Med förslag till lag om förbud mot politiska uniformer
1933-05-19 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1933:255, Med förslag till lag om förbud mot politiska uniformer
Dokumentets text
Kungl. Majus proposition nr 255.
1
>T 255.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
lag om förbud mot politiska uniformer; given Stockholms
slott den 19 maj 1933.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen antaga
härvid fogat förslag till lag örn förbud mot politiska uniformer.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Bihang till riksdagens protokoll 1933.
1 sami. Nr 255.
1083 33 ]
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
Förslag
till
Lag
om förbud möt politiska uniformer.
Härigenom förordnas som följet:
Konungen åge, där det för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet
finnes påkallat, förbjuda bärande av uniform ellef liknande klädedräkt, som
tjänar att utmärka bärarens politiska meningsriktning. Sådant förbud skall
jämväl avse uniformsdel, armbindel eller annat därmed jämförligt i ögonen
fallande kännetecken.
Den som bryter mot utfärdat förbud straffes med dagsböter. Fortsätter någon
att bryta mot förbudet under tid då han är ställd under tilltal för sådan
förseelse, skall för varje gång stämning utfärdats och delgivits till enahanda
ansvar dömas. Vad olovligen burits vare förbrutet.
överträdelse av förbudet ligger under allmänt åtal, som anhängiggöres vid
polisdomstol, där särskild sådan är inrättad, men eljes hos poliskammare eller,
där sådan ej finnes, vid allmän domstol.
Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan. Saknas tillgång till
böternas • gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.
Denna lag träder genast i kraft.
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 12 maj 1933.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Engberg, Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga örn införande av förbud
att bära politiska uniformer samt anför:
Som bekant finnas icke några allmänna bestämmelser i svensk lagstiftning,
varigenom rätten att bära uniform är inskränkt. Åtskilliga grupper av samhällsmedlemmar
använda också i sin tjänst eller eljest uniform eller därmed
jämförlig dräkt. Utom militärpersoner av olika slag samt ämbetsmän
höra sålunda hit åtskilliga kategorier av personer, anställda i allmän eller
enskild tjänst, såsom polispersonal, personal vid järnvägar, telegrafverket, postverket,
tullverket samt spårvägar och omnibusar, chaufförer i hyrverksrörelse,
privatchaufförer, stadsbud, personal vid vissa tekniska verk såsom gas- och
elektricitetsverk samt vattenledningsverk, brandpersonal, personal hörande till
skogsstaten, handelsflottans personal, hamnservispersonal, personal vid vissa
allmänna anstalter t. ex. sjukhus, fattigvårdsanstalter, skyddshem, uppfostringsanstalter,
alkoholistanstalter, tvångsarbetsanstalter och fängelser, vissa
vaktmästare såsom bankvaktmästare och hotellvaktmästare samt betjänter m. fl.
Härjämte äro åtskilliga medlemmar av sammanslutningar med ideellt syfte
iförda uniform. Av dessa må nämnas frälsningsarmén, svenska röda korsets
beredskapskår, arbetarnas samaritförening, frivilliga automobilkåren, landstormsföreningar,
landstormslottornas sammanslutning, röda stjärnan, skytteföreningar,
scoutkårer, idrottsföreningar, motorklubbar, segelsällskap m. fl.
Under senare år hava emellertid även medlemmar av vissa politiska organisationer
anlagt en enhetlig dräkt, tydligen i syfte att därigenom manifestera
den politiska åskådning de omfatta. Detta är fallet i fråga örn en del kommunister
samt nationalsocialister och medlemmar av nationella ungdomsförbundet.
Det bruk, som sålunda uppkommit, har på skilda platser inom landet visat sig
ägnat att störa ordningen. På grund härav har jag hos polisledningen å vissa
platser förhört mig örn dess erfarenheter av nämnda bruk.
Polismästaren i Stockholm har meddelat, att sedan åtskilliga år tillbaka kommunister
i Stockholm burit uniform, huvudsakligen vid möten och demonstrationer;
att ehuru''detta väckt förargelse bland anhängare av andra politiska
meningsriktningar, därav ej föranletts några störande uppträden, som påkallat
polisens ingripande; att redan för minst ett år sedan och därefter vid upprepade
tillfällen i Stockholm inträffat, att vid offentliga möten, som Sveriges
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
nationalsocialistiska parti hållit, medlemmar av partiet uppträtt i uniform;
att uniformen verkat på företrädare av andra meningsriktningar retande,
så att dessa — vanligen kommunister — efter mötets slut i hopar följt
efter de uniformerade i avsikt att misshandla dem och någon gång även
lyckats häri; att polisen vid fyrfaldiga tillfällen fått skingra folkmängder,
som samlat sig tillhopa omkring de uniformerade, samt att polisen för att förhindra
misshandel fått antingen anskaffa bilar för de uniformerades avförande
från platsen eller åtfölja dem till fots till partilokalen.
Polismästaren i Göteborg har uppgivit, att störande uppträden ägt rum i
nämnda stad bland annat vid nationalsocialistiska möten den 10 och 11 maj 1933.
Vid mötet den 10 maj hade närvarit 7 å 8 uniformsklädda nationalsocialister.
Under mötet hade den nationalsocialistiske talaren störts upprepade gånger av
tillstädeskomna kommunister, vilkas ledare måst anhållas. Vid mötet den 11 maj
hade omkring ett tusental personer varit närvarande och stört mötet vid upprepade
tillfällen, så att polisen måst ingripa. Den nationalsocialistiske talaren
var vid tillfället omgiven av en »livvakt» av 13 uniformsklädda nationalsocialister.
Polisen hade måst eskortera nationalsocialisterna till deras klubblokal.
och vid ett par tillfällen hade polisen nödgats kraftigt ingripa för att avvärja
oroligheter. Enligt vad polismästaren inhämtat vore nationalsocialistiska
uniformer »såsom ett rött skynke» åtminstone för invånarna i Masthugget och
Majorna. Att uniformerna även väckt förargelse å annat håll franninge därav,
att vid demonstrationerna den 1 maj 1933 flera uniformsklädda nationalsocialister
måst föras till närmaste polisstation, enär stämningen mot dem blivit
mycket irriterad. Två nationalsocialister hade vid detta tillfälle blivit pryglade
av mötesdeltagare, innan polis hunnit anlända.
Polismästaren har vidare upplyst, att kommunisterna i Göteborg sedan flera
år tillbaka burit uniform, uniformsplagg eller armbindlar vid av dem anordnade
möten och demonstrationer. Uniformsbärandet hade visserligen väckt förargelse
men ej förorsakat några störande uppträden, föranledande polisens ingripande.
Polismästaren i Malmö har upplyst, att bärandet av politiska uniformer vunnit
ringa utbredning i Malmö samt att uppträden med anledning därav icke
förekommit.
Polischefen i Västerås har insänt en polisrapport rörande vissa störande uppträden,
som förekommit vid ett av nationalsocialister den 23 april 1933 hållet
politiskt möte i Västerås. Vid detta hade mötesanordnarna, omkring 20 stycken,
varit iklädda uniformer. Av polisrapporten framgår, att denna omständighet
bidragit till oroligheterna. Polischefen har vidare upplyst, att det icke torde ha
förekommit, att kommunister i Västerås burit uniform. I varje fall hade ej
några uppträden i anledning därav ägt rum.
Landsfogden i Västernorrlands län har meddelat, att politiska uniformer
inom länet allenast anlagts av s. k. sillénkommunister. Användandet av uniform
hade jämväl vunnit utbredning bland barnen. Vid av nämnda kommunister anordnade
demonstrationer brukade i teten gå en uniformerad trupp på upptill
50 man. På grund av den utbredning nämnda politiska åskådning vunnit i de
delar av länet, där kommunister uppträdde i uniform, hade några uppträden i
anledning av uniformsbärandet ej ägt rum.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majus proposition nr 255.
o
Landsfogden i Norrbottens län Ilar upplyst, att det inom länet förekomme,
att kommunister bure uniformsliknande klädesplagg, armbindlar och dylikt
vid demonstrationer.
Statspolisintendenten slutligen har meddelat, att statspolisens ingripande
påkallats med anledning av kommunistdemonstrationer vid ett av nationalsocialister
den 8 maj 1933 anordnat politiskt möte i Högboda i Yärmland. Vid
tillfället hade den nationalsocialistiske talaren och en del nationalsocialister
varit iklädda uniform.
Framhållas må även, att länsstyrelsen i Älvsborgs län i skrivelse den 8 maj
1933, med bifogande av polisrapporter rörande uppträden vid ett par av nationalsocialister
anordnade möten inom länet, anmält, att situationen vid dessa
möten ej oväsentligt tillspetsats och ordningsmaktens arbete försvårats genom
att mötesanordnarna varit iförda uniformer.
De uppträden, som bärandet av politiska uniformer visat sig framkalla, hava
också föranlett flera framställningar till Kungl. Maj :t från olika delar av landet
örn införande av uniformsförbud. Innan jag närmare ingår på den sålunda
väckta frågan, ber jag att något få beröra lagstiftningen i detta hänseende i
några främmande länder.
I Danmark har en lag örn förbud mot att bära uniform m. m. utfärdats den
12 april 1933. I lagen stadgas helt allmänt förbud mot att bära uniform eller
»beklaedningsgenstande», som kunna jämställas härmed. Likaledes är det förbjudet
att bära uniformsdelar, armbindlar eller andra liknande i ögonen fallande
tecken, som utvisa, att bäraren tillhör en politisk organisation. Från det sålunda
stadgade förbudet meddelas emellertid i lagen åtskilliga undantag såsom
för härens och flottans personal samt statens och kommunernas tjänstemän med
avseende å de för dem fastställda uniformerna, för personer i enskild tjänst,
såvitt angår uniform som utlämnats till dem att brukas under deras arbete, för
elever i internat, uppfostringsanstalter eller liknande beträffande den för dem
föreskrivna uniformen samt för barn under 14 år, som äro medlemmar av
idrottsföreningar och liknande sammanslutningar, i fråga örn den för sammanslutningen
fastställda uniformen. Dispens från förbudet meddelas av justitieministern.
överträdelse straffas med böter eller »lisette». Ledamöter av styrelsen
för den organisation, vars medlemmar överträda lagen, drabbas av samma
straff, såframt det ej visas, att överträdandet skett mot ledamöternas vilja. —
Lagen trädde i kraft genast efter utfärdandet men gäller endast till och med
utgången av år 1934.
I Finland utfärdade inrikesministern den 29 november 1929 ett cirkulär till
landshövdingarna av i huvudsak följande innehåll. Då i vissa trakter på den
senaste tiden inträffat, att på allmänna platser och offentliga möten, nöjen och
andra festtillfällen personer uppträtt i demonstrativa, förargelse och upphetsning
väckande dräkter, såsom t. ex. skjortor eller blusar, vilkas snitt, färg eller
på dem fästade märken uppenbarligen varit avsedda att markera en mot den
lagliga rättsordningen fientlig stämning, och ett bärande av sådana plagg vore
ägnat att allvarligt störa den allmänna ordningen, uppmanade inrikesministeriet
— med stöd av instruktionen den 29 december 1894 för guvernörerna — lands
-
6
Kungl. Majus proposition nr 255.
hövdingarna att vid vitesäventyr förbjuda användningen av sådana dräkter på
allmänna platser och vid testtillfällen. De i cirkuläret åsyftade dräkterna utgjordes
av röda skjortor med sovjetemblem, vari kommunister uppträtt i Lappo
hösten 1929. — Den 2 maj 1933 har riksdagen antagit vissa lagförslag, innefattande
förbud mot militärisk föreningsorganisation. Denna lagstiftning, som
i den offentliga debatten benämnts »bluslagen», berör emellertid icke de politiska
organisationernas dräktfråga.
I Schweiz har förbundsrådet enligt uppgift utfärdat förbud mot bärande av
politiska uniformer. Enligt förbudet äro medlemmar av in- och utländska politiska
sammanslutningar tillsvidare förbjudna att i Schweiz bära uniformer,
uniformsdelar eller andra i ögonen fallande tecken, som utvisa, att bäraren är
medlem av en politisk organisation. Det ankommer på justitiedepartementet att
i tveksamma fall avgöra, huruvida partitecken äro att hänföra under de förut
omnämnda tecknen. Den som bryter mot förbudet eller uppmanar därtill
straffes med böter, högst 1,000 francs, eller fängelse högst 6 månader jämte böter
intill 1,000 francs. Utlänning kan dömas till högst 10 års utvisning. De förbjudna
uniformerna och tecknen skola beslagtagas.
I Tyskland hava under de senare åren flera författningar utfärdats rörande
uniformsförbud, vilka emellertid numera upphört att gälla.
Genom förordningen den 28 mars 1931 till bekämpande av politiska excesser
erhöllo sålunda vederbörande myndigheter i delstaterna befogenhet att förbjuda
medlemmar av politiska föreningar att bära enhetlig klädsel eller igenkänningstecken.
Den handlingsfrihet i fråga örn utfärdande av uniformsförbud,
som delstaterna härigenom erhöllo, upphävdes emellertid genom nödförordningen
den 8 december 1931. I denna förordning meddelades ett hela riket
omfattande uniformsförbud att gälla utanför vederbörandes bostad. En lindring
i bestämmelserna genomfördes emellertid kort därefter, i det att bärandet av
nålar, rosetter och liknande mindre igenkänningstecken i den storlek och form,
som dittills använts av politiska föreningar, blev tillåtet. Den 28 juni 1932
utfärdades en ny förordning mot politiska excesser. Därigenom upphävdes det
gällande uniformsförbudet och nya bestämmelser utfärdades rörande mötes- och
demonstrationsfriheten. Enligt dessa kunde bland annat bärandet av enhetlig
klädedräkt, vilken utmärkte anslutning till en icke förbjuden politisk sammanslutning,
av delstatsmyndigheterna förbjudas i särskilda fall, därest omedelbar
fara för den allmänna säkerheten var för handen. I förordningen stadgades
vidare, att riksinrikesministern kunde utfärda ett hela riksområdet eller delar
av detsamma omfattande förbud mot bland annat bärandet av politiska sammanslutningars
uniformer. Även denna förordning är numera upphävd.
I Tyskland har inskridande ägt rum icke allenast mot bärande av politiska
uniformer utan även mot tillvaron av vissa militärliknande organisationer, därvid
syftet närmast torde hava varit att träffa politiska sammanslutningar. Så
förbjöds år 1929 den kommunistiska sammanslutningen röda frontkämparnas
förbund, och genom en förordning den 13 april 1932 utfärdades förbud mot
samtliga militärliknande organisationer, tillhörande det nationalsocialistiska
partiet. Sistnämnda förordning har numera upphört att gälla.
Kungl. Majus proposition nr 255,
7
Deli 4 maj 1933 har i Österrike publicerats en författning angående uniformsförbud.
Enligt densamma är det offentliga bärandet av uniformer eller uniformsdelar,
varigenom en politisk uppfattning kommer till uttryck, förbjudet.
Förbudet gäller emellertid icke för sådana organisationer, vilkas medlemmar
biträda polismakten vid upprätthållandet av allmän ordning, överträdelse av
förbudet straffas med böter intill 200 schilling eller med »arrest» intill två
veckor.
Av den förut lämnade redogörelsen framgår närmare, i vilken omfattning Departementsbruket
att bära uniform — förutom inom försvarsväsendet -—• för närvarande chefen.
förekommer i vårt land. Vad personal i statens och kommunernas tjänst beträffar
fyller uniformen allmänt erkända ändamål, bland annat att inför allmänheten
klargöra, att bäraren äger vissa befogenheter och har vissa bestämda
uppgifter, som tillhöra den tjänsteställning uniformen utmärker. För personer
i enskild tjänst anger uniformen, att bäraren är anställd i viss verksamhet.
Någon ändring i det sålunda hävdvunna bruket av uniformer ifrågasättes icke.
Från det allmännas sida föreligger ej heller anledning att ingripa mot den nu
gängse seden, att medlemmar av en sammanslutning med ideellt syfte såsom
frälsningsarmén, scoutkårer m. fl. å möten och dylikt uppträda i uniform eller
liknande klädedräkt.
Förhållandet är emellertid ett annat beträffande politiska uniformer. Enligt
erfarenhetens vittnesbörd kan bärandet av sådana uniformer verka utmanande,
skärpa motsättningen mellan anhängare av olika åskådningar samt lätt nog,
särskilt i politiskt mera upprörda tider, framkalla stridigheter och våldshandlingar
mellan oliktänkande. Några länder ha också nyligen funnit sig föranlåtna
att i sin lagstiftning upptaga bestämmelser,. som rikta sig mot bärandet
av dylika uniformer. Vad beträffar förhållandena i vårt eget land ha, såsom
redan nämnts, anhängare av vissa politiska meningsriktningar under senare tid
efter utländska förebilder anlagt uniform i hopp att detta skall ge ökat eftertryck
åt de uniformsklädda gruppernas politiska propaganda. Härav ha också
hos oss visat sig uppkomma sådana olägenheter, som i andra länder framträtt
såsom följd av uniformsbruket. Det synes därför önskvärt att i tid stävja detta
bruk. Finnes bärandet av uniformer medföra fara för ordning eller säkerhet,
är det tydligen ett samhällsintresse av vikt att förbjuda detsamma. Även örn
ett uniformsförbud innebär ett ingrepp i den enskildes frihet, torde alla lojala
medborgare utan vidare finna sig i ett sådant praktiskt föga betydande ingrepp,
om detta av statsmakterna finnes påkallat för ordningens upprätthållande. Vid
prövning av olika möjligheter att utforma bestämmelser i ämnet har jag stannat
vid att föreslå en lag, varigenom Kungl. Majit erhåller befogenhet att förbjuda
bärande av politiska uniformer och dylikt. Självfallet böra sådana bestämmelser
av Kungl. Majit meddelas, att ett förbud göres effektivt och utesluter möjlighet
till kringgående.
Hörande detaljerna i lagförslaget ber jag i korthet få nämna följande.
Enligt förslaget skall Kungl. Majit äga utfärda uniformsförbud, när det finnes
påkallat för upprätthållande av allmän ordning eller säkerhet. Förbudet
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
skall enligt förslaget begränsas till att avse uniformer m. m. av beskaffenhet
att utmärka, att bäraren tillhör en viss politisk meningsriktning. Närmast
avses att träffa bärandet av uniformer och dylikt, som bärarna anlagt i
syfte att därigenom på ett demonstrativt sätt framhäva den politiska åskådning
de omfatta. I förslaget angives närmare vad som skall vara förbjudet att
bära. Därav framgår, att bärandet av tecken, som ej kunna anses jämförliga
med de i lagtexten angivna, t. ex. smärre märken, icke skall kunna drabbas
av ett förbud.
Föredraganden uppläser härefter det inom departementet upprättade förslaget
till lag om förbud i vissa fall mot bärande av uniform m. m. av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets utlåtande
över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet
inhämtas genom utdrag av protokollet.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
lämnar Hans Majit Konungen bifall.
Ur protokollet:
Anders Tottie.
Kungl. Majlis proposition nr 255.
9
Bilaga.
Förslag
till
Lag
om förbud i vissa fall mot bärande av uniform m. m.
Härigenom förordnas som följer:
Finnes det för upprätthållande av allmän ordning eller säkerhet påkallat,
äger Konungen förbjuda bärande av uniform eller liknande klädedräkt
av beskaffenhet att utmärka, att bäraren tillhör en viss politisk
meningsriktning. Yad sålunda är stadgat skall jämväl äga tillämpning i
fråga örn uniformsdel, armbindel eller annat därmed jämförligt i ögonen
fallande tecken av beskaffenhet som nyss nämnts.
Denna lag träder genast i kraft.
Bihang till riksdagens protokoll 1933.
1 sami
Nr 255.
1093 33 2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den
18 maj 1933.
Närvarande:
justitieråden Alexanderson,
Eklund,
regeringsrådet Aschan,
justitierådet Grefberg.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över socialärenden,
hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 12 maj 1933, hade Kungl.
Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag orri förhud i
vissa fall mot bärande av uniform m. m.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av t. f. byråchefen för lagärenden i socialdepartementet K. Persson.
Lagrådet yttrade:
Uttrycket i första punkten: »av beskaffenhet att utmärka, att bäraren tillhör
en viss politisk meningsriktning» synes böra något jämkas bl. a. i ändamål att
fullt otvetydigt angiva att förbudet skall omfatta alla politiska uniformer, oberoende
av vilken meningsriktning det gäller. Det torde exempelvis kunna heta:
som tjänar att utmärka bärarens politiska meningsriktning.
Så som andra punkten avfattats, lämnar den frihet att vid förbuds utfärdande
låta detsamma omfatta allenast hel uniform eller ock utsträckas att gälla
jämväl ett eller flera av de i andra punkten omförmälda kännetecknen. Detta
torde knappast vara avsett och synes i allt fall icke lämpligt; förbudets omfattning
bör vara bestämt i lagen. Punktens ingress lärer i enlighet härmed böra
givas annan lydelse; det kan t. ex. sägas att förbud enligt första punkten jämväl
skall avse uniformsdel etc.
Påföljder av förbudets överträdande och ordningen för överträdelses beivran
angivas icke i lagförslaget. Enligt remissprotokollet är avsett att av
Kungl. Majit meddelas sådana bestämmelser, att förbudet göres effektivt och
utesluter möjlighet till kringgående. Lagrådet hyser emellertid den uppfattningen
att örn ämnet regleras i lag, denna ock bör innehålla de erforderliga
straffrättsliga och processuella bestämmelserna. Såsom påföljd synes icke böra
bestämmas högre straff än dagsböter, med tillägg att förnyad överträdelse under
tid då vederbörande står under tilltal drabbas av särskilt straff för varje gång
åtal sker. Böterna böra tillfalla kronan och vid bristande tillgång till gäldandet
förvandlas enligt allmän strafflag. Vidare synes det olovligen burna böra dömas
förbrutet. Tydligt är att förseelsen bör ligga under allmänt åtal. Målet lärer
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
böra anhängiggöras vid polisdomstol eller hos poliskammare, där sådan finnes,
eljes vid allmän domstol.
Särskilda bestämmelser till förebyggande av att förbudet kringgås torde ej
vara behövliga. Mot en bestämmelse sådan som den, vilken enligt remissprotokollets
upplysning innehålles i den danska lagen, nämligen att medlem av styrelse
för organisation har att svara för organisationsmedlems överträdelse av
förbudet, med mindre han visar att den skett mot hans vilja, framställa sig
starka betänkligheter av rättsprincipiell natur.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
12
Kungl. Majus proposition nr 255.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms
slott den 19 maj 1933.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller,
Vennerström, Leo, Ekman.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets den 18 maj 1933
avgivna utlåtande över det den 12 i samma månad till lagrådet remitterade
förslaget till lag örn förbud i vissa fall mot bärande av uniform m. m. samt
anför:
Lagrådet har icke framställt någon erinran mot förslaget att i svensk lagstiftning
införa förbud mot politiska uniformer. Vad angår utformningen av
bestämmelser i ämnet har lagrådet hemställt örn vissa förtydliganden i det remitterade
förslaget i syfte närmast att klargöra, att ett förbud ej må avse allenast
vissa politiska uniformer eller endast hel uniform men ej uniformsdel m. m. Lagrådet
har vidare uttalat den uppfattningen, att örn ämnet reglerades i lag, denna
ock borde innehålla de erforderliga straffrättsliga och processuella bestämmelserna.
Med hänsyn till den mening lagrådet i nu angivna avseenden uttalat
har jag ansett förslaget böra undergå ändring, och hava därvid bestämmelserna
avfattats i enlighet med vad lagrådet förordat. I samband härmed har även
förslagets rubrik ändrats, varjämte ett par jämkningar vidtagits i lagtexten i
övrigt.
Föredraganden uppläser härefter det i enlighet med hans anförande ändrade
förslaget till lag om förbud mot politiska uniformer samt hemställer, att förslaget
måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Åke Karlholm.
Stockholm 1933. K. L. Beckmans Boktr.
Doktrin (2)
- Annika Lagerqvist Veloz Roca, Veloz Roca Är religions- och yttrandefriheten på kollisionskurs mot hets- och diskrimineringsförbuden i RF och BrB?, FT 2005 nr 3 s. 301, på s. 302, 303 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Håkan Strömberg, Förbud mot politiska uniformer och rasistiska symboler - en svårknäckt nöt för lagstiftare och domstolar, FT 1997 nr 1–2 s. 1 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- 1LU 1933:53 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn förbud mot politiska uniformer. s. 1 i texten
Doktrin (5)
5 kopplingar i 3 dokument.
- FT 2005 s. 301 Annika Lagerqvist Veloz Roca, Veloz Roca Är religions- och yttrandefriheten på kollisionskurs mot hets- och diskrimineringsförbuden i RF och BrB? s. 302 · s. 303 i texten
- JT 1995/96 s. 946 s. 947 · s. 948 i texten · dokumentnivå
- FT 1997 s. 1 Håkan Strömberg, Förbud mot politiska uniformer och rasistiska symboler - en svårknäckt nöt för lagstiftare och domstolar s. 1 i texten