Sök i Ratio Lex

Angående riktlinjer för det sätt, varpå statsmyndigheter och statstjänstemän skola hava att utanordna medel till kommuner och landsting

1933-02-24 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:169, Angående riktlinjer för det sätt, varpå statsmyndigheter och statstjänstemän skola hava att utanordna medel till kommuner och landsting

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

1

Nr 169.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående riktlinjer för det

sätt, varpå statsmyndigheter och statstjänstemän skola hava

att utanordna medel till kommuner och landsting; given Stockholms

slott den 24 februari 1933.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för denna dag vill Kungl. Majit härmed lämna riksdagen

tillfälle att avgiva yttrande över de av föredragande departementschefen

angivna riktlinjerna för det sätt, varpå statsmyndigheter och statstjänstemän

skola hava att utanordna medel till kommuner och landsting.

Under Hans Majlis

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 24 februari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och ecklesiastikdepartementen

anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss,

fråga örn åläggande för statsmyndigheter och statstjänstemän att

vid utanordnande av medel till kommun och landsting anlita postgirorörelsen

och, i anslutning härtill, örn skyldighet för dessa att öppna postgirokonto.

Föredraganden anför därvid följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 169.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

I länsstyrelsernas åligganden ingår att till kommunerna utbetala medel

av skilda slag, såsom statsbidrag och dyrtidstillägg till avlönande av

folkskollärare, statsbidrag till anordnande av undervisning i slöjd, bidrag

från kyrkofonden till avlönande av prästerskapet, skatteutjämningsmedel

m. m. Till kommuner utgå vidare bidrag från socialstyrelsen till alkoholistvård

och arbetsförmedling, från medicinalstyrelsen till viss sjukvård

och från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till vägväsendet, varjämte

från statskontoret utanordnas vissa ersättningar och bidrag. Vidare

inflyta till kommunerna handräckningsmedel från landsfiskal eller

uppbördsman i stad.

Länsstyrelserna, vilka sålunda ombesörja utbetalningen till kommunerna

av högst avsevärda belopp, äro emellertid icke skyldiga att i sina räkenskaper

upplägga särskilt konto för varje kommun. Endast i fråga örn

väghållningsdistrikten föreligger skyldighet till specificerad bokföring

av sådan art. I § 15 kungörelsen den 13 november 1931 (nr 396) med föreskrifter

angående medelsförvaltningen i länen, vilken författning reglerar

hithörande förhållanden, stadgas beträffande bokföringen av utbetalningar

till kommunerna endast, att särskilda konti böra uppläggas, då så

anses erforderligt. Vid sådant förhållande är en kommunal revisor, därest

han önskar erhålla uppgift örn vilka medel som av vederbörande länsstyrelse

under viss tid utbetalats till kommun, hänvisad till att begära tidsödande

undersökning i länsstyrelsens räkenskaper eller i de avskrifter

därav, som förvaras hos riksräkenskapsverket.

I fråga örn sättet för utbetalning av medel från länsstyrelserna gäller

enligt § 35 nyssnämnda kungörelse följande. I de fall, då utbetalningar

skola äga rum till personer, vilka infinna sig hos länsstyrelsen för erhållande

av likvid, skall sådan ske genom utlämnande, mot kvitto, av check,

utställd å riksbanken. I övriga fall, vilka här kunna vara av intresse,

skall likviden verkställas medelst postanvisning, såvitt detta med hänsyn

till beloppets storlek kan ske, men eljest genom en å riksbanken utställd

check, som tillställes vederbörande i rekommenderat brev. Sålunda utfärdade

postanvisningar skola vid avlämnandet till postkontoret likvideras

medelst en å riksbanken utställd check. Därest emellertid person,

till vilken check bör utställas, är bosatt å ort, där bankinrättning eller

filial av sådan icke finnes, eller då i särskilt fall sådant finnes vara

för åstadkommande av skyndsam likvid erforderligt, må checken ställas

till riksbankens order och överlämnas till riksbanken, som ombesörjer, att

medlen komma vederbörande tillhanda.

I skrivelse den 16 juni 1926 har riksräkenskapsverket anhållit, att Kungl.

Maj:t ville vidtaga åtgärder i syfte att statsmyndigheternas utbetalningar

av medel till kommunerna måtte verkställas genom medlens insättande å

postgirokonto för vederbörande kommun. Efter att hava omnämnt, bland

annat, att ämbetsverket icke utan allt för tidsödande arbete kunnat till
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. May.ts proposition nr 169.

handahålla revisor i kommun begärt kontoutdrag över alia av vederbörande

länsstyrelse under då sistförflutna tioårsperiod till kommunen utanordnade

medel, anför ämbetsverket:

»Med hänsyn till de betydande belopp, som kommunerna erhålla från

länsstyrelserna och övriga statsmyndigheter i form av statsbidrag eller

eljest, måste det anses vara av grundläggande betydelse för den kornmiinåla

revisionen att erhålla tillförlitliga uppgifter örn de medel, som i sadant

hänseende utbetalats. Även må framhållas, att det för staten är av

särskilt intresse, att garantier skapas för att de bidrag, som av stadsmedel

anvisats åt kommunerna, verkligen komma avsedda ändamål till godo

och icke disponeras av obehöriga. Riksräkenskapsverket finnér därför

nödvändigt, att åtgärder vidtagas, som bereda kommunerna möjlighet till

kontroll, att medel av ifrågavarande art tagas till uppbörd i kommunernas

räkenskaper. Detta gäller icke blott medel, som länsstyrelserna utbetala

till kommunerna, utan samtliga medel, vilka statsmyndighet eller

statstjänstemän å tjänstens vägnar översända, t. ex. handräckmngsmedel,

som tillställas kommun av landsfiskal etc.

Vid övervägandet av huru denna fråga lämpligen bör ordnas, har riksräkenskapsverket

kommit till den åsikten, att den effektivaste kontrollen

och på samma gång den enklaste att genomföra skulle åvagabrmgas,

därest föreskrift meddelades, att statsmyndigheterna vid utbetalningar avmedel

till kommunala myndigheter alltid skola insätta medlen a postgirokonto

för kommunerna. Såsom en följd härav skulle kommunerna

vara skyldiga att öppna sådana konti.»

Även riksdagens år 1928 församlade revisorer hava upptagit till behandling

spörsmålet örn förbättrad kontroll över de medel, som genom olika

statsmyndigheter tillställas kommunerna (Revisorernas berättelse, Del T

sid. lil). Revisorerna hava därvid framhållit i huvudsak enahanda synpunkter

i frågan som riksräkenskapsverket. Enligt revisorernas förmenande

kunde måhända den erforderliga kontrollen vinnas därigenom, att föreskrift

meddelades om att statsmyndigheterna vid utbetalningar av medel

till kommunala myndigheter skulle insätta medlen å postgirokonto för

kommunerna. Dessa skulle — erinra revisorerna såsom en följd däiav

vara skyldiga att öppna sådana konti. Det syntes revisorerna önskvärt,

att en närmare undersökning företoges, huruvida nu antydda förfarande

kunde vara ändamålsenligt och i övrigt lämpligt. Vid en dylik undersökning

syntes emellertid även andra sätt för ernående av den åsyftade kontrollen

böra övervägas.

Statsutskottet vid 1929 års riksdag erinrade i sitt utlåtande i anledning

av revisorernas berättelse (nr 94, punkt 15) örn riksräkenskapsverkets för - utberörda framställning och uttalade sig för att den av revisorerna och

riksräkenskapsverket upptagna frågan borde bliva föremål för närmare

utredning och att åtgärder snarast möjligt borde vidtagas för ernående

av en förbättrad kontroll i fråga om nämnda medel. Då emellertid spärs

målet syntes vara föremål för övervägande, ansåg utskottet sig icke böra

för det dåvarande påkalla någon åtgärd från riksdagens sida. Utskotts

utlåtandet i denna punkt Indes av riksdagens kamrar till handlingarna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

Såväl riksräkenskapsverket som statsrevisorerna hava framhållit, att

då den föreslagna insättningen å postgirokonto endast vore avsedd såsom

ett kontrollmoment, något hinder icke borde förefinnas för kommunerna

att sedermera göra medlen räntebärande genom att insätta dem i

bankinrättning.

Över riksräkenskapsverkets förslag laiva samtliga länsstyrelser avgivit

utlåtande efter att hava berett vederbörande kommuner tillfälle att yttra

sig i ärendet. Utlåtanden över förslaget hava vidare avgivits av styrelserna

för svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund och

svenska landstingsförbundet. Därjämte har byråchefen i generalpoststyrelsen

J. Döss inkommit med en skrift i ärendet.

Av länsstyrelserna hava aderton tillstyrkt riksräkenskapsverkets förslag

eller förklarat sig intet hava att erinra däremot. Flera länsstyrelser

hava såsom sin åsikt uttalat, att förslaget vore väl ägnat att åstadkomma

förbättrad kontroll beträffande den kommunala medelsförvaltningen. Jämväl

styrelserna för svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas

förbund hava förordat berörda förslag.

Sex länsstyrelser hava ställt sig tveksamma till förslaget eller avstyrkt

detsamma.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller sålunda, att även örn förande

hos länsstyrelse av särskilda konti, vari de till respektive kommuner utbetalda

medlen sammanfördes, skulle kräva något ökat arbete, kostnaden

härför icke syntes bliva betydlig, för den händelse arbetet utfördes samtidigt

med utanordningens införande i landskontorets utgifts journal; avskrift

av kommuns konto borde sedan årsvis tillställas vederbörande revisorer.

Beträffande övriga medel, vilka av statstjänstemän å tjänstens

vägnar översändes till kommun, t. ex. handräckningsmedel, borde likaledes

årsuppgifter tillställas revisorerna. Länsstyrelsen ställde sig tveksam,

huruvida genom anlitande av postgirorörelsen för utbetalningar till

kommunerna bättre kontroll skulle kunna åstadkommas. Innan postgirorörelsen

utsträcktes att omfatta kommunernas medelsförvaltning i sådan

omfattning, som föreslagits, syntes enligt länsstyrelsens förmenande möjligheten

och lämpligheten av att i ökad omfattning använda postgirorörelsen

för den statliga medelsförvaltningen böra komma under provning.

Länsstyrelsen i Alvsborgs län förklarar, att den önskvärda kontrollen

helst borde anordnas genom obligatoriska uppgifter till vederbörande revisorer

beträffande under nästföregående år från länsstyrelsen utanordnade

medel. Därest emellertid denna väg icke skulle befinnas framkomlig,

funne sig länsstyrelsen böra tillstyrka riksräkenskapsverkets förslag.

Länsstyrelsen i örebro län, som även delade riksräkenskapsverkets åsikt

örn nödvändigheten av förbättrad kontroll å ifrågavarande område, uttalar,

att från länsstyrelsens synpunkt intet vore att erinra mot att statliga

bidrag tillfördes kommunerna över postgiro. Länsstyrelsen ifråga
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 169.

a

sätter emellertid, huruvida utbetaluingen över postgiro bör göras obligatorisk.

Skulle bidragen i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag

alltid först insättas å postgirokonto, komme detta nämligen att innebära

försening beträffande medlens insättande i bank. Frånsett detta kunde

det antagas, att de kommunala myndigheterna skulle finna utanordningen

över postgiro föranleda ganska mycket onödigt besvär. Kommunerna

borde därför lämnas valfrihet att bestämma, örn de önskade erhålla utbetalningarna

över postgiro eller medlen insatta direkt i bank.

Länsstyrelsen i Jämlands län uttalar, att det av riksräkenskapsverket

framlagda förslaget skulle medföra förbättring av kontrollen över den

kommunala medelsförvaltningen, men att detsamma vöre behäftat med

vissa olägenheter. För närvarande syntes man därför böra inskränka sig

till föreskrift därom, att utbetalningar från länstyrelser och övriga statsmyndigheter

skulle efter vederbörande kommuns eget val verkställas antingen

genom insättning å postgirokonto eller medelst check, dragen å uppgiven

bankinrättning. Därest utbetalningarna alltid måste verkställås

över postgiro, skulle nämligen några dagar gå förlorade, en försening,

som ofta kunde komma att vålla olägenhet för de tjänstemän, som vore

beroende av lönernas utbetalande viss dag, varjämte ränteförlust skulle

åsamkas kommunen.

Länsstyrelsen i Kronobergs län uttalar, att kontroll över den kommunala

medelsförvaltningen lätt nog kunde åstadkommas i anslutning till

nu gällande författningsbestämmelser. Det syntes böra tagas under övervägande,

huruvida tillräckliga skäl verkligen vore för handen att stadga

insättning å postgirokonto såsom det enda sättet för utbetalning av statsmedel

till kommun. Ä ena sidan skulle detta enligt länsstyrelsens förmenande

för kommunerna i kanske icke så få fall bliva obekvämt, medan

å andra sidan varje möjlighet till undantag från ett sådant utbetalningssätt

skulle förringa det därmed åsyftade kontrollvärdet. För att nå detta

värde syntes dessutom böra förutsättas, att respektive kommunala postgirokonti

spärrades för alla andra insättningar än sådana av statsmedel.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län vitsordar, att en ökad möjlighet till

kontroll å kommunernas uppbörd vore av behovet påkallat samt att det

icke kunde bestridas, att riksräkenskapsverkets förslag innebure ökad

möjlighet härutinnan. En sådan möjlighet, innebärande ett enklare förfarande

och mindre omgång, syntes emellertid enligt länsstyrelsens förmenande

kunna beredas därigenom, att länsstyrelserna ålades skyldighet

att varje gång medel översändes till något kommunalt organ lämna kommunernas

revisorer meddelande därom.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet anser, att samma kontroll

som möjliggjordes genom den av riksräkenskapsverket föreslagna reformen

kunde vinnas därigenom, att statsmyndighet samtidigt med översändande

av statsbidrag till kommunalt organ därom underrättade kommunens

centrala finansorgan, d. v. s. förvaltningsutskottet, drätselkammaren

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

eller kommunalnämnden. Detta system syntes erbjuda vissa fördelar utöver

det av riksräkensbapsverket förordade. Styrelsen tillstyrkte visserligen

bifall till riksräkenskapsverkets förslag, men ville föreslå, att samtidigt

därmed prövades .systemet med underrättelse till kommunens centrala

finansorgan, så snart statsbidrag översändes till annan kommunal

styrelse.

Av de omkring 1,150 landskommuner oell städer, som inkommit med

yttranden över riksräkenskapsverkets förslag, hava närmare 800 förklarat

sig tillstyrka förslaget, medan omkring 350 ställt sig avvisande mot detsamma.

Därjämte hava omkring 150 huvudsakligen smärre kommuner

förklarat sig avstå från att taga ställning till frågan.

Vissa kommuner hava som skäl för sitt avstyrkande anfört, att den

nuvarande ordningen för utbetalning av medel till kommunerna i det

stora hela visat sig tillfredsställande och borde bibehållas. Föreskrift syntes

emellertid böra meddelas örn skyldighet för länsstyrelserna att upplägga

särskilt konto för varje kommun. I anslutning därtill syntes länsstyrelserna

böra åläggas att för varje år lämna vederbörande kommunala

revisorer meddelande örn verkställda utbetalningar till kommun. Några

kommuner hava framhållit, att det vore lättare för dem att komma i förbindelse

med vederbörande länsstyrelse för erhållande av informationer

rörande till kommun utanordnade medel än med postgirokontoret, varför

den föreslagna reformen endast skulle komma att försvåra möjligheterna

för revisorerna att kontrollera riktigheten av kommunens räkenskaper,

Åtskilliga mindre kommuner hava förklarat, att skyldighet för dem att

öppna postgirokonti endast skulle komma att vålla besvär utan motsvarande

fördel, då endast ett eller annat statsbidrag varje år erhölles, åtminstone

vad beträffar den borgerliga kommunen. Andra hava som skäl

för sitt avstyrkande av förslaget anfört, att dess genomförande skulle

innebära ett visst intrång i den kommunala självbestämmanderätten.

Fruktan för att anlitandet av postgirorörelsen vid utanordnande av bidragen

till kommunerna kunde medföra tidsutdräkt har föranlett en del

kommuner att ställa sig avvisande till förslaget; i några yttranden har

hänvisats till att närmaste postanstalt, där medlen kunde utbetalas, vore

belägen på långt avstånd från kassaförvaltarens bostad. Vissa kommuner

hava intagit enahanda ståndpunkt till förslaget med hänsyn till att

förlust befarades uppkomma därigenom, att medlen icke omedelbart kunde

göras räntebärande i bank.

De kommuner, som avstyrkt riksräkenskapsverkets förslag, äro i regel

små med föga utvecklad medelsförvaltning. Nära nog samtliga städer,

som yttrat sig i ärendet, och de flesta större landskommuner hava däremot

ställt sig välvilliga till förslaget. Åtskilliga kommuner, som vid

yttrandets avgivande redan anlitat postgirorörelsen för sin medelsförvaltning,

hava förklarat sig synnerligen tillfredsställda därmed.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

Ett spörsmål, som berörts i åtskilliga yttranden, är frågan, huruvida

kommun bör hava ett eller flera postgirokonti. För kommuner, som centraliserat

såväl den borgerliga som den kyrkliga kommunens hela penningrörelse

till en enda kassa, omhänderhavd av kommunalnämnden, drätselkammaren

eller landstingets förvaltningsutskott, erfordras givetvis

icke mer än ett enda postgirokonto. Som regel är dock kassaförvaltningen

decentraliserad med särskilda kassor för kommunalnämnd, fattigvårdsstyrelse,

barnavårdsnämnd, folkskolestyrelse etc. ävensom för kyrkoråd

och skolråd. De yttranden, som beröra frågan, huruvida flera konti böra

öppnas för varje kommun, utgå i allmänhet från att så bör ske. Några

smärre kommuner, vilka avstyrkt riksräkenskapsverkets förslag, hava

som skäl härför åberopat, att vid bifall till förslaget kommunen skulle

''bliva nödsakad hava flera konti med påföljd, att ofta blott en, ibland

ingen inbetalning örn året skulle förekomma å visst konto. Endast en

länsstyrelse, i Malmöhus län, finner det ur kontrollsynpunkt lämpligast,

att allenast ett konto upplägges för varje kommun, samt anför att det

givetvis bör åligga de utbetalande myndigheterna att till förekommande

av förväxlingar noggrant och tydligt angiva arten av de medel, som

överlämnas. Länsstyrelsen i Jönköpings län föreslår, att ett konto öppnas

för församlingen och ett för den borgerliga kommunen.

I skrivelse den 5 mars 1931 hava kyrkoherdarna E. Malmeström och E.

Thegelström hemställt, bland annat, att länsstyrelserna måtte åläggas dels

att utbetala skoldistrikten tillkommande statsbidrag medelst »postcheck»

eller över postgiro, dels ock att årligen till vederbörande skolråd översända

reversal över samtliga under föregående år till skoldistriktet utanordnade

medel. Denna framställning berör sålunda, ehuru endast beträffande

en kommunal förvaltningsgren, samma spörsmål, som här förut

behandlats.

över framställningen hava utlåtanden avgivits av samtliga länsstyrelser

ävensom av riksräkenskapsverket och statskontoret.

De flesta länsstyrelser hava icke i sina utlåtanden närmare ingått på

frågan, vilket sätt för utbetalningen av statsmedel vore att föredraga.

Länsstyrelserna i Jönköpings och i Kristianstads län hava emellertid på

det livligaste tillstyrkt förslaget, att nu ifrågavarande medel skulle av

länsstyrelserna utbetalas medelst insättning å postgirokonto för vederbörande

skoldistrikts räkning, samt framhålla, att en sådan anordning

skulle medföra lättnad för länsstyrelserna i deras arbetsbörda. Även

länsstyrelsen i Värmlands län anser lämplighetsskäl tala för att medlen

i fråga städse böra utanordnas över postgiro. Några länsstyrelser hava

meddelat, att de redan anlita postgirorörelscn för utbetalningar av nu

förevarande slag, vanligen dock först efter framställning därom av mottagaren.

Endast länsstyrelserna i Hallands och i Jämtlands län ställa

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

sig direkt avvisande mot att föreskrift meddelas örn skyldighet att anlita

postgirorörelsen för ifrågavarande utbetalningar.

Framställningen örn åläggande för länsstyrelserna att vid tiden för den

kommunala revisionen tillhandahålla revisorerna förteckning över till

vederbörande skoldistrikt verkställda utbetalningar under nästförflutna

år har tillstyrkts av ett tiotal länsstyrelser, därvid från flera håll erinrats

örn att samma skäl kunde tala för att liknande meddelanden tillställdes

revisorerna i andra kommunala kassor. Övriga länsstyrelser hava avstyrkt

framställningen och därvid i regel framhållit, att det ifrågasatta

åläggandet skulle i väsentlig grad öka landskontorens arbetsbörda. Länsstyrelsen

i Stockholms län anför, att frågan sammanhängde med spörsmålet

örn kontrollen över den kommunala medelsförvaltningen, vilket spörsmål

lämpligen borde bedömas som en helhet. Länsstyrelserna i Jönköpings,

Kristianstads och Gävleborgs län framhålla, att frågan örn ernående av

en effektiv kontroll lättast kunde lösas genom anlitande av postgirorörelsen.

Riksräkenskapsverket har i sitt utlåtande endast hänvisat till ämbetsverkets

förutnämnda skrivelse den 16 juni 1926.

Statskontoret anför, att med hänsyn till den betydande fördel i kontrollhänseende,

som utbetalning medelst postgiro förde med sig, statskontoret

måste finna det i hög grad önskvärt, att sådana anordningar vidtoges,

att vid utbetalning av statsbidrag till landets kommuner postgirot allmänt

komme till användning. Vad anginge frågan örn årliga uppgifter

för underlättande av den kommunala revisionen vore statskontoret av den

uppfattningen, att dylika uppgifter såvitt möjligt borde lämnas av statsmyndigheterna

rörande verkställda utbetalningar. Med hänsyn till länsstyrelsernas

personalbestånd mötte dock ofta svårigheter härutinnan.

Skulle emellertid postgirot obligatoriskt komma till användning vid utbetalning

av statsbidrag, syntes dock uppgifter av berörda art icke behövliga,

då ju postgirokontoret kunde till kommunerna lämna erforderliga

kontrolluppgifter.

Det må även erinras örn att i motion till 1932 års riksdag, 11:410, förslag

väcktes örn att länsstyrelserna och andra myndigheter, som verkställa

utbetalning av bidrag av statsmedel, måtte åläggas att i början av

varje år till bidragets mottagare översända en sammanställning över vad

som utanordnats till vederbörande under det sist förflutna kalenderåret.

Andra kammarens andra tillfälliga utskott anförde i utlåtande nr 4 —

efter att hava refererat riksräkenskapsverkets förutnämnda skrivelse av

den 16 juni 1926 samt riksdagens revisorers förberörda uttalande — bland

annat, att utskottet ville i likhet med 1929 års statsutskott understryka

betydelsen av att spörsmålet örn bättre kontroll å statsbidragen till kommunerna

m. m. snarast bringades till sin lösning. Vid det förhållandet,

att utredning påginge, ansåge sig utskottet, som livligt hoppades, att pro
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169. 9

position i ämnet skulle kunna avlåtas till 1933 års riksdag, ej kunna tillstyrka

motionen.

I enlighet med utskottets hemställan föranledde motionen icke till

någon andra kammarens åtgärd.

Vidare må nämnas, att med anledning av Kungl. Maj:ts beslut den 4

december 1930 utredning verkställts av generalpoststyrelsen i samverkan

med representanter för statskontoret, riksräkenskapsverket och länsstyrelsen

i Stockholms län samt efter samråd med fullmäktige i riksbanken

i syfte att utröna möjligheten och lämpligheten av att kunna i ökad omfattning

använda postgirorörelsen för den statliga medelsförvaltningen

samt för inbetalningar till respektive utbetalningar från statliga verk och

institutioner. De av ämbetsverken utsedda representanterna hava i skrivelse

den 1 juli 1932 med yttrande och förslag i ämnet funnit angeläget,

att de av riksräkenskapsverket i förutnämnda skrivelse och av statskontoret

i nyssberörda utlåtande framförda synpunkterna snarast möjligt

vunne beaktande.

De grundläggande bestämmelserna örn postgirorörelsen återfinnas i förordningen

i ämnet den 11 juli 1924 (nr 378). Denna rörelse innebär i korthet,

att postverket å för ändamålet inrättade konti mottager insättningar

såväl av kontots innehavare som av andra för innehavarens räkning

ävensom från samma konti på innehavarens order verkställer girering,

d. v. s. överföring till annat postgirokonto, eller kontant utbetalning. De

fasta postanstalterna samt i viss utsträckning lantbrevbärarna och postombuden

förmedla in- och utbetalningar för postgirorörelsen, men själva

bokföringen är centraliserad till en avdelning i generalpoststyrelsen, postgirokontoret.

Den, som önskar erhålla postgirokonto, har att inbetala visst grundbelopp,

som han äger återbekomma efter kontots upphörande. Generalpoststyrelsen

må dock, där sådant med hänsyn till kontots allmännyttiga ändamål

prövas skäligt, medgiva befrielse från erläggande av dylikt belopp.

Med stöd härav har styrelsen genom beslut den 17 juni 1932 från erläggande

av sådant grundbelopp befriat, bland andra, kommuner, kommunala

och kyrkliga institutioner samt landsting.

Givna uppdrag utföras synnerligen snabbt av postgirokontoret. Sålunda

bokföras och expedieras inbetalningar, som inkommit till postgirokontoret

på morgonen, redan samma dag. För inbetalning å ett konto utgår

ingen avgift, därest, såsom i nu ifrågavarande fall, inbetalningen

verkställes av tjänstebrevsberättigad person eller myndighet. Eljest utgör

avgiften 10 öre för belopp av högst 50 kronor och 20 öre för högre

belopp. För girering utgår ingen avgift.

Uttag från postgirokonto kan ske antingen kontant genom förmedling

av postanstalt eller ock genom girering. Kontant utbetalning till kontoinnehavaren

själv verkställes kostnadsfritt, men eljest utgår viss mindre

Bihang till riksdagens protokoll 193.1. 1 sami. Nr 109. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departements

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

avgift, nämligen dels en grundavgift av 5 öre och dels en tilläggsavgift

av 2 öre för varje påbörjat hundratal kronor av det belopp, som utbetalas.

Där ett belopp skall utbetalas genom postanstalt, som deltager i

utväxlingen av telegrampostanvisningar, kan kontoinnehavaren i

brådskande fall begära, att postgirokontoret lämnar telegrafiskt utbetalningsbemyndigande.

Postgirokontoret utfärdar och tillställer kontoinnehavaren ett kontoutdrag

för varje dag dennes konto undergått förändring. Såsom bilagor till

kontoutdraget fogas kupongerna till de inbetalnings-, giro- eller utbetalningskort

m. m., på grund av vilka inbetalning eller utbetalning skett.

Det åligger vidare postgirokontoret att före januari månads utgång varje

år tillställa kontoinnehavaren besked rörande kontots ställning vid utgången

av nästföregående år.

Jämlikt kungörelse den 30 december 1932 (nr 595) skall kontoinnehavare

tills vidare icke gottgöras ränta å medel, som innestå å postgirokonto.

Såsom av det anförda framgår, äro i det närmaste alla de statliga och

kommunala myndigheter, som avgivit yttrande i frågan, ense örn att med

nu gällande bestämmelser på förevarande område svårighet möter att utöva

en effektiv kontroll däröver att av myndighet utanordnade medel

verkligen komma vederbörande kommun till godo samt tagas till uppbörd

i kommunens räkenskaper. Det torde sålunda vara uppenbart, att

här föreligger ett missförhållande, som med det snaraste torde böra avhjälpas.

Länsstyrelserna, vilka till huvudsaklig del verkställa ifrågavarande

utbetalningar, hava även baft sin uppmärksamhet riktad på att

finna en tillfredsställande lösning av spörsmålet och i åtskilliga fall hava

försök gjorts att åstadkomma förbättrade möjligheter för vederbörande

revisorer att tillförlitligt granska kommunens räkenskaper i vad avser

bidrag, som av länsstyrelsen utanordnats. Sålunda torde numera som

regel besked lämnas revisor, därest framställning därom göres, rörande

under visst år eller annan angiven tidrymd till kommunal kassa från

länsstyrelsen utanordnade medel. Man torde emellertid få utgå från

att flertalet revisorer underlåta att göra dylik framställning.

Då det gällt att söka finna ett medel för åstadkommande av förbättrad

kontroll å förevarande område, hava huvudsakligen två utvägar varit

föremål för övervägande.

Den närmast till hands liggande möjligheten torde vara, att den utbetalande

myndigheten ålägges att årligen före revisionens början inom

kommun tillställa revisorerna uppgift örn vilka medel som under föregående

år utanordnats till den ifrågavarande kommunala kassan. Det torde

icke kunna bestridas, att en föreskrift härom skulle medföra en för

kommunerna tillfredsställande lösning av frågan. Enligt vad som fram
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts proposition nr 169.

går av åtskilliga yttranden i ärendet skulle emellertid ett dylikt åläggande

väsentligen öka länsstyrelsernas arbetsbörda. Då dessa redan nu äro

synnerligen arbetstyngda, bör därför om möjligt annan utväg tagas i anspråk.

En sådan utväg anvisas av riksräkenskapsverket i dess förenämnda

skrivelse den 16 juni 1926. Ämbetsverket har nämligen däri förordat,

att statsmyndigheternas utbetalningar av medel till kommunerna skola

verkställas genom medlens insättande å postgirokonto för vederbörande

kommun, samt att kommunerna till följd därav skola vara skyldiga att

öppna sådana konti. De flesta länsstyrelser och andra myndigheter, som

hörts i ärendet, ävensom det övervägande antalet av de kommuner, som

tagit ståndpunkt till riksräkenskapsverkets förslag, hava anslutit sig till

detta.

Det torde vara otvivelaktigt, att ett anlitande av postgirorörelsen erbjuder

stora fördelar, då det gäller att uppnå en effektiv kontroll å ifrågavarande

område. Från postgirokontoret kan nämligen när som helst underrättelse

inhämtas örn vilka in- och utbetalningar som verkställts å ett

konto under viss tid. De kommunala revisorerna skulle sålunda erhålla

möjlighet att när som helst förskaffa sig besked örn vilka statsbidrag elier

handräckningsmedel, som utgått till kommunen. Enligt vad som inhämtats

från postgirokontoret, är kontoret vidare villigt att till kommunens

revisorer, under förutsättning att vederbörlig adressanmälan kommit

kontoret tillhanda, översända en kopia av det årsbesked, som författningsenligt

skall tillställas kontoinnehavaren. Postgirokontoret är

jämväl berett att på därom gjord framställning tillställa revisorerna kopia

av det kontoutdrag, som kontoinnehavaren erhåller då kontot undergått

förändring. Under sådana förhållanden synes anlitandet av postgirorörelsen

för ifrågavarande utbetalningar väsentligen reducera möjligheterna

att undgå upptäckt vid ohederliga manipulationer med kommunens

medel. Det må även framhållas, att utbetalning medelst postgiro

icke synes medföra ökat arbete för länsstyrelser och andra myndigheter.

Snarare torde, på sätt några länsstyrelser framhållit, systemet medföra

viss minskning i statsmyndigheternas arbetsbörda. Detta synes även gälla

beträffande de kommunala myndigheterna, särskilt sedan dessa mera

allmänt blivit förtrogna med postgirots användning.

De invändningar, som framställts mot anlitande av postgirorörelsen för

nu avsedda ändamål, torde vid sadant förhållande icke böra väga för

tungt. Sålunda synes den omständigheten, att någon tid kan komma att

åtgå för medlens översändande över postgiro till kommun, belägen långt

från eller med dåliga förbindelser med Stockholm, icke böra tillmätas

avgörande betydelse. Genom att i särskilt brådskande fall lata översändandet

ske medelst telegram, torde för övrigt medlen kunna erhållas lika

snabbt som med mi tillämpade ordning för utbetalningen. Det förhål
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

lande, att någon mindre ränteförlust i vissa fall kan bliva en följd av

medlens insättande å postgiro i stället för direkt i bank, torde även sakna

praktisk betydelse vid bedömandet av denna fråga. Det må i detta sammanhang

erinras örn att något hinder självfallet icke möter för vederbörande

att omedelbart överföra inbetalda medel från postgirokontot till

bankinrättning.

Vid bifall till riksräkenskapsverkets förslag uppkommer frågan, huruvida

kommunerna böra hava särskilt konto för envar kommunal kassa,

som mottager medel av här ifrågavarande art, eller örn ett gemensamt

konto bör uppläggas för kommunens hela medelsförvaltning. I de flesta

i ärendet avgivna yttranden, där frågan berörts, har förstnämnda alternativ

förordats. En sådan anordning synes också vara den lämpligaste för

ernående av reda och överskådlighet i kommunens räkenskaper. Den av

vissa smärre kommuner framförda invändningen, att ett åläggande för

kommunerna att öppna särskilt konto för varje kassa skulle bliva alltför

betungande, torde, då postgirokonto numera upplägges för kommunala organ

utan att grundbelopp behöver erläggas, i väsentlig grad hava förlorat

sin betydelse.

Något hinder för kommunal kassa att anlita postgirokontot även för

andra än nu angivna ändamål, exempelvis för kommunaluppbörden, synes

icke böra föreligga. Snarare torde det vara önskvärt, att kontot tages

i anspråk i så stor utsträckning som möjligt. Därigenom skulle nämligen

ytterligare medel kunna bliva föremål för en effektiv kontroll av kommunens

revisorer.

Vad förut anförts i fråga örn kommunerna har avseende icke allenast

å den borgerliga kommunen utan även å skoldistrikt, fattigvårdssamhälle

eller andra kommunala förvaltningsenheter ävensom församlingar och

pastorat. Landstingen torde i förevarande avseende böra likställas med

kommunerna.

Ett genomförande av det av mig nu förordade förslaget örn utanordnande

av medel till kommunerna över postgiro förutsätter uppenbarligen en

ändring i kungörelsen den 13 november 1931 (nr 396) med föreskrifter angående

medelsförvaltningen i länen, men, såsom redan nämnts, även utfärdande

av särskilda bestämmelser, innefattande åläggande för kommun

att för varje kassa, som uppbär medel från statsmyndighet eller statstjänsteman,

hava särskilt postgirokonto. Som sistnämnda fråga berör

den kommunala medelsförvaltningen, torde riksdagens yttrande böra inhämtas,

innan författning i ämnet utfärdas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa,

att Kungl. Majit måtte genom proposition lämna

riksdagen tillfälle att avgiva yttrande över de av mig

i det föregående angivna riktlinjerna för ^anordning

från statsmyndigheters och statstjänstemäns sida

av medel till kommuner och landsting.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majlis proposition nr 169.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

3

Bihang till riksdagens protokoll 1933.

1 sami. Nr 169.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:239 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer för det sätt, varpå statsmyndigheter och statstjänstemän skola hava att uta a1 i texten
  2. SU 1933:89 Statsutskottets utlåtande Nr 89 s. 2 i texten