Sök i Ratio Lex

Med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m-

1933-03-17 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:243, Med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m-

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

1

Nr 243.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till vissa ändringar

i gällande tulltaxa m. m-; given Stockholms slott den

17 mars 1933.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 17 mars 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med cheferna för jordbruks- och handelsdepartementen

vissa frågor om ändringar i den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober

1929 (nr 316) fogade tulltaxan och i förordningen den 31 januari 1932

(nr 15) med tillägg till gällande tulltaxa samt anför därvid följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 243.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

Färsktorkad långa. I anledning av två inom riksdagen väckta, likalydande

motioner (nr 87 i första kammaren ock nr 122 i andra kammaren)

beslöt 1932 års riksdag, att färsktorkad långa skulle åsättas en tull

av 75 kronor för 100 kilogram. Den beslutade ändringen i tulltaxan utfärdades

genom kungörelse den 28 juli 1932 (nr 378), vilken trädde i kraft

den 1 augusti 1932.

Beträffande tullbehandlingen av färsktorkad långa bar generaltullstyrelsen

i ett den 23 november 1932 avgivet yttrande erinrat, att dylik långa,

vilken användes till lutfisk, förekomme i handeln i olika beredningar. Den

torkades sålunda antingen enbart fläkt eller fläkt och utbredd eller ock

spilad, d. v. s. fläkt och utspänd med träspjälor. Långa, beredd på sistnämnda

sätt, som vore det i Bohuslän vanliga, kallades spillånga

Generaltullstyrelsen har vidare anfört, att bos styrelsen från vissa båll

gjorts gällande, att riksdagens beslut med hänsyn till det därmed avsedda

syftet borde tolkas på sådant sätt, att tullskyddet endast komme att omfatta

färsktorkad långa av det slag, som bereddes i Bohuslän, d. v. s. spillånga.

Styrelsen bade emellertid icke kunnat biträda en dylik uppfattning

med hänsyn till att den i anledning av riksdagens beslut vidtagna

ändringen av tulltaxan enligt ordalydelsen innebure, att all färsktorkad

långa utan inskränkning skulle tullbeläggas. Styrelsen hade genom beslut

den 10 augusti 1932 förklarat, att ett slag av importerad, enbart fläkt

och torkad långa, benämnd blanklånga eller skruelånga, skulle tullbeläggas

såsom färsktorkad långa.

Lantbruksstyrelsen har i infordrat yttrande den 19 januari 1933 framhållit,

att den av riksdagen beslutade tullen på färsktorkad långa finge

anses hava sin egentliga betydelse såsom skydd för den svenska beredningen

av spillånga. För övrig färsktorkad långa syntes tullen hava

ringa betydelse, då, enligt vad lantbruksstyrelsen inhämtat, importen av

annan torkad långa än spillånga till väsentlig del utbytts mot import

av andra varor, såsom olika slag av torkad torsk. Det syntes därför icke

vara av någon större betydelse för det svenska fisket, örn tullen ifråga

inskränktes till att gälla endast spillånga.

Det vid fjolårets riksdag motionsvis framförda förslaget örn åsättande

av tull å färsktorkad långa avsåg, såvitt de tryckta riksdagshandlingarna

utvisa, att lämna stöd åt den bohuslänska beredningen av spillånga mot

en under senare år tilltagande konkurrens från utlandet. Intet tyder på

att avsikten varit att träffa andra slag av färsktorkad långa. Med hänsyn

till vad som anförts i de av generaltullstyrelsen och lantbruksstyrelsen

avgivna yttrandena i ärendet anser jag mig böra föreslå, att sådan

ändring vidtages i tulltaxan, att tull kommer att utgå allenast för

spillånga.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majlis proposition nr 243

Äggula för garvningsändamål. Genom beslut av 1932 års riksdag åsattes

ägg ävensom äggula och flytande äggvita (nr 25 i gällande tulltaxa) tull

med 20 kronor för 100 kilogram netto.

I en den 30 augusti 1932 dagtecknad skrift Ilar Aktiebolaget Glacéläderfabriken,

Kävlinge, hemställt, att äggula för garvningsändamål måtte undantagas

från tullavgift.

Bolaget har till en början erinrat örn att ifrågavarande tull tillkommit

uteslutande för att stödja den inhemska äggproduktionen. Särskilt avseende

hade härvid fästs vid att införseln av äggula och flytande äggvita för användning

i bageriindustrien under 1920-talet successivt ökats, vilket menligt

inverkat på försäljningen av konserverade ägg. Emellertid hade tullen

å äggula kommit att verka synnerligen betungande för garveriindustrien.

Äggula vore nämligen nödvändig som hjälpmedel vid beredning

av s. k. glacéskinn (handskskinn o. dyl.) och komme även i viss mån till

användning vid tillverkning av ovanläder och liknande fabrikat. För

garvningsändamål nyttjades uteslutande kinesisk äggula av sekunda, för

matvaruindustrien olämplig kvalitet, som i regel konserverats med 10 till

14 procent salt och 1 till 2 procent borsyra och som betingade ett pris av

50 å 60 öre per kilogram. Svensk äggula för ekorn me däremot icke i marknaden

i flytande form eller överhuvud icke i preparat, som utan särskild

beredning kunde användas vid garvningsproceduren. Svenska konserverade

ägg av lägsta kvalitet kostade för det dåvarande enligt uppgift i parti

1 krona 15 öre per kilogram. Örn härav skulle utvinnas äggula för garvningsändamål,

komme kostnaderna härför uppenbarligen att bliva betydligt

mer än dubbelt så stora som priset å den kinesiska äggulan. Det syntes

därför meningslöst att tnllbelägga för ifrågavarande ändamål avsedd

äggula, varigenom de garveriet som i större utsträckning använde äggula,

finge vidkännas ökade produktionskostnader utan att den svenska äggproduktionen

hade någon fördel av tullen. Den totala årliga förbrukningen

här i landet av dylik äggula beräknades ej överstiga 60,000 kilogram.

Över framställningen hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen,

efter remiss, avgivit gemensamt utlåtande. Kommerskollegium har därvid

överlämnat av kollegium införskaffade yttranden i ärendet av lantbruksstyrelsen,

Sveriges kemiska industrikontor och svenska garveriidkare!öreningen.

Lantbruksstyrelsen har anfört, att styrelsen, då ifrågavarande äggulepreparat

vore oanvändbart til! människoföda och sålunda icke syntes

kunna direkt konkurrera med de svenska äggen, funne sig icke böra avstyrka

bifall till ansökningen. Såsom förutsättning för befrielse från tullavgift

borde emellertid gälla, att varan denaturerades nied fotogen eller

annat denatureringsmedel.

Sveriges kemiska industrikontor och svenska garner lutkar ef öreningen

hava tillstyrkt framställningen.

För egen del hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen anfört

bland annat följande.

Av motiveringen till huvudmotionen vid den ifrågavarande tullens tillkomst

kunde man sluta, att det varit med hänsyn till bageriernas förbruk
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 243.

Departements
chefen.

ning av vissa importerade äggulepreparat, vilken import ansetts ägnad att

minska försäljningen av konserverade ägg, som tall föreslagits för äggula.

Det slags äggula, som garverierna införde, vore emellertid av helt annan

och lägre kvalitet än de av bagerierna använda äggpreparaten. Vid generaltullstyrelsen

huvudlaboratorium utförda undersökningar hade visat, att

dylik garveriäggula plägade vara starkt försatt med koksalt och borax.

Sistnämnda tillsats vore i detta sammanhang av särskilt intresse, enär

vara, försatt med borax, enligt 29 § i gällande giftstadga ej finge till salu

hållas eller försäljas, örn den avsetts till förtäring. Då därjämte tullen

för detta varuslag innebure en fördyring av en för vissa ändamål oumbärlig

råvara, ansåge ämbetsverken starka billighetsskäl tala för bifall

till sökandens framställning och detta så mycket mera som den härigenom

uppkommande minskningen i statsverkets inkomster icke vore betydande

och några tulltekniska hinder för ett sådant medgivande icke förelåge.

Med hänsyn bland annat till varans beskaffenhet och den omständigheten,

att i vårt land förbrukarna av garveriäggula endast vore ett fåtal,

syntes anledning icke föreligga att beträffande nu ifrågavarande import

frångå de villkor, man hittills i åtskilliga fall förbundit med medgivande

i tulltaxan av tullfrihet för eljest tullbelagd vara, då den införes till riket

för visst industriellt ändamål, nämligen sådant intygsförfarande, varom

bestämmelser meddelats i 20 § av kungörelsen den 29 november 1929 (nr

373) med tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen. För den sökta

tullfriheten erfordrades enligt ämbetsverkens mening icke andra författningsåtgärder

än dels att efter nr 25 i gällande tulltaxa infördes en anmärkning

av innehåll, att tull icke skall utgå för äggula, som är avsedd

uteslutande för beredning av läder, dels ock ett härav föranlett tillägg i

förenämnda kungörelse med tillämpningsföreskrifter.

Med hänsyn till vad de hörda myndigheterna anfört finner jag mig böra

tillstyrka, att ändring i tulltaxan vidtages för åvägabringande av tullfrihet

för äggula, som är avsedd för användning inom garveriindustrien.

Beträffande sättet för genomförande av sådan tullfrihet ansluter jag mig

till det förslag, som framställts av kommerskollegium och generaltullstyrelsen.

Tomatpuré för fiskkonserver. Enligt gällande tulltaxa hänföres tomatpuré,

som användes bland annat av konservfabrikerna för inläggning av

fiskkonserver, örn varan framställts endast genom inkokning av färska

tomater, till nummer 57: Köksväxter, ej särskilt nämnda: färska eller enbart

kokade: andra slag, med tull av 15 kronor för 100 kilogram jämte

tilläggstull av 10 kronor för 100 kilogram, och, örn den är saltad, till nummer

58: Köksväxter, ej särskilt nämnda: saltade eller torkade, även i blandning

med rötter, med tull av 25 kronor för 100 kilogram. Tomatpuré med

tillsats av både salt och socker eller innehållande kryddor tulltaxeras enligt

nummer 117: Soja och såser, med tull av 50 kronor för 100 kilogram

jämte tilläggstull av 25 kronor för 100 kilogram. I de båda förstnämnda

fallen beräknas tullen efter nettovikten, under det att vid tulltaxering

enligt nummer 117 visst emballage inräknas i den tullpliktiga vikten. På

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

grund av bestämmelse i anm. 2 till nr 141—143 tulltaxeras tomatpuré enligt

här nu angivna grunder även i de fall, då varan inkommer i större

hermetiskt slutna kärl.

I en den 18 oktober 1932 till finansdepartementet inkommen skrift har

Strömstad Canning Co. aktiebolag anhållit, att bestämmelserna örn tull å

tomatpuré i konserverat tillstånd måtte ändras därhän, att tomatpuré i

kärl av 4.5 kilograms bruttovikt och däröver, införd för inläggning av

fiskkonserver, skulle bliva tullfri. Till stöd härför har anförts huvudsakligen

följande.

Då i andra länder, som idkade inläggning av fiskkonserver, den för sådana

inläggningar erforderliga tomatpurén vore befriad från tull, finge

de svenska konservfabrikerna sin konkurrenskraft väsentligt nedsatt. Till

följd härav infördes till Sverige årligen flera miljoner burkar fiskkonserver

i tomatsås. Det svenska behovet av dylika konserver kunde emellertid

fullt tillfredsställas av de svenska fabrikerna och, förutsatt att så

skedde, skulle svensk fisk och svensk arbetskraft i långt större utsträckning

komma till användning än som nu vore fallet. Även för exporten

av fiskkonserver vore de nuvarande tullbestämmelserna hindrande. Medan

nämligen tomatpurén vid importen åsattes tullsatser från 25 öre till

75 öre per kilogram, medgåves restitution av erlagda tullavgifter endast

efter den lägsta tullsatsen eller 25 öre per kilogram. För inläggning av

nu avsedda fiskkonserver kunde varken skånsk-, nord- eller mellaneuropeisk

utan endast italiensk eller ungersk tomatpuré komma till användning.

Varje större sardinimportör intoge alltid vid avslutande av kontrakt

örn leverans av tomatsardiner en klausul av innehåll, att varan

skulle vara inlagd i italiensk eller ungersk tomatpuré. Svenska trädgårdsodlarintressen

skulle därför icke på minsta sätt bliva lidande av att tullen

på tomatpuré för inläggning av ifrågavarande konserver borttoges.

Över framställningen hava infordrade utlåtanden avgivits av kommerskollegium,

generaltullstyrelsen och lantbruksstyrelsen.

Kommerskollegium har tillstyrkt framställningen, enär av handlingarna

framginge, att den begärda tullfriheten i förevarande fall avsåge ett utländskt

halvfabrikat, som icke lämpligen kunde ersättas med vara av inhemsk

produktion och som vore nödvändigt för att bereda en icke oviktig

svensk industrivara erforderlig konkurrensförmåga.

Generaltullstyrelsen har anfört, biand annat, följande.

Vid tulltaxering av tomatpuré erfordrades ofta undersökning av varan,

enär densamma alltefter sin beskaffenhet kunde bliva hänförlig till olika

nummer i tulltaxan. Det kunde ifrågasättas, huruvida ett eventuellt medgivande

av tullfrihet för varan borde begränsas till endast sådan tomatpuré,

som vore avsedd att användas till inläggning av fiskkonserver. Därest

emellertid en sådan begränsning skulle befinnas lämplig, syntes ett

stadgande örn tullfrihet böra införas i form av anmärkningar till tulltaxenumren

57 och 58 samt till nummer 117. Någon begränsning i fråga

örn kärlens vikt syntes näppeligen vara erforderlig. Tomatpuré för användning

inom industrien torde nämligen alltid införas å kärl av sådan

storlek, att varan icke lämpade sig för detaljförsäljning och undginge så
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

lunda enligt bestämmelsen i anm. 2 till nr 141—143 även i konserverat

skick den för konserver eljest stadgade tullen.

Slutligen bär generaltullstyrelsen erinrat örn att införandet i tulltaxan

av de föreslagna anmärkningarna påkallade ett tillägg till 20 § kungörelsen

den 29 november 1929 (nr 373) med tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen.

Lantbruksstyrelsen bär yttrat huvudsakligen följande.

Fabrikation av sardiner hade i vårt land först på senare år nått större

omfattning. Fabriker i mellersta oell norra Bohuslän bedreve denna fabrikation

med användning av skarpsill, men numera bereddes på några ställen

vid norrlandskusten sardiner även av strömming. Vid sardininläggning

användes betydande mängder tomatpuré. Även för beredning av

andra fiskkonserver komme tomatpuré till användning i stor omfattning.

För vårt lands fiskerinäring vore det av stor betydelse, att sardinfabrikationen

alltmera utvecklades för att i största möjliga grad kunna tillgodogöra

sig fångsterna av skarpsill och strömming. Av handlingarna framginge,

att den nuvarande tullen å tomatpuré utgjorde ett hårt tryck på

den svenska fabrikationen av fiskkonserver, särskilt av sardiner, vilken

hade att utstå en svår utländsk konkurrens. Då vidare inom landet icke

kunde tillverkas tomatpuré, som med framgång lämpade sig för tillverkning

av sardiner, skulle inga svenska intressen trädas för nära, örn tomatpuré,

avsedd till fiskkonserver, hos oss bleve tullfri i likhet med vad som

vore fallet i andra länder, som för sina inläggningar hade behov av importerad

dylika vara.

Såsom av utredningen i ärendet framgår, är tomatpuré ett viktigt halvfabrikat

vid framställningen av fiskkonserver. Med hänsyn härtill och

då någon inhemsk tillverkning av tomatpuré i sådana kvaliteter, som

lämpa sig för användning inom konservindustrien, icke förekommer, ansluter

jag mig till ämbetsverkens förslag, att i tulltaxan införes bestämmelse

örn tullfrihet för tomatpuré, avsedd för inläggning av fiskkonserver.

En bestämmelse av motsvarande innebörd bör även införas i förordningen

örn tillägg till gällande tulltaxa.

Rånaftener. Vid tillverkning av smörjmedel användes i vissa fall s. k.

»Naftenseife» eller »rånaftener». Enligt vad som upplysts utgör denna

vara en avfallsprodukt, som erhålles vid raffinering av mineraloljor med

svavelsyra och natronlut. Varan ifråga tull taxeras enligt nummer 223 i

tulltaxan: kemiska preparat, ej särskilt nämnda, med tull av 15 procent

av värdet.

I en den 20 oktober 1932 dagtecknad skrift bär Aktiebolaget Wahlén

& Block hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för beredande av tullfrihet

för nämnda varuslag. Till stöd härför har anförts, dels att, då

raffinerade mineraloljor vore tullfria, även den vid raffineringen erhållna

avfallsprodukten borde vara tullfri, dels ock att de smörjmedel, som bolaget

tillverkade och i vilka rånaftener inginge, trots valutaförhållandena

vore utsatta för hård utländsk konkurrens.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 243.

7

I ärendet hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen efter remiss

avgivit gemensamt utlåtande, därvid kollegium överlämnat yttrande från

Sveriges kemiska industrikontor, som förklarat sig ej hava något att invända

mot att varan ifråga befriades från tull, enär densamma icke tillverkades

inom landet eller konkurrerade med någon här framställd vara.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava anfört, att värdet å

rånaftener för närvarande utgjorde 20 å 22 öre per kilogram, varför tullen

utginge med 3 å 3.3 öre per kilogram. Då varan inginge i de färdiga

smörjmedlen med cirka 60 procent, motsvarade tullbelastningen å dessa

1.8 å 2 öre per kilogram. Smörjmedel åtnjöte ett tullskydd av 2 öre per

kilogram. På grund av vad i ärendet förekommit hava ämbetsverken tillstyrkt

den gjorda framställningen, vars syfte enligt ämbetsverkens mening

borde tillgodoses på det sätt, att råa naften- och naftensulfosyror

jämte deras alkalisalter, ej hänförliga till annat nummer, upptoges i tulltaxans

nummer 175: mineraloljor, andra slag (än bensin).

I anslutning till vad ämbetsverken föreslagit tillstyrker jag, att tull- Departementsfrihet

genomföres för ifrågavarande varuslag. chefen.

Svetsningselektroder in. m. I 1911 års tulltaxa upptogos under nummer

1256 lödpasta och lödpulver med en tull av 40 öre för kilogram. Då det i

vissa fall varit förenat nied svårigheter att tulltekniskt skilja lödmedel

från svetsmedel, sammanfördes dessa båda artiklar i den år 1929 utfärdade,

nu gällande tulltaxan under nummer 219. Sistnämnda nummer kom

sålunda att omfatta, bland annat, s. k. svetsningselektroder, bestående av

trådar av järn eller kvalitetsstål, med eller utan lindning av asbestgarn

och överdragna med ett skikt av flussbildande ämnen. Tidigare hade

dessa elektroder i regel hänförts till »Andra varor av smidbart järn, bearbetade»,

rubrik 896 i 1911 års tulltaxa, med en tull av 20 öre för kilogram.

Sedan elektrisk svetsning under de senare åren vunnit insteg i allt

större omfattning vid utförande av järnkonstruktioner av skilda slag, har

förbrukningen av nämnda elektroder avsevärt stegrats. Densamma torde

för närvarande kunna uppskattas till omkring 500 ton, varav omkring 100

ton torde vara av utländskt ursprung. Medelvärdet enligt den officiella

handelsstatistiken för införseln av artiklar, hänförliga till tulltaxenummer

219, vilka till övervägande del torde hava utgjorts av svetsningselektroder,

utgjorde år 1931 1 krona 43 öre, under det att medelvärdet för utförseln

nämnda år uppgick till 1 krona 49 öre, allt för kilogram räknat.

I en till Kungl. Majit ställd skrift har Ingenjörsfirman Sven Fagrell,

med förmälan att tullen för vissa elektrodsorter uppginge till omkring

45 procent av varuvärdet, hemställt örn nedsättning av gällande tullsats

för svetsningselektroder. Ett lägre pris för elektroderna vore enligt sökandens

mening av vital betydelse för de svenska förbrukarna i deras

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departementschef

tn.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

konkurrens med utländska företag. I stället för nu utgående vikttull har

sökanden föreslagit en tull av 10 procent av varuvärdet.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava, efter remiss, avgivit

gemensamt utlåtande i ärendet samt därvid överlämnat ett av kollegium

införskaffat yttrande från en större inhemsk tillverkare av nämnda elektroder.

Ämbetsverken hava anfört i huvudsak följande.

Tillverkning av svetsningselektroder bedreves av åtskilliga inhemska

företag. Särskilt hade under de senare åren tillverkning upptagits av

flera svenska järnverk. Förbrukningen vore stadd i ökning på grund av

den elektriska svetsningsmetodens alltmer ökade utbredning. För arbeten,

där större anspråk ställdes på svetsningsfogens hållfasthet, förutsattes för

ernående av ett gott svetsningsresultat, att metalltillsatsen vore av hög

kvalitet. Av detta skäl hade man här i landet lagt särskild vikt vid att

elektroderna förfärdigades av verkligt kvalitetsstål. De svenska elektroderna

representerade en vida högre klass av svetsningsmaterial än huvudparten

av de från utlandet införda, vilka i allmänhet innehölle vanligt

handelsjärn. För enklare svetsningsarbeten, beträffande vilka fordran på

särskild hållfasthet icke ställdes, kunde emellertid vanlig valstråd användas

såsom elektroder. Från teknisk synpunkt sett förelåge enligt kommerskollegii

mening icke något intresse av att genom en tullsänkning underlätta

avsättningsmöjligheterna för de utländska elektroderna. Materiallörbrukningen

i form av elektroder vore vid svetsningsarbeten av underordnad

betydelse i jämförelse med arbetskostnaderna. Kommerskollegium

lunne sig på grund härav förhindrat att tillstyrka framställningen.

Ämbetsverken erinrade slutligen därom, att frågan örn sänkning av tullen

för elektriska svetsningselektroder till 20 kronor för 100 kilogram varit

föremål för behandling vid 1931 års riksdag på grund av i ämnet väckt

motion. I enlighet med bevillningsutskottets hemställan vann motionen

icke riksdagens bifall.

Avsikten med sammanförandet i nu gällande tulltaxa av svetsningselektroder

med övriga till ifrågavarande tulltaxenummer hänförliga artiklar

torde icke hava varit att bereda tillverkarna av svetsningselektroder ökat

tullskydd, något som av dem veterligen icke ifrågasatts, utan allenast att

ernå en av förhållandena påkallad förenkling av tulltaxeringsarbetet. Sedan

det numera visat sig, att svetsningselektroder blivit en betydande industriell

förbrukningsartikel, anser jag rimligt, att tullsatsen, som för

vissa slag av elektroder är anmärkningsvärt hög, nu åter nedsättes. Detta

synes så mycket mer försvarligt, som den svenska elektrodtillverkningen,

huvudsakligen omfattar elektroder av inhemskt kvalitetsstål och på denna

grund bör äga goda förutsättningar att hävda sin ställning i konkurrensen.

Såsom kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava erinrat, har frågan

örn sänkning av tullen för svetsningselektroder varit föremål för prövning

av 1931 års riksdag. I sitt betänkande i ämnet anförde bevillningsutskottet,

att tillräckliga skäl icke förebragts för att riksdagen för det dåvarande

skulle ur sitt sammanhang i tulltaxan utbryta ifrågavarande

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kanal. Majda proposition nr 243.

elektroder och utan att avvakta 1928 års tullkommittés utredning upptaga

frågan örn behovet av tullskydd för berörda tillverkning till prövning,

varför utskottet avstyrkte bifall till motionen. I det läge, vari frågan örn

en revision av tulltaxan för närvarande befinner sig, synes mig tillräcklig

anledning saknas att ytterligare uppskjuta avgörandet av förevarande

tullfråga, i synnerhet som dess sammanhang nied övriga tullfrågor icke

torde lägga binder i vägen härför.

Den ojämförligt viktigaste av de till nu ifrågavarande taxenummer bänförliga

artiklarna utgöres av nämnda elektroder. Då enligt vad jag inhämtat

erinringar framkommit jämväl beträffande tullen för andra, i pulverform

förekommande svetsningsmedel, likaledes hänförliga till nämnda

rubrik, och då dessa jämte svetsningselektroderna tillsammans utgöra

huvudparten av de varuslag, som hänföras till detta taxenummer, synes

anledning ej föreligga att vidtaga någon uppdelning av de olika

varuslagen på olika taxenummer, utan lärer en jämkning av tullskyddet

böra omfatta samtliga till nummer 219 i tulltaxan hörande artiklar. Vad

beträffar tullsatsens storlek torde denna lämpligen böra sättas till det

i fråga örn elektroder före år 1930 gällande beloppet, 20 kronor för 100

kilogram, vilket utgör omkring 15 procent av ifrågavarande importvarors

medelvärden de senaste åren.

Citronellolja. Citronellolja hänföres i gällande tulltaxa till nummer

257 och 258: flyktiga vegetabiliska oljor, sammansatta eterarter (estrar)

samt inom parfymindustrien eller vid tillverkningen av konfityrer, bakverk,

drycker o. dyl. använda essenser och andra välluktande ämnen,

ej hänförliga till annat nummer, naturliga eller konstgjorda: andra slag,

med tull av 200 kronor för 100 kilogram, örn varan införes i kärl eller

förpackning, vägande brutto 1 kilogram eller däröver, och 300 kronor för

100 kilogram, örn varan införes i kärl eller förpackning, vägande brutto

mindre än 1 kilogram, i båda fallen med inräknande i vikten av visst

emballage. Därjämte utgår enligt förordningen den 31 januari 1932 (nr

15) med tillägg till gällande tulltaxa tilläggstull med 200 kronor för 100

kilogram.

I en den 20 september 1932 dagteckuad skrivelse har Sveriges industriförbund

hemställt örn sådan ändring i nyssnämnda förordning, att s. k. citronellolja

bleve befriad från tilläggstull. Såsom skäl härför har anförts

följande.

I till förbundet ingivna framställningar från fem olika inhemska företag,

vilka tillverkade putspreparat för skofabrikationen, hade framhållits, att

citronellolja eller eventuellt annan flyktig vegetabilisk olja utgjorde ett

oumbärligt halvfabrikat för tillverkningen av ifrågavarande putsmedel,

i det att oljan tillsattes huvudsakligen för att preparaten skulle flyta ut

bättre på lädret. Tullkostnaderna enbart för den i preparaten ingående

oljan belöpte sig efter tilläggstullcns införande till omkring 14 kronor för

Bihang till riksdagens protokoll 1933. I sami. Nr 2U3. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

-flepa rtementschefen.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

100 kilogram av de färdiga putspreparaten. Tullen å dessa utgjorde 30

kronor för 100 kilogram. Genom tilläggstullen hade de inhemska fabrikernas

konkurrenskraft gent emot de utländska avsevärt försvagats.

I ärendet hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen avgivit gemensamt

utlåtande. Kommerskollegium har överlämnat yttranden av

Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg samt Skånes

handelskammare.

Stockholms handelskammare och Skånes handelskammare hava tillstyrkt

framställningen.

Handelskammaren i Göteborg har förklarat sig i princip tillstyrka

framställningen, i vad densamma avsåge att åstadkomma ett riktigt förhållande

mellan tullskyddet å den färdiga varan och de för denna framställning

behövliga råmaterialen.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava anfört huvudsakligen

följande. Kommerskollegium funne de av industriförbundet åberopade omständigheterna

utgöra fullt vägande skäl för en ändring av tullbeskattningen,

i syfte att eitronellolja kunde såsom halvfabrikat undgå belastningen

av tilläggstull. Då emellertid under utredningen framkommit, att även andra

flyktiga vegetabiliska oljor än eitronellolja användes vid tillverkning

av putspreparat för skofabrikationen, och dessa oljor läge i huvudsakligen

samma prisläge som eitronellolja, syntes det ämbetsverken lämpligt, att

befrielsen från tilläggstull även komme att omfatta andra flyktiga vegetabiliska

oljor. För genomförande av berörda ändring syntes enligt ämbetsverkens

mening under tulltaxenummer 258 i förordningen den 31 januari

1932 med tillägg till gällande tulltaxa böra införas en anmärkning

av följande lydelse:

»För flyktiga vegetabiliska oljor, som äro avsedda uteslutande för tillverkning

av putsmedel för läderarbeten eller för skodon, skall tilläggstull

icke utgå.»

Av utredningen i ärendet framgår, att eitronellolja och vissa andra från

utlandet importerade vegetabiliska oljor, vilka ingå bland de varuslag,

som vid 1932 års riksdag av statsfinansiella skäl åsattes tilläggstull, utgöra

oumbärliga hjälpmedel vid fabrikationen av putsmedel för skodon

eller andra läderarbeten. Med hänsyn härtill finner jag mig böra i anslutning

till myndigheternas förslag tillstyrka, att tilläggstullen borttages för

flyktiga vegetabiliska oljor, avsedda för ifrågavarande fabrikation.

Naturligt silke för framställning av driv- och transportremmar. Enligt

gällande tulltaxa hänföres naturligt silke, som användes för tillverkning

av driv- och transportremmar, till tulltaxenummer 399: Silke, ej särskilt

nämnt, även i förening med annat spånadsämne: annat, med tull av

200 kronor för 100 kilogram netto. Därjämte utgår enligt den förut
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majlis ''proposition nr 243.

nämnda förordningen den 31 januari 1932 med tillägg till gällande tulltaxa

tilläggstull med 300 kronor för 100 kilogram.

I sin förut omförmälda skrivelse den 20 september 1932 Ilar Sveriges

industriförbund hemställt örn sådan ändring av nyssnämnda förordning,

att naturligt silke, avsett för framställning av driv- och transportremmar.

befriades från nu utgående tilläggstull. Till stöd härför har anförts

följande.

Ett företag i landet inom textilbranschen hade före tilläggstullarnas

införande vidtagit förarbeten för upptagande av tillverkning av maskindrivremmar

av bomullsgarn och silke. Vid fastställande år 1928 av tullsatsen

för driv- och transportremmar, innehållande silke (tulltaxenummer

563) till 175 kronor för 100 kilogram hade beräknats, att sammanlagda

tullkostnaderna för materialet för tillverkningen av dylika remmar växlade

mellan 105 och 149 kronor för 100 kilogram. Efter tilläggstullarnas

införande utgjorde motsvarande siffror 255 respektive 362 kronor 25 öre.

Då tullen å färdiga remmar endast utgjorde 175 kronor för 100 kilogram,

vöre uppenbart, att någon inhemsk tillverkning icke kunde upptaga konkurrens

med utlandet, innan en tulländring ägt rum. För att möjliggöra

tillverkningens upptagande borde därför silke för framställning av drivoch

transportremmar, i likhet med vad som gällde för silke, som användes

för framställning av elektrisk ledningstråd och glödstrumpor, befrias från

tilläggstull.

Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg och Skånes

handelskammare hava i yttranden, som i ärendet avgivits till kommerskollegium,

tillstyrkt framställningen.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava anfört följande. Med

anledning av den från industriellt håll påvisade önskvärdheten, att möjlighet

bereddes till användning av silke såsom råvara vid tillverkning

av maskindrivremmar av textilämnen, hade kommerskollegium, som ansåge

att naturligt och konstgjort silke i förevarande hänseende borde likställas,

icke något att erinra mot en för ändamålet avpassad jämkning i

tullagstiftningen. Det framställda önskemålet syntes enligt ämbetsverkens

uppfattning bäst bliva tillgodosett genom ett tillägg till anmärkningen

under taxenummer 399 i förordningen den 31 januari 1932 med tillägg

till gällande tulltaxa.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit tillstyrker jag, att sådan

ändring vidtages i förordningen den 31 januari 1932 med tillägg till gällande

tulltaxa, att naturligt silke, som användes för tillverkning av drivoch

transportremmar, blir fritt från tilläggstull.

Dag för ikraftträdande av de av mig nu förordade ändringarna i

tulltaxan och förordningen med tillägg till tulltaxan torde böra bestämmas

av Kungl. Maj:t.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

Departements
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

dels antaga följande förslag till ändringar i oell

tillägg till den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober

1929 (nr 316) fogade tulltaxan:

Fisk:

Tull

för 100 kg

kronor

18 V,

spillånga............................................................... N

75: —

25

Ägg; ävensom äggula och flytande äggvita---

Anm. För äggula, uteslutande avsedd för beredning av läder,

skall tull icke utgå.

Köksväxter, ej särskilt nämnda:

Anm. till nr 57—58. För tomatpuré, uteslutande avsedd att

användas till inläggning av fiskkonserver, skall tull icke utgå.

''

117

Soja och såser - — — _________

Anm. För tomatpuré, uteslutande avsedd att användas till

inläggning av fiskkonserver, skall tull icke utgå.

Mineraloljor:

175

andra slag; ävensom paraffin, jordvax (ozokerit),

montanvax och ceresin samt råa naften- och

naftensulfosyror jämte deras alkalisalter, ej hän-

förliga till annat nummer ........................................

fria

219

Löd- och svetsmedel, ej särskilt nämnda.................... E

20: —

dels besluta, att förordningen den 31 januari 1932

(nr 15) med tillägg till gällande tulltaxa skall i nedan

angivna delar erhålla ändrad lydelse på sätt av det

följande framgår:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

13

Tulltaxe-

nr

Statistiskt

nr

Varuslag

Tilläggstull ]

för 100 kg

kronor

Köksväxter, ej särskilt nämnda:

färska eller enbart kokade:

ur 57

117

114-115

279-281

399

920—922

andra slag:

blomkål och tomater ........................ T

Anm. För tomatpuré, uteslutande avsedd att]

användas till inläggning av fiskkonserver,

skall tilläggstull icke utgå.

—

Soja och såser — — — — — — — — E

Anm. För tomatpuré, uteslutande avsedd att an-|

vändas till inläggning av fiskkonserver, skall till-]

läggstull icke utgå.

Flyktiga vegetabiliska oljor--— — -

andra slag, i kärl eller förpackning

vägande brutto:

Alim. till nr 257—258 (statistiskt nr 587— j

588). För flyktiga vegetabiliska oljor, som j

äro avsedda uteslutande för tillverkning

av putsmedel för läderarbeten eller för

skodon, skall tilläggstull icke utgå.

Silke, ej särskilt nämnt, även i förening med

annat spånadsämne:

-----------N

Anm. För silke, som är avsett uteslutande för

tillverkning av elektrisk ledningstråd eller

glödstrumpor och andra glödnät eller drivoch

transportremmar, skall tilläggstull icke

utgå.

10: —

25:

300:

dels ock förklara, att de i det föregående omförmälda

ändringarna skola träda i kraft å dag, som Kungl.

Majit bestämmer.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 2fi3.

;$

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Birger Brandt.

380789. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:316 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om införande av tull å vissa torkade eller saltade frukter. s. 4 i texten
  2. BevU 1933:68 Memorial, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga örn punkten 1) i utskottets betänkande nr 52 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 243 s. 1 i texten
  3. BevU 1933:52 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 243 med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten