Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 40 § lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse

1933-02-24 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:162, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 40 § lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.

1

Nr 162.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 40 § lagen den 6 juni 1930

(nr 259) om församlingsstyrelse; given Stockholms slott

den 24 februari 1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 40 § lagen

den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Bihang till riksdagens protokoll Hlds.

1 sami.

Nr 162.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.is proportion Nr 162.

Förslag

till

Lag angående ändrad lydelse av 40 § lagen den 6 juni 1930

(nr 259) om församlingsstyrelse.

Härigenom förordnas, att 40 § lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

40 $.

I varje församling skall finnas ett kyrkoråd och ett skolråd.

Bilda två eller flera församlingar ett pastorat, skola de, ändå att de icke

utgöra en kyrklig samfällighet, hava ett gemensamt kyrkoråd eller ock,

med bibehållande av de särskilda kyrkoråden, utse ett gemensamt kyrkoråd

för vården örn pastoratets och församlingarnas gemensamma angelägenheter.

Att pastorat må uppdraga åt särskild boställsstyrelse att i

avseende å förvaltningen av prästgård och löneboställe fullgöra de åligganden,

som eljest tillhöra kyrkorådet, är särskilt stadgat.

Två eller flera församlingar må ock, ändå att de icke utgöra en kyrklig

samfällighet eller bilda ett pastorat, förena sig örn gemensamt kyrkoråd

eller ock, med bibehållande av de särskilda kyrkoråden, utse ett gemensamt

kyrkoråd för vård örn viss eller vissa angelägenheter.

Gäller beträffande folk- och fortsättningsskoleväsendet i församling vad

i lagen örn skolstyrelse i vissa kommuner är stadgat, skall skolråd ej utses

i församlingen.

För förvaltningen ------för församlingarna.

Där församling — ------ särskild biblioteksstyrelse.

Beträffande fortsättningsskolestyrelse-----angående skolråd.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Där i pastorat bestående av två eller flera församlingar vid tiden för

ikraftträdandet av denna lag icke finnes gemensamt kyrkoråd för vården

örn pastoratets angelägenheter, skall val av ledamöter och suppleanter i

sådant kyrkoråd äga rum före den 1 maj 1933; och skall tjänstgöringstiden

för de sålunda valda utgå den 31 december 1935.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten i statsrådet å Stockholms

slott den 24 februari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet och t. f.

chefen för socialdepartementet anför chefen för ecklesiastikdepartementet,

statsrådet Engberg:

Jag anhåller att få erinra örn, att Kungl. Majit den 6 juni 1930 i samband

med promulgerande av ny lagstiftning, avseende den borgerliga

kommunalförvaltningen, utfärdade lagar örn församlingsstyrelse samt örn

församlingsstyrelse i Stockholm. (Sv. F.S. 1930: 259 och 260 samt Kungl.

Maj:ts proposition till 1930 års riksdag nr 100, konstitutionsutskottets utlåtande

nr 31 och memorial nr 34 och riksdagens skrivelse nr 331.) Vidare

torde jag här få erinra örn, att Kungl. Majit den 30 augusti 1932 utfärdade

ecklesiastik boställsordning och lag örn kyrkofond med flera författningar,

avseende nyordning av den ecklesiastika boställsförvaltningen, att

enligt kungörelse samma dag träda i kraft den 1 maj 1933. (Sv. F.S.

1932: 400—412 samt Kungl. Maj:ts proposition till 1932 års riksdag nr 187,

sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 8 och memorial

nr 12 och riksdagens skrivelse nr 361 ävensom Kungl. Maj:ts skrivelse

till 1932 års kyrkomöte nr 2, kyrkolagsutskottets betänkande nr 1 och

kyrkomötets skrivelse nr 2.)

Med hänsyn till den mångfald nya uppgifter av uteslutande ekonomisk

art, som den nya ecklesiastika boställslagstiftningen tillägger pastoraten,

har nu fråga uppkommit örn utseendet av beredande och verkställande

organ för desamma. De sakkunniga, som genom Kungl. Maj:ts beslut den

30 augusti och den 14 oktober 1932 tillkallats för att inom ecklesiastikdepartementet

biträda med handläggning av ärenden rörande ecklesiastika

boställen och vad därmed äger samband, de s. k. 1932 års ecklesiastika

hoställssakkunniga, hava sålunda i en till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet

ställd skrivelse den 29 januari 1933 gjort framställning

i sådant hänseende. Redan i detta sammanhang torde det emellertid

få konstateras, att i pastorat, som sammanfaller med församling, dennas

kyrkoråd utgör det städse tillgängliga förvaltningsorganet även för pastoratsangelägenheterna.

Den fråga, det här gäller, avser förvaltningsorgan i

pastorat, som omfatta två eller flera församlingar. Jag anhåller nu att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.

inför Kungl. Maj:t få framlägga den av nämnda sakkunniga väckta frågan

härom.

Innan jag närmare ingår på de boställssakkunnigas förslag till lagändring,

torde jag få lämna en kortfattad redogörelse för innehållet i förarbetena

till församlingsstyrelselagen, i vad desamma avse gemensamma

förvaltningsorgan i två- och flerförsamlingspastorat, samt för nu gällande

bestämmelser på detta område. Jag återgiver de boställssakkunnigas i

detta avseende lämnade redogörelse:

Den genom bestämmelserna i 40 § församlingsstyrelselagen reglerade

frågan örn gemensamt förvaltningsorgan för två- eller flerförsamlingspastoraten

är av rätt gammalt datum. Härom må bringas i erinran

följande.

På sätt närmare framgår av den redogörelse, som lämnats i särskilda

sakkunnigas —• de s. k. kyrkofullmäktigsakkunnigas — år 1922 avgivna

betänkande med förslag till lag örn församlingsstyrelse m. m. (St. off. utr.

1923: 4 sid. 171 ff) och i Kungl. Majlis proposition nr 100 till 1930 års riksdag

(sid. 80 ff) väckte med anledning av särskild motion (A. K. nr 50) riksdagen

år 1917 i skrivelse till Kungl. Majit fråga örn åstadkommande av

bestämmelser därom, huru i pastorat bestående av mer än en församling

skulle förfaras med de funktioner, som ålagts kyrkorådet i avseende å uppbörd

och förvaltning samt utbetalning av för prästerskapets avlöning

avsedda medel. —- I motiveringen anfördes, hurusom i pastorat med

flera församlingar och särskilda kyrkoråd svårigheter vållades därav,

att uträkning av lönetillgångarna måste ske gemensamt för alla församlingarna

men ingen hade skyldighet eller ens befogenhet att handla å

pastoratets vägnar.

Kammarkollegiet anförde i denna fråga i utlåtande den 11 februari

1921, bland annat, följande: 1909 års prästlönesakkunniga hade i sitt

förslag den 14 december 1909 med förslag till lag angående reglering

av prästerskapets avlöning förordat ett stadgande av innehåll att,

örn pastorat bestode av två eller flera församlingar, de särskilda församlingarnas

kyrkoråd skulle kunna för behandling av ärenden, som

avsåges i lagen, sammanträda till gemensamt kyrkoråd. Någon ovillkorlig

föreskrift, att så skulle ske, bade de sakkunniga icke ansett

vara erforderlig, utan hade frihet synts böra lämnas församlingarna att

härutinnan förfara efter omständigheterna på varje ort, och hade det

föreslagna stadgandet ej upptagits i propositionen med förslag till avlöningslag.

Kollegiet anförde vidare, att vid tillämpning av gällande

bestämmelser rörande förvaltning, utbetalning och redovisning av för

prästerskapets avlöning avsedda medel olägenheterna av att bestämmelser

icke vore meddelade örn något visst förvaltningsorgan för pastoratet,

där detta bestode av flera församlingar med skilda kyrkoråd, gjorde sig

på ett kännbart sätt gällande. Kent förvaltningsmässigt enklast skulle

belt visst vara, att moderförsamlingens kyrkoråd pålades de åligganden,

som enligt nyssberörda författningar tillagts vederbörande kyrkoråd. Då

emellertid nödig sakkännedom ifråga örn annexförsamlingarnas förhållanden

ej alltid kunde förutsättas hos moderförsamlingens kyrkoråd, som

dessutom kunde tänkas stundom bliva oskäligt betungat genom berörda

åligganden och det vidare icke kunde anses överensstämma med principerna

för självförvaltningen, att vissa församlingar uteslötes från möj
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung1. Maj:ts proposition Nr 162.

liglieten att inverka på dess liandhaA7ande, för vilket de ändå såsom medlemmar

av pastoratsorganisationen komme att stå i ansvar, vore berörda

utväg ej att förorda. Att för tillgodoseende av ifrågavarande uppgifter

sammanföra de olika församlingarnas kyrkorådsledamöter till ett

gemensamt kyrkoråd skulle bliva en i förhållande till uppgifternas jämlörelsevis

enkla beskaffenhet alltför tung organisation och syntes på den

grund ej böra ifrågakomma. Enligt 21 § i kyrkostämmoförordningen den

21 mars 1862 stöde det väl öppet för församlingar inom samma pastorat

att förena sig örn gemensamt kyrkoråd. Ett dylikt kyrkoråd uteslöte emellertid

tillvaron av särskilda församlingskyrkoråd. Anlitande av denna utväg

för ernående av det föreliggande syftemålet vore därför ej alltid lämpligt,

då ju inom varje församling i regel förekomma en mångfald andra

angelägenheter, för vilkas besörjande särskilt kyrkoråd mäste anses erforderligt.

För de prästerliga avlöningsmedlens bibehållande för avsett ändamål

vore varje pastorat beträffande för dess prästerskap avsedda medel

ansvarigt, liksom ock för de överskottsmedel, som på grund av bestämmelsen

i 3 § 5 mom. i lagen örn kyrkofond den 9 december 1910 skulle ingå

till kyrkofonden. Hela pastoratet syntes därför böra å gemensam kyrkostämma

utse ett gemensamt kyrkoråd. Ett dylikt för pastoratet gemensamt

kyrkoråd med särskilda uppgifter av ekonomisk natur skulle sålunda existera

vid sidan av de särskilda församlingarnas kyrkoråd. Då emellertid

tillskapandet av gemensamt kyrkoråd, varom förmäldes i 21 § 3 stycket

kyrkostämmoförordningen (förenat kyrkoråd), för handliavande av alla på

kyrkoråd ankommande uppgifter, sålunda även frågor av ovanberörda

natur, ej syntes böra omöjliggöras, borde enligt kollegiets mening den

ifrågasatta bestämmelsen givas den form att, »där i pastorat med flera

församlingar för dessa gemensamt kyrkoråd icke finnes, församlingarna

skola å gemensam kyrkostämma utse ett särskilt kyrkoråd för ovan angivna

och andra för församlingarna gemensamma ekonomiska angelägenheter,

dock att, i den mån dessa redan anförtrotts åt särskild myndighet,

därvid skall förbliva».1

Kyrkofullmäktigsakkunniga, som framlade förslag till lag örn församlingsstyrelse,

innefattade bland annat bestämmelser örn bildande av kyrkliga

samfälligheter av flera församlingar för vården av samtliga i lagen

avsedda kyrkliga angelägenheter eller av samtliga hithörande angelägenheter

av ekonomisk natur, yttrade sig även örn mellan församlingar bestående

gemenskap av mindre omfattande art än den, som kunde föranleda

bildande av dylik samfällighet. I avseende å pastoratsgemenskap

anförde de sakkunniga bland annat, att för flera församlingar gemensamma

frågor, ofta synnerligen omfattande oell invecklade, kunde, i mån

som de nya prästlöneregleringslagarna bleve genomförda, förväntas förekomma

i allt större antal. Dessa lagar förutsatte nämligen, att pastoratet,

även där det bestode av flera olika församlingar, framträdde såsom den

primära enheten i fråga örn såväl gäldandet av prästerskapets löner och

förvaltningen av därtill anslagna medel som byggande och underhåll av

bostäder åt samtliga inom pastoratet anställda ordinarie prästmän. Därigenom

uppkomme mellan de olika församlingarna inom ett pastorat en

ekonomisk gemenskap, för vilken tillräckliga gemensamma förvaltningsorgan

ännu saknades. Att endast för detta ändamål anlita utvägen att,

'' Med dylik »särskild myndighet» avsågos närmast kyrkonämnderna i de kyrkliga

samfälligheter, soie utgjordes av församlingarna i (löteborg neli Norrköping.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.

med upphävande av vardera församlingens ekonomiska självständighet,

jämväl i övrigt låta dem förenas till en kyrklig samfällighet torde i

många fall, särskilt på landsbygden, möta betänkligheter. De sakkunniga

hade därför, under förutsättning att den gemensamma kyrkostämman bibehölles

såsom beslutande organ i dessa frågor, velat öppna utväg för två

eller flera församlingar inom samma pastorat eller stad att kunna, med

bibehållande av de särskilda kyrkoråden för handläggning av ärenden,

som uteslutande avsåge den egna församlingen, därjämte utse ett gemensamt

kyrkoråd för handläggning av ärenden av ekonomisk natur, som på

sätt nyss nämnts, vore för församlingarna gemensamma. De sakkunniga

föreslogo under § 41 i sitt förslag följande bestämmelser:

»I varje församling skall finnas ett kyrkoråd.

Inom samma pastorat eller stad må två eller flera församlingar kunna,

med bibehållande av de särskilda kyrkoråden, utse ett gemensamt kyrkoråd

för handläggning av visst eller vissa ärenden av ekonomisk natur.

Har Konungen---- — förordnat, att två eller flera församlingar

skola utgöra en kyrklig samfällighet, skall för samfälligheten utses ett

gemensamt kyrkoråd (kyrkonämnd), varvid, då gemenskapen omfattar

samtliga kyrkliga angelägenheter, kyrkoråd för de särskilda församlingarna

icke utses.»

Det fakultativa »förenade» kyrkorådet enligt kyrkostämmoförordningen

skulle alltså göras obligatoriskt för totala kyrkliga samfälligheter men

eljest försvinna och ersättas av ett gemensamt kyrkoråd vid sidan av de

särskilda församlingskyrkoråden.

De sakkunniga föreslogo vidare sådan ändring i lagen örn kommunalförbund,

att det skulle vara tillåtet jämväl för församlingar, tillhörande

samma eller skilda pastorat, att ingå i sådant förbund, dock med den

begränsning att »kyrkligt kommunalförbund» icke finge ingås med borgerlig

kommun utan allenast mellan kyrkoförsamlingar inbördes.

I sammanhang med en inom ecklesiastikdepartementet år 1929 verkställd

omarbetning av gällande bestämmelser rörande den kyrkliga kommunen

uppgjordes utkast till, bland annat, lag om församlingsstyrelse.

I detta utkast intogos jämväl föreskrifter örn kyrkliga samfälligheter.

Enligt dessa bestämmelser skulle pastorat, bestående av två eller flera

församlingar, alltid utgöra en kyrklig samfällighet, såvitt anginge pastoratets

gemensamma angelägenheter. Därjämte kunde Kungl. Maj:t förordna,

att även i annat fall två eller flera församlingar eller delar av

olika församlingar skulle i visst avseende bilda en kyrklig samfällighet.

I fråga örn kyrklig samfällighet skulle, såvitt anginge gemensamma angelägenheter,

reglerna örn församling i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Sålunda skulle för samfälligheten finnas kyrkostämma, eventuellt

kyrkofullmäktige, och kyrkoråd samt — örn samfälligheten avsåge skolväsendet

— skolråd.

Vederbörande departementschef anförde i propositionen nr 100 till 1930

års riksdag, efter att hava behandlat vissa kategorier av kyrkliga samfälligheter,

bland annat, följande (propositionen sid. 94):

»Vidkommande härefter önskemålet att i andra fall än nu berörts skapa

samfällda organ för handläggning av ärenden, som äro gemensamma för

två eller flera församlingar, må erinras, att enligt utkastet varje pastorat

skulle bilda en kyrklig samfällighet. Pastoratet skulle sålunda, såvitt angår

för pastoratet gemensamma angelägenheter, likställas med församling.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition Nr 102.

Dess beslutanderätt skulle utövas av kyrkostämma eller kyrkofullmäktige

och för verkställighet skulle finnas kyrkoråd. Den föreslagna anordningen

synes emellertid komma att leda till en betänklig överorganisation. I

många pastorat förekomma gemensamma ärenden endast sällan, och. att

för handläggning av dessa ärenden välja särskilda fullmäktige synes icke

påkallat. Lämpligare torde vara, att sådana ärenden avgöras av en för

pastoratet gemensam kyrkostämma. Det viktigaste är emellertid, att möjlighet

beredes pastorat att tillsätta ett gemensamt verkställande organ

framför allt för förvaltning, utbetalning och redovisning av medel avsedda

för prästerskapets avlöning. Att för detta ändamål föreskriva, att ledamöterna

i de olika församlingarnas kyrkoråd skola bilda ett pastoratskyrkoråd,

synes mindre ändamålsenligt. En dylik anordning skulle innebära

en alltför tung organisation och skulle i vissa fall kunna leda till att

de olika församlingarna finge en representation, som icke stöde i rättvist

förhållande till deras storlek. Ej heller synes lämpligt att uppdraga åt

moderförsamlings kyrkoråd att handhava pastoratets angelägenheter.

Bättre torde vara, att församlingarna erhålla möjlighet att utse ett för

pastoratet gemensamt kyrkoråd. Sådant kyrkoråd bör finnas vid sidan av

de särskilda församlingarnas kyrkoråd. Naturligen bör härvid icke göras

någon inskränkning i den rätt, som redan tillkommer församlingar, att i

vissa fall förena sig örn gemensamt kyrkoråd, vilket träder i stället för de

särskilda kyrkoråden. Behov av en organisation av den art, som nu förordats,

lärer egentligen vara för handen i församlingar tillhörande samma

pastorat. Emellertid torde anordningen icke böra begränsas till dylika församlingar.

Former för samverkan kunna vara önskvärda även i fråga örn

församlingar tillhörande olika pastorat. Det synes därför riktigast att

generellt föreskriva, att ärende, som är gemensamt för två eller flera församlingar,

vilka ej bilda en kyrklig samfällighet, skall handläggas å gemensam

kyrkostämma med församlingarna, samt att dylika församlingar

hava rätt att vid sidan av sina särskilda verkställande organ utse gemensamt

kyrkoråd.

Genom de bestämmelser jag sålunda förordar torde förut berörda önskemål

att skapa former för samverkan mellan församlingar bliva i huvudsak

tillgodosedda. Då det emellertid är svårt att överblicka de olika förhållanden,

som råda på skilda platser, särskilt i fråga örn församlingar, vilka

önska ingå i kyrklig samfällighet, torde det böra överlämnas åt Kungl.

Majit att meddela de bestämmelser, som utöver lagens stadganden kunna

anses påkallade. Tydligen bör Kungl. Majit härvid kunna uppställa vissa

föreskrifter även rörande handläggningen av de ärenden, i vilka beslutanderätten

tillkommer de i samfälligheten ingående särskilda församlingarna.

Speciella bestämmelser rörande kyrkliga samfälligheter torde i

regel kunna givas i samband med meddelande av förordnande, att en sådan

samfällighet skall bildas. Det synes lämpligt, att därest förevarande lagförslag

godkännas av riksdagen, beslut örn konstituerande av kyrklig samfällighet

meddelas i god tid före lagarnas ikraftträdande.

Tillräcklig anledning torde icke föreligga att nu upptaga bestämmelser

örn rätt för församlingar att bilda kommunalförbund. Det synes nämligen

vara skäl att avvakta någon tids erfarenhet rörande den omfattning, i vilken

de nu föreslagna formerna för samverkan komma till användning,

samt angående resultatet därav. Erinras må i detta sammanhang, att utredning

för närvarande pågår rörande möjligheterna att sammanföra

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.

borgerliga kommuner för handhavande av den sociala försäkrings- och

hjälpverksamheten, samt att denna utredning kan bliva av betydelse även

för frågan örn sättet för samverkan mellan församlingar.»

Lagen om församlingsstyrelse. I enlighet med vad departementschefen

sålunda uttalat, upptogs i det 1930 års riksdag förelagda förslaget till lag

örn församlingsstyrelse stadganden, svarande dels mot kyrkostämmoförordningens

bestämmelse örn förenat kyrkoråd, dels ock mot de bestämmelser,

som influtit i § 41 stycket 2 i kyrkofullmäktigsakkunnigas förslag

till lag örn församlingsstyrelse. Dessa stadganden, som av riksdagen godkändes,

återfinnas nu i 40 § lagen örn församlingsstyrelse, där de hava

följande lydelse: »I varje församling skall finnas ett kyrkoråd och ett

skolråd. Två eller flera församlingar må dock, ändå att de icke utgöra en

kyrklig samfällighet, förena sig örn gemensamt kyrkoråd eller ock, med

bibehållande av de särskilda kyrkoråden, utse ett gemensamt kyrkoråd

för vård örn viss eller vissa angelägenheter.» Beträffande åter beslutanderätten

upptog Kungl. Maj:ts förslag bestämmelser i enlighet med. kyrkofullmäktigsakkunnigas

förslag, att i ärende, som vore gemensamt för två

eller flera församlingar, vilka icke utgjorde en kyrklig samfällighet, beslutanderätten

skulle utövas å gemensam kyrkostämma med församlingarna.

Föreskrift i överensstämmelse härmed inflöt i 3 § lagen örn församlingsstyrelse.

Vad härefter Stockholms stad beträffar inflöt icke någon bestämmelse i

lagen om församlingsstyrelse i Stockholm, svarande mot stadgandet örn

gemensamt kyrkoråd i lagen örn församlingsstyrelse. Anledningen härtill

har synbarligen varit den att vid tiden för lagförslagets behandling — liksom

ej heller för närvarande — något pastorat icke fanns därstädes, omfattande

mer än en församling. Däremot är i 43 § förordnat, huru frågor

som angå vissa av huvudstadens församlingar gemensamt, skola avgöras

av delegerade för församlingarna.

1932 års ecklesiastika boställssakkunniga erinra nu till en början i sin

skrivelse dels örn att pastoraten såsom särskilda indelningsenheter hittills

huvudsakligen haft sina uppgifter begränsade till att vara tjänstgöringsområden

för kyrkoherde samt distrikt, som jämlikt den härom gällande

särskilda lagstiftningen hava att i första hand ansvara för avlöningen åt

det territoriellt anställda prästerskapet, dels ock örn att av rikets 1,400

pastorat flera än 800 äro bildade av två eller flera församlingar. De sakkunniga

framhålla även, att pastoratens förut icke starkt utvecklade

karaktär av kommunal enhet blivit väsentligen mera utpräglad genom de

uppgifter, som tillagts dem genom den nya boställslagstiftningen.

De boställssakkunniga anföra i detta sammanhang vidare:

I avseende å handläggningen inom pastoraten av hithörande ärenden

eller, närmare bestämt, ordningen för ärendenas beredning, fattande av

beslut samt dessa besluts bringande till verkställighet, har man vid den

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.

nya boställsordningens antagande tydligen utgått ifrån, att härutinnan

bestämmelserna i lagen om församlingsstyrelse skulle utan vidare kunna

bliva normerande. Det antogs sålunda, att någon ändring i denna lag icke

skulle, i samband med boställsordningens utfärdande, vara erforderlig.

I sistberörda författning infördes åter —■ i 3 § — vissa specialbestämmelser

i fråga om ett nytt organ, s. k. boställsstyrelse, bestämmelser at vilka

givits följande avfattning:

»Pastorat äger, där så finnes lämpligt, uppdraga åt en särskild boställsstyrelse

att i avseende å förvaltningen av prästgård och löneboställe fullgöra

de åligganden, som eljest tillhöra kyrkorådet.

Vad örn val av ledamot och suppleant i kyrkoråd är stadgat skall äga

motsvarande tillämpning i fråga örn ledamot och suppleant i boställsstyrelse,

dock må antalet ledamöter icke vara under tre eller över fern.

Boställsstyrelse väljer inom sig för varje år ordförande och, där så finnes

påkallat, vice ordförande.»

Bestämmelserna i detta lagrum böra sammanställas med de här ovan

citerade stadgandena i 40 § församlingsstyrelselagen.

Avfattningen av stadgandena i 3 § ecklesiastik boställsordning giver vid

handen, att tillsättandet av boställsstyrelse gjorts fakultativt. Såsom motiv

för bestämmelserna i detta lagrum har anförts, att »kyrkorådet» icke alltid

kunde förväntas bliva sammansatt med hänsyn till den förvaltning av

fast egendom, som enligt den nya boställslagstiftningen skulle ankomma

på »rådet» (proposition 187/1932 sid. 231).

Beträffande härefter det nuvarande rättsläget på förevarande område

anföra de boställssakkunniga följande:

Den genom 40 § lagen örn församlingsstyrelse införda möjligheten för

pastorat, omfattande flera församlingar, att utse »pastoratskyrkoråd» vid

sidan av de särskilda församlingskyrkoråden synes hava utnyttjats i

mycket olika utsträckning i olika stift. I ett stift (Lunds). lär, enligt vad

de sakkunniga inhämtat, domkapitlet med hänsyn, utom till annat, till de

ändrade förhållanden, som betingas av tillkomsten av 1932 års ecklesiastika

boställslagstiftning, sistlidna december månad genom cirkulär fäst

församlingarnas uppmärksamhet på önskvärdheten att i flerförsamlmgspastorat

irtsåges dylika kyrkoråd. I en del stift (Skara, Lunds, Karlstads

och Visby) synas i stor utsträckning pastoratskyrkoråd hava valts, under

det i andra detta icke alls eller i ringa omfattning förekommit. Från ett

stift (Göteborgs) upplyses, att man allmänt »hyser planer på» att utse

pastoratskyrkoråd i flerförsamlingspastorat med tanke på den nya

ställsordningen, men att man »torde vänta därmed till fram på våren»

(1933). . ..

Då utseende icke blott av pastoratskyrkoråd utan även, såsom Damgar

av det hill’ ovan återgivna stadgandet i 3 § boställsordningen, av särskild

boställsstyrelse är fakultativt, föreligger beträffande flertalet av landets

pastorat eller dem som omfatta mer än en församling icke någon säkerhet

för att inom pastoratet finnes tillgängligt ett organ vare sig för beredandet

för pastoratsstämman av de mångfaldiga ärenden, som jämlikt

boställsordningen och lagen örn kyrkofond skola ankomma å stämmans

beslutanderätt, eller för verkställigheten av sådan stämmas beslut. Man

skulle följaktligen hava att ställa in förhoppningen på, att två- eller flerförsamlingspastoraten,

till mötande av de arbetsuppgifter, som förestode

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.

den 1 maj 1933 i anledning av den nya ecklesiastika boställsordningens

ikraftträdande sagda dag, innan dess frivilligt gått i författning om utseende

av antingen ett pastoratskyrkoråd eller en särskild boställsstyrelse.

En närmare undersökning ger likväl vid handen, att även för ett

sådant förfarande i viss omfattning mött och möter legalt hinder. Under

alla omständigheter måste befaras, att i flertalet fall pastoraten — med

hänsyn till bristfällig insikt i de härutinnan meddelade bestämmelserna

i församlingsstyrelselagen — låtit den före utgången av år 1932 föreliggande

möjligheten till ett ordnande på författningsenligt sätt av den

ifrågavarande angelägenheten gå sig ur händerna.

Till belysning härav må erinras örn följande. Beträffande utseendet av

fakultativt pastoratskyrkoråd gälla enligt församlingsstyrelselagen vissa

speciella stadga liden. Sålunda skall jämlikt 43 § 2 stycket val av dylikt

kyrkoråd förrättas av gemensam kyrkostämma med församlingarna. I

sista stycket av samma paragraf lämnas vidare särskild föreskrift rörande

sammansättningen av kyrkoråd av ifrågavarande slag. Men otvivelaktigt

har man i fråga örn sådant pastoratskyrkoråd, att därjämte tilllämpa

de i församlingsstyrelselagen meddelade allmänna bestämmelserna

örn (församlings-)kyrkoråd. I detta sammanhang har man då att särskilt

uppmärksamma 45 § 1 stycket, vari föreskrives, att ledamöter och suppleanter

i kyrkorådet (och skolrådet) väljas för fyra år, räknade från och

med den 1 januari året näst efter det, då valet skedde, ävensom att valet

skall förrättas i november eller december månad näst efter det, då allmänna

val av kyrkofullmäktige ägde rum. Jämlikt 6 § sista stycket i lagen

örn införande av församlingsstyrelselagen skola dock val av ledamöter

och suppleanter i kyrkoråd, som äga rum under november eller december

månad 1932, gälla för tre år, räknade från och med den 1 januari 1933.

Då allmänna val av kyrkofullmäktige ägde rum under år 1931, innebära

de här återgivna stadgandena, att utseende av »pastoratskyrkoråd» — för

tiden från och med 1 januari 1933 — kunnat ske blott under november och

december månader 1932.

I vilken utsträckning val av pastoratskyrkoråd — i här angiven ordning

— ägt rum är såsom ovan antytts icke för närvarande närmare känt.

Tiden har ej medgivit att härom inhämta tillfredsställande utredning. Så

mycket synes dock klart, att i stor utsträckning val uraktlåtits.

Då i 3 § nya boställsordningen föreskrives, att vad örn val av ledamot

och suppleant i kyrkoråd är stadgat skall äga motsvarande tillämpning

i fråga örn ledamot och suppleant i boställsstyrelse — allenast med viss

modifikation beträffande antalet ledamöter —, lärer härav följa, att bestämmelserna

i 45 § församlingsstyrelselagen örn tid för val skola tilllämpas

vid utseende av dylik styrelse. Bestämmelserna i det angivna lagrummet

i boställsordningen träda emellertid, enligt kungörelsen den 30

augusti 1932 (nr 412), i kraft först den 1 maj 1933. Något beslut örn utseende

av boställsstyrelse har följaktligen lagenligt icke kunnat fattas under

den nu tilländagångna, härför eljest anvisade valterminen november—

december 1932. Därest ett möjliggörande härav varit avsett, lärer ett stadgande

örn ett omedelbart ikraftträdande av bestämmelserna i 3 § boställsordningen

hava bort intagas i den omförmälda kungörelsen den 30 augusti

1932. Emellertid är att märka, att boställsstyrelse kan fullgöra blott vissa

av de uppgifter, vilka åvila pastoraten, men ej fungera såsom allmänt

berednings- och verkställighetsorgan för dessa menigheter.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr IG 2.

I 6 § församlingsstyrelselagen stadgas: »Erfordras särskilda föreskrifter

om tillämpning av denna lag med avseende a kyrklig samfällighet eliel

beträffande handläggning av ärenden, som äro gemensamma för två eller

flera församlingar, vilka icke utgöra dylik samfällighet, meddelas sådana

föreskrifter av Konungen». I fråga örn detta lagrum må erinras, att detsamma

icke lärer inrymma någon befogenhet för Kungl. Maj :t att meddela

föreskrifter, vilka strida mot positiva bestämmelser i berörda lag.

Någon möjlighet att i administrativ väg påbjuda utseendet av gemensamt

pastoratskyrkoråd föreligger icke. Ej heller förefinnes möjlighet att

beträffande utseende av sådant kyrkoråd meddela bestämmelser, avvikande

från vad församlingsstyrelselagen föreskriver i fråga örn sättet for

fattande av beslut örn inrättande av dylikt gemensamt kyrkoråd samt

sätt och tid för val av ledamöter och suppleanter i detsamma.

Såsom sammanfattning av vad ovan anförts rörande det gällande rättsläget

kail fastställas:

1) Beträffande två- eller flerförsamlingspastoraten saknas lagbestämmelser,

innefattande ett åläggande för församlingarna att i och för handläggningen

av de mångahanda uppgifter, som genom den nya ecklesiastika

boställslagstiftningen skola ankomma å pastoraten, utse ett gemensamt

organ dels för de ifrågavarande ärendenas beredning, dels för verkställigheten

av pastoratsstämmans däri fattade beslut.

2) För utseende av ett gemensamt pastoratskyrkoråd i sådana pastorat,

som avses i punkt 1), torde gälla de i 45 § församlingsstyrelselagen angivna

tidsbestämmelserna. Har i dylikt pastorat sådant kyrkoråd icke utsetts

under november—december 1932, lär pastoratskyrkoråd härefter

kunna utses först efter 3 år eller under år 1935.

3) Särskild boställsstyrelse, varom förmäles i 3 § boställsordningen, torde

lagligen kunna utses först år 1935.

De boställssakkunniga anföra härefter vidare beträffande behovet av

särskilt pastorat sförvaltning sorg an:

Där hittills inom ett av två eller flera församlingar bestående pastorat

icke funnits ett för församlingarna gemensamt kyrkoråd (pastoratskyrkoråd),

har beredningen av ärenden till beslut å gemensam kyrkostämma

(pastoratsstämma) i regel bort ske genom alla kyrkoråden inom pastoratet.

I den mån utgifterna, såsom fallet är med uttaxeringen för prästerskapets

avlöning, äro på förhand bestämda och därför kunna så att säga

proportionellt fördelas på de olika församlingarna, kan ju en separat behandling

av ärendena utav varje särskild församling och dess kyrkoråd

äga rum. Vanskligare har det ställt sig med frågor örn t. ex. prästgårdsbyggnad.

För att ett praktiskt resultat i sådana fall skall ernås torde ofta

erfordras, att varje kyrkoråds yttrande kommuniceras ett vart av de övriga,

innan dessa kunna fatta sin slutliga ståndpunkt. Där skiljaktigheter

föreligga mellan de olika kyrkorådens meningar, torde pastoratsstämman

ofta baft svårt att träffa omedelbart avgörande.

Dessa olägenheter förelågo visserligen och voro föremål för statsmakternas

bedömande redan vid tillkomsten år 1930 av nu gällande lag örn

församlingsstyrelse. Det torde emellertid kunna fastslås, att dessa olägenheter

måste komma att göra sig gällande på ett belt annat och mera besvärande

sätt, i den mån 1932 års ecklesiastika boställslagstiftning träder

i kraft och pastoraten genom samma lagstiftning tillföras en mångiald

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts proposition Nr 162.

nya uppgifter av ekonomisk natur. Behovet att i dessa ärenden fatta

snabba och för de skattdragande fördelaktiga beslut synes göra det nödvändigt,

att två- eller flerförsamlingspastoraten alltid äro utrustade med

ett eget beredande och verkställande organ, fristående i förhållande till

de särskilda församlingskyrkoråden, vilka senare var för sig representera

den egna församlingen och blott kunna äga ett sekundärt intresse för

pastoratets gemensamma angelägenheter. En reglering av här angiven innebörd

synes för övrigt ofrånkomlig redan med hänsyn därtill, att i varje

pastorat givetvis hör finnas ett städse funktionerande förvaltningsorgan,

till vilket myndigheter och enskilda skola kunna hänvända sig i ärenden

som beröra pastoratet såsom sådant.

De föreliggande förhållandena giva enligt de sakkunnigas mening uppenbarligen

vid handen, att åtgärder snarast möjligt böra vidtagas för meddelande

av sådana författningsföreskrifter, att två- eller flerförsamlingspastoraten

bliva utrustade med särskilda berednings- och verkställighetsorgan

utan att utseendet av sådant organ göres beroende av pastoratens

gottfinnande.

Vid bedömande av frågan huruvida man härvid hör vidtaga ändringar

i såväl församlingsstyrelselagen som i ecklesiastik boställsordning eller i

blott endera av dessa lagar, synes man icke kunna undgå att taga hänsyn

till, att församlingsstyrelselagen tillkommit i den för vanlig kommunallagstiftning

stadgade ordning, under det att boställsordningen tillkommit

under medverkan av kyrkomötet.

De sakkunniga föreslå, i första hand, en sådan ändring av bestämmelserna

i 40 § sistnämnda lag, att utseende av pastoratskyrkoråd göres i alla

fall obligatoriskt.

Företages en lagändring av denna innebörd, lärer ett tillägg till 45 § i

samma lag jämväl vara påkallat. Härom må bringas i erinran följande.

I 40 § lagen örn ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik

indelning den 13 juni 1919 är stadgat att, där ny församling skall

bildas, fullmäktige och befattningshavare i församlingen må under året

innan indelningsändringen träder i kraft — vilket alltid sker med början

av kalenderår — utses oberoende av eljest gällande bestämmelser örn tid

för val. De som sålunda utses skola genast träda i utövning av sina befattningar

med befogenhet att vidtaga sådana åtgärder, som erfordras i

anledning av indelningsändringen; och skall i fråga örn beräknande av

deras tjänstgöringstid så anses, som örn denna börjat först med ingången

av nästföljande år. Motsvarande föreskrifter synas i avseende å val av

kyrkoråd böra meddelas beträffande pastorat. Då emellertid sistnämnda

lag (den s. k. indelningslagen) icke är tillämplig beträffande pastorat, torde

sådana föreskrifter böra införas i lagen örn församlingsstyrelse.

Det synes erforderligt att pastoratskyrkoråd, där sådana för närvarande

saknas, utses i så god tid, att de kunna övertaga sina uppgifter vid ikraftträdandet

den 1 maj 1933 av den ecklesiastika boställsordningen.

I Stockholm finnes såsom ovan erinrats icke något pastorat, som omfattar

mer än en församling. Något behov av pastoratskyrkoråd föreligger

alltså ej där för närvarande, och det synes knappast antagligt, att i Stockholm

bildas ny församling, som ej tillika förklaras skola utgöra eget pastorat.

Vid sådant förhållande torde behov av ändring i lagen örn församlingsstyrelse

i Stockholm ej föreligga.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.

De boställssakkunniga hemställa slutligen, att Kungl. Majit måtte för

1933 års riksdag framlägga förslag till följande ändringar av 40 och 45 §§

lagen örn församlingsstyrelse.

40 $.

I varje församling skall finnas ett kyrkoråd oell ett skolråd.

Bilda två eller flera församlingar ett pastorat, skola de, ändå att de icke

utgöra en kyrklig samfällighet, hava ett gemensamt kyrkoråd eller ock,

med bibehållande av de särskilda kyrkoråden, utse ett gemensamt kyrkoråd

för vården örn pastoratets angelägenheter. Åt gemensamt kyrkoråd,

som sist nämnts, må uppdragas vården även örn andra för församlingarna

gemensamma angelägenheter. Att pastorat må uppdraga åt särskild boställsstyrelse

att i avseende å förvaltningen av prästgård och löneboställe

fullgöra de åligganden, som eljest tillhöra kyrkorådet, är särskilt stadgat.

Två eller flera församlingar må ock, ändå att de icke utgöra en kyrklig

samfällighet eller bilda ett pastorat, förena sig örn gemensamt kyrkoråd

eller ock, med bibehållande av de särskilda kyrkoråden, utse ett gemensamt

kyrkoråd för vård örn viss eller vissa angelägenheter.

Gäller beträffande folk- och fortsättningsskoleväsendet i församling vad

i lagen örn skolstyrelse i vissa kommuner är stadgat, skall skolråd ej utses

i församlingen.

För förvaltningen —-----församlingarna.

Där församling-----biblioteksstyrelse.

Beträffande fortsättningsskolestyrelse------skolråd.

45 §.

Ledamöter och-----rum.

Avgår ledamot-----året.

Bildas nytt pastorat av två eller flera församlingar, må val av gemensamt

kyrkoråd för församlingarna i pastoratet äga rum före nybildningens

ikraftträdande och oberoende av eljest gällande bestämmelser örn tid för

dylikt val; och skall valet avse tiden till utgången av året efter det, då

allmänna val av kyrkofullmäktige nästa gång förrättas. Kyrkoråd, som

sålunda utses, skall genast träda i utövning av sitt uppdrag med befogenhet

att vidtaga sådana åtgärder, som erfordras i anledning av nybildningen.

Örn val av befattningshavare i nybildad församling är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Där i pastorat bestående av mer än en församling vid tiden för ikraftträdandet

av denna lag icke finnes gemensamt kyrkoråd för vården örn

pastoratets angelägenheter, skall val av ledamöter och suppleanter i sådant

kyrkoråd äga rum före den 1 maj 1933; och skall tjänstgöringstiden för de

sålunda valda utgå den 31 december 1935.

Över de boställssakkunnigas förslag hava yttranden infordrats från samtliga

domkapitel och stiftsnämnder samt kammarkollegiet.

Den föreslagna lagändringen tillstyrkes av domkapitlen och stiftsnäm,liderna

i Skara, Västerås, Karlstad och Visby.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majis proposition Nr 162.

Domkapitlet i Lund, med vilken myndighet stiftsnämnden därstädes instämmer,

ansluter sig till det föreliggande förslaget med följande uttalande:

Som framgår av de sakkunnigas framställning, Ilar domkapitlet redan

tidigare observerat nödvändigheten av att ett verkställande organ skapas

för de pastorat, som bestå av mer än en församling. Församlingslagen möjliggör

detta genom bestämmelsen örn utseende av gemensamt kyrkoråd. I

stiftscirkulär den 7 december 1932 fäste därför domkapitlet pastorsämbetenas

synnerliga uppmärksamhet på innehållet i 40 § församlingsstyrelselagen

om gemensamt kyrkoråd. Ett mycket stort antal av stiftets flerförsamlingspastorat

bar också infört sådant kyrkoråd. Men det har också bänt

att gemensamt kyrkoråd ej införts på grund av motstånd från församlingarnas

sida.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Härnösand understödja de sakkunnigas

förslag, i vad det avser inrättande av obligatoriska pastoratskyrkoråd.

Stiftsnämnden i Luleå, med vilken myndighet domkapitlet därstädes

instämmer, anser en lagändring i enlighet med de sakkunnigas förslag icke

påkallad av formella skäl. Därest emellertid en sådan ändring ur praktiska

synpunkter finnes innebära någon fördel, motsätta sig myndigheterna

icke ett genomförande av de sakkunnigas förslag.

Kammarkollegiet finner den föreslagna lagändringen vara av behovet

påkallad. Ämbetsverket anser dock, att den nya bestämmelsen i tredje

stycket av 45 § församlingsstyrelselagen bör i visst hänseende utvidgas,

varom förslag framlägges, samt anför härom följande:

I den föreslagna bestämmelsen behandlas det fallet då i ny pastoratsbildning

ingå två eller flera församlingar (härvid likgiltigt huru

dessa församlingar förut varit i pastoratshänseende organiserade). Däremot

äger bestämmelsen i fråga icke tillämpning på vissa andra möjliga

indelningsändringar, såsom då en församling, som ej har eget kyrkoråd,

avskiljes från pastorat för att utgöra eget pastorat eller då, utan ändring

i pastoratsindelningen, församling, som utgör eget pastorat, delas i

två församlingar. Denna lucka fylles icke genom det av de sakkunniga

åberopade stadgandet i 40 § lagen den 13 juni 1919 örn ordning och villkor

för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning (till vilken det föreslagna

fjärde stycket i 45 § lagen örn församlingsstyrelse torde hänvisa).

Det kräves alltså bestämmelse, på grund varav dels en från pastoratsgemenskap

med annan eller andra församlingar utsöndrad församling, som

ej redan har eget församlingskyrkoråd, må kunna välja sådant oberoende

av eljest gällande bestämmelser örn dylikt val, dels ock vid uppdelning,

utan ändring i pastoratsindelningen, av församling, som utgör eget pastorat,

i två eller flera församlingar pastoratskyrkoråd må kunna väljas oberoende

av eljest gällande bestämmelse örn dylikt val.

Övriga i ärendet hörda myndigheter avstyrka däremot ett genomförande

av de boställssakkunnigas förslag. Domkapitlen och stift snämnderna i Uppsala,

Linköping, Strängnäs, Växjö och Göteborg anse dels att behov icke

föreligger för införande av obligatoriska pastoratskyrkoråd, dels ock, att

riktigheten av de sakkunnigas tolkning av nu gällande bestämmelser om

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.

val av kyrkoråd, kail ifrågasättas såsom ledande till orimliga konsekvenser.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Härnösand, vilka tillstyrkt förslaget

örn inrättande av obligatoriska pastoratskyrkoråd, instämma med sistnämnda

myndigheter i fråga örn tolkningen av bestämmelserna örn kyrkorådsval.

Såsom framgår av de boställssakkunnigas skrivelse, hava förslag örn obligatoriskt

inrättande av pastoratskyrkoråd i två- och flerförsamlingspastorat

redan tidigare framkommit. Förslagen hava emellertid icke föranlett

till någon åtgärd, enär man hitintills ansett, att de begränsade uppgifter,

sådana kyrkoråd i flertalet fall skulle hava att fylla, icke motiverade en

sådan utvidgning av den kyrkligt-kommunala organisationen. I och

med pastoratens övertagande av boställsförvaltningen synes mig emellertid

läget hava väsentligen förändrats. Varje pastorat i landet erhåller

genom den nyligen beslutade boställslagstiftningen nya krävande förvaltningsuppdrag,

vilka i förening med de uppgifter, som tidigare åvilat dem,

måste anses motivera ett obligatoriskt införande av särskilda organ för

pastoratsärendenas beredning och beslutens verkställande. Att behov av

sådana organ föreligger vitsordas allmänt av de i ärendet hörda myndigheterna,

även örn icke samtliga dessa myndigheter tillstyrka meddelandet

av bestämmelser örn ovillkorligt inrättande av pastoratskyrkoråd. Jag

anser mig böra biträda vad de sakkunniga föreslagit i förevarande avseende.

Vad härefter förslaget till ändring i 45 § församlingsstyrelselagen angår,

finner jag detsamma värt övervägande. I förevarande sammanhang anser

jag mig emellertid böra inskränka mig till att föreslå bestämmelser, som

kunna vara ägnade att undanrödja de av de sakkunniga påtalade olägenheterna

av nu gällande lagstiftning, och finner jag mig alltså för närvarande

icke böra föreslå åtgärder för längre gående ändring på förevarande

område, helst som en närmare utredning härutinnan synes mig

erforderlig.

Föredragande departementschefen uppläser härefter förslag till lag

angående ändrad lydelse av 40 § lagen den 6 juni 1930 örn församlingsstyrelse

samt hemställer, att förslaget måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifalla samt förordnar, att proposition i ämnet av den

lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till

riksdagen.

Departe
mentschefen.

Ur protokollet:

Anna Meurling.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:129 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändrad lydelse av 40 § lagen den 6 juni 1930 s. 10 i texten
  2. KU 1933:15 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändrad lydelse av 40 § lagen den 6 juni 1930 s. 1 i texten