Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om förbud mot politiska uniformer

1933-05-19 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:255, Med förslag till lag om förbud mot politiska uniformer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 255.

1

>T 255.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag om förbud mot politiska uniformer; given Stockholms

slott den 19 maj 1933.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen antaga

härvid fogat förslag till lag örn förbud mot politiska uniformer.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1933.

1 sami. Nr 255.

1083 33 ]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

Förslag

till

Lag

om förbud möt politiska uniformer.

Härigenom förordnas som följet:

Konungen åge, där det för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet

finnes påkallat, förbjuda bärande av uniform ellef liknande klädedräkt, som

tjänar att utmärka bärarens politiska meningsriktning. Sådant förbud skall

jämväl avse uniformsdel, armbindel eller annat därmed jämförligt i ögonen

fallande kännetecken.

Den som bryter mot utfärdat förbud straffes med dagsböter. Fortsätter någon

att bryta mot förbudet under tid då han är ställd under tilltal för sådan

förseelse, skall för varje gång stämning utfärdats och delgivits till enahanda

ansvar dömas. Vad olovligen burits vare förbrutet.

överträdelse av förbudet ligger under allmänt åtal, som anhängiggöres vid

polisdomstol, där särskild sådan är inrättad, men eljes hos poliskammare eller,

där sådan ej finnes, vid allmän domstol.

Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan. Saknas tillgång till

böternas • gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.

Denna lag träder genast i kraft.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 12 maj 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga örn införande av förbud

att bära politiska uniformer samt anför:

Som bekant finnas icke några allmänna bestämmelser i svensk lagstiftning,

varigenom rätten att bära uniform är inskränkt. Åtskilliga grupper av samhällsmedlemmar

använda också i sin tjänst eller eljest uniform eller därmed

jämförlig dräkt. Utom militärpersoner av olika slag samt ämbetsmän

höra sålunda hit åtskilliga kategorier av personer, anställda i allmän eller

enskild tjänst, såsom polispersonal, personal vid järnvägar, telegrafverket, postverket,

tullverket samt spårvägar och omnibusar, chaufförer i hyrverksrörelse,

privatchaufförer, stadsbud, personal vid vissa tekniska verk såsom gas- och

elektricitetsverk samt vattenledningsverk, brandpersonal, personal hörande till

skogsstaten, handelsflottans personal, hamnservispersonal, personal vid vissa

allmänna anstalter t. ex. sjukhus, fattigvårdsanstalter, skyddshem, uppfostringsanstalter,

alkoholistanstalter, tvångsarbetsanstalter och fängelser, vissa

vaktmästare såsom bankvaktmästare och hotellvaktmästare samt betjänter m. fl.

Härjämte äro åtskilliga medlemmar av sammanslutningar med ideellt syfte

iförda uniform. Av dessa må nämnas frälsningsarmén, svenska röda korsets

beredskapskår, arbetarnas samaritförening, frivilliga automobilkåren, landstormsföreningar,

landstormslottornas sammanslutning, röda stjärnan, skytteföreningar,

scoutkårer, idrottsföreningar, motorklubbar, segelsällskap m. fl.

Under senare år hava emellertid även medlemmar av vissa politiska organisationer

anlagt en enhetlig dräkt, tydligen i syfte att därigenom manifestera

den politiska åskådning de omfatta. Detta är fallet i fråga örn en del kommunister

samt nationalsocialister och medlemmar av nationella ungdomsförbundet.

Det bruk, som sålunda uppkommit, har på skilda platser inom landet visat sig

ägnat att störa ordningen. På grund härav har jag hos polisledningen å vissa

platser förhört mig örn dess erfarenheter av nämnda bruk.

Polismästaren i Stockholm har meddelat, att sedan åtskilliga år tillbaka kommunister

i Stockholm burit uniform, huvudsakligen vid möten och demonstrationer;

att ehuru''detta väckt förargelse bland anhängare av andra politiska

meningsriktningar, därav ej föranletts några störande uppträden, som påkallat

polisens ingripande; att redan för minst ett år sedan och därefter vid upprepade

tillfällen i Stockholm inträffat, att vid offentliga möten, som Sveriges

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

nationalsocialistiska parti hållit, medlemmar av partiet uppträtt i uniform;

att uniformen verkat på företrädare av andra meningsriktningar retande,

så att dessa — vanligen kommunister — efter mötets slut i hopar följt

efter de uniformerade i avsikt att misshandla dem och någon gång även

lyckats häri; att polisen vid fyrfaldiga tillfällen fått skingra folkmängder,

som samlat sig tillhopa omkring de uniformerade, samt att polisen för att förhindra

misshandel fått antingen anskaffa bilar för de uniformerades avförande

från platsen eller åtfölja dem till fots till partilokalen.

Polismästaren i Göteborg har uppgivit, att störande uppträden ägt rum i

nämnda stad bland annat vid nationalsocialistiska möten den 10 och 11 maj 1933.

Vid mötet den 10 maj hade närvarit 7 å 8 uniformsklädda nationalsocialister.

Under mötet hade den nationalsocialistiske talaren störts upprepade gånger av

tillstädeskomna kommunister, vilkas ledare måst anhållas. Vid mötet den 11 maj

hade omkring ett tusental personer varit närvarande och stört mötet vid upprepade

tillfällen, så att polisen måst ingripa. Den nationalsocialistiske talaren

var vid tillfället omgiven av en »livvakt» av 13 uniformsklädda nationalsocialister.

Polisen hade måst eskortera nationalsocialisterna till deras klubblokal.

och vid ett par tillfällen hade polisen nödgats kraftigt ingripa för att avvärja

oroligheter. Enligt vad polismästaren inhämtat vore nationalsocialistiska

uniformer »såsom ett rött skynke» åtminstone för invånarna i Masthugget och

Majorna. Att uniformerna även väckt förargelse å annat håll franninge därav,

att vid demonstrationerna den 1 maj 1933 flera uniformsklädda nationalsocialister

måst föras till närmaste polisstation, enär stämningen mot dem blivit

mycket irriterad. Två nationalsocialister hade vid detta tillfälle blivit pryglade

av mötesdeltagare, innan polis hunnit anlända.

Polismästaren har vidare upplyst, att kommunisterna i Göteborg sedan flera

år tillbaka burit uniform, uniformsplagg eller armbindlar vid av dem anordnade

möten och demonstrationer. Uniformsbärandet hade visserligen väckt förargelse

men ej förorsakat några störande uppträden, föranledande polisens ingripande.

Polismästaren i Malmö har upplyst, att bärandet av politiska uniformer vunnit

ringa utbredning i Malmö samt att uppträden med anledning därav icke

förekommit.

Polischefen i Västerås har insänt en polisrapport rörande vissa störande uppträden,

som förekommit vid ett av nationalsocialister den 23 april 1933 hållet

politiskt möte i Västerås. Vid detta hade mötesanordnarna, omkring 20 stycken,

varit iklädda uniformer. Av polisrapporten framgår, att denna omständighet

bidragit till oroligheterna. Polischefen har vidare upplyst, att det icke torde ha

förekommit, att kommunister i Västerås burit uniform. I varje fall hade ej

några uppträden i anledning därav ägt rum.

Landsfogden i Västernorrlands län har meddelat, att politiska uniformer

inom länet allenast anlagts av s. k. sillénkommunister. Användandet av uniform

hade jämväl vunnit utbredning bland barnen. Vid av nämnda kommunister anordnade

demonstrationer brukade i teten gå en uniformerad trupp på upptill

50 man. På grund av den utbredning nämnda politiska åskådning vunnit i de

delar av länet, där kommunister uppträdde i uniform, hade några uppträden i

anledning av uniformsbärandet ej ägt rum.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 255.

o

Landsfogden i Norrbottens län Ilar upplyst, att det inom länet förekomme,

att kommunister bure uniformsliknande klädesplagg, armbindlar och dylikt

vid demonstrationer.

Statspolisintendenten slutligen har meddelat, att statspolisens ingripande

påkallats med anledning av kommunistdemonstrationer vid ett av nationalsocialister

den 8 maj 1933 anordnat politiskt möte i Högboda i Yärmland. Vid

tillfället hade den nationalsocialistiske talaren och en del nationalsocialister

varit iklädda uniform.

Framhållas må även, att länsstyrelsen i Älvsborgs län i skrivelse den 8 maj

1933, med bifogande av polisrapporter rörande uppträden vid ett par av nationalsocialister

anordnade möten inom länet, anmält, att situationen vid dessa

möten ej oväsentligt tillspetsats och ordningsmaktens arbete försvårats genom

att mötesanordnarna varit iförda uniformer.

De uppträden, som bärandet av politiska uniformer visat sig framkalla, hava

också föranlett flera framställningar till Kungl. Maj :t från olika delar av landet

örn införande av uniformsförbud. Innan jag närmare ingår på den sålunda

väckta frågan, ber jag att något få beröra lagstiftningen i detta hänseende i

några främmande länder.

I Danmark har en lag örn förbud mot att bära uniform m. m. utfärdats den

12 april 1933. I lagen stadgas helt allmänt förbud mot att bära uniform eller

»beklaedningsgenstande», som kunna jämställas härmed. Likaledes är det förbjudet

att bära uniformsdelar, armbindlar eller andra liknande i ögonen fallande

tecken, som utvisa, att bäraren tillhör en politisk organisation. Från det sålunda

stadgade förbudet meddelas emellertid i lagen åtskilliga undantag såsom

för härens och flottans personal samt statens och kommunernas tjänstemän med

avseende å de för dem fastställda uniformerna, för personer i enskild tjänst,

såvitt angår uniform som utlämnats till dem att brukas under deras arbete, för

elever i internat, uppfostringsanstalter eller liknande beträffande den för dem

föreskrivna uniformen samt för barn under 14 år, som äro medlemmar av

idrottsföreningar och liknande sammanslutningar, i fråga örn den för sammanslutningen

fastställda uniformen. Dispens från förbudet meddelas av justitieministern.

överträdelse straffas med böter eller »lisette». Ledamöter av styrelsen

för den organisation, vars medlemmar överträda lagen, drabbas av samma

straff, såframt det ej visas, att överträdandet skett mot ledamöternas vilja. —

Lagen trädde i kraft genast efter utfärdandet men gäller endast till och med

utgången av år 1934.

I Finland utfärdade inrikesministern den 29 november 1929 ett cirkulär till

landshövdingarna av i huvudsak följande innehåll. Då i vissa trakter på den

senaste tiden inträffat, att på allmänna platser och offentliga möten, nöjen och

andra festtillfällen personer uppträtt i demonstrativa, förargelse och upphetsning

väckande dräkter, såsom t. ex. skjortor eller blusar, vilkas snitt, färg eller

på dem fästade märken uppenbarligen varit avsedda att markera en mot den

lagliga rättsordningen fientlig stämning, och ett bärande av sådana plagg vore

ägnat att allvarligt störa den allmänna ordningen, uppmanade inrikesministeriet

— med stöd av instruktionen den 29 december 1894 för guvernörerna — lands
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 255.

hövdingarna att vid vitesäventyr förbjuda användningen av sådana dräkter på

allmänna platser och vid testtillfällen. De i cirkuläret åsyftade dräkterna utgjordes

av röda skjortor med sovjetemblem, vari kommunister uppträtt i Lappo

hösten 1929. — Den 2 maj 1933 har riksdagen antagit vissa lagförslag, innefattande

förbud mot militärisk föreningsorganisation. Denna lagstiftning, som

i den offentliga debatten benämnts »bluslagen», berör emellertid icke de politiska

organisationernas dräktfråga.

I Schweiz har förbundsrådet enligt uppgift utfärdat förbud mot bärande av

politiska uniformer. Enligt förbudet äro medlemmar av in- och utländska politiska

sammanslutningar tillsvidare förbjudna att i Schweiz bära uniformer,

uniformsdelar eller andra i ögonen fallande tecken, som utvisa, att bäraren är

medlem av en politisk organisation. Det ankommer på justitiedepartementet att

i tveksamma fall avgöra, huruvida partitecken äro att hänföra under de förut

omnämnda tecknen. Den som bryter mot förbudet eller uppmanar därtill

straffes med böter, högst 1,000 francs, eller fängelse högst 6 månader jämte böter

intill 1,000 francs. Utlänning kan dömas till högst 10 års utvisning. De förbjudna

uniformerna och tecknen skola beslagtagas.

I Tyskland hava under de senare åren flera författningar utfärdats rörande

uniformsförbud, vilka emellertid numera upphört att gälla.

Genom förordningen den 28 mars 1931 till bekämpande av politiska excesser

erhöllo sålunda vederbörande myndigheter i delstaterna befogenhet att förbjuda

medlemmar av politiska föreningar att bära enhetlig klädsel eller igenkänningstecken.

Den handlingsfrihet i fråga örn utfärdande av uniformsförbud,

som delstaterna härigenom erhöllo, upphävdes emellertid genom nödförordningen

den 8 december 1931. I denna förordning meddelades ett hela riket

omfattande uniformsförbud att gälla utanför vederbörandes bostad. En lindring

i bestämmelserna genomfördes emellertid kort därefter, i det att bärandet av

nålar, rosetter och liknande mindre igenkänningstecken i den storlek och form,

som dittills använts av politiska föreningar, blev tillåtet. Den 28 juni 1932

utfärdades en ny förordning mot politiska excesser. Därigenom upphävdes det

gällande uniformsförbudet och nya bestämmelser utfärdades rörande mötes- och

demonstrationsfriheten. Enligt dessa kunde bland annat bärandet av enhetlig

klädedräkt, vilken utmärkte anslutning till en icke förbjuden politisk sammanslutning,

av delstatsmyndigheterna förbjudas i särskilda fall, därest omedelbar

fara för den allmänna säkerheten var för handen. I förordningen stadgades

vidare, att riksinrikesministern kunde utfärda ett hela riksområdet eller delar

av detsamma omfattande förbud mot bland annat bärandet av politiska sammanslutningars

uniformer. Även denna förordning är numera upphävd.

I Tyskland har inskridande ägt rum icke allenast mot bärande av politiska

uniformer utan även mot tillvaron av vissa militärliknande organisationer, därvid

syftet närmast torde hava varit att träffa politiska sammanslutningar. Så

förbjöds år 1929 den kommunistiska sammanslutningen röda frontkämparnas

förbund, och genom en förordning den 13 april 1932 utfärdades förbud mot

samtliga militärliknande organisationer, tillhörande det nationalsocialistiska

partiet. Sistnämnda förordning har numera upphört att gälla.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 255,

7

Deli 4 maj 1933 har i Österrike publicerats en författning angående uniformsförbud.

Enligt densamma är det offentliga bärandet av uniformer eller uniformsdelar,

varigenom en politisk uppfattning kommer till uttryck, förbjudet.

Förbudet gäller emellertid icke för sådana organisationer, vilkas medlemmar

biträda polismakten vid upprätthållandet av allmän ordning, överträdelse av

förbudet straffas med böter intill 200 schilling eller med »arrest» intill två

veckor.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår närmare, i vilken omfattning Departementsbruket

att bära uniform — förutom inom försvarsväsendet -—• för närvarande chefen.

förekommer i vårt land. Vad personal i statens och kommunernas tjänst beträffar

fyller uniformen allmänt erkända ändamål, bland annat att inför allmänheten

klargöra, att bäraren äger vissa befogenheter och har vissa bestämda

uppgifter, som tillhöra den tjänsteställning uniformen utmärker. För personer

i enskild tjänst anger uniformen, att bäraren är anställd i viss verksamhet.

Någon ändring i det sålunda hävdvunna bruket av uniformer ifrågasättes icke.

Från det allmännas sida föreligger ej heller anledning att ingripa mot den nu

gängse seden, att medlemmar av en sammanslutning med ideellt syfte såsom

frälsningsarmén, scoutkårer m. fl. å möten och dylikt uppträda i uniform eller

liknande klädedräkt.

Förhållandet är emellertid ett annat beträffande politiska uniformer. Enligt

erfarenhetens vittnesbörd kan bärandet av sådana uniformer verka utmanande,

skärpa motsättningen mellan anhängare av olika åskådningar samt lätt nog,

särskilt i politiskt mera upprörda tider, framkalla stridigheter och våldshandlingar

mellan oliktänkande. Några länder ha också nyligen funnit sig föranlåtna

att i sin lagstiftning upptaga bestämmelser,. som rikta sig mot bärandet

av dylika uniformer. Vad beträffar förhållandena i vårt eget land ha, såsom

redan nämnts, anhängare av vissa politiska meningsriktningar under senare tid

efter utländska förebilder anlagt uniform i hopp att detta skall ge ökat eftertryck

åt de uniformsklädda gruppernas politiska propaganda. Härav ha också

hos oss visat sig uppkomma sådana olägenheter, som i andra länder framträtt

såsom följd av uniformsbruket. Det synes därför önskvärt att i tid stävja detta

bruk. Finnes bärandet av uniformer medföra fara för ordning eller säkerhet,

är det tydligen ett samhällsintresse av vikt att förbjuda detsamma. Även örn

ett uniformsförbud innebär ett ingrepp i den enskildes frihet, torde alla lojala

medborgare utan vidare finna sig i ett sådant praktiskt föga betydande ingrepp,

om detta av statsmakterna finnes påkallat för ordningens upprätthållande. Vid

prövning av olika möjligheter att utforma bestämmelser i ämnet har jag stannat

vid att föreslå en lag, varigenom Kungl. Majit erhåller befogenhet att förbjuda

bärande av politiska uniformer och dylikt. Självfallet böra sådana bestämmelser

av Kungl. Majit meddelas, att ett förbud göres effektivt och utesluter möjlighet

till kringgående.

Hörande detaljerna i lagförslaget ber jag i korthet få nämna följande.

Enligt förslaget skall Kungl. Majit äga utfärda uniformsförbud, när det finnes

påkallat för upprätthållande av allmän ordning eller säkerhet. Förbudet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

skall enligt förslaget begränsas till att avse uniformer m. m. av beskaffenhet

att utmärka, att bäraren tillhör en viss politisk meningsriktning. Närmast

avses att träffa bärandet av uniformer och dylikt, som bärarna anlagt i

syfte att därigenom på ett demonstrativt sätt framhäva den politiska åskådning

de omfatta. I förslaget angives närmare vad som skall vara förbjudet att

bära. Därav framgår, att bärandet av tecken, som ej kunna anses jämförliga

med de i lagtexten angivna, t. ex. smärre märken, icke skall kunna drabbas

av ett förbud.

Föredraganden uppläser härefter det inom departementet upprättade förslaget

till lag om förbud i vissa fall mot bärande av uniform m. m. av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets utlåtande

över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

lämnar Hans Majit Konungen bifall.

Ur protokollet:

Anders Tottie.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 255.

9

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om förbud i vissa fall mot bärande av uniform m. m.

Härigenom förordnas som följer:

Finnes det för upprätthållande av allmän ordning eller säkerhet påkallat,

äger Konungen förbjuda bärande av uniform eller liknande klädedräkt

av beskaffenhet att utmärka, att bäraren tillhör en viss politisk

meningsriktning. Yad sålunda är stadgat skall jämväl äga tillämpning i

fråga örn uniformsdel, armbindel eller annat därmed jämförligt i ögonen

fallande tecken av beskaffenhet som nyss nämnts.

Denna lag träder genast i kraft.

Bihang till riksdagens protokoll 1933.

1 sami

Nr 255.

1093 33 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den

18 maj 1933.

Närvarande:

justitieråden Alexanderson,

Eklund,

regeringsrådet Aschan,

justitierådet Grefberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över socialärenden,

hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 12 maj 1933, hade Kungl.

Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag orri förhud i

vissa fall mot bärande av uniform m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av t. f. byråchefen för lagärenden i socialdepartementet K. Persson.

Lagrådet yttrade:

Uttrycket i första punkten: »av beskaffenhet att utmärka, att bäraren tillhör

en viss politisk meningsriktning» synes böra något jämkas bl. a. i ändamål att

fullt otvetydigt angiva att förbudet skall omfatta alla politiska uniformer, oberoende

av vilken meningsriktning det gäller. Det torde exempelvis kunna heta:

som tjänar att utmärka bärarens politiska meningsriktning.

Så som andra punkten avfattats, lämnar den frihet att vid förbuds utfärdande

låta detsamma omfatta allenast hel uniform eller ock utsträckas att gälla

jämväl ett eller flera av de i andra punkten omförmälda kännetecknen. Detta

torde knappast vara avsett och synes i allt fall icke lämpligt; förbudets omfattning

bör vara bestämt i lagen. Punktens ingress lärer i enlighet härmed böra

givas annan lydelse; det kan t. ex. sägas att förbud enligt första punkten jämväl

skall avse uniformsdel etc.

Påföljder av förbudets överträdande och ordningen för överträdelses beivran

angivas icke i lagförslaget. Enligt remissprotokollet är avsett att av

Kungl. Majit meddelas sådana bestämmelser, att förbudet göres effektivt och

utesluter möjlighet till kringgående. Lagrådet hyser emellertid den uppfattningen

att örn ämnet regleras i lag, denna ock bör innehålla de erforderliga

straffrättsliga och processuella bestämmelserna. Såsom påföljd synes icke böra

bestämmas högre straff än dagsböter, med tillägg att förnyad överträdelse under

tid då vederbörande står under tilltal drabbas av särskilt straff för varje gång

åtal sker. Böterna böra tillfalla kronan och vid bristande tillgång till gäldandet

förvandlas enligt allmän strafflag. Vidare synes det olovligen burna böra dömas

förbrutet. Tydligt är att förseelsen bör ligga under allmänt åtal. Målet lärer

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

böra anhängiggöras vid polisdomstol eller hos poliskammare, där sådan finnes,

eljes vid allmän domstol.

Särskilda bestämmelser till förebyggande av att förbudet kringgås torde ej

vara behövliga. Mot en bestämmelse sådan som den, vilken enligt remissprotokollets

upplysning innehålles i den danska lagen, nämligen att medlem av styrelse

för organisation har att svara för organisationsmedlems överträdelse av

förbudet, med mindre han visar att den skett mot hans vilja, framställa sig

starka betänkligheter av rättsprincipiell natur.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 255.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms

slott den 19 maj 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller,

Vennerström, Leo, Ekman.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets den 18 maj 1933

avgivna utlåtande över det den 12 i samma månad till lagrådet remitterade

förslaget till lag örn förbud i vissa fall mot bärande av uniform m. m. samt

anför:

Lagrådet har icke framställt någon erinran mot förslaget att i svensk lagstiftning

införa förbud mot politiska uniformer. Vad angår utformningen av

bestämmelser i ämnet har lagrådet hemställt örn vissa förtydliganden i det remitterade

förslaget i syfte närmast att klargöra, att ett förbud ej må avse allenast

vissa politiska uniformer eller endast hel uniform men ej uniformsdel m. m. Lagrådet

har vidare uttalat den uppfattningen, att örn ämnet reglerades i lag, denna

ock borde innehålla de erforderliga straffrättsliga och processuella bestämmelserna.

Med hänsyn till den mening lagrådet i nu angivna avseenden uttalat

har jag ansett förslaget böra undergå ändring, och hava därvid bestämmelserna

avfattats i enlighet med vad lagrådet förordat. I samband härmed har även

förslagets rubrik ändrats, varjämte ett par jämkningar vidtagits i lagtexten i

övrigt.

Föredraganden uppläser härefter det i enlighet med hans anförande ändrade

förslaget till lag om förbud mot politiska uniformer samt hemställer, att förslaget

måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Karlholm.

Stockholm 1933. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin (2)

  1. Annika Lagerqvist Veloz Roca, Veloz Roca Är religions- och yttrandefriheten på kollisionskurs mot hets- och diskrimineringsförbuden i RF och BrB?, FT 2005 nr 3 s. 301, på s. 302, 303 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  2. Håkan Strömberg, Förbud mot politiska uniformer och rasistiska symboler - en svårknäckt nöt för lagstiftare och domstolar, FT 1997 nr 1–2 s. 1 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 1LU 1933:53 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn förbud mot politiska uniformer. s. 1 i texten

Doktrin (5)

5 kopplingar i 3 dokument.

  1. FT 2005 s. 301 Annika Lagerqvist Veloz Roca, Veloz Roca Är religions- och yttrandefriheten på kollisionskurs mot hets- och diskrimineringsförbuden i RF och BrB? s. 302 · s. 303 i texten
  2. JT 1995/96 s. 946 s. 947 · s. 948 i texten · dokumentnivå
  3. FT 1997 s. 1 Håkan Strömberg, Förbud mot politiska uniformer och rasistiska symboler - en svårknäckt nöt för lagstiftare och domstolar s. 1 i texten