genom de
uppgifter, som tillagts dem genom den nya boställslagstiftningen.
De boställssakkunniga anföra i detta sammanhang vidare:
I avseende å handläggningen inom pastoraten av hithörande ärenden
eller, närmare bestämt, ordningen för ärendenas beredning, fattande av
beslut samt dessa besluts bringande till verkställighet, har man vid den
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.
nya boställsordningens antagande tydligen utgått ifrån, att härutinnan
bestämmelserna i lagen om församlingsstyrelse skulle utan vidare kunna
bliva normerande. Det antogs sålunda, att någon ändring i denna lag icke
skulle, i samband med boställsordningens utfärdande, vara erforderlig.
I sistberörda författning infördes åter —■ i 3 § — vissa specialbestämmelser
i fråga om ett nytt organ, s. k. boställsstyrelse, bestämmelser at vilka
givits följande avfattning:
»Pastorat äger, där så finnes lämpligt, uppdraga åt en särskild boställsstyrelse
att i avseende å förvaltningen av prästgård och löneboställe fullgöra
de åligganden, som eljest tillhöra kyrkorådet.
Vad örn val av ledamot och suppleant i kyrkoråd är stadgat skall äga
motsvarande tillämpning i fråga örn ledamot och suppleant i boställsstyrelse,
dock må antalet ledamöter icke vara under tre eller över fern.
Boställsstyrelse väljer inom sig för varje år ordförande och, där så finnes
påkallat, vice ordförande.»
Bestämmelserna i detta lagrum böra sammanställas med de här ovan
citerade stadgandena i 40 § församlingsstyrelselagen.
Avfattningen av stadgandena i 3 § ecklesiastik boställsordning giver vid
handen, att tillsättandet av boställsstyrelse gjorts fakultativt. Såsom motiv
för bestämmelserna i detta lagrum har anförts, att »kyrkorådet» icke alltid
kunde förväntas bliva sammansatt med hänsyn till den förvaltning av
fast egendom, som enligt den nya boställslagstiftningen skulle ankomma
på »rådet» (proposition 187/1932 sid. 231).
Beträffande härefter det nuvarande rättsläget på förevarande område
anföra de boställssakkunniga följande:
Den genom 40 § lagen örn församlingsstyrelse införda möjligheten för
pastorat, omfattande flera församlingar, att utse »pastoratskyrkoråd» vid
sidan av de särskilda församlingskyrkoråden synes hava utnyttjats i
mycket olika utsträckning i olika stift. I ett stift (Lunds). lär, enligt vad
de sakkunniga inhämtat, domkapitlet med hänsyn, utom till annat, till de
ändrade förhållanden, som betingas av tillkomsten av 1932 års ecklesiastika
boställslagstiftning, sistlidna december månad genom cirkulär fäst
församlingarnas uppmärksamhet på önskvärdheten att i flerförsamlmgspastorat
irtsåges dylika kyrkoråd. I en del stift (Skara, Lunds, Karlstads
och Visby) synas i stor utsträckning pastoratskyrkoråd hava valts, under
det i andra detta icke alls eller i ringa omfattning förekommit. Från ett
stift (Göteborgs) upplyses, att man allmänt »hyser planer på» att utse
pastoratskyrkoråd i flerförsamlingspastorat med tanke på den nya
ställsordningen, men att man »torde vänta därmed till fram på våren»
(1933). . ..
Då utseende icke blott av pastoratskyrkoråd utan även, såsom Damgar
av det hill’ ovan återgivna stadgandet i 3 § boställsordningen, av särskild
boställsstyrelse är fakultativt, föreligger beträffande flertalet av landets
pastorat eller dem som omfatta mer än en församling icke någon säkerhet
för att inom pastoratet finnes tillgängligt ett organ vare sig för beredandet
för pastoratsstämman av de mångfaldiga ärenden, som jämlikt
boställsordningen och lagen örn kyrkofond skola ankomma å stämmans
beslutanderätt, eller för verkställigheten av sådan stämmas beslut. Man
skulle följaktligen hava att ställa in förhoppningen på, att två- eller flerförsamlingspastoraten,
till mötande av de arbetsuppgifter, som förestode
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.
den 1 maj 1933 i anledning av den nya ecklesiastika boställsordningens
ikraftträdande sagda dag, innan dess frivilligt gått i författning om utseende
av antingen ett pastoratskyrkoråd eller en särskild boställsstyrelse.
En närmare undersökning ger likväl vid handen, att även för ett
sådant förfarande i viss omfattning mött och möter legalt hinder. Under
alla omständigheter måste befaras, att i flertalet fall pastoraten — med
hänsyn till bristfällig insikt i de härutinnan meddelade bestämmelserna
i församlingsstyrelselagen — låtit den före utgången av år 1932 föreliggande
möjligheten till ett ordnande på författningsenligt sätt av den
ifrågavarande angelägenheten gå sig ur händerna.
Till belysning härav må erinras örn följande. Beträffande utseendet av
fakultativt pastoratskyrkoråd gälla enligt församlingsstyrelselagen vissa
speciella stadga liden. Sålunda skall jämlikt 43 § 2 stycket val av dylikt
kyrkoråd förrättas av gemensam kyrkostämma med församlingarna. I
sista stycket av samma paragraf lämnas vidare särskild föreskrift rörande
sammansättningen av kyrkoråd av ifrågavarande slag. Men otvivelaktigt
har man i fråga örn sådant pastoratskyrkoråd, att därjämte tilllämpa
de i församlingsstyrelselagen meddelade allmänna bestämmelserna
örn (församlings-)kyrkoråd. I detta sammanhang har man då att särskilt
uppmärksamma 45 § 1 stycket, vari föreskrives, att ledamöter och suppleanter
i kyrkorådet (och skolrådet) väljas för fyra år, räknade från och
med den 1 januari året näst efter det, då valet skedde, ävensom att valet
skall förrättas i november eller december månad näst efter det, då allmänna
val av kyrkofullmäktige ägde rum. Jämlikt 6 § sista stycket i lagen
örn införande av församlingsstyrelselagen skola dock val av ledamöter
och suppleanter i kyrkoråd, som äga rum under november eller december
månad 1932, gälla för tre år, räknade från och med den 1 januari 1933.
Då allmänna val av kyrkofullmäktige ägde rum under år 1931, innebära
de här återgivna stadgandena, att utseende av »pastoratskyrkoråd» — för
tiden från och med 1 januari 1933 — kunnat ske blott under november och
december månader 1932.
I vilken utsträckning val av pastoratskyrkoråd — i här angiven ordning
— ägt rum är såsom ovan antytts icke för närvarande närmare känt.
Tiden har ej medgivit att härom inhämta tillfredsställande utredning. Så
mycket synes dock klart, att i stor utsträckning val uraktlåtits.
Då i 3 § nya boställsordningen föreskrives, att vad örn val av ledamot
och suppleant i kyrkoråd är stadgat skall äga motsvarande tillämpning
i fråga örn ledamot och suppleant i boställsstyrelse — allenast med viss
modifikation beträffande antalet ledamöter —, lärer härav följa, att bestämmelserna
i 45 § församlingsstyrelselagen örn tid för val skola tilllämpas
vid utseende av dylik styrelse. Bestämmelserna i det angivna lagrummet
i boställsordningen träda emellertid, enligt kungörelsen den 30
augusti 1932 (nr 412), i kraft först den 1 maj 1933. Något beslut örn utseende
av boställsstyrelse har följaktligen lagenligt icke kunnat fattas under
den nu tilländagångna, härför eljest anvisade valterminen november—
december 1932. Därest ett möjliggörande härav varit avsett, lärer ett stadgande
örn ett omedelbart ikraftträdande av bestämmelserna i 3 § boställsordningen
hava bort intagas i den omförmälda kungörelsen den 30 augusti
1932. Emellertid är att märka, att boställsstyrelse kan fullgöra blott vissa
av de uppgifter, vilka åvila pastoraten, men ej fungera såsom allmänt
berednings- och verkställighetsorgan för dessa menigheter.
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr IG 2.
I 6 § församlingsstyrelselagen stadgas: »Erfordras särskilda föreskrifter
om tillämpning av denna lag med avseende a kyrklig samfällighet eliel
beträffande handläggning av ärenden, som äro gemensamma för två eller
flera församlingar, vilka icke utgöra dylik samfällighet, meddelas sådana
föreskrifter av Konungen». I fråga örn detta lagrum må erinras, att detsamma
icke lärer inrymma någon befogenhet för Kungl. Maj :t att meddela
föreskrifter, vilka strida mot positiva bestämmelser i berörda lag.
Någon möjlighet att i administrativ väg påbjuda utseendet av gemensamt
pastoratskyrkoråd föreligger icke. Ej heller förefinnes möjlighet att
beträffande utseende av sådant kyrkoråd meddela bestämmelser, avvikande
från vad församlingsstyrelselagen föreskriver i fråga örn sättet for
fattande av beslut örn inrättande av dylikt gemensamt kyrkoråd samt
sätt och tid för val av ledamöter och suppleanter i detsamma.
Såsom sammanfattning av vad ovan anförts rörande det gällande rättsläget
kail fastställas:
1) Beträffande två- eller flerförsamlingspastoraten saknas lagbestämmelser,
innefattande ett åläggande för församlingarna att i och för handläggningen
av de mångahanda uppgifter, som genom den nya ecklesiastika
boställslagstiftningen skola ankomma å pastoraten, utse ett gemensamt
organ dels för de ifrågavarande ärendenas beredning, dels för verkställigheten
av pastoratsstämmans däri fattade beslut.
2) För utseende av ett gemensamt pastoratskyrkoråd i sådana pastorat,
som avses i punkt 1), torde gälla de i 45 § församlingsstyrelselagen angivna
tidsbestämmelserna. Har i dylikt pastorat sådant kyrkoråd icke utsetts
under november—december 1932, lär pastoratskyrkoråd härefter
kunna utses först efter 3 år eller under år 1935.
3) Särskild boställsstyrelse, varom förmäles i 3 § boställsordningen, torde
lagligen kunna utses först år 1935.
De boställssakkunniga anföra härefter vidare beträffande behovet av
särskilt pastorat sförvaltning sorg an:
Där hittills inom ett av två eller flera församlingar bestående pastorat
icke funnits ett för församlingarna gemensamt kyrkoråd (pastoratskyrkoråd),
har beredningen av ärenden till beslut å gemensam kyrkostämma
(pastoratsstämma) i regel bort ske genom alla kyrkoråden inom pastoratet.
I den mån utgifterna, såsom fallet är med uttaxeringen för prästerskapets
avlöning, äro på förhand bestämda och därför kunna så att säga
proportionellt fördelas på de olika församlingarna, kan ju en separat behandling
av ärendena utav varje särskild församling och dess kyrkoråd
äga rum. Vanskligare har det ställt sig med frågor örn t. ex. prästgårdsbyggnad.
För att ett praktiskt resultat i sådana fall skall ernås torde ofta
erfordras, att varje kyrkoråds yttrande kommuniceras ett vart av de övriga,
innan dessa kunna fatta sin slutliga ståndpunkt. Där skiljaktigheter
föreligga mellan de olika kyrkorådens meningar, torde pastoratsstämman
ofta baft svårt att träffa omedelbart avgörande.
Dessa olägenheter förelågo visserligen och voro föremål för statsmakternas
bedömande redan vid tillkomsten år 1930 av nu gällande lag örn
församlingsstyrelse. Det torde emellertid kunna fastslås, att dessa olägenheter
måste komma att göra sig gällande på ett belt annat och mera besvärande
sätt, i den mån 1932 års ecklesiastika boställslagstiftning träder
i kraft och pastoraten genom samma lagstiftning tillföras en mångiald
12
Kungl. May.ts proposition Nr 162.
nya uppgifter av ekonomisk natur. Behovet att i dessa ärenden fatta
snabba och för de skattdragande fördelaktiga beslut synes göra det nödvändigt,
att två- eller flerförsamlingspastoraten alltid äro utrustade med
ett eget beredande och verkställande organ, fristående i förhållande till
de särskilda församlingskyrkoråden, vilka senare var för sig representera
den egna församlingen och blott kunna äga ett sekundärt intresse för
pastoratets gemensamma angelägenheter. En reglering av här angiven innebörd
synes för övrigt ofrånkomlig redan med hänsyn därtill, att i varje
pastorat givetvis hör finnas ett städse funktionerande förvaltningsorgan,
till vilket myndigheter och enskilda skola kunna hänvända sig i ärenden
som beröra pastoratet såsom sådant.
De föreliggande förhållandena giva enligt de sakkunnigas mening uppenbarligen
vid handen, att åtgärder snarast möjligt böra vidtagas för meddelande
av sådana författningsföreskrifter, att två- eller flerförsamlingspastoraten
bliva utrustade med särskilda berednings- och verkställighetsorgan
utan att utseendet av sådant organ göres beroende av pastoratens
gottfinnande.
Vid bedömande av frågan huruvida man härvid hör vidtaga ändringar
i såväl församlingsstyrelselagen som i ecklesiastik boställsordning eller i
blott endera av dessa lagar, synes man icke kunna undgå att taga hänsyn
till, att församlingsstyrelselagen tillkommit i den för vanlig kommunallagstiftning
stadgade ordning, under det att boställsordningen tillkommit
under medverkan av kyrkomötet.
De sakkunniga föreslå, i första hand, en sådan ändring av bestämmelserna
i 40 § sistnämnda lag, att utseende av pastoratskyrkoråd göres i alla
fall obligatoriskt.
Företages en lagändring av denna innebörd, lärer ett tillägg till 45 § i
samma lag jämväl vara påkallat. Härom må bringas i erinran följande.
I 40 § lagen örn ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik
indelning den 13 juni 1919 är stadgat att, där ny församling skall
bildas, fullmäktige och befattningshavare i församlingen må under året
innan indelningsändringen träder i kraft — vilket alltid sker med början
av kalenderår — utses oberoende av eljest gällande bestämmelser örn tid
för val. De som sålunda utses skola genast träda i utövning av sina befattningar
med befogenhet att vidtaga sådana åtgärder, som erfordras i
anledning av indelningsändringen; och skall i fråga örn beräknande av
deras tjänstgöringstid så anses, som örn denna börjat först med ingången
av nästföljande år. Motsvarande föreskrifter synas i avseende å val av
kyrkoråd böra meddelas beträffande pastorat. Då emellertid sistnämnda
lag (den s. k. indelningslagen) icke är tillämplig beträffande pastorat, torde
sådana föreskrifter böra införas i lagen örn församlingsstyrelse.
Det synes erforderligt att pastoratskyrkoråd, där sådana för närvarande
saknas, utses i så god tid, att de kunna övertaga sina uppgifter vid ikraftträdandet
den 1 maj 1933 av den ecklesiastika boställsordningen.
I Stockholm finnes såsom ovan erinrats icke något pastorat, som omfattar
mer än en församling. Något behov av pastoratskyrkoråd föreligger
alltså ej där för närvarande, och det synes knappast antagligt, att i Stockholm
bildas ny församling, som ej tillika förklaras skola utgöra eget pastorat.
Vid sådant förhållande torde behov av ändring i lagen örn församlingsstyrelse
i Stockholm ej föreligga.
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.
De boställssakkunniga hemställa slutligen, att Kungl. Majit måtte för
1933 års riksdag framlägga förslag till följande ändringar av 40 och 45 §§
lagen örn församlingsstyrelse.
40 $.
I varje församling skall finnas ett kyrkoråd oell ett skolråd.
Bilda två eller flera församlingar ett pastorat, skola de, ändå att de icke
utgöra en kyrklig samfällighet, hava ett gemensamt kyrkoråd eller ock,
med bibehållande av de särskilda kyrkoråden, utse ett gemensamt kyrkoråd
för vården örn pastoratets angelägenheter. Åt gemensamt kyrkoråd,
som sist nämnts, må uppdragas vården även örn andra för församlingarna
gemensamma angelägenheter. Att pastorat må uppdraga åt särskild boställsstyrelse
att i avseende å förvaltningen av prästgård och löneboställe
fullgöra de åligganden, som eljest tillhöra kyrkorådet, är särskilt stadgat.
Två eller flera församlingar må ock, ändå att de icke utgöra en kyrklig
samfällighet eller bilda ett pastorat, förena sig örn gemensamt kyrkoråd
eller ock, med bibehållande av de särskilda kyrkoråden, utse ett gemensamt
kyrkoråd för vård örn viss eller vissa angelägenheter.
Gäller beträffande folk- och fortsättningsskoleväsendet i församling vad
i lagen örn skolstyrelse i vissa kommuner är stadgat, skall skolråd ej utses
i församlingen.
För förvaltningen —-----församlingarna.
Där församling-----biblioteksstyrelse.
Beträffande fortsättningsskolestyrelse------skolråd.
45 §.
Ledamöter och-----rum.
Avgår ledamot-----året.
Bildas nytt pastorat av två eller flera församlingar, må val av gemensamt
kyrkoråd för församlingarna i pastoratet äga rum före nybildningens
ikraftträdande och oberoende av eljest gällande bestämmelser örn tid för
dylikt val; och skall valet avse tiden till utgången av året efter det, då
allmänna val av kyrkofullmäktige nästa gång förrättas. Kyrkoråd, som
sålunda utses, skall genast träda i utövning av sitt uppdrag med befogenhet
att vidtaga sådana åtgärder, som erfordras i anledning av nybildningen.
Örn val av befattningshavare i nybildad församling är särskilt stadgat.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Där i pastorat bestående av mer än en församling vid tiden för ikraftträdandet
av denna lag icke finnes gemensamt kyrkoråd för vården örn
pastoratets angelägenheter, skall val av ledamöter och suppleanter i sådant
kyrkoråd äga rum före den 1 maj 1933; och skall tjänstgöringstiden för de
sålunda valda utgå den 31 december 1935.
Över de boställssakkunnigas förslag hava yttranden infordrats från samtliga
domkapitel och stiftsnämnder samt kammarkollegiet.
Den föreslagna lagändringen tillstyrkes av domkapitlen och stiftsnäm,liderna
i Skara, Västerås, Karlstad och Visby.
14
Kungl. Majis proposition Nr 162.
Domkapitlet i Lund, med vilken myndighet stiftsnämnden därstädes instämmer,
ansluter sig till det föreliggande förslaget med följande uttalande:
Som framgår av de sakkunnigas framställning, Ilar domkapitlet redan
tidigare observerat nödvändigheten av att ett verkställande organ skapas
för de pastorat, som bestå av mer än en församling. Församlingslagen möjliggör
detta genom bestämmelsen örn utseende av gemensamt kyrkoråd. I
stiftscirkulär den 7 december 1932 fäste därför domkapitlet pastorsämbetenas
synnerliga uppmärksamhet på innehållet i 40 § församlingsstyrelselagen
om gemensamt kyrkoråd. Ett mycket stort antal av stiftets flerförsamlingspastorat
bar också infört sådant kyrkoråd. Men det har också bänt
att gemensamt kyrkoråd ej införts på grund av motstånd från församlingarnas
sida.
Domkapitlet och stiftsnämnden i Härnösand understödja de sakkunnigas
förslag, i vad det avser inrättande av obligatoriska pastoratskyrkoråd.
Stiftsnämnden i Luleå, med vilken myndighet domkapitlet därstädes
instämmer, anser en lagändring i enlighet med de sakkunnigas förslag icke
påkallad av formella skäl. Därest emellertid en sådan ändring ur praktiska
synpunkter finnes innebära någon fördel, motsätta sig myndigheterna
icke ett genomförande av de sakkunnigas förslag.
Kammarkollegiet finner den föreslagna lagändringen vara av behovet
påkallad. Ämbetsverket anser dock, att den nya bestämmelsen i tredje
stycket av 45 § församlingsstyrelselagen bör i visst hänseende utvidgas,
varom förslag framlägges, samt anför härom följande:
I den föreslagna bestämmelsen behandlas det fallet då i ny pastoratsbildning
ingå två eller flera församlingar (härvid likgiltigt huru
dessa församlingar förut varit i pastoratshänseende organiserade). Däremot
äger bestämmelsen i fråga icke tillämpning på vissa andra möjliga
indelningsändringar, såsom då en församling, som ej har eget kyrkoråd,
avskiljes från pastorat för att utgöra eget pastorat eller då, utan ändring
i pastoratsindelningen, församling, som utgör eget pastorat, delas i
två församlingar. Denna lucka fylles icke genom det av de sakkunniga
åberopade stadgandet i 40 § lagen den 13 juni 1919 örn ordning och villkor
för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning (till vilken det föreslagna
fjärde stycket i 45 § lagen örn församlingsstyrelse torde hänvisa).
Det kräves alltså bestämmelse, på grund varav dels en från pastoratsgemenskap
med annan eller andra församlingar utsöndrad församling, som
ej redan har eget församlingskyrkoråd, må kunna välja sådant oberoende
av eljest gällande bestämmelser örn dylikt val, dels ock vid uppdelning,
utan ändring i pastoratsindelningen, av församling, som utgör eget pastorat,
i två eller flera församlingar pastoratskyrkoråd må kunna väljas oberoende
av eljest gällande bestämmelse örn dylikt val.
Övriga i ärendet hörda myndigheter avstyrka däremot ett genomförande
av de boställssakkunnigas förslag. Domkapitlen och stift snämnderna i Uppsala,
Linköping, Strängnäs, Växjö och Göteborg anse dels att behov icke
föreligger för införande av obligatoriska pastoratskyrkoråd, dels ock, att
riktigheten av de sakkunnigas tolkning av nu gällande bestämmelser om
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.
val av kyrkoråd, kail ifrågasättas såsom ledande till orimliga konsekvenser.
Domkapitlet och stiftsnämnden i Härnösand, vilka tillstyrkt förslaget
örn inrättande av obligatoriska pastoratskyrkoråd, instämma med sistnämnda
myndigheter i fråga örn tolkningen av bestämmelserna örn kyrkorådsval.
Såsom framgår av de boställssakkunnigas skrivelse, hava förslag örn obligatoriskt
inrättande av pastoratskyrkoråd i två- och flerförsamlingspastorat
redan tidigare framkommit. Förslagen hava emellertid icke föranlett
till någon åtgärd, enär man hitintills ansett, att de begränsade uppgifter,
sådana kyrkoråd i flertalet fall skulle hava att fylla, icke motiverade en
sådan utvidgning av den kyrkligt-kommunala organisationen. I och
med pastoratens övertagande av boställsförvaltningen synes mig emellertid
läget hava väsentligen förändrats. Varje pastorat i landet erhåller
genom den nyligen beslutade boställslagstiftningen nya krävande förvaltningsuppdrag,
vilka i förening med de uppgifter, som tidigare åvilat dem,
måste anses motivera ett obligatoriskt införande av särskilda organ för
pastoratsärendenas beredning och beslutens verkställande. Att behov av
sådana organ föreligger vitsordas allmänt av de i ärendet hörda myndigheterna,
även örn icke samtliga dessa myndigheter tillstyrka meddelandet
av bestämmelser örn ovillkorligt inrättande av pastoratskyrkoråd. Jag
anser mig böra biträda vad de sakkunniga föreslagit i förevarande avseende.
Vad härefter förslaget till ändring i 45 § församlingsstyrelselagen angår,
finner jag detsamma värt övervägande. I förevarande sammanhang anser
jag mig emellertid böra inskränka mig till att föreslå bestämmelser, som
kunna vara ägnade att undanrödja de av de sakkunniga påtalade olägenheterna
av nu gällande lagstiftning, och finner jag mig alltså för närvarande
icke böra föreslå åtgärder för längre gående ändring på förevarande
område, helst som en närmare utredning härutinnan synes mig
erforderlig.
Föredragande departementschefen uppläser härefter förslag till lag
angående ändrad lydelse av 40 § lagen den 6 juni 1930 örn församlingsstyrelse
samt hemställer, att förslaget måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifalla samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till
riksdagen.
Departe
mentschefen.
Ur protokollet:
Anna Meurling.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1933:129 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändrad lydelse av 40 § lagen den 6 juni 1930 s. 10 i texten
- KU 1933:15 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändrad lydelse av 40 § lagen den 6 juni 1930 s. 1 i texten