Sök i Ratio Lex

Angående anslag för ernående av ökad avsättning av inhemska skogsprodukter m. m

1933-03-03 · 49 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 48 av 49 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:189, Angående anslag för ernående av ökad avsättning av inhemska skogsprodukter m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

1

Nr 189.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för ernående

av ökad avsättning av inhemska skogsprodukter m. m.;

given Stockholms slott den 3 mars 1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riks

dagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt. i-.;-,

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAFADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 3 mars 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,

Möller, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för övriga departement anför

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld:

Med anledning av inom riksdagen väckta motioner (I: 209 och II: 38)

anhöll riksdagen i skrivelse den 31 maj 1930, nr 328, örn utredning rörande

frågan om åvägabringande av en intensivare skogsvård å kronans och enskildas

skogar i Norrland, åsyftande såväl ökad avkastning som ock beredandet

av större arbetsmöjligheter för befolkningen därstädes ävensom

örn framläggande för riksdagen av de förslag, vartill en sådan utredning

kunde giva anledning.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 189.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 181).

Vid anmälan den 16 oktober 1931 av denna riksdagsskrivelse bemyndigade

Kungl. Majit chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla högst

sex utredningsmän att i enlighet med i statsrådsprotokollet angivna riktlinjer

inom jordbruksdepartementet verkställa utredning samt avgiva förslag

rörande åtgärder för vinnande av ökad avsättning av inhemska skogsprodukter,

förbättrat ekonomiskt utbyte av skogsbruket samt intensivare

skogsvård. I enlighet med nämnda bemyndigande tillkallades den

28 oktober 1931 såsom utredningsmän verkställande direktören i svenska

trävaruexportföreningen J. L. Ekman, tillika ordförande, f. d. riksdagsmannen

K. R. Karlsson i Gasabäck, förtroendemannen hos svenska sågverksindustriarbetarförbundet

A. Lindberg, sekreteraren hos centralrådet

för skogsvårdsstyrelsernas förbund docenten E. A. F. Lundh och skogschefen

vid Kramfors aktiebolag jägmästaren E. W. Ronge. Utredningsmännen

antogo benämningen 1931 års skogssakkunniga.

Skogssakkunniga hava, sedan de först till Kungl. Majit avlämnat särskilda

framställningar i vissa frågor, den 4 januari 1933 avgivet betänkande

med förslag angående åtgärder för ett bättre utnyttjande av landets

skogstillgångar (st. off. utr. 1933i 2).

Över skogssakkunnigas förslag hava utlåtanden avgivits av statskontoret,

domänstyrelsen, kommerskollegium (med överlämnande av yttranden

från jernkontoret, svenska trävaruexportföreningen och Sveriges kemiska

industrikontor), socialstyrelsen, järnvägsstyrelsen, lantmäteristyrelsen,

arméförvaltningens artilleri-, fortifikations- och intendentsdepartement

och marinförvaltningen samt av länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs,

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län ävensom av styrelsen

för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt, ingenjörsvetenskapsakademien,

statens arbetslöshetskommission, vedeldningssakkunniga,

sociala jordutredningen, centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund

(med överlämnande av yttranden från skogsvårdsstyrelserna), svenska

landstingsförbundet, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas

förbund, Svenska skogsvårdsföreningen, Sveriges skogsägareförbund, Mellersta

och Norra Sveriges ångpanneförening samt Södra Sveriges ångpanneförening.

Vissa av dem, som avgivit utlåtanden, hava i enlighet

med remissbesluten yttrat sig allenast i fråga örn särskilda delar av de

sakkunnigas förslag.

Under hänvisning bland annat till skogssakkunnigas då ännu ej avgivna

betänkande, som väntades föreligga inom den närmaste tiden, har i

årets statsverksproposition, utgifter för kapitalökning, bilaga 5, punkt

14, under rubriken fonden för förlag till statsverket, för budgetåret

1933/1934 i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda

riksdagen förelagd, till vissa åtgärder på skogshushållningens område m.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 189.

3

m. beräknats ett reservationsanslag av 1,500,000 kronor. Närmare förslag

i detta ämne torde nu få av mig på grundval huvudsakligen av det avgivna

betänkandet framläggas.

Jag torde få anmäla ärendet under följande rubriker:

1. Grundläggande utredningar.

2. Vedeldning vid statens stationära anläggningar.

3. Vedeldning vid landstingsanläggningar samt kommunala och en
skilda

anläggningar.

4. Organ för rådgivande och kontrollerande verksamhet i värmetekniskt

avseende.

5. Propaganda för vedeldning och vedförsäljningarnas organiserande

ute i bygderna.

6. Anläggning av fabriker för brikettering av träkol.

7. Understödjande av gasgeneratorsdriften.

8. Övriga åtgärder.

9. Medelsbehovet.

1. Grundläggande utredningar.

Skogssakkunniga hava verkställt ingående utredningar rörande virkesförbrukningens

storlek under senare år, den virkeskvantitet, som ur

skogsvårdssynpunkt borde under närmaste tiden årligen kunna uttagas

inom landets samtliga skogar, samt behovet av skogsvårdsåtgärder av grundförbättrande

natur. Av en utav de sakkunniga för landets samtliga skogar

upprättad avverkningsberäkning framgår, att det årliga

virkesuttaget med iakttagande av god skogsvård borde kunna uppgå till

cirka 49 miljoner fm3 (kubikmeter fast mått). Under det senast förflutna

decenniet uppnåddes den högsta årliga virkesförbrukningen åren 1929—1930.

Årsförbrukningen utgjorde dessa år cirka 39.5 miljoner fm3. Är 1931 nedgick

virkesförbrukningen under inverkan av krisen till cirka 33 miljoner fm3,

och för år 1932 beräknas den endast komma att belöpa på cirka 30.6 miljoner

fm3. Under normala förhållanden torde enligt vad. dessa beräkningar

giva vid handen det icke utnyttjade virket (överskottsvirket) uppgå

till ungefär 10 miljoner fm3 årligen. Överskottsvirket består huvudsakligen

av klenare barrträdsdimensioner, avfalls- och lövvirke.

Arhetskraftåtgången inom skogsbruket har av skogssakkunniga för perioden

1929—1930 beräknats hava utgjort cirka 40.9 miljoner dagsverken

per år. Vid en avverkning enligt nyssnämnda avverkningsberäkning och

fullständigt tillvaratagande av därvid utfallande virke samt vid genomförande

av ett utav de sakkunniga framlagt 30-årsprogram med avseende

på utförandet av skogsvårdsåtgärder av grundförbättrande natur

skulle enligt de sakkunnigas beräkningar arbetskraftåtgången per år

komma att utgöra ungefär 53.i miljoner dagsverken. Uttaget av en

fm3 virke med därav föranledda skogsvårdsåtgärder har beräknats

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

kräva, i runt tal, ett dagsverke. Avverkningsarbetenas omfattning är,

enligt vad de sakkunniga framhålla, av avgörande betydelse för arbetskraftåtgången

inom skogsbruket. De sakkunniga hava beräknat, att å

avverkningsarbetena belöpa i genomsnitt cirka 90 procent av arbetskraftåtgången.

Med avseende å importen av fasta kolbränslen framgår

av skogssakkuimigas utredning, att stenkolsimporten trots det industriella

framåtskridandet numera torde hava nått ett jämnviktsläge, framkallat

dels därav, att industriens ökade kraftbehov i allt större utsträckning

tillgodoses med elektrisk energi, dels av framstegen pä bränsleekonomiens

område. Koksimporten synes däremot ännu icke hava kulminerat,

då uppvärmningsanordningar, eldade med koks, vinna allt större

utbredning icke blott i städerna utan även på landsbygden. Importen av

kolbriketter, vilken är obetydlig till såväl kvantitet som värde, avser huvudsakligen

briketter till hushållsbränsle.

Importen av fasta kolbränslen under åren 1929—1931 belyses av följande

tabell, där kvantiteterna angivits i miljoner ton och värdena i miljoner

kronor:

Stenkol

Koks

Kolbriketter

Kvantitet

Värde

Kvantitet

Värde

Kvantitet

Värde

1929 .........................................

5.o

92.7

1.3

32.2

0.016

0.4 7

1930 ..........................................

4.8

84.8

1.2

28.6

0.007

0.20

1931.........................................

4.5

69.5

1.4

31.1

O.ou

0.27

Enligt skogssakkunnigas mening föreligga betydande möjligheter att

ersätta nu förbrukat importerat kolbränsle med inhemskt träbränsle.

Eldning med ved eller träkol kunde, tekniskt sett, med

nöjaktigt resultat verkställas i lågtryckspannor, som eljest dreves

med koks eller olja, även örn därvid uppstode vissa olägenheter

till följd av träbränslets större volym. Dessa olägenheter kunde

emellertid till väsentlig del övervinnas genom vidtagande av lämpliga anordningar.

Ur ren bränsleteknisk synpunkt vore träbränslet i flera avseenden

överlägset koksen. Vad anginge högtryckspannorna kunde man

i de fall, då automatisk eldning icke förekomme och eldstaden vore tillräckligt

rymlig, utan vidare övergå till vedeldning, därvid samma verkningsgrad

uppnåddes som vid koleldning. Det träbränsle, som för nu

ifrågavarande ändamål kunde komma till användning, utgjordes av ved,

träkol eller träkolsbriketter. De sistnämnda syntes i förevarande sammanhang

tillsvidare böra lämnas ur räkningen, då de ännu icke förekomme

i marknaden. I vad mån ved eller träkol kunde komma till utnyttjande

vid en allmännare övergång från koks- eller koleldning till eld
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

5

ning nied träbränsle vöre ett spörsmål, som i viss utsträckning endast kunde

bedömas från fall till fall. Prisförbållandena bleve därvid avgörande.

Att i allmänhet vedens konkurrenskraft skulle visa sig vara överlägsen

träkolets vore dock under nuvarande förhållanden tämligen givet. Det

vore sålunda de sakkunnigas uppfattning, att i främsta rummet veden

skulle komma ifråga, när det gällde att ersätta utländskt kolbränsle med

inhemskt träbränsle.

För år 1930 hava skogssakkunniga verkställt en undersökning angående

kolhränsleförbrukningens fördelning på olika

konsumentgrupper. Beträffande vissa förbrukningsområden för

kolbränslen hava de sakkunniga ansett direkta åtgärder för användning

av inhemskt träbränsle ej lämpligen kunna ifrågakomma. Detta gäller

industri, elektricitetsverk, gasverk, statens järnvägars tåg-, lok- och vagnsrörelse

i allmänhet, enskilda järnvägar, sjöförsvarets fartyg samt den ej

specificerade förbrukning, som bland annat innefattar kolbränsle för handelsflottan

(bunkerkol). Å dessa förbrukningsområden falla enligt den av

de sakkunniga verkställda undersökningen cirka 93 procent av landets totala

årliga förbrukning av stenkol och cirka 24 procent av landets totala

årliga förbrukning av koks. Å återstående förbrukningsområden skulle

sålunda falla ungefär 7 procent av stenkolsförbrukningen och ungefär 76

procent av koksförbrukningen. För år 1930 har nu sist berörda förbrukning

i kvantitetssiffror beräknats uppgå till cirka 305,000 normalton stenkol

och cirka 1,205,000 normalton koks. Denna kolbränsleförbrukning,

beträffande vilken åtgärder för kolbränslenas

utbytande mot inhemskt träbränsle föreslås, fördelar

sig enligt de sakkunnigas undersökning på följande sätt:

Stenkolsförbrukning

Koksförbrukning

Statens stationära anläggningar...... 31‘9 %

Landstings- och kommunala anlägg- ningar ................................... 23*8 »

Enskilda anläggningar .................. 44.3 »

Statens stationära anläggningar...... 5.4 %

Landstingens anläggningar ............ 1-5 »

Kommunala och enskilda aulägg-

Beträffande de utbytbara kvantiteterna kolbränslen

vid de sist berörda anläggningarna hava skogssakkunniga verkställt vissa

särskilda beräkningar. De hava därvid — ifråga örn statens, landstingens

och kommunala anläggningar — utgått ifrån att ekonomisk möjlighet till

utbyte skulle anses föreligga i alla de fall, då merkostnaden för eldning

med träbränsle icke uppgår till mer än 20 procent av bränslekostnaden vid

kol- eller kokseldning. Beträffande de enskilda anläggningarna hava de

däremot icke ansett sig böra räkna med andra fall än de, i vilka eldningen

med träbränsle skulle kunna genomföras utan nämnvärd merkostnad.

Från i huvudsak samma utgångspunkter havn. vedeldningssakkunniga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition nr 189.

verkställt en motsvarande undersökning:. Resultaten av de olika sakkunnigas

undersökningar hava sammanställts i följande tabell:

Stenkol (normalton)

Köks (normalton)

Anläggningar tillhöriga

Skogssak-

kunniga

Vedeldnings-

sakkunniga

Skogssak-

kunniga

Yedeldnings-

sakkunniga

Staten .............................................

50,000

43,200

46,000

25,100

Landsting och kommuner.................

44,000

41,500

—

—

Landsting, kommuner och enskilda ...

—

—

477,000

225,000

Enskilda..........................................

72,000

—

-

—

Summa

160,000

84,700 |

523,000

250,100

De utbytbara kvantiteterna skulle sålunda enligt skogssakkunnigas beräkningar

utgöra 166,000 normalton stenkol och 523,000 normalton koks.

eller sammanlagt 689,000 normalton kolbränslen, medan vedeldningssakkunniga

såsom utbytbara räkna allenast 84,700 normalton stenkol och

250,100 normalton koks, eller sammanlagt 334,800 normalton kolbränslen.

De skiljaktiga resultat, vartill de olika sakkunniga kommit beträffande

stenkolen, beror nästan helt och hållet på, att vedeldningssakkunniga

icke såsom skogssakkunniga ansett sig kunna räkna med någon möjlighet

att utbyta det importerade busbållskolet mot träbränsle. Beträffande koksen

skilja sig de olika beräkningarna till stor del på den grund, att vedeldningssakkunniga

vid sin undersökning bortsett från alla anläggningar,

som äro belägna i Skåne, Halland och Bohuslän samt Stockholm, medan

skogssakkunniga räknat med vissa möjligheter att där utbyta koks mot

träbränsle. Anmärkas må till sist, att vedeldningssakkunniga ifråga örn

statens stationära anläggningar, i olikhet mot skogssakkunniga, överhuvud

taget icke räknat med sådana anläggningar, som disponeras av

järnvägsstyrelsen och marinförvaltningen.

Skogssakkunniga hava med utgående från de nu i korthet berörda utredningarna

framlagt vissa förslag till åtgärder från det allmännas sida

för åvägabringande av en ökad virkesförbrukning samt för åstadkommande

av en förbättrad skogsvård. För förslagens utformning har det nuvarande

behovet att skapa arbetstillfällen varit avgörande. Samtidigt har

emellertid eftersträvats, att de föreslagna åtgärdernas genomförande skall

tjäna framtida försörjningsändamål till gagn. För de sakkunniga har

slutligen även den synpunkten varit vägledande, att åtgärderna ifråga

skola öva ett gynnsamt inflytande på landets handelsbalans.

De, som yttrat sig över skogssakkunnigas betänkande, hava i allmänhet

i princip biträtt förslaget om ytterligare åtgärder för vinnande av ökad

användning av inhemska skogsprodukter, även örn i vissa avseenden, på

sätt jag i det följande skall omnämna, anmärkningar blivit framställda

mot de sakkunnigas särskilda förslag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 189. 7

Domänstyrelsen har framhållit vissa allmänna synpunkter på frågan örn

möjligheterna att (ika skogsavverkningarnas omfattning samt härom

anfört:

Styrelsen ville understryka, att det beräknade överskottsvirket huvudsakligen

vore av lågvärdig beskaffenhet. Detta virke utgjordes enligt

styrelsens åsikt med ali sannolikhet till större delen av sådant, som till

följd av skogarnas ofta mycket avlägsna belägenhet och därmed förenade

transportsvårigheter hittills ej kunnat tillgodogöras. Den av de sakkunniga

till 10 miljoner fm3 reducerade kvantitet av angivna virke, som under

vissa förhållanden kunde tänkas komma till utnyttjande, torde efter styrelsens

förmenande höra ytterligare reduceras.

Under perioden 1929—1930 hade sågverks- och trämasseindustrien förbrukat

större mängd gagnvirke än vad som enligt skogssakkunnigas avverkningsberäkning

kunnat uttagas från samtliga skogar i landet. I betraktande

av svårtillgängligheten av betydande arealer skogstrakter hade

utan tvivel nämnda förbrukning föranlett en väsentlig överavverkning

av gagnvirke inom mera välbelägna skogsområden. Även under åren

1931 och 1932 hade avverkning av gagnvirke, utöver den på de sakkunnigas

föranstaltande beräknade avverkningskvantiteten, säkerligen ej kunnat

undgås inom vissa mera välbelägna skogsområden. Sadan överavverkning

framträdde särskilt under perioder, då virkespriserna vöre i nedgående,

men arbetskostnaderna, framför allt vid träförädlingsverken, ej anpassats

efter det förändrade marknadsläget. Även under nuvarande konjunktur

förelåge alltså, vad landets mera värdefulla tillgångar av barrträdsgagnvirke

anginge, fara för överavverkning inom de mera tillgängliga

skogsområdena.

Åtgärder av skilda slag, med syfte att till viss grad förebygga ett vidare

fortskridande på denna väg, vore emellertid enligt styrelsens mening ingalunda

uteslutna. I sådant hänseende kunde nämnas skälig sänkning av

arbetskostnaden, genomförandet av rationell skogsvård och anordnandet

av transportleder. I förstnämnda hänseende hade sakkunniga gjort ett

uttalande, vilket styrelsen livligt biträdde, angående behovet av anpassning

av våra tillverkningskostnader till en nivå, som kunde anses rimlig

i jämförelse med de förhållanden, som å ifrågavarande områden vore rådande

i de länder, vilka skarpast konkurrerade med oss på världsmarknaden.

Det gällde, såsom styrelsen förut antytt, särskilt arbetsprisen vid

träförädlingsverken. I fråga örn skogsarbetsprisen, för vilkas skäliga modifiering

styrelsen i sin mån sökt verka, vore marginalen emellan de nu

rådande kostnaderna och den ytterligare sänkning av dem, som kunde

genomföras, ej stor oell i varje fall avsevärt trängre än beträffande motsvarande

kostnader vid träförädlingsverken. En skälig sänkning av arbetskostnaderna

skulle möjliggöra uttagandet av virke för industriens

behov inom trakter, där avverkning eljest ej utan direkt förlust kunde ske.

Det under senaste tiden starkt försämrade marknadsläget för trävaror

och andra från skogsbruket härrörande produkter bär föranlett skogsägarna

att väsentligt inskränka avverkningarna samt hämmat skogsvårdsarbetet.

Med hänsyn till skogsbrukets oell de diirpå grundade industriernas

stora betydelse för folkbushållet oell Viii- beredande av arbetstillfällen

är den sålunda intriiffade stagnationen ägnad att ingiva allvarliga be
-

Departement

chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

kymmer. Skogsavverkningarna ock i viss mån även skogsvårdsarbetet

är emellertid, såsom nyss antytts, i bög grad beroende av konjunkturerna

och avsättningsmöjligheterna för skogens produkter. I avseende å gagnvirket

bestämmas avsättningsförbållandena av världsmarknadsläget, och

våra möjligheter att härutinnan öva direkt inflytande äro mycket obetydliga.

De åtgärder, som nu kunna ifrågakomma för att befordra arbetet

i skogarna, måste därför i huvudsak åsyfta stegrad avsättning inom landet

av skogsprodukter, särskilt vedbränsle, ävensom åvägabringandet av

skogsvårdande åtgärder av olika slag såsom dikningar och skogsodlingar.

Såsom framgår av skogssakkunnigas utredning bar man i vårt lands

stora skogstillgångar en reserv av arbetsmöjligheter av betydande mått.

Det årliga virkesuttaget anses kunna avsevärt ökas utan att skogskapitalet

nedgår i värde eller dess avkastningsförmåga minskas. Ur skogsvårdssynpunkt

torde ökade avverkningar få anses önskvärda. Det icke utnyttjade

virket är huvudsakligen av lågvärdig beskaffenhet, gallringsvirke

och andra klenare sortiment, och genom dess tillgodogörande kommer skogens

produktionsförmåga på grund av förbättrade alstringsmöjligbeter

för värdefullare gagnvirke att ökas.

Såväl av sociala skäl som ur skogsbrukets egen synpunkt framstår det

därför som en angelägenhet av mycket stor vikt, att skogsarbetet i görligaste

mån må kunna uppehållas. I avseende å skogsvårdande åtgärder

hava statsmakterna redan beaktat detta. Erinras må bland annat örn

de anslag till skogsutdikningar och skogsodlingar, som under senaste åren

anvisats, och för vilka ändamål Kungl. Majit av årets riksdag äskat anslag

till avsevärt förhöjda belopp. Däremot bar hittills föga åtgjorts för

att inom landet vinna ökad avsättning av svenska skogsprodukter. Särskilt

på detta område torde en viktig uppgift nu föreligga för statsmakterna.

De förslag härutinnan, som framlagts av skogssakkunniga och i

stort sett vunnit anslutning från börda myndigheter och sammanslutningar,

synas mig vara förtjänta av att i huvudsak förverkligas. Jag kommer

i anslutning till de sålunda framlagda förslagen att i det följande

förorda, att statsmedel anvisas för ett omedelbart igångsättande av skilda

åtgärder i här ifrågavarande syfte.

2. Vedeldning vid statens stationära anläggningar.

Skogssakkunniga hava ansett, att vedeldning borde införas vid statens

stationära a n 1 ä g g n i n g a r, även örn detta skulle medföra i

viss mån ökade bränslekostnader. Merkostnaden för vedeldning borde

emellertid ej för något fall få uppgå till mer än 20 procent av bränslekostnaden

vid kol- eller kokseldning. Skäl syntes de sakkunniga tala

för att ifrågavarande merutgifter icke borde belasta utgiftsstaterna för

respektive verk. Införandet i ökad utsträckning av vedeldning måste

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 189.

9

ytterst anses vara en åtgärd, avsedd att skapa ökade arbetstillfällen, och

den utgift detta medförde, exklusive eventuella kostnader för nyanskaffningar

eller utbyten av värmepannor, syntes därför rätteligen böra täckas

av särskilda, till arbetslöshetens bekämpande anvisade statsmedel.

Värdet av de kol- och kokskvantiteter (50,000 -f- 46,000 = 96,000 normalton),

som av de sakkunniga beräknats kunna utbytas, uppginge till cirka

2.5 miljoner kronor. Det årliga medelsbehovet för ifrågavarande ändamål

syntes kunna uppskattas till 12 procent av nämnda belopp, eller till

300,000 kronor. De sakkunniga hemställde i enlighet härmed, att för budgetåret

1933/1934 måtte anvisas ett anslag för täckande av merutgifterna

för ökad vedeldning vid statens stationära anläggningar

av 300,000 kronor. Anslaget torde böra hava karaktären av reservationsanslag.

Då det vore omöjligt att exakt beräkna bränslekostnaderna för

en kommande eldningssäsong, skulle det kunna inträffa, att anslaget ej

täckte behovet. Fördelningen å respektive verk borde därför ske efter

budgetårets utgång och proportionellt mot merkostnadernas storlek.

Skogssakkunnigas folkslag till åtgärder för åvägabringande av ökad

vedeldning vid statens verk och inrättningar Ilar tillstyrkts i de avgivna

utlåtandena.

Socialstyrelsen har emellertid i denna del framhållit, att de sakkunnigas

förslag innebure, att staten icke skulle såsom hittills eftersträvats,

sköta uppvärmningen av sina byggnader på enklaste och billigaste sätt.

Att sålunda de rent affärsmässiga metoder, som nu tillämpades i

fråga örn denna gren av den statliga verksamheten, skulle övergivas

till förmån för ett mera dyrbart system, vore enligt socialstyrelsens

mening ägnat att ingiva allvarliga betänkligheter. Med hänsyn till att

en övergång till vedeldning vid statens institutioner syntes kunna genom

tillskapande av nya arbetstillfällen i sin mån bidraga till lindrande

av arbetslösheten och då nu rådande särskilda förhållanden finge anses

motivera extraordinära åtgärder samt vedeldningen måhända för framtiden

kunde bibehållas utan särskilda bidrag, funne sig socialstyrelsen

dock kunna tillstyrka skogssakkunnigas förslag.

Statskontoret har anfört, att då det kunde vara tvivel underkastat,

huruvida det av skogssakkunniga för ändamålet beräknade anslagsbeloppet,

300,000 kronor, komme att visa sig tillräckligt, försiktigheten torde

bjuda, att detsamma erhölle beteckningen förslagsanslag.

Vedeldning ssakkunniga hava framlagt vissa från skogssakkunnigas

avvikande beräkningar angående det erforderliga anslagsbeloppet för

täckande av merkostnaderna för ökad vedeldning vid statens stationära

anläggningar. Det årliga medelsbehovet skulle enligt dessa beräkningar

kunna tillsvidare uppskattas till 212,000 kronor.

Vedeldningssakkunniga hava meddelat, att av den stenkolskvantitet

(43,200 normalton), som de beräknat böra kunna vid statens stationära

anläggningar utbytas mot träbränsle, viss del (12,400 normalton) redan

blivit ersatt med träbränsle. Den årliga merkostnaden för den sålunda

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kunc/1. Majits proposition nr 189.

genomförda vedeldningen uppskattade de sakkunniga till 26,900 kronor.

För utbyte av ytterligare viss mindre del (500 normalton) behövde man

enligt deras mening icke räkna med någon merkostnad. Priset å den

återstående utbytbara stenkolskvantiteten (30,300 normalton) beräknade

de sakkunniga till 624,000 kronor oell priset å den däremot svarande

kvantiteten ersättningsved uppskattade de till 727,000 kronor, innebärande

en merkostnad av 103,000 kronor. Av den kokskvantitet (25,100

normalton), som vedeldningssakkunniga beräknat böra kunna vid statens

stationära anläggningar utbytas mot träbränsle, hade likaledes viss

del (1,700 normalton) redan blivit ersatt med träbränsle. Den årliga merkostnaden

för den på så sätt genomförda vedeldningen uppskattade de

sakkunniga till 300 kronor. Den återstående utbytbai''a kokskvantiteten

(23,400 normalton) kunde enligt de sakkunnigas beräkningar anses betinga

ett pris av sammanlagt 816,000 kronor. För denna kokskvantitets

ersättande med träbränsle fordrades ett årligt tillskott av i medeltal 10

procent, eller sålunda 81,600 kronor. Den årliga merkostnaden för den

utsträckta vedeldningen vid statens stationära anläggningar i den av

vedeldningssakkunniga angivna omfattningen skulle alltså kunna uppskattas

till sammanlagt (26,900 + 103,000 + 300 + 81,600 =) 211,800 kronor.

Vedeldningssakkunniga hava vidare anfört, att den av dem bedrivna

verksamheten utvisat, att vissa smärre förändringar måste genomföras

beträffande värmeanläggningarna vid en övergång till vedeldning men

att medel härför i regel saknades. De sakkunniga, som beräknade, att antalet

här avsedda värmeanläggningar uppginge till cirka 400, föresloge

därför, att för möjliggörandet av en snabb övergång ett engångsanslag

av 75,000 kronor måtte ställas till förfogande för sådant ändamål, att utgå

med ett maximibelopp av 1,000 kronor per anläggning.

Socialstyrelsen har i fråga örn bestridandet av kostnaderna för erforderliga

ändringar av värmeanläggningarna gjort enahanda framställning

som vedeldningssakkunniga.

Med skrivelse den 29 december 1932 har länsstyrelsen i Uppsala län

under tillstyrkan överlämnat en skrift från länets skogsägareförening,

vari ifrågasatts särskilt statsanslag för täckande av merkostnader vid

övergång till vedeldning.

Med avseende å frågan örn upphandling för det allmännas räkning av

skogsprodukter må erinras, att 1932 års riksdag, i anledning av motionerna

I: 59 och II: 97, i skrivelse den 13 maj 1932, nr 225, anhållit, jämte

annat, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa sådan komplettering av gällande

bestämmelser rörande upphandling under hand för statens och kommunala

m. fl. inrättningars behov, att jämväl skogsprodukter bleve föremål

för dylik upphandling. I anslutning till denna riksdagsskrivelse

samt skogssakkunnigas betänkande ävensom vissa i ämnet från enskilt

håll gjorda framställningar m. m. har Kungl. Majit den 17 februari 1933

utfärdat dels ett cirkulär (nr 60) till de myndigheter, vilka verkställa upphandling

för statens behov, angående ökad användning av inhemskt vedbränsle

m. m., dels ock ett cirkulär (nr 61) till samtliga länsstyrelser an
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 189.

gående upphandling av inhemskt vedbränsle för landstingens behov. Cirkuläret

till de statliga uppliandlingsmyndigheterna är

av följande lydelse:

1. I den mån ej annat följer av vad nedan sägs, hör bränslebehovet för

stationära anläggningar tillgodoses med inhemskt vedbränsle (ved, träkol,

träkolsbriketter eller dylikt).

2. Där så lämpligen kan ske, skall i första rummet infordras anbud under

hand från producenter eller försäljningsorganisationer, som äro bildade

av producenter; skolande såsom producent jämväl räknas domänverket

samt, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande, tillverkare av träkolsbriketter.

Sålunda erhållet anbud må antagas, därest kostnaden för det inhemska

vedbränslets inköp, hemtransportering och användning beräknas med

ej mer än 10 procent överstiga motsvarande kostnad för en med hänsyn

till den utnyttjningsbara värmemängden likvärdig myckenhet annat bränsle

av vanligast förekommande slag, samt under förutsättning tillika att

anbudet kan antagas ej överstiga priset i fria marknaden å den vara, anbudet

avser.

3. Er hålles ej vid förfarande enligt 2 mom. sådant anbud, att detsamma

kan antagas, elier kan i sagda moment angivet uppliandlingssätt ej lämpligen

komma till användning, skola anbud å inhemskt vedbränsle infordras

genom kungörelse eller därmed likställt förfarande. Det härvid erhållna,

för statsverket förmånligaste anbudet må antagas, såvitt merkostnaden,

beräknad såsom i 2 mom. sägs, ej utgör mer än 10 procent. Beräknas merkostnaden

överstiga 10 men ej 20 procent, skall ärendet underställas Kungl.

Maj:ts prövning. Vid beräknad merkostnad över 20 procent har myndighet

att föranstalta örn upphandling av annat bränsle än här avses.

4. Där särskilda omständigheter därtill föranleda, må bestämmelserna i

2 och 3 mom. så tillämpas, att beräkning rörande bränslekostnaderna verlcställes

i avseende å eldning under dagen och eldning nattetid var för sig,

därvid en tillämpning av sagda bestämmelser alltså må kunna leda till,

att vedeldning företages under dagen och eldning med annat bränsle under

natten.

5. Därest övergång till användning av inhemskt vedbränsle skulle medföra

avsevärda anläggnings- eller omändringskostnader och myndighet anser

denna omständighet böra utgöra hinder flir användning av dylikt bränsle,

skall utlåtande i frågan inhämtas från socialstyrelsens värmetekniska

avdelning. Framgår av utlåtandet, att övergång ej bör ske, äger myndighet

upphandla bränsle utan iakttagande av här ovan meddelade föreskrifter.

Så må jämväl ske, i den mån myndighet till följd av ingångna avtal

eller av annan grundad anledning finner sig vara ur stånd att tillämpa

i detta cirkulär meddelade föreskrifter. Såsom dylik anledning må räknas

den omständigheten, att regelmässig användning av svenska stenkol ägt

rum.

6. Samtliga för myndighet vid upphandling enligt detta cirkulär uppkommande

utgifter skola i vanlig ordning avföras å vederbörligt bränsleanslag;

inen vill Kungl. Majit framdeles meddela bestämmelser i frågan,

huruvida efter den 30 juni 1933 till följd av föreskrift i cirkuläret uppkommande

merkostnader skola avföras å särskilt anslag.

7. Vid upphandling av inhemskt vedbränsle skall i övrigt noga tillses,

att statsverkets kostnader ej onödigt fördyras. I sådant syfte bör så vitt

möjligt upphandling sko i den form, att leverantör tillförbindes att mot

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

ersättning enligt bestämda grunder leverera vad som erfordras för täckande

av ett på visst sätt beräknat värmebehov. Därest på samma ort

finnas flera statsmyndigheter, böra dessa bedriva erforderligt samarbete

i syfte att möjliggöra gemensamhetsköp av inhemskt vedbränsle och gemensamhetsskötsel

av eldningen nattetid. Vidare bör iakttagas, att vid

upphandlingens verkställande redan från början uppgifter till leverantörernas

ledning lämnas rörande bland annat de längder, vari veden skall

levereras. Därjämte böra åtgärder för upphandling vidtagas i god tid,

i syfte att inverkan på skogsavverkningarna härigenom må kunna ernås.

8. Råd och anvisningar i frågor, som avse tillämpningen av detta cirkulär,

lämnas av sakkunnig person, som jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande

därtill förordnas. Jämväl erinras örn den socialstyrelsens värmetekniska

avdelning tillkommande uppgiften att anordna kontroll över bränsleförbrukningen

inom vissa byggnader och lokaler, som disponeras av statsverket.

Genom det nyss återgivna cirkuläret, som utfärdats i sådan tid att däri

föreskrivna anordningar torde kunna påverka årets avverkningar, hava

statsmyndigheterna ålagts skyldighet att, såvitt angår stationära anläggningar,

under vissa förutsättningar tillgodose bränslebehovet med inhemskt

vedbränsle (ved, träkol, träkolsbriketter eller dylikt). Inhemskt

vedbränsle skall sålunda användas, även örn detta medför ökade kostnader

inom viss ram.

Av skogssakkunniga har föreslagits, att de för vedeldning vid statliga

värmeanläggningar uppkommande merkostnaderna under nästkommande

budgetår skola täckas av ett för ändamålet särskilt anvisat anslag. De

årliga merkostnaderna hava av nämnda sakkunniga beräknats till

1100.000 kronor, medan vedeldningssakkunniga stannat vid ett belopp av

212.000 kronor. Ur budgettekniska synpunkter finner jag en dylik anordning

mindre lämplig. Efter samråd med chefen för finansdepartementet

har jag ansett mig böra förorda, att samtliga bränsleutgifter även under

nästkommande budgetår — i likhet med vad för innevarande budgetår

föreskrivits — avföras å vederbörligt bränsleanslag. Detta hindrar

icke, att noggranna anteckningar böra hos myndigheterna föras för vinnande

av upplysning rörande de uppkommande merkostnadernas art och

storlek. Härpå grundade rapporter böra insändas till det centrala organet

för kontrollen över bränsleanvändningen och där granskas och sammanställas.

Närmare föreskrifter rörande ifrågavarande anteckningar

och rapporter torde få meddelas av Kungl. Maj:!.

Såsom vedeldningssakkunniga och socialstyrelsen framhållit, torde medel

böra göras tillgängliga för bestridande av kostnader för anordningar

vid eller omändringar av värmeanläggningar, som kunna vara nödvändiga

eller eljest lämpliga vid en övergång till vedeldning. I sådant hänseende

har föreslagits ett belopp av 75,000 kronor. Detta belopp synes mig

lämpligt avvägt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 189.

13

3. Vedeldning vid landstingsanläggningar samt kommunala och

enskilda anläggningar.

Skog ssakkunnig a hava beträffande landstingens och kommunala

anläggningar ansett direkta stödåtgärder från statens

sida för ett snabbt åvägabringande av utsträckt vedeldning icke vara påkallade.

I betraktande av att det läge i såväl landstingens som kommunernas

eget intresse att vedeldning komme till stånd i största möjliga utsträckning

syntes man enligt de sakkunnigas mening bava rätt utgå

ifrån, att lämpliga åtgärder i sådant syfte skulle vidtagas på deras eget

initiativ.

I avseendet å åvägabringandet av ökad vedeldning vid bär ifrågavarande

enskilda anläggningar hava skogssakkunniga, bland annat, baft

under övervägande, örn en direkt statlig subventionering av vedeldningen

eller bränslekonsumtionen borde införas. De bava därvid kommit till den

uppfattningen, att subventioneringens genomförande skulle möta stora

praktiska svårigheter och kräva en dyrbar administration. Även örn ett

sådant förfarande, rätt genomfört, enligt de sakkunnigas mening förvisso

skulle bliva av stor betydelse för att stimulera allmänhetens intresse för

övergång till vedeldning, ville de sakkunniga för närvarande ej föreslå

detsamma. Anledningen härtill vore framför allt, att ännu mycket syntes

stå att vinna med enklare medel, vilka först borde prövas. Vad det

framför allt och i första hand nu gällde vore att genom en målmedveten,

brett lagd propaganda komma till rätta med de uppenbara missförhållanden,

som på området vore rådande. De sakkunniga åsyftade härmed sådana

företeelser som att koks- oell koleldning i stor utsträckning förekomme,

där vedeldning skulle ställa sig avsevärt gynnsammare ur ekonomisk

synpunkt. Skulle emellertid en statlig subventionering av den enskilda

vedeldningen befinnas lämplig, kunde den enligt de sakkunniga utsträckas

även till andra förbrukningsområden än nu avsedda, såsom till

industriens m. fl.

Svenska landstingsförbundet bar i sitt utlåtande lämnat en redogörelse

för landstingsförbundets och landstingens hittillsvarande åtgärder för

ökad användning av inhemskt bränsle vid landstingens inrättningar.

Sedan genom förbundets försorg verkställts undersökning, huruvida och

i vilken omfattning vid landstingens sjukvårdsanstalter vedeldning kunde

ersätta nuvarande eldning med kol eller koks, samt angående den ekonomiska

innebörden för anstalterna av en reform i dylik riktning, hade förbundets

styrelse den 28 maj 1932 till landstingens förvaltningsutskott avlåtit

en cirkulärskrivelse angående ökad användning av inhemskt bränsle

vid landstingens sjukvårdsinrättningar. Vid den av förbundet i november

1932 anordnade kursen för s.jukhussysslomän hade sedermera också upptagits

föreläsningar i bränslefrågan.

Vissa landsting bade redan löre den nuvarande krisen övergått till an
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 189.

vändning av inhemskt bränsle. Sålunda hade sjukvårdsanstalterna i Malmöhus

län sedan länge i stor utsträckning eldat med svenska kol och anstalterna

i Norrbottens och Jämtlands län eldat med ved. Under trycket

av krisen hade även Västerbottens läns landstings samtliga sjukvårdsanstalter

övergått till vedeldning. Flertalet övriga landsting hade vid 1932

års möten, delvis i anslutning till förbundsstyrelsens förenämnda cirkulärskrivelse,

bemyndigat sina förvaltningsutskott att under vissa förutsättningar

införa vedeldning vid respektive anstalter.

Förbundet har i anslutning till den lämnade redogörelsen uttalat, att

av denna torde med tydlighet framgå, att starka sympatier på landstingshåll

funnes för att, i den mån tekniska och ekonomiska förhållanden tillläte,

i största möjliga utsträckning använda inhemskt bränsle vid landstingsanstalterna.

Den av skogssakkunniga uttalade förmodan, att landstingen

på eget initiativ skulle vidtaga erforderliga åtgärder i förevarande

avseende, torde enligt förbundets mening sålunda hava fog för sig.

Svenska landskommunernas förbund har anfört, att i socknarna genomgående

förekomme, att lokaler i äldre och mindre byggnader hade eldstäder

för vedeldning, medan större byggnader och sådana, som uppförts under

senare år, hade centraluppvärmningssystem avsedda för kokseldning.

Då landskommunerna hade alla intressen av att befordra förbrukningen

av inhemska skogsprodukter, vore det enligt förbundets mening att vänta,

att de mera allmänt komme att övergå till vedeldning jämväl i värmepannor,

där detta kunde ske utan alltför dyrbara ombyggnads- eller ändringsarbeten

samt relationen mellan priserna på koksbränsle och skogsprodukter

vore sådan, att användning av skogens alster kunde bliva ekonomiskt

försvarligt. Den norm för en tolererad merkostnad vid vedeldning,

som skogssakkunniga uppställt för vissa statens verk och inrättningar,

syntes jämväl kunna utgöra norm för den gräns, till vilken kommunerna

härvid borde sträcka sig.

Frågan örn särskild ekonomisk medverkan från statens sida för åvägabringande

av ökad vedeldning vid landstingsanläggningarna och de kommunala

anläggningarna samt inom industrien har upptagits till behandling

i vissa av de avgivna utlåtandena.

Länsstyrelsen i Uppsala län har anfört, att det för att framkalla ökad

vedeldning vid landstingsinstitutionerna syntes vara önskvärt, att procentuella

tillägg även här finge användas.

Svenska stadsförbundet har framhållit, att det vore självfallet, att städernas

myndigheter, när det gällde övergång till vedeldning, måste taga

nödig hänsyn till kostnadsfrågan. Det ekonomiska läget i flertalet avvåra

städer vore för närvarande sådant, att väsentligt kostnadskrävande

omläggningar svårligen kunde genomföras enbart av hänsyn till

landets skogsvård och oavsett kommunens utgifter för ändamålet. En

positiv medverkan från städernas sida i det program, som skogssakkunniga

utstakat, torde därför i viss mån bliva beroende på de kostnader,

som kunde visa sig ofrånkomliga vid övergången från kolbränsle till

vedeldning. I samma mån, som man genom åtgärder från statsmakter
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majlis proposition nr 189.

nas sida lyckades ekonomiskt underlätta en sådan övergång, torde också

utsikter finnas för mera omfattande positiva insatser från städernas

sida.

Centralrådet har anfört: Skogssakkunnigas olika förslag till befrämjande

av användningen av inhemskt träbränsle torde knappast få anses

hava den räckvidd, att därigenom industrien kunde i nämnvärd omfattning

stimuleras att använda ved i stället för kol. Det vore emellertid

uppenbart, att det skulle vara av den största betydelse för ett utökande

av försörjningsmöjligheterna inom skogsbruket, därest så bleve fallet.

Skogssakkunniga hade antytt, att detta bäst skulle låta sig göra, örn en

statlig subventionering av vedeldningen kunde genomföras. Närmast

på grund av befarade svårigheter med avseende på administrerandet

av en dylik verksamhet hade de sakkunniga dock avstått från att förorda

subvention. Även örn centralrådet ej ville direkt påyrka införandet

av ett subventionsförfarande i nu nämnda avseende, hade centralrådet

likväl ansett sig böra uttala, att det skulle kunna medföra mycket

väsentliga fördelar ur försörjningssynpunkt och för skogsbruket. Centralrådet

vöre förvissat örn, att sådana villkor skulle kunna uppställas

beträffande subventioneringen, att det ej skulle medföra större svårigheter

att genomföra och kontrollera densamma.

Angpanneföreningarna hava likaledes framhållit önskvärdheten av att

särskilda åtgärder måtte vidtagas för att öka användningen av träbränsle

på industriens område, där bränslebehovet vore störst. Örn staten

nedsatte priset för brännved vid försäljning från sina skogar, respektive

premierade försäljning till lågt pris från skogar i privat ägo,

skulle användningen av träbränsle kraftigt ökas.

I skrivelse den 10 januari 1933 har Västernorrlands läns landsting hemställt,

att Kungl. Majit, med hänsyn till nyttan och betydelsen för arbetslöshetens

lindrande av landstingens medverkan till genomförande av vedeldning

vid landstingens anstalter, måtte medgiva landstingen ersättning

för de merkostnader, som genom övergång till vedeldning uppkomma för

landstinget. I häröver avgivet infordrat utlåtande den 3 februari 1933 har

statens arbetslöshetskommission avstyrkt landstingets ansökan.

Den 17 februari 1933 har Kungl. Majit, såsom förut omförmälts, till

samtliga länsstyrelser utfärdat cirkulär angående upphandling

av inhemskt vedbränsle för landstingens behov, vari

Kungl. Majit — med hänvisning till förberörda cirkulär till de myndigheter,

som verkställa upphandling för statens behov — föreskrivit, att länsstyrelserna

skola, envar inom sitt förvaltningsområde, genom hänvändelser

till landstings förvaltningsutskott fästa uppmärksamheten å vikten av

att jämväl vid upphandling av bränsle för stationära anläggningar, tillhöriga

landstingen, bränslebehovet i den mån så finnes möjligt tillgodoses

med inhemskt bränsle.

Även jag finner det vara i hög grad önskvärt, att landsting, kommuner

och enskilda i största möjliga grad under nuvarande förhållanden övergå

till användande av inhemskt vedbränsle. Skogssakkunniga hava ansett,

att något statsbidrag för bestridande av uppkommande merkostnader vid

Departements
chefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

vedeldning i anläggningar, tillhöriga landsting, kommuner eller enskilda,

ej borde utgå. Beträffande landstingsanläggningarna är jag härutinnan

av samma mening som de sakkunniga. Inom de landstingsområden, där

en ökad vedeldning kan, utan alltför stora ekonomiska uppoffringar, i

större utsträckning genomföras, torde intresset härför vara så starkt, att

erforderliga medel för merkostnadernas bestridande kunna beräknas komma

att ställas till förfogande.

I viss mån annorlunda ställer det sig enligt min mening i fråga örn de

kommunala anläggningarna och särskilt städernas anläggningar. Med

avseende å dessa torde i det övervägande antalet fall den ved, som skulle

ersätta eljest använt kolbränsle, komma att tagas från skog, som är belägen

utanför vederbörande kommuns område. För kommunen skulle vedeldningen

i dessa fall sålunda endast innebära ökade kostnader, som ej

skulle komma kommunen själv till godo genom förbättrade utkomstmöjligheter

för kommunens egna. invånare. Jag finner det med hänsyn härtill

vara nödvändigt, att staten för att stimulera till en ur allmänna synpunkter

önskvärd ökad vedeldning vid de kommunala anläggningarna

lämnar statsbidrag till bestridande av merkostnaderna härför. Statsbidrag

synes mig böra, med vissa inskränkningar, utgå till bestridande av

berörda merkostnader för nästa budgetår i samma omfattning, som vedeldning

enligt cirkuläret den 17 februari 1933 till de statliga upphandlingsmyndiglieterna

föreskrivits i fråga örn statens stationära anläggningar.

Örn sålunda kostnaden för det inhemska vedbränslet, beräknad på sätt i

cirkuläret angives, med ej mer än 10 procent överstiger motsvarande kostnad

för en med hänsyn till den utnyttjningsbara värmemängden likvärdig

myckenhet annat bränsle av vanligast förekommande slag, skall kommunen

vara berättigad att erhålla statsbidrag med belopp, motsvarande merkostnaden.

Beräknas merkostnaden överstiga 10 procent, skall frågan örn statsbidrag

till täckande av den merkostnad, som överskjuter nämnda 10 procent,

bero på Kungl. Maj:ts särskilda prövning. Statsbidrag bör ej i något

fall medgivas för merkostnad, som överstiger 20 procent. Statsbidrag synes

mig dessutom endast böra utgå, då fråga är örn viss större förbrukning av

vedbränsle, förslagsvis motsvarande 100 ton koks per år vid minst en av

kommunens anläggningar. Vid utbetalande av statsbidrag till kommun

bör slutligen även iakttagas, att statsbidrag ej må utgå för högre procentuellt

tillägg än som motsvarar den merkostnad, vilken beräknas uppkomma

vid de statliga anläggningarna i orten. För anläggnings- eller

omändringskostnaderna torde i förevarande fall statsbidrag ej böra utgå.

Även i fråga örn vissa grupper av enskilda anläggningar kan det visa

sig önskvärt att, när förhållandena på orten därtill föranleda, genom

någon statlig subvention stimulera till ökad vedeldning. Jag bortser,

liksom skogssakkunniga, i detta sammanhang helt och hållet från industrien

och tänker sålunda endast på den enskilda förbrukningen i mera

inskränkt mening, centraluppvärmning av större enskilda inrättningar

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 189.

17

m. m. Emellertid torde det icke för närvarande vara möjligt att angiva

på vad sätt eller i vilka former en dylik subventionering skall

kunna ske. Denna fråga synes mig därför, intill dess större erfarenhet

vunnits, böra av Kungl. Maj:t få bedömas från fall till fall. Jag föreslår

därför, att Kungl. Majit måtte av riksdagen bemyndigas att av under

denna avdelning omnämnda medel få lämna bidrag till genomförande

av övergång till vedeldning i fråga örn större enskilda bränsleförbrukare,

varvid självfallet förutsättes, att subventionen i detta fall ej

göres förmånligare än som gäller för kommuner.

För bestridande av statens kostnader för nu omhandlade subventionsförfarande

synes mig böra beräknas ett belopp av 170,000 kronor att användas

enligt de närmare bestämmelser i övrigt, som av Kungl. Majit föreskrivas.

De kommuner och enskilda, som önska ifrågakomma till erhållande

av subvention, torde härom böra ingiva anmälan till det i nästa avdelning

omförmälda organ samt i enlighet med givna föreskrifter avlämna

redogörelser, motsvarande dem som avlämnas av statsmyndigheterna.

4. Organ för rådgivande och kontrollerande verksamhet i värme
tekniskt

avseende.

För ett snabbt och smidigt genomförande av de föreslagna åtgärderna

för åvägabringande av ökad vedeldning först och främst vid statens verk

och inrättningar har det synts skogssakkunniga vara nödvändigt, att

ett särskilt organ funnes att anlita för rådgivande och kontrollerande

verksamhet. Detta organ, som skulle representera den värmetekniska sakkunskapen,

borde även hava till uppgift att tillhandagå landsting och

kommuner samt enskilda med råd och anvisningar. De sakkunniga hava

hänvisat på socialstyrelsens värmetekniska avdelning

såsom väl skickad för ifrågavarande uppgifter.

Socialstyrelsens värmetekniska avdelning tillkom år 1921 med uppgift

att dels anordna kontroll över bränsleförbrukningen inom av statsverket

disponerade byggnader och lokaler med undantag för dem, som

disponerades av järnvägsstyrelsen, arméförvaltningen och marinförvaltningen,

dels ock, i den mån förhållandena sådant medgåve, på särskild

framställning av landsting och kommuner tillhandagå dem vid utövande

av kontroll å bränsleförbrukningen inom dem tillhöriga inrättningar. Beträffande

landstingsanläggningarna har sedermera träffats den anordningen,

att landstingen äga möjlighet att överlåta bränslekontrollen vid

sina anläggningar till värmetekniska avdelningen. För bestridande av

kostnaderna för bränslekontrollverksamheten hava de landsting, som för

ändamålet tagit avdelningens tjänster i anspråk, haft att erlägga vissa

belopp, varierande mellan, för år räknat, 950 och 2,300 kronor per landsting.

För det dåvarande vore 14 landsting anslutna till avdelningens kontrollverksamhet.

1 Kostnaderna i övrigt för avdelningens verksamhet be
1

Etter den 1 januari 1933 aro 15 landsting anslutna till avdelningen.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 139. -

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 189.

stridas från det extra förslagsanslaget till socialstyrelsens verksamhet.

För handläggningen av ifrågavarande ärenden finnas för närvarande

i socialstyrelsen följande icke-ordinarie befattningshavare, nämligen 1

inspektör (B 26), 1 förste byråingenjör (B 24), 1 byråingenjör (B 21), 1

underinspektör (B 16) och 1 kontorsbiträde (B 4).

1928 års besparingssakkunniga uttalade på sin tid, att hithörande göromål

icke syntes äga någon samhörighet med övriga uppgifter å socialstyrelsens

andra byråer eller i styrelsen i övrigt samt att det förefölle

de sakkunniga, som örn en naturligare anknytning till övriga förvaltningsuppgifter

skulle vinnas, örn den ifrågavarande verksamheten förlädes

till byggnadsstyrelsen. I skrivelse nr 289/1929 angående anslag till

socialstyrelsen m. m. har riksdagen förklarat sig ansluta sig till besparingssakkunnigas

ståndpunkt. En dylik förläggning, i nära samband

med administrationen av statens husbyggnadsväsen, syntes riksdagen

erbjuda vissa praktiska fördelar.

Med avseende å statens anläggningar hava skogssakkunniga tänkt sig,

att värmetekniska avdelningen skulle hava till uppgift, bland annat, att

tillse, att övergång till vedeldning snarast möjligt komme till stånd vid

de anläggningar, där dylik eldning icke skulle medföra en orimlig ökning

av bränslekostnaden, att övervaka, att vid de olika anläggningarna

sådana anstalter vidtoges, som vore ägnade att befrämja ett gott resultat

av vedeldningen, att noggrant följa vedupphandlingen vid de olika

verken samt att granska inkomna bränsleanbud. På avdelningen borde

vidare i tveksamma fall ankomma att avgöra, huruvida merkostnadernas

storlek kunde anses tillåta användning av inhemskt vedbränsle. För den

händelse särskilda medel anvisades för täckande av dessa kostnader, torde

kontrollen häröver böra åligga avdelningen, till vars uppgifter även

borde höra att upprätta förslag till fördelning av ifrågavarande medel

mellan respektive verk. Kunde överenskommelse örn upphandling av

ved icke träffas mellan den värmetekniska avdelningen och ett visst verk,

torde ärendets avgörande böra hänskjutas till Kungl. Majit.

Skogssakkunniga hava vidare framhållit, att det särskilt under nuvarande

förhållanden, då det gällde att i största möjliga utsträckning vinna

användning för vedbränslet, torde få anses vara av allmänt intresse,

att landstingen så mangrant som möjligt underkastade sig ifrågavarande

kontrollverksamhet. Man torde äga grundad anledning förvänta, att

detta skulle bliva fallet, därest en anslutning kunde ske utan kostnad för

landstingen. De sakkunniga ville därför föreslå, att sådan kostnadsfri

anslutning till värmetekniska avdelningens bränslekontrollverksamhet

medgåves landstingen.

Beträffande de enskilda anläggningarna borde enligt skogssakkunnigas

mening värmetekniska avdelningen, helst kostnadsfritt, kunna ställa

till förfogande sakkunniga personer, vilka genom personliga besök vid

värmeanläggningarna lämnade råd angående lämpligaste förfarandet

vid övergång till vedeldning, huruvida och på vad sätt värmepannan därvid

borde ändras och örn utbyte av panna borde ske, samt vid behov

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition nr 189.

19

jämväl instruerade rörande lämpligaste tillvägagångssättet vid vedeldning.

Avdelningens tjänstemän borde även vara verksamma som föreläsare

vid möten, anordnade för att driva propaganda för vedeldning, ävensom

biträda vid kurser för utbildning av instruktionseldare.

De vidgade uppgifter, som skogssakkunniga föreslagit skulle tillkomma

värmetekniska avdelningen, nödvändiggjorde enligt de sakkunnigas

mening, att ökade medel ställdes till avdelningens förfogande. Då personal

med såväl högre som lägre utbildning måste nyanställas, bomme

avdelningens lönekonto att stiga. Härutöver måste man även räkna

med ön väsentlig höjning av kostnaderna för personalens resor samt för

expenser. Vid beräkningen av avdelningens medelsbehov måste dessutom

heaktas de sakkunnigas förslag örn att landstingen ej skulle behöva

erlägga särskilda avgifter för bränslekontrollen. Avdelningens behov

av särskilda medel syntes de sakkunniga med hänsyn till dessa förhållanden

kunna för budgetåret 1933/1934 beräknas till 80,000 kronor. De

sakkunniga ville erinra örn att deras förslag innebure, att vedeldningssakkunnigas

verksamhet skulle upphöra med utgången av innevarande

budgetår, varigenom av denna verksamhet föranledda utgifter inbesparades.

Socialstyrelsen har anfört, att under de elva år, som förflutit sedan

styrelsens värmetekniska avdelnings verksamhet igångsattes, avdelningen

hade förvärvat en ingående kännedom örn de anläggningar, som i

värmetekniskt avseende sorterade under densamma, och avdelningen förfogade

dessutom över det bränslestatistiska material, som visat sig vara

en av de främsta grunder, på vilka en rationell vedupphandling vilade*

Under förutsättning att avdelningen försåges med behövlig arbetskraft,

borde den därför enligt socialstyrelsens mening vara väl skickad att

omhändertaga de av skogssakkunniga föreslagna arbetsuppgifterna.

Socialstyrelsen hade vid upprepade tillfällen uttalat sig för överflyttande

av den bränslekontrollerande verksamheten från styrelsen till annat

ämbetsverk och hade ingen anledning att nu frångå sin tidigare ståndpunkt.

Avdelningen syntes på grund av arbetets omfattning böra förändras

till en byrå (värmetekniska byrån). Örn byråns definitiva placering

inom statsförvaltningen icke kunde omedelbart lösas, torde densamma böra

tillsvidare uppföras på extra stat.

Vad anginge statens anläggningar syntes de, som disponerades av järnvägsstyrelsen

och marinförvaltningen, alltjämt böra undantagas från byråns

bränslekontrollverksamhet. Bränslekontrollen skulle sålunda, såvitt

anginge övergång till vedeldning avse, förutom tidigare medtagna statsmyndigheter,

även arméförvaltningen och flygstyrelsen. I den mån vedeldning

vid do under järnvägsstyrelsen och marinförvaltningen sorterande

stationära anläggningarna skulle visa sig genomförbar, borde emellertid

dessa myndigheter äga rätt att, för åstadkommande av enhetlighet i

statens vedupphandling, utnyttja den erfarenhet, som samlades av byrån.

Av samma skäl borde under riksdagen och dess verk sorterande inrättningar

hava rätt att konsultera byrån.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

Socialstyrelsen tillstyrkte rätt för landstingen att på därom gjord framställning

få utan kostnad för av dem ägda eller understödda centraluppvärmda

lasarett, tuberkulossjukhus, sinnesslöanstalter oell dövstumskolor

ansluta sig till av statsverket anordnad bränslekontrollerande verksamhet,

och att denna verksamhet, i vad gällde övergång till vedeldning, finge

efter prövning av bränslekontrollmyndigheten (det ämbetsverk till vilket

värmetekniska byrån bleve förlagd) utsträckas till att omfatta landstings

övriga anläggningar. I anslutningen borde inbegripas rätt för landstingen

att få förslag till värmetekniska anordningar för nybyggnader eller

för större förändringar vid nyss närmare angivna anstalter granskade

och bedömda i principiellt avseende.

Beträffande enskilda och kommuner ansåge socialstyrelsen, att de borde

äga rättighet anlita bränslekontrollmyndigheten för erhållande av råd

och anvisningar rörande vedeldning för centraluppvärmda anläggningar,

dock endast i den mån förhållandena så medgåve, varvid hänsyn i första

hand borde tagas till den mängd importbränsle, som genom uppdragets

utförande kunde tänkas bliva ersatt med ved.

Med avseende å bränslekontrollmyndighetens befattning med vedeldningen

och vedupphandlingen beträffande statens anläggningar har socialstyrelsen

anfört bland annat följande.

Bränslekontrollmyndigheten torde böra äga att, med stöd av föreliggande

handlingar rörande anbud å bränsle samt med hänsyn till tekniska

betingelser, i varje särskilt fall uppgöra förslag till antingen upphandling

av ved inom den föreslagna ramen av 20 procent tillskott eller att förorda

inköp av kol- eller koksbränsle ävensom att, därest så befunnes nödvändigt

för genomförandet av en ekonomisk vedeldning, avgiva förslag till

behövliga smärre förändringar vid pannanläggningarna. Örn och i vad

mån vederbörande institution skulle för ökade inköps-, eldnings- och

transportkostnader samt för smärre förändringar vid pannanläggningar

åtnjuta gottgörelse av de härför anvisade medlen, skulle inom anslagets

ram bestämmas av bränslekontrollmyndigheten.

Inom socialstyrelsen verkställd överslagsberäkning hade visat, att det

av skogssakkunniga föreslagna årliga anslaget av 80,000 kronor skulle,

tillsammans med de värmetekniska avdelningen årligen anvisade medlen,

vara för ändamålet tillfyllest.

Järnvägsstyrelsen, arméförvaltningen och marinförvaltningen hava var

för sin del avstyrkt, att socialstyrelsens värmetekniska avdelnings bränslekontrollverksamhet

utsträcktes till av dem disponerade stationära anläggningar.

Statskontoret har ifrågasatt, huruvida det icke — i stället för anvisande

av ett särskilt anslag för bestridande av kostnaderna för de utökade

arbetsuppgifterna för värmetekniska avdelningen — vore lämpligare

att bereda avdelningen den nödiga medelsförstärkningen genom

erforderlig höjning av det extra förslagsanslaget till socialstyrelsens

verksamhet.

Svenska landstingsförbundet har anfört, att det skulle vara av stor betydelse

örn landstingen bereddes sakkunnig hjälp vid övergång till och

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

praktisering av vedeldning liksom vid värmetekniska spörsmål i allmänhet

Den av socialstyrelsen bedrivna bränslekontrollverksamheten hade

varit till stor nytta för de landsting, som varit anslutna till densamma.

För en allmän anslutning av landstingen till denna verksamhet hade dock

de rätt drygt tilltagna avgifterna, synnerligast under nu rådande kristid,

verkat hindrande. Ett utsträckande av verksamheten till samtliga landsting

genom att densamma gjordes kostnadsfri syntes förbundet vara önskvärt.

Det kunde enligt förbundets förmenande ifrågasättas, örn icke den av

socialstyrelsen kostnadsfritt bedrivna bränslekontrollerande verksamheten

borde utsträckas till att avse jämväl vård- och undervisningsanstalter,

tillhöriga städer, som ej deltoge i landsting. Med hänsyn till dessa stadsanstalters

centrala belägenhet torde en dylik utsträckning av bränslekontrollverksamheten

knappast vara förbunden med några mera avsevärda

extra kostnader för statsverket. Att även städer, som deltoge i landsting,

och landskommuner skulle beredas möjlighet att ansluta sig till ifrågavarande

kontrollverksamhet, torde däremot knappast vara lämpligt med hänsyn

till att de bränsleanläggningar, varom här kunde bliva fråga, i regel

vore relativt små och ofta hade en rätt periferisk belägenhet.

Svenska stadsförbundet har anfört, att det syntes förbundet skäligt, att

förmånen av kostnadsfri anslutning till socialstyrelsens värmetekniska

avdelning även bereddes städerna i allmänhet eller åtminstone de utom

landstingen stående städerna, vilkas anstalter hade en ställning fullt motsvarande

landstingsanstalterna.

Avstyrkande yttranden i fråga örn den föreslagna utvidgningen av socialstyrelsens

värmetekniska avdelnings verksamhet hava avgivits av

kommerskollegium, jernkontoret och ångpanneföreningarna.

Ångpanneföreningarna hava anfört, bland annat, att de tack vare sin

mångåriga och mycket omfattande verksamhet på det värmetekniska området

vore väl rustade att handhava bränslekontrollen jämväl vid landstingens

anläggningar samt att kostnaderna för kontrollen härigenom skulle

bliva lägre än om sakkunnigas förslag följdes.

Jernkontoret har emot den föreslagna utvidgningen av värmetekniska

avdelningen för organiserandet och befrämjandet av användningen av ved

anmärkt, att därigenom skapades ett organ av vanlig statlig natur, som

icke besutte nödvändiga förutsättningar att snabbt och effektivt kunna

fylla den föreliggande uppgiften. En koncentration till Stockholm förläde

det detaljarbete, som vid denna arbetsuppgift vore särskilt av nöden,

alldeles för långt från arbetsfältet. Snabbare och minst lika rationellt

kunde arbetet handhavas av allmänna organ såsom landsting, hushållningssällskap

m. fl. Dessa borde givas tillfälle att med anslag från arbetslöshetsmedel

anställa en yngre tekniskt utbildad person, som inom länet

handhade vedeldningsfrågan med allt vad till densamma hörde, såsom

propagandaföredrag, utdelning av broschyrer, undervisning på platsen i

en pannas och ett värmeledningssystems skötsel m. m. Frågan örn anskaffning

av ved till skäligt pris med förbigående av mellanhänder borde

tillsvidare icke upptagas från statens sida.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Departement 8- chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

Kommerskollegium har anfört, att kollegium — beträffande den av skogssakkunniga

föreslagna utvidgningen av värmetekniska avdelningen till ett

statligt centralorgan för rådgivande- oell propagandaverksamhet i fråga

örn vedeldning — i likhet med jernkontoret icke funne en centralisering

a7 hithörande verksamhet och uppgifter utgöra den mest lämpliga och

effektiva lösningen. Såsom lämpliga organ för organiserande och handhavande

av denna verksamhet kunde ifrågasättas länsstyrelse, landsting

eller hushållningssällskap. Kollegium hade anledning antaga, att de lokala

organen skulle kunna finna den mest ekonomiska lösningen av uppgiften

att på bästa sätt befordra vedeldningen genom att träffa uppgörelse

med den av de hada befintliga, hela landet omfattande ångpanneföreningarna,

vars verksamhetsfält berörde ifrågavarande län. Dessa föreningars

lokala avdelningar eller ombud företrädde speciell sakkunskap på de värmetekniska

områden, som närmast rörde vedeldningen, oell skulle antagligen

därutöver kunna relativt lätt i mån av behov utöka sin lokala tekniska

personal för att bliva i stånd att på ett fullt tillfredsställande sätt

tylla de uppgifter, som lämnades dem av vederbörande lokala myndigheter.

Genom att på detta sätt organisera ifrågavarande verksamhet, som

3u borde anses hava en mera tillfällig och övergående karaktär, torde

även vinnas, att en successiv avveckling av densamma, i den mån anledning

därtill kunde komma att föreligga, lättast kunde ske.

Kollegium ansåge, litt den sammanlagda kostnaden för statsverket för

realiserandet av de ökade uppgifterna i fråga örn bränslekontroll samt

rådgivande- och upplysningsverksamhet borde kunna begränsas till förslagsvis

75,000 kronor, eller till samma belopp, som tidigare under en följd

av ar anvisats såsom anslag till elektrifieringens befrämjande.

För möjliggörande av ett snabbt och smidigt genomförande av den

ökade vedeldningen är det uppenbarligen nödvändigt, att sådana anordningar

vidtagas, att den värmetekniska sakkunskapen därvid får på ett

effektivt sätt medverka.

I avseende å statens stationära anläggningar synes det mig vara klart,

att härutinnan bör anlitas det organ — socialstyrelsens värmetekniska

avdelning — som redan finnes inrättat för kontroll över bränsleförbrukningen

inom vissa av statsverket disponerade byggnader oell lokaler.

Det har ifrågasatts, att denna bränslekontrollverksamhet, såsom 1929 års

riksdag uttalat, borde överflyttas från socialstyrelsen till byggnadsstyrelsen.

Till denna fråga torde Kungl. Majit komma att taga slutlig ståndpunkt

i annat sammanhang. I det följande utgår jag från att berörda

värmetekniska avdelning tillsvidare bibelialles underställd socialstyrelsen.

Därest sedermera ett överflyttande till äventyrs beslutas, torde vad i det

följande sägs örn socialstyrelsens värmetekniska avdelning få avse det

organ, som ina komma att övertaga avdelningens uppgifter. Från den

av socialstyrelsen genom nämnda avdelning nu bedrivna bränslekontrollverksamheten

torde, i enlighet med vad socialstyrelsen förordat, alltjämt

böra undantagas de anläggningar, som disponeras av järnvägsstyrelsen

och marinförvaltningen, och någon utsträckning av bränslekontrollen till

arméförvaltningen och flygstyrelsen synes ej böra ske. I den mån ved
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

eldning viel de under järnvägsstyrelsen, arméförvaltningen, marinförvaltningen

och flygstyrelsen sorterande stationära anläggningarna visar sig

vara genomförbar, böra dessa myndigheter dock äga påkalla medverkan

från värmetekniska avdelningen, en form av samarbete som torde varn

lämplig. Såsom socialstyrelsen föreslagit torde även under riksdagen och

dess verk sorterande inrättningar böra medgivas rätt att konsultera avdelningen.

Socialstyrelsens bränslekontrollverksamhet omfattar för närvarande

också åtskilliga landstingsanläggningar och har enligt vad svenska landstingsförbundet

vitsordat varit till stor nytta för de landsting, som varit

anslutna till densamma. För en allmän anslutning av landstingen hava

de föreskrivna avgifterna uppgivits verka hindrande, synnerligast under

nu rådande kristid. I enlighet med vad skogssakkunniga föreslagit finner

jag mig därför böra förorda, att landstingen tillsvidare medgivas

rätt till kostnadsfri anslutning till värmetekniska avdelningens verksamhet.

I anslutningen torde, i huvudsaklig överensstämmelse med vad socialstyrelsen

föreslagit, böra inbegripas rätt för landstingen att få förslag

till värmetekniska anordningar för nybyggnader eller större förändringar

vid landstingsanstalterna granskade och bedömda i principiellt

avseende. Samma rätt till kostnadsfri anslutning, som nu föreslagits

för landstingen, torde, i överensstämmelse med vad svenska landstingsförbundet

och svenska stadsförbundet föreslagit, även böra medgivas

de utom landstingen stående städerna. Med hänsyn till att ifrågavarande

städer i allmänhet redan torde hava vidtagit tillfyllestgörande

anordningar för bränslekontroll och då ett omedelbart övertagande av

därmed förenade uppgifter måhända skulle medföra alltför stark belastning

på den värmetekniska avdelningen, synes det emellertid böra ankomma

på Kungl. Majit att bestämma tidpunkten för dessa städers anslutning.

Beträffande städer, som deltaga i landsting, och landskommuner samt

enskilda torde rätt till kostnadsfritt konsulterande av värmetekniska avdelningen

böra medgivas för sådana fall, då subvention av vedeldning

enligt vad förut sagts ifrågakommer. Sådan konsultation bör dock endast

få ske, såvitt angår övergång till vedeldning samt i fråga örn åtgärder för

det lämpligaste anordnandet av sådan eldning.

Värmetekniska avdelningen torde överhuvudtaget böra, enligt närmare

bestämmande av Kungl. Majit, medverka vid genomförandet av de

statliga åtgärderna för åstadkommande av ökad vedeldning. Det torde

böra åligga avdelningen att noggrant följa övergången till vedeldning

särskilt vid statens stationära anläggningar samt Ilalia Kungl. Majit

å jour med utvecklingen på detta område.

Under närmast följande avdelning ämnar jag föreslå vidtagande av

vissa särskilda åtgärder för bedrivande av propaganda för vedeldning

liksom för vedförsäljningarnas organiserande ute i bygderna. Denna

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

verksamhet torde böra sortera under värmetekniska avdelningen. Pä

sätt jag i det följande närmare kommer att angiva skulle därigenom

avdelningen komma att hava tjänstemän ute i landet. Utöver denna utökning

av avdelningens personal torde för att värmetekniska avdelningen

skall kunna på ett tillfredsställande sätt fylla de väsentligt ökade arbetsuppgifter,

som enligt vad nu föreslagits skulle komma att åvila densamma,

krävas förstärkning av avdelningens organisation och personal, därvid

hinder ej torde möta för Kungl. Majit att provisoriskt anpassa den

nuvaiande personalens avlöning efter det ökade arbete och ansvar, som

de nya uppgifterna komma att medföra. I betraktande av att ökningen

av avdelningens arbetsuppgifter väsentligen sammanhänger med de föreslagna

särskilda åtgärderna för åstadkommande av en utsträckt vedeldning,

synas hinder ej böra möta mot att dessa medel anvisas i form av

ett särskilt anslag. Mot det av skogssakkunniga för budgetåret 1933/1934

beräknade sammanlagda beloppet för dels avdelningen och dels propagandan

av 130,000 kronor, vilket enligt socialstyrelsens beräkningar skulle,

tillsammans med till avdelningens förfogande eljest ställda medlen,

vara för ändamålet tillfyllest, har jag icke något att erinra. Det torde

få tillkomma Kungl. Majit att meddela erforderliga föreskrifter rörande

anslagsbeloppets användning.

5. Propaganda för vedeldning och vedförsäljningarnas organiserande

ute i bygderna.

Skogssakkunniga hava föreslagit, att ett särskilt anslag skulle ställas

till förfogande för skogsvårdsstyrelsernas förbunds centralråd

för främjande av propagandan för vedeldningen och vedförsäljningarnas

organiserande ute i bygderna.

Det gällde enligt de sakkunnigas mening att genom ett systematiskt arbete

komma i kontakt med de enskilda bränslekonsumenter, vilka på

grund av radande prisförhållanden med avseende å kol- och vedbränsle

kunde intresseras för användningen av sistnämnda bränsleslag. Den organisation,

som lämpligen borde handhava denna propaganda, måste direkt representera

skogsägarna. Den borde nämligen även besitta möjligheter att

träffa avtal om erforderliga vedleveranser. Under senare tid hade i ett flertal

län bildats s. k. skogsägareföreningar, som arbetade för åvägabringande

av förbättrade avsättningsförhållanden för skogsprodukterna.

Dessa föreningar hade nyligen sammanslutit sig i en centralorganisation,

benämnd skogsägareföreningarnas riksförbund. De sakkunniga

hade haft under övervägande, om ej statsmedel för ändamålet lämpligen

borde direkt ställas till detta förbunds förfogande. Denna organisation

omfattade emellertid ej hela landet, och vissa till riksförbundet anslutna

länsföreningar vöre till medlemsantalet av så ringa omfattning, att de

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 189.

25

ej kunde sägas allsidigt representera skogsägarna i länet. Ett till riksförbundet

anvisat anslag kunde därför ej förutsättas komma ifrågavarande

arbete i landet i sin helhet till godo. De sakkunniga hade i stället

tänkt sig, att de bästa garantierna för ett gynnsamt resultat skulle vinnas,

örn ett för ändamålet anvisat anslag ställdes till skogsvårdsstyrelsernas

förbunds centralråds förfogande. Det skulle då ankomma på centralrådet

att övervaka ifrågavarande organisationsarbete och att fördela

tillgängliga medel på det sätt, att därigenom största möjliga effekt

bleve uppnådd. De sakkunniga förutsatte, att centralrådet därvid samrådde

med, förutom skogsvårdsstyrelserna, även skogsägareföreningarnas

riksförbund och de övriga skogsägareorganisationer, exempelvis skogssällskapet,

vilka kunde befinnas lämpade att i arbetet medverka.

Anslaget till centralrådet, som de sakkunniga förutsatte skulle vara ett

engångsanslag, måste enligt deras mening tilltagas så, att därigenom

ett verkligt effektivt arbete på området kunde möjliggöras. För att detta

skulle bliva fallet torde anslaget ej böra understiga 50,000 kronor. De

sakkunniga ville alltså föreslå, att för budgetåret 1933/1934 ett belopp av

denna storlek ställdes till centralrådets förfogande, att av rådet för angivna

ändamål användas på sätt det funne lämpligt.

De sakkunniga förutsatte, att ett intimt samarbete skulle åvägabringa»

mellan socialstyrelsens värmetekniska avdelning och centralrådet samt

med detta samverkande skogsägareorganisationer.

Skogssakkunnigas förslag örn anvisande av ett särskilt anslag till centralrådet

för skogsvårdsstyrelsernas förbund för organisations- och propagandaverksamhet

bar avstyrkts av domänstyrelsen, som framhållit, att

det i stället syntes kunna ifrågasättas någon förstärkning av till socialstyrelsen

för ändamålet anvisat anslag. Socialstyrelsens värmetekniska

avdelning skulle härigenom bliva än mera i stånd att verka härför genom

anknytning till institutioner och enskilda, som kunde främja vedeldning.

Domänstyrelsen ansåge, att skogsvårdsstyrelserna, i samband med dem

överhuvudtaget tillkommande upplysningsverksamhet, borde kunna, var

inom sin ort, arbeta för ökad användning av vedbränsle.

Centralrådet har avstyrkt förslaget, att rådet skulle omhänderhava ledningen

av ifrågavarande upplysnings- och organisationsverksamhet, samt

anfört:

Centralrådets uppgifter kunde i huvudsak hänföras till rent administrativ

verksamhet, att vara rådgivare åt skogsvårdsstyrelserna och att verka

för enhetlig lagtillämpning. Dessa uppgifter hade alltsedan centralrådets

tillkomst befunnit sig i ständig tillväxt. Att nu väsentligt vidga de gränser,

som hittills varit utstakade för centralrådets verksamhet, måste därför

väcka betänkligheter. Den viktigaste invändningen emot förslaget

vore emellertid, att centralrådet med hänsyn till arten av de nya uppgifterna

knappast kunde anses vara det för desammas handhavande lämpligaste

organet. Förslaget innebure nämligen, att centralrådet skulle

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majlis proposition nr 189.

övervaka och leda ett arbete, som ytterst måste taga sikte på att direkt

tillvarataga skogsägarnas ekonomiska intressen. Detta arbete borde lämpligast

handhavas av representanter för skogsägarna själva.

Centralrådet har tänkt sig, att avsedda uppgifter bäst borde kunna

handhavas av en särskild för ändamålet inrättad nämnd. I denna

skulle i första hand ingå representanter för skogsägarna, som lämpligen

kunde utses av domänstyrelsen, svenska skogsvårdsföreningen, Sveriges

skogsägareförbund, skogsägareföreningarnas riksförbund och skogssällskapet.

Vidare borde i nämnden beredas plats för representanter för centralrådet

och ingenjörsvetenskapsakademien. Ordföranden i nämnden

syntes böra utses av Kungl. Majit. Centralrådet holle före, att en på dylikt

sätt organiserad nämnd borde kunna, i samarbete med socialstyrelsens

värmetekniska avdelning, skogsvårdsstyrelserna och övriga för uppgiften

intresserade organisationer, väl fylla den viktiga uppgift, varom nu vöre

fråga. Förutsättning härför vore dock, att nämnden utrustades med statsmedel

i den utsträckning, som för verksamhetens effektiva bedrivande

kunde bliva nödvändigt. Skogssakkunniga hade föreslagit, att av staten

skulle för ändamålet ställas till förfogande ett belopp av 50,000 kronor.

Då man borde hava rätt att räkna med, att de skogsägarna representerade

sammanslutningarna själva skulle bidraga i arbetet så långt deras ekonomiska

resurser tilläte, ville centralrådet tro, att nämnda summa skulle

visa sig vara tillfyllest.

Sveriges skogsägareförbund har framhållit, att det för propagandan

bland de enskilda ej räckte med enbart upplysningsverksamhet. Det krävdes

enligt förbundets mening, att driftiga och affärskunniga personer ute

i orterna direkt framdreve och organiserade leveranser och försäljningar i

första hand till de större men sedan även till de mindre konsumenterna.

Denna verksamhet krävde praktisk klokhet och affärssinne, då man vid

dessa affärer hela tiden komme att röra sig på gränsområdet för vad som

vore ekonomiskt genomförbart. Förbundet ville föreslå, att det lokala arbetet

överlämnades åt ett antal omsorgsfullt utvalda resande konsulenter,

vilka i samråd med skogsägareorganisationerna och de ledande skogsägarna

på orten undersökte möjligheterna för verksamhetens bedrivande samt

därefter organiserade de affärer, som läge inom det uppnåeligas gräns.

Det syntes förbundet vara mest naturligt, att dessa konsulenter sorterade

under hushållningssällskapen och skogsvårdsstyrelserna i förening. De

allmänna direktiven för verksamheten torde lämpligen böra givas av

centralrådet i förening med representanter för skogsägareintressena.

Vid de uppgörelser örn vedleverans till allmänna inrättningar, som träffats

genom förmedling av vedeldningssakkunniga, hava de upprättade

leveranskontrakten i huvudsak grundats på huvudprincipen för det s. k.

Bodensystemet. Denna innebär, att säljaren skall åtaga sig att leverera

den vedmängd, som erfordras för täckande av förefintligt värmebe
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

27

hov, för en ersättning, svarande mot dea bränslekostnad, som skulle liava

uppstått, örn stenkol eller koks skulle hava använts för samma ändamål.

Med hänvisning till Bodensystemet hava vedeldningssakkunniga angående

den lämpligaste formen för organiserandet av vedupphandlingen

anfört följande.

För att en fastighetsägare skulle kunna förmås att övergå till vedeldning,

måste han kunna överblicka de ekonomiska konsekvenserna såväl med

hänsyn till bränslekostnaden som ökningen i arbetskostnad. Detta läte

sig lätt göra, örn vedleverantören förbunde sig att ställa för fastighetens

uppvärmning erforderlig ved till förfogande och samtidigt ätoge sig det

med vedeldningen förbundna ökade arbetet, särskilt den under starkare

kyla ofrånkomliga natteldningen, mot en total ersättning, svarande mot

kostnaden för det kolbränsle, som skulle förbrukats för ändamålet. Detta

innebure det s. k. Bodensystemets tillämpning inom till vedeldningsringar

sammanslutna värmecentraler. Endast med tillämpandet av en sådan organisationsform

kunde enligt vedeldningssakkunnigas mening ett mera

omfattande och bestående genomförande av vedeldningen även vid de enskilda

värmecentralerna ske.

Örn åter den konkurrenskraftiga sekunda veden tillhandaliölles efter ett

visst pris per kubikmeter, komme nästan ofrånkomliga vedlagringar, svårigheten

att ordna natteldning, ovederhäftiga och partiska proveldningar

och dylikt att i många fall fälla utslaget till vedens nackdel. Beaktade man

vidare de tvistigheter, som vore oskiljaktigt förbundna med uppmätning

och värdering av sekunda ved, framginge, att en sådan försäljningsform

lade bestämda hinder i vägen för vedeldningens införande och innebure

risk för en snar återgång till eldning med kolbränsle.

Det värmeutbyte, som kunde uppnås vid vedens användning i panntyper,

avsedda för koksbränsle, vore i hög grad beroende av att pannorna

hölles rena från sot- och tjärbildningar. Arbetet härmed åvilade vid vedel

dningsringarna de ambulerande natteldarna, som ställdes till förfogande

av vedleverantören. Denne vore vid Bodensystemets tillämpning beroende

av eldningsresultatet och hade därför intresse att övervaka denna för

bränsleekonomien avgörande detalj.

Vid tillämpningen av Bodensystemet förelåge större möjligheter att

utnyttja en del av den stora mängd ren avfalls ved, som en rationell skogsvård

skulle skapa och för vilken annan marknad under nu rådande förhållanden

saknades. En exakt värdering av bränslevärdet hos sådan ved kunde

ej erhållas genom vedens uppmätning i kubikmeter, enär värmevärdet per

kubikmeter varierade inom mycket vida gränser efter vedens större eller

mindre krokighet, kvistighet, fuktighetslialt och röta samt med hänsyn

dessutom till olika procentuell förekomst av skilda träslag. Även ett mycket

tidskrävande och därför dyrbart gallrings- och värderingsarbete gåva

alltför otillfredsställande resultat. Förhållandena ställde sig helt annorlunda

vid leverans enligt Bodensystemet. Sill jaren erhölle ersättning för

den levererade vedens värmeinnehåll samt kunde variera vedkvalitet och

vedmängd på för sig förmånligaste sätt inom den ram, som bestämdes därav,

att veden alltid skulle vara av sådan beskaffenhet, att värmebehoven

kunde tillfredsställas.

Vedeldningssakkunniga hava sammanfattat sin åsikt örn Bodensystemets

fördelar sålunda, att dess tillämpning ökar vedens konkurrenskraft gent
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

28 Kungl. Majlis proposition nr 189.

emot stenkol och koks samt att ett på detta system grundat avtal erbjuder

den enda möjligheten för en exakt beräkning av den eventuella kostnadsökning,

som vedeldningen kommer att medföra.

I anslutning till utfärdandet av förberörda cirkulär har Kungl. Majit

den 24 februari 1933 bemyndigat chefen för jordbruksdepartementet att

tillkalla en sakkunnig för lämnande av råd och anvisningar vid cirkulärets

tillämpning m. m. I enlighet härmed har jag sagda dag tillkallat

redaktören C. B. Lindqvist, Stockholm. Kostnaderna för den sakkunnige

bestridas från nionde huvudtitelns ordinarie reservationsanslag till extra

utgifter.

De invändningar, som i vissa av de avgivna utlåtandena framställts

mot skogssakkunnigas förslag, att centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund skulle anförtros ledningen av ifrågavarande upplysningsoeh

organisationsverksamhet, torde icke kunna frånkännas berättigande.

Vid övervägandet av hithörande frågor har jag sökt utfinna en form för

statens medverkan i berörda hänseenden, som direkt tar sikte på den härutinnan

praktiskt sett viktigaste uppgiften, nämligen organiserandet av

vedleveranserna till de bränslekonsumenter, som kunna tänkas villiga att

övergå till vedeldning. I huvudsaklig anslutning till det av Sveriges skogsägareförbund

framlagda förslaget vill jag, såsom den enligt min mening

lämpligaste anordningen, föreslå anställande med anlitande av statsmedel

av ett antal vedeldningskonsulenter, med uppgift i främsta rummet att,

var inom sitt distrikt, verka för genomförandet av vedeldning och organiserandet

av vedleveranserna till sådana anläggningar, beträffande vilka

vedeldning beslutas. För att garantier skola skapas för en enhetlig ledning

av statens verksamhet för åstadkommande av ökad vedeldning synas

mig konsulenterna böra anställas hos och i adminstrativt hänseende

lyda under socialstyrelsens värmetekniska avdelning. Konsulenterna,

vilka torde böra förordnas tillsvidare under budgetåret 1933/1934, böra

åläggas att nära samarbeta med skogsvårdsstyrelserna och skogsägareföreningarna

inom distrikten. Jag har tänkt mig, att vedeldningskonsulenterna

skulle vara till antalet förslagsvis fyra med förläggning

exempelvis i Sollefteå, Uppsala oell Jönköping samt någon lämplig ort i

västra Sverige, såsom Mariestad, Karlstad, Vänersborg eller Borås. Möjligen

torde ytterligare två vedeldningskonsulenter böra anställas med stationsort

exempelvis i Falun och Umeå. Det slutliga bestämmandet rörande

konsulenternas antal och stationering torde få bero på Kungl. Maj:ts

prövning. Biträde av vedeldningskonsulent torde böra lämnas kostnadsfritt.

Till vedeldningskonsulenter synas mig böra utses företrädesvis yngre

män, som besitta viss teknisk sakkunskap i fråga örn vedeldning samt kommersiell

förfarenhet. Personvalet synes mig överhuvudtaget böra synnerligen

noggrant övervägas, då det bär mer än i många andra fall torde

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kunell. Maj:ts proposition nr 189.

29

komma att bero på befattningshavarens rent personliga förutsättningar,

örn han skall kunna utföra ett fruktbärande arbete. Särskilt när det

gäller införande av vedeldning vid enskilda anläggningar måste åtskilliga

inrotade fördomar mot vedbränslet övervinnas, och detta kan endast ske

genom en på samma gång målmedveten och försiktig propagandaverksamhet,

som uppbäres av i hithörande frågor väl insatta personer.

Rörande anslag för bestridande av kostnader för arvoden till vedeldningskonsulenter

och deras resor har jag framställt förslag under närmast

föregående avdelning.

6. Anläggning av fabriker för brikettering'' av träkol.

Skogssakkunniga hava anfört, att en ur nationell synpunkt gynnsam utveckling

av frågan örn vår bränsleförsörjning skulle vinna avsevärt stöd,

örn träkolsbriketter kunde göras tillgängliga i marknaden.

Träkolsbriketterna närmade sig enligt de sakkunnigas mening under

vissa förhållanden idealet för ett bränsle i vanliga lågtryckspannor. Vid

eldning med träkolsbriketter torde man kunna räkna med minst lika lång

bränntid för varje påfyllning som med koks. Briketterna vore dessutom

koksen överlägsna därutinnan, att de brunne ut fullständigt även vid

minsta dragstyrka samt att obehaget med slagg och aska minskades. Som

ersättning för koks borde därför efter de sakkunnigas förmenande goda

träkolsbriketter kunna utan svårighet vinna betydande avsättning, förutsatt

att de kunde tillföras marknaden i tillräckliga kvantiteter och till

konkurrenskraftigt pris. Förefintligheten av för ändamålet lämpliga träkolsbriketter

skulle också i väsentlig grad bidraga till en snabb utveckling

av generatorgasdriften. De träkolsgasdrivna motorfordonens aktionsradie

utan ny bränslepåfyllning torde nämligen genom användning av

briketter stegras till 2.5 gånger den, som de ägde vid gång på icke briketterade

träkol.

Genom skogssakkunnigas försorg hava — sedan Kungl. Majit anvisat

ett belopp av högst 15,000 kronor, att utgå av domänfondens medel, för

en försöksanläggning i Morgårdshammar för brikettering av träkol —

under överinseende av ingenjörsvetenskapsakademiens elektro-värmeinstitut

verkställts vissa praktiska försök i fråga örn brikettering av

träkol.

De verkställda briketteringsförsöken hade givit till resultat huvudsakligen

följande. Tillverkning av träkolsbriketter i fabriksmässig skala kunde

igångsättas med full trygghet för ett redan från början gott tekniskt

resultat. Anläggningar för sådan tillverkning borde tillsvidare utföras

stationära. Briketter av lämplig kvalitet för användning som hushållsbränsle

respektive för värmepannor kunde med visshet åstadkommas.

Även briketter avsedda för träkolsgasdrivna bilar kunde utan svårighet

framställas. Framställningskostnaden för briketter med 60 millimeter

diameter och höjd bomme — vid en produktion av 1,500 ton per år samt

under förutsättning att träkolet kostade 12 kronor per läst och 40-procentig

sulfitlut 20 kronor per ton framme vid verket — ej att överstiga 60

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

kronor per ton eller 2 kronor 10 öre per hektoliter. Anläggningskostnaden

för en komplett briketteringsanläggning, exklusive kolhus, för en

produktion av 1,500 ton 60 millimeter briketter per år överstege ej 50,000

kronor.

Skogssakkunniga hava framhållit, att berörda försök klarlagt de tekniska

möjligheterna att tillverka träkolsbriketter av för värmepannor

lämplig kvalité. Mindre gynnsamma hade resultaten varit i ekonomiskt

avseende. Såsom bränsle kunde briketterna vid det beräknade priset av

60 kronor per ton endast i sällsynta undantagsfall konkurrera med koksen.

Gynnsammare ställde sig saken, örn det gällde att med träkolsbriketter

ersätta antracit och brunkolsbriketter, som vore särskilt dyrbara importbränslen.

En framställningskostnad av 60 kronor per ton för träkols

briketterna syntes i viss utsträckning tillåta fullt affärsmässig avsättning

för dylikt ändamål. Gällde det åter att framställa briketter för motordrift,

kunde den i Morgårdshammar använda, särskilt billiga briketteringsmetoden,

med sulfitlut som bindemedel, ej lämpligen komma till användning.

Man torde då i stället nödgas som bindemedel använda stärkelse,

melass, tjäror eller dylikt, vilket komme att stegra briketteringskostnaden.

Örn denna ökning kunde hållas inom rimliga gränser, understigande

10 kronor per ton, torde detta emellertid ej behöva hindra avsättningen

för motordrift av dylika briketter, förutsatt att de vöre för ändamålet

fullt lämpliga.

Under nuvarande förhållanden vore enligt skogssakkunnigas åsikt

knappast att förvänta, att genom enskilt initiativ en briketteringsanläggning

skulle komma till stånd. Det skulle emellertid efter de sakkunnigas

förmenande vara av stort värde, att åtminstone någon eller några dylika

anläggningar snarast bleve uppförda, så att man därigenom kunde vinna

ytterligare erfarenheter rörande briketternas lämpligaste framställningssätt,

egenskaper och dylikt för olika ändamål. Bäst vore, örn ett statens

eget verk, närmast då domänstyrelsen, ginge i författning örn uppförande

av en anläggning, där träkolsbriketter, lämpade för olika ändamål, kunde

tillverkas. Då icke blott genom fabrikens uppförande utan sedermera genom

dennas drift såväl direkt som indirekt arbetstillfällen skulle skapas,

syntes kunna antagas, att till fabrikens uppförande skulle kunna beviljas

bidrag ur ett eventuellt av riksdagen anvisat anslag till beredskapsarbeten.

Därest villkoren för ett dylikt anslag bleve sådana, att jämväl till

enskilda, allmännyttiga företag bidrag kunde utgå, syntes skäl tala för

att även i enskilt intresse uppförda anläggningar av dylikt slag skulle

kunna erhålla understöd från anslaget. De sakkunniga förutsatte därvid,

att sådant understöd endast beviljades, örn sökanden kunde anses väl

skickad för uppgiften och örn företedda kostnadskalkyler och med fabrikationen

i övrigt samhörande beräkningar bleve av vederbörlig myndighet

godkända.

Skogssakkunniga hava även övervägt, örn en statlig subvention av bri
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 189.

31

kettförsäljning lämpligen skulle kunna genomföras. De hava härutinnan

först framhållit, att, örn subventionen bleve så avmätt, att briketterna

erhölle nödig konkurrensförmåga gentemot koksen, en dylik åtgärd förvisso

skulle föranleda till uppförandet av briketteringsanläggningar. Av

rådande bränslepriser ville det synas de sakkunniga, som örn ett statsunderstöd

av 15 kronor per ton tillverkade och försålda träkolsbriketter

borde för ändamålet vara tillfyllest. Vid en hektoliter vikt å briketterna

av 35 kilogram skulle nämnda subventionsbelopp motsvara ett bidrag

av, i runt tal, 50 öre per hektoliter. Skogssakkunniga hava emellertid

framhållit, att en dylik understödsform, som ur rent principiell synpunkt

synts dem mindre tilltalande, även i andra avseenden medförde vissa

påtagbara olägenheter. Sålunda måste en omständlig kontrollverksamhet

utövas, så att endast sådana briketter subventionerades, vilka fyllde

vissa uppställda villkor. Detta komme att kräva en dyrbar och invecklad

apparat. Det vore vidare att befara, att personer eller företag, lockade

av subventionsmöjligheterna, skulle komma att befatta sig med

uppgiften utan att därför äga nödiga kvalifikationer. Detta skulle enligt

de sakkunnigas mening icke kunna förhindras vid genomförandet av

nu skisserade subventionssystem. Då härtill slutligen komme att detta

endast örn understödet sattes till väsentligt högre belopp lin 15 kronor per

ton skulle bliva av nämnvärd betydelse för ett utökande av försörjningsmöjligheterna

inom Norrlands skogsbruk, hava de sakkunniga ansett sig

ej kunna förorda en dylik allmän subvention av träkolsbriketteringen.

Domänstyrelsen har förklarat sig ej vilja motsätta sig skogssakkunnigas

förslag, att verket skulle ställa sig till förfogande vid uppförandet av

en anläggning för tillverkning av träkolsbriketter. Styrelsen förutsatte

emellertid, att — då denna sak alltjämt befunne sig på experimentstadium

— för verkets affärsdrift tillgängliga medel ej skulle tagas i anspråk därtill

utan att särskilt anslag, förslagsvis av beredskapsnatur, för ändamålet

anvisades.

Skogssakkunnigas förevarande förslag hava vidare blivit av länsstyrelserna

i Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län särskilt tillstyrkta.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har anfört, att träkolsfrågan varit föremål

för stort intresse inom länet. Briketteringsförsök hade företagits och

proveldningar med sådana briketter i stället för kol och koks hade ägt

rum. Det ekonomiska resultatet kunde, såsom skogssakkunniga anfört,

icke anses tillfredsställande. För att klargöra i vad mån förlusterna vid

god organisation av tillverkningen på skilda orter kunde nedbringas till

värden, som kunde anses försvarliga med hänsyn till indirekta fördelar,

vore det enligt länsstyrelsens mening av stor vikt att denna del av frågan

klargjordes. Länsstyrelsen ville för sin del förorda, att en försöksanläggning

av lämplig storlek i fabriksmässig drift, med tekniskt bistånd

av ingenjörsvetenskapsakademien och i anslutning till förenämnda lokala

försök, komme till stånd inom Gävleborgs liin, där förutsättningarna kun
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majlis proposition nr 189.

de antagas vara relativt gynnsamma. Som lämplig plats kunde exempelvis

nämnas Bollnäs eller Ljusdal i anslutning till där befintliga sågverk.

För ändamålet torde erforderligt stöd till anläggning och drift

lämnas enligt av skogssakkunniga antydda grunder. De lokala skogsvårdsförhållandena

syntes icke vara ägnade för domänstyrelsens medverkan.

Svenska landstingsförbundet har framhållit den stora vikten av att träkolsbrikettering

igångsattes i fabriksmässig skala. Möjlighet skulle därigenom

beredas att utan ökning av skötselkostnaderna i vanliga lågtrycksanläggningar,

vilka allmänt förekomme vid smärre landstingsanstalter,

använda inhemskt bränsle.

Utlåtanden i avstyrkande riktning hava avgivits av kommerskollegium

och jernkontoret samt av länsstyrelsen i Älvsborgs län.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har förklarat sig, vid det uppgivna synnerligen

ofördelaktiga ekonomiska utfallet av hittills gjorda försök att

framställa kolbriketter, ifrågasätta lämpligheten av att för närvarande

offra allt för mycket på fabriksmässiga experiment på detta område.

Jernkontoret har anmärkt, att den uppgivna kostnaden för brikettframställningen

vore för lågt beräknad samt att därtill komme distributionskostnaderna.

Användning av träkolsbriketter i stället för koks för värmepannor

och dylika ändamål vore i stort sett och i normala fall utesluten.

För uppförande av anläggningar för brikettering av träkol för sådant

ändamål kunde därför generellt bestämt avrådas. Brikettering av träkol

vore för länge sedan tekniskt löst i utlandet, där briketterna användes för

ändamål, som tilläte ett högt pris. Att en sådan tillverkning ej kommit

till stånd inom vårt land berodde helt enkelt därpå, att de ekonomiska

förutsättningarna saknats. Träkol vore i och för sig vårt dyraste bränsle

och briketteringen ökade priset per ton med en summa, som ungefärligen

motsvarade priset per ton stenkol. Vid en jämförelse mellan ved och träkol

som bränsle torde även hänsyn tagas till, att träkol (milkol) endast

holle omkring 2/s av bränslevärdet hos den ved, från vilken kolet ledde

sitt ursprung. Ur arbetslöshetssynpunkt vore det visserligen av stor betydelse,

örn nya förbrukningsområden kunde skapas för träkol, så mycket

mera som viktenheten träkol representerade ett relativt mycket stort antal

arbetstimmar, men att i stort genom brikettering av träkol söka framlocka

en fullständigt onaturlig hantering skulle helt säkert mjrcket snart

komma att hämna sig.

Kommerskollegium har förklarat sig dela de av jernkontoret anförda

betänkligheterna samt anse, att med de av skogssakkunniga förordade åtgärderna

borde tillsvidare anstå. Vid det beräknade tillverkningspriset

måste användningen av träkolsbriketter, i konkurrens med närmast koks,

bliva begränsad till rena undantagsförhållanden och eventuellt till en

viss föga betydande lyxkonsumtion, varpå någon rationell fabrikation

näppeligen torde kunna med framgång baseras. Vad åter beträffade användningen

till gasgeneratorer för motordrift, där briketternas högre volymvikt

gentemot träkolen givetvis skulle erbjuda en icke ringa fördel,

syntes denna fråga erfordra ytterligare tekniska utredningar rörande

lämpligt val av briketteringsmetod. En eventuell förbrukning för motordrift

torde därför ej heller för närvarande kunna läggas till grund för

genomförandet av brikettering i större skala.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

I detta sammanhang torde jag få anmäla, att Häggenås arbetslöshetskommitté

i skrivelse den 14 februari 1933, bland annat, gjort framställning

örn att undersökning måtte verkställas angående möjligheterna för fabriksmässig

tillverkning av träkolsbriketter vid Högbroforsens industriaktiebolags

numera nedlagda träsliperi i Häggenås.

För åstadkommande av ett ökat utnyttjande av landets skogstillgångar Departements
efie

fevi

skulle igångsättandet av en inhemsk tillverkning av träkolsbriketter i fabriksmässig

skala vara av viss betydelse. Härigenom skulle i första hand

nya förbrukningsområden skapas för träkolen, vilket utom annat skulle

medföra gynnsamma verkningar ur arbetslöshetssynpunkt, da träkolens

framställande kräver förhållandevis mycket arbete. En fabriksmässig

tillverkning av träkolsbriketter skulle vidare innebära ökade möjligheter

att ersätta koks med inhemskt bränsle. Tillgången till för ändamålet

lämpliga träkolsbriketter skulle slutligen befordra en utsträckt användning

av träkolsgasdrivna motorfordon, varigenom förbrukningen

av utländskt flytande bränsle för motordrift kunde ytterligare inskränkas.

Verkställda briketteringsförsök hava varit ägnade att belysa de tekniska

möjligheterna för en inhemsk tillverkning av träkolsbriketter.

Några tekniska hinder för igångsättandet av en sådan tillverkning i fabriksmässig

skala torde knappast föreligga, även örn tillverkningsmetoderna

ännu icke kunna anses vara fullt utexperimenterade. Mindre gynnsamma

hava försöken varit i ekonomiskt avseende. Att fördenskull nu

avstå från fullföljandet av arbetet på åstadkommandet av en inhemsk

fabriksmässig tillverkning av träkolsbriketter synes mig dock icke vara

riktigt i betraktande av de stora intressen, som därmed äro förbundna.

Det synes mig tvärtom vara angeläget att genom uppförande av en eller

flera anläggningar för tillverkning av träkolsbriketter i fabriksmässig

drift söka klargöra, i vad mån på gynnsamt belägna orter tillverkningskostnaderna

för briketterna kunna nedbringas och avsättning för dessa

till förhållandevis bättre pris kunna erhållas. Detta torde framför allt

kunna antagas bliva möjligt å sådana orter, där dels god tillgång till

lämpligt virke finnes och dels priset å konkurrerande utländskt bränsle

på grund av större fraktkostnader ställer sig något högre än eljest.

Uppförandet och drivandet av en anläggning för tillverkning av träkolsbriketter

i fabriksmässig drift synes mig, i överensstämmelse nied

vad skogssakkunniga framhållit, lämpligen böra i första rummet sko ge

norn domänstyrelsen. Då anläggningen får anses delvis hava försökskaraktär,

tillstyrker jag, att särskilda medel för anläggningens uppförande

ställas till domänstyrelsens förfogande. Med hänsyn till de på grundvalen

av liriketteringsförsöken vid Morgårdshammar uppgjorda beräkningarna

torde ett belopp av 90,000 kronor kunna anses vara för ändarna- ,

let erforderligt. För driftens uppehållande synes mig däremot ej några

Bihang till riksdagens protokoll 1033. 1 saini. Nr ISO. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Martts proposition nr 189.

särskilda medel böra anvisas. Vid försäljningen av briketterna bör eftersträvas,

att sådana pris erhållas, som åtminstone frånsett ränta och amortering

av anläggningskapitalet ej understiga tillverkningskostnaderna.

Skulle detta ej vara möjligt, torde bristen få fyllas av för domänverkets

affärsdrift tillgängliga medel.

Med hänsyn till det stora intresse för igångsättandet av fabriksmässig

tillverkning av träkolsbriketter, som otvivelaktigt finnes på enskilt håll,

synas mig statsmakterna även böra vidtaga vissa åtgärder för understödjande

av det enskilda initiativet på ifrågavarande område. I likhet

med skogssakkunniga finner jag mig ej kunna tillstyrka en direkt statlig

subvention av brikettförsäljningen. Såsom lämplig form för statsunderstödet

har jag i stället tänkt mig att av statsmedel skulle lämnas lån på

förmånliga villkor till bestridande av viss del av kostnaderna för uppförande

av briketteringsanläggningar enligt i huvudsak följande grunder.

Lån torde få utlämnas till enskild person, ekonomisk förening eller

bolag, som visar sig äga förutsättningar för fabriksmässig tillverkning

av en ändamålsenlig brikett samt möjlighet att på tillfredsställande sätt

saluföra densamma. Lån bör kunna erhållas upp till 2/3 av anläggningskostnaderna.

Återstående del av anläggningskostnaden bör lånesökanden

själv hava insatt i företaget. För lånen torde få åtnjutas ränte- och

amorteringsfrihet under fem år från lånens beviljande, och därefter böra

lånen löpa med en årlig ränta av 4 Va procent samt amorteras under 10

år med en tiondedel årligen. Uppläggandet av en särskild fond för låneverksamheten

synes mig icke vara påkallat, då det icke torde kunna bliva

fråga örn understödjande på angivna sätt av mer än antagligen tre anläggningar.

Av samma orsak torde medelsbehovet för ändamålet, i enlighet

med förut angivna beräkningsgrunder, kunna inskränkas till (2/3 av

150,000=) 100,000 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att

meddela närmare föreskrifter rörande låneverksamlietens bedrivande.

Då det möjligen kan beträffande visst fall befinnas mera lämpligt att i

stället för lån lämna bidrag utan återbetalningsskyldighet till mindre del

av anläggningskostnaderna, torde det böra vara Kungl. Majit obetaget

att i mån av behov disponera nyssberörda anslagsbelopp även för utlämnande

av bidrag för igångsättande av tillverkning av träkolsbriketter.

7. Understödjande av gasgeneratorsdriften.

Vid 1932 års riksdag (prop. nr 212; skr. nr 158) beslöts inrättande — i

huvudsaklig överensstämmelse med ett av skogssakkunniga framlagt förslag

— av en lånefond för inköp av gasgeneratorer för motordrift, och

anvisade riksdagen såsom kapital för fonden för budgetåret 1932/1933 ett

reservationsanslag av 200,000 kronor, att utgå av lånemedel. Härjämte

anvisade riksdagen, som medgav att för lån, utlämnade från fonden un
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

35

der budgetåret 1932/1933 finge åtnjutas befrielse från erläggande av ränta

under två år från lyftningsdagen, till täckande av för lånefonden till följd

härav under budgetåret 1932/1933 uppkommen ränteförlust, för samma

budgetår under nionde huvudtiteln ett extra reservationsanslag av 9,000

kronor.

Genom kungörelse den 20 maj 1932 (nr 121) har utlåningen från fonden

närmare reglerats. Från fonden må lån utlämnas för inköp av gasgeneratorer

för motordrift med inhemskt bränsle, vilka för användning inom

landet monteras å automobil, traktor eller annan mobil eller stationär

motor. Lån må beviljas till belopp, motsvarande den verkliga kostnaden

för anskaffande av gasgenerator med tillhörande reningsapparater och

gaskylare jämte kostnad för anordningarnas anbringande. Lån beviljas

av kommerskollegium. Av låntagare utbekommet lån skall återbetalas

med en femtedel vid utgången av vart och ett av de från lånets lyftningsdag

närmast löpande fem åren. Å lyftat lånebelopp skall erläggas årlig

ränta från lyftningsdagen med 4procent. — Genom särskild kungörelse

den 20 maj 1932 (nr 122) har Kungl. Majit förordnat, att å lån, som

under tiden den 1 juli 1932—den 30 juni 1933 utlämnas från fonden, skall

befrielse från erläggande av ränta åtnjutas under två år från lyftningsdagen.

I årets statsverksproposition har under utgifter för kapitalökning (bilaga

5 punkt 8) och under rubriken »Statens utlåningsfonder» föreslagits

att såsom kapitalökning för ifrågavarande fond skulle för budgetåret

1933/1934 anvisas ett reservationsanslag av 200,000 kronor. Beträffande

frågan örn räntefriliet å lån från fonden anförde jag under punkt 185 i

nionde huvudtiteln av statsverkspropositionen, att jag ansåge räntefrihet

ej vara nödvändig i fråga örn lån, som komme att utlämnas från

fonden under budgetåret 1933/1934, samt att jag, vad anginge lån, som

beviljas under innevarande budgetår, ansåge mig icke böra föreslå, att

något särskilt anslag uppfördes å riksstaten för budgetåret 1933/1934 till

täckande av den till följd av för sådana lån medgiven räntefrihet för

fonden uppkommande bristande förräntningen.

Skog ssakkunnig a hava anfört, att man syntes hava anledning antaga,

att hittills anvisade medel ej skulle förslå för mötande av lånebehovet under

innevarande budgetår och än mindre för tiden därefter. Det vore av

betydelse, att låneverksamheten under nästkommande budgetår kunde bedrivas

i vidgad omfattning, då eljest vore att befara, att allmänhetens

växande intresse för generatorgasdriften i viss mån kunde stäckas. Enligt

de sakkunnigas mening borde som kapitalökning för fonden för budgetåret

1933/1934 anvisas (utöver det belopp av 200,000 kronor, som anvisats

av 1932 års riksdag) ett belopp av minst 500,000 kronor. De sakkunniga

ville även föreslå, att jämväl beträffande gasgeneratorlån, som beviljades

under budgetåret 1933/1934, medgåves befrielse från erläggande av

ränta under två år från lyftningsdagen samt att till täckande av för fonden

därigenom uppkommen räntebrist anvisades medel i erforderlig utsträckning.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

De för lån från fonden gällande allmänna villkor oell bestämmelser hade

enligt hittills vunna erfarenheter i stort sett visat sig tillfredsställande.

I visst hänseende horde emellertid enligt skogssakkunnigas mening gällande

föreskrifter kompletteras. Enligt nuvarande lånebestämmelser förelåge

icke skyldighet för kommerskollegium att närmare låta undersöka,

huruvida de gasgeneratortyper, för vars inköp lån söktes, vore för sitt

ändamål lämpade. I den mån verksamheten på detta område bleve livligare

och allt flera generatorfabrikat komme i marknaden, framstode

dock som en angelägenhet av stor vikt, att, till förekommande av att statslån

utlämnades för inköp av uppenbarligen mindre väl konstruerade generatorer,

viss kontroll i nämnda hänseende övades vid prövning av inkomna

låneansökningar. Syftet med lånerörelsen skulle bliva mer eller

mindre förfelat, örn i marknaden spriddes gasgenerator, som ej fungerade

på ett tillfredsställande sätt. Den av de sakkunniga avsedda undersökningen

syntes efter deras mening lämpligen kunna verkställas av tekniska

högskolans förbränningsmotortekniska avdelning.

Skogssakkunniga hava i detta sammanhang slutligen betonat önskvärdheten

av att frågan örn användande av gasgeneratorer vid järnvägsdrift

snarast möjligt gjordes till föremål för närmare undersökning. Vid drift

av nu förekommande motorfordon hade gasgeneratorerna visat sig giva

goda ekonomiska resultat. Man hade anledning förmoda, att detta även

skulle bliva fallet, därest generatorerna monterades å motordrivna järnvägsvagnar.

Domänstyrelsen har tillstyrkt skogssakkunnigas förslag örn anvisande

för budgetåret 1933/1934 av 500,000 kronor som kapitalökning för ifrågavarande

fond men ställt sig tveksam inför det av de sakkunniga föreslagna

tillägget till lånebestämmelserna. Styrelsen ifrågasatte nämligen,

örn ej den av de sakkunniga åsyftade kontrollen över gasgenerator typernas

konstruktion kunde, under nuvarande stadium av försökstillverkning

av gasgeneratorer av skilda typer, befaras komma att i vuss mån verka

hämmande på denna verksamhet.

Kommerskollegium har anmält, att de för innevarande budgetår anvisade

medlen redan den 1 februari 1933 hade i det närmaste blivit tagna

i anspråk, samt vidare anfört. Med hänsyn härtill kunde starka skäl synas

föreligga för att obetingat förorda den av skogssakkunniga förordade

ökningen av fonden. Örn kollegium likväl ställde sig tvekande inför förslaget,

att redan inom närmaste tid ett så stort belopp som 500,000 kronor

skulle ställas till förfogande, grundade sig detta på det förhållandet, att

gasgeneratordriften av motorfordon ännu i vuss mån måste sägas i praktiskt

hänseende befinna sig på försöksstadiet. Kollegium hade hittills

förfarit så, att lån utlämnats endast i sådana fall, i vilka gasgenerator avgodkänd

typ föreslagits till inköp. Skulle en ökning av lånefonden i föreslagen

omfattning beslutas, torde kollegium knappast kunna verkställa

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

någon undersökning i detta avseende. Kesultatet härav kunde bliva, att

hela lånerörelsen komme i misskredit. Kollegium kunde därför ej förorda,

att ett större anslag till ökning av fonden än det av Kungl. Majit

i statsverkspropositionen föreslagna beloppet, eller 200,000 kronor, nu omedelbart

beslötes. Mot ett av jernkontoret i dess yttrande till kollegium

föreslaget särskilt anslag av 15,000 kronor till bestridande av kostnaderna

för anordnande av kurser för utbildning av chaufförer för träkolsgasdrivna

fordon hade kollegium däremot ej något att erinra. Anslaget för

sistberörda ändamål syntes kollegium eventuellt kunna utgå av arbetslöshetsmedel.

Järnvägsstyrelsen har beträffande frågan örn användning av gasgeneratorer

för järnvägsdrift åberopat ett av styrelsen den 29 mars 1932 till

riksdagens första kammares första tillfälliga utskott avgivet utlåtande i

ämnet, vari styrelsen, bland annat, förklarat sig med största intresse följa

av generalpoststyrelsen i samråd med ingenjörsvetenskapsakademien anordnade

provningar med användande av träkolsgas för drift av automobiler,

försedda med gasgeneratorer av olika typer, men anse, att just

ingenting kunde ernås i klarläggande syfte genom att samtidigt försök

anställdes med träkolsdrivna järnvägsfordon. Att redan nu anställa försök

med träkolsdrivna motorvagnar i deras ännu föga utvecklade teknik

å statens järnvägar ansåg styrelsen därför olämpligt. Utöver de i nämnda

utlåtande anförda synpunkterna, som styrelsen ansåge fortfarande giltiga,

ville styrelsen nu framhålla, att anordningarna för motorvagnsdrift

å järnvägar av olika skäl ännu ej nått den tekniska fulländning, som utmärkte

driften med motorfordon å landsväg, samt att prov med ofullständigt

utexperimenterade apparater även av detta skäl i första hand och

utan större olägenhet borde kunna utföras å motordrivna landsvägs1‘ordon.

Statskontoret har ansett, att, därest det belopp, vilket kunde komma

att anvisas för fortsättande under budgetåret 1933/1934 av kapitalinvesteringen

i lånefonden för inköp av gasgeneratorer för motordrift, komme

att uppföras i riksstaten såsom kapitalökningsanslag, att helt täckas av

lånemedel, det torde bliva nödvändigt att, såsom skett i löpande budgetårs

riksstat, under nionde huvudtiteln anvisa ett extra reservationsanslag

till täckande av den räntebrist för sagda fond, som skulle uppkomma,

örn — såsom skogssakkunniga föreslagit — fondens låntagare även

i fortsättningen skulle komma att medgivas räntefrihet under två år å

de från fonden erhållna lånen.

Med hänsyn till den stora efterfrågan å lån från lånefonden för inköp

av gasgeneratorer för motordrift finner jag mig böra biträda det

lin framkomna förslaget örn anvisande för nästa budgetår, utöver av

Kungl. Majit i statsverkspropositionen äskat belopp av 200,000 kronor,

av ytterligare 300,000 kronor såsom kapitalökning för sagda fond. Där
-

Departements
chefen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

emot anser jag mig böra vidhålla min i statsverkspropositionen (IX H. T.

p. 185) uttalade mening, att räntefriliet ej torde vara nödvändig å lån,

som under budgetåret 1933/1934 komma att utlämnas från fonden. Lika

med skogssakkunniga finner jag det vara angeläget, att kommerskollegium

vid låneansökningars prövning alltjämt tillser, att lån ej utlämnas

i andra fall, än där gasgeneratorer av lämplig typ ifrågasättas till

inköp.

Rörande det av järnkontoret under instämmande av kommerskollegium

framförda förslaget örn anvisande av ett särskilt anslag till bestridande

av kostnader för anordnande av kurser för utbildning av

chaufförer för träkolsgasdrivna fordon torde jag få återkomma under

nästa avdelning.

Beträffande frågan örn användande av gasgeneratorer vid järnvägsdrift

utgår jag från att järnvägsstyrelsen ägnar utvecklingen av denna

fråga fortsatt uppmärksamhet samt, i den mån förutsättningar härför

uppstå, på lämpligt sätt igångsätter undersökningar rörande användbarheten

av träkolsdrivna järnvägsfordon.

8. Övriga åtgärder.

Skogssakkunniga hava, utöver vad hittills angivits, framfört vissa ytterligare

förslag eller önskemål ifråga om skogsvården och skogsbrukets avsättningsförhållanden.

Med hänvisning till att genom den väntade utvecklingen av generatorgasdriften

och tillkomsten av ifrågasatta träkolsbrikettfabriker en ökad

efterfrågan på träkol kunde komma att göra sig gällande även i de delar

av landet, där kolning icke tidigare ägt rum, hava skogssakkunniga understrukit

vikten av att lämpliga åtgärder vidtoges med avseende å utbildning

enav kolare. Härutinnan hava de emellertid icke ifrågasatt

några direkta åtgärder från statens sida, då denna sak syntes dem kunna

utan några sådana tillfredsställande ordnas. De sakkunniga hava tänkt

sig, att detta lämpligen skulle kunna ske på det sätt, att skogsvårdsstyrelserna

till kolarskolorna sände vissa tjänstemän, som sedan genom

instruktionskurser utbildade kolare inom de olika länen. I detta sammanhang

hava de. sakkunniga också framhållit önskvärdheten av att fortsatta

försök med flyttbara träkolningsugnar verkställdes

vid kolarskolorna.

För ett bättre utnyttjande av landets skogsprodukter är det enligt skogssakkunnigas

mening av största vikt, att den vetenskapliga forskningen

på området erhåller verksamt stöd av statsmakterna. Denna

forskning har enligt deras uppfattning hittills icke blivit understödd i

en omfattning och på ett sätt, som svara mot dess betydelse. Då fullständig

utredning i ämnet icke kunnat nu förebringas, hava de sakkunniga

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 189. 39

inskränkt sig till att föreslå, att sådan utredning snarast måtte verkställas.

I fråga om åtgärder till skogsvårdens befrämjande hava skogssakkunniga

uttalat sig för att grundförbättrande åtgärder inom

skogsbruket (skogsodlingsarbeten och dikningar av engångskaraktär)

årligen borde komma till utförande i sådan omfattning, att behovet av

dylika åtgärder teoretiskt kunde beräknas bliva fyllt inom en tidrymd av

trettio år. Detta skulle enligt de sakkunnigas beräkningar med nuvarande

bidragsgrunder innebära, att årligen för ändamålet borde anvisas statsmedel

örn 5,750,000 kronor, varav 1,750,000 kronor beräknats böra användas

på statens egna skogar och 4,000 000 kronor beräknats till bidrag för utförande

av avsedda åtgärder å enskildas skogar. Vad bidragen till enskilda

skogsägare beträffar hava de sakkunniga härvid räknat med att

aktiebolag generellt skulle vara berättigade att uppbära ifrågavarande

bidrag. De årliga anslagens storlek finge enligt deras mening avpassas

med hänsyn till rådande förhållanden. I tider, då statens finanser vore

goda, borde män räkna med att medelsbehovet skulle bliva i sin helhet

tillgodosett, och jämförelsevis rikliga anslag för ändamålet syntes även

böra anvisas, då arbetslöshet förefunnes, enär ifrågavarande anslag måste

anses vara i hög grad ägnade att motverka arbetslösheten inom de folklager,

som hade att räkna sin utkomst inom jord- och skogshult. Ur det

allmännas synpunkt vore det enligt de sakkunnigas mening i viss utsträckning

likgiltigt, örn anvisade medel användes för skogsodlingsåtgärder

eller för dikningar, endast garantier funnes för att medlen komma till

en ur skogsprodukt^ synpunkt lämplig användning. Skäl syntes de sakkunniga

därför knappast föreligga att för dessa olika ändamål anvisa särskilda

anslag. För en dylik sammanslagning talade jämväl det förhållandet,

att intresset för olika slag av grundförbättrande åtgärder i viss mån

kunde förskjutas från tid till annan. De sakkunniga ville därför förorda,

att åtgärder vidtoges för en sammanslagning av hittills för ändamålet

anvisade anslag.

Skogssakkunniga hava i nu sist berörda sammanhang ytterligare framhållit,

att viss uppmärksamhet även borde ägnas frågan örn skogsbrukets

transportleder. Virkesprisernas fall hade medfört, att

skogsmarkerna i viss utsträckning icke längre kunde utnyttjas. Detta

gällde för de områden, där kostnaderna för virkets avverkning och uttransport

m. m. icke täckte värdet av detsamma i konsumtionsorten. Ur

försörjningssynpunkt måste det enligt de sakkunnigas mening vara ett

samhällsintresse, att dessa skogsområden, varå avkastningen nu icke kunde

utnyttjas, åter gjordes tillgängliga för det produktiva arbetet. Detta

syntes framför allt kunna ske genom vägbyggnader, direkt planerade för

att tillgodose skogsbrukets behov av transportleder. För den händelse,

genom anlitande av medel till arbetslöshetens bekämpande, vägbyggandet

komme att ytterligare forceras, borde av nämnda skäl därvid efter de

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

sakkunnigas åsikt rättvisligen även skogsbrukets behov av transportleder

skänkas beaktande.

Skogssakkunniga hava slutligen anfört vissa kritiska synpunkter;

pä gällande jordlagstiftning med hänsyn till skogsbrukets

produktionsförhållanden. De hava i sådant hänseende först och

främst gjort gällande, att stadgandet i 19 kap. 3 § jorddelningslagen örn

ovillkorlig skogstilldelning vid avstyckningar utgjorde hinder för skogens

rationella utnyttjande. De hava vidare framhållit, att detta, örn än i

mindre mån, även kunde sägas gälla lagen den 18 juni 1923 angående förhud

i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom.

I de avgivna utlåtandena hava skogssakkunnigas nu berörda förslag och

önskemål ägnats ingående uppmärksamhet.

Domänstyrelsen har beträffande de sakkunnigas förslag i träkolningsfrågan

anfört, att styrelsen under förutsättning att särskilt anslag härför

anvisades ville ställa sig till förfogande vid anordnandet av försök

med flyttbara träkolningsugnar vid Bispgårdens kolarskola. Den av de

sakkunniga i övrigt antydda, i viss mån utvidgade verksamheten vid

kolarskolorna ville styrelsen, i den mån anslag härtill kunde bliva anvisade,

söka främja vid nämnda kolarskola.

Ingeneör svetenskapsakademien samt styrelsen för skogshögskolan och

statens skogsförsöksanstalt hava tillstyrkt, att frågan örn anordnande av

vidgad statlig forskningsverksamhet för ett bättre tillgodogörande av

skogsprodukterna måtte göras till föremål för särskild utredning. Länsstyrelserna

i Kopparbergs och Gävleborgs län hava framhållit betydelsen

av att den vetenskapliga forskningen å ifrågavarande områden erhölle

tillräckligt understöd.

Vikten av statens understödjande av grundförbättrande åtgärder inom

skogsbruket har kraftigt understrukits i flertalet av utlåtandena. Särskilt

har därvid betonats betydelsen av dylika åtgärder för arbetslöshetens

bekämpande i nuvarande läge. Statens arbetslöshetskommission,

som framhållit, att skogsvårdande arbeten spelat en betydande roll inom

hjälpverksamheten alltifrån den tidpunkt, då nödhjälps- eller reservarbeten

började praktiseras inom den statliga arbetslöshetspolitiken, har sålunda

förklarat sig ur sina synpunkter med tillfredsställelse hälsa en utvidgning

av dessa arbeten. Utbetalande av bidrag jämväl till aktiebolag

har tillstyrkts av dem, som härutinnan särskilt yttrat sig. Vissa andra

förslag till ändring av nu gällande bidragsvillkor hava framförts av länsstyrelsen

i Kronobergs län, som ifrågasatt högre bidragsprocent till företagare,

vilken igångsatte arbeten av beskaffenhet att lämna arbetstillfällen

under längre tid åt ett större antal arbetslösa, samt av länsstyrelserna

i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, vilka

huvudsakligen föreslagit utlämnande av bidrag jämväl till beståndsvårdande

huggningar i till stavaskog ej hänförliga ungskogar. Sammanslag
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

ningen av de olika anslagen för skogsvårdande ändamål Ilar tillstyrkts av

domänstyrelsen och Sveriges skogsägareförbund saint av länsstyrelserna t

Älvsborgs och Jämtlands län, varemot centralrådet avstyrkt sammanslagningen

under anförande, bland annat, att enligt rådets uppfattning knappast

några större praktiska fördelar skulle vara att vinna härpå.

Domänstyrelsen Ilar beträffande frågan örn beviljande av statsunderstöd

för vidtagande av grundförbättrande åtgärder inom skogsbruket

framställt vissa allmänna anmärkningar.

Det kunde enligt styrelsens mening ifrågasättas, huruvida det principiellt

vore berättigat, att allmänna medel anlitades såsom stöd åt en näring

av skogsbrukets natur. De enskilda skogarna måste nämligen, enligt

styrelsens uppfattning, i regeln anses representera en så jämförelsevis

säker värdetillgång, att de, i likhet med statens egna skogar, borde kunna

med egen avkastning bestrida med skogsbruket förenade kostnader. Under

normala förhållanden borde enligt styrelsens förmenande upptagande

av skogsvårdsavgift^'' oell användningen av dessa medel till uppehållande

av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, framför allt i vad den avsåge

upplysningsverksamhet, vara den form av stöd åt det enskilda

skogsbruket, som i huvudsak borde ifrågakomma. Vid sidan härav kunde

jämväl under nämnda förhållanden särskilda anslag till begränsad omfattning

vara befogade till grundförbättrande åtgärder huvudsakligen

å sådana marker, vilka befunnit sig i otillfredsställande tillstånd redan

före tillkomsten av 1903 års lag örn enskildas skogar. Styrelsen ansåge,

att under åren närmast före nuvarande kristid en allt för stor ansvällning

ägt rum av statens bidragsverksamhet för det enskilda skogsbrukets

vidkommande, vilken medfört, bland annat, att skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet allt för mycket överflyttats från upplysningsverksamhet, dit

tyngdpunkten av densamma dock borde vara förlagd, till bidragsverksamhet.

Då skogssakkunniga nu upplade ett program, teoretiskt innebärande att

av dem såsom erforderliga beräknade grundförbättrande åtgärder skulle

utföras under en period av 30 år, kunde styrelsen ej biträda denna plan,

särskilt ej i vad den avsåge dikningsarbeten. Dylika arbeten vore nämligen

till stor utsträckning föga räntabla. Större anslag därtill borde endast

ifrågakomma under tider, då det med hänsyn till rådande arbetslöshet

gällde att med all makt uppbringa arbetstillfällen. Styrelsen, som under

nuvarande kristid visserligen ansåge sig kunna tillstyrka anvisandet för

budgetåret 1933/1934 av det utav de sakkunniga föreslagna anslaget örn

4,000,000 kronor till grundförbättrande åtgärder å enskildas skogar, kunde

av anförda skäl ej ansluta sig till deras uttalande, att belopp av samma

storlek skulle anvisas under tider, då statens finanser vore goda eller, med

andra ord, under normala tider utan egentlig arbetslöshet.

Anvisandet av medel till vägbyggnader å enskilda skogar har förordats

av domänstyrelsen, centralrådet oell Sveriges skogsägareförbund. Domänstyrelsen

har anfört, att transportleders särskilt vägars förbättring

och anläggning vore ägnade att vidga den rayon, varifrån virke, ej blott

av klenare utan även av grövre dimensioner — till förekommande av alltför

hårda virkesuttag inom mera välbelägna skogsområden — kunde tillgodogöras.

Styrelsen har, i likhet med skogssakkunniga, ansett, att det

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. May.ts proposition nr 189.

''vore angeläget, att bestämmelserna rörande användningen av de medel,

som riksdagen kunde komma att anvisa till arbetslöshetens bekämpande,

avpassades så, att i lämplig utsträckning och på lämpligt sätt understöd

därav kunde utgå till byggande av vägar eller, där så i stället vore av behovet

påkallat, av flottleder för tillgodoseende av skogsbrukets behov.

Styrelsen har erinrat, att transportleder å domän- och jämväl kyrkofondens

skogar sedan ett tiotal år i mycket stor utsträckning utförts under

samarbete mellan domänverket och statens arbetslöshetskommission. Centralrådet

har ansett, att den av skogssakkunniga väckta frågan vore av den

betydelse, att den borde göras till föremål för specialutredning, vilken

enligt rådets mening borde verkställas utan dröjsmål, så att redan de

medel, som komme att för budgetåret 1933/1934 anvisas till arbetslöshetens

bekämpande, kunde tagas i anspråk för nu ifrågavarande

ändamål. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har erinrat om att skogsvägar

redan nu i ganska stor omfattning byggdes som reservarbeten

å kronoparkerna. Att sådana vägar jämväl å enskilda skogsmarker

komme till utförande med statsbidrag, där de som komplement till vägnätet

och flottlederna kunde anses vara ur allmän synpunkt lämpliga,

funne länsstyrelsen principiellt stå i överensstämmelse med de stödåtgärder,

som statsmakterna redan vidtagit. En viss återhållsamhet vore dock

enligt länsstyrelsens mening att förorda, bland annat med hänsyn till inverkan

å jordbrukarnas inkomster av skogskörsler med häst.

Skogssakkunnigas förslag ifråga örn ändringar av jordlagstiftningen

hava varit föremål för olika meningar. Uttalanden hava .sålunda gjorts

såväl i tillstyrkande som avstyrkande riktning, varjämte framhållits önskvärdheten

av närmare utredning av dessa frågor.

Beträffande den föreslagna ändringen av 19 kap. 3 § jorddelningslagen

hava tillstyrkande uttalanden gjorts av lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna

i Älvsborgs och Norrbottens län samt Sveriges skogsägareförbund.

Lantmäteristyr elsen har anfört, bland annat, att ehuru styrelsen ansåge,

att kravet på husbehovsskog även till jordbruksfastigheter, som icke gåve

full försörjning åt ägaren och hans familj, borde i princip bibehållas, så

syntes det dock styrelsen, att en sund och önskvärd egnahemsbildning särskilt

i landets mellersta och sydliga delar skulle främjas genom att kravet

på skogsanslagets storlek beträffande sådana fastigheter bleve något uppmjukat.

Närmare utredning har förordats av domänstyrelsen och kommerskollegium

samt av länsstyrelserna i Uppsala, Örebro, Gävleborgs och

Västernorrlands län. Länsstyrelsen i Jämtlands län har förklarat sig

ställa sig mycket tveksam till den föreslagna ändringen. Åtminstone syntes,

enligt länsstyrelsens mening, större avstyckningar, som vore avsedda

att bestå såsom självständiga jordbruk, undantagslöst böra erhålla tillräcklig

tilldelning av skogs- och betesmarker. Länsstyrelsen i Kopparbergs

län har kraftigt betonat, att, därest en utredning i förevarande hänseende

komme till stånd, borde utgångspunkten för utredningen vara, att

de sociala principer, som funnit uttryck i lagstiftningen, icke skulle eftersättas.

I fråga örn den ifrågasatta uppmjukningen av lagen angående förbud i

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

vissa fall för bolag, förening oell stiftelse att förvärva fast egendom hava

tillstyrkande uttalanden gjorts av domänstyrelsen, länsstyrelserna i Uppsala,

Älvsborgs och Norrbottens län samt Sveriges skogsägareförbund. Uttalanden

till förmån för en utredning hava gjorts av kommerskollegium

och sociala, jordutredningen samt av länsstyrelserna i Örebro, Gävleborgs

och Västernorrlands län. Sociala jordutredningen har anfört, att den visserligen

för sin del icke kunde förorda, att förbudslagens grunder rubbades

eller att sådan ändring vidtoges i dess bestämmelser, att lagens syfte

äventyrades. Skäl syntes emellertid jordutredningen kunna anföras för

att igångsätta en utredning, huruvida och på vad sätt vissa jämkningar

i den tekniska utformningen av förbudslagens dispensbestämmelser skulle

kunna vidtagas i syfte att, utan att lagens sociala och jordpolitiska verkningar

försvagades, möjliggöra, att vid lagens tillämpning mera hänsyn

foges till de omständigheter, som förelåge i det särskilda fallet. Lantmäteristyrelsen

har anfört, att enligt styrelsens uppfattning syntes skogssakkunnigas

önskemål vara i allt väsentligt tillgodosedda genom gällande

lagbestämmelser, i fråga örn vilka styrelsen särskilt hänvisade till andra

och tredje punkterna i 4 § av lagen. Örn emellertid så icke skulle vara

fallet, ville styrelsen förorda bifall till sakkunnigas framställning i denna

del. Länsstyrelsen i Jämtlands län har uttalat, att enligt länsstyrelsens

förmenande torde bolagens arronderingssträvanden, i den mån de vore

befogade för skogsbrukets rationalisering, kunna främjas även med tilllämpning

av nu gällande lagbestämmelser. Länsstyrelsen i Kopparbergs

län har i förevarande hänseende uttalat sig på samma sätt som beträffande

den föreslagna ändringen av 19 kap. 3 § jorddelningslagen.

I detta sammanhang torde jag få anmäla ett ärende angående vidtagande

av åtgärder till betryggande av åter växten å vissa

storm härjade skogsområden, vilket blivit bragt inför Kungl.

Maj:t.

Den 15 oell 16 december 1931 övergick en mycket svår storm vissa områden

inom Stockholms, Uppsala och Gotlands län, varigenom skogarna

därstädes utsattes för osedvanligt stora skador. Det ansågs angeläget att

från det allmännas sida åtgärder blevo vidtagna för att möjliggöra det

stormfällda virkets avsättning redan under samma vinter på sådana villkor

att skogsägarna undginge alltför kännbara förluster. Understödet

ansågs böra utgå i form av räntegottgörelse vid köp av virket. Verkställd

uppskattning av kostnaderna för räntegottgörelsen gav vid handen, att,

örn hänsyn togs jämväl till vissa i Kalmar län under juli månad nämnda

år timade stormskador, ett belopp av intill 200,000 kronor borde finnas tillgängligt.

För Gotlands läns vidkommande räknades därvid med ett belopp

av 20,000 ä 25,000 kronor. Efter framställning av Kungl. Maj:t medgav

1932 års riksdag (prop. nr 66; skr. nr 80), att Kungl. Majit finge för

ifrågavarande ändamål av undsättningsfondens tillgångar använda ett

belopp av intill 200,000 kronor. I en av Kungl. Majit den 24 mars 1932

utfärdad kungörelse (nr 62) angående statsbidrag vid köp av stormfälld

skog fastställdes sedermera villkoren för bidrag från undsättningsfonden.

Skogsvårdsstyrelsen i Gotlands, län har i skrivelse den 9 december 1932

hemställt, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för att ett belopp av

intill 20.000 kronor måtte ställas till skogsvårdsstvrelsens förfogande att

användas såsom bidrag till bestridande av kostnader för åtgärder till be
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majlis proposition nr 189.

tryggande av återväxten å de i december 1931 stormhärjade skogsområdena

på Gotland. Skogsvårdsstyrelsen har till stöd för denna framställning

anfört huvudsakligen följande.

Verkställda undersökningar hade givit vid handen, att enbart å enskildas

skogar fällts eller avbrutits omkring 1,074,000 träd med en virkesmassa

av omkring 260.000 kubikmeter. Genom åtgärder, som skogsvårdsstyrelsen

vidtagit, hade visserligen avsättning i rätt stor utsträckning kunnat

beredas för den stormfällda skogen och därifrån härrörande virke. Försäljningarna

hade emellertid i huvudsak måst verkställas på sådant sätt,

att något statsbidrag från undsättningsfonden därvid ej kunde ifrågakomma.

Statsbidrag hade sålunda sökts allenast i ett fall till ett belopp av

omkring 600 kronor. Försäljningarna hade måst ske till så låga priser, att

försäljningssumman i vissa fall ej ens täckt och i många fall obetydligt

överstigit avverkningskostnaden. Svårast hade skogsägarna drabbats på

norra Gotland, där åkerjorden vore mager och stormfällningen motsvarat

ända till 14 års tillväxt. Vissa skogsägare hade berövats över halva sitt

skogskapital.

De hyggen, som direkt av stormen åstadkommits eller framdeles måste

upptagas för att reproducera söndertrasade bestånd, vore mycket betydande.

Reproduceringen av bestånden vore dessutom på grund av de gotländska

skogarnas svårföryngrade beskaffenhet varken lätt eller billig.

De gotländska skogsägare, vilka drabbats av stormen, hade beräknats

skola ur understödsfonden erhålla ett belopp av sammanlagt 20,000 å 25,000

kronor. Som emellertid av detta understöd ej utgått mer än omkring 600

kronor, syntes det skogsvårdsstyrelsen skäligt att skogsägarna på annat

sätt bereddes tillfälle att komma i åtnjutande av den hjälp, som statsmakterna

velat giva dem och av vilken de vore i stort behov. Skogsvårdsstyrelsen

hade därvid närmast tänkt sig, att av det inbesparade anslaget

ur undsättningsfonden ett belopp av intill 20,000 kronor skulle ställas till

förfogande för de stormhärjade områdenas återkultiverande. Skulle hinder

härför möta, ville skogsvårdsstyrelsen i stället föreslå, att möjlighet

bereddes att erhålla tilldelning från statens skogsodlingsanslag eller anslaget

till understödjande av vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas

skogar.

Över denna framställning har centralrådet den 26 januari 1933 avgivit

infordrat utlåtande samt därvid anfört.

Det vore givet, att skogsägarna med stöd av 1923 års skogsvårdslag i viss

utsträckning kunde åläggas utföra och bekosta de åtgärder till återväxtens

säkerställande, som kunde visa sig erforderliga. Jämlikt 10 § i skogsvårdslagen

kunde dock i förevarande fall åtgärder för återväxtens betryggande

icke fordras till större kostnad än som motsvarade värdet dels av de vid

skadegörelsen fällda träd, som funnes kvar å området eller av ägaren tillgodogjorts,

dels ock av de kvarstående träd, som blivit så skadade, att de

ej borde bibehållas eller eljest måste såsom hinderliga för betryggande

av nöjaktig återväxt borttagas. Skogsvårdsstyrelse ägde dessutom, enligt

.stadgande i nämnda paragraf, att på ansökan medgiva skälig begränsning

av angivna skyldighet, därest denna skulle bliva synnerligen betungande.

Även där skyldighet att vidtaga återväxtåtgärder förelåge, torde skogsvårdsstyrelse

ej kunna tvinga markägare att omedelbart utföra dylika.

Utbildad praxis torde nämligen medgiva skogsägare möjlighet att under

ett visst antal år, beroende på skyldighetens omfattning, utföra de erfor
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 189.

45

derliga arbetena. För att åtgärder till återväxtens betryggande i förevarande

fall skalle giva nöjaktiga resultat och ej bliva onödigt dyrbara,

borde de emellertid snarast komma till utförande.

Enligt centralrådets mening kunde det med hänsyn till anförda omständigheter

anses vara ett allmänt intresse, att staten i nu ifrågavarande fall

lämnade bistånd till vidtagande av åtgärder för återväxtens säkerställande.

Härför talade även sådana skäl, som att de gotländska skogsägarna

genom stormen lidit svåra förluster och att statsbidrag för i huvudsak

enahanda ändamål lämnats likställda skogsägare i andra delar av landet.

I sistberörda hänseende erinrade centralrådet örn att Kungl. Majit den

3 juni och den 21 oktober 1932 från anslaget till bekämpande av arbetslösheten

ställt sammanlagt 240,300 kronor till förfogande åt skogsvårdsstyrelserna

i Stockholms och Uppsala läns landstingsområden, att i huvudsaklig

överensstämmelse med vissa av centralrådet föreslagna grunder

utdelas såsom statsbidrag till understödjande av skyndsamma åtgärder

för återväxtens betryggande och till motverkande av befarade insektshärjningar

inom de områden av Uppland, varå skogen stormfällts, samt

användas för skogsvårdsstyrelsernas därmed förenade förvaltningskostnader.

Om statsunderstöd för nu ifrågavarande ändamål skulle lämnas, vore

diet enligt centralrådets åsikt avgjort att föredraga, att detta utginge i

form av ett särskilt anslag, därvid lämpligen borde i huvudsak gälla samma

villkor, som föreskrivits vid anvisandet av medel för motsvarande åtgärder

i Uppland.

Centralrådet har funnit det av skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län begärda

anslaget av 20,000 kronor skäligt. Enligt vad centralrådet inhämtat

vore emellertid även skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län i behov av

anslag av statsmedel för betryggande av återväxten å vissa skogsmarker,

som stormhärjats i juli 1931. Sistnämnda skogsvårdsstyrelse hade i skrivelse

till centralrådet gjort framställning örn anvisande för ändamålet av

ett avslag av 15,000 kronor. Centralrådet funne sig böra förorda denna

framställning.

Centralrådet har under åberopande av det anförda hemställt, att Kungl.

Majit måtte föranstalta därom, att till skogsvårdsstyrelserna i Gotlands

och Blekinge län måtte anvisas respektive 20,000 och 15,000 kronor, eller

sammanlagt 35,000 kronor, att enligt av centralrådet föreslagna grunder

utdelas såsom statsbidrag till understödjande av skyndsamma åtgärder

för återväxtens betryggande inom de delar av nämnda skogsvårdsstyrelseområden,

varå skogen stormfällts, samt användas för täckande av skogsvårdsstyrelsernas

därmed förenade förvaltningskostnader.

Beträffande vissa i redogörelsen under förevarande avdelning omförmälda

förslag torde omedelbara åtgärder kunna vidtagas, försåvitt medel

för ändamålen bliva anvisade. Jag åsyftar härvid skogssakkunnigas förslag

rörande utbildning vid kolarskola av vissa skogsvårdsstyrelsernas tjänste
-

Departements
chefen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Majlis proposition nr 189.

män, vilka därefter skulle genom instruktionskurser utbilda kolare inom

respektive län, samt förslaget örn fortsatta försök med flyttbara träkolsugnar.

Efter närmare förslag från domänstyrelsen torde härför erforderliga

medel böra anvisas till styrelsens förfogande att användas enligt av Kungl.

Majit godkända riktlinjer. Jag tillstyrker jämväl det av centralrådet

för skogsvårdsstyrelsernas förbund med anledning av framställningar

från skogsvårdsstyrelserna i Gotlands och Blekinge län framförda förslaget

örn anvisande av visst belopp att, i huvudsaklig överensstämmelse

med av centralrådet förordade grunder, utdelas såsom statsbidrag till

understödjande av skyndsamma åtgärder för återväxtens betryggande

inom de delar av nämnda skogsvårdsstyrelseområden, varå skogen stormfällts,

samt användas för täckande av skogsvårdsstyrelsernas därmed förenade

förvaltningskostnader. Jämväl det under Tide avdelningen omnämnda

förslaget örn anvisande av medel för anordnande av kurser för

utbildning av chaufförer för träkolsgasdrivna fordon torde vara förtjänt

av att komma till genomförande. Förutom för de nu särskilt nämnda

ändamålen torde visst belopp böra stå till förfogande för tillgodoseende

av sådana särskilda behov på skogshushållningens område, som ej omfattas

av de av mig i det föregående tillstyrkta förslagen eller av statsmakterna

redan beslutade understödsanordningar. Det synes mig nämligen

vara sannolikt, att behjärtansvärda framställningar under årets lopp

komma att göras i fråga örn erhållande av statsbidrag för särskilda åtgärder

på skogsvårdens och skogshushållningens områden. Med hänsyn

till vad sålunda av mig nu ifrågasatts vill jag förorda, att ett anslagsbelopp

av 250,000 kronor måtte av riksdagen äskas för tillgodoseende av sådana

ändamål, varom här är fråga.

Väd angår skogssakkunnigas förslag örn understödjande av grundförbättrande

åtgärder inom skogsbruket vill jag först beträffande produktionsbefrämjande

arbeten å domänverkets skogar erinra örn att Kungl.

Majit den 23 december 1932, i samband med fastställande av generalförslag

angående driftkostnader för domänverket under 1933, bemyndigat

domänstyrelsen att ur förnyelsefonden för återväxtkostnader m. m. disponera

— utöver av styrelsen ifrågasatt belopp av 3,063,100 kronor för

vissa av styrelsen angivna skogsvårdande arbeten — ytterligare 1,000,000

kronor, i den mån lämpliga sådana arbeten utöver de redan inventerade

kunde uppbringas. Jag erinrar vidare örn att riksdagen sedan några år

tillbaka för utförande av grundförbättrande åtgärder å enskildas skogar

anvisat betydande belopp i särskilda anslag, nämligen statens skogsutdikningsanslag,

anvisat första gången för budgetåret 1927/1928, statens

skogsodlingsanslag, anvisat första gången för budgetåret 1930/1931, samt

anslaget till understödjande av vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas

skogar, hittills anvisat allenast för budgetåret 1932/1933. I årets

statsverksproposition har föreslagits anvisande för budgetåret 1933/1934

av för statens skogsutdikningsanslag 750,000 kronor, för statens skogsod
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 1S9.

47

lingsanslag 350,000 kronor och för anslaget till understödjande av vissa,

tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar 3,500,000 kronor, eller

sålunda för angivna ändamål tillhopa 4,600,000 kronor.

De av Kungl. Majit för skogsvårdande åtgärder å enskildas skogar

för nästa budgetår sålunda föreslagna beloppen, vilka för övrigt överstiga

vad skogssakkunniga i sådant hänseende ifrågasatt, synas mig

vara fullt tillräckliga för att tillgodose uppkommande behov av statsunderstöd

för ändamålet. Det torde enligt vad jag inhämtat knappast vara.

sannolikt, att ytterligare anvisade medel skulle kunna tagas i bruk.

Beträffande den av de sakkunniga framlagda 30-årsplanen för vidtagande

av grundförbättrande åtgärder vill jag endast uttala, att det

synes mig vara lämpligast, att anslagsfrågan, såsom hittills, prövas särskilt

för varje budgetår.

Det av skogssakkunniga framförda förslaget örn sammanslagning av

de olika anslagen för nu ifrågavarande ändamål samt de framkomna

förslagen örn vissa ändringar i bidragsvillkoren torde ej lämpligen böra

nu upptagas till avgörande. Beträffande anslaget till understödjande

av vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar bar i årets

statsverksproposition föreslagits sådan jämkning av de för bidrag från

detta anslag för närvarande gällande bestämmelserna, att de särskilt från

norrlandshåll nu framställda önskemålen därigenom i viss mån torde tillgodoses.

I sammanhang med centralrådets framställningar i fråga örn

medelsbehovet för budgetåret 1934/1935 böra emellertid berörda önskemål

göras till föremål för övervägande.

Den av skogssakkunniga väckta frågan örn understöd till förbättringar

av skogsbrukets transportleder torde, såsom centralrådet förordat,

böra göras till föremål för närmare utredning. Jag kommer senare att

härom framställa förslag liksom örn igångsättande av utredningen angående

anordnandet av vidgad statlig forskningsverksamhet för ett

bättre tillgodogörande av skogsprodukterna.

Vad skogssakkunniga anfört i fråga örn vissa i jorddelningslagen och

lagen örn bolags fastighetsförvärv upptagna bestämmelser synes mig ej

påkalla någon åtgärds vidtagande.

9. Medelsbehovet.

I det föregående har jag beräknat medelsbehovet för här avsedda ändamål

på följande sätt:

a) vissa omändringsarbeten å värmeanläggningar m. m. kronor 75,000

b) bidrag till täckande av merkostnader vid användning

av inhemskt vedbränsle ................................ » 170,000

c) rådgivande och kontrollerande verksamhet m. m. för

vedeldningens befrämjande.............................. » 130,000

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 189.

d) anläggning av fabriker för brikettering av träkol .. kronor 150,000

e) diverse åtgärder på skogshushållningens område .. » 250,000

f) ytterligare kapitalökning för lånefonden för inköp

av gasgeneratorer för motordrift ...................... » 300,000

Summa kronor 1,075,000.

Det synes mig lämpligt, att de under a), d) och e) angivna beloppen,

tillhopa 475,000 kronor, äskas såsom ett gemensamt anslag att användas

i huvudsaklig överensstämmelse med av mig tillstyrkta grunder för ernående

av ökad användning av inhemska skogsprodukter och vidtagande i

övrigt av åtgärder på skogshushållningens område. Jag erinrar, att i statsverkspropositionen

under Utgifter för kapitalökning, fonden för förlag till

statsverket, för ifrågavarande ändamål preliminärt beräknats ett reservationsanslag

av 1,500,000 kronor.

De under b) och c) upptagna heloppen å respektive 170,000 och 130,000

kronor torde höra anvisas av skattemedel och uppföras såsom särskilda

anslag under nionde huvudtiteln, avdelningen Skogsväsendet. Under

nämnda huvudtitel har i statsverkspropositionen icke beräknats något anslagsbelopp

för ändamålet. Efter samråd med chefen för finansdepartementet

föreslår jag, att täckning för dessa anslag beredes sålunda, att erforderligt

belopp tages i anspråk av norrländska nyodlingsfonden och tillföres

den i riksstatsförslaget uppförda titeln för i anspråk tagna kapitaltillgångar

av statens produktiva fonder. Förslag härutinnan torde komma

att framdeles anmälas av chefen för finansdepartementet.

Vad slutligen angår avsättningen till lånefonden för inköp av gasgeneratorer

för motordrift må erinras, att i statsverkspropositionen under Utgifter

för kapitalökning, statens utlåningsfonder, för kapitalökning å fonden

upptagits ett reservationsanslag av 200,000 kronor, att utgå av lånemedel.

I anslutning till vad jag i det föregående yttrat torde detta anslag

böra höjas till 500,000 kronor. Kungl. Majit torde alltså nu böra, med

ändring av vad i statsverkspropositionen föreslagits, under samma rubrik

äska ett reservationsanslag för kapitalökning å fonden av 500,000 kronor,

att utgå av lånemedel.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att

1) under nionde huvudtiteln, avdelningen Skogsväsendet,

för budgetåret 1933/1934 anvisa

a) till bidrag till täckande av merkostnader vid an
vändning

av inhemskt vedbränsle ett extra reservationsanslag

av ...................... kronor 170,000,

b) till rådgivande och kontrollerande verksamhet

m. m. för vedeldningens befrämjande ett extra anslag

av.................................... kronor 130,000;

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

2) med ändring av Kungl. Marits i statsverkspro
positionen

under rubriken Utgifter för kapitalökning,

bil. 5, punkten 8. framlagda förslag, för budgetåret

1933/1934 under Utgifter för kapitalökning, statens utlåningsfonder,

såsom kapitalökning för lånefonden för

inköp av gasgeneratorer för motordrift anvisa ett reservationsanslag

av .................. kronor 500,000.

att utgå av lånemedel;

3) för budgetåret 1933/1934 under Utgifter för kapitalökning,

fonden för förlag till statsverket, till vissa

åtgärder på skogshushållningens område m. m. anvisa

ett reservationsanslag q v..............kronor 475,000,

att utgå av lånemedel.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

Bihang lill riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Sr 189.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. SärU 1933:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för ernående av ökad avsättning av inhemska skogsprodukter• m. m. jämte i ämnet väckta motion s. 1 i texten
  2. JoU 1933:77 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen gjorda framställning, om kapitalökning för lånefonden för inköp av gasgeneratorer för motordrif s. 1 i texten
  3. JoU 1933:45 Jordbruksutskottets memorial Nr 45 s. 1 i texten
  4. JoU 1933:44 Jordbruksutskottets memorial Nr 44 a1 i texten