Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om offentlig arbetsförmedling m. m

1933-03-17 · 33 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 33 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:213, Med förslag till lag om offentlig arbetsförmedling m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

1

Nr 213.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen med förslag till lag om

offentlig arbetsförmedling m. m.; given Stockholms

slott den 17 mars 1933.

Kungl. Maj :t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till lag om offentlig arbetsförmedling,

dels ock i övrigt bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1933.

1 sami,

Nr 213.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr SIS.

Förslag

till

Lag

om offentlig arbetsförmedling.

1 §•

Offentlig förmedling av arbetsanställning skall, i enlighet med bestämmelserna

i denna lag, vara anordnad inom varje landstingsområde och i varje stad,

som icke deltager i landsting. För sådant ändamål åligger det landsting och

stadsfullmäktige i stad, som nu nämnts, att anordna en arbetsförmedlingsanstalt

med ett huvudkontor och erforderligt antal på lämpliga platser förlagda

avdelningskontor eller ombud. Under de villkor Konungen bestämmer må för

landstingsområde och stad, som här avses, kunna anordnas gemensam anstalt.

De olika arbetsförmedlingsanstalterna skola, på sätt Konungen bestämmer,

samverka med varandra.

2 §•

över den offentliga arbetsförmedlingen har socialstyrelsen att, på sätt i

denna lag föreskrives, utöva tillsyn.

3 §.

Arbetsförmedlingsanstalt skall stå under ledning av en styrelse, bestående

av, förutom ordförande jämte suppleant för honom, minst fyra ledamöter jämte

suppleanter till lika antal.

Styrelsens ordförande och suppleant för honom skola av länsstyrelsen efter

samråd med socialstyrelsen för en tid av fyra år i sänder utses bland personer,

vilka icke kunna anses företräda vare sig arbetsgivarnas eller arbetarnas

intressen; och skall underrättelse örn deras fullständiga namn och bostad,

så fort ske kan, meddelas socialstyrelsen.

övriga ledamöter i styrelsen jämte suppleanter för dem utses för en tid av

fyra år i sänder av landstinget eller stadsfullmäktige. Därvid bör iakttagas:

att ett jämnt antal ledamöter utses;

att halva antalet av de sålunda utsedda jämte suppleanter kan anses företräda

arbetsgivarnas och halva antalet arbetarnas intressen; samt

att olika verksamhetsgrenar i möjligaste mån bliva företrädda.

Styrelsen utser en av sina ledamöter att vara kassaförvaltare.

4 §.

Ledamot eller suppleant i styrelse för arbetsförmedlingsanstalt må endast

den vara, som äger att å kommunalstämma eller allmän rådstuga deltaga i

överläggningar och beslut.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 213.

3

Ej må annan kunna avsäga sig uppdrag, som nu nämnts, än ämbets- eller

tjänsteman, vilken av sin befattning är hindrad att fullgöra uppdraget, eller

den, vilken under de fyra sistförflutna åren tjänstgjort som ledamot, eller den,

vilken eljest uppgiver förhinder, som godkännes, i fråga om ordförande av

länsstyrelsen och i fråga örn annan ledamot av vederbörande valkorporation.

Ändå att tid, för vilken styrelseledamot eller suppleant blivit vald, ej gått

till ända, må han skiljas från uppdraget genom beslut av den, som utsett honom.

Avgår någon före utgången av den tid, uppdraget omfattar, utses i hans

ställe ny ledamot eller suppleant för den återstående tiden.

5 §.

Länsstyrelsen utser årligen lämplig person att såsom revisor å statens vägnar

deltaga i granskningen av styrelsens för arbetsförmedlingsanstalt förvaltning.

6 §.

Reglemente för arbetsförmedlingsanstalt antages av landstinget eller, i

fråga örn stad, som icke deltager i landsting, av stadsfullmäktige och skall för

att bliva gällande godkännas av socialstyrelsen. Ändring i reglemente skall

jämväl godkännas av socialstyrelsen.

Arbetsförmedlingsanstalts reglemente skall angiva:

1) anstaltens benämning;

2) den ort, där huvudkontoret skall vara beläget och styrelsen skall hava

sitt säte;

3) styrelseledamöternas antal och grunderna för styrelsens beslutförhet;

4) tid för styrelsens sammanträden;

5) det sätt, på vilket kallelse till styrelsesammanträde skall ske och andra

meddelanden bringas till styrelseledamöternas kännedom, ävensom den tid före

sammanträde, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

6) huru protokoll vid styrelsesammanträde skall föras;

7) huru medel, som icke äro erforderliga för löpande utgifter, skola göras

fruktbärande och säkerhetshandlingar förvaras;

8) huru revision av styrelsens förvaltning skall ske; samt

9) huru den för anstaltens verksamhet erforderliga personalen skall antagas

och entledigas.

7 §.

Till föreståndare för arbetsförmedlingsanstalts huvudkontor eller avdelningskontor

må icke antagas annan än den, som av socialstyrelsen godkännes

såsom lämplig för befattningen.

8 §.

Arbetsförmedlingsanstalts verksamhet avser förmedling av alla slag av arbete.

Förmedlingen sker kostnadsfritt; dock att örn anstalt efter anmodan

genom annonsering eller annorledes vidtagit särskild åtgärd, kostnaden härför

må uttagas av den, som begärt åtgärdens vidtagande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr SIS.

Vid arbetsförmedling skall tillses, att arbetsgivaren erhåller bästa möjliga

arbetskraft och arbetaren det arbete, för vilket han bäst lämpar sig. Beträffande

arbetsförmedlings befattning med förmedling av arbete vid arbetsföretag

till motverkande av arbetslöshet gäller vad därom må vara särskilt

stadgat.

Verksamheten vid arbetsförmedlingsanstalt skall fortgå oberoende av konflikt

mellan arbetsgivare och arbetare; dock må anstalten, i den mån den

därom äger kännedom, lämna upplysning, huruvida arbetskonflikt råder å

arbetsplats, dit arbetsanvisning sker.

Därest arbetare vägrat att antaga erbjudet arbete, skall arbetsförmedlingsanstalten

omedelbart anmäla sådant förhållande till vederbörande kommunala

understödsorgan samt, örn arbetaren är medlem av erkänd arbetslöshetskassa,

till styrelsen för dylik kassa ävensom till tillsynsmyndigheten över de erkända

arbetslöshetskassorna.

9 §•

Socialstyrelsen har att vaka över att arbetsförmedlingsanstalterna ställa sig

denna lag och för anstalterna gällande reglementen till efterrättelse samt att

deras verksamhet utövas på lämpligt sätt. På socialstyrelsen ankommer att

fastställa formulär och blanketter, som erfordras för anstalternas verksamhet,

ävensom att meddela föreskrifter angående förandet av anstalternas räkenskaper.

Arbetsförmedlingsanstalt åligger att för den, som av socialstyrelsen bemyndigats

granska anstaltens förvaltning, hålla räkenskaper och andra handlingar

tillgängliga samt att till socialstyrelsen insända de handlingar och uppgifter

rörande verksamheten, som av nämnda myndighet äskas.

10 §.

1 mom. Arbetsförmedlingsanstalt är berättigad att av statsmedel åtnjuta

ersättning för nödvändiga utgifter för tryckning av sådana formulär och blanketter,

som fastställts av socialstyrelsen men icke tillhandahållas av densamma,

samt för post-, telegraf- och telefonavgifter.

2 mom. Har arbetsförmedlingsanstalt bekostat resa, som arbetssökande företagit

för tillträdande av honom å annan ort inom riket anvisad anställning,

är anstalten berättigad att därför av statsmedel erhålla ersättning med tre

fjärdedelar av kostnaden för resa å plats med lägsta biljettpris, under villkor:

a) att vid resans anträdande överenskommelse örn anställningen var träffad

eller med skäl kunde förväntas komma till stånd;

b) att kontanta medel icke, med mindre särskilt förhållande påkallat det,

för ändamålet tilldelats den arbetssökande, utan biljett tillhandahållits honom

genom anstaltens försorg; samt

c) att resekostnaden icke understigit en krona.

Ersättning för återresa, då anställning icke kommit till stånd, må utgå allenast,

då särskilda omständigheter därtill föranleda.

Framgår i något fall av omständigheterna, att möjlighet och fog funnits

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

5

för att av arbetsgivaren eller arbetaren uttaga ersättning för resekostnaden,

bör ersättning av statsmedel icke utgå.

3 mom. För andra utgifter än sådana, som i 1 och 2 mom. avses, äger arbetsförmedlingsanstalt,

i den mån de kunna anses hava varit av behovet påkallade,

av statsmedel åtnjuta ersättning med hälften av det utgivna beloppet.

Skulle för förmedling av arbete inom viss verksamhetsgren eller åt visst

slag av arbetssökande särskild anordning finnas påkallad vid arbetsförmedlingsanstalt,

må Konungen, där så med hänsyn till särskilt förhållande prövas

skäligt, förordna, att de (med anordningen förenade kostnaderna skola till mer

än hälften ersättas av statsmedel. Lag samma vare beträffande kostnader,

som föranledas av arbetsförmedlingsanstalternas samverkan eller av särskilda

anordningar för underlättande av yrkesval och för arbetsanvisning åt ungdom.

11 §•

Statsbidrag utbetalas av socialstyrelsen på tid och sätt, som av Konungen

bestämmes.

12 §.

Åsidosätter arbetsförmedlingsanstalt bestämmelse i denna lag eller i anstaltens

reglemente eller giver dess verksamhet eljest anledning till anmärkning,

har socialstyrelsen att hos anstaltens styrelse påkalla rättelse. Vidtages

ej sådan, äger socialstyrelsen, där den ej finner anledning att i frågan först

vända sig till vederbörande landsting eller stadsfullmäktige, att, med innehållande

helt eller delvis av ersättning av statsmedel, som eljest skolat komma

anstalten till godo, hos Kungl. Maj :t anhålla örn förklaring, att anstaltens

rätt till sådan ersättning skall för viss tid eller tills vidare anses helt eller

delvis förverkad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1934, dock att, i den mån så erfordras

för lagens ikraftträdande nämnda dag, 3 och 6 §§ jämväl före nämnda dag

skola lända till efterrättelse.

Genom denna lag upphävas kungörelsen den 30 juni 1916 (nr 319) angående

bidrag av statsmedel till täckande av viss del av resekostnader för medellösa

arbetssökande ävensom kungörelsen samma dag (nr 320) angående understöd

av statsmedel till befrämjande och organiserande av den offentliga

arbetsförmedlingen i riket.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr SIS.

Nuvarande

organisation

och

gällande bestämmelser.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet å Stockholms

slott den 17 mars 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman,

Sköld.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller anför.

Vid behandlingen i årets statsverksproposition av frågan örn anslag till offentliga

arbetsförmedlingen i riket m. m. (femte huvudtiteln punkt 8) erinrade

jag, att inom socialdepartementet med biträde av särskilt tillkallade sakkunniga

påginge utredning örn införande av arbetslöshetsförsäkring samt att det

blivande förslaget örn arbetslöshetsförsäkring förutsatte en omorganisation

och utvidgning av den offentliga arbetsförmedlingen. Med hänsyn därtill

syntes det böra anstå med definitiv framställning till riksdagen rörande detta

anslag, till dess förslaget i försäkringsfrågan kunde framläggas.

I överensstämmelse med min därom gjorda hemställan föreslog Kungl.

Maj :t i statsverkspropositionen riksdagen att i avbidan på särskild proposition

i ämnet till offentliga arbetsförmedlingen i riket m. m. för budgetåret

1933/1934 beräkna ett extra förslagsanslag av 260,000 kronor.

Sedan Kungl. Majit denna dag beslutit att för riksdagen framlägga proposition

med förslag till förordning örn erkända arbetslöshetskassor m. m. (prop.

nr 209), anhåller jag att nu få återkomma till omförmälda fråga rörande den

offentliga arbetsförmedlingen. Därvid skall jag först behandla spörsmålet örn

erforderliga bestämmelser rörande den offentliga arbetsförmedlingen samt därefter

spörsmålet rörande organisation av och anslag till nämnda förmedling.

Till en början ber jag att få i korthet erinra örn den offentliga arbetsförmedlingens

nuvarande organisation ävensom örn gällande bestämmelser om

statsbidrag till sagda förmedling.

Den svenska offentliga arbetsförmedlingen har framvuxit ur och upprätthålles

alltjämt genom rent frivilliga åtgöranden från olika kommunalsamfunds

sida, närmast landsting och vissa större städer.

I samtliga län med undantag för Malmöhus län finnas länsanstalter för

ändamålet, till vilka äro knutna avdelningskontor och ombud. I Malmöhus

län hava på kommunalt initiativ upprättats självständiga anstalter dels i stä
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

7

derna Malmö, Lund, Landskrona, Hälsingborg, Ystad, Trälleberg och Eslöv,

dels ock i Skurups köping och Vellinge municipalsamhälle. Särskilda kommunala

anstalter finnas dessutom i Stockholm, Göteborg och Norrköping.

För närvarande finnas sammanlagt 36 huvudkontor och 100 avdelningskontor.

Antalet ombud, som är i hög grad växlande, kan för närvarande uppskattas

till omkring 580. Ombuden hava till uppgift att å orter, där förmedlingsverksamheten

är mindre omfattande, fullgöra de uppgifter, som eljest

åligga arbetsförmedlingskontoren.

De senaste årens utveckling har kännetecknats av en strävan mot specialisering

av verksamheten. Särskilt har denna strävan gjort sig gällande med

avseende å förmedlingen inom sjömansyrket. För denna finnas sålunda för

närvarande upprättade specialkontor i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg;

särskilda sjömansförmedlingsombud finnas dessutom a andra orter,

varjämte å ytterligare platser sjömansförmedling är anordnad i direkt samband

med den övriga förmedlingen.

I Stockholm och åtskilliga andra orter är härutöver anordnad särskild ungdomsförmedling.

Varje arbetsförmedlingsanstalt, filialkontor och ombud har i första hand

och huvudsakligen att ombesörja den lokala arbetsförmedlingen. För sådant

ändamål upprättas förteckningar över anmälda lediga platser och arbetssökande

inom olika yrken, vilka förteckningar vanligen anslås å förmedlingskontoren

och å närmast belägna orter eller publiceras i ortspressen. Korrespondensen

mellan länskontoren å ena sidan samt filialkontoren och ombuden a

den andra sker i allmänhet per telefon.

För underlättande av platsförmedlingen länen emellan hava närbelägna län

sammanförts till s. k. arbetsförmedlingsdistrikt.

Finansiellt uppbäres den offentliga arbetsförmedlingen huvudsakligen genom

anslag från respektive landsting och kommuner. Till dessa anslag komma

emellertid statsbidrag enligt särskilt fastställda grunder samt i vissa fall

bidrag från hushållningssällskapen.

Gällande bestämmelser örn statsbidrag återfinnas huvudsakligen i kungörelsen

den 30 juni 1916 (nr 320) angående understöd av statsmedel till befrämjande

och organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen i riket med

däri genom kungörelser den 16 maj 1918 (nr 278) och den 15 maj 1931

(nr 99) gjorda ändringar. Nämnda kungörelse innehåller i huvudsak följande

bestämmelser.

Statsbidrag må tilldelas arbetsförmedlingsanstalt, som anordnats av landsting,

hushållningssällskap och kommuner samt andra institutioner, var för

sig eller i förening, under förutsättning att arbetsförmedlingen avser allt

slags arbete för såväl män som kvinnor samt i regel icke medför några särskilda

kostnader för arbetsgivare och arbetare, som anlita densamma, att vid

arbetsförmedlingen hänsyn i främsta rummet tages till, att arbetsgivare erhåller

den bästa möjliga arbetskraft och arbetare det arbete, vartill han bäst

ägnar sig, att ledningen av arbetsförmedlingen utövas av en styrelse bestående

av dels en opartisk ordförande jämte för honom utsedd suppleant och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 21S.

dels ledamöter jämte suppleanter för dem, vilka till lika antal utses bland

arbetsgivare och arbetare, att vid arbetsförmedlingen användes ett av socialstyrelsen

godkänt arbetssätt och expeditionssystem samt att statistiska uppgifter

rörande verksamheten, i den mån så lämpligen kan ske, ställas till

socialstyrelsens förfogande.

Statsbidrag ma erhallas till bestridande av samtliga för arbetsförmedlingen

nödvändiga utgifter för postporto, abonnemang å rikstelefon, telegram

och interurbana telefonsamtal samt tryckning av formulär och blanketter.

Efter prövning i varje särskilt fall kan därjämte erhållas understöd till bestridande

av kostnaderna dels för avlöning av sådan personal, som särskilt

anställts för förmedling av arbete inom vissa yrkesspecialiteter, dels ock

för de särskilda anordningar, som vidtagits för arbetsförmedling för landsbygdens

behov, för samarbetet mellan anstalterna, för anställande i arbete av

värnpliktiga och fast anställt manskap i armén och marinen efter avslutad

militärtjänstgöring samt för underlättande av yrkesval och för arbetsanvisning

åt ungdom. Möjligheten till erhållande av statsbidrag för anordningar

till underlättande av yrkesval och för arbetsanvisning åt ungdom infördes

först år 1928, därvid emellertid föreskrevs, att för nämnda ändamål finge i

statsbidrag utgå sammanlagt högst 10,000 kronor för budgetår. Denna begränsning

upphävdes genom 1931 års kungörelse.

Statsbidrag kan vidare erhallas till bestridande av kostnader för rese- och

traktamentsersättning, som i anledning av företagen tjänsteresa utbetalats

till tjänsteman vid arbetsförmedlingsanstalt. Storleken av dylikt bidrag bör

bestämmas med ledning av den ersättning, som av vederbörande tjänsteman

uppburits, dock under iakttagande att gottgörelse icke må lämnas med högre

belopp än som enligt gällande allmänna resereglemente skulle i motsvarande

fall hava utgått vid resa för förrättning i statens ärenden och icke heller

må utgå enligt förmånligare grunder än dem, vilka gälla för tjänsteman,

som hänförts till rese- och traktamentsklass II C i nämnda reglemente.

Statsbidrag för här avsedda ändamål må sammanlagt utgå med högst 3,000

kronor för budgetår. Möjligheten till statsbidrag för sagda ändamål infördes

först år 1930. Då stadgades att högsta statsbidraget för budgetår skulle

utgöra 2,000 kronor. Genom 1931 års kungörelse höjdes detta belopp till

3,000 kronor.

Statsbidrag beviljas och utbetalas årsvis i efterskott. Medan enligt (!1916

års kungörelse i dess ursprungliga lydelse statsbidrag skulle beviljas av

Kungl. Majit men utbetalas av socialstyrelsen, ankommer det efter den år

1918 vidtagna kungörelseändringen på socialstyrelsen såväl att bevilja statsbidragen

som att utbetala dem. Ansökan örn statsbidrag skall vara ingiven till

socialstyrelsen före den 1 april och vara åtföljd av de handlingar, som erfordras

för prövning av ansökningen.

Socialstyrelsen har att tillse att de för statsbidrags åtnjutande föreskrivna

villkoren fullgöras.

Vissa bestämmelser örn statsbidrag äro jämväl meddelade i kungörelsen den

30 juni 1916 (nr 319) angående bidrag av statsmedel till täckande av viss del

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

9

av resekostnader för medellösa arbetssökande med däri genom kungörelser

den 16 maj 1918 (nr 279) och 23 maj 1919 (nr 239) gjorda ändringar. Enligt

denna kungörelse må offentlig arbetsförmedlingsanstalt, som helt eller

delvis förskotterat eller bekostat medellös arbetssökandes resa å järnväg för

tillträdande av honom genom anstalten å annan ort inom riket anvisad anställning

åtnjuta bidrag av statsmedel till täckande av hälften av berörda

resekostnad under förutsättning att vid resans anträdande överenskommelse

om anställningen var träffad eller med skäl kunde förväntas komma till stånd,

att kontanta medel icke för ändamålet utbetalats till den arbetssökande utan

järnvägsbiljett (3:dje klassen) för resan tillhandahållits honom genom anstaltens

försorg, att priset för biljetten icke understigit en krona samt under

iakttagande att, därest biljettkostnaden överstigit trettio kronor, överskjutande

del icke må tagas i betraktande vid beräknande av statsbidragets storlek.

Förslag till lagstadgad reglering av den offentliga arbetsförmedlingen hava Sakkunnigunder

senare tid vid flera tillfällen avgivits. I detta hänsende vill jag erinra, förslaget»

att det betänkande, som av 1926 års arbetslöshetssakkunniga år 1928 avgavs

angående arbetslöshetsförsäkring, arbetsförmedling och reservarbeten (Stadens

offentliga utredningar 1928: 9) innehöll två olika förslag till lag örn offentlig

arbetsförmedling, vilka båda byggde på tidigare förslag i ämnet. Det ena

av dessa förslag var avsett att tillämpas under förutsättning att obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring skulle genomföras och att den offentliga arbetsförmedlingen

skulle bliva bärare av hela den lokala organisationen, medan det

andra förslaget var avsett för det fall, att en frivillig arbetslöshetsförsäkring

skulle komma till stånd och att arbetsförmedlingens uppgifter skulle bliva

mera begränsade.

De i det föregående berörda, i årets statsverksproposition omförmälda sakkunniga,

vilka tillkallades jämlikt Kungl. Maj ds bemyndigande den 7 oktober

1932, avlämnade i januari 1933 en »P. M. rörande frivillig arbetslöshetsförsäkring

m. m.» innehållande bland annat ett förslag till lag örn offentlig

arbetsförmedling, som nära ansluter sig till det senare av de två av 1926 års

arbetslöshetssakkunniga avgivna förslagen. Nyssnämnda promemoria finnes

i sin helhet intagen såsom bilaga G i förenämnda proposition nr 209 om

arbetslöshetsförsäkring. Beträffande den av de sakkunniga föreslagna lagtexten

ävensom motiveringen till densamma tillåter jag mig därför hänvisa till

promemorian. Rörande lagförslagets innehåll torde jag här få lämna följande

redogörelse.

Enligt förslaget skall offentlig arbetsförmedling äga rum inom varje landstingsområde

och i varje stad, som ej deltager i landsting. För sådant ändamål

åligger det landsting respektive stadsfullmäktige i stad, som nu nämnts,

att anordna arbetsförmedlingsanstalt med ett huvudkontor och erforderligt antal

på lämpliga platser placerade avdelningskontor eller ombud. Under de

villkor Konungen bestämmer må för landstingsområde och stad, som ej deltager

i landsting, kunna anordnas gemensam anstalt.

Tillsyn över den offentliga arbetsförmedlingen utövas av socialstyrelsen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr SIS.

Arbetsförmedlingsanstalt skall stå under ledning av en styrelse bestående

av ordförande och minst fyra ledamöter. Styrelsens ordförande ävensom en

suppleant för honom skola utses för en tid av fyra år i sänder av länsstyrelsen

bland personer, vilka icke kunna anses företräda vare sig arbetsgivarnas

eller arbetarnas intressen. Övriga ledamöter i styrelsen jämte suppleanter

för dem skola för en tid av fyra år i sänder utses av landsting eller stadsfullmäktige,

därvid skall iakttagas, att jämnt antal ledamöter och suppleanter

utses, att halva antalet av de sålunda utsedda kommer att företräda arbetsgivarnas

och halva antalet arbetarnas intressen samt att olika verksamhetsgrenar

i möjligaste mån bliva företrädda.

Ledamot eller suppleant i styrelse för arbetsförmedlingsanstalt må endast

den vara, som äger att å kommunalstämma eller allmän rådstuga deltaga i

överläggningar och beslut.

Reglemente för arbetsförmedlingsanstalt skall utfärdas av landstinget eller

i fråga örn stad, som icke deltager i landsting, av stadsfullmäktige. Reglemente

skall för att bliva gällande godkännas av socialstyrelsen. Även ändring

i reglemente skall godkännas av nämnda ämbetsverk. Arbetsförmedlingsanstalts

reglemente skall innehålla vissa uppgifter bland annat örn anstaltens

benämning, örn den ort där huvudkontoret skall vara beläget och där styrelsen

skall hava sitt säte, örn styrelseledamöternas antal och grunderna för

styrelsens beslutförhet, örn tiden för styrelsens sammanträden, örn huru revision

av styrelsens förvaltning skall ske och huru den för anstaltens verksamhet

erforderliga personalen skall antagas och entledigas.

Till föreståndare för arbetsförmedlingsanstalts huvudkontor får icke antagas

annan än den, som av socialstyrelsen godkännes såsom lämplig för befattningen.

Arbetsförmedlingsanstalts verksamhet skall avse förmedling av alla slag av

arbete. Förmedlingen sker kostnadsfritt, örn anstalt efter anmodan genom

annonsering eller annorledes vidtagit särskild åtgärd må emellertid kostnaden

härför uttagas av den, som begärt åtgärdens vidtagande.

Vid arbetsförmedling skall tillses att arbetsgivaren erhåller bästa möjliga

arbetskraft och arbetaren det arbete, för vilket han bäst lämpar sig.

Verksamheten vid arbetsförmedlingsanstalt skall fortgå oberoende av konflikt

mellan arbetsgivare och arbetare, men anstalten må, i den mån den därom

äger kännedom, lämna upplysning huruvida arbetskonflikt råder å arbetsplats,

dit arbetsanvisning sker.

Därest arbetare vägrat att antaga erbjudet arbete, skall arbetsförmedlingsanstalten

omedelbart anmäla detta till styrelsen för erkänd arbetslöshetskassa,

varav arbetaren må vara medlem, ävensom till vederbörande kommunala

understödsorgan samt tillsynsmyndigheten över de erkända arbetslöshetskassorna.

Socialstyrelsen har att vaka över att arbetsförmedlingsanstalterna ställa

sig lagen och de för anstalterna gällande reglementena till efterrättelse samt

att deras verksamhet utövas på lämpligt sätt. Det ankommer på socialstyrelsen

att fastställa formulär och blanketter, som erfordras för anstalternas verk
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 213. 11

samhet, ävensom att meddela föreskrifter angående förandet av anstalternas

räkenskaper.

Arbetsförmedlingsanstalt är skyldig att för den, som av socialstyrelsen

bemyndigats att granska anstaltens förvaltning, bålla räkenskaper och andra

handlingar tillgängliga samt att till socialstyrelsen insända de handlingar

och uppgifter rörande verksamheten, som av nämnda myndighet äskas.

Arbetsförmedlingsanstalt är berättigad att av statsmedel åtnjuta ersättning

för utgifter för tryckning av sådana formulär och blanketter, som fastställts

av socialstyrelsen men icke tillhandahållas av densamma, samt för

post-, telegraf- och telefonavgifter.

Har arbetsförmedlingsanstalt bekostat resa, som arbetssökande företagit för

tillträdande av honom å annan ort inom riket anvisad anställning, är anstalten

berättigad att därför av statsmedel erhålla ersättning med tre fjärdedelar

av kostnaden för resa å plats med lägsta biljettpris under villkor att

vid resans anträdande överenskommelse örn anställningen var träffad eller

med skäl kunde förväntas komma till stånd, att kontanta medel icke, med

mindre särskilt förhållande påkallat det, för ändamålet tilldelats den arbetssökande

utan biljett tillhandahållits honom genom anstaltens försorg samt att

resekostnaden icke understigit en krona.

Ersättning för återresa, då anställning icke kommer till stånd, må utgå

allenast, där särskilda omständigheter därtill föranleda.

Eramgår i något fall av omständigheterna, att möjlighet och fog funnits

för att av arbetsgivaren eller arbetaren uttaga ersättning för resekostnaden,

bör ersättning av statsmedel icke utgivas.

För andra utgifter än de nu nämnda äger arbetsförmedlingsanstalt, i den

mån de kunna anses hava varit av behovet påkallade, av statsmedel åtnjuta

ersättning med hälften av det utgivna beloppet.

Skulle för förmedling av arbete inom viss verksamhetsgren eller åt visst

slag av arbetssökande särskild anordning finnas påkallad vid arbetsförmedlingsanstalt,

må Konungen, där så med hänsyn till särskilt förhållande prövas

skäligt, förordna, att med anordningen förenade kostnader skola till mer än

hälften ersättas av statsmedel. Detsamma skall gälla beträffande kostnader,

som föranledas av arbetsförmedlingsanstalternas samverkan eller av särskilda

anordningar för underlättande av yrkesval och för arbetsanvisning åt ungdom.

Statsbidrag till arbetsförmedlingsanstalt utbetalas av socialstyrelsen på tid

och sätt, som av Konungen bestämmes.

Åsidosätter arbetsförmedlingsanstalt bestämmelse i lagen eller i anstaltens

reglemente eller giver dess verksamhet eljest anledning till anmärkning, har

socialstyrelsen att hos anstaltens styrelse påkalla rättelse. Vidtages ej sådan,

äger socialstyrelsen, där den ej finner anledning att i frågan först vända

sig till vederbörande landsting eller stadsfullmäktige, att, med innehållande

helt eller delvis av ersättning av statsmedel, som eljest skolat komma anstalten

till godo, hos Kungl. Majit anhålla örn förklaring, att anstaltens rätt till

sådan ersättning skall för viss tid eller tills vidare anses helt eller delvis

förverkad.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

.Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Enligt direktiven för 1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring skulle

det blivande förslaget om arbetslöshetsförsäkring göras sådant, att man kunde

räkna med att det även i praktiken komme att omfatta en betydande del av rikets

lant- och skogsarbetare. Då alltså den blivande försäkringen kunde väntas

få sin verksamhet spridd över landets alla delar och då det för de sakkunniga

stod klart, att den offentliga arbetsförmedlingen för att kunna fullgöra

sina uppgifter som kontrollorgan i försäkringen måste utbyggas till ett på effektivt

sätt hela riket omspännande nät, riktade de sakkunniga i skrivelse den

22 november 1932 en anmodan till socialstyrelsen om verkställande av utredning

och lämnande av uppgifter rörande utbyggandet av den offentliga arbetsförmedlingen

vid en försäkring omfattande lant- och skogsarbetare och affärsanställda

på sådant sätt, att arbetsförmedlingen komme att omspänna hela

landet och möjliggöra prövning av arbetsvilligheten, varhelst en försäkrad

uppehölle sig. Den sålunda begärda utredningen lämnades av socialstyrelsen

i en den 28 december 1932 dagtecknad promemoria, vilken finnes såsom bilaga

D fogad vid de sakkunnigas förenämnda i januari 1933 avgivna promemoria

(proposition nr 209 bilaga G, sid. 220). I sagda promemoria anförde

socialstyrelsen bland annat följande.

Den offentliga arbetsförmedlingens samtliga utgifter hade under år 1931

uppgått till omkring 1,103,800 kronor. Den effektivisering av de redan befintliga

arbetsförmedlingskontoren, som komme att erfordras vid genomförd

arbetslöshetsförsäkring, syntes föranleda ett väsentligt överskridande av denna

kostnadsram. Några exakta beräkningar läte sig icke genomföra, men

styrelsen föreställde sig, att man hade att räkna med ungefär 75 procent ökning.

Kostnaderna för nuvarande kontor kunde därför uppskattas till 1,800,000

kronor för år.

Antalet nya avdelningskontor, som komme att bliva behövliga, syntes tills

vidare kunna beräknas till 103. De årliga utgifterna för dessa kontor kunde i

avrundat tal beräknas till 500,000 kronor. Antalet ombud kunde uppskattas

till omkring 1,300. Kostnaderna för ombuden kunde icke med säkerhet beräknas,

men syntes kunna i genomsnitt upptagas till 300 kronor per år. Utgifterna

för samtliga ombud kunde därför beräknas till ungefär 400,000 kronor

per år.

De sammanlagda kostnaderna för arbetsförmedlingen har socialstyrelsen i

enlighet härmed uppskattat till (1,800,000 + 500,000 + 400,000) 2,700,000

kronor för år. Styrelsen anförde emellertid, att man under den första tiden

härutöver hade att räkna med extraordinära kostnader för den nya organisationens

uppbyggande, vilka kostnader uppskattats till 100,000 kronor för år.

1932 års sakkunniga hava icke ingått på någon granskning av socialstyrelsens

uppskattning av antalet förmedlingsorgan eller på styrelsens kostnadsberäkningar

utan vid sitt arbete byggt på de av styrelsen lämnade uppgifterna.

De sakkunniga hava därvid förutsatt, att dessa uppgifter skulle komma

att bliva i tillfredsställande omfattning belysta i de yttranden från olika

myndigheter, vilka kunde antagas komma att infordras över de sakkunnigas

promemoria och därvid fogade bilagor. De sakkunniga hava emellertid understrukit,

att uppskattningen av den erforderliga organisationens omfattning

och därmed av de påkallade kostnaderna på dåvarande stadium av arbetet

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

13

måste bliva i hög grad approximativ. De sakkunniga hava även framhållit,

att utbyggandet av förmedlingsorganisationen uppenbart borde ske endast successivt,

i den mån den statsunderstödda försäkringen erhölle ökad utbredning

inom landets olika delar, samt att därvid borde iakttagas, att även å orter,

där man kunde antaga att, då försäkringen erhållit full utveckling, ett avdelningskontor

kunde bliva nödvändigt, man tillsvidare borde nöja sig med den

enklare och mindre kostsamma anordningen med ett ombud.

De sakkunniga hava alltså liksom socialstyrelsen preliminärt uppskattat de

sammanlagda årliga kostnaderna för arbetsförmedlingen till 2,700,000 kronor.

A.v detta belopp hava de sakkunniga tänkt sig, att med föreslagna statsbidragsbestämmelser

två tredjedelar eller 1,800,000 kronor skulle komma att gäldas av

statsmedel. Ett belopp av 900,000 kronor skulle bestridas av vederbörande

landsting och kommuner, vilket skulle innebära, att landstingens och kommunernas

sammanlagda utgifter för arbetsförmedlingen bibehölles vid ungefär

nuvarande nivå. Av det av statsmedel utgående beloppet skulle emellertid

hälften läggas å de arbetsgivare, vilka hade minst tio årsarbetare. Dessa

arbetsgivare skulle nämligen enligt sakkunnigförslaget förpliktas att bidraga

dels till förvaltningsbidragen till de av de sakkunniga föreslagna arbetslöshetskassorna,

dels till de ökade kostnaderna för arbetsförmedlingen. Bidraget

skulle enligt sakkunnigförslaget uttagas i form av en avgift av två kronor

per årsarbetare. Summan av årligen inflytande avgifter hava de sakkunniga

beräknat till ungefär 1,800,000 kronor för år, varav ena hälften skulle gå till

kassorna och andra hälften till arbetsförmedlingen.

De myndigheter och korporationer, vilka anbefallts eller beretts tillfälle

att yttra sig över den av 1932 års sakkunniga utarbetade promemorian, hava

angivits i propositionen angående arbetslöshetsförsäkring (sid. 31). Flertalet

av de yttranden, som inkommit, beröra emellertid icke förslaget rörande

den offentliga arbetsförmedlingen. För de yttranden, vilka behandla sistnämnda

förslag, får jag lämna följande redogörelse, därvid jag först kommer

att redogöra för yttranden av mera allmän innebörd samt därefter kommer

att behandla yttranden rörande vissa speciella frågor.

Socialstyrelsen. Såsom sakkunniga framhållit, har den offentliga arbetsförmedlingen

i vårt land hittills organisativt uppburits av landstingen och

vissa städer, medan staten väsentligen begränsat sig till att uppmuntra och

reglera dess utveckling efter enhetliga linjer. Även örn på detta sätt

ernåtts beaktansvärda resultat, kan dock den nuvarande organisationen i

stort sett icke anses fullt vuxen de uppgifter, den för närvarande har

att fylla. Inom vissa orter, där större intresse och ekonomiska förutsättningar

för utvecklandet av arbetsförmedlingens betydelsefulla verksamhet

varit för handen, torde dess organisation kunna anses någorlunda tillfredsställande.

I andra trakter åter, där dessa förutsättningar icke förelegat,

äro bristerna mer eller mindre stora, oell lia de på ett betänkligt sätt gjort

sig gällande efter tillkomsten av den särskilda hjälpverksamhet för arbetslösa,

som alltjämt pågår och vid vilken aktiv medverkan av arbetsförmedlingen

är av synnerlig vikt. Behovet av en mer effektiv organisation av förmedlingen

har också framträtt med stor styrka, men har socialstyrelsen för

Yttranden

över sakkunnigförslagret.

Yttranden

av allmän

innebörd.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

sin del icke ansett sig kunna framföra förslag härom, då frågan örn en genomgripande

omläggning av hela arbetslöshetspolitiken oavbrutet stått på dagordningen

och varit föremål för särskilda utredningar.

När nu dessa utredningar lett till resultat, som komma att läggas till grund

för framställningar tili riksdagen, lärer det, såsom arbetslöshetsförsäkringssakkunniga

framhållit, vara nödvändigt att skrida till ett omfattande utbyggande

av den offentliga arbetsförmedlingen. Det är också med tillfredsställelse,

styrelsen konstaterar, att de sakkunniga, i likhet med 1926 års sakkunniga,

velat åt densamma giva den fastare grundval, som endast en lag i ämnet

kan erbjuda. Styrelsen nödgas dock ställa sig tveksam, huruvida det nu

föreliggande förslaget, som gör arbetsförmedlingsorganisationen i fortsättningen

beroende av landstingens m. fl. kommunala myndigheters aktiva medverkan,

erbjuder ett tillräckligt fast underlag för uppbyggandet av en organisation,

som motsvarar de i hög grad ökade anspråk man med hänsyn särskilt

till dess medverkan vid den tillämnade hjälpverksamheten för arbetslösa

måste ställa på densamma.

Arbetsförmedlingen har hittills — oavsett dess provisoriska anlitande för

understödsverksamheten för arbetslösa — icke varit organ för direkt statlig

eller kommunal verksamhet. Den har av det allmänna ställts till förfogande

för de arbetsgivare och arbetare, som velat anlita densamma. Enligt nu föreliggande

förslag till arbetslöshetshjälpens ordnande skulle arbetsförmedlingen

i det nya systemet inordnas som en för dess ändamålsenliga genomförande

oumbärlig stödinstitution. Denna får härigenom, särskilt som åtminstone arbetslöshetsförsäkringen

icke på något sätt anknytes till kommunerna, en markerat

statlig karaktär.

Måhända behövde denna synpunkt icke tillerkännas större betydelse, därest

man med någorlunda säkerhet kunde räkna med, att landstingen m. fl. vederbörande

skola vara, villiga och i stånd till att ordna arbetsförmedlingen på

tillfredsställande sätt. De sakkunniga ha ansett sig kunna utgå ifrån, att så

skulle bliva förhållandet, detta tydligen med hänsyn därtill att landstingens

och kommunernas sammanlagda kostnader skulle bibehållas vid ungefär nuvarande

belopp, under det staten i stort sett skulle bestrida den med organisationens

utbyggande förknippade merkostnaden. Härtill må emellertid anmärkas,

att arbetsförmedlingen, såsom redan påpekats, är mycket ojämnt utvecklad

i olika delar av landet. Till följd härav måste organisationen mycket

starkt utbyggas i vissa län, och detta i allmänhet i sådana, som ha svagare

ekonomisk bärkraft och där ur egentlig arbetsförmedlingssynpunkt något

starkare behov av utvidgade anordningar ej gör sig gällande. Eör sådana

län skulle sålunda föranledas en betydande kostnadsökning redan för arbetsförmedlingens

territoriella komplettering. Härtill kommer, att särskilt i dessa

län personalens löneförmåner äro alltför svaga för att medge en tillfredsställande

rekrytering samt att expeditionslokalerna i många fall äro mycket

otillfredsställande. Då vissa län sålunda skulle ställas inför anspråk på kostnadsökningar,

som med hänsyn till deras ekonomiska förutsättningar måste

te sig ganska betungande, lärer det vara tvivelaktigt, huruvida det skall visa

sig möjligt. att, även med stöd av den föreslagna lagen och de däri innefattade

statsbidragsbestämmelserna, över hela landet genomföra en någorlunda

ändamålsenlig organisation av den offentliga arbetsförmedlingen. Eör förverkligandet

av detta mycket angelägna syfte torde nödiga garantier kunna

erhållas endast genom arbetsförmedlingens förstatligande. Endast därigenom

lärer det också vara möjligt att tillgodose såväl det allmännas krav på erforderlig

kompetens och tjänstemannamässig inställning hos personalen som

ock dennas berättigade anspråk på betryggande anställningsvillkor och nödigt

stöd mot obehöriga inflytelser.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

15

Styrelsen förbiser icke, att vissa svårigheter givetvis komma att göra sig

gällande även för det fall, att arbetsförmedlingen organiserades såsom en principiellt

statlig institution. En sådan anordning behövde för övrigt icke utesluta,

att landstings och kommuners medverkan toges i anspråk såväl i ekonomiskt

som organisativt avseende.

Skulle emellertid förslaget till arbetsförmedlingslag anses böra antagas med

bibehållande av sin principiella läggning, synes det-vara angeläget att i densamma

inrymma bestämmelser, som kunna erbjuda nödiga garantier för en

effektiv organisation.

Sedan ganska lång tid tillbaka har det framstått såsom ett önskemål att få

till stånd en lag, som reglerade arbetsförmedlingsverksamheten överhuvud taget.

En dylik lag skulle sålunda meddela bestämmelser ej blott rörande den

offentliga arbetsförmedlingen utan även i fråga örn den enskilda affärsmässiga

arbetsförmedlingen samt den förmedlingsverksamhet, som i mer eller mindre

ideellt syfte bedrives av allehanda organisationer, undervisningsanstalter

och andra institutioner. Bl. a. skulle man med en sådan lag söka få till stånd

en viss samverkan mellan nu antydda olika slag av organ för arbetsförmedling.

_ Erågan örn arbetslöshetsförsäkring, varmed spörsmålet örn arbetsförmedlingens

reformerande förbundits, har emellertid, såsom förut berörts, medfört

uppskov med nämnda lagstiftningsåtgärd.

En annan omständighet, som talar för en utöver den offentliga förmedlingen

sig sträckande reglering, är den, att internationella arbetsorganisationen

sedan några år haft under behandling frågan om avskaffande av den avgiftskrävande

arbetsförmedlingen. Denna behandling kommer sannolikt att yid

innevarande års sammanträde av internationella arbetskonferensen resultera

i en konvention i ämnet. Omnämnas må här även, att styrelsen, närmast med

hänsyn till nu berörda internationella regleringsåtgärd, på uppdrag av Kungl.

Majit, igångsatt en undersökning rörande arbetsförmedlingsverksamheten i

riket, vilken undersökning dock, på grund av mellankommande hinder, ännu

icke avslutats.

I betraktande av vad nu anförts och med hänsyn till att lagstiftning rörande

de olika grenarna av arbetsförmedlingsverksamheten givetvis helst borde

åvägabringas i ett sammanhang, måste den nu föreslagna, till den offentliga

förmedlingen begränsade lagstiftningsåtgärden giva anledning till viss betänksamhet.

Sistnämnda slag av arbetsförmedling torde dock för mötande av

de stora krav, som de tillämnade olika formerna av arbetslöshetshjälp komma

att ställa på densamma, otvivelaktigt behöva avsevärt vidgas och stärkas,

och lär sålunda något uppskov därmed icke gärna kunna ifrågasättas. Under

sådana förhållanden får man emellertid vara beredd på. att det inom en nära

framtid kan finnas påkallat att taga upp den nu i utkast föreliggande lagen

till mer eller mindre omfattande revision.

Länsstyrelsen i Hallands län. Den föreslagna utbyggnaden av den offentliga

arbetsförmedlingen tillstyrkes såsom under alla förhållanden gagnelig.

Länsstyrelsen i Kronobergs län. Länsstyrelsen har intet att erinra mot att

en förstärkt och laglig reglering av den offentliga arbetsförmedlingen kommer

till stånd.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län. Arbetsförmedlingen synes i mån av behov

höra utvecklas på statens bekostnad enligt av de sakkunniga angivna huvudgrunder

alltså utan ökad kostnad för landsting och kommuner.

Länsstyrelsen i VÖsterbottens län. Vad 1932 års sakkunniga anföra rö
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr £13.

rande utbyggnaden av den för försäkringens genomförande erforderliga organisationen

föranleder ej anmärkning.

Statskontoret. Förslaget till ordnande av den offentliga arbetsförmedlingen

giver icke anledning till erinran från statskontorets sida.

Överståthållarämbetet. Den del av sakkunnigförslaget, som hos Överståthållarämbetet

väckt de största betänkligheterna, är den, som avser förstatligande

och utbyggande av den offentliga arbetsförmedlingen. Såsom redan

från olika håll framhållits, och särskilt utförligt utvecklats uti 1928 års arbetslöshetsförsäkringsbetänkande,

föreligger här en verklig fara för ett allvarligt

förryckande av den offentliga arbetsförmedlingens huvuduppgift: att

tillgodose klientelets behov av bästa möjliga arbetskraft, respektive arbetsanställning.

Nu skulle enligt det föreliggande förslaget en mycket väsentlig

del av arbetsförmedlingsanstalternas arbetsuppgift bli kontrollen av de arbetslösas

arbetsvillighet och sörjande för deras placering i arbete med tillbörligt

tillgodoseende av behovsprincipen, d. v. s. deras försörjningsplikt. Och för

en stor del av de många nytillkomna lokala arbetsförmedlingskontoren och

ortsombuden skulle detta sistnämnda, d. v. s. kontrollen, med all sannolikhet

bliva deras huvuduppgift för att ej säga så gott som enda uppgift. När därtill

kommer, att den offentliga arbetsförmedlingen, trots sin glädjande utveckling,

icke på långt när lyckats komma i intimare kontakt med hela näringslivet

och bliva i någon allmännare utsträckning anlitad såsom förmedlingsorgan

inom mycket stora och betydelsefulla arbetsområden, kan densamma

trots den nu föreslagna, väldiga och kostsamma utbyggnaden av densamma,

endast bliva ett mycket ofullkomligt och i många fall alldeles otillräckligt

kontroll- och placeringsorgan. Mycket synes därför Överståthållarämbetet tala

för att man här framgår med stor försiktighet och icke vidtager en ytterst

kostsam men ändock ganska otillräcklig kontrollanordning.

Länsstyrelsen i Stockholms län. Ett integrerande led i det avsedda försäkringssystemet

utgöres av den starkt utbyggda arbetsförmedling, som de sakkunniga

föreslå. Deras utkast till förordning örn erkända arbetslöshetskassor

åtföljes av ett utkast till lag örn offentlig arbetsförmedling, som går ut

på dennas förstatligande, samt beräkning av en högst betydande ökning av

statens anslag för detta ändamål. Arbetsförmedlingen skulle enligt förslaget

övertaga kontrollen av de arbetslösas arbetsvillighet och sörja för deras placering

i »lämpligt» arbete. Länsstyrelsen måste starkt betvivla, att arbetsförmedlingen

kan, även med den föreslagna våldsamma utbyggnaden, bliva

ägnad och mäktig att fylla dessa helt nya uppgifter på ett någorlunda tillfredsställande

sätt. Varken arbetsförmedlingens kontor eller än mindre dess

tilltänkta 1,300 lokala ombud ute i kommunerna torde hava förutsättningar

för ett så ömtåligt åläggande som detta, för att nu icke tala örn att en dylik

kontrollverksamhet med dess ständiga friktioner måste komma att olyckligt

inverka på detta sociala hjälporgans hela ställning i förhållande till både

arbetare och arbetsgivare. Länsstyrelsen kan ej se annat än att förslaget i

denna del, som dock gjorts till en förutsättning för hela försäkringen, har

karaktären av en konstruktion, vilken icke heller blivit av vederbörlig sakkunskap

prövad och godtagen.

Länsstyrelsen i Värmlands län. Enligt det i sakkunnigas promemoria intagna

utkastet till lag örn offentlig arbetsförmedling hava arbetsförmedlingsanstalterna

bland annat tillagts de mycket viktiga uppgifterna att kontrollera

de arbetslösas arbetsvillighet och vidtaga åtgärder för deras anställning i arbete.

Då dylik anställning enligt sakens natur närmast måste ske för till
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

17

godoseende av de arbetslösas behov av arbete, bomme emellertid sistnämnda

uppgift att stå i viss motsättning till den för dessa anstalter nu gällande och

enligt förslaget bibehållna grundsatsen att vid arbetsförmedling tillse, att arbetsgivaren

erhåller bästa möjliga arbetskraft och arbetaren det arbete, för

vilket han bäst lämpar sig. Berörda uppgifter synas också utan större olägenheter

och i varje händelse utan de väsentligt ökade kostnader, som det

ifrågasatta utbyggandet och förstatligandet av den offentliga arbetsförmedlingen

måste medföra, kunna anförtros andra organ. Såsom lämpliga sådana

organ torde kunna tjänstgöra de arbetslöshetskommittéer, som finnas tillsatta

inom de kommuner, inom vilka större arbetslöshet framträtt, eller andra kommunala

myndigheter.

Länsstyrelsen i Jämtlands län. Enligt de sakkunnigas förslag skulle de

arbetslösa hava att minst en gång i veckan anmäla sig hos arbetsförmedlingens

organ. Då ett sådant organ icke skulle finnas ens i varje kommun, skulle

anmälningsskyldigheten för de arbetslösa i många fall bliva så betungande

och även i södra delarna av landet kräva så långa vandringar, att kravet på

ytterligare utvidgning av organisationen säkerligen icke skulle låta vänta på

sig. Och i de norra delarna av landet bleve det säkerligen, örn lant- och skogsarbetare

där ansluta sig till den frivilliga försäkringen, icke tillräckligt

ens med ett ombud i varje socken. Kommunerna i Norrland hava nämligen

ofta en så stor utsträckning att en arbetslös för att tillryggalägga vägen till

fots fram till arbetsförmedlingens organ och tillbaka till sitt hem emellanåt

skulle vara nödsakad att därför använda flera dagar. Att kräva en sådan

motprestation för erhållande av daghjälp bör tydligen icke ifrågakomma utan

möjlighet i stället beredas för den arbetslöse att lättare fullgöra sin anmälningsskyldighet.

Länsstyrelsen i Norrbottens län. Vad beträffar landets nordligaste delar

lärer en för prövning av vederbörandes arbetsvillighet fullt tillfredsställande

utbyggnad av den lokala arbetsförmedlingen av lätt insedda skäl vara förenad

med synnerliga svårigheter.

Svenska arbetsgivareföreningm. Föreningen har i yttrande över tidigare

förslag till en fristående omläggning av den offentliga arbetsförmedlingsverksamheten

efter i huvudsak här angivna linjer och utan samband med införande

av arbetslöshetsförsäkring förklarat sig icke hava principiella erinringar

emot en dylik omläggning.

De sakkunnigas förslag företer en avvikelse från tidigare framlagda förslag

väsentligen i fråga örn finansieringen av den utvidgade förmedlingsorganisationen,

bl. a. vad gäller den föreslagna bidragsskyldigheten från arbetsgivarna.

Arbetsgivareföreningen finner icke, att tillräckliga skäl föreligga

för förslaget i denna del.

Den hårda påfrestning på statens och den enskilde skattedragarens ekonomi,

som för närvarande icke kan undgås redan när det gäller bestridandet av nu

existerande, oundgängliga utgifter, ger anledning till betänksamhet inför den

ökning av det allmännas kostnader, som den föreslagna omläggningen av arbetsförmedlingen

innebär. Även här är det en öppen fråga, örn den verkliga

kostnadsökningen kommer att stanna vid den beräknade. Därest en arbetslöshetsförsäkring

kommer till stånd och därmed ökade anspråk måste ställas

på arbetsförmedlingens personal, synes det i varje fall föreligga anledning till

farhågor för oberäknade automatiska utgiftsstegringar i framtiden.

Styrelsen för Gävleborgs länst arbetsförmedling. Enligt betänkandet beräknas

ett avdelningskontor draga en årskostnad av minst 5,000 kronor och

Bihang lill riksdagens protokoll 19.33. 1 sami. Nr 213. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr 213.

ett ombud minst 300 kronor. Även dessa beräkningar få säkerligen anses

motsvara minimifordringar. Men örn man utgår från dem, skulle de, även

med hänsyn tagen till statens ökade bidrag, innebära, att en efter förslaget

fullt utbyggd arbetsförmedling för Gävleborgs läns landstingsområde måste

komma att för landstinget medföra i det närmaste en tiodubbling av landstingets

hittillsvarande kostnader för nämnda ändamål. Det torde vara sannolikt,

att en så betydande kostnadsökning skall möta motstånd inom landstinget.

Under alla förhållanden lärer vid organisationens genomförande tvistigheter

uppstå mellan landstinget och primärkommunerna, vilka enligt förslaget

icke pålagts andel i kostnaderna, men vilkas skyldighet att deltaga däri kan

synas naturlig. Då därtill kommer, att man icke tillnärmelsevis kan beräkna

omfattningen av arbetsförmedlingens uppgifter i och för försäkringen i fråga,

vill styrelsen uttala som sin mening, att kostnaderna för den offentliga arbetsförmedlingen

böra helt övertagas av statsverket, örn den nu föreslagna

arbetslöshetsförsäkringen skall genomföras.

I övrigt har styrelsen i huvudsak icke funnit något att erinra mot de i

förenämnda utkast till lag örn offentlig arbetsförmedling framlagda förslagen.

Svenska stadsförbundet. Vad angår promemorians uttalanden örn den offentliga

arbetsförmedlingen måste styrelsen för sin del finna, att ett statens

övertagande av densamma vore fullt motiverat. Den plats, förmedlingen givits

i hela försäkringssystemet, talar för en sådan anordning. Styrelsen vill

dock icke absolut motsätta sig de sakkunnigas förslag, att landstingen och

städerna utom landsting alltfort få svara för arbetsförmedlingens ombesörjande.

Såsom de sakkunniga också föreslagit, måste dock som oeftergivligt villkor

för denna medverkan uppställas, att de ökade kostnaderna kompenseras

med höjda bidrag. Väl är det sant, att t. ex. de största städerna själva hava

fördelar av förmedlingen. Men i vart fall i nuvarande kommunalfinansiella

läge skulle dessa städer, örn arbetslöshetsförsäkringen ej komme emellan, säkerligen

icke ikläda sig nya kostnader av någon väsentlig omfattning på arbetsförmedlingens

stat. Det är därför rimligt, att staten betalar de ökade

kostnaderna. När det gäller att avväga statsbidragen i sådant syfte, torde

icke få förbises, att kostnaderna icke alltid kunna bedömas enbart med stöd

av utgiftsstaterna. I den mån städerna anställa personal för förmedlingen,

ikläder sig staden också en åtminstone moralisk skyldighet att svara för personalens

pensionering. När de sakkunniga anföra betänkligheter mot att överföra

en stor personal till statstjänst, torde de haft i tankarna också pensionsfrågans

lösning. Med ökat statsbidrag torde böra kompenseras ej endast ökade

löner utan också ökade pensioneringsförpliktelser. Att reglerna för statsbidragen

fastställas i lag synes önskvärt.

Svenska landstingsförbundet har hänvisat till det yttrande, som av förbundet

på sin tid avgivits över 1926 års arbetslöshetssakkunnigas förslag rörande

den offentliga arbetsförmedlingen. I nämnda yttrande hade förbundet å ena

sidan ifrågasatt, huruvida icke staten borde helt övertaga den offentliga arbetsförmedlingsverksamheten,

men å andra sidan, för den händelse att landstingen

skulle bliva skyldiga att handhava nämnda förmedling, framställt invändningar

mot den av sagda sakkunniga föreslagna skärpningen av den statliga

kontrollen över berörda verksamhet.

Försäkring sinspektionen och vissa länsstyrelser hava ansett, att arbetsgivarna

icke borde förpliktas att bidraga till kostnaderna för den offentliga

arbetsförmedlingen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SIS.

19

Svenska kontoristföreningarnas förbund. Den offentliga arbetsförmedlingen

har ännu icke i sådan omfattning anpassat sitt arbete för de kontorsanställdas

förhållanden, att platser därigenom förmedlas annat än i undantagsfall, när det

gäller mera kvalificerat arbete, och ej heller i avsevärd utsträckning, när

det gäller mindre kvalificerade såsom elever och nybörjare. Förbundet påkallar

därför ett samarbete mellan den offentliga arbetsförmedlingen och de

organ inom de kontorsanställdas egna organisationer, som driva platsförmedlingsverksamhet.

De anställdas centralorganisation i Sverige. I samband med den föreslagna

utvidgningen av offentliga arbetsförmedlingen borde förmedlingen organiseras

så, att den blir en verklig yrkesarbetsanvisning (fackanvisning). Man borde

mer än hittills varit fallet söka kontakt med och delvis även stöd hos de platsanvisningar,

som på enskilda organisationers initiativ upprättats inom olika

yrken.

Från organisationens synpunkter vore tills vidare den mest rationella lösningen,

att yrkesorganisationernas arbetsanvisningar finge i uppdrag att förmedla

arbete inom respektive yrken. Man finge naturligtvis i sådant fall förutsätta,

att arbetsförmedlingsorganet genom särskilda bestämmelser, intagna i

organisationens stadgar, samt även annorledes utövade effektiv kontroll över

dessa arbetsanvisningar, vilka borde ba rapportskyldighet gentemot arbetsförmedlingen

och därför äga uppbära viss ersättning.

Örn en sådan organisation av de anställdas arbetsförmedling av någon anledning

anses ogörlig, vill centralorganisationen dock uttala den förväntan, att

den planerade organisationen och utvidgningen av arbetsförmedlingen äger

rum efter av centralorganisationen antydda riktlinjer samt att härvid vederbörlig

hänsyn tages till de anställdas speciella förhållanden.

Sveriges arbetsledareförbund bar instämt i det yttrande, som avgivits av de

anställdas centralorganisation i Sverige.

Socialstyrelsen har anfört bland annat följande.

Det planerade hjälpsystemet för arbetslösa komme att ställa den offentliga

arbetsförmedlingen på synnerligen hårda prov. Det måste därför anses angeläget,

att lagstiftningen ej blott fastställde nämnda arbetsförmedlings allmänna

organisation utan även beredde möjlighet till densammas utbyggande och

fullkomnande, alltefter som förhållandena det påkallade. För tillgodoseende av

sistberörda syftemål syntes det önskvärt, att i lagen stadgades, att offentlig

arbetsförmedling av arbetsanställning skulle i enlighet med bestämmelserna i

lagen vara på tillfredsställande sätt anordnad inom varje landstingsområde,

respektive i varje stad, som icke deltoge i landsting.

Till främjande av lämpligt val av ordförande och suppleant för honom i arbetsförmedlingsanstalternas

styrelser kunde det ifrågasättas, örn ej borde föreskrivas,

att nämnda befattningshavare skulle utses av länsstyrelsen efter samråd

med socialstyrelsen.

Beträffande styrelsernas övriga ledamöter förtjänade framhållas, att det

antagligen i många fall skulle vara lämpligt för styrelserna att, för uppehållande

av kontakt med samhällets hjälpverksamhet, få bland sina ledamöter

räkna en eller annan representant för denna verksamhet men att detta ej alltid

skulle vara möjligt, därest man uppställde en föreskrift, att halva antalet

av dessa ledamöter skulle företräda arbetsgivarnas och halva antalet arbetarnas

intressen. Till säkerställande av här åsyftade ledamöters representativa

karaktär skulle möjligen efter förebild i vissa arbetsförmedlingsanstalters reglementen

kunna stadgas, att dessa ledamöter skulle utses efter det förslag å

kandidater i viss ordning avgivits.

Yttranden

rörande

speciella

frågor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

Med hänsyn till de kvinnliga arbetstagarnas stora betydelse på arbetsmarknaden

samt deras i viss mån säregna arbets- och löneförhållanden syntes,

såsom ofta förekomme i arbetsförmedlingsanstalternas reglementen, böra föreskrivas,

att bland såväl arbetsgivarnas som arbetarnas ledamöter resp. suppleanter

skulle finnas en kvinna.

Med hänsyn till statens betydande ekonomiska medverkan syntes måhända

böra föreskrivas, att länsstyrelsen hade att utse lämplig person att i egenskap

av revisor deltaga i granskningen av styrelsens för arbetsförmedlingsanstalt

förvaltning.

Det kunde ifrågasättas, örn icke reglementena borde ålägga styrelse för arbetsförmedlingsanstalt

att inom sig utse en kassaförvaltare jämte suppleant för

honom.

Föreskriften att till föreståndare för arbetsförmedling sanstalts kontor ej finge

antagas annan än den, som av socialstyrelsen godkändes såsom lämplig för

befattningen, syntes böra gälla ej blott — såsom av de sakkunniga föreslagits

— föreståndare för huvudkontor utan jämväl föreståndare för avdelningskontor.

Därest — på sätt föreslagits i ett av vissa utredningsmän utarbetat förslag

— arbetsförmedlingen skulle erhålla till uppgift att efter behovsprövning utvälja

arbetskraft till beredskapsarbeten syntes denna nya uppgift böra på något

sätt beaktas i lagen. Möjligen skulle detta lämpligen låta sig göra genom ett

stadgande, som, i viss likhet med 8 § 1 st. förordningen örn erkända sjukkassor,

förpliktade arbetsförmedlingsanstalt att biträda vid handhavandet av annan

statlig social försäkrings- eller understödsverksamhet.

Det föreslagna stadgandet örn skyldighet för arbetsförmedlingsanstalt att

göra anmälan, därest arbetare vägrat att antaga honom erbjudet arbete, syntes

böra i vissa avseenden omformuleras. Sålunda borde skyldighet för anstalten

endast föreligga, såframt den därom ägde kännedom. Styrelsen ville ock framhålla,

att tillämpningen av stadgandet sannolikt skulle komma att för arbetsförmedlingen

i många fall medföra synnerligen betungande och stundom även

tämligen meningslösa åligganden — såsom då en arbetssökande dag efter

dag avvisade måhända samma honom erbjudna arbete.

Såsom förut framhållits, komme arbetsförmedlingens medverkan vid genomförandet

av hjälpsystemet för arbetslösa att ställa stora krav på förmedlingens

befattningshavare, och socialstyrelsen hade med hänsyn därtill även

föreslagit, att åt vissa kategorier av dem borde beredas en särskilt tryggad

ställning. Å andra sidan vore det från samma utgångspunkt även angeläget,

att olämpliga element bland befattningshavarna avlägsnades, och det syntes

för sådant ändamål få anses påkallat, att styrelsen hade möjlighet att genomdriva

krav på avskedanden.

Den rätt till innehållande av statsbidrag, som enligt förslaget tillerkänts

socialstyrelsen, syntes emellertid bereda styrelsen dylik möjlighet. Med hänsyn

därtill syntes det ej vara påkallat att i lagen införa någon särskild bestämmelse

i ämnet.

Svenska arbetsgivareföreningen har — med anledning av lagförslagets föreskrift

att arbetsförmedlingsanstalt, i den mån den ägde kännedom därom, kunde

lämna upplysning, huruvida arbetskonflikt rådde å arbetsplats — anmärkt,

att det syntes vara ägnat att verka irriterande för förmedlingsverksamheten, örn

i en blivande lag intoges bestämmelser, som av arbetarna kunde tolkas som

innebärande skyldighet för förmedlingsanstalterna att hålla de arbetssökande

underrättade örn konflikter, rörande vilkas innebörd personalen i många fall

icke syntes ha möjlighet att lämna någon objektiv framställning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

21

I detta sammanhang får jag vidare erinra örn den promemoria angående beredskapsarbeten

till motverkande av arbetslösheten, som den 21 januari 1933 avlämnats

av jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 oktober 1932 särskilt

tillkallade utredningsmän. I denna promemoria hava utredningsmännen framlagt

förslag rörande sättet för utförande av de beredskapsarbeten till motverkande

av arbetslösheten, för vilkas anordnande under budgetåret 1933/1934

i 1933 års statsverksproposition anslag av lånemedel beräknats under utgifter

för kapitalökning.

I förslaget framhålla utredningsmännen, att vid beredskapsarbetena självfallet

stor vikt bör läggas vid kravet på arbetskraftens fullgoda beskaffenhet

och yrkesvana. Detta bör särskilt gälla i fråga örn den arbetskraft, som kan

komma att tagas i anspråk för arbeten, där speciell yrkesutbildning erfordras.

På orter, där arbetslösheten bland arbetarna med speciell yrkesutbildning är

relativt obetydlig men hårt drabbat andra arbetarkategorier, vilka därför äro

i stort behov av inkomstmöjligheter, böra likväl, anföra utredningsmännen, undantag

från denna regel i viss utsträckning kunna göras, därest beredskapsarbeten

anordnas inom ifrågavarande fack och industrier.

Med hänsyn till den stora omfattning beredskapsarbetena äro avsedda att

erhålla ävensom därtill att behovsprincipen måste tillmätas betydelse i fråga

örn beredandet av arbetstillfällen åt de arbetslösa föreslå utredningsmännen,

att det med avseende å sättet för arbetskraftens utväljande i regel bör föreskrivas,

att den skall såväl när det gäller rent statliga som statsunderstödda

arbeten uttagas genom den offentliga arbetsförmedlingen. Utredningsmännen

framhålla, att detta kommer att innebära ett frånträdande i viss mån av den

ledande principen för den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet, men att

ett dylikt avsteg icke kan undvikas. Beträffande behovsprövningen uttala

utredningsmännen vidare, att densamma i regel lär kunna verkställas med ledning

av den tid, under vilken den arbetslöse varit anmäld hos det offentliga arbetsförmedlingsorganet.

Skulle särskilda föreskrifter i fråga örn behovsprövningen

befinnas nödvändiga och därav betingade organisatoriska åtgärder påkallade,

syntes det lämpligen kunna överlåtas åt Kungl. Maj:t att fatta beslut

därom.

över promemorian hava yttrande avgivits av ett stort antal myndigheter

och korporationer. Beträffande innehållet i dessa yttranden får jag hänvisa

till den sammanfattning, vilken såsom bilaga (bilaga C) fogats vid den denna

dag beslutade propositionen (nr 211) angående arbeten till motverkande

av arbetslösheten. Här må i huvudsak endast anföras, att i dessa yttranden

från skilda håll starkt betonats, att ett genomförande av förslaget skulle i åtskilliga

avseenden ställa arbetsförmedlingen inför nya arbetsuppgifter av ganska

ömtålig och invecklad art. Därutöver vill jag blott påpeka, att länsstyrelsen

i Stockholms län uttalat, att det knappast förefölle möjligt att i hast utveckla

och förgrena den nuvarande arbetsförmedlingen på ett sätt, som på

en gång skulle göra den kapabel att över hela landet uttaga arbetskraft till

de ifrågavarande arbetena, ävensom att socialstyrelsen framhållit, att, örn den

Promemoria

ang.

beredskapsarbeten.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. May.ts proposition nr 213.

Organisationens

Olli''

fattning.

offentliga arbetsförmedlingen skulle komma att fungera såsom organ för aftagning

av arbetskraften till beredskapsarbeten, detta skulle kräva en utbyggnad

av förmedlingsorganisationen utöver den organisationsplan styrelsen skisserat

i sin förut omförmälda promemoria den 28 december 1932.

I sitt förut omförmälda utlåtande rörande förslaget till lag om offentlig arbetsförmedling

bar socialstyrelsen jämväl närmare behandlat frågan örn behovet

av utbyggnad av den offentliga arbetsförmedlingens organisation. Därvid

har styrelsen till en början framhållit följande synpunkter.

•Främst trädde i förgrunden behovet av lokala organ i de orter, där sådana

nu saknades, men där arbetslöshetskassorna kunde förväntas få medlemmar.

För dessa nya organ bleve sannolikt de uppgifter, som direkt sammanhängde

med försäkringsverksamheten, dominerande med hänsyn till arbetets omfattning;

de torde också mången gång komma att ställa stora anspråk på befattningshavarnas

omdöme och pålitlighet. Av synnerlig vikt vöre emellertid, att

de nya enheterna inom organisationen också bleve vuxna att utöva den arbetsförmedlande

verksamhet, som påfordrades för ortens behov och för att

sätta dess arbetsgivare och arbetare i lättare förbindelse med landets arbetsmarknad

i övrigt.

För de redan förefintliga arbetsförmedlingsorganen, som i regel vore förlagda

till orter, där man omedelbart kunde förvänta starkare anslutning till

arbetslöshetsförsäkringen, syntes dennas trädande i verksamhet komma att

medföra en mycket ökad arbetsbelastning. Då vidare de arbetslöshetsförsäkrade,

som i allmänhet bomme att tillhöra mera kvalificerade arbetarkategorier,

nu i större utsträckning vid inträffande arbetslöshet hade att hänvända sig

till vederbörande arbetsförmedlingsorgan och sålunda automatiskt tillfördes

den offentliga arbetsförmedlingen, syntes den ökade utsikten att där finna

god arbetskraft föranleda livligare anslutning även från arbetsgivarnas sida.

Särskilt under tider av bättre jämvikt på arbetsmarknaden borde därför den

för arbetslöshetens förebyggande så betydelsefulla, egentliga platsförmedlingsverksamheten

taga ökad omfattning och kräva mera arbete.

I det följande beräknade styrelsen antalet lokala enheter för varje länsanstalt

komma att uppgå till i genomsnitt ett femtiotal eller mera. Då antalet

befattningshavare per länsanstalt torde komma att bliva väsentligt större, läge

det i öppen dag, att en mycket betydande ökning måste inträda beträffande

de på anstalternas ledning ankommande allmänna administrativa göromålen

samt arbetet för sammanhållandet och utvecklandet av de olika lokala organens

verksamhet. Måhända komme det därför att visa sig nödvändigt att

enbart för sistberörda uppgift vid länsanstalternas huvudkontor anställa en

särskild, kvalificerad person.

Efter erinran örn styrelsens beräkningar i ämnet i den till 1932 års sakkunniga

avgivna promemorian meddelar härefter socialstyrelsen, att styrelsen

från styrelserna för samtliga arbetsförmedlingsanstalter infordrat uppgifter

örn det antal kontor och ombud, som enligt vederbörande styrelsers beräkning

skulle erfordras i respektive län för det fall, att den föreslagna arbetslöshetsförsäkringen

skulle komma att genomföras. Beträffande de på detta sätt erhållna

uppgifterna har styrelsen hänvisat till följande tablå, däri till jämförelse

intagits jämväl uppgifter beträffande den nuvarande organisationen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

23

Län

(resp. stad eller

landstingsområde).

1

Nuvarande organisation

Av arbetsförmed- lingsstyrelserna före- slagen organisation.

huvud-

kontor

avdelnings-

kontor

summa

kontor

ombud

huvudkon- tor och av- delnings- kontor

ombud

Stockholms stad......

1

i

1

___

Stockholms län . . .

1

2

3

24

10

51

Uppsala > ...

1

2

3

10

3

14

Södermanlands j . •

1

5

6

11

11

30

Östergötlands > ...

2

11

13

17

15

43

Jönköpings > ...

1

8

9

19

17

35

Kronobergs > ...

1

5

6

14

10

54

Kalmar 1. norra landstingsomr.

1

1

2

23

4

38

> > södra >

1

4

5

9

8

30

Gotlands län . . .

1

1

2

12

2

12

Blekinge > ...

1

3

4

17

6

28

Kristianstads > ...

1

5

6

22

9

36

Malmöhus > ...

9

—

9

43

13

43

Hallands > ...

1

4

5

9

5

41

Göteborgs o. Bohus > ...

2

4

6

35

7

53

Älvsborgs > ...

1

7

8

25

25

19

Skaraborgs > ...

1

9

10

20

10

45

Värmlands > ...

1

4

5

39

11

75

Örebro > ...

1

6

7

24

13

38

Västmanlands > ...

1

3

4

24

11

59

Kopparbergs > ...

1

6

7

23

11

64

Gävleborgs » ...

1

2

3

27

9

39

Västernorrlands > ...

1

1

2

48

5

23

Jämtlands > ...

1

3

4

46

5

49

Västerbottens > ...

1

1

2

21

5

36

Norrbottens > ...

1

3

4

17

5

38

Summa

3G

100

130

579

231

993

I anslutning härtill har socialstyrelsen anfört följande.

Med avseende å de i tablån upptagna nu förefintliga ombuden syntes böra

erinras, att det alldeles övervägande antalet utgjordes av sådana, som med anledning

av bestämmelser i nu gällande författning om arbetslöshetsunderstöd

utsetts till och mera verksamt fungerade såsom förbindelseled mellan respektive

arbetsförmedlingsanstalter och arbetslöshetskommittéer. De vore närmast

att betrakta som befattningshavare hos kommittéerna, vilka också med

kommunala medel bestrede de kostnader, som kunde föranledas av deras verksamhet.

De av respektive anstalts styrelser utförda beräkningarna rörande den blivande

organisationens omfattning visade i stort sett en jämförelsevis god överensstämmelse

med de tidigare av socialstyrelsen mera summariskt utförda

kalkylerna. I vissa fall förekomme emellertid rätt avsevärda skiljaktigheter,

vilket sannolikt i regel syntes finna sin förklaring i att anstaltsstyrelserna

vid beräkningarnas utförande icke haft tillräckligt ingående kännedom om de

uppgifter, som skulle komma att åvila den offentliga arbetsförmedlingen efter

införandet av arbetslöshetsförsäkring. För vissa län syntes sålunda vederbörande

anstaltsstyrelse ha i viss mån felbedömt avvägningen mellan antalet

avdelningskontor och ombud, och vad anginge åtminstone de nordligaste länen,

syntes de av anstaltsstyrelserna utförda beräkningarna ha givit uppenbart

för låga resultat.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

Ehuru i flertalet fall anstaltsstyrelsernas uppgifter sålunda syntes kunna

läggas till grund för beräkningen av den erforderliga utbyggnaden av den offentliga

arbetsförmedlingen, bade dock vissa justeringar visat sig erforderliga,

och man hade vid de utförda ^omräkningarna kommit till det resultatet, att

anledning icke förelåge att frångå det av socialstyrelsen i meranämnda promemoria

_ beräknade antalet avdelningskontor och ombud. Enligt styrelsens

uppfattning finge man salunda utgå fran att den nuvarande organisationen

borde utbyggas med 103 nya avdelningskontor samt att antalet till arbetsförmedlingsanstalterna

fastare anknutna ombud beräknades till omkring 1,300.

De här verkställda beräkningarna bade avsett det erforderliga utbyggandet

av den offentliga arbetsförmedlingen i samband med införande av arbetslöshetsförsäkring.

Till de krav på ytterligare utveckling av arbetsförmedlingen,

som kunde föranledas av den kontanta understödsverksamheten eller beredskapsarbetena,

hade däremot hänsyn icke tagits.

Tillsvidare syntes det emellertid såsom dittills få ankomma på vederbörande

kommun att —- såvida organ för den offentliga arbetsförmedlingen icke

funnes inom kommunen — själv utse oell bestrida eventuella kostnader för

sådant arbetsförmedlingsombud, som kunde erfordras med hänsyn till nu gällande

bestämmelser rörande arbetslöshetsunderstöd.

Socialstyrelsen har ytterligare anfört följande.

I det föregående hade framhållits de väsentliga skälen för att vid arbetsförmedlings

omorganisation jämväl måste beaktas behovet av utvidgningar och

förstärkningar av arbetskraften vid de nuvarande kontoren. Sålunda erfordrades

såväl utökning av personalen med hänsyn till det ökade arbetet som ock,

i många fall, sådan förbättring av dess löneförmåner, att kompensation bereddes

för det stegrade ansvaret och bättre förutsättningar skapades för fullgod

rekrytering. I detta sammanhang ville styrelsen här allenast erinra örn

angelägenheten av att — i den mån så ej redan skett — åtgärder vidtoges

för ordnandet av den mera fast anställda personalens pensionering.

Av stor vikt vore slutligen, att den för arbetsförmedlingen mycket betydelsefulla

lokalfrågan erhölle tillfredsställande lösning. Vid anställandet

av ombud syntes väl i allmänhet kunna med dem avtalas, att de själva tillhandahölle

den lokal, som erfordrades för deras mera begränsade verksamhet. Däremot

torde särskild lokal få i de flesta fall anskaffas för de nya kontoren.

För de redan befintliga kontoren syntes nu disponerade utrymmen flerstädes

komma att visa sig otillräckliga, varför utvidgning eller förflyttning till andra

lokaler i många fall torde bli ofrånkomlig. Åtskilliga svårigheter torde härvid

komma att yppa sig, särskilt som en del kommuner, vilka dittills av intresse

för arbetsförmedlingen tillhandahållit lokaler åt densamma, knappast

torde vara villiga att fortsätta därmed, sedan landstingen genom lagstiftning

ålagts att med stöd av statsbidrag ansvara för erforderliga anordningar. Det

syntes med hänsyn därtill vara önskvärt att, i den mån för arbetsförmedlingskontor

lämpliga lokaler funnes tillgängliga i staten tillhöriga hus å orter, där

sådana, kontor skulle finnas, uppgörelse kunde träffas örn deras upplåtande för

ändamålet. Därigenom kunde man såväl ernå kostnadsbesparing som ock förebygga

täta flyttningar, vilka givetvis bleve ur olika synpunkter olägliga för

arbetsförmedlingsverksamheten.

Beträffande omfattningen av de utökningar och förbättringar, som påkallades

i_ avseende å personal- och lokalutrustning vid de nu förefintliga arbetsförmedlingskontoren,

hade av naturliga skäl några mera ingående utredningar

icke kunnat göras. Med stöd av verkställda beräkningar hade styrelsen emellertid

kommit till den uppfattningen, att de erforderliga förstärkningarna av

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

25

de förefintliga kontoren torde komma att medföra en ökning med omkring

75 % av deras personal- och lokalkostnader.

Beträffande sättet för genomförande av arbetsförmedlingens omorganisation

har socialstyrelsen uttalat sig på i huvudsak följande sätt.

Arbetsförmedlingens utbyggande påkallades närmast av dess uppgifter som

kontrollorgan för arbetslöshetsförsäkringen. Enligt förslaget rörande beredskapsarbeten

skulle arbetsförmedlingen därjämte verkställa hänvisning av den

arbetskraft, som skulle sysselsättas vid sådana arbeten.

Beträffande tidpunkten för de föreslagna nya hjälpanordningarnas trädande

i verksamhet syntes få förutsättas, att beredskapsarbeten i viss utsträckning

skulle kunna upptagas redan den 1 nästkommande juli. Arbetslöshetsförsäkringen

syntes däremot tidigast kunna träda i verksamhet med ingången av år

1934. Vad därefter anginge den kontanta understödsverksamheten enligt de

nya grunderna syntes densamma knappast komma att upptagas, förrän arbetslöshetsförsäkringen

nått en viss utveckling. Det kunde sålunda måhända förväntas,

att understödsverksamheten tillsvidare någon tid komme att bedrivas

enligt dittills tillämpade grunder och under dittillsvarande organisatoriska

former.

_ Be arbetsuppgifter av delvis ny art och av stor omfattning, som skulle successivt

tillföras arbetsförmedlingen, måste självfallet påkalla ett omfattande förberedande

arbete, så planlagt, att arbetsförmedlingsorganisationen bleve mäktig

att fullgöra desamma, allteftersom de nya anordningarna trädde i funktion

och toges mera i anspråk. Detta organisationsarbete måste avse såväl arbetsförmedlingens

lokala utbredning som dess stärkande i olika avseenden och

måste påbörjas snarast möjligt efter det beslut av sådan innebörd av statsmakterna

fattats. Arbetet syntes böra så inriktas, att den åsyftade organisationen

den 1 januari 1934 stöde såvitt möjligt färdig. Ett betydande arbete komme

dock säkerligen även efter nämnda tidpunkt att behöva utföras för förmedlingens

slutliga utformning och effektivisering, varför den egentliga organisationsperioden

knappast torde kunna avslutas förrän tidigast med utgången av

budgetåret 1933/1934.

Enligt sakkunnigförslaget skulle arbetsförmedlingen alltjämt utgöra en statsunderstödd

kommunal institution, varför beslut måste förutsättas av landsting

med flera kommunala myndigheter angående nya reglementen för anstalterna,

anordnandet av nya avdelningskontor m. m. samt anvisandet av erforderliga

medel för den utvidgade organisationen och verksamheten. Till grund för

dessa beslut skulle ligga förslag, som framgått ur ingående förhandlingar mellan

de kommunala myndigheterna och uppsiktsmyndigheten. Såsom en första

uppgift skulle det bliva erforderligt att utarbeta ett normalreglemente för de

offentliga arbetsförmedlingsanstalterna, vilket reglemente väl finge tjäna såsom

grundval för dessa förhandlingar. Vidare torde på basis av särskilda närmare

undersökningar rörande förhållandena inom varje län och rörande den

omfattning, vari ansökningar om antagande till erkänd arbetslöshetskassa torde

vara att förvänta, böra bedömas behovet av nya avdelningskontor och ombud

samt av förstärkningar vid redan förefintliga kontor. Härigenom skulle

man förskaffa sig en grund för bedömande av vilka anslagsbelopp behövde tagas

i anspråk för den tillämnade organisationens genomförande. Utredning i

nu nämnda avseenden måste vara färdig i så god tid, att vederbörande landstings

förvaltningsutskott kunde hinna bereda ärendet och framlägga förslag

till beslut i detsamma för det i september månad sammanträdande landstinget.

Sedan på grundval av sålunda verkställda utredningar och utarbetade förslag

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

Kostnader.

vederbörliga beslut fattats, måste omedelbara åtgärder vidtagas för att trygga

tillgången på lokaler för den utökade organisationen samt för utseende av

lämplig personal. Denna del av organisationsarbetet borde vara avslutad i så

god tid, att organisationen väsentligen vore färdig att i mån av behov träda

i funktion den 1 januari 1934. Den skulle då vara utrustad med erforderligt

arbetsmaterial, såsom kortregister och rapportformulär m. m., anpassat med

hänsyn till arbetsförmedlingens vidgade och nya uppgifter.

Det sålunda summariskt angivna organisationsarbetet, som väsentligen komme

att avse så att säga den yttre ramen för arbetsförmedlingen, torde komma att

i avsevärd mån taga i anspråk föreståndarna för nuvarande arbetsförmedlingsanstalter

samt styrelserna för desamma. Givetvis måste även uppsiktsmjmdighetens

direkta medverkan i betydande utsträckning påkallas.

Vad beträffade det inre organisationsarbetet, åsyftande att göra arbetsförmedlingsorganen

skickade att på tillfredsställande sätt fullgöra de på dem ankommande

nya uppgifterna, syntes det bliva nödvändigt att samla arbetsförmedlingspersonalen,

såväl den nuvarande som särskilt den nytillträdande, till

instruktionskurser. Minst en sådan kurs torde redan på ett tidigt stadium böra

hållas för anstaltsföreståndarna. Sedermera torde bliva påkallat att anordna

lokala dylika kurser i de olika länen. Därutöver syntes det bliva erforderligt

att utarbeta en för arbetsförmedlingspersonalen avsedd särskild publikation,

innefattande råd och anvisningar beträffande de olika verksamhetsgrenarna att

tjäna till vägledning vid det dagliga arbetet.

Den här skisserade planen för arbetsförmedlingens omorganiserande kunde

uppenbarligen endast genom ett under nära samverkan mellan tillsynsmyndigheten,

landsting, kommuner och arbetsförmedlingsanstalter utfört forcerat arbete

genomföras till den tidpunkt, senare delen av nästkommande budgetår, då

arbetslöshetsförsäkringen trätt i verksamhet.

Emellertid syntes det vara att förvänta, att beredskapsarbeten enligt den nya

ordningen i viss utsträckning skulle igångsättas redan under tiden närmast

efter den 1 juli 1933 och att antalet sådana arbeten skulle komma att successivt

ökas. Arbetsförmedlingen torde med hänsyn därtill komma att i viss utsträckning

tillföras nya uppgifter redan från ingången av nästkommande budgetår.

Till denna tidpunkt medhunnes tydligen icke ett sådant organisationsoch

instruktionsarbete, att arbetsförmedlingsorganen på alla ifrågakommande

platser kunde omedelbart bliva skickade att på avsett sätt fullgöra de maktpåliggande

uppgifterna vid uttagningen av arbetskraft till beredskapsarbetena.

Styrelsen föreställde sig, att man därför finge åtnöja sig med att väsentligen

anlita nuvarande anordningar och personliga krafter, och att uttagningen av

arbetskraft alltså i stort sett finge komma att ombesörjas av arbetsförmedlingsorganet

under intimt samarbete med arbetslöshetskommittén på platsen.

Även om arbetsförmedlingsorganets uppgift därvid väsentligen skulle få begränsas

till en inregistrering av de arbetssökande och gruppering av dem efter

yrken jämte hänvisning till vederbörande arbetsledning av sådana arbetslösa,

som efter av arbetslöshetskommittén verkställd behovsprövning ansetts böra

ifrågakomma till anställningen, skulle dock arbetsförmedlingens uppgifter

komma att i åtskilliga avseenden ökas utöver vad nu vore fallet.

Socialstyrelsen har härefter behandlat frågan örn kostnaderna för den utvidgade

arbetsförmedling sorganisationen, därvid styrelsen yttrat sig dels rörande

statens årliga utgifter för arbetsförmedlingen efter det organisationen blivit

fullt utbyggd, dels ock beträffande statens kostnader för ändamålet under

budgetåret 1933/1934.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kunc/1. Maj:ts proposition nr 213.

27

I fråga om de årliga kostnaderna har socialstyrelsen anfört följande.

Socialstyrelsen hade vid närmare prövning av hithörande frågor icke funnit

anledning frångå de beräkningar som styrelsen framlagt i sin promemoria

den 28 december 1932. Enligt dessa beräkningar skulle totalkostnaderna för

den offentliga arbetsförmedlingen efter utbyggandet stiga från 1,100,000 kronor

(kalenderåret 1931) till 2,700,000 kronor. Försäkringssakkunniga hade

vid utarbetandet av förslaget till nya grunder för statsbidrag sökt avpassa

dessa grunder på sådant sätt. att ökade kostnader för arbetsförmedlingen icke

skulle behöva förorsakas de kommunala myndigheterna, utan att landstingens

och kommunernas bidrag, vilka under kalenderåret 1931 uppgått till i runt

tal sammanlagt 830,000 kronor, skulle komma att belöpa sig till ungefär

samma belopp även efter den erforderliga omorganisationens genomförande.

På basis härav skulle kunna beräknas, att den fullt utbyggda organisationen

skulle föranleda en årlig utgift för statsverket av omkring 1,900,000 kronor.

Beträffande kostnaderna för budgetåret 193311934 har styrelsen yttrat sig

på i huvudsak följande sätt.

Under innevarande och närmast föregående två budgetår hade anslaget till

den offentliga arbetsförmedlingen i riket uppgått till 260,000 kronor. För tiden

innan arbetsförmedlingsorganisationen hunne utbyggas och de föreslagna

förmånligare statsbidragsgrunderna få tillämpas, torde anslagsbehovet kunna

beräknas med utgångspunkt från hittillsvarande anslag. För tiden 1 juli—31

december 1933 skulle således kunna beräknas ett belopp av 130,000 kronor.

Kostnaderna för tiden 1 januari—30 juni 1934 berodde bland annat på det

sätt, varpå utbetalning av statsbidrag enligt de nya bestämmelserna komme

att äga rum. Arbetsförmedlingsanstalternas räkenskaper fördes i regel per

kalenderår, och enligt dittillsvarande ordning plägade statsbidrag utbetalas tili

anstalterna för verksamheten årsvis i efterskott efter därom före den 1 april

gjord ansökan.

Endast i vissa särskilda fall hade förekommit, att statsbidrag utbetalats för

kortare perioder än helt kalenderår. Vid tillämpning av samma ordning

för ansökan örn och utanordning av statsbidrag, som dittills tillämpats, skulle

ett anslag, endast motsvarande det för verksamheten under kalenderåret 1933

belöpande statsbidragsbeloppet eller 260,000 kronor behöva beräknas bliva erforderligt.

Med hänsyn till de betydligt ökade kostnaderna för arbetsförmedlingen

efter den nya organisationens genomförande och möjligen uppkommande

svårigheter för de kommunala myndigheterna att förskottera erforderliga

belopp torde man böra räkna med att statsbidragen till den offentliga arbetsförmedlingen

efter omorganisationens genomförande utbetalades oftare än

en gång årligen, antagligen per kvartal. För budgetåret 1933/1934 skulle sålunda

troligen tillkomma de kostnader, som förorsakades statsverket för förmedlingsverksamheten

under tiden den 1 januari—31 mars 1934. Dessa kostnader

torde kunna beräknas uppgå till fjärdedelen av de beräknade årliga statliga

kostnaderna för den utbyggda arbetsförmedlingsorganisationen, eller

475,000 kronor. På budgetåret 1933/1934 skulle sålunda utöver de 260.000

kronor, som avsåge verksamheten under kalenderåret 1933, komma ett belopp

av 475,000 kronor, och skulle alltså för ifrågavarande budgetår för den offentliga

arbetsförmedlingen böra äskas ett anslag av 735,000 kronor. Skulle

emellertid statsbidraget utbetalas halvårsvis, skulle den första utbetalningen

av statsbidrag för verksamheten enligt den nya ordningen icke behöva förekomma

förrän efter den 1 juli 1934. I så fall kunde anslagsbeloppet för

nästa budgetår bibehållas vid 260,000 kronor.

Härutöver har socialstyrelsen för budgetåret 1933/1934 räknat med vissa

s. 28 Kontrollera mot PDF

Departe
ments
chefen.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

engångskostnader i anledning av övergången till den nya organisationen. Rörande

dessa kostnader Ilar styrelsen framlagt följande beräkningar.

I Stockholm syntes böra anordnas en instruktionskurs för arbetsförmedlingspersonalen,

vilken kurs syntes böra omfatta tre dagar. Kostnaderna härför

kunde beräknas till omkring 7,500 kronor.

Vidare bleve det nödvändigt att länsvis anordna arbetsförmedlingskonferenser.

Utgifterna härför kunde med ledning av erfarenheterna från av styrelsen

länsvis anordnade nykterhetskurser uppskattas till 26,000 kronor.

Vidare syntes böra tagas i betraktande, att föreståndare för arbetsförmedlingsanstalter

i viss utsträckning torde komma att få tagas i anspråk för företagande

av resor på uppsiktsmyndighetens direkta uppdrag i och för organisationsarbetet.

Skäligt syntes, att härav föranledda kostnader finge betraktas

såsom organisationskostnader och bestridas av för sådant ändamål anvisade

medel. Ett belopp av 7,000 kronor torde härför kunna beräknas.

För utarbetande och tryckning av en publikation, innefattande råd och

anvisningar för arbetsförmedlingspersonalen torde få beräknas ett belopp av

förslagsvis 5,000 kronor. Därjämte torde för tryckning av formulär, blanketter

med mera ävensom för oförutsedda, mindre utgifter böra beräknas ett

belopp uppgående förslagsvis till 5,000 kronor.

I enlighet med det anförda har socialstyrelsen uppskattat ifrågavarande

organisationskostnader till omkring 50,000 kronor, vilket belopp styrelsen ansett

böra anvisas såsom ett särskilt förslagsanslag för organiserandet av den

offentliga arbetsförmedlingen.

Enligt det av Kungl. Majit denna dag för riksdagen framlagda förslaget

om arbetslöshetsförsäkring skall den offentliga arbetsförmedlingen fylla en

viktig uppgift i försäkringssystemet, i det att arbetslös, som vill åtnjuta daghjälp

från försäkringen, skall vara skyldig att i regel varje dag hos arbetsförmedlingen

anmäla sig som arbetssökande och örn fullgjord anmälningsskyldighet

förete intyg. Dessa bestämmelser, som avse kontroll å att arbetslösheten

är oförvållad, förutsätta emellertid, att den offentliga arbetsförmedlingen

till sitt förfogande har ett så betydande antal över hela landet fördelade

organ, att den arbetslöse oberoende av uppehållsorten skall utan alltför

stor svårighet kunna stå i kontakt med förmedlingen. För detta ändamål

kräves ett förmedlingsnät, vida rikare förgrenat än det, som för närvarande

står den svenska offentliga arbetsförmedlingen till buds. En avsevärd utbyggnad

av denna förmedlingsorganisation måste därför komma till stånd

genom tillskapande av stadigvarande organ för förmedlingen å många orter,

där sådana organ nu icke finnas. Det är även uppenbart, att de ökade arbetsuppgifter,

som genom försäkringen komma att tillföras förmedlingen, komma

att ställa ökade krav på den personal, vilken skall handhava förmedlingsverksamheten.

Vidare är det att förutse att, i den mån försäkringen vinner

anslutning, den offentliga arbetsförmedlingens organ komma att i högre grad

än hittills anlitas av arbetarna samt såsom konsekvens härav jämväl av arbetsgivarna,

ävensom att förmedlingen härigenom skall få en alltmer ökad

betydelse och omfattning, detta även inom yrkesgrupper, som nu alls icke eller

blott i ringa grad begagna sig av densamma.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

29

Av dessa skäl är det även enligt min mening angeläget att i samband med

arbetslöshetsförsäkringen företaga en nyorganisation av den offentliga arbetsförmedlingen.

Den omständigheten att, som socialstyrelsen påpekat, frågan kan

örn några år behöva upptagas i ett större sammanhang, bör icke få undanskjuta

genomförandet av den redan nu erforderliga reformen.

Härvid är även att märka vad socialstyrelsen anfört därom, att med anordnandet

av de beredskapsarbeten till motverkande av arbetslösheten, varom

förslag framlagts, den offentliga arbetsförmedlingens arbetsuppgift i viss

mån skulle ytterligare erhålla ökad omfattning. Detta kunde hava sin riktighet

vad angår utredningsmännens förslag i ämnet. I det förslag jag

förut denna dag anmält, har emellertid en omläggning skett, så att själva

uttagningen av arbetskraften skall verkställas av de lokala arbetslöshetsorganen

och så att arbetsförmedlingskontoren således endast skola hava att på

vanligt sätt ge den förmedlande anvisningen på arbetet. Även örn jämväl

med detta system göromålen för förmedlingen kunna komma att något ökas,

kunna vid sådant förhållande de föreslagna arbetena icke inverka, då det gäller

att bedöma den nu behandlade frågan.

Angående det sätt, varpå förmedlingen i fortsättningen bör bedrivas, ansluter

jag mig till det av 1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring

framlagda förslaget. Jag är alltså i likhet med de sakkunniga av den uppfattningen,

att tillräcklig anledning icke föreligger att helt förstatliga förmedlingsverksamheten.

I huvudsaklig överensstämmelse med hittills rådande förhållanden

bör enligt min mening verksamheten organiseras av landsting och

de städer, som ej deltaga i landsting, därvid emellertid dessa nu böra lagligen

förpliktas att handhava förmedlingen.

Här torde jag även få påpeka, att åtskilliga framställningar-föreligga beträffande

särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten, i vilka

bland annat föreslagits vissa åtgärder sammanhängande med spörsmålet örn

arbetsförmedlingens organisation, såsom inrättande av s. k. ungdomsråd, antingen

vid alla arbetsförmedlingsanstalter eller länsvis, eller anordnande av

arbetslokaler i samband med arbetsförmedlingskontor för ungdom m. m. Till

dessa framställningar är det min avsikt att senare denna dag återkomma. Såsom

jag därvid torde få tillfälle att närmare utveckla, är det min uppfattning,

att det icke nu är möjligt att taga ståndpunkt till de sålunda och i övrigt

i olika hänseenden framkomna uppslagen, utan att desamma böra göras

till föremål för övervägande i ett sammanhang, i syfte att framställning i ämnet

må kunna göras till nästa års riksdag. Detta utesluter icke att, enligt

min mening, man bör på allt sätt eftersträva, att de anordningar, för vilka

linjerna redan finnas utstakade, göras effektiva. Jag syftar härvid i detta

sammanhang på det system med särskild arbetsförmedling för ungdom, som

redan fungerar på sina håll och till vilket bidrag enligt särskilt förmånliga

grunder lämnas av statsmedel.

För att den offentliga arbetsförmedlingen skall kunna i erforderlig mån och

på tillfredsställande sätt utvecklas är det, såsom de sakkunniga föreslagit,

givetvis nödvändigt såväl att statens bidrag till kostnaderna för förmedlingen

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majlis proposition nr 213.

blir avsevärt större än som nu är fallet, som ock att statens myndigheter

erhålla ökat inflytande över arbetsförmedlingsanstalterna. Mot de sakkunnigas

förslag att sammanfatta de viktigaste bestämmelserna rörande den offentliga

arbetsförmedlingen i en särskild lag synes mig icke vara något att erinra.

Denna lag lärer i allt väsentligt böra avfattas i överensstämmelse med sakkunnigförslaget.

Endast några smärre jämkningar synas mig erforderliga,

närmast för tillgodoseende av vissa av socialstyrelsen i ämnet uttalade önskemål.

Sålunda anser jag det lämpligt med en föreskrift att länsstyrelsen

skall före utseende av ordförande och suppleant för honom i styrelse för arbetsförmedlingsanstalt

samråda med socialstyrelsen. I lagen lärer vidare

böra stadgas, att även föreståndare för arbetsförmedlingsanstalts avdelningskontor

måste godkännas av socialstyrelsen. Till underlättande av den statliga

kontrollen över arbetsförmedlingsanstalternas verksamhet förordar jag

också en bestämmelse att länsstyrelsen årligen skall utse lämplig person att

såsom revisor å statens vägnar deltaga i granskningen av styrelsens för arbetsförmedlingsanstalt

förvaltning. Vissa av socialstyrelsen eljest gjorda,

i det föregående återgivna erinringar mot förslaget har jag icke funnit böra

föranleda ändring i detsamma.

Med hänsyn till det nya systemet för allmänna arbeten till motverkande

av arbetslöshet synes visst tillägg böra göras. Eftersom vid anvisning av arbetskraft,

resp. arbetstillfällen, viss hänsyn skall tagas till behovssynpunkter,

för vilka lagens bestämmelser i övrigt ej lämna något utrymme, torde

ett förbehåll böra intagas därom, att för sådana fall kunna stadgas särskilda

regler.

Frånsett de angivna ändringarna har lagförslaget endast undergått smärre

redaktionella1 jämkningar. Jag får i detta avseende hänvisa till lagtexten.

Den nya lagen lärer böra träda i kraft den 1 januari 1934, dock att, i den

mån så erfordras för lagens ikraftträdande denna dag, 3 och 6 §§ må träda i

tillämpning jämväl före nämnda dag. Genom lagen böra givetvis upphävas

nu gällande kungörelser angående understöd av statsmedel till befrämjande

och organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen i riket ävensom angående

bidrag av statsmedel till täckande av viss del av resekostnader för medellösa

arbetssökande.

Att exakt bedöma, i vilken utsträckning den offentliga arbetsförmedlingen

i samband med genomförandet av den föreslagna arbetslöshetsförsäkringen

behöver utbyggas och förstärkas, är av naturliga skäl i närvarande stund icke

möjligt. Emellertid synes det mig sannolikt, att de av socialstyrelsen gjorda

kalkylerna rörande den erforderliga organisationen skola visa sig hållbara.

Jag anser mig därför kunna utgå från att organisationen skall efter hand

erhålla ungefärligen den omfattning socialstyrelsen beräknat. Därvid förutsätter

jag, i enlighet med det nyss anförda, att arbetsförmedlingens befattning

med de planerade allmänna arbetena icke skall behöva föranleda någon

utvidgning av organisationen utöver den, som av hänsyn till försäkringen blir

nödvändig. Jag vill understryka, att utbyggnad av förmedlingsorganisatio
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

31

ilen givetvis bör ske endast i den män så påkallas med hänsyn till arbetslöshetsförsäkringens

utveckling eller eljest.

Mot socialstyrelsens beräkningar rörande de årliga totalkostnaderna för

arbetsförmedlingen i dess fullt utbyggda skick har jag icke något att erinra,

ehuru jag anser mig böra framhålla dels att även dessa beräkningar böra betraktas

såsom ganska approximativa, dels att ifrågavarande kostnader med

hänsyn till skiftande förhållanden på arbetsmarknaden alltid måste komma

att i viss mån växla från det ena året till det andra. I likhet med socialstyrelsen

och de sakkunniga utgår jag alltså från att de sammanlagda utgifterna för

den offentliga arbetsförmedlingen skola komma att, då den nya organisationen

blivit fullt genomförd, belöpa sig till omkring 2,700,000 kronor för år.

Beträffande fördelningen av dessa utgifter hava de sakkunniga i sin promemoria

räknat med att de sammanlagda kommunala kostnaderna för förmedlingen

skulle bliva omkring 900,000 kronor, d. v. s. av ungefär samma storleksordning

som för närvarande, medan den återstående årskostnaden, omkring

1,800,000 kronor, skulle gäldas av statsmedel, dock att av sistnämnda belopp

blott ena hälften skulle stanna å statsverket, under det att den andra hälften

skulle bestridas med avgifter från arbetsgivarna.

Med avseende å kommunernas andel i kostnaderna ifrågasätter jag icke någon

ändring i sakkunnigas förslag. Jag förutsätter alltså, att landstingens

och i landsting icke deltagande städers sammanlagda kostnader för den offentliga

arbetsförmedlingen skola bliva i stort sett desamma som hittills. Att

dock på något håll, där förmedlingen hittills varit mindre utvecklad, kan

uppkomma viss merkostnad, lärer icke kunna undvikas. Vad angår övriga

kostnader framgår däremot av förenämnda proposition (nr 209), att

Kungl. Maj:t på min hemställan framlagt förslag till lag angående bidrag

från arbetsgivare till bestridande av statens omkostnader för de erkända arbetslöshetskassorna

och den offentliga arbetsförmedlingen, vilket förslag i vissa

avseenden skiljer sig från de sakkunnigas förslag i ämnet. Enligt det av

mig förordade lagförslaget skola de större arbetsgivarna förpliktas att årligen

i efterskott erlägga en avgift av 3 kronor per arbetare, varav så stor del, som

erfordras för bestridande av statens omkostnader för den offentliga arbetsförmedlingen,

dock högst två tredjedelar, skall användas till ersättande av dessa

omkostnader. Då statens årliga utgifter för arbetsförmedlingen uppskattats

till 1,800,000 kronor samt i arbetsgivarbidrag beräknats komma att inflyta

sammanlagt 2,700,000 kronor, innebär detta, att genom de inflytande arbetsgivaravgifterna

staten skulle erhålla ersättning för alla sina kostnader för den

offentliga arbetsförmedlingen. Beträffande motiveringen till nämnda förslag

får jag hänvisa till propositionen (sid. 146). Här vill jag blott ytterligare

framhålla, att enligt förslaget lagen skall träda i kraft först den 1 januari

1934 och att förty arbetsgivarna första gången skola erlägga avgifter under

år 1935.

Vad härefter angår anslagsbehovet för nästa budgetår får jag till en början

erinra, att från det nuvarande anslaget till offentliga arbetsförmedlingen

i riket m. m. utgår — förutom statsbidrag till arbetsförmedlingen — jämväl

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

avlöning till två befattningshavare hos socialstyrelsen, nämligen till en byråassistent

för handläggning av arbetsförmedlings- och arbetsmarknadsfrågor

i allmänhet med en lön av 6,660 kronor för år samt till en med praktiska

arbetsförhållanden förtrogen biträdande tjänsteman med ett årsarvode av 4,000

kronor. Jag kommer att i annat sammanhang framlägga förslag rörande kostnaderna

för avlöning av den ökade personal, som inom socialstyrelsen erfordras

i anledning av styrelsens befattning med arbetsförmedlingen, därvid jag å

andra sidan kommer att föreslå indragning av befattningen såsom byråassistent

samt utbyte av den biträdande tjänstemannabefattningen mot en vanlig amanuenstjänst

hos styrelsen, avlönad från anslaget till socialstyrelsens verksamhet.

På grund härav behöver alltså icke för nästa budgetår under nu förevarande

anslag något belopp beräknas till avlönande av sagda två tjänstemän.

Med hänsyn till i ämnet gällande bestämmelser är det vidare tydligt, att statsbidrag

till arbetsförmedlingen måste under budgetåret 1933/1934 utbetalas för

hela kalenderåret 1933. Då under sistförflutna budgetår belastningen å ifrågavarande

anslag — efter frånräknande av avlöningen till nyssnämnda två befattningshavare

— utgjorde omkring 265,000 kronor, torde, med hänsyn jämväl

tagen till uteslutandet av sagda befattningshavare, för nämnda ändamål

kunna beräknas ett belopp av 260,000 kronor.

Huruvida för statsbidrag till verksamhet efter den 1 januari 1934, alltså

efter det de nya bestämmelserna trätt i kraft, nu behöver beräknas något belopp,

sammanhänger med frågan angående det sätt, varpå statsbidrag framdeles

bör utbetalas till vederbörande arbetsförmedlingsanstalter. Bestämmmelser

i detta ämne skola enligt lagförslaget utfärdas av Konungen. Enligt mitt

förmenande bör dylik utbetalning lämpligen äga rum halvårsvis i efterskott.

Vid sådant förhållande kommer den första utbetalningen enligt de nya bestämmelserna

att ske i början av budgetåret 1934/1935 och alltså att icke belasta anslaget

för nästkommande budgetår. Det må dock framhållas, att kostnaderna för

första kvartalet 1934 enligt min mening ingalunda kunna komma att uppgå

till det av socialstyrelsen beräknade beloppet.

Socialstyrelsen har vidare räknat med vissa engångskostnader i anledning av

den nya organisationen. Dylika kostnader torde bliva ofrånkomliga. För ändamålet

synes dock ett belopp av omkring 40,000 kronor kunna vara tillräckligt.

Någon anledning att, såsom socialstyrelsen ifrågasatt, härför upptaga

ett särskilt anslag lärer icke förefinnas, utan torde dessa kostnader kunna bestridas

från anslaget till den offentliga arbetsförmedlingen. Med hänsyn till

organisationskostnaderna torde nämnda anslag böra för nästa budgetår upptagas

till (260,000 + 40,000) 300,000 kronor eller 40,000 kronor utöver vad i

statsverkspropositionen beräknats. Anslaget synes lämpligen böra erhålla

rubriken offentlig arbetsförmedling.

Föredragande departementschefen uppläser härefter det i enlighet med vad

förut anförts upprättade förslaget till lag om offentlig arbetsförmedling.

Under åberopande av vad sålunda i det föregående anförts och under framhållande

att proposition i ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen lärer kunna

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

33

avlåtas, utan hillder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen

i allmänhet stadgade tid torde gå till ända, innan propositionen kan till riksdagen

överlämnas, hemställer härefter föredraganden, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels antaga det upplästa förslaget till lag örn offentlig arbetsförmedling,

dels ock till offentlig arbetsförmedling för budgetåret

1933/1934 anvisa ett extra förslagsanslag av 300,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Karlholm.

Bihang till riksdagens protokoll 1988.

1 sami. Nr 218.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:373 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till vissa kostnader för arbetslöshetsförsäkringens organisation m. m., d s. 6 i texten
  2. SärU 1933:21 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition nr 213 med förslag till lag örn offentlig arbetsförmedling m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten