Sök i Ratio Lex

Angående årligt understöd åt förre extra v aktkonstapeln J. A. Gustafsson

1933-03-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:241, Angående årligt understöd åt förre extra v aktkonstapeln J. A. Gustafsson

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

11

Nr 241.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående årligt understöd

åt förre extra v aktkonstapeln J. A. Gustafsson; given Stockholms

slott den 17 mars 1933.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet K-ronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 17 mars 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

Tidigare träffades i vissa fall avtal mellan fångvården och enskilda

industriidkare, varigenom fångarbetskraft mot ersättning ställdes till dessas

förfogande. Ett dylikt avtal har sedan lång tid tillbaka varit gällande

mellan fångvården och aktiebolaget Stockholms skofabrik. Enligt sagda

avtal har bolaget tillhandahållit icke blott samtliga för arbetenas utförande

erforderliga materialier utan även särskilda av bolaget avlönade

verkmästare. Fångvården har erhållit ersättning efter kvantiteten ''av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

utförda arbeten. Efter prövning i varje särskilt fall av direktören vid

centralfängelset å Långholmen hava ifrågavarande verkmästare fått handleda

för omhandlade arbeten avdelade fångar, varjämte verkmästarna, i

vad avser ordning och säkerhet, varit ställda under direktörens befäl.

Sedan omförmälda avtal med aktiebolaget Stockholms skofabrik efter

uppsägning från fångvårdens sida upphört att gälla med utgången av oktober

månad 1932, har Johan August Gustafsson, vilken tjänstgjort såsom

verkmästare vid de för skofabriken utförda arbetena inom centralfängelset,

anhållit att genom statens försorg komma i åtnjutande av

pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Gustafsson är född den 13 november 1867;

att han, med tillämpning av det mellan fångvården och aktiebolaget

Stockholms skofabrik gällande avtalet, den 10 januari 1898 antagits till

extra vaktbetjänt vid centralfängelset å Långholmen för att tjänstgöra

såsom verkmästare vid de för skofabriken utförda arbetena samt att han

därefter i samma egenskap (sedermera med benämning extra vaktkonstapel)

tjänstgjort inom fängelset intill avtalets upphörande eller i det

närmaste 35 år, därvid avbrott förekommit endast under kortare tider,

då han åtnjutit semester eller sjukledighet;

att den till honom från bolaget utgående avlöningen under åren 1922—

1931 utgjort i medeltal omkring 4,300 kronor för år;

samt att han, som i början av november månad 1932 fått lämna sin ifrågavarande

anställning hos bolaget utan att därifrån erhålla pension, befinner

sig i knappa ekonomiska villkor.

Direktören vid centralfängelset å Långholmen har i avgivet yttrande

anfört bland annat följande:

Under den tid av nära 35 år, som Gustafsson tjänstgjort vid fängelset,

hade han på ett berömvärt sätt fullgjort sina uppgifter. Hans humanitet,

välvilja och övriga personliga egenskaper hade icke allenast gjort honom

till en duglig arbetsledare utan även satt honom i stånd att utöva ett

fostrande inflytande å de under hans ledning ställda fångarna. Gustafssons

yrkesskicklighet och framstående ledar förmåga hade i avgörande

grad bidragit till att de för bolaget utförda arbetena varit av stor omfattning

och därigenom i samma mån tillfört fångvården avsevärd inkomst.

Gustafssons ställning vid fängelset hade i det väsentliga motsvarat en befattningshavares,

med hänsyn till omfattningen av arbetsuppgifterna närmast

i yrkesmästargrad.

På grund av det anförda talade starka billighetsskäl för att Gustafsson

av statsmedel tillerkändes ett årligt understöd. Väl finge det anses anmärkningsvärt,

att Gustafssons arbetsgivare icke såge sig i stånd att

bereda honom pension eller ens annan sysselsättning, men då Gustafssons

arbete, ehuru formellt utfört för bolagets räkning, likväl i verkligheten

kunde sägas hava direkt kommit fångvården till godo, syntes det icke

vara staten värdigt att lämna honom blottställd, då han uppnått den för

civila befattningshavare, närmast motsvarande hans ställning, fastställda

pensionsåldern och tillika kunde i det närmaste räkna det antal tjänstår,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

som skulle hava berättigat honom till erhållande av full pension, örn han

varit statstjänsteman.

Tidigare hade i ett likartat fall pension beviljats. Vaktkonstapeln C. J.

Linddal hade sedan den 18 oktober 1893 för privat arbetsgivares räkning

tjänstgjort å fängelsets skomakeriverkstad, till dess han den 1 januari

1906 erhållit förordnande såsom arbetsledare för statens räkning. Den 22

december 1910 hade Linddal konstituerats till vaktkonstapel, från vilken

tjänst han avgått den 1 april 1916. Då Linddal icke innehaft tio tjänstår

i statstjänst, hade han icke varit berättigad till pension jämlikt 1907 års

pensionslag, men genom beslut av 1917 års riksdag hade han erhållit ett

årligt understöd av 600 kronor. Linddal hade visserligen, i motsats till

Gustafsson, innehaft statstjänst vid avgången från sin befattning vid

fängelset, men det kunde antagas, att Linddals pension beviljats mera med

hänsyn till hans långvariga tjänstgöring såsom arbetsledare i enskild

tjänst än på grund av hans korta anställning såsom vaktkonstapel.

Fångvårdsstyrelsen har i ärendet anfört bland annat följande:

Örn också Gustafsson icke avlönats av statsmedel, hade i allt fall honom

åliggande arbetsuppgifter och hans ställning i övrigt varit fullt jämförbara

med en befattningshavares inom fångvårdsstaten. Med hänsyn

härtill och då, enligt vad styrelsen inhämtat, Gustafsson icke kunde påräkna

någon pension från aktiebolaget Stockholms skofabrik, syntes styrelsen

starka billighetsskäl tala för att Gustafsson bereddes årligt understöd

av statsmedel.

Jämfördes den ersättning, Gustafsson uppburit från bolaget, med den

avlöning, dyrtidstillägg och provisoriskt dyrortstillägg inberäknade, som

under samma år utgått till en ordinarie vaktkonstapel i högsta löneklassen

vid centralfängelset å Långholmen, befunnes, att Gustafsson varit något

gynnsammare ställd än en dylik vaktkonstapel. Gustafsson syntes i allt

fall böra i pensionshänseende närmast likställas med en vaktkonstapel, varvid

dock hänsyn borde tagas till den omständigheten, att Gustafsson icke

erlagt avgifter för tjänstepensionering.

Fångvårdsstyrelsen har hemställt, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder

för beredande åt Gustafsson av årligt understöd med lämpligt

belopp.

Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört, att då Gustafsson utfört

sitt arbete vid centralfängelset å Långholmen icke för statens utan för

aktiebolaget Stockholms skofabriks räkning och för detsamma icke uppburit

någon som helst avlöning av statsmedel, statskontoret funne sig —

oaktat de utmärkta vitsord, Gustafsson erhållit, och de ömmande omständigheter,

som av honom åberopats — icke gärna kunna tillstyrka utverkande

av årlig pension åt honom. Statskontoret tilläte sig erinra, att 1927

års riksdag avslagit väckt motion om beredande av årligt understöd åt en

f. d. polisman, beträffande vars anställningsförhållanden förelegat omständigheter

i viss mån liknande dem, som åberopats beträffande Gustafsson

(bankoutskottets utlåtande nr 36, p. 55).

Då Gustafsson icke varit anställd i statens tjänst och icke till någon

del uppburit avlöning av statsverket, kan självfallet råda tvekan, huruBihang

Ull riksdagens protokoll 193.1. I sami. Yr 238—241. 3

Departements

chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

vida pension eller därmed jämförligt understöd bör beredas honom av

statsmedel. För min del är jag av den uppfattningen, att man vid denna

frågas bedömande bör fästa stort avseende vid att det mellan fångvården

och aktiebolaget Stockholms skofabrik träffade avtalet, sett från statens

synpunkt, haft till ändamål att främja ett fång vårdsintresse, nämligen att

bereda lämplig sysselsättning åt fångarna, samt att Gustafssons under omkring

35 år bedrivna arbete inom centralfängelset å Långholmen kan sägas

hava utgjort ett led i fångvårdsanstaltens verksamhet på ungefär samma

sätt, som örn han varit statstjänsteman. Omständigheter av denna art

förelågo icke i det av statskontoret åberopade, vid 1927 års riksdag behandlade

pensionsärendet. Beaktas jämte nämnda omständigheter det

förhållandet, att Gustafsson — som är 65 år gammal — är utan stadigvarande

arbetsanställning samt befinner sig i behov av ekonomiskt bistånd,

synes mig staten icke böra undandraga sig att bereda honom understöd.

Då Gustafssons ersättning icke utgått av statsmedel, torde man vid understödsbeloppets

bestämmande icke kunna taga nämnvärd hänsyn till ersättningens

storlek. För min del ifrågasätter jag såsom skäligt ett belopp

av 1,200 kronor årligen, att bestridas från allmänna indragningsstaten.

Då Gustafsson, enligt vad jag inhämtat, för närvarande har arbete,

ehuru av mera tillfällig art, hos skofabriken, synes pensionen böra utgå

först från och med den 1 juli 1933.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att förre extra vaktkonstapeln vid centralfängelset å

Långholmen Johan August Gustafsson må från och

med den 1 juli 1933 under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av 1,200 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga

ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Birger Brandt.

33082*2.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1933:34 Bankoutskottets utlåtande Nr 34 s. 19 i texten