Sök i Ratio Lex

Angående indragning av viss personal vid domänverket m. m

1933-03-10 · 64 sidor, varav 64 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 64 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:233, Angående indragning av viss personal vid domänverket m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

1

Nr 233.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående indragning av

viss personal vid domänverket m. m.; given Stockholms slott

den 10 mars 1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 10 mars 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman,

Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen

anför cliefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld:

Genom beslut/av Kungl. Majit och riksdagen hava under 1932 flera betydelsefulla

skogslagstiftningsfrågor, som sedan åtskilliga år stått på dagordningen,

bringats till sin lösning. Den 13 maj 1932 utfärdades lag örn

häradsallmänningar (nr 107), varigenom nya grunder infördes för förvaltningen

av häradsallmänningarna och tillsynen över desamma. Lagstift
Rihang

till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 233.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. May.ts proposition nr 233.

ningen för enskilda skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns

lappmarker samt Särna och Idre socknar av Kopparbergs län omlades

jämlikt lagen den 10 juni 1982 (nr 180) örn vård av vissa skogar inom

Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. fl. områden. Slutligen

innebar den ecklesiastika boställsordningen den 30 augusti 1932 (nr 400) en

fullständigt ny ordning i fråga örn vården av de ecklesiastika boställenas

skogar. De två förstnämnda lagarna skola träda i kraft den 1 januari

1934. Den ecklesiastika boställsordningen träder jämlikt kungörelse den

30 augusti 1932 (nr 412) i kraft den 1 maj 1933.

De sålunda beslutade lagändringarna medföra, att en väsentlig del av

de arbetsuppgifter, som för närvarande ankomma på domänverket, överflyttas

till andra organisationer. Den vård och förvaltning av häradsallmänningarna,

som enligt förordningen den 26 januari 1894 (nr 11, s. 1)

angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket nu ankommer

på skogsstaten, skall framdeles ombesörjas av delägarna själva, och den

uppsikt över skogarna, som enligt samma förordning utövas av domänverket,

skall ankomma på vederbörande skogsvårdsstyrelse. Sedan förordningen

den 18 juni 1915 (nr 251) angående utsyning å viss skog inom

Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker upphört och ersatts med en

lag, enligt vilken uppsikten över lagens efterlevnad skall utövas av vederbörande

skogsvårdsstyrelse, kommer domänverkets befattning med de enskildas

skogar i nämnda trakter att upphöra. Domänverket befrias ävenledes

från den omedelbara vård och förvaltning eller kontroll, som jämlikt

kungörelsen den 9 december 1910 (nr 141, s. 40) angående grunder för ändringar

i lagstiftningen örn ecklesiastika boställsskogar samt förenämnda

förordning den 26 januari 1894 åligger domänverket.

Den 16 september 1932 uppdrog Kungl. Majit åt domänstyrelsen att

skyndsammast utarbeta och till Kungl. Majit inkomma med de förslag

rörande domänverkets organisation och vad härmed sammanhängde, som

kunde föranledas därav, att förvaltningen av vissa skogar enligt under

1932 fattade beslut skulle överflyttas från domänstyrelsen. Till följd harav

har domänstyrelsen den 14 december 1932 dels överlämnat uppgift å

den personal inom domänverket, som beräknas bliva övertalig på grund a\

nämnda minskning av verkets arbetsuppgifter, dels avgivit förslag beträffande

förfarandet vid avskiljande av övertalig personal samt ersättning

åt sådan personal. Häröver hava infordrade yttranden avgivits den 16

januari 1933 av statskontoret, den 17 samma månad av kammarkollegiet,

den 24 samma månad av riksräkenskapsverket samt den 7 februari 1933

av kommunikationsverkens lönenämnd. Kammarkollegiet har begränsat

sitt utlåtande till prästskogarna, d. v. s. skogarna till boställen, anslagna

till avlöning åt det territoriella prästerskapet, samt ansett sig icke böra

ingå i bedömande av ärendet i hela dess omfattning utan huvudsakligen

allenast i vad däri behandlas frågan örn den ersättning, som ur kyrkofonden

borde erläggas till domänfonden för dennas utgifter för personal..

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

som bleve övertalig till följd av prästskogarnas förläggande till annan

förvaltning. Därjämte hava yttranden inkommit från personalsammanslutningarna

inom domänverket, nämligen föreningen Sveriges ordinarie

jägmästare, De extra jägmästarnas förbund samt Sveriges kronojägareförbund.

Då jag nu anhåller att få anmäla denna fråga, torde jag till en början

böra lämna en 1) redogörelse för vad vid 1932 års riksdag förekommit

i iimnet, som därefter behandlas i följande avdelningar, nämligen 2) beräkning

av övertalig personal, 3) förfarande vid avskiljande av övertalig

personal, 4) avlöning och ersättning åt entledigad ordinarie personal, 5)

ersättning åt entledigad icke ordinarie personal samt 6) ersättning till

domänfonden för kostnad för sådan avlöning och ersättning. Slutligen

torde jag få ingå på 7) frågan örn antalet ordinarie befattningshavare

vid domänverket.

1. Frågans behandling vid 1932 års riksdag.

a) Administrationen av de s. k. lappmarksskogarna.

Förslag till lag örn vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker med flera områden framlades i proposition nr

217/1932.

I propositionen lämnades, bland annat, redogörelse för ett av domänstyrelsen

den 30 september 1931 avgivet yttrande över 1927 års skogssakkunnigas

för lappmarken betänkande. I fråga örn de ekonomiska följder,

som skulle uppstå, därest det numera antagna förslaget skulle vinna

statsmakternas bifall, anförde domänstyrelsen:

Skulle sakkunnigas förslag vinna statsmakternas gillande, uppstode

vissa konsekvenser för domänverket, nämligen i form av betydande personalindragningar.

Styrelsen hade, sedan frågan aktualiserats genom

betänkandets offentliggörande, verkställt ny utredning beträffande personalindragningen

och kommit till den uppfattningen, att, därest domänverket

befriades från handhavandet av lappmarkslagen, följande ordinarie

befattningar måste indragas, nämligen 7 jägmästar- och 46 kronojägartjänster.

Härtill komme viss extra ordinarie personal, nämligen 4

jägmästare oell 11 kronojägare, och slutligen 21 extra jägmästare och 12

extra kronojägare. Nämnda extra personal tjänstgjorde emellertid endast

eirka 7 respektive 6 månader per år. Uti den tidigare utredningen

hade beräknats en indragning av 2 ordinarie och 9 extra ordinarie jägmästare,

alltså lika stort antal förvaltande personal i fast anställning,

som den sista utredningen givit vid handen, ehuruväl med avsevärd förskjutning

emellan de båda kategorierna. Beträffande den bevakande personalen

ifrågasattes nu en indragning av 46 ordinarie kronojägare mot

31 enligt tidigare beräkning samt 11 årsförordnade extra ordinarie kronojägare

mot förut beräknade 12. Av extra personal räknade styrelsen

med samma antal såväl jägmästare som kronojägare som år 1929. Utgående

från vissa medeltal beträffande såväl löneklass som lönegrupp

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

för den ordinarie personalen samt motsvarande gruppering för den extra

ordinarie beräknade styrelsen, att nu till indragning ifrågakommande 7

ordinarie jägmästare, 4 extra ordinarie jägmästare, 46 kronojägare och 11

extra ordinarie kronojägare uppbure en sammanlagd avlöning per år av

288,279 kronor, därvid dyrtidstillägg beräknats efter 12 procent. Till sagda

personal utginge i medeltal per år i traktamenten och resekostnadsersättning

93,066 kronor, vilket utgjorde, sammanlagt 376,345 kronor. Härtill

komme avlöningsförmåner, d. v. s. arvode, dagtraktamenten och resekostnadsersättning

för den extra personal, som jämväl skulle bliva övertalig,

nämligen 21 jägmästare och 12 kronojägare, eller 119,094 kronor enligt

1929 års utredning. Styrelsen hade här ej funnit anledning till någon

ändring i tidigare beräkningar på grund av ändrade dyrtidstillägg, enär

tjänstgöringstiden för denna extra personal för år 1931 ej ännu kunnat

fastställas, lie direkta avlöningsförmånerna till den personal, som skulle

bliva övertalig under viss angiven förutsättning, stege sålunda till cirka

495,439 kronor, vilken summa å andra sidan skulle kunna sägas representera

de direkta kostnaderna för domänverket för lappmarkslagens handhavande.

Därest nyss angivna förutsättning skulle bliva verklighet, finge nyssnämnda

antal ordinarie och extra ordinarie personal, som icke vidare

kunde beredas sysselsättning i domänverkets tjänst, icke utan vidare avskedas

utan måste ställas på indragningsstat. Beträffande åter den extra,

under sommarsäsongen anställda personalen syntes densamma icke vidare

kunna påräkna sysselsättning i domänverkets tjänst i annan mån än för

rekrytering av personalen i övrigt.

Örn därför berättigande gåves åt de synpunkter och önskemål, som styrelsen

här nyss framlagt, borde vid jämförelse av kostnaderna för en

reviderad lappmarkslags handhavande å ena sidan genom skogsvårdsstyrelser

och å den andra genom domänverket med dess nuvarande organisation,

till den av de sakkunniga beräknade kostnaden för det förra alternativet

läggas den beräknade kostnaden för överförande på indragningsstat

av det antal ordinarie och extra ordinarie personal, som styrelsen här

förut angivit såsom blivande övertalig, eller i runt tal 283,000 kronor,

vilket1 sistnämnda belopp dock minskades undan för undan i den mån indragna

tjänstemän pensionerades eller avlede.

Föredragande departementschefen anförde beträffande handhavandet

av den nya lagen, bland annat, att det vore synnerligen önskvärt, att vederbörande

skogsvårdsstyrelser i största möjliga utsträckning måtte tillgodogöra

sig den sakkunskap beträffande lappmarksskogarna, som besuttes

av nuvarande förvaltande och bevakande personal inom skogsstaten,

ävensom att detta önskemål torde vara beaktansvärt jämväl med hänsyn

därtill att, på sätt framginge av domänstyrelsens yttrande, ett icke obetydligt

antal skogsstatspersonal komme att genom den föreslagna organisationsförändringen

bliva övertaligt. — I fråga örn kostnaderna för den

föreslagna förändrade organisationen framhöll departementschefen, bland

annat, att en ökning i de av omorganisationen föranledda kostnader skulle

inträda, örn den skogsstaten tillhöriga personal, vilken genom berörda omorganisation

bleve övertalig, överfördes på indragnings- eller övergångsstat.

Vad till förmån för en dylik åtgärd anförts ägde enligt departe
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

mentschefens mening fog, och syntes frågan framdeles höra bliva föremål

för närmare övervägande. Utan att taga slutgiltig ställning till frågan

omnämnde departementschefen, att av de tjänster, vilka enligt domänstyrelsens

utredning skulle behöva indragas, 4 revirförvaltarebefattningar

och 10 bevakningstjänster vore i avvaktan på en sedan någon tid motsedd

ändring av lappmarkslagen tillsatta allenast på förordnande.

Jordbruksutskottet anförde i sitt utlåtande nr 72 bland annat följande:

Mot förslaget hade anförts, att dess genomförande skulle medföra betydande

kostnader för statsverket. Enligt den utredning, som i ärendet

förelåge, syntes berörda kostnader komma att överstiga dem, vilka staten

nu finge vidkännas i anledning av lappmarkslagen, med omkring 300,000

kronor årligen. Denna kostnadsberäkning förutsatte, att den personal

i domänstyrelsen, som genom den nya lagen bleve övertalig, överfördes

på indragningsstat. Enligt domänstyrelsens uppgift uppbure den ordinarie

och extra ordinarie personal, som kunde ifrågakomma till indragning,

en sammanlagd avlöning av 283,279 kronor örn året, därvid dyrtidstillägg

beräknats efter 12 procent. Utskottet förstode väl, att en ökning

av statens utgifter med det ganska avsevärda belopp, det här rörde sig

om, kunde, särskilt i dessa tider, ingiva betänkligheter. Å andra sidan

ville utskottet framhålla, att den fråga, som nu vore föremål för utskottets

behandling, vore för mycket stora delar av landet utav synnerlig vikt.

Det vore angeläget, att densamma snart vunne sin lösning. Ett uppskov

på allenast ett eller annat år torde ur statsfinansiell synpunkt vara utan

större betydelse. Att ställa saken helt på framtiden syntes icke försvarligt.

Utskottet funne därför kostnadsskälen icke vara av den art, att de

borde föranleda avslag å Kungl. Maj:ts förslag. I detta sammanhang ville

utskottet uttala den förväntan, att övertalig personal inom domänverket

komme att i så stor utsträckning som möjligt vinna anställning hos de

skogsvårdsstyrelser, vilkas personalbehov Ökades genom den nya lagen.

I den mån så komme att ske, minskades givetvis de beräknade utgifterna

för statsverket.

b) Förvaltningen av de ecklesiastika boställenas skogar.

I proposition nr 187/1932 framlade Kungl. Majit förslag till ny ecklesiastik

boställsordning. Enligt det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet

har i fråga örn konsekvenserna av den föreslagna förändrade administrationen

i ärendet förekommit följande.

Domänstyrelsen anförde i utlåtande den 14 november 1931:

Den skogsstatspersonal, som vid nuvarande organisation toges i anspråk

för förvaltning av löneboställenas skogar, kunde beräknas utgöra, av ordinarie

personal, minst 1 Överjägmästare samt omkring 17 jägmästare och

76 kronojägare ävensom, av icke-ordinarie personal, omkring 6 revirassistenter

och 14 kronojägare.

Därest statsmakterna skulle pröva lämpligt att genomföra en ändrad

organisation, i enlighet med föreliggande förslag, av förvaltningen av löneboställenas

skogar, komme detta att nödvändiggöra en fullständig omgestaltning

av gränserna för statens revir och bevakningstrakter, särskilt

inom do sju södra överjägmästardistrikten, med därav föranledd avsevärd

ökning av dessa administrationsområdens geografiska omfattning och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

stegring av kostnaderna för resor ock förrättningar inom desamma för

domänfondens skogar.

På grund av boställsskogarnas belägenhet i förhållande till andra allmänna

skogar torde överförandet till annan förvaltning av dessa skogar

icke kunna medföra indragning, för domänverkets vidkommande, av hela

det antal befattningar, vilkas innehavare för det dåvarande beräknades

vara anställda för boställsskogarna. Överslagsvis beräknade styrelsen, att

av nyss angivna personal minst 1 Överjägmästare samt omkring 16 jägmästare,

70 kronojägare, 6 revirassistenter och 14 icke-ordinarie kronojägare

skulle behöva indragas. Det vore att förutse, att i stiftstjänst bomme att

upptagas allenast ett mindre antal av do nu i domänverket för boställsskogarnas

skötsel anställda tjänstemännen. Erfarenheter från det tillfälle,

då den s. k. dimensionslagen i Väster- och Norrbottens läns kustland

ersattes med 1923 års allmänna skogsvårdslag och de i dessa landsdelar

nybildade skogsvårdsstyrelserna organiserade sin verksamhet, hade givit

vid handen, att åtgärder från statsmakternas sida i syfte att i skogsvårdsstyrelsernas

tjänst skulle upptagas den dåblivna övertaliga skogsstatspersonalen

ej haft någon egentlig påföljd. Detta hade medfört, att domänfonden

fått vidkännas kostnaderna för avlöning av tjänstemän, kvarstående

å gammal stat och ej pliktiga att tjänstgöra, ävensom att domänverket,

genom tillfälliga anordningar, måst draga försorg därom, att personal,

som ännu sju år efter nämnda organisationsförändring vore övertalig,

utförde åtminstone något arbete för den avlöning, som den ägde uppbära.

En följd av att en stor kontingent av såväl förvaltande som bevakande

personal vid nämnda tillfälle hade blivit övertalig vore även, att

befordringsåldern inom nästan alla tjänstegrader inom domänverket undergått

en avsevärd stegring till men för verket.

En än menligare inverkan i nu angiven riktning skulle genomförandet

av nu föreslagen omläggning av organisationen av boställsskogarnas förvaltning,

med hänsyn till det väsentligt större antal tjänstemän, varom nu

vore fråga, kunna medföra för domänverkets förvaltningsuppgifter, därest

icke särskilda åtgärder vidtoges beträffande dessa tjänstemän. Vid

sådan omläggning av förvaltningen syntes billighet oell rättvisa kräva, att

det högst betydande antal tjänstemän, som bleve övertaliga, ekonomiskt

säkerställdes. Domänverket, som för sin affärsverksamhet och de åligganden

i övrigt, som ankomme å verket, icke kunde i sin tjänst upptaga de

tjänstemän, som bleve övertaliga, ansåge ofrånkomligt, att desamma överfördes

å indragningsstat eller i annan ordning bereddes mot deras nuvarande

avlöningsförmåner svarande särskild ersättning, för vilket ändamål

särskilt anslag — riksstatsanslag eller anslag ur kyrkofonden — syntes

få anvisas i syfte, att domänfonden måtte hållas skadeslös för av förvaltningsreformen

föranledda konsekvenser i detta hänseende.

Styrelsen hade, med utgång från vissa antagna medellönegrupper och

medellöneklasser, beräknat, att avlöningen ■— traktamente- och resekostnadsersättning

sålunda ej medräknad — för den personal, som bleve övertalig,

skulle belöpa sig till omkring 400,000 kronor för ordinarie och 80,000

kronor för icke-ordinarie personal, häri inberäknat dyrtidstillägg med 12

procent.

Med hänsyn härtill hemställde domänstyrelsen, att, därest den föreslagna

ändrade organisationen av förvaltningen av ecklesiastika boställenas

skogar bleve genomförd, åtgärd måtte vidtagas för att den skogsstatspersonal,

som i samband med sådan organisationsändring bleve övertalig.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

med anlitande av särskilt anslag, måtte överföras å indragningsstat eller

i annan ordning beredas mot dess nuvarande avlöningsförmåner svarande

ersättning.

Departement schef e n anförde till statsrådsprotokollet bland annat följande.

Beträffande härefter den av domänstyrelsen väckta frågan örn ersättning

till domänfonden i anledning av att domänverket nödgades avlöna

tjänstemän, som efter den föreslagna förvaltningsreformen bleve övertaliga,

torde kravet på sådan ersättning ej kunna frånkännas ett visst berättigande.

Något spörsmål av större vikt vore detta naturligtvis icke,

ty den besparing för domänfonden och därigenom indirekt för statsverket,

som skulle vinnas genom ersättningen, motsvarades av en lika stor kostnad

för kyrkofonden. Detta innebure, då kyrkofonden enligt departementschefens

förslag skulle bliva effektivt utnyttjad till lättande av av giftsskyldigheten

inom församlingarna, att sagda kostnad ytterst skulle drabba

de inom församlingarna avgiftsskyldiga. Vad som vunnes å kronodebetsedeln,

förlorades alltså åter på kommunalskattesedeln. Men då domänverket

vore ett affärsdrivande verk, som hade att förränta domänfondens

kapital, funne departementschefen det naturligt, att domänstyrelsen framställt

önskemål därom, att dessa kostnader ej måtte drabba domänverket.

Ersättningen torde böra vara så stor, att den täckte de förluster, som

domänfonden i verkligheten nödgades vidkännas i anledning av förvaltningsreformen.

Givetvis borde vid bestämmandet av ersättningen förfaras

såsom i analoga fall redan hade skett. Salunda syntes hänsyn böra

tagas till att vissa av verkets befattningshavare måhända mot befrielse

från all tjänstgöringsskyldighet för sin återstående tjänstetid nöjde sig

med reducerade löneförmåner. Vidare vore det självklart, att ersättning

icke borde utgå för tjänstemän, som vunne anställning såsom stiftsintendenter,

som skogvaktare under dem eller som skogsförvaltare i pastoratens

tjänst.

Med anledning av motionsvis framförda yrkanden, att såsom ytterligare

utgiftspost skulle uppföras 200,000 kronor till »kostnad för övertalig

personal samt minskad behållning av domänskogarna», anförde sammansatta

andra lag- och jordbruksutskottet i sitt utlåtande nr 8 bland annat:

Den av motionärerna upptagna kostnaden för ersättning till domänfonden

för avlöning åt övertalig skogsstatspersonal vore av övergående natur.

Beloppet av ersättningen kunde icke bestämmas förrän det visat

sig, hur stor personal som bleve övertalig och i vilken mån denna personal

kunde överföras till den nya organisationen. Utredning borde ske i

dessa avseenden, och beslut sedermera fattas örn ersättningens belopp.

Utskottet funne sig därför icke kunna ingå på bedömande av hur stort

belopp, som erfordrades för ändamålet.

c) Administrationen av häradsallmänningarna.

Domänstyrelsen avgav på anmodan av min företrädare i ämbetet i skrivelse

den 15 januari 1931 yttrande, huruvida och i vad måll en sådan förändring

i förvaltningssättot beträffande häradsallmänningarna, som av

sakkunniga föreslagits, möjliggjorde inskränkning i behovet av tjänstemän

vid domänverket eller eljest kunde antagas föranleda besparing i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

verkets driftkostnader. Styrelsen har i nämnda yttrande bland annat

meddelat, att två revir samt en revirdel skulle kunna indragas, därest

häradsallmänningarna överflyttades till annan administration. Därvid

har styrelsen anmärkt, att indragningen av de två reviren syntes böra

ifrågakomma först i samband med inträffande avgång av revirförvaltare

inom vederbörande distrikt.

I statsrådsprotokollet till Kungl. Maj:ts proposition nr 10/1932 redogjorde

departementschefen för domänstyrelsens nyssnämnda yttrande.

Frågan örn den personal inom domänverket, som beräknades bliva övertalig

genom överflyttningen av administrationen av häradsallmänningarna,

föranledde intet uttalande vare sig av departementschefen eller från

vederbörande utskotts eller riksdagens sida.

2. Beräkning av övertalig personal.

Domänstyrelsen bar i förenämnda skrivelse den 14 december 1932 meddelat,

att inom styrelsen påginge en allsidig utredning av domänverkets

organisation, samt därom vidare anfört:

Resultatet härav kunde nu icke förutses, men det finge anses sannolikt,

att denna prövning skulle leda till en reglering av tjänstgöringsområden

utöver den, som påkallades av minskningen av verkets arbetsuppgifter.

Styrelsen hade därför icke ansett lämpligt att till grund för utredningen

rörande till följd av lagändringarna övertalig personal lägga en

uppdelning av kvarvarande förvaltningsobjekt i förvaltnings- och bevakningsområden

under förutsättning av i övrigt oförändrad organisation.

En sådan regleringsplan skulle till väsentlig del inskränka sig

till att utgöra allenast en konstruktion på papperet. Att på geografisk

väg bestämma den övertaliga personalen skulle för övrigt bereda stora

svårigheter, enär nästan samtliga tjänstgöringsområden omfattade skogar

av olika slag, och man därför i regel nödgades hänföra delar av

tjänster till de särskilda arbetsuppgifterna. Styrelsen hade på grund

härav funnit sig böra stanna vid en b e r ä k n i n g av den personal, som

med den nuvarande organisationen åbelöpte de skogar av skilda kategorier,

varmed verket icke vidare skulle taga befattning. En på detta

sätt. utförd beräkning borde enligt styrelsens mening kunna tillförlitligt

angiva i vad mån den organisation, som nu omprövades, uppbyggts och

anlitats för de bortfallande administrationsuppgifterna.

Såsom redan omnämnts bar domänstyrelsen i utlåtande den 30 september

1931 meddelat, att styrelsen efter verkställd utredning kommit till

den uppfattningen att, därest domänverket befriades från handhava ndet

av lappmark slagen, följande ordinarie befattningar måste indragas,

nämligen 7 jägmästare- och 46 kronojägartjänster, varjämte

4 extra ordinarie jägmästare och 11 extra ordinarie kronojägare ävensom

21 extra jägmästare och 12 extra kronojägare skulle bliva övertaliga. Styrelsen

bar nu, med åberopande av en överlämnad sammanställning av

överjägmästarnas beräkningar, meddelat, att styrelsen icke funnit anledning

verkställa någon ytterligare utredning härom. Utöver den nyss

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 233.

9

nämnda, å reviren tjänstgörande skogsstatspersonalen komme emellertid

en del av verkets skogsindelningspersonal att bliva överflödig till följd

av lappmarksskogarnas överflyttande till annan administration. Efter utredning

härom, grundad å den verkliga tjänstgöringstid, som åbelöpt ifrågavarande

skogar, har styrelsen kommit till det resultat, att 1 skogstaxator

samt 1 årsanställd icke ordinarie kronojägare kunde anses vara stadigvarande

sysselsatta med uppgifter, som hänförde sig till domänverkets

befattning med indelning av lappmarksskogarna.

Beträffande verkningarna för domänstyrelsens del av den beslutade

organisationsförändringen i fråga örn lappmarksskogarna har styrelsen

hänvisat till en av styrelsen utförd utredning rörande personal, som beräknats

komma att bliva övertalig inom styrelsen, avseende administrationsförändringarna

beträffande såväl lappmarkslagen som de ecklesiastika

boställsskogarna och häradsallmänningarna. Till denna utredning

återkommer jag i det följande.

Till utgångspunkt för sina i förutnämnda utlåtande den 14 november

1931 framlagda beräkningar angående antalet befattningshavare inom

skogsstaten, som, frånsett skogsindelningspersonalen, kunde anses belöpa

å prästskogarna och som i följd därav bleve övertaliga,har domänstyrelsen

tagit den av Kungl. Maj:t genom beslut den 31 december 1931

godkända grunden för beräkning av den ersättning, som jämlikt 6 § 4

mom. lagen den 9 december 1910 örn kyrkofond skall av kyrkofonden utgöras

för skogsstatens bestyr med prästskogarna utöver indelningskostnaden.

Enligt sagda beslut är ersättningsgrunden följande: »Hela arealen

produktiv mark, en tredjedel av den kubikmassa, som utlämnas eller

försäljes på rot, och hela den kubikmassa, som avverkas genom domänverkets

försorg, sammanslås till ett indextal, vilket sedan lägges till grund

för fördelningen. Fördelningen sker revirvis.» Domänstyrelsen har dock

icke verkställt fördelningen revirvis utan för revirgrupper, som i huvudsak

motsvara de särskilda stiften. Beräkningen är grundad på uppgifter

för år 1928, som av domänstyrelsen ansetts vara ett mera normalt

verksamhetsår än de följande åren. Domänstyrelsen har icke funnit anledning

att nu verkställa annan utredning än en kontroll av beräkningarna,

vilken föranlett vissa mindre jämkningar.

Enligt nämnda, av domänstyrelsen nu något jämkade beräkning, som

beträffande den ordinarie personalen är grundad på det totala antalet

revir och bevakningstrakter, oavsett örn desamma äro besatta med ordinarie

innehavare eller icke, kan av skogsstatspersonalen anses belöpa å

boställsskogarna följande ordinarie tjänstemän, nämligen 2 Överjägmästare,

17 jägmästare, 2 skogstaxatorer, 2 överjägmästarassistenter, 2 kontorsbiträdcn

och 7G kronojägare ävensom av icke ordinarie tjänstemän 6

revirassistenter, 6 skogsindclningsassistenter och 37 kronojägare eller tillhopa

330 befattningshavare.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis ‘proposition nr 233.

Domänstyrelsen anförde emellertid i sitt utlåtande den 14 november 1931,

att överförandet till annan förvaltning av dessa skogar på grund av deras

belägenhet i förhållande till andra allmänna skogar icke kunde medföra

indragning, för domänverkets vidkommande, av hela det antal befattningar,

vilkas innehavare beräknades vara anställda för boställsskogarna.

Styrelsen beräknade med hänsyn härtill, såsom av utlåtandet

framgår, att ett något mindre antal befattningshavare skulle behöva indragas.

Denna styrelsens sistnämnda beräkning av personal, som borde

indragas som en följd av att domänverkets befattning med de ecklesiastika

skogarna upphörde, var gjord under förutsättning, att någon reglering

av verkets organisation i övrigt icke skulle ske. Under sådana omständigheter

kunde enligt domänstyrelsens uppfattning den indragning

av personal, som vore möjlig att genomföra, rimligtvis icke motsvara det

totala antalet befattningar, som enligt fördelning pro rata parte åbelöpte

ifrågavarande skogar, enär den spridda belägenheten av skogarna, särskilt

i övre Norrland, stundom gjorde en reglering av tjänstgöringsområdena,

som föranleddes endast av ändringen beträffande de ecklesiastika

skogarnas förvaltning, praktiskt outförbar. Domänstyrelsen har emellertid

nu framhållit, att denna personalindragning icke komme att bliva

en fristående regleringsfråga. Tjänstgöringsområdena skulle som en

följd av alla de nämnda omständigheter, som i samverkan åstadkommit

minskningen av personalbehovet, komma att omgestaltas inom hela landet,

och regleringen av den övertaliga personalen för de ecklesiastika skogarna

skulle då endast bliva ett led i en större, gemensam personalreglering.

Vid sådant förhållande kunde personalindragningarna för de ecklesiastika

skogarnas del verkställas fullt ut i den omfattning, som verkligen

motsvarade arbetsuppgiftens storlek. Enligt styrelsens mening saknade

man därför anledning frångå den av Kungl. Maj:t godkända beräkningsgrunden

för fördelning av domänverkets arbetsuppgifter.

Vad angår övertalig personal inom domänstyrelsen får jag hänvisa till

den i detta avseende i det följande lämnade redogörelsen.

Kammarkollegiet har erinrat, att omförmälda, av domänstyrelsen tilllämpade

beräkningsgrund är avsedd att tillämpas för uträknande av det

ersättningsbelopp, som för varje särskilt år skulle av kyrkofonden utgöras

som gottgörelse för domänverkets arbete å prästskogarna under det i

varje fall näst föregående året. Detta ersättningsbelopp måste bliva växlande

år från år. Nu åter vore det fråga örn ersättning för ett genomsnittsförhållande.

Då domänstyrelsen upplyst, att den nu verkställda beräkningen

vore grundad på uppgifter för verksamhetsåret 1928 samt att

dåvarande förhållanden inom skogsbruket å skogarna under domänverkets

förvaltning kunde anses jämförelsevis normala, hade kollegiet icke

någon erinran mot den tillämpade beräkningsgrunden.

Beträffande häradsallmänningarna har domänstyrelsen, under

hänvisning till sitt förut återgivna utlåtande angående den personal,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus ''proposition nr 233. 11

som på grund av lagändringen beräknades bliva övertalig, anfört följande.

Frågan om personalens reglering på grund av ändringen av lagstiftningen

rörande häradsallmänningarna hade av samma anledning, som

domänstyrelsen framhållit beträffande personalregleringen för de ecklesiastika

skogarna, kommit i ett annat läge genom den senare föreslagna

och nu beslutade överflyttningen av även andra arbetsuppgifter. Styrelsen

funne icke anledning att beträffande den på grund av liäradsallmänningarnas

överlämnande övertaliga personalen förfara på annat sätt än

i fråga örn annan övertalig personal. Den omförmälda revirdelen angåge

sig styrelsen ej böra redovisa i detta sammanhang med hänsyn till

att de omnämnda indragningarna av revirförvaltare, såsom styrelsen i

skrivelsen den 15 januari 1931 meddelat, förutsatte en viss förstärkning

av den icke ordinarie förvaltande personalen. Styrelsen beräknade sålunda,

att häradsallmänningarnas överflyttning till annan administration

krim me att medföra indragning av 2 jägmästarebefattningar.

Av verkställd undersökning framginge, att av skogsindelningspersonalen

1 icke ordinarie jägmästare haft stadigvarande sysselsättning med

ifrågavarande skogar.

Den totala övertaliga personalen inom skogsstaten

skulle enligt domänstyrelsens beräkningar alltså komma att bliva följande

:

Befattning

Förvaltande personal

Bevakande personal och kontors- biträden

lapp-

marks-

skog

erki.

skog

härads-

allm.

till-

hopa

lapp-

marks-

skog

eckl.

skog

härads-

allm.

till-

hopa

Ordinarie tjänstemän.

Överjägmästare..................

—

2

—

2

—

—

—

Jägmästare........................

7

17

2

26

—

—

—

—

Skogstaxator.....................

1

2

—

3

-

—

—

—

Överjägmästarassistent ......

—

2

—

i)

_

—

—

—

Kontorsbiträde..................

—

—

—

—

-

2

—

2

Kronojägare ....................

—

■ —

—

—

46

76

—

122

Summa

8

23

2

33

46

78

—

124

Icke ordinarie tjänstemän.

Revirassistent ..................

25

ti

—

31

—

—

—

—

Skogsindelningsassistent......

—

6

1

7

—

—

—

—

Kronojägare ....................

—

—

24

17

—

41

Summa

25

12

1

38

24

17

—

41

Summa summarum

33

!ii)

3

71

70

95

165

Domänstyrelsen har slutligen lämnat en redogörelse för i vad män

styrelsens egen personal varit sysselsatt med ärenden,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj-.ts proposition nr 233.

som hänföra sig till de nu bortfallande arbetsuppgifterna.

Därav framgår, att följande antal tjänstemän hava varit sysselsatta

med uppgifter, som belöpa å de särskilda grupperna av skogar,

nämligen:

Lönegrad eller tjänstegrupp enligt

domänverkets avlöningsregl emen ten

För lappmarks- skogarna

För de eckl.

skogarna

För härads- allmänninear

Tillhopa

Lönegrad 15

Ordinarie och extra stat ......

0.19

0.65

0.05

0.79

Lönegrad 12

Extra stat ..........................

0.23

0.23

Lönegrad 10

Ordinarie och extra stat ......

0.14

0.63

0.08

0.7 6

Lönegrad 9

Ordinarie ...........................

0.08

0.81

O.oi

0.8 6

Tjänstegrupp 7

Icke ordinarie .....................

0.2 6

1.18

0.0 7

1.46

Lönegrad l—6 och tjänste- grupp 1—4

Ordinarie och icke ordinarie

0.4 6

9.21

0.2 1

9.88

Härjämte beräknas, att personal, som av styrelsen mera tillfälligt anlitas,

skall kunna i viss utsträckning undvaras. Härigenom skulle vinnas

en arbetsminskning, som ungefärligen motsvarade 2 kvinnliga biträdens

arbetskraft. Denna arbetsminskning fördelade sig å de särskilda

förvaltningsobjekten sålunda:

lappmarksskogarna ............................................ 3 procent

de ecklesiastika skogarna ................................ 83 »

häradsallmänningar............................................ 14 »

Några kostnader skulle emellertid icke uppstå i samband med entledigande

av sistnämnda personal. Domänstyrelsen har beträffande nu

nämnda del av utredningen anfört följande.

Då det gällde att fastställa det antal befattningar i skilda tjänstegrader,

som kunde indragas med anledning av den inträffade beskärningen

av domänverkets arbetsuppgifter, uppstode väsentligt större svårigheter

beträffande domänstyrelsen än övriga delar av verket. Det ringa antalet

befattningshavare inom varje lönegrad i domänstyrelsen ävensom den

omständigheten, att utformningen av verkets centralorganisation kunde

väntas bliva föremål för särskilt övervägande vid den kommande utredningen,

gjorde det vanskligt att bedöma, huruvida indragningen av det

antal tjänstemän, som åbelöpte de bortfallande arbetsuppgifterna, bleve

nödvändig för styrelsens del. Styrelsen hade på grund härav icke ansett

sig kunna för närvarande föreslå indragning av befattningar inom styrelsen.

Avgörandet på denna punkt måste enligt styrelsens förmenande

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

anstå, till dess utredningen rörande verkets inre organisation avslutats.

Emellertid syntes hinder icke möta mot att redan nu bestämma grunden

för den ersättning, som domänfonden skäligen borde tillgodoföras för

kostnader för övertalig personal, som kunde komma att uppstå, i den mån

desamma åbelöpte de arbetsuppgifter, som nu skulle överlämnas åt andra

organ.

Mot de av domänstyrelsen verkställda beräkningarna av övertalig personal

har jag intet att erinra.

3. Förfarande vid avskiljande av övertalig personal.

a) Översikt av de nuvarande personalförhållandena inom domänverket.

Domänstyrelsen har i sitt förslag lämnat en återblick över utvecklingen

av personalförhållandena inom domänverket under senare år samt

en redogörelse för den nuvarande personalsammansättningen inom. verket.

Då dessa förhållanden otvivelaktigt äro av stor betydelse för det

sätt, varpå personalindragningarna böra genomföras, återger jag här

domänstyrelsens framställning av förhållandena.

Den år 1915 tillkomna lappmarkslagen, som för närvarande gäller

för de enskildas skogar inom ifrågavarande områden, medförde en betydande

utökning av domänverkets såväl förvaltande som bevakande personal.

Resultatet av vissa, på föranstaltande av statsmakterna verkställda

utredningar, som ungefär samtidigt framlades, föranledde likaledes

en förstärkning av personalbeståndet genom delning i väsentlig

utsträckning av förvaltnings- och bevakningsområden. De under de

närmast följande åren (1916—1919) hastigt uppåtgående konjunkturerna

på skogs- och trävarumarknaden, som påkallade ökad anställning av

personal, verkade i samma riktning. Det hastiga prisfallet å trävaror

år 1921, från vilket en viss återhämtning dock skedde under de

senare åren av 1920-talet, medförde en minskning av personalbehovet.

Samtidigt inträffade den första beskärningen av domänverkets arbetsuppgifter.

Från år 1925 lades de enskildas skogar i Västerbottens och

Norrbottens läns kustland under skogsvårdslagen, varigenom domänverkets

befattning med dessa skogar upphörde. Till följd härav blev följande

personal övertalig inom verket, nämligen av ordinarie personal 7

skogsingeniörer och 24 tillsyningsman samt av extra ordinarie och extra

personal 6 skogsfogdar, 4 extra ordinarie och 4 för helt år förordnade

extra tillsyningsman ävensom ett avsevärt antal extra skogsingeniörer

och extra tillsyningsman, vilka tjänstgjort i allmänhet endast under

sommarhalvåret. Med hänvisning till att en stor del av denna personal

förväntades övergå i den nya organisationens tjänst vidtogos icke särskilda

åtgärder för avskiljande av densamma. Följden härav blev, att

endast 5 av de 49 tjänstemän, som uteslutande sysselsatts med ifrågavarande

skogar, lämnade verket i samband med organisationsförändringen.

Genom reglering av gränsen för skyddsskogslagens tillämpningsområde

från år 1929 minskades arbetstillfällena inom domänverket för

den icke ordinarie personalen i viss utsträckning. Den år 1930 genomförda

inskränkningen av lappmarkslagens tillämpning medförde även
-

Departements
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

ledes en minskning — ehuru oväsentlig —- av domänverkets verksamhetsområde.

I huvudsak de omständigheter, vilka ovan berörts, hava förorsakat,

att personalens inom domänverket ålderssammansättning för närvarande

i mycket hög grad avviker från vad som kan anses vara normalt,

ävensom att rekryteringen under senare år måst kraftigt begränsas.

Sålunda har rekryteringen av förvaltande personal, som under förutsättning

av normal åldersfördelning och oförändrade arbetsförhållanden

skulle utgöra 10 tjänstemän per år, utgjort 1925—1927 ingen, 1928 14,

1929 13, 1930 20, 1931 och 1932 ingen. Rekryteringen av bevakande personal,

som under samma förutsättningar skulle utgjort 24 per år, har

under samma tid utgjort: 1925 6, 1926 1, 1927 2, 1928 28, 1929 14, 1930 24,

1931 3 och 1932 1. De under senaste åren antagna tjänstemännen hava

därjämte i stor utsträckning endast under korta perioder varit förordnade

till tjänstgöring inom verket och i flera fall åter lämnat detsamma.

Den relativt kraftiga rekryteringen år 1930 var föranledd av den nämnda

år företagna omläggningen av utsyningarna i övre Norrland och sålunda

av helt tillfällig karaktär.

Till åskådliggörande av den nuvarande sammansättningen av personalen

har domänstyrelsen undersökt personalbeståndets fördelning i

åldrar den 1 oktober 1932, varvid det tillgängliga materialet grafiskt

upplagts å tablåer, bilaga 4 och 5, för skogsstatens förvaltande och bevakande

personal.1

I syfte att undersöka i vad mån den befintliga åldersklassfördelningen

avviker från en teoretiskt jämn fördelning har på tablåerna inlagts

en kurva, utvisande — med utgångspunkt från nuvarande antal tjänstemän

och under förutsättning av rekrytering vid 25 års ålder samt avgång

vid 64:e levnadsårets slut — personalens fördelning på olika åldrar

vid »ideal» personalsammansättning.

Såsom av dessa tablåer framgår, föreligger ett avsevärt underskott i

såväl de äldsta som yngsta åldersklasserna samt motsvarande överskott

i de mellersta åldersklasserna. Detta förhållande har givetvis även påverkat

de olika tjänstemannagruppernas medelålder. Så äro dessa för

de olika grupperna för närvarande följande:

för den

» » extra

» » »

» »

» » extra

» » »

ordinarie förvaltande personalen 51.4

» » » 40.8(44.1 år

» » 34.7

ordinarie bevakande » 50.21

C V

43.6 U6.s

36.41

ar

Medelåldrarna för den extra ordinarie och extra personalen synas redan

nu vara alltför höga, och medelåldrarna för den ordinarie personalen

komma, därest reglerande åtgärder icke vidtagas, oavsett de nu beslutade

organisationsförändringarna, att under de följande åren raskt

stegras till följd av den ojämna åldersfördelningen inom denna personalgrupp.

Sålunda skulle medelåldrarna för de olika grupperna av ordinarie

tjänstemän år 1942 bliva för den förvaltande personalen omkring

56 år och för den bevakande personalen omkring 54 år. Beträffande

den icke ordinarie personalen komma medelåldrarna däremot sannolikt

att bliva oförändrade eller sjunka, enär en viss nyrekrytering skulle

Bilagorna här ej medtagna.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

blivit möjlig. Den ojämna åldersklassfördelningen inom verket vid

nämnda tidpunkt måste automatiskt följas av ett bestående lika onormalt

tillstånd, enär det stora antal tjänstemän, som då årligen skulle

pensioneras, komme att föranleda en motsvarande onormal rekrytering..

De extra jägmästarnas förbund bär påpekat en annan såväl för domänverket

som för dess personal ogynnsam omständighet, nämligen den

höga befordringsåldern inom verket. Förbundet har erinrat, att det •—

frånsett ett fåtal befattningar som skogstaxator eller överjägmästarassistent

—• endast funnes en ordinarie grad för förvaltande tjänstemän,

övriga tjänster vore endast underordnade »biträdesbefattningar» —

assistenttjänster å revir m. m. — å vilka befattningshavaren i regel icke

hade möjligheter till mera självständigt och initiativrikt arbete. Förbundet

har vidare anfört:

Då befordringsåldern till de ordinarie tjänsterna nu började närma sig

50 år, följde härav, att tjänstemännen i domänverket under sina bästa

år, 35—50 årsåldern, tvingades uppehålla tjänst i underordnad ställning.

De ordinarie tjänsterna, revirförvaltartjänsterna —• befattningar, som

för att rätt kunna skötas krävde män med högsta såväl intellektuell som

kroppslig spänstighet — rekryterades sålunda av tjänstemän, som börjat

mista dessa egenskaper. Följande siffror vore därvidlag belysande..

Av de 209 högre skogligt utbildade befattningshavare vid domänverket

i åldern 35—49 år, som för närvarande funnes, vore endast 69 innehavare

av ordinarie tjänster. Övriga 140 befattningshavare — 67 procent —

tjänstgjorde i hiträdesställning. Ett dylikt förhållande måste jämväl

ur det allmännas synpunkt vara ägnat att ingiva allvarliga betänkligheter.

Förbundet bär vidare framhållit, att orsaken till den abnormt höga

befordringsåldern ytterst vore att söka i verkets nuvarande organisation,

enär proportionen mellan antalet ordinarie och icke ordinarie

tjänster måste medföra ett sådant resultat, samt ytterligare anfört följande.

Av den nuvarande personalen i förvaltande ställning utgjordes ej

mindre än 55 procent av icke ordinarie tjänstemän. (För postverket

vore motsvarande siffra 13 procent, för telegrafverket 17 procent och för

statens järnvägar 6 procent.) Av den icke ordinarie personalen vore 44

procent extra och 56 procent extra ordinarie. Av de extra tjänstemännen

hade 33 procent varit kontinuerligt sysselsatta sedan flera år tillbaka

utan att de dock antagits till extra ordinarie, övriga — 67 procent

— nödgades under en betydande del av sin tjänstetid vara arbetslösa

eller hänvisade att söka tillfälliga i regel underbetalade arbeten, i den

mån sådana kunde erhållas.

Under de senaste 12 åren hade medelåldern stigit med över 5 år för

ordinarie jägmästare, med 10 år för extra ordinarie jägmästare samt

med 7.5 år för extra jägmästare. Befordringsåldern till ordinarie tjänst

hade under de senaste 15 åren stigit med 10 år och kunde beräknas

stiga ytterligare 5 år under kommande 15 år. Medelåldern vid erhållande

av extra ordinarie anställning vore under perioden 1925—1929 34.5

år. Jämsides med stegrad befordringsålder hade utnämning av extra

ordinarie tjänstemän starkt begränsats, varjämte arbetslösheten bland

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

de yngsta extra jägmästarna kraftigt ökats. Genom indragning av ordinarie

tjänster utan att motsvarande personal avförts från verket samt

genom en långt gående vakanssättning av ordinarie tjänster, hade därjämte

den icke ordinarie personalens antal procentuellt ständigt ökats.

b) Överförande av personal till andra förvaltningsorgan.

I avseende å frågan örn överförande av personal till andra förvaltningsorgan

har domänstyrelsen i sitt nu förevarande utlåtande till en början

hänvisat till sin skrivelse den 30 september 1931, däri styrelsen beträffande

möjligheten att till skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens

län överföra den personal inom domänverket, som bleve övertalig

på grund av den ändrade skogslagstiftningen för länens lappmarker

bestämt hävdat, att de övertaliga tjänstemännen borde överflyttas

till indragningsstat, bekostad av särskilt anslag, enär det vore

synnerligen ovisst, huruvida sådan överföring av personal kunde

ske i erforderlig utsträckning. Samma yrkande hade styrelsen beträffande

de ecklesiastika skogarnas förvaltning framställt i sitt den 14 november

1931 avgivna utlåtande i frågan. Domänstyrelsen har nu vidare

uttalat, att den övertaliga personalen måste avföras från verket. Styrelsen

hade funnit det naturligt och ur allmän kostnadssynpunkt synnerligen

önskvärt, att detta skedde i första hand genom överförande så

långt ske kunde av inom domänverket övertalig personal till de organisationer,

som skulle övertaga de arbetsuppgifter, varom här vore fråga.

Detta skulle stå i full överensstämmelse med den uppfattning, som kommit

till uttryck i sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande

till 1932 års riksdag rörande det av Kungl. Majit framlagda förslaget

till ecklesiastik boställsordning m. m. Styrelsen ansåge det vara

otvivelaktigt, att en besparing skulle stå att vinna, genom att personal

kunde överföras till den nya organisationen, enär ju kostnaderna för

övertalig personal komme att i motsvarande grad bortfalla.

Kammarkollegiet har framhållit det ur flera synpunkter — bland annat

sparsamhetssynpunkten — önskvärda, att åtgärder vidtoges i syfte

att befrämja möjligheten för övertaliga befattningshavare å skogsstaten

att erhålla anställning inom förvaltningen av prästskogarna.

Statskontoret har med hänsyn till de mycket avsevärda kostnader,

som skulle bliva en följd av ett bifall till domänstyrelsens förslag örn

uppförande av ett stort antal befattningshavare å indragningsstaten

m. m., med styrka framhållit, att det måste anses nödvändigt, att energiska

åtgärder vidtoges för att bereda så stor del av den personal vid

domänverket, som icke ansåges längre behövlig för verket, annat arbete,

varvid i första hand torde böra ifrågakomma de nya stiftsnämnderna

och skogsvårdsstyrelserna.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

Den personal, som för närvarande är anställd inom domänverket men Departement*- på grund av att verkets arbetsuppgifter minskats icke vidare erfordras chefen
där,

bör så långt möjligt utnyttjas genom användande i annan

allmän tjänst, vartill personalen kan besitta erforderlig kompetens.

I främsta rummet gäller detta sådana befattningar, som tillkommit pä

grund av överflyttning av arbetsuppgifter från domänverket. Härigenom

undvikas onödiga kostnader för avlöning eller ersättning åt sådan

personal, som icke vidare kan beredas arbete inom verket, samtidigt som

staten tillgodogör sig den kunskap och erfarenhet, som denna personal genom

sin hittillsvarande verksamhet förvärvat. I likhet med domänstyrelsen,

kammarkollegiet och statskontoret finner jag på grund härav

erforderligt, att åtgärder vidtagas för befrämjande av anställning hos

stiftsnämnder, pastorat och skogsvårdsstyrelser av övertaliga befattningshavare

inom domänverket, i den mån så med hänsyn till gällande

lagstiftning eller eljest kan ske.

Hos stiftsnämnderna hava från den 1 mars 1933 inrättats 8 befattningar

som stiftsjägmästare med heltidstjänstgöring, 4 befattningar som stiftsjägmästare

utan heltidstjänstgöring samt 2 befattningar som biträdande

stiftsjägmästare. Före tillsättandet av nämnda befattningar fäste Kungl.

Maj:t, under hänvisning till stadgandet i 69 § ecklesiastik boställsordning

den 30 augusti 1932 samt vad sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet

vid 1932 års riksdag i utlåtande nr 8 anfört angående överförande av

övertalig skogsstatspersonal från domänverket till den nya organisationen,

genom cirkulär till samtliga stiftsnämnder dessas uppmärksamhet på

önskvärdheten av att, där så kunde ske, till stiftsjägmästare och annat

skogligt biträde hos stiftsnämnd utsåges sökande, som vore anställd

hos domänverket. Vederbörande stiftsnämnder hava under februari

1933 antagit innehavare till befattningarna. Av dessa tillhörde följande

antal skogsstaten, nämligen 7 stiftsjägmästare med heltidstjänstgöring,

2 stiftsjägmästare med halvtidstjänstgöring samt 1 biträdande

stiftsjägmästare eller i allt 10 tjänstemän, vilka samtliga vörö

tjänstgörande eller för tjänstgöring disponibla icke ordinarie jägmästare

i domänverket. En nyantagen stiftsjägmästare med heltidstjänstgöring

var extra jägmästare i domänverket, ehuru han varit anställd vid statens

skogsförsöksanstalt och icke tjänstgjort inom domänverket. En biträdande

stiftsjägmästarbefattning uppehälles tillsvidare mera tillfälligt.

Då en tjänst sålunda icke slutligt besatts samt besvärstiden för ifrågavarande

befattningar ännu icke gått till ända, är det icke uteslutet, att redan

från början ytterligare tjänstemän från domänverket kunna vinna

anställning hos stiftsnämnderna.

Antalet icke ordinarie jägmästare (revir- och skogsindelningsassisten

ter) inom domänverket, som bliva övertaliga till följd av de förändrade

grunderna för förvaltning av prästskogarna, minskas på grund härav

Bihang till riksdagens protokoll 19,13. 1 sami. Nr ‘2.VI.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

från 12 till 2. I den mån flera icke ordinarie jägmästare övergå till stiftsnämnderna,

innan den övertaliga personalen lämnat domänverket, minskas

nämnda antal ytterligare.

Jag anser ävenledes lämpligt, att personalöverskottet inom domänverket

utnyttjas vid besättande av nyinrättade eller ledigblivande befattningar

hos skogsvårdsstyrelserna, vilkas verksamhet till väsentlig del

bedrives med anlitande av statsmedel. Detta syfte skulle nås, utan att

skogsvårdsstyrelsernas intressen träddes för nära, därest skogsvårdsstyrelserna

i första liand kungjorde dylika befattningar till ansökan för domänverkets

tjänstemän samt för personal med mera fast anställning hos

skogsvårdsstyrelse. Först därest lämplig sökande därvid icke anmält

sig, skulle befattningen efter Kungl. Maj :ts .beprövande få förklaras till

allmän ansökan ledig. Jag har för avsikt att föreslå Kungl. Maj:t att

såsom villkor för uppbärande av statsbidrag från det extra reservationsanslaget

till skogsvårdens befrämjande föreskriva nämnda ordning för

besättande av befattningar hos skogsvårdsstyrelserna.

Även då fråga är örn mera tillfällig anställning hos skogsvårdsstyrelserna,

såsom då befattning tillsättes utan ansökan, förutsätter jag, att

skogsvårdsstyrelserna i första hand anställa övertalig personal vid domänverket.

Kungl. Majit torde jämväl böra ägna uppmärksamhet åt pastoratens

anställning av skogliga biträden för prästskogarnas vård i syfte att,

därest så skulle lämpligen kunna ske, befrämja anställning av personal

från domänverket.

c) Övergångsförfarande.

I den mån erforderlig avgång av personal från domänverket icke kan

ske genom övergång till skogsvårdsstyrelserna, stiftsnämnderna eller

andra organ, som övertagit arbetsuppgifter av domänstyrelsen, är en reglering

av personalöverskottet inom domänverket påkallad.

Domänstyrelsen har med åberopande av ett av vederbörande departementschef

till statsverkspropositionen år 1926 gjort uttalande beträffande

ifrågasatta indragningar i statsdepartementen, (utgifterna sid. 21, femte

stycket) anfört följande.

Domänstyrelsen hade från sitt eget verksamhetsområde erfarenheter av

huru ett successivt genomförande av personalindragning, föranledd av

minskning av arbetsuppgifter, verkade. Såsom styrelsen tidigare framhållit,

vidtogos vid införande från år 1925 av ny skogslagstiftning för Västerbottens

och Norrbottens läns kustland inga åtgärder för avskiljande av

den personal, som varit sysselsatt med de arbetsuppgifter, verket då överlämnade.

Den övertaliga personalen överflyttades i stället huvudsakligen

till annan tjänstgöring inom verket. Följderna härav läto icke vänta

på sig. Anställningsförhållandena inom verket förändrades snabbt på

det sätt, nyss åberopade departementschef betecknat som en normal följd

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

av en organisationsförändring utan motsvarande omedelbar reglering av

personalförhållandena. Denna omständighet hade ytterligare försämrat

de redan förut otillfredsställande befordrings- och rekryteringsförhållandena

inom verket.

Den inom domänverket nu förestående omorganisationen torde bliva

av väsentligt större omfattning än den av departementschefen

åsyftade organisationsförändringen inom statsdepartementen eller nyssnämnda

ändring av skogslagstiftningen år 1925. De redan beslutade

förändringarna av organisationen bomme att göra omkring

en femtedel av personalen överflödig inom ett verk, som på grund av anställningsförhållandena

förut hade att kämpa med stora svårigheter, då

det gällde att utnyttja den befintliga personalens arbetskraft på ett för

verket och personalen själv tillfredsställande sätt. Styrelsen måste därför,

i anslutning till sitt tidigare framställda yrkande örn anordnande av

indragningsstat med anledning av överlämnandet till annan administration

av inseendet över de enskildas skogar i lappmarkerna och förvaltningen

av de ecklesiastika skogarna, kräva att lika många ordinarie tjänstemän

inom domänverket, som bomme att bliva obehövliga på grund av de

förestående organisationsförändringarna, överflyttades till indragningsstat

utan tjänstgöringsskyldighet. Men icke nog härmed. Indragningen måste

även ske på det sätt, att till indragningsstat överflyttades erforderligt antal

tjänstemän såvitt möjligt i sådana åldrar, där överskott å personal

förefunnes. Därest så icke skedde, skulle verkan av indragningsstaten

hilva i väsentlig mån förfelad, ty den kunde då icke förhindra en fortgående,

snabb försämring av ålderssammansättningen, föranledd av rekryteringens

och befordrans upphörande för en längre period. Av denna

anledning måste styrelsen förbehålla sig att till Kungl. Maj:t avgiva förslag

i fråga örn den personal, som borde erhålla avsked från verket.

Domänstyrelsen har vidare till komplettering av sin framställning örn

överflyttande av pex-sonal till indragningsstat, närmare ingått på ett särskilt

spörsmål, som synts styrelsen sammanhänga därmed. Beträffande

ett antal under de senaste åren ledigblivna ordinarie tjänster i huvudsak

inom de delar av landet, som berördes av den s. k. lappmarkslagen, har

styrelsen icke vidtagit åtgärder för tjänsternas återbesättande med ordinarie

innehavare utan av Kungl. Majit begärt och erhållit medgivande

att hålla tjänsterna vakanta. Härom har domänstyrelsen anfört följande.

Styrelsen hade med den nämnda anordningen avsett endast att underlätta

den ifrågasatta övergången till en organisation, som krävde en mindre

personalstat. Därigenom att särskilda jägmästare och kronojägartjänster

icke besatts med ordinarie innehavare, hade den fördelen vunnits, att de

förflyttningar, som bleve nödvändiga till följd av organisationsförändringen,

kunde genomföras på ett smidigare sätt. Härigenom hade personalbeståndet

blivit rörligare, och möjligheterna att vid de erforderliga omplaceringarna

taga hänsyn till vederbörandes lämplighet hade ökats. Skulle

do av denna anledning vakanssatta tjänsterna vid den förestående regleringen

betraktas som indragna, komme betydande olägenheter att uppstå

därav. Indragning av ordinarie tjänster, utan att motsvarande antal ordinarie

tjänstemän avfördes från verket, vore nämligen av tvåfaldig verkan.

Icke nog med att numerären av rekry tori n gsperson a len till kvarvarande

befattningar härigenom bleve oproportionerligt stor. De till
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

förordnade tjänstemännen bomme jämväl att tävla med dea befintliga rekryteringspersonalen

om kvarvarande tjänster, varigenom den erforderliga

omsättningen av personalbeståndet ytterligare förhindrades. Det

franninge av den lämnade utredningen, att, verket icke utan allvarliga

svårigheter kunde vidkännas en sådan jämkning av förhållandet mellan

ordinarie och icke ordinarie befattningar, som skulle bliva en följd av att

de nu vakanta tjänsterna utan vidare bortginge. Styrelsen måste därför

fasthålla vid sitt i tidigare utlåtanden framställda krav, att befattningar,

som överfördes till indragningsstat, beräknades med ledning av den personal,

som bleve övertalig genom organisationsförändringen oavsett förekommande

vakanser.

Kammarkollegiet har rörande de av domänstyrelsen föreslagna grunderna

för personalindragningen anfört följande:

Rörande de grunder, på vilka den nödvändig vordna indragningen av

överflödiga tjänster inom domänverket kunde böra läggas, tillkomme det

ej kollegiet att yttra sig i vidare mån än så vitt dessa grunder inverkade

på den ersättning, som jämlikt 69 § nya boställsordningen borde ur kyrkofonden

utgå till domänfonden. Ur denna synpunkt ville kollegiet, som

väl kunde sätta sig in i styrelsens önskan att personalindragningen måtte

ske inom sådana åldersgrupper att en jämnare oell för verket gynnsammare

rekrytering kunde äga rum, emellertid uttala som sin mening, att

det ej syntes riktigt, att en åtgärd av denna beskaffenhet borde vidtagas

på sådant sätt, att kyrkofondens ersättningsskyldighet därigenom ökades.

En ökning i kostnaden uppkomma, därest yngre ordinarie befattningshavare

överfördes å indragningsstat framför äldre, ty därigenom kvarstode

under en längre lid än eljest kyrkofondens skyldighet att vidkännas den

till övertaliga befattningshavare utgående ersättningen samtidigt som

fonden kunde komma att direkt eller indirekt få vidkännas utgifterna

för skogens förvaltning genom de nya organ, som kunde bliva anställda.

Vad sålunda anförts ägde i huvudsak tillämplighet å domänstyrelsens

framställda krav därom att de befattningar, som överfördes till indragningsstat,

skulle utan avseende å förekommande vakanser, beräknas med

ledning av hela den personal, som bleve överflödig genom organisationsförändringen.

Sist omförmälda tillägg angående förekommande vakanser avsåge, att

styrelsen måtte bemyndigas att oberoende av redan uppkomna eller uppkommande

vakanser låta överflyttningen å övergångsstat omfatta så stort

antal befattningshavare, som motsvarade antalet till indragning avsedda

tjänster, eller med andra ord, att styrelsen skulle efter överflyttningen

hava samtliga vakanta befattningar tillgängliga i befordringssyfte. Det

torde icke tillkomma kollegiet att yttra sig beträffande den sålunda föreslagna

anordningens lämplighet eller överensstämmelse med gällande principer.

Däremot funne sig kollegiet föranlåtet att motsätta sig, att kyrkofonden

finge deltaga i avlönandet av större antal befattningshavare än det,

som motsvarade antalet av domänstyrelsen enligt dess föreliggande förslag

till indragning föreslagna befattningar efter avdrag av det antal, som vid

tiden för överflyttningsbeslutet vore valcanta. Den omständigheten att

domänstyrelsen, förklarligt nog, ansåge sig för befrämjandet av ämbetsverkets

rekrytering böra hava tillgång till de vakanta befattningarna för

befordran av förtjänt personal syntes kollegiet ej vara av beskaffenhet att

kostnaden för denna åtgärd skulle läggas på kyrkofonden. Härvid kunde

särskilt framhållas, att den olämpliga ålderssammansättning av domän
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majlis proposition nr 233.

verkets personal, varom styrelsen talat, och för vars orsaker redogörelse

lämnats, icke torde kunna anses vara en följd av att prästskogarnas förvaltning

legat hos domänstyrelsen.

Statskontoret har uttalat, att den personal, som icke kunde beredas annat

arbete, endast i undantagsfall torde böra uppföras å indragningsstat utan

tjänstgöringsskyldighet. I stället har statskontoret ifrågasatt, huruvida

icke en stor del av personalen borde kunna bibehållas vid domänverket för

att i förekommande fall, vid vakanser, förordnanden m. m., inträda i

tjänstgöring och alltså i stället för å indragningsstat uppföras å övergångsstat.

Härom har statskontoret vidare anfört:

Visserligen komrne härigenom rekryteringsförhållandena vid domänverket

att ytterligare försämras, men å andra sidan torde det vara ett statsintresse,

att det allmänna icke belastades med kostnader i större utsträckning,

än som måste anses vara oundvikligt med hänsyn till förefintliga

möjligheter att inom och utom domänverket bereda den övertaliga personalen

arbete. Statskontoret, som icke kunde dela den allmänna uppfattning,

som läge till grund för domänstyrelsens förslag, ansåge alltså, att

av den ordinarie personal, som icke kunde beredas sysselsättning hos stiftsnämnder

och skogsvårdsstyrelser, allenast så stor del borde uppföras å indragningsstat

utan tjänstgöringsskyldighet, som icke under några förhållanden

kunde beräknas nu eller framdeles bliva behövlig för domänverket,

medan återstoden av den ordinarie personalen borde uppföras å

övergångsstat. Innan definitivt beslut fattades örn personalens framtida

fördelning, syntes emellertid en övergångstid böra förflyta, under vilka

alla möjligheter, som stöde till buds för den övertaliga personalens utnyttjande,

undersöktes. De allmänna synpunkter, som sålunda anförts, torde

till en del kunna tillämpas även i fråga örn den övertaliga i eke-ord in arie

personalen vid domänverket, men statskontoret hade i detta fall ansett hinder

icke böra möta mot att åtgärder omedelbart vidtoges för beredande av

förtidspension och avskedsersättning åt de ieke-ordinarie befattningshavare,

varom här vore fråga. Dock syntes åtgärder icke böra omedelbart få

vidtagas för entledigande av samtliga ifrågavarande befattningshavare,

utan torde även detta lämpligen kunna göras under loppet av en fastställd

övergångstid.

Riksräkenskapsverket har i huvudsak givit sin anslutning till domänstyrelsens

förslag rörande personalindragningarnas genomförande.

''Kommunikationsverkens lönenämnd har vid sin granskning av förslaget

i denna del icke kunnat undgå att hysa vissa betänkligheter inför den

föreslagna åtgärden att frikalla ett så stort antal befattningshavare från

tjänstgöringsskyldighet vid verket, samtidigt som denna personal skulle

bibehållas vid i stort sett orubbade löneförmåner.

Det syntes nämnden icke otänkbart, att även med den örn förmälda begränsningen

i verkets administrativa uppgifter den övertaliga personalen

skulle kunna, åtminstone i viss omfattning, beredas sysselsättning inom

verket. Nämnden tänkte härvid siirskilt på de övertaliga kronojägarna,

av vilka en del liven i fortsättningen borde kunna användas för olika slag

av skogsvårdande ärilsten å statens skogsdomänor. Även örn den av styrelsen

med sitt förslag tillika åsyftade förbättringen i rekryteringsförhållandena

inom verket härigenom icke til! alla delar skulle ernås, syntes

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. May.ts proposition nr 233.

dock nu berörda spörsmål vara förtjänt av ytterligare övervägande vid

ärendets fortsatta behandling. I den mån härvid en jämkning av förslaget

i antydd riktning skulle befinnas möjlig, borde givetvis motsvarande övertaliga

befattningshavare icke överföras till indragningsstat utan i stället

upptagas å övergångsstat, med skyldighet sålunda för dem att vid behov

tjänstgöra.

I detta sammanhang har nämnden erinrat, att såväl föreningen Sveriges

ordinarie jägmästare som ock Sveriges kronojägareförbund uttalat såsom

ett önskemål, att överförande av ordinarie personal å indragningsstat förmedlades

genom frivillig övergång. Lönenämnden förutsatte, att domänstyrelsen

vid förslagets praktiska genomförande komme att tillmötesgå

detta önskemål, i den mån så vore möjligt och med verkets intressen förenligt.

Något direkt beslut från statsmakternas sida i nu nämnda hänseende

syntes nämnden knappast vara påkallat.

Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare har framhållit önskvärdheten

och angelägenheten av att överförandet av ordinarie tjänstemän på

övergångsstat måtte genomföras så smidigt som möjligt och att frivillig

övergång därvid måtte utnyttjas i den utsträckning, som vore möjlig att

åvägabringa och med verkets intressen förenligt. Föreningen har till utveckling

av denna ståndpunkt vidare anfört bland annat följande.

Det torde icke vara otänkbart, att vissa tjänstemän frivilligt önskade

anmäla sig för överflyttning på övergångsstat, under det att ett

tvångsvis överförande skulle för andra tjänstemän innebära stor besvikelse

och kunna tänkas medföra synnerligen deprimerande inflytande. På

grund därav vore det önskvärt, att det förslag, som domänstyrelsen hade

att i sinom tid i detta avseende avgiva, kunde uppgöras i samverkan med

personalen och sedan densamma först satts i tillfälle att framställa sina

önskemål.

De extra jägmästarnas förbund har med anledning av statskontorets yttrande

framhållit följande.

Domänverket handhade förvaltningen av det väldiga kapital, som statens

skogar representerade, och den avkastning detta kapital lämnade vöre

i hög grad beroende på de enskilda tjänstemännens insatser. Betydelsen

för verket att hava tillgång till en fullgod tjänstemannakår vore därför

uppenbar. En dylik kår krävde emellertid för att kunna vidmakthållas

successivt tillskott av livskraftigt folk med modern utbildning och nya

idéer. Skulle statskontorets förslag genomföras, vore en dylik föryngring

av kåren omöjliggjord för åtskilliga år framåt, vilket otvivelaktigt måste

inverka högst menligt på statsskogarnas framtida skötsel och avkastning.

De förluster staten härigenom skulle ådraga sig jämte de merkostnader domänverket

och därigenom statsverket skulle åsamkas genom avlönandet av

en överårig, dyrbar och ändock ej utnyttjad arbetskraft torde bliva —

ehuru dolda — avsevärt störi-e än de kostnader en eventuell indragningsstat

komme att betinga. Förbundet ansåge det därför vara ett ännu större

statligt intresse att domänverket genom placering av övertalig personal

på indragningsstat bereddes möjligheter att på ett rationellt sätt ordna

personalförhållandena inom verket och på en gång nedbringa personalkostnaderna

till en för verkets blivande omfattning avpassad nivå.

Sveriges kronojägareförbund har framhållit angelägenheten av att tjänstemännen

själva finge yttra sig om övergåendet på indragningsstat. En

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. May.ts proposition nr 233.

kombination av frivillig överföring och tvångsöverföring borde anordnas

på det sätt, att domänstyrelsen borde vara skyldig bereda tjänstemännen

tillfälle att frivilligt anmäla sin önskan i berörda avseende.

De motiv, domänstyrelsen anfört för överflyttande av övertalig ordinarie nepartementepersonal

till indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet, finner jag bä- chefen.

rande. Även i fråga örn sättet för indragningarnas genomförande med

hänsyn till åldersfördelningen hos domänverkets personal biträder jag

domänstyrelsens förslag. Det är enligt mitt förmenande icke möjligt

att, såsom statskontoret förordat, behålla den övertaliga personalen vid

tjänstgöring inom verket, utan att allvarliga rubbningar i verkets arbetsförhållanden

uppstå, vilka måste menligt påverka driftresultatet.

Statsmakterna synas icke skäligen böra på detta sätt överlåta åt ett statens

affärsdrivande verk att bära ekonomiska konsekvenser av statsmakternas

beslut i lagstiftningsfrågor. Visserligen medför den av mig

förordade åtgärden rätt väsentliga direkta kostnader för det allmänna,

men det torde vara ett betydelsefullt allmänt intresse, att domänverket

icke beredes ökade svårigheter. Därför torde statsmakterna böra inrikta

sig på att genom lämpliga åtgärder nedbringa de kostnader, som genom

lagändringarna uppstå för det allmänna. De av mig i det föregående omförmälda

åtgärderna för överförande av personal från domänverket till

andra organisationer tjäna detta syfte. I det följande kommer jag därjämte

att föreslå vissa åtgärder, avsedda att uppmuntra befattningshavare

å indragningsstat att söka förvärva annan anställning, varigenom

statens kostnader för befattningshavarnas avlöning skulle ytterligare

minskas.

Då den nu förevarande frågan örn indragning av personal inom domänverket

äger ett visst samband med frågan örn ändringen i domänverkets inre

organisation, torde jag här i korthet få redogöra för organisationsfrågans

läge.

Domänstyrelsen, som numera upptagit domänverkets inre organisation

till omprövning, har meddelat, att styrelsen för närvarande utarbetade

ett förslag till viss omorganisation av domänverket. Förslaget lärer

komma att överlämnas till Kungl. Majit under instundande sommar.

Jag har av domänstyrelsen inhämtat, att styrelsens förslag torde innebära

en ytterligare nedskärning av antalet befattningar av skilda slag,

vilken föranletts dels av den inträffade, avsevärda förbättringen av kommunikationsväsendet,

dels av en allmän rationaliseringssträvan. Sålunda

lärer domänstyrelsen komma att föreslå ungefärligen följande minskning

av befattningarnas antal, nämligen mellan tio och tjugo ordinarie

befattningar för förvaltande personal samt minst femtio ordinarie be

fattningar för bevakande personal ävensom därutöver ett antal icke

ordinarie befattningar.

Då domänstyrelsens förslag ännu icke framlagts, liro verkningarna av

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

den ifrågasatta omorganisationen av domänverket svåra att förutse. Man

torde emellertid vara berättigad att på grund av de upplysningar, domänstyrelsen

lämnat, antaga, att organisationsförändringen under alla förhållanden

icke kommer att föranleda krav på inrättande i de särskilda lönegraderna

av befattningar utöver dem, som återstå, sedan de på grund av

lagändringarna övertaliga befattningarna indragits. Den personal, som

av domänstyrelsen nu föreslagits till överflyttning på indragningsstat,

kan sålunda beräknas icke under några förhållanden bliva behövlig för

domänverket.

Enligt från domänstyrelsen inhämtade upplysningar äro för närvarande

följande antal ordinarie befattningar inom domänverket vakanta, nämligen:

Överjägmästare 1, jägmästare 12, överjägmästarassistenter 2,

kontorsbiträden 5 och kronojägare 23. I enlighet med de vid indragningsförfaranden

i allmänhet tillämpade regler skulle antalet av de befattningar,

som föras å indragningsstat, minskas med nämnda antal vakanta

befattningar. Emellertid har i förevarande fall vakanssättning

skett i sådan omfattning, att, därest man nu skulle förfara på liknande

sätt, den avsedda verkan av överflyttning å indragningsstat skulle till

stor del utebliva och domänverket således i sista hand likväl få vidkännas

avsevärda indirekta kostnader för de genomförda ändringarna i

skogslagstiftningen. Domänstyrelsens förslag örn överflyttning till indragningsstat

av samma antal befattningshavare, som antalet av de befattningar,

vilka bliva övertaliga genom organisationsförändringen, oavsett

förekommande vakanser, har icke föranlett principiella erinringar från

de hörda ämbetsverkens sida. Jag anser mig av nyss anförda skäl böra

i princip biträda domänstyrelsens förslag.

Med anledning av kammarkollegiets påpekande, att kyrkofonden icke

borde bära kostnader, som uppstode därigenom, att vid överflyttning av

befattningar till indragningsstat vakanta tjänster icke avdroges, vill jag

erinra, att den omständigheten, att en förändring av prästskogarnas förvaltning

emotsetts, endast i ringa mån bidragit till vakanssättningen.

Vad kollegiet anfört synes därför ej vara av beskaffenhet att inverka

på antalet befattningshavare, som böra överflyttas till indragningsstat

på grund av administrationsförändringen beträffande de ecklesiastika

skogarna.

Ett bifall till domänstyrelsens förslag i denna del skulle innebära, att

styrelsen vore oförhindrad att omedelbart vidtaga åtgärder för återbesättande

av lika många befattningar, som motsvara de nyss redovisade vakanserna.

Med hänsyn till att sannolikhet föreligger för att ytterligare

befattningar komma att indragas i samband med en förestående organisationsförändring

av domänverket, vore en dylik anordning givetvis

olämplig. Återbesättande av ordinarie tjänster vid domänverket torde

för övrigt tillsvidare icke böra förekomma. Som allmän regel synes därför

böra gälla, att, då ledighet å ordinarie befattning vid domänverket

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

uppstår, befattningen ej må, såvida ej särskilda skäl kunna åberopas därför,

återbesättas förrän verkets organisation omprövats av statsmakterna.

För att reglera dessa förhållanden har jag för avsikt att föreslå Kungl.

Majit att utfärda föreskrift därom, att åtgärder för återbesättande av vakanta

eller ledigblivande befattningar vid domänverket icke må vidtagas

utan Kungl. Maj:ts medgivande.

Därest avförandet av ordinarie personal från domänverket skall kunna

ske på ett för domänverket ändamålsenligt sätt, kan frivillig övergång

till indragningsstat icke medgivas i den mening, att personalen skulle äga

rätt att efter anmälan överflyttas till indragningsstat, i den mån befattningar

å indragningsstat funnes tillgängliga. Avgörandet i denna fråga

bör efter förslag av domänstyrelsen träffas av Kungl. Majit. Jag förutsätter

emellertid, att domänstyrelsen bereder personalen tillfälle att anmäla

sina önskningar i detta avseende samt vid upprättande av nämnda

förslag tillmötesgår personalens önskemål, i den mån så finnes vara med

verkets intressen förenligt.

Även beträffande den icke ordinarie personalen förutsätter jag, att domänstyrelsen,

innan styrelsen vidtager åtgärder för uppsägning av sådan

personal, så långt lämpligen kan ske utnyttjar d$n avgång ur verkets

tjänst mot fastställd ersättning, som möjligen kan åstadkommas på frivillighetens

väg.

4. Avlöning och ersättning åt entledigad ordinarie personal.

Vid behandling av frågan örn ny lönereglering för domänverkets personal

år 1920 beslöt riksdagen att i avvaktan på vidare utredning rörande

verkets organisation tillsvidare fastställa den godkända lönestaten endast

provisoriskt för ett år. Tillämpningstiden för avlöningsreglementet har

sedermera år för år av Kungl. Maj:t och riksdagen förlängts. De ännu

i tjänst varande tjänstemän, som vid utgången av år 1920 innehade befattning

å då gällande stat för domänstyrelsen, skogsstaten eller statens

skogsskolor hava samtliga underkastat sig det provisoriska avlöningsreglementets

villkor och bestämmelser med undantag av en skogsingenjör

och en kronojägare.

Domänstyrelsen har ansett, att lön å indragningsstat borde utgå enligt

det provisoriska avlöningsreglementet för alla dem, som

ingått å den nya lönestaten oell därmed underkastat sig reglementets bestämmelser.

Styrelsen har vidare ansett, att lön å indragningsstat skall beräknas

efter den lönegrupp, befattningen vid innehavarens överflyttning till

indragningsstat tillhört. Till stöd för denna uppfattning har styrelsen

åberopat motiven till den allmänna sänkning av indragningslönerna, som

genomfördes därigenom, att dyrtidstillägg å sådana löner jämlikt kungö
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. May.ts proposition nr 233.

reisen den 18 juni 1926 (nr 270) skall utgå med ett i förhållande till övriga

dyrtidstillägg nied 50 procent sänkt belopp. Styrelsen bär även hänvisat

till den praxis, som utbildats efter nämnda tidpunkt.

Kammarkollegiet bar, såvitt angår prästskogarna, intet baft att erinra

mot domänstyrelsens förslag i detta avseende.

Statskontoret har ifrågasatt, huruvida icke personalen å indragningsstat,

under förutsättning att någon tjänstgöring icke ifrågakomma, borde

erhålla avlöning å A-ort, eventuellt för personal, som nu åtnjöte avlöning

enligt de högsta ortsgrupperna, i stället å B- eller C-ort. I yttrande över

en framställning från riksdagens år 1932 församlade revisorer hade statskontoret

ifrågasatt, huruvida dyrtidstillägg å reglerad avlöning å indragningsstat

fortfarande borde utgå. Statskontoret hade velat erinra örn

detta yttrande, då frågan örn dyrtidstillägg å avlöning å indragningsstat

torde bliva föremål för behandling av 1933 års riksdag.

I fråga örn de löneförmåner, som skulle tillerkännas entledigad ordina

rie tjänsteman, har riksräkenskapsverket erinrat, att lönen å indragningsstaten

syntes böra beräknas icke såsom domänstyrelsen föreslagit efter den

lönegrupp, befattningen vid innehavarens överflyttning till indragningsstat

tillhört, utan efter lönen enligt A-grupp.

Lönenämnden har i detta avseende anfört följande:

Såsom en allmän utgångspunkt vid bestämmandet av lönen å iudragningsstat

kunde man antaga, att de å indragningsstat uppförda befattningshavarna

skulle med den frihet, varmed de efter överflyttningen

kunde förfoga över sin arbetskraft, äga möjlighet att genom arbete utom

verket vare sig av skoglig eller av annan art i icke oväsentlig mån förbättra

sina löneinkomster. Vid sådant förhållande syntes det nämnden

med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke lönen å indragningsstat kunde

utan olägenhet bestämmas enligt lönegrupp A. Särskilt med hänsyn till

de motsedda betydande kostnaderna för statsverket på grund av indrag

ningsstaten ansåge nämnden för sin del sådan ändring i styrelsens förslag

påkallad, att lön å indragningsstat fastställdes att utgå — i vissa

fall efter erforderlig uträkning — enligt lönegrupp A i vederbörande

lönegrad inom den i domänverkets avlöningsreglemente intagna löneplanen.

För personal, som åtnjöte reglerad avlöning å indragningsstat utan

tjänstgöringsskyldighet, skulle det procentuella dyrtidstillägget i varje

särskilt fall minskas till hälften. Enligt vad lönenämnden erfarit, hade

statskontoret i yttrande till Kungl. Maj:t den 9 januari 1933 över riksdagens

år 1932 församlade revisorers under § 51 av deras berättelse gjorda

uttalanden ifrågasatt, huruvida överhuvudtaget dyrtidstillägg å reglerad

avlöning å indragningsstat borde fortfarande utgå. Lönenämnden har i

anledning av förevarande ärende ansett sig böra såsom sin mening uttala,

att den av statskontoret sålunda väckta frågan snarast borde upptagas

till prövning och avgörande. Då det enligt lönenämndens förmenande

knappast kunde anses obilligt, att för ordinarie personal, som uppfördes

å indragningsstat, dyrtidstillägget helt indroges, ville nämnden förorda,

att en åtgärd i sådant syfte vidtoges beträffande nu ifrågavarande personal

vid domänverket.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 233.

27

Domänstyrelsen har i fråga om uppfattning till högre löneklass

efter överförandet till indragningsstat anfört, att

sådan uppfattning icke syntes böra förekomma, då någon tjänstgöringsskyldighet

icke skulle åligga till indragningsstat överförd befattningshavare.

Styrelsen har vidare föreslagit, att befattningshavare icke skulle erhålla

minskning i den pension, som skulle tillkommit dem, därest de

kvarstått i tjänst till pensionsålderns inträde.

Häremot har lönenämnden intet haft att erinra.

Domänstyrelsen har i fråga örn avstående av indragningslön

vid övergång till annan allmän tjänst föreslagit att befattningshavare,

som erhölle annan ordinarie befattning å rikets eller riksdagens

stat eller därmed jämförlig anställning hos skogsvårdsstyrelse

eller stiftsnämnd, skulle vara skyldig att helt frånträda avlöningsförmånerna

å indragningsstaten, såvida de understege eller vore lika med de

nya avlöningsförmånerna, samt, därest avlöningsförmånerna å indragningsstaten

överstege berörda nya avlöningsförmåner, vidkännas mot de

senare svarande avdrag. Styrelsen har därom anfört, att det syntes

tilltalande att genom att låta en sådan bestämmelse avse samtliga

de organisationer, som nu övertagit arbetsuppgifter av domänverket,

förbättra möjligheterna till anställning för den yngre, specialutbildade

personal, varå överskott för närvarande funnes. Med hänsyn till

den lösa anställningsform för dem, som för pastoratens eller härads

räkning skulle handhava de överförda arbetsuppgifterna — ofta torde

anställningen komma att utgöra bisyssla —• och då några reglerande

tjänstgöringsbestämmelser icke utfärdats för befattningarna, ansåge

styrelsen emellertid, att avdrag från lönen å indragningsstat icke lämpligen

kunde göras för arbetsinkomst av sådan anställning hos pastoraten

och häradena, som här avsåges. Det finge därjämte anses

som ett i visst mån allmänt intresse, att övertaliga befattningshavare

vid domänverket ställde sig till förfogande för dylika uppdrag. Styrelsen

ville på grund härav föreslå, att befattningshavare, därest han

efter förflyttning till indragningsstat erhölle annan ordinarie befattning

å riket eller riksdagens stat eller därmed jämförlig anställning

hos skogsvårdsstyrelse eller stiftsnämnd, skulle vara skyldig helt frånträda

avlöningsförmånerna å indragningsstaten, såvida de understege

eller vore lika med de nya avlöningsförmånerna, samt, därest avlöningsförmånerna

å indragningsstaten överstege berörda nya avlöningsförmåner,

vidkännas mot de senare svarande avdrag. Även för det fall att befattningshavare

å indragningsstat skulle av domänverket anlitas på sådant

sätt, att den föreslagna bestämmelsen örn avstående av lön å indragningsstat

icke skulle träda i tillämpning, kunde reglering av befattningshavarens

löneförmåner ifrågasättas. Styrelsen ansåge emellertid, att denna

ersättningsfråga lämpligen kunde ordnas av domänstyrelsen genom före
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

skrift, varigenom arvodet för sådan mer eller mindre tillfällig tjänstgöring

sattes lägre än normalt.

Kamnwrkollegiet har anfört följande:

Emot vad domänstyrelsen sålunda anfört hade kollegiet, så vitt anginge

prästskogarna, icke annat att erinra än att, såsom även departementschefen

förutsatt, avstående av eller nedsättning i lönen å indragningsstat

borde äga rum även då befattningshavare erhölle anställning som skogsförvaltare

i pastorats tjänst. Detta syntes så mycket mera påkallat som

kyrkofonden i de flesta fall finge vidkännas pastoratens kostnader för

skogsvården.

Domänstyrelsens förslag inneliölle icke bestämmelse huru förfaras skulle,

därest någon på indragningsstat överflyttad skogsstatstjänsteman, som

fått helt eller delvis avstå från lönen å indragningsstat på grund därav att

han erhållit anställning, varom förut förmälts, skulle förlora denna. Sådant

vore ej uteslutet med hänsyn till den jämförelsevis lösa anställning

de nya tjänstemännen innehade. Måhända kunde skäl anföras för att sådan

befattningshavare skulle återfå sin lön å indragningsstat, respektive

pension, med skyldighet för kyrkofonden att efter samma grunder som

förut utgiva ersättning till domänfonden. Kollegiet hade emellertid icke

ansett sig hava anledning att härutinnan framlägga något förslag.

Vad domänstyrelsen föreslagit för det fall att befattningshavare å indragningsstat

bleve av domänverket anlitad under sådana förhållanden

a,tt meddelad bestämmelse örn skyldighet att avstå lön å indragninsstat

icke skulle på honom äga tillämpning syntes böra tillämpas på sådant

sätt, att vinsten av den av styrelsen avsedda arvodesnedsättningen delades

mellan domänfonden och kyrkofonden.

Lönenämnden har framhållit följande:

Den av domänstyrelsen föreslagna bestämmelsen skulle icke i och för

sig innebära någon lockelse för befattningshavarna att söka tjänst hos

någon av nämnda organisationer. Annorlunda skulle förhållandet däremot

bliva, örn övergången till sådan anställning medförde någon påtaglig

ekonomisk fördel genom att den å indragningsstat utgående lönen finge

till någon del behållas efter övergången. Denna anordning vore icke främmande

inom statsförvaltningen. Nämnden ville erinra, att vid den från

och med den 1 januari 1918 genomförda löneregleringen för landsstaten

och uppförande i samband därmed av kronofogdetjänsterna i riket å indragningsstat,

innehavare av sådan befattning berättigades, att örn han

sökte och erhöll ordinarie tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat,

få behålla en tredjedel av det för honom å indragningsstat uppförda beloppet,

i vad det utgjorde lön och ålderstillägg, samt i den händelse

nämnda del av detta belopp jämte nettobehållningen av samtliga avlöningsförmånerna

i den nya tjänsten tillsammans icke uppginge till hela

det för honom å indragningsstat upptagna beloppet, från indragningsstaten

uppbära skillnaden. Ett liknande medgivande lämnades åt väg- och

vattenbyggnadsdistriktens tjänstemän vid deras överförande från och

med den 1 juli 1930 å allmänna indragningsstaten.

Lönenämnden ansåge, att nu berörda spörsmål borde tagas under närmare

övervägande vid den fortsatta prövningen av styrelsens förevarande

framställning.

Oklarhet syntes råda, huru i pensionshänseende skulle förfaras i fråga

örn å indragningsstat uppförd tjänsteman, som exempelvis erhölle fast

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

29

anställning lios skogsvårdsstyrelse. Enär nied skogsvårdsstyrelsernas

ordinarie befattningar vore förenad pensionsrätt i statens pensionsanstalt,

uppstode fråga, huruvida å sådan tjänsteman civila pensionslagen

fortfarande skulle vara tillämplig eller huruvida han i stället skulle inordnas

under reglementet för statens pensionsanstalt. Med hänsyn till

att anställningen hos en skogsvårdsstyrelse i regel vore uppsägbar, utginge

nämnden ifrån, att vederbörande i dylikt fall skulle bibehållas vid

sin å indragningsstat innehavda pensionsrätt och följaktligen under sin

anställningstid hos skogsvårdsstyrelsen erlägga pensionsavgifter till civila

pensionsfonden. Föreskrifter, som reglerade hithörande förhållanden,

syntes dock vara av behovet påkallade.

Vid bestämmandet av de avlöningsförmåner, som skola tillkomma till Departementsindragningsstat

överflyttad befattningshavare, har man att i första hand eMfen.

taga hänsyn till de rättigheter, som enligt lag och författning tillkomma

ifrågavarande ordinarie befattningshavare. Då det här gäller befattningshavare,

vilka utan egen förskyllan tvångsvis skiljas från de tjänster de

innehava, torde avlöningsförmånerna även få avvägas med hänsyn härtill.

Jämsides härmed måste man emellertid ägna uppmärksamhet åt att

det allmännas intressen tillgodoses. Jag åsyftar härmed i främsta rummet,

att statens kostnader för indragningsstaten icke bliva större än som

är oundgängligen nödvändigt, samt att det ofördelaktiga inflytande på

arbetsmarknaden, som de från tjänstgöring befriade, avlönade befattninghavarna

vid domänverket måste utöva, såvitt möjligt begränsas.

De ordinarie befattningshavarna vid skogsstaten torde, vare sig

de utnämnts eller konstituerats före eller efter ikraftträdandet av

det provisoriska avlöningsreglementet, på grund av dem tillkommande

rättigheter icke vara tillförsäkrade att vid överflyttning till indragningsstat

behållas vid högre avlöningsförmåner än den avlöning, som enligt

kungörelsen den 20 juni 1918, nr 590, tillkommer ordinarie personal

vid skogsstaten. Då nämnda avlöning väsentligt understiger avlöningsförmånerna

enligt det provisoriska avlöningsreglementet, synas avlöningsförmånerna

å indragningsstaten likväl skäligen böra anslutas till den provisoriska

lönestaten. Jag finner emellertid rimligt, att personalen i sådant

fall underkastar sig de villkor för avlöningsförmånernas åtnjutande,

som statsmakterna kunna anse erforderligt föreskriva för tillgodoseende

av allmänna intressen.

Vid överförandet av personal till indragningsstat har tidigare som

grundregel gällt, att, därest befattningshavare å indragningsstat erhåller

annan ordinarie befattning å rikets, riksdagens eller kommuns stat, han

skall vara skyldig att helt frånträda avlöningsförmånerna å indragningsstaten,

såvida de understiga eller äro lika med de nya avlöningsförmånerna,

samt, därest avlöningsförmånerna å indragningsstaten överstiga

berörda nya avlöningsförmåner, vidkännas mot de senare svarande avdrag.

Lönenämnden har emellertid påvisat, att statsmakterna vid två

tidigare tillfällen vid genomförande av organisationsförändringar med
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr X33.

givit befattningshavare, som erhåller anställning av den art nyss nämnts,

att behålla viss del av det för honom å indragningsstat uppförda beloppet.

Jag anser denna anordning synnerligen lämplig, då de till indragningsstat

överflyttade befattningshavarna på grund härav böra finna med sin

ekonomiska fördel förenligt att söka nämnda tjänster, varigenom besparingar

å indragningsstaten kunna väntas uppstå.

Starka skäl tala emellertid enligt mitt förmenande för tillämpande av

nämnda bestämmelser örn avstående av viss del av avlöningsförmånerna

å indragningsstaten icke blott vid övergång till omförmälda allmänna

tjänster utan beträffande all anställning i allmän eller enskild tjänst. Örn

en befattningshavare, vars arbetskraft helt står till statens förfogande, med

bibehållande i huvudsak av innehavande avlöningsförmåner överflyttas

till indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet och till följd av befrielsen

från tjänstgöring kan genom att taga anställning i annan allmän eller

enskild tjänst förvärva ytterligare inkomst, får det anses skäligt, att vederbörande

får vidkännas viss minskning i den från indragningsstaten

utgående avlöningen.

Den ifrågasatta bestämmelsen skulle därjämte i ett annat avseende utgöra

en förbättring av tidigare indragningsbestämmelser. De ofördelaktiga

verkningar å arbetsmarknaden, som den i samband med försvarsrevisionen

åren närmast efter 1926 anordnade övergångsstaten för militära beställningshavare

medförde, torde vara allmänt bekanta. Det är självfallet,

att avsevärda rubbningar å arbetsmarknaden kunna uppstå, örn ett förhållandevis

stort antal personer med en icke oväsentlig arbetsfri inkomst

upptaga konkurrensen med övriga arbetssökande örn tillgängliga arbetstillfällen.

Den nu rådande lågkonjunkturen med åtföljande arbetsbrist,

icke minst för fackutbildade skogsmän, skärper givetvis de skadliga verkningar

av en indragningsstat, sådan som den nyss antydda. Därest staten,

såsom jag förut förordat, förbehåller sig rätt att, då befattningshavare

vinner annan anställning, avdraga viss del av indragningslönen,

torde de olägenheter, som anordnande av indragningsstat gemenligen

medför, till stor del kunna undgås.

Som grundregel bör sålunda gälla, att befattningshavare å indragningsstat

må åtnjuta avlöning med belopp, som skulle hava vid överflyttningen

till indragningsstat tillkommit honom med tillämpning av den före den

1 januari 1921 gällande lönestaten för domänverket, samt med pensionsrätt

enligt för domänverket före nämnda dag gällande pensionsbestämmelser.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att beträffande befattningshavare,

som utnämnts efter det provisoriska avlöningsreglementets

ikraftträdande, meddela bestämmelser i avseende å det belopp, som i vart

dylikt fall skall utgå såsom tjänstgöringspenningar. Samtliga befattningshavare,

som vid överflyttningen till indragningsstat åtnjutit lön enligt

det nu gällande provisoriska avlöningsreglementet, böra likväl, därest de

underkasta sig de villkor, statsmakterna anse sig böra föreskriva med

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

31

hänsyn till allmänna intressen, elghalla lön å indragningsstat, som beräknas

enligt nämnda avlöningsreglemente.

Beträffande de avlöningsförmåner, som i sådant fall böra tillkomma befattningshavare,

anser jag, i likhet med de ämbetsverk, som yttrat sig över

domänstyrelsens förslag, att lönen bör, såsom vid tidigare indragningsförfaranden

i allmänhet skett, för samtliga befattningshavare beräknas enligt

någon av de lägre lönegrupperna. Med hänsyn till att den lönegruppering,

som tillämpas vid domänverket, i motsats till vid övriga affärsdrivande

verk, i viss män innebär en kvalitativ klassificering av befattningarna,

anser jag mig böra förorda den av statskontoret anvisade vägen att

beräkna lönen för befattningshavare, som vid överflyttningen åtnjuta lön

enligt de lägre lönegrupperna, enligt lönegrupp A och för befattningshavare,

som vid överflyttningen åtnjuta lön enligt de högre lönegrupperna,

enligt en högre lönegrupp. Jag föreslår på grund härav, att befattningshavare,

som vid överflyttningen till indragningsstat åtnjutit lön enligt

någon av lönegrupperna A till C, skall uppbära lön enligt lönegrupp A,

samt att befattningshavare, som vid nämnda överflyttning åtnjutit lön

enligt någon av lönegrupperna D till G, skall uppbära lön enligt lönegrupp

B.

Uppflyttning till högre löneklass efter överflyttningen till indragningsstat

bör av skäl, som domänstyrelsen anfört, icke förekomma.

Jag finner mig böra förorda domänstyrelsens förslag beträffande pensionsförmånerna

för å indragningsstat överflyttad befattningshavare. Dylika

befattningshavare böra sålunda, utan hinder av vad i lagen den 11

oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension samt i

kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 323) med bestämmelser för ordinarie tjänstemän

vid domänverket i fråga örn rätt till pension m. m. stadgas beträffande

beräkning av tjänstår, äga såsom tjänstår i nämnda hänseende tillgodoräkna

tid, varunder de tillhört indragningsstaten.

För det fall, att befattningshavare, som uppförts å indragningsstat, erhåller

befattning, förenad med pensionsrätt i statens pensionsanstalt, synas

reglerande bestämmelser erfordi-as. Jag anser lämpligt, att befattningshavaren

i sådant fall undantages från pensionsrätt i pensionsanstalten, så

länge han är uppförd å indragningsstaten. Skulle pensionsrätten i anstalten

vara förmånligare än den pension befattningshavaren har rätt att uppbära

från indragningsstaten, tiger lian frihet att avsäga sig förmånerna å

indragningsstaten, örn han skulle finna en sådan åtgärd med sin ekonomiska

fördel förenlig.

Ä sådan lön från indragningsstat, som här avses, utgår enligt gällande

bestämmelser procentuellt dyrtidstillägg med ett i varje särskilt fall till

hälften minskat belopp samt barntillägg med oförminskat belopp.

Jag övergår därefter till de villkor, som böra uppställas för åtnjutande

av lön enligt det provisoriska avlöningsreglementet för domänverket. Vid

befattningshavares överflyttning till indragningsstat minskas hans in
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. May.ts proposition nr 233.

komster till följd av att lön och dyrtidstillägg å indragningsstaten understiga

de avlöningsförmåner han vid överflyttningen åtnjutit. Befattningshavarna

böra därför äga frihet att, utan något reglerande ingripande

från statens sida, genom att taga annan anställning, uppbringa sina arbetsinkomster

till samma höjd som före överflyttningen till indragningsstat.

Därest emellertid befattningshavare förskaffar sig sådan anställning,

att den totala inkomsten av anställningen och löneförmånerna å indragningsstaten

överstiger de avlöningsförmåner, som innehafts vid överflyttningen

till indragningsstat, torde staten skäligen böra tillgodogöra sig

en viss bestämd del av det överstigande beloppet genom att avdraga motsvarande

summa från avlöningsförmånerna å indragningsstaten. Örn det

belopp, som befattningshavaren skall avstå, bestämmes till två tredjedelar

av nämnda överskjutande belopp, kommer befattningshavaren, även örn

hans nya inkomst överstiger de avlöningsförmåner, han innehaft under

tjänstgöringen vid domänverket, att som regel få behålla en avsevärd del

av avlöningsförmånerna å indragningsstaten, och först när befattningshavarens

inkomst av den nya anställningen blir — beroende på befattningshavarens

löneplacering — mellan 55 och 85 procent högre än avlöningsförmånerna

å indragningsstaten eller mera, får han avstå hela

avlöningen å indragningsstaten. Jag föreslår sålunda, att, därest befattningshavare,

sedan beslut fattats örn hans överflyttande till indragningsstat

med åtnjutande av avlöningsförmåner enligt den provisoriska

lönestaten, erhåller annan anställning i allmän eller enskild tjänst, han

skall vara skyldig att, såvida summan av avlöningsförmånerna å indragningsstaten

och inkomsten av den nya anställningen överstiger den avlöning

befattningshavaren omedelbart före överflyttning till indragningsstat

åtnjutit, avstå två tredjedelar av det överskjutande beloppet, dock

högst avlöningsförmånerna å indragningsstaten.

De av mig förordade bestämmelserna förutsätta, att befattningshavarna

skola vara skyldiga att till domänstyrelsen anmäla den inkomst av anställning,

som de kunna förvärva. Någon regelbunden kontroll över att anmälningsföreskrifter

iakttagas lärer icke kunna anordnas. Det torde på

grund härav vara nödvändigt att föreskriva påföljd för underlåtenhet att

fullgöra anmälningsplikten. Jag föreslår därför, att, därest befattningshavare

befinnes hava under längre tid än 3 månader efter anställnings

början underlåtit att till domänstyrelsen verkställa anmälan örn anställningen,

Kungl. Maj:t må besluta, att befattningshavarens avlöningsförmåner

å indragningsstaten därefter skola utgå enligt före den 1 januari

1921 gällande bestämmelser.

Den av domänstyrelsen ifrågasatta regleringen av arvode för sådant

tillfälligt arbete inom domänverket, som kan komma att utföras av å indragningsstat

uppförd befattningshavare, blir med den av mig förordade,

allmänna regleringen av dylika befattningshavares extraförtjänster icke

erforderlig.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 233. 33

5. Ersättning åt entledigad icke ordinarie personal.

Domänstyrelsen har beträffande den övertaliga icke-ordinarie personalen

framhållit, att densamma inriktat sig på att för framtiden tjäna

domänverket, samt att den övervägande delen av densamma under lång

tid stadigvarande arbetat inom verket eller — i den mån domänverket

på grund av arbetets säsongartade karaktär icke behövt utnyttja dess arbetskraft

— enligt gällande instruktionsbestämmelser sedan åtskilliga år

ständigt stått till verkets förfogande. Denna anordning, som överensstämde

med vedertagen praxis inom statsförvaltningen, hade betingats av

de arbetsuppgifter, som hittills åvilat domänstyrelsen och skogsstaten. Domänstyrelsen

hade i egenskap av statens högsta skogliga organ i stor utsträckning

handlagt frågor av skogligt-administrativ natur, och skogsstatstjänstemännens

tjänstgöring hade omfattat icke blott vården och tillgodogörandet

av statens skogstillgångar utan även utredning av frågor

av allmän natur, handläggning av ärenden, som ej direkt anginge statens

skogar, samt frågor av rent fiskalisk art m. m. Den övertaliga ickeordinarie

personal inom domänverket, som tjänstgjort längre tid, kunde

på grund härav icke avskedas, utan att densamma i någon form ersattes

för den förlorade arbetsinkomsten.

De ämbetsverk, som yttrat sig i ärendet, samt kommunikationsverkens

lönenämnd hava intet haft att erinra häremot.

Jag anser av skäl, som jag strax torde få närmare angiva, i likhet med Departementsämhetsverken,

att den icke ordinarie personal vid domänverket, som blir

övertalig på grund av lagändringarna, bör beredas ersättning för

mistad arbetsinkomst.

Domänstyrelsens förslag till ersättning.

Domänstyrelsen har föreslagit, att ersättning till icke ordinarie personal,

som entledigas till följd av minskningen av domänverkets arbetsuppgifter,

skulle utgå enligt följande grunder:

De extra ordinarie och extra befattningshavare vid domänverket, som

till följd av den ifrågavarande organisationsförändringen såsom övertaliga

uppsägas av styrelsen eller, beträffande extra personal, av styrelsen

underrättas örn att de icke vidare kunna påräkna förordnande i verkets

tjänst, skola erhålla ersättning under förutsättning, att befattningshavaren

enligt i vederbörlig ordning utfärdade förordnanden tjänstgjort

inom domänverket under sammanlagt minst 3 år, varav minst 15 månader

under åren 1930—1932, samt att befattningshavaren icke erhållit och icke

heller kunnat erhålla någorlunda motsvarande anställning vare sig i statstjänst

eller hos skogsvårdsstyrelse eller stiftsnämnd.

För befattningshavare, som uppnått 45 års ålder samt innehar 15 års

verklig tjänstgöring, utgår ersättning i form av förtidspension. Underlaget

för pensionen skall motsvara statspensionen enligt pensionsreglerna

för kommunikationsverken och för extra ordinarie tjänstemän sålunda

utgöra:

Billan!/ till riksdagens protokoll 19X1. 1 sami. Sr ''2X1.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Majlis proposition nr 233.

Tjänstegrupp vid domänverket

Motsvarande löne- grad enligt kom- munikations-

Pensionsunderlag

kronor

nr

befattning

verkens avlönings- reglemente

man

kvinna

| 2

Extra ordinarie tjänstemän.

Kontorsbiträde.......................................

4

984

936

4

Kanslibiträde..........................................

7

1,140

1,092

5

Kronojägare ..........................................

7

1,140

—

1

Revirassistent, skogsindelningsassistent, un- derlärare, notarie...............................

19

2,460

—

För avkortning av pensionsbeloppen skola de för ålderspension vid domänverket

gällande bestämmelserna tillämpas, dock att tjänstemännen

skola äga tillgodoräkna tiden intill inträdet av pensionsåldern för motsvarande

ordinarie tjänst. Dyrtidstillägg skall utgå å förtidspension enligt

för f. d. befattningshavare vid domänverket gällande bestämmelser.

Övriga ersättningsberättigade icke-ordinarie befattningshavare skola

beredas avskedsersättning med belopp motsvarande två månaders

inkomst av den förlorade anställningen, beräknad för månad till en tolftedel

av årsinkomsten av anställningen, för varje påbörjat verksamhetsår.

Med årsinkomst bör därvid förstås hälften av befattningshavarens inkomst

av anställningen under tiden 1 januari 1932—31 december 1933 eller,

örn anställningen omfattat endast en del av nämnda tid, ett års inkomst

av anställningen, beräknad till tolv gånger den genomsnittliga månadslönen

under den del av berörda tid, som anställningen omfattat, dock att

för extra befattningshavare skall, beträffande tjänstetid, som överstiger

6 år, med årsinkomst förstås den inkomst, som skulle utgått till befattningshavaren,

därest han varit extra ordinarie tjänsteman. I fråga örn

befattningshavare, som under sagda tid åtnjutit tjänstledighet på grund

av sjukdom eller av annan anledning, som medfört löneavdrag, skall gälla,

att vid beräkning av årsinkomsten skall anses så, som hade befattningshavaren

varit i full tjänstgöring under sagda tid. För varje barn under

16 år skall utgå tilläggsersättning med 200 kronor.

Örn ersättningsberättigad så önskar, må avskedsersättning, ökad med

10 procent, tillgodokomma honom i form av livränta. Sådan livränta

bör, beräknad med ledning av det förhöjda kontantbeloppet och bilaga

(tabell III och IV) till förordningen den 28 september 1928 örn statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt, utbetalas i samma ordning, som förekommande

lön å indragningsstat och förtidspension.

Utbetalning av ersättning, som utgår kontant, bör ske på det

sätt, att vid avgången ur tjänst ersättningen utbetalas i den mån den

icke överstiger en årslön. Överskjutande ersättningsbelopp intill ytterligare

en årslön utbetalas ett år och återstående belopp två år efter avgången,

dock att uppskov med utbetalning av belopp, understigande 100

kronor, icke bör äga rum.

Befattningshavare, som tillerkänts ersättning, vare sig i form av förtidspension,

livränta eller avskedsersättning, skall vara skyldig att, därest

han erhåller sådan anställning i statstjänst eller hos skogsvårdsstyrelse

eller stiftsnämnd, som ovan omförmälts, avstå den del av ersättningen,

som vid den nya anställningens början icke utbetalats.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tv proposition nr 233. 35

Skattefrihet beviljas för sådan avskedsersättning, som icke utgår i form

av livränta.

Ur domänstyrelsens motivering till förslaget må anföras följande.

Den icke-ordinarie personalen vid domänverket, som nu ifrågakomme

till avskedande, fullgjorde tjänstgöring av stadigvarande natur, enär arbetstillfällena

inom domänverket skulle för framtiden hava bestått, därest

icke förändringar av organisatorisk art inträtt. Inom statsförvaltningen

kunde tjänstemännen i allmänhet icke utnyttjas utom domänverket,

enär det här vore fråga örn en specialutbildad tjänstemannakår.

Med hänsyn till att tjänstemännen i regel bort kunna påräkna befordran

till tjänst, förenad med pensionsrätt, har styrelsen ansett, att ersättningen,

så långt ske kunde, skäligen borde utgå i form av förtidspension.

Beträffande ersättningssystemet för dem, som enligt styrelsens förslag

icke kunde erhålla förtidspension, uppställde styrelsen den fordran, att

systemet skulle, för att vara lämpat för domänverkets icke ordinarie personal

verka på det sätt, att ersättningen ökades med antalet tjänstår antingen

jämnt eller i stegrat tempo för en jämförelsevis lång följd av anställningsår

samt att ersättaingsskalan skulle så smidigt som möjligt ansluta

till det kapitaliserade värdet av förtidspensionen, därvid avskedsersättningarna

likväl borde understiga nämnda värde på grund av de särskilda

fördelar, engångsersättningen kunde erbjuda. Då såväl högre som

lägre manliga befattningshavare i regel vore specialutbildade syntes samma

system höra tillämpas för håda grupperna. Efter utredning rörande

de ersättningssystem, som tidigare tillämpats eiler utarbetats för icke ordinarie

tjänstemän inom statsförvaltningen, hade domänstyrelsen ansett sig

böra förorda, att det system, som år 1926 utarbetats för lägre, icke- ordinarie

tjänstemän vid riksförsäkringsanstalten, skulle, med mindre jämkningar,

tillämpas för domänverkets icke ordinarie tjänstemän, enär detta

system enligt styrelsens åsikt tillgodosåge de ovannämnda av styrelsen

uppställda fordringarna och samtidigt nöjaktigt fyllde skäliga krav från

personalens sida på ersättning för mistad arbetsförtjänst.

Vid tillämpande av sistnämnda grunder skulle emellertid en mindre

grupp befattningshavare erhålla en förhållandevis lägre ersättning än

övriga för den förlust av anställning, som organisationsförändringarna

medförde. Den ovisshet, som under åtskilliga år rått beträffande domänverkets

framtida arbetsuppgifter, hade föranlett styrelsen att under denna

tid antaga personal i den fastare extra ordinarie anställningsformen i mycket

begränsad omfattning. Det syntes styrelsen billigt, att avskedsersättningen

för den extra personal, som av nämnda anledning icke kunnat i

vanlig ordning erhålla ålderstillägg, enär löneskalan för extra tjänstemän

till fullo utnyttjats, d. v. s. tjänstemän med minst 6 års effektiv tjänstgöring,

beräknades så som hade tjänstemännen uppburit lön som extra ordinarie.

Kammarkollegiet har uttalat, att kollegiet icke hade någon erinran mot

att ersättningen åt ifrågavarande personal utginge ur kyrkofonden i enlighet

med de av domänstyrelsen angivna grunderna. Den omförmälda

skyldigheten för befattningshavare att avstå den del av honom tillerkänd

ersättning, som vid erhållen ny anställnings början icke utbetalats, torde

dock böra utsträckas att gillia jämväl den, som erhållit anställning i pastorats

tjänst.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

Statskontoret har icke ansett sig böra framställa någon erinran i fråga

om grunderna för erhållande av förtidspension för viss icke ordinarie

personal. I fråga örn den icke ordinarie personal, som avsåges att erhålla

avskedsersättning, torde enligt statskontoret viss maximibegränsning av

avskedsersättningen böra stadgas, förslagsvis två gånger årsinkomsten.

Riksräkenskapsverket har beträffande utformningen av villkoren för

erhållande av ersättning anmärkt, att domänstyrelsen ej angivit, på vilket

sätt skulle utrönas, att entledigad icke ordinarie tjänsteman icke

kunnat erhålla annan motsvarande anställning hos ifrågavarande administrationer.

Riksräkenskapsverket har därjämte anfört följande.

Riksräkenskapsverket hade vidare funnit domänstyrelsens förslag att

avskedsersättningen till extra befattningshavare med tjänstetid överstigande

6 år skulle beräknas icke efter den verkliga årsinkomsten utan efter

den årsinkomst, som skulle utgått till befattningshavaren, därest han varit

extra ordinarie tjänsteman, icke stå i god överensstämmelse med förslagets

huvudgrunder för avvägningen av den entledigade personalens

förmåner.

Slutligen hade riksräkenskapsverket ansett sig böra bestämt avstyrka

domänstyrelsens förslag örn beredande av skattefrihet för sådan avskedsersättning,

som icke utginge i form av livränta. Den föreslagna avskedsersättningens

avvägning och begränsningen av den årliga utbetalningen

till en årslön gåve avskedsersättningen karaktär av verklig löneförmån,

utgående under viss tid efter anställningens upphörande. Att vid sådant

förhållande för denna ersättning medgiva skattefrihet syntes icke vara

förenligt med gällande beskattningsprinciper och skulle med säkerhet medföra

krav på skattefrihet jämväl beträffande motsvarande ersättningar

vid enskilda företag. Då därtill komme, att berörda befattningshavare

vid domänverket skulle tillerkännas rätt att tillgodoräkna ersättningen,

ökad med 10 procent, i form av livränta, syntes ej heller ur skälighetssynpunkt

anledning föreligga att i förevarande fall medgiva skattefrihet.

Lönenämnden har i fråga örn ersättning åt icke ordinarie personal anfört

följande:

Mot domänstyrelsens förslag till gottgörelse åt den icke ordinarie personal,

som beräknades bliva övertalig genom de beslutade organisationsändringarna

och fördenskull komme att entledigas, syntes den allmänna

erinringen kunna göras, att en påfallande stor skillnad i ersättningen

skulle uppkomma vid tillämpning av de olika ersättningsformerna, förtidspension

och avskedsersättning. De extra jägmästarnas förbund hade

påvisat anmärkningsvärda ojämnheter i det föreslagna ersättningssystemet,

och det kunde därför enligt nämndens mening ifrågasättas, huruvida

ej en överarbetning av förslaget i denna del borde vidtagas, som i högre

grad än vad skett toge sikte på en gradering av ersättningarna i förhållande

till vars och ens tjänstetid vid verket.

Därest en dylik överarbetning icke ansåges böra ske, skulle emellertid

enligt nämndens mening en viss förbättring i förslaget kunna åstadkommas

genom att den för förtidspension ifrågasatta levnads- och tjänståldern,

45 års ålder respektive 15 tjänstår, sänktes, förslagsvis, till 40 års

ålder respektive 12 tjänstår. En befattningshavare, som vid entledigandet

exempelvis hunnit intjäna 15 tjänstår eller mera men däremot icke upp
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

nått den för förtidspensions erhållande stadgade minimiåldern av 45 levnadsår,

syntes, såsom förslaget nn förelåge utarbetat, bliva alltför ogynnsamt

ställd i jämförelse med till levnadsåldern äldre kamrater nied samma

tjänstetid, överhuvudtaget bade nämnden för sin del kommit till den

uppfattningen, att de föreslagna avskedsersättningarna, särskilt för befattningshavare

med ett större antal tjänstår, kunde anses väl lågt beräknade.

Under ovan angivna förutsättning ville därför lönenämnden förorda,

att såsom villkor för erhållande av förtidspension stadgades, att vederbörande

skulle hava uppnått en levnadsålder av 40 år och fullgjort

effektiv tjänstgöring vid verket under sammanlagt 12 år.

Vad den föreslagna förtidspensioneringen i övrigt anginge, torde det

väl, rent principiellt sett, kunna anses mindre lämpligt att till grund för

förtidspensions bestämmande lägga jämväl hela den tid, som återstode

till pensionsålderns inträde för innehavare av motsvarande ordinarie

tjänst, oaktat tjänstemannen vid förtidspensioneringen skulle bliva entledigad

från verket. Men härtill komrne, att det föreslagna beräkningssättet

syntes kunna, i synnerhet för de tjänstemän, vilka vunnit inträde

vid verket i unga år och sålunda för förtidspensioners erhållande kunde

åberopa hela det i civila pensionslagen för ordinarie skogsstatstjänstemän

stadgade antalet tjänstår, medföra det mindre tillfredsställande resultatet,

att förtidspensionen utginge med samma belopp, oberoende av det större

eller mindre antal tjänstår, som i verkligheten intjänats. Det vore därför

enligt nämndens mening önskvärt, örn sådana regler för tjänstårsberäkningen

kunde utfinnas, som vid pensionsbeloppets bestämmande möjliggjorde

ett större hänsynstagande till antalet verkligen intjänade tjänstår,

än vad förslaget medgåve.

Härvid vore givetvis olika utvägar tänkbara. Sålunda skulle man kunna

tänka sig, att antalet före pensioneringstillfället intjänade verkliga

tjänstår, ökades allenast med viss procent av antalet beräkneliga

tjänstår efter pensioneringen. Ett annat sätt vore, att i viss överensstämmelse

med vad som vid 1925 års försvarsrevision skedde i fråga örn vissa

civila löntagare vid försvarsväsendet, till ett vid 45 levnads- och 15 tjänstår

— enligt nämndens förslag vid 40 levnads- och 12 tjänstår — utgående

grundbelopp i förekommande fall Indes ett tilläggsbelopp, vars storlek

gjordes beroende av antalet därutöver intjänade tjänstår. Utan att avgiva

något förslag i den ena eller andra riktningen hade nämnden med

det anförda endast velat antyda de olika möjligheter, som syntes erbjuda

sig för en bättre anpassning av förtidspensionerna efter vars och ens

tjänstetid vid verket.

Beträffande slutligen styrelsens förslag örn åtgärders vidtagande i syfte

att bereda skattefrihet åt entledigad tjänsteman för undfången gottgörelse

i form av förtidspension, livränta eller avskedsersättning, anförde

nämnden, att nämnden ansett sig sakna anledning att ingå på denna fråga.

De extra jägmästarnas förbund har anfört i huvudsak följande:

Domänstyrelsen syntes anse såsom självklart, att samma beräkningsgrunder

för ersättnings utgående, som kommit till användande inom andra

veide, skulle vara tillämpliga även vid avskiljandet av domänverkets icke

ordinarie personal. Emellertid vore det enligt förbundsstyrelsens mening

uppenbart, att den icke ordinarie förvaltande domänverkspersonalens anställningsförhållanden

icke vore jämförbara med motsvarande förhållanden

lör icke ordinarie personal inom de verk, domiinstyrelsens utredning

avsett.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

De extra jägmästare, som en gång vunnit anställning inom verket och

ägnat sig åt verkets tjänst, hade hittills nästan undantagslöst varit

knutna vid verket till pensionsålderns inträde, därest de skött sina åligganden

väl. Skogsstatens nuvarande organisation vore även uppbyggd

så, att en stor del tjänster, som nu besattes av icke ordinarie personal,

vore permanenta. Ett betydande antal revir vore av sådan omfattning,

att de normalt vore avsedda att skötas av 2 personer i förvaltande ställning,

revirlörvaltaren och assistenten. Assistenttjänsten på sådana, revir

vore sålunda lika permanent som revirförvaltaretjänsten. De icke

ordinarie jägmästare, som besatte dessa »fasta revirassistentbefattningar».

innehade sålunda befattningar, som måste vara jämförbara med ordinarie

befattningar i något lägre grad vid andra verk. Att det icke inrättats

en ordinarie grad för tjänstemän å dylika befattningar, torde

utan tvivel bero på det långvariga provisorium domänverkets organisation

befunnits i. I detta sammanhang ville förbundsstyrelsen erinra

örn, att enligt en utredning av 1928 års lönekommitté, i lönegraderna 16

—20 — vari dven icke ordinarie förvaltande domänverkspersonalen vöre

placerad — vid postverket samtliga tjänster, 472, vore ordinarie, vid telegrafverket

247 vore ordinarie och 27 extra ordinarie, vid statens järnvägar

771 vore ordinarie och 1 extra ordinarie, och vid statens vattenfallsverk

samtliga 30 ordinarie. Vid domänverket däremot vore endast

13 (överjägmästarassistentbefattningar) ordinarie medan 115 vore extra

ordinarie.

Den omständighet, att domänverkets omorganisation, som varit aktuell

under ett 20-tal år, icke genomförts långt tidigare och att, i avvaktan

på denna frågas lösning, personalen inom verket icke anställts under sådana

former, som annars varit naturligt och tjänstgöringens art krävt,

ansåge förbundsstyrelsen under inga omständigheter böra inverka vid bestämmandet

av ersättningen till den övertaliga personalen.

Därest verket haft en definitiv organisation vid de nu ifrågakommande

personalindragningarna, hade med största sannolikhet en betydande del

av den nuvarande extra ordinarie personalen varit anställd som ordinarie.

Den del av dessa tjänstemän, som ifrågakomma till avsked, hade då blivit

delaktig av den ersättningsform, som domänstyrelsen nu föreslagit

för den ordinarie personalen — indragningsstat. Enligt förslaget erliölle

de däremot nu endast en i förhållande till tjänstgöringstiden obetydlig

engångsersättning eller i bästa fall en mindre pension.

På grund av vad sålunda anförts, ansåge förbundsstyrelsen det endast

vara en gärd av rättvisa, att den äldre extra ordinarie personalen tillerkändes

ersättning efter samma grunder som den ordinarie.

Förbundet hade utarbetat en jämförelse mellan de ersättningar, som

utgivits till militär personal vid genomförandet av 1925 års härordning

och de ersättningar, som enligt domänstyrelsens förslag skulle komma att

utgå till domänverkspersonalen. Förbundet ansåge denna jämförelse belysande

för, huru den övertaliga domänverkspersonalen bleve lidande på

att verkets organisation ej varit genomförd.

Av utredningen, som avsåge ersättningen till tvångsvis överförda militära

befattningshavare i officersställning och extra ordinarie jägmästare

i E-grupp enligt domänstyrelsens förslag, framginge, att en jägmästare

efter 3 tjänstår skulle erhålla en engångsersättning av 2,400

kronor, vilket motsvarade en årlig livränta på 170 kronor, medan motsvarande

ersättning till en underlöjtnant med tre tjänstår uppginge till

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Majlis proposition nr 233.

3.100 kronor per år. Etter 6 tjänstår erhölle en jägmästare en engångsersättning

av 5,100 kronor, motsvarande en livränta på 370 kronor, mot

en löjtnants årliga ersättning av 4,100 kronor o. s. v. I bästa fall kunde

jägmästaren erhålla förtidspension på 2,750 kronor, mot vilken svarade

officerarnas indragningslöner för samma antal tjänstår av 5,200 till (,900

kronor.

Att märka vore, att domänstyrelsen räknade med tjänstgörmgsar,

vilket beträffande särskilt den yngre icke ordinarie personalen vid domänverket

vore betydligt kortare än den tid, vederbörande från sitt antagande

till extra jägmästare stått till verkets förfogande. Än mer ogynnsamma

visade sig de för domänverkspersonalen föreslagna ersättningaina,

örn man jämförde, huru ersättningarna utginge för jägmästare och militärer

i samma levnadsålder.

Av den härav verkställda utredningen franninge bland annat, att en

jägmästare i en ålder av 30 å 32 år icke skulle erhålla någon som helst

ersättning, medan löjtnanter i samma ålder erhållit 4,100 till 4,700 kronor

årligen. Jägmästare vid 34 år skulle erhålla en engångsersättning av

5.100 kronor, motsvarande en årlig livränta på 370 kronor, löjtnanten vid

samma ålder hade årligen erhållit 4,700 kronor o. s. \\

Officerarna i motsvarande åldrar och tjänstår hade sålunda fått 3—2 0

gånger så höga ersättningar som de icke ordinarie

jägmästarna komrne att erhålla enligt domänstyrelsens förslag.

Härtill komrne, att jägmästarens utbildning — fyra år på skogshögskolan

jämte något års oavlönad eller lågt avlönad praktiktid — vore avsevärt

dyrbarare än officerarens utbildning, som i regel skedde med uppbärande

av lön och ofta jämväl med särskild traktamentsersättning. I

detta sammanhang borde även framhållas, att värnpliktstiden, vilken inginge

såsom ett led i officerens utbildning, för skogsmannen betydde

försenad examen och ökad skuldbörda genom ofrånkomliga ränteförluster

och uteblivna inkomster. För den äldre extra ordinarie personalen kunde

tidsförlusten beräknas till cirka 2 år. — Ytterligare en omständighet, som

inverkade i ogynnsam riktning för den skogliga personalen, vöre att läget

på arbetsmarknaden inom alla områden numera vore ofantligt svårare än

år 1925 då de militära indragningarna ägde rum. Därtill komrne det stora

överskott på utbildade skogsmän, som funnes, varför utsikterna till anställning

inom det enskilda skogsbruket vore synnerligen små.

Det torde med all önskvärd tydlighet framgå, att en jägmästare i icke

ordinarie anställning i alla avseenden — kostnader för utbildning, tjänstgöringsförhållanden,

möjlighet till anställning efter eventuellt entledigande

— intoge en ytterst ogynnsam ställning gentemot officeren i motsvarande

tjänsteställning och ålder. Trots detta bomme jägmästaren att

erhålla endast en ringa bråkdel av den ersättning statsmakterna tidigare

ansett erforderlig för officeren, detta beroende endast på olikheter av

organisatorisk art.

Det syntes, som örn tjänstetid oell levnadsålder borde för en arbetsgivare

vara det i huvudsak avgörande vid beräknande av ersättning till den personal

han nödgades avskeda. Att tjänstemän med samma anställningstid

och levnadsålder av sin gemensamma arbetsgivare, staten, på grund av

ett formellt skäl skulle bliva så olika behandlade som fallet här bleve,

funne förbundsstyrelsen vara i högsta grad upprörande.

Förbundsstyrelsen ansåge, att domänstyrelsens förslag vore mindre väl

avvägt i gränslägena mellan olika former av ersättning — avskedsersätt
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

ning, förtidspension och indragningsstat. Tre jägmästare i ålder omkring

45 år skulle exempelvis erhålla, den ene en avskedsersättning på cirka

19,800 kronor, vilket belopp motsvarade en livränta på cirka 1,550 kronor

årligen, den andre 2,750 kronor i förtidspension oell den tredje en indragningslön

på minst 8,400 kronor.

Förbundsstyrelsen funne på grund av vad ovan anförts det vara skäligt,

att den extra ordinarie personalen i förvaltande ställning, som hade en

tjänstetid av minst 12 år samt nått en levnadsålder av 40 år överfördes

på indragningsstat efter motsvarande bestämmelser, som domänstyrelsen

föreslagit för den ordinarie personalen.

Beträffande avskedsersättning förordade förbundsstyrelsen ett

för högre befattningshavare vid riksförsäkringsanstalten år 1926 utarbetat

system, dock utan bestämmelser örn maximering. Den högre ersättning,

som genom nämnda system avsetts komma riksförsäkringsanstaltens

personal med högre utbildning till del, torde utan tvivel hava betingats

därav, att denna personal på grund av sin alldeles speciella utbildning

och tjänstgöring ansetts hava särskilt stora svårigheter att i konkurrensen

å den allmänna arbetsmarknaden skaffa sig skälig försörjning. Enahanda

svårigheter förelåge i lika hög grad även för den förvaltande personalen

i domänverkets tjänst. Ovan anförda skäl torde väl motivera att

avskedsersättning för icke ordinarie jägmästare beräknades i enlighet med

ifrågavarande system, dock med den ändring att maximibestämmelsen

antingen uteslötes eller höjdes och anknötes på lämpligt sätt uppåt.

Med anledning av domänstyrelsens förslag att vid beräknande av tjänsteår,

den verkliga tjänstgöringstiden skulle gälla, har förbundsstyrelsen

anfört följande.

Den som vunnit anställning vid domänverket som extra jägmästare, hade

på grund av arbetets säsongartade beskaffenhet icke under de första åren

kunnat påräkna tjänstgöring under hela året, Enligt gällande instruktion

vore den extra jägmästaren emellertid skyldig att tjänstgöra enligt

domänstyrelsens förordnanden. Han stöde sålunda i disponibilitet även

under den tid lian icke tjänstgjorde. Under normala tider hade denna

säsongtjänstgöring efter endast något år övergått i mera stadigvarande

arbete, varför denna nödtvungna arbetslöshet varit av mindre betydelse.

Sedan år 1921 hade emellertid, på grund av minskat personalbehov säsongarbetslösheten

kommit att år efter år drabba samma tjänstemän.

Speciellt hade detta varit fallet med under åren 1921—1924 antagna extra

jägmästare, av vilka en betydande del fortfarande efter 8—10 års tjänst

tillhörde den »sladd», som ännu icke kunnat erhålla kontinuerligt arbete.

Att just denna kategori bleve alldeles särskilt missgynnad genom domänstyrelsens

förslag att de endast skulle få tillgodoräkna verkliga tjänstgöringsår

i stället för hela anställningstiden torde klart framstå. Så mycket

hårdare måste detta inverka, då just dessa årsklasser haft sin utbildningstid

förlagd till de dyraste krigs- och krisåren 3917—1922, medförande

onormalt höga studiekostnader, för att sedan få börja sin verksamhet under

efterkrigsårens depressionstider samt därefter under sin vidare tjänstgöring

ständigt få kämpa mot arbetslöshet under vintrarna. Den avlöning,

som utgått till denna personal, hade icke på något sätt varit avvägd

med hänsyn till att arbetet varit säsongbetonat. Samma löneplan

hade gällt för såväl kontinuerligt som tillfälligt anställda.

Då den till säsongarbeten nyttjade personalen ständigt stått till disposition

och den under sina nödtvungna arbetslöshetsperioder i regel icke

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. May.ts proposition nr 233.

haft möjlighet att skaffa sig annat än tillfälligt, oftast oskäligt lågt avlönat

arbete, ansåge förbundsstyrelsen det endast vara rimligt och rättvist,

att övertalig personal av denna kategori finge tillgodoräkna sig viss

del av den tid, den varit arbetslös utan eget förvållande. Förbundsstyrelsen

ansåge, att befattningshavare, som varit i tjänst minst 8 månader

under året, borde få tillgodoräkna bela året vid beräknande av avskedsersättning.

Befattningshavare, som tjänstgjort 4—7 månader under året,

borde utöver tjänstgöringstiden få tillgodoräkna 50 procent av arbetslöshetstiden

under året. Befattningshavare, som tjänstgjort mindre än 4

månader under året, skulle tillgodoräknas den verkliga tjänstgöringstiden.

Med hänsyn till de under sistförflutna tvenne åren synnerligen kortvariga

förordnanden i verkets tjänst, som stått de yngsta extra jägmästarna

till buds, bar förbundsstyrelsen ansett, att 2 år borde utgöra minimitiden

för erhållande av avskedsersättning.

Av samma skäl har förbundsstyrelsen ansett den av domänstyrelsen föreslagna

minsta tjänstgöringstiden av 15 månader under åren 1930—1932

för erhållande av ersättning, böra sänkas till 10 månader.

Förbundsstyrelsen framlade sitt förslag till ersättning för den övertaliga

icke ordinarie förvaltande personalen vid domänverket väl medveten örn

det allvarstyngda läge, vårt land för närvarande befunne sig i. Förbundsstyrelsen

insåge även till fullo, att staten i tider som dessa bleve utsatt

för påfrestningar i ekonomiska avseenden som aldrig förr. Det måste emellertid,

enligt förbundsstyrelsens mening, ankomma på staten •— den högsta

vårdaren av sociala förhållanden — att tillse, att organisationsförändringar,

som statsmakterna trots det ekonomiskt brydsamma tidsläget funnit

böra genomföras, bleve genomförda på ett sådant sätt, att statens egna

tjänstemän, vilka genom dessa förändringar berövades sina anställningar,

därigenom icke tillskyndades svåra lidanden. Betänkas finge även, att

de för tillfället rådande statsfinansiella svårigheterna icke finge vara

avgörande i en fråga, som för den enskilde komme att påverka hela

hans återstående liv. Förbundsstyrelsen förlitade sig på att statsmakterna

icke ville bringa en liten grupp av sina egna tjänstemän i ekonomisk misär,

vilket skulle bliva en oundviklig följd, därest domänstyrelsens förslag beträffande

den icke ordinarie personalen bleve genomfört.

I anslutning till vad sålunda anförts har förbundsstyrelsen hemställt,

att Kungl. Majit måtte, med uteslutande av motsvarande punkter i domänstyrelsens

förslag rörande ersättning till den på grund av förenämnda

lagändringar övertaliga personalen, beträffande förvaltande personal föreslå

riksdagen medgiva:

att icke ordinarie tjänstemän, som entledigades i samband med nämnda

lagändringar antingen överfördes på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet

eller ock tillkändes engångsersättning, benämnd avskedsersättning,

under förutsättning, att de varit anställda vid domänverket under

minst två år samt under åren 1930—1932 tjänstgjort minst 10 månader

ävensom att de icke erhållit och ej heller kunnat erhålla någorlunda motsvarande

anställning vare sig i statstjänst elle!- hos skogsvårdsstyrelse eller

stiftsnämnd,

att icke ordinarie tjänstemän med en sammanlagd verklig tjänstgöringstid

av 12 år samt en uppnådd levnadsålder av 40 år överfördes på indragningsstat

utan tjänstgöringsskyldighet,

att icke ordinarie tjänstemän, som överflyttats till indragningsstat, er
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

Departements
chefen.

holle lön beräknad efter den lönegrupp befattningen vid innehavarens

överflyttning till indragningsstat tillhört,

att av skedser sättning tillerkändes ersättningsberättigade icke ordinarie

tjänstemän, som icke blivit överförda på indragningsstat, med belopp, som

beräknades för 4 tjänsteår utgöra en årsinkomst och för kortare tid proportionsvis

mindre samt för varje ytterligare tjänsteår 2/s av årsinkomsten,

att med årsinkomst därvid skulle förstås hälften av befattningshavarens

inkomst av anställningen under tiden 1 januari 1932—31 december 1933

eller, örn anställning omfattade endast en del av nämnda tid, 1 års inkomst

av anställningen, beräknad till 12 gånger den genomsnittliga månadslönen

under den del av berörda tid, som anställningen omfattat,

att tjänstetiden skulle räknas från den dag befattningshavaren antagits

i verkets tjänst,

att befattningshavaren vid beräkning av tjänstetid finge äga tillgodoräkna

vid tjänstgöring minst 8 månader under samma år hela året, vid

tjänstgöring 4—7 månader under året utöver tjänstgöringstiden halva

återstående delen av året samt vid tjänstgöring mindre än fyra månader

den verkliga tjänstgöringstiden.

Sveriges krono jägareförbund har framhållit följande:

Under vanliga förhållanden hade befordran till ordinarie tjänst för bevakande

personal kunnat beräknas långt före uppnådda 40 levnadsår. De

tidigare beskärningarna av verkets arbetsuppgifter och de senare årens

allmänna vakanssättning av ledigblivna ordinarie tjänster hade dock medfört,

att ett betydande antal extra ordinarie kronojägare överskridit 40

levnadsår utan att bliva befordrade. Det stora flertalet av dessa hade

dock med de ordinarie kronojägarna likvärdig tjänstgöring, antingen tillförordnade

att uppehålla ledigblivna ordinarie tjänster eller ock å särskilda

extra bevakningstrakter eller såsom biträden åt de ordinarie kronojägarna.

En åldersgräns så hög som 45 år för rätt till förtidspension vore

en uppenbar orättvisa mot dessa befattningshavare. Det kunde mycket

väl tänkas, att ordinarie kronojägare, som vore mycket yngre än dessa

extra ordinarie kronojägare, kunde komma att överföras å indragningsstaten.

Icke ordinarie kronojägare i åldern 40 till 45 år hade i allmänhet

redan familj av ordinär storlek att försörja. De vore icke längre unga,

och möjligheten för dem att under nuvarande förhållanden kunna få andra

anställningar vore mycket ringa. Det vore obarmhärtigt av staten att

entlediga dessa familjeförsörjare och endast gottgöra dem med en snäv

avskedsersättning. Förbundet hemställde därför, att åldersgränsen för rätt

till förtidspension för här ifrågavarande tjänstemän måtte bestämmas till

40 levnads- och 10 verkliga tjänsteår.

Ersättningarna för den icke ordinarie personalen böra tillmätas med

hänsyn till de anställningsförhållanden, som rått inom domänverket,

samt de befintliga möjligheterna för den avskedade personalen att erhålla

ny anställning.

I det förra avseendet är att märka, att ifrågavarande befattningshavare,

sedan de en gång mera stadigvarande tagits i anspråk av domänverket,

i regel funnit sin utkomst inom verket. Avsked ur verkets

tjänst betyder därför för den skötsamme tjänstemannen förlust av en

framtida försörjningsmöjlighet, som han haft anledning betrakta såsom

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

säker. I mångå fall torde här bliva fråga om tjänstemän, som nu skulle

innehaft ordinarie befattning av ett eller annat slag, därest domänverkets

organisation reglerats i samband med löneregleringen för tretton år

sedan. Att domänverkets icke ordinarie befattningshavare härigenom

kommit i ett vid personalindragning synnerligen ogynnsamt läge framgår

av den höga befordringsåldern inom verket samt av den omständigheten,

att ett oproportionerligt stort antal icke ordinarie befattningshavare

tjänstgöra å befattningar, som äro fast inordnade i organisationen.

Redan före år 1930, då den nu rådande lågkonjunkturen å skogs- och

trävarumarknaden inträdde, förefanns ett avsevärt överskott å fackutbildade

skogsmän. De svåra förhållanden, varmed skogsbruket sedan

nämnda år haft att kämpa, hava givetvis medfört ökad arbetslöshet bland

skogstjänstemännen, och utsikterna att erhålla annan anställning torde

därför för dem, som nu avskedas från domänverket, vara starkt begränsade.

Detta är så mycket mera beklagligt, som flertalet av dem, som nu

ifrågakomma till avskedande, torde vara familjeförsörjare.

Avskedanden, som äro fullt jämförbara med de indragningar, som nu

förestå inom domänverket, torde icke tidigare hava förekommit. Jag

vill särskilt understryka, att indragningarna äro en följd av att statsmakterna

beslutat, att domänverkets verksamhet skall i viss omfattning

inskränkas, ehuru de arbetsuppgifter, denna verksamhet avsett, fortfarande

äro oförminskade. Då fråga sålunda varit endast örn ett ändamålsenligt

anordnande av vissa på det allmänna ankommande funktioner,

bör den övertaliga personalen, i den mån den icke kan överföras till de

organ, som övertaga arbetsuppgifterna från domänverket, beredas ersättning

efter grunder, som med hänsyn till anledningen till avskedandet

kunna anses skäliga.

En ytterligare anledning att icke jämställa ifrågavarande avskedanden

med de entlediganden inom statsförvaltningen, som ske till följd av

inträffande konjunkturförändringar, nedläggning av verksamhet e. d.,

finner jag däri, att avskedandena ansetts av organisatoriska skäl böra ske

på sådant sätt, att de träffa icke endast de yngsta utan i stor utsträckning

även iildre tjänstemän, som icke haft anledning befara att ställas

utan arbete, dag anser, att statsmakterna, om de finna, att entledigandena

icke lämpligen kunna ske på annat sätt, böra taga den konsekvensen

därav, att utgiften blir något högre från de anslag, som hava att

svara för övergångskostnaden.

I likhet med lönenänmden finner jag mig på grund härav böra förorda,

att den icke ordinarie personal, som erhåller avsked, beredes ersättning

enligt något förmånligare grunder än vad domänstyrelsen föreslagit.

Vad till en början angår förutsättningarna för erhållande av ersättning

finner jag mig kunna förorda domänstyrelsens förslag, som icke

föranlett erinringar från de hörda myndigheternas sida.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj-.ts proposition nr 233.

Vidkommande ersättningen till de äldre icke ordinarie befattningshavarna

lärer den av domänstyrelsen föreslagna förtidspensionen

utgöra en förhållandevis låg ersättning för den i sak permanenta anställning

de hittills innehaft och den ntsikt till befordran, som de tilläventyrs

förlora. Vad de extra jägmästarnas förbund härom anfört synes mig värt

beaktande. Av principiella skäl torde man emellertid icke kunna tillmötesgå

personalens önskemål i detta avseende på annat sätt än genom

att, i anslutning till lönenämndens förslag, öka förtidspensionens grundbelopp,

som bör utgå enligt domänstyrelsens förslag, med ett tilläggsbelopp

för varje intjänat tjänstår utöver 15 samt sänka åldersgränsen

för erhållande av förtidspension till 40 år. Efter övervägande av den

lämpliga storleken av tilläggsbeloppet finner jag mig böra förorda, att

detsamma avväges på sådant sätt, att befattningshavare får vid beräknande

av pensionens belopp för varje tjänstår tillgodoräkna sig den besparing

i pensionens kapitalvärde, som uppstår på grund av att tjänstgöringstid

och ålder i stort sett följas åt. Detta innebär i kostnadsavseende,

att kostnaden för varje förtidspension, beräknad såsom kapitalvärde,

blir ungefärligen lika stor, oavsett befattningshavarens ålder.

Beräknade enligt denna metod bliva tilläggsbeloppen i medeltal omkring

60 kronor för befattningshavare å extra stat i lönegraderna 9—15, 45 kronor

för icke ordinarie jägmästare (tjänstegrupp 7) och omkring 20 kronor

för icke ordinarie kronojägare m. fl. tjänstemän i lägre tjänste- och lönegrupper

än de nu nämnda. Tilläggsersättning synes icke böra utgå för

tjänstår, som överstiga 25.

Avkortning av pensionsbelopp med hänsyn till att befattningshavare,

därest han kvarstått i verket, icke kunnat uppnå för ålderspension föreskrivet

antal tjänstår anser jag icke böra ske, med hänsyn till att en bestämmelse

i sådant syfte skulle vinna tillämpning endast i ett fåtal fall

och där kunna medföra orättvisa, då det ersättningssystem, jag i det

följande föreslår för övriga icke ordinarie befattningshavare, är grundat

endast å antal intjänta tjänstgöringsår.

Dyrtidstillägg kommer enligt för före detta befattningshavare vid domänverket

härom gällande bestämmelser att utgå å förtidspension.

Beträffande ersättningsberättigade, icke ordinarie tjänstemän, som icke

erhålla förtidspension, förordar jag, att avskedsersättning skall utgå.

Då svårigheterna att anskaffa ny anställning torde stegras med stigande

ålder, anser jag, att ersättningssystemet bör vara så avvägt, att

det intill den ålder, då förtidspension kan beredas, medför en förhållandevis

högre ersättning åt tjänstemän med längre tjänstgöringstid. Jag

föreslår därför, att lönenämndens yrkanden örn högre ersättning för

befattningshavare, som icke erhålla förtidspension, samt en bättre

anslutning till systemet för förtidspension än vad domän styrelsens

förslag innebär, skola beaktas på det sätt, att ersättningsbeloppen

skola utgå efter en för varje treårsperiod av tjänstgöringen höjd ersätt
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

ningsnorm. Ersättningen bör sålunda för varje påbörjat tjänstgöringsår

till och med sex utgöra en sjättedel av årsinkomsten av den förlorade

anställningen. För varje ytterligare tjänstgöringsår till och med nio

utgår ersättning med en fjärdedel av årsinkomsten, för varje därpå följande

tjänstgöringsår till och med tolv med en tredjedel av årsinkomsten

samt för varje ytterligare tjänstgöringsår till och med femton påbörjade

år med två femtedelar av samma årsinkomst. För varje barn under

16 år torde få utgå tilläggsersättning med 200 kronor.

I fråga örn tjänstgöringstidens och årsinkomstens beräknande ansluter

jag mig till domänstyrelsens förslag. Styrelsens förslag att i fråga

örn beräkning av årsinkomsten jämställa extra befattningshavare med

minst sex tjänstgöringsår med extra ordinarie befattningshavare finner

jag av praktiska skäl välgrundat.

Beträffande sättet för ersättningarnas utbetalande har domänstyrelsen

bland annat föreslagit, att, örn ersättningsberättigad så önskar, avskedsersättning

må, ökad med 10 procent, tillgodokomma honom i

form av livränta. Denna ersättningsform är enligt min mening ur

social synpunkt att föredraga framför engångsersättning. Den medför

därjämte den fördelen, att staten, örn befattningshavaren vinner annan

anställning, får ökade möjligheter att innehålla den del av ersättningen,

som icke anses erforderlig. Jag förordar på grund härav, att avskedsersättningen

beträffande befattningshavare, som innehar mer än nio

års verklig tjänstgöring, skall obligatoriskt utgå i form av livränta, därvid

ersättningsbeloppet ökas med 10 procent.

Den livränta, som i enlighet härmed skulle utbetalas till befattningshavare,

vilkens tjänstgöringstid uppgår till mer än nio år, kommer för

befattningshavare, som intjänt mer än fjorton tjänstgöringsår, att tämligen

väl ansluta sig till förtidspensionens grundbelopp.

Utbetalning av avskedsersättning till befattningshavare, vilkens tjänstgöringstid

icke överstiger nio år, synes böra ske enligt av domänstyrelsen

förordade grunder för utbetalning av avskedsersättning antingen

kontant i en eller två terminer eiler i form av livränta, därvid ersättningen

ökas med 10 procent. Även beträffande sättet för livräntans beräknande

och utbetalning förordar jag domänstyrelsens förslag.

Med hänsyn till den procentuella förhöjning av avskedsersättningen, som

föreslås för sådan ersättning, då densamma utgår i form av livränta,

bör dyrtidstillägg icke utgå å livränta.

Domänstyrelsens av riksräkenskapsverket avstyrkta förslag örn beredande

av skattefrihet för sådan avskedsersättning, som icke utgår i

form av livränta, kan jag icke biträda. Då avskedsersättning i intet fall

kommer att under ett och samma år utbetalas med högre belopp än vad

som motsvarar en årslön, anser jag den föreslagna åtgärden sakna fog.

Vad slutligen angår skyldighet för icke ordinarie befattningshavare,

som tillerkänts ersättning, att under vissa förhållanden avstå från ersättningen

förordar jag, då fråga är örn förtidspension eller livränta,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Majlis proposition nr 233.

tillämpande av samma grundregler, som jag i det föregående föreslagit

för ordinarie befattningshavare. Även de icke ordinarie befattningshavarna

böra sålunda kunna få behålla en del av sådan ersättning, även

örn inkomsten av den nya anställning i allmän tjänst, de tilläventyrs

vunnit, uppgår till eller överstiger deras förutvarande arbetsinkomst.

Anordningen är beträffande icke ordinarie tjänstemän motiverad särskilt

därav, att den uppmuntrar till ansträngningar för förbättring av

arbetsinkomsten upp till och över den förutvarande inkomsten under det

att den tidigare föreslagna, av domänstyrelsen upptagna bestämmelsen

örn avstående av ersättningen, så snart någorlunda motsvarande anställning

i viss allmän tjänst vunnits, snarast motverkar en sådan strävan.

Jag anser likväl, att anordningen för icke ordinarie tjänstemän icke

lämpligen kan tillämpas, då tjänstemännen erhålla anställning i enskild

tjänst. Enär ingen av de icke ordinarie befattningshavarna vid avskedet

innehaft befattning med karaktär av sluttjänst, föreligger för dessa

befattningshavare i mindre grad än för de ordinarie befattningshavarna

anledning att minska deras konkurrenskraft å arbetsmarknaden, som

för övrigt icke är så stor som de ordinarie befattningshavarnas.

Jag föreslår på grund härav, att, därest befattningshavare, som tillerkänts

ersättning i form av förtidspension eller livränta, erhåller annan

anställning i statstjänst elfer hos skogsvårdsstyrelse, stiftsnämnd

eller pastorat, han skall vara skyldig att, såvida summan av ersättningen

och inkomsten av den nya anställningen överstiger den avlöning befattningshavaren

omedelbart före avskedstillfället åtnjutit, avstå två

tredjedelar av det överskjutande beloppet, dock högst förtidspensionens

eller livräntans belopp.

De föreslagna bestämmelserna förutsätta ett liknande deklarationsför1''arande

som det jag i det föregående förordat för ordinarie personal.

Även påföljd genom indragande av ersättningen torde böra föreskrivas.

I de fall, då avskedsersättning utgår kontant, synes förenämnda av

domänstyrelsen förordade föreskrift örn avstående av ersättning böra

gälla, dock att densamma bör, såsom kammarkollegiet yrkat, avse jämväl

anställning i pastorats tjänst.

Till belysning av de av mig nu föreslagna ersättningsbestämmelserna

för icke ordinarie personal har jag låtit utarbeta vissa exempel, vilka

återfinnas i bilaga till detta protokoll.

6. Ersättning till domänfonden för kostnad för avlöning och ersättning

åt övertalig personal.

Beträffande kostnadernas storlek och sättet för deras bestridande har

domänstyrelsen framhållit, att de tjänstemän, som skulle entledigas, av

orsaker, vid vilka styrelsen i sin skrivelse utförligt uppehållit sig, icke

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 233-

47

lämpligen kunde utväljas med ledning av den befattning tjänstemännen

haft att taga med de överlämnade arbetsuppgifterna. Regleringen borde i

stället beträffande personvalet ske efter enhetliga grunder och utan hänsyn

till de skilda anledningarna till indragningarna. Vid sådant förhållande

syntes det styrelsen riktigast, att de totala kostnaderna bestriddes genom

repartisering av de sammanlagda kostnaderna för övertalig personal inom

varje lönegrad och tjänstegrupp med ledning av antalet övertaliga tjänstemän

i de skilda grupperna.

Till belysande av personalkostnadernas fördelning å de särskilda anslagen

efter de tillämnade åtgärderna har domänstyrelsen lämnat en översikt

över en beräknad medelkostnad, grundad på 1931 års stat och under

förutsättning att dyrtidstillägg utginge med 10 procent, för skogsstätens

nuvarande personal samt denna kostnads fördelning å den

kvarvarande organisationen och de överflyttade arbetsuppgifterna. Av

översikten framgår, att domänverkets årliga personalkonto komme att,

som en följd av överlämnandet av ifrågavarande arbetsuppgifter, minskas

med omkring (423,000 + 601,000 + 25,000 --) 1,049,000 kronor.

Jag torde nu få lämna en beräkning av kostnaderna för de av mig förordade

åtgärderna för indragning och ersättning av personal.

Kostnaderna för övertalig ordinarie personal inom sko g sstaten

beräknas till en början årligen utgöra:

Personal och kostnader, som åbelöpa

Lappmarks-

skogarna

Ecklesiastika

skogarna

Härad sall män- ningarna

Tillhopa

i Antal

i befatt- nings- havare

Kronor

Antal

befatt-

nings-

havare

Kronor

Antal

befatt-

nings-

havare

Kronor

Antal

befatt-

.

mngs- h a vare

Kronor

Förvaltande.

Överjägmästare...............

—

—

2

22,000

—

—

2

22,000

Jägmästare....................

7

64,000

17

155,000

2

18,000

26

237,000

Skogstaxator.................

i

7,000

o

14,000

—

3

21,000

Överjägmästarassistent .

—

—

9

13,000

—

2

13,000

Summa

8

7 i,000

23

204,000

2

18,000

33

293,000

Bevakande.

Kronojägare .................j

46

153,000

76

254,000

—

—

122

407,000

Summa j

46

153,000

76

254,000

—

—

122

407,000

Kontorsbiträde...............j

—

—

2

5,000

—

—

2

5,000

Summa ;

—

—

9

5,000

—

2

5,000

Sammanlagt

54

224,000

101

463.000

2

18,000

157

705,000

Kostnaderna för övertalig icke ordi n a r i e personal i n o m

skog s s tale n beräknas utgöra:

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

Ärligt belopp, kronor.

Kostnaderna åbelöpa

Ersättningsform

lappmarks-

skogarna

de ecklesia- stika skogarna

käradsallmän-

ningarna

Tillhopa

Förtidspension .................................

39,000

11,500

1,000

51,500 ;

Avskedsersättning i form av livränta

8,300

2,500

200

11,000

Summa

47,300

14,000

1,200

62,500

Engångskostnad, kronor.

Kostnaderna åbelöpa

Ersättningsform

lappmarks-

skogarna

de ecklesia- Ihäradsallmän- stika skogarna: ningarna

Tillhopa

Avskedsersättning.............................

8,500

5,500 1 —

14,000

Kostnaderna för den personal å ordinarie eller extra stat

inom domänstyrelsen, som, såvitt nu kan förutses, blir övertalig

på grund av de beslutade lagändringarna, hava beräknats till en början

uppgå till följande belopp för år, nämligen:

för lappmarksskogarna ................ kronor 4,000

» de ecklesiastika skogarna .......... » 31,000

» häradsallmänningarna .............. » 2,000

tillhopa kronor 37,000.

Motsvarande kostnader för den icke ordinarie personalen inom

domänstyrelsen (extra ordinarie och extra) hava beräknats

komma att utgå med ett årligt belopp av 4,000 kronor i form av livräntor

och ett engångsbelopp av omkring 9,000 kronor, vilka fördela sig sålunda:

ärligt

belopp

för lappmarksskogarna ........ kronor 600

» de ecklesiastika skogarna » 3,200

» häradsallmänningarna .... » 200

tillhopa kronor 4,000

engångs
ersättning
1,

350

7,200

450

9,000.

De totala kostnaderna i kronor skulle sålunda bliva följande:

För lapp- marks- skogarna

För de eckle- siastika

skogarna

För härads- ailmän- ningarna

Tillhopa

Ärlig kostnad, som från början utgör...

Engångskostnad.................................

275,900

511,200

21.400

808,500

9,850

12,700

450

23,000

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 233. 49

De årliga kostnaderna komina att sjunka, i den mån personalen uppnår

pensionsåldern eller avlider. Enligt beräkning, utförd på grundval av

dödlighets- och livslängdstabeller, komma avlöningar å indragningsstat,

förtidspensioner och livräntor till den övertaliga

personalen att sjunka på sätt, som framgår av följande tabell, nämligen:
-

• T> ''

År

År

Är

År

År

År.

1931

1939

1944

1949

1954

1959

Ärlig ersättning åt övertalig personal

i procent av ersättning åt samma

personal år 1934 ................................

100

80

50

22

6

0.4

Förutom nämnda kostnader komma kostnader att uppstå för pensioner

åt ordinarie befattningshavare å indragningsstat. Med hänsyn till

att användbara tabeller saknas för beräkning av pensionernas sannolika

belopp för en sådan personalgrupp som den förevarande, lämnas emellertid

icke någon beräkning av de framtida kostnaderna för ålderspension

åt övertalig personal. Dessa kostnader torde på grund av bland annat den

förhållandevis låga medellivslängden för skogsmän för övrigt bliva av

underordnad betydelse.

I den mån ytterligare personal från domänverket vinner sådan anställa

ning, som, enligt vad jag i det föregående föreslagit, skall föranleda avstående

av ersättningsförmåner, komma de nyss angivna kostnaderna att

nedgå.

Kostnadernas förhållande till kostnaderna för det av domänstyrelsen i

ersättningsfrågan avgivna förslaget framgår av följande jämförelse:

.

Summa, berak-

Ärlig

Engångs-

nåd som årlig

ersättning

ersättning

kostnad

Domänstyrelsens förslag

Kr.

Kr.

Kr.

Ordinarie personal..........................................

788,000

_

Icke ordinarie » ..........................................

42,000

168,000

—

Summa

830,000

168,000

844,000

.In mig förordat förslag

Ordinarie personal..........................................

742,000

—

—

Icke ordinarie » ..........................................

66,500

23,000

—

Summa

808,500

23,000

810,000

Av jämförelsen framgår, att det av mig förordade förslaget ställer sig

något billigare än det av domänstyrelsen avgivna. Den viktigaste anledningen

härtill är, att lönerna å indragningsstat av mig föreslagits att utgå

efter lägre lönegrupper.

Det nu framlagda förslaget torde medföra en bättre avvägning av ersättningarna

mellan ordinarie och icke ordinarie befattningshavare, än

Pihang till riksdagens protokoll 11)3,1. 1 sami. Nr 2.1,1. ''

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

vad domänstyrelsen» förslag innebär, samtidigt som det i förhållande till

styrelsens förslag medför en viss besparing i de totala kostnaderna.

Beträffande utgörandet av kostnaderna för på grund av lagändringarna

år 1932 övertalig personal har domänstyrelsen anfört följande.

Kostnaderna för den personal, som blivit övertalig på grund av de ecklesiastika

skogarnas överflyttande till annan administration, borde enligt

bestämmelserna i § 69 av den ecklesiastika boställsordningen den 30

augusti 1932 (nr 400) bestridas av kyrkofonden. Kostnaderna för övrig,

på grund av nämnda lagändringar övertalig personal borde enligt styrelsens

förmenande skäligen utgå av särskilda riksstatsanslag. Då domänfonden

genom årliga anslag ersattes för den administration av lappmarksskogarna,

som nu ankomme på verket, syntes fonden böra med allmänna

medel hållas skadeslös även för de kostnader, som den för nämnda

skogars administration anställda personalen kunde komma att förorsaka

vid organisationsförändringen. Även beträffande häradsallmänningarna

vore det enligt styrelsens mening skäligt, att domänfonden befriades från

särskilda kostnader för övergångsförfarandet.

I övergångsbestämmelserna för de nya lagarna rörande lappmarksskogarna

och häradsallmänningarna hade iorordnats, att lagarna skulle träda

i kraft den 1 januari 1934. Den av 1932 års riksdag antagna ecklesiastika

boställningsordningen skulle däremot enligt kungörelse den 30

augusti 1932 (nr 412) träda i tillämpning redan den 1 maj 1933. Det skulle

givetvis för domänverket medföra betydande olägenheter i flera avseenden,

därest tjänstgöringsområdena måste undergå reglering vid båda

dessa tillfällen. Styrelsen förutsatte därför, att regleringen för domänverkets

vidkommande skedde samtidigt eller den 1 januari 1934. På grund

härav ville styrelsen föreslå, att överflyttning till indragningsstat av all

övertalig personal skulle äga rum sistnämnda dag, samt att den ersättning,

som domänfonden enligt § 6, mom. 4, lagen den 9 december 1910 örn

kyrkofond årligen bereddes för skogsstatens bestyr med de ecklesiastika

skogarna, skulle utgå jämväl för tiden 1 maj—31 december 1933, oavsett

den omständigheten, att domänverkets befattning med ifrågavarande skogar

upphörde den 1 maj 1933. Några tekniska svårigheter för beräkningen

förelåge icke. enär ersättningsbeloppet för år 1933 jämlikt gällande

bestämmelser beräknades på grundval av 1932 års verksamhet. Styrelsen

hade för avsikt att i sådant fall vid beräkning av det belopp, som skulle

för verksamheten under år 1933 tillgodoföra.» domänfonden ur kyrkofonden,

verkställa den jämkning, som kunde föranledas därav, att dels särskilda

kostnader för resor och traktamenten under tiden 1 maj—31 december

1933 icke uppstode för de ecklesiastika skogarna, dels icke ordinarie

personal under samma tid torde anlitas i minskad utsträckning.

Den föreslagna anordningen innebure i kostnadsavseende huvudsakligen,

att domän fonden för ifrågavarande tid bestrede kostnaderna för den personal,

som blivit övertalig på grund av de ecklesiastika skogarnas överflyttande

till annan organisation, samt bereddes ersättning härför ur

kyrkofonden.

Beträffande kostnader för övertalig personal i domänstyrelsen har styrelsen,

som ansett indragning av befattningar inom domänstyrelsen icke

för närvarande kunna ske, föreslagit, att, i den mån dylika kostnader upp
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj-.ts proposition nr 233.

stöde i samband med den nu ifrågavarande organisationsförändringen, desamma

måtte få för den i det föregående angivna personalen bestridas av

kyrkofonden beträffande de ecklesiastika boställenas skogar oell av särskilda

riksstatsanslag beträffande lappmarksskogarna och häradsallmäilningarna.

Kammarkollegiet har i denna del anfört följande:

Det föreliggande förslaget, i vad det berörde prästskogarna, avsåge

ytterst en tillämpning av stadgandet i 69 § ecklesiastik boställsordning

den 30 augusti 1932 (nr 400). Denna paragraf lydde: »Nödgas domänverket

vidkännas kostnad för avlönande av skogsstatstjänstemän, som genom

införandet av denna boställsordning bliva övertaliga, skall kostnaden i

den omfattning och med belopp, som bestämmes av Konungen och riksdagen,

ersättas statens domäners fond ur kyrkofonden.»

Kollegiet delade den mening, som fått uttryck i domänstyrelsens förslag,

nämligen att ersättningsbeloppet borde motsvara vad som vid varje

tillfälle utginge i avlöning (och pension) åt de skogsstatstjänstemän, som

— i den omfattning kollegiet i det följande närmare angåve — på grund

av den nya boställsordningens ikraftträdande bleve övertaliga.

Det kunde ifrågasättas, örn tiden vore inne för bestämmandet av den

ersättning, som enligt 69 § nya boställsordningen borde ur kyrkofonden

utgå till domänfonden. Frågan örn ersättningens rätta belopp syntes icke

kunna tillförlitligen bedömas utan att det åtminstone förelåge såväl definitivt

förslag till nyorganisation av domänverket som även utredning

huru stor del av vad som kunde komma att bortskäras vore att hänföra

till den genom den nya boställsordningen föranledda begränsningen av

domänverkets verksamhet. Av domänstyrelsens föreliggande skrivelse

framginge, såsom nyss berörts, att frågan örn domänverkets organisation

för närvarande vore föremål för allsidig prövning. Denna prövning torde

alltså få antagas komma att taga hänsyn även till andra anledningar till

omorganisation genom personalindragning eller eljest än sådana som sammanhängde

med nu ifrågavarande begränsningar i domänverkets arbetsuppgifter.

Att det sålunda väntade organisationsförslaget kunde inverka

på bedömandet av ersättningsfrågan vore måhända ej uteslutet. Tillämpningen

av berörda 69 § syntes också förutsätta ej blott att beslut föregått

örn vilka befattningshavare befunnits övertaliga utan även att avgörande

fallit om övertaliga befattningshavares ansökningar örn anställning

som stiftsjäginästare, som biträde hos stiftsjägmästare eller som

skogsförvaltare i pastoratens tjänst.

Uppenbarligen vore det förenat nied betydande — kanske oöverstigliga

— praktiska svårigheter om den 1 maj 1933 skulle genomföras indragning

av vissa skogsstatstjänster med därav följande omreglering av förvaltnings-

och bevakningsområden och den 1 januari 1934 motsvarande åtgärd

skulle vidtagas beträffande vissa andra tjänster samt förvaltningsoch

bevakningsområden. Ä andra sidan skulle det, såsom förut av kollegiet

berörts, uppstå betydande olägenheter av att uppsägningen av de

befattningshavare, som bomme att överflyttas till indragningsstat, dröjde.

Under förutsättning dels att uppsägning snart skedde av de befattningshavare

å skogsstaten, vilka borde överflyttas å indragningsstat, dels

ock att vad kollegiet i det föregående anfört beträffande vakantsatta tjänster

vunne avseende, funne kollegiet sig böra understödja domänstyrelsens

förslag att överflyttningen å indragningsstat ägde rum den 1 januari

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

1934. Härav och då de nyinrättade tjänsterna vid förvaltningen av prästskogarna

måste antagas komma att tillträdas senast den 1 maj 1933, bleve

följden, att de skogsstatstjänster, vilkas innehavare fått någon av de nyinrättade

befattningarna, finge uppehållas genom vikarie, eventuellt -—

nämligen örn de ansåges obehövliga — stöde obesatta.

Med fog gjorde domänstyrelsen anspråk på att även under tiden den

1 maj—den 31 december 1933 erhålla ersättning för den kostnad, domänverket

finge vidkännas för avlöningsändamål, i den mån denna kostnad

belöpte å den personal, som bleve övertalig på grund av prästskogarnas

överflyttande till annan organisation. I sådant avseende hade domänstyrelsen,

såsom nyss nämnts, föreslagit ersättning bestämd enligt 6 § 4 mom.

lagen den 9 december 1910 örn kyrkofond. Då ifrågavarande lag upphörde

att gälla den 30 april 1933 och den domänverkets verksamhet, för

vilken ersättningen beviljats, samtidigt nedlades, torde sagda lagrum icke

kunna åberopas som stöd för den begärda gottgörelsens anvisande. Däremot

syntes stadgandet i 69 § nya boställsordningen giva Kungl. Majit

och riksdagen befogenhet att — oberoende av huruvida det formliga avförandet

ägt rum från domänverkets stat av den personal, som blivit övertalig

på grund av införandet av den nya boställsordningen — ur kyrkofonden

bereda domänfonden ersättning för avlönande av de skogsstatstjänstemän,

som konstaterades bliva övertaliga av nyss angivna anledning.

Denna ersättning torde böra utgöras i samma omfattning och efter

samma beräkningsgrunder i övrigt som angivits beträffande dem, som

bomme att överflyttas å indragningsstat. Att det exakta beloppet av ersättningen

för dessa befattningshavare ej nu kunde uträknas följde av

vad i det föregående sagts.

Beträffande den övertaliga personalen inom domänstyrelsen har kammarkollegiet

anfört, att samma skäl, som talade för beredandet åt domänfonden

av ersättning för kostnaden för övertalig personal å skogsstaten,

väl i huvudsak kunde åberopas till stöd för att ersättning bereddes även

för övertalig personal å domänstyrelsens egen stat, men då 69 § ecklesiastik

boställsordning den 30 augusti 1932, som omförmälde allenast kostnaden

för övertaliga skogsstatstjänstemän, icke lämnade stöd för styrelsens

krav på ersättning även för kostnaden för övertalig personal tillhörande

domänstyrelsens stat, torde ersättningsförslaget i denna del icke kunna

vinna avseende.

Kollegiet har slutligen framhållit, att kyrkofondens skyldighet att bidraga

till övertalig personals avlöning icke borde ökas därigenom, att personvalet

vid överförande till indragningsstat i viss omfattning kunde bestämmas

av syftet att i rekryteringsändamål befrämja en gynnsammare

åldersfördelning inom domänverkets personal.

Statskontoret, som enligt vad av det tidigare anförda framgår, ifrågasatt,

att den övertaliga personalen i viss utsträckning skulle föras å övergångsstat

med tjänstgöringsskyldighet, har framhållit, att kostnaderna

för personalen å indragningsstat i första hand torde böra bestridas av

kyrkofondens medel, enär de förändringar i fråga örn förvaltningen av

den kyrkliga jorden, som senast vidtagits, vore den viktigaste anledningen

till övergångsstatens upprättande. I anslutning till det av statskon
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. May.ts proposition nr 233.

toret framförda förslaget, att en övergångstid borde förflyta, innan definitivt

beslut fattades om personalens framtida fördelning, bär statskontoret

föreslagit, att under dessa övergångsår en ungefärligen bestämd

summa borde tillskjutas av kyrkofonden för bestridande av de kostnader,

som uppstått för domänverket genom den ecklesiastika boställsreformen.

Först efter övergångstidens slut torde nämnda tillskott kunna fixeras.

Statskontoret har slutligen anfört, att av det anförda torde framgå, att

statskontoret vore av den uppfattningen, att åtminstone för närvarande

några särskilda riksstatsanslag icke borde anvisas för att täcka de förluster,

som för domänverket kunde uppstå på grund av att handhavandet

av lappmarkslagen icke längre skulle tillkomma domänverket samt att

häradsallmänningarna skulle överflyttas från domänverket till annan

administration.

Riksräkenskapsverket har i huvudsak anslutit sig till domänstyrelsens

förslag rörande kostnadernas täckande genom bidrag från kyrkofonden

respektive anvisande av särskilda riksstatsanslag. Ämbetsverket har funnit

skäl till erinran icke föreligga mot domänstyrelsens förslag, att den

ersättning, som domänfonden enligt 6 § 4 mom. i lagen den 9 december

1910 örn kyrkofond årligen bereddes för skogsstatens bestyr med de ecklesiastika

skogarna, skulle utgå jämväl för tiden 1 maj—31 december 1933,

oavsett den omständigheten att domänverkets befattning med ifrågavarande

skogar upphörde den 1 maj 1933, särskilt med hänsyn till att motsvarande

ersättning för vissa tidigare år varit lägre än vederbort.

Kostnaderna böra i första hand utgöras av domänfonden. Vidkom- Departementsmande

sådana kostnader, som förorsakas av överflyttandet av präst- chefenskogarna

till annan administration, stadgas i 69 § av ecklesiastik boställsordning

den 30 augusti 1932 följande: »Nödgas domänverket vidkännas

kostnad för avlönande av skogsstatstjänstemän, som genom införandet av

denna boställsordning bliva övertaliga, skall kostnaden i den omfattning

och med belopp, som bestämmes av Konungen och riksdagen, ersättas statens

domäners fond ur kyrkofonden,» Kostnader, som uppstå i samband

med organisationsförändring rörande de enskildas skogar i lappmarkerna

samt häradsallmänningarna, synas böra ersättas domänfonden genom

riksstatsanslag. Ämbetsverken hava intet haft att i princip invända

häremot. Kostnader för övertalig personal, som åbelöpa sistnämnda

skogar, uppstå emellertid först under år 1934. Då ersättning för domänfondens

kostnader i dessa avseenden under nämnda år på samma sätt

som beträffande övriga ersättningsanslag till domänfonden för kalenderåret

1934 böra upptagas först i riksstaten för budgetåret 1934/1935, är

anslag å riksstaten för nästkommande budgetår icke erforderligt för

ifrågavarande ändamål.

Domänstyrelsens förslag örn fördelning av de sammanlagda kostnaderna

för övertalig personal inom varje lönegrad och tjänstegrupp med

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

ledning av antalet övertaliga tjänstemän, som i de skilda grupperna åbelöpa

kyrkofonden och riksstatsanslagen, finner jag ändamålsenligt, dock

att kostnaderna böra påföras domänfonden, som därefter beredes ersättning

ur kyrkofonden eller genom anslag å riksstaten enligt nämnda fördelningsgrunder.

Med anledning av kammarkollegiets uttalande, att kyrkofondens skyldighet

att bidraga till övertalig personals avlöning icke borde ökas därigenom,

att personvalet vid överförande till indragningsstat i viss omfattning

kunde bestämmas av syftet att i rekryteringsändamål befrämja

en gynnsammare åldersfördelning bland domänverkets personal, vill jag

erinra, att, som domänstyrelsen framhållit, överflyttningen till indragningsstat

icke lärer kunna ske på sådant sätt, att en förbättring av ålderssammansättningen

erliålles, utan blott så, att man undviker, att den

av lagändringarna föranledda indragningen ytterligare försämrar rekryteringsförhållandena

vid verket.

Ett fastställande av det antal befattningshavare inom värjo grupp,

för vilket kyrkofonden, respektive riksstatsanslagen, har att bereda domänfonden

ersättning, torde för närvarande icke böra ske. Det synes

lämpligt, att Kungl. Majit och riksdagen, efter förslag av domänstyrelsen,

årligen fastställer den ersättning, som domänfonden skall ur kyrkofonden

och genom anslag å riksstaten beredas för ifrågavarande kostnader.

I den mån personal från domänverket, sedan beslut fattats örn avskiljande

av övertalig personal, övergår till tjänst hos de organisationer,

som övertagit ifrågavarande arbetsuppgifter av domänverket, kunna förändringar

beträffande ersättningsskyldigheten uppstå.

övergår personal, som uppförts å indragningsstat eller erhållit avsked

från domänverket, till någon av åsyftade organisationer, bör den fond

eller det anslag, som är ersättningsskyldig för övertalig personal åbelöpande

ifrågavarande skogar, skäligen få tillgodoräkna sig den minskning

i den totala kostnaden för övertalig personal, som härigenom uppstår.

Ersättningsanslaget bör sålunda minskas, vilket sker dels genom

nedgången i de totala kostnaderna för övertalig personal inom ifrågakommande

lönegrader och tjänstegrupper, dels ock genom nedsättning av de

för ifrågavarande anslag fastställda repartitionstalen för fördelning av

sagda kostnaderna, dock att anslaget i stället påföres ersättning för den

kostnad, som uppstår genom att vederbörande personal medgives behålla

viss del av lön eller ersättning.

Jag finner i likhet med ämbetsverken lämpligt, att den personalreglering,

som erfordras inom domänverket på grund av den förändrade administrationen

av de ecklesiastika skogarna, får anstå till den 1 januari

1934, då övriga organisationsförändringar inträffa. Enär domänverket

givetvis i huvudsak icke under tiden 1 maj—31 december 1933 kan un
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 233. 55

dandraga sig kostnader för avlönande av personal, sorn på grund av de

ecklesiastika skogarnas överflyttande till annan administration skall

såsom övertalig överflyttas till indragningsstat eller avskedas, anser jag

i likhet med domänstyrelsen, kammarkollegiet och riksräkenskapsverket

skäligt, att domänfonden av kyrkofonden beredes ersättning för dessa

kostnader. Ersättningen torde höra utgå i den ordning, kammarkollegiet

anvisat. Domänfonden bör sålunda med stöd av bestämmelserna

i 69 § ecklesiastika boställsordningen beredas ersättning ur kyrkofonden

för de kostnader, domänfonden nödgas vidkännas för avlönande under

nämnda tid av den personal, för vilken ersättningsskyldighet åligger

kyrkofonden från och med den 1 januari 1934.

I fråga örn indragning av övertalig personal inom domänstyrelsen

föreligger för närvarande intet förslag utan endast en beräkning av den

personal inom styrelsen, som kan anses åbelöpa de särskilda grupperna

av skogar. De kostnader, som uppstå för nämnda personal, böra beträffande

lappmarksskogarna och häradsallmänningarna bestridas av anslag

å riksstaten. Vad angår den personal, som åbelöper de ecklesiastika

skogarna, lärer, såsom kammarkollegiet erinrat, kyrkofonden icke vara

ersättningsskyldig med hänsyn till innehållet i 69 § ecklesiastika boställordningen.

Då domänfonden likväl synes böra beredas ersättning jämväl

för kostnader för sistnämnda personal, anser jag skäligt, att domänfondens

kostnader även i detta avseende ersättas fonden genom anslag

å riksstaten.

På grund av den ställning, jag tagit till frågan örn sättet för avskiljande

av övertalig personal från domänverket, saknar jag anledning att

närmare ingå på vad statskontoret anfört örn kyrkofondens bestridande

av här avsedda kostnader.

7. Förteckning över befattningar vid domänverket, vilkas antal enligt

avlöningsreglementet för tjänstemän vid detta verk skall fastställas av

Kungl. Maj:t och riksdagen m. m.

Den av mig förordade överflyttningen till indragningsstat av ett antal

befattningar vid domänverket påkallar ändring i den av Kungl. Majit

och riksdagen senast vid 1932 års riksdag (prop. nr 53; B. skr. nr 79) fastställda

förteckningen över befattningar vid domänverket, vilkas antal

enligt avlöningsreglementet för tjänstemän vid detta verk skall fastställas

av Kungl. Majit och riksdagen. \

För närvarande äro befattningarnas antal enligt nämnda förteckning

följande:

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Martts proposition nr 233.

Befattningar, som avses i 1 § 1 mom. av avlöning sreglementet:

generaldirektör ................................. 1;

överdirektör .................................... 1;

Befattningar, hänförliga till 8:e—löte lönegraderna i den vid avidningsreglementet

fogade tjänsteförteckningen:

överjägmästarassistent ......................... 13

notarie ........................................ 2

bokhållare ..................................... 1

registrator ..................................... 1

revisor ......................................... 2

skogstaxator ............''....................... 8

byråjägmästare ................................ 3

intendent ...................................... 1

skogsingenjör ................................. 3

skogsskolföreståndare ........................... 5

jägmästare .................................... 130

sekreterare .................................... 1

domänfiskal .................................... 1

flottledsingenjör ................................ 1

Överjägmästare ................................ 13

byråchef ........................................ 5;

Anmärkning. Befattningarna såsom skogsingeniörer skola vid uppkommande ledighet

icke återbesättas.

Ur förteckningen bör, i anslutning till det av mig i det föregående tillstyrkta

förslaget till reglering av personalförhållandena vid domänverket,

från och med den 1 januari 1934 uteslutas det antal befattningar, som

skola överflyttas till indragningsstat. I övrigt torde ändring av förteckningen

för närvarande icke erfordras. Under hänvisning till vad

jag förut anfört beträffande återbesättande av vakanta eller ledigblivande

befattningar vid domänverket vill jag förorda, att Kungl. Majit av

riksdagen inhämtar bemyndigande att utfärda de övergångsbestämmelser,

som med anledning därav må bliva erforderliga.

Det bemyndigande, som jämlikt riksdagens skrivelse den 16 mars 1932,

nr 79, lämnats Kungl. Majit att, i den mån så prövas lämpligt, dels vid

uppkommande ledighet å befattning inom 8ie—12:e lönegraderna i örn-,

förmälda avlöningsreglemente antingen tillsvidare hålla densamma vakant

eller ock utbyta befattningen mot tjänst inom lägre lönegrad, delsock

inom berörda lönegrader utbyta viss befattning mot annan av samma

lönegrad, torde givetvis fortfarande gälla.

Den 1 januari 1934, då den personal inom skogsstaten, som blivit övertalig

på grund av de ifrågavarande ändringarna i skogslagstiftningen,

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

lämnar domänverket, måste en omreglering av samtliga tjänstgöringsområden

inom domänverket företagas. Det är sannolikt, att den ändring av domänverkets

inre organisation, som torde komma att föreläggas nästa

års riksdag, kommer att medföra ytterligare reglering av distrikt, revir

och bevakningstrakter. Givetvis vore det för verkets drift synnerligen

olämpligt, därest två omfattande regleringar företagas med endast ett

års mellanrum. Med hänsyn härtill hör den reglering, som genomföres

från den 1 januari 1934 ske på sådant sätt, att någon ytterligare större

omläggning i fråga örn indelningen i tjänstgöringsområden, såvitt möjligt,

icke behöver företagas som en följd av statsmakternas prövning av

domänverkets inre organisation. Hinder torde alltså ej böra möta för

Kungl. Maj:t att från den 1 januari 1934 provisoriskt fastställa den indelning

av landet i tjänstgöringsområden, som föranledes icke blott av

de inträffade förändringarna i landets skogliga administration utan

jämväl av den ändring beträffande domänverkets inre organisation, som

är att förvänta. Kegleringen av tjänstgöringen från sagda dag för den

ytterligare personal, som till följd härav kan komma att bliva övertalig,

torde ävenledes, i avvaktan på riksdagens beslut, provisoriskt verkställas

av Kungl. Majit.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Majit Hemställa»,

måtte föreslå riksdagen att

Iso) besluta, att från och med den 1 januari 1934

skall till indragningsstat för domänverket utan tjänstgöringsskyldighet

överflyttas följande antal ordinarie

befattningshavare vid domänverket, nämligen 2 Överjägmästare,

26 jägmästare, 3 skogstaxator»’, 2 överjägmästarassistenter,

2 kontorsbiträden och 122 kronojägare;

med rätt för Kungl. Majit att, i enlighet med

av mig angivna riktlinjer för avskiljande av övertalig

personal, meddela beslut i avseende å vilka befattningshavare,

som skola överflyttas å indragningsstat;

2:o) godkänna följande grunder beträffande avlöningsförmåner

för å indragningsstat jämlikt l:o) uppförda

befattningshavare i

1. Befattningshavare å indragningsstat äger åtnjuta

avlöning med belopp, som skulle hava vid överflyttningen

till indragningsstat tillkommit honom med tilllämpning

av den före den 1 januari 1921 gällande lönestaten

för domänverket, samt pensionsrätt enligt för

domänverket före nämnda dag gällande pensionsbestämmelser.

Därest befattningshavare, som överflyttats till indragningsstat

mot åtnjutande av avlöning enligt be
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

stämmelserna i första stycket av detta moment, erhåller

annan ordinarie befattning å rikets, riksdagens

eller kommuns stat, skall han vara skyldig att helt

frånträda avlöningsförmånerna å indragningsstaten,

såvida de understiga eller äro lika med de nya avlöningsförmånerna,

samt, därest avlöningsförmånerna

å indragningsstaten överstiga berörda nya avlöningsförmåner,

vidkännas mot de senare svarande

avdrag.

2. Befattningshavare, som omedelbart före överflyttningen

till indragningsstat åtnjutit lön enligt det provisoriskt

gällande avlöningsreglementet den 22 juni

1920 för tjänstemän vid domänverket, må, därest han

före den 1 december 1933 anmält sig villig att, med avstående

av honom jämlikt mom. 1 första stycket tillkommande

avlöningsförmåner, underkasta sig de i

andra, tredje och fjärde styckena av detta moment angivna

bestämmelser, åtnjuta lön enligt nämnda provisoriska

avlöningsreglemente samt pension enligt kungörelsen

den 15 juni 1922 (nr 323) med bestämmelser för

ordinarie tjänstemän vid domänverket i fråga örn rätt

till pension m. m. med däri sedermera gjorda ändringar,

dock att befattningshavare, som vid överflyttningen

till indragningsstat åtnjutit lön enligt någon av

lönegrupperna A, B eller C, skall uppbära lön enligt

lönegrupp A, samt att befattningshavare, som vid

nämnda överflyttning åtnjutit lön enligt någon av lönegrupperna

D, E, F eller G, skall uppbära lön enligt

lönegrupp B.

Befattningshavare, som erhåller allmän eller enskild

tjänst, stadigvarande uppdrag eller annan fast eller

tillfällig arbetsanställning, är skyldig att omedelbart

till domänstyrelsen anmäla förhållandet med angivande

jämväl av den inkomst av anställningen, som han

åtnjuter. Befinnes befattningshavare hava underlåtit

att senast tre månader efter anställningens början

verkställa sådan anmälan, må Kungl. Maj:t besluta,

att befattningshavarens avlönings- och pensionsförmåner

å indragningsstaten skola utgå enligt

före den 1 januari 1921 gällande bestämmelser.

Befattningshavare, som erhåller tjänst, uppdrag

eller anställning som nyss sagts, är skyldig att, såvida

summan av avlöningsförmånerna å indragningsstaten

och inkomsten av den nya anställningen över
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 233.

59

stiger elen avlöning befattningshavaren omedelbart

före överflyttning till indragningsstat åtnjutit, avstå

två tredjedelar av det överskjutande beloppet, dock

högst avlöningsförmånerna å indragningsstaten.

Med inkomst av tjänst, uppdrag eller anställning

förstås i detta sammanhang avlöning, arvode, traktamente,

sportler och annan förmån i penningar, bostad

eller annat, som utgått för tjänsten, med avdrag för

direkta utgifter för inkomstens förvärvande;

3:o) dels medgiva, att å indragningsstat jämlikt l:o)

överförd befattningshavare må, utan hinder av gällande

bestämmelser beträffande beräkning av tjänstår

för rätt till pension, äga såsom tjänstår i nämnda hänseende

tillgodoräkna tid, varunder han tillhört indragningsstaten;
dels

besluta, att, därest å indragningsstat uppförd

befattningshavare erhåller befattning, som är förenad

med pensionsrätt i statens pensionsanstalt, han skall,

så länge han är uppförd å indragningsstaten, vara

undantagen från delaktighet i sagda pensionsanstalt;

4:o) godkänna följande grunder i fråga örn ersättning

till icke ordinarie personal, som entledigas på

grund av de under år 1932 vidtagna ändringarna i lagstiftningen

rörande enskildas skogar i lappmarkerna

m. m., de ecklesiastika boställenas skogar samt häradsallmänningarna:
A.

Förutsättningar för rätt till ersättning.

För att kunna erhålla ersättning, som här avses,

fordras, att befattningshavaren enligt i vederbörlig

ordning utfärdade förordnanden tjänstgjort inom domänverket

under sammanlagt minst tre år, varav

minst femton månader under åren 1930—1932, samt

att han icke erhållit någorlunda motsvarande anställning

vare sig i statstjänst eller hos skogsvårdsstyrelse,

stiftsnämnd eller pastorat.

B. Ersättningsbelopp m. m.

1. För befattningshavare, som uppnått 40 levnadsår

samt tjänstgjort inom domänverket sammanlagt minst

15 år, utgår ersättning i forin av förtidspension.

Pensionen skall för befattningshavare med 15 tjänstgöringsår

utgå med belopp, som motsvarar fyra nion
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. May.ts proposition nr 233.

delar av lönen enligt A-grupp och högsta löneklass

för man samt näst högsta löneklass för kvinna i den,

tjänstegrupp eller lönegrad, som befattningshavaren

vid avskedet tillhör.

För varje ytterligare tjänstgöringsår intill 25 år

ökas pensionen med 20 kronor, dock att tilläggsbeloppet

skall utgöra 45 kronor för extra ordinarie och

extra befattningshavare i tjänstegrupp 7 samt 60 kronor

för befattningshavare å extra stat i någon av lönegraderna

9—15.

2. övriga ersättningsberättigade befattningshavare

beredas avskedsersättning med belopp, som för värjo

påbörjat tjänstgöringsår till och med sex utgör en

sjättedel av årsinkomsten av den förlorade anställningen.

För varje ytterligare tjänstgöringsår till

och med nio utgår ersättning med en fjärdedel av

årsinkomsten, för varje därpå följande tjänstgöringsår

till och med tolv med en tredjedel av årsinkomsten,

samt för varje ytterligare tjänstgöringsår

till och med femton påbörjade år med två femtedelar

av samma årsinkomst. För varje barn under 16

år skall utgå tilläggsersättning med 200 kronor.

3. Med årsinkomst, som omförmälts i mom. 2, förstås

hälften av befattningshavarens inkomst av anställningen

under tiden 1 januari 1932—31 december

1933 eller, örn anställningen omfattat endast en del av

nämnda tid, ett års inkomst av anställningen, beräknad

till tolv gånger den genomsnittliga månadslönen

under den del av berörda tid, som anställningen omfattat,

dock att för extra befattningshavare skall, beträffande

tjänstetid som överstiger sex år, med årsinkomst

förstås den inkomst, som skulle hava utgått till

befattninghavaren, därest han varit extra ordinarie

tjänsteman. I fråga örn befattningshavare, som under

sagda tid åtnjutit tjänstledighet på grund av sjukdom,

skall anses så, som hade befattningshavaren varit

i full tjänstgöring under sagda tid.

4. Avskedsersättning till befattningshavare, som

innehar mer än nio tjänstgöringsår, skall utgå i form

av livränta, därvid ersättningsbeloppet ökas med 10

procent.

5. Till befattningshavare, vilkens tjänstgöringstid

icke överstiger nio år, utbetalas avskedsersättningen

i följande ordning. Vid avgången ur tjänst utbetalas

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

ersättningen, i den mån den icke överstiger en årslön.

Överskjutande ersättningsbelopp utbetalas ett år efter

avgången, dock att uppskov med utbetalning av belopp,

understigande 100 kronor, icke skall äga rum.

Örn ersättningsberättigad, som i detta moment avses,

så önskar, må avskedsersättning, ökad med 10 procent,

tillgodokomma honom i form av livränta.

6. Livränta, som utgår enligt förenämnda grunder,

skall beräknas med ledning av det förhöjda kontantbeloppet

och de till förordningen den 28 september

1928 örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt såsom

bilagor fogade tabellerna III och IV samt utbetalas i

samma ordning som förekommande lön å indragningsstat

och förtidspension.

7. Befattningshavare, som tillerkänts ersättning i

form av förtidspension eller livränta, är skyldig att,

då han erhåller anställning i statstjänst eller hos

skogsvårdsstyrelse, stiftsnämnd eller pastorat, omedelbart

till domänstyrelsen anmäla förhållandet med angivande

jämväl av den inkomst av anställningen, som

han åtnjuter. Befinnes befattningshavare hava underlåtit

att senast tre månader efter anställningens början

verkställa sådan anmälan, må Kungl. Majit besluta,

att den befattningshavaren tillerkända ersättningen

icke vidare skall utgå.

Därest befattningshavare, som tillerkänts ersättning

i form av förtidspension eller livränta, erhåller sådan

anställning, som i första stycket av detta moment

nämnts, skall han vara skyldig att, såvida summan av

ersättningen och inkomsten av den nya anställningen

överstiger den avlöning befattningshavaren omedelbart

före avskedstillfället åtnjutit, avstå två tredjedelar av

det överskjutande beloppet, dock högst förtidspensionens

eller livräntans belopp.

Befattningshavare, som tillerkänts avskedsersättning

i annan form än livränta, skall, därest han erhåller

någorlunda motsvarande anställning vare sig i

statstjänst eller hos skogsvårdsstyrelse, stiftsnämnd

eller pastorat, vara skyldig avstå den del av ersättningen,

som vid den nya anställningens början icke utbetalats.

8. Närmare bestämmelser angående ersättningsbeloppens

bestämmande m. m. ävensom erforderliga före
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kunell. Maj:t,s proposition nr 233.

skrifter rörande ersättnings utbetalande meddelas av

Kungl. Majit;

5:o) besluta, att antalet av följande befattningar vid

domänverket skall från den 1 januari 1934 utgöra:

Befattningar, som avses i 1 § 1 mom. av avlöningsreglementet

för tjänstemän vid domänverket:

generaldirektör .................................. 1

överdirektör ...................................... 1;

Befattningar, hänförliga till 8:e—15:e lönegraderna

i den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteek
-

ningen:

överjägmästarassistent .......................... 11

notarie .......................................... 2

bokhållare ...................................... 1

registrator ...................................... 1

revisor .......................................... 2

skogstaxator .................................... 5

byråjägmästare .................................. 3

intendent ........................................ 1

skogsingenjör .................................. 3

skogsskolföreståndare ........................... 5

jägmästare ..................................... 104

sekreterare ...................................... 1

domänfiskal .................................... 1

flottledsingenjör ................................ 1

Överjägmästare .................................. 11

byråchef ........................................ 5;

Anmärkning. Befattningarna såsom skogsingeniörer skola vid uppkommande

ledighet icke återbesättas.

6:o) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de övergångsbestämmelser

och tillämpningsföreskrifter, som

vid genomförande av ifrågavarande personalindragningar

vid domänverket må erfordras.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen
Ur

protokollet:

Hugo Nordlander.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

63

Bilaga.

Exempel på verkningarna av föreslagna bestämmelser om ersättning

till entledigad, icke ordinarie personal vid domänverket.

1. En extra jägmästare, som är 33 år gammal och tjänstgjort inom verket

under en tid, som sammanlagt uppgår till mellan 3 och 4 år, erhåller

vid avskedet en avskedsersättning av 3,000 kronor.

Avskedsersättningen kan av befattningshavaren utbytas mot en livränta

av 215 kronor.

Årslönen utgjorde vid avskedet omkring 4,500 kronor inklusive dyrtidstillägg.

2. En extra kronojägare erhåller under samma förutsättningar vid avskedet

en avskedsersättning av 1,500 kronor.

Avskedsersättningen kan av befattningshavaren utbytas mot en livränta

av 110 kronor.

Årslönen vid avskedet utgjorde omkring 2,200 kronor inklusive dyrtidstillägg.

3. En extra jägmästare, som innehar 35 levnadsår samt mellan 6 och 7

effektiva tjänstgöringsår i domänverket, erhåller i avskedsersättning dels

vid avskedet 4,900 kronor, dels ett år senare 1,200 kronor, eller sammanlagt

6,100 kronor.

Avskedsersättningen kan av befattningshavaren utbytas mot en livränta

av 450 kronor.

Årslönen utgjorde vid avskedet omkring 4,900 kronor inklusive dyrtidstillägg.

4. En extra kronojägare erhåller under de i punkt 3 nämnda förutsättningarna

dels vid avskedet en avskedsersättning av 2,400 kronor, dels ett

år senare 600 kronor, eller sammanlagt 3,000 kronor.

Förvandlad till livränta utgör ersättningen 220 kronor.

Årslönen vid avskedet utgjorde 2,400 kronor inklusive dyrtidstillägg.

5. En extra ordinarie eller extra jägmästare, som är 37 år gammal och

tjänstgjort inom domänverket under sammanlagt mellan 9 och 10 år, erhåller

vid avskedet en livränta, som uppgår till omkring 810 kronor.

Årslönen utgjorde vid avskedet 5,250 kronor inklusive dyrtidstillägg.

6. En extra ordinarie eller extra kronojägare skulle under de i punkt

5 nämnda förutsättningar erhålla en livränta av 390 kronor.

Årslönen utgjorde vid avskedet för denne 2,500 kronor inklusive dyrtidstillägg.

7. En extra ordinarie jägmästare, som innehar mer än 14 verkliga tjänstgöringsår

men icke uppnått 40 års ålder, erhåller vid avskedet en livränta

av omkring 1,800 kronor.

Årslönen utgjorde vid avskedet cirka 6,000 kronor inklusive dyrtidstillägg.

8. En extra ordinarie kronojägare erhåller under de i punkt 7 nämnda

förutsättningarna en livränta av 860 kronor.

Årslönen utgjorde vid avskedet omkring 2,800 kronor inklusive dyrtids

tillägg.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

9. En extra ordinarie jägmästare, som innehar 16 verkliga tjänstgöringsår,

svarande mot en medelålder av 45 år, erhåller en förtidspension

av omkring 2,800 kronor.

Lönen vid avskedet utgjorde 6,400 kronor inklusive dyrtidstillägg.

10. En extra ordinarie kronojägare erhåller under de i punkt 9 nämnda

förutsättningarna en förtidspension av omkring 1,300 kronor.

Lönen vid avskedet utgjorde omkring 2,950 kronor inklusive dyrtidstillägg.

Anmärkning. Avlöning har beräknats utgå för icke ordinarie jägmästare

enligt D-grupp och för icke ordinarie kronojägare enligt C-grupp.

De i förestående exempel angivna beloppen för avskedsersättning, livränta

och förtidspension hava angivits i avrundade tal.

380639. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BJoU 1933:3 Sammansatt hanko- och jordbruksutskotts memorial Nr 3 a1 i texten
  2. BJoU 1933:1 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående indragning av viss personal vid domänverket m. m„ jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten