Sök i Ratio Lex

Angående vissa åtgärder till stöd åt hantverket

1933-03-17 · 20 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:221, Angående vissa åtgärder till stöd åt hantverket

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

1

Nr 221.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder till

stöd åt hantverket; given Stockholms slott elen 17 mars 1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över liandelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Fritjof Ekman.

Utdrag av protokollet över liandelsärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 17 mars 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ekman:

I skrivelse den 21 januari 1933 har styrelsen för Sveriges hantverksor- .

ganisation hemställt, att Kungl. Majit ville avlåta proposition till riksdagen

örn anvisande av ett anslag av 2,000,00(1 kronor, att på förmånliga

villkor utlämnas såsom stödlån åt hantverksmästare, mindre industriidkare

och därmed jämställda företagare. Till stöd härför Ilar styrelsen

anfört i huvudsak följande!

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 221.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 221.

2

Krisens verkningar inom hantverket hade numera nått en sådan omfattning

oell ett sådant djup, att, såvitt styrelsen efter allvarlig prövning

kunnat finna, den enda ekonomiska räddningen för stora mängder av

självständiga yrkesutövare ocdi mindre industriidkare vore, att möjligheter

åstadkommes för deni att erhålla stödlån på förmånliga villkor.

Styrelsen vore i besittning av ett värdefullt primärmaterial, som utvisade

det nödläge, vari hantverket sedan några år befunne sig och vilket

alltmer intensifierats. Detta nödläge hade visat sig bland annat på så.

sätt, att omsättningen i genomsnitt inom hantverkets produktionsområden

under de två sista åren sjunkit med cirka 40 procent, och hade såsom

en följd därav antalet arbetsanställda inom dessa företag successivt

minskat. Ett mycket stort antal förliandsanmälningar om stödlån hade

ock inkommit till styrelsen från yrkesidkare. Av dessa anmälningar

framginge otvetydigt den förtvivlade kamp, vederbörande hade att utstå

för att hålla företaget i gång. Styrelsen, som till fullo insett det allvarliga

i den för hantverket nu tillspetsade situationen, såge sig ingen

annan utväg jin att inför Kungl. Majit framlägga hantverkets nödläge.

Över berörda framställning har kommerskollegium den 18 februari 1933

avgivit infordrat utlåtande. Vid detta utlåtande äro fogade dels en från

styrelsen för Sveriges hantverksorganisation till kollegium ställd, kompletterande

skrivelse i förevarande ämne ävensom en av styrelsen uppgjord

sammanställning över depressionens verkningar inom hantverket

och behovet av stödlån åt dess utövare, dels ock särskilda av Sveriges

bageri idkareförening, Sveriges smides- och mekaniska verkstadsidkare»

riksförbund samt Sveriges tapetseraremästares centralförening till kollegium

ingivna skrivelser, däri dessa organisationer förklarat sig förorda

det av hantverksorganisationens styrelse väckta förslaget.

I nyssnämnda till kommerskollegium ingivna skrivelse har styrelsen

för Sveriges hantverksorganisation anfört bland annat följande:

Det av styrelsen bearbetade utredningsmaterialet utgjordes av cirka

200 från styrelser för hantverksföreningar och hantverksdistrikt inkomna

yttranden rörande de ekonomiska förhållandena inom hantverket å olika

platser i landet ävensom av inemot 400 förliandsanmälningar örn önskade

stödlån till största delen ingivna av medlemmar i hantverksföreningar.

Ett studium av detta material gåve en ganska tydlig bild av det ekonomiska

läget bland hantverkets män vid det nyss passerade årsskiftet.

Av den utav styrelsen uppgjorda sammanställningen framginge med

vilka svårigheter hantverkarna under den rådande depressionen hade att

kämpa. För vissa yrkesmän, främst skräddare, skomakare, bokbindare

samt, utanför huvudstaden, samtliga av byggnadsindustrien beroende

företagare, syntes viss tillbakagång hava börjat redan för några år sedan,

kraftigare markerad dock först under år 1930. Numera syntes dock

nära nog samtliga branscher hava drabbats av krisen. Från alla håll

klagades över allmänhetens avtagande köpkraft och över avsättningens

oerhörda tillbakagång. Möst syntes avsättningen hava minskat i de bygder,

vilka hårdast träffats av krisen inom jordbruket och skogshanteringen

— vissa delar av Skåne respektive vissa trakter i Norrland

-— samt i större och mindre industrisamhällen, där omfattande driftsinställelser

ägt rum. Blott ett fåtal orter hade blivit relativt förskonade

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

3

från krisens verkningar. Särskilt kännbar hade krisen blivit för de mindre

företagarna. På grund av i regel obetydlig kapitalutrustning hade

dessa haft tämligen ringa förmåga att motstå krisens påfrestningar.

Den minskade arbetstillgången hade inom alla yrken skärpt konkurrensen.

Prisnivån hade pressats och vore alltjämt stadd i sjunkande. Från

nära nog hela landet rapporterades partiella och även totala driftsinställelser

med ty åtföljande avskedanden av arbetare. Arbetslösheten inom

hantverket hade under år 1932 undergått en kraftig ökning. Hantverksmästare,

vilka tidigare sysselsatt ett flertal arbetare, arbetade nu med väsentligt

reducerad arbetsstyrka. Mindre företagare, vilka tidigare haft

en eller annan arbetare, hade nu knappast full sysselsättning ens för den

egna arbetskraften. Genom att avskedade arbetare etablerade sig såsom

egna företagare ökades ytterligare konkurrensen. Krisen hade tagit sig

uttryck i en betydande stegring av antalet växelprotester, ackord och konkurser.

Med avsättningens nedgång hade följt stegrade krav på kredit från kundernas

sida. På många håll syntes för hantverkarna allt större svårigheter

yppa sig att få in betalning för utförda arbeten. Inträffade betalningsinställelser,

ackord och konkurser vållade hantverksmästarna gång

efter annan förluster.

Det bekymmersamma läge, i vilket hantverkets utövare genom krisen

råkat, hade ytterligare skärpts genom den restriktiva kreditpolitik, som

från affärsbankernas sida börjat tillämpas. Äldre bankkrediter hade

måst undan för undan nedbringas. Nya krediter beviljades blott i undantagsfall.

För stora hantverkargrupper syntes stora svårigheter att erhålla

kredit föreligga.

Styrelsen framhåller vidare, att de ifrågasatta stödåtgärderna lämpligen

borde avse tillgodoseende av hantverkets lånebehov. Övervägande

flertalet av de hantverksföreningar, från vilka yttranden förelåge, hade

delat denna styrelsens åsikt. Lånen syntes böra utlämnas för tvenne olika

ändamål, nämligen dels för främjande av ackordsuppgörelser mellan hantverkare

och deras fordringsägare (ackordslån), dels ock till rörelsekapital

(stödlån).

Körande den föreslagna låneverksamheten uttalar styrelsen följande:

För lånen syntes enligt styrelsens mening böra föreskrivas ungefärligen

enahanda lånevillkor, som enligt kungörelsen den 3 juni 1932 (nr 366)

gällde för ackordslån och stödlån åt jordbrukare. I överensstämmelse

med de bestämmelser, som enligt § 1 i angivna kungörelse gällde för dessa

lån, borde beträffande de av styrelsen föreslagna hantverkslånen föreskrivas,

att sådana lån finge utlämnas till hantverksmästare och idkare av

mindre industri, vilka på grund av krisen kommit i ekonomiska svårigheter

och vore i trängande behov av ekonomiskt bistånd, dock endast under

förutsättning, att vederbörande kunde antagas hava själv gjort allt,

vad på honom ankommit för övervinnande av svårigheterna, och i övrigt

funnes förtjänt av bistånd. Då enligt styrelsens åsikt i allmänhet icke

helt nyetablerade företagare borde komma i åtnjutande av lån, syntes

såsom ytterligare villkor böra uppställas, att vederbörande i regel skulle

hava arbetat viss tid, förslagsvis tre år, såsom självständig företagare.

I fråga örn maximibelopp, räntefot och amorteringstid syntes samma villkor

kunna föreskrivas för ackordslön och stödlån. Lånens maximibelopp

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

borde kunna sättas till 3,000 kronor. Viss ränta å lånebeloppen torde böra

föreskrivas. Räntefrihet under någon del av lånetiden syntes ej vara erforderlig.

Amorteringstiden borde kunna fastställas till fem år med första

amorteringen redan två år från lånets lyftningsdag.

Efter att hava uttalat att, då i anseende till syftet med ifrågavarande

lån vid lånens fördelning enligt styrelsens åsikt vederbörandes förmåga

att ställa säkerhet icke syntes höra vara av avgörande betydelse, några

villkor om tillfredsställande säkerhet för låns erhållande icke korde uppställas,

anför styrelsen i detta ämne vidare följande:

Därest säkerhet för låns erhållande bomme att oundgängligen erfordras,

skulle flertalet av de mindre hantverkarna, bland vilka behovet av ekonomiskt

bistånd torde vara störst och vilka på den grund borde i första

hand ifrågakomma därtill, hilva utestängda från låns erhållande. Lån

borde kunna utlämnas utan andra garantier för lånebeloppets återbetalning

än vederbörande låntagares allmänna kvalifikationer och personliga

heder. Därvid förutsattes dock, att örn vederbörandes person genom hantverkssammanslutningen

i orten nödiga upplysningar inhämtades. Med

hänsyn bland annat till den starka känsla av yrkets förpliktelser, som

sedan gammalt vore till finnandes bland hantverkets utövare, syntes enligt

styrelsens övertygelse all anledning vara att förvänta, att det förtroende,

som härigenom visades landets hantverkare, icke skulle komma

att svikas. Förlustprocenten å de utlämnade lånen torde icke komma att

bliva nämnvärt större, än vad eljest vore vid lånerörelse i sådant hänseende

brukligt.

Styrelsen uttalar slutligen, att det ur olika synpunkter synts styrelsen

lämpligast, örn ifrågavarande lånerörelse kunde handhavas av kommerskollegium.

Därest detta emellertid icke läte sig göra, syntes hela lånerörelsen

lämpligen kunna centraliseras till en enda central lånenämnd. Kontakten

med ortsförhållandena kunde förmedlas genom vederbörande hantverksföreningar.

I förenämnda utlåtande av den 18 februari 1933 har kommerskollegium

förordat, att särskilda stödåtgärder från statens sida måtte vidtagas förberedande

av hjälp åt hantverkare och idkare av mindre industri, som

på grund av krisen råkat i ekonomiskt betryck. Dessa stödåtgärder böra

enligt kollegii mening ske i form av tillhandahållande av lån åt vederbörande.

Härom anför kollegium till en början följande:

Den av hantverksorganisationen förebragta utredningen torde tydligt

giva vid handen, att hantverkarna och därvid särskilt småhantverkarna

å landsbygden, vilkas motståndskraft redan från början varit ringa, genom

krisen mångenstädes drabbats av allvarliga ekonomiska bekymmer.

Den av styrelsen lämnade skildringen av de svåra förhållanden, under

vilka hantverkarna för närvarande hade att arbeta, syntes, såvitt kollegium

kunde bedöma, i stort sett vara riktig.

Enligt kollegii uppfattning vore det ekonomiska läget inom hantverket

för närvarande sådant, att möjligheten och lämpligheten att genom särskilda

stödåtgärder bereda hjälp åt hantverkare och mindre industriidkare,

som på grund av krisen råkat i ekonomiskt betryck, måste tagas under all
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

varligt övervägande. Med hänsyn till de vittgående följder, ett ekonomiskt

sammanbrott i större utsträckning bland angivna företagare i olika

hänseenden — icke minst för ökning av arbetslösheten — skulle havn,

bordo enligt kollegii mening staten icke undandraga sig medverkan till

att nödigt bistånd bereddes dem, som därav vore i trängande behov och

kunde anses därav förtjänta.

I enlighet med styrelsens förslag syntes statens mellankomst i förevarande

krisläge för hantverkarna böra ske i form av tillhandahållande av

lån åt hantverkare. För de flesta hantverkare i ekonomiskt betryck syntes

det vara en pressande börda av kortfristiga skulder, vilken de saknade

möjlighet att avlasta sig, som vore det mest kännbara uttrycket för svå-righeterna.

Genom att hantverkarnas behov av långfristiga förlagskrediter

tillgodosåges, skulle helt visst många beredas avsevärd lättnad.

Kollegium framhåller härefter, att för de statliga åtgärderna i nämnda

syfte tvenne alternativa linjer kunde ifrågakomma.

I första hand har det synts kollegium böra övervägas, huruvida icke det

avsedda syftet utan alltför krisbetonade föranstaltningar skulle kunna

uppnås genom en utbyggnad av hantverkslånefonden. Härom anför kollegium:
Denna

fond, ur vilken lån för närvarande finge beviljas endast för anskaffande

av arbetsmaskiner, motorer och andra dyrbarare arbetsredskap,

syntes utan olägenheter kunna utvidgas att omfatta utlämnande av lån

jämväl till rörelsekapital. De för fonden gällande bestämmelserna borde

i övrigt kunna i huvudsak bibehållas oförändrade. Maximibeloppet för

förlagslånen — för maskinanskaffningslån 10,000 kronor —- borde sättas

till 3,000 kronor. Någon eftergift med avseende å i fråga örn hantverkslånefonden

föreskrivna säkerheter för beviljade lån syntes i sådant fall

icke böra ifrågakomma. För de ökade anspråk å fonden, som dennas vidgade

användning komrne att medföra, syntes en betydande ökning av fondens

kapital bliva erforderlig. Med bibehållande av de nuvarande kraven

å säkerhet syntes ökningen kunna begränsas till ett belopp av 350,000 kronor.

Vid nu angivna alternativ syntes emellertid ej kunna undgås, att

stora hantverkargrupper, däribland de mest hjälpbehövande, vilka saknade

möjligheter att prestera erforderliga säkerheter, bleve avstängda från

möjligheten att erhålla lån.

Alternativt till den sålunda ifrågasatta utvidgningen av hantverkslånefonden

föreslår kollegium, att, därest en av de rådande krisförhållandena

betingad, omfattande stödaktion, i likhet med vad som förlidet år skedde

till förmån för jordbrukets utövare, skulle anses böra igångsättas jämväl

för hantverkarna, en särskild lånefond å förslagsvis 1,000,000 kronor upprättas

för utlämnande av lån dels till förlagskapital, dels ock till främjande

av ackordsuppgörelser mellan hantverkarna och deras borgenärer.

I detta ämne uttalar kollegium vidare följande:

För sagda lånefond torde i enlighet med styrelsens för hantverksorganisationen

förslag i huvudsak enahanda bestämmelser böra gälla, som genom

kungörelsen den 30 juni 1932 (nr 360) föreskrivits för ackordslån och

stödlån åt jordbrukare, med av styrelsen föreslagna ändringar och tillägg.

Till styrelsens förslag, att några föreskrifter icke skulle givas örn tillfreds
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 221.

ställande säkerhet för låns erhållande, kunde dock kollegium för sin del

icke ansluta sig. I fråga om säkerheterna ansåge kollegium näppeligen

lindrigare krav höra uppställas än de, som gällde för ackordslån och stödlån

till jordbrukare. För nu ifrågavarande lån syntes räntefoten höra beräknas

till 41/2 procent. De medel, som under angivna förutsättningar förslagsvis

borde beräknas såsom avsättning till nu angivna fond, torde icke

böra uppgå till ett högre belopp än 1,000,000 kronor.

En förutsättning för beviljande av stödlån eller ackordslån åt idkare av

hantverk eller mindre industri syntes vidare böra vara, att sökandens behov

av och lämplighet för låns erhållande vitsordades av kommunalordförande

eller kyrkoherde i den ort, där sökanden hade sin verksamhet,

eller ock av Sveriges hantverksorganisation.

Kollegium framhåller slutligen — under erinran att kollegium handhar,

bland annat, lånerörelsen från hantverkslånefonden — att det givetvis

framstode såsom önskvärt och lämpligt, att jämväl den nu avsedda låneverksamheten

hade kunnat anförtros åt kollegium. Med hänsyn, bland

annat, till det omfattande och betungande arbete, som denna låneverksamhet

med all sannolikhet skulle medföra, har kollegium dock funnit tveksamt,

huruvida kollegium kan åtaga sig samma verksamhet.

Statskontoret har i infordrat yttrande den 2 mars 1933 anfört, att den

i ärendet förebragta utredningen synts ämbetsverket giva A7id handen,

att hantverkarna och särskilt småhantverkarna å landsbygden genom den

rådande krisen mångenstädes drabbats av allvarliga ekonomiska bekymmer

och att även inom hantverket läget torde hava blivit sådant, att fara

för en ökning av arbetslösheten förelåge. Under sådana förhållanden

syntes förslag till undanröjande av denna fara icke böra avvisas.

Efter att hava framhållit, att även enligt ämbetsverkets mening statens

medverkan borde ske i form av tillhandahållande av lån åt hantverkarna

på förmånliga villkor, anför ämbetsverket vidare följande:

Statskontoret hade för sin del icke något att erinra mot det av kommerskollegium

framförda förslaget örn sådan ändring av bestämmelserna

för hantverkslånefonden, att lån ur fonden måtte kunna tilldelas hantverkare

och mindre industriidkare icke blott, såsom nu vore fallet, för anskaffande

av arbetsmaskiner, motorer och andra dyrbarare arbetsredskap,

utan jämväl till rörelsekapital. Ett dylikt förlagslån syntes, såsom kollegium

föreslagit, böra begränsas till högst 3,000 kronor och för detsammas

tillgodonjutande borde gälla de för övriga lån ur fonden stadgade villkor.

Att en ökning av fondens kapital härigenom skulle bliva ofrånkomlig vore

uppenbart. Statskontoret saknade anledning att göra någon erinran mot

det belopp av 350,000 kronor, som kollegium ansett bliva för ändamålet erforderligt.

Sveriges hantverksorganisation hade emellertid ifrågasatt, att en mera

omfattande stödaktion för hantverkarna borde igångsättas. Åtgärder

borde vidtagas för tillgodoseende av hantverkets lånebehov under nuvarande

tryckta ekonomiska förhållanden, och för lånen borde föreskrivas de

villkor, som enligt kungörelsen den 30 juni 1932 (nr 366) gällde för ackordslån

och stödlån åt jordbrukare. Åtskilligt syntes statsutskottet tala för ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 221.

i

sådant ingripande från statens sida. Ville nian bereda ifrågavarande yrkesutövare

någon hjälp i deras svårigheter och nå ett någorlunda verksamt

medel mot den inom hantverket befarade ökningen av arbetslösheten,

syntes det knappast bliva tillräckligt med den ifrågasatta utvidgningen av

liantverkslånefonden att omfatta utlämnande av lån jämväl till rörelsekapital.

Skäl syntes statskontoret sålunda förefinnas för anvisande av medel för

en stödaktion till förmån för hantverkarna. Med hänsyn till svårigheten

för att icke säga omöjligheten för de låntagare, varom här kunde bliva

fråga, att för lånen ställa sådan säkerhet, som kunde anses tillfredsställande,

ville statskontoret för sin del föreslå, att lånen utlämnades mot allenast

en av vederbörande låntagare avgiven skuldförbindelse. Därvid förutsattes

givetvis, att noggranna upplysningar inhämtades örn låntagarens

ekonomiska ställning, personliga kvalifikationer och den av honom bedrivna

verksamheten, upplysningar som utan större svårighet syntes kunna

tillhandahållas genom vederbörande hantverkssammanslutningar. Med

hänsyn till att lånen således skulle utlämnas utan särskild säkerhet, torde

lånebeloppen böra begränsas och förslagsvis icke överstiga 3,000 kronor för

varje låntagare. Ränta å lånen borde utgå efter 4 1/2 procent, räknat från

lyftningsdagen, och lånet återbetalas med en femtedel örn året. Därest så

ansåges skäligt, syntes amorteringsfriliet kunna medgivas något eller några

år från tiden för lånets lyftande och lånetiden sålunda utsträckas motsvarande

antal år.

Beträffande storleken av de medel, som borde beräknas såsom avsättning

dill den för ifrågavarande stödaktion avsedda fonden, ville statskontoret

framhålla, att, därest låneverksamlieten bomme att igångsättas under de

förutsättningar, ämbetsverket angivit, kapitalanvisningen lämpligen borde

begränsas till förslagsvis 500,000 kronor. Såväl förevarande belopp som

förenämnda summa å 350,000 kronor till utökning av liantverkslånefonden

borde anvisas att utgå av lånemedel.

Det syntes lämpligast, att den nu ifrågasatta låneverksamlieten anförtroddes

åt kommerskollegium, som redan nu hade den med hantverkslanefonden

förbundna lånerörelsen om hand. Härför talade också de nära

förbindelser, vilka kollegium i andra avseenden hade nied hantverkets utövare.

Fullmäktige i riksgäldskontoret, vilka beretts tillfälle yttra sig i ärendet,

anföra i utlåtande av den 2 mars 1933 till en början, att av handlingarna

framginge, att den alltmer tilltagande depressionen inom näringslivet

i vidsträckt omfattning fått insteg jämväl inom hantverket och

den mindre industrien. Läget syntes sålunda inom dessa grenar vara

ekonomiskt sådant, att vidtagande av statliga stödåtgärder mäste övervägas.

Efter att vidare hava erinrat örn de av kommerskollegium i sådant

syfte framlagda alternativa förslagen fortsätta fullmäktige:

För den händelse en utvidgad lånerörelse till förmån för hantverket

oell den mindre industrien i någon av de nu föreslagna formerna skulle

befinnas böra av Kungl. Majit föreläggas riksdagen, amsaga fullmäktige

en utbyggnad av den redan bildade liantverkslånefonden i främsta rummet

böra ifrågakomma, med bibehållande av nu gällande bestämmelser

angående ställande av säkerhet. Därest det emellertid skulle anses erfor
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

I

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

dcrligt att för ifrågavarande ändamål inrätta en ny lånefond, ville fullmäktige

förorda, att fondens belopp begränsades till 1,000,000 kronor, att

räntefoten sattes till 4 bi procent samt att säkerhet även i detta fall krävdes,

allt i enlighet med kommerskollegii förslag.

Skulle den föreliggande frågan komma att lösas enligt förstnämnda alternativ,

ville fullmäktige ej motsätta sig, att lånemedel anvisades till

den blivande utökningen av hantverkslånefonden, för vilken hittills endast

sådana medel kommit till användning. Örn åter en ny lånefond komme

att bildas, syntes det fullmäktige, med hänsyn till att det av riksdagen

förlidet år beviljade anslaget till ackords- och stödlån åt jordbrukare

ej utginge av lånemedel, vara riktigast, att lånemedel ej heller toges

i anspråk för den nya fonden.

På min anmodan har sedermera kommerskollegium med skrivelse den

7 mars 1933 överlämnat förslag till närmare bestämmelser för en lånerörelse

i form av ackords- oell förlagslån. Kollegium har därvid till en början

anfört följande:

Såsom kollegium i sitt tidigare utlåtande i ämnet framhållit, syntes förevarande

låneverksamhet bland hantverkarna lämpligen böra i görligaste

mån utformas efter samma linjer som den till förmån för jordbrukarna

föranstaltade verksamheten för enahanda ändamål. Densamma borde

sålunda avse såväl lån för underlättande av ackord som lån för betalning

av gäld annorledes än vid ackord eller för erhållande av för rörelsens

fortsatta bedrivande erforderligt rörelsekapital.

I fråga örn ackordslåneformen framginge av en utav den för låneverksamheten

bland jordbrukarna tillsatta centralnämnden den 11 januari

1933 till Kungl. Majit avgiven redogörelse över den av nämnden

handhavda låneverksamheten, att ackordslånen icke på långt när varit

föremål för den efterfrågan, som vid låneverksamhetens inrättande antagits

komma att uppstå. För hantverkarna syntes emellertid ackordslånen

bliva till avsevärt större gagn, än vad fallet blivit med dessa lån

inom jordbruket. Inom hantverket torde sålunda ackordsuppgörelser

förekomma i vida större utsträckning än inom jordbruket, detta icke

minst beroende på skuldernas olikartade beskaffenhet inom de båda näringsgrenarna.

Medan jordbrukarnas skulder i regel huvudsakligen bestode

av prioriterade sådana, beträffande vilka ackord icke gärna kunde

ifrågakomma, ävensom banklån mot borgen av närstående, utgjordes

skulderna bland liantverksidkarna i allmänhet till största delen av oprioriterade

skulder till leverantörer, affärsmän och industriföretag. Bland

de senare, vilka vid sin prissättning hade att kalkylera med vissa förluster

på grund av insolvens bland kunderna och i vilkas fordringar till

en icke obetydlig del inginge beräknad affärsvinst, torde en vida större

förståelse för ackordet såsom formen för avvecklingen av en ohållbar affärsställning

vara att finna än vad fallet vore i motsvarande kretsar

inom jordbruket.

För fastställande av ackordslånens storlek syntes det icke vara möjligt

att erhålla någon yttre norm. På grund av de mycket olikartade förhållanden,

under vilka hantverkets skilda näringsgrenar arbetade, syntes

det bliva nödvändigt att åt den myndighet, som bomme att få sig anförtrodd

låneverksamheten, överlämna att i varje särskilt fall med hänsyn

till rörelsens omfattning och övriga föreliggande omständigheter bestämma

lånebeloppet. Såsom maximibelopp för ackordslånen hade kol
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kanyl. Maj:ts proposition nr 221.

legitim i sitt första utlåtande i ärendet föreslagit 3,000 kronor. Då emellertid

fall kunde tänkas förekomma, då det vore önskvärt, att för upprätthållande

oell sanerande av sedan längre tid bestående välkänt hantverks-

eller mindre industriföretag större belopp kunde ställas till förfogande,

syntes det enligt kollega mening vara lämpligt, örn möjlighet

härtill ej vore utesluten. Såsom absolut maximibelopp torde, i likhet

med vad i nämnda hänseende föreskrivits beträffande ackordslånen till

jordbrukarna, kunna sättas 5,000 kronor. Såsom jämförelse finge erinras

därom, att de nuvarande hantverkslånens maximibelopp fastställts till

10,000 kronor.

Huvudvikten i den planerade stödlånerörelsen måste givetvis under alla

förhållanden komma att läggas å förlagslånen, vilka oek torde komma

att taga den ojämförligt största anparten av de medel, som kunde komma

att ställas till förfogande för ändamålet, i anspråk. Såsom oeftergivligt

villkor för att förlagslån skulle kunna erhållas, syntes böra gälla,

att vederbörande näringsidkares ställning vore sådan, att grundad anledning

funnes att antaga, att, därest lån erhölles, rörelsen skulle kunna,

fortsätta samt att detta kunde ske utan nämnvärd ytterligare ökad

skuldsättning. För förlagslånens storlek borde enligt kollega mening

omsättningen i den rörelse, tor vilken lån söktes, vara i någon mån bestämmande.

Härvid syntes emellertid böra beaktas, att icke alltför snäva

regler uppställdes, detta icke minst på grund av det särdeles skiftande

behovet av rörelsekapitalet i de olika hantverksyrkena. Synnerlig hänsyn

syntes böra tagas till de mycket olikartade förhållanden i skilda hänseenden,

under vilka hantverkarna hade att arbeta. Sålunda påfordrades

i vissa yrken stora utgifter för dyrbara materialier m. m., vilka däremot

i andra yrken ej vore av nöden. För somliga hantverkare erfordrades

relativt stor lagerhållning. För andra åter förelåge ej alls något behov

i nämnda hänseende. Med avseende å lämnande av kredit å betalning

för utfört arbete vore vidare i olika yrken bruket synnerligen skiftande.

I vissa yrken kunde det förekomma, att kontraherade arbeten icke utfördes

utan förskott från kunderna, i andra vore kontantbetalning regeln,

medan slutligen åter i andra långvariga krediter måste lämnas. Enligt

kollegii åsikt borde man beträffande förlagslånens storlek inskränka sig

till att föreskriva, att beloppen skulle avpassas efter förhållandena inom

den ifrågavarande yrkesgrenen, möjligen med tillägg att lån ej finge uppgå

till högre belopp, än som motsvarade exempelvis en fjärdedel av vederbörandes

genomsnittliga, årliga omsättning de senaste tre åren, eller,

därest rörelsen bedrivits kortare tid, den tid rörelsen bedrivits. För att

förlagslånen verkligen skulle kunna fylla sin uppgift, borde beloppet icke

sättas alltför lågt. Maximibeloppet syntes böra sättas till 3,000 kronor.

Kommerskollegium ingår härefter på frågan örn vilken myndighet, sora

lämpligen bör handhava förevarande låneverksamhet, och har kollegium

i avseende härå uttalat följande:

De betänkligheter, kollegium i sitt först avgivna utlåtande uttalat mot

att denna låneverksamhet skulle handhavas av kollegium, hade ingalunda

minskats under den tid, som förflutit sedan samma utlåtande avgavs.

Såvitt kollegium kunde bedöma, bomme efterfrågan å lånen frän

fonden att bliva synnerligen livlig, varför kollegium genom att åtaga sig

låneverksamheten bomme att tillföras en väsentligt ökad arbetsbörda.

Upplysningsvis kunde kollegium meddela, att kollegium sedan hilleva
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung1. Maj:ts proposition nr 221.

rande års början oell huvudsakligen efter det hantverksorganisationens

framställning ingivits haft att besvara närmare 250 skriftliga förfrågningar

angående stödlån, vartill komme ett större antal förfrågningar

per telefon eller vid personliga besök hos kollegium. Härtill komme, att

kollegium givetvis icke kunde bortse från olägenheterna av att inom

kollegium av naturliga skäl den orts- och personkännedom saknades, vilken

varit önskvärd, för att en landsomfattande låneverksamhet som den

nu ifrågavarande skulle hava kunnat utövas på tillfredsställande sätt.

Då emellertid skapandet av en särskild organisation för låneverksamhetens

utövande av kostnadsskäl icke syntes kunna ifrågakomma och det ej

heller torde vara lämpligt, att densamma uppdroges åt de för stödlåneverksamheten

inom jordbruket tillsatta nämnderna, ville kollegium med

tanke på det i det hela taget gynnsamma utfallet av den låneverksamhet,

som kollegium hitintills utövat bland hantverkarna, icke motsätta

sig, att verksamheten i fråga anförtroddes åt kollegium. Härvid förutsatte

kollegium dock, att kollegium för de merkostnader för ökad personal,

soliditetsupplysningar, resor m. m., som genom låneverksamheten

komme att uppstå, erliölle särskilda medel sig anvisade.

I samband härmed ansäge sig kollegium böra fästa uppmärksamheten

å den organisation av låneombud i orterna, som tillkommit för stödlåneverksamheten

inom jordbruket. En dylik organisation syntes knappast

vara erforderlig för hantverkarna. Kostnadshänsyn lade ock hinder i

vägen för dess inrättande. Emellertid syntes det vara lämpligt, att kollegium

erliölle befogenhet att i särskilda fall, på framställning av sökande

eller hantverksförening eller då det eljest vore erforderligt, tillsätta låneombud.

Särskilt vore det beträffande ackordslånen önskvärt, att sådant

ombud förordnades med uppgift bland annat att biträda vederbörande med

genomdrivande av ackordet.

Kollegium upptager härefter till behandling frågan örn de säkerheter,

vilka borde godtagas för lånen. Efter att hava erinrat, hurusom kollegium

i sitt första utlåtande i dylikt hänseende uttalat sig för att för nu förevarande

lån borde uppställas samma krav a säkerheter, som tillämpades för

ackordslån och stödlån till jordbrukare, anför kollegium följande:

De krav, som borde uppställas med avseende å säkerheten för sistnämnda

lån, angåves ej närmare i kungörelsen örn samma lån, än att enligt § 14

för lån skulle lämnas säkerhet, som lånenämnd funne sig kunna godtaga.

Förarbetena till författningen innehölle angående förevarande spörsmål ej

annat uttalande än följande yttrande av vederbörande departementschef

i propositionen i ämnet:

»För lånet torde böra ställas säkerhet, som med hänsyn till föreliggande

omständigheter må kunna godtagas. Som exempel på säkerheter, vilka synas

kunna ifrågakomma, vill jag nämna inteckning i sökandens fastighet,

inventarieinteckning och borgensförbindelse. Tydligen kunna fordringarna

beträffande säkerhetens beskaffenhet ej ställas höga. Såsom allmän regel

synes böra gälla, att man nöjer sig med den bästa säkerhet, sökanden

kan bjuda, varav således å andra sidan följer, att en sämre säkerhet ej

får godtagas, för den händelse sökanden anses ilga möjlighet att prestera

någon bättre.»

Från en av centralnämnden för ackords- och stödlåneärenden upprättad

promemoria ville kollegium återgiva följande av nämnden däri gjorda uttalande

angående nämndens uppfattning i ämnet:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221. 11

»Såsom rimliga minimikrav på säkerhetens beskaffenhet synes kunna

uppställas

a) beträffande fastighetsbeteckning, att den ligger inom 85 procent av

nu gällande taxeringsvärde (därest uppskattade värdet är högre än 85

procent av taxeringsvärdet, lior dock inteckning liggande inom uppskattningsvärdet

kunna godtagas);

b) beträffande inventarieinteckning, att densamma ligger inom uppskattade

värdet å inventarierna;

c) beträffande borgen, att borgensmännen åtminstone tillsammans anses

goda för lånebeloppet (även borgen av endast en person, som anses vederhäftig

för beloppet, lärer kunna godkännas).

I fall, där låntagaren icke kan prestera säkerhet av ett av dessa slag,

som synes betryggande, men säkerhet av annat slag jämväl kan lämnas,

bör sådan krävas. Exempelvis kan det understundom vara påkallat att en

svag fastighetsbeteckning förstärkes med inventarieinteckning.

Örn ej ens härigenom säkerhet, som fyller ovannämnda minimikrav och

täcker lånebeloppet, kan åstadkommas, får emellertid icke lånet utan vidare

avslås, såvitt dock någon säkerhet kan lämnas. Men i sådana fall

lärer man hava anledning att nied alldeles särskild noggrannhet pröva

låntagarens personliga förutsättningar, och huruvida sannolikhet verkligen

föreligger för att han, örn lånet beviljas, skall kunna fortsätta sitt

jordbruk och göra rätt för sig.

Slutligen kan framhållas, att kraven på säkerhet böra vara något större

i fråga örn högre lånebelopp än i fråga örn lån på obetydliga summor,

samt att säkerhet skall presteras jämväl för sådana stödlån, som helt skola

återbetalas genom förbättringsarbete.»

Med hänsyn till syftemålet med de ifrågasatta lånen till hantverkarna

hade kollegium för sin del ej något att erinra mot att de av centralnämnden

gjorda uttalandena angående säkerheternas beskaffenhet vunne tilllämpning

jämväl vid prövning av ansökningar örn här ifrågavarande lån.

Kollegium ansåge sig emellertid böra i samband härmed understryka,

hurusom givetvis alldeles särskild hänsyn måste tagas till de garantier

för lånebeloppets återbetalning, som syntes vara att finna i sökandens

personliga kvalifikationer, hans vilja att göra rätt för sig, hans skötsamhet

och yrkesskicklighet. I fråga örn de olika säkerhetsformerna ville

kollegium härutöver blott framhålla, att institutet inventarieinteckning

icke förekomme inom hantverket, där motsvarande institut vore förlagsin

teckningen.

Kollegium hade beaktat, att i Kungl. Maj:ts proposition nr 92 till årets

riksdag angående fortsatt anslag för ackordslån och stödlån åt jordbrukare

föreslagits viss ändring av gällande bestämmelser örn säkerheten för

nämnda lån i syfte att möjliggöra utlämnande av lån utan säkerhet. Såsom

kollegium redan i sitt förra utlåtande i ämnet framhållit, vore kollegium

av den uppfattningen, att någon fullständig eftergift i fråga örn

kraven på säkerhet för lånen icke under några förhållanden borde ifrågakomma.

Därest lånen skulle kunna utlämnas utan säkerhet, vore det icke

minst att befara, att låneansökningonia skulle avsevärt öka i antal, varigenom

stora svårigheter skulle uppstå för ett tillfredsställande handhavande

av låneverksamheten.

Det av kommerskollegium enligt nu angivna grundlinjer utarbetade

förslaget till kungörelse örn ackordslån oell stödlån för hantverkare och

idkare av mindre industri torde få såsom bilaga fogas till detta protokoll.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

För förslaget har, i vad avser låneformerna, kungörelsen den 30 juni 1032

(nr 366) om ackordslån och stödlån till jordbrukare tjänat såsom förebild.

Beträffande motiveringen till nu avsedda bestämmelser bar kollegium

hänvisat till propositionen nr 256 till 1932 års riksdag angående åtgärder

för lindrande av jordbrukets kreditsvårigheter. Be i förslaget under rubriken

»Örn förfarandet i låneärenden m. m.» upptagna bestämmelserna,

vilka avse låneverksamlietens utövande, liro avfattade i huvudsaklig anslutning

till motsvarande bestämmelser i gällande kungörelse örn lånefonden

för hantverk och därmecl jämförlig mindre industri.

I fråga örn de särskilda föreskrifterna i förslaget hänvisar kollegium

till den av kollegium anförda allmänna motiveringen. Beträffande nedan

angivna bestämmelser har kollegium därutöver anfört följande:

§ 1. Styrelsens för Sveriges hantverksorganisation i dess skrivelse till

kollegium uttalade åsikt, att icke helt nyetablerade företagare borde komma

i åtnjutande av lån, utan att såsom villkor för lans erhållande borde

uppställas, att vederbörande i regel skulle hava arbetat viss tid, förslagsvis

tre år, såsom självständig företagare, hade kollegium ansett sig. böra

biträda i så måtto, att den rörelse, som skulle kunna ifrågakomma till erhållande

av understöd genom lån, såsom regel borde hava ägt bestånd i

mer än två år. Av praktiska skäl hade den avgränsande tidpunkten satts

till den 1 januari 1931. Dådet emellertid, enligt vad hos kollegium gjorda

förfrågningar givit vid handen, ofta torde komma att befinnas önskvärt

att kunna utlämna lån till näringsidkare, vilka bedrivit sin rörelse kortare

tid iin den ovan angivna, hade kollegium föreslagit, att i kungörelsen

intoges föreskrift av sådant innehåll, att lån måtte kunna utlämnas efter

fri prövning i nu avsedda hänseende av de föreliggande omständigheterna.

§ 3. Enligt kollega mening borde för ackordslån uppställas såsom

villkor, att gäldenärens skulder skulle genom ackordet så nedbringas, att

skuldsumman, örn däri inräknades ackordslånet, icke överstege tillgångarnas

sammanlagda värde. Något skäl, varför i skuldsumman efter ackordet

skulle, såsom föreskreves jämlikt § 3 mom. 1 i kungörelsen örn ackordslån

och stödlän till jordbrukare, inräknas blott hälften av ackordslånet,

hade kollegium icke ansett föreligga. Den i mom. 5 föreskrivna

maximiproeenten för vad i ackordet deltagande borgenär måtte erhålla,

ansåge kollegium ej böra sättas högre iin 60 procent, i enlighet med vad

som för närvarande gill leio för ackordslånen till jordbrukare. De skäl, som

i förenämnda proposition nr 92 till årets riksdag anförts för en höjning

av procentsatsen till 70 procent, vore enligt kollega mening ej övertygande

i fråga örn lån till hantverkare.

§§ 7—17. För den händelse i enlighet med kollega förslag handhavandet

av låneverksamheten komme att anförtros åt kollegium, vore det enligt

kollega mening ur olika synpunkter lämpligt, att verksamheten i

fråga i görligaste mån kunde anknyta till den praxis, som inom kollegium

utvecklats med avseende å förfarandet vid beviljandet av lån från

hantverkslånefonden. Av denna anledning hade för sagda fond gällande

bestämmelser, vilka visat sig för sistnämnda låneverksamhet lämpliga,

i avsedda delar nära nog oförändrade upptagits i det nu förevarande förslaget.

Den i förslaget upptagna föreskriften att, för att låneansökning

skulle kunna upptagas till prövning, vid densamma skulle vara fogat intyg

av offentlig myndighet i orten om vederbörandes kvalifikationer för

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition ur 221.

läns erhållande, hade därutöver ansetts böra upptagas i bestämmelserna.

En sådan föreskrift hade ansetts erforderlig, bland annat för att kollegium

skulle kunna beredas möjlighet till förbindelse med myndigheter i

de lånesökandes hemorter, vilka kunde antagas sitta inne med personlig

kännedom örn de sökandes förhållanden, ävensom till tryggande såvitt

möjligt av att endast lämpliga sökande bomme i åtanke för erhållande

av lån.

Kollegium framhåller slutligen, att de ökade utgifter, vilka kollegium

skulle komma att få vidkännas i förvaltningskostnader för låneverksamheten,

borde — i likhet med vad fallet vore beträffande förvaltningskostnaderna

för låneverksamheten bland jordbrukarna - - få gäldas av det

anslag, som kunde komma att anvisas för låneverksamheten. Härom anför

kollegium vidare:

Det vore givetvis icke möjligt att på förhand uppgöra någon säker

kalkyl över avsedda kostnader. Enligt kollega beräkning torde dessa

emellertid komma att uppgå till ett belopp av närmare 20,000 kronor. I

sagda belopp inginge i första hand beräknade kostnader för avlöning till

den extra personal, som komme att inom kollegium bliva erforderlig för

låneverksamheten. För denna torde erfordras en extra ordinarie tjänsteman

i 14:e lönegraden och ett extra kontorsbiträde i 4:e lönegraden. Såvitt

kollegium kunde bedöma, syntes det på grund av den arbetsbörda,

som åvilade chefen för kollegii industribyrå, sannolikt därutöver bliva

erforderligt att temporärt inom kollegium förordna särskild föredragande

för låneärendena. Viss ytterligare extra skrivhjälp komme möjligen ock

att tidvis behövas. I kostnaderna för låneverksamheten komme härtill

utgifter för blankettryck, skrivmaterial samt — till icke ringa belopp —- för soliditetsupplysningar. Slutligen tillkomme kostnader för ersättning

åt de låneombud i orterna, vilka kunde komma att av kollegium förordnas;

denna ersättning syntes böra bestridas av statsmedel och utgå av

låneanslaget. Då kollegium förutsatte, att inom vederbörande liantverkssammanslutningar

skulle kunna i största möjliga utsträckning ordnas

med bistånd åt lånesökande medlemmar för uppsättning av lånehandlingar

m. lii., varför låneombud i regel skulle bliva erforderliga allenast

för sökande av ackordslån, syntes för ändamålet tämligen begränsat belopp

bliva erforderligt.

Då det givetvis saknades möjlighet att nu avgöra huru stort antal

låneansökningar, som kunde komma att ingivas, vilket komme att vara

avgörande för omfattningen av den granskningsverksamhet, lånerörelsen

komme att medföra, liksom av därav betingade kostnader, syntes av riksdagen

böra begäras bemyndigande för Kungl. Majit att ställa till kollegii

förfogande för låneverksamhetens handhavande det belopp, som Kungl.

Majit kunde finna för ändamålet erforderligt.

Den sedan ett par år tillbaka rådande depressionen inom näringslivet Departementshar

numera i vidsträckt omfattning drabbat jämväl hantverket och den chefen.

mindre industrien. På grund av allmänhetens avtagande köpkraft har en

betydande nedgång i avsättningen inträtt inom de flesta branscher. Detta

har i sin tur skärpt konkurrensen och medfört en ytterligare pressning av

prisnivån. Dessa förhållanden, sedda i samband med uppkomna förluster

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition ur 221.

på grund av utebliven betalning för redan utförda arbeten och stegrade

krav på kredit från kundernas sida, hava åstadkommit, att många hantverkare,

vilkas motståndskraft på grund av obetydlig kapitalutrustning

måhända redan från början varit ringa, råkat i allvarliga ekonomiska

svårigheter. I ett flertal fall hava också inom hantverket oell den mindre

industrien partiella eller totala driftsinställelser inträffat med åtföljande

avskedanden av arbetarpersonal.

Med hänsyn till det sålunda inträdda läget har styrelsen för Sveriges

hantverksorganisation väckt frågan örn vidtagande av särskilda stödåtgärder

för att bereda hjälp åt hantverkare och därmed jämställda företagare,

som på grund av krisen råkat i ekonomiskt betryck. Kommerskollegium

har biträtt den gjorda framställningen i ämnet, och även övriga

myndigheter, som yttrat sig i frågan, hava varit ense örn att statsmakterna

höra träda emellan för att söka lindra svårigheterna för liantverksnäringens

utövare. För egen del är jag även av den meningen, att staten icke

bör undandraga sig att i den utsträckning så lämpligen låter sig göra

medverka till att stöd lämnas dem, som visa sig vara i trängande behov

av bistånd och kunna anses förtjänta därav. Jag förutsätter därvid, att

den stödaktion, som igångsättes, blir allenast av temporär natur, och att

densamma kommer att avvecklas, så snart det nuvarande krisläget så

medger.

Vad angår formen för statens ingripande har kommerskollegium föreslagit,

antingen att den nuvarande hantverkslånefonden, från vilken för

närvarande lån beviljas endast för anskaffande av arbetsmaskiner, motorer

och andra dyrbarare arbetsredskap, utbygges till att jämväl omfatta

utlämnande av lån till rörelsekapital, för vilket ändamål fonden borde

ökas med 350,000 kronor, eller ock att, i likhet med vad förlidet år beslöts

till förmån för jordbrukets utövare, en särskild lånefond å förslagsvis

en miljon kronor upprättas för medgivande av lån dels till förlagskapital,

dels ock till främjande av ackordsuppgörelser mellan hantverkare

och deras borgenärer. Då sistnämnda alternativ synes mig i nuvarande

läge innebära den mest effektiva hjälpen, ansluter jag mig till detsamma.

Det förslag till närmare bestämmelser för en lånerörelse enligt sistnämnda

alternativ, som av kommerskollegium upprättats, bygger, i vad angår

låneformerna, väsentligen på kungörelsen den 30 juni 1932 om ackordslån

och stödlån till jordbrukare och förutsätter i enlighet härmed två slag av

lån, nämligen dels ackordslån för underlättande av ackord, dels förlagslån

för betalning av gäld annorledes än vid ackord eller för anskaffande av

kapital, som för rörelsens fortsatta bedrivande oundgängligen erfordras.

Huvudvikten i den planerade lånerörelsen kommer enligt kollegii mening

under alla förhållanden att läggas å lånen av den senare kategorien, vilka

torde komma att taga i anspråk'' den ojämförligt största anparten av de

medel, som kunna komma att ställas till förfogande för ändamålet.

Enligt kommerskollegii förslag bör maximibeloppet för lån av såväl det

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

KhihjI. Maj.-ts proposition nr 221.

eila som det andra slaget utgöra 3,000 kronor, dock att ackordslån, där rörelsens

omfattning eller andra särskilda omständigheter det föranleda,

bör kunna utgå med högre belopp, högst 5,000 kronor. Kollegium föreslår

vidare, att den rörelse, som skall kunna ifrågakomma till erhållande av

understöd genom lån, såsom regel bör hava ägt bestånd i mer än två år,

varvid den avgränsande tidpunkten satts till den 1 januari 1931. För lån,

som lämnas, skall enligt kollega förslag stiillas säkerhet, som av den

lånebeviljande myndigheten godkännes. För de första två åren efter Iåns

utbekommande föreslås amorteringsfriket. Därefter sker återbetala! ng

med en femtedel årligen under nästföljande fem år. Ä lyfta! lånebelopp

skall erläggas årlig ränta från lyftningsdagen efter 4.5 procent.

Mot vad kommerskollegium sålunda föreslagit har jag ingen annan

erinran att göra, än att det icke synes mig erforderligt att i den blivande

kungörelsen i ämnet intaga föreskrift av innehåll att lån i regel ej må utlämnas

till den, vars rörelse öppnats senare än viss angiven tidpunkt. Frågan

härom lärer böra avgöras efter omständigheterna i de särskilda

fallen. De bestämmelser rörande lånerörelsen, som kommerskollegium i

övrigt föreslagit, finner jag mig kunna i huvudsak biträda.

Den lånefond, som för ifrågavarande utlåningsverksamhet bör komma

till stånd, lärer böra stå under statskontorets förvaltning och synes lämpligen

kunna benämnas »lånefonden för ackordslån och förlagslån åt hantverkare».

Efter samråd med chefen för finansdepartementet tillstyrker jag,

att för ändamålet å riksstaten för budgetåret 1933/1934 bland utgifter för

kapitalökning under rubriken »statens utlåningsfonder» ett reservationsanslag

anvisas å en miljon kronor. Med hänsyn till att lån ur fonden skola

från lyftningsdagen förräntas efter 4.5 procent, torde anslaget höra i sin

helhet täckas av lånemedel. I samband härmed torde den i riksstatsförslaget

upptagna inkomsttiteln »övriga lånemedel» böra i motsvarande grad

höjas.

Omhänderhavandet av låneverksamheten synes böra uppdragas åt kommerskollegium.

Ämbetsverket har för sin del förklarat sig icke vilja motsätta

sig en dylik anordning. Kollegium har härvid förutsatt, att särskilda

medel skola anvisas för de för kollegium uppstående merkostnaderna

för ökad personal, soliditetsupplysningar, resor m. m. Vidare har

kollegium ifrågasatt befogenhet att i särskilda fall tillsätta låneombud i

orterna. Särskilt vore det beträffande ackordslånen önskvärt, att sådant

ombud kunde förordnas med uppgift bland annat att biträda vederbörande

med genomdrivande av ackord. Det för täckande av kollegii kostnader

för låneverksamheten erforderliga medelsbehovet har av kollegium beräknats

till 20,000 kronor.

Då de administrationskostnader, varom här är fråga, icke torde böra

bestridas av det lånemedelsanslag, som för lånerörelsen beviljas, föreslår

jag, efter samråd med chefen för finansdepartementet, att för ändamålet

av andra statsinkomster än lånemedel ett extra anslag på 20,000

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 221.

kronor upptages under tionde huvudtiteln. Som det givetvis ej låter sig

göra att på förhand exakt beräkna det blivande medelsbehovet, förutsätter

jag, att medel från anslaget av Kungl. Maj:t ställas till förfogande

först i mån som behovet närmare styrkes. Jag utgår ifrån att särskilda

ortsombud icke skola behöva av kommerskollegium anlitas annat än i enstaka

undantagsfall, då det gäller åstadkommande av ackordsuppgörelser.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att en särskild statlig lånefond, benämnd

»lånefonden för ackordslån och förlagslån åt

hantverkare», skall inrättas, från vilken fond — som

skall förvaltas av statskontoret — må av kommerskollegium

beviljas ackordslån och förlagslån till hantverkare

och idkare av mindre industri i huvudsaklig överensstämmelse

med de i statsrådsprotokollet angivna

grunder;

dels såsom kapital för nämnda fond å riksstaten för

budgetåret 1933/1934 bland utgifter för kapitalökning

under rubrik »Statens utlåningsfonder» anvisa ett

reservationsanslag av 1,000,000 kronor, att utgå av lånemedel;
dels,

vid bifall härtill, höja den i statsverkspropositionen

upptagna inkomsttiteln »Övriga lånemedel» med

motsvarande belopp;

dels ock till bestridande av kostnaderna för den

med beviljandet av ackords- och förlagslån åt hantverkare

m. fl. förbundna verksamheten under riksstatens

tionde huvudtitel för budgetåret 1933/1934 anvisa

ett extra anslag av 20,000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga

ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Einar Engelstedt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

17

Bilaga.

Av kommerskollegium upprättat förslag

till

kungörelse om ackordslån och förlagslån till hantverkare och idkare

av mindre industri.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelser.

§ 1.

Hantverkare, som på grund av rådande kris inom näringslivet kommit i

ekonomiska svårigheter och är i trängande behov av ekonomiskt bistånd,

ma, under förutsättning att han kan antagas hava själv gjort vad på honom

skäligen ankommit för övervinnande av svårigheterna och i övrigt Annes

förtjänt av bistånd, kunna, i den mån tillgängligt anslag det medgiver, erhålla

lån av statsmedel enligt bestämmelserna i denna kungörelse. Såsom

hantverkare enligt denna kungörelse skall ock anses den, som idkar med

hantverk jämförlig mindre industri.

o Til1 hantverkare, vars rörelse öppnats senare än den 1 januari 1931, må

lån allenast utlämnas, där särskilda omständigheter pröva därtill föranleda.

§ 2.

Lån må beviljas dels för underlättande av genomförande av ackord

(ackordslån), dels ock för betalning av gäld annorledes än vid ackord eller

för anskaffande av kapital, som för rörelsens fortsatta bedrivande oundgängligen

erfordras (förlagslån).

Om ackordslån.

§ 3.

Ackordslån må beviljas allenast där, å ena sidan, gäldenärens ställning

på grund av krisen blivit så försämrad, att skulderna överstiga värdet av

tillgangarna, och, a andra sidan, det med hänsyn till ackordets beskaffenhet

och omständigheterna i övrigt synes sannolikt, att han efter ackordets

genomförande skall kunna fortsätta sin rörelse och därunder göra rätt för

sig. Såsom grund för värderingen av gäldenärens tillgångar skall läggas

saluvärdet enligt opartisk, sakkunnig värdering.

Med avseende å ackordet skola, såvitt särskilda omständigheter ej annat

föranleda, följande villkor gälla:

1. Gäldenärens skulder skola genom ackordet så nedbringas, att skuldsumman,

om däri inräknas ackordslånet, icke överstiger tillgångarnas enligt

vad nyss sagts beräknade värde.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 221:

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

2. Ackordet skall omfatta jämväl fordran kos gäldenären, för vilken ställts

säkerhet i form av pant eller inteckning, till den del säkerheten kan antagas

ej förslå till fordringens gäldande.

3. I samband med ackordet skola betalas förfallen utskyld och hyresavgift

ävensom ränta å fordran varom under 2. sägs, i den mån säkerheten

beräknas förslå även till räntans gäldande, såvida icke borgenären medgiver,

att räntan får innestå, samt utfäster sig att under två år från dagen

för ackordslånets beviljande icke indriva fordringen.

4. Ackordet må icke innebära nedsättning av anställds lönefordran utan

hans medgivande till lägre belopp, än han varit berättigad att utfå i händelse

av konkurs.

5. De i ackordet deltagande borgenärerna må icke i ackordet erhålla mer

än sextio procent av fordringsbeloppet.

§ 4-

Ackordslån må ej överstiga ett belopp av 3,000 kronor, dock att, där rörelsens

omfattning eller andra särskilda omständigheter det föranleda, ackordslån

må utgå med högre belopp, dock högst 5,000 kronor.

Vid bestämmande av lånebeloppets storlek skall i övrigt iakttagas, att de

i ackordet deltagande borgenärerna icke genom ackordslånet erhålla, utöver

vad med hänsyn till gäldenärens tillgångar och skulder kan anses belöpa å

deras fordringar, mer än fem procent av fordringsbeloppet.

Om förlagslån.

§ 5.

Förlagslån må beviljas allenast där grundad anledning är att antaga, att

sökanden, örn dylikt lån erhålles, skall kunna i fortsättningen bedriva rörelsen

utan ökad skuldsättning.

§ 6.

i Storleken av förlagslån skall anpassas efter förhållandena inom den yrkesgren,

rörelsen avser, men må ej uppgå till högre belopp, än som motsvarar

en fjärdedel av sökandens genomsnittliga årliga omsättning under de senaste

tre åren, eller, där rörelsen icke bedrivits under sagda tid, under den tid,

rörelsen bedrivits, och får icke i något fall utgå med högre belopp än tretusen

kronor.

Om förfarandet i låneärenden m. m.

§ 7-

Ansökan örn lån jämlikt denna kungörelse skall ställas till kommerskollegium

och dit ingivas inom tid, som av kollegium kungöres, dock senast

före utgången av kalenderåret 1933. Ansökan, som skall vara avfattad enligt

av kollegium fastställt formulär, skall angiva önskat lånebelopp samt det

ändamål, för vilket lånet är avsett att användas. Vid ansökan skola fogas

uppgifter örn sökandens ekonomiska ställning samt omsättningen å rörelsen

Under vart och ett av de senaste tre åren eller den kortare tid, varunder

rörelsen må hava bedrivits.

Ansökan skall för att kunna upptagas till prövning vara åtföljd av intyg

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

19

om sökandens lämplighet för erhållande av lån, utfärdat av person i kommunal,

statlig eller kyrklig ämbets- eller förtroendeställning i orten. Kollegium

må därutöver införskaffa yttrande från myndigheter ävensom från

sammanslutning inom hantverket.

§ 8.

Lån beviljas av kommerskollegium, som härvid fastställer de särskilda

villkor för lånebeloppets lyftande och åtnjutande, som må linnas påkallade

i syfte att trygga beloppets användande till avsett ändamål. Därvid må

föreskrivas, att lånebelopp helt eller delvis må utbetalas till viss angiven

borgenär.

§ 9.

Beviljat lån utlämnas av kommerskollegium, sedan låntagaren dit avlämnat

skuldförbindelse ävensom för lånet ställt säkerhet, som kollegium linner sig

kunna godkänna.

§ 10.

Därest för beviljat lån icke inom två månader efter därom från kommerskollegium

erhållet föreläggande avlämnats skuldförbindelse jämte säkerhet,

som i 9 § sägs, äger kollegium förklara rätten till lånets utbekommande

förverkad.

§ 11.

Av låntagare utbekommet lån skall, sedan det innehafts under två år

från första lyftningsdagen, enligt av kommerskollegium fastställd amorteringsplan

återbetalas med en femtedel årligen, så att inom utgången av

sjunde året lånet tillfullo guldits. Låntagaren äger dock att före lånetidens

utgång på en gång inbetala ogulden del av lånebeloppet. Inbetalning

av lånebelopp skall verkställas till kommerskollegium.

§ 12.

Å lyftat lånebelopp skall erläggas årlig ränta från lyftningsdagen efter

fyra och en halv procent, dock med skyldighet för låntagaren att, därest

till betalning förfallet kapitalbelopp icke inom åtta dagar efter förfallodagen

guldits, å det förfallna beloppet erlägga sex procent årlig ränta

från förfallodagen, till dess betalning sker.

§ 13.

Därest kommerskollegium under lånetiden skulle finna den ställda säkerheten

icke vidare nöjaktig, skall låntagaren inom två månader efter därom

erhållet föreläggande avlämna ny säkerhet, som av kollegium kan godkännas.

§ 14.

Kommerskollegium äger att förklara lånet eller vad därav återstår oguldet

vara till återbetalning genast förfallet, om

a) låntagaren genom bedräglig uppgift föranlett lånets beviljande,

b) låntagaren icke erlägger likvid inom åtta dagar från förfallodagen

eller eljest försummar att fullgöra något för lånets åtnjutande uppställt

villkor,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

c) sådana förhållanden inträffa, att låntagaren, med hänsyn till det med

lånet avsedda ändamålet, uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta

detsamma.

§ 15.

Kommerskollegium äger, där skäl därtill är, utse låneombud i orterna.

Låneombuden skola hava till uppgift att verka för låneverksamhetens ändamålsenliga

bedrivande ävensom att med råd och hjälp tillhandagå allmänheten

i ärenden, vilka angå ackords- och förlagslån, såsom med upprättande

av låneansökningar, uppgörande av förteckning över tillgångar och skulder

samt upptagande och bedrivande av ackordsförhandlingar.

Kungl. Majit bestämmer, efter förslag av kollegium, ersättning till låneombuden.

§ 16.

Låntagaren skall, i den omfattning kommerskollegium kan komma att

påfordra, bereda av kollegium utsett ombud tillfälle att taga del av sättet

för verksamhetens bedrivande.

§> 17.

Finner kommerskollegium, att avskrivning av fordran på grund av utlämnat

lån bör äga rum, skall frågan därom underställas Kungl. Majit.

Denna kungörelse träder i kraft den

1933.

t

330661. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:244 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående vissa åtgärder till stöd åt hantverket jämte i ämnet väckta motioner. s. 5 i texten
  2. SU 1933:97 Statsutskottets utlåtande Nr 97 s. 7 i texten
  3. SU 1933:98 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverksprositionen under rubrik »Utgifter för kapitalökning» gjorda framställning om anslag till hantverkslånefonden s. 13 i texten