Sök i Ratio Lex

Angående pension åt förre länsskogvaktaren J. D. Branting

1933-03-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:240, Angående pension åt förre länsskogvaktaren J. D. Branting

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

7

Nr 240.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension åt förre

länsskogvaktaren J. D. Branting; given Stockholms slott den

17 mars 1933.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 17 mars 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandlee, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

Jag anhåller att få underställa Kungl. Maj:ts prövning fråga om pen

sion åt förre länsskogvaktaren Johan Daniel Branting.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Branting är född den 23 september 1881;

att han varit anställd såsom ordinarie skogvaktare hos Kalmar läns

södra skogsvårdsstyrelse från och med den 1 juli 1907 intill utgången av år

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 2i0.

1931, då han på egen begäran på grund av sjukdom frånträdde sin befattning;
att

ban i nyssnämnda egenskap jämlikt § 69 i det för statens pensionsanstalt

gällande reglementet varit delägare i pensionsanstalten;

samt att ban är medellös.

I en till statens pensionsanstalt ställd och av Kalmar läns södra skogsvårdsstyrelse

med tillstyrkan till pensionsanstalten översänd ansökning av

den 7 oktober 1931 anhöll Branting, att enär han lämnat sin befattning på

grund av sjukdom, som ban ådragit sig i tjänsten, han måtte jämlikt §§ 18,

19 och 24 i anstaltens reglemente komma i åtnjutande av pension. Vid

ansökningen voro fogade

dels ett av provinsialläkaren Hj. Svensson den 24 september 1931 utfärdat

intyg, så lydande: .

»Att länsskogvaktaren J. D. Branting lider av nepbritis ebron, (njursjukdom)

och kroniskt ryggskott (lumbago) samt i hög grad utbildad minnesförlust

och försvagade kroppskrafter och att stor anledning finnes att

tro, att ban ådragit sig det kroniska ryggskottet under utövandet av sin

tjänst och att ban på grund av dessa sjukdomar är och blir oförmögen att

sköta sin tjänst, intygas på beder och samvete»,

dels ock ett av samme läkare den 31 oktober 1931 utfärdat kompletterande

intyg, däri uttalas, att Branting ådragit sig det kroniska ryggskottet

vintern 1928 under stämpling av skog och att ryggskottet enbart för Branting

medfört oförmåga att sköta sin tjänst.

Efter framställning av statens pensionsanstalt avgav medicinalstyrelsen

den 30 januari 1932 utlåtande i ärendet, däri styrelsen anförde, att

styrelsen icke kunde finna det nöjaktigt styrkt, att Branting i och genom

sin tjänst ådragit sig oförmåga att behörigen sköta tjänsten.

I beslut den 12 februari 1932 yttrade pensionsanstalten, att som med

hänsyn till vad i ärendet inkomna handlingar innehölle det icke kunde

anses föreligga tillräckliga skäl för antagandet, att Branting under utövandet

av sin tjänst ådragit sig den sjukdom, som gjorde honom för

framtiden oförmögen att behörigen sköta tjänsten, och ej heller eljest forelåge

någon omständighet, som enligt anstaltens reglemente kunde berättiga

honom att erhålla genast börjande tjänstepension, pensionsanstalten

funne sig förhindrad att tilldela honom sådan pension.

Över detta pensionsanstaltens beslut anförde skogsvårdsstyrelsen besvär

bos Kungl. Majit under yrkande örn bifall till den bos statens pensionsanstalt

gjorda framställningen. Vid besvären funnos fogade, bland annat,

ett av leg. läkaren B. Nyquist utfärdat intyg av innehåll, att Branting

lede av kronisk muskelreumatism i ryggens och höftledernas muskulatur

samt ischias, vilka sjukdomar gjorde honom oförmögen att for framtiden

sköta sin tjänst, ävensom att enligt Nyquists övertygelse Branting

ådragit sig dessa sjukdomar under sin tjänstutövning.

I sitt utlåtande över besvären anförde statskontoret följande:

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts proposition nr 240.

När överklagade beslutet meddelats, hade knappast sådan utredning rörande

Bräntings sjukdom kunnat anses föreligga, att därav med säkerhet

framgått, att han såsom i ansökningen örn pension gjorts gällande skulle

hava ådragit sig sjukdomen under utövningen av sin tjänst. Av den vid

besvärsskriften fogade läkarutredningen måste emellertid anses framgå, att

Bräntings ryggsjukdom, som gjorde honom för framtiden oförmögen att

sköta en skogvaktares åligganden, ådragits i tjänsten. Vid sådant förhållande

syntes statens pensionsanstalt böra få tillfälle att ånyo pröva

frågan örn Bräntings pensionsrätt. Statskontoret ville därför ifrågasätta,

huruvida icke ärendet borde för sådant ändamål återförvisas till pensionsan

stalten.

Medicinalstyrelsen anförde i anledning av besvären, att enär intet

nytt framkommit, ägnat att ändra styrelsens tidigare uttalade uppfattning

i föreliggande fråga, styrelsen vidhölle sitt förut avgivna utlåtande.

Jämlikt Kungl. Maj:ts i regeringsrätten den 16 december 1932 givna

utslag fann Kungl. Maj:t ej skäl att göra ändring i pensionsanstaltens

beslut. En av regeringsrättens ledamöter var av skiljaktig mening och

anförde, att enär av vad i målet förekommit finge anses framgå, att Branting

på grund av sjukdom, som han ådragit sig under utövningen av sin

tjänst, vore oförmögen att behörigen sköta tjänsten, han funne skäligt

att med undanröjande av överklagade heslutet visa målet åter till pensionsanstalten

för ny behandling.

I en till Kungl. Majit ställd, den 7 februari 1933 dagtecknad skrift har

nu skogsvårdsstyrelsen — under framhållande att styrelsen alltjämt vore

av den uppfattningen, att Bräntings sjukdom ådragits under tjänstutövning

— anhållit, att Kungl. Majit måtte hos riksdagen utverka pension

åt Branting.

Statens pensionsanstalt har i häröver avgivet utlåtande meddelat, att,

därest anstalten ansett sig kunna bifalla den av Branting hos anstalten

gjorda ansökningen örn pension, Branting skulle hava tilldelats hel pension

å 1,660 kronor årligen att, linder de i anstaltens reglemente stadgade

grunderna, utgå från och med den 1 januari 1932, då Branting frånträtt

sin tjänst.

Statskontoret har i anledning av nyssnämnda hos Kungl. Majit gjorda

framställning anfört följande!

I utlåtande över de av skogsvårdsstyrelsen anförda besvären över statens

pensionsanstalts beslut, varigenom Branting icke funnits berättigad

till genast börjande tjänstepension, hade statskontoret visserligen givit uttryck

åt den uppfattningen, att av den i besvärsmålet förebragta läkarutredningen

finge anses framgå, att den sjukdom, som gjort Branting

för framtiden oförmögen att sköta en skogvaktares åligganden, ådragits

i tjänsten, till följd varav Branting enligt reglementet för statens pensionsanstalt

borde vara berättigad till genast börjande pension. Denna

uppfattning hade emellertid av don medicinska sakkunskapen befunnits

icke vara riktig; och såsom följd härav hade omförmälda besvär blivit

ogillade enligt Kungl. Majits utslag den 16 december 1932.

Då alltså något orsaksförhållande icke funnits hava existerat mellan

Bihang lill riksdagens protokoll 1933. 1 sand. Nr 238—241. -

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Bräntings tjänstutövning och den sjukdom, som ansetts böra föranleda

hans avgång, kunde genast börjande pension från statens pensionsanstalt

icke tillkomma Branting. Däremot syntes Branting kunna komma i åtnjutande

av uppskjuten pension enligt det för anstalten gällande reglementet

att hörja uppbäras, när han uppnått den för hans befattning fastställda

pensionsåldern eller vid tidigare inträffad arbetsoförmåga.

Att staten här skulle, såsom skogsvårdsstyrelsen begärde, åtaga sig att,

oaktat Branting befunnits icke vara författningsenligt berättigad till genast

börjande pension, bereda honom sådan pension, syntes icke böra

ifrågakomma. Statskontoret hemställde alltså, att förevarande framställning

icke måtte till vidare åtgärd föranleda.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, kan Branting jämlikt föreskrifterna

i reglementet för statens pensionsanstalt komma i åtnjutande

av uppskjuten pension, grundad på av honom själv inbetalda pensionsavgifter.

Enligt vad jag inhämtat, kommer denna pension, örn den beviljas

att utgå före uppnådd pensionsålder, att uppgå till belopp av omkring

260 kronor för år jämte därå belöpande pensionsförhöjning och dyrtidstillägg.

Ur principiell synpunkt måste visserligen betänkligheter möta

mot att staten beviljar delägare i pensionsanstalten pensionsförmåner utöver

dem, som tillkomma honom enligt anstaltens reglemente. Med hänsyn

till de särskilda omständigheterna i förevarande fall har jag emellertid

ansett mig böra tillstyrka, att pension av statsmedel beredes Branting.

Pensionen, vilken torde böra bestridas från allmänna indragningsstaten,

synes mig skäligen böra bestämmas till 900 kronor och utgå från

och med den 1 januari 1933.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre länsskogvaktaren Joban Daniel Branting

må, räknat från och med den 1 januari 1933, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 900 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga

ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Birger Brandt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1933:34 Bankoutskottets utlåtande Nr 34 s. 104 i texten