Angående tilläggspension åt stiftssekreteraren G. Norströms efterlevande
1933-03-03 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1933:191, Angående tilläggspension åt stiftssekreteraren G. Norströms efterlevande
Dokumentets text
Kungl. Majus proposition nr 191.
1
Jir 191.
Kungl. Majus proposition till riksdagen angående tilläggspension åt
stiftssekreteraren G. Norströms efterlevande: given Stockholms
• slott den 3 mars 1933.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 3 mars 1933.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,
Möller, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet:
I samband med genomförandet från och med den 1 juli 1928 av den vid
samma års riksdag beslutade löneregleringen för befattningshavarna vid
domkapitlens expeditioner ersattes de dittillsvarande oreglerade befattningarna
såsom konsistorienotarie med befattningar såsom stiftssekreterare,
vilka sistnämnda befattningar i lönehänseende hänfördes till
någon av lönegraderna B 28, B 27 eller B 24 i löneplanen för ordinarie
befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen.
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sorni. Sr 191 1
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
\ id anmälan inför Kungl. Majit av förenämnda fråga örn lönereglering
för befattningshavarna vid domkapitelsexpeditionerna (prop. nr 102) anförde
chefen för ecklesiastikdepartementet rörande ordnande av stiftssekreterarnas
familjepensionering i huvudsak följande:
På grund av bestämmelserna i reglementet för prästerskapets änke
och pupillkassa den 17 december 1926 (nr 529) vore konsistorienotarier,
som före utgången av april 1927 inträtt såsom delägare i kassan, skyldiga
att kvarstå i sådan egenskap, varav enligt reglementet för civilstatens
änke- och pupillkassa följde, att de vöre uteslutna från delaktighet
i sistnämnda kassa. Den åter, som efter utgången av april 1927 anställts
såsom konsistorienotarie, vore på grund av stadgande i reglementet
för prästerskapets änke- och pupillkassa utesluten från delaktighet
i denna kassa. Härav följde enligt reglementet för civilstatens änkeoch
pupillkassa skyldighet för konsistorienotarie såsom ordinarie tjänsteman
att vara delaktig i denna senare kassa.
Då stiftssekreterarbefattning syntes i pensionsavseende böra anses motsvara
konsistorienotarietjänst, komme på grund av nyss åberopade bestämmelser
i reglementet för prästerskapets änke- och pupillkassa konsistorienotarie,
som vore delägare i sistnämnda kassa och i samband med den
nya löneregleringen tillträdde befattning såsom stiftssekreterare, alltjämt
att tillhöra sagda kassa. Härvid vore emellertid att märka, att
han på grund av bestämmelserna i reglementet för kassan (§ 66)
skulle bibehållas vid det delaktighetsbelopp oförändrat, som varit för
honom gällande omedelbart före den 1 maj 1927. Följaktligen skulle
den löneförhöjning för stiftssekreteraren, som den nya löneregleringen
innebure, icke medföra någon förbättring i avseende på pensionsförmånerna
för hans efterlevande. Dessa skulle därigenom komma i en synnerligen
oförmånlig ställning i förhållande till efterlevande efter jämställda
statens befattningshavare. Någon möjlighet att råda bot härpå genom
en ändring av reglementet för prästerskapets änke- oell pupillkassa därhän,
att stiftssekreterare, som före den 1 maj 1927 vunnit delaktighet i kassan,
finge tillgodoräknas ett i förhållande till den förhöjda lönen bestämt
högre delaktighetsbelopp, syntes med hänsyn till de konsekvenser, som
därav skulle föranledas, enligt departementschefens uppfattning icke förefinnas.
Å andra sidan kunde det — särskilt i de fall, då vid en stiftssekreterares
frånfälle ömmande omständigheter förelåge — icke anses försvarligt,
att pensionerna för de efterlevande finge förbliva på samma nivå
som före löneregleringen. Någon annan utväg till förbättrande av pensionerna
syntes emellertid icke förefinnas än att det i sådant fall finge
tågås under övervägande, huruvida icke tilläggspensioner av statsmedel
till lämpligt avvägda belopp kunde beviljas.
Med godkännande av bankoutskottets utlåtande (nr 40) anförde 1928 års
riksdag (skr. nr 153) beträffande nu förevarande spörsmål följande:
Vidkommande den av föredragande departementschefen berörda frågan
örn familjepensionering för stiftssekreterare, som före den 1 maj 1927 blivit
delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa, syntes av utredningen
i ärendet framgå, att nämnda befattningshavare i jämförelse med andra
statliga tjänstemän komme att intaga en synnerligen oförmånlig ställning
såtillvida, att den beslutade löneregleringen icke medförde rätt till förhöjda
delaktighetsbelopp i kassan. Riksdagen delade departementschefens
3
Kungl. May.ts proposition nr 191.
uppfattning, att någon möjlighet att råda hot härpå genom ändring av
reglementet för kassan, i syfte att medgiva förhöjning av delaktighetsbeloppen
för befattningshavarna i fråga, med hänsyn till konsekvenserna
knappast syntes förefinnas. Vid sådant förhållande funne riksdagen billighetsskäl
tala för att staten trädde hjälpande emellan genom beviljande
av tilläggspensioner av statsmedel åt efterlevande till här avsedda stiftssekreterare.
I cirkulär den 22 juni 1928 till samtliga domkapitel m. fl. myndigheter
angående ny stat för domkapitlens expeditioner m. m. förklarade Kungl.
Maj:t, bland annat, att Kungl. Maj:t ville, efter därom i varje särskilt
fall gjord ansökning, framdeles taga under övervägande frågan örn utverkande
av tilläggspension av statsmedel åt efterlevande till stiftssekreterare,
som före den 1 maj 1927 blivit delägare i prästerskapets änke- och
pupillkassa.
Hos Kungl. Maj:t har stiftssekreteraren vid Göteborgs domkapitel Gunnar
Norströms änka Signe Teresia Norström, född Persson, under åberopande
av innehållet i nyssnämnda cirkulär den 22 juni 1928 anhållit
om beredande av tilläggspension åt henne och makarnas två minderåriga
barn.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Norström var född den 29 mars 1871 och avled den 23 oktober 1932;
att han tillträdde befattning såsom konsistorienotarie den 1 maj 1912
och befattningen såsom stiftssekreterare (lönegrad B 27) den 1 juli 1928;
att ban efterlämnat — förutom änkan, född. den 4 maj 1884 — sonen
Hagnar, född den 10 oktober 1919, och dottern Gunhild Marika, född den
23 juni 1923;
att behållningen i boet uppgick till omkring 8,500 kronor;
samt att änkefru Norström enligt för henne utfärdat läkarintyg lider
av obotlig öronsjukdom (otosclerosis), som medfört nästan fullständig
dövhet.
Direktionen för prästerskapets änke- och pupillkassa har i infordrat utlåtande
meddelat följande upplysningar rörande storleken av den pension,
som från kassan utginge till Norströms efterlevande:
Ifrågavarande pension åt änkefru Norström och hennes två harn skulle
under ecklesiastikåret 1932—1933 hava utgjort 1,203 kronor 4 öre, för den
händelse änkefru Norström därunder varit pensionsberättigad, vartill skulle
kommit dyrtidstillägg av statsmedel med 540 kronor, alltså tillhopa 1,743
kronor 4 öre. Då pensionerna från kassan varierade något år från år,
kunde något exakt belopp av den framdeles utgående årliga pensionen
icke angivas. Man syntes dock våga räkna med att, så länge håda barnen
vore omyndiga, pensionen icke skulle mer än högst obetydligt komma att
understiga 1,200 kronor örn året. För ensam änka efter delägare med ett
delaktighetsbelopp, motsvarande stiftssekreteraren Norströms, eller 5,500
kronor, skulle förstnämnda år pensionen hava utgjort omkring 800 kronor
Departements*
chefen.
4 Kungl. Murds proposition nr 191.
och dyrtidstillägget omkring 330 kronor. Sedan Norström kommit i åtnjutande
av de båda ålderstilläggen vid tjänsten, hade hans årsavgift till kas:
san utgjort 110 kronor.
Statskontoret har i ärendet anfört i huvudsak följande:
Såsom framginge av vad som anförts i den till 1928 års riksdag avlåtna
propositionen nr 102 angående lönereglering för befattningshavarna vid
domkapitlens expeditioner m. m. och vad riksdagen i anledning av nämnda
proposition anfört hade det ansetts vara riktigt, att, enär de stiftssekreterare,
som i likhet med Norström skulle i avseende å rätt till familjepension
kvarstå vid delaktigheten i prästerskapets änke- och pupillkassa,
icke kunde erhålla det högre delaktighetsbelopp och därmed följande rätt
till högre familjepension, som motsvarade den större avlöningen enligt
den nya löneregleringen, tilläggspensioner av statsmedel borde beredas efter
prövning av omständigheterna i varje särskilt fall.
På grund härav och med hänsyn till vad föreliggande utredning innehölle
ansåge sig statskontoret kunna tillstyrka, att tilläggspension av
statsmedel utverkades åt sökanden och hennes två minderåriga barn.
Att döma av vederbörande departementschefs i förenämnda proposition
återgivna uttalande syntes det hava varit avsett att genom tilläggspension
förhöja den efterlämnade familjens underhåll till sådant belopp, att pensionen
från prästerskapets änke- och pupillkassa tillika med tilläggspensionen
skulle motsvara vad familjen kunnat i pension från kassan åtnjuta.
örn delaktighetsbeloppet i kassan bestämts att motsvara den nya avlöningen.
När det gällde beräknande av tjänstepensionsunderlag vid nyreglerade
befattningar, toges till utgångspunkt avlöningen i högsta löneklassen
i billigaste ortsgrupp i vederbörande lönegrad; och syntes anledning
föreligga att vid beräkning av tilläggspension i detta fall taga hänsyn
till en sålunda beräknad avlöning. Stiftssekreterartjänsten vid domkapitlet
i Göteborg tillhörde lönegraden B 27, och i denna lönegrad utgjorde
avlöningen i högsta löneklassen å A-ort 9,060 kronor. Statskontoret funne
sig på grund härav böra föreslå utverkande av riksdagens medgivande
därtill, att från allmänna indragningsstaten finge utgå skillnaden mellan,
å ena sidan, vad sökanden och hennes barn erhölle i pension från prästerskapets
änke- och pupillkassa samt, å andra sidan, vad de skulle hava från
samma kassa bekommit, örn stiftssekreteraren Norström varit i kassan
delaktig för ett belopp av 9,060 kronor. Enligt inhämtad upplysning
skulle ett sådant medgivande innebära, att pensionen, som i nämnda kassa
ej vore på förhand till beloppet fixerad, skulle under de närmaste åren
kunna beräknas bliva förhöjd från 1,200 till inemot 1,700 kronor.
Därest den gjorda framställningen avsåge beviljande av sådan tilläggspension,
att sammanlagda förmånen komme att motsvara den familjepension,
som under liknande förhållanden skulle tillkomma änka och barn
efter befattningshavare i lönegraden B 27 med delaktighet i civilstatens
änke- och pupillkassa, finge statskontoret meddela, att pensionen i sådant
fall skulle enligt de vid senaste pensionsutbetalning från sistnämnda kassa
gällande grunder hava utgjort för år räknat 2,739 kronor förutom dyrtidstillägg
av statsmedel.
På sätt av den föregående redogörelsen framgår, har vid genomfö
rande år 1928 av lönereglering för befattningshavarna vid domkapitlens
expeditioner förutsatts, att efterlevande efter stiftssekreterare, som i
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 191.
egenskap av konsistorienotarie varit delaktig i prästerskapets änke- och
pupillkassa och i anledning härav nödgats efter tillträdet av stiftssekreterarhefattningen
kvarstå i kassan med oförändrat delaktighetsbelopp,
skulle efter ansökning i varje särskilt fall kunna komma i åtnjutande av
tilläggspension av statsmedel. Då i nu förevarande fall föreligga sådana
omständigheter, jämväl i avseende å de efterlevandes ekonomiska förhållanden,
som torde böra utgöra förutsättning för beviljande av tilläggspension,
tillstyrker jag beredande av dylik förmån åt sökanden och hennes
minderåriga harn. I fråga örn beräkningen av tilläggspensionen anser jag
mig kunna biträda statskontorets förslag.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till stiftssekreteraren Gunnar Norströms änka
Signe Teresia Norström, född Persson, och makarna
Norströms barn Hagnar och Gunhild Marika må,
räknat från och med den 1 november 1932, från allmänna
indragningsstaten utgå pension med belopp,
motsvarande skillnaden mellan dem från prästerskapets
änke- och pupillkassa tillkommande pension och
den pension, till vilken de varit berättigade, örn Norström
varit i kassan delaktig för ett belopp av
9.060 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga
ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
/?. Borgström.
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 saini. Sr 191.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1933:36 Bankoutskottets utlåtande Nr 36 s. 14 i texten