Sök i Ratio Lex

Angående understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer

1933-03-17 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:232, Angående understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer

Dokumentets text

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

17

Nr 232.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd åt efterlevande

till vissa i statens tjänst anställda personer; given

Stockholms slott den 17 mars 1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen under punkterna l:o—6:o hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 17 mars 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler uppkomna

frågor örn understöd, att utgå å allmänna indragningsstaten, åt

efterlevande till i det följande angivna, i statens tjänst anställda personer

och anför därvid:

Försvarsdepartementet.

l:o.

Rullföringsbiträdet, fanjunkaren i Kronobergs regementes reserv Claes

Alfred Carlssons son Sven Ingemar. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Carlsson var född den 25 mars 1877 och avled den 2(5 februari 1932;

Bihang lill riksdagens protokoll 193.1. 1 sand. Sr 230 — 232.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Departements
chefen.

att lian elen 13 april 1903 utnämndes till volontärdistinktionskorpral vid

Kronobergs regemente;

att lian den 19 augusti 1905, jämte det han erhöll avsked från korpralsbefattningen,

förordnades till sei‘geant i nämnda regementes reserv, där

lian den 9 mars 1921 befordrades till fanjunkare;

att han från och med den 1 februari 1906 intill sin död eller sålunda

under nära 26 år var anställd såsom rullföringsbiträde vid Varbergs rullföringsområde

nr 9;

att han såsom närmaste anhöriga efterlämnade änkan Karin Wiktoria

Carlsson, född Svensson, vilken är född den 25 april 1885, ävensom fyra

barn, nämligen en gift dotter samt sönerna Nils Gösta, född den 11 juli

1909, Erik Lennart, född den 20 november 1915, och Sven Ingemar, född

den 17 oktober 1920;

att sonen Erik Lennart är anställd såsom springpojke i en speceriaffär

i Varberg mot en lön av 17 kronor i veckan;

samt att bouppteckningen efter Carlsson utvisar en brist i boet å omkring

270 kronor.

Änkefru Carlsson har hos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande

av pension.

Arméförvaltningens civila departement har i ärendet anfört följande:

Någon anledning för departementet att tillstyrka utverkande av pension

åt änkefru Carlsson förelåge ej, enär lion endast vore 47 år gammal

och då hon, såvitt av handlingarna framginge, vore arbetsför.

Däremot skulle det kunna ifrågasättas, huruvida icke åt de två av

den avlidnes barn, som ännu ej fyllt 18 år, borde utverkas uppfostringsbidrag

att åtnjutas intill utgången av det kalenderår, varunder barnet

uppnådde 18 års ålder.

Örn Kungl. Majit funne anledning föreligga att hos riksdagen framlägga

förslag örn dylika uppfostringsbidrag, ville departementet föreslå,

att bidragen bestämdes till 96 kronor för år åt vartdera barnet.

Statskontoret har anfört följande:

I likhet med arméförvaltningens civila departement ansåge statskontoret

omständigheterna knappast vara sådana, att pension åt sökanden

själv borde utverkas. Däremot förefölle det statskontoret, som örn något

uppfostringsbidrag till de två yngsta barnen billigtvis skulle kunna ifrågasättas.

Mot vad civila departementet i sådant avseende föreslagit hade

statskontoret icke något att erinra.

Med hänsyn bland annat till karaktären av befattningarna såsom rullföringsbiträde

finner jag i likhet med ämbetsverken tillräcklig anledning

icke föreligga för beredande av pension åt änkefru Carlsson. På grund

av vad i ärendet blivit upplyst anser jag mig icke heller böra förorda, att

uppfostringsbidrag beviljas åt sonen Erik Lennart. Däremot biträder jag

förslaget örn utverkande av uppfostringsbidrag åt yngste sonen, Sven Ingemar.

Örn alltså understöd icke beviljas åt änkefru Carlsson eller den

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 232.

19

äldre sonen, synes nämnda uppfostringsbidrag böra bestämmas till högre

belopp än myndigheterna förordat, förslagsvis till 240 kronor för år. I

enlighet med vad jag sålanda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att avlidne rullföringsbiträdet, fanjunkaren i Kronobergs

regementes reserv Claes Alfred Carlssons och

hans efterlämnade änka Karin Wiktoria Carlssons,

född Svensson, minderårige son Sven Ingemar må

från och med den 1 mars 1932 till och med utgången

av det kalenderår, varunder han uppnår 18 års ålder,

å allmänna indragningsstaten. uppbära ett årligt uppfostringsbidrag

å 240 kronor.

Socialdepartementet.

2:o.

E. o. tjänstemannen hos riksförsäkringsanstalten Frans Gustaf Emanuel

Lundholms son Frans Lennart Börje. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lundholm var född den 8 oktober 1890 och avled den 26 september

1932;

att han inträdde i statens tjänst den 14 maj 1907 såsom musikvolontär

vid Norrlands trängkår, varest han tjänstgjorde till och med den 7 oktober

1912, då han beviljades avsked såsom musikdistinktionskorpral;

att han från och med den 10 november 1916 till och med den 7 september

1918 var anställd såsom biträde hos statens handelskommissibn samt

under en del av denna tid tillika innehade anställning hos statskommissionernas

pressbyrå;

att han den 3 januari 1920 antogs till e. o. tjänsteman hos riksförsäkringsanstalten,

där han tjänstgjorde intill den 14 maj 1928, från och med

vilken dag han — med undantag för en kortare tids semester sommaren

1928 —- åtnjöt tjänstledighet på grund av sjukdom till dess hans anställning

hos anstalten upphörde den 1 juli 1932;

att han vid sin avgång ur tjänst åtnjöt lön enligt 14 lönegraden 13

löneklassen i gällande löneplan för extra ordinarie tjänstemän vid allmänna

civilförvaltningen;

att han vid sin död efterlämnade änkan Gerda Ebba Begina Lundholm,

född Bärlund, vilken är född den 15 april 1894, och en son, Frans Lennart

Börje, född den 17 november 1928;

samt att bouppteckningen efter Lundholm utvisar en brist å omkring

1,200 kronor och att boet avträtts till konkurs.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis proposition nr 232.

Departements
chefen.

I enlighet med av Kungl. Maj:t i proposition nr 157, p. 7, framlagt förslag

beviljade 1932 års riksdag (riksd. skr. nr 227, p. 44) Lundholm en

årlig pension å allmänna indragningsstaten till belopp av 1,800 kronor,

att utgå från och med dagen näst efter den, då han lämnade sin anställning

hos anstalten.

Hos riksförsäkringsanstalten har änkefru Lundholm anhållit örn utverkande

av uppfostringsbidrag åt makarna Lundholms förenämnde son

Frans Lennart Börje och därvid rörande sin egen och sonens ekonomiska

ställning uppgivit följande:

Lundholm hade till förmån för sin son tecknat en livförsäkring å 5,000

kronor, vilket belopp enligt den avlidnes bestämmelse skulle bilda en

fond, benämnd »Lennarts studiefond», vars avkastning i stort sett endast

finge användas till bekostande av sonens skolgång och vidare utbildning.

Änkefru Lundholm hade själv icke några andra tillgångar än bohag

till sin lägenhet, bestående av ett rum och kök. För sin och sonens

försörjning vore hon uteslutande hänvisad till sin lön såsom biträde å en

advokatbyrå i Stockholm, vilken lön för närvarande uppginge till 325

kronor i månaden. Dessutom vore hon försörjningspliktig gentemot sin

moder, som fyllt 64 år och omhänderhade skötseln av hemmet.

Riksförsäkringsanstalten har hemställt örn beredande av uppfostringsbidrag

åt makarna Lundholms son, att utgå från och med den 1 oktober

1932, och därvid anfört, bland annat, följande:

Enär Lundholm icke innehaft befattning å ordinarie stat, vore hans

son icke berättigad till pension enligt de för den ordinarie personalen

hos riksförsäkringsanstalten gällande bestämmelserna. Emellertid syntes

de skäl, som föranlett 1932 års riksdag att bevilja Lundholm en årlig

pension på grund av sjukdom, jämväl tala för att efter hans frånfälle

hans son borde erhålla ett årligt understöd av statsmedel. Anstalten

ville erinra örn, att 1927 års riksdag på förslag av Kungl. Maj:t beviljat

vartdera av amanuensen hos anstalten N. V. V. Kronbergs två minderåriga

barn ett årligt understöd å 300 kronor (prop. nr 91, p. 3, och riksd.

skr. nr 216, p. 36). Likaså hade 1931 års riksdag beviljat t. f. sekreteraren,

notarien å extra stat hos anstalten C. A. (Lson Cronströms minderåriga

dotter ett årligt uppfostringsbidrag å 384 kronor (prop. nr 177, p. 1,

och riksd. skr. nr 204, p. 3) samt 1932 års riksdag beviljat vart och ett

av förste amanuensen hos anstalten A. F. Nordmarks tre minderåriga

barn ett årligt uppfostringsbidrag å 384 kronor (prop. nr 145, p. 3, och

riksd. skr. nr 229, p. 5).

Statskontoret Ilar tillstyrkt pension åt makarna Lundholms son till

belopp av 384 kronor.

I anslutning till vad ämbetsverken föreslagit hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att avlidne e. o. tjänstemannen hos riksförsäkringsanstalten

Frans Gustaf Emanuel Lundholms och hans

efterlämnade änka Gerda Ebba Regina Lundholms,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

född Bärlund, minderårige son Frans Lennart Börje

må från och med den 1 oktober 1932 till och med utgången

av det kalenderår, varunder han uppnår 18

års ålder, å allmänna indragningsstaten uppbära ett

årligt uppfostringsbidrag å 384 kronor.

3:o.

Lappfogden Claes Axel Laurentius Österbergs efterlevande. Av utredningen

i ärendet inhämtas,

att Österberg var född den 14 december 1882 och avled den 9 januari

1933;

att han avlagt filosofie licentiatexamen;

att han från den 1 juli 1916 intill sin död innehade förordnande såsom

lappfogde i Norrbottens läns södra lappfogdedistrikt;

att han i sistnämnda egenskap senast åtnjöt arvode med 5,500 kronor

för år jämte provisoriskt avlöningstillägg med 500 kronor för år;

att han enligt ett av överläkaren ATid Österåsens sanatorium den 15 januari

1933 utfärdat intyg lidit av lung- och halstuberkulos samt att uppkomsten

och utvecklingen av dessa sjukdomar i mycket hög grad måste

anses orsakad av det kroppsligt ansträngande, strapatsfyllda liv, som han

på grund av sin tjänst varit tvungen att föra;

att han vid sin död efterlämnade änkan Elma Eugenia Österberg, född

Pettersson, vilken är född den 24 juni 1892, ävensom två minderåriga barn,

nämligen dottern Inga Katarina, född den 1 maj 1920, och sonen Clas

Arne, född den 17 september 1921;

samt att tillgångarna i boet efter Österberg, förutom lösöre, utgöras av

allenast en livförsäkring å 6,000 kronor, under det att skulder och ansvarsförbindelser

uppgå till belopp, betydligt överstigande värdet av tillgångarna.

Änkefru Österberg har i en till Kungl. Majit ställd skrift anhållit örn

vidtagande av åtgärd för beredande av pension åt henne och uppfostringsbidrag

åt hennes två minderåriga barn.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har tillstyrkt änkefru Österbergs förenämnda

ansökning och därvid anfört, bland annat, följande:

Det hade varit en så Ami teoretiskt som praktiskt utomordentligt kvalificerad

kraft, som med Österbergs anställning såsom lappfogde knutits

till lappväsendet. Innan Österberg den 1 juli 1916 tillträdde förordnandet

såsom lappfogde, hade statsmakterna — åtminstone under åren 1911—1915

—- anlitat honom för åtskilliga kommittéarbeten och utredningar för civildepartementets

och jordbruksdepartementets räkning, berörande förarbetena

till renbeteskonventionen med Norge jämte andra frågor på lappväsendets

område. Under studieåren hade Österberg i tre års tid sommar

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

och vinter bott hos de yppersta renskötarna bland Jokkmokks fjälllappar,

följt med på flyttningarna oell deltagit i alla förekommande arbeten.

Han hade jämväl varit detacherad i offentliga uppdrag såsom instruktör

i renskötsel inom Västerbottens lappmarker. För filosofie doktorsgrads

vinnande hade Österberg utarbetat en avhandling örn etnografiska undersökningar

rörande skogsrenskötseln inom Lule lappmark, vilken avhandling

emellertid av ekonomiska skäl icke blivit tryckt. Österbergs kunnighet

och nit i arbetet såsom lappfogde förtjänade ett utmärkt vitsord, och

han hade såsom lappfogde förstått att göra sig respekterad bland lappar

oell bofasta samt i det ofta grannlaga förhållandet till Norge på ett lyckligt

sätt representerat det svenska lappväsendet.

Lappfogdetjänsterna vore icke uppförda på ordinarie stat. De framställningar,

som gjorts om beredande av ordinarie anställning åt tjänsternas

innehavare, hade av olika anledningar ännu icke lett till något resultat.

Det torde i allt fall vara från statsmakternas sida erkänt, att det

arbete, lappfogdarna utförde, vore av den beskaffenhet, att dessa tjänster

även framgent bomme att behövas och att de således vore av ordinarie

natur.

Såväl länsstyrelsen i Norrbottens län som övriga av lappväsendet berörda

länsstyrelser hade hävdat, att lappfogdetjänsternas betydenhet och

kvalitet fordrade, att desamma hänfördes till lägst 26:e lönegraden. För

denna sin inställning ansåge sig länsstyrelsen också vid flera tillfällen

hava anfört skäl, som rent objektivt sett måste betraktas som fullt bärande.

Det syntes länsstyrelsen därför rättmätigt och skäligt, att en pension

till Österbergs efterlevande icke utmättes lägre än örn han varit innehavare

av tjänst i nyssnämnda lönegrad. Någon avkortning på grund av

att pensionsavgifter icke erlagts syntes billigtvis icke böra komma i fråga,

då ju uraktlåtenheten därvidlag icke kunde läggas Österberg till last.

Länsstyrelsen ville i detta sammanhang vitsorda, att Österberg under

tjänstgöring i lappväsendet ådragit sig eller åtminstone lagt grunden till

den sjukdom, vilken medfört hans död.

Statskontoret har i ärendet anfört i huvudsak följande:

Goda skäl syntes föreligga för beredande av pension åt änkefru Österberg

och uppfostringsbidrag åt makarna Österbergs barn. I detta avseende

liksom i fråga örn understödsbeloppen kunde åberopas ett nära liggande

precedensfall, nämligen 1930 års riksdags beslut att bevilja pension

å 900 kronor för år åt lappfogden J. O. Holms änka samt uppfostringsbidrag

å 180 kronor för år åt vart och ett av makarna Holms fem min

deråriga barn (prop. nr 148, p. 7; riksd. skr. nr 371, p. 7). I jämförelse härmed

ville statskontoret i nu förevarande fall icke ifrågasätta annan olikhet

än att, då barnen Österberg vore endast två, uppfostringsbidragen

syntes böra, såsom i liknande fall iakttagits, bestämmas till något högre

belopp, förslagsvis till 300 kronor åt vartdera barnet.

Statskontoret har alltså hemställt örn beredande av pension åt änkefru

Österberg till årligt belopp av 900 kronor och uppfostringsbidrag åt makarna

Österbergs två minderåriga barn med 300 kronor örn året för vartdera

barnet, att utgå intill utgången av det kalenderår, varunder barnet

uppnått 18 års ålder.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 232.

23

Genom beslut den 3 februari 1933 har Kungl. Maj:t medgivit, att till

iinkan Österberg finge, i avvaktan på att frågan örn beredande av årligt

understöd åt henne och hennes minderåriga barn blivit slutligen prövad,

såsom tillfälligt understöd utgå ett belopp av 500 kronor, att av statskontoret

utbetalas från det under femte huvudtiteln uppförda reservationsanslaget

till extra utgifter.

Med hänsyn till föreliggande omständigheter har jag ansett mig böra

tillstyrka, att pension beredes änkefru Österberg, oaktat hon endast är

omkring 41 år gammal. I fråga örn pensionsbeloppet kan jag biträda

statskontorets förslag. Beträffande uppfostringsbidrag åt makarna Österbergs

båda minderåriga barn har jag intet att erinra mot vad statskontoret

ifrågasatt. Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att lappfogden Claes Axel Laurentius Österbergs

änka Elma Eugenia Österberg, född Pettersson, och

makarnas två minderåriga barn Inga Katarina och

Clas Arne må från och med den 1 februari 1933 å allmänna

in dragningsstaten uppbära, änkan en årlig pension

av 900 kronor under återstående livstiden, så länge

hon förblir änka, samt vartdera barnet ett årligt uppfostringsbidrag

å 300 kronor till och med utgången av

det kalenderår, under vilket barnet uppnår 18 års

ålder.

Kommunikationsdepartementet.

4:o.

E. o. tjänstemannen hos byggnadsstyrelsen, biträdande ingenjören Carl

Gustaf Rydbergs änka. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Rydberg var född den 5 mars 1870 och avled den 25 november 1932;

att han under en tid av nära 3 år under åren 1894—1897 innehade anställning

vid fortifikationens ritbyrå;

att han under tiden 5 juni 1909—30 juni 1925 var anställd hos arméns

kasernbyggnadsnämnd;

att han under tiden 1 juli 1925—30 september 1926 av byggnadsstyrelsen

anlitades för mera tillfälliga arbetsuppgifter, vilka emellertid nödvändiggjorde

daglig tjänstgöring i full utsträckning, samt från och med den 1

oktober 1926 av byggnadsstyrelsen antogs till extra ordinarie tjänsteman,

biträdande ingenjör, med avlöning enligt 20 lönegraden i löneplanen för

extra ordinarie befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen, vilken

befattning han innehade till sin död;

att han vid sitt frånfälle såsom närmaste anhöriga efterlämnade änkan

Olivia Rydberg, född Skog, vilken är född den 9 augusti 1875, en dotter,

född den 2 september 1915, ävensom åldrig moder;

Departements
chefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

samt att bouppteckningen efter Rydberg utvisar eu behållning i boet

av omkring 6,300 kronor.

Änkefru Rydberg har i en till Kungl. Majit ställd skrift anhållit att

komma i åtnjutande av pension.

Byggnadsstyrelsen har tillstyrkt beredande av pension åt änkefru Rydberg

och därvid anfört, bland annat, följande:

Med hänsyn såväl till den jämförelsevis långa tid, under vilken Rydberg

varit anställd i statens tjänst och varunder han fullgjort sitt arbete

med stor plikttrohet och skicklighet, som därtill att änkefru Rydberg uppnått

en ålder, vid vilken utsikt till förvärvsarbete väsentligen minskats,

och att den avlidne efterlämnat, förutom änkan, en dotter i skolåldern

samt en åldrig moder, vilken enligt änkefru Rydbergs uppgift varit så

gott som uteslutande hänvisad till försörjning av den avlidne, funne byggnadsstyrelsen

det vara behjärtansvärt och med billigheten överensstämmande,

att en årlig pension, förslagsvis 700 kronor, bereddes änkefru

Rydberg.

Statskontoret har, under framhållande att Rydberg under 26 år arbetat

för statens räkning samt att behov av understöd utan tvivel förelåge för

hans efterlevande, tillstyrkt utverkande av pension åt sökanden. Beträffande

pensionsbeloppet har statskontoret anfört i huvudsak följande:

Det av byggnadsstyrelsen föreslagna beloppet syntes icke vara för högt

tilltaget. Snarare skulle väl kunna ifrågasättas ett något högre belopp.

Med erinran emellertid örn 1930 års riksdags beslut örn pension å 708

kronor åt förre tecknaren vid naturhistoriska riksmuseet och Sveriges

geologiska undersökning G. G. Liljevalis änka (riksd. skr. nr 371, p. 10) ville

statskontoret icke framställa något ändringsförslag utan hemställde, att

pensionen åt änkefru Rydberg måtte bestämmas till det av byggnadsstyrelsen

ifrågasatta beloppet, vilket belopp dock för vinnande av delbarhet

med tolv borde jämkas till 708 kronor.

I anslutning till ämbetsverkens förslag hemställer jag, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att e. o. tjänstemannen hos byggnadsstyrelsen, biträdande

ingenjören Carl Gustaf Rydbergs änka Olivia

Rydberg, född Skog, må från och med den 1 december

1932 under sin återstående livstid, så länge

bon förblir änka, å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 708 kronor.

Ecklesiastikdepartementet.

5:o.

Förre akademiskogvaktaren Johan Gustafssons änka. Av handlingarna

i ärendet inhämtas,

att Gustafsson var född den 23 januari 1857 och avled den 30 september

1931;

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. May.ts proposition nr 232.

att lian under åren 1886—1922 var anställd såsom skogvaktare vid Uppsala

universitets skogsförvaltning;

att han vid sin död efterlämnade änkan Matilda Serafia Gustafsson,

född Södergren, vilken är född den 3 september 1857, samt tre myndiga

barn, nämligen en son och två gifta döttrar;

samt att bouppteckningen efter Gustafsson utvisar en behållning av

omkring 1,300 kronor.

Kyrkoherden i Björksta församling bar i intyg, som ioretetts i ärendet,

anfört, att änkefru Gustafsson, vilken veterligen icke ägde andra tillgångar

än de i bouppteckningen upptagna, vore i behov av understöd. I intyget

har vidare meddelats, att makarna Gustafssons son saknar förmåga att

försörja modern.

Uppsala universitets drätselnämnd bar gjort framställning örn beredande

av pension åt änkefru Gustafsson oell därvid erinrat, att de vid

Uppsala universitets skogsförvaltning anställda skogvaktarna numera

vore skyldiga att tillhöra vaktbetjäningens vid Uppsala universitet pensionsinrättning

för änkor och barn men att de före den 1 juli 1926 icke

ägt rätt att ingå i sagda pensionsinrättning, på grund varav änkor och

barn efter skogvaktare, som avgått från tjänsten före sagda tid, icke vore

berättigade till pension från någon pensionsinrättning vid universitetet

eller över huvud från någon statlig sådan inrättning.

Drätselnämnden har vidare meddelat, att, därest skogvaktaren Gustafsson

varit medlem av nyssnämnda pensionsinrättning, bans änka skulle

därifrån hava uppburit en årlig pension av 320 kronor jämte dyrtidstilllägg.

Kanslern för rikets universitet har tillstyrkt den av Uppsala universitets

drätselnämnd sålunda gjorda framställningen.

Statskontoret har anfört följande:

Då skogvaktaren Gustafsson redan lämnat sin anställning, innan delaktighet

i den för vaktbetjäningen vid Uppsala universitet inrättade familjepensioneringen

öppnats för skogvaktarpersonalen, samt Gustafssons

änka till följd härav icke vore berättigad till någon änkepension,

syntes hon böra erhålla någon pension av statsmedel. Hon vore 75 år gammal

och saknade egna medel till sitt uppehälle och syntes ej heller, enligt

vad i ärendet ingivna handlingar utvisade, kunna påräkna nämnvärt bidrag

till sin försörjning från sina barns sida. Därest delaktighet vunnits

i nämnda pensionering, skulle pensionsbeloppet för änkan Gustafsson

hava utgjort 320 kronor. Då högre belopp icke borde ifrågakomma för

henne, utan snarare en något lägre pension borde utgå i detta fall, där

pensionsförmånen icke motsvarades av erlagda avgifter, syntes pensionsbeloppet

lämpligen kunna bestämmas till 300 kronor.

Statskontoret bär sålunda tillstyrkt utverkande av pension åt änkefru

Gustafsson till årligt belopp av 300 kronor.

Bihang lill riksdagens protokoll Hvid. 1 sunil. Nr Hill) —2.''I2.

s. 26 Kontrollera mot PDF

JUepartements
chtfen.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Under åberopande av vad i ärendet förekommit hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre akademiskogvaktaren Johan Gustafssons

änka Matilda Serafia Gustafsson, född Södergren,

må från och med den 1 oktober 1931 under sin återstående

livstid, så länge hon förblir änka, å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 300

kronor.

Gro.

Extraläraren vid högre allmänna läroverket i Gävle Karl Edvard Meijenqvists

änka. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Mejenqvist var född den 15 juli 1867 och avled den 5 november 1932;

att han från och med höstterminen 1906 till och med vårterminen 1932

med undantag av vårterminen 1911 tjänstgjorde såsom vikarierande adjunkt,

extra lärare eller timlärare vid högre allmänna läroverken i Falun

och Västervik, realskolan i Karlshamn och högre allmänna läroverket i

Gävle, därav med full tjänstgöring under sammanlagt 23 läsår;

att Meijenqvists avlöningsförmåner för år, dyrtidstillägg oberäknat, såsom

e. o. ämneslärare vid allmänt läroverk utgjorde arvode 2,900 kronor,

tillfällig löneförbättring 725 kronor och provisorisk avlöningsförbättring

180 kronor eller således tillhopa 3,805 kronor;

att Meijenqvists änka, Klara Antonia Mejenqvist, född Källgren, är

född den 19 december 1867;

att makarna Meijenqvists äktenskap varit barnlöst;

att behållningen i boet efter Meijenqvist uppgick till omkring 3,400

kronor;

samt att änkefru Meijenqvist härutöver icke äger några tillgångar.

I enlighet med av Kungl. Maj:t i proposition nr 157, p. 9, framlagt

förslag beviljade 1932 års riksdag (riksd. skr. nr 227, p. 60) Meijenqvist

en årlig pension å allmänna indragningsstaten till belopp av 1,728 kronor,

att utgå från och med den 1 augusti 1932.

Rektorn vid högre allmänna läroverket i Gävle har gjort framställning

örn utverkande åt änkefru Meijenqvist av pension.

Skolöverstyrelsen har hemställt, att åt änkefru Meijenqvist måtte beredas

en årlig pension av 684 kronor, och därvid anfört i huvudsak följande:
I

förevarande fall förelåge enligt skolöverstyrelsens förmenande mycket

ömmande omständigheter. Förutom den lilla behållning, som funnes i

boet efter mannen, ägde änkefru Meijenqvist icke några som helst till
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kunni. Majlis proposition nr 232.

27

gångar. Hon hade icke heller barn, av vilka hon kunde erhålla bidrag

till sitt uppehälle. Kiksdagen hade ock i tidigare liknande fall beviljat

pension till änkor efter extra ordinarie befattningshavare i statens tjänst.

Yad beträffade storleken av den änkepension, som i nu förevarande fall

skulle kunna ifrågakomma, ville överstyrelsen framhålla, att, därest pensionen

uträknades enligt de i kapitel IX av reglementet för statens pensionsanstalt

givna bestämmelser angående efterlevande efter lärare vid

allmänna läroverk m. fl., den komme att jämlikt §§ 33 och 34 av nämnda

reglemente vara lika med ett belopp, som med 300 kronor överstege 20 procent

av det för Meijenqvist gällande tjänstepensionsunderlaget. Enär den

pension, som beviljats Meijenqvist, uträknats efter ett pensionsunderlag av

1,933 kronor 33 öre, motsvarande 2/a av det till Meijenqvist utgående årsarvodet,

skulle under nyss angivna förutsättning således nu ifrågavarande

änkepension bestämmas till ett belopp, som utgjorde 20 procent av 1,933

kronor 33 öre med tillägg av 300 kronor eller 686 kronor 66 öre och, avrundat

till närmast lägre med 12 jämnt delbara krontal, 684 kronor. Överstyrelsen

funne en pension av nämnda storlek skälig.

Statskontoret har anfört följande:

Såsom handlingarna utvisade torelåge starka billighetsskäl för att någon

pension utverkades åt Meijenqvists änka. Det av skolöverstyrelsen

föreslagna pensionsbeloppet, 684 kronor, syntes emellertid vara något

större än vad som plägade beviljas i änkepension under motsvarande förhållanden

och syntes i någon mån böra minskas. Beräknade man, i enlighet

med skolöverstyrelsens förslag, änkepensionsbeloppet i förhållande till

vad som kunde anses vara mannens pensionsunderlag, syntes reducering

av beloppet böra ske med hänsyn till att avgifter icke erlagts. För egen

del ville statskontoret föreslå ett belopp av 600 kronor.

Även jag finner mig böra förorda, att pension utverkas åt änkefru

Meijenqvist. I fråga örn storleken av pensionen biträder jag statskontorets

förslag. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att extraläraren vid högre allmänna läroverket i

Gävle Karl Edvard Meijenqvists änka Klara Antonia

Meijenqvist, född Källgren, må från och med den 1

december 1932 under sin återstående livstid, så länge

hon förblir Anka, å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 600 kronor.

Vad departementschefen under punkterna

1 :o—6:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter

instämma, bifaller Hans Kungl. Hög

het Kronprinsen-Regenten samt förordnar, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Hr protokollet:

Birger Brandt.

Departements
chefen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1933:36 Bankoutskottets utlåtande Nr 36 s. 5 i texten