Angående reglering av Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten
1933-03-03 · 11 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1933:185, Angående reglering av Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majus proposition nr 185.
Nr 185.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering
av Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags
skuldförhållande till staten; given Stockholms slott
den 3 mars 1933.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Henning Leo.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet ä Stockholms slott den 3 mars 1933.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, "Wigforss,
Möller, Vennerström:, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Departementschefen, statsrådet Leo anför:
I en till Kungl. Majit ingiven skrift den 23 oktober 1932 har Halmstad—- Bolmens järnvägsaktiebolag gjort framställning om reglering av bolagets skuldförhållande
till staten.
Den 6 maj 1886 beviljade Kungl. Majit koncession å järnväg med I.007 meters
spårvidd från Halmstad till Bolmen med bispår från Åsen till sjön Unnen.
För järnvägsanläggningen beviljade Kungl. Majit den 22 oktober samma år
bolaget ett statslån ur allmänna järnvägslånefonden av 825,000 kronor, sedermera
nedsatt till 824,915 kronor. För tillgodonjutandc av detta lån stadgades,
bland andra, följande villkor:
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 185.
482 33 1
2 Kungl. Majlis proposition nr 185.
Annu}telen för låneunderstödets återgäldande beräknades till fem procent
å ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet först skulle gottröra»
ränta efter fyra och eli halv procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgöra
avbetalning därå. Anstånd med räntans erläggande medgavs för tre år
från lyftningsdagen, dock icke utöver ett år från den dag, eller den 1 oktober
1889, då järnvägen enligt den meddelade koncessionen senast skulle vara färdig
och öppnad för trafik; och skulle beloppet av den ränta, med vars erläggande
anstånd sålunda medgivits, inbetalas till staten, sedan genom de stadgade annuitetslikviderna
all övrig ränta, med vilken anstånd icke beviljats, blivit gulden
och kapitalet gottgjort, så att efter nämnda tids förlopp med annuitetens erläggande
skulle fortfara så länge, till dess även beloppet av den ränta, med vars
erläggande anstånd medgivits, blivit till staten inbetalt. Kapitalavbetalningen
skulle vidtaga den 1 oktober 1892 och i sammanhang därmed gottgörelse ske av
därförinnan upplupen obetald ränta, för så vitt uppskov med densammas erläggande
icke beviljats; och skulle annuiteten sedermera erläggas samma dag varje
år, till dess försträckningen och all därå upplupen ränta blivit till fullo gulden.
Därest till betalning förfallet belopp icke bleve i föreskriven ordning erlagt,
skulle bolaget därå gälda sex procent årlig ränta, intill dess samma belopp
bleve behörigen inbetalt. Järnvägsanläggningen med alla därtill hörande byggnader
och materiel ävensom all bolagets övriga egendom skulle utgöra säkerhet
för den av staten lämnade försträckning och staten till säkerhet för sin fordrans
utbekommande erhålla inteckning i järnvägen med förmånsrätt framför varje
annan fordran. I fråga örn statens rätt att inlösa järnvägen skulle, i stället för
vad i koncessionen derutinnan stadgats, gälla bland annat att, därest inlösen
skedde efter tio ar fran det banan blivit i sin helhet eller till någon del upplåten
för allmän trafik, inlösningsbeloppet skulle, allt efter det sätt som funnes
vara för koncessionshavaren förmånligast, antingen beräknas till två gånger
summan av hela den under de närmast förflutna tio åren uppkomna, på närmare
angivet sätt beräknade nettobehållningen eller bestämmas av fem i viss
ordning utsedda gode män.
Genom resolution den 11 maj 1888 befriades bolaget från anläggande av
förenämnda bispår, i samband varmed statslånets belopp, under hänsynstagande
jämväl till en av ändrade stationsanordningar i Halmstad föranledd kostnadsökning,
nedsattes till 824,915 kronor. Sistnämnda belopp lyftes av bolaget
under åren 1887—1890 mot avlämnande av föreskriven säkerhet.
Sedermera medgav 1897 års riksdag (skrivelse nr 56), att den ränta, som
enligt gällande föreskrifter borde till riksgäldskontoret erläggas å uteblivna
inbetalningsbelopp för lån till understödjande av enskilda järnvägsanläggningar,
fran och med ar 1898 skulle a alla dylika lån beräknas efter fem procent för år.
Den 26 augusti 1892 beviljades bolaget ånyo koncession å nyssnämnda
bispår, därvid såsom villkor stadgades, bland annat, att vad vid beviljandet
av bolagets statslån föreskrivits i fråga örn inlösen av Halmstad—Bolmens
järnväg skulle gälla beträffande hela den järnvägsenhet, som bildades av
nämnda järnväg och bibanan till Unnen.
Järnvägen, som har en längd av 63.6 kilometer, öppnades för trafik den 30
oktober 1889 och bibanan, vars längd är 2.3 kilometer, den 28 augusti 1893.
I Halmstad har järnvägen egen station, medan Bolmens föreningsstation tillhör
Karlshamn—Vislanda—Bolmens järnväg.
Trafiken å järnvägen drives av bolaget, som emellertid med Halmstad—
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
Nässjö järnvägsaktiebolag träffat vissa överenskommelser till nedbringande av
trafikeringskostnaderna. Dessa överenskommelser innebära huvudsakligen, att
underhållet av rullande materiel ombesörjes å sistnämnda bolags verkstad i
Halmstad samt att befattningarna som trafikchef, han- och maskiningenjör samt
kontrollör upprätthållas av tjänstemän vid Halmstad—Nässjö järnväg.
Bolaget har till och med år 1931 vederbörligen fullgjort sin betalningsskyldighet
på grund av statslånet, därvid å kapitalskulden återbetalats 441,454
kronor 69 öre. Däremot har bolaget icke erlagt den annuitet, som förföll till
betalning den 1 oktober 1932. Arid 1932 års utgång uppgick bolagets skuld till
följd därav till 479,031 kronor 54 öre, vilket belopp fördelar sig på sätt framgår
av följande av riksgäldskontoret meddelade sammanställning:
Icke förfallen Förfallen Summa
skuld skuld
Kronor Kronor Kronor
Kapital ............................................... 359,470:27 23,990:04 383,460:31
Kanta.................................................. 3,999:11 17,255:71 21,254:82
överränta............................................. — 509:84 509:84
Anståndsränta ................................... 73,806: 57_—_73,806: 57
Summa kronor 437,275: 95 41,755: 59 479,031: 54
Järnvägens driftresultat under åren 1926—1932 framgår av följande, av de
jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 december 1932 tillkallade utredningsmännen
i fråga örn vissa enskilda järnvägars ekonomiska läge meddelade
uppgifter:
Driftöver
-
Inkomster av
Utgifter för
skott (+) eller
driftunder-
egen järnvägs-
egen järnvägs-
skott (—) av
egen järnvägs- rörelse
rörelse
rörelse l)
Kronor
Kronor
Kronor
1926 ......................
.......................... 437,017
387 199
+ 49,818
1927 ......................
......................... 432,015
374,981
+ 57,034
1928 ....................
.......................... 412,123
353,173
+ 58,950
1929 .....................
.......................... 424,965
372,289
+ 52,676
1930 .....................
........................ 377,478
316,379
+ 61,099
1931 .....................
.......................... 279,887
270,977
+ 8,910
1932 .....................
......................... 208,426
239,188
— 30,762
I sin förenämnda skrift den 23 oktober 1932 har Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag
anhållit örn nedskrivning till 125,000 kronor av bolagets skuld
till staten, att såsom full likvid på en gång inbetalas till riksgäldskontoret.
Sedermera har bolaget efter förda underhandlingar med representanter för riksgäldskontoret
förklarat sig kunna godtaga ett av dem framställt förslag att såsom
sådan likvid skulle inbetalas ett till 190,000 kronor förhöjt belopp.
Till stöd för sin framställning har bolaget anfört i huvudsak följande:
Bolaget hade kommit till insikt örn att det framgent torde komma att få
kämpa mot stora ekonomiska svårigheter. Den tid vore icke avlägsen, då bola
'')
Utan Uträkning av förnyelsefondsavsättning, skatter och räntor.
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 183.
get bleve oförmöget att vidare kunna fullgöra sin förbindelse beträffande ifrågavarande
statslån.
En under år 1928 uppkommen, mera betydande vinst vore i huvudsak hänförlig
till skatterestitution, som Halmstad stad fått utgiva till järnvägsbolaget
men som framtvingat 2 procent utdelning å aktiekapitalet, vilket till cirka
hälften ägdes av Halmstad stad.
Orsaken till nedgången av driftresultatet vore att i främsta rummet tillskriva
den trafikavledning, som från och med den 1 januari 1931 följt med
tillämpning av de nya samtrafiksföreskrifterna. Dessa hade för Halmstad—
Bolmens järnvägs del verkat därhän, att järnvägen förlorat hela sin mycket
givande transitotrafik mellan, å ena sidan, Ljungby—Karlshamn med tillstötande
trafik i Ljungby från Skåne—Smålands järnväg, i Vislanda från statens
och Sölvesborg—Olofström—Elmhults järnvägar, i Norraryd från Hönshylte—
Kvarnamåla järnväg och bortom ävensom i Karlshamn från Blekinge kustbanor
samt, å andra sidan, Västkustbanan, speciellt Göteborg och bortom. Genom
förstatligandet av Hässleholm—Markaryd—Veinge järnväg hade bolaget därtill
blivit berövat en icke obetydlig samtrafik såväl transit som till och från
Halmstad, utan att därför erhålla någon kompensation.
Halmstad—Bolmens järnväg hade före automobilkonkurrensens tillkomst
haft relativt stora transporter av massaved att utföra till sulfitfabrikerna i
Hyltebruk, Rydöbruk och Oskarsström. En blick på kartan visade svårigheterna
för järnvägen att i konkurrens med bilarna utföra dessa transporter den
längre vägen över Halmstad. Kartongfabriken i Marbäck hade tidigare anlitat
järnvägen för sina massavedstransporter, men nu erhölle fabriken sitt vedbehov
från de omkringliggande avverkningsbara skogsplanteringarna å Tönnersjölieden.
Vad som återstode utgjorde huvudsakligast trävaror till och liandelsgods
från Halmstad. Men även ifråga örn dessa vore konkurrensen redan nu
kännbar och förväntades ytterligare komma att skärpas, sedan pågående vägförbättring
å allmänna vägen mellan Ljungby och Halmstad inom de närmaste
åren slutförts.
Dessa omständigheter hade orsakat, att järnvägens godstrafik undergått en
katastrofal minskning. År 1926 hade godstransporterna uppgått till 48,571 ton
med en inkomst av 300,224 kronor men år 1931 till 28,850 ton med en inkomst
av 145,227 kronor. Motsvarande siffror för år 1932 beräknades till 18,383
respektive 96,034.
För att vid den väntade bilkonkurrensens inträde kunna fasthålla och leda
trafiken inom sitt trafikområde hade Halmstad—Bolmens järnväg redan på
ett tidigt stadium -— år 1924 -— börjat bedriva linjetrafik och annan yrkesmässig
autom obiltrafik, en åtgärd, som visat sig vara välbetänkt och som länt
bolaget till fromma.
År 1928 hade järnvägen börjat framföra sina persontåg med enmanslokomotiv.
Vagnväxlingen i Halmstad utfördes numera medelst lokomotor. Bantelefon
ävensom växel förreglingar för obevakad körning vid håll- och lastplatserna
hade införts. Förenklat expeditionssystem såväl för person- som
godstrafik tillämpades. Av järnvägens 15 egna trafikplatser förestodes endast
fyra av stationsföreståndare och de övriga av kvinnliga platsvakter; en trafikplats
förestodes dock av banvakt, som tillika hade bevakningsskyldighet. Verkstaden
nedlades redan år 1926, sedan förmånlig överenskommelse träffats med
Halmstad—Nässjö järnvägar att ombesörja underhållet av bolagets rullande
materiel. Sedan november månad 1927 upprätthölles vissa befattningar av
tjänstemän vid Halmstad—Nässjö järnvägar, varigenom förvaltningskostnaderna
nedbringats högst väsentligt. I möjligaste mån hade tågrörelsen anpassats
efter trafikmängden. Att genomgripande rationalisering och besparingsåtgärder
vidtagits på alla håll framginge även därav, att utgifterna nedbringats
opaginerad Kontrollera mot PDF
I)
Kungl. Majas proposition nr ISO.
från 403,886 kronor 38 öre år 1926 till beräknade 234,000 kronor år 1932 och
antalet befattningshavare i medeltal från 82 år 1926 till 45 år 1932.
Järnvägsbolaget hade alltså på alla sätt sökt nedbringa utgifterna men
kunde, då inkomsterna på grund av trafikavledning och nödtvungna taxenedsättningar
så avsevärt reducerats, icke se någon möjlighet att framgent kunna
fullgöra sin betalningsskyldighet å statslånet.
Järnvägens enmanslokomotiv, som anskaffats år 1888, vore uttjänta och.behövde
ersättas med motorvagnar, vilket tillika med utbyte av räls i vissa
kurvor å banan samt nödvändigt underhåll av person- och godsvagnar komme
att draga betydande kostnader.
Den kapitaltillgång, över vilken järnvägsbolaget förfogade, utgjorde cirka
240.000 kronor. För att järnvägsbolaget i erforderlig utsträckning måtte kunna
fortsätta den för de orter, Halmstad—Bolmens järnväg genomlöpte, och vida
därutöver viktiga driften, ansåge järnvägsbolaget en nedskrivning av statens
fordran hos järnvägsbolaget vara nödvändig.
Över bolagets framställning hava fullmäktige i riksgäldskontoret den 2
februari 1933 avgivit yttrande.
Fullmäktige meddela till en början, att riksgäldssekreteraren J. Hägglund
och byråchefen i järnvägsstyrelsen S.. norrman på uppdrag av fullmäktige
verkställt undersökning av järnvägsbolagets förvaltning och ekonomiska ställning
samt att resultaten av denna undersökning framlagts i en den 9 januari
1933 dagtecknad promemoria. RiksgäldsMlmäktige lämna till en början följande
sammanfattning av innehållet i nämnda promemoria:
Efter en ingående redogörelse för de olika förhållanden, som påverka resultatet
av bolagets rörelse, har i promemorian uttalats, att man, under förutsättning
av oförändrade grunder för personallönernas beräkning, borde för framtiden
räkna med ett sämre affärsresultat för bolaget än det för år 1931 uppnådda.
Det kunde för bolaget icke bliva möjligt att i längden fullgöra annuiteterna
å statslånet, i följd varav, sedan bolagets fonderade och i behåll varande
medel förbrukats, statens därefter kvarstående fordran å bolaget komme att i
det närmaste bliva värdelös. Bolagets likvida medel den 31 december 1931
hade uppgått till 270,546 kronor, från vilket belopp man hade att draga skulder
för räkningar m. m. till belopp av 30,820 kronor, varvid återstående likvida
medel begränsades till omkring 240.000 kronor. Då för år 1932 kalkylerats
med en driftförlust av cirka 63,000 kronor eller, örn avsättning till förnyelsefond
ej medräknades, cirka 14,000 kronor, måste det vid 1932 års slut kvarstående
beloppet av likvida medel under förutsättning av bland annat oförändrad
förrådsställning understiga motsvarande belopp vid 1931 års slut. Därjämte
borde beaktas, att av berörda medel ett belopp av 20,000 kronor vore
spärrat, såsom utgörande säkerhet för omhänderhavda samtrafiksmedel. Toges
slutligen hänsyn till behovet av åtminstone ett mindre rörelsekapital, komme
det belopp av likvida medel, som bolaget utan att omedelbart blottställa sig
syntes kunna disponera för statslånets gäldande, att begränsas till omkring
190.000 kronor.
En uppgörelse örn inlösen av bolagets statslån enligt i den föreliggande
framställningen till Kungl. Maj:t angivna villkor kunde icke tillstyrkas, men
en skälig uppgörelse kunde även ur långivarens synpunkt erbjuda fördelar, och
till följd därav hade med bolagets representanter förts underhandlingar om förbättring
av de erbjudna villkoren. Bemälda representanter hade därvid biträtt
en höjning av lösesumman för statslånet till 175,000 kronor eller högst 190,000
kronor. Då sistnämnda belopp ungefärligen sammanföllc med vad bolaget enligt
opaginerad Kontrollera mot PDF
(5
Kungl. Majus proposition nr 186.
beräkning kunde vara tillfälle att betala, om järnvägens drift skulle kunna
för framtiden upprätthållas, syntes en uppgörelse om gäldande av bolagets
statslån kunna skäligen grundas på sistnämnda belopp, under förutsättning att
det inbetalades senast den 30 juni 1933.
För egen del anföra fullmäktige i riksgäldskontoret:
Det sålunda föreliggande förslaget innebär efterskänkande av omkring hälften
av statens kvarstående kapitalfordran hos bolaget. Med tillägg av förfallna
oguldna räntor till och med den 31 december 1932 samt nutidsvärdet, 42,727
kronor 50 öre, av anståndsräntan skulle det belopp, örn vars avskrivande fråga
är, uppgå till 257,952 kronor 47 öre.
Vid övervägande av den föreliggande frågan hava även fullmäktige kommit
till den uppfattningen, att med hänsyn till det under de senare åren alltmer
försämrade resultatet av driften å bolagets järnväg och de synnerligen ovissa
utsikterna för framtiden en ackordsuppgörelse med bolaget rörande dess skuld
för statslånet även för staten såsom långivare kan vara fördelaktig. På de i
promemorian anförda skälen anse sig fullmäktige för sin del kunna godtaga
ett belopp av 190,000 kronor såsom full likvid för bolagets återstående skuld
til] staten. Det synes fullmäktige sannolikt, att ett avböjande av den föreslagna
uppgörelsen skulle medföra större förlust för staten än förslagets antagande.
Särskilda skäl synas ock föreligga att tillmötesgå bolaget, då detsamma nu
önskar genom en engångsbetalning bliva befriat från sin återstående skuld till
staten. I promemorian påvisas, att den från och med år 1931 inträdda, starka
nedgången i trafiken å bolagets järnväg förorsakats, förutom av andra förhållanden,
av de nya samtrafiksbestämmelserna, genom vilka en betydande transitotrafik
avletts från järnvägen till andra banor. I avseende därpå bör särskilt
framhållas, att en del av den trafik, som sålunda gått förlorad för Halmstad—
Bolmens järnväg, kommit statens järnvägar tillgodo. Bolaget har under mera
än 40 år vederbörligen erlagt annuiteterna å statslånet och därunder återbetalat
över hälften av det ursprungliga lånebeloppet. Vidare har bolaget Hilder tidigare
år, då resultatet av trafiken varit gynnsamt, endast lämnat en begränsad
utdelning till sina aktieägare och i stället hållit en betydande kassareserv, som
placerats i bank eller i obligationer, ett förhållande, som nu möjliggör den
ifrågasatta inbetalningen av 190,000 kronor.
Till sist vilja fullmäktige erinra, att en liknande uppgörelse som den nu
ifrågasatta nyligen träffats med en annan låntagare, nämligen Norrköping—
Söderköping—Vikbolandets järnvägsaktiebolag. Detta bolag hade, i likhet med
Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag, under en lång följd av år vederbörligen
inbetalat annuiteterna å sin skuld till staten. Enligt medgivande av 1932
års riksdag avskrevs omkring hälften av statens fordran hos bolaget mot att
detsamma avlämnade betryggande borgenssäkerhet för gäldandet av det återstående
skuldbeloppet.
På grund av vad sålunda anförts hemställa fullmäktige, att Kungl. Maj:!
måtte till riksdagen avlåta proposition örn reglering av Halmstad—Bolmens
järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten i enlighet med det förslag, som
innefattas i förenämnda promemoria.
Utredningsmännen i fråga om vissa enskilda järnvägars ekonomiska läge
hava den 27 februari 1933 avgivit utlåtande i ärendet. Efter att inledningsvis
hava lämnat en översikt av de omständigheter, genom vilka förevarande skuldregleringsfråga
aktualiserats, anföra utredningsmännen:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj-.ts proposition nr 185.
i
Under angivna förhållanden hava utredningsmännen upptagit till prövning
frågan, huruvida tillräckliga skäl föreligga att låta järnvägsföretaget mot kontant
gäldande av omförmälda belopp, 190,000 kronor, befrias från den övriga
delen av skulden.
De båda sakkunniga, som av riksgäldsfullmäktige på sin tid anmodats att
avgiva yttrande i ärendet, hava kommit till den uppfattningen, att man varaktigt
har att räkna med en trafik- och inkomstminskning av minst den storlek,
som för år 1931 uppträdde. De uppgifter, utredningsmännen kunnat inhämta,
synas icke rubba förutnämnda omdöme. Att döma av de i det föregående
återgivna uppgifterna angående utvecklingen och resultaten av järnvägsrörelsen
fram till år 1932, synes det vara tydligt, att järnvägen som bestående
självständig järnvägsenhet icke har utsikter att ens vid en framtida
gynnsammare konjunktur lämna avsevärt driftöverskott, hvarje fall icke större
än vad som kan vara behövligt för verkställande av lagstadgad avsättning till
förnyelsefond.
Utredningsmännen hava även prövat, huruvida möjligheter till bättre ekonomiskt
driftresultat skulle kunna ernås genom ytterligare nedskärning av
driftkostnaderna. I likhet med riksgäldsfullmäktiges sakkunniga hava utredningsmännen
funnit, att kostnaderna blivit nedbringade på ett sätt, som, därest
fullständig järnvägsdrift skall bibehållas, knappast lämnar utrymme för ytterligare
nedskärning. Det förhållande, att medan från år 1926 trafikinkomsterna
nedgått med omkring 50 procent, utgifterna samtidigt kunnat minskas med
cirka 40 procent, visar hän på en förtjänstfull anpassning av utgifterna efter
trafikinkomsternas nedgång.
I meromnämnda yttrande hava riksgäldsfullmäktiges sakkunniga vid en
preliminär beräkning för år 1932 kommit fram till att järnvägsföretagets rörelse
med inräkning av lagstadgad avsättning till förnyelsefond skulle komma att
uppvisa en förlust, utom räntor och skatter, av 63,230 kronor. Nu föreliggande
siffror för järnvägsföretagets resultat av rörelsen utvisa, att förlusten stannat
vid 53,630 kronor:
Inkomster: Kronor Utgifter: Kronor
Driftöverskott av automobiltrafik Driftunderskott av järnvägsrörelsen 30,762
(ber.) ....................................... 12,000 Avsättning till förnyelsefond ......... 48,906
Inkomst i samband med omläggning
av samtrafiksvägarna *)............... 12,438
Diverse inkomster (ber.).................. 1,600 _
Summa kronor 26,038 Summa kronor 79,668
Förlust, utom räntor och skatter ... 53,630
Även örn resultatet av sistförflutna års rörelse sålunda icke är fullt så ogynnsamt,
som i förhandskalkylen beräknats, så är emellertid denna modifikation
uppenbarligen ej tillräcklig för att rubba omdömet örn järnvägens ekonomiska
situation.
Utredningsmännen hava även yttrat sig om de fusionsspörsmål, som i förevarande
sammanhang kunde vara att beakta. Härutinnan anföra utredningsmännen:
Då
Halmstad—Bolmens järnväg utgör en utlöpare västerut av det med speciell
spårvidd utrustade blekingska smalspårnätet, vore det naturligast att tänka
sig ett fullständigt samgående med den närmast anslutande järnvägen Karls
-
*) För år 1933 torde denna siffra komma att ökas med cirka 10,000 kronor.
8
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 185.
hamn—Vislanda—Bolmen. Utredningsmännen hara sig bekant, att en sådan
fusion varit å bane. Halmstad—Bolmens järnväg är emellertid redan i avseende
på förvaltning och verkstadsdrift anknuten till Halmstad—Nässjö järnvägar.
Utredningsmännen anse i anslutning till den uppfattning, åt vilken
riksgäldsfullmäktiges sakkunniga givit uttryck, att Halmstad—Bolmens järnväg
genom en fusion med Karlshamn—Vislanda—Bolmens järnväg åtminstone
för närvarande knappast skulle hava utsikter till att ernå avsevärt större besparingar
i nämnt avseende, än vad den nuvarande samförvaltningen medfört.
Genom denna samförvaltning med Halmstad—Nässjö järnvägar hava nämligen
förvaltningskostnaderna för Halmstad—Bolmens järnväg redan bragts i bottenläge.
Härtill kommer att även järnvägens verkstadsrörelse omhänderhaves av
Halmstad—Nässjö järnvägars verkstäder mot gynnsamma villkor. Detta har
tydligen möjliggjorts därigenom, att Halmstad—Nässjö och Halmstad—Bolmens
järnvägars aktiemajoritet ligger i stort sett på samma hand.
Örn sålunda en fusionering mellan Halmstad—Bolmens och Karlshamn—
Vislanda—Bolmens järnvägar för närvarande icke synes böra påyrkas, låter
det likväl givetvis tänka sig, att i en framtid förhållanden kunna inträda, som
skulle göra det önskvärt att upptaga och genomföra en sådan sammanslagning''.
Man har att räkna med den möjligheten, att nuvarande gemensamhet i förvaltningen
av Halmstad—Bolmens och Halmstad—Nässjö järnvägar kan komma
att upphöra, därest det ena av dessa järnvägsföretag skulle övergå till annan
ägare, och att en sådan separation dem emellan skulle kunna mer eller mindre
ogynnsamt återverka på Halmstad—Bolmens administrations- och verkstadskostnader,
som nu äro så starkt nedbringade genom dess förvaltning i gemenskap
med en järnväg med samma ägare. Uteslutet är icke heller, att ett samgående
mellan Halmstad—Bolmens järnväg och Karlshamn—-Vislanda—
Bolmens, eventuellt även Blekinge kustbanor — vilket samgående ju på sätt
nyss påpekats i och för sig indiceras av den gemensamma spårvidden — kan
komma att starkare än nu aktualiseras även av andra nytillkommande faktorer
beträffande trafiken inom dessa landsdelar.
Utredningsmännen hava i sitt förut avgivna utlåtande rörande uppgörelse
med Uddevalla—Lelångens järnväg framhållit, att man vid behandling av
frågor örn uppoffringar från statsmakternas sida för underlättande av mera
lokalt betonade järnvägsföretags ekonomi bör i den mån det kan tänkas lämpligt
bereda möjlighet för en fusionering. enär efter utredningsmännens övertygelse
en av förutsättningarna för de enskilda järnvägarnas fortsatta livsduglighet är
de mindre järnvägsföretagens inordnande i större grupper. Denna princip bör
tydligen icke förbises, även örn för den järnväg det närmast gäller fusionsfrågan
för det närvarande ej är aktuell. Det kan då ifrågasättas, huruvida i nu
förevarande fall skulle vara lämpligt att till den föreslagna uppgörelsen med
Halmstad—Bolmens järnväg foga ett förbehåll i sådant syfte. Förbehållet
skulle i huvudsak innebära, att sagda järnväg skulle förbinda sig att, därest
Kungl. Majit framdeles finner anledning påkalla fusion med Karlshamn—
Vislanda—Bolmens järnväg, acceptera dylik fusion på de villkor, varom vederbörande
järnvägsföretag må överenskomma eller, örn de ej härom kunna enas,
på villkor som må bestämmas av skiljemän, utsedda i enlighet med vad lagen
örn skiljemän föreskriver. Utredningsmännen hava velat fästa uppmärksamheten
på denna möjlighet men anse sig icke böra i detta stycke framställa
något bestämt förslag med hänsyn dels till den betydelsefu.lla principiella innebörden
av ett sådant förbehåll, vilken innebörd utredningsmännen icke i detta
sammanhang funnit tillfälle att klarlägga, dels till den säregna arten av den
uppgörelse, varom här är fråga, nämligen en slut! stålning från järnvägens sida
av dess — enligt förslaget reducerade — skuld till statsverket.
Kungl. Majus proposition nr 185. 9
Utredningsmännen hade sålunda vid sin prövning av föreliggande ärende
funnit det av riksgäldsfullmäktige framlagda förslaget kunna accepteras.
Visserligen innebure detta, fortsätta utredningsmännen, att mer än hälften av
statens nuvarande fordran efterskänktes, och visserligen disponerade järnvägsföretaget
i närvarande stund över avsevärda likvida medel, varför ett inställande
av dess annuitetsbetalning å statslånet icke för ögonblicket borde behöva
befaras, men då företagets driftsekonomi nu visade betydligt underskott och
någon avsevärd förbättring synbarligen icke vore att förvänta, syntes det vara
mycket ovisst, örn staten genom annuiteter kunde komma att i fortsättningen
återfå sammanlagt så mycket av sin fordran, som nu erbjödes genom kontant
inbetalning på en gång av ett belopp på 190,000 kronor. Utredningsmännen
ansåge sig på dessa grunder böra tillstyrka riksgäldsfullmäktiges förslag.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i utlåtande den 1 mars 1933 tillstyrkt
den av fullmäktige i riksgäldskontoret föreslagna skuldregleringen.
Slutligen torde jag få meddela följande från Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag
inkomna preliminära balansräkning den 31 december 1932:
Tillgångar.
Kronor
Järnvägsanläggningen ............ 2,090,668: 29
Rullande materiel..................... 507,323:07
Förrådet: inventarier............... 59,956:15
Torvmosse.............................. 12,945: —
Automobiltrafikens rullande materiel
och inventarier............ 79,846: 51
Obligationer .......................... 151,755: 05
Kassa ................................... 52: 76
Bankräkningar........................ 95,924: —
Fordran av egna stationer ..... 1,926:17
Förrådet: materialier............... 10,107:26
Årets förlust........................... 61,021:80
Summa kronor 3,071,526: 06
Skulder.
Kronor
Statslån ................................. 479,031:54
Oinlösta utdelningskuponger ... 438: —
Räkningar .............................. 6,769: 80
Aktiekapitalet ........................ 735,600: —
Reservfonden ......................... 100,000: —
Dispositionsfonden .................. 408,709: 60
Förnyelsefonden ..................... 1,340,977: 12
Summa kronor 3,071,526:06
Såsom av utredningen framgår, har driftresultatet vid Halmstad—Bolmens Departements
järnväg hastigt undergått en mycket betydande försämring. Under det att chefen,
järnvägsrörelsen tidigare givit förhållandevis god avkastning, har driftöverskottet
av densamma för år 1931 — frånsett förnyelsefondsavsättning, skatter
och räntor — nedgått till omkring 9,000 kronor. För år 1932 redovisas ett
driftunderskott av i runt tal 30,000 kronor, och enligt den preliminära balansräkningen
uppgår bolagets totala förlust under året till omkring 00,000 kronor.
Anledningen till denna försämring synes övervägande vara hänförlig till omständigheter
av mera varaktig natur, nämligen trafikavledning till andra järnvägar
— huvudsakligen pa grund av de nya samtrafiksbestämmclserna men
även genom införlivandet med statens järnvägar av banan mellan Hässleholm
och Veinge — samt en med all sannolikhet bestående minskning i virkestransporterna,
vilka tidigare givit banan en betydande del av dess trafikinkomster.
Förefintliga besparingsmöjligheter synas i möjligaste mån hava iakttagits,
bland annat genom anordnande av viss förvaltningsgemenskap med
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sand. Nr 185. 482 33 2
10
Kungl. Majlis proposition nr 185.
Halmstad—Nässjö järnvägar. Driftkostnaderna hava sålunda från år 1926 nedbringats
med omkring 40 procent.
Efter allt att döma är företagets ekonomiska läge sådant, att man — även
med beaktande av den allmänna lågkonjunkturens inverkan på 1932 års driftresultat
— för framtiden näppeligen lärer kunna förvänta, att avkastningen av
bolagets rörelse skall kunna medgiva såväl stadgad avsättning till förnyelsefond
som vederbörlig annuitetsbetalning å statslånet, uppgående till 41,245
kronor 75 öre. Under sålunda föreliggande förhållanden synes en på skäliga
grunder fotad ackordsuppgörelse rörande statslånet vara ur statens synpunkt
fördelaktig samtidigt med att bolaget därigenom skulle vinna sådan minskning
i de årliga utgifterna, att ett vidmakthållande av järnvägsdriften i möjligaste
mån säkerställes. Bolaget, som enligt nyss återgivna balansräkning disponerar
— utöver för räkningsskulders gäldande erforderligt belopp — omkring
240,000 kronor i likvida medel, har ansett sig kunna som full betalning
för återstående skuld till staten erbjuda ett belopp av 190,000 kronor.
Detta innebär, att staten skulle å sin kapitalfordran avskriva 193,460
kronor 31 öre, vartill komma räntebelopp, frånsett anståndsränta uppgående
den 31 december 1932 till inemot 22,000 kronor. Fullmäktige i
riksgäldskontoret hava ansett ifrågavarande erbjudande kunna och böra
godtagas; samma mening företräda väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt
de för vissa järnvägsekonomiska frågor tillkallade utredningsmännen. I anslutning
till det förut anförda och då bolagets efter en sådan uppgörelse återstående
likvida medel ej skulle komma att uppgå till mera än vad som torde erfordras
för rörelsens bedrivande, vill även jag tillstyrka att en uppgörelse av nu angiven
innebörd kommer till stånd. Såsom villkor för en sådan nedskrivning av statens
fordran torde böra uppställas, att nämnda belopp, 190,000 kronor, senast
den 30 juni 1933 kontant inbetalas till riksgäldskontoret.
Förutnämnda utredningsmän hava i detta sammanhang även berört fusionsspörsmålet.
Beträffande förevarande fall hava utredningsmännen emellertid av
angivna skäl icke velat framställa något bestämt förslag, vilket eljest närmast
skulle hava gått ut på knytande till den avsedda uppgörelsen av förbehåll örn
skyldighet för bolaget att, örn så av ''Kungl. Majit påfordras, medgiva fusion
med annat järnvägsföretag. Jag är fullt ense med utredningsmännen örn fusioners
betydelse för de mindre järnvägsföretagens ekonomi —- en mening, för
vilken jag även tidigare i annat sammanhang givit uttryck. Vad angår nu
ifrågavarande fall, synas föreliggande möjligheter till kostnadsbesparingar vid
järnvägens drift hava praktiskt taget helt tillvaratagits, och att ur andra synpunkter
uppställa något förbehåll i nyss antytt syfte synes mig särskilt med
hänsyn till de även av utredningsmännen påpekade förhållanden, som föreligga
i samband med den nu förordade uppgörelsen, icke böra ske.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att statens kapital- och räntefordran hos Halmstad—Bolmens
järnvägsaktiebolag på grund av statslån för anläggning av järn
-
11
Kungl. Majus proposition nr 185.
vägen Halmstad—Bolmen må avskrivas till den del, densamma
överstiger 190,000 kronor, under villkor att bolaget senast den
30 juni 1933 till riksgäldskontoret kontant inbetalar sistnämnda
belopp.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Fredric Hawerman.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1933:290 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten. s. 3 i texten
- SU 1933:119 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten. s. 1 i texten