Sök i Ratio Lex

Angående anslag till lantbruksstyrelsen m. m

1933-03-17 · 128 sidor, varav 126 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 126 av 128 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:234, Angående anslag till lantbruksstyrelsen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

1

Nr 234.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till lantbruksstyrelsen

m. m.; given Stockholms slott den 17 mars

1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maurts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 17 mars 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

Vid anmälan den 3 januari 1933 av de frågor, som tillhöra regleringen

för budgetåret 1933/1934 av utgifterna under riksstatens nionde huvudtitel,

anförde jag, på sätt det vid 1933 års statsverksproposition fogade

utdraget av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för sagda dag utvisar,

beträffande frågan örn anslag för budgetåret 1933/1934 till lant

bruksstyrelsen (punkt 2), att inom jordbruksutredningen sedan någon tiel

Bihang lill riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 234.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

pågått utredning av frågan om lantbruksstyrelsens omorganisation samt

att utredningen i ett den 15 oktober 1932 avgivet betänkande framlagt

förslag i sådant avseende. Jag yttrade vidare, att förslaget innebure i

förhållande till den nuvarande organisationen bland annat den ändring

en, att till styrelsen skulle överflyttas handläggningen av frågor rörande

stuteriväsendet och i samband därmed skulle inom styrelsen inrättas en

stuteribyrå, samt att en uppdelning av den nuvarande lantbruksbyrån

skulle äga rum i tre byråer. Enligt utredningen skulle för lantbruksstyrelsen

för budgetåret 1933/1934 erfordras ett anslag av i runt tal 271,000

kronor. Organisationsförslagets genomförande skulle vidare föranleda, bland

annat, vissa förändringar med avseende å de i riksstaten för närvarande

uppförda ordinarie förslagsanslagen till stuteriväsendet (punkt 45), till

statskonsulenter och deras biträden (punkt 6) samt till inspektion över de

lägre lantbruksundervisningsanstalterna (punkt 32) ävensom i fråga örn

det extra förslagsanslaget till förekommande och hämmande av tuber kelsjukdomar

hos nötkreaturen (punkt 49). över jordbruksutredningens förslag

hade utlåtanden infordrats från åtskilliga myndigheter.

I enlighet med av mig i statsverkspropositionen gjord hemställan föreslog

Kungl. Maj:t riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet,

som kunde varda riksdagen förelagd, för budgetåret 1933/1934 beräkna

anslagen för ifrågavarande ändamål sålunda:

lantbruksstyrelsen, ordinarie förslagsanslag ............ kronor 271,000

statskonsulenter och deras biträden, ordinarie förslagsanslag

.................................................. » 49,800

inspektion över de lägre lantbruksundervisningsanstal
terna,

ordinarie förslagsanslag ........................ » 8,000

stuteriväsendet, ordinarie förslagsanslag ................ » 800,000

förekommande och hämmande av tuberkelsjukdomar hos

nötkreaturen, extra förslagsanslag .................... » 140,000.

över jordbruksutredningens berörda betänkande hava utlåtanden numera

inkommit från medicinalstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms,

Östergötlands, Malmöhus, örebro och Västernorrlands län, statskontoret,

allmänna civilförvaltningens lönenämnd, statens organisationsnämnd,

lantbruksstyrelsen, stuteriöverstyrelsen samt chefen för remonteringsväsendet,

varjämte hushållningssällskapen i Stockholms, Uppsala, Östergötlands,

Kronobergs, Malmöhus, Hallands, Skaraborgs och Västerbottens

län genom sina förvaltningsutskott yttrat sig över betänkandet. Slutligen

har tillfälle beretts Sveriges allmänna lantbrukssällskap att avgiva

yttrande i ämnet, varjämte svenska mejerikonsulentföreningens styrelse

inkommit med en skrivelse i ärendet.

Jag anhåller nu att för Kungl. Majit få ånyo anmäla förenämnda anslagsfrågor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 234.

Enligt de direktiv för jordbruksutredningens arbeten, som av dåvarande

chefen för jordbruksdepartementet gavs i anförande till statsrådsprotokollet

den 18 juli 1928, skulle i utredningens uppdrag ingå bland annat

att behandla frågan örn viss omorganisation av lantbruksstyrelsen liksom

över huvud frågan örn sättet och formerna för det allmännas medverkan

till jordbruksnäringens främjande genom statliga eller andra organ

ävensom att upptaga till bedömande frågan örn statens understöds- och

låneverksamhet beträffande nämnda näring.

Vid planläggningen av de utredningsarbeten, som föranletts av nyssnämnda

uppdrag, har jordbruksutredningen funnit frågan örn lantbruksstyrelsens

omorganisation intaga en särställning i så måtto, att densamma

dels betecknade ett jämförelsevis klart avgränsat utredningsområde,

dels syntes vara att hänföra till de frågor, vilkas snara lösning

måste anses äga stor vikt för jordbruket.

Av berörda skäl har jordbruksutredningen funnit sig böra utbryta

frågan örn lantbruksstyrelsens omorganisation ur det större sammanhang,

som innefattades i nyss anförda direktiv, och i denna fråga avgiva utredning

och förslag utan att avvakta resultaten av de andra i samma direktiv

angivna frågorna. Vid behandlingen av förevarande organisationsfråga

har jordbruksutredningen haft att taga i övervägande 1926 års besparingssakkunnigas

förslag den 12 januari 1928 angående besparingar

och förenklingar i lantbruksstyrelsen och stuteriöverstyrelsen m. m.

Bland övriga föreliggande kommittéutredningar, som av jordbruksutredningen

beaktats vid utredningsarbetets utförande, i den mån desamma

beröra lantbruksstyrelsens verksamhetsområde, må nämnas lägre lantbruksundervisningssakkunnigas

förslag den 30 april 1930 angående ordnande

av den lägre lantbruksundervisningen och nötkreaturstuberkulossakkunnigas

förslag den 21 oktober 1930 angående ytterligare åtgärder

för bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur. Vidare hava vissa till

jordbruksutredningen ingivna önskemål beträffande lantbruksstyrelsens

organisation tagits under omprövning, varjämte överläggningar i frågan

hållits med olika av densamma berörda organisationer och sakkunniga.

Inledningsvis vill jag nämna, att lantbruksstyrelsens nuvarande organisation

i stort sett härrör från år 1918 samt att enligt denna organisation

styrelsen består av en generaldirektör och chef samt såsom ledamöter

fyra byråchefer, vilka förestå var sin byrå, nämligen lantbruksbyrån,

agrikulturtekniska byrån, fiskeribyrån och administrativa byrån. Enligt

den för styrelsen gällande instruktionen den 21 augusti 1925 (nr 391)

med däri sedermera vidtagna ändringar (nr 363/1927 och 80/1932) ankomma

på lantbruksstyrelsen följande allmänna förvaltningsuppgifter.

Lantbruksstyrelsen har att med uppmärksamhet följa lantbruket och

dess binäringars samt fiskerinäringens tillstånd och utveckling såväl

inom landet som ock, i den mån det är möjligt, i utlandet, samt att efter

omständigheterna själv vidtaga eller hos Kungl. Majit föreslå de åtgär

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

der, som styrelsen anser lämpliga för dessa näringars befrämjande. Styrelsens

ämbetsbefattning omfattar även handläggning av tekniska och

administrativa ärenden angående sådana vattenavlednings-, avdikningsoch

odlingsföretag för jordbrukets höjande eller frostländiglietens minskande,

för vilka understöd av statsmedel sökts eller beviljats. Enligt

den ändring, som vidtagits uti instruktionen för styrelsen genom nyssnämnda

kungörelse nr 80/1932 har styrelsen att till främjande av fisket vid

en för ändamålet särskilt inrättad, till styrelsen direkt ansluten undersöknings-

och försöksanstalt för sötvattensfisket ävensom i övrigt utföra

praktiskt-vetenskapliga undersökningar och försök å fiskets område.

Lantbruksstyrelsen skall vidare tillhandagå offentliga myndigheter,

menigheter och institutioner med av dessa äskade råd och upplysningar i

frågor, som ligga inom området för styrelsens verksamhet, ävensom i övrigt,

i den mån så lämpligen kan ske, till myndigheter och institutioner

lämna meddelanden uti de under styrelsens verksamhet fallande spörsmålen.

Enligt bestämmelse i instruktionen äger lantbruksstyrelsen icke taga

befattning med frågor rörande hästaveln.

Under lantbruksstyrelsen lyda statens lantbruksingenjörer, extra lantbruksingenjörer

och lantbruksstipendiater ävensom statskonsulenterna

inom vissa grenar av lanthushållningen samt statens lokala fiskeriadministration.

Till efterrättelse för Sveriges lantbruksattachéer i utlandet

äger styrelsen, enligt vad därom är särskilt stadgat, meddela föreskrifter

angående utövandet av deras verksamhet. Under styrelsens överinseende

stå jämväl statens centrala frökontrollanstalt samt statens maskin- och

redskapsprovningsanstalter. Styrelsen handhar överinseendet och kontrollen

över statens och med statsmedel understödda lantbruksundervisningsanstalter

med undantag för lantbrukshögskolan. Under styrelsens

inseende stå därjämte de med statsmedel understödda kemiska stationerna

och frökontrollanstalterna.

Uti instruktionen utsäges vidare, att lantbruksstyrelsen bör stå i oavbruten

förbindelse med rikets hushållningssällskap samt att styrelsen

äger från dem och deras förvaltningsutskott infordra erforderliga yttranden

och upplysningar. Å andra sidan bör styrelsen meddela hushållningssällskapen

kännedom örn sådant, som kan vara av vikt för befrämjande

av sällskapens ändamål, samt hos sällskapen göra framställningar

och väcka förslag i ämnen, som beröra sällskapens verksamhet.

Körande ärendenas fördelning i allmänhet å styrelsens särskilda byråer

stadgas i instruktionen,

att å lantbruksbyrån skola handläggas ärenden, som röra lantbruket

och dess binäringar och som icke tillhöra annan byrå, ävensom ärenden

rörande inom dessa verksamhetsområden anställda tjänstemän,

att å agrikulturtekniska byrån, vilken består av två avdelningar, en

teknisk och en kameral avdelning, skola handläggas ärenden rörande vattenavledningar

och avdikningar, däri inbegripet täckdikning, samt odlingsföretag

ävensom angående lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater,

därvid ärendena rörande vattenavlednings-, avdiknings- och odlingsföretag

skola, i vad de avse granskning av arbetsplaner och kostnadsförslag

och vad därmed äger samband, handläggas å den tekniska

avdelningen inom byrån samt, i vad nämnda ärenden angå kontrakt och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

5

säkerketsförbindelser, utbetalning av statsmedel, företags godkännande

m. m., bandläggas å den kamerala avdelningen inom byrån,

att å fiskeribyrån, som likaledes består av två avdelningar, skola

bandläggas ärenden, som röra fiskerinäringen samt statens lokala fiskeriadministration,

därvid ärenden rörande färskvattensfisket skola handläggas

å den ena avdelningen samt ärenden rörande saltvattensfisket å den

andra avdelningen,

att å administrativa byrån slutligen skola bandläggas ärenden, som

avse styrelsens medelsförvaltning samt styrelsens organisation och personal,

dock att frågor örn tekniskt biträdes tjänstgöring handläggas å den

byrå, där biträdet tjänstgör.

Den närmare fördelningen av ärendena mellan byråerna ävensom mellan

avdelningarna inom agrikulturtekniska byrån och fiskeribyrån bestämmes

av styrelsen i en särskild arbetsordning.

Jämlikt beslut vid 1925 års riksdag (IX H. T., p. 3; U. skr. nr 9 A, p. 3)

samt kungl, brev den 15 maj 1925 är antalet ordinarie befattningar hos

lantbruksstyrelsen bestämt på följande sätt:

Befattning. Lönegrad.

1 generaldirektör .............................. A 3

4 byråchefer .................................. B 30

1 byrådirektör å fiskeribyrån .................. B 28

2 byrådirektörer å lantbruksbyrån ............ B 26

2 förste byråingenjörer ........................ B 26

1 sekreterare .................................. B 24

1 kassör och bokhållare ........................ B 21

1 notarie ...................................... B 21

3 kansliskrivare ................................ B 11

1 förste expeditionsvakt ........................ B 7

6 kanslibiträden ................................ B 7

2 expeditionsvakter ............................ B 5

1 kontorsbiträde .............................. B 4

1 skrivbiträde .................................. B 2.

Den samtidigt för lantbruksstyrelsen godkända staten är av följande

utseende:

avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ____kronor 180,300

vikariatsersättningar, förslagsanslag .................... » 5,000

avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. .. » 39,700

Summa förslagsanslag kronor 225,000.

Inom lantbruksstyrelsen finnes därjämte inrättad en särskild tuberkulosavdelning,

vars personal avlönas från det under nionde huvudtiteln

uppförda extra förslagsanslaget av 140,000 kronor till förekommande och

hämmande av tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen. Avdelningen förestås

av en föredragande, varjämte å densamma äro anställda en konsulent,

ett kvinnligt biträde samt en expeditionsvakt. Enligt kungl, brev

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

den 3 juni 1932, avseende avdelningens verksamhet under budgetåret

1932/1933, skall föredraganden åtnjuta ett arvode av 6,588 kronor,1 varjämte

till avlöning åt konsulenten anvisats ett belopp av 7,440 kronor,

till avlöning åt det kvinnliga biträdet ett belopp av högst 3,888 kronor

samt till avlöning åt expeditionsvakten ett belopp av högst 2,832 kronor.

I samma brev har tillika föreskrivits, att vad i avlöningsreglementet

den 22 juni 1921 (nr 451, jämför nr 270/1925) för befattningshavare i statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

med därtill hörande tillämpnings- och tilläggsbestämmelser samt

i gällande allmänt resereglemente finnes stadgat beträffande befattningshavare,

såvitt angår föredraganden, i lönegraden B 29 och, såvitt angår

konsulenten, i lönegraden B 24, skall i tillämpliga delar gälla i fråga örn

dessa befattningshavare.

Inom lantbruksstyrelsen tjänstgöra — förutom hos styrelsen anställd

ordinarie och icke-ordinarie personal — därjämte, i den mån de icke äro

upptagna av tjänsteförrättningar ute i landet, statskonsulenterna inom

vissa grenar av lanthushållningen. Dessa, som till antalet äro fyra,

nämligen en i boskapsskötsel, en i svinskötsel, en i får- och getskötsel

samt en i mejerihushållning, äro för sin tjänstgöring hos styrelsen

tilldelade lantbruksbyrån. Att handlägga visst ärende eller viss grupp

av ärenden å denna byrå må förordnas inspektör över lantmanna- och

lanthushållsskolor. I den mån vederbörande inkallas till tjänstgöring

hos styrelsen, tjänstgöra å agrikulturtekniska byrån lantbruksstipendiater

samt å fiskeribyrån fiskeristipendiater.

I fråga örn befattningshavarnas åligganden och ärendenas handläggning

inom lantbruksstyrelsen inhämtas av instruktionen i huvudsak följande.

Generaldirektören äger ensam beslutanderätt i alla ärenden, i vilkas

prövning han deltager. Undantag från denna regel göres endast beträffande

ärenden, som röra ådömande av ansvar å befattningshavare för

fel eller försummelse i tjänsten. Avgörandet av ärenden av sistnämnda

art sker genom omröstning mellan de i beslutet deltagande.

Vissa viktigare ärenden skola av generaldirektören avgöras i närvaro

av den ledamot, till vilkens ämbetsbefattning ärendet hör, och minst en

annan ledamot. I övrigt avgöras sådana ärenden, i vilkas prövning generaldirektören

deltager, i närvaro endast av sådan ledamot, vars ämbetsbefattning

ärendet tillhör eller eljest angår.

I ärenden av beskaffenhet, att de icke skäligen böra i varje fall underställas

lantbruksstyrelsens prövning, må vederbörande byråchefer, var

och en inom sitt verksamhetsområde, fatta beslut. I särskilda fall må

ock sådant ärende kunna överlämnas till underordnad tjänsteman för

vederbörlig åtgärd. Närmare bestämmelser örn de ärenden, vilka må behandlas

i nu nämnd ordning, meddelas, där föreskrift därom icke annor- 1

1 Arvodet är bestämt till detta belopp med hänsyn till att den nuvarande tjänsteinnehavaren

tillika åtnjuter pension såsom regementsveterinär. Hans sammanlagda löneförmåner

motsvara avlöning enligt lönegraden 1} 23.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj-.ts proposition nr 234.

ledes är given, i styrelsens arbetsordning eller i särskilda tjänsteföreskrifter

eller ock av generaldirektören.

Ärende, som icke är av beskaffenhet, att det enligt vad nyss sagts avgöres

av vederbörande byråchef eller underordnad tjänsteman, skall föredragas

inför generaldirektören, innan det av honom avgöres. Denna föredragning

åvilar i första hand byråcheferna. Även vissa andra befattningshavare

hava fått sig föredragningsskyldighet ålagd. Å lantbruksbyrån

är sålunda en utav byrådirektörerna föredragande för ärenden

rörande trädgårdsskötseln. Ärenden, som tillhöra agrikulturtekniska

byråns kamerala avdelning, föredragas av förste byråingenjören på avdelningen,

där ej byråchefen finner sig böra själv föredraga visst ärende

eller viss ärendegrupp. Å fiskeribyrån är byråchefen föredragande å den

ena utav byråns båda avdelningar, byrådirektören å den andra.

I detta sammanhang är vidare att märka, att uttrycklig föreskrift i

instruktionen bemyndigar generaldirektören att, då så finnes lämpligt

och bestämmelser därom icke äro meddelade i arbetsordningen eller eljest,

förordna annan styrelsens tjänsteman, statskonsulent eller inspektör över

lantmanna- och lanthushållsskolor att i byråchefs ställe och efter omständigheterna

under dennes inseende handlägga visst ärende eller viss

grupp av ärenden. Sålunda förordnad tjänsteman inträder för dessa

ärenden såsom ledamot i styrelsen och har jämväl i övrigt med avseende

å dessa ärenden samma åligganden och ansvar som byråchef. Föredragning

av sålunda särskilt förordnad tjänsteman bör dock alltid ske i närvaro

av vederbörande byråchef, där icke denne för särskilt fall erhållit

befrielse därifrån eller eljest har vederbörligt förfall. Med stöd av nu

berörda stadgande har viss föredragningsskyldighet ålagts statskonsulenten

i mejerihushållning.

Då generaldirektören åtnjuter semester eller befinner sig på tjänsteresa

eller eljest är förhindrad att sköta sitt ämbete, utan att vikarie för

honom är förordnad, skola ärendena, där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar.

avgöras av styrelsens ledamöter samfällt. I generaldirektörens

frånvaro må emellertid ej beslut fattas i, bland annat, ärende, som är av

större ekonomisk betydelse, och ej heller åtgärder vidtagas, som rubba

eller förändra av styrelsen givna föreskrifter eller förut i styrelsens ämbetsutövning

följda grunder.

1. Behovet av och ändamålet med en omorganisation av lantbruksstyrelsen.

Jordbruksutredningen har i sitt betänkande till en början framhållit,

att lantbruksstyrelsens arbetsuppgifter icke minst under den tid, som

förflutit sedan styrelsen år 1918 erhöll sin nuvarande organisation, undan

för undan ökats, i det att statens verksamhet till jordbrukets och

fiskets främjande kraftigt vidgats och som en följd därav nya åligganden

tilldelats styrelsen.

För att närmare belysa den ökning i lantbruksstyrelsens arbetsbörda,

som sedan nyssnämnda år ägt rum, har jordbruksutredningen meddelat

en del statistiska uppgifter angående antalet å olika byråer och avdelningar

inom styrelsen handlagda ärenden m. m. för åren 1918—1930. Jag

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Martts proposition nr 234.

tillåter mig meddela följande sammandrag av dessa uppgifter, varvid

jag tillika återgiver vissa av lantbruksstyrelsen i dess utlåtande över

utredningens betänkande lämnade liknande uppgifter för år 1932.

A. Handlagda ärenden inom lantbruksstyrelsen åren 1918—1932.

Byrå

1918

1922

1926

1930

1932

Ökning

åren

1918—

1932

Lantbruksbyrdn.

1

Allmänna avdelningen..................

)

4,982

5,074

6,553

1

> 4,029

Trädgårdsavdelningen ..................

1

196

125

145

j- 7,491

Tillhopa

4,029

5,178

5,199

6,698

7,491

86 %

Agrikulturtekniska byrån.

Tekniska avdelningen ..................

1,243

3,192

4,544

4,568

Kamerala avdelningen..................

2,010

4,207

3,420

2,985

> o,418

Tillhopa

3,253

7,399

7,964

7,553

8,418

159 %

Fiskeribyrån.

Avdelning för saltvattensfisket ......

I

509

910

1,117

1 1,019

| 2,758

» » färskvattensfisket ...

/

647

653

902

Tillhopa

1,019

1,156

1,563

2,019

2,758

171 %

Administrativa byrån.........

793

983

809

1,073

1,111

40 %

Tuberkulosavdelningen.........

4,780

8,909

10,494

11,383

13,395

180 %

Summal

13,874

23,625

26,029

28,726 |

33,173

139 %

B. Inkomna ärenden och utgående expeditioner åren 1918-1932.

1918

1922

1926

1930

1932

Ökning

åren

1918 —

1932

13,122

8,629

21,294

22,170

24,904

25,564

29,983

31,860

34,039

34,566

159 %

301 %

Utgående expeditioner .................

Jordbruksutredningen framhåller i fortsättningen, att statsmakterna

funnit det med statsnyttan förenligt att stödja allt flera grenar inom lanthushållningen.

Anslag hade beviljats till nya jordbruksändamål, och

förut statsunderstödda ändamål hade i många fall ansetts böra tillgodoses

genom väsentligt förhöjda anslag. Därjämte hade inrättats åtskilliga nya

lånefonder till lantbrukets och fiskets framgående. Till belysande av det

anförda återger utredningen en jämförelse mellan de i riksstaten upptagna

anslag för jordbruksändamål samt de för jordbrukets och fiskets främjande

befintliga statliga utlåningsfonder dels vid tiden närmast innan lantbruksstyrelsen

senast omorganiserades, dels för budgetåret 1931/1932. De

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

under rubrikerna undervisningsanstalter för jordbruk och lantmannanäringar,

boskapskötsel m. m., lanthushållning i allmänhet, grundförbättringar

samt fiskeriväsendet upptagna anslag belöpte sig nyssnämnda

budgetår till ett sammanlagt belopp av 19,700,000 kronor, medan för år 1918

under närmast motsvarande rubriker fanns upptaget ett sammanlagt belopp

av 9,900,000 kronor. Antalet fonder av nyss antytt slag var den 31

december 1917 sex med sammanlagda fondtillgångar av i runt tal 28,000,000

kronor. Den 30 juni 1931 funnos nio dylika fonder med sammanlagda fondtillgångar

av 55,000,000 kronor. Den högst betydande ansvällning i den

lantbruksstyrelsens verksamhetsområde berörande delen av jordbrukets

huvudtitel, som framginge av nyss anförda siffror, hade givetvis i hög

grad återverkat på lantbruksstyrelsens arbetsbörda, och här syntes i främsta

rummet vara att söka anledningen till den stora ökning i antalet inom

styrelsen handlagda ärenden, som framginge av de meddelade statistiska

uppgifterna. Ävenledes hade under det sista decenniet tillkommit en vidgad

lagstiftning till jordbrukets främjande, som, utan att vara förknippad

med beviljandet av statliga anslag eller inrättandet av statliga lånefonder,

bidragit att öka lantbruksstyrelsens arbetsuppgifter. Såsom

exempel härpå anför utredningen lagstiftningen rörande införsel av frö,

handel med utsädesvaror, galt- och tjurbesiktningstvång, utförsel ur riket

av vissa lantbruksprodukter, pastörisering av mjölk samt den nya vattenlagstiftningen.

Den betydande ökning i lantbruksstyrelsens arbetsbörda,

som sålunda sedan tillkomsten av styrelsens nämnda organisation ägt rum,

hade numera enligt utredningens uppfattning gjort behovet av en förstärkning

uti styrelsens tillgång på arbetskrafter oavvisligt, ett behov

som syntes särskilt starkt framträda å lantbruksbyrån, vilken av de olika

byråerna inom styrelsen hade den ojämförligt största arbetsbördan. Genom

att icke blott generaldirektörens närvaro å tjänsterummet i större

utsträckning påkallades, utan även byråcheferna måste se sin arbetstid så

gott som uteslutande upptagen av löpande byråarbete, hade svårigheter

uppstått att i önskvärd omfattning upprätthålla personlig kontakt med

jordbrukets utövare i skilda delar av landet ävensom med hushållningssällskapen.

En annan följd härav hade blivit, att de viktiga uppgifter,

som åvilade lantbruksstyrelsen i fråga örn inspektion av med statsmedel

vidtagna åtgärder och kontroll över användningen av beviljade statsunderstöd

måst — i brist på tid för besök å ort och ställe — bliva en i

stor utsträckning rent formell granskning, utförd å tjänsterummet med

ledning av avgivna berättelser och redogörelser. Under nu angivna förhållanden

kunde ej heller mycken tid bliva styrelsen övrig för den icke

minst viktiga sida av dess verksamhet, som bestode i tagande av initiativ

till åtgärder för främjande av de näringar, vilkas intressen styrelsen

hade att bevaka.

Beträffande de riktlinjer, jordbruksutredningen funnit lämpliga och

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Marits proposition nr 234.

nödvändiga för en blivande omorganisation av lantbruksstyrelsen, inhämtas

av betänkandet i huvudsak följande.

Det hade framstått för jordbruksutredningen såsom ett synnerligen viktigt

önskemål att söka bidraga till åstadkommandet av en sådan organisation,

att tid och tillfälle bereddes styrelsens chef och ledamöter till livlig

kontakt med jordbrukarna och deras sammanslutningar, till möjlighet att

genom återkommande inspektioner följa användningen av för jordbruksändamål

anslagna statsmedel samt till initiativrik verksamhet till jordbrukets

och fiskets gagn. För fyllandet av sin viktiga uppgift att bevaka

jordbrukets och fiskets intressen syntes det nödvändigt, att styrelsens chef

och ledamöter ägde möjlighet att bland annat genom resor i landet göra

sig underkunniga om dessa näringars tillstånd och behov. För styrelsen

måste det vidare anses vara av största värde att kunna, då så i förekommande

fall befunnes önskvärt och gagneligt, genom besök å ort och ställe

skaffa sig inblick i de förhållanden, som vore under bedömande. Härigenom

kunde åt jordbruksnäringens utövare, ledarna av jordbrukarnas organisationer

m. fl. beredas osökta tillfällen att vid sådana besök av lantbruksstyrelsens

chef eller ledamöter under mera fria former framföra sina

synpunkter samt inhämta råd och upplysningar.

Det vore emellertid särskilt inom tvenne områden för lantbruksstyrelsen

förvaltning, som utredningen ansåge en direkt utvidgning av styrelsens

verksamhet vara av omständigheterna påkallad. Utredningen syftade

härvid dels på den lägre lantbruksundervisningen och

dels på de viktigare jordbruksekono miska problemen.

Enligt den för lantbruksstyrelsen gällande instruktionen skulle styrelsen

handhava överinseendet och kontrollen över olika slags undervisningsanstalter

för jordbruk och lantmannanäringar, och styrelsen hade ifråga

örn de lägre lantbruksundervisningsanstalterna tilldelats åligganden av

den innebörd, att ledningen av hela den lägre lantbruksundervisningen

uppenbarligen läge i styrelsens hand. Det vore av stor vikt, att ifrågavarande

undervisning ävensom formerna för dess meddelande snabbt och

smidigt anpassades efter tidens krav, så att jordbrukets utövare, så långt

detta genom undervisning vore möjligt, på bästa sätt utrustades att möta

de fordringar, som deras verksamhet inom jordbruket ställde på dem.

Behovet av undervisningsanstalter av olika slag, undervisningens inriktning

och de tillämpade undervisningsmetoderna måste vara föremål för

oavlåtlig uppmärksamhet, för att resultatet av undervisningen vid varje

tidpunkt kunde bliva så tillfredsställande som möjligt. Angeläget vore

också, att tillsyn utövades därå, att tillgång funnes till för undervisningens

effektiva bedrivande erforderlig undervisningsmateriel.

Ett realiserande av här antydda önskemål krävde en fast och enhetlig

ledning samt en effektiv inspektion. I betraktande av det stora antalet

lägre lantbruksundervisningsanstalter samt med hänsyn till att undervisningen

i betydande mån måste anpassas efter de i olika delar av landet

tämligen varierande förutsättningarna för bedrivande av jordbruk, insåges

lätt, att här mötte en uppgift av synnerligen maktpåliggande och arbetskrävande

art. Utredningen hyste den uppfattningen, att ett tillgodoseende

i önskvärd omfattning av kraven på en effektiv ledning av den

lägre lantbruksundervisningen och en initiativrik verksamhet för dess

utveckling förutsatte ökad tillgång inom lantbruksstyrelsen på för uppgiften

speciellt inriktad arbetskraft.

Jordbrukets ekonomiska problem hade under senare år kommit att in
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

taga en alltmera framskjuten plats. Medan under lång tid den enskilde

jordbrukarens intresse och framför allt statens omvårdnad örn jordbruket

varit i vida övervägande grad inriktade på åtgärder, som åsyftat produktionens

ökande, hade på senare tid jordbrukarens uppmärksamhet måst

i största utsträckning ägnas åt ekonomiska frågor och främst hur avsättning

till lönande priser skulle vinnas för de frambringade lantbruksprodukterna.

Berörda förhållande hade givetvis sin främsta orsak i de

ändrade förutsättningar för handelsutbytet länder och världsdelar emellan,

som blivit en följd av kommunikationsmedlens snabba utveckling och

som ställt även vårt land i större beroende av internationella företeelser

på jordbruksområdet. Under den senaste tiden hade inom skilda länder

vidtagna handelspolitiska åtgärder av olika slag bidragit att giva dessa

spörsmål ytterligare ökad aktualitet. Det hade under trycket av den

starka konkurrensen örn marknaden för lantbruksprodukter blivit för

jordbruket ett intresse av första ordningen att göra produktionen billig,

produkterna kvalitativt högklassiga samt avsättningen ändamålsenligt anordnad.

För lösandet av dessa problem hade naturligtvis jordbrukarna

att i första hand lita till egen förmåga. En livlig verksamhet bland jordbrukarna

i vårt land och deras organisationer hade också under senare

tid pågått och fortsatte alltjämt för vinnande av antydda syften. Emellertid

vore det påtagligt, att ett tillfredsställande resultat av detta viktiga

och omfattande arbete icke kunde förväntas, därest icke statsmakterna i

olika avseenden skänkte detsamma sitt stöd. Så hade också redan skett i

ej ringa utsträckning, särskilt under de senaste åren. Sådana åtgärder

från det allmännas sida hade för visso inneburit ett verksamt stöd åt

strävandena att förbättra jordbrukets ekonomi. Det vore emellertid sannolikt,

att ytterligare krav komme att ställas på statsmakterna i sådant

avseende. Utredningen syftade härvid närmast på organiserandet av den

inhemska avsättningen av lantbruksprodukter, inberäknat trädgårdsalster

och fiskerinäringens produkter. Grundläggande åtgärder för ernående av

en tillfredsställande ordning på detta område syntes vara bestämmelser,

avseende standardisering, gradering och märkning av de olika alstren.

Därtill slote sig organisationsåtgärder beträffande varornas marknadsförande

och distribution, varvid bland annat transportförhållandena förtjänade

stort beaktande. Det syntes utredningen motiverat, att staten genom

sina organ beaktade dessa spörsmål och vid behov jämväl aktivt deltoge

i arbetet för deras lösande.

Det förtjänade att uppmärksammas, att statens särskilt under senare år

alltmer ökade inställning till medverkan för lösandet av jordbrukets ekonomiska

problem hittills icke åtföljts av någon förstärkning av på området

sakkunnig arbetskraft inom statsförvaltningen. Alldeles bortsett från

vilka nya uppgifter på det lantbruksekonomiska området, som i fortsättningen

kunde komma att direkt åvila staten, syntes en sådan förstärkning redan

av nuvarande förhållanden vara viii motiverad. Lantbruksstyrelsen linde

så småningom kommit att engageras allt mera för arbete av detta slag.

Uppgifterna att handlägga ärenden rörande lån från mejerilånefonden,

fjäderfälånefonden och spannmålslagerhusfonden, att övervaka upprätthållandet

av en tillfredsställande kvalitet å exportvarorna av lantbruksalster

samt att leda lantbruksattachéernas informationsverksamhet vore

redan nu maktpåliggande, och allt talade flir att dessa uppgifter skulle i

fortsättningen bliva ännu mera kriivande. Med den utveckling, lantmannakooperationen

numera hade erhållit, syntes även kunna förviintas, att

ökat behov av sakkunskap inom statsförvaltningen skulle framträda järn
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kunell. Maj:ts proposition nr 234.

väl på detta område. Utredningen vore av den uppfattningen, att behov

av statens direkta medverkan för lösande av olika lantbruksekonomiska

uppgifter inom nyssnämnda och andra närliggande områden kunde beräknas

bliva av varaktig natur. För att möjliggöra en sådan verksamhet

från statens sida syntes det vara nödvändigt, att, på sätt redan skett inom

åtskilliga andra länder, det statens organ, som närmast hade att iakttaga

lantbruksnäringens intressen, utrustades med å förevarande område särskilt

utbildad personal.

_ Medan utredningen sålunda funnit en utvidgad verksamhet från statens

sida erforderlig ifråga örn vissa jordbruksnäringen berörande områden,

hade det synts utredningen å andra sidan förtjäna tagas under övervägande,

huruvida staten i fortsättningen borde såsom hittills genom egna

särskilda tjänstemän direkt deltaga i ledandet av landets husdjursavel.

Med hänsyn till att såväl olika riksföreningar och även hushållningssällskapen

vore verksamma till husdjursavelns förbättrande samt dessutom

för nötboskapsaveln och svinaveln ävensom för får- och getaveln funnes

särskilda statskonsulenter, hade utredningen kommit till den uppfattningen,

att den sålunda förefintliga splittringen i avelsarbetets ledning icke

kunde anses vara i längden ändamålsenlig, varför utredningen ansett sig

böra förorda en avveckling av statskonsulentinstitutionen på detta område.

Därjämte hade under de senaste åren från statsmakternas sida vidtagna

åtgärder till mejerihanteringens främjande, och därvid närmast stödjandet

av det ekonomiska organisationsarbetet på området ävensom anställandet

av ett antal med statsbidrag avlönade distriktskonsulenter för sagda

hantering, givit anledning till ett övervägande, huruvida den nuvarande

statskonsulentbefattningen i mejerihushållning borde bibehållas.

Förutom här angivna förhållanden, som enligt jordbruksutredningens

förmenande i främsta rummet gjort viss omorganisation av lantbruksstyrelsen

erforderlig, har en ändring i styrelsens organisation synts utredningen

påkallad även med hänsyn till önskvärdheten av en ändamålseuligare

anordning av den centrala ledningen av dels stuteriväsendet,

dels ock veterinärärendena.

Av de myndigheter och korporationer, som yttrat sig över jordbruksutredningens

betänkande, har allenast lantbruksstyrelsen mera ingående

berört frågan örn arbetsbelastningen inom styrelsen och behovet av en

förstärkning i styrelsens arbetskrafter.

Vad först anginge den meddelade statistiken över handlagda ärenden

hade lantbruksstyrelsen ansett sig med sin kännedom örn förekommande

ärendens natur kunna uttala, att åtminstone beträffande agrikulturtekniska

och fiskeribyråerna samt tuberkulosavdelningen ökningen av handlagda

ärenden medfört en ungefär motsvarande ökning av arbetsbördan.

Beträffande lantbruksbyrån kunde utan tvivel sägas, att byråns, särskilt

byråchefens, arbetsbörda växt i betydligt starkare takt, än vad ökningen

uti antalet handlagda ärenden kunde giva anledning antaga. Anledningen

härtill vore att söka i dels den rådande jordbrukskrisen, som starkt

aktualiserat jordbruksfrågorna i allmänhet oell framkallat ett stort antal

mycket omfattande och svårbedömliga förvaltningsfrågor, dels ock de

växlande statsfinansiella förhållandena, som påkallat ständiga justeringar

i fråga örn anslagsbelopp och grunder för jordbrukets understödjande

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Martts proposition nr 234.

med statsmedel. I fråga örn administrativa byrån hade arbetsuppgifterna

växt i samma mån som arbetet i allmänhet inom styrelsen.

Lantbruksstyrelsen har vidare framhållit, att sedan 1918 års omorganisation

någon annan bestående ändring icke vidtagits i personalens antal

eller i de särskilda befattningshavarnas tjänsteställning, än att år 1921

i staten uppförts en byrådirektörsbefattning för trädgårdsärenden. Å

andra sidan hade vissa andra omständigheter inträffat, som kunde sägas

i någon mån hava ökat tillgången på arbetskrafter. Hit hörde statskonsulenternas

inflyttande i lantbruksstyrelsen och utnyttjande i viss mån av

deras arbetskraft för lantbruksbyråns arbetsuppgifter, vidare utökningen

av arbetstiden å tuberkulosavdelningen från 4 V2 timmar till 7 timmar per

dag samt slutligen tillkomsten av undersöknings- och försöksanstalten för

sötvattensfisket, som i någon mån underlättat fiskeribyråns arbete genom

övertagande av vissa utav denna byrå tidigare bedrivna vetenskapliga undersökningar

på sötvattensfiskets område. Emellertid hade föredragandens

för sötvattensfisket ställning såsom föreståndare för anstalten givetvis

medfört ej obetydligt ökat arbete.

Vidare yttrar styrelsen:

Av jordbruksutredningens utredning i ämnet ävensom av det nyss anförda

syntes till fullo vara ådagalagt, att lantbruksstyrelsens administrativa

uppgifter i hög grad ökats efter styrelsens senaste omorganisation,

vilken tillkom genom beslut av 1918 års riksdag, medan omfattningen av

styrelsens personalorganisation sedan dess varit i stort sett oförändrad.

Även örn beträffande styrelsens personaluppsättning under den närmaste

tiden efter omorganisationens genomförande någon marginal möjligen kunde

anses hava förelegat för ökning av arbetsuppgifterna, så hade dock

den starka stegringen av dessa medfört stora svårigheter för styrelsen

att numera kunna på tillfredsställande sätt fullgöra sina ämbetsåligganden.

Styrelsen måste också ej sällan konstatera, att anhopningen av ärenden

gjorde det omöjligt för styrelsen att ägna viktiga frågor den ingående

prövning och lugna handläggning, som styrelsen eljest skulle anse önskvärda.

Såsom i viss mån jämväl framginge av de utav utredningen lämnade

uppgifterna angående arbetsuppgifternas omfattning, bade i själva verket

sedan flera år tillbaka ett starkt behov av ökning uti arbetskraften på

skilda håll förelegat inom styrelsen. På grund av förekommande besparingsåtgärder

och nu senast till följd av den inom jordbruksutredningen

under de senaste åren pågående utredningen angående lantbruksstyrelsens

omorganisation hade dock styrelsen hittills icke ansett sig böra hos Kungl.

Majit göra någon framställning i ämnet utan tillsvidare velat se tiden

an. Plmellertid hade det samtidigt stått klart för styrelsen, att den utomordentligt

starka forcering i arbetet, som i vissa fall måst äga rum, icke

kunde fortsätta år efter år huru länge som helst utan allvarligt men för

såväl arbetet som vederbörandes hälsa. Enligt styrelsens förmenande

måste också snarast möjligt en förbättring i arbetsförhållandena komma

till stånd. Styrelsen ville därför för sin del kraftigt understryka det av

jordbruksutredningen konstaterade behovet av ökning utav styrelsens arbetskrafter.

Nämnda behov gjorde sig otvivelaktigt starkast gällande på

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

lantbruksbyrå!!, men även, om ock icke i lika hög grad, på agrikulturtekniska

och administrativa byråerna.

Styrelsen ville även framhålla, att en mera livlig kontakt mellan den

statliga lantbruksförvaltningen och det praktiska jordbrukets utövare

måste betraktas vara en nödvändig förutsättning för de statliga åtgärdernas

ändamålsenlighet att kunna gagna det svenska jordbruket. Även om

möjlighet till en sådan kontakt i första hand borde beredas ämbetsverkets

chef och byråchefer, syntes det emellertid icke vara nödvändigt, att densamma

förutsattes uteslutande bliva uppehållen genom verkets chef och

ledamöter utan syntes densamma i vissa fall kunna åstadkommas även

genom något lägre befattningshavare. Styrelsen vore också angelägen

framhålla, att så hittills i stor utsträckning skett genom statskonsulenterna,

genom vilka styrelsen stått i livlig kontakt med landets husdjursavel

och mejerihanteringen.

Beträffande härefter den av jordbruksutredningen föreslagna utvidgningen

av lantbruksstyrelsens nuvarande förvaltningsuppgifter i avseende

å lantbruksundervisningen genom en utbyggnad och inflyttning i styrelsen

av inspektionen över den lägre lantbruksundervisningen ävensom styrelsens

utrustande med härför erforderlig arbetskraft yttrar styrelsen:

Utan tvivel kunde åtskilliga skäl sägas tala mot denna reforms genomförande.

Sålunda syntes en inflyttning i styrelsen av förevarande inspektionsverksamhet

i och för sig kunna innebära en viss byråkratisering av

densamma, och styrelsen ansåge sig icke böra underlåta att framhålla, att

det, åtminstone vad lantbruksskolorna beträffade, måhända vore det bästa,

därest inspektionen över dessa kunde överlämnas till en framstående jordbrukare

med egen erfarenhet på undervisningsområdet, som kunde ägna

tillräcklig tid för denna uppgifts fyllande. Svårigheter mötte emellertid

att finna en sådan, men även örn detta vore möjligt, skulle den större frågan

örn en starkare ledning av ifrågavarande undervisningsverksamhet i

dess helhet icke därmed vara löst. Härför syntes knappast någon annan

lämplig utväg stå till buds än inspektionens inflyttande i lantbruksstyrelsen

och styrelsens utrustande med härför erforderlig arbetskraft.

Vad slutligen angår den av jordbruksutredningen ifrågasatta förstärkningen

av arbetskrafterna för tillgodoseende av kravet på en starkare in

riktning från styrelsens sida på de jordbruksekonomiska problemen anför

lantbruksstyrelsen:

Beträffande förevarande spörsmål ansåge sig styrelsen böra till en början

uttala en varning för att söka alltför mycket engagera staten uti

jordbrukets ekonomiska frågor, då staten härigenom lätt kunde ådraga sig

ett ansvar, som den måhända i framtiden icke kunde motsvara, ävensom

för en alltför optimistisk uppfattning angående statens möjligheter att

lösa dessa problem på ett för jordbruket fördelaktigt sätt. Enligt styrelsens

mening borde det alltjämt i första hand ankomma på det enskilda

initiativet att leda jordbruksproduktionen på ekonomiskt utnyttjbara vägar

liksom även att finna den mest lönande avsättningen för dess produkter.

Det enskilda initiativet hade alltför många huvuden och armar till

sitt förfogande och alltför stora möjligheter till affärs- och andra förbindelser,

för att ett statens organ skulle kunna med någon större framgång

upptaga en tävlan därmed vid tillvaratagandet av jordbrukets rent eko
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

nomiska intressen.. Emellertid borde ju staten även på detta område kunna

lämna en stödjande och reglerande medverkan. I själva verket hade

också styrelsens verksamhet redan i avsevärd utsträckning inriktats på

ifrågavarande problem.

Enligt styrelsens uppfattning vore förevarande spörsmål, sett ur synpunkten

av styrelsens ändamålsenliga organisation, icke så mycket en

fråga örn styrelsens utrustande med specialutbildad arbetskraft som fastmer

en fråga örn styrelsens förseende med tillräckliga arbetskrafter över

huvud taget. Förutom det, att styrelsen väl finge förutsättas icke för närvarande

sakna insikt och erfarenhet på området, syntes delade meningar

kunna råda angående beskaffenheten av den specialutbildning, som kunde

anses önsklig. Uppgiften berörde nämligen, bland annat, så vitt skilda

områden som, å ena sidan, jordbruksproduktionens metodik och inriktning

och, å andra sidan, avsättningen av jordbrukets produkter. Möjligen

kunde det vara lämpligt att för ifrågavarande ändamål komplettera styrelsens

redan förefintliga sakkunskap på området med en handelsexpert.

Häremot kunde emellertid invändas, att en sådan bleve väl mycket specialbetonad

och måhända alltför litet användbar för arbetsuppgifter, som

folie utom det rent merkantila området. Huvudsaken vore, att styrelsen

för ändamålet kunde förvärva en person, som icke endast hade viss, för

här ifrågavarande uppgift önskvärd specialutbildning utan även vore användbar

för administrativt arbete.

Beträffande övriga i ämnet avgivna yttranden må följande anföras.

Statens organisationsnämnd, som utgått från att nämndens yttrande påkallades

allenast därutinnan, huruvida förevarande organisationsfrågas

avgörande skulle i ett eller annat avseende föregripa behandlingen av något

ärende, som av nämnden förehades eller som väntades uppkomma till behandling

inom nämnden, har omförmält, att nämnden icke planerat upptagande

av detta eller annat i samband därmed stående ärende under

tid, som nämnden nu kunde i avseende å sina arbetsuppgifter överblicka.

Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar den allmänna uppfattningen, att

jordbruksutredningens betänkande syntes vara byggt på goda och tidsenliga

principer.

Länsstyrelsen i Örebro län. Behovet av en omorganisation av lantbruksstyrelsen

vore oavvisligt, då arbetsbördan uppenbarligen blivit för stor

och möjlighet att i önskvärd utsträckning följa och leda utvecklingen på

skilda jordbruksområden icke förefunnes med nuvarande organisation.

Det framlagda förslaget kunde av länsstyrelsen i stort sett tillstyrkas.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Lantbruksstyrelsens

nuvarande organisation syntes icke i alla avseenden

svara mot de krav, som utvecklingen på lanthushållningens olika områden

framfört. Så vitt utskottet kunnat finna, syntes jordbruksutredningens

förslag innehålla beaktansvärda synpunkter, värda att komma till

genomförande.

Kallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Den genomgående

tanken i förslaget, som syntes åsyfta dels koncentration till lantbruksstyrelsen

av de ärenden, som gällde det svenska lantbruket och dess

binäringar, dels sådan organisation av detta ämbetsverk, som kunde medföra

större effektivitet, sakkunskap och snabbhet vid ärendenas handläggning

under iakttagande av all möjlig sparsamhet, vore fullt riktig och

i överensstämmelse med tidens krav. Jämväl i fråga örn enskildheterna i

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. May.ts proposition nr 234.

förslaget ansåge utskottet dem i allt väsentligt vara förtjänta att tillstyrkas.

Särskilt ville utskottet till fullo instämma i vad som anförts rörande

nödvändigheten av ökad verksamhet från lantbruksstyrelsens sida inom

den lägre lantbruksundervisningens och lantbruksekonomiens områden.

Utskottet erinrar tillika örn den tidigare tillvaron av ett lantbruksråd

och yttrar i anslutning därtill, att om denna form för samverkan tilläventyrs

icke befunnits lämplig, en god utväg syntes erbjuda sig genom fastare

och regelbundnare anknytning till den bestående organisationen hushållningssällskapens

ombud.

Skaraborgs, läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Skäl syntes

tala för en omorganisation. Jordbruksutredningens förslag syntes i stort

sett vara ändamålsenligt och sålunda kunna i huvudsak läggas till grund

för en omorganisation.

Slutligen må nämnas, att även Sveriges allmänna lantbrukssällskap anser

vad av jordbruksutredningen anförts rörande behovet av lantbruksstyrelsens

omorganisation liksom ock rörande önskvärdheten av att styrelsens

chef och tjänstemän stöde i intim kontakt med det praktiska jordbrukets

olika verksamhetsgrenar och jordbrukarnas sammanslutningar

vara välgrundat och riktigt. Emot huvudprinciperna i det framlagda förslaget

har sällskapet ej heller haft några viktigare anmärkningar att göra

utan ansett sig i stort sett kunna tillstyrka detsamma.

I några av de avgivna yttrandena hava vissa speciella, delvis avvikande

synpunkter framförts beträffande lantbruksstyrelsens organisationsfråga.

Sålunda har Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

ansett det vara förtjänt av övervägande, huruvida icke efter en omorganisation

av lantbruksstyrelsen dit skulle kunna förläggas ledningen av statens

understöd till egnahemsrörelsen, då statens kolonisationsverksamhet

numera knappast kunde förväntas erhålla den omfattning, som vid egnahemsstyrelsens

bildande antogs.

I avseende å lantbruksstyrelsens arbetsuppgifter i övrigt har nämnda

förvaltningsutskott ansett sig icke kunna underlåta att framhålla, att det

utifrån sett förefölle, såsom örn lantbruksstyrelsens nuvarande arbete alltför

mycket upptoges av detaljgranskningar av anslagsrekvisitioner och

anslagsdispositioner, kontroll över underlydandes arbetsplaner, rapporter,

redogörelser m. m. Framför allt lantbruksbyrån syntes härigenom

hava blivit så betungad med ett detaljarbete på tjänsterummet, att dess

förbindelse med det praktiska jordbrukets utövare och deras stora frågor

icke kommit till sin rätt. Dessa brister i styrelsens organisation hade av

jordbruksutredningen så gott som alls icke berörts. Det syntes böra undersökas,

huruvida icke ledningen och kontrollen i större mån kunde utövas

genom lokal inspektion från lantbruksstyrelsens befattningshavare än

genom de detaljerade uppgifter, som nu granskades i lantbruksstyrelsen.

Även detta förvaltningsutskott har fört på tal det på sin tid inrättade

lantbruksrådet och därvid framhållit, att erfarenheten från socialförvaltningen

syntes giva vid handen, att en dylik institution, örn den utnyttjades

och sammansattes på ett lämpligt sätt, kunde bliva till verkligt

gagn. Frågan huruvida icke såsom biträde åt jordbruksbyrån ett råd,

sammansatt av representanter för det praktiska jordbruket, borde inrättas,

syntes därför utskottet böra upptagas till förnyat övervägande.

Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anför, att utskottet

för sin del närmast tänkt sig, att en omorganisation på nu förevarande

område skulle komma att gå ut på en begränsning av lantbruks
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 234. 17

styrelsens ämbetsområde genom att en del av dess nuvarande uppgifter

förlädes direkt under jordbruksdepartementet.

Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott finner ökningen

i lantbruksstyrelsens arbetsbörda böra bedömas i sammanhang med

sättet för ärendenas handläggning, som icke sällan innebure onödig omgång.

Enligt förvaltningsutskottets uppfattning skulle arbetet i styrelsen

kunna lättas bland annat genom att hushållningssällskapen finge handlägga

flera av de uppgifter, som nu avgjordes i högre instanser, varigenom

ock hushållningssällskapens arbete skulle underlättas. Hit syntes

kunna räknas sådana förvaltningsuppgifter som beviljande av nyodlings-,

betesförbättrings-, gödselvårds- och fiskerilån, inbegripet i förekommande

fall beviljande av uppskov, vidare val av olika slag av premieringsnämnder,

beviljande av organisations- och årsanslag till kontrollföreningar

ävensom av organisationsanslag till tjur- och galtföreningar, beviljande av

de anslag av bensinskattemedlen, som tillkomme länen, samt bestämmande

av platserna för hästbesiktningsmöten (bestämmas nu av stuteriöverstyrelsen

på förslag av hushållningssällskapen). Örn vidare respektive årsredogörelser

kunde förenklas, vilket syntes möjligt utan att skada verksamheten,

skulle ytterligare arbetskraft frigöras både hos hushållningssällskapen

och hos lantbruksstyrelsen.

Vid anmälan den 9 mars 1928 av 1926 års besparingssakkunnigas förslag

till besparingar och förenklingar inom lantbruksstyrelsen och stuteriöverstyrelsen,

vilket förslag innefattade, bland annat, indragning av stuteriöverstyrelsen

och överflyttning av dess nuvarande arbetsuppgifter till

lantbruksstyrelsen, framhöll dåvarande departementschefen, såsom framgår

av det vid proposition nr 187 till nämnda års riksdag fogade statsrådsprotokollet,

att skäl för ett uppskov med nämnda överflyttningsfråga och

i samband därmed även med frågan örn lantbruksstyrelsens omorganisation

syntes föreligga. Därigenom skulle vinnas erforderligt rådrum för

övervägande av ett annat lantbruksstyrelsen berörande spörsmål, som,

innan styrelsens organisation för en längre tid framåt fastställdes, enligt

departementschefens mening borde bliva föremål för en mera ingående

prövning. Med hänsyn till anhopningen av ärenden på styrelsens lantbruksbyrå

syntes nämligen en utredning lämpligen böra ske rörande arbetsfördelningens

anordnande beträffande samma byrå. Av besparingssakkunniga

hade vitsordats, att arbetsbelastningen å byråchefsbefattningen vore betungande.

Även syntes det vara av vikt, att i samband härmed foges i

övervägande, huruvida icke de många centrala och för utvecklingen av

landets jordbruk synnerligen viktiga uppgifter, som åvilade nämnda byrå,

borde föranleda en omorganisation av densamma, därvid den anordningen

kunde tänkas, att vissa större samhörande ärendesgrupper av särskild betydelse

för jordbruket utbrötes och gjordes till föremål för speciell handläggning.

Den utredning i berörda fråga, som nu verkställts av jordbruksutredningen,

synes mig till fullo hava ådagalagt, att lantbruksstyrelsens administrativa

uppgifter under den tid, som förflutit sedan styrelsen år 1918

Bihang till riksdagens protokoll 193,1.

Departements
chefen.

1 sami. Sr 234.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

erhöll sin nuvarande organisation, undergått en så betydande ökning, att

kravet på en förstärkning av styrelsens arbetskrafter knappast låter sig

avvisas. Såsom utredningen framhåller, är denna ökning i främsta rummet

att söka däri, att statsmakterna ansett sig böra stödja allt flera grenar

inom lanthushållningen. Anslag hava beviljats till nya jordbruksändamål

och förut statsunderstödda ändamål hava i många fall ansetts böra

tillgodoses genom väsentligt förhöjda anslag. Därjämte hava nya fonder

tillkommit till jordbrukets och fiskets understödjande. De utredningar

och övriga åtgärder från lantbruksstyrelsens sida, som härav blivit en

följd, hava förorsakat en högst betydande ansvällning i mängden av förekommande

ärenden inom styrelsen. Vidare har under de sista tio åren

tillkommit en vidgad lagstiftning till jordbrukets främjande, som, utan

att vara förknippad med beviljandet av statliga anslag eller inrättande

av statliga lånefonder, bidragit att öka styrelsens arbetsuppgifter. Förbises

bör ej heller, att den nuvarande jordbrukskrisen aktualiserat åtskilliga

spörsmål inom lantmannanäringarnas område, som tidigare under

mera normala förhållanden alls icke eller endast delvis påkallat statsmakternas

uppmärksamhet. Den härigenom uppkomna stora arbetsbelastningen

inom lantbruksstyrelsen, särskilt å dess lantbruksbyrå, har framkallat

vissa brister i och olägenheter med den nuvarande organisationen, som

måste anses menligt inverka på styrelsens ämbetsförvaltning.

Såsom en sådan olägenhet måste betecknas den omständigheten, att styrelsens

chef och dess ledamöter icke i den omfattning, som är önskvärd

och nödig, äga tid och tillfälle att tillägna sig personlig kännedom örn de

önskemål och behov, som göra sig gällande bland det praktiska jordbrukets

utövare och deras sammanslutningar ävensom inom länens hushållningssällskap

och dessas på jordbrukets område verksamma tjänstemän.

Uppenbart är, att en dylik kännedom utgör en viktig förutsättning för att

den centrala statsmyndigheten för landets jordbruksnäring skall kunna

fullgöra sina viktiga åligganden. En annan olägenhet är, att den betydelsefulla

uppgift, som påvilar styrelsen i fråga örn inspektion av med statsmedel

vidtagna åtgärder och kontroll över användningen av beviljade

statsunderstöd nödgats, i brist på tid för besök på ort och ställe, i stor utsträckning

inskränkas till en mera formell granskning på tjänsterummet.

Givet är också, att en alltför stor arbetsbörda är ägnad att försvåra den

grundliga och omsorgsfulla handläggning av de ärenden, varmed styrelsen

jämlikt sin instruktion har att taga befattning.

Dessa och andra i jordbruksutredningens betänkande och i de avgivna

yttrandena vitsordade brister i lantbruksstyrelsens nuvarande organisation

synas mig vara av den natur, att man icke längre bör dröja med att

vidtaga de förändringar i densamma, som kunna finnas av numera inträdda

förhållanden påkallade, samt bereda styrelsen en välbehövlig förstärkning

i arbetskrafterna. Jag anser mig också kunna — även örn jag

vad detaljerna angår icke kan i allo förorda utredningens omorganisa
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

19

tionsförslag — giva min anslutning åt de ledande principer, som för utredningen

varit bestämmande vid upprättande av dess förslag till omorganisation.

Sålunda synes mig välbetänkt, att vid en blivande ändring i

styrelsens organisation hänsyn tages till behovet av en vidgad verksamhet

från styrelsens sida på lantbruksundervisningens område ävensom av

ett ökat aktgivande på de jordbruksekonomiska problemen. Ävenledes

finner jag det påkallat, att i detta sammanhang definitiv ståndpunkt tages

till de redan förut aktuella frågorna rörande hästavelns centrala ledning

ävensom rörande vissa veterinärärenden.

I detta sammanhang torde jag även få beröra några synpunkter på lantbruksstyrelsens

omorganisationsfråga, som framkommit i vissa av de avgivna

yttrandena. Sålunda har Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

ansett det vara förtjänt av övervägande, huruvida icke

efter en omorganisation av lantbruksstyrelsen dit skulle kunna förläggas

ledningen av statens understöd till egnahemsrörelsen. För min del anser

jag detta spörsmål icke böra upptagas till prövning. Jag vill erinra,

att statens egnahemsstyrelse upprättades så sent som år 1928. Den korta

tid, som sedan dess förflutit, torde icke hava givit sådan erfarenhet rörande

egnahemsrörelsens centrala administration, att en förändring kan

anses motiverad.

Samma förvaltningsutskott har även fört på tal frågan örn återinrättande

av ett lantbruksråd vid lantbruksstyrelsen sida i syfte att åstadkomma

nödigt samband mellan styrelsen och det praktiska jordbrukets män. En

sådan institution inrättades år 1918 men blev efter av särskilda sakkunniga

verkställd utredning genom beslut av 1927 års riksdag upplöst i samband

med indragning av vissa andra fullmäktige- och rådsinstitutioner

inom statsförvaltningen. Ifrågavarande sakkunniga anförde i fråga örn

lantbruksrådet, bland annat, att de vid rådets inrättande hysta förhoppningarna

knappast hade i någon högre grad blivit infriade. Lantbruksrådet

hade endast mycket sparsamt kallats till överläggningar inom lantbruksstyrelsen

och de av rådet behandlade fåtaliga ärendena hade ej heller varit av

den beskaffenhet, att det kunde anses, att syftet med institutionens inrättande

blivit i någon mera betydande grad tillgodosett. De sakkunniga

hade funnit verkligt behov av institutionen icke vidare föreligga. Vad

man med lantbruksrådet i olika hänseenden velat vinna, syntes de sakkunniga

kunna tillfredsställande ernås genom inhämtande av yttranden från

åtskilliga institutioner och organ inom jordbrukets område ävensom genom

tillkallande av särskilda praktiskt och teoretiskt utbildade sakkunniga.

Sistnämnda anordning syntes innebära väsentligt större anpassningsmöjligheter

än rådsformen och vara fullt tillräcklig för sitt ändamål. Med

hänsyn till vad ifrågavarande sakkunniga sålunda anfört finner jag skäl

icke föreligga att nu vidtaga någon åtgärd i det av förvaltningsutskottet

angivna syftet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

Vad beträffar den av Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

ifrågasatta fastare oell mera regelbundna anknytningen mellan

styrelsen och den förefintliga organisationen Hushållningssällskapens ombud

synes det mig, som örn detta önskemål skulle utan särskilda anordningar

kunna förverkligas, blott styrelsens tjänstemän erhölle tillräcklig tid

att följa arbetet inom hushållningssällskapen och deras sammanslutning.

Den av förvaltningsutskottet inom Västerbottens läns hushållningssällskap

väckta frågan örn decentralisering från lantbruksstyrelsen av vissa

förvaltningsuppgifter synes mig vara förtjänt av beaktande. Emellertid

torde jag få erinra, att detta spörsmål redan varit föremål för Kungl.

Maj:ts uppmärksamhet, i det att Kungl. Maj:t på min hemställan genom

beslut den 13 januari 1933 bemyndigat chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla särskilda sakkunniga för att verkställa utredning i syfte att

ernå riktlinjer i stort sett för en lämplig avvägning och inriktning av det

allmännas fortsatta åtgärder till jordbruksnäringens förkovran genom

anslag och lån. Enligt direktiven för den i enlighet härmed numera

igångsatta utredningen böra de sakkunniga uppmärksamma sådana spörsmål

som exempelvis grunddragen för statens understödjande av den lägre

lantbruksundervisningen, av premieringsverksamheten samt låne- och bidragsverksamheten

genom hushållningssällskapen. I avvaktan på resultatet

av denna utredning är jag nu icke beredd att förorda någon åtgärd i

den av nämnda förvaltningsutskott angivna riktningen, liksom jag ej heller

nu kan taga ståndpunkt till den av förvaltningsutskottet inom Uppsala

läns hushållningssällskap givna anvisningen på möjligheten att minska

vissa gransknings- och kontrollarbeten inom lantbruksstyrelsen. Jag anser

mig dock redan nu böra framhålla, att en eventuell decentralisering

till de lokala organen inom lantbruksförvaltningen av vissa på lantbruksstyrelsen

för närvarande ankommande arbetsuppgifter enligt mitt förmenande

icke minskar behovet av de organisationsförändringar inom

lantbruksstyrelsen och den därmed i samband stående förstärkning av

arbetskrafterna därstädes, vartill jag i det följande ämnar framlägga

förslag.

Jag torde nu få övergå till att behandla vissa av jordbruksutreduingen

närmare berörda spörsmål, som utredningen ansett sammanhänga med

frågan örn lantbruksstyrelsens omorganisation, nämligen dels de nyss

omförmälda frågorna örn hästavelns och veterinärärendenas centrala

ledning, dels ock vissa andra frågor av mera speciell och i flertalet fall

huvudsakligen administrativ natur, berörande lantbruksstyrelsens förvaltningsområde.

Jag syftar i sistnämnda hänseende på frågorna angående

överflyttning till lantbruksstyrelsen av utbetalningar från statens

avdikningsanslag, undersöknings- och försöksanstaltens för sötvattensfisket

administrativa ställning, trädgårdsskötselns representation inom

den centrala förvaltningen samt avvecklingen av statskonsulentinstitutio
-

nen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

II. Hästavelns centrala ledning.

21

Ärendena rörande hästaveln liro för närvarande förlagda till ett för

ändamålet särskilt inrättat ämbetsverk, stuteriöverstyrelsen. Sin nuvarande

organisation erhöll detta ämbetsverk genom beslut vid 1920

års riksdag. Enligt denna organisation består överstyrelsen av en chef

samt en byrådirektör med ledamots ställning. Vid behandling av

vissa frågor förstärkes överstyrelsen med två fullmäktige eller, vid förfall

för någon av dessa, av en fullmäktig och fullmäktiges suppleant.

Enligt den för överstyrelsen gällande instruktionen av den 12 november

1923 (nr 399) med däri sedermera vidtagna ändringar (nr 281/1925) åligger

det överstyrelsen:

att med uppmärksamhet följa hästavelns tillstånd och utveckling

inom landet och att efter omständigheterna själv vidtaga eller hos Kungl.

Maj:t föreslå de åtgärder, som styrelsen anser lämpliga för hästavelns

befrämjande, på det att såväl lantförsvarets och näringarnas som ock

enskildas behov av lämpliga hästar må bliva behörigen tillgodosett. Styrelsen

bör jämväl ägna uppmärksamhet åt vad som på hästavelns område

tilldrager sig i främmande länder, för att där vunnen erfarenhet

må kunna komma den svenska hästaveln till godo. För befordrande av

den stuteri överstyrelsen sålunda förelagda uppgiften ävensom för upprätthållande

av sambandet med länens hushållningssällskap samt med

den hästuppfödande och hästförbrukande allmänheten bör styrelsen, när

den finner sådant vara av behovet påkallat, dels från hushållningssällskapen

eller deras förvaltningsutskott och från remonteringstyrelsen

infordra yttranden och upplysningar samt meddela hushållningssällskapen

och remonteringsstyrelsen kännedom örn sådant, som kan vara av

vikt för främjande av deras ändamål, ävensom hos hushållningssällskapen

och remonteringsstyrelsen göra framställningar och väcka förslag

i ämnen, som beröra deras verksamhet, dels ock till gemensam överläggning

med sig sammankalla ordförandena i hästpremieringsnämnderna

och chefen för remonteringsstyrelsen,1 dock ej mer än en gång varje kalenderår.

Under stuteriöverstyrelsen höra Flyinge hingstdepå och stuteri samt

Strömsholms hingstdepå.

Samtliga utgifter för stuteriväsendet bestridas från och med budgetåret

1930/1931 av de medel, som inflyta till statsverket enligt kungörelsen

den 4 maj 1923 (nr 87) angående anordnande av vadhållning medelst

s. k. totalisator (totalisatorsmedel). Dessa medel uppsamlas över förslagsanslaget

till stuteriväsendet i en fond, benämnd stuteriväsendets fond,

från vilken utgifterna i fråga bestridas.

Med tillämpning från och med budgetåret 1931/1932 av den principen,

att förslagsanslaget till stuteriväsendet bör upptagas med samma belopp

som det, vartill totalisatorsmedlen beräknas komma att under budget
1

Remonteringsstyrelsen indrogs frun och med år 1928. Sedan dess är ledningen av

remonteringsväsendet uppdragen åt inspektören för kavalleriet med biträde av en remonteringsnsimnd.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. May.ts proposition nr 234.

året inflyta, har, såsom redan är nämnt, Kungl. Majit på min hemställan

i årets statsverksproposition föreslagit riksdagen att, i avbidan på

proposition angående omorganisation av lantbruksstyrelsen, för budgetåret

beräkna ordinarie förslagsanslaget till stuteriväsendet till 800,000

kronor.

Enligt beslut vid 1925 års riksdag (IX H, T. p. 37; R. skr. nr 9 A p. 36)

samt kungl, brev den 15 maj 1925 är antalet ordinarie befattningar hos

stuteriöverstyrelsen bestämt sålunda:

Lönegrad.

1 chef, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet................ —

1 byrådirektör och ledamot .................................... B 26

1 notarie ....................................................... B 21

1 kontorsbiträde ................................................ B 4.

Arvode till chefen för stuteriöverstyrelsen utgår med ett årligt belopp

av 8,000 kronor.

Den för överstyrelsen gällande staten bar jämlikt kungl, brev den 27

juni 1930 följande utseende:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ---- kronor 27,700

Vikariatsersättningar, förslagsanslag .................... » 500

Arvoden å 1,200 kronor till två fullmäktige .............. » 2,400

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. .. » 4,000

Expenser ................................................ » 3,000

Dyrtidstillägg, förslagsanslag ............................ » 4,500

Summa förslagsanslag kronor 42,100.

Jordbruksutredningen bar i sitt betänkande intagit en tablå över antalet

ärenden m. m. bos stuteriöverstyrelsen under åren 1910, 1915 och

1920—1930. Jag anhåller att därur få återgiva följande siffror, vilka beträffande

år 1932 kompletterats med från stuteriöverstyrelsen underhand

införskaffade uppgifter.

Å r

Antal

diarieförda

ärenden

Utgående skrivelser

Totalisatorsmedel

Antal

Därav till

Kungl. Majit

Därav ang.

totalisators- vcrksamhcten

Omsättnings- s um ma

kronor

Statens

vinstmedel

kronor

1910...........

526

382

56

_

_

_

1915............

935

590

97

—

—

—

1920............

1,262

1,036

68

—

—

—

1923............

1,409

1,235

92

162

501,693

30,638

1926...........

1,539

1,566

108

511

3,197,569

251,313

1929............

1,758

1,729

98

588

8,057,687

867,981

1932............

1,932

1,682

105

312

9,990,300

913,572

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

Frågan om mera ingripande förändringar beträffande ledningen av

landets hästväsen har tidigare vid olika tillfällen varit under övervägande.

Jag torde här icke behöva närmare ingå på någon redogörelse

härför utan endast erinra därom, att tidigare utredningsorgan med hänsyn

till de särskilda intressen, det här gällde att tillvarataga, ansett, att

hithörande ärenden borde handläggas av en särskild styrelse.

Emellertid yrkades i en vid 1925 års riksdag väckt motion (1:131), att

riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla örn utredning angående indragning

av stuteriöverstyrelsen och dess ersättande med en byrå i lantbruksstyrelsen.

Jordbruksutskottet vid nämnda riksdag förklarade sig

finna vad i motionen anförts icke innefatta tillräckliga skäl för tillstyrkande

av en utredning av den art, motionären avsåge. Då för övrigt

Kungl. Majit enligt vad utskottet erfarit syntes med uppmärksamhet

följa förhållandena å ifrågavarande område, hemställde utskottet, att

motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Riksdagens

beslut fattades i enlighet härmed.

Beträffande vad i denna förvaltningsfråga sedermera förekommit tilllåter

jag mig i anslutning till jordbruksutredningens redogörelse härutinnan

få meddela följande.

I det förut omnämnda, betänkande med förslag till besparingar och

förenklingar inom lantbruksstyrelsen och stuteriöverstyrelsen, som 1926

års besparingssakunniga avgåvo den 12 januari 1928, framhöllo dessa

sakkunniga, att det intresse, som tidigare ansetts motivera ett eget centralt

organ för hästväsendet, nämligen arméns försörjande med lämpligt

hästmaterial, numera förlorat högst avsevärt i betydelse. Enligt 1925

års försvarsplan inskränktes nämligen den militära hästhållningen i hög

gradi såväl stamhästarnas som remonternas antal skulle komma att nedgå

till mindre än hälften mot före 1925. I ett som allt komrno de besparingssakkunniga

till den uppfattningen, att till stuteriöverstyrelsen hörande

statliga förvaltningsuppgifter icke vore av den omfattning, att de

för sin administration nödvändiggjorde bibehållande av ett särskilt centralt

ämbetsverk.

Hästavelsärendena borde enligt de sakkunnigas mening överflyttas å

en särskild byrå inom lantbruksstyrelsen, vilken överflyttning enligt

besparingssakkunnigas förmenande skulle medföra en viss besparing för

statsverket. I spetsen för denna byrå — stuteribyrån — borde såsom

byråchef stå en kunnig och erfaren hippolog, varjämte å byrån borde

anställas en notarie och ett kontorsbiträde. Den juridiska sakkunskap,

som nu tillfördes stuteriöverstyrelsen genom byrådirektören där, kunde

i lantbruksstyrelsen erhållas av chefen för adminstrativa byrån, varför

byrådirektörstjänsten, enligt de sakkunnigas mening, kunde indragas.

De två fullmäktige i stuteriöverstyrelsen tolide ej behöva bibehållas. De

sakkunniga hemställde alltså, att stuteriöverstyrelsen måtte indragas

och hästärendena överflyttas till en byrå inom lantbruksstyrelsen.

I sitt utlåtande över besparingssakkunnigas nu ifrågavarande förslag

anförde lantbruksstyrelsen, bland annat, att styrelsen vore av den meningen,

att ärendena angående hästaveln på grund av sin natur närmast syntes

höra hemma i lantbruksstyrelsen. Den kallblodiga hästaveln utgjor
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majlis proposition nr 234.

de en viktig förutsättning för och ett led i själva jordbruksdriften, och

varmblodsaveln vore att betrakta såsom en binäring till jordbruket.

Hästavelns existens och utveckling vore direkt beroende av lantmannens

intresse härför. De metoder, som bomme till användning inom hästaveln,

vöre i stort sett desamma som inom husdjursaveln i övrigt. Det

kunde vid angivna förhållanden synas naturligt, att ärendena angående

hästaveln i administrativt hänseende sammanfördes med lantbruksföryaltningen

i övrigt. Orsaken till att så ej redan skett torde huvudsakligen

vara att söka i stuteriväsendets uppgift att säkerställa arméns behov

av lämpliga hästar. Denna synpunkt syntes dock numera knappast

böra tillmätas avgörande betydelse vid denna frågas bedömande, enär

härigenom bland annat jordbruksnäringens intressen för åstadkommande

av ett speciellt för jordbruket lämpligt hästmaterial kunde tänkas

löpa fara att icke bliva beaktade i sådan grad, som dessa intressens

utomordentliga vikt otvivelaktigt påkallade.

Kent sakligt sett syntes salunda hästaveln enligt lantbruksstyrelsen

förmenande tillhöra lantbruksförvaltningen. Styrelsen kunde emellertid

ändock icke underlåta att ställa sig betänksam mot förslaget att överföra

ärendena angående hästaveln till dess förvaltning. Styrelsens nuvarande

ämbetsuppgifter vore nämligen av den omfattning och krävande art,

att styrelsen icke utan svårighet förmådde att bereda förekommande

ärenden vederbörlig handläggning. Vid ett inflyttande i lantbruksstyrelsen

av ärendena rörande hästaveln syntes med nödvändighet följa,

att icke blott verkets chef utan även byråchefen för lantbruksärenden

och administrativa ledamoten, vilka sistnämnda i förekommande fall

måste förutsättas deltaga i de ärenden angående hästaveln, som påkallade

plenarbehandling, finge sina arbetsuppgifter väsentligt vidgade.

Lantbruksstyrelsen ansåge sig även böra framhålla, att det med all

sannolikhet bomme att möta stora svårigheter att finna en person, som

fullt och helt besutte de för uppdraget erforderliga såväl hippologiska

som administrativa kvalifikationerna och som ville åtaga sig att vara

byråchef å en eventuellt nyinrättad stuteribyrå inom lantbruksstyrelsen.

Det måste finnas helt andra och större förutsättningar att få fram

»rätte mannen» i spetsen för landets hästavel, därest denne kunde _ så
som

för närvarande vöre fallet — beredas ställningen av verkschef. Med

avseende härå ansåge sig lantbruksstyrelsen icke heller kunna underlåta

att framhålla, att styrelsen hyste farhågor för att antydda svårigheter

kunde leda därhän, att vid framtida val av chef för ämbetsverket hästavekns

i och för sig berättigade krav på högsta sakkunskap inom den administrativa

ledningen kunde komma att tillmätas ett sådant inflytande,

att vederbörandes kvalifikationer med hänsyn till chefskapets övriga

ännu viktigare uppgifter ej behörigen bleve beaktade, ett förhållande

som givetvis måste betraktas såsom icke önskligt för jordbruket i dess

helhet.

Lantbruksstyrelsen ansåge sig .sålunda icke utan vidare böra tillstyrka

besparingssakkunnigas förslag örn överflyttande av ärendena rörande

hästaveln till lantbruksstyrelsen.

Därest ärendena angående hästaveln skulle komma att förläggas till

lantbruksstyrelsen, ansåge styrelsen i likhet med de sakkunniga, att stuterifullmäktige

borde kunna indragas. I övrigt hade lantbruksstyrelsen

icke någon erinran att framställa mot besparingssakkunnigas förslag

till organisation av den av dem ifrågasatta stuteribyrån inom lantbruksstyrelsen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 234.

25

Stuteriöverst grelsen anförde i sitt utlåtande över 1926 års besparingssakkunnigas

nyssberörda förslag bland annat, att avgörandet av frågan,

huruvida handhavandet av en viss grupp statliga förvaltningsuppgifter

borde anförtros åt ett särskilt organ inom statsförvaltningen eller kunde

under en större förvaltningsenhet sammanföras med andra grupper

av dylika uppgifter, mindre vore beroende av ärendenas mångfald och

omfattning än av deras vikt och betydelse samt beskaffenhet i övrigt.

Även örn stuteriöverstyrelsens förvaltningsområde icke vore så vidsträckt

som många andra centrala ämbetsverks, så kunde ju förhållandena

ändock vara sådana, att där inom förekommande ärenden mera

sakkunnigt och till bättre främjande av statsändamålet handhades av

ett särskilt ämbetsverk än på annat sätt.

Ur synpunkten av hästavelns omfattning och betydelse inom vårt land

hade icke sådana förändringar ägt rum, att någon begränsning av statens

omvårdande verksamhet i detta avseende vore påkallad eller berättigad.

Stuteriöverstyrelsen ville sålunda påstå, att någon anledning att

indraga detta ämbetsverk på grund av otillräckliga arbetsuppgifter för

detsamma icke förefunnes.

Vad de besparingssakkunniga anfört rörande möjligheterna att vid

en förflyttning av stuteriärendena till lantbruksstyrelsen genom personalinskränkningar

ernå besparingar för statsverket kunde styrelsen

icke godtaga. Styrelsen ville i stället hävda, att det personalbehov, som

för närvarande gjorde sig gällande inom stuteriöverstyrelsen, måste

tillgodoses, huru än organisationens yttre former anordnades. Icke heller

kunde stuterifullmäktige bättre undvaras, därest stuteriärendena förlädes

till lantbruksstyrelsen, jin örn desamma alltjämt handhades av

stuteriöverstyrelsen.

Såsom särskilda skäl mot den ifrågasatta överflyttningen framhöll

stuteriöverstyrelsen, bland annat, att det vore lättare att vid inträffande

ledighet återbesätta chefsbefattningen i stuteriöverstyrelsen än att

finna en person i auktoritativ ställning inom hästuppfödande och hästsakkunniga

kretsar, vilken ville åtaga sig byråchefsskap å en eventuell

stuteribyrå inom lantbruksstyrelsen med skyldighet att deltaga i de löpande

administrativa ärendenas beredning och föredragning. På denna

punkt framträdde ock enligt styrelsens mening en av de mest anmärkningsvärda

svagheterna i besparingssakkunnigas förslag, nämligen

att landets hästväsen därigenom skulle förlora en i självständig ställning

och enbart inom detta område med auktoritet och beslutanderätt

verkande målsman, till vilken premieringsnämnderna och hushållningssällskapen

ävensom liästavelsförcningarna och andra sammanslutningar

i hästavelns intresse samt kapplöpnings- oell travsällskap kunde vända

sig för erhållande av råd och direktiv. Följden av den föreslagna omorganisationen

skulle nämligen sannolikt bliva, att chefen för stuteribyrån

finge svara för en stor del av de åligganden, som nu tillhörde stuteriöverstyrelsens

chef utan att dock i sin liand äga dea självständiga

och sammanhållande ledning av vårt lands hästväsen, direkt under jordbruksdepartementet,

som stuteriöverstyrelsens chef nu ägde.

Stuteriöverstyrelsen hemställde sålunda, att besparingssakkunnigas

förslag örn styrelsens upphörande och stuteriärendenas överflyttande till

en stuteribyrå inom lantbruksstyrelsen icke måtto, föranleda till någon

Kungl. Maj:ts åtgärd.

Statskontoret yttrade i sitt utlåtande i ärendet, att de skäl som anförts

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

för stuteriöverstyrelsens indragande och hästavelsärendenas överflyttande

till en särskild stuteribyrå i lantbruksstyrelsen, syntes, såvitt statskontoret

kunde bedöma, tala för organisationsändringen i fråga. Om

det med hänsyn till stuteriärendenas betydelse för försvarsväsendet

skulle kunna göras gällande, att de militära intressena icke vid den föreslagna

organisationen skulle bliva tillbörligen tillgodosedda, torde det

enligt statskontorets mening kunna ordnas så, att en representant för

dessa intressen finge deltaga vid behandlingen inom lantbruksstyrelsen

av viktigare stuteriärenden.

I sitt meromnämnda betänkande bar nu jordbruksutredningen till ingående

behandling upptagit frågan örn hästavelns centrala ledning. Av

vad i betänkandet härutinnan anförts inhämtas i huvudsak följande.

Den utan jämförelse största uppgiften för hästaveln i vårt land vore

att tillgodose jordbruket och i samband därmed även skogsbruket med

erforderlig dragkraft. På olika håll — särskilt i Förenta Staterna —

påginge visserligen inom jordbruket en strävan att söka i möjligaste

mån mekanisera produktionen, och såsom ett viktigt led häri betraktades

ofta utbyte i större eller mindre utsträckning av den levande dragkraften

— hästen — mot maskinella hjälpmedel, i detta fall främst

traktorer. Vad vårt land beträffade, torde emellertid jordens uppdelning

i till huvudsaklig del jämförelsevis små driftsenheter ävensom de rådande

produktionsbetingelserna i övrigt medföra, att möjligheterna att utbyta

hästen som dragkraft mot traktordrift vore mycket begränsade.

Man syntes därför hava att räkna med, att hästaveln även framgent

komme att spela en stor roll för vårt jordbruk.

Det ville då synas, som örn vid hästaveln, sedd i stort, framför allt

jordbrukets krav måste skänkas beaktande. Dragarkraften representerade

nämligen en icke ringa andel av jordbrukets driftsomkostnader, och

det vore av betydelse, att detta produktionsmedel vore så effektivt som

möjligt samt att kostnaderna för detsamma ej bleve mera betungande

än nödvändigt. Vad nu sagts finge givetvis icke hindra, att försvaret

och andra vederbörande parters intressen i fråga örn hästaveln bleve

tillbörligt tillgodosedda.

Jordbrukets tillgodoseende med hästmaterial vore väl närmast och huvudsakligen

en lantmännens egen angelägenhet, men statsmakterna hade

likväl sedan lång tid tillbaka ansett sig böra genom olika åtgärder

stödja aveln inom denna liksom inom andra grenar av husdjursskötseln.

Så vitt nu kunde bedömas, torde i fråga örn hästaveln stöd från det allmännas

sida även i fortsättningen vara erforderligt.

Med avseende på administrationen av de statliga åtgärderna till hästavelns

främjande följde av vad sålunda anförts, att enligt utredningens

mening jordbruksnäringens behov särskilt måste beaktas. Detta

syntes emellertid bäst kunna ske, när hästaveln icke betraktades såsom

en isolerad produktionsgren utan behandlades i sitt rätta sammanhang,

d. v. s. såsom ett av de många driftsproblem, som betingade jordbrukets

räntabilitet. Detta innebure i sin tur, att de statliga åtgärderna

på hästavelns område lämpligen borde ledas av samma organ, som övervakade

verkställandet av flertalet andra statliga åtgärder till jordbrukets

främjande.

Dr allmän synpunkt syntes såsom regel böra gälla, att de åtgärder av

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

olika slag, som från statsmakternas sida vidtoges till jordbrukets främjande,

borde så avvägas, att statens utgifter för olika ändamål stöde i

rimlig proportion till åtgärdernas betydelse för jordbruket oell folklmshållningen

i dess helhet. Ur denna synpunkt kunde utredningen icke

finna motiverat, att hästavelns ledning i fortsättningen förbleve organiserad

såsom ett självständigt ämbetsverk, under det att exempelvis den

ekonomiskt vida betydelsefullare nötkreatursaveln administrativt inginge

såsom mindre del av ett annat ämbetsverk.

Mot en överflyttning till lantbruksstyrelsen av ärendena rörande liästaveln

hade, bland annat, den invändningen rests, att arméns intresse av

att bliva försedd med lämpligt hästmaterial påkallade hästavelsärendenas

förläggning till ett för deras förvaltning särskilt inrättat ämbetsverk.

Det kunde nämligen befaras, förmenade man, att nämnda försvarsintresse

i ett verk, som främst hade att inrikta sin uppmärksamhet

på för näringslivet viktiga uppgifter, finge stå alltför mycket tillbaka.

Utredningen funne nu ifrågavarande arméintresse icke vara av den

beskaffenhet, att detsamma påkallade hästavelsärendenas förläggning

till ett för deras förvaltning särskilt inrättat verk. Vad liingstdepåerna

beträffade, syntes det icke finnas berättigad anledning antaga, att

icke ledningen av dessa depåer skulle, därest hästavelsärendena överflyttades

till lantbruksstyrelsen, på ett fullt nöjaktigt sätt kunna handhavas

av sagda styrelse. Givetvis borde därvid erforderligt samarbete

äga rum mellan lantbruksstyrelsen och ledningen för försvarets remonteringsväsende.

Utredningen ville i detta sammanhang erinra, att i och

med tillkomsten år 1925 av nu gällande försvarsorganisation den militära

hästhållningen i hög grad inskränkts. Antalet stamhästar, som

enligt därförut tillämpade härordning beräknades till 11,132, bestämdes

därvid till allenast 4,460. Samtidigt minskades det årligen erforderliga

remontantalet från 1,051 till endast 402. Denna starka minskning i den

militära hästhållningen vore givetvis ägnad att förringa betydelsen av

förut berörda invändning mot stuteriärendenas inflyttande i lantbruksstyrelsen.

Därest emellertid arméintresset icke skulle anses med den nu föreslagna

organisationen tillräckligt tillgodosett, syntes detta, såsom statskontoret

framhållit, kunna avhjälpas genom att en representant för sagda

intresse bereddes tillfälle att deltaga vid handläggningen inom lantbruksstyrelsen

av vissa viktiga stuteriärenden.

Lantbruksstyrelsens invändning, att verkets chef och även vissa dess

ledamöter skulle vid en överflyttning av hästavelsärendena till denna

styrelse bliva alltför tungt belastade med arbetsuppgifter, vore givetvis

förtjänt av uppmärksamhet. Det borde då genast fastslås, att en viss

ökning i verkschefens arbetsbörda oundgängligen måste bliva en följd

av den ifrågasatta överflyttningen. Emellertid vore dessa ärenden i administrativt

hänseende av mycket begränsad omfattning i jämförelse

med de på lantbruksstyrelsen ankommande arbetsuppgifterna.

Utredningen ville vidare i detta sammanhang framhålla, att dels i

vissa fall de utav utredningen föreslagna förändringarna i fråga örn

lantbruksstyrelsens arbetsuppgifter vore ägnade att bereda lättnad för

verkschefen och i viss mån även för byråchefen å administrativa byrån,

dels ock att den vidgade organisation av verket, som av utredningen föresloges,

i sig vore ägnad att verka i samma riktning.

Beträffande den befarade svårigheten att finna en person, som besutte

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. May.ts proposition nr 234.

de för indraget erforderliga såväl hippologiska som administrativa

kvalifikationerna och som ville åtaga sig att vara byråchef å en stuteribyrå

inom lantbruksstyrelsen, ansåge sig utredningen endast böra

uttala, att det icke synts utredningen föreligga anledning antaga, att det

skulle vara förenat med större svårigheter att erhålla lämplig och kvalificerad

kraft i fråga örn denna post, än när det gällde åtskilliga andra

poster i jämförbar ställning inom statsförvaltningen.

Från lantbruksstyrelsen sida hade vidare uttalats en farhåga, att inflyttningen

i styrelsen av hästavelsärendena kunde föranleda, att vid

framtida utseende av chef för lantbruksstyrelsen hästavelns i och för sig

berättigade krav på bästa sakkunskap inom den administrativa ledningen

kunde komma att tillmätas ett sådant inflytande, att vederbörandes

kvalifikationer med hänsyn till chefskapets övriga ännu viktigare

uppgifter ej behörigen bleve beaktade. Med avseende härå ville utredningen

anföra, att även hästavelsärendena i stort sett vore att anse såsom

en lantbruksangelägenhet samt vidare att den allmänna förfarenhet

på jordbruksområdet, som måste förutsättas hos lantbruksstyrelsen

chef, väl också finge anses innebära viss insikt i fråga örn hästaveh Att

det emellertid vid utseende av chef för lantbruksstyrelsen skulle tagas

särskild hänsyn till speciella insikter å hästavelsområdet funne utredningen

icke böra kunna ifrågasättas.

I avseende å frågan örn stuteriärendenas förläggning har jordbruksutredningen

sålunda ansett, att desammas överflyttande till lantbruksstyrelsen

måste anses innebära bestämda fördelar framför det nuvarande

systemet. I enlighet härmed har utredningen föreslagit, att stuteriöverstyrelsen

måtte indragas och ärendena rörande hästaveln överflyttas till

lantbruksstyrelsen. Till utredningens förslag angående ordningen för

dessa ärendens handläggning inom lantbruksstyrelsen återkommer jag i

det följande vid behandlingen av frågan örn styrelsens blivande organisation.

I de över jordbruksutredningens betänkande avgivna yttrandena har

utredningens förslag om överflyttning av hästavelsärendena till lantbruksstyrelsen

iner eller mindre ingående varit föremål för behandling.

Följande redogörelse torde få lämnas rörande huvudinnehållet i de gjorda

uttalandena.

Länsstyrelsen i Örebro län finner det väl motiverat att överflytta stuteriärendena

till lantbruksstyrelsen.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd. Det syntes nämnden, som örn

jordbruksutredningen anfört vägande skäl för att den föreslagna organisationsändringen

komme till stånd. Särskilt beaktande förtjänade härvid

under nuvarande förhållanden de statsekonomiska hänsynen. Bibehållandet

av en självständig styrelse för detta statens verksamhetsområde medförde

helt naturligt större krav i fråga örn personaluppsättning — vad

anginge såväl dess kvalitet som dess kvantitet — och därigenom även

en dyrbarare förvaltning, än örn hithörande arbetsuppgifter anförtroddes

åt ett för närbesläktade arbetsuppgifter inrättat verk sådant som lantbruksstyrelsen.

Chefen för remonteringsväsendet. Det vore i hög grad önskligt, örn

stuteriöverstyrelsen kunde bibehållas, då den otvivelaktigt i stort sett

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 234.

29

haft ett välgörande inflytande på landets hästavel, i den mån det gällt

att anskaffa hästmaterial för arméns räkning. Det bleve svårare att

erhålla en tillräckligt kvalificerad person såsom chef för stuteribyrån

än att erhålla en lämplig person såsom chef för stuteriöverstyrelsen.

Skulle emellertid av statsfinansiella skäl det anses nödvändigt att indraga

stuteriöverstyrelsen och förlägga ärendena angående hästaveln

till en särskild byrå i lantbruksstyrelsen, vore det av vikt, ja, under sådana

omständigheter ännu viktigare, att samarbetet mellan en dylik

byrå och remonteringsväsendet säkrades. Det kunde nämligen tänkas,

att försvarets intressen inom en dylik byrå bleve mera åsidosatta, än

vad fallet vore under nuvarande förhållanden.

Chefen för remonteringsväsendet har förklarat sig icke vilja motsätta

sig stuteriöverstyrelsens ersättande med en i lantbruksstyrelsen ingående

stuteribyrå, under villkor att chefen för remonteringsväsendet eller

hans ställföreträdare, ordföranden i remonteringsnämnden, finge

deltaga i handläggandet av ärenden, som beröra den ädla hästaveln, samt

att denne chef finge tillfälle att yttra sig vid tillsättandet av befattningen

såsom chef för stuteribyrån.

Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Enligt förvaltningsutskottets uppfattning borde hästaveln obetingat höra

under lantbruksstyrelsens domvärjo. Därest förändringen från administrativ

synpunkt vore genomförbar, hade därför utskottet däremot intet

att erinra.

Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Förvaltningsutskottet

tillstyrker förslaget. Huvudvikten i den kallblodiga hästaveln

läge däri, att jordbruket och dess binäringar erhölle tillräckligt kraftiga,

uthålliga och i övrigt lämpliga dragare. De viktiga uppgifter, som den

varmblodiga hästaveln hade att fylla för försvaret, syntes på ett tillfredsställande

sätt kunna tillgodoses genom en viss representation från remonteringsväsendet

vid behandling av ärenden, som rörde den varmblodiga

hästaveln.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Enligt

förvaltningsutskottets mening bleve lantbruksintressena väl tillgodosedda

samtidigt som detta syntes bliva fallet även beträffande andra vederbörande

parters intressen i fråga örn hästaveln, därest utredningens förslag

i fråga örn hästavelsärendenas överflyttning till lantbruksstyrelsen genomfördes.

Utskottet har därför tillstyrkt utredningens förslag härutinnan.

Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Förläggandet

av hästavelns centrala ledning till lantbruksstyrelsen stöde i god överensstämmelse

med den förskjutning i avseende å hästavelns betydelse i olika

avseenden, som på senare tid ägt rum.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Förvaltningsutskottet

förordar, örn än med någon tvekan, förslaget örn överflyttning

av hästavelsärendena till lantbruksstyrelsen. Utskottets tveksamhet hade

betingats främst därav, att arméintresset måhända skulle komma att ställas

inför större svårigheter att få sina speciella önskemål och behov beträffande

hästaveln tillgodosedda, örn stuteriöverstyrelsen indroges och

ersattes med en stuteribyrå i lantbruksstyrelsen. Emellertid ansåge utskottet

i likhet med jordbruksutredningen, att farhågorna i detta avseende

icke kunde tillmätas avgörande betydelse, alldenstund erforderligt samarbete

borde kunna etableras mellan lantbruksstyrelsen och ledningen för

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kunni. Maj:ts proposition nr 234.

försvarets remonteringsväsende vid handläggningen av för försvaret viktiga

stuteriärenden.

Fyra ledamöter av utskottet hava ansett, att utskottet hort avstyrka

förslaget beträffande hästavelns centrala ledning.

Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Ett bifall

till jordbruksutredningens förslag syntes fullt motiverat. Då hästavelsfrågorna

till alldeles övervägande del vore en jordbruksnäringens angelägenhet,

syntes icke de eventuellt kvarstående militära skälen för stuteriöverstyrelsens

bibehållande böra bliva utslagsgivande.

Lantbruksstyrelsen och stuteriöverstyrelsen hava däremot bestämt avstyrkt

jordbruksutredningens förevarande förslag. Även Malmöhus läns

hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ställt sig avvisande till detsamma.

Lantbruksstyrelsen. Styrelsen erinrar örn de betänkligheter mot stuteriärendenas

förläggning till lantbruksstyrelsen, som styrelsen framfört i

sitt den 13 februari 1928 avgivna utlåtande över 1926 års besparingssakkunnigas

förslag till besparingar och förenklingar inom bland annat lantbruksstyrelsen,

och framhåller, att sedan dess sagda betänkligheter i hög

grad ökats, särskilt med hänsyn till den ständigt växande arbetsbördan

inom styrelsens nuvarande förvaltningsområde. Styrelsen ville även nu

vitsorda, att hästaveln Amre ett jordbrukets speciella intresse. Det syntes

emellertid vara att gå väl långt att såsom jordbruksutredningen gjort

uti förevarande avseende likställa hästaveln och nötkreatursaveln. Hästaveln

kunde nämligen icke såsom nötkreatursaveln uteslutande betraktas

såsom en produktionsfaktor inom jordbruket, då den ju tjänade jämväl

andra betydelsefulla intressen, nämligen att frambringa lämpligt hästmaterial

såväl för militärt bruk som för den civila Tidningen och kapplöpningsväsendet.

De sakskäl, som gjorde ett särskilt ämbetsverk för landets hästa\Tel önskvärt,

syntes hava samma styrka nu som tillförene. Även örn de militära

skälen härför i någon mån försvagats, så hade nya tillkommit, som uppvägde

detta förhållande. Emellertid utövade dessa skäl ett jämförelsevis

ringa inflytande på styrelsens ställningstagande i denna fråga. De betänkligheter,

vilka styrelsen hyste mot en ändring av den nuvarande ordningen,

härrörde sig så gott som uteslutande ur de svårigheter, vilka styrelsen

befarade skola medfölja ett inflyttande av hästaveln inom styrelsens

direkta förvaltningsområde genom därav föranledd ökning uti styrelsens,

särskilt verkschefens, redan mycket stora arbetsbörda.

De arbetsuppgifter, vilka vid ett eventuellt överflyttande till lantbruksstyrelsen

av den statliga ledningen utåv hästaveln skulle ytterligare påläggas

styrelsens chef, representerade ett betydande arbetskvantum, och

det syntes styrelsen, som örn utredningen sökt att alltför mycket förringa

betydelsen därav. Då härtill bomme, att styrelsens egna arbetsuppgifter

i avsevärd grad ökats, sedan styrelsen i början av år 1928 senast yttrat sig

i ämnet, vore det naturligt, att styrelsen nu ställde sig ännu mer betänksam

mot förslagets genomförande.

Som stöd för sin åsikt, att det ur synpunkten a\r arbetsuppgifternas omfattning

icke borde möta något hinder för överflyttande av den centrala

ledningen utav hästaveln till lantbruksstyrelsen, hade utredningen framhållit,

att dels i vissa fall de utav utredningen föreslagna förändringarna

i fråga örn styrelsens arbetsuppgifter Amre ägnade att bereda lättnad för

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 234.

31

verkschefen och i viss män även för byråchefen å administrativa byrån,

dels ock att den vidgade organisation av ämbetsverket, som föresloges,

i sig vore ägnad att verka i samma riktning.

Såvitt det ville synas, kunde med den lättnad i arbetet, som härmed

ställdes i utsikt för verkschefens vidkommande, endast avses den föreslagna

överflyttningen av styrelsens tuberkulosavdelning till medicinalstyrelsen.

De på tuberkulosavdelningen förekommande ärendena toge

emellertid frånsett något enstaka undantagsfall — på grund av sin natur

— verkschefens tid mycket litet i anspråk.

Örn sålunda den lättnad i arbetsuppgifterna, som enligt utredningens

uttalande skulle beredas lantbruksstyrelsen chef, icke kunde anses vara

av någon nämnvärd betydelse, så vore det å andra sidan, såvitt styrelsen

kunde döma, uppenbart, att de nya arbetsuppgifter, som genom stuteriärendenas

överflyttande till lantbruksstyrelsen, skulle påläggas honom,

representerade ett arbetskvantum, som mångdubbelt uppvägde ifrågavarande

arbetslättnad, särskilt under den första tiden efter reformens genomförande.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden och då det vidare syntes vara

ofrånkomligt, att den av utredningen föreslagna utbyggnaden av särskilt

lantbruksbyrå^ nuvarande förvaltningsuppgifter i och för sig automatiskt

måste medföra en ökning, bland annat uti arbetsuppgifterna för styrelsens

chef, framstode det för styrelsen såsom ett olösbart problem, huru

det likväl skulle bliva möjligt för verkets chef att efter omorganisationens

genomförande kunna, såsom utredningen ansåge önskvärt, i ökad omfattning

upprätthålla personlig kontakt med jordbruksnäringen och dess utövare

i skilda delar av landet.

Såvitt styrelsen kunde finna, hade utredningen icke påstått, att stuteriöverstyrelsen

förbisett eller misskött jordbrukets intressen i fråga örn hästaveln.

Ej heller lantbruksstyrelsen vore underkunnig örn att så skulle

vara fallet. Vid sådant förhållande syntes med fog kunna framställas den

frågan, vilka bärande skäl vore det, som påkallade reformens genomförande.

Nära till hands läge det antagandet, att det huvudsakligen vore den

omständigheten, att hästaveln hade ett eget organ inom statsförvaltningen

och sålunda givits en i förenämnda avseende gynnad ställning framför

den övriga husdjursaveln, som framför allt påverkat uppfattningen i denna

fråga. Denna skönhetsfläck på den statliga förvaltningsbyggnaden syntes

man emellertid med jämnmod kunna blunda för särskilt i betraktande

därav, att just den del av hästavelsarbetet, som folie utom jordbrukets direkta

intressesfär, genom totalisatorsverksamheten tillförde staten stora

inkomster — cirka 1 miljon kronor årligen — och härigenom bland annat

helt bure statens kostnader, icke blott för det statliga förvaltningsorganet

utan även för övriga statliga åtgärder till hästavelns befrämjande och sålunda

även för den del därav, som avsåge jordbrukets förseende med lämpliga

dragdjur.

Att 1926 års besparingssakkunniga på sin tid framförde ett liknande

förslag, vore mera förklarligt, då det väl finge antagas, att åtminstone

någon besparing skulle kunna uppstå genom förslagets genomförande.

Denna besparing, som i varje fall säkerligen bleve mindre, än vad jordbruksutredningen

räknat med och som styrelsen uppskattade till 6,000 ä

9,000 kronor per år, beroende på den löneställning man ville i fortsättningen

giva stuteriöverstyrelsens chef, syntes dock styrelsen vara alltför obetydlig.

för att densamma rimligen borde få något större inflytande på

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majlis proposition nr 234.

denna viktiga organisationsfrågas avgörande. Härvid syntes icke keller

böra keit kortses från det faktum, att det vore de intressen inom hästaveln,

som indirekt tillförde staten goda inkomster, som bland annat gjorde

en självständig stuteristyrelse önskvärd.

På grund av det anförda oell då lantbruksstyrelsen dyste den uppfattningen,

att ett överflyttande till styrelsen av den centrala ledningen utav

kästaveln icke kunde förväntas gagna vare sig liästaveln i ock för sig

eller styrelsens egna förvaltningsuppgifter utan nied stor sannolikhet på

grund av arbetsuppgifternas omfattning bomme att verka i motsatt riktning,

finge styrelsen avstyrka ett genomförande av förevarande förslag.

Stuteriöverstyrelsen. Chef en för lantbruksstyrelsen skulle svårligen

kunna medhinna att vid sidan av sina många andra maktpåliggande göromål

ägna stuteriärendena samma ingående uppmärksamhet som chefen

för stuteriöverstyrelsen med sina mera begränsade uppgifter, ock lantbruksstyrelsen

chef måste alltså i synnerlig hög grad lita på stuteribyråchefens

sakkunskap, organisationsförmåga och personliga kapacitet i allmänhet.

De rena fackärendena, som skulle komma att tillhöra stuteribyrån, skulle

icke kunna på ett tillfredsställande sätt handhavas av byråchefen, så

framt han icke finge tillfälle att i viktigare frågor rådgöra med fullmäktige

eller andra motsvarande representanter för speciell hippologisk sakkunskap

på olika områden.

Chefen för administrativa byrån skulle icke kunna medhinna att jämte

sina andra göromål själv handlägga eller hos sina underordnade medhjälpare

i erforderlig mån kontrollera de ärenden, som för närvarande ålåge

byrådirektören med biträde av notarien och tillfällig arbetskraft i stuteriöverstyrelsen.

Lantbruksstyrelsens kassör och bokhållare skulle icke kunna medhinna

att utöver sina nuvarande göromål omhändertaga de kassa- och bokföringsärenden,

som nu tillhörde stuteriöverstyrelsen och som omfattade

bokföring även av hingstdepåernas och stuteriets räkenskaper.

Det intima samband, som inom stuteriöverstyrelsen nu förefunnes mellan

chefens kandhavande av de hippologiska och administrativa ärendena,

å ena sidan, samt den med beslutens avfattande och verkställande fullt

upptagna kanslipersonalen, å andra sidan, kunde icke med den föreslagna

omorganisationen åstadkommas inom lantbruksstyrelsen.

Sistnämnda brist i förslaget vore särskilt anmärkningsvärd. Uppsättandet

av större skrivelser m. m. kunde visserligen överlämnas till administrativa

byrån efter erforderliga muntliga eller i promemorieform lämnade

anvisningar från stuteribyråchefen, men det skulle medföra alltför stor

tidsutdräkt och omgång, ifall stuteribyråchefen även i de dagligen förekommande

smärre ärendena, där expeditioner skulle uppsättas, måste

lämna administrativa byrån direktiv härför och sedermera invänta av

dess byråchef granskade och godkända uppsättningar, som givetvis också

måste godkännas av stuteribyråchefen. Annorlunda bleve förhållandet

ifall, såsom nu skedde i stuteriöverstyrelsen, föredraganden — själv eller

genom den övriga byråpersonalen — uppsatte de behövliga skrivelserna

under ständigt öppet lämnat tillfälle till kontakt med chefen. Det kunde

emellertid icke begäras, att stuteribyråchefen eller dennes amanuens, som

åtminstone framdeles skulle vara sakkunnig på hästavelns område och

biträda byråchefen i de egentliga fackärendena, skulle hinna ombesörja

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

dessa, var för sig kanske icke så maktpåliggande, men dock sammanlagt

tidsödande uppsättningar.

För avhjälpande av denna brist i organisationsförslaget fordrades med

nödvändighet, att.å en blivande stuteribyrå inrättades just en sådan underordnad

befattning i någon av mellangraderna, som jordbruksutredningen

ansett överflödig. Örn en sådan befattning inrättades, borde emellertid

dess innehavare kunna ombesörja även de större uppsättningarna, och

någon förstärkning av arbetskrafterna å administrativa byrån behövde

då icke komma ifråga för stuteriärendenas skull. Med hänsyn till arten

av de åligganden, som skulle tillhöra innehavaren av nämnda mellangradsbefattning,

borde han äga juridisk kompetens samt kunnighet i administrativa

sekreterargöromål, och befattningen borde därför hänföras

till lägst 24:e lönegraden.

Den mångåriga erfarenhet, som stuteriöverstyrelsens chef, fullmäktige

samt byrådirektör och ledamot ägde om stuteriärendena och deras ändamålsenliga

handliavande, gjorde det för dem klart, att örn dessa ärenden

skulle överflyttas till lantbruksstyrelsen och därstädes handläggas med

nödig omsorg, det erfordrades

att fullmäktiginstitutionen bibeliölles;

att å stuteribyrån inrättades — eventuellt i utbyte mot den föreslagna

förste-amanuensbefattningen —■ en ordinarie befattning i lägst sekreteraregrad;
att

för skötande av stuteriväsendets kassa- och bokföringsärenden större

arbetskrafter bereddes, än jordbruksutredningen funnit nödigt, och att,

örn med dessa ärenden — såsom nu vore fallet — förenades granskningen

av hingstdepåernas och stuteriets räkenskaper samt premieringsnämndsordförandenas

milor och redogörelser, ävensom ombesörjande av totalisatorärendena,

en ordinarie befattning i notariegrad inrättades; samt

att erforderliga arbetskrafter bereddes för diarieföring och utskrivning

av expeditioner m. m. rörande stuteriärendena.

Om det föreliggande förslaget utbyggdes med dessa tillägg, uppstode en

organisation för stuteriärendenas handläggning inom lantbruksstyrelsen,

som omfattade, förutom generaldirektören och chefen för styrelsen, en

byråchef (B 30), en sekreterare (B 24), en notarie (B 21), ett kontorsbiträde

(B 4) samt två fullmäktige eller adjungerade sakkunnige med arvoden.

Organisationen skulle i sådant fall i huvudsak överensstämma med stuteriöverstyrelsens,

och enär nödiga medel måste anslås även för vikariatsersättningar

och tillfälliga biträden, syntes skillnaden även ur kostnadssynpunkt

bliva synnerligen obetydlig.

Det kunde då med skäl ifrågasättas, ifall det överhuvudtaget funnes anledning

att utbyta den nuvarande organisationen mot den föreslagna.

Vinsten i ekonomiskt avseende bleve ringa örn ens någon, men på förlustsidan

kunde skrivas, att — såsom stuteriöverstyrelsen anfört i sitt utlåtande

över 1926 års besparingssakkunnigas förslag — landets hästavel förlorade

en i självständig ställning och enbart inom detta område med auktoritet

och beslutanderätt verkande målsman, till vilken premieringsnämnderna

och hushållningssällskapen ävensom hästavelsföreningar och andra sammanslutningar

i hästavelns intresse samt kapplöpnings- och travsällskap

kunde vända sig för erhållande av råd och direktiv.

Uppmärksamhet borde ock ägnas at den redan förut i korthet påvisade

olikhet, som, ifall omorganisationen komme att genomföras, bleve rådande

mellan stuteriväsendet och lantbruksstyrelsens förvaltningsområde i öv
Bihang

till riksdagens protokoll 1933. 1 sand. Sr ?,?/<.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Mårds ''proposition nr 234.

rigt på grund av att totalisatormedlen skulle användas uteslutande till

hästavelns befrämjande. Enligt riksdagens beslut skulle möjlighet till

anordnande av totalisatorspel vid hästtävlingar och kapplöpningar beredas

under förutsättning, att den därav uppkommande vinsten körnare den

svenska hästaveln till godo. Så framt icke denna grund för totalisatorns

införande av riksdagen ändrades, borde de genom totalisatorn statsverket

tillfallande inkomsterna uteslutande användas för hästavelns befrämjande.

Hit hade ansetts höra jämväl stuteriväsendets finansierande, som numera

fullständigt skedde av totalisatormedlen. Detta syntes också för

framtiden böra iakttagas, även örn formerna för stuteriärendenas handläggning

ändrades.

På grund av det anförda har stuteriöverstyrelsen hemställt, att jordbruksutredningens

förslag örn stuteriöverstyrelsens indragning och den

centrala förvaltningens av hästavelsärendena överflyttande till lantbruksstyrelsen

ämbetsområde icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Den besparing,

som skulle uppstå genom stuteriöverstyrelsens indragning och överflyttande

av den centrala förvaltningen av hästavelsärendena till lantbruksstyrelsen

ämbetsområde vore icke så betydande, att de olägenheter

upphävdes, som enligt förvaltningsutskottets mening måste vara därmed

förenade. Med hänsyn till den betydelse, den ädla hästaveln av ålder tillmätts

för rikets försvar, hade statsverksamheten till denna avelsgrens

uppmuntran varit mera direkt och av i viss mån annan karaktär än övrigt

stöd åt jordbruket. Förvaltningsutskottet tänkte härvid särskilt på

de båda hingstdepåerna. Därest statsunderstödet åt den varmblodiga

hästaveln i framtiden skulle lämnas under samma former, syntes det icke

välbetänkt att utan vidare lägga denna angelägenhet under lantbruksstyrelsen.

I varje fall borde, innan beslut fattades örn stuteriöverstyrelsens

indragning, en ingående undersökning göras angående lämpliga former

för statens stöd till hästaveln och särskilt till aveln med hästar av

varmblodigt slag, varvid förhållandena i andra länder, som själv tillgodosåge

sitt behov av arméhästar, ej borde lämnas obeaktade.

Förvaltningsutskottet har ock uttalat sig för att två på hästavelsområdet

särskilt sakkunniga personer, representerande avel sarbetet, måtte

även i fortsättningen komma att såsom fullmäktige eller ledamöter deltaga

i hästavelsärendenas avgörande.

Slutligen må nämnas, att såsom framgår av skrivelser, fogade vid yttranden

från förvaltningsutskotten inom Östergötlands och Skaraborgs

läns hushållningssällskap, hästavelskommittéerna inom nämnda hushållningssällskap

avstyrkt den av jordbruksutredningen föreslagna reformen

i avseende å hästväsendets centrala ledning.

I detta sammanhang torde jag ock få för Kungl. Majit anmäla en avchefen

för generalstaben till chefen för försvarsdepartementet den 31

januari 1933 ingiven skrivelse, däri generalstabschefen hemställt örn medverkan

därtill, att de militära intressena bleve, på sätt chefen för remonteringsväsendet

i yttrande över jordbruksutredningens förslag ifrågasatt,

tillgodosedda vid utformande av eventuellt förslag i ämnet ävensom

vid frågans fortsatta behandling. En militär representant å en bli
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. May.ts proposition nr 234.

vande stuteribyrå borde emellertid även deltaga i behandling av frågor

rörande den kallblodiga hästaveln. I infordrat yttrande över denna skrivelse

har arméförvaltningens intendentsdepartement förklarat sig finna

det välbetänkt, om föreskrift meddelades därom, att deli militära representanten

i lantbruksstyrelsen ägde deltaga i behandlingen av frågor avseende

ej endast den varmblodiga utan även deli kallblodiga hästaveln.

Frågan huruvida den centrala ledningen av landets hästväsende bör

utövas av en för ändamålet inrättad särskild styrelse eller inordnas under

lantbruksstyrelsen har tidigare vid olika tillfällen varit föremål för

statsmakternas övervägande. Att härvid hästavelsärendena ansetts böra

ombesörjas genom ett fristående ämbetsverk torde hava sin grund däri,

att vid organisationsfrågans bedömande de militära synpunkterna på

hästaveln fått bliva utslagsgivande. Betydelsen ur försvarssynpunkt att

inom landet äga tillgång till ett för arméns behov passande hästmaterial

såväl under fredstid som även under krigstillstånd torde hava utgjort den

huvudsakliga anledningen till att hästaveln erhållit sitt eget speciella organ

inom den centrala statsförvaltningen.

Såsom både 1926 års besparingssakkunniga och jordbruksutredningen

framhållit, lärer man emellertid vid bedömande av frågan örn hästavelns

centrala ledning icke kunna bortse från det förhållandet, att det militära

intresset genom 1925 års omorganisation av försvarsväsendet till icke

oväsentlig del förlorat i betydelse. Hästavelsarbetet är numera i högre

grad än förut inriktat på frambringande av det för fyllande av jordbrukets

eget behov av dragare erforderliga hästmaterialet och framstår

härigenom än tydligare såsom ett jordbruksnäringens eget intresse. Man

torde hava berättigad anledning antaga, att den jordbruksbetonade avelsriktningen

inom hästväsendet skall bliva den mest framträdande och

betydelsefulla även i framtiden, huru hästavelns centrala administration

än bliver ordnad. Men även för armén lärer det hästmaterial, som frambringas

för jordbruksändamål, icke sakna betydelse. Vid inträffande

ofred torde armén icke kunna undvara den reservtillgång på hästar, som

förefinnes inom jordbruket och där finner sin användning.

Hästavelns förkovran och förbättring är sålunda ett spörsmål bland de

mångå, som betinga en framgångsrik jordbruksdrift, och bör därför betraktas

och bedömas främst ur denna synpunkt. En viktig uppgift för

den centrala statsmyndigheten bör vara att söka alltmera intressera den

jordbrukande befolkningen för hästavelsfrågorna och främja planmässighet

och kontinuitet i hästavelsarbetet ute i landet; en ständig samverkan

på området måste med andra ord äga rum mellan centraladministrationen

och det praktiska jordbrukets utövare. Men förutsättningen för

att så skall kunna ske är, att den centrala myndighet, som skall handhava

hästavelsärendena och leda utvecklingen på hästavelns område,

äger en noggrann inblick i och en tillförlitlig kännedom om förhållan
-

Departements
chefen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. May.ts proposition nr 234.

delia på jordbruksnäringens skilda områden. Det måste förutsättas, att

denna kännedom bäst är tillfinnandes hos den myndighet, som har att

taga befattning med jordbruksärendena i allmänhet och bevaka och främja

jordbrukets övriga intressen, d. v. s. lantbruksstyrelsen. Allmänt sett

synas mig därför grundbetingelserna för en god omvårdnad örn landets

hästavel närmast anvisa en organisation av förvaltningsuppgifterna på

området, som nära anknytes till eller inordnas under lantbruksstyrelsen.

Gäller det nu sagda närmast den kallblodiga hästaveln, synas mig samma

synpunkter göra sig gällande även när fråga är örn den varmblodiga

hästavelns främjande. Alltjämt är armén för tillgodoseende av sitt behov

av tjänstehästar huvudsakligen hänvisad till enskilda hästuppfödare

inom det praktiska jordbruket, för vilka remontuppfödningen är en inkomstkälla.

Produktionen av det för armén erforderliga varmblodiga

hästmaterialet är sålunda till sin natur en binäring till jordbruket och

bör såsom sådan ses i sitt allmänna sammanhang med övriga lantbruksekonomiska

frågor.

För min del kan jag ej finna, att hästaveln för sin utveckling med nödvändighet

kräver en egen centralmyndighet och därigenom i administrativt

hänseende lösryckes ur sitt samband med den övriga husdjursaveln.

Jag underskattar ingalunda betydelsen av det arbete, som inom den nuvarande

stuteriöverstyrelsen hittills utförts till hästavelns fromma. Men

det synes mig, att en koncentrering av husdjursärendena till lantbruksstyrelsen

skulle under numera inträdda förhållanden innebära vissa fördelar

i betraktande av den allmänna överblick över jordbrukets näringsförhållanden,

som denna styrelse i så rikt mått har tillfälle att förvärva,

och den allmänna erfarenhet rörande husdjursskötsel^ betingelser i allmänhet,

varöver den förfogar. Därest inom lantbruksstyrelsen inrättas

en särskild byrå för stuteriärenden och chefsposten å denna byrå besättes

med en på det speciellt hippologiska området erfaren och prövad arbetskraft,

finnes all anledning antaga, att hästavelsärendena skola inom

nämnda styrelse bliva handlagda på ett sätt, som till fullo motsvarar

tidsenliga krav.

Det har från såväl lantbruksstyrelsen som stuteriöverstyrelsens sida

framförts vissa erinringar mot ett överflyttande till lantbruksstyrelsen

av hästavelsärendena. Sålunda har anförts, att det skulle möta större

svårigheter att för byråchefsposten å en blivande stuteribyrå inom lantbruksstyrelsen

förvärva en framstående hippolog än örn fråga vore att

besätta chefsposten i stuteriöverstyrelsen. Jag torde härtill allenast få

erinra, att med byråchefstjänst inom statsförvaltningen är förenad icke

oväsentligt större löneförmåner än som för närvarande utgår till stuteriöverstyrelsens

chef. För övrigt torde erfarenheten från andra statsförvaltningsområden

icke giva belägg för att ej denna rekryteringsfråga

skulle låta sig nöjaktigt ordna.

Det har vidare av stuteriöverstyrelsen framhållits, att en fackman på

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kunell. Majlis proposition nr 234.

chefsposten å en stuteribyrå inom lantbruksstyrelsen icke skulle äga den

självständiga ställning oell den sammanhållande ledning av vårt

lands hästväsende, som stuteriöverstyrelsens chef nu äger. Jag kan

för min del icke tillmäta denna anmärkning någon avgörande betydelse.

Det finnes enligt min mening icke anledning betvivla, att den, som befunnits

skickad att vara chef för lantbruksstyrelsen, skulle med en framstående

fackman vid sin sida vara i stånd att fullt bedöma även de speciella

frågor, som röra hästaveln. Huru skicklig fackmannen än må

vara såsom hippolog, är det dock därmed icke sagt, att han för förvaltningen

av hästavelsärendena äger lika stora förutsättningar i administrativt

hänseende som den, vilken såsom chef för lantbruksstyrelsen äger

tillgång till alla de upplysningar och insikter på jordbrukets område, som

erfordras för ett rätt bedömande av hästaveln såsom en gren av lanthushållningen.

Ej heller synes mig någon fara föreligga för att efter

ett överflyttande till lantbruksstyrelsen av hästavelsärendena hänsynen

till styrelsens förvaltningsuppgifter i fråga örn hästväsendet skulle bliva

avgörande vid besättande av generaldirektörsbefattningen. Jag förutsätter

nämligen, att till erhållande av befattningen såsom chef för detta

ämbetsverk även framgent icke kan ifrågakomma annan än den, som är

i besittning av en ingående sakkunskap på jordbruksnäringens skilda

områden.

Däremot kan givetvis med visst fog den invändningen göras mot den

ifrågasatta organisationsförändringen, att de militära synpunkterna på

hästaveln, även örn dessa numera icke kunna sägas äga samma tyngd

som förut, kunna löpa fara att alltför mycket undanträngas av det rena

jordbruksintresset. Emellertid lärer denna farhåga kunna undanröjas genom

att, på sätt vissa av mig i det föregående omförmälda civila och

militära myndigheter ifrågasatt, chefen för remonteringsväsendet eller,

vid förfall för denne, hans ställföreträdare genom instruktionsbestämrnelser

tillförsäkras rätt att närvara vid handläggning inom lantbruksstyrelsen

av viktigare hästavelsärenden, berörande såväl den varmblodiga

som den kallblodiga hästaveln. Även jag vill alltså förorda en sådan

anordning. Den militära representanten bör äga att inom lantbruksstyrelsen

göra sin mening gällande i de ärenden, i vilkas behandling

han deltager, men däremot icke deltaga i besluten; dock bör lian

vid skiljaktig mening i visst ärende vara oförhindrad att få denna sin

mening antecknad till protokollet. Genom en sådan anordning torde det

militära intresset få anses bliva på ett tillfredsställande sätt tillgodosett

vid hästavelsärendehas handläggning inom lantbruksstyrelsen.

En annan av lantbruksstyrelsen och stuteriöverstyrelsen framförd erinran

mot den föreslagna organisationsreformen är, att genom överflyttande

till lantbruksstyrelsen av hästärendena denna styrelses chef skulle

få sin arbetsbörda så ökad, att tid och tillfälle svårligen skulle bliva

honom övrig för att kunna ägna hästavelsärendena tillbörlig uppmärk
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. May.ts proposition nr 234.

samhet. Även om denna invändning mot reformen icke kan frånkänna»

ett visst berättigande, torde den dock icke böra tillmätas avgörande be

tydelse. Det må framhållas, att ett genomförande av mitt organisationsförslag

skulle tillföra lantbruksstyrelsen sådan förstärkning av arbetskrafterna,

att även chefens arbetsbörda härigenom skulle i någon mån

kunna lättas. Jämväl ifrågasätter jag sådan ändring i instruktionen för

styrelsen, att ökade möjligheter beredas verkschefen att till byråcheferna

delegera beslutanderätten i vissa mindre viktiga ärenden.

Genom stuteriöverstyrelsens indragning och inordnandet av hästväsendets

centrala ledning under lantbruksstyrelsen skulle en högst väsentlig

förenkling i den statliga administrationen på detta område inträda. Jag

finner en sådan förenkling särskilt under nuvarande förhållanden vara

av behovet påkallad. Såsom allmänna civilförvaltningens lönenämnd

framhållit, medför bibehållandet av en särskild styrelse för detta förvaltningsområde

helt naturligt större krav i avseende å personaluppsättning,

än örn administrationen kan anknytas till ett ämbetsverk med när

besläktade förvaltningsuppgifter. Även örn i förevarande fall besparingen

för statsverket genom den föreslagna organisationsförändringen

icke skulle bliva av större betydenhet, tvekar jag likväl icke att förorda

densamma till genomförande, i all synnerhet som jag är övertygad därom,

att lantbruksstyrelsens övertagande av hästavelsärendena låter sig

väl förena med en fortsatt god omvårdnad örn vårt lands liästavel.

Vid ett genomförande av den av mig nu förordade organisationsförändringen

torde även de nuvarande stuterifullmäktige böra indragas.

Lantbruksstyrelsen lärer nämligen icke sakna möjlighet att utan särskild

representation vid sin sida förskaffa sig de upplysningar rörande hästavelns

tillstånd och behov ute i landet, som kunna vara erforderliga för

hästavelsärendenas handläggning inom styrelsen. Vid behandling av

ärenden av mera svårbedömbar beskaffenhet lärer för övrigt alltid den

utvägen stå styrelsen öppen att genom tillkallande av särskilda sakkunniga

inhämta den speciella sakkunskap, som i det särskilda fallet kan

finnas erforderlig.

lil. Veterinärärendenas centrala ledning.

Förvaltningen av de civila veterinära ärendena har alltifrån början

ålegat och åligger allt fortfarande landets centrala medicinska myndighet,

medicinalstyrelsen, där de handläggas å en särskild byrå, veterinärbyrån.

Från medicinalstyrelsens förvaltning äro emellertid undantagna

vissa veterinärärenden, vilkas starka lantbruksekonomiska betoning ansetts

böra medföra, att desamma skola tillhöra lantbruksstyrelsens ämbetsområde.

Jag syftar här på ärendena angående bekämpande av tuberkulos

— utom juvertuberkulos — hos nötkreatur ävensom de därmed

nära förbundna ärendena angående övervakning av efterlevnaden av den

s. k. pastöriseringslagen.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. May.ts proposition nr 234.

1926 års besparingssakkunniga framställde på sin tid förslag, att de

ärenden rörande veterinärväsendet, som för närvarande handläggas av

medicinalstyrelsen, mätte överflyttas till lantbruksstyrelsen. Närmast i

anledning av detta förslag upptogs frågan örn veterinärväsendets administration

till behandling i Kungl. Martts till 1928 års riksdag avlåtna

proposition örn anslag till medicinalstyrelsen m. m. (nr 122). Propositionen

gick i förevarande avseende ut på ett bibehållande tillsvidare av

den dittills tillämpade ordningen för ifrågavarande ärendens förvaltning.

Föredragande departementschefen anförde, att goda skäl syntes

kunna anföras såväl för veterinärärendenas bibehållande hos medicinalstyrelsen

som för deras överflyttande till lantbruksstyrelsen. Med hänsyn

till den avvisande ställning gent emot en förändring av nu gällande

ordning, som intagits av de myndigheter, vilkas förvaltningsområden

närmast berördes av nämnda ärenden, samt de viktiga intressen, som ur

human-medicinsk synpunkt vore förenade med ett övervakande från medicinalstyrelsens

sida särskilt av födoämneshygienen, funne sig emellertid

departementschefen böra tillstyrka, att åtminstone tillsvidare veterinärväsendet

kvarstode under medicinalstyrelsens ledning. Såsom dittills

borde undantag därvid dock göras för de ärenden, som handlades å

lantbrukstyrelsens tuberkulosavdelning. Det kunde visserligen förefalla

lämpligt, fortsatte departementschefen, att för åstadkommande av enhetlighet

i veterinärärendenas handläggning sagda ärenden, vilka avsåge

frågor rörande nötkreaturstuberkulos — med undantag av juvertuberkulos

— ävensom tillämpning av den s. k. pastöriseringslagen, flyttades till

medicinalstyrelsen. Med hänsyn till den särskilda karaktären av sistnämnda

ärendesgrupper torde de emellertid böra behandlas hos det verk,

vars huvuduppgift vore att tillvarataga lantbruksnäringens intressen,

eller med andra ord lantbruksstyrelsen.

I sin med anledning av denna proposition avlåtna skrivelse (nr 241)

återgav riksdagen utan erinran departementschefens berörda uttalande

i fråga örn veterinärväsendets centrala förläggning. I fråga örn de

ärenden, som för närvarande handläggas å lantbruksstyrelsens tuberkulosavdelning,

yttrade riksdagen, att riksdagen visserligen funne den

nu gällande ordningen för ifrågavarande ärendens handläggning i vissa

hänseenden mindre tillfredsställande men att riksdagen dock ansåge, att,

i avvaktan på frågans ytterligare utredning, berörda ärenden tillsvidare

borde handläggas på sätt nu är fallet.

Jordbruksulredningen har, ehuru sålunda spörsmålet om veterinärärendenas

förläggning nyligen varit föremål för statsmakternas prövning,

likväl ansett sig böra något ingå på denna fråga. Anledningen

härtill vore, såsom utredningen framhåller, till en början den alltfort

på vissa håll inom jordbrukarkretsar förefintliga uppfattningen, att

dessa ärenden för närvarande icke alltid handlades med tillbörlig förståelse

för jordbrukets synpunkter. Ben meningen gjorde sig därvid

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

gällande, att dessa ärenden huvudsakligen vore av lantbruksekonomisk

natur och därför borde handläggas hos det organ, där den största förståelsen

för lantmännens synpunkter och intressen vore att påräkna,

d. v. s. hos lantbruksstyrelsen. Andra — främst veterinärerna själva —

förmenade, att den lämpligaste utvägen i förevarande avseende — särskilt

med hänsyn till ärendenas sakliga behandling — vore inrättandet

av ett för ärendenas förvaltning särskilt inrättat verk, där sålunda ärendena

komme att avgöras av veterinärutbildad person.

Jordbruksutredningen har vidare ansett sig böra till prövning upptaga

frågan örn veterinärväsendets administration av den anledningen,

att en förändrad förläggning av ärendena rörande nötkreaturstuberkulosens

bekämpande på senare tid i olika sammanhang förordats. Utredningen

erinrar härvid örn två sakkunnigebetänkanden, nämligen dels

det betänkande med förslag till ny epizootilag, som av särskilt tillkallade

sakkunniga avgavs den 31 juli 1929, dels de s. k. nötkreaturstuberkulossakkunnigas

den 21 oktober 1930 avgivna betänkande med förslag till

ytterligare åtgärder för bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur. I

båda dessa betänkanden har förordats, att förvaltningen av sistnämnda

ärenden överflyttas från lantbruksstyrelsen till medicinalstyrelsen.

Jordbruksutredningen har uppställt för sig till besvarande

dels frågan huruvida en förändrad förläggning av ärendena rörande

veterinärväsendet är önskvärd,

dels ock frågan huruvida, under förutsättning att en överflyttning av

veterinärärendena till lantbruksstyrelsen befinnes icke böra ifrågakomma,

ärendena rörande nötkreaturstuberkulosens bekämpande — jämte

de därmed i nära samband stående ärendena rörande övervakning av

pastöriseringslagens efterlevnad — böra utflyttas från lantbruksstyrelsen

och förenas med övriga veterinärärenden.

Vad först angår själva huvudfrågan eller spörsmålet örn den centrala

förläggningen av de allmänna civila veterinärärendena, finner utredningen

tre möjligheter vara att räkna med, nämligen dels ärendenas bibehållande

under medicinalstyrelsens ämbetsförvaltning, dels veterinärväsendets

inordnande under lantbruksstyrelsen, dels ock inrättande för

dessa ärendens förvaltning av ett särskilt centralt ämbetsverk. Utredningen

har upptagit dessa olika alternativ till prövning vart för sig.

Tanken på inrättandet av ett särskilt ämbetsverk, en veterinärstyrelse,

har utredningen avvisat dels på grund av statsfinansiella skäl, dels ock

på grund därav, att utredningen för sin del icke är övertygad örn att

tillkomsten av en självständig veterinärstyrelse skulle i och för sig vara

ägnad att medföra ökad hänsyn till lantmannaintressena, en synpunkt

som utredningen vid sitt bedömande av frågan närmast ansett sig böra

beakta. Ej heller ett överflyttande av veterinärväsendet till lantbruksstyrelsen

kan utredningen förorda, enär ett överförande till sistnämnda

styrelse av denna vidlyftiga administration knappast skulle kunna undgå

att, till skada för lantbruksstyrelsens egentliga uppgifter till lantbrukets

och fiskets gagn, verka splittrande på styrelsens, framför allt

verkschefens, tid och uppmärksamhet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kunell. Ma-j:ts proposition nr 234.

41

Då sålunda jordbruksutredningen stannat för en lösning, som innebär

veterinärärendenas kvarblivande under medicinalstyrelsen, Ilar detta

skett endast under vissa förutsättningar. Enär veterinärärendena i första

hand måste anses vara av lantbruksekonomisk karaktär, har det

synts utredningen påtagligt, att vid sidan örn den veterinära sakkunskapen,

företrädd å medicinalstyrelsens veterinärbyrå, lantmannasynpunkterna

böra beredas tillfälle att på ett effektivt sätt göra sig gällande.

Att de lantbruksekonomiska synpunkterna böra beredas utrymme

vid sidan örn de rent veterinärt-hygieniska, vore icke heller — framhåller

utredningen — någon ny tanke. Under tiden 1 januari 1915—30 juni 1930

hade vid medicinalstyrelsens sida funnits ett veterinärråd, bestående av

två ledamöter, av vilka den ene representerat lantbruksnäringen och den

andra tjänsteveterinärernas verksamhet. Genom beslut av Kungl. Majit

den 27 juni 1930 hade emellertid veterinärrådet indragits, och i stället

hade i medicinalstyrelsens vetenskapliga råd inrymts tre sakkunniga å

olika veterinärvetenskapliga områden samt en representant för agronomien.

Sistnämnda möjlighet för lantbruksnäringen att genom en representant

för agronomien i vetenskapliga rådet få sina synpunkter framförda

hade emellertid i praktiken blivit ganska begränsade. Utredningen

har genom inhämtade uppgifter rörande det antal gånger, denne representant

under åren 1921—1930 varit inkallad, ansett sig hava funnit

belägg för att nu ifrågavarande anordning icke är tillfredsställande ur

synpunkten av de jordbruksekonomiska intressenas tillvaratagande vid

viktigare veterinärärendens avgörande. Efter att hava avvisat tanken

på ett samråd mellan medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen vid handläggning

av veterinära frågor på den grund, att en sådan anordning —

om den överhuvudtaget vore organisatoriskt användbar — säkerligen

skulle bliva för ämbetsverken i fråga betungande, bär utredningen undersökt

möjligheten att på annan väg tillförsäkra de lantbruksekonomiska

intressena tillbörligt beaktande inom medicinalstyrelsen. Detta har synts

utredningen endast låta sig göra genom att vid medicinalstyrelsens sida

ställes en ifrågavarande intressen företrädande representation.

Rörande detta förslag yttrar utredningen i huvudsak följande.

Inom statsförvaltningen vore ett lekmannainslag ingalunda sällsynt

titan förekomme inom åtskilliga verk och inrättningar, örn än med betydande

skiftningar i avseende å organisation och befogenhet. Starkast

gjorde sig givetvis en dylik lekmannarepresentation gällande, där medbeslutanderätt

tillerkänts densamma, vilket vore fallet inom vissa mindre

statliga institutioner, som icke antagit karaktären av egentliga ämbetsverk,

såsom statens egnahemsstyrelse, försäkringsrådet, försäkringsinspektionen

och bank- och fondinspektionen, samt inom den kollegialt organiserade

vattenfallsstyrelsen. I övrigt vore dessa representanters befogenhet

i regel inskränkt till att avse lämnande av råd och upplysningar

i förekommande fall ävensom att hos vederbörande väcka förslag till åtgärder

inom respektive områden.

Vad förevarande spörsmål beträffade, syntes det av organisatoriska

skäl knappast låta sig göra att vid medicinalstyrelsens sida ställa en lekmannarepresentation.

som endast i fråga örn ett visst avsnitt av styrelsens

verksamhetsområde — veterinärväsendet — skulle tillerkännas inedbeslutanderätt.

En rätt att deltaga i själva besluten syntes enligt utredningens

förmenande knappast heller vara påkallad för vinnande av här

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majlis proposition nr 234.

ifrågavarande syfte. En god garanti för behörigt lantmannainflytande

syntes kunna vinnas även för det fall, att representationen endast tillerkändes

befogenhet att närvara vid förekommande ärendens avgörande

och att därvid framföra sina synpunkter, med rätt att, därest beslut fattades,

som avveke från dess åsikt, få till protokollet antecknad skiljaktig

mening. Det syntes emellertid vara erforderligt, att representationen

komme att utgöras icke av endast en utan av åtminstone tre personer,

lämpligen då företrädande skilda delar av landet. En sådan utökning av

lantbruksintressenas representation syntes redan i och för sig vara ägnad

att stärka dess ställning. Vidare syntes tillkallandet av lantbruksnäringens

företrädare inom medicinalstyrelsen icke böra bero blott av styrelsens

eget gottfinnande. Enligt utredningens förmenande borde i stället i medicinalstyrelsens

instruktion, så nära sig göra läte, angivas de mera viktiga

fall, då ett tillkallande av dessa lantbruksnäringens representanter

borde vara obligatoriskt.

Det vore självfallet, att ett sådant obligatoriskt inhämtande av lantbruksrepresentanternas

mening blott skulle föreligga i fråga örn avgörande

av sådana frågor, som hade en mera betydande räckvidd ur lantbruksekonomisk

synpunkt. Hit syntes böra räknas ärenden av allmän

eller principiell betydelse, som rörde åtgärder mot smittsamma husdjurssjukdomar

(såväl sådana sjukdomar, vilkas bekämpande är obligatoriskt,

som även sådana, vilkas bekämpande är frivilligt, t. ex. vanlig nötkreaturstuberkulos),

vidare köttbesiktning, slakthus och exportslakterier

samt veterinära karantänsanstalter ävensom taxor för veterinärer och

distriktsindelning för dessa. Utom i fråga om ärenden, beträffande vilka

deras mening skulle obligatoriskt inhämtas, borde medicinalstyrelsen

höra dessa representanter även eljest vid behandling av frågor, som av

styrelsen prövades vara av större vikt ur synpunkten av lantmännens

intressen.

Ifrågavarande lantbruksrepresentanter syntes lämpligen böra benämnas

veterinärfullmäktige. Då det torde vara att förvänta, att veterinärfullmäktige

relativt ofta behövde inkallas till tjänstgöring, syntes det

lämpligt, att de i likhet med vissa andra fullmäktige tillerkändes, förutom

rätt till resekostnads- och traktamentsersättning enligt allmänna

resereglementet, visst årligt arvode, vilket utredningen för sin del ville

föreslå till 1,000 kronor.

Vidkommande härefter frågan örn förändrad handläggning av åren

den rörande nötkreaturstuberkulosens bekämpande — ärenden rörande

undersökning med tuberkulin av nötkreatur och därav betingade åtgärder

— ävensom ärenden rörande övervakning av efterlevnaden av den

s. k. pastöriseringslagen anför jordbruksutredningen.

Utredningen hade icke kunnat undgå att finna, att den nuvarande anordningen.

enligt vilken åtgärder beträffande viss husdjurssjukdom

skulle vara undantagna från det ämbetsverk, som eljest hade sig anförtrott

samtliga ärenden rörande husdjurssjukdomar, vore mindre ändamålsenlig.

Ett sådant utbrytande av en viss grupp av ärenden ur den

naturliga ramen förutsatte för sitt berättigande, att synnerligen starka

skäl därtill kunde åberopas.

Att bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen vore i första hand ett

lantmannaintresse, stöde även för utredningen klart, liksom ock att detta

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

43

öekämpande borde — såsom hittills — även i fortsättningen vara i övervägande

grad baserat på frivillighetens grund. Men därav syntes ingalunda

med nödvändighet följa, att den centrala ledningen av bekämpandet

borde omhänderhavas av ett lantbruksorgan. Själva bedrivandet av

kampen mot nötkreaturstuberkulosen måste dock i första hand anses

såsom en veterinärhygienisk fråga, och med hänsyn såväl härtill liksom

ock till ifrågavarande ärendens stora betydelse ur human-medicinsk synpunkt

måste det enligt utredningens mening anses naturligt, att ledningen

av denna kamp anförtroddes åt det statsorgan, där sakkunskap

å ifrågavarande områden redan funnes företrädd, d. v. s. medicinalstyrelsen.

Att lantmannaintressena gåves tillfälle att göra sig gällande

även inom den centrala ledningen av denna tuberkuloskamp, syntes emellertid

utredningen alldeles särskilt nödvändigt. Det vore också bland

annat med tanke på tuberkulosärendenas överflyttande till medicinalstyrelsen

som utredningen utformat sitt förslag till inrättande inom medicinalstyrelsen

av en veterinärfullmäktigeinstitution. Ett genomförande

av sistnämnda förslag eller träffande av någon annan till sitt syfte likvärdig

anordning framstode sålunda för utredningen såsom ett oeftergivligt

villkor för att den nu ifrågasatta överflyttningen av tuberkulosärendena

till medicinalstyrelsen skulle kunna förordas.

De s. k. nötkreaturstuberkulossakkunniga hade i sitt den 8 maj 1931 avgivna

förslag till ändringar i den s. k. pastöriseringslagen även berört frågan

örn åt vilken central myndighet tillsynen å övervakningen av denna lag

borde anförtros, och därvid på anförda skäl stannat vid att föreslå, att

i samband med överflyttning av tuberkulosärendena i övrigt medicinalstyrelsen

jämväl ålades handlägga ärenden rörande tillsyn av pastöriseringslagens

efterlevnad.

Vad nötkreaturstuberkulossakkunniga anfört till stöd för överflyttande

av bestyret med tillsynen av pastöriseringslagens efterlevnad å

medicinalstyrelsen funne jordbruksutredningen för sin del bärande.

Den ståndpunkt, utredningen sålunda ansett sig böra intaga till frågan

örn de s. k. tuberkulos- jämte pastöriseringsärendenas centrala förläggning,

funne utredningen motiverad oberoende av den ställning,

statsmakterna kunde komma att intaga till övriga av nötkreaturstuberkulossakkunniga

framförda förslag.

Jordbruksutredningen har sålunda föreslagit, att den inom lantbruksstyrelsen

inrättade tuberkulosavdelningen indrages samt att i samband

därmed ärendena angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur

ävensom rörande övervakning av efterlevnaden av den s. k. pastöriseringslagen

överflyttas till medicinalstyrelsens ämbetsförvaltning. Till

den organisatoriska sidan av denna överflyttning återkommer jag i det

följande.

I ett flertal av de över jordbruksutredniugens betänkande avgivna yttrandena

har utredningens förslag i avseende å tuberkulosärendenas

förläggning närmare berörts. Den av jordbruksutredningen föreslagna

överflyttningen av dessa ärenden från lantbruksstyrelsen till medicinalstyrelsen

har tillstyrkts av sistnämnda styrelse ävensom av länsstyrelsen

i. Örebro län samt förvaltningsutskotten inom Stoekholms, Uppsala,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. May.ts proposition nr 234.

Östergötlands, Kronobergs, Hallands, Skaraborgs och Västerbottens läns

hushållningssällskap men avstyrkts av lantbruksstyrelsen oell förvaltningsutskottet

inom Malmöhus läns hushållningssällskap. Förslaget örn

inrättande av särskilda veterinärfullmäktige inom medicinalstyrelsen Ilar

godtagits av länsstyrelsen i Örebro län samt förvaltningsutskotten inom

Östergötlands, Kronobergs, Hallands och Skaraborgs läns hushållningssällskap.

Däremot hava medicinalstyrelsen och statskontoret samt förvaltningsutskotten

inom Stockholms, Uppsala, Malmöhus och Västerbottens

läns hushållningssällskap liksom även Sveriges allmänna lantbrukssällskap

ställt sig mer eller mindre avvisande till detsamma. Jag anhåller

att här få återgiva följande uttalanden ur de avgivna yttrandena.

Medicinalstyrelsen. Jordbruksutredningen hade ingalunda förbisett

det faktum, att medicinalstyrelsen redan (sedan 1915) vid sin sida ägt, respektive

ägde en representant för lantbruket, ingående som medlem

först av veterinärrådet och sedermera av det vetenskapliga rådet. Men

utredningen ansåge, att denne lantbruksrepresentant anlitats som sådan

av medicinalstyrelsen i allt för få fall. Hade undersökningen rörande

dessa fall utsträckts till tiden före 1921, skulle jordbruksutredningens

omdöme i detta avseende hava. blivit något annorlunda. Mellan åren

1915—1921, då medicinalstyrelsen hade organiserat åtgärderna mot den

under oell efter krigstiden ständigt hotande mill- och klövsjukan, hade

lantbruksrepresentanten varit flitigare anlitad, varjämte varje viktigare

beslut i ifrågavarande ärenden fattats under lantbruksstyrelsens medverkan.

Aren 1925—1927 hade tyngdpunkten rörande åtgärderna mot muloch

klövsjukan varit förlagd till länsstyrelsen i Malmö, vilken vid handläggandet

av viktigare frågor ej underlåtit att inhämta vederbörande

hushållningssällskaps yttrande. Sedan medicinalstyrelsen år 1929 med

Kungl. Maj:ts medgivande inrättat en mill- och klövsjukekommission i

Skåne, i vilken inginge en framstående representant för lantbruket, och

till vilken samtliga mill- och klövsjukeärenden hänskjuta, hade medicinalstyrelsen

ej haft anledning att vid behandlingen av dessa frågor anlita

sitt vetenskapliga råd.

Rörande åtgärderna mot övriga smittsamma husdjurssjukdomar, även

dem som bekämpades mera frivilligt, hade medicinalstyrelsen i regel inhämtat

yttranden från hushållningssällskap och länsstyrelser, samt från

styrelser för specialföreningar på husdjursskötselns område. Vid sådant

förhållande hade medicinalstyrelsen ej ansett sig böra öka statsutgifterna

genom tillkallande av sin lantbruksrepresentant. På senare år hade

detta ej skett mera än en gång (1929), då åtgärderna mot den smittsamma

kastningen varit föremål för överläggning. De vidgade åtgärder mot

smittsamma husdjurssjukdomar i allmänhet, som medicinalstyrelsen år

1930 föreslagit Kungl. Majit, hade baserats på av särskilda sakkunniga

utarbetade förslag, som sedan remitterats till ett flertal myndigheter och

sammanslutningar på jordbruksområdet, ävensom (av medicinalstyrelsen)

till merberörda representant för lantbruket i styrelsens vetenskapliga

råd för yttrande.

Medicinalstyrelsen tilläte sig erinra örn, att alla förslag till åtgärder

mot smittsamma husdjurssjukdomar, som vore av större vikt ur lantmannasynpunkt,

såsom syftande till inskränkning i lantbrukarnas fria

förfoganderätt, ökad utgift för det allmänna och dylikt, avgåves till

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 234.

45

Kungl. Majit i jordbruksdepartementet, som innan beslut fattades städse

torde inhämta lantbruksstyrelsens yttrande i ärendet. Samma förfarande

ägde ock rum rörande remisser från Kungl. Majit av veterinärärenden

av lantbruksekonomisk innebörd. I medvetande härom hade

medicinalstyrelsen ej ansett sig böra i sådana fall inhämta utlåtande

från den lantbrukssakkunnige medlemmen i sitt vetenskapliga råd.

Vidkommande ärenden rörande köttbesiktning, slakthus och exportslakterier

samt veterinära karantänsanstalter vore medicinalstyrelsens

befattningstagande förestavat av i främsta rummet rent hygieniska

skäl. I andra hand bomme de ekonomiska, vilka bevakades av de kommuner,

där dessa anstalter vore belägna, samt av ägaren till exportslakterierna.

Härvid tillsåge medicinalstyrelsen, att, jämlikt bland annat

slakthuslagens uttryckliga föreskrift härom, besiktningsavgifterna vid

slakthus- och köttbesiktningsverksamheten, vilka slutligen fastställdes

av Kungl. Majit, hölles jämt så låga, att rörelsen ej tillskyndade vederbörande

förtjänst. Detta lantbruksekonomiska intresse syntes ej bättre

iakttagas genom tillkallande av »veterinärfullmäktige».

Rörande kontrollen vid import av animala livsmedel fastställde visserligen

medicinalstyrelsen själv besiktningstaxorna efter samma linjer,

som anförts rörande den inrikes kontrollen, men det lantbruksekonomiska

intresset härvid syntes vara uteslutande av negativ art.

Vad slutligen anginge ärenden rörande taxor för veterinärer och

distriktsindelning för dessa, de sist anförda bland de ärenden, som skulle

påfordra veterinärfullmäktiges obligatoriska hörande, syntes jordbruksutredningen

hava förbisett, att sådana ärenden ej avgjordes av medicinalstyrelsen

utan av Kungl. Majit. Vid avgivandet av förslag härutinnan

hade medicinalstyrelsen ej underlåtit att inhämta yttranden från

länsstyrelser, hushållningssällskap och lokala veterinärstyrelser med

flera samt från importfirmor angående taxor rörande införseln av djur

och varor. Innan dylika ärenden slutligen avgjordes av Kungl. Majit

(och riksdagen), syntes alla lantbruksekonomiska intressen hava nogsamt

övervägts och tillböidiga lantmannasynpunkter vunnit beaktande.

Jordbruksutredningen hade ej anfört något konkret fall vid medicinalstyrelsens

behandling av ifrågavarande ärenden, vilket skulle motivera

införandet av en så pass dyrbar institution som de föreslagna tre

veterinärfullmäktige skulle utgöra. Medicinalstyrelsen kunde ej heller

själv anföra något fall, då nödig praktisk lantbrukserfarenhet ej stått

till styrelsens förfogande vid dess behandling av ärende, som erfordrat

detta. Örn än medlemmen för agronomi i medicinalstyrelsens vetenskapliga

råd hittills, på skäl som nyss nämnts, oj ofta tagits i anspråk,

uteslöte detta ej, att hans sakkunskap i framtiden kunde behöva oftare

anlitas. För att i detta avseende befria medicinalstyrelsen från hänsynstagandet

till sparsamhet med anslagna medel kunde införas i styrelsens

instruktion skyldighet att vid behandlingen av frågor, vilka av

styrelsen prövades vara av större vikt ur synpunkten av lantmännens

intressen, inkalla den medlem av vetenskapliga rådet, vilken företrädde

agronomien eller lantbruksnäringen, som funnes stadgad i instruktionen

21 § rörande tillkallandet av annan medlem vid däri angivna ärendes

handläggande. Med ett sådant stadgande skulle enligt medicinalstyrelsens

förmenande vinnas samma ändamål som jordbruksutredningen avsett

med sitt förslag örn s. k. veterinärfullmäktige och till avsevärt

mindre kostnad för statsverket, även örn det skulle befinnas av behovet

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Majus proposition nr 234.

påkallat att anställa ytterligare en medlem för lantbruksnäringen i det

vetenskapliga rådet.

På grund av det anförda ville medicinalstyrelsen avstyrka jordbruksutredningens

förslag örn tillsättande av s. k. veterinärfullmäktige vid

medicinalstyrelsens sida.

Beträffande fragan om nötkreaturstuberkulosärendenas handhavande

erinrar medicinalstyrelsen, att redan den av Kungl. Majit den 13 juni

1908 tillsatta kommittén för medicinalstyrelsens omorganisation hade

ansett »såsom ett viktigt önskemål, att veterinärärendena sammanföres

under en ledning, och att sålunda till båtnad för veterinärväsendet och

de ändamål, detsamma avser att tjäna, den nuvarande uppdelningen, varigenom

en del av dessa ärenden handläggas i lantbruksstyrelsen och en

del av medicinalstyrelsen, försvinner». I enlighet härmed hade kommittén

enhälligt föreslagit tuberkulinärendenas återförening med övriga

veterinärärenden att handläggas å en veterinärbyrå; endast angående

dennas förläggning — till medicinalstyrelsen eller lantbruksstyrelsen —

hade . enhälligheten brustit. Enahanda uttalanden örn lämpligheten av

samtliga veterinärärendens förläggande under en och samma myndighet

(ett föreslaget veterinärkontor i jordbruksdepartementet) hade sedermera

gjorts av den s. k. departementalkommittén år 1912.

Nödvändigheten härav hade under årens iopp upprepade gånger framhållits

av. praktikens män, särskilt i länsveterinärernas till medicinalstyrelsen

ingivna årsberättelser, samt av medicinalstyrelsen, då frågan

örn veterinärärendenas ledning varit under behandling. Likaledes hade

svenska veterinärläkareföreningen i samtliga sina framställningar till

Kungl. Majit och svaromål å remisser angående den centrala veterinäradministrationen

kraftigt framhävt betydelsen av enhetlighet uti ledningen

av samtliga veter]närärenden och av tuberkulosärendenas överförande

till den myndighet, som hade sig anförtrott handhavandet av ärenden

rörande övriga smittsamma husdjurssjukdomar.

Som jordbruksutredningen även framhållit hade 1928 års riksdag i sin

skrivelse nr 241 till Kungl. Majit funnit den nu gällande ordningen för

tuberkulosärendenas handläggning mindre tillfredsställande. Även de

s. k. epizootisakkunniga och de s. k. nötkreaturstuberkulossakkunniga

hade i avgivna betänkanden framhållit, att överinseendet över och ledningen

av bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen borde överlåtas på medicinalstyrelsen.

Denna överflyttning hade ock tillstyrkts av så gott

som samtliga över förslaget hörda myndigheter.

Bland de två avstyrkande myndigheterna återfunnes lantbruksstyrelsen.

Med hänsyn till den stora vikt, medicinalstyrelsen lade vid atit åtgärderna

vid bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen Indes under medicinalstyrelsen,

ville styrelsen i detta sammanhang upptaga till bemötande

vissa skäl, som lantbruksstyrelsen anfört för ifrågavarande ärendens

kvarblivande därstädes.

Denna styrelse hade såsom ett skäl för dess handhavande av tuberkulosärendena

anfört, hurusom nötkreaturstuberkulosen — med undantag

av juvertuberkulosen — intoge en särställning i förhållande till övriga

smittsamma sjukdomar hos husdjuren, i det att förstnämnda sjukdom

icke funnes upptagen bland de smittsamma husdjurssjukdomar, vilkas

bekämpande vore obligatoriskt. Medicinalstyrelsen kunde ej erkänna

det sakförhållandet, att en smittsam sjukdom icke vore föremål för obligatoriskt

bekämpande, såsom något skäl för inskränkning av styrelsens

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

47

befattningstagande med husdjurssjukdomar i allmänhet och nötkreaturstuberkulosen

i synnerhet.

Som vidare motiv hade lantbruksstyrelsen framhållit, att det enligt

dess plan rörande bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen vore lantmannen

själv, som avgjorde, huruvida åtgärder mot sjukdomen i hans

ladugård skulle vidtagas och underhållas eller icke. Medicinalstyrelsen

vore den första att erkänna, att det med sådana kampmetoder ej kunde

bliva tal om vare sig förekommande eller hämmande av en smittsam

sjukdom sådan som nötkreaturstuberkulosen. Att sjukdomen sedan 1897

erhållit den spridning inom riket, som senast de s. k. nötkreaturssakkunniga

påvisat, vore under sådana förhållandena ej underligt. Man hade

här anledning göra sig den frågan, örn dylika kampmetoder vore ägnade

att främja något lantbruksekonomiskt intresse.

Som ett speciellt lantmannaintresse, varför tuberkuloskampen borde

ledas av lantbruksstyrelsen, hade slutligen anförts, att arbetet på tuberkulosens

utrotande ur en ladugårdsbesättning vanligen jämväl vore inriktat

på att medföra en höjning av besättningens produktionsvärde.

Detta vore dock ändamålet med veterinärbehandlingen av varje sjukdom,

särskilt sådana av den smygande natur och med det kroniska förlopp,

som i regel karakteriserade tuberkulosen. Härtill komrne emellertid

den allmänna hygienens fordringar på tillbörligt hänsynstagande till

omgivningen, vilken ur synpunkten av faran för smittspridning mången

gång borde för statsingripandet vara det primära. Att utrota tuberkulosen

ur en ladugårdsbesättning och samtidigt utsätta andra — en eller

flera —• för smitta kunde ej vara något lantbruksekonomiskt intresse.

Jordbruksutredningen hade också tydligen insett vart det kunde leda

hän, örn dessa ärenden, liksom veterinärärendena över huvud taget, skulle

dirigeras efter mer eller mindre ensidiga lantbruksekonomiska intressen.

Utredningen hade sålunda utmynnat i konstaterandet, att den nuvarande

anordningen, att åtgärder beträffande viss husdjurssjukdom

skulle vara undantagna från det ämbetsverk, som eljest hade sig anförtrott

samtliga ärenden rörande husdjurssjukdomar, vore mindre ändamålsenlig,

samt funnit de förebragta skälen för utbrytande av en viss

grupp av ärenden ur den naturliga ramen ej tillräckligt starka för att

berättiga en dylik anordning. Jordbruksutredningen hade uttryckligen

fastslagit, att »bedrivandet av kampen mot nötkreaturstuberkulosen

måste i första hand anses som en veterinärhygienisk fråga», varför det

likaledes måste »anses naturligt, att ledningen av denna kamp anförtros

åt det statsorgan, där sakkunskap å ifrågavarande område redan finnes

företrädd, det vill säga medicinalstyrelsen».

Till detta jordbruksutredningens förslag ville medicinalstyrelsen förorda

bifall.

Vad slutligen angår handhavandet av de s. k. pastöriseringsärendena

yttrar styrelsen, att vad medicinalstyrelsen anfört angående tuberkulosärendena

gällde enligt styrelsens förmenande ännu mera pastöriseringsärendena.

Att pastörisering av mjölk i främsta rummet tjänade

ett hygieniskt intresse, syntes vara uppenbart, då därmed uteslutande

avsåges förhindrande av smittospridande. Även med den begränsning

nuvarande pastöriseringslag hade —- förhindrande av spridning genom

mjölk av tuberkulos till djur — måste därav betingade åtgärder anses

vida mera hygieniskt — låt vara veterinärhygieniskt — än lantbruksekonomiskt

betonade. Medicinalstyrelsen ville instämma i utredningens

förslag örn ifrågavarande iirendens förflyttande till styrelsen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Majlis proposition nr 234.

Länsstyrelsen i Malmöhus län. Länsstyrelsen hade sä mycket mindre

att erinra mot förslaget om förläggande av ärendena angående övervakandet

av efterlevnaden av pastöriseringslagen till medicinalstyrelsen, som

länsstyrelsen fnnnit, att det skulle vara lämpligt om med sagda övervakning

kunde förenas tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter, som meddelas

mejerierna i fråga örn dessinfektion med flera åtgärder till förekommande

av imil- och klövsjukas spridning. En sådan sammanföring av

tillsyningsuppgifter hade försvårats därigenom, att det ena slaget övervakning

tillhört lantbruksstyrelsens verksamhetsområde och det andra

slaget medicinalstyrelsen.

Länsstyrelsen i Örebro län. Länsstyrelsen finner det väl motiverat att

samla alla veterinärärenden hos medicinalstyrelsen. Emellertid understryker

länsstyrelsen vikten av att veterinärfullmäktiges inkallande och

deltagande i beslut inskränkes till allenast frågor av principiell och mera

betydande räckvidd, och ifrågasätter, örn det ej kunde vara tillräckligt

med en fullmäktig och att därtill utsåges en i Stockholm eller dess närhet

boende person.

Statskontoret. Fullmäktigeinstitutioner torde i allmänhet icke hava

motsvarat de förväntningar, som blivit ställda på dem. På grund härav

hade under år 1927 verkställts en ganska avsevärd beskärning av fullmäktigesystemet

inom statsförvaltningen. Ett genomförande av jordbruksutredningens

förslag i nu ifrågavarande avseende syntes under sådana

omständigheter kunna väcka betänkligheter. Enligt utredningens mening

skulle fullmäktige till protokollet anteckna sina skiljaktiga meningar,

och en sådan anordning kunde ju vara lämplig, då fråga vore örn avlåtande

av skrivelser eller utlåtanden till Kungl. Majit, men i de fall -—

och dessa torde vara de flesta — då medicinalstyrelsen själv beslutade

åtgärd, bleve ett antecknande i protokollet av en skiljaktig mening ganska

betydelselöst.

Därest en fullmäktigeinstitution av nu ifrågasatt slag emellertid ansåges

böra införas, ville statskontoret ifrågasätta, huruvida det icke skulle vara

tillfyllest att hava allenast en fullmäktig, vilken då skulle vara representant

för jordbruksnäringen. Med hänsyn till önskvärdheten, att resekostnaderna

icke bleve alltför dryga, syntes till fullmäktig böra utses person,

som icke vore bosatt avlägset från Stockholm.

Lantbruksstyrelsen. Då spörsmålet örn veterinärärendenas centrala ledning

numera torde sakna aktualitet och då det här närmast vore fråga

örn lantbruksstyrelsens egen omorganisation, ansåge sig styrelsen icke närmare

böra ingå på förstnämnda spörsmål, utan ville styrelsen inskränka

sig till att åberopa vad därom anförts i styrelsens den 28 december 1927

avgivna utlåtande i anledning av 1926 års besparingssakkunnigas förslag

örn veterinärärendenas överflyttande till lantbruksstyrelsen. (Jfr prop.

nr 122 år 1928.)

Beträffande härefter jordbrnksutredningens förslag angående ett överflyttande

till medicinalstyrelsen av den statliga administrationen av ärenden

rörande undersökning med tuberkulin av nötkreatur och därav betingade

åtgärder ävensom av ärenden rörande övervakning av den s. k.

pastöriseringslagens efterlevnad har styrelsen återgivit de skäl mot en

sådan anordning, som styrelsen anfört i sitt den 30 november 1925 avgivna

utlåtande i anledning av ett utav svenska veterinärläkarföreningen framfört

förslag om inrättande av en särskild veterinäröverstyrelse (jfr prop.

122 år 1928). I förevarande sammanhang anför styrelsen bland annat

följande.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

Lantbruksstyrelsen ansåge sig nu ytterligare böra betona kreaturstuberkulosärendenas

samhörighet med styrelsens övriga förvaltningsuppgifter

till jordbrukets främjande och deras betydelse för själva avelsarbetet

bland nötkreaturen. För ytterligare belysande av tuberkulosbekämpandets

nära sammanhang med nötkreatursaveln kunde framhållas, att endast

reaktionsfria djur finge försäljas ä de av avelsföreningarna anordnade

avelsdjursauktionerna. Vidare vore att framhålla, att tuberkulosbekämpandet

bland nötkreaturen, såsom det nu bedreves, vore helt beroende av

lantmannens egna dispositioner med hänsyn till föreliggande ekonomiska

förutsättningar för detsammas tillgodogörande. Han behövde härvid visserligen

biträde av en expert — en veterinär — men dennes uppgift vore

i allmänhet begränsad till ett verkställande av de speciella undersökningar,

som avsåge att utröna tuberkulosens förekomst inom kreatursbesättning

respektive effektiviteten av de utav djurägaren vidtagna och vidmakthållna

åtgärderna mot sjukdomen. Det syntes främmande, åtminstone för

styrelsens uppfattning, att denna medverkan från veterinärens sida skulle

kunna göra tuberkulosbekämpandet bland nötkreaturen till en veterinär

angelägenhet i egentlig mening.

Styrelsen ville vidare framhålla, att under senare år bekämpandet av

tuberkulosen i ladugårdarna i viss mån inväxlats på en ny utvecklingslinje,

som enligt styrelsens mening lämnade ytterligare stöd för den uppfattningen,

att den centrala ledningen av samma bekämpande borde stanna

i lantbruksstyrelsen. Styrelsen syftade härmed på den av flera hushållningssällskap

under senare år upptagna verksamheten för bekämpande av

smittfarlig tuberkulos inom vissa kreatursbesättningar. Dylik verksamhet

bedreves numera med bidrag av statsmedel utav Uppsala, Södermanlands,

Östergötlands, Malmöhus och Hallands läns hushållningssällskap

ävensom Kalmar läns södra hushållningssällkap och syntes vara föremål

för sällskapens stora intresse. En viss sannolikhet syntes jämväl tala därför,

att den kombination utav de Bangska och Ostertagska metoderna för

bekämpandet av tuberkulosen hos nötkreaturen, som nämnda verksamhet

utgjorde, i själva verket, såvitt nu kunde bedömas, betecknade den framtida

utvecklingslinjen för ifrågavarande bekämpande. Med avseende härå

vore i nu ifrågakomna hänseende särskilt att märka, att denna verksamhet

upptagits och bedreves av de lokala organen för lantbruksförvaltningen,

nämligen hushållningssällskapen. Det syntes vid sådant förhållande

vara mest konsekvent, att ledningen av samma verksamhet finge kvarligga

hos det centrala organet för lantbruksförvaltningen, nämligen lantbruksstyrelsen.

Med avseende å de förslag, som framlagts av epizootisakkunniga och nötkreaturstuberkulossakkunniga,

ville lantbruksstyrelsen till en början anmärka,

att statsmakterna över huvud ännu icke tagit någon ställning till

desamma och sålunda ej heller till de delar av sistnämnda sakkunnigas

förslag, som avsåge själva grunderna lili'' det statliga ordnandet av tuberkulosbekämpandet

bland nötkreaturen och som bland annat byggde på

mångdubbelt större anslag från staten och delvis vore av tvångsnatur.

Då sålunda de principiella grunderna för berörda bekämpande för

närvarande vore under omprövning, kunde det synas oförsiktigt att nu på

förhand träffa ett avgörande angående den centrala ledningen av samma

bekämpande.

Medicinalstyrelsen hade i sitt utlåtande över utredningens betiinkande

framhållit, att det mod sådana kampmetoder som det frivilliga tuberkulosBihang

till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 2.74.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. May.ts proposition nr 234.

bekämpandet ej kunde bliva tal om vare sig förekommande eller hämmande

av en smittsam sjukdom sådana som nötkreaturstuberkulosen samt

att sjukdomen sedan 1897 vunnit spridning inom riket.

Av utlåtandet framginge oförtydbart, att medicinalstyrelsen, därest tuberkulosärendena

överflyttades till denna styrelse, hade för avsikt att verka

för ett tillämpande på kreaturstuberkulosens bekämpande av samma metoder,

varmed andra mera betydelsefulla, smittsamma husdjurssjukdomar

bekämpades eller sålunda genom tvångsåtgärder i en eller annan form.

Även medicinalstyrelsens förslag till epizootilag och epizootiförordning

röjde denna avsikt. Lantbruksstyrelsen kunde för sin del icke underlåta

att varna för en sådan utveckling.

Någon nämnvärd besparing syntes icke kunna beräknas uppkomma för

statsverket genom ett godtagande av utredningens förevarande förslag,

särskilt örn härvid, såsom riktigt syntes vara, toges i betraktande kostnaderna

för de av utredningen föreslagna veterinärfullmäktige. Tvärtom

syntes därav i framtiden följa ökade kostnader för staten, då anledning

syntes föreligga för det antagandet, att ett inflyttande i medicinalstyrelsen

av tuberkulosärendena komme att utgöra ett första steg mot inrättandet

av en särskild veterinäröverstyrelse. Besparingssynpunkten syntes därför

icke kunna utöva något inflytande på denna frågas avgörande.

Lantbruksstyrelsens ståndpunkt uti förevarande fråga knnde korteligen

angivas på följande sätt: ville man göra tuberkulosbekämpandet i ladugårdarna

till en veterinärernas speciella angelägenhet, borde tuberkulosärendena

överflyttas till den centrala veterinärförvaltningen. Ville man

däremot, att samma bekämpande fortfarande som hittills skulle i första

hand vara en jordbrukets angelägenhet, borde meranämnda ärenden i administrativt

hänseende kvarbliva i lantbruksstyrelsen. Styrelsen ansåge

sig därför med hänsyn till det anförda böra avstyrka utredningens förslag

på denna punkt. Överhuvud syntes det styrelsen omöjligt, att något

slutligt avgörande angående tuberkulosärendenas förläggning inom statsförvaltningen

skulle kunna träffas förr än i samband med beslut örn ifrågavarande

tuberkulosverksamhets ordnande för framtiden, åtminstone

icke i en sådan riktning, som innebure en ändring uti hittills rådande förhållanden.

Vad därefter anginge ärendena rörande övervakning av efterlevnaden

utav den s. k. pastöriseringslagen, ville lantbruksstyrelsen inskränka sig

till ett uttalande, att jämväl dessa ärenden på grund av deras nära sammanhang

med tuberkulosärendena ävensom med mejerihanteringen lämpligen

syntes böra kvarbliva i lantbruksstyrelsen och där administreras i

samband med tuberkulosärendena.

Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Förvaltningsutskottet hade till fullo insett svårigheten att träffa en anordning,

som med kvarhållande av veterinärväsendet under medicinalstyrelsen

ändock beredde lantbruksintresset vederbörligt inflytande. Örn inan

emellertid godkände utredningens uppfattning, att veterinärväsendet

egentligen borde sortera under lantbruksstyrelsen på grund av veterinärärendenas

lantbruksekonomiska betydelse, syntes det ej kunna förnekas,

att förslaget örn veterinärfullmäktige, örn det genomfördes, beredde en allt

för svag möjlighet för lantbruksintresset att göra sig gällande.

Utskottet har därlör föreslagit, att antingen lantbruksstyrelsen må beredas

tillbörligt inflytande vid avgörande av veterinära frågor av större

lantbruksekonomisk räckvidd eller, örn detta ej vore genomförbart, lant
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muy.ts proposition nr 234.

51

bruksintresset på annat lämpligt sätt bereddes större inflytande vid ifråvarande

ärendens handläggning, än vad förslaget innebär.

Mot förslaget att överflytta nötkreaturstuberkulosärendena till medicinalstyrelsen

har förvaltningsutskottet ingen mera allvarlig erinran att

göra, under förutsättning att lantmannaintresset på fullt betryggande

sätt bereddes inflytande på ärendenas handläggning.

Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Förvaltningsutskottet

bolle för sannolikt, att på grund av tuberkulosbekämpandets

samband med veterinärernas övriga verksamhet detta arbete borde överflyttas

till medicinalstyrelsen. Vid denna överflyttning borde byråchefen

å jordbruksbyrån deltaga i behandlingen av viktigare ärenden, varigenom

de rena jordbrukssynpunkterna kunde på ett effektivare sätt företrädas än

genom veterinärfullmäktige.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Den av

jordbruksutred ningen föreslagna veterinärfullmäktigeinstitutionen vöre

enligt förvaltningsutskottets mening på det hela taget ägnad att på ett

tillfredsställande sätt tillgodose lantmannaintressena. Förvaltningsutskottet

ville emellertid understryka angelägenheten av att dessa veterinärfullmäktige

gåves sådan ställning och befogenhet, att de bleve i tillfälle att

på ett effektivt sätt tillvarataga de lantbruksekonomiska intressena. Lantbruksstyrelsen

borde få tillfälle att inverka på veterinärfullmäktigeinstitutionens

sammansättning, och ett nära samarbete mellan medicinalstyrelsen

och lantbruksstyrelsen borde åvägabringas i fråga örn viktigare veterinärärendens

handläggning. Under förutsättning att berörda omständigheter

bleve tillgodosedda, finge utskottet tillstyrka, att samtliga veterinärärenden

överfördes till medicinalstyrelsens arbetsområde.

I anslutning härtill har förvaltningsutskottet uttalat sig för att kostnaderna

för tuberkulosavdelningen inom medicinalstyrelsens veterinärbyrå

måtte uppföras på ordinarie stat.

Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Förvaltningsutskottet

hade intet att invända mot överföringen av pastöriseringsärendena

till medicinalstyrelsen. Beträffande däremot bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen

ansåge förvaltningsutskottet dessa angelägenheter

vara av så genomgripande ekonomisk betydelse för de djurägare, som

därav berördes, att det vore oeftergivligen nödvändigt, att den statsmyndighet.

som linge dem till handläggning, i främsta rummet behandlade

dem såsom en lantbruksekonomisk fråga. Anordningen med veterinärfullmäktige

hade utskottet omöjligen kunnat finna ur jordbrukets synpunkt

betryggande, då beslutanderätten vore avsedd att ligga hos medicinalstyrelsens

chef. Under framhållande av att det enligt förvaltningsutskottets

mening icke vöre möjligt att erhålla garanti för de jordbruksekonomiska

synpunkternas tillräckliga beaktande vid tuberkulosärendenas handläggning

hos medicinalstyrelsen samt att inrättande av en särskild veterinärstyrelse

ej heller syntes i detta avseende erbjuda någon fördel, har utskottet

uttalat den uppfattningen, att tuberkulosärendena fortfarande

borde såsom hittills handläggas av lantbruksstyrelsen.

Förvalt}!ingsutskotfen inom Hallands, Skaraborgs och Västerbottens

Jäns hushållningssällskap tillstyrka utredningens förslag. Sistnämnda förvaltningsutskott

framhåller, att, då staten från och med år 1934 skulle

övertaga ledningen av distriktsveterinärorganisationen, det vöre desto

lämpligare att lia ef t ställe sammanföra även veterinärärenden, som också

staten därefter skulle dels bestrida kostnaderna för veterinärernas avlö
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Majlis proposition nr 234.

Departements
chefen.

ning, dels än mer direkt handlägga veterinära frågor. Däremot har utskottet

ifrågasatt, huruvida de föreslagna veterinärfullmäktige kunde anses

behövliga.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap. Sällskapet ställer sig mycket tveksamt

i fråga örn effektiviteten av den föreslagna anordningen med särskilda

veterinärfullmäktige och ifrågasätter, örn det icke vore ändamålsenligare

i detta hänseende, att lantbruksstyrelsens chef eller, örn detta

ej läte sig göra, vederbörande byråchef hade rättighet och skyldighet att

i medicinalstyrelsen deltaga i alla beslut rörande veterinärärenden av

mera omfattande lantbruksekonomisk betydelse.

Vad först angår frågan örn de civila veterinärärendenas förläggning, har

såsom jag förut erinrat denna fråga varit föremål för ingående övervägande

i samband med genomförande år 1928 av vissa besparingar och

förenklingar inom medicinalstyrelsen, därvid statsmakterna beslutat, att

ifrågavarande ärenden skola åtminstone tillsvidare kvarstanna under medicinalstyrelsens

förvaltning. Då denna organisationsfråga så nyligen

blivit prövad av statsmakterna, anser jag mig sakna anledning att nu

ingå på densamma. Jag vill dock framhålla, att, därest den av mig ifrågasatta

utvidgningen av lantbruksstyrelsens organisation kommer till

stånd genom stuteriärendenas inordnande under denna styrelses förvaltning,

möjligheten av en överflyttning dit jämväl av de civila veterinärärendena

torde få anses utesluten.

Jordbruksutredningen har emellertid ansett ett kvarblivande av veterinärärendena

under medicinalstyrelsen kunna förordas allenast under den

förutsättningen, att en sådan anordning träffas, som inrymmer möjlighet

att få de lantbruksekonomiska synpunkterna framförda vid handläggning

av viktigare veterinärärenden inom medicinalstyrelsen. För detta ändamål

har utredningen föreslagit inrättande av en särskild representation

vid medicinalstyrelsens sida, benämnd veterinärfullmäktige. I likhet med

medicinalstyrelsen m. fl. måste jag starkt ifrågasätta, huruvida verkligt

behov förefinnes av en sådan institution. Redan för närvarande äger styrelsen

möjlighet att genom tillkallande vid behov av lantbrukets representant

inom styrelsens vetenskapliga råd göra sig underkunnig örn lantmännens

synpunkter på de veterinära ärendena. För övrigt är det enligt min

mening icke lämpligt att, då statsmakterna så sent som år 1927 vidtagit en

direkt begränsning av lekmannainstitutionerna inom statsförvaltningen,

skrida till en åtgärd, som avser inrättande av en ny sådan institution.

Mot en dylik åtgärd tala ock statsfinansiella skäl. Jag anser mig sålunda

icke kunna förorda utredningens förslag örn inrättande vid medicinalstyrelsens

sida av en särskild fullmäktigeinstitution.

Vad härefter angår den av utredningen ifrågasatta överflyttningen av

nötkreaturstuberkulosärendena till medicinalstyrelsen, vill jag, som härom

samrått med chefen för socialdepartementet, på de av utredningen

anförda skäl obetingat giva min anslutning åt detta förslag. Den nuvaran
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. May.ts proposition nr 234.

de uppdelningen av veterinärärendena på två ämbetsverk innebär en dualism,

som icke kan vara till gagn för den statliga veterinära verksamheten

såsom helhet betraktad. Bibehållandet av nötkreaturstuberkulosavdelningen

under lantbruksstyrelsen måste anses otillfredsställande jämväl

ur den synpunkten, att frågor rörande bekämpandet av tuherkelsjukdomar

bland nötkreaturen i brist på övrig veterinär sakkunskap hos lantbruksstyrelsen

ligger i en enda fackkunnig persons hand, nämligen föredragandens

för tuberkulosärenden inom styrelsen. Då i medicinalstyrelsen

finnes ytterligare veterinär liksom även medicinsk sakkunskap, kan det

motses, att vid en koncentrering till denna styrelse av nötkreaturstuberkulosärendena

dessa skola få en mångsidigare bedömning än för närvarande

är fallet. Jag torde i detta sammanhang få omförmäla, att såsom framgår

av ett vid nötkreaturstuberkulossakkunnigas den 21 oktober 1930 avgivna

betänkande med förslag till ytterligare åtgärder för bekämpande av tuberkulos

hos nötkreatur fogat protokoll över de sakkunnigas sammanträde

med ombud för 19 hushållningssällskap i riket samtliga närvarande förklarade

sig vara ense örn att den centrala administrationen av åtgärderna

mot kreaturstuberkulosen borde förläggas till medicinalstyrelsen. Jag får

alltså tillstyrka, att ifrågavarande avdelning inom lantbruksstyrelsen nu

indrages samt att ärenden rörande undersökning med tuberkulin och därmed

i samband stående åtgärder överflyttas till medicinalstyrelsens ämbetsförvaltning.

Likaså torde den genom nämnda avdelning omhänderhavda

övervakningen av den s. k. pastöriseringslagens efterlevnad böra

övertagas av medicinalstyrelsen. Till de i samband härmed stående organisationsfrågorna

återkommer jag i det följande.

IV. Vissa mera begränsade administrativa frågor.

1. Utbetalningar från statens avdikningsanslag.

Enligt gällande bestämmelser för statsbidrag fräd statens avdikningsanslag

och lån från statens avdikningslånefond (kungörelser nr 257/1926,

ändring nr 215/1929, och nr 258/1926, ändring nr 166/1929) skola beviljade

statsbidrag och lån utbetalas från statskontoret till vederbörande bidragsrespektive

låntagare.

I sitt den 5 november 1927 avgivna betänkande angående besparingar

och förenklingar i statskontoret hava 1926 års besparing ssakkunnig a bland

annat framställt förslag därom, att utbetalningarna av bidrag från statens

avdikningsanslag oell därmed även vården och bevakandet av de

säkerhetshandlingar, som skola avgivas för utbekommande av dylika bidrag,

måtte överflyttas från statskontoret till lantbruksstyrelsen. De sakkunniga,

som sedermera förnyat och vidhållit sitt ifrågavarande förslag

i det av dem i januari 1928 avgivna betänkandet rörande besparingar och

förenklingar inom lantbruksstyrelsen och stuteriöverstyrelsen m. m„ erinra

till en början, att förslag i enahanda riktning tidigare framkommit

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Majlis proposition nr 234.

från statskontoret, nämligen i dess skrivelse till chefen för finansdepartementet

den 26 mars 1923 i fråga örn möjligheten av begränsning av statskontorets

arbetsuppgifter, ävensom från riksräkenskapsverket i särskild

skrivelse i ärendet till Kungl. Majit den 21 oktober 1924. Rörande det

närmare innehållet i nu berörda skrivelser ävensom rörande frågans vidare

behandling tillåter jag mig hänvisa till besparingssakkunnigas redogörelse

härutinnan, vilken i huvudsak finnes återgiven i statsverkspropositionen

till 1928 års riksdag (VII H. T., p. 3, sid. 8—10). Här må endast

erinras, att departementschefen i nyssnämnda proposition för sin del stannade

vid det uttalandet, att frågan örn överflyttning av utbetalningarna

av bidrag från statens avdikningsanslag torde höra anstå, till dess 1926

års besparingssakkunnigas förslag örn förenklingar och besparingar i

lantbruksstyrelsen underställts Kungl. Maj:ts prövning. Detta uttalan

de lämnades av riksdagen utan erinran.

I sitt utlåtande över besparingssakkunnigas förslag uttalade lantbruksstyrelsen

vissa betänkligheter och ifrågasatte, huruvida den besparing

för statsverket, som härigenom skulle möjliggöras —• indragning av en amanuenstjänst

i statskontoret — borde tillmätas avgörande betydelse för

reformens genomförande. Därest det emellertid möjliggjordes för lantbruksstyrelsen

att bereda styrelsens redogörare arbetshjälp av någon betydenhet,

ville styrelsen för sin del icke absolut motsätta sig ett genomförande

av besparingssakkunnigas ifrågavarande förslag.

I förevarande fråga yttrar jordbruksutredningen:

Av vad som framkommit till belysning av frågan, huruvida utbetalningarna

från statens avdikningsanslag borde överflyttas till lantbruksstyrelsen,

syntes till en början framgå, att därigenom någon mera avsevärd

arbetsbesparing icke stöde att vinna. För lantbruksstyrelsens del skulle

förslaget snarast kräva viss personalförstärkning, och för statskontorets

vidkommande skulle den därstädes vunna lättnaden allenast möjliggöra

indragning av en amanuens med halvtidstjänstgöring. Det syntes sålunda

med skäl kunna ifrågasättas, örn genom reformen någon besparing av

betydelse vore att förvänta.

För bidragstagarna skulle emellertid ett genomförande av ifrågavarande

förslag onekligen medföra, att beviljade bidrag skulle något snabbare

komma dem tillhanda. Någon exakt uppgift å denna tidsvinst stöde givetvis

ej att erhålla. Den påräkneliga förkortningen av den väntetid,

bidragstagarna måste underkasta sig, innan rekvirerade bidrag kunde

komma dem till handa, syntes emellertid, enligt vad utredningen genom

förfrågningar i de av frågan berörda ämbetsverken inhämtat, genomsnittligt

kunna beräknas till allenast cirka en å två veckor. Reformen syntes

sålunda icke heller ur denna synpunkt innebära någon mera avsevärd

fördel.

Å andra sidan syntes en dylik reform kunna innebära vissa icke oväsentliga

nackdelar. Lantbruksstyrelsens kassagöromål skulle avsevärt

svälla ut med påföljd, att icke blott styrelsens redogörare finge sin arbetsbörda

i betydande mån ökad utan även administrativa byrån — bland

annat med tanke på att det jämväl skulle komma att åvila lantbruksstyrelsen

att handhava vården och bevakandet av de säkerhetshandlingar,

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

som skola avgivas för utbekommande av bär ifrågavarande statsbidrag

— skulle få sina uppgifter i fråga örn kassagöromålen utökade, en enligt

utredningens mening med hänsyn till de övriga viktiga åligganden, som

ankomme på sistnämnda byrå, icke önskvärd utveckling. Det syntes utredningen

vidare, att lantbruksstyrelsen icke utan fog såsom en avigsida

med den ifrågasatta reformen betecknat det förhållandet, att bidragstagare,

som för genomförandet av avdikningsföretag tillika beviljats lån

ur statens avdikningslånefond, skulle för utbekommande av sina statsunderstöd

nödgas ha med två ämbetsmyndigheter att göra.

Vägdes de med den ifrågasatta överflyttningen förenade fördelar och

nackdelar emot varandra, funne utredningen övervägande skäl tala emot

reformen ifråga. Utredningen ansåge sig sålunda åtminstone för närvarande

icke böra förorda en dylik överflyttning.

Utredningen ville i här avhandlade fråga slutligen framhålla, att hela

spörsmålet otvivelaktigt skulle komma i ett helt förändrat läge, därest

lantbruksstyrelsen, såsom av riksräkenskapsverket ifrågasatts, upptoges

bland statsverkets huvudförvaltningar och därmed försåges med dragningsrätt

å statsverkets gemensamma giroräkning i riksbanken. I samband

med en sådan förändring skulle frågan örn en allmän överflyttning

till lantbruksstyrelsen av utbetalningar från de anslag, vilkas ändamål

folie inom styrelsens ämbetsområde — och således även från statens avdikningsanslag

— bliva aktuell. En sådan reform, som för sitt genomförande

bland annat syntes förutsätta, att styrelsen utrustades med viss

ytterligare arbetskraft, syntes emellertid icke kunna åvägabringas utan

att hava föregåtts av särskild utredning.

Länsstyrelsen i Örebro län anser övervägande skäl tala för att lantbruksstyrelsen

handhar utbetalandet av avdikningsbidragen.

Statskontoret finner, att jordbruksutredningen anfört goda skäl för att

utbetalningen av bidrag från statens avdikningsanslag överflyttas från

statskontoret till lantbruksstyrelsen först i samband med att sistnämnda

ämbetsverk erhåller dragningsrätt å statsverkets giroräkning.

Lantbruksstyrelsen förklarar sig principiellt icke hava något att erinra

mot övertagandet av nu ifrågavarande utbetalningar, därest erforderlig

arbetshjälp lämnades redogöraren eller denne bereddes motsvarande

lättnad i sina nuvarande arbetsuppgifter. Emellertid anser styrelsen,

att med reformens genomförande bör tillsvidare anstå.

Vad angår frågan örn lantbruksstyrelsens upptagande bland statsverkets

huvudförvaltningar yttrar styrelsen, att denna reform icke syntes

för styrelsen eftersträvansvärd. Enligt styrelsens förmenande vore det

mest naturligt, att statskontoret såsom penningförvaltande verk handhade

dessa anslag, i den mån icke bestyret med utbetalningarna på grund

av särskilda omständigheter överlämnats till eller eljest övertagits av

lantbruksstyrelsen. Det bleve en ganska vidlyftig sak för lantbruksstyrelsen

att helt övertaga alla dessa anslag, och reformens genomförande

förutsatte därför nödvändigtvis en ökning av styrelsens arbetskrafter,

möjligen genom överflyttning av arbetskraft från statskontoret. Därmed

syntes jämväl följa, att styrelsens redogörare gåves tjänsteställning såsom

kamrerare, liksom fallet vore i andra större dylika huvudförvaltningar,

såsom byggnadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, kommerskollegium m.

fl. sådana. Styrelsen hade emellertid icke funnit anledning att nu närmare

ingå på denna fråga, som för sitt avgörande fordrade särskild utredning.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. May.ts proposition nr 234.

Departements
chefen.

I detta sammanhang torde jag böra omförmäla, att ordföranden i allmänna

civilförvaltningens lönenämnd, generaldirektören E. Stridsberg, i

särskilt yttrande till nämndens utlåtande över jordbruksutredningens betänkande

uttalat, att vid en så genomgripande omorganisation av lantbruksstyrelsen,

som nu vore i fråga, spörsmålet örn styrelsens medelsförvaltande

verksamhet borde tagas under omprövning. Åtskilligt syntes

tala för att handhavandet av nionde huvudtitelns anslag, i vad anginge

sådana verksamhetsgrenar, som sortera under lantbruksstyrelsen, borde

överflyttas från statskontoret till lantbruksstyrelsen. Härigenom skulle

även viss personalöverföring möjliggöras, särskilt som det ej längre

skulle bliva erforderligt att till statskontoret för yttrande remittera ett

flertal ärenden, som i allt fall måste handläggas i lantbruksstyrelsen.

Då frågan, vilken myndighet — statskontoret eller lantbruksstyrelsen —

lämpligen bör handhava bestyret med utbetalningarna av avdikningsbidragen

och avdikningslånen i viss mån äger sammanhang med spörsmålet

örn lantbruksstyrelsens upptagande bland statsverkets huvudförvaltningar,

vilket sistnämnda spörsmål kräver särskild utredning, är jag

nu icke beredd att taga ställning till förstnämnda fråga, utan ansluter

jag mig till den av utredningen uttalade uppfattningen, att någon överflyttning

av ifrågavarande bestyr för närvarande icke bör äga rum. Jag

torde få tillägga, att det förslag till omorganisation av lantbruksstyrelsen

m. m., jag i det följande framlägger, icke är betingat av huruvida en

reform i nu berörda hänseenden framdeles kommer till stånd eller ej.

2. Undersöknings- och försöksanstaltens för sötvattensfisket administrativa

ställning.

Genom beslut vid 1930 års riksdag antogs ett av Knut och Alice

Wallenbergs stiftelse gjort erbjudande att för upprättande av en fullt

tidsenlig undersöknings- och försöksanstalt för sötvattensfisket m. m.

ställa visst belopp till lantbruksstyrelsens förfogande, varjämte riksdagen

för budgetåret 1930/1931 beviljade vissa belopp till avlöningskostnader

och till omkostnader för driften av nämnda anstalt.

I den proposition, nr 264 år 1930, som låg till grund för riksdagens

nyssnämnda beslut, uttalade departementschefen beträffande ledningen

av ifrågavarande undersöknings- och försöksverksamhet, att det syntes

lämpligt, att denna, på sätt lantbruksstyrelsen hade föreslagit, förlädes

till lantbruksstyrelsen och utövades av föredraganden av ärenden rörande

sötvattensfisket. Därigenom skulle, fortsatte departementschefen,

bland annat vinnas garanti för att verksamheten inriktades på de för

det praktiska fisket viktigaste åtgärderna. Då emellertid spörsmål angående

omorganisation av lantbruksstyrelsen vore beroende av utredning

inom jordbruksutredningen, torde, yttrade departementschefen vidare,

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 234.

57

ifrågavarande anordning allenast böra givas provisorisk karaktär. Departementschefens

här återgivna uttalande lämnades av riksdagen utan

erinran.

I följd härav fungerar för närvarande föredraganden av ärenden rörande

sötvattensfisket inom lantbruksstyrelsen såsom föreståndare för

anstalten.

Såsom jag i det följande kommer att omförmäla, innefattar jordbruksutredningens

förslag till omorganisation av lantbruksstyrelsen icke någon

förändring i avseende å fiskeribyråns inom styrelsen nuvarande organisation.

Utredningen har emellertid upptagit till undersökning, huruvida

vid sådant förhållande den nya undersöknings- och försöksanstalten

för sötvattensfisket lämpligen bör sortera under lantbruksstyrelsen eller

ställas under annan ledning. Utredningen har härvid påpekat, att

närmast jämförbara forskningsanstalt på havsfiskets område, nämligen

hydrografisk-biologiska kommissionens havsfiskelaboratorium, är organiserad

som en självständig institution under egen styrelse. I denna styrelse

är för närvarande föredraganden i lantbruksstyrelsen av ärenden

rörande saltvattensfisket ledamot. Enligt utredningens mening kunna

skäl anföras till förmån för var och en av nämnda båda organisationsformer,

och utredningen har icke tilltrott sig kunna avgöra, vilken av

de båda organisationsformerna vore på lång sikt den för fiskerinäringen

ändamålsenligaste. Vid sådant förhållande har utredningen ansett sig

icke böra föreslå någon ändring i den nu för anstalten provisoriskt tilllämpade

organisationsformen.

Beträffande frågan rörande föreståndarskapet för anstalten har utredningen

berört en annan tänkbar lösning av detta spörsmål, än den

som år 1930 provisoriskt kom till stånd, nämligen att en av laboratorerna

vid anstalten utsåges till anstaltens föreståndare. Ehuru utredningen

finner principiella betänkligheter kunna tala emot sammankopplandet

av administrativ tjänst med ledarebefattning vid forskningsinstitution,

anser sig likväl utredningen, örn ock icke utan tvekan, böra tillstyrka, att

föreståndarfrågan vid anstalten tillsvidare ordnas på sätt för närvarande

är fallet. Utredningen förutsätter emellertid, att denna anordning icke

fastlåses, utan att ändring lätt kan vidtagas, därest anordningen i en

framtid skulle visa sig olämplig.

En reservant inom jordbruksutredningen, friherre F. Lilliecreutz, ifrågasätter,

om det kan vara lämpligt att åt ett hårt belastat administrativt

ämbetsverk anförtro planläggningen och anordnandet av en vetenskaplig

institution, avsedd för ett förhållandevis så nytt forskningsområde som

det nu ifrågavarande. Enligt reservantens mening torde den nödvändiga

kontakten mellan forskningsanstalten och lantbruksstyrelsen kunna etableras

på ett vida ändamålsenligare sätt än att koppla de båda institutionerna

samman under en administrativ ämbetsman.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

Av myndigheternas utlåtanden över jordbruksutredningens betänkande

framgår, vad nu föreliggande fråga angår, i huvudsak följande.

Statskontoret finnér visserligen mycket tala för den åsikten, att anstalter

för bedrivande av vetenskaplig forskningsverksamhet helst böra

vara fristående institutioner. Då emellertid den nuvarande anordningen

så sent som år 1930 genomförts såsom ett provisorium, anser ämbetsverket

någon tids ytterligare erfarenhet böra vinnas, innan ändring vidtages.

Lantbruksstyrelsen förklarar sig vidhålla sin tidigare tillkännagivna

uppfattning, att undersöknings- och försöksanstalten för sötvattensfisket

bör sortera direkt under lantbruksstyrelsen och att föredraganden inom

styrelsen för frågor rörande sötvattensfisket bör vara föreståndare för

anstalten. Styrelsen bar i detta sammanhang även framhållit önskvärdheten

av att anstalten snarast möjligt uppföres å ordinarie stat.

Även Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott bar tillstyrkt

den nuvarande organisationen för anstalten såsom en provisorisk

anordning.

Däremot hava länsstyrelsen i Örebro län och Kronobergs läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott tillkännagivit sin anslutning till de

synpunkter, som framförts av förenämnda reservant inom jordbruksutrednirgen.

Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ifrågasätter,

huruvida ej anstalten bör ställas under en särskild styrelse.

Såsom framgår av det anförda, bar anknytningen till lantbruksstyrelsen

av den nya undersöknings- och försöksanstalten för sötvattensfisket

betingats bland annat av det önskemålet, att anstaltens verksamhet härigenom

måtte kunna inriktas på de för det praktiska fisket viktigaste

åtgärderna. Givetvis kunna skäl också anföras för att en forskningsanstalt

sådan som den nu ifrågavarande ställes under en fristående ledning.

Emellertid anser jag i likhet med jordbruksutredningen och statskontoret,

att i avvaktan på närmare erfarenhet rörande anstaltens verksamhet

någon definitiv ståndpunkt nu icke bör tagas till frågan örn

anstaltens framtida organisationsform. Jag förordar sålunda, att någon

förändring nu icke vidtages vare sig i avseende å anstaltens ställning såsom

en till lantbruksstyrelsen ansluten institution eller i avseende å föreståndarskapet

för anstalten.

I enlighet härmed torde ock anstalten enligt min mening böra tillsvidare

bibehållas å extra stat.

3. Trädgårdsskötselns representation inom den centrala statsförvaltningen.

Uti statsverkspropositionen till 1920 års riksdag (IX H. T., p. 1) framlade

Kungl. Majit förslag örn inrättande å lantbruksstyrelsens stat av

cn byrådirektörsbefattning för trädgårdsärenden. Såsom framgår av

statsrådsprotokollet i ärendet anförde vederbörande departementschef till

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

59

motivering för förslaget, att lian. med hänsyn såväl till i ärendet framhållna

omständigheter, vilka för trädgårdsodlingens del gjorde det önskvärt,

att en särskild målsman för denna näring erhölle plats i lantbruksstyrelsen,

som ock till att lantbrukshyrån, enligt vad departementschefen

inhämtat, hade så stor arbetsmängd, att dess arbetskrafter fortfarande

endast med stor svårighet kunde nöjaktigt handlägga ärendena i rätt

tid, funne sig höra tillstyrka inrättandet av den föreslagna befattningen

för trädgårdsärenden och vad med dessa ärenden kunde anses sammanhänga.

I sitt utlåtande i anledning av propositionen underströk jordbruksutskottet,

att åt ifrågavarande befattningshavare, som icke syntes utskottet

kunna bliva fullt sysselsatt med trädgårdsärendena, borde i den mån

tiden sådant tilläte uppdragas att jämväl taga befattning med andra å

lantbrukshyrån förekommande ärenden. I enlighet med jordbruksutskottets

hemställan biföll riksdagen Kungl. Maj:ts förslag.

Såsom jordbruksutredningen framhållit, hava vissa av de utredningsorgan,

som sedermera haft att i besparande syfte verkställa översyn över

ämbetsverkens, däribland lantbruksstyrelsens, personalförhållanden, haft

sin uppmärksamhet riktad på de arbetsuppgifter, som ankomma på ifrågavarande

byrådirektör hos lantbruksstyrelsen. Sålunda framhöll den

besparingsnämnd, som på hösten 1922 på Kungl. Majlis uppdrag verkställde

en särskild granskning av ämbetsverkens äskanden av anslag å

riksstaten för budgetåret 1923/1924, i fråga örn lantbruksstyrelsens personalbehov,

att det syntes kunna ifrågasättas, örn byrådirektörens för

trädgårdsärenden arbetskraft vore fullt utnyttjad, och att det finge förutsättas,

att i den mån denne befattningshavares tid ej toges i anspråk

för de uppgifter, för vilka han ursprungligen avsetts, han tilldelades annat

arbete, för vilket han kunde vara lämplig.

Sedermera hava 1926 års besparingssakkunniga i sitt meranämnda utlåtande

angående besparingar och förenklingar i lantbruksstyrelsen och

stuteriöverstyrelsen m. m. uttalat, att ifrågavarande byrådirektörstjänst,

som tydligen icke kunde skänka sin innehavare full sysselsättning, borde

ombildas till en befattning såsom statskonsulent i trädgårdsskötsel, i avlönings-

och tjänstgöringshänseende likställd med statskonsulenterna

inom vissa grenar av lanthushållningen.

Jordbruksutredningen, som upptagit till närmare behandling frågan

örn trädgårdsnäringens representation inom lantbruksstyrelsen, yttrar

härutinnan följande.

Enligt utredningens mening krävde trädgårdsnäringen med hänsyn till

sin speciella karaktär viss representation inom administrationen, även

örn utredningen icke kunnat undgå att finna, att inom lantbruksstyrelsen

handlagda ärenden, som anginge trädgårdsskötseln, varit jämförelsevis

fåtaliga och icke heller av särdeles omfattande art. De hittills mest betydande

trädgårdsärendena av administrativ art sammanhängde med trädgårdsundervisningens

ledande och inspektion av densamma. Att den nu
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Majlis proposition nr 234.

varande byrådirektörsbefattningen för trädgårdsärenden måhända fått

mindre betydelse, än man från början tilltrott densamma, syntes sammanhänga

med att de — jämte undervisningsärendena — viktigaste frågorna

rörande denna näringsgren vore i stor utsträckning av merkantil

karaktär, till vilka spörsmåls lösande staten i endast ringa grad ansett

sig kunna eller böra medverka. I sistnämnda hänseende borde emellertid

— liksom i fråga örn jordbruksnäringen i allmänhet — med den starka

accentuering, som jordbrukets ekonomiska spörsmål på senare år erhållit,

en förändring förutsättas komma att inträda, en utveckling som syntes

kunna medföra gagn för näringen i fråga, särskilt som trädgårdsskötseln

i landet under senare år erhållit väsentligt ökad betydelse.

De ärenden av administrativ art, som sammanhängde med trädgårdsodlingen,

vore emellertid, även örn en ökning däri skulle inträda, enligt

utredningens uppfattning icke av den omfattning, att de motiverade inrättandet

inom lantbruksstyrelsen av en särskild byrå för deras handläggning.

Å andra sidan kunde utredningen icke heller dela 1926 års

besparingssakkunnigas uppfattning, att den nuvarande byrådirektörsbefattningen

borde omändras till en statskonsulenttjänst för trädgårdsärenden.

Med den utveckling, som den lokala konsulentverksamheten på ifrågavarande

område nått, ävensom med hänsyn till den liknande verksamhet,

som utövades av olika organisationer på trädgårdsodlingens område,

förelåge enligt utredningens mening icke tillräckliga skäl att anordna

statlig konsulentverksamhet på detta område.

Såsom antytts syntes ifrågavarande representant för trädgårdsskötseln

inom den centrala administrationen kunna förväntas få sig förelagda

arbetsuppgifter av delvis ganska vitt skild natur. Det förefölle sannolikt,

att en avsevärd del av hans verksamhet åtminstone för den närmaste

tiden komme att bliva förlagd å det ekonomiskt kommersiella området.

Jämväl i fortsättningen syntes dock såsom hittills undervisningen å trädgårdsskötselns

område i främsta rummet komma att taga hans tid och

krafter i anspråk. Därest det emellertid skulle visa sig, att de för denne

tjänsteman ifrågasatta uppgifter beträffande trädgårdsskötseln och vad

dit vore att hänföra icke skulle giva honom full sysselsättning, syntes

han enligt utredningens mening kunna anförtros även uppgifter därutöver,

såsom handhavande av biblioteksgöromål i lantbruksstyrelsen och

redigering av dess årsberättelse.

En av jordbruksutredningens ledamöter, frih. Lilliecreutz, har förklarat

sig icke kunna dela utredningens mening, att trädgårdsnäringen tarvade

särskild representation inom administrationen. Nämnda reservant

har ansett, att, därest inom lantbruksstyrelsen krävdes särskild sakkunskap

för handläggning av trädgårdsärenden, denna borde kunna erhållas

antingen efter de linjer 1926 års besparingssakkunniga anvisat genom en

befattningshavare i avlönings- och tjänstehänseende jämställd med statskonsulent

eller ock genom samverkan med den med statsmedel understödda

Sveriges pomologiska förening.

Länsstyrelsen i Örebro län och förvaltningsutskottet inom Hallands

läns hushållningssällskap hava beträffande frågan örn trädgårdsskötselns

representation inom lantbruksstyrelsen givit sin anslutning åt de synpunkter,

som i ämnet uttalats av reservanten frih. Lilliecreutz. Stats
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj-.ts proposition nr 234.

kontoret har yttrat, att, då enligt vad jordbruksutredningen anfört byrådirektörens

för trädgårdsärenden arbetskraft icke kunnat i full utsträckning

utnyttjas, det med fog kunde ifrågasättas, huruvida en särskild befattning

för här avsedda ärenden alltjämt borde bibehållas. En indragning

av befattningen skulle emellertid medföra, att den nuvarande innehavaren

av densamma skulle uppföras å övergångsstat, och med hänsyn

härtill syntes frågan örn tjänstens indragning lämpligen kunna anstå,

till dess tjänsteinnehavaren avginge. Lantbruksstyrelsen har erinrat

örn vad styrelsen beträffande sagda byrådirektörsbefattning anfört i

utlåtande över 1926 års besparingssakkunnigas förslag till besparingar

och förenklingar i lantbruksstyrelsen. Styrelsen hade därvid framhållit,

att trädgårdsnäringens omfattning och betydelse samt dess från det

egentliga jordbruket i olika avseenden artskilda natur utgjorde motiv för

att densamma representerades inom statsförvaltningen av en befattningshavare

i mera ansvarsfull ställning. En omläggning av ifrågavarande

byrådirektörstjänst enligt besparingssakkunnigas förslag skulle innebära

ett visst underskattande av trädgårdsnäringens betydelse och vara ägnad

att bland denna närings utövare väcka misstro till statens goda vilja

att främja näringens utveckling och förkovran. Styrelsen hade också

framhållit såsom sin uppfattning, att det knappast kunde vara riktigt

att, såsom besparingssakkunniga gjort, mäta befattningens betydelse enbart

efter antalet föredragna ärenden. Av befattningens nuvarande innehavare

hade därjämte under de gångna åren bedrivits en omfattande

propagandaverksamhet genom föredrag och skrifter för näringens höjande

och utveckling. Styrelsen vore för sin del övertygad därom, att befattningen

i fråga under de år som gått varit av betydelse för trädgårdsnäringen

och fyllt de uppgifter, vilka närmast motiverat dess tillkomst.

I nu förevarande sammanhang yttrar lantbruksstyrelsen i huvudsak

följande.

Lantbruksstyrelsen kunde icke dela jordbruksutredningens uttalade

uppfattning, att ifrågavarande byrådirektörsbefattning haft sin största

betydelse för trädgårdsundervisningens ledande och för inspektionen av

denna undervisning. Tvärtom hade denne befattningshavares uppgifter,

framförallt genom en mera personligt lagd verksamhet, främst varit inriktade

på trädgårdsproduktionens främjande och därmed sammanhörande

avsättningsfrågor, såsom export- och importfrågor, tullfrågor berörande

trädgårdsnäringen samt spörsmål örn sortering och förpackning

utav olika trädgårdsprodukter m. m. Jämväl i fortsättningen syntes befattningens

tyngdpunkt böra ligga på nu nämnda verksamhetsområden,

och sålunda icke, såsom utredningen syntes förmena, undervisningen å

trädgårdsskötselns område förutsättas i främsta rummet komma att taga

byrådirektörens tid och krafter i anspråk. Då denna undervisning vore

begränsad till fyra trädgårdsskolor och ett antal — låt vara icke så

ringa — kortare kurser inom trädgårdsfacket, syntes det lantbruksstyrelsen

uppenbart, att ifrågavarande undervisningsärenden icke kunde förväntas

mera uteslutande fylla hans tid.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Majlis proposition nr 234.

Departementschefen.

Enligt styrelsens uppfattning vore syftet med den ifrågavarande tjänsten

helt förfelat, därest den i enlighet med utredningens förslag anknötes

till en eventuellt nyinrättad avdelning för undervisningsärenden i

lantbruksstyrelsen. Dess plats vore på den allmänna lantbruksavdelningen.

Också hade han under senare år mer och mer tagits i anspråk för

olika utredningar åt byråchefen å lantbruksbyrån. I den mån förekommande

arbetsuppgifter för trädgårdsärendena icke helt upptoge byrådirektörens

tid, syntes han jämväl i fortsättningen böra biträda byråchefen

å den egentliga lantbruksbyrån, med vilken hans uppgifter såsom

trädgårdsnäringens målsman närmast sammanhängde.

Lantbruksstyrelsen har för sin del bestämt yrkat, att inom styrelsen

fortfarande må finnas en särskild föredragande för trädgårdsärenden och

att dennes verksamhet framgent som hittills må vara inriktad på de

egentliga trädgårdsärendena, det vill säga de som avse själva trädgårdsproduktionen

oell avsättningen av trädgårdens produkter.

Såsom jag redan omförmält anfördes år 1920 såsom ett av motiven för

inrättande av en ordinarie byrådirektörsbefattning för trädgårdsärenden

inom lantbruksstyrelsen, att styrelsens lantbruksbyrå hade så stor arbetsmängd,

att dess arbetskrafter endast med stor svårighet kunde nöjaktigt

handlägga förekommande ärenden i rätt tid. Genom anställande av en

särskild föredragande för trädgårdsärenden avsågs sålunda att åstadkomma

en viss avlastning av lantbruksbyråns, enkannerligen byråchefens,

arbetsbörda. Sedermera hava de olika gransknings- och utredningsorgan,

som haft att undersöka arbetsförhållandena inom lantbruksstyrelsen,

nu senast uppenbarligen även jordbruksutredningen, hyst viss tvekan,

huruvida de speciella arbetsuppgifter inom styrelsen, som sammanhänga

med trädgårdsnäringen, äro av den omfattning, att de kunna helt

utnyttja en för dessa göromål särskilt anställd tjänsteman.

Jordbruksutredningen har emellertid i sitt omorganisationsförslag upptagit

en byrådirektör för trädgårdsärenden. Såsom skäl härför anför

utredningen, att undervisningen å trädgårdsskötselns område i fortsättningen

liksom hittills skulle i främsta rummet komma att taga hans tid

och arbetskraft i anspråk. Men därjämte håller utredningen för sannolikt,

att en avsevärd del av hans verksamhet åtminstone under den närmaste

tiden komme att bliva förlagd till det ekonomiskt kommersiella

området.

För egen del har jag i likhet med förutnämnda reservant inom utredningen

och vissa av de i ärendet hörda myndigheterna kommit till den

uppfattningen, att tillräcklig anledning icke förefinnes att inom lantbruksstyrelsen

bibehålla en på trädgårdsodlingens område speciellt utbildad

befattningshavare. Jag har nämligen genom vad som i denna

fråga förekommit icke blivit övertygad örn att denne befattningshavares

arbetstid kan komma att i fortsättningen bliva helt utnyttjad för de uppgifter,

som skulle åvila honom i hans egenskap av föredragande för träd
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. May.ts proposition nr 234.

gårdsärenden. Genom den uppdelning av den nuvarande lantbruksbyrån

på två byråer, vilken jag i det följande förordar och varigenom bland

annat lantbruksundervisningen skulle få en egen företrädare inom styrelsen,

skulle styrelsens arbetskrafter för beredning av de till den nuvarande

lantbruksbyrån hörande ärenden komma att icke oväsentligt

ökas. Det kan därför förutses, att styrelsen i fortsättningen icke skall

sakna erforderlig arbetskraft för att kunna ägna trädgårdsnäringen, liksom

andra binäringar inom jordbruket, sitt verksamma stöd. Därmed förfaller

enligt mitt förmenande ett av de skäl, som ursprungligen anfördes

för befattningens inrättande. I anledning av vad jordbruksutredningen

och lantbruksstyrelsen anfört rörande de ekonomiskt kommersiella uppgifter,

som skulle åvila denne byrådirektör, vill jag redan nu nämna,

att i mitt organisationsförslag ingår anställande av en särskild föredragande

för jordbruksekonomiska ärenden i allmänhet.

Jag finner mig alltså icke kunna understödja jordbruksutredningens

förslag örn en särskild föredragande för trädgårdsärenden inom lantbruksstyrelsen.

Till frågan örn den nuvarande befattningens avveckling

återkommer jag i det följande.

V. Statskonsulenterna å lanthushållningens område.

För statskonsulenter och deras biträden är för närvarande under riksstatens

nionde huvudtitel uppfört ett ordinarie förslagsanslag av 49,800 kronor.

Från ifrågavarande anslag utbetalas dels avlöningar till fyra ordinarie

statskonsulenter i lönegraden B 24, nämligen en i boskapsskötsel, en i svinskötsel,

en i får- och getskötsel samt en i mejerihushållning, dels arvoden

å 2,500 kronor till två stipendiater i boskapsskötsel och mejerihushållning,

dels ock reseersättningar till statskonsulenter och stipendiater. Statskonsulenterna

och stipendiaterna lyda i och för tjänsten under lantbruksstyrelsen

och stå under dess inseende.

Enligt den för statskonsulenterna gällande instruktionen (kungörelse nr

393/1925) har statskonsulent inom den gren av lanthushållningen, för vilken

han är anställd, till uppgift att söka i vad på honom ankommer verka

för vederbörande näringsgrens förkovran inom landet, att för sådant

ändamål med uppmärksamhet följa såväl den tekniska som den ekonomiska

utvecklingen inom näringsgrenens område, att meddela allmänheten

råd och upplysningar i dithörande spörsmål, att med ledning av

vunnen erfarenhet lämna lantbruksstyrelsen meddelanden om vederbörande

näringsgrens ståndpunkt och hos styrelsen föreslå åtgärder till dess

befrämjande samt att i övrigt biträda lantbruksstyrelsen vid fullgörandet

av dess åligganden å ifrågavarande verksamhetsområde.

För dessa uppgifters fullgörande åligger det statskonsulent särskilt:

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Majlis proposition nr 234.

att stå i förbindelse med de hos hushållningssällskapen anställda tjänstemän

inom vederbörande näringsgren för utbyte av erfarenhetsrön och upplysningar;
att

på anmodan av lantbruksstyrelsen granska och till styrelsen avgiva

yttrande angående från hushållningssällskapen, andra institutioner eller

enskilda inkomna framställningar, som beröra vederbörande näringsgren;

att vid lämpliga tillfällen på uppdrag av lantbruksstyrelsen hålla föredrag

för spridande av intresse för utveckling och höjande av den näringsgren,

han företräder, samt lämna anvisningar angående lämpligaste sätten

härför;

att när så befinnes lämpligt, på uppdrag av lantbruksstyrelsen vid lantbruksinstituten

föreläsa i ämnen, som beröra hans verksamhetsområde;

samt

att på uppdrag av lantbruksstyrelsen företaga resor inom landet för att

utröna vederbörande näringsgrens ståndpunkt, vaka över beviljade statsanslags

ändamålsenliga användning samt inspektera med statsmedel anordnade

utbildningskurser för särskilda yrkesutövare inom näringsgrenen.

Därutöver åligger det vederbörande husdjurskonsulenter att var och en

inom sitt verksamhetsområde dels genom råd och upplysningar samt biträde

med anskaffande av avelsdjur, dels ock genom samarbete med hushållningssällskapen

och dessas premieringsnämnder och tjänstemän på

området söka leda aveln i den riktning, som bäst lämpar sig för de olika

orterna.

Jordbruksutredningen framhåller nu i sitt betänkande, att ifrågavarande

befattningshavare, vilkas arbetsuppgifter från början uteslutande

voro inriktade på upplysnings- och instruktionsverksamhet ute i landet, så

småningom fått sin verksamhet förändrad, i det att de pedagogiska uppgifterna

alltmera undanträngts och en uppenbar tendens till förvandling

av dessa tjänster till byråbefattningar gjort sig märkbar. Till denna förändring

syntes flera orsaker hava samverkat. Genom utvidgad och förbättrad

lantbruksundervisning och dennas underlättade tillgänglighet samt

på grund av hushållningssällskapens övertagande i stor utsträckning av

den direkta folkupplysningsverksamheten på lanthushållningens område,

bland annat genom konsulenter av olika slag såsom jordbruks-, husdjursoch

mejerikonsulenter, hade behovet av vägledning genom särskilda statskonsulenter

blivit allt mindre och mindre. Denna utveckling hade ytterligare

befordrats genom tillkomsten av organisationer och institutioner

av olika slag. Så hade på husdjursavelns område framvuxit riksföreningar

för vissa djurslag eller raser, vilka föreningar på sina program bland

annat hade upplysningsverksamhet å respektive områden, i vissa fall genom

egna konsulenter.

Samtidigt som sålunda nya befattningshavare eller organisationer tillkommit,

vilka fått arbetsuppgifter, som delvis sammanfallit med statskonsulenternas,

hade från lantbruksstyrelsens sida en strävan gjort sig

gällande att knyta dessa konsulenter närmare till styrelsen, varigenom

åsyftats att vinna bättre kontakt med utvecklingen inom de skilda nä
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

65

xingsgrenarna. Därtill komme, att statsmakterna funnit lämpligt att bereda

lantbruksstyrelsen möjlighet att i viss utsträckning utnyttja statskonsulenterna

för rent administrativa bestyr, varigenom i viss grad lantbruksstyrelsens

behov av förstärkning i arbetskrafterna kunnat tillgodoses.

Enligt instruktionen vore statskonsulent numera under den tid, då han

icke vore upptagen av tjänsteresa, skyldig att i likhet med styrelsens övriga

tjänstemän fullgöra regelbunden tjänstgöring å tjänsterummet.

Denna förändring i statskonsulentbefattningens karaktär har föranlett

jordbruksutredningen att upptaga till närmare undersökning frågan om

behovet för framtiden av till lantbruksstyrelsen ankniitna tjänstemän för

konsulentverksamhetens på jordbruksområdet tillgodoseende. Härom yttrar

utredningen:

Såsom utvecklingen av statskonsulentinstitutionen kommit att gestalta

sig, hade jordbruksutredningen icke kunnat undgå att ställa sig frågan,

huruvida ifrågavarande befattningar alltjämt kunde sägas försvara sin

plats inom administrationen. Vid besvarandet av denna fråga hade utredningen

till en början ansett sig kunna konstatera, att alltfort konsultativ

verksamhet å lanthushållningens område vore behövlig och sålunda alltjämt

måste upprätthållas, ävensom att denna verksamhet icke kunde undvara

statligt understöd. Då man åter komme till frågan örn formen för

denna verksamhet, syntes utredningen erfarenheten tydligt hava givit vid

handen, att dylik verksamhet borde, i den mån den ej utövades genom jordbrukarnas

egna riksorganisationer på här åsyftade områden, organiseras

och bedrivas lokalt. Konsulenter med mindre distrikt syntes nämligen

kunna förutsättas komma i bättre kontakt med jordbrukarna och äga möjlighet

att smidigare anpassa sin verksamhet efter de skiftande lokala förutsättningarna.

Det hade också visat sig, att medan statskonsulenternas

rådgivande verksamhet alltmera avtagit och numera till stor del upphört,

hushållningssällskapens behov av konsulenter av olika slag alltfort ökat,

ett behov som av statsfinansiella skäl endast ofullständigt kunnat tillgodoses.

Utredningen vore följaktligen av den uppfattningen, att det behov

från den jordbrukande allmänhetens sida av en med statens stöd anordnad

konsulentverksamhet, som må göra sig gällande, borde tillgodoses

— på sätt redan i stor utsträckning ägde rum — genom hos hushållningssällskapen

eller hos näringsutövarnas egna organisationer anställda konsulenter.

Utredningen har härefter undersökt, huruvida ett bibehållande av ifrågavarande

befattningar kunde med hänsyn till de övriga funktioner, som

vore med dem förenade, anses motiverat. Utredningen anför härom följande.

Sin främsta betydelse syntes statskonsulenterna numera äga såsom rapportörer

hos lantbruksstyrelsen, envar ifråga om sin näringsgren. De tre

statskonsulenterna å husdjursskötsel^ område befunne sig under större

delen av sommarhalvåret på förrättningsresor ute i landet, huvudsakligen

i syfte att på lantbruksstyrelsen uppdrag leda och deltaga i arbetet med

premiering och stamboksföring av djur. De komme därvid i nära kontakt

med djurägarna, lärde känna dessas synpunkter och önskemål samt förvärva

en god kännedom örn det allmänna tillståndet beträffande vederbörande

näringsgren. Vad som sålunda under resorna inhämtades, kunde lant
JUh(ing

lill riksdagens protokoll 7.9.?.?. 1 saini. Yr u

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

bruksstyrelsen under statskonsulcnternas efterföljande tjänstgöring inom.

styrelsen direkt tillgodogöra sig. Med hänsyn till de begränsade möjligheter

till egna resor i landet, som till följd av arbetsbördans storlek stöde

chefen för lantbruksbyrå!! till buds, vore denna information via statskom

sulenterna för närvarande av stor betydelse. Vad salunda sagts beträffande

statskonsulenterna på husdjursskötsel^ område gällde även ifråga örn

statskonsulenten i mejerihushållning, vilken likaledes hade att företaga

tjänsteresor till olika delar av landet, bland annat för inspektion av mejerianläggningar,

deltagande i ostlagerbedömuingar och smörprovningar

m. m.

Med lantbruksstyrelsen nuvarande organisation syntes sålunda statskonsulenterna

med hänsyn till berörda verksamhet fylla en viktig uppgift.

Annorlunda syntes däremot förhållandena härutinnan komma att

gestalta sig. därest styrelsen erhölle en sådan förändrad organisation, att

styrelsens chef och ledamöter själva bleve i tillfälle att i tillräcklig utsträckning

uppehålla direkt kontakt med jordbrukets utövare och dera»

organisationer. Utredningens omorganisationsförslag hade tagit sikte på

nödvändigheten av ökade möjligheter för styrelsens ledamöter i detta

hänseende. Ej heller ur denna synpunkt skulle då ett bibehållande av

statskonsulenterna vara av behovet påkallat.

En av statskonsulenternas på husdjursområdet för närvarande viktigaste

uppgifter bestode i deras befattningstagande med den riksstamboksföringv

som nu ombesörjdes av lantbruksstyrelsen. I och med tillkomsten av representativa

avelsföreningar, var och en beträffande sin ras omspännande

hela landet, hade emellertid enligt utredningens förmenande organ skapats,

som måste anses ägnade att kunna, givetvis under statens ledning

och kontroll, omhändertaga all stamboksföring beträffande respektive djurslag.

Utredningen hade också utrönt, att inom de olika ifrågakommande

avelsföreningarna starkt gjort sig gällande, att den genom lantbruksstyrelsens

försorg försiggående stamboksföringen lämpligen borde övertagas

av föreningarna själva.

Den utökade verksamhet från avelsföreningarnas sida, som skulle bliva

en följd av deras övertagande av stamboksföringen ävensom i övrigt av

statskonsulentinstitutionens avskrivning, komme givetvis att medföra ökade

kostnader för dem, en ökning som måste förutsätta, att organisationerna

ifråga i form av förstärkta statsanslag utrustades med bättre resurser till

fullföljande av sina viktiga uppgifter. Då det syntes kunna antagas, att

lantbruksstyrelsen, därest statskonsulenterna å husdjursskötsel^ område

indroges, understundom kunde bliva i behov av den sakkunskap å respektive

verksamhetsområden, som förefunnes inom de olika avelsföreningarna,

syntes det vara lämpligt, att Kungl. Majit såsom villkor för tillgodonjutande

av statsbidrag föreskreve, att respektive förening skulle vara

pliktig att på anmodan av lantbruksstyrelsen utan kostnad för statsverket

ställa sin sakkunskap till lantbruksstyrelsen förfogande.

Utredningen har sålunda räknat med att lantbruksstyrelsen befattning

med djurs intagande i riksstamböcker och med dessa böckers redigering

och utgivning skulle kunna avvecklas.

På grund av nu anförda omständigheter har jordbruksutredningen kommit

till den uppfattningen, att de motiv, som på sin tid föranledde inrättandet

av här ifrågavarande konsulentbefattningar, numera nästan helt och

hållet bortfallit. Och då utredningen ej heller funnit dessa befattningar

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

67

erforderliga för fullgörande av de övriga uppgifter, som senare tillagts

dem, finner utredningen för sin del tiden vara inne för en slutlig avveckling

av statskonsulentinstitutionen.

I fråga örn stipendiaterna erinrar utredningen, att syftet med deras anställande

varit att trygga rekryteringen av statskonsulenttjänsterna på

husdjursskötsel^ och mejerihanteringens område. Därest statskonsulenterna

nu indroge-s, skulle denna anledning för stipendiaternas fortsatta

anställning bortfalla. Den utbildning jämväl för mejeri- och husdjurskom

sulentbefattningar hos hushållningssällskapen, som stipendiatanställningen

varit ägnad att skänka, har enligt utredningens åsikt även förlorat i

betydelse, sedan genom inrättande av en lantbrukshögskola i Ultuna och

omläggning av undervisningen vid Alnarps lantbruksinstitut betydligt

ökade förutsättningar vunnits att utan statsmakternas särskilda åtgärder

erhålla väl kvalificerade personer för befattningar av ifrågavarande

slag. Utredningen förutsätter, att i avvaktan på den högre lantbruksundervisningens

fullständiga genomförande den nuvarande stipendiatinstitutionen

liksom hittills får stå under lantbruksstyrelsen ledning, för

att sedermera helt upphöra.

I detta sammanhang har utredningen ock väckt fråga, huruvida icke

i samband med stipendiatinstitutionens upphörande ett antal inrikes resestipendier

borde inrättas i syfte att bereda väl meriterade aspiranter på

konsulentbefattningar tillfälle att praktiskt vinna inblick i de med dylik

befattning förenade göromål.

I särskilt yttrande till jordbruksutredningens betänkande har ledamoten

av utredningen frih. Lilliecreutz anfört, att han biträtt utredningens förslag

örn statskonsulentinstitutionens indragning endast med stor tvekan och

allenast under intryck av att denna institution kommit att utnyttjas för

uppgifter, som måste anses ligga vid sidan örn dem, som bort vara för

befattningshavarna det väsentliga.

För ett genomförande av jordbruksutredningens förslag angående statskonsulentinstitutionens

avveckling uttala sig länsstyrelsen i Örebro län,

förvaltningsutskotten inom Uppsala och Hallands läns hushållningssällskap

ävensom — dock endast under vissa uttryckligen angivna förutsättningar

— förvaltningsutskotten inom Östergötlands och Skaraborgs, läns

hushållningssällskap. Förvaltningsutskottet inom Kronobergs läns hushållningssällskap

har förklarat sig icke vilja motsätta sig förslaget. Sveriges

allmänna lantbrukssällskap har intet att i princip erinra mot detsamma.

Statskontoret Ilar ansett sig svårligen kunna taga ställning till

spörsmålet om statskonsulentinstitutionens avveckling.

Närmast i avstyrkande riktning gå yttrandena från lantbruksstyrelsen

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Kungl. Maj-.ts proposition nr 231.

samt förvaltningsutskotten inom Stockholms oell Västerbottens läns hushållningssällskap.

Av de gjorda uttalandena inhämtas i huvudsak följande.

Statskontoret. Jordbrnksutredningens förslag örn indragning av statskonsulentbefattningarna

skulle på grund av den långa tid, som förflöte,

innan de nuvarande statskonsulenterna uppnådde pensionsåldern, först i

framtiden kunna medföra besparingar. Ämbetsverket kunde svårligen

fatta ståndpunkt till detta spörsmål utan att hava tagit del av lantbruksstyrelsen

yttrande i frågan.

Lantbruksstyrelsen. Då jordbruksutredningen i sin utredning angående

statskonsulenterna i viss mån syntes framställa den omständigheten,

att statskonsulenterna i sin verksamhet i viss utsträckning frångått det ursprungliga

syftet därmed och i stället inriktats på nya arbetsuppgifter, såsom

en nyhet, ville lantbruksstyrelsen erinra, att denna omläggning uti

ifrågavarande befattningshavares arbetsuppgifter tvärtom fullt medvetet

genomförts av statsmakterna vid den år 1918 beslutade omorganisationen

av statskonsulentinstitutionen, varigenom nya och vidgade arbetsuppgifter

tillädes dessa befattningar.

I den instruktion för statskonsulenterna, som utfärdades den 8 oktober

1918 (nr 914) i anledning av den beslutade omorganisationen, funnes också

de nya arbetsuppgifterna uttryckligen angivna. Förutom ett allmänt angivande

av de tidigare arbetsuppgifterna för statskonsulenterna, såsom att

verka för vederbörande näringsgrens förkovran inom landet, att med uppmärksamhet

följa utvecklingen inom näringsgrenens område, att meddela

allmänheten råd och upplysningar samt att med ledning av vunnen erfarenhet

lämna lantbruksstyrelsen meddelanden örn vederbörande näringsgrens

ståndpunkt och hos lantbruksstyrelsen föreslå åtgärder till dess

befrämjande, fastsloges sålunda i omförmälda instruktion såsom tjänståliggande

för varje statskonsulent, bland annat, att, i den mån han icke

vore upptagen av tjänsteresa, vara under tjänstetiden tillstädes inom lantbruksstyrelsen,

att biträda styrelsen vid handläggning av ärenden, som folie

inom hans verksamhetsområde, ävensom, när han därom anmodades, såsom

föredragande därvid deltaga, att vaka över beviljade statsanslags ändamålsenliga

användning, att inspektera med statsmedel anordnade utbildningskurser,

samt, särskilt för husdjurskonsulenternas vidkommande,

att söka utöva ledning av vederbörande avel.

Givet vore, att de nya, viktiga förvaltningsuppgifter, som sålunda pålagts

statskonsulenterna, måste medföra en delvis ny inriktning av deras

verksamhet, något som även i verkligheten inträffat. Styrelsen kunde

icke se annat, än att utredningens uttalade uppfattning angående statskonsulentverksamheten

innebure en kritik och ett underkännande av de motiv,

som varit vägledande för statsmakternas beslut vid 1918 års omorganisation

av statskonsulentinstitutionen, och att samma omorganisation i

själva verket varit ett misstag.

Denna uppfattning kunde lantbruksstyrelsen emellertid icke dela. Tvärtom

ansåge styrelsen, att de uppgifter, som år 1918 tillädes statskonsulenterna,

måste anses vara mycket viktiga och mera betydelsefulla för vederbörande

näringsgren än den tidigare undervisningsverksamheten, som givetvis

förlorat i betydelse på grund av den konsulentverksamhet, som numera

utövades av hushållningssällskap och avelsföreningar. Enligt styrelsens

förmenande hade statskonsulenterna också minst lika stort be
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 234. 69

rättigande nu som tidigare och ville styrelsen söka närmare motivera denna

sin uppfattning.

Den viktigaste uppgiften, som för närvarande tillkomme statskonsulenterna,

eller närmare bestämt liusdjurskonsulenterna, ansåge styrelsen för

sin del utan tvekan vara den att utöva ledningen av vederbörande avel.

Fråga vore emellertid nu, huruvida statskonsulenterna också i verkligheten

hade möjlighet att utöva något inflytande uti angivna hänseenden.

Härtill ville styrelsen svara, att så vore fallet. Statskonsulenterna

hade nämligen rika tillfällen att göra sitt inflytande gällande ifråga om

avelsarbetet vid premieringen i de lokala distrikten och därmed förenad

stamboksföring ävensom vid de ständigt återkommande besiktningarna

utav avelscentra, de s. k. kontrollgårdarna, det vill säga kreatursbesättningar

med högt avelsvärde, över vilka särskild kontroll anordnats angående

avkastning, utfodring och härstamning m. m., samt vid svinavelstationer,

fåravelstationer och getavelstationer.

Beträffande särskilt statslconsulenternas medverkan vid premieringsarbetet

kunde framhållas, att dessa deltoge i arbetet inom ett flertal av de

särskilda distrikten dels såsom ordförande i vederbörande premieringsnämnd,

dels ock på grund av särskilt förordnande av lantbruksstyrelsen att

följa premieringen.

Vad särskilt beträffade statskonsulenten i boskapsskötsel, hade denne

ytterligare möjlighet att påverka utvecklingen av denna näringsgren genom

den tillsyn, han utövade över kontrollföreningsverksamheten.

Genom statskonsulentinstitutiouens avveckling skulle de resultat, som

med mycket arbete uppnåtts ifråga örn enhetlig bedömning vid premiering

och stamboksföring, löpa fara att spolieras. Avelsföreningarnas konsulenter

kunde sannolikt aldrig få samma auktoritet gentemot de lokala intressena

som statskonsulenterna.

En annan mycket betydelsefull uppgift, som jämväl ålåge statskonsulenterna,

vore »att vaka över beviljade statsanslags ändamålsenliga användning».

Då staten ställde stora summor till förfogande för husdjursavelns

främjande, vore det givetvis av vikt, att en efffektiv kontroll övades däröver,

att dessa medel komme till avsedd nytta. Avskaffades statskonsulenterna,

vore det fara värt, att kontrollen jämväl inom förevarande förvaltningsområde,

i brist på annan möjlighet, komme att inskränkas till en

formell granskning å tjänsterummet.

Jämväl den i instruktionen statskonsulenterna tillagda ämbetsuppgiften

att inspektera med statsmedel anordnade utbildningskurser för särskilda

yrkesutövare inom respektive näringsgrenar måste enligt styrelsens

förmenande tillmätas värde. Med avseende härå ville styrelsen redan

nu uttala, att denna undervisning icke lämpligen helt borde inordnas

under en eventuell undervisningsbyrå eller avdelning inom styrelsen. Den

undervisning, varom här vore fråga — utbildningskurser för kontrollassistenter,

ladugårdsförman, kvinnliga ladugårdsskötare, svinskötare samt

mejeriskolor och elevmejerier — intoge nämligen såtillvida en särställning

inom lantbruksundervisningen, sorn densamma bedreves huvudsakligen

praktiskt och vore så speciell, att man icke kunde förvänta tillräckligt

ingående sakkunskap på dessa områden inom en sådan byrå eller avdelning.

Inspektionen av ifrågavarande undervisningsgrenar syntes därför

jämväl i fortsättningen böra utövas av vederbörande statskonsulenter.

Vad slutligen den i 1918 års instruktion fastslagna skyldigheten för statskonsulent

att tjänstgöra i lantbruksstyrelsen beträffade, vore att fram
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Majlis proposition nr 234.

hälla, att det skulle uppstå stora svårigheter för styrelsen vid handläggningen

av de förvaltningsuppgifter, som folie inom respektive statskonsulenters

verksamhetsområde, därest styrelsen icke längre hade tillgång till

statskonsulenternas speciella sakkunskap oell ingående kännedom örn förhållandena

på olika orter. Styrelsen ville i detta avseende anföra, att det

med hänsyn till denna sakkunskap och lokalkännedom vore till stor nytta

att vid granskning av från hushållningssällskap inkomna ansökningar örn

statsunderstöd för olika ändamål, fallande inom statskonsulenternas arbetsområde,

samt av sedermera inkomna berättelser angående statsmedlens

användning få nödig arbetshjälp utav dessa befattningshavare.

I nära samband med tjänstgöringsskyldigheten i lantbruksstyrelsen

stöde den jämväl av utredningen uppmärksammade, statskonsulenterna

åliggande uppgiften att vara rapportörer hos styrelsen, envar i fråga örn

sin näringsgren. Härigenom hade det varit möjligt för styrelsen att uppehålla

en mera omfattande förbindelse med de praktiska utövarna av ifrågavarande

näringsgrenar ävensom att få en ingående inblick i samma

näringsgrenars tillstånd och behov ute i landet, något som givetvis vore

av mycket stor betydelse för styrelsen vid fullgörande av sina uppgifter

uti här förevarande avseende.

Slutligen kunde här även erinras örn statskonsulenternas allmänna uppgift

att stå i förbindelse med hushållningssällskapen och deras tjänstemän,

speciellt husdjurs- och mejerikonsulenterna, ävensom att förmedla kontakten

dem emellan.

För statskonsulenten i mejerihushållning gällde, förutom vissa allmänna,

redan berörda uppgifter, jämväl vissa speciella tjänsteåligganden. Sistnämnda

statskonsulent hade sålunda till uppgift att främja osttillverkningens

utveckling och förbättrande. På detta område vore han den ende

speciellt sakkunnige, som stöde till styrelsens förfogande.

Vidare kunde erinras örn de arbetsuppgifter, som tillförts statskonsulenten

i mejerihushållning i anledning av 1930 års riksdags beslut örn inrättande

av en statens mejerilånefond, som handhades av lantbruksstyrelsen.

I samband med handläggningen av ansökningar örn lån hade det

visat sig erforderligt att i vissa fall låta statskonsulenten besöka platsen

för diskussion angående planläggningen, och vidare utförde statskonsulenten

ensam eller tillsammans med byggnadssakkunnig slutbesiktning av

mejerianläggningar, till vilkas utförande lån beviljats.

Enligt den nya förordningen angående kontroll å tillverkningen av

samt handeln med margarin, margarinost, fettemulsion och bönsyster

m. m., enligt vilken statskonsulenten i mejerihushållning hade att utöva

viss tillsyn a förordningens efterlevnad. Detta syntes förutsätta, att han

någon gång utan allt för stora mellanrum bordo besöka respektive margarinfabriker.

Han hade även att granska rapporter, som skulle ingivas

till lantbruksstyrelsen av de särskilda tillsyningsmännen vid dylik tillverkning.

Statskonsulenternas arbete på tjänsterummet bestode till alldeles övervägande

del i granskning av hushållningssällskapens ansökningar örn

statsunderstöd till olika ändamål till befrämjande av husdjursaveln samt

sill Iskapens berättelser över beviljade medels användande, vilken granskning

droge avsevärd tid. De sysselsattes vidare i icke obetydlig omfattning

med utredningar i förekommande ärenden angående bidrag av statsmedel

till speciella ändamål, angående undantag i olika avseenden från

gällande bestämmelser örn premiering och stamboksföring m. m., varförutom

de på uppdrag av byråchefen på lantbruksbyrån eller på eget initia
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kunell. Maj:ts proposition nr 234.

liv hade att verkställa specialutredningar av olika slag. Då statskonsulenterna

vidare enligt sin instruktion hade att hålla föreläsningar vid

lantbruksinstituten ävensom att hålla föredrag ute i landet på begäran

av hushållningssällskap och föreningar in. m., vore det givet, att även förberedelserna

härför toge icke ringa tid.

Vad slutligen beträffade deras befattning med riksstamböckerna, så vore

denna knappast av den omfattning, som man skulle hava anledning att

antaga på grund av den uppmärksamhet, utredningen ägnat däråt. Även

i detta avseende förelåge emellertid stor olikhet de olika konsulenterna

emellan.

Styrelsen ville icke helt förneka, att bestyret med riksstamböckerna möjligen

skulle, såsom jordbruksutredningen ifrågasatt, åtminstone i vissa

fall kunna övertagas av vederbörande avelsföreningar. Något som talade

mot en sådan anordning, vore emellertid, bland annat, att de hos avelsföreningarna

anställda konsulenterna, som skulle komma att handhava

stamboksföringen, icke torde kunna gentemot de enskilda djurägarna, i

vilkas intresse det givetvis läge att få så många djur som möjligt införda

uti vederbörande stambok, i tillbörlig grad uppehålla villkoren för djurs

införande i stamboken.

Enligt styrelsens uppfattning måste det anses vara till fördel för riksstamboksföringen,

att denna till viss grad vore lagd på statskonsulenterna

•och skedde på deras ansvar. Det syntes därför styrelsen önskligt, att så

även i fortsättningen kunde ske, i den mån denna uppgift läte sig förena

med statskonsulenternas övriga arbetsuppgifter.

Enligt utredningens förslag skulle stamboksföringen överlåtas på respektive

avelsföreningar. Utredningen gjorde emellertid det betydelsefulla

tillägget, att avelsföreningarnas stamhoksföring givetvis borde ske under

statens ledning och kontroll. Med avseende härå syntes i allt fall den

frågan hava berättigande, huru det skulle bliva möjligt för byråchefen

på jordbruksbyrån att med den personalutrustning, som utredningen föresloge

för byrån, och med de omfattande arbetsuppgifter, som eljest skulle

ankomma på honom, i nämnvärd grad kunna följa stamboksföringen över

gila dessa olika djurslag och raser och däröver öva nödig ledning och

kontroll.

Utredningen hade räknat med ökade statsunderstöd till avelsföreningarna

såsom en nödvändig följd av deras övertagande av stamboksföringen

och vissa andra uppgifter i anledning av statskonsulentbefattningarnas

indragning. Då utredningen uppskattade de nya anslagsbehov, som skulle

uppstå på grund av statskonsulentinstitutionens avveckling till 40,000 kronor,

vore det uppenbart, att någon besparing för staten icke kunde förväntas

uppkomma genom reformens genomförande. Tvärtom syntes en betydande

merutgift för staten därav bliva följden, åtminstone så länge statskonsulenterna

kvarstode på övergångsstat och uppbure avlöning.

. En indragning av statskonsulenterna skulle medföra stora svårigheter

för styrelsen att på tillfredsställande sätt fullgöra sina förvaltningsuppgifter,

särskilt inom de förvaltningsområden, som därav bleve närmast

berörda. Den livliga kontakt, som styrelsen tack vare statskonsulenterna

hittills haft möjlighet att uppehålla med avelsarbctet beträffande husdjuren

ävensom med mejerihanteringen, skulle härigenom upphöra, säkerligen

till skada lör vederbörande näringsgrenar. Det syntes icke vara möjligt

för en enda person — Ilar närmast byråchefen å lantbruksbyrån - - .att besitta en så ingående sakkunskap och förskaffa sig en så omfattande

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

erfarenhet i fråga om liela det avelsarbete inom olika djurslag oell raser,

att han utan stöd av specialutbildade medhjälpare skulle med framgång

kunna företräda dess intressen inom statsförvaltningen och utöva nödig

kontroll över användningen av de till husdjursavelns främjande beviljade

statsmedel.

Lantbruksstyrelsen har därför funnit sig böra bestämt avstyrka jordbruksutredningens

ifrågavarande förslag.

Skulle det emellertid anses påkallat att hålla frågan om statskonsulentbefattningarnas

fortsatta behövlighet öppen, syntes detta styrelsen kunna

ske genom meddelande av en föreskrift till statbestämmelserna, att statskonsulentbefattning

icke finge vid inträffande vakans återbesättas med

ordinarie innehavare, förrän Kungl. Majit efter verkställd utredning —

eventuellt efter riksdagens hörande — därtill länmat tillstånd. En dylik

anordning skulle med hänsyn till styrelsens uppfattning i föreliggande

fråga innebära den fördelen, att åtminstone de nuvarande statskonsulenterna

bibehölles i sina nuvarande funktioner.

Stockholms läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Förvaltningsutskottet

har utan att taga definitiv ställning till frågan om statskonsulenternas

indragning framhållit, att den genom vederbörande byråchefers

tjänsteresor vunna erfarenheten på olika områden icke kunde jämställas

med den sakkunskap, som statskonsulenterna på sina speciella områden

besutte. Förvaltningsutskottet vore närmast av den uppfattningen,

att förhållandena på de olika statskonsulenternas arbetsområden vore väsentligen

olika, varför det vore tänkbart, att vissa av befattningarna

borde åtminstone tillsvidare bibehållas, då andra kunde avvecklas.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Förvaltningsutskottet

delade utredningens uppfattning, att behovet av statskonsulenternas

rådgivande verksamhet numera väsentligt minskats, sedan

bland andra hushållningssällskapen i sin tjänst anställt konsulenter avolika

slag, Det syntes ock äga sin riktighet, att statskonsulenterna alltmera

tagits i anspråk för sådana åligganden, att de i stort sett fått karaktären

av byråtjänstemän. Då det vore utskottets uppfattning, att under

överskådlig tid de statliga åtgärderna till husdjursavelns främjande icke

blott behövde fortsättas utan även utvidgas, syntes det emellertid kunna

ifrågasättas, örn icke inom lantbruksstyrelsen behov av befattningshavare

för ifrågavarande åtgärders genomförande även för framtiden bomme att

föreligga. Utskottet vore av den meningen, att inom den tilltänkta jordbruksbyrån

nödvändigtvis borde finnas en mellangradstjänst — exempelvis

en byrådirektörsbefattning — vars innehavare skulle åligga att närmast

svara för de till byrån hörande ärendena rörande lmsdjursskötseln,

varigenom ock byråchefen bleve i tillfälle att genom resor komma i nära

kontakt med den praktiska verksamheten inom de områden av lanthushållningen,

som berörde byråns arbetsuppgifter. Under förutsättning att

vad sålunda framhållits komme att beaktas, syntes den ifrågasatta indragningen

av statskonsulenterna på husdjursskötselns område kunna

tillstyrkas.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Det kunde

icke förnekas, att statskonsulentinstitutionen förlorat i betydele i och med

att konsultativ och undervisande verksamhet kommit att i allt större omfattning

utövas genom konsulenter, anställda hos hushållningssällskapen,

och näringsidkarnas egna organisationer. Statskonsulenterna hade dock

fortfarande en viktig uppgift att fylla såsom rapportörer hos lantbruks
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

styrelsen oell för upprätthållande av kontakten mellan styrelsen och jordbrukets

utövare ävensom de olika lokala organen inom jordbruket. Utskottet

anser sig kunna tillstyrka utredningens förslag beträffande statskonsulentbefattningarnas

indragning allenast under den uttryckliga förutsättningen,

att den utav utredningen såsom erforderlig vitsordade kontakten

mellan lantbruksstyrelsen oell det praktiska jordbruket och dess

företrädare ute i landet verkligen komme att kunna upprätthållas genom

styrelsens egna ämbetsmän.

Förvaltningsutskottet har bestämt förordat en avveckling av riksstamboksföringen

inom lantbruksstyrelsen.

Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Örn ock

statskonsulenternas uppgift såsom rapportörer, var och en inom sitt område,

ur lantbruksstyrelsens synpunkt vägde tyngst, borde i detta sammanhang

ej heller förbises den roll de spelade såsom förmedlare av de olika länskonsulenternas

erfarenheter, vilket i flera hänseenden verkade befruktande

på den lokala konsulentverksamheten, särskilt i de mera periferiskt

belägna länen. Då detta mera kollegiala utbyte av erfarenheter mellan

stats- och länskonsulenter icke torde kunna bibehållas vid den mera inspekterande

verksamhet, som torde tillkomma en byråchef vid resor ute

i länen, syntes statskonsulentverksamheten alltjämt äga betydelse.

Av vad jordbruksutredningen anfört rörande statskonsulenternas nu- Departement

varande verksamhet synes med all tydlighet framgå, att numera en högst eWen.

väsentlig förskjutning ägt rum i deras arbetsuppgifter, i det att deras ursprungliga

åligganden såsom instruktörer och undervisare på husdjursavelns

och mejerihanteringens område ute i landet alltmera trängts i bakgrunden

och dessa tjänstemän i stället fått karaktär av byråtjänstemän

i lantbruksstyrelsen. Sedan hushållningssällskapen och de olika lantmannasammanslutningarna

— avelsföreningarna — på senare tid övergått

till att anställa egna konsulenter av olika slag, hava de undervisande och

rådgivande arbetsuppgifter, som tidigare fullgjorts av statskonsulenterna,

kommit att till övervägande del övertagas av lokalt arbetande konsulenter,

och statskonsulenternas huvudsakligaste uppgifter synas numera vara att

vid sidan av sitt byråarbete inom styrelsen fungera såsom rapportörer i

styrelsen och föreningslänkar mellan styrelsen, å ena, och hushållningssällskapen

och det praktiska jordbrukets utövare, å den andra sidan.

Jordbruksutredningen har med hänsyn till denna förändring i statskonsulenternas

tjänsteåligganden tagit under övervägande, huruvida numera

statskonsulentinstitutionen är av den betydelse, att den bör i fortsättningen

bibehållas, och därvid kommit till den uppfattningen, att de motiv, som på

sin tid föranledde inrättande av ifrågavarande tjänster, numera nästan

helt och hållet bortfallit. Då utredningen avsett, att genom en blivande

omorganisation styrelsens ledamöter själva skulle erhålla ökade möjligheter

att genom resor ute i landet uppehålla kontakten med de lokala organen

inom lantbruksförvaltningen och med det praktiska jordbrukets

män, har utredningen funnit statskonsulenternas uppgifter såsom rapportörer

m. m. icke vara av den vikt, att de motivera deras bibehållande.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Kungl. Majlis proposition nr 234.

Jag delar denna utredningens uppfattning. Det behov från jordbrukarnas

sida av en med statens stöd anordnad konsulentverksamhet, som må

göra sig gällande, torde lämpligen böra tillgodoses genom hos hushållningssällskapen

eller av jordbrukarnas egna organisationer anställda konsulenter,

varigenom den statligt organiserade konsulentverksamheten, i den

begränsade omfattning den ännu bedrives, synes kunna upphöra. Lantbruksstyrelsen

har visserligen i sitt utlåtande över utredningens betänkande

betonat betydelsen av det arbete, statskonsulenterna alltjämt utföra

genom sina förrättningsresor ute i landet ävensom under sin tjänstgöring i

lantbruksstyrelsen. Åtskilliga av de uppgifter, varmed statskonsulenterna

för närvarande hava att taga befattning, synas mig emellertid kunna med

fördel överlåtas på lokala organ. Vad särskilt angår den av jordbruksutredningen

berörda riksstamboksföring, vilken nu ombesörjes av statskonsulenterna

i husdjusskötsel under tjänstgöring i styrelsen och vid resor till

premieringsmöten o. dyl., torde denna kunna utan olägenhet anförtros åt

avelsföreningarna. Vidare synes det mig knappast nödvändigt för ledandet

och övervakandet från statens sida av avelsarbetet på husdjursskötsel^

område, att den centrala statsmyndighetens representanter aktivt deltaga i

premieringsnämndernas arbete, exempelvis såsom ordförande. För dylika

uppdrag torde tillgång på lämpliga personer förefinnas ute i orterna. Med

sådan begränsning i tjänsteåliggandena blir statskonsulenternas arbetsuppgift

huvudsakligen att vid sidan av det administrativa arbetet i lantbruksstyrelsen

å styrelsens vägnar utöva den inspekterande och kontrollerande

verksamheten på husdjursskötsel^ område. Det finnes då enligt

min mening icke längre anledning att bibehålla statskonsulentinstitutionen

såsom sådan. De på statskonsulenterna ankommande tjänsteuppgifterna

torde på ett mera ändamålsenligt sätt och med bättre utnyttjande av arbetskrafterna

kunna fullgöras, om vederbörande byrå inom lantbruksstyrelsen

i samband med den ifrågasatta omorganisationen utrustas med härför erforderliga

arbetskrafter. Härtill återkommer jag i det följande. I förevarande

sammanhang vill jag förorda, att de tre statskonsulenterna i husdjursskötsel

indragas.

Vad härefter angår statskonsulenten i mejerihantering, torde jag få framhålla,

att lantbruksstyrelsen jämväl i fortsättningen lärer hava behov av

en på mejerihanteringens område sakkunnig befattningshavare. Även en

sådan tjänsteman torde emellertid lämpligen böra direkt inordnas i styrelsens

organisation. Jag får sålunda jämväl tillstyrka, att statskonsulenten

i mejerihushållning indrages.

De nuvarande innehavarna av de fyra statskonsulentbefattningarna synas

böra i samband med statskonsulentinstitutionens avveckling uppföras å

lantbruksstyrelsen övergångsstat med skyldighet för dem att tillsvidare

tjänstgöra å byrå inom styrelsen.

Genom statskonsulenternas indragning skulle även de två nuvarande stipendiaterna

i husdjursskötsel och mejerihantering bliva för sitt egentliga

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kanyl. Maj:ts proposition nr 234.

ändamål såsom rekryteringspersonal till statskonsulentbefattningarna obehövliga.

Jordbruksutredningen bär på anförda skäl ansett stipendiaterna

böra under en viss övergångstid bibehållas och därvid stå under lantbruksstyrelsen

ledning. Jag anser mig emellertid av finansiella skäl icke kunna

tillstyrka detta förslag.

Vad slutligen angår den av jordbruksutredningen framförda frågan örn

inrättande av ett antal resestipendier att tilldelas väl meriterade aspiranter

till distriktskonsulent- och liknande befattningar, synes mig detta

spörsmål vara förtjänt av beaktande och böra framdeles tagas under närmare

övervägande.

VI. Lantbruksstyrclsens organisation.

Jordbruksutredningens förslag ifråga örn lantbruksstyrclsens framtida

uppgifter lämna i stort sett orubbat området för styrelsens ämbetsbefattning,

sådant detta bestämts i den för styrelsen gällande instruktion. Formellt

sett torde endast förslaget örn hästavelsärendenas överflyttande till

lantbruksstyrelsen innebära en ändring av gränserna för styrelsens ämbetsområde.

Emellertid innebär utredningens förslag om starkare inriktning

från styrelsens sida på ärenden, som röra den lägre lantbruksundervisningen

samt jordbrukets ekonomiska spörsmål, en väsentlig ökning i

den styrelsen åvilande arbetsbördan. A andra sidan skulle ett genomförande

av förslaget örn överflyttande till medicinalstyrelsen av handläggningen

av ärenden, som röra nötkreaturstuberkulos och kontroll å den s. k.

pastöriseringslagens efterlevnad, innebära viss minskning av lantbruksstyrelsens

arbetsområde. I sin helhet betraktade skulle, såsom utredningen

framhåller, de av utredningen framförda förslagen i avseende å lantbruksstyrelsen

framtida arbetsuppgifter ställa väsentligt ökade krav på styrelsen.

Då redan styrelsens nuvarande arbetsbörda ansetts vara av den storlek,

att en personalförstärkning vore erforderlig, har utredningen funnit

behovet för lantbruksstyrelsen av ytterligare arbetskraft framstå med

Ökad tydlighet.

1. Byråindelning.

Jordbruksutredningen har härefter upptagit till behandling spörsmålet,

i vad mån genomförandet av utredningens förslag angående lantbruksstyrelsens

framtida arbetsuppgifter kan anses påkalla ändringar ifråga örn

styrelsens nuvarande byråindelning. I detta hänseende anföres i utredningens

betänkande i huvudsak följande.

Den föreslagna överflyttningen till lantbruksstyrelsen av stuteriärendena

finner utredningen påkalla inrättandet därstädes av en särskild byrå för

dessa ärendens handläggning. Ehuru visserligen hästavelsärendena i jämförelse

med vissa andra ärendesgrupper, som icke ansetts påkalla inrättandet

av särskild byrå för deras handläggande, exempelvis ärendena angå
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. May.ts proposition nr 234.

ende nötkreatursaveln, kunde te sig av förhållandevis mindre betydelse,

har likväl utredningen med hänsyn till förevarande ärendens speciella

karaktär funnit deras behöriga tillgodoseende åtminstone för närvarande

motivera inrättandet av en särskild byrå. Ifrågavarande byrå skulle benämnas

stuteiibyrån.

Vad angår den nuvarande lantbruksbyrå!! bar det synts utredningen

uppenbart, att de byrån för närvarande åvilande uppgifterna äro av den

omfattning, att särskilda åtgärder äro nödvändiga för att desamma skola

kunna tillfredsställande fullgöras. Behovet bärav bar för utredningen

framstått så mycket klarare vid tanke på de ökade uppgifter, lantbruksstyrelsen

oell då närmast lantbruksbyrån skulle tilläggas ifråga om dels

den lägre lantbruksundervisningen genom inspektionens inflyttande i styrelse,

dels ock jordbrukets ekonomiska problem, därest utredningens förslag

i sådant hänseende bleve genomförda.

Då det gällt att söka utfinna vägar för att trygga tillfredsställande handläggning

av den mångfald ärenden, som faller inom lantbruksbyrå^ ämbetsområde,

bar utredningen till en början ansett det icke kunna lämpligen

ifrågasättas, att föredragningsskyldigbeteu beträffande alla dessa ärenden

skulle såsom hittills — med undantag för trädgårdshandel! och enklare

mejeriärenden — fortfarande åvila en enda person. Även om en sådan

föredragande bereddes all möjlig lättnad i form av till bans förfogande

ställda medhjälpare i underordnad ställning, vilka kunde i avsevärd utsträckning

ombesörja för de olika ärendenas handläggning erforderliga

utredningar, uppsätta koncept m. m., skulle dock uppgiften att föredraga

och bära ansvaret för alla ifrågavarande ärenden innebära ett arbete av

sådan omfattning, att de önskemål, som av utredningen ansetts lidra i främsta

rummet vara vägledande vid en omorganisation av lantbruksstyrelsen,

därigenom icke komme att, såvitt angår här ifrågavarande område, bliva

i tillbörlig mån tillgodosedda. Utredningen anser sig sålunda icke kunna

stanna vid en anordning i nu antydda riktning, utan finner fastmera en

delning av föredragningsskyldigheten beträffande ifrågavarande ärenden

ofrånkomlig.

En sådan delning av föredragningsskyldigheten syntes kunna ske efter

huvudsakligen två linjer. Antingen skulle delningen kunna genomföras

så, att samtliga ärenden alltjämt samlades å en byrå men där fördelades

mellan flera föredragande, t. ex. mellan chefen för byrån och ett antal

byrådirektörer, eller ock syntes delningen kunna förbindas med en klyvning

av själva byrån, varigenom sålunda de byrån tillhörande ärendena

skulle fördelas å två eller flera byråer.

Vad den förstnämnda av dessa vägar beträffade, hade den en given fördel

däruti, att därigenom i byråchefens person ett band mellan de olika

avdelningarna bibehöiles, varigenom garanti skapades för konsekvens och

Jcontinuitet i arbetet å byrån, ett förhållande som för de egentliga lantbruksärendenas

vidkommande, vilka sinsemellan ofta stöde i samband med

eller beroende av varandra, ansetts särskilt angeläget. Å andra sidan hade

denna utväg synts utredningen betänklig med hänsyn till den fara, som

enligt utredningens mening förelåge däri, att det skulle komma att visa

sig svårt att för sådana byrådirektörstjänster förvärva personer med den

höga kompetens, som borde fordras av tjänstemän med föredragningsskyldigliet.

Enligt utredningens uppfattning borde samtliga de befattningshavare

inom lantbruksstyrelsen, som anförtroddes självständig föredrag
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

ning av till lantbruksbyråns område hörande ärenden, äga — förutom erforderlig

teoretisk utbildning — praktisk erfarenhet och kunnighet i

fråga om de områden, som de satts att företräda. Så borde exempelvis en

föredragande av ärenden rörande undervisning eller av jordbruksärenden

själv lia under viss, icke alltför kort tid utövat undervisningsverksamhet

respektive verksamhet som jordbrukare eller på annat sätt genom sin verksamhet

varit i intim kontakt med jordbruket, exempelvis såsom sekreterare

hos hushållningssällskap. Enligt utredningens mening borde för befordran

till tjänst, som vore förenad med föredragningsskyldighet, i

regel icke ifrågakomma lägre befattningshavare inom lantbruksstyrelsen.

Det syntes utredningen i stället vara eftersträvansvärt, att till dylika

tjänster befordrades personer, som, efter det de någon tid utfört byråarbete

inom lantbruksstyrelsen, därefter utövat praktisk jordbruksverksamhet

eller eljest haft sin verksamhet nära knuten till det praktiska jordbruket.

På här ifrågavarande punkt mötte enligt utredningens mening en vägande

invändning mot det nu avhandlade systemet. Utredningen föreställde

sig nämligen, att det skulle bliva förenat med icke obetydliga svårigheter

att besätta dylik byrådirektörstjänst i lantbruksstyrelsen med

verkligt framstående kraft, då i regel sådana personer redan ute i livet

innehade relativt självständiga ställningar och därför näppeligen kunde

förutsättas vara benägna att inträda i ett ämbetsverk för att där bliva

inordnade under en byråchef. Betänkligheterna i detta avseende syntes

utredningen så starkt grundade, att denna utväg icke syntes böra ifrågakomma

utan tvingande skäl.

Det andra föreliggande huvudalternativet skulle innebära en fördelning

på flera byråer av det komplex av ärenden, som för närvarande folie inom

lantbruksbyråns område. Genom att välja denna linje skulle skapas mera

begränsade arbetsområden, som kunde bättre överskådas och behärskas än

den nuvarande lantbruksbyråns. Vidare förefunnes betydligt större utsikter

att kunna rekrytera dessa byråchefsposter med högt kvalificerade

personer, än vad fallet kunde förväntas bliva i fråga örn byrådirektörstjänster.

Genom val av denna linje skulle kunna förverkligas just vad utredningen

ansett som särskilt eftersträvansvärt: byråer av den omfattning,

att arbetsmaterialet kunde av byråchefen helt behärskas och tid bleve

honom övrig för initiativtagande, ledande och inspekterande verksamhet

inom sitt område. Denna utväg erbjöde enligt utredningens uppfattning

avgjorda fördelar framför den nyss omnämnda.

Den nuvarande lantbruksbyråns arbetsuppgifter, syntes i stort sett kunna

sägas hänföra sig till någondera av följande huvudgrupper, nämligen:

växtodling och växtförädling,

trädgårdsodling,

husdjursskötsel,

mejerihantering,

det mindre jordbruket,

lantbruksundervisning,

hushållningssällskapens organisation och verksamhet samt

avsättning av lantmannaprodukter och andra jordbruksekonomiska

problem.

Då de olika iirenden, som inrymdes under nyssnämnda grupper, ofta

stöde i samband mod eller vore beroende av varandra, vore det uppenbar
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

ligen av vikt att vid en delning av byrån söka tillse, att denna genomfördes

på sådant sätt, att de olika byråernas verksamhetsområden bleve

så avgränsade från varandra som omständigheterna kunde medgiva.

Vid uppgörande av sitt förslag till klyvning av lantbruksbyrån hade utredningen

låtit sig angeläget vara att trygga bästa möjliga handläggning

åt sådana uppgifter, som på senare tid kommit oell sannolikt för avsevärd

tid framåt komme att i särskild grad påkalla statsmakternas uppmärksamhet.

Efter företagen undersökning av olika möjligheter i nyssnämnda syfte

har utredningen till en början funnit undervisningsärendena vara av den

relativt självständiga beskaffenhet och tillika av den omfattning och vikt,

att de lämpligen kunde utgöra motiv för inrättande av en särskild byrå,

undervisning sbyrån. En särskild målsman i byråchefs ställning för liandhavande

av ärenden rörande lantbruksundervisning ansåge utredningen

redan under nuvarande förhållanden motiverad, men behovet härav skulle

bliva ännu större, därest den tillökade och betydelsefulla uppgiften att inspektera

de lägre lantbruksundervisningsanstalterna skulle i huvudsak

fyllas av befattningshavare inom lantbruksstyrelsen.

Vad beträffar denna byrås arbetsområde, borde enligt jordbruksutredningens

förmenande dit lämpligen hänföras icke blott ärenden, som rörde

undervisningen i lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolor samt inspektionen

över denna undervisning ävensom undervisningen vid lantbruks-,

mejeri- och trädgårdsinstitutet vid Alnarp och vid lanthushållningsseminariet

i Rimforsa utan även ärenden angående specialundervisningen

å lantbrukets område, såsom trädgårdsskolor och mejeriskolor ävensom

olika slag av specialkurser, såsom utbildningskurser för ladugårdsförmän

och svinskötare, fortbildningskurser för mejeripersonal, utbildningskurser

för mjölkbedömare, vandringsrättare, trädskötare och inträdessökande

i mejeriskolor för kvinnor samt undervisning för i mindre jordbruk

deltagande män och kvinnor ävensom av hushållningssällskapen anordnade

resor för lantbrukets studerande.

Med hänsyn till att de ekonomiska problemen på senare tid kommit att

intaga en alltmera framskjuten plats inom jordbruket har utredningen

ansett nödvändigt, att ifrågavarande problem jämväl från statens sida

ägnas uppmärksamhet. Enligt utredningens uppfattning äro de uppgifter,

som här vänta, av den vikt och krävande beskaffenhet, att för deras tillgodoseende

erfordras en särskild byrå i lantbruksstyrelsen. Denna byrå

borde lämpligen benämnas lantbruksekonomiska byrån.

Den huvudsakliga uppgiften för en lantbruksekonomisk byrå syntes böra

vara att handlägga sådana förvaltningsärenden, som avsåge jordbruket»

yttre omsättning, tagen i vidsträckt bemärkelse. Därvid borde särskilt

sådana frågor, som sammanhängde med avsättningen av lantbrukets produkter,

i betydande utsträckning komma att giva byrån sysselsättning.

Hit vore att hänföra sådana ärenden, som avsåge standardisering oell märkning

av olika slags lantbruksprodukter ävensom kontrollen över att i samband

därmed utfärdade kvalitetsbestämmelser efterlevdes. I nära anknytning

härtill stöde ärenden, som avsåge förädlingen utav lantbruksalster

— jordbrukets förädlingsindustrier — därvid mejerihanteringen särskilt

syntes förtjäna framhållas. Jämväl dessa ärenden syntes böra handläggas

å den lantbruksekonomiska byrån. Detta gällde alltså även frågor

rörande lån från statens mejerilånefond.

Byrån borde vidare hava sin uppmärksamhet riktad på åtgärder, som

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Majlis proposition nr 234.

kunde kava betydelse för utrikeshandeln med lantbruksprodukter. Det

kommersiella informationsväsendet på jordbrukets ock fiskets område borde

sålunda sortera under lantbruksekonomiska byrån, som borde verka för

ej mindre att ett omfattande och tillförlitligt fortlöpande rapportmaterial

anskaffades såväl beträffande de områden, där särskilda lantbruksattackéer

vore verksamma, som även från andra betydelsefulla länder, än

även att det sålunda insamlade informationsmaterialet snabbt ock effektivt

ställdes till näringslivets förfogande. De uppgifter, som i fortsättningen

syntes böra åvila staten beträffande smörprovningar och annan

jämförlig kontroll över jordbrukets exportvaror, borde jämväl handhavas

av lantbruksekonomiska byrån.

Lantmannakooperationen borde av byrån följas med uppmärksamhet, och

byrån borde även handlägga ärenden rörande lån från tillgängliga statliga

fonder till andelsrörelsens främjande.

Den lantbruksekonomiska byrån syntes jämväl böra vara forum för dea

kontroll, som stadgats beträffande den inrikes handeln med smör och ost,

liksom också för kontrollen å tillverkningen av och handeln med margarin

m. m.

Bland ytterligare ärenden, som synts böra i förekommande fall handläggas

av lantbruksekonomiska byrån, vore att nämna sådana, som avsåge

jordbrukets kapitalförsörjning ävensom jordbrukets transport- och fraktproblem.

Det kunde vidare ifrågasättas, huruvida icke ärenden rörande bokföringsverksamhet

vid jordbruket och dettas driftsekonomiska problem i allmänhet

lämpligen borde falla under ifrågavarande byrås förvaltningsområde.

Vad nyss sagts beträffande handläggningen av ärenden rörande jordbrukets

yttre omsättning gällde i tillämpliga delar örn motsvarande ärenden

avseende fiskerinäringen och trädgårdsskötseln. Dock finge härvid

givetvis förutsättas samråd med respektive fiskeribyrån och byrådirektören

i trädgårdsskötsel, och det kunde naturligtvis därvid i vissa fall tänkas

befinnas lämpligt, att föredragning skedde genom tjänsteman vid annan

byrå än den lantbruksekonomiska.

Den avlastning från lantbruksbyrå^ som skulle bli en följd av upprättandet

av två nya byråer, undervisningsbyrån och lantbruksekonomiska

byrån, vore att beteckna såsom synnerligen betydande, och ytterligare

uppdelning av förstnämnda byrå syntes därför enligt utredningens förmenande

åtminstone för närvarande icke vara erforderlig. De uppgifter,

som därefter skulle återstå för lantbruksbyrå^ vidkommande, kundo i

huvudsak innefattas under följande huvudrubriker, nämligen:

växtodling och växtförädling,

trädgårdsskötsel i den mån ärenden, som röra denna näringsgren, icke

tillhöra annan byrå,

husdjursskötsel,

det mindi-e jordbruket, med undantag för däri ingående undervisning,

samt

hushållningssällskapens allmänna organisation.

Dessa ärendegrupper vore visserligen betydande men dock icke mera

omfattande, än att de syntes lämpligen kunna handläggas å en byrå. Denna

byrå syntes lämpligen böra benämnas jordbruksbyrån.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Marits proposition nr 234.

Jordbruksutredningens förslag innebär alltså, att den nuvarande lantbruksbyrå^

inom lantbruksstyrelsen uppdelas i tre byråer, jordbruksbyrån,

undervisningsbyrån och lantbruksekonomiska byrån.

I avseende å lantbruksstyrelsen agrikulturtekniska byrå, fiskeribyrå

och administrativa byrå har jordbruksutredningen icke funnit anledning

att föreslå någon ändring i hittillsvarande arbetsuppgifter och organisatoriska

ställning. Utredningen har allenast förordat, att benämningen

agrikulturtekniska byrån förkortas till kulturtekniska byrån.

Det torde emellertid i detta sammanhang böra omnämnas, att utredningen

under arbetets gång varit inne på frågan, huruvida behov kunde

sägas föreligga för en uppdelning av den nuvarande fiskeribyrån på två

byråer, en för saltvattensfisket och en för sötvattensfisket. Utredningen

har emellertid icke kunnat finna en dylik delning åtminstone för närvarande

vara av behovet påkallad.

Slutligen har erinrats, att en överflyttning till medicinalstyrelsen av

de för närvarande till lantbruksstyrelsens förvaltningsområde hänförda

ärendena rörande nötkreaturstuberkulos och pastörisering av till kreatursföda

avsedd mjölk givetvis skulle medföra, att den utanför styrelsens

egentliga organisation stående tuberkulosavdelningen skulle indragas.

Enligt jordbruksutredningens förslag skulle alltså lantbruksstyrelsen

organiseras på sju byråer, nämligen:

jordbruksbyrån,

undervisningsbyrån,

lantbruksekonomiska byrån,

stuteribyrån,

kulturtekniska byrån,

fiskeribyrån och

administrativa byrån.

Rörande jordbruksutredningens förslag till byråindelning inom lantbruksstyrelsen

hava ämbetsverken anfört i huvudsak följande.

Statskontoret. Det har synts statskontoret, som örn en lämplig avgränsning

mellan ärendena å de av utredningen föreslagna byråerna knappast

skulle kunna genomföras, vilket särskilt gällde jordbruksbyrån och lantbruksekonomiska

byrån. Det torde nämligen icke sällan inträffa, att ett

ärende avsåge såväl produktion som avsättning av en jordbruksvara. Under

sådana omständigheter syntes det vara fara för att med den av utredningen

förordade byråindelningen ärenden av ungefär likartad beskaffenhet

komme att avgöras efter icke enhetliga principer, och att de åtgärder,

som vidtoges på föranstaltande av den ena byrån, motverkade

vad man å den andra byrån åsyftat. Utredningen hade emellertid ansett

generaldirektörens ensambeslutanderätt och hans befogenhet att påbjuda

samråd olika byråer emellan vid handläggningen av visst eller vissa

ärenden innebära tillräcklig garanti för enhetlighet i lantbruksstyrelsens

beslut. Med de omfattande arbetsuppgifter, som åvilade chefen för

lantbruksstyrelsen å jordbruksnäringens område, bleve han emellertid

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 234.

81

icke sällan förhindrad att närvara vid ärendenas handläggning, och vid

sådant förhållande ville det synas statskontoret, att särskilda åtgärder

borde vidtagas för ärendenas enhetliga behandling.

Jordbruksutredningen hade undersökt lämpligheten av att alltjämt bibehålla

lantbruksbyrån odelad, varvid dock föredragningen skulle fördelas

mellan byråchefen och ett antal byrådirektörer. I likhet nied utredningen

holle statskontoret före, att det skulle visa sig svårt att för sådana

byrådirektörstjänster förvärva personer med den höga kompetens,

som borde fordras av tjänstemän med föredragningsskyldighet.

Det skulle emellertid kunna tänkas vara lämpligt att vidtaga en sådan

anordning, att vid sidan av generaldirektören ställdes en överdirektör

med uppgift att särskilt ägna sig åt de tre byråer, vari lantbruksbyrån

skulle uppdelas. En sådan anordning skulle emellertid medföra ökade

kostnader och syntes jämväl i andra avseenden kunna visa sig vara

mindre ändamålsenlig.

Jordbruksutredningen hade även varit inne på tanken att mellan de

tre byråerna söka skapa ett sammanhållande band genom att låta dem

förenas till en särskild avdelning, till vars chef skulle förordnas en utav

cheferna för ifrågavarande byråer med bibehållande av sin byråchefstjänst.

Denna tanke hade utredningen emellertid icke ansett rådlig!

upptaga. Statskontoret ville emellertid erinra, att en anordning

med en byråchef såsom chef för en avdelning, under vilken hörde flera

byråer, med fördel blivit prövad i skolöverstyrelsen, och goda skäl syntes

statkontoret tala för genomförande av en liknande anordning inom

lantbruksstyrelsen. Enligt statskontorets mening borde därför uppslaget

att åt en byråchef i lantbruksstyrelsen lämna uppdraget att vara avdelningschef

tagas under övervägande. Avdelningschefen horde givetvis

hava ett särskilt arvode med samma belopp, som tillkomme avdelningschef

i skolöverstyrelsen, eller 500 kronor årligen.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd. Om det ock förhölle sig så,

att såsom jordbruksutredningen kunnat konstatera den nuvarande organisationen

för lantbruksärendenas handläggning inom lantbruksstyrelsen

icke vore tillfredsställande och att därför en uppdelning av arbetet

på mer än en byrå hade fog för sig, hade lönenämnden å andra sidan icke

kunnat undgå att finna att — även örn hänsyn toges till behovet av en

starkare inriktning från styrelsens sida på ärenden, som rörde den lägre

lantbruksundervisningen samt jordbrukets ekonomiska spörsmål — ett

genomförande av jordbruksutredningens ifrågavarande förslag skulle

medföra, att ämbetsverket bleve i viss mån överorganiserat. Detta förhållande

syntes särskilt framträda därutinnan, att —• frånsett tvenne

för speciella uppgifter avsedda befattningar, en byrådirektör för trädgårdsärenden

ävensom en byråinspektör för mejeriärenden — å dessa

byråer icke skulle finnas befattningshavare i mellangrads ställning, utan

det mera kvalificerade arbetet, däri föredragningsskyldigheten inbegripen,

uteslutande åvila byråcheferna. På detta sätt skulle organisationen

av dessa byråer komma att i avsevärd mån avvika från vad som eljest

i allmänhet kommit i tillämpning inom de centrala ämbetsverken och där

befunnits ändamålsenligt.

För sin del ville nämnden ifrågasätta, huruvida icke förevarande organisationsfråga

skulle kunna erhålla en tillfyllestgörande lösning genom

att den nuvarande lantbruksbyrån uppdelades i två byråer, varvid

den ena liimpligen kunde övertaga ärenden angående den lägre lant
Bihang

lill riksdagens prolokoll 10113. 1 sami. Nr T.Vt. (i

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Majlis proposition nr 234.

bruksundervisningen ävensom ärenden rörande de lantbruksekonomiska

spörsmålen samt den andra byrån övriga å den nuvarande lantbruksbyrån

förekommande arbetsuppgifter. Förstnämnda byrå kunde då tänkas

i personalhänseende böra utrustas med en särskild arbetskraft i

byrådirektörs ställning (B 28) för undervisningsärenden. För de speciella

arbetsuppgifterna i avseende å trädgårdsskötseln och mejerihanteringen

borde avses byråinspektörsbefattningar i lönegrad B 24. En sådan

organisation skulle otvivelaktigt vara till fördel för arbetets kontinuitet

inom byrån, på samma gång kvalificerad ersättare funnes för byråchefen,

då han på grund av semester eller av annan anledning vore frånvarande

från tjänsten eller han till följd av förrättningsresor vore hindrad

att tjänstgöra i styrelsen.

Därest emellertid i enlighet med vad jordbruksutredningen föreslagit

den nuvarande lantbruksbyrån uppdelades på tre olika byråer, skulle

det kunna ifrågasättas, huruvida icke någon av dessa tre byråer lämpligen

kunde övertaga jämväl beredningen av de ärenden, som eljest enligt

förslaget skulle ankomma på stuteribyråns handläggning. Med hänsyn

bland annat därtill, att lantbruksstyrelsen efter omorganisationen

skulle bliva centralmyndighet för statens hingstdepåer och stuteri, syntes

dock styrelsens verksamhet inom denna för styrelsen nya förvaltningsgren

kunna bäst främjas, örn inom styrelsen funnes inrättat ett särskilt

organ för stuteriärendena. Genom inrättandet av en särskild stuteribyrå

skulle ock tvivelsutan styrelsens behov av en fackkunnig målsman

för hästaveln kunna lättare tillgodoses.

Lantbruksstyrelsen, som i sitt yttrande rörande jordbruksutredningens

förslag till byråindelning utgått från att hästavelsärendena icke komme

att överflyttas till lantbruksstyrelsen, har anfört.

I likhet med jordbruksutredningen ansåge styrelsen, att ett bibehållande

i huvudsak på en hand utav föredragningsskyldigheten för hela

den nuvarande lantbruksbyråns arbetsområde, med den påbyggnad härpå

i fråga örn undervisningsärenden och lantbruksekonomiska ärenden,

som av jordbruksutredningen ifrågasatts och mot vilken styrelsen principiellt

icke hade något att erinra, icke längre vore möjlig, utan borde

en uppdelning av denna föredragningsskyldighet på lämpligt sätt komma

till stånd. Styrelsen ansåge sig också i stort sett kunna giva sin

anslutning till de synpunkter, som av utredningen anförts i fråga örn de

båda alternativ, som enligt utredningens uppfattning stöde till buds för

en uppdelning av nämnda föredragningsskyldighet. Emellertid syntes

det styrelsen, som örn härvid även vissa andra synpunkter borde komma

i beaktande.

Såsom villkor för en uppdelning syntes sålunda böra uppställas fordran

på att arbetsområdet skulle kunna delas på sådant sätt, att klara

gränslinjer erhölles mellan de olika delarna. Vidare borde denna uppdelning

ske på sådant sätt, att förvaltningsuppgifter, som naturligen

hörde ihop, ej åtskildes, varigenom uppdelningen skulle verka konstruerad

och säkerligen medföra oreda vid det dagliga arbetet.

Jordbruksutredningen syntes vid sin diskussion angående föredragningsskyldighetens

uppdelande på en enda byrå mellan byråchefen och

ett antal byrådirektörer endast hava räknat med den typ av byrådirektörsbefattningar,

som för närvarande funnes företrädd å lantbruksbyrån,

det vill säga byrådirektörsbefattningar i 26:e lönegraden. Styrelsen

ville med avseende härå erinra, att inom styrelsen, nämligen å fislceriby
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

rån, jämväl förekomme en annan typ därav, nämligen i 2S:e lönegraden.

Sistnämnda slag av byrådirektörer hade beträffande sitt arbetsområde

en mera självständig ställning gentemot byråchefen å byrån. Enligt

styrelsens instruktion gällde för byrådirektören å fiskeribyrån i tillämpliga

delar, vad som i samma instruktion stadgades för byråchef och ledamot

i styrelsen.

Vad först undervisningsärendena beträffade, syntes dessa kunna betraktas

utgöra ett för sig avgränsat område, som utan större svårighet

skulle kunna åtskiljas från övriga ärendegrupper. Något hinder att låta

undervisningsärendena utgöra en särskild byrå för sig kunde sålunda

icke sägas föreligga. Vad föredragandens löneställning beträffade, vore

styrelsen av den uppfattningen, att det måhända icke skulle vara ogörligt

att till en byrådirektörsbefattning i 28:e lönegraden kunna förvärva

en person med tillräckliga kvalifikationer i personligt hänseende. Då

emellertid denne föredragande skulle hava att utöva inspektion bland

annat över undervisningen vid lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet

vid Alnarp och det i övrigt måste anses angeläget med hänsyn till

inspektionsarbetet, att nödig auktoritet gåves åt inspektionsförrättaren,

syntes det jämväl styrelsen, som örn ifrågavarande föredragande borde

givas byråchefs tjänsteställning. I likhet med utredningen ville därför

även styrelsen förorda, att en särskild undervisningsbyrå upprättades

inom styrelsen. Beträffande denna byrås arbetsuppgifter kunde styrelsen

även i huvudsak ansluta sig till utredningens förslag. Inspektionen

över vissa slag utav specialundervisning, såsom mejeriskolor och elevmejerier

ävensom specialkurser för ladugårdsförman och svinskötare

m, m., syntes dock fortfarande som regel böra handhavas av respektive

statskonsulenter, givetvis i samverkan med undervisningsbyrån.

Vidkommande härefter de lantbruksekonomiska ärendena, syntes det

styrelsen, som örn läget beträffande dem vore i förevarande avseende

något annorlunda. Någon klar avgränsning mellan de lantbruksekonomiska

och de egentliga jordbruksfrågorna syntes nämligen knappast kunna

göras, då dessa frågor ofta sammanhängde och ej sällan ingrepe i varandra.

I själva verket kunde det sålunda sägas, å ena sidan, att växtodling

och husdjursavel, vilka utredningen förlagt till jordbruksbyrån,

vore i högsta grad lantbruksekonomiska problem, medan, å andra sidan,

exempelvis tillverkningen av smör och ost naturligen sammanhängde

med själva jordbruksproduktionen. Åstadkommandet av en enhetlig

smörkvalitet och framställandet av olika standardtyper utav ost sammanhängde

så nära med själva jordbruksproduktionen, att förekommande

ärenden härom naturligen borde vara tillförda föredraganden av

egentliga jordbruksärenden.

Styrelsen ansåge för sin del, att en klarare uppdelning skulle åstadkommas

beträffande här ifrågavarande arbetsuppgifter, därest man, å

ena sidan, till en grupp hänförde ärenden, som avsåge själva jordbruksproduktionen,

däruti inberäknade jordbrukets förädlingsindustrier, och,

å andra sidan, till en annan grupp alla ärenden, som avsåge jordbruksprodukternas

avsättning i mera vidsträckt bemärkelse.

Till den förra gruppen .skulle givetvis även höra kvalitetskontroll i

fråga örn jordbruksprodukterna.

Till den lantbruksekonomiska gruppen åter borde föras i huvudsak

iivriga av jordbruksutredningen i detta sammanhang nämnda ärendesgrupper,

det vill säga import- och exportfrågor, som berörde jordbro
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Majlis proposition nr 234.

ket, samt ärenden angående avsättning av jordbruksprodukter på den

inhemska marknaden, vidare reklam-, transport- och fraktfrågor, än vidare

ärenden rörande jordbrukets andelsrörelse och dettas kapitalförsörjning

ävensom i vissa fall statens utlåningsfonder, såvitt dessa avsåge

jordbruket, samt slutligen ärenden rörande bokföringsverksamheten vid

jordbruket.

Någon som helst anledning syntes emellertid icke finnas att till den

lantbruksekonomiska föredraganden överföra avsättningsfrågor berörande

fiskerinäringen och trädgårdsskötseln. För trädgårdsärenden

borde sålunda fortfarande finnas en särskild föredragande, vilken även

framdeles borde svara för trädgårdsnäringens avsättningsfrågor. Även

de båda föredragandena å fiskeribyrån syntes, liksom hittills, även i

fortsättningen böra handlägga avsättningsfrågor berörande fiskerinäringen,

vilka i övrigt krävde en speciell sakkunskap, som icke utan vidare

kunde förutsättas vara till finnandes hos föredraganden av de lantbruksekonomiska

ärendena.

Såvitt det ville synas, gjorde sig i jordbruksutredningens betänkande

en viss strävan gällande att göra föredragandens för de lantbruksekonomiska

ärendena arbetsområde så omfattande som möjligt, sannolikt i

syfte att därmed åstadkomma ett tillräckligt underlag av förvaltningsuppgifter

för upprättande av en särskild byrå för dessa ärenden. Med

den avgränsning av detta arbetsområde, som styrelsen nu föreslagit och

varigenom enligt styrelsens förmenande en mera naturlig uppdelning

av ifrågavarande ärendesgrupper skulle erhållas, bomme nämnda arbetsområde

att i avsevärd mån reduceras. Ehuru styrelsen ingalunda underskattade

de lantbruksekonomiska frågornas betydelse, ville det emellertid

synas styrelsen, som örn genom denna reducering av arbetsområdet

tillräckligt underlag för upprättandet av en särskild byrå för de

lantbruksekonomiska ärendena knappast skulle föreligga. Då, såvitt lantbruksstyrelsen

kunde döma, avgörande hinder knappast borde möta för

att erhålla en för föredragning av dessa ärenden fullt kvalificerad person,

även örn härför erbjödes en tjänsteställning såsom byrådirektör i

28:e lönegraden, syntes ej heller av denna anledning en ny byråchefsbefattning

behöva inrättas. Lantbruksstyrelsen ville därför ifrågasätta,

att man tillsvidare utginge från att, sedan undervisningsärendena frånskilts

från den nuvarande lantbruksbyråns arbetsområde, återstående

ärendegrupper bibehölles å en enda byrå, givetvis dock med särskild

föredragande för de lantbruksekonomiska ärendena. Byrån, som fortfarande

borde behålla benämningen lantbruksbyrå^ skulle sålunda uppdelas

i två avdelningar, av vilka den ena, som skulle omfatta de lantbruksekonomiska

ärendena, lämpligen borde benämnas ekonomiska avdelningen

och den andra, dit alla övriga ärenden skulle föras, gåves namnet

allmänna avdelningen.

I avseende å agrikulturtekniska byrån, fiskeribyrån och administrativa

byrån har lantbruksstyrelsen, i likhet med jordbruksutredningen,

icke funnit anledning att föreslå någon ändring i fråga örn deras hittillsvarande

arbetsuppgifter och organisatoriska ställning. Jordbruksutredningens

förslag att förkorta agrikulturtekniska byråns namn till »kulturtekniska

byrån» har styrelsen förklarat sig vilja förorda.

I detta sammanhang har lantbruksstyrelsen omnämnt, att de fem

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 234.

85

fiskeriintendenterna för sötvattensfisket i skrivelse till styrelsen ifrågasatt,

att fiskeribyrån måtte delas i två byråer, den ena för ärenden rörande

saltvattensfisket och den andra för ärenden rörande sötvattensfisket,

samt att vardera byrån skulle förestås av en byråchef. De båda

fiskeriintendenterna för saltvattensfisket hade instämt i skrivelsens syfte.

Med hänsyn till den nuvarande omfattningen av byråns administrativa

uppgifter och övriga rådande förhållanden har dock styrelsen ansett

sig icke böra för närvarande framställa något förslag uti angivna

riktning.

Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Ur facklig synpunkt syntes det måhända naturligare att hänföra alla

ärenden, som berörde husdjursaveln, sålunda även stuteriärendena, till en

och samma byrå. Härför skulle tala, att örn avvecklingen av statskonsulentbefattningarna

på husdjursavelns område bleve verklighet, speciell

sakkunskap på detta område erfordrades hos vederbörande byråchef.

Förslaget örn inrättande av en särskild lantbruksekonomisk byrå

syntes vara värd allt beaktande, även örn det i praktiken ofta nog syntes

bliva svårt att avgöra, vilka ärenden som rätteligen borde hänföras

till denna eller annan byrå. Vad trädgårdsskötseln beträffade, syntes

dennas representation inom förvaltningen enligt förslaget vara anmärkningsvärd,

i det att hithörande ärenden skulle hänföras till jordbruksbyrån,

men byrådirektören för trädgårdsärenden placeras å undervisningsbyrån.

Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. De frågor,

som rörde jordbrukets ekonomi, borde lå en representant i byråchefs ställning.

De vetenskapliga jordbruksekonomiska utredningarna torde genom

lantbrukshögskolans tillkomst bliva tillgodosedda. För det fortgående

praktiska arbetet för jordbruksnäringens stöd under kristiden och

vidare utveckling för framtiden vore det oundgängligen nödvändigt, att

det centrala ämbetsverket ägde tillgång till tillräckliga krafter för ekonomiska

utredningar. Endast därigenom syntes det bliva möjligt för

styrelsen att kunna erhålla den översikt över de invecklade jordbruksekonomiska

sammanhangen och den kännedom angående verkningarna av de

olika statliga åtgärder för de särskilda grenarna av jordbruksnäringen,

som vore nödvändiga för den centrala ledningen.

Malmöhus läns hushållning sällskaps förvaltningsutskott. Förvaltningsutskottet

instämmer i jordbruksutredningens uppfattning, att

största möjliga kontakt mellan det statliga organet för lantbrukets främjande

och det praktiskt arbetande jordbruket bör upprätthållas. Utskottet

befarar emellertid, att den föreslagna anordningen härvid skall

visa sig mindre effektiv, i det att byråchefernas maktpåliggande arbete

å tjänsterummet under alla förhållanden komme att starkt begränsa

deras möjligheter att företaga resor. Det kunde därför enligt utskottets

uttalade mening ifrågasättas, örn icke syltet mera effektivt vunnes

därigenom, att byråchefernas antal icke gjordes större, än att

deras högt kvalificerade arbetskraft bleve helt uttnyttjad vid ärendenas

föredragning, under det att den kontakt med det arbetande jordbruket,

som kunde uppnås genom tjänsteresor till landets olika delar,

överlämnades till tjänstemän i mellangraderna, närmast motsvarande de

nuvarande statskonsulenterna. Att n.ågon uppdelning av lantbrukssty
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

86 Kungl. Marits proposition nr 234.

reisen under alla förhållanden vöre erforderlig, har synts utskottet otvetydigt

framgå av utredningen.

Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Förvaltningsutskottet

tillstyrker förslaget örn utökad byråindelning. Upprättandet

av en särskild byrå för undervisningsärenden vore särdeles behövligt,

varvid inspektionen borde inflytta i lantbruksstyrelsen. Beträffande

lantbruksekonomiska byrån har utskottet uttalat farhågor för att

det skulle bliva ganska svårt att uppdraga gränserna för denna byrås

arbetsområde.

Förvaltningsutskottet har ifrågasatt, huruvida det icke vöre välbetänkt

att upprätta en särskild byrå för sötvattensfisket.

Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Förslaget

örn lantbruksstyi*elsens organiserande på sju byråer vore mindre

lyckligt. Enligt utskottets uppfattning vore det tillfyllest att endast öka

antalet till fem eller med den nya stuteribyrån. Vad angår den föreslagna

undervisningsbyrån har utskottet uttalat, att någon byråkratisering

av lantbruksundervisningen ej borde få förekomma. Undervisningsverksamhetens

allt för intima inorganiserande under ett centralt

ämbetsverk syntes lätt kunna leda därtill. Inför denna möjlighet vore

ett bibehållande av nuvarande inspektionsförfarande avgjort att föredraga,

helst det ställde sig för statsverket billigare. Ben föreslagna lantbruksekonomiska

byrån syntes utredningen huvudsakligen hava tänkt

sig mera för de statsuppgifter, som kunde förväntas, än för de redan

föreliggande. På det ekonomiska området syntes dock alltjämt de fria

formerna vara avgjort att föredraga, och därför syntes ett statligt ingripande

i dessa organisationsfrågor föga önskvärt. Utreduingens förslag

örn inrättande av de två nu berörda byråerna syntes sålunda mera

vara ett utslag av den allt vanligare uppfattningen, att staten skall

ordna alla frågor enligt enhetliga linjer till större uniformitet än av

vunnen erfarenhet, i vad mån näringslivet därigenom kunde befrämjas.

Genom en organiserad arbetsuppdelning inom lantbruksbyrån mellan

därvarande två byrådirektörer syntes en betydlig avlastning av byråchefens

för lantbruksbyrån arbetsbörda kunna ernås.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap. Lantbruksstyrelsens uppdelning

på sju byråer vore välbetänkt. Särskilt uppdelningen av den nuvarande

lantbruksbyrån på en jordbruks-, en undervisnings- och en lantbruksekonomisk

byrå syntes vara absolut nödvändig med hänsyn till mångfalden

av ärenden inom ifrågavarande byrås verksamhetsområde samt de ökade

kraven på specialkunskap vid handläggning av desamma. Huruvida

den föreslagna avgränsningen av de olika byråernas verksamhetsområde

liksom förslaget angående antalet tjänstemän på varje byrå vore i alla

detaljer det mest ändamålsenliga, därom ville däremot sällskapet icke uttala

någon mening. Det syntes emellertid kunna ifrågasättas, örn det

icke vore lämpligt att överföra alla frågor berörande husdjursaveln till

en och samma byrå i stället för att såsom föreslagits uppdela dessa ärenden

dels på stuteribyrån, dels på jordbruksbyrån.

Enligt jordbruksutredningens mening skulle en överflyttning till lantbruksstyrelsen

av de förvaltningsuppgifter, som för närvarande ankomma

på stuteriöverstyrelsen, böra föranleda inrättande inom lantbruksstyrelsen

av en särskild byrå, benämnd stuteribyrån. I vissa av de avgivna

yttrandena har visserligen ifrågasatts, huruvida icke handlägg
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl., Maj:ts proposition nr 234.

niagen av hästavelsärendena ävensom av de på lantbruksbyrå för närvarande

ankommande ärendena rörande Imsdj ursskötseln i övrigt borde

koncentreras till en särskild byrå. En sådan anordning skulle dock

sannolikt visa sig mindre lycklig. Dels torde det möta svårigheter att

kunna besätta befattningen såsom chef å en sådan byrå med en person,

som ägde ingående sakkunskap beträffande båda dessa grenar av husdjursskötsel^

dels torde ock hästavelsärendena i och för sig vara av den

speciella natur, att de lämpligen böra få sin egen målsman inom styrelsen

genom cn tjänsteman i byråchefs ställning. Såsom jag förut antytt biträder

jag för min del utredningens förslag, att inom lantbruksstyrelsen

nyorganiseras en byrå för ärenden rörande hästväsendet, benämnd stuteribyrån.

Under denna byrå skulle givetvis sortera statens hingstdepåer

och stuteri.

Vad härefter angår sättet för lättande av den stora arbetsbelastning,

som påvilar den nuvarande lantbruksbyrån och särskilt byråns chef, är

jag med utredningen ense därom, att någon utväg för en rationell lösning

av denna fråga icke står att vinna på annat sätt än genom att uppdela

byrån i fråga i två eller flera byråer. Detta synes mig vara så

mycket nödvändigare, som styrelsens förvaltningsuppgifter nu skulle

utökas dels genom inflyttande i styrelsen av inspektionen över de lägre

undervisningsanstalterna på lantbrukets område och genom vidgad verksamhet

från styrelsens sida i avseende å denna undervisnings ordnande

m. m., dels ock genom större alctgivande på och undersökning inom styrelsen

av de jordbruksekonomiska spörsmålen.

Enligt utredningens förslag skulle den nuvarande lantbruksbyrån uppdelas

på tre byråer, en jordbruksbyrå, en undervisningsbyrå och en lantbruksekonomisk

byrå. Den ledande principen vid upprättande av detta

förslag har varit att genom tillskapande av mera begränsade arbetsområden

möjliggöra för vederbörande byråchefer att helt överblicka och

behärska arbetsmaterialet och få tid övrig för initiativtagande, ledande

och inspekterande verksamhet, en var inom sitt speciella område. I enlighet

med denna princip har ock utredningen avsett, att ifrågavarande

byråchefer icke skulle för hjälp i arbetet hava tillgång till mera kvalificerade

tjänstemän — tjänstemän i mellangrads ställning — utan härutinnan

i allmänhet vara hänvisade allenast till icke-ordinarie befattningshavare

(amanuenser).

Mot denna lösning av organisationsfrågan hava i de avgivna yttrandena

anförts vissa, så vitt jag kan finna, vägande erinringar. Sålunda

har allmänna civilförvaltningens lönenämnd framhållit, att genom en

uppdelning av den nuvarande lantbruksbyrån på tre byråer ämbetsverket

bleve i viss mån överorganiserat. Detta förhållande har synts lönenämnden

särskilt framträdande i betraktande av att å dessa byråer icke

skulle finnas tjänstemän i mellangrads ställning, utan det mera kvalificerade

arbetet utföras uteslutande av byråcheferna själva, varigenom

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 Kungl. May.ts ■proposition nr 234.

organisationen i avsevärd män komme att avvika från vad som eljest i

allmänhet kommit i tillämpning inom de centrala ämbetsverken och där

befunnits ändamålsenligt. Nämnden har därför ifrågasatt, huruvida

icke den såsom nödvändig ansedda byråuppdelningcn borde begränsas

till två byråer, den ena för undervisningsärenden och lantbruksekonomiska

ärenden och den andra för övriga, till den nuvarande lantbruksbyrån

hörande ärenden. Liknande synpunkter hava framförts av lantbruksstyrelsen

och Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Lantbruksstyrelsen har ansett uppdelningen av den nuvarande

lantbruksbyrån kunna på det sätt begränsas till två byråer, att de av utredningen

föreslagna jordbruks- och lantbruksekonomiska byråerna förenas

till en byrå. Vidare hava statskontoret, lantbruksstyrelsen och förvaltningsutskotten

inom Stockholms läns och stads samt Hallands läns hushållningssällskap

ställt sig tveksamma till frågan, huruvida en avgränsning

i avseende å arbetsuppgifterna mellan de föreslagna jordbruks- och

lantbruksekonomiska byråerna låter sig genomföra.

Uppenbart synes mig vara, att den av utredningen ifrågasatta uppdelningen

av lantbruksbyrån på icke mindre än tre byråer skulle, även om

hänsyn tages till den av utredningen åsyftade, starkare inriktningen av

lantbruksstyrelsens ämbetsförvaltning på lantbruket berörande undervisnings-

och jordbruksekonomiska spörsmål, komma att innebära en viss

överorganisering. Den föreslagna organisationen kan befaras leda till

att byråchefernas å de tre byråerna förhållandevis dyrbara tid och arbetskraft

komme att i viss utsträckning ägnas åt arbetsuppgifter, som

mycket väl och med fördel kunde överlämnas åt kvalificerade befattningshavare

i lägre tjänsteställning än byråchefs. Avsaknaden av dylika

tjänstemän skulle säkerligen medföra vissa olägenheter i avseende

å byråarbetets ombesörjande under byråchefens semester, under hans

frånvaro från tjänsterummet på grund av tjänsteresor m. m. Härtill

kommer ock den påtalade svårigheten att finna en lämplig avgränsning

mellan de arbetsuppgifter, som skulle åvila den lantbruksekonomiska

byrån, å ena, och jordbruksbyrån, å den andra sidan.

Jag finner det därför nödigt och lämpligt, att den ifrågasatta byråuppdelningen

begränsas till två byråer. En sådan byråorganisation

skulle förutsätta anställande av för kvalificerat byråarbete kompetenta

befattningshavare i mellangrads ställning, varigenom vederbörande

byråchef skulle kunna helt ägna sig åt ärendenas föredragning ävensom

åt initiativrik verksamhet inom vederbörande byrås förvaltningsområde.

Åt dylika biträdande tjänstemän skulle ock kunna vid behov anförtros

den på byråcheferna ankommande inspektionsverksamheten.

I avseende å de förslag till uppdelning av lantbruksbyrån på två byråer,

som enligt vad jag nyss omförmält framkommit i de avgivna yttrandena,

torde jag vad först angår sammanförandet av de lantbruksekonomiska-

och undervisningsärendena till en och samma byrå få framhålla,

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

att mot en dylik lösning givetvis kan göras samma erinran, som ^ag

nyss anmält beträffande utredningens förslag, nämligen att några klara

gränser mellan de lantbruksekonomiska ärendena och de egentliga jordbruksärendena

knappast låta sig uppdragas, då dylika ärenden ofta sammanhänga

med och ingripa i varandra. Ur denna synpunkt synes mig

en bestämd fördel ligga i förslaget att hänföra undervisningsärendena

till en särskild byrå men i övrigt låta jordbruksärendena i allmänhet,

däri inbegripet jämväl de ekonomiska frågorna, kvarbliva å den nuvarande

lantbruksbyrån.

Sistnämnda förslag synes mig emellertid innebära en annan, icke

mindre framträdande olägenhet. Den ärendesgrupp, nämligen undervisningsärendena,

som vid en sådan anordning skulle avdelas från den nuvarande

lantbruksbyrån, är av relativt ringa omfattning. Såsom jag redan

antytt har en särskild byrå för undervisningsväsendet ansetts motiverad

framför allt med hänsyn till de nya förvaltningsuppgifter på

lantbruksundervisningens område, som vid en blivande organisationsförändring

skulle tillföras lantbruksstyrelsen. I stort sett skulle, såvitt jag

kan finna, ett genomförande av nu ifrågavarande förslag icke i önskvärd

grad åvägabringa välbehövlig lättnad i den arbetsbörda, som åvilar

den nuvarande lantbruksbyrån och som ansetts betinga en förändring i

denna byrås nuvarande organisation. Frågan örn en lämplig uppdelning

av byrån i fråga synes sålunda erbjuda betydande svårigheter.

Emellertid möta här två ärendesgrupper, som i sig innesluta betydande

förvaltningskomplex och som var för sig lämpligen synas kunna

bilda kärnan i förvaltningsuppgifterna vid en klyvning av den nuvarande

lantbruksbyrån i två byråer. Jag syftar härvid dels på ärendena

rörande husdjursskötselns främjande, dels på de nyss omhandlade

undervisningsärendena. Kring dessa båda ärendesgrupper såsom centrala

arbetskomplex — ärendena rörande husdjursskötseln å den ena och

ärendena rörande lantbruksundervisningen å den andra byrån — synes

en uppsortering av den nuvarande lantbruksbyråns övriga arbetsuppgifter

kunna ske i ändamål att ernå en möjligast jämn fördelning av arbetsbördan

å de båda byråerna. Det är givetvis icke min mening att i detta

sammanhang uppdraga några bestämda riktlinjer för en dylik fördelning

av ärendena. Frågan härom torde få undersökas och övervägas,

sedan riksdagen fattat sitt beslsut i anslagsfrågan. Jag torde dock här

antydningsvis få angiva, huru enligt mitt förmenande en sådan uppdelning

av ärendena på de två byråerna lämpligen skulle kunna ordnas.

Till en nyinrättad under visning sbyrå torde sålunda böra i första hand

förläggas ärenden, som röra undervisningen i lantbruks-, lantmanna- och

lanthushållsskolor samt inspektionen över denna undervisning, ävensom

undervisningen vid lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet i Alnarp

och vid lanthushållningsseminariet i Rimforsa. Vidare torde hit böra

hänföras ärenden angående specialundervisningen å lantbrukets örn
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Kungl. Marits proposition nr 234.

råde, såsom mejeriskolor ävensom olika slag av specialkurser, såsom utbildningskurser

för ladugårdsförman, svinskötare m. fl., fortbildningskurser

för mejeripersonal, undervisning för i mindre jordbruk deltagande

män och kvinnor ävensom av hushållningssällskapen anordnade resor för

lantbrukets studerande. Men därutöver synas å denna byrå kunna förslagsvis

handläggas ärenden rörande det mindre jordbruket, innefattande

överinseendet och kontrollen över de med statsmedel understödda åtgärderna

till höjande av sådant jordbruk, ärenden rörande tillsyn m. m. över

de med statsmedel understödda kemiska stationerna, ärenden rörande befrämjandet

av fröodlingen genom statens centrala frökontrollanstalt och

dess filial ävensom de lokala frökontrollanstalterna, ärenden rörande statsunderstödd

växtförädling genom Sveriges utsädesförening och den praktiskt

vetenskapliga verksamheten vid Weibullsholm samt slutligen ärenden

rörande mossodlingar och övrig försöksverksamhet.

Till lantbruksbyråns arbetsområde skulle efter denna utflyttning till

den nya undervisningsbyrån av nuvarande arbetsuppgifter komma att

höra ärenden rörande främjande av nötboskapsavel, svinavel samt fåroch

getavel ävensom av kontrollföreningsverksamheten, ärenden rörande

biskötselns och fjäderfäskötselns främjande, ärenden rörande växtodling,

i den mån dessa ej ankomma på annan byrå, ärenden angående mejerihanteringen,

provning av jordbruksmaskiner och redskap, hushållningssällskapens

organisation och verksamhet samt hos hushållningssällskapen

anställda, med bidrag av statsmedel avlönade sekreterare och konsulenter

m. fl. och deras verksamhet, ävensom ärenden rörande lantbrukets ekonomi,

såsom lantmannaprodukternas avsättning, jordpolitiken och jordbrukets

kreditförhållanden, statens utlåningsfonder, såvitt dessa avse jordbruket

och ej ankomma å annan byrå inom styrelsen, lantmannakooperation

samt jordbrukets förädlingsindustrier. Slutligen torde å denna byrå

ock böra handläggas sådana allmänna lantbruksärenden, som icke i instruktion

eller arbetsordning tilldelats viss byrås föredragning.

I detta sammanhang torde jag få framhålla, att den organisationsförändring,

som jag nu ifrågasätter, icke torde böra betraktas såsom definitiv,

utan fastmera anses såsom en provisorisk anordning i avvaktan

på vunnen närmare erfarenhet rörande de nya förvaltningsuppgifter,

som i samband med organisationsförändringarna skulle tillföras lantbruksstyrelsen.

Härav följer enligt min mening, att den nya undervisningsbyrån

tillsvidare icke bör uppföras å ordinarie stat.

I fråga örn lantbruksstyrelsens övriga byråer synes mig ingen annan

ändring i organisation eller förvaltningsuppgifter böra vidtagas än att i

enlighet med jordbruksutredningens förslag agrikulturtekniska byrån

erhåller den ändrade benämningen kulturtekniska byrån. Den på tal

förda frågan örn en uppdelning av den nuvarande fiskeribyrån på tvenne

byråer har jag sålunda icke ansett i förevarande sammanhang böra

upptagas till prövning.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

Enligt mitt förslag skulle alltså lantbruksstyrelsen organiseras på följande

sex byråer, nämligen

lantbruksbyrån,

stuteribyrån,

kulturtekniska byrån,

fiskeribyrån,

administrativa byrån samt

undervisningsbyrån.

2. Personalbehov.

Jordbruksutredningen bar ifråga örn personaluppsättningen inom lantbruksstyrelsen

efter omorganisationen inledningsvis anfört, att, då utredningen

vad angår jordbruks-, undervisnings- och lantbruksekonomiska

byråerna i princip funnit ordinarie mellangradstjänster föga lämpliga,

dylika tjänster i utredningens förslag inskränkts till minsta möjliga antal.

Endast där förekomsten av specialärenden, beträffande vilka chefen

för byrån i allmänhet icke kunde förväntas äga erforderlig direkt sakkunskap,

komme att göra sådant påkallat, har utredningen ansett sig

böra föreslå tjänst av här ifrågavarande slag.

a. Lantbruks- och undervisningsbyråerna.

Å den nuvarande lantbruksbyrån tjänstgöra för närvarande 1 byråchef

(B 30), 2 byrådirektörer (B 26), av vilka sistnämnda den ene är föredragande

i trädgårdsärenden, samt 1 första amanuens och 1 amanuens

ävensom statskonsulenterna.

Jordbruksutredningen, som i sitt förslag till personaluppsättning utgår

från en uppdelning av den nuvarande lantbruksbyrån på tre byråer, en

jordbruksbyrå, en undervisningsbyrå och en lantbruksekonomisk byrå,

föreslår, att byrådirektören för trädgårdsärenden överflyttas till undervisningsbyrån,

till vars arbetsområde skulle hänföras, bland annat, ärenden

rörande trädgårdsundervisning, samt att den andre byrådirektörsbefattningen

indrages och den nuvarande innehavaren uppföres å övergångsstat

med skyldighet för honom att under övergångstiden tjänstgöra

inom styrelsen, dock utan direkt anknytning till någon viss byrå.

Enligt utredningens mening skulle den ifrågasatta organisationsförändringen

påfordra en ökning i de nuvarande arbetskrafterna med 2 byråchefer,

varjämte för undervisningsbyrån skulle erfordras 1 förste amanuens

samt för lantbruksekonomiska byrån 1 byråinspektör å extra stat för

mejeriärenden (B 24) ävensom 1 amanuens. Under övergångstiden förutsättes

statskonsulenten i mejerihushållning å övergångsstat bliva förordnad

å nyssnämnda byråinspektörsbefattning, varjämte en förste amanuenstjänst

ej heller skulle under övergångstiden behöva tillsättas.

En ledamot av utredningen, frih. Lilliecreutz, har ansett, att den arbetsbörda,

som skulle komma att påvila byråchefen å undervisningsby
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

92 Kungl. Marits proposition nr 284.

rån, med nödvändighet krävde, att där placerades ytterligare en byrådirektör.

Samma reservant har ock ansett utredningens förslag i avseende

å inspektionen av den kvinnliga lägre lantbruksundervisningen otillfredsställande.

I utlåtande över utredningens betänkande har allmänna civilförvaltningens

lönenämnd uttalat, att därest såsom nämnden föreslår den nuvarande

lantbruksbyrån uppdelades i allenast två byråer, en lantbruksbyrå

och en undervisningsbyrå, sistnämnda byrå borde utrustas med en

särskild arbetskraft i byrådirektörsställning (B 28) för undervisningsärenden.

För de speciella arbetsuppgifterna i avseende å trädgårdsskötseln

och mejerihanteringen borde avses byråinspektörsbefattningar (B 24).

Skulle åter utredningens organisationsförslag komma till genomförande,

borde byrådirektören för trädgårdsärenden uppföras å övergångsstat och

för dessa ärenden inrättas en byråinspektörsbefattning å extra stat.

En reservant inom nämnden, ledamoten N. A. Nilsson, som visserligen

varit ense med nämndens majoritet angående behovet av en begränsning

av byråernas antal till två, har emellertid uttalat betänkligheter mot att

inrätta en byrådirektörstjänst för undervisningsärenden och ansett det

böra tagas under övervägande, örn det ej vore lämpligare att uppdraga

inspektionen åt någon kvalificerad kraft på skol- och forskningsväsendets

område och inordna skolärendenas centrala handläggning under någon

av de två jordbruksbyråerena.

Lantbruksstyrelsen, som likaledes utgått från en organisation av den

nuvarande lantbruksbyrån på två byråer, en lantbruksbyrå och en undervisningsbyrå,

har ifrågasatt, att för tillgodoseende av personalbehovet å

ifrågavarande byråer inrättas följande nya befattningar, nämligen för

lantbruksbyrån 1 byrådirektör för lantbruksekonomiska ärenden (B 28),

1 byråinspektör för husdjursskötsel (B 24), 1 byråinspektör för mejeriärenden

(B 24), de båda sistnämnda under förutsättning att statskonsulenterna

indragas, samt 1 byråagronom (B 21). För undervisningsbyrån

avser styrelsen nyinrättande av 1 byråchefsbefattning, varjämte till denna

byrå skulle överflyttas den ena av byrådirektörsbefattningarna å den nuvarande

lantbruksbyrån. Denna sistnämnda tjänst skulle dock förändras

till byråinspektörstjänst vid den nuvarande tjänstinnehavarens avgång

från tjänsten.

I detta sammanhang torde jag ock få omförmäla, att svenska mejerikonsulentföreningen

i skrivelse den 29 januari 1933 hemställt, att vid framläggande

för riksdagen av förslag till lantbruksstyrelsen omorganisation

statskonsulentbefattningen i mejerihushållning måtte ersättas med en byrådirektörsbefattning

i lönegrad B 28.

Då jag i det föregående förordat en uppdelning av den nuvarande lantbruksbyrån

i allenast två byråer, en lantbruksbyrå och en undervisningsbyrå,

med tjänstemän i mellangradsställning såsom vederbörande byrå
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

chefs medhjälpare, är det uppenbart, att mitt förslag till personaluppsättning

å ifrågavarande två byråer måste väsentligt avvika från jordbruksutredningens

förslag. På sätt lantbruksstyrelsen föreslagit bör sålunda

enligt min mening å lantbruksbyrån nyanställas en byrådirektör för lantbruksekonomiska

ärenden med föredragningsskyldighet. Jag kan dock

icke ansluta mig till styrelsens förslag i fråga örn denne befattningshavares

lönegradsplacering, utan vill jag förorda, att befattningen i fråga

placeras i lönegraden B 26. I avvaktan på närmare erfarenhet rörande de

på innehavaren ankommande göromålen synes mig befattningen nu icke

böra uppföras å ordinarie stat.

Då jag vidare förordat, att statskonsulenterna indragas, torde å lantbruksbyrån

böra, likaledes i enlighet med lantbruksstyrelsen förslag,

nyinrättas 1 byråinspektörsbefattning för husdjursskötsel samt 1 sådan

befattning för mejeriärenden, båda med placering i lönegrad B 24. Svenska

mejerikonsulentföreningens förslag örn inrättande av en byrådirektörsbefattning

i lönegrad B 28 för mejeriärenden anser jag mig sålunda

icke kunna tillstyrka. Ej heller finner jag mig kunna förorda ett tillmötesgående

av lantbruksstyrelsen förslag örn inrättande av en byråagronombefattning,

utan torde i stället byrån böra tilldelas ytterligare 1

amanuens.

Vad undervisningsbyrån angår, bör för denna byrå avses följande nya

befattningar, nämligen 1 byråchef samt 1 byråinspektör, den sistnämnde,

med placering i lönegrad B 24. Jag finner mig sålunda icke böra understödja

tanken på att helt överlämna inspektionsverksamheten åt arbetskraft

utom styrelsen. Hinder bör dock icke föreligga, att, därest viss inspektionsuppgift

icke skulle medhinnas av byråns egen personal, sådant

uppdrag lämnas åt utanför styrelsen stående kvalificerad person. Enär,

såsom jag förut förordat, undervisningsbyrån icke skulle uppföras å ordinarie

stat, torde ej heller nyssnämnda två befattningar nu böra upptagas

å lantbruksstyrelsen ordinarie stat.

Jag har förut uttalat såsom mili mening, att tillräcklig anledning icke

förefinnes att inom lantbruksstyrelsen bibehålla en särskild föredragande

för trädgårdsärenden. Byrådirektörsbefattningen för trädgårdsärenden

bör sålunda indragas och den nuvarande innehavaren uppföras å övergångsstat.

Å Kungl. Majit torde få ankomma att, i samband med beslut

örn ärendenas fördelning å lantbruks- och undervisningsbyråerna, bestämma

den byrå, å vilken sagda befattningshavare skall tjänstgöra. Med den

av mig föreslagna förstärkningen i arbetskrafterna å här ifrågavarande

byråer skulle enligt min mening ej heller den andre å den nuvarande lantbruksbyrån

anställde byrådirektören bliva behövlig, utan torde jämväl

denna befattning böra indragas och den nuvarande tjänstinnehavaren

uppföras å övergångsstat. Jag förutsätter emellertid, att denne tillsvidare

förordnas att uppehålla den icke-ordinarie byråinspektörsbefattningen

å undervisningsbyrån, vadan denna tjänst under övergångstiden icke

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Majlis proposition nr 234.

Departements
chefen,

skulle behöva nytillsättas. Likaledes torde de båda byråinspektörsbefattningarna

å lantbruksbyrån icke böra tillsättas, så länge å övergångsstat

finnes uppförd befattning såsom statskonsulent i boskapsskötsel respektive

mejerihushållning. De å övergångsstat uppförda statskonsulenterna

böra enligt min mening i fortsättningen tjänstgöra å lantbruksbyrån.

Byrådirektör för lantbruksekonomiska ärenden å lantbruksbyrån ävensom

byråchef och byråinspektör å undervisningsbyrån böra äga åtnjuta

lön enligt bestämmelserna i 33 § av kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 356)

med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare vid

statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen

(de s. k. extrastatsreglerna). t

b. Kulturtekniska byrån.

Å kulturtekniska byrån tjänstgöra för närvarande, förutom byråchefen

(B 30), 2 förste byråingenjörer (B 26), 2 extra byråingenjörer (B 21), 1

förste amanuens och 1 extra ingenjörsbiträde. Härutinnan har jordbruksutredningen

icke föreslagit någon ändring.

Lantbruksstyrelsen, som ansett arbetskrafterna å kulturtekniska

byrån böra avvägas med beaktande av möjligheten att fullgöra de arbetsuppgifter,

vilka betingas av en torrläggningsverksamhet av i huvudsak

samma omfattning som den nuvarande, har med hänsyn till den ökade

arbetsbördan å denna byrå påyrkat förstärkning av arbetskrafterna med

minst två i fråga örn teknisk granskning av torrläggningsförslag kompetenta

arbetskrafter. Dessa borde dock icke givas högre tjänsteställning

än såsom amanuenser i 16:e lönegraden.

Vidare har styrelsen yrkat, att de två extra byråingenjörerna måtte

uppföras å ordinarie stat.

Lantbruksstyrelsen förslag örn uppförande å ordinarie stat av de två

extra byråingenjörerna anser jag mig under nuvarande förhållanden icke

kunna tillstyrka. Vad angår frågan örn förstärkning av arbetskrafterna

med 2 amanuenser vill jag erinra, att Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition

föreslagit riksdagen att anvisa 4,000,000 kronor för utlämnande

av statsbidrag för utförande av torrläggningsföretag, ägnade att motverka

arbetslösheten. Enligt vad i propositionen utsäges, skulle efter

Kungl. Maj:ts bestämmande från ifrågavarande anslag bestridas erforderliga

kostnader, förslagsvis beräknade till 30,000 kronor, för de extra

arbetskrafter, som erfordrades för avverkande inom lantbruksstyrelsen av

inkommande ansökningar örn bidrag till torrläggningsföretag. Vid sådant

förhållande synes mig särskilda medel till förstärkning av arbetskrafterna

å kulturtekniska byrån nu icke påfordras. I enlighet med denna

min ståndpunkt skulle sålunda den normala personaluppsättningen å

kulturtekniska byrån förbliva oförändrad.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Martts proposition nr 234.

95

c. Fiskeribyrån.

Personalen å fiskeribyrån består för närvarande av 1 byråchef (B 30)

och 1 byrådirektör (B 28). Någon förändring härutinnan har icke ifrågasatts

vare sig av jordbruksutredningen eller av lantbruksstyrelsen. Ej

heller jag finner anledning att därutinnan förorda någon ändring.

d. Stuteribyrån.

Å stuteriöverstyrelsens stat finnas, såsom jag förut anfört, upptagna 1

överdirektör (arvode enligt 5 § avlöningsreglementet), 1 byrådirektör

(B 26), 1 notarie (B 21) samt 1 kontorsbiträde (B 4). De båda förstnämnda

befattningshavarna befinna sig i pensionsåldern.

Jordbruksutredningen har avsett, att å den nya stuteribyrån inom lantbruksstyrelsen

skulle, förutom byråchefen, placeras en förste amanuens. Då

sålunda enligt utredningens mening vid en indragning av stuteriöverstyrelsen

och överflyttning till lantbruksstyrelsen av liästavelsärendena notariebefattningen

icke skulle bliva erforderlig å den nya stuteribyrån

inom sistnämnda styrelse, har utredningen föreslagit, att den nuvarande

innehavaren av befattningen uppföres å lantbruksstyrelsens övergångsstat.

Befattningshavaren i fråga skulle emellertid tillsvidare tjänstgöra

å stuteribyrån, vadan med tillsättande av amanuensbefattningen borde

anstå. Kontorsbiträdet skulle placeras å genom sänkning av vakant kanslibiträdestjänst

i lantbruksstyrelsen ledigbliven kontorsbiträdesbefattning.

Statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd hava framhållit,

att ifrågavarande notarie hos stuteriöverstyrelsen borde placeras

å den nya notarietjänst, som utredningen föreslagit för lantbruksstyrelsens

administrativa byrå.

Lantbruksstyrelsen har yttrat, att, örn stuteriärendena överflyttades till

lantbruksstyrelsen, det vore en billig fordran, att styrelsen för ändamålet

utrustades åtminstone med samma antal befattningshavare som stuteriöverstyrelsen,

även örn befattningshavarnas respektive lönegrader komme

att sänkas. Enligt styrelsens mening borde å stuteribyrån anställas

dels en notarie med uppgift att liksom hittills handhava kassa- och räkenskapsgöromålen

samt vara byråchefen behjälplig med uppsättning av

koncept till byråns skrivelser, dels en förste amanuens, som skulle biträda

å byrån med förekommande utredningar och uppsättning av koncept, dels

ock ett kontorsbiträde. Dessutom borde ett belopp av 4,000 kronor såsom

hittills anvisas för avlöning av extra arbetskraft å stuteribyrån.

Yad särskilt angår omhandlade notarie hos stuteriöverstyrelsen, har

lantbruksstyrelsen anfört, att för hans uppförande å lantbruksstyrelsens

ordinarie stat talade vissa andra skäl. Ifrågavarande notarie hade hittills

inom stuteriöverstyrelsen ombesörjt kassa- och räkenskapsgöromålen.

Denna kassarörelse, som även omfattade stuteriväsendets fond, hänförde

sig icke blott till avlönings- och andra utgifter för det centrala förvalt
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

-Departementschefen.

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

ningsorganet utan även hingstdepåernas och stuteriets inkomster och

utgifter samt utgifterna för hästpremieringen. Efter överflyttningen till

lantbruksstyrelsen av hästavelsärenden syntes den med stuteriärendena

följande kassarörelsen böra hållas skild från styrelsens övriga göromål

och handhavas av stuteribyråns personal, och det vore då naturligt, att

notarien i fråga finge även i fortsättningen ombesörja densamma.

I det föregående har jag uttalat mig för, att å vederbörande byrå inom

lantbruksstyrelsen bör såsom biträde åt byråchefen finnas en tjänsteman

i mellangrads ställning, vilken under byråchefens frånvaro på grund av

semester, tjänsteresor o. dyl. skulle vara skickad att utföra löpande arbete

av mera kvalificerad art. Då stuteriärendenas omfattning och art

synas mig utgöra skäl för att en dylik tjänsteman ställes till förfogande

även åt chefen för stuteribyrån, finner jag anledning icke föreligga att

uppföra nu ifrågavarande notarie å övergångsstat, utan får jag i likhet

med lantbruksstyrelsen förorda, att befattningen upptages å styrelsens ordinarie

stat och att i enlighet härmed den nuvarande innehavaren av

nyssnämnda notariebefattning tilldelas stuteribyrån. Jag vill erinra, att

jämväl 1926 års besparingssakkunniga förordat en sådan anordning. Jag

torde för övrigt få tillägga, att enligt vad jag i det följande föreslår behovet

av förstärkning i administrativa byråns arbetskrafter med en notarie

skulle tillgodoses genom en sådan tjänsteman i icke-ordinarie ställning.

I lantbruksstyrelsens stat torde böra beräknas ett belopp av 4,000 kronor

för extra arbetskraft å stuteribyrån. Däremot torde med anställande av

en förste amanuens å samma byrå få tillsvidare anstå.

e. Administrativa byrån.

Administrativa byrån är för närvarande tilldelad följande antal befattningshavare,

nämligen 1 byråchef (B 30), 1 sekreterare (B 24), 1 kassör

och bokhållare (B 21) samt 1 notarie (B 21).

Med hänsyn till utvidgningen i lantbruksstyrelsens organisation dels

genom övertagandet av stuteriärendena dels ock genom lantbruksbyråns

uppdelning på tre byråer har jordbruksutredningen föreslagit, att byrån

måtte såsom förstärkning i arbetskrafterna tilldelas 1 notarie (B 21) samt

1 amanuens.

Länsstyrelsen i Örebro län har ifrågasatt, örn icke vid inrättande av nya

byråchefsbefattningar befattningen såsom chef för administrativa byrån

kunde förändras till en sekreterar- och ombudsmannabefattning. Då

chefen för administrativa byrån skulle i stor utsträckning tillhandagå

övriga byråchefer med uppsättande av skrivelse, skulle det samarbete,

som härför erfordrades sannolikt underlättas, om vederbörande hade en

övriga byråchefer underordnad ställning. Vid en sådan anordning kunde

de kamerala ärendena anförtros åt en kamrerare med föredragningsskyldighet

utan ledamotskap i styrelsen.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

I detta sammanhang torde jag få erinra, att ordföranden i allmänna

civilförvaltningens lönenämnd, generaldirektören E. Stridsberg, i ett vid

nämndens utlåtande över utredningens betänkande fogat särskilt yttrande

uttalat, att intill dess lantbruksstyrelsen ombildats till huvudförvaltning

kassören i styrelsen borde nedflyttas till lägre lönegrad, förslagsvis 14

lönegraden. I samma riktning har även uttalat sig ledamoten av nämnden

J. A. Reinwall.

Lantbruksstyrelsen finner det knappast erforderligt, att den av utredningen

föreslagna notariebefattningen uppföres å ordinarie stat, utan

vore det tillräckligt med en extra ordinarie sådan. Såväl notarien som

amanuensen borde hava juridisk och administrativ utbildning.

Beträffande frågan örn sänkning i lönegrad av kassörs- och bokhållartjänsten

har styrelsen anfört, att enligt styrelsens instruktion fordrades

av innehavaren av nämnda befattning att hava avlagt juridisk examen.

Befattningshavaren i fråga hade, förutom kassa- och räkenskapsarbete,

jämväl att bestrida notariegöromål i fråga örn de ärenden, som tillhörde

administrativa byråchefens egen föredragning. Styrelsen har bestämt

avstyrkt den ifrågasatta sänkningen.

Vad först angår den väckta frågan örn förändring av byråchefsbefattningen

å administrativa byrån till en sekreterare- och ombudsmannatjänst,

vill jag såsom min uppfattning framhålla, att skäl saknas för vidtagande

av den ifrågasatta förändringen i tjänste- och löneställning.

Utredningens förslag örn förstärkning av arbetskrafterna å administrativa

byrån med en notarie och en amanuens får jag tillstyrka. På

sätt lantbruksstyrelsen förordat torde notarien böra erhålla extra ordinarie

anställning med avlöning enligt 21 :a lönegraden, omfattande löneklassen

19—23. Vad slutligen angår löneställningen för den å administrativa

byrån tjänstgörande kassören och bokhållaren, är jag nu icke beredd

att taga ståndpunkt till det väckta förslaget örn befattningens

sänkning i lönegrad. Då emellertid enligt vad jag inhämtat den nuvarande

innehavaren av befattningen inom den närmaste framtiden inträder

i pensionsåldern, torde befattningen vid inträffande vakans böra uppehållas

allenast på förordnande, till dess förberörda fråga örn lantbruksstyrelsens

ombildning till huvudförvaltning blivit avgjord.

f. Kansliskrivare och övrig biträdespersonak

Ä lantbruksstyrelsen stat finnas för närvarande upptagna 3 kansliskrivare,

6 kanslibiträden, 1 kontorsbiträde och 1 skrivbiträde. Därjämte

äro hos styrelsen anställda ett antal icke-ordinarie biträden.

Jordbruksutredningen har, i anslutning till vad 1926 ars besparingssakkunniga

ifrågasatt, föreslagit, att två för närvarande vakanta kanslibiträdestjänster

hos styrelsen nedflyttas till befattningar i kontorsbitr
Bihang

till riksdagens protokoll 1933. 1 saini. Nr 23U. ^

Departements
chefen.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Majlis proposition nr 234.

Departements
chefen.

des tjänstegrad. Förut är nämnt, att den ena av dessa skulle besättas

med det från stuteriöverstyrelsen övertagna kontorsbiträdet. För övrigt

ingår i utredningens förslag utökning i samband med omorganisationen

av biträdesgruppen med 1 extra ordinarie kontorsbiträde, 1 extra ordinarie

skrivbiträde och 1 extra skrivbiträde.

I yttrande häröver har lantbruksstyrelsen, som icke haft något att erinra

mot den föreslagna förändringen av två kanslibiträdestjänster till

kontorsbiträdesbefattningar, ansett 3 nya icke-ordinarie biträdesbefattningar

erforderliga, varvid dock styrelsen avsett tjänster i kontorsbiträdes

grad. De nya biträdena vore avsedda ett för vardera av lantbruks-,

undervisnings- och administrativa hyråerna. Tillika påyrkar styrelsen

uppförande å styrelsens ordinarie stat av en ny kontorsbiträdestjänst. avsedd

för nyssnämnda kontorsbiträde hos stuteriöverstyrelsen.

Så vitt jag kunnat finna, är det av lantbruksstyrelsen anmälda behovet

av förstärkning utav arbetskrafterna i biträdesgrad väl motiverat.

Jag anser mig sålunda kunna tillstyrka styrelsens förslag, dock med den

ändring att ett av de begärda extra ordinarie kontorsbiträdena utbytes

mot ett extra skrivbiträde.

g. Expeditionsvakter.

I antalet hos lantbruksstyrelsen anställda expeditionsvakter, utgörande

1 förste expeditionsvakt och 2 expeditionsvakter, ifrågasättes icke

någon ändring vare sig av jordbruksutredningen eller av lantbruksstyrelsen.

3. Generaldirektörens samt chefens för stuteribyrån ställning.

I anslutning till av 1926 års pensionsutredning och 1926 års besparingssakkunniga

framlagda förslag har jordbruksutredningen ansett sig även

för sin del böra förorda, att generaldirektörsbefattningen i lantbruksstyrelsen

förändras till förordnandetjänst och sålunda uppföres bland

de i 5 § 1 mom. första stycket i allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente

upptagna chefsbefattningarna.

Av statskontoret och lantbruksstyrelsens yttranden i ämnet framgår,

att nämnda ämbetsverk icke haft något att erinra mot utredningens

ifrågavarande förslag.

I detta sammanhang torde jag även få anmäla ett av allmänna civilförvaltningens

lönenämnd i dess utlåtande över jordbruksutredningens

betänkande framställt förslag beträffande formen för tillsättande av chef

för den nya stuteribyrån inom lantbruksstyrelsen. Nämnden har erinrat,

att anordningen med genom förordnande tillsatta befattningar

vunnit tillämpning särskilt inom stuteriväsendet, i det att befattningarna

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

såsom överdirektör i den nuvarande stuteriöverstyrelsen och såsom depåchef

vid statens hingstdepåer och stuteri vore tjänster, vilka tillsattes

genom förordnande och å vilka avlöning utginge i form av arvode. Ett

sådant ordnande av anställningsförhållandena för stuteribyråns chef

skulle underlätta möjligheten att för befattningen i fråga förvärva exempelvis

en ur aktiv tjänst avgången militär med framstående hippologiska

insikter. Nämnden ville för sin del förorda, att befattningen såsom

chef å stuteribyrån upptoges bland de i 5 § 1 mom. avlöningsreglementet

omförmälda tjänster, vilka tillsättas genom förordnande på viss

tid.

Nämnden framhåller vidare, att den sålunda förordade anordningen

lämnade möjlighet att bestämma avlöningen till chefen å här ifrågavarande

byrå oberoende av den i 9 § av gällande avlöningsreglemente intagna

löneplanen. För närvarande vore arvodet till stuteriöverstyrelsens

chef fastställt till ett belopp av 8,000 kronor, varvid dock förutsatts,

att denne icke skulle hava att tjänstgöra i samma utsträckning som ordinarie

befattningshavare i allmänhet. Då för chefen å lantbruksstyrelsens

stuteribyrå borde gälla normal arbetstid, syntes arvodet till honom

icke böra bestämmas till lägre belopp, än som tillkomma chefen vid

Flyinge hingstdepå och stuteri — arvode 9,500 kronor — och helst nära

ansluta sig till den till byråchef enligt nyssnämnda löneplan utgående

begynnelselönen. För sin del ville lönenämnden förorda, att arvodet till

stuteribyråns chef bestämdes till 10,000 kronor. Detta belopp sammanfölle

till storleken med det arvode, som i 5 § 1 mom. av avlöningsreglementet

vore fastställt för kustbevakningsinspektör vid tullverket.

I pensionshänseende syntes beträffande chefen å stuteribyrän motsvarande

bestämmelser lämpligen kunna utfärdas, som nu gällde för nämnda

kustbevakningsinspektör.

Lantbruksstyrelsen, som uttalat sig rörande ifrågavarande förslag, anför,

att styrelsen onekligen funnit vissa skäl tala för en sådan anordning.

Styrelsen anser emellertid, att arvodet i sådant fall bör fastställas till

12.000 kronor och icke till det av lönenämnden föreslagna beloppet av

10.000 kronor, då med sistnämnda belopp möjligheterna att förvärva en

för befattningen fullt kvalificerad person skulle bliva ytterligare beskurna.

Beträffande förslaget att upptaga generaldirektörsbefattningen i lantbruksstyrelsen

bland de i 5 § 1 mom. första stycket av gällande avlöningsreglemente

omförmälda chefsbefattningarna, vilket förslag ursprungligen

framlagts av 1926 års pensionsutredning och sedermera upptagits

av 1926 års besparingssakkunniga och nu jämväl av jordbruksutredningen,

vill jag tillstyrka detta förslag. Enligt vad jag inhämtat

har den nuvarande innehavaren av generaldirektörsbefattningen intet

Departements
chefen.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

att erinra mot att hans befattning omändras till förordnandejänst på

föreslaget sätt. Ifrågavarande chefsbefattning torde till sin karaktär vara

nära jämförlig med de chefsbefattningar, vilka omförmälas i nyssnämnda

författningsrum. Vid bifall till förslaget skulle chefen för lantbruksstyrelsen

komma »i åtnjutande av ett årligt arvode av 19,000 kronor.

Det av lönenämnden väckta förslaget att även inrätta chefsbefattningen

å stuteribyrån inom lantbruksstyrelsen såsom förordnandetjänst synes

mig välbetänkt. Såsom lönenämnden erinrat hava särskilt chefsbefattningarna

inom stuteriförvaltningen hittills ansetts vara av natur

att böra tillsättas allenast för viss tid. Beträffande arvodet anser

jag mig, örn ock med någon tvekan, böra förorda, att detsamma på sätt

lantbruksstyrelsen ifrågasatt bestämmes till 12,000 kronor för år. Jag

förutsätter givetvis härvid, att, därest till befattningen skulle utses person,

som åtnjuter lön eller arvode av annan statstjänst, däri inbegripen

lön å övergångsstat för militär beställningshavare, lian skall vara förpliktad

att belt avstå sistnämnda lön eller arvode. Skulle till befattningen

utses exempelvis en pensionerad beställningshavare vid armén,

bör det föreslagna arvodet av 12,000 kronor minskas med ett mot pensionen

svarande belopp.

I pensionsbänseende skulle för generaldirektören i lantbruksstyrelsen

komma att utan vidare gälla bestämmelserna i 2 § av kungörelsen dea

29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement

och andra till den civila statsförvaltningen hörande verk i

fråga örn rätt till pension, sådan denna paragraf efter vidtagna ändringar

numera lyder (jfr 277/1925). Däremot skulle för chefen för stuteribyrån

erfordras införande i sagda kungörelse av en särskild föreskrift

rörande hans pensionsrätt. I sådant hänseende synes böra komma i tillämpning

vad i kungörelsen i motsvarande hänseende är stadgat för byggnadschef

i byggnadsstyrelsen. Börande denna fråga framställes förslag

av chefen för finansdepartementet.

För nästkommande budgetår skulle i enlighet med vad jag i det föregående

anfört den ordinarie personalstaten för lantbruksstyrelsen böra

bestämmas på följande sätt:

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet
1

chef för stuteribyrån, arvode enligt 5 § i avlönings
-

reglementet

4 byråchefer .................................B 30

1 byrådirektör ................................ B 28

2 förste byråingenjörer ........................ B 26

1 byråinspektör för husdjursskötsel ...........B 24

1 byråinspektör för mejeriärenden ........... B 24

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

101

1 sekreterare .................................B 24

1 kassör och bokhållare ...................... B 21

2 notarier .................................... B 21

3 kansliskrivare ..............................B 11

1 förste expeditionsvakt ...................... B 7

4 kanslibiträden .............................. B 7

2 expeditionsvakter ...........................B 5

4 kontorsbiträden ............................ B 4

1 skrivbiträde ................................ B 2.

Anm. 1. Befattningen såsom byråinspektör för husdjursskötsel tillsättes ej, så länge

statskonsulent i boskapsskötsel finnes upptagen å övergångsstat.

Anm. 2. Befattningen såsom byråinspektör för mejeriärenden tillsättes ej, så länge

statskonsulent i mejerihushållning finnes upptagen å övergångsstat.

Härtill skulle komma följande befattningar å övergångsstat:

Lönegrad.

2 byrådirektörer .............................. B 26

4 statskonsulenter ............................ B 24.

VII. Avdelningen för bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur.

Från och med år 1898 har riksdagen för varje år anvisat anslag till förekommande

och hämmande av tuber kelsjukdomar hos nötkreatur. För innevarande

budgetår är ifrågavarande anslag upptaget till ett belopp av

140,000 kronor. Med anslaget i fråga täckas de utgifter, som följa av det

lantbruksstyrelsen meddelade uppdraget att övervaka och leda undersökningarna

med tuberkulin och därav betingade åtgärder inom ladugårdarna

ävensom övriga därmed sammanhängande åtgärder

De på lantbruksstyrelsen ankommande åtgärderna i förevarande avseende

utföras inom en särskild, styrelsen underställd tuberkulosavdelning.

Den å avdelningen anställda personalen utgöres av 1 föredragande (B 29),

1 tnberkuloskonsulent (B 24), 1 kansliskrivare (arvode högst 3,888 kronor)

samt 1 expeditionsvakt (arvode högst 2,832 kronor). Avdelningen är uppförd

å extra stat.

De i det föregående omnämnda nöttuberkulossakkunniga hava i sitt den

21 oktober 1930 avgivna betänkande angående ytterligare åtgärder för bekämpande

av tuberkulos hos nötkreatur förordat en kamp mot sagda sjukdom

enligt i förhållande till hittills vidtagna åtgärder betydligt vidgade

linjer. I detta syfte föreslås bland annat en förändrad ordning i fråga örn

tuberkulosärendenas administration. I syfte att möjliggöra en närmare

kontakt mellan don enskilde deltagaren och ledningen av tuberkuloskam
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

pen förorda de sakkunniga en viss decentralisering i arbetet. Sålunda

skulle för varje hushållningssällskaps område upprättas — dock endast

frivilligt — en tuberkulosstyrelse, till vilken skulle överföras ledningen

av tuberkulinundersökningarna, och skulle de lokala styrelserna äga självständig

befogenhet att pröva ärenden om fria tuberkulosundersökningar

sami kompletterande kliniska undersökningar. Där tuberkulosstyrelse ej

bildades, skulle dock dessa uppgifter ankomma på den centrala ledningen.

Centralledningen, som förutsättes förlagd till medicinalstyrelsen, skulle

handlägga alla tuberkulosfrågor av mera vittomfattande natur, organisationsärenden

och inspektionen över de lokala länsorganisationerna, samt

handhava fördelningen av beviljade anslag och följa den vetenskapliga

forskningen på området.

Tuberkulosavdelningen inom medicinalstyrelsen skulle bestå av en chef

med placering i lönegrad B 29, en byråassistent — som förutsättes skola

utgöras av någon yngre veterinär kraft — med placering i B 23 samt ett

skrivbiträde.

I det föregående har jag förordat, att ärendena angående nöttuberkelsjukdomarnas

bekämpande överflyttas till medicinalstyrelsen i samband

med den nu ifrågasatta omorganisationen av lantbruksstyrelsen. Härav

skulle följa, att inom medicinalstyrelsen inrättas en till dess veterinärbyrå

ansluten avdelning för nöttuberkulosens bekämpande.

Fråga uppstår då, i vad mån någon förändring bör ske i avseende å den

för dessa ärendens ombesörjande för närvarande anställda personalen.

Jordbruks^ t reci n i »gen har i detta hänseende föreslagit, att befattningen

såsom kansliskrivare å den nuvarande tuberkulosavdelningen inom lantbruksstyrelsen

förändras till en kanslibiträdestjänst samt att expeditionsvaktsbefattningen

indrages. Dessa åtgärder skulle medföra en besparing

för statsverket av 3,576 kronor. Vidare har utredningen anfört, hurusom

från medicinalstyrelsens sida framhållits, att för närvarande möjlighet

förefunnes till ytterligare besparing. Enligt medicinalstyrelsens förmenande

skulle nämligen den för avdelningen avsedda byråveterinären, vilken

enligt nöttuberkulossakkunnigas förslag skulle tillhöra 23 lönegraden,

icke behöva tillsättas, så länge hos styrelsen funnes anställd en byråveterinär

å övergångsstat med tjänstgöring å veterinärbyrån. Förutsättning

härför vore dock. att den för sistnämnda byråveterinär beslutade ersättaren,

en medicinalrådsassistent å veterinärbyrån, bleve tillsatt i samband

med nyorganisationen. Då medicinalrådsassistenten skulle avlönas

med ett arvode av 4.200 kronor, medan däremot för avlöning av byråveterinären

skulle beräknas ett belopp av 8,124 kronor, skulle här föreligga

möjlighet till en besparing, uppgående till skillnaden mellan sistnämnda

båda belopp eller 3,924 kronor. Jordbruksutredningen har ansett sig böra

ansluta sig till detta förslag. I ett som allt skulle sålunda en besparing

genom överflyttningen uppkomma, utgörande 7,500 kronor (3,576 kronor +

3,924 kronor).

Medicinalstyrelsen. Enligt uttalande i medicinalstyrelsens yttrande över

utredningens betänkande anser sig styrelsen böra i huvudsak instämma i

vad utredningen anfört rörande personalbehovet å styrelsens veterinär

byrå efter tuberkulosärendenas förläggande till denna byrå. Styrelsen

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 234. 103

vidhåller dock sin inför utredningen framförda uppfattning, att nuvarande

föredraganden av tuberkulosärendena i lantbruksstyrelsen efter överflyttningen

till medicinalstyrelsen bör benämnas statsinspektör för tuberkulosbekämpandet

och avlönas enligt allmänna löneplanen, B 28, och nuvarande

konsulenten för tuberkulosbekämpandet benämnas byråveterinär

och avlönas enligt löneplanens B 24.

Lantbruksstyrelsen. Styrelsen förutsätter, att därest tuberkulosärendena

överflyttas till medicinalstyrelsen, den å tuberkulosavdelningen inom

lantbruksstyrelsen tjänstgörande'' kansliskrivaren, som varit anställd å

avdelningen i 22 år, får dit medfölja.

Vad angår löneställningen för chefen för avdelningen för tuberkulosbekämpandet

inom medicinalstyrelsen, anser jag, som härom samrått med

chefen för socialdepartementet, försiktigheten bjuda, att ifrågavarande befattningshavare

icke placeras i högre lönegrad, än som medicinalstyrelsen

föreslagit, d. v. s. i 28:e lönegraden. Då föreståndaren för tuberkulosavdelningen

inom lantbruksstyrelsen befinner sig i pensionsåldern, låter

sig denna ordning utan vidare genomföra.

Enligt tuberkulossakkunnigas förslag skulle byråassistenten å en blivande

tuberkulosavdelning inom medicinalstyrelsen placeras i lönegrad

B 23. Då emellertid den nuvarande konsulenten å tuberkulosavdelningen

inom lantbruksstyrelsen tillhör 24:e lönegraden, synes det mig riktigast

vara, att sistnämnda lönegradsplacering bibehålies, till dess frågan örn

avdelningens framtida organisation hunnit prövas, särskilt som enligt

vad utredningen anfört befattningen i fråga nu icke skulle behöva nytillsättas.

Vad slutligen angår jordbruksutredningens förslag örn sänkning av

den nuvarande kansliskrivarbefattningen till kanslibiträde, synes det

mig, att denna åtgärd icke nu skäligen bör ifrågakomma med hänsyn till

den nuvarande innehavarens relativt långa tjänstgöring å avdelningen.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat, skulle genom överflyttningen till

medicinalstyrelsen en beräknelig besparing i personalkostnaderna uppstå

av omkring 4,000 kronor.

Tuberkulosavdelningen inom medicinalstyrelsen torde tillsvidare böra

bibehållas å extra stat samt utgifterna för avdelningen, åtminstone under

nästa budgetår, bestridas från det under nionde huvudtiteln uppförda

extra förslagsanslaget till förekommande och hämmande av tuberkelsjukdomar

hos nötkreaturen, i huvudsaklig överensstämmelse med de

grunder i sådant hänseende som hittills tillämpats. Sedermera torde

böra övervägas, huruvida icke utgifterna för avdelningen från och med

budgetåret 1934/1935 böra bestridas från anslag under femte huvudtiteln.

Departementschefen.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Majlis proposition nr 234.

VIII. Stuteriväsendet.

Till stuteri väsend et är i riksstaten uppfört ett ordinarie förslagsanslag.

Samtliga utgifter för stuteriväsendet bestridas från och med budgetåret

1930/1931 av de medel, som inflyta till statsverket på grund av kungörelsen

den 4 maj 1923 (nr 87) angående anordnande av vadhållning medelst s. k.

totalisator (totalisatormedel). Dessa medel uppsamlas över förslagsanslaget

till stuteriväsendet i en fond, benämnd stuteriväsendets fond, från vilken

utgifterna i fråga skola direkt bestridas.

Med tillämpning från och med budgetåret 1931/1932 av den principen, att

förslagsanslaget till stuteriväsendet bör upptagas med samma belopp som

det, vartill totalisatormedlen beräknas komma att under budgetåret inflyta,

har anslaget för innevarande budgetår uppförts med 800,000 kronor.

Utgifterna för stuteriväsendet för budgetåret 1932/1933 beräknades (R.

skr. nr 54:1932 p. 7) sålunda:

Stuteriöverstyrelsen, förslagsvis ........................ kronor 42,100

Avlöningar till tjänstemän vid hingstdepåer och stuteri,

förslagsvis.......................................... » 50,500

Avlöningar till övrig personal vid hingstdepåer och stu- ■

teri, förslagsvis ........................................ » 101,000

Hästavelns befrämjande, förslagsvis ...................... » 585,000

Summa förslagsvis kronor 778,600.

Under rubriken hästavelns befrämjande äro beräknade följande belopp:

Hingstdepåernas och stuteriets verksamhet .............. kronor 201,000

Hästpremieringen, förslagsvis ............................ » 354,000

Understöd åt hästavelsföreningar och för stamboksföring

av hästar .............................................. » 30,000

Förslagsvis kronor 585,000.

I skrivelse den 31 augusti 1932 har stuteriöverstyrelsen gjort framställning

angående anslagsbehovet för stuteriväsendet för budgetåret 1933/1934.

Häröver har statskontoret den 14 september 1932 avgivit infordrat utlåtande.

Under erinran, att jag förut föreslagit stuteriöverstyrelsens upphörande

den 1 juli 1933 och anordnande av en stuteribyrå i lantbruksstyrelsen,

övergår jag nu att anmäla övriga stuteriväsendet berörande anslagsfrågor.

1. Avlöningar till tjänstemän vid, hingstdepåer och stuteri.

Den i utgiftsberäkningen för stuteriväsendet ingående förslagsposten å

50,500 kronor till avlöningar till tjänstemän vid hingstdepåer och stuteri

disponeras enligt följande avlöningsstater:

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

Avlöning sstat för Flyinge hingstdepå och stuteri.

Avlöningar till ordinarie befattningshavare, förslagsanslag kronor 24,100

Dyrtidstillägg, förslagsanslag ............................ » 5,000

Summa kronor 29.100.

Ordinarie avlöningsstat för Strömsholms hingstdepå.

Avlöningar till ordinarie befattningshavare, förslagsanslag kronor 16,700

Arvode till en veterinär.................................... » 2,000

Dyrtidstillägg, förslagsanslag .............................. » 2,000

Summa kronor 20,700.

Övergångsavlöningsstat för Strömsholms hingstdepå.

Läkaren, arvode ............................................. kronor 700

Tillfällig löneförbättring .................................... » 175

Summa kronor 875.

Stuteriöverstyrelsen bar för budgetåret 1933/1934 beräknat anslagsposten

i fråga till samma belopp som för innevarande budgetår, med förbehåll

dock för de ändringar i fråga örn de i anslaget ingående beloppen till dyrtidstillägg,

som kunde påkallas av beslut örn statstjänstemännens dyrtidstillägg

i allmänhet.

Den i staten för Flyinge hingstdepå och stuteri upptagna posten till Departementsdyrtidstillägg

torde kunna sänkas från 5,000 till 2.400 kronor. Härigenom ehefm•

nedbringas avlöningsstaten ifråga från 29,100 till 26,500 kronor.

Beträffande Strömsholms liingsdepå föreligger förslag örn återkallande

från och med den 1 oktober 1933 av förordnandet för den å övergångsstat

uppförde läkaren. De skäl, som anförts för dylik åtgärd, synas mig vägande,

och kommer jag senare att anmäla denna fråga för Kungl. Maj:t.

Under förutsättning att läkarens förordnande upphör nyss nämnda dag,

torde det nu för ändamålet upptagna beloppet av 875 kronor kunna för

nästa budgetår minskas till i runt tal 220 kronor. Frågan örn pension för

läkaren torde i sinom tid komma att anmälas för Kungl. Maj:t av chefen

för finansdepartementet.

I enlighet med vad jag nu tillstyrkt torde anslagsposten till avlöningar

till tjänstemän vid hingstdepåer och stuteri böra för budgetåret 1933/1934

uppföras med (26,500 + 20,700 -f 220 =) 47,420 kronor eller avrundat 47,500

kronor. Anslagsposten i fråga bör fortfarande hava förslagsanslags natur.

Därest riksdagen beslutar i enlighet härmed, torde avlöningsstaten

för Flyinge hingstdepå och stuteri få fastställas på det ändrade sätt, jag

nyss tillstyrkt.

2. Avlöningar till övrig personal vid hingstdepåer och stuteri.

I denna anslagspost, nu upptagen till 101,000 kronor, ingår ett beräknat

belopp av förslagsvis 14,600 kronor till dyrtidstillägg (se IX H. T. 1930

sid. 142).

s. 106 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

106 Kungl. Martts proposition nr 234.

Stuteriöverstyrelsen bär föreslagit, att anslagsposten måtte uppföras

med oförändrat belopp, under förbehåll dock för den ändring i fråga örn

beloppet till dyrtidstillägg, som kunde påkallas av beslut örn statstjänstemännens

dyrtidstillägg i allmänhet.

Då utgifterna för dyrtidstillägg torde kunna beräknas till ungefär 10,000

kronor, lärer förevarande anslag kunna för nästa budgetår sänkas med

4,600 kronor eller från 101,000 till 96,400 kronor.

3. Hingstdepåernas och stuteriets verksamhet.

Granskningsnämnden har beträffande nu ifrågavarande anslagspost

ifrågasatt en minskning med 20,000 kronor.

Den av stuteriöverstyrelsen framlagda kostnadsberäkningen framgår av

följande uppställning.

Flyinge hingstdepå och

j Budgetåret 1931/1932

I statsverks-

Stuteriöver-

I statsverks- propositionen

beräknat

belopp

Nettoutgift

resp.

nettoinkomst

för budget- året 1932/

1933 beräk- nat belopp

styrelsens ;

förslag för

budgetåret

1933/1934

Utgifter.

Furage.............................................

101,000

79,016.66

75,000

89,000

Beklädnad.......................................

7,400

7,837.70

7,400

7,400

Bränsle ..........................................

5,800

4,054.09

5,800

5,800

Lantbeskällares underhåll..................

27,000

24,331.80

25,000

25,000

Byggnaders » ..................

16,000

32,932.57

16,000

15,000

Inventariers » ..................

6,000

13,645.6 7

6,000

5,000

Jordbruket.......................................

10,000

15,369.39

10,000

8,000

Extra personal för ridning och dressyr

6,000

6,000.—

6,000

6,000

Hästskötarskola ..............................

500

500.—

500

500

Representationspenningar till chefen ...

750

750.—

750

750

Sjukvård........-.................................

Diverse (Utskylder och utgifter i övrigt)

} 18,415

J

3,139.54

14,901.59

j> 19,600

3,000

15,550

Summa utgifter kronor

198,865

202,478.91

172,050

181,000

Inkomster.

Språngavgifter .................................

30,000

40,560.—

35,000

35,000

| Arrendemedel...............

Jordbruket < 0

l Sald grässkörd m. m. ...

3,565

2,600

J- 9,132.3S

3,565

2,600

j 6,165

Sålda hästar....................................

11,700

23,975.—

11,700

11,700

Diverse inkomster (Inkomster i övrigt)

1,000

2,210.05

685

485

Summa inkomster kronor

48,865

75,867.87

53,550

53,350

Tillskott av statsmedel .....................

150,000

— .

118,500

127,650

Summa kronor

198,865

—

172,050

181,000

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

107

Stuteriöverstyrelsens beräkningar innefatta i jämförelse med de för innevarande

budgetår godkända i huvudsak följande ändringar.

Vid Flyinge hava furagekostnaderna ökats med 14,000 kronor; å andra

sidan har en sänkning skett i utgifterna för byggnaders och inventariers

underhåll, jordbruk och diverse med tillhopa 5,050 kronor.

Vid Strömsholm har å ena sidan furagekostnaderna ökats med 2,780 kronor,

medan å andra sidan kostnaderna för lantbeskällares underhåll,

bränsle, byggnaders och inventariers underhåll samt diverse utgifter nedbragts

med 5,760 kronor.

Allt som allt innebär stuteriöverstyrelsens förslag en utgiftsökning med

5,970 kronor.

Furagekostnaderna hava för Flyinge beräknats efter samma upphandlingspris

som beträffande innevarande budgetår eller 14 öre per kilogram

för havre, 8 öre per kilogram för hö och 4 öre per kilogram för halm samt

för Strömsholm efter pris av respektive 14, 7 och 3 öre.

stuteri

Strömsholms hingstdepå

Budgetåret

1931/1932

I statsverks- propositio- nen föi- budgetåret

1932/1933

beräkn. bel.

Stuteriöver-

Stats-

kontoret

Departe-

ments-

chefen

I statsverks- propositio- nen beräk- nat belopp

Nettoutgift

resp.

netto-

inkomst

styrelsens

förslag för

budgetåret

1933/1934

Stats-

kontoret

Departe-

ments-

chefen

89,000

85,000

19,320

12,033.69

15,000

17,780

15,000

13,300

7,400

7,400

3,150

2,241.56

3,150

3,150

3,000

3,000

5,000

5,000

4,705

3,440.81

4,705

4,700

4,000

4,000

25,000

25,000

22,000

18,087.93

22,000

21,000

19,000

19,000

15,000

15,000

6,000

5,998.79

6,000

3,000

3,000

. 3,000

5,000

5,000

2,500

2,556.01

2,500

1,500

1,500

1,500

8,000

8,000

—

—

—

—

—

—

0,000

6,420

—

—

—

—

—

—

500

500

—

—

—

—

—

750

750

—

—

—

—

—

—

0,000

15,550

3,000

15,130

j 12,325

249.3 5

7,692.17

j 12,325

300

11,270

300

9,000

1,000

8,500

180,200

176,200

70,000

52,299.81

65,680

62,700

54,800

53,300

85,000

88,000

16,000

20,310.—

17,000

17,500

17,500

19,000

<»,165

6,165

500

559.—

500

500

500

500

11,700

16,700

1,000

1,505.—

1,000

1,000

1,000

1,000

485

1,000

500

3,747.11

500

800

800

2,000

53,350

61,865

18,000

26,121-n

19,000

19,800

19,800

22,500

126,850

114,335

52,000

46,680

42,900

35,000

30,800

180,200

176,200

70,000

—

65,680

62,700

54,800

53,300

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

Vad angår Strömsholm hava inkomsterna av språngavgifter och diverse

inkomster ökats med sammanlagt 800 kronor.

Stuteriöverstyrelsen har förutsatt, att, därest besparing uppstode å någon

av de i utgiftsberäkningen upptagna posterna, utom vad anginge poster

avseende avlöningsförmåner, sådan besparing skulle få i likhet med

vad hittills medgivits få användas till täckande av brist å annan för avlöning

ej avsedd post.

Enligt stuteriöverstyrelsens beräkning skulle sålunda för bestridande avutgifterna

vid statens hingstdepåer och stuteri under budgetåret 1933/1934

erfordras tillskott av statsmedel med (127,650 + 42,900 =) 170,550 kronor.

Härutöver skulle vidare erfordras dels 6,000 kronor för rese- och traktamentsersättning

åt chefen, fullmäktige och fullmäktiges suppleant, byrådirektören

i stuteriöverstyrelsen samt depåcheferna m. fl. under tjänsteresor,

dels ock, liksom hittills, 30,000 kronor för hästinköp. Behovet av

anslagsmedel till hingstdepåerna och stuteriet skulle alltså, vid bifall till

vad sålunda föreslagits, för budgetåret 1933/1934 beräknas till (170,550 +

6,000 + 30,000 =) 206,550 kronor eller 5,550 kronor mera än det för innevarande

budgetår anvisade beloppet, 201,000 kronor.

Statskontoret har framlagt det förslag, som framgår av förestående

tabell.

I detta sammanhang torde jag få till förnyad prövning upptaga frågan

örn löneförbättring för den vid Flyinge hingstdepå

och stuteri anställda extra stallpersonalen.

Till extra personal för ridning och dressyr av unghingstar anvisades

åren 1905—1922 särskilda förslagsanslag å extra stat, vilka från och med år

1911 uppgingo till högst 4,630 kronor för år. Härmed bekostades dagavlöning

och mathållning åt en kontingent av en officer och åtta man, som

årligen kommenderades till Flyinge från något av de i Skåne förlagda kavalleriregementena

för att biträda med de unga hingstarnas inridning och

dressyr. Dessa militärkommenderingar utbyttes emellertid från och med

år 1918 mot för ändamålet anställt civilt manskap. Anställandet av extra

stallbetjänter medförde bland annat den fördelen, att, då återbesättande avlediga

ordinarie stallbetjäntsbefattningar ifrågakomme, urval kunde ske

bland de mest lämpliga extra stallbetjänter, som önskade erhålla fastare

anställning. Till avlöning åt ifrågavarande extra personal upptages bland

utgifterna för Flyinge hingstdepå och stuteri en särskild utgiftspost, från

och med budgetåret 1931/1932 uppförd med 6,000 kronor och avsedd för avlöning

till fem årsanställda extra stallbetjänter å 1,200 kronor för år. Å

avlöningen utgår icke dyrtidstillägg. Utöver sagda kontanta avlöning åtnjuter

extra stallbetjänt naturaförmåner av fri hostad med uppvärmning i

gemensamhetsrum samt fritt bränsle till matlagning, ävensom beklädnad i

likhet med ordinarie stallbetjänter (se 1930: IX. H. T. p. 35; R. skr. nr

77 p. 8).

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 234.

109

I skrivelse till Kungl. Majit den 22 oktober 1930 hemställde försvarsverkens

civila personals förbund, att extra stallpersonal vid statens hingstdepåer

och stuteri måtte komma i åtnjutande av löneförhöjning i likhet

med vad för den ordinarie personalen vid nämnda anstalter beslutats av

1930 års riksdag. I den 30 oktober 1930 häröver avgivet remissutlåtande

erinrade stuteriöverstyrelsen, att de extra stallbetjänternas kontanta årsavlöning,

dyrtidstillägg oberäknat, vore allenast 150 kronor lägre än ordinarie

stallbetjänts begynnelselön. De åtnjöte dessutom förberörda naturaförmåner,

och vore det vidare så ordnat för dem, att de mot en månatlig

utgift av 45 kronor erhölle full kost vid depån. För unga män i en ålder

av 22—26 år, som antoges på prov för att, örn de befunnes lämpliga för

tjänsten, framdeles i mån av behov bliva fast anställda, syntes de utgående

löneförmånerna få anses vara fullt tillräckliga. Vid ärendets föredragning

den 6 mars 1931 fann Kungl. Majit, i enlighet med stuteriöverstyrelsens

hemställan, framställningen icke föranleda någon Kungl. Majits vidare

åtgärd.

Genom motioner bringades frågan inför riksdagen såväl 1931 som 1932,

därvid dock icke beslöts någon förhöjd avlöning åt berörda personal.

I sitt till stuteriöverstyrelsen ingivna förslag till beräkning av medelsbehovet

för Flyinge hingstdepå och stuteri för budgetåret 1933/1934 bär

depåchefen framhållit, att på grund av den långa tid, som de extra stallbetjänterna

behövde tjäna för att vinna uppflyttning till ordinarie befattning,

han ansåge det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att

de efter en viss tjänstetid tilldelades någon höjning i avlöningen för att

icke löneskillnaden mellan de ordinarie och extra stallbetjänterna skulle

bliva oproportionerligt stor, synnerligast som tjänstgöringen vore lika. Depåchefen

har därför i sitt förslag upptagit ålderstillägg till de extra stallbetjänterna

med samma belopp, som gällde för de ordinarie stallbetjänterna.

Såsom framgår av stuteriöverstyrelsens förberörda statberäkning för

Flyinge hingstdepå och stuteri har depåchefens nyssangivna förslag icke

upptagits av styrelsen, utan har posten extra personal för ridning och dressyr

för budgetåret 1933/1934 beräknats till oförändrat belopp av 6,000

kronor.

Med hänsyn till det trängande behovet att under nuvarande statsfinansiella

läge i möjligaste mån nedbringa statens utgifter och i betraktande av

de belopp, vartill utgifter och inkomster enligt vad den förut återgivna

tabellen utvisar uppgått under budgetåret 1931/1932, finner jag mig böra

ifrågasätta ytterligare sänkningar utöver vad statskontoret föreslagit.

Vidkommande Flyinge hingstdepå och stuteri torde sålunda utgifterna

för 1''urage för nästa budgetår böra beräknas till 85,000 kronor. Bränsleposten

torde i enlighet med statskontorets förslag kunna sättas till 5,000

kronor. Posten utskylder och utgifter i övrigt torde kunna begränsas till

15,130 kronor. Vad angår posten extra personal för ridning och dressyr

vill jag däri förorda sådan höjning, att chefens för Flyinge hingstdepå och

stuteri förberörda förslag till avlöningsförbättring för den extra stallpersonalen

vinner beaktande. Förslaget innebär, att extrapersonalen tiller
-

Departements
chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Martts proposition nr 234.

kännes samma rätt till ålderstillägg som den ordinarie personalen eller

sålunda, att lönen skulle efter respektive 3, 6 och 9 år höjas vardera gången

med 90 kronor. Enligt vad jag inhämtat skulle vid bifall till förslaget av

de nuvarande extra stallbetjänterna fyra vara berättigade att från och

med den 1 juli 1933 samt en från och med den 1 november 1933 komma i

åtnjutande av första ålderstillägget. Då kostnaderna för ålderstilläggen

sålunda skulle komma att uppgå till sammanlagt (4 X 90 + 1 X 2/3 X 90 =)

420 kronor, torde posten extra personal böra beräknas till 6,420 kronor.

Beträffande Strömsholms hingstdepå torde kostnaderna för furage, beklädnad,

bränsle, lantbeskällares underhåll samt diverse utgifter kunna begränsas

till respektive 13,300, 3,000, 4,000, 19,000 och 8,500 kronor. Med hänsyn

till vad jag förut anfört rörande läkarens förordnande och i betraktande

av personalens rätt i avseende å fri läkarvård torde posten sjukvård

böra höjas till 1,000 kronor.

Med hänsyn till de belopp, vartill vissa inkomstposter uppgått under budgetåret

1931/1932, finner jag mig böra ifrågasätta viss höjning i stuteriöverstyrelsens

inkomstberäkning. För egen del anser jag, att inkomsterna

vid Flyinge av språngavgifter och av sålda hästar samt diverse inkomster,

vilka poster för budgetåret 1931/1932 utgjort respektive 40,550

och 23,975 och 2,210 kronor, skäligen böra kunna beräknas till respektive

38,000, 16,700 och 1,000 kronor. Inkomsterna vid Strömsholm hava av stuteriöverstyrelsen

beräknats till ett 800 kronor högre belopp än det för

löpande budgetåret godkända. Det vill synas mig, som örn inkomsterna

av språngavgifter och diverse inkomster, vilka för budgetåret 1931/1932

uppgått i runda tal till 20,300 och 3,700 kronor, böra kunna beräknas till

19,000 respektive 2,000 kronor

Utgifter och inkomster i hingstdepåernas och stuteriets verksamhet

skulle sålunda beräknas på följande sätt:

Utgifter.

Flyinge hingstdepå

Strömsholms

och stuteri

hingstdepå

kronor

kronor

Furage ...............................................................

........ 85,000

13,300

Beklädnad ...........................................................

......... 7,400

3,000

Bränsle ...............................................................

.......... 5,000

4,000

Lantbeskällares underhåll ...............................

......... 25,000

19,000

Byggnaders » ...............................

.......... 15,000

3,000

Inventariers » ...............................

......... 5,000

1,500

Jordbruket...........................................................

......... 8,000

—

Extra personal för ridning och dressyr.......

......... 6,420

—

Hästskötarskola...................................................

........ 500

_

Representationspenningar till chefen ...........

......... 750

—

Sjukvård ..............................................................

......... 3,000

1,000

Utskylder och utgifter i övrigt ...................

......... 15,130

8,500

Summa utgifter 176,200

53,300

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 234. lil

Inkomster.

Språngavgifter ............................................................ 38,000 19,000

Arrendemedel och såld grässkörd m. m............. 6,165 500

Sålda hästar ................................................................ 16,700 1,000

Inkomster i övrigt .................................................... 1,000 2,000

Summa inkomster 61,865 22,500

Tillskott av statsmedel ........................................... 114,335 30,800

Summa 176,200 53,300.

Denna beräkning- innebär en minskning i statens utgifter för ifrågavarande

ändamål i jämförelse med den godkända beräkningen för innevarande

budgetår med (165,180 — 145,135 =) 20,045 kronor.

Skulle besparing uppstå å någon av de i utgiftsberäkningen för hingstdepåernas

och stuteriets verksamhet upptagna posterna, bör lantbruksstyrelsen

— utom vad angår poster avseende avlöningsförmåner -— äga använda

sådan besparing till täckande av brist å annan, för avlöning ej avsedd

post. Utöver de i nyss angivna tablå intagna beloppen å tillskott av statsmedel

för hingstdepåerna och stuteriet, tillhopa 145,135 kronor, torde för

budgetåret 1933/1934 böra upptagas dels 6,000 kronor för rese- och traktamentspenningar

för personal å lantbruksstyrelsens stuteribyrå samt depåcheferna

och dels 30,000 kronor till hingst- och fölinköp, vadan sammanlagda

medelsbehovet för hingstdepåernas och stuteriets verksamhet kommer

att uppgå till (145,135 + 6,000 + 30,000 =) 181,135 kronor eller avjämnat

till 181,000 kronor. Nyss nämnda belopp å 6,000 kronor för reseersättningar

torde icke få utan Kungl. Majits tillstånd överskridas. 4

4. Hästpremieringen.

Kostnaderna för hästpremieringarna äro för innevarande budgetår be
-

räknade på följande sätt:

Penningpris för hästar ...................................kronor 318,500

Premieringsnämndsordförandenas arvoden .............. » 7,500

Dagarvoden till ordförandena och de av Kungl. Majit

förordnade ledamöterna ................................ » 7,500

Dyrtidstillägg till premieringsnämnsordförandena, förslagsvis

............................................... » 2,000

Rese- och traktamentsersättning, förslagsvis ............ » 15,000

Expenser och tryckningskostnader ...................... » 3,500

Summa kronor 354,000.

Enligt reglementet för den med statsmedel understödda hästpremieringen

den 13 januari 1928 (nr 10) skola med uteslutande statsmedel bestridas

resekostnads- och traktamentsersättning till ordförandena och de av

Kungl. Majit förordnade ledamöterna i hästpremieringsnämnderna

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Martts proposition nr 234.

ävensom kostnaderna för anskaffande av vissa blanketter m. m. Med

statsmedel oell inom underdistrikten tillskjutna medel gemensamt bekostas

penningpris och skådepenningar samt inlösen av frisedlar. Jämlikt

kungörelsen den 24 september 1931 (nr 333) angående ändrad lydelse av

§§ 20 och 21 i förenämnda reglemente skall vid fördelning mellan statsverket

och underdistrikten av kostnaderna för penningpris, skådepenningar

och frisedlar iakttagas, att av statsmedel ej må för sådana premier

användas mera, än att beloppet därav förhåller sig till det för samma

ändamål inom under distriktet tillskjutna beloppet som 7:3; dock att,

därest inom underdistriktet tillskjutits minst 3/u> av det belopp, som erfordrats

till gäldande av samtliga de premier, som vid närmast föregående

års besiktningsmöten inom underdistriktet beslutats skola utgå för då

uppvisade hästar, ytterligare statsbidrag må, där omständigheterna därtill

föranleda, kunna av Kungl. Maj:t efter framställning av stuteriöverstyrelsen

lämnas för utbetalande av premier, vilka eljest på grund av

brist på medel icke kunnat utgå.

Granskning snämnden har med avseende å hästpremieringarna erinrat,

att hela kostnaden för penningpris m. m. för 1933 beräknats till 455,000 kronor,

därav enligt förberörda beräkningsgrund 318,500 kronor skulle utgöra

statens bidrag och resten 136,000 kronor falla å underdistrikten, för vilket

ändamål underdistrikten hade att tillgå en särskild i samband med hästexporten

under världskriget uppkommen fond. Därefter har granskningsnämnden

anfört följande.

Även örn vägande skäl kunde anföras mot ett inställande av hästpremieringarna,

syntes det granskningsnämnden uppenbart, att en med hänsyn

till det finansiella läget företagen begränsning av premieringen och

sänkning av utgående premier väl läte sig genomföra. De högsta premierna

för hingstar utgjorde för närvarande 300 kronor och för ston 150

kronor. En sänkning av det sammanlagda premiebeloppet till hälften

borde kunna äga rum utan att ändamålet med premieringarna därigenom

träddes för nära. Huruvida detta borde genomföras genom att sänka premierna

överlag med hälften eller genom att ändra grunderna för premieringarna

borde göras till föremål för närmare utredning av stuteriöverstyrelsen.

Därest underdistriktens nuvarande bidrag kvarstode, skulle,

vid en nedsättning av det sammanlagda premiebeloppet till hälften, av

statsmedel tarvas bidrag med allenast inemot 100,000 kronor. Här skulle

sålunda kunna inbesparas ett belopp av cirka 220,000 kronor.

Den 4 november 1932 har Kungl. Majit, i enlighet med stuteriöverstyrelsens

i skrivelser den 20 augusti, 12 september och 29 oktober 1932 framlagda

förslag, utfärdat kungörelse örn ändrad lydelse i vissa delar av

gällande hästpremieringsreglemente, innefattande i huvudsak, att premierna

för beskälare mellan 4 och 15 års ålder med värdebokstäverna a

och ab minskats med 50 kronor eller till respektive 250 och 150 kronor,

att beskällare över 15 år uteslutas från penningpris, att för beskällare ej

skall utgå penningpris med mindre han inom det underdistrikt, där han

uppvisas, under löpande kalenderår betäckt minst 20 (nu 10) med beskäl
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

113

laren likartade ston, att för betäckt, sto vid fyra års ålder penningpris ej

må utgå, att skådepenning av silver skall utgå för unghingst, allenast om

han är väl förtjänt att premieras, att premierna nedsättas för fölsto med

värdebokstav a från 100 till 75 kronor, för fölsto med värdebokstav ab

från 70 till 50 kronor och för fölsto med värdebokstav b från 40 till 20

kronor.

Den på. grund härav uppkommande besparingen skulle enligt en av

stuteriöverstyrelsen gjord specificerad beräkning belöpa sig till 187,400

kronor. Kostnaderna för penningpris, skådepenningar och inlösen av frisedlar

under 1934 års premieringar skulle sålunda kunna begränsas till

omkring (458,800 — 187,400 =) 271,400 kronor och statens bidrag till dessa

kostnader skulle enligt regeln att av statsmedel bör bestridas högst 7/10 av

kostnaderna utgöra i runt tal 190,000 kronor.

Beträffande kostnaderna för rese- och traktamentsersättning till premieringsnämndernas

ordförande och de av Kungl. Majit förordnade ledamöterna

i dessa nämnder har Kungl. Majit den 4 november 1932 likaledes

i enlighet med stuteriöverstyrelsens förslag förordnat, att tillsvidare

skall beträffande hästpremieringsnämndernas sammansättning och verksamhet

gälla, att av Kungl. Majit förordnad ledamot i sådan nämnd skall

tjänstgöra i vederbörande nämnd allenast då lian på grund av förfall för

ordföranden inkallas av denne eller av stuteriöverstyrelsen att tjänstgöra

såsom ordförande. De eljest för budgetåret 1933/1934 av stuteriöverstyrelsen

till 20,000 kronor uppskattade kostnaderna för rese- och traktamentsersättning

beräknades härigenom komma att nedbringas till 10,000

kronor. Vidare skulle kostnaderna för dagarvoden till dessa funktionärer

minskas från 7,500 kronor till 3,750 kronor.

Börande expens- och tryckningskostnaderna, för innevarande budgetår

upptagna till 3,500 kronor, har stuteriöverstyrelsen med anledning av

granskningsnämndens förslag örn nedbringande i allmänhet av statens

expens- och tryckningskostnader anfört bland annat följande.

För stuteriväsendets eget behov förekomme icke några kostnader för

blankettryck. Däremot förefunnes ett jämförelsevis ganska stort behov av

blanketter för de årliga hästpremieringarna. Kostnaderna härför liksom

för premieringsnämndsordförandenas expenser bestredes enligt § 20 i hästpremieringsreglementet

av statsmedel. För detta ändamål upptoges årligen

i beräkningen av kostnaderna för hästpremieringen ett belopp, som under

en följd av år och senast enligt 1932 års statsverksproposition, IX

H. T. sid. 72 och 81, beräknats till 3,500 kronor. Expens- och tryckningskostnaderna

i samband med hästpremieringen hade enligt stuteriöverstyrelsen

för budgetåret 1929/1930—1931/1932 uppgått till respektive 4,117

kronor 66 öre, 4,511 kronor 76 öre och 4,918 kronor 39 öre eller i medeltal

4,515 kronor. Någon minskning av ifrågavarande utgiftspost vore därför

enligt stuteriöverstyrelsens mening icke möjlig.

Samtliga kostnader för hästpremieringarna 1934 hava sålunda av stuteriöverstyrelsen

beräknats på följande sätt:

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 23i.

8

s. 114 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

Penningpris för hästar ................................ kronor 190,000

Premieringsnämndsordförandenas arvoden enligt Kungl.

Majits brev den 13 januari 1928 (5 X 1,500) .......... » 7,500

Dagarvoden till ordförandena och de av Kungl. Maj:t

förordnade ledamöterna ................................ » 3,750

Dyrtidstillägg till premieringsnämndsordförandena, förslagsvis

(se 1930 års statsverksproposition, IX. H. T.

sid. 151) » 2,000

Rese- och traktamentsersättning, förslagsvis ............ » 10,000

Expenser och tryckningskostnader ...................... » 3,500

Summa förslagsanslag kronor 216,750.

Då anslagsposten till hästpremieringen under budgetåret 1932/1933, såsom

förut nämnts, beräknats till 354,000 kronor, uppgår utgiftsminskningen

till 137,250 kronor.

Med avseende å det för hästpremiering avsedda beloppet torde genom

de på sätt nyss nämnts av Kungl. Majit vidtagna ändringarna i hästpremieringsreglementet

ävensom genom Kungl. Majits berörda beslut angående

hästpremieringsnämndernas sammansättning statens utgifter

kunna nedbringas för penningpris, skådepenningar och inlösen av frisedlar

med 128,500 kronor samt för dagarvoden och rese- och traktamentsersättning

till ordförandena och de av Kungl. Majit förordnade

ledamöterna i premieringsnämnderna med 13,750 kronor. I fråga örn

ersättningen till premieringsnämndsordförandena vill jag erinra, att

dessa befattningshavare utöver det från ifrågavarande anslag utgående

arvodet å 1,500 kronor, därjämte såsom konsulenter i bästavelsfrågor åtnjuta

en ersättning med vardera 600 kroner örn året från statens hästavelsfond.

I betraktande därjämte att nämnda arvoden så sent som

1928 böjdes från 1,000 till 1,500 kronor och då läget kräver, att varje

möjlighet till besparing iakttages, synes mig dyrtidstillägg å ifrågavarande

arvoden icke böra utgå. Härigenom besparas ytterligare 2,000 kronor.

I den i premieringsanslaget ingående posten å 3,500 kronor till expenser

och tryckningskostnader anser jag mig med hänsyn till den av

stuteriöverstyrelsen förebragta utredningen icke böra ifrågasätta någon

minskning. Till bestridande av statens kostnader för hästpremieringen

skulle sålunda krävas ett förslagsanslag av 214,750 kronor eller i avrundat

tal 214,700 kronor. 5

5. Understöd åt hästavelsföreningar och för stamboksföring av

hästar.

Anslagsposten i fråga bar av stuteriöverstyrelsen beräknats till samma

belopp som för innevarande budgetår eller 30,000 kronor.

Erinras må, att till understöd åt hästavelsföreningar avsevärda be
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

lopp plägat beviljas utöver det nyss berörda särskilda anslaget å 30,000

kronor. Sålunda användes för ändamålet, efter beslut av riksdagen, viss

del av avkastningen av statens hästavelsfond, varjämte Kungl. Majit

med anlitande av medel från stuteriväsendets fond brukar bevilja ytterligare

bidrag åt ifrågavarande föreningar. Sistberörda direkt ur stuteriväsendets

fond anvisade bidrag utgjorde under 1931 sammanlagt

79.500 kronor och under 1932 24,000 kronor.

Då det synes mig vara önskvärt, att samtliga utgifter för stuterivä- Departementssendet

redovisas å budgeten i vanlig ordning, vill jag förorda, att det chefen.

nu förevarande anslaget till understöd åt hästavelsföreningar oell för

stamboksföring av hästar uppföres med det belopp, vartill utgifterna

för ändamålet — avkastningen från hästavelsfonden dock ej medräknad

— i verkligheten uppgå. Jag finner nämligen den nuvarande anordningen

vara mindre tilltalande, enligt vilken riksdagen vid behandlingen

av statsverkspropositionen beräknar ett anslag för ändamålet av

30,000 kronor, varjämte Kungl. Majit äger befogenhet att för samma

ändamål härutöver använda obegränsat belopp av medel i stuteriväsendets

fond. Jag tillstyrker därför, att det belopp, som under nästa budgetår

bör utgå för hithörande ändamål, måtte bestämmas av riksdagen,

därvid jag dock alltjämt bortser från de medel, som utgå av avkastningen

från hästavelsfonden och varom riksdagen i annat sammanhang meddelar

beslut. Med hänsyn till utgifterna för ändamålet under innevarande

budgetår eller 54,000 kronor vill jag förorda, att förevarande anslagsbelopp

måtte för budgetåret 1933/1934 bestämmas till sagda belopp, 54,000

kronor.

6. Demonstration i hovvård och hovbeslag.

I detta sammanhang torde jag få anmäla en av läraren i hovbeslag

vid veterinärhögskolan E. Akerblom i skrivelse till Kungl. Majit den

5 januari 1932 gjord framställning, avseende anordnande årligen under

en månad av demonstrationsdagar i hovvård och hovbeslag på olika, efter

förslag av hushållningssällskapen bestämda platser. Såsom motiv

härför har Åkerblom anfört följande.

Ett sedan länge känt faktum vore, att en hästs brukbarhet kunde vara

beroende på, huru vården av dess benställning, hovar och hovbeslag

handhades. Genom en rationell skötsel av dessa detaljer hos unghästen

kunde som obotliga ansedda lidanden förebyggas och hos äldre hästar

felaktigheter avhjälpas eller sådana åtgärder vidtagas, att djur med kroniska

sjukdomar fortfarande vore användbara till arbete. Ett känt faktum

vore ävenledes, att hos en stor procent av den hästägande allmänheten

en anmärkningsvärd okunnighet rådde rörande nämnda spörsmål.

Det framstode därför som en nödvändighet, att åtgärder vidtoges för att

i största möjliga mån avhjälpa förefintliga brister. De upplysningar,

som vid dessa demonstrationsdagar kunde lämnas, spelade en stor roll

dels ur ren brukbarhetssynpunkt, dels — och detta icke minst — ur ärft
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

lighetssynpunkt. Allmänheten borde nämligen upplysas örn, att en viss

ärftlig disposition kunde finnas för felaktiga benställningar och bovformer,

även för vissa bovsjukdomar. Dessutom vore att märka, att

även direkta felaktigheter i benställningen bos en häst nedärvdes.

För att ur statistisk synpunkt motivera förslaget torde det vara tillräckligt

att meddela, att enligt distriktsveterinärernas årsrapporter för

1930 det förekommit i exempelvis två län — representerande det ena övervägande

ardenner — det andra nordsvensk avel — 1,088 sjukdomsfall av

sådan art, att ärftlig disposition, rent arv, felaktigheter i hovvård och

hovbeslag kunnat tänkas medverka. Demonstrationerna — fördelade på

fyra arbetsområden och platsindelningen å dessa områden så ordnad att

demonstrationerna kunde upprepas på samma ort vart tredje år — skulle

bedrivas av lämpliga veterinärer med biträde av vid veterinärhögskolan

utbildade instruktörer. Kostnaderna, som efter ett ifrågasatt dagarvode

för veterinären av 20 kronor och för instruktören av 10 kronor

jämte rese- och traktamentsersättning beräknats till 8,000 kronor, förutsattes

skola bestridas av totalisatormedel.

Över framställningen har remissutlåtande den 17 december 1932 avgivits

av stuteriöverstyrelsen, som därvid tillika överlämnat i ärendet inhämtade

yttranden från samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

från styrelsen för veterinärhögskolan med därvid fogade yttranden

av lärarkollegiet och professor G. Forssell, från medicinalstyrelsen

samt från lantbrukstyrelsen. Vidare hava infordrade utlåtanden avgivits

den 18 januari 1933 av styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet

vid Alnarp samt den 1 februari 1933 av styrelsen för veterinärinrättningen

i Skara. Av yttrandena inhämtas i huvudsak följande.

Av hushållningssällskapens förvaltningsutskott, vilka samtliga yttrat

sig i ärendet, hava vissa förmält sig redan hava vidtagit sådana åtgärder

för undervisning i liovvård och hovslageri, att ytterligare anstalter

härutinnan icke ansåges erforderliga. Flertalet hava vitsordat betydelsen

av den ifrågasatta undervisningen. Som regel hava utskotten emellertid

framhållit, att någon ekonomisk medverkan från hushållningssällskapen

icke vore att påräkna.

Lärarkollegiet vid veterinärhö g skolan har livligt tillstyrkt kursernas

anordnande och i fråga örn organisation i stort sett anslutit sig till

Åkerbloms förslag. Professor G. Forssell, som i kollegiet varit av avvikande

mening, ilar ansett, att anordnandet av de föreslagna demonstrationerna,

åtminstone under de första verksamhetsåren, borde bliva

en hushållningssällskapens angelägenhet. Styrelsen för veterinärhögskolan

har i princip uttalat sin anslutning till det framlagda förslaget

örn praktisk undervisning i hovvård, så mycket hellre som styrelsen

hade den bestämda uppfattningen, att ännu mycken upplysning tarvades

i denna för hästskötseln så viktiga fråga. I övrigt bär styrelsen anslutit

sig till lärarkollegiets yttrande, vari förslaget i stort sett tillstyrkts

oförändrat. Högskolestyrelsen har dock ifrågasatt lämpligheten

av att på sätt från vissa håll föreslagits överlämna åt de olika hushållningssällskapen

att ordna förevarande angelägenhet, vilken stuteriöverstyrelsen

i stället vore bäst lämpad handhava. På denna styrelse

borde sålunda ankomma att efter hörande av hushållningssällskapens

förvaltningsutskott fastställa kursplaner.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

Medicinalstyrelsen har under förutsättning att de föreslagna demonstrationskurserna

organiserades så, att de icke komma att på något sätt

inverka förminskande av lärjungeantalet vid de statliga hovbeslagsskolorna

i Stockholm och Skara samt vid hovbeslagsskolan å Alnarp, till

exempel genom indragning av vissa hushållningssällskaps för ändamålet

anvisade anslag, tillstyrkt framställningen, därvid instämmande i vad

styrelsen för veterinärhögskolan i sitt i ärendet avgivna yttrande anfört.

Lantbruksstyrelsen har anfört, att enligt de av hushållningssällskapens

förvaltningsutskott avgivna yttrandena vissa sällskap redan vidtagit

sådana åtgärder för undervisning i hovvård och hovslageri, att

ytterligare anstalter härutinnan icke ansåges erforderliga, under det att

flertalet utskott vitsordat betydelsen av den ifrågasatta undervisningen.

Under sådana förhållanden syntes det lantbruksstyrelsen mest

ändamålsenligt, att de hushållningssällskap, som ville själva eller i samarbete

med angränsande sällskap anordna demonstrationsundervisning i

huvudsaklig överensstämmelse med det föreliggande förslaget, kunde erhålla

skäligt bidrag härtill av totalisatormedel.

Stuteriöverstyrelsen har anfört bland annat följande.

Åtgärder för spridande av ökad kännedom örn hovvård och hovbeslag

vore inom stora delar av vårt land otvivelaktigt synnerligen välbehövliga.

Det av Åkerblom i sådant syfte framställda förslaget kunde tillstyrkas

såsom ändamålsenligt och jämförelsevis billigt.

Med hänsyn till hästavelns intresse av att kännedom om rationell hovvård

och hovbeslagskonst bleve spridd inom så vidsträckt område som möjligt,

saknades icke fog för att nämnda kostnader finge bestridas av totalisatormedlen

genom stuteriväsendets fond. Dock syntes det stuteriöverstyrelsen

skäligen kunna begäras, att hushållningssällskapen, såsom några

av dem erbjudit sig, ombesörjde de lokala anordningarna för kurserna.

Kurserna borde anordnas efter i huvudsak följande plan:

»1. För meddelande av demonstrationsundervisning i hovvård och

hovbeslag indelas riket enligt Kungl. Maj:ts beslut i vissa antal distrikt.

Inom varje distrikt bestämmer stuteriöverstyrelsen i samråd med vederbörande

hushållningssällskap lämpliga undervisningsområden på det

sätt, att sådana demonstrationskurser kunna återkomma vart tredje år

inom samma område.

2. Kurserna inom varje distrikt stå under ledning av en utav medicinalstyrelsen

förordnad veterinär. Ledare av kurs äger att till biträde

utse lämplig person, som genomgått instruktionskurs i hovbeslag vid

någon av statens hovbeslagsskolor.

3. Kurserna taga sin början omkring den 20 maj och pågå omkring

en månad. Deltagandet i kurserna är avgiftsfritt, dock skola de deltagare

i kurserna, som dit medföra hästar, själva tillhandahålla erforderliga

materialier för hovbeslag m. m.

4. Varje kurs omfattar praktiska demonstrationer i hovvård och hovbeslag

samt föredrag åtföljt av diskussion och besvarande av förfrågningar.

5. Ledare av kurs samt hans biträde åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning

enligt gällande resereglemente. För varje förrättningsdag

utgår dessutom arvode till ledaren med 20 kronor samt till biträde

med 10 kronor.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Departements
aheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

6. Efter avslutandet av varje kurs skall ledaren till stuteriöverstyrelsen

avgiva redogörelse för vad under kursen förekommit ävensom

räkning å egna och biträdets resekostnads- och traktamentsersättning

samt särskilda arvoden.»

Kostnaderna för kurserna hava för varje distrikt av stuteriöverstyrelsen

beräknats på följande sätt:

traktamentsersättning till ledaren, 30 dagar å 16 kronor kronor 480

traktamentsersättning till biträdet, 30 dagar å 10 kronor .. » 300

arvode till ledaren, 26 dagar å 20 kronor .................. » 520

arvode till biträdet, 26 dagar å 10 kronor ................ » 260

reseersättning till ledaren och biträdet, förslagsvis ....... » 600

Summa kronor 2,160.

Örn antalet distrikt —- såsom förslagsställaren ifrågasatt — bliver

fyra, skulle alltså sammanlagda kostnaden komma att utgöra i runt tal

8,700 kronor årligen.

Stuteriöverstyrelsen har hemställt, att för ändamålet måtte ur medel

till stuteriväsendet beredas ett belopp av 9,000 kronor.

Styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp har såsom

eget yttrande åberopat ett av professorn i hästskötsel och husdjurens

hälso- och sjukvårdslära, B. Hedelin, avgivit utlåtande. Däri har anförts,

att anordnandet av de ifrågasatta kurserna i hovvård vore synnerligen

önskvärt samt att stuteriöverstyrelsens förslag örn ledning, organisation

och planläggning av kurserna syntes innebära en god lösning

av dessa frågor. Hedelin .har emellertid ifrågasatt, att anslag

borde beviljas även till bestridande av kostnader för lokalers förhyrande

samt för anskaffande av undervisningsmaterial. För lokalhyror syntes

ett årligt anslag av 1,500 kronor vara tillfyllest; för undervisningsmaterial

torde krävas dels ett engångsanslag av 1,500 kronor, dels ett årligt

anslag för underhåll och komplettering av materialet av cirka 300

kronor.

Styrelsen för veterinärinrättningen i Skara har anfört i huvudsak

följande. Styrelsen delade tillfullo förslagsställarens uppfattning, att det

rådde stor okunnighet å hovvårdens område samt att en rationellt tilllämpad

hovvård skulle förhindra uppkomsten av en hel del hov- och benlidanden.

Särskilt ville styrelsen framhålla vikten av att kurserna så

bedreves, att de icke motarbetade landets hovbeslagsskolors verksamhet.

Kursledaren borde förordnas av medicinalstyrelsen eller ock borde

fordras, att medicinalstyrelsen vitsordade ledarens lämplighet.

Då jag finner de ifrågasatta kurserna i hovvård och hovbeslag

hava en viktig uppgift att fylla, tillstyrker jag, att medel beredes för

ändamålet. I anslaget till stuteriväsendet för nästa budgetår torde sålunda

för anordnande av dylika kurser böra beräknas visst belopp, vil
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

119

ket synes kunna, bland annat genom nedsättning av de föreslagna traktamentena

till ledarna för och biträdena vid kurserna, begränsas till 8,000

kronor. Beträffande den närmare planen för och ledningen av ifrågavarande

undervisningsverksamhet torde det få ankomma på Kungl. Maj:t

att, sedan riksdagen beslutat i anslagsfrågan, meddela bestämmelser.

7. Medelsbehovet för budgetåret 1933/1934 för stuteriväsendet.

I enlighet med vad jag i det föregående tillstyrkt skulle utgifterna för

stuteriväsendet, centralledningen oräknad, för nästa budgetår beräknas

sålunda:

1) Avlöningar till tjänstemän vid hingstdepåer och stuteri,

förslagsanslag .................................... kronor 47,500

2) Avlöningar till övrig personal vid hingstdepåer och

stuteri, förslagsanslag .................................. » 96,400

3) Hingstdepåernas och stuteriets verksamhet .......... » 181,000

4) Hästpremieringen, förslaganslag ...................... » 214,700

5) Understöd åt hästavelsföreningar och för stamhoks
föring

................................................. » 54,000

6) Demonstration i hovvård och hovbeslag .............. » 8,000.

De sålunda angivna anslagsbeloppen utgöra sammanlagt 601,600 kronor.

Under erinran att Kungl. Maj:t hitintills haft befogenhet att efter

prövning i vart fall disponera tillgängliga medel å stuteriväsendets fond

för tillgodoseende av diverse ändamål, som äro ägnade att främja hästaveln,

tillstyrker jag vidare, att ett belopp av 48,400 kronor måtte fernästa

budgetår ställas till Kungl. Majrts omedelbara förfogande för

tillgodoseende av dylika ändamål. De sammanlagda utgifterna för stuteriväsendet

för budgetåret 1933/1934 torde alltså böra begränsas till

(601,600 + 48,400 =) 650,000 kronor, vartill dock komma de i annat sammanhang

behandlade kostnaderna för stuteribyrån i lantbruksstyrelsen.

Vid övervägandet av frågan, huruvida utgifterna för stuteri väsendet

liksom hittills böra utgå ur stuteriväsendets fond eller bestridas direkt

å budgeten, har jag, efter samråd med chefen för finansdepartementet,

funnit övervägande skäl tala för den sist nämnda anordningen. Härigenom

skulle vinnas ökad reda och överskådlighet, och riksstaten bleve

befriad från en s. k. specialbudget. Jag anser därför, att man så snart

detta låter sig göra, exempelvis från och med budgetåret 1934/1935, frångår

det nuvarande systemet mod en specialbudget för stuteriväsendet.

Då en dylik omläggning näppeligen kan ske redan med ingången av

nästa budgetår, torde utgifterna för stuteriväsendet — begränsade till

650,000 kronor — även för budgetåret 1933/1934 böra bestridas direkt

från stuteriväsendets fond.

Så vitt nu kan bedömas torde stuteriväsendets fond den 1 juli 1933 hava

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

eu behållning av i runt tal 100,000 kronor. Därest i enlighet med stuteriöverstyrelsens

beräkning under nästa budgetår i totalisatormedel inflyta

800,000 kronor, kommer fonden att under sagda budgetår hava en

tillgång av sammanlagt ungefär 900,000 kronor. Då utgifterna för stuteriväsendet,

såsom nyss föreslagits, skulle begränsas till 650,000 kronor

samt ett belopp av 200,000 kronor i enlighet med inkomstberäkningen i

årets statsverksproposition tages i anspråk för allmänna budgetändamål,

torde fondens behållning vid utgången av budgetåret 1933/1934 alltså

kunna under angivna förutsättningar beräknas till ungefär 50,000

kronor.

Vad angår finansieringen av förenämnda utgifter för stuteri väsendet

eller med andra ord medelstillförseln till stuteriväsendets fond, vill jag

erinra, att i inkomstberäkningen för budgetåret 1933/1934 titeln »totalisatormedel»

liksom för innevarande budgetår upptagits till belopp, motsvarande

vad som kan påräknas komma att under budgetåret verkligen

inflyta i form av dylika inkomster, eller 800,000 kronor. Med fortsatt

tillämpande av principen, att förslagsanslaget till stuteriväsendet bör

upptagas till samma belopp som det, vartill totalisatormedlen beräknas

komma att under budgetåret inflyta, torde sagda anslag jämväl för nästkommande

budgetår böra uppföras till belopp av 800,000 kronor.

IX. Kostnadsberäkningar och statförslag.

Till en början torde jag få något beröra frågan, från vilka medel kostnaderna

för den nya stuteribyrån inom lantbruksstyrelsen böra bestridas.

Jämlikt beslut av 1930 års riksdag skola utgifterna för stuteriväsendet

i sin helhet, sålunda jämväl utgifterna för stuteriöverstyrelsen,

finansieras av totalisatormedlen genom stuteriväsendets fond. I enlighet

med vad jag förut anfört torde ett dylikt förfarande icke böra tilllämpas

för tiden efter budgetåret 1933/1934. Fråga uppstår då, huruvida

kostnaderna för en till lantbruksstyrelsen förlagd stuteribyrå jämväl

böra för budgetåret 1933/1934 finansieras på samma sätt som nu. En

dylik anordning skulle sannolikt nödvändiggöra, att en särskild stat upprättades

för nämnda byrå vid sidan av lantbruksstyrelsen allmänna stat.

Det har synts mig, som örn tillräckliga motiv knappast föreligga för en

sådan anordning. Jag har därför vid upprättande av statförslag för lantbruksstyrelsen

för nästa budgetår utgått från att avlöningar till ordinarie

och icke-ordinarie personal å stuteribyrån skola bestridas av de anslagsmedel,

från vilka utgifterna till avlöningar m. m. åt övrig hos styrelsen

anställd personal bekostas, d. v. s. från det ordinarie anslaget till

lantbruksstyrelsen. Härav följer, att nyssnämnda fond hädanefter icke

skulle svara för den centrala utan allenast den lokala stuteriadministrationens

utgifter.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän inom den ordinarie

staten för lantbruksstyrelsen skulle enligt beräkning belöpa sig till

i avrundat tal 200,300 kronor. Med hänsyn till att de två byråinspektörsbefattningarna

å lantbruksbyrån under övergångstiden torde kunna up.

pehållas av statskonsulenter å övergångsstat, synes nämnda anslagspost

för budgetåret 1933/1934 kunna beräknas till i avrundat tal 183,200 kronor.

Till avlöningar till tjänstemän å övergångsstat torde böra avses ett beräknat

belopp av 53,400 kronor.

I lantbruksstyrelsen nuvarande stat är upptaget ett förslagsanslag av

5,000 kronor till vikariatsersättningar. I enlighet med vad numera tilllämpas

torde något särskilt anslag för berörda ändamål icke böra upptagas

i den nya staten utan härför erforderligt belopp utgå ur anslaget

till avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Vad slutligen angår anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie

befattningshavare m. to., torde densamma i sin helhet böra erhålla förslagsanslags

natur. Anslagsposten i fråga bör därvid delas i två delar,

av vilka den ena bör användas till grundavlöningar till extra ordinarie

tjänstemän, extra befattningshavare, tillfällig personal, renskrivning,

övertidsersättning m. m., medan från den andra posten, som beräknas förslagsvis,

skall utgå vad som erfordras till beredande av avlöningsförhöjningar

åt extra ordinarie tjänstemän ävensom enligt gällande författningar

uppkommande kostnader för läkarvård jämte läkemedel o. dyl.

samt begravningshjälp åt sådan personal.

Enligt vad jag i det föregående anfört skulle de uti mitt förslag upptagna

befattningarna såsom byrådirektör för lantbruksekonomiska ärenden

å lantbruksbyrån och såsom byråchef samt byråinspektör å undervisningsbyrån

icke uppföras å ordinarie stat. Avlöningarna till ifrågavarande

tjänstemän liksom ock till de två extra byråingenjörerna å kulturtekniska

byrån torde böra utgå från nu ifrågavarande anslagspost.

I anslutning till vad jag förut förordat i fråga örn ökning av de ickeordinarie

arbetskrafterna i lantbruksstyrelsen och med ledning av de utav

jordbruksutredningen ävensom i de utav lantbruksstyrelsen i dess utlåtande

lämnade kostnadsberäkningarna, torde anslaget till icke-ordinarie

befattningshavare m. m. böra beräknas på följande sätt.

Extra ordinarie tjänstemän.

1 byråchef (lönegrad B 30, löneklass 29—32) .................... 10,020 960

1 byrådirektör (lönegrad B 26, löneklass 25—28) ........... 8,124 936

1 byråinspektör (lönegrad B 24, löneklass 23 — 26)............ 7,212 912

2 byråingenjörer (lönegrad B 21, löneklass 20—23) ........ 12,096 1,536

1 notarie (lönegrad B 21, löneklass 19—23)........................ 5,676 372

2 förste amanuenser (18:e lönegraden) ............................... 9,192 1,344

3 amanuenser (14:e lönegraden) ............................................ 11,016 648

3 kontorsbiträden (4:e lönegraden)....................................... 6,156 468

1 skrivbiträde (2:a lönegraden) ...................................... 1,836 60

Summa 71,328 7,236.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

Extra befattningshavare m. m.

1 ingenjörsbiträde (8:e löneklassen) ........................................................ 2,988

2 lantbruksstipendiater, 12 månader å 150 kronor................................ 1,800

1 skrivbiträde (löneklass c) ........................................................................ 1,836

1 inspektris för lanthushållningen ............................................................ 1,200

Tillfällig arbetskraft och övertidsersättning................ 5,800

Vi kar iatsersättn i ilga r.................................................................................... 3,500

Sakkunniga .................................................................................................. 2,200

Summa 19,324.

Beträffande de sålunda gjorda beräkningarna anhåller jag få lämna

följande förklaringar.

Inordnande under lantbruksstyrelsen av inspektionen över den lägre

lantbruksundervisningen — med visst undantag — skulle innebära, att

det under nionde huvudtiteln uppförda anslaget till inspektion över de

lägre lantbruksundervisningsanstalterna skulle i fortsättningen behöva

beräknas allenast för arvode och reseersättning åt en kvinnlig inspektris

över undervisningen vid lanthushållsskolorna. Med hänsyn till behovet

av en utvidgning av sistnämnda inspektionsverksamhet har jordbruksutredningen

föreslagit, att arvodet, som nu utgör 750 kronor för år,

måtte höjas till förslagsvis 1,200 kronor. För reseersättningar åt inspektrisen

har utredningen beräknat ett belopp av 1,000 kronor, vadan

anslaget i fråga skulle kunna minskas med 5,800 kronor eller till 2,200

kronor. Emellertid har utredningen ifrågasatt, huruvida icke en sådan

anordning bör träffas, att anslaget efter denna sänkning kan helt avföras

från riksstaten och inspektionen i fråga i stället avlönas från lantbruksstyrelsens

anslag till icke-ordinarie befattningshavare, samt resekostnaderna

bestridas ur nionde huvudtitelns allmänna anslag till reseoch

traktamentspenningar.

Den sålunda ifrågasatta anordningen synes mig i huvudsak lämplig.

I det följande ifrågasätter jag dock ett särskilt anslag till reseersättningar

åt styrelsens befattningshavare. Med förordande tillika av den

föreslagna arvodesförhöjningen har jag i anslagsposten till avlöningar till

icke-ordinarie befattningshavare inräknat ett arvode för inspektrisen över

lanthushållsskolorna av 1,200 kronor.

I det föregående har jag förordat beräknande av ett belopp av 4,000

kronor för tillfällig arbetskraft å stuteribyrån. I enlighet med vad lantbrukstyrelsen

föreslagit torde därjämte för tillfällig arbetskraft och övertidsersättning

inom lantbruksstyrelsen böra beräknas ett belopp av 1,800

kronor, vadan för nu angivna ändamål skulle erfordras ett sammanlagt

belopp av 5,800 kronor.

Lantbruksstyrelsen har framhållit, att i anslagsposten till avlöningar

till icke-ordinarie befattningshavare borde upptagas ett visst belopp, av
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 234.

123

sett för gäldande av kostnader för till styrelsen inkallade sakkunniga.

För styrelsen förelåge nämligen ett behov av att kunna i förekommande

fall inkalla till överläggningar i styrelsen inom jordbruket eller lantbruksförvaltningen

sysselsatta personer, såsom sekreterare hos hushållningssällskap,

föreståndare för lägre lantbruksundervisningsanstalter, kemiska

stationer och lokala frökontrollanstalter m. m. Styrelsens instruktion

förutsätter också, att styrelsen skall kunna inkalla sakkunniga till

överläggningar. Det härför erforderliga beloppet har av styrelsen beräknats

till 1,200 kronor för år.

Vidare har lantbruksstyrelsen, för den händelse hästavelsärendeua

komme att överflyttas till styrelsen, ansett nödvändigt, att styrelsen bereddes

möjlighet att i förekommande fall hava tillgång till utomstående

expertis å hästavelsområdet och för sådant ändamål inkalla till överläggningar

inom styrelsen uti förevarande avseende särskilt sakkunniga

personer, närmast då ordförande i premieringsnämnd. Då medel till

rese- och traktamentsersättningar icke stöde till förfogande för sådant

ändamål, borde särskilda medel anvisas, och har styrelsen nu i detta

hänsende beräknat ett belopp av 1,000 kronor för år.

Det medelsbehov, som sålunda av styrelsen anmälts, synes mig oavvisligt,

varför jag i anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

inräknat ett sammanlagt belopp av 2,200 kronor, avsett för

täckande av utgifter för sakkunnigas inkallande till styrelsen.

I det föregående har jag beräknat ett belopp av 71,328 kronor till avlöningar

samt ett belopp av förslagsvis 7,236 kronor till avlöningsförhöjningar

till extra ordinarie tjänstemän inom lantbruksstyrelsen. Enligt

vad jag förut förutsatt, skulle emellertid under övergångstiden den ena

av de å övergångsstat uppförda byrådirektörerna uppehålla den ickeordinarie

byråinspektörsbefattningen å undervisningsbyrån. För budgetåret

1933/1934 torde därför ifrågavarande belopp böra nedsättas med

respektive 7,212 kronor eller till 64,116 kronor respektive 912 kronor eller

till 6,324 kronor.

I detta sammanhang torde jag ock få omförmäla, att statskontoret i sitt

yttrande över jordbruksutredningens förslag framhållit, att med hänsyn

till att icke-ordinarie befattningshavare under förordnande att uppehålla

högre tjänst uppbure avlöning från anslag till avlöningar till ordinarie

tjänstemän, det icke vore erforderligt att för ändamålet upptaga hela

det sammanlagda beloppet av grundavlöningar, avlöningsförhöjningar

samt arvoden till extra befattningshavare m. m. I anledning härav och

i anslutning till vad lantbruksstyrelsen härutinnan föreslagit torde anslagsposten

till avlöningar till extra ordinarie tjänstemän kunna minskas

med ytterligare 1,000 kronor. Jag beräknar sålunda anslagsposten till

avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. för budgetåret

1933/1934 till (63,116 + 6,324 + 19,324 =) 88.764 kronor eller i avrundat be

s. 124 Kontrollera mot PDF

124 Kungl. Majlis proposition nr 234.

lopp till 88,700 kronor. Den i berörda anslagspost ingående delposten av

(63,116 + 19,324 =) 82,440 kronor till grundavlöningar får icke överskridas,

dock att, därest den händelse skulle inträffa, att den icke-ordinarie byråinspektörsbefattningen

å undervisningsbyrån måste under förberörda

övergångstid nytillsättas, härför erforderliga medel må bestridas från nu

förevarande anslagspost till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m.

I enlighet med vad sålunda anförts skulle den ordinarie avlöningsstaten

för lantbruksstyrelsen för budgetåret 1933/1934 erhålla följande utseende:
-

Ordinarie avlöning sstat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .. kronor 183,200

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m„

förslagsanslag .......................................... » 88,700

Summa förslagsanslag kronor 271,900.

Övergångsstaten torde, i anslutning till den i det föregående angivna

medelsberäkningen, böra fastställas sålunda:

Avlöningar, förslagsanslag .............................. kronor 53,400.

För närvarande är ordinarie förslagsanslaget till lantbruksstyrelsen

i riksstaten upptaget till ett belopp av 225,000 kronor. Ett genomförande

från och med budgetåret 1933/1934 av mitt förslag till organisationsförändringar

inom lantbruksstyrelsen skulle alltså påfordra en höjning

av ifrågavarande anslag från 225,000 kronor till 325,300 kronor, d. v. s.

med 100,300 kronor.

Vidare torde under nionde huvudtiteln böra uppföras ett särskilt anslag

för reseersättningar åt befattningshavare vid lantbruksstyrelsen. Detta

anslag torde böra upptagas med 15,000 kronor samt givas natur av extra

förslagsanslag. Anslagsbeloppet torde icke få överskridas utan Kungl.

Maj:ts tillstånd.

Emellertid torde genom de ifrågasatta organisationsförändringarna

vissa andra anslagsökningar uppkomma. I avseende härå är följande att

bemärka. Vid jämförelse med nuvarande anslag till lantbruksstyrelsen

skall den i styrelsens stat upptagna posten avlöningar till ordinarie

tjänstemän, av mig i det föregående beräknad till 183,200 kronor, användas

jämväl till bestridande av vikariatsersättningar. För sistnämnda

ändamål är i nuvarande stat upptagen en särskild anslagspost av förslagsanslags

natur å 5,000 kronor. Efter styrelsens omorganisation kan

det förutses, att till bestridande av vikariatsersättningar erfordras visst

belopp, som, ehuru det icke kommit till uttryck såsom särskild post i stat
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

förslaget, måste vid jämförelse med nuvarande anslag till styrelsen medtagas

å omkostnadssidan. Detta belopp har av jordbruksutredningen beräknats

till 10,000 kronor men torde i närmare anslutning till av lantbruksstyrelsen

gjord beräkning kunna upptagas till 7,500 kronor. Slutligen

torde även någon ökning i styrelsens expensutgifter vara att förvänta.

Denna ökning bar av jordbruksutredningen beräknats till 6,000

kronor och av lantbruksstyrelsen till 7,500 kronor. Under förutsättning

av sistnämnda höjning skulle den sammanlagda anslagsstegringen alltså

belöpa sig till (100,300 + 15,000 + 7,500 + 7,500 =) 130,300 kronor.

Uteslutet är icke, att ännu någon utgiftsökning kail vara att emotse på

grund av uppkommande behov av ökat lokalutrymme för medicinalstyrelsen

och lantbruksstyrelsen eller i form av engångskostnad för möbler,

inventarier m. m. Dylika eventuella kostnader låta sig emellertid nu icke

överblickas eller beräknas.

Mot förenämnda direkta kostnadsökning av 130,300 kronor svara vissa

besparingar å andra anslag. Sålunda skulle genom stuteriärendenas

överflyttande till lantbrukstyrelsen och minskning i samband därmed av

utgifterna för stuteriväsendet på grund av stuteriöverstyrelsens indragning

en besparing uppkomma för statsverket, belöpande sig till 42,100

kronor.

Vidare skulle indragningen av statskonsulenterna å lanthushållningens

område och deras uppförande å lantbruksstyrelsens övergångsstat medföra,

att det under nionde huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget

till statskonsulenter och deras biträden å 49,800 kronor skulle kunna avföras

från riksstaten.

Än vidare skulle ett anvisande å lantbruksstyrelsens stat av medel för

avlönande av inspektrisen över lanthushållsskolorna möjliggöra, att det

under meranämnda huvudtitel uppförda ordinarie förslagsanslaget till inspektionen

över de lägre lantbruksundervisningsanstalterna å 8,000 kronor

kan uteslutas ur riksstaten.

Genom överflyttande till medicinalstyrelsen av ärendena rörande nötkreaturstuberkulosens

bekämpande skulle enligt min i det föregående

gjorda beräkning uppstå en besparing i personalkostnaderna av 4,000

kronor.

Mot förenämnda anslagsökningar av 130,300 kronor svara sålunda å

andra sidan anslagsminskningar till ett sammanlagt belopp av (42,100 -f49,

800 + 8,000 + 4,000 —) 103,900 kronor.

Den direkta, nu beräkneliga kostnadsökningen vid ett genomförande

av mitt i det föregående framlagda omorganisationsförslag skulle sålunda

inskränka sig till ett belopp av omkring 26,400 kronor.

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört

får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

dels besluta, att antalet ordinarie befattningar i

lantbruksstyrelsen skall från och nied den 1 juli 1933

vara bestämt på följande sätt:

Befattning. Lönegrad.

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet

—

1 chef för stuteribyrån, arvode enligt 5 § i

avlöningsreglementet —

4 byråchefer ....................... B 30

1 byrådirektör .............................. B 28

2 förste byråingenjörer ...................... B 26

1 byråinspektör för husdjursskötsel .......... B 24

1 byråinspektör för mejeriärenden .......... B 24

1 sekreterare ................................ B 24

1 kassör och bokhållare ...................... B 21

2 notarier ................................... B 21

3 kansliskrivare ............................. B 11

1 förste expeditionsvakt .................... B 7

4 kanslibiträden ............................. B 7

2 expeditionsvakter ......................... B 5

4 kontorsbiträden ........................... B 4

1 skrivbiträde ............................... B 2;

Anin. 1. Befattningen såsom byråinspektör för husdjursskötsel

tillsättes ej, så länge statskonsulent i boskapsskötsel finnes upptagen

å övergångsstat.

Anm. 2. Befattningen såsom byråinspektör för mejeriärenden

tillsättes ej, så länge statskonsulent i mejerihushållning finnes upptagen

å övergångsstat.

dels besluta, med giltighet från och med den 1 juli

1933, sådan ändring av 5 § i avlöningsreglementet för

befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra

verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, att i

1 mom. första stycket av paragrafen bland där angivna

chefsbefattningar uppföres generaldirektören i

lantbruksstyrelsen med arvode av 19,000 kronor, att i

sagda moments andra stycke införes befattningen såsom

chef för stuteribyrån i lantbruksstyrelsen med

arvode av 12,000 kronor samt att i 2 mom. av paragrafen

befattningen såsom chef för stuteriöverstyrelsen

uteslutes;

dels besluta, att å övergångsstat för lantbruksstyrel- ‘

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

sen skola från och med den 1 juli 1933 vara upptagna

följande befattningar, nämligen

Befattning. Lönegrad.

2 byrådirektörer ............................ B 26

1 statskonsulent i boskapsskötsel ............ B 24

1 statskonsulent i svinskötsel ................ B 24

1 statskonsulent i får- och getskötsel ........ B 24

1 statskonsulent i mejeribusbållning ........ B 24;

dels godkänna de av mig i det föregående förordade

förslagen till ordinarie avlöningsstat och till övergångsstat

för lantbruksstyrelsen, att tillämpas från

och med budgetåret 1933/1934;

dels höja det ordinarie förslagsanslaget till lantbruksstyrelsen,

nu 225,000 kronor, med 100,300 kronor

till 325,300 kronor;

dels till reseersättningar åt befattningshavare vid

lantbruksstyrelsen anvisa för budgetåret 1933/1934 under

nionde huvudtiteln ett extra förslagsanslag av

15,000 kronor;

dels besluta, att det under nionde huvudtiteln uppförda

ordinarie förslagsanslaget till statskonsulenter

och deras biträden, 49,800 kronor, skall ur riksstaten

ntgå;

dels besluta, att det under samma huvudtitel upptagna

ordinarie förslagsanslaget till inspektion över

de lägre lantbruksundervisningsanstalterna, 8,000 kronor,

skall ur riksstaten utgå;

dels till förekommande och hämmande av tuberkelsjukdomar

hos nötkreaturen anvisa för budgetåret

1933/1934 under nionde huvudtiteln ett extra förslagsanslag

av 140,000 kronor;

dels för budgetåret 1933/1934 uppföra ordinarie förslagsanslaget

till stuteriväsendet med oförändrat belopp

av 800,000 kronor;

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de

övergångsbestämmelser, som vid genomförande av förberörda

organisationsändringar må erfordras.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan lämnar Hans Kungl. Hög
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

het Kronprinsen-Eegenten bifall samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

LTr protokollet:

Joh:s Thygesen.

3307 65. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BU 1933:65 Bankoutskottets utlåtande Nr 65 s. 13 i texten
  2. Rskr. 1933:281 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till lantbruksstyrelsen m. m. s. 6 i texten
  3. JoU 1933:91 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till lantbruksstyrelsen m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten