Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av överenskommelsen i Madrid den 14 april 1891 angående undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar å handelsvaror, reviderad i Washington den 2 juni 1911 och i Haag den 6 november 1925

1933-03-17 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:228, Angående godkännande av överenskommelsen i Madrid den 14 april 1891 angående undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar å handelsvaror, reviderad i Washington den 2 juni 1911 och i Haag den 6 november 1925

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 228.

1

Nr 228.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående godkännande av

överenskommelsen i Madrid den 14 april 1891 angående undertryckande

av oriktiga ursprungsbeteckningar å handelsvaror,

reviderad i Washington den 2 juni 1911 och i Haag den 6

november 1925; given Stockholms slott den 17 mars 1933.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden

för denna dag samt med överlämnande av en i Madrid den

14 april 1891 träffad, i Washington den 2 juni 1911 och i Haag den

6 november 1925 reviderad överenskommelse angående undertryckande

av oriktiga ursprungsbeteckningar å handelsvaror, vill Kungl. Majit härmed

äska riksdagens godkännande av berörda överenskommelse.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Fritjof Ekman.

Mildrig till riksdagens protokoll 193,3.

1 sami.

Nr 22S.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

Madridöverenskommelsen den 14 april 1891 angående undertryckande av

oriktiga ursprungsbeteckuingar å handelsvaror, reviderad i Washington

den 2 juni 1911 och i Haag den 6 november 1925.

(Översättning.)

Arrangement de Madrid du 14 avril

1891 concernant la répression des

fausses indications de provenance

sur les marchandises, revisé ä Washington

le 2 juin 1911 et k La Hays

le 6 novembre 1925.

Les soussignés, dument autorisés

par leurs Gouvernements respectifs,

ont, d’un commun accord, arrété le

texte suivant, qui remplacera l’Arrangement

de Madrid du 14 avril

1891, revisé å Washington le 2 juin

1911, savoir:

Artide premier.

Thut produit portant line fausse

indication de provenance dans laquelle

un des pays contractants, ou un

Keil situé dans 1’un d’entre eux, serait

directement ou indirectement indiqué

comme pays ou comme Keil

d’origine, sera saisi å 1’importation

dans chacun desdits pays.

La saisie sera également effectuée

dans le pays oii la fausse indication

de provenance aura été apposée, ou

dans celui oii aura été introduit le

produit muni de rette fausse indication.

Si la législation d’un pays n’admet

pas la saisie å 1’importation, Gette

saisie sera remplacée par la prohibition

iTimportation.

Si la législation d’un pays n’admet

pas la saisie å 1’intérieur, rette saisie

sera remplacée par les artimis et

moyens que la loi de ce pays assure

en pareil ras alix nationaux.

Överenskommelse i Madrid den 14

april 1891 angående undertryckande

av oriktiga ursprungsbeteckningar

å handelsvaror, reviderad i Washington

den 2 juni 1911 och i Haag

jden 6 november 1925.

Undertecknade, vederbörligen befullmäktigade

av sina respektive regeringar,

hava enhälligt fastställt

följande text, som skall ersätta överenskommelsen

i Madrid av den 14

april 1891, reviderad i Washington

den 2 juni 1911, nämligen:

Art. 1.

Varje vära, å vilken finnes anbragt

en oriktig ursprungsbeteckning,

varigenom ett av de fördragsslutande

länderna eller en plats, belägen

inom något av dessa, direkt

eller indirekt angives såsom ursprungsland

eller ursprungsort, skall

tagas i beslag vid införsel till något

av nämnda länder.

Beslag skall likaledes verkställas

inom det land, där den oriktiga ursprungsbeteckningen

anbragts, eller

inom det land, till vilket den med

den oriktiga beteckningen försedda

varan blivit införd.

Örn lagstiftningen i något land

icke medgiver beslag vid införseln,

skall sådant beslag ersättas med införselförbud.

Därest lagstiftningen i något land

ej medgiver beslag inom landet, skall

sådant beslag ersättas med de rättsmedel,

som det ifrågavarande landets

lag i jämförliga fall tillförsäkrar

landets egna medborgare.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. ]\faj:ts proposition nr 228.

3

A défaut de sanctions spéciales

assurant la repression des fausses

indications de provenance, les sanctions

prévues par les dispositions

correspondantes des lois sur les marles

ou les norns coramerciaux seront

applicables.

Art. 2.

La saisie aura Keil å la diligence

de 1’Administration des douanes qui

avertira immédiatement 1’intéressé,

personne physique ou morale, pour

lili permettre de régulariser, s’il le

désire, la saisie opérée conservatoirement;

toutefois, le Ministére public

ou toute autre autorité compétente

pourra requérir la saisie, soit å la

demande de la partie lésée, soit d’office;

la procédure suivra alors son

cours ordinaire.

Les autorités ne seront pas tenues

d’effectuer la saisie en cas de transit.

Art. 3.

Les présentes dispositions ne font

pas obstacle å ce que le vendeur indique

son nom ou son adresse sur

les produits provenant d’un pays

différent de celui de la vente, mais

dans ce cas 1’adresse ou le nom doit

idre accompagné de 1’indication precise,

et en caractéres apparents, du

pays ou du Keil de fabrication ou de

production, ou d’une autre indication

suffisante pour éviter toute erreur

sur 1’origine véritable des marchandises.

Art. 4.

Les tribunaux de chaque pays auron

t ii decider quelles sont les appel

lations qui, å raison de leur caractere

générique, échappent aux dispositions

du present Arrangement, les

appellations régionales de provenance

des produits vinicoles rdétant ccpendant

pas comprises dans la réservc

spécifiée par cet article.

I saknad av särskilda rättsmedel

till undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar

skola de rättsmedel,

som finnas givna genom motsvarande

bestämmelser i lagarna örn

varumärken eller örn firma, vinna

tillämpning.

Art. 2.

Beslag skall äga rum på föranstaltande

av tullmyndighet, som har att

omedelbart underrätta vederbörande,

fysisk eller juridisk person, för att

sätta honom i tillfälle att, om han

så önskar, ordna det interimistiskt

lagda beslaget; i varje fall skall allmän

åklagare eller vilken som helst

annan behörig myndighet kunna påyrka

beslag, vare sig på begäran av

någon målsägande eller ex officio;

sakens behandling skall då fortgå i

vanlig ordning.

Myndigheterna skola icke vara

skyldiga att verkställa beslag å transitogods.

Art. 3.

Förevarande bestämmelser hindra

ej, att säljaren angiver sitt namn

eller sin adress å varor, som härstamma

från ett annat land än det,

inom vilket varorna försäljas; men

skall i sådant fall adressen eller

namnet åtföljas av en noggrann och

ined tydliga bokstäver anbragt uppgift

örn det land eller den plats, där

varorna tillverkats eller frambragts,

eller ock av annan uppgift, tillräcklig

för att utesluta varje misstag i

fråga örn varornas verkliga ursprung.

Art. 4.

Domstolarna i varje land skola hava

att bedöma, vilka beteckningar

på grund av sin generiska karaktär

icke äro underkastade bestämmelse]''

na i denna överenskommelse, dock

att ursprungsbeteckningar för vin

odlingsprodukter ej inbegripas i det

uti denna artikel om förmälda undantag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 228.

Art. 5.

Les États de nimon poul’ la pretention

de la propriété industriellc

nili n’ont pas pris part au présent

Arrangement seront admis å y adhérer

sur leur demande, et dans la torine

prescrite par 1’article 16 de la

Convention générale.

Les stipulations de 1’article 16bis de

la Convention d’Union s’appliquent

au présent Arrangement.

Art. 6.

Le présent Aete sera ratifié et les

ratifications en seront déposées å La

Haye au plus tard le lcr mai 1928.

Il entrera en vigueur, entre les

pays qui l’auront ratifié, un mois

apres Gette date et aura la méme

forne et durée que la Convention générale.

Toutefois, si auparavant il

était ratifié par six pays au moms,

il entrerait en vigueur, entre ees

pays, un mois apres que le dépöt de

la sixiéme ratification leur aurait

été notifié par le Gouvernement de

la Confédération suisse et poul’ les

pays qui ratifieraient ensuite, un

mois apres la notifieation de chacune

de ees ratifications.

Le présent Aete remplacera, dans

les rapports entre les pays qui Laurent

ratifié, ^Arrangement conelli

å Madrid le 14 avril 1891 et revisé å

Washington le 2 juin 1911. Ce dernier

restera en vigueur dans les rapports

avec les pays qui laurent pas

ratifié le présent Aete.

En foi de quoi, les Plénipotentiaires

respectifs ont signé le présent

Arrangement.

Falt ä La Haye, en un seul exemplaire,

le 6 novembre 1925.

(Underskrifter.)

Art. 5.

lie stater, tillhörande unionen för

skydd av den industriella äganderätten,

vilka ej hava deltagit i förevarande

överenskommelse, skola på begäran

äga att ansluta sig till densamma

i den ordning, artikel 16 av

den allmänna konventionen1 föreskriver.

Bestämmelserna i artikel 16 bis i

unionskonventionen1 äga tillämpning

A förevarande överenskommelse.

Art. 6.

Förevarande akt skall ratificeras

och ratifikationerna skola deponeras

i Haag senast den 1 maj 1928.

Den skall mellan de länder, som

ratificerat densamma, träda i kraft

en månad efter nämnda dag och hava

samma gällande kraft och varaktighet

som den allmänna konventionen.

Om den emellertid förut blivit

ratificerad av minst sex länder, skall

den träda i kraft mellan dessa länder

en månad efter det deponeringen av

den sjätte ratifikationen meddelats

deni genom Schweiziska edsförbundets

regering och för de länder, som

sedermera ratificera, en månad efter

notifikationen örn var och en av

dessa ratifikationer.

Denna akt skall, vad angår förhållandet

mellan de länder, som ratificerat

densamma, ersätta den i Madrid

den 14 april 1891 avslutade och

i Washington den 2 juni 1911 reviderade

överenskommelsen. Denna

sistnämnda skall fortfarande gälla i

förhållande till de länder, som icke

ratificerat förevarande akt.

Till bekräftelse härav hava vederbörande

befullmäktigade ombud undertecknat

denna överenskommelse.

Som skedde i Haag, i ett enda exemplar,

den 6 november 1925.

(Underskrifter.)

1 Konventionen i Paris den 20, mars 1883 tor skydd av den industriella äganderätten,

reviderad i Bryssel den 14 december 1900, i Washington den 2 juni 1911 och i Haag den 6

november 1925.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 228.

5

Utdrag ur protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 17 mars 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och

chefen för justitiedepartementet anmäler chefen för handelsdepartementet,

statsrådet Ekman, överenskommelsen i Madrid den 14 april 1891 angående

undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar å handelsvaror, reviderad

i Washington den 2 juni 1911 och i Haag den 6 november 1925.

Föredraganden anför:

Bestämmelser mot angivande av oriktigt geografiskt ursprung för varor

finnas i vårt land huvudsakligen i lagen den 4 juni 1913 (nr 159) angående

förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning

och lagen den 9 oktober 1914 (nr 422) angående förhud i vissa

fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande

av oriktigt märkta varor. Dessa lagar tillämpas emellertid för

närvarande endast i fråga om missbruk av svenska ursprungsbeteckningar.

Genom internationella överenskommelser har man sedan länge sökt

skapa ett ömsesidigt skydd mot användande av oriktiga ursprungsbeteckningar.

Den i Paris den 20 mars 1883 avslutade konventionen för skydd

av den industriella äganderätten (den s. k. Pariskonventionen), vilken

reviderats å konferenser i Bryssel 1900, i Washington 1911 och i Haag

1925, innehåller vissa bestämmelser härom. Dessa bestämmelser, som

återfinnas i konventionens artikel 10 jämförd med artikel 9, äro dock av

mycket begränsad räckvidd. De avse nämligen blott det sällsynta fallet,

att en oriktig ursprungsbeteckning är fogad till en uppdiktad eller i bedräglig

avsikt lånad firma. Bestämmelserna anses dessutom ej vara

ovillkorligen bindande för konventionsländerna utan blott innefatta önskemål.

Också saknas motsvarande föreskrifter i lagstiftningen i flera av

dessa länder, däribland Sverige, som biträtt den reviderade konventionstexten

av 1911 men icke anslutit sig till 1925 års konventionstext.

Försök att i Pariskonventionen införa generella, såvitt möjligt effektiva

regler i föreliggande ämne hava hittills icke lett till resultat. Däremot

opaginerad Kontrollera mot PDF

fi

Kunell. Majlis proposition nr 228.

gäller mellan vissa av de till Parisunionen hörande staterna en specialöverenskommelse

härom, nämligen den förutnämnda överenskommelsen i

Madrid den 14 april 1891, vilken sedermera reviderats å konferenserna i

Washington och Haag.

Enligt denna överenskommelses nuvarande lydelse skall varje vara, å

vilken finnes anbragt en oriktig ursprungsbeteckning, hänsyftande på ett

av de fördragsslutande länderna eller plats inom något av dessa, vid införsel

till fördragsslutande land tagas i beslag eller drabbas av införselförbud.

Inom det land, där beteckningen anbragts eller dit varan kan hava införts,

skall även beslag verkställas. Örn lagstiftningen i något land ej medgiver

beslag inom landet, skall det ersättas med de rättsmedel, som landets

lag i jämförliga fall tillförsäkrar landets egna medborgare. Finnas ej

särskilda rättsmedel till undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar,

skola de rättsmedel, som finnas givna i fråga om varumärken eller

firma, vinna tillämpning (artikel 1). Överenskommelsen innehåller dessutom

närmare föreskrifter angående beslag (artikel 2) samt vissa undantagsbestämmelser

för fall, när beteckningen åtföljes av uppgift, tillräcklig

för att utesluta varje misstag i fråga om varornas verkliga ursprung

(artikel 3), eller när beteckningen är av generisk natur, d. v. s. enligt

handelsbruk endast tjänar att utmärka varans art; sistnämnda undantag

gäller dock icke ursprungsbeteckningar för vinodlingsprodukter (artikel 4).

De stater, tillhörande Parisunionen, vilka ej deltagit i överenskommelsen,

skola (artikel 5) på begäran äga ansluta sig till densamma i den ordning

artikel 16 Pariskonventionen föreskriver, d. v. s. genom tillkännagivande

på diplomatisk väg för Schweiziska edsförbundets regering, varvid överenskommelsen

erhåller gällande kraft en månad efter det nämnda regering

avsänt meddelande därom till övriga fördragsslutande länder. Slutligen

föreskrives i överenskommelsen, att bestämmelserna i artikel 16 bis

Pariskonventionen — avseende rätt för fördragsslutande land att biträda

konventionen för sina kolonier — skola äga tillämpning jämväl å Madridöverenskommelsen

(artikel 5), varjämte (artikel 6) meddelas bestämmelser

beträffande ratifikation.

I patentlagstiftningskommitténs den 20 september 1911 avgivna betänkande

med förslag till lag angående förbud mot införsel till riket av varor

med oriktig ursprungsbeteckning m. m. samt i propositionerna nr 257 till

1913 års riksdag och nr 249 till 1914 års senare riksdag har lämnats redogörelse

för bestämmelserna i överenskommelsen enligt dess dåvarande lydelse

samt beträffande tolkningen av vissa av dessa bestämmelser.

Den i Haag reviderade Madridöverenskommelsen är för närvarande

gällande mellan Brasiliens förenta stater, fria staden Danzig, Frankrike

med Algeriet och kolonier, franska zonen i Marocko, Nya Zeeland, Polen,

Portugal med Azorerna och Madeira, Schweiz, Spanien med spanska zonen

i Marocko, Stora Britannien med Norra Irland, Trinidad och Tobago,

Syrien och Libanon, Tjeckoslovakien, Tunis, Turkiet och Tyskland. För

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kunell. Majlis proposition nr 22R.

7

Cuba och Irländska fristaten gäller alltjämt den i Washington reviderade

texten. Åtskilliga till Parisunionen hörande stater, bl. a. Sverige och

övriga nordiska länder, hava emellertid ej biträtt överenskommelsen.

Vid olika tillfällen har det ifrågasatts, att vårt land skulle tillträda

Madridöverenskommelsen. Det har därvid framför allt anförts, att skydd

icke på annat sätt torde kunna erhållas mot obehörigt användande i utlandet

av sådana svenska ursprungsbeteckningar, som inhemska fabrikanter

begagna å exportartiklar. De förut omförmälda lagarna av 1913

och 1914 utformades redan från början så, att de skulle möjliggöra en

anslutning till överenskommelsen i dess dåvarande lydelse, i det att i

båda lagarna intogos föreskrifter om rätt för Konungen att under vissa

förutsättningar förordna om skydd för främmande ursprungsbeteckningar.

Och genom lagar den 16 maj 1930 vidtogos i dessa föreskrifter de ändringar,

som ansågos erforderliga på grund av de i Haag beslutade jämkningarna

i överenskommelsen.

Såsom framgår av propositionen nr 256 tili 1930 års riksdag, hade patent-

och registreringsverket redan före konferensen i Haag hemställt,

att åtgärder måtte vidtagas för tillträdande av Madridöverenskommelsen.

Över denna hemställan hördes kommerskollegium och åtskilliga korporationer,

vilka alla instämde i den gjorda hemställan.

Enligt det vid nämnda proposition fogade utdraget av statsrådsprotokollet

yttrade dåvarande chefen för handelsdepartementet vid anmälan

av frågan örn berörda lagändringar, bland annat, följande:

Patent- och registreringsverkets hemställan örn vidtagande av slutliga

åtgärder för sådan anslutning torde, med hänsyn till vad i ärendet förekommit,

böra biträdas. Såsom från skilda håll betonats, skulle genom det

skydd, som överenskommelsen tillförsäkrade, väsentliga fördelar komma att

beredas svensk industri och handel. Ett stävjande av det slag av illojal

konkurrens, varom här vore fråga, kunde icke vara annat än önskvärt,

detta jämväl ur den köpande allmänhetens synpunkt. Några alltför betydande

svårigheter vid uppfyllandet av de genom överenskommelsen åtagna

förpliktelser mot övriga anslutna stater syntes ej vara att befara. Redan

vid tillkomsten av vår nuvarande lagstiftning i ämnet hade för övrigt dessa

fördelar och svårigheter vägts mot varandra. Ett beslut i den förordade

riktningen skulle endast innebära ett förverkligande av vad statsmakterna

då avsett.

Inom riksdagen framkom icke någon gensaga mot den sålunda uttalade

uppfattningen.

De tidigare anförda skälen för Sveriges anslutning till Madridöverens- Departement,.

kommelsen synas alltjämt äga giltighet, varför jag finner mig böra för- chefen.

orda en sådan anslutning. Förut har ifrågasatts, att överenskommelsen

skulle biträdas såväl i den vid Haagkonferensen antagna som i den dessförinnan

gällande lydelsen. Då emellertid nu nästan alla de fördragsslu
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

tande länderna anslutit sig till den i Haag reviderade texten, torde överenskommelsen

böra biträdas endast i dess senaste lydelse.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte genom proposition äska riksdagens godkännande av ifrågavarande

överenskommelse.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Einar Engelstedt.

880780. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:218 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av överenskommelsen i Madrid den 14 april 1891 angående undertryckande av a1 i texten
  2. 1LU 1933:44 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av överenskommelsen i Madrid den 14 april 1891 angående undertryckande av oriktiga urspr s. 4 i texten